Kungl. Majlis proposition nr 170.

1

Nr no.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa
avlönings- rn. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1945146; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bkamstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet ävensom,
såvitt angår frågan örn reglering av vissa militära arvoden, jämväl med
statsrådet Rubbestad, såvitt angår sistnämnda fråga och frågan örn lönereglering
för personal vid den militära väderlekstjänsten jämväl med chefen
för kommunikationsdepartementet, beträffande frågan om militärassistenter
vid länsstyrelserna även med chefen för socialdepartementet samt rörande
frågan örn industriens krigsorganisation jämväl med statsrådet Erlander anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag lia vissa anslag under
riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 upptagits med allenast
beräknade belopp i avvaktan på att slutliga förslag skulle kunna föreläggas
riksdagen. Sedan numera ytterligare utredning förebragts i fråga om medelsbehovet
för nästkommande budgetår beträffande flertalet av dessa anslag, anhåller
jag att nu få anmäla ifrågavarande spörsmål.

Innan jag övergår till behandlingen av de särskilda anslagen, torde i särskilda
avsnitt böra upptagas vissa frågor av gemensam betydelse för flera
försvarsgrenar eller eljest av större räckvidd.

I. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

[1.] Fråga om reglering av vissa militära arvoden.

Bland avlöningsformerna för ordinarie personal vid försvarsväsendet ingå
sedan gammalt i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar. I
vissa ordinarie beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare,
utgår enligt föreskrift i vederbörliga stater i stället för lön arvode till samma
belopp som lönen. Vidare utgå i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Innehavare
av vissa beställningar åtnjuta fyllnadsarvode utöver lönen utan att
arvodet knutits till tjänstgöring av särskilt angivet slag. I andra fall utgår
fyllnadsarvode för uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering,
av viss befattning, som ej är uppförd såsom särskild beställning. En
tredje grupp utgöra de fyllnadsarvoden, som av beställningshavare åtnjutas för
särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning.

Frågan örn att begränsa användningen av arvoden såsom avlöningsform
inom försvarsväsendet har vid olika tillfällen varit under behandling. I samband
med lönereglering för försvarsväsendets personalgrupper beslutades vid
1921 års riksdag (proposition nr 350; riksdagens skrivelse nr 351) indragning av
vissa arvoden ävensom en viss rationalisering av arvodessystemet i övrigt.
Ytterligare åtgärder i samma riktning vidtogos vid 1922 års riksdag (proposition
nr 248; riksdagens skrivelse nr 237).

Sedan arvodesväsendet ånyo tillväxt under tiden efter 1922 års arvodesreglering,
blev det föremål för uppmärksamhet i samband med den
lönereglering för försvarsväsendets ordinarie personal, som genomfördes år
1939 och innefattas i militära avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté
(SOU 1938: 55) framhöll såsom önskvärt, att en särskild utredning komme
till stånd rörande det militära arvodesväsendet. Lönekommittén framlade
därjämte vissa begränsade förslag om en omedelbar rationalisering på området,
vilka i allt väsentligt upptogos i propositionen nr 245 till 1939 års lagtima
riksdag och även blevo antagna av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 426).

I propositionen nr 245 uttalades, att en rationalisering borde komma till
stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet.
Den syntes lämpligen böra verkställas med utgångspunkt i den allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 3

principen, att löneställningen i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplaceringar
och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlöningsform
såvitt möjligt borde begränsas. Spörsmålet örn en beskärning och rationalisering
av arvodesväsendet vore emellertid av den komplicerade beskaffenhet,
att ett allsidigt och slutligt ståndpunktstagande i denna fråga icke
kunde äga rum utan att frågan dessförinnan gjordes till föremål för ytterligare
utredning.

I anslutning till detta uttalande, vilket biträddes av riksdagen, bemyndigade
Kungl. Majit den 22 juni 1939 chefen för finansdepartementet att tillkalla
sakkunniga att enligt av departementschefen meddelade direktiv biträda med
utredning av frågan örn reglering av vissa militära arvoden. Sedan den med
stöd härav igångsatta utredningen — i det följande kallad militära arvodesutredningen
— under en tid efter krigsutbrottet varit nedlagd, blev densamma
återupptagen jämlikt nytt beslut av Kungl. Majit, meddelat den 18 september
1942 i överensstämmelse med uttalande i propositionen nr 210 samma år angående
den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter.

Resultatet av militära arvodesutredningens arbete framlades i ett den 19
mars 1943 avgivet betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet
(SOU 1943:21). De sakkunniga voro krigsrådet J. F. Nilson, statsrådet
A. L. Rubbestad och generaldirektören E. Y. Sverne, den sistnämnde
ordförande.

över betänkandet avg&vos yttranden av ett antal myndigheter och sammanslutningar.

I militära arvodesutredningens betänkande föreslogs, att nuvarande beställningar
vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvoden i stället
för lön skulle utbytas mot fullmaktsbeställningar i motsvarande lönegrader,
i samband varmed vissa organisatoriska åtgärder skulle vidtagas. Yad angår
arvoden, som utgå till beställningshavare utöver lönen, angavs i betänkandet
den allmännast förekommande typen av sådana arvoden till sin huvudsakliga
funktion som ett medel att främja rekryteringen i de högre officerslönegraderna.
Utredningsmännen förklarade sig anse fortvaron av ett system med
ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden stå i strid med grunderna
för den år 1939 genomförda löneregleringen. Frågan örn de åtgärder
till avvägning av befattningshavares löneställning, som betingades av rekryteringshänsyn,
betecknade utredningsmännen som ett allmänt löneregleringsspörsmål,
vilket de med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i princip icke
haft att upptaga till närmare bedömande. Yid behandlingen av de särskilda
arvodena inriktade sig utredningsmännen i enlighet härmed företrädesvis på
att undersöka, i vad mån andra förhållanden än sådana som vore att hänföra
till rekryteringen påkallade arvodes bibehållande eller kompensation därför i
någon form. Från dessa utgångspunkter föreslogo utredningsmännen avveckling
i väsentlig utsträckning av det inom försvarsväsendet uppbyggda systemet
med arvoden utöver lön, utan att kompensation för hittills utgående arvoden
förordades annat än undantagsvis, där särskilda skäl därtill ansågos vara
för handen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Militära arvodesutredningens förslag mötte vid remissbehandlingen starka
erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkte
den föreslagna arvodesbeskärningen eller påyrkade ny utredning i ärendet.
Därvid anlades olika lämplighets- och skälighetssynpunkter, men i främsta
rummet uttrycktes farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet, genomförd
i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kompensation för
bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper,
som bomme att beröras av beskärningen.

I anledning av vad vid remissbehandlingen av militära arvodesutredningens
förslag förekommit bemyndigade Kungl. Majit den 12 november 1943
chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga att enligt av departementschefen
meddelade direktiv biträda med fortsatt utredning i ämnet. Angående
det allmänna syftet med denna utredning anförde departementschefen
till statsrådsprotokollet följande.

Frågan örn de militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter
har i yttrandena över militära arvodesutredningens betänkande
skjutits i förgrunden. Av utredningen framgår också, att arvodena
kommit att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av
befattningar. Spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn kräva en
viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekommande
fall lämpligast bör åvägabringas -—- genom fyllnadsarvoden eller annorledes
— kräver en prövning från grunden, vilken prövning måste ingå som
ett led i en allmän lönereglering. I avvaktan härpå synes det nödvändigt att
taga i övervägande, örn ej arvodesregleringen tills vidare bör inskränkas till en
översyn av arvodesväsendet, innefattande mindre genomgripande begränsningar
och en viss rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande torde ytterligare
utredning erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i
ärendet.

I anslutning härtill gjordes bland annat uttalanden beträffande den nya
utredningens inriktning med avseende å vissa arvodestyper.

De med stöd av det erhållna bemyndigandet tillkallade sakkunniga, krigsrådet
J. F. Nilson och majoren vid intendenturkåren G. B. Y. E. Swedenborg,
vilka antagit benämningen 1943 års arvodessaklcunniga, ha den 31 augusti
1944 avgivit utredning i ämnet.

Jämväl den av arvodessakkunniga verkställda utredningen har undergått
remissbehandling. Yttranden ha därvid avgivits av överbefälhavaren, efter
hörande av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och
chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, efter hörande av arméförvaltningen,
arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flygförvaltningen,
försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets
fabriksstyrelse, sjökarteverket, civilförsvarsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, försvarsväsendets lönenämnd,
rikets allmänna kartverk, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

o

Fråga om avveckling av arvoden, som utgå i stället för lön.

Enligt föreskrifter i olika försvarsväsendets stater utgår i vissa beställningar
i stället för lön arvode till samma belopp som lönen. Dylika beställningar
finnas vid försvarsstaben, arméstaben, arméinspektionen, hemvärnsstaben,
militärområdena m. m., vissa utbildningsanstalter, arméhundväsendet
samt försvarsväsendets kemiska anstalt. Med ett undantag är i dessa fall
fråga örn kompaniofficerare, och där viss befattning enligt föreskrift i personalförteckningen
kan innehavas av antingen regements- eller kompaniofficer,
utgår avlöningen i form av arvode endast örn innehavaren är kompaniofficer.
Undantaget avser befattningen som styresman för försvarsväsendets kemiska
anstalt, vid vilken befattning utgår arvode motsvarande lönen i lönegrad Oa 5
eller Oa 4, alltefter det innehavaren är överstelöjtnant eller major.

De beställningar, vid vilka arvode utgår i stället för lön, äro att anse som
ordinarie; enligt 2 § 1 mom. militära avlöningsreglementet skall vad i reglementet
stadgas beträffande lön äga motsvarande tillämpning beträffande
arvodet. Ifrågavarande beställningar skola emellertid enligt avlöningsreglementet
tillsättas medelst förordnande tills vidare och äro med hänsyn därtill
icke förenade med pensionsrätt. Då innehavare av annan beställning erhåller
arvodesbeställning, bibehåller han sin pensionsberättigande tjänst, ehuru utan
att utöva densamma. Den pensionsberättigande tjänsten kan vid sådant förhållande
ej återbesättas utan får uppehållas med vikarie. Då vikarien icke i
denna sin egenskap äger pensionsrätt men innehar lägre pensionsberättigande
befattning, bibehåller han denna, som i sin tur uppehälles medelst vikarie.
Systemet med arvoden i stället för lön kan sålunda föranleda ett stort antal
successionsförordnanden.

Beträffande uppkomsten av ifrågavarande arvodessystem må nämnas följande.

Kategorien arvoden i stället för lön uppkom genom 1925 års härordning
och har utökats genom 1936 års härordning och 1942 års försvarsbeslut. Till
grund för dess införande, som först skedde vid militärläroverken, lag ett förslag
av chefen för generalstaben. Gentemot ett av 1919 års försvarskommission
framfört förslag örn att vid militärläroverken inrätta fullmaktsbeställningar
för adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare och lärare invände generalstabschefen,
att detta kunde vålla svårigheter i fråga örn officerarnas återtransport
till beställning på truppförbands stat. Ur personalens synpunkt
syntes icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara skyldig att övergå
till annat regemente än det han förut tillhört. Därtill komme, att tidpunkten
för ombyte av lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning
och icke efter tiden för lämpliga vakansers inträffande. Ett direkt byte
av löner mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt emedan
t. ex. i en kompaniofficersbeställning en löjtnant oj sällan komme att efterträda
en kapten. I fråga om befattningar, som skulle fyllas med kompaniofficerare,
syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens stater uppföra
arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och att således en lärare,
som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin avlöning vid eget regemente
men dock kvarstode på dess stat med rätt att när som helst återinträda
med åtnjutande av sina avlöningsförmåner.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1936 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till militärt
avlöningsreglemente, att det med hänsyn till det stora antal successionsförordnanden
i olika lönegrader vid truppförbanden, som arvodesbefattningarna
föranledde, skulle ur personalsynpunkt och även ur förenklingssynpunkt vara
till stor fördel, örn arvodena kunde avskaffas genom att ifrågavarande personal
uppfördes med lön i vanlig ordning på vederbörande stater.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har framhållit, att systemet med arvoden i
stället för lön föranleddes av att lönerna vid armén vore knutna till ett flertal
mindre enheter, regementen (vid infanteriet och artilleriet) och ett antal personalkårer.
Arvodesutredningen har, särskilt med hänsyn till de olägenheter
ur personalsynpunkt, som följde med arvodessystemet, i första hand förordat,
att gemensamma personalstater anordnades för infanteriet och artilleriet, att
nuvarande beställningar vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvoden
i stället för lön utbyttes mot fullmaktsbeställningar i motsvarande lönegrad
och att dessa beställningar uppfördes å personalförteckningarna för vederbörande
truppslag, där det icke undantagsvis kunde befinnas lämpligt att upptaga
fullmaktsbeställningar å personalförteckningen för vederbörlig institution.
I andra hand har arvodesutredningen förordat, att till de för infanteriet
och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skulle
fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt antal officerare till
Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med uteslutande
av motsvarande antal beställningar å andra personalförteckningar.
Kungl. Majit borde därvid tilläggas befogenhet att vidtaga de mindre jämkningar
i personalfördelningen mellan förbanden och den sålunda uppkommande
personalreserven vid dessa truppslag, som betingades av förflyttningar.
Härmed skulle även möjliggöras ett slopande av det nuvarande systemet med
löner i alternativa lönegrader. Detta alternativ krävde emellertid för sitt
genomförande, att befordringsgrunderna fastställdes för den personal, som
icke disponerades för truppförbanden.

I anslutning till sitt förslag har arvodesutredningen bland annat anfört,
att med detta i stort sett vunnes större frihet vid personalens disponerande
och större enhetlighet inom befordringsväsendet tillika med jämnare befordringstur;
truppslaget skulle bli befordringsenhet, och befordringstur skulle
räknas inom truppslaget. Befordringsförslaget skulle uppsättas av vederbörande
truppslagsinspektör. Den numera generella förflyttningsskyldigheten
för beställningshavare underkastade militära avlöningsreglementet hade
i realiteten väsentligt uppmjukat den hittillsvarande bundenheten mellan
personalen och regementena. Arvodesutredningen hade icke kunnat finna,
att den förordade anordningen skulle förorsaka statsverket ökade kostnader
för flyttningsersättning.

Yttranden.

Av de myndigheter, som yttrat sig i anledning av militära arvodesutredningens
förslag till avveckling av de arvoden, som utgå i stället för lön, har

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

statskontoret ansett, att det av arvodesutredningen i första hand förordade
alternativet borde genomföras. Däremot ha överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben,
chefen för armén och dåvarande arméförvaltningen avstyrkt arvo
desutredningens båda alternativa förslag, och samma ståndpunkt har intagits
av svenska officer sförbundet och svenska under officersförbundet.

Chefen för armén har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

De av arvodesutredningen anförda skälen för ett borttagande av systemet
»arvoden i stället för lön» äro i och för sig riktiga. Detta system medför vissa
olägenheter främst beträffande successionsförordnanden. De olägenheter, som
skulle uppkomma vid tillämpningen av ettdera av arvodesutredningens alternativa
förslag, skulle emellertid bliva större. Redan storleksförhållandena göra
det olämpligt att sammanföra infanteriets officerskårer på en för truppslaget
gemensam personalförteckning. Vid infanteri- och artilleriregementena är
antalet officerare och underofficerare väsentligt större än det antal, som vid
övriga truppslag placeras till tjänstgöring vid de olika regementena och
kårerna, och befordringsturen blir därför ganska jämn utan att en sammanslagning
truppslagsvis är erforderlig. Vid varje förband inom armén föreligger
med hänsyn till tjänstens krav behov av ett visst antal kaptener, respektive
löjtnanter och fänrikar. Större ruckningar av proportionen mellan antalet
kaptener och officerare i lägre grader böra icke förekomma. Om gemensam
personalstat anordnas för exempelvis infanteriet, torde förhållandet bli det.
att den, som vid befordringsvakans på ett regemente står närmast i tur till
befordran, i regel icke är placerad vid detta regemente. Skulle han då befordras
utan att förflyttas, skulle snart proportionell melian kaptener och
löjtnanter bli olämplig, varjämte vakansen vid det aktuella regementet icke
bleve fylld. Skulle hail däremot i samband med befordringen flytta för att
fylla vakansen, lomme flyttningskostnaderna att stiga. Man får ej heller
underskatta betydelsen av det urgamla sambandet mellan hembygd och truppförband.
Olägenheterna med gemensamma personalkårer bli större i propor
tion till dessas storlek och antalet förband. Slutligen är det icke lämpligt,
att befordringsförslag vid infanteriets och artilleriets stora personalkårer upprättas
av truppslagsinspektörerna, vilka ej kunna förvärva den grundliga personalkännedom,
som bör föreligga.

Det av utredningen i andra hand förordade alternativet medför, att befordringsturen
måste regleras, vilket medför stora svårigheter. När personalen
icke längre skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande, borde den kunna återgå
i ordinarie tur vid truppförband eller i personalkår. Därvid skulle just de
olägenheter uppstå, som man velat undvika genom det nuvarande arvodessystemet.

I huvudsak samma synpunkter ha framförts av försvarsväsendets övriga
myndigheter ävensom av personalsammanslutningarna.

Chefen för försvarsstaben har med instämmande av överbefälhavaren
förklarat, att det vore önskvärt, att det nuvarande systemet med arvoden
i stället för lön avvecklades, samt att detta kunde ske på ett enklare sätt
än arvodesutredningen avsett. Härom har anförts följande.

De skäl, som legat till grund för det nu tillämpade arvodessystemet, äro,
att man därigenom velat bereda möjlighet å ena sidan för den, som transpor
terats till arvodesbefattning, att återgå till eget regemente och å andra sidan
för vederbörande chef att vid behov få till stånd en återtransport, oberoende
av om vakans föreligger vid regementet eller detta icke är fallet.

T praktiken är det nog så, att i många fall en sådan återtransport låter sig

8

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

göra utan tillgripande av särskilda åtgärder. I andra fall kan en transport med
vederbörandes eget medgivande ordnas till annat truppförband. Då transporterna
numera till skillnad från förr regleras halvårsvis, föreligga större möjligheter
att på sådant sätt anordna återtransporterna.

Det måste dock räknas med att sådana fall kunna inträffa, då plats icke är
ledig vid eget regemente och vederbörande befattningshavare icke vill underkasta
sig transport till annat regemente. För att lösa frågan i sådana fall
synes det enklast att vid armén uppföra ett antal flyttbara löner, vilka vid
behov kunna tillgripas för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill
dess vakans inträder. Systemet torde icke behöva påverka avlöningsanslaget,
då kostnaderna helt böra kunna bestridas av besparingar till följd av befintliga
vakanser.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben ha ansett, att frågan örn en
lösning efter angivna riktlinjer med hänsyn till därmed förenade påtagliga
fördelar vore förtjänt av en särskild utredning.

Såsom av utredningen framgår, är avlöningsformen arvode i stället för
lön förenad med vissa olägenheter, som göra en avveckling av denna avlöningsform
önskvärd. Frågan huru en sådan avveckling lämpligen skall kunna
åvägabringas har emellertid samband med vissa organisatoriska spörsmål, till
vilka jag icke är beredd att taga ställning i detta sammanhang. Det synes mig
lämpligast, att frågan göres till föremål för fortsatt övervägande i samband
med den blivande översynen av försvarsorganisationen.

Ehuru jag således på denna punkt icke för närvarande ifrågasätter någon
ändring i nu rådande förhållanden, har jag velat här redogöra för vad i ärendet
förekommit för att riksdagen skall erhålla tillfälle att taga kännedom
därom.

Allmänna synpunkter på frågorna rörande arvoden utöver lön.

De frågor beträffande arvoden utöver lön, som nu varit föremål för utredning,
avse både i vad mån sådana arvoden böra bibehållas och med vilka belopp de
i sådant fall böra utgå. Antalet nu utgående fyllnadsarvoden är stort — militära
arvodesutredningen upptog till behandling över tusentalet arvoden —
och arvodesbeloppen variera avsevärt. I fråga örn de fall, i vilka fyllnadsarvoden
utgå, råder en viss oenhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna;
sålunda utgå exempelvis arvoden till kompaniofficerare med tjänstgöring vid
arméns staber och inspektioner, varemot sådana arvoden saknas vid marinens
och flygvapnets motsvarande institutioner, och å andra sidan äro tygmästararvodena
vid kustartilleriförsvaret utan motsvarighet vid armén. Även inom
de olika försvarsgrenarna saknas i åtskilliga fall en enhetlig grund för arvodestilldelningen.

Fyllnadsarvodena till ordinarie beställningshavare ha tidigare varit förenade
med dyrtidstillägg. Numera utgå icke rörliga tilläggsförmåner i egentlig
mening å arvodena. En viss kompensation för dyrtidstillägget utgår emellertid,
i regel beräknad efter 16 % på arvodet, i den mån icke detta sammanlagt
med den lön, som för vederbörande löneklass skulle ha utgått enligt 1927
års officersavlöningsreglemente, överstiger 840 kronor för månad.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

9

Militära arvodesutredningen.

Såsom i det föregående omnämnts Ilar militära arvodesutredningen ansett,
att frågan örn de åtgärder till avvägning av befattningshavarnas löneställning,
som betingades av rekryteringshänsyn, vore ett allmänt löneregleringsspörsmål,
vilket arvodesutredningen med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i
princip icke haft att upptaga till närmare bedömande. Utredningen har emellertid
framhållit, att en olikhet föreligger mellan de civila och militära löneplanerna,
vilken sammanhänger med försvarsväsendets personella organisation
och innebär, att de militära lönerna i allmänhet icke äro anknutna till
olika befattningar med mer eller mindre kvalificerade göromål utan till de
fåtaliga militära tjänstegraderna; med denna konstruktion av det militära
lönesystemet vore det i och för sig förklarligt, att fyllnadsarvoden tillskapats
för innehavarna av vissa mera kvalificerade befattningar. Enligt utredningens
mening borde likväl kompetensvillkor av genomgången högskola eller jämförlig
utbildning endast undantagsvis anses utgöra kvalifikationsgrund för arvode,
då nämligen varje ung officer med anlag och fallenhet ägde möjlighet att
utan nämnvärd ekonomisk uppoffring förskaffa sig den utbildning, som erfordrades
och meriterade för högre tjänst. Tillträdet till krigshögskolan förutsatte
dock en jämförelsevis kostsam och omfattande utbildning genom egen
försorg, varför anledning kunde finnas att genom stipendier eller annorledes
ekonomiskt underlätta inträdet i denna högskola.

Bland omständigheter av betydelse för arvodesfrågans bedömande har
arvodesutredningen vidare framhållit, dels att en stor del av arvodesbefattningarna
tillsattes genom kommendering och att i många av de fall, då ansökningsförfarande
tillämpades, personvalet skedde på sådant sätt, att dessa fall
i realiteten vore att likställa med kommenderingsfallen, dels ock att de flesta
arvodesbefattningar vore passagetjänster, som innehades 3—5 år.

Enligt arvodesutredningen kunde de militära arvodena i stort sett klassificeras
sålunda:

a) arvoden med karaktär av avlöningsförstärkning eller lönefyllnad,

b) ersättningar för tjänstgöring av viss kvalificerad art, ingående i den
vanliga tjänstutövningen, och

c) arvoden för uppdrag av mera stadigvarande art vid det egna verket,
fallande utanför den vanliga tjänstutövningen (bisysslor).

Beträffande innebörden av arvodessakkunnigas förslag med avseende å
dessa huvudgrupper av arvoden må nämnas följande.

Till gruppen a) har utredningen till en början hänfört vissa arvoden till
beställningshavare i lönegraden Ob 2, vilka arvoden vore avsedda att uppbringa
löneinkomsten till nettolön i nuvarande lönegraden Ob 4 och kunde
betecknas som avlöningsförstärkning. De borde bibehållas och likställas med
lönen i fråga örn garanti mot mistning, tjänstledighetsavdrag m. m.

Till gruppen a) har utredningen vidare under beteckningen lönefyllnader
hänfört ett stort antal arvoden, vilka icke vore knutna till viss beställning
utan utginge till innehavare av vissa befattningar såsom tillägg till lönen i
innehavande beställning. Dessa lönefyllnader borde från utredningens utgångspunkter
bibehållas endast i undantagsfall, nämligen där en skälig löneavvägning

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

på grund av organisatoriska förhållanden icke kunde ske enbart genom lönegradsplaeering.
När en beställning eller även en befattning, vilken efter sin
art uppenbarligen borde avses för beställningshavare av regementsofficers
grad, trots detta av militärorganisatoriska skäl skulle innehavas av officer
i lägre beställning, funnes anledning att bereda sådan officer ekonomisk kompensation.
Omständigheterna kunde också vara sådana, att en placering uteslöte
möjlighet till särskilda kommenderingar och att denna olägenhet icke
kunde avhjälpas genom organisatoriska åtgärder, exempelvis genom skapande
av befordringsmöjligheter. Bland andra anledningar till fyllnadsarvoden
kunde nämnas placering av beställningshavare i befattningar med arbetsuppgifter
av annat slag än beställningarna avsåge eller med organisatoriskt vidgade
arbetsuppgifter, exempelvis läkartjänster vid sjukhus, å vilka jämväl
civila patienter mottoges för vård. Till denna grupp hörde däremot icke militärassistentbefattningarna
eller de för officerare avsedda lärarbefattningarna
vid de militära undervisningsanstalterna.

Beträffande lönefyllnadens konstruktion har arvodesutredningen ansett,
att lönefyllnaden borde knytas vid viss bestämd lönegrad och att dess maximibelopp
borde motsvara skillnaden mellan slutlönerna i egen och närmast
högre beställning inom befordringsgången, minskad med skillnaden mellan
pensionsavdragen i beställningarna. Örn förmånen vore anknuten till en
genomgångstjänst, varifrån befordran skedde utan ändring av arbetsuppgifterna,
borde emellertid lönefyllnaden begränsas till skillnaden mellan två
iöneklasser och helst utgå i form av vikariatslön. Lönefyllnaden borde även
kunna utgå till vikarie å vederbörande arvodesbefattning.

Beträffande arvodesgruppen b) har arvodesutredningen ansett, att särskilda
arvoden kunde vara motiverade vid befattningar, förenade med arbetsuppgifter,
som ofta påkallade utförande av viktiga tjänstegöromål nattetid,
befattningar såsom tillsyningsmän vid befästningsanläggningar och förråd å
ensligt belägna platser utanför de ordinarie militära förläggningsplatserna
samt befattningar, vid vilka tjänstgöringen vore förbunden med särskilda
risker. Sådana arvoden borde kunna utgå oberoende av befattningshavarens
löneställning. I fråga om förmånernas avvägning borde hänsyn bland annat
tagas till de grunder, som inom de civila förvaltningsområdena tillämpades
i fråga örn övertidsersättning, enslighetstillägg och ersättning för riskfylld
tjänstgöring. I regel borde arvodet utgå endast under tjänsteutövning av
den art, för vilken arvodet vore beviljat.

Beträffande gruppen c) har arvodesutredningen anfört, att särskilda uppdrag,
som utgjorde befattningshavarens egentliga sysselsättning, i viss utsträckning
felaktigt kommit att betraktas såsom bisysslor på grund av arbetsuppgifternas
art. Beställningshavarna vore enligt 3 § 1 mom. militära avlöningsreglementet
icke blott underkastade tjänstgöringsföreskrifterna i de för
krigsmakten gällande reglementena, instruktionerna m. m. utan även pliktiga
att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest
kunde varda stadgad. Beställningshavare kunde genom kommendering
åläggas tjänstegöromål vid sidan av den egentliga sysselsättningen. Enligt
arvodesutredningens mening vore förordnande efter ansökan en generellt användbar
form för tillsättande av sådana bisysslebefattningar, vilkas innehavare
borde åtnjuta särskild ersättning för uppdraget. Vid förordnandets
meddelande borde angivas — förutom arvodesbeloppet och vid behov grunderna
för dess beräknande — att uppdraget ej finge föranleda minskning av
den tjänstgöringsskyldighet, som ålåge den förordnade i hans innehavande,
tillika angivna ordinarie befattning.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

11

Yttranden.

De allmänna synpunkter, som militära arvodesutredningen anlagt på
frågan örn en reglering och begränsning av de militära arvodena, ha delats av
statskontoret och riksräkenslcapsverket, varemot utredningens förslag mött
starka erinringar från försvar sväsendets myndigheter, som i det väsentliga
avstyrkt den föreslagna arvodesregleringen eller påyrkat ny utredning i ärendet.
Redan i det föregående har framhållits, att sistnämnda myndigheter i
främsta rummet uttryckt farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet,
genomförd i den omfattning arvodesutredningen föreslagit och utan kompensation
för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper,
som skulle komma att beröras av beskämingen. Med hänsyn
till att ny utredning i ämnet numera kommit till stånd från delvis andra utgångspunkter
synes det icke påkallat att någon detaljerad redogörelse här
lämnas för de argument i övrigt, som anförts mot de av militära arvodesregleringen
föreslagna åtgärderna. Emellertid må nämnas, att såväl chefen för
försvarsstaben i sitt av överbefälhavaren biträdda yttrande som chefen för
armén understrukit, att arvodessystemet blivit ett nödvändigt komplement till
det militära lönesystemet, beroende på dettas särskilda struktur. Antalet militära
grader hade varit bestämmande för antalet lönegrader, och lönevillkoren
inom varje sådan lönegrad hade principiellt avvägts med hänsyn till den befattning
vid trupp som innehavaren av den militära graden i regel vore avsedd
att bestrida. Av militära skäl måste även mycket kvalificerade befattningar
i vissa fall uppehållas av beställningshavare med relativt låg tjänstegrad,
och med hänsyn såväl därtill som till lönegradernas begränsade antal
vore det i åtskilliga fall erforderligt att arvoden finge utgå utöver lönen i
innehavande lönegrad.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

1936 års lönekommitté ansåg, att frågan örn en reglering av det militära
arvodesväsendet skulle göras till föremål för särskild utredning, vilken skulle
påbörjas snarast möjligt och bedrivas på sådant sätt, att frågan kunde i ett
sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning, d. v. s. i omedelbar anslutning
till den år 1939 genomförda militära löneregleringen. Genom avbrottet
i utredningens arbete från den 30 december 1939 till hösten 1942 har
arvodesfrågan kommit att undanskjutas på ett vid löneregleringen icke avsett
sätt. Under tiden har det militära arvodesväsendet ytterligare utvecklats,
vilket givetvis måste vara ägnat att försvåra en rationalisering på förevarande
område. Det synes vid angivna förhållande kunna ifrågasättas, huruvida icke
hela arvodesfrågan lämpligen borde ställas på framtiden för att upptagas
först i samband med en blivande ny lönereglering. I varje fall har det föreliggande
förslaget enligt lönenämndens mening väl ensidigt kommit att bära
prägeln av en besparingsutredning, vid vilken de speciella militärorganisatoriska
förhållandena vid försvarsväsendet icke i önskvärd omfattning vunnit
beaktande. Den framlagda utredningen äger likväl enligt lönenämndens mening
obestridliga förtjänster, och det synes nämnden, att densamma är av
beskaffenhet att böra i olika avseenden beaktas, därest den militära arvodesfrågan
anses böra göras till föremål för ytterligare utredning.

12

Kungl. Majlis proposition nr 170.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga framhölls, att frågan om de
militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter i
yttrandena över arvodesutredningens betänkande skjutits i förgrunden. Av utredningen
framginge också, att arvodena kommit att utgöra en väsentlig
faktor i löneställningen för vissa grupper av befattningar. Spörsmålen angående
i vad mån rekryteringshänsyn krävde en viss högre löneställning vid de
olika befattningarna och hur denna i förekommande fall lämpligast borde
åvägabringas — genom fyllnadsarvoden eller annorledes — krävde en prövning
från grunden, vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän lönereglering.
I avvaktan härå syntes det nödvändigt att taga i övervägande, örn
ej arvodesregleringen tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodesväsendet,
innefattande mindre genomgripande begränsningar och en viss
rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande syntes ytterligare utredning
erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i ärendet.

Vidare erinrades i direktiven örn att i yttrandena över arvodesutredningens
betänkande framhållits, att vid bibehållande av vissa nu utgående arvoden
kunde ifrågasättas inrättande av arvoden för motsvarande arbetsuppgifter på
andra håll. Uppenbarligen borde under förhandenvarande omständigheter
den största försiktighet iakttagas i fråga örn tillskapande av nya arvoden.
Prövningen av olika förslag örn nya arvoden hade tidigare gjorts beroende
på den allmänna utredningen örn arvodesväsendet. Hithörande spörsmål
krävde beaktande vid den fortsatta utredningen. Vid denna borde jämväl uppmärksammas
frågan örn avveckling av med arvoden förenade rörliga tilläggsförmåner
i enlighet med de grunder, som tillämpats inom andra områden av
statsförvaltningen. Att enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna borde
eftersträvas, vore självfallet.

Arvodessakkunniga ha gjort vissa allmänna uttalanden, vilka, i den mån
de icke beröra enbart vissa särskilda arvodestyper, äro av i stort sett följande
innebörd. Beträffande de ur rekryteringssynpunkt motiverade arvodena
läge stor vikt vid avvägningen mellan olika rekryteringsintressen. Det vore
nödvändigt att uppehålla en viss jämvikt i detta hänseende mellan staber,
förvaltningar och utbildningsanstalter, då en förändring inom ett av dessa
områden kunde inverka på rekryteringen inom de andra. I vilken grad en
myndighet bleve tillgodosedd med arvoden framginge av relationen mellan
antalet arvoden och hela antalet hos myndigheten tjänstgörande beställningshavare
av ifrågavarande kategori, d. v. s. i regel kompaniofficerare. Någon
enhetlig grund i övrigt för att vidtaga begränsningar inom det rådande systemet
med fyllnadsarvoden hade de sakkunniga icke kunnat finna, utan olika,
efter verksamhetens art inom respektive militära organ lämpade metoder
hade måst användas inom värdera av de tre huvudgrupper av arvoden, som
komme i fråga, nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden och utbildningsarvoden.
För uppnående av enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna
ävensom mellan och inom de särskilda institutionerna hade de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

13

funnit sig föranlåtna att föreslå införande av arvoden vid befattningar, som
hittills icke varit förenade med sådan förmån, men härvid i enlighet med
direktiven iakttagit största försiktighet. Beträffande riskarvoden och bisysslearvoden
hade arvodessakkunniga ansett sig kunna i stort sett godtaga militära
arvodesutredningens allmänna utgångspunkter.

Yad angår arvodesbeloppen, innebär arvodessakkunnigas förslag en rationalisering.
Enligt förslaget skola endast ett fåtal olika arvodesbelopp förekomma,
och där arvodesbeloppen äro beroende av tjänstgöringens omfattning,
skola de beräknas efter en enhetlig arvodestaxa, inom vilken emellertid rymmes
ett antal olika arvodeskategorier. I tämligen stor utsträckning har avvägningen
av kompaniofficersarvodena vid staber och förvaltningar ansetts
böra vara normgivande vid arvodesregleringen, så att andra arvoden avvägts
i relation till nämnda arvoden.

Beträffande berörda kompaniofficersarvoden ha arvodessakkunniga icke
funnit anledning föreslå annan förändring av det nuvarande vanligaste arvodesbeloppet
— 600 kronor för år — än som bleve en följd av att den nuvarande
dyrtidskompensationen borde bortfalla och ersättas med en uppräkning
av arvodesbeloppet. I detta hänseende ha de sakkunniga, med bortseende
från hittillsvarande maximering av arvodesförhöjningen, utgått från det med
16 % uppräknade arvodesbeloppet eller alltså 696 kronor och efter avrundning
uppåt för erhållande av månadsbelopp i jämnt tiotal kronor föreslagit, att kompaniofficersarvodet
skall bestämmas till 720 kronor. Ett annat nu förekommande
arvodesbelopp, 1 200 kronor, har på motsvarande sätt föreslagits uppräknat
till 1 440 kronor.

Yttranden.

Bortsett från de mer eller mindre långtgående ändringsförslag, som olika
myndigheter framlagt i förhållande till vad arvodessakkunniga förordat i fråga
örn särskilda arvoden eller arvodesgrupper, ha myndigheterna i allmänhet
funnit de sakkunnigas förslag böra läggas till grund för en arvodesreglering.
Beträffande de uttalanden, som gjorts i sådan riktning, må följande nämnas.

Överbefälhavaren har såsom riktig och i huvudsak väl anpassad efter förhållandena
betecknat den i sakkunnigförslaget tillämpade principen örn standardisering
av arvodena till ett fåtal bestämda typer. Arvodessystemet borde
emellertid icke beskäras i så stor utsträckning som de sakkunniga avsett; den
ledande principen vid regleringen borde vara, att man genom arvodena skulle
underlätta besättandet av de viktigaste befattningarna med väl kvalificerad
personal.

Chefen för marinen har uttalat, att utredningen vore väl ägnad att läggas
till grund för en arvodesreglering. Chefen för marinen hyste dock i vissa
delar avvikande mening mot de sakkunniga, och utredningen syntes fordra
en viss komplettering.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att även örn de resultat, till vilka
de sakkunniga kommit, måhända icke i alla hänseenden kunde anses giva full
rättvisa vid tilldelningen av arvoden, förslaget dock syntes väl ägnat att
läggas till grund för en arvodesreglering. Civilförvaltningen tillstyrkte därför
ett genomförande i princip av de sakkunnigas förslag. Detaljerna i för -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

slaget borde på vissa punkter jämkas, men i övrigt hade de icke givit anledning
till annat uttalande än att i betraktande av de sakkunnigas utgångspunkter
och det underlag, som legat till grund för utredningen, förslaget syntes
väl avvägt.

Arméförvaltningen har understrukit de sakkunnigas uttalande, att vid
arvodessystemets utformande måste läggas stor vikt vid avvägningen mellan
olika rekryteringsintressen. Mot de sakkunnigas förslag kunde emellertid
göras gällande, att befattningar med ungefärligen likvärdigt arbete i vissa fall
behandlats oenhetligt, beroende på skiljaktiga benämningar på olika organisatoriska
instanser (sektioner, detaljer o. s. v.). Att det vanligaste arvodesbeloppet
skulle bestämmas till 720 kronor tillstyrktes.

Flygförvaltningen har ansett, att förslaget väl tillgodosåge önskemålet att
erhålla klara linjer i arvodessystemet; de sakkunniga syntes ha strävat efter
att i största utsträckning åstadkomma enhetliga grunder för arvoden inom de
olika kategorierna, och en reglering av arvodena enligt de sakkunnigas principer
syntes medföra överskådlighet. Den individuella prövningen i fråga om
bibehållande, tillskapande eller avskaffande av arvode hade emellertid i viss
mån kommit att få träda tillbaka.

Riksräkenskapsverket har ansett, att de av arvodessakkunniga föreslagna
beloppen å 720 respektive 1 440 kronor borde godtagas såsom enhetsbelopp
vid arvodesregleringen.

För svar sväsendets lönenämnd har riktat vissa erinringar mot de sakkunnigas
behandling av olika arvodestyper men tillika förklarat, att förslagets
genomförande med vissa jämkningar obestridligt skulle komma att medföra
vissa bestämda fördelar. Sålunda skulle — samtidigt som en utjämning av
arvodesväsendets omfattning vid de olika försvarsgrenarna åstadkommes —
ökade förutsättningar skapas för ett förhindrande av en godtycklig utbyggnad
av arvodessystemet till befattningshavargrupper av andra slag än dem, som
redan åtnjöte arvoden. Vidare skulle antalet arvodestyper minskas, och nu utgående
dyrtidskompensation skulle inräknas i arvodena. Möjligheterna till
godtycklighet vid arvodenas tilldelning inom staber, inspektioner och förvaltningsmyndigheter
syntes även komma att bliva mera begränsade efter ett
genomförande av förslaget.

I motsats till nu nämnda myndigheter har krigsmaterielverket ansett tveksamt,
örn en arvodesreglering borde komma till stånd före en revision av det
militära lönesystemet. En sådan revision borde enligt verkets mening avse
att knyta lönerna till särskilda befattningar. Om en begränsad arvodesreglering
nu genomfördes, läge det nära till hands, att de principiella omläggningar
av det militära lönesystemet, som utgjorde en nödvändig förutsättning fölen
rationalisering på området, uppskötes till en obestämd framtid. I varje
fall borde en arvodesreglering förlänas allenast provisorisk giltighet, varjämte
en militär lönereglering borde igångsättas med syfte att omlägga
grunderna för det militära lönesystemet.

Statskontoret har däremot ansett, att man i förevarande sammanhang borde
taga slutgiltig ställning till frågan örn arvodessystemets bibehållande eller
avskaffande. Örn man nämligen godtoge den militära uppfattningen att arvodena
utgjorde ett nödvändigt komplement till den nuvarande militära löneplanen
med dess i jämförelse med den civila löneplanen begränsade antal
lönegrader, åsyftande att möjliggöra en efter arbetsuppgifternas art anpassad
differentiering av löneförmånerna, stöde det klart, att en framtida allmän

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 15

höjning av lönenivån för olika militära beställningar icke kunde utgöra grund
för arvodenas och därmed differentieringens borttagande. Kvar skulle endast
stå möjligheten att övergiva systemet med beställningar efter militär tjänstegrad
och efter civilt mönster övergå till ett system med lönegradsdifferentierade
befattningar, och så vittgående militärorganisatoriska förändringar
kunde knappast falla inom ramen för ett allmänt löneregleringsuppdrag.

Statskontoret har emellertid ansett, att en definitiv arvodesreglering borde
ske i huvudsaklig överensstämmelse med militära arvodesutredningens förslag.
Örn man i enlighet med utredningsdirektiven i nuvarande läge icke
skulle gå längre än till en provisorisk lösning av arvodesfrågan, läge det i
varje fall vikt uppå att icke den eftersträvade rationaliseringen ledde till utbyggande
och befästande av det gällande systemet. Det föreslagna sättet för
dyrtidstilläggets inarbetande i arvodesbeloppen innebure i vissa lönelägen
en icke obetydlig överkompensation genom att de sakkunniga bortsett från
den hittillsvarande maximeringsregeln.

Svenska officersförbundet har anfört, att någon minskning av nu utgående
arvoden icke borde komma till stånd.

Svenska underofficersförbundet har ansett, att nu utgående arvoden till
underofficerspersonal i rådande läge icke böra avvecklas utom i de fall, där
de förhållanden, som föranlett arvodenas uppkomst, föranleda att beställningarna
uppflyttas i lönegraden UO 3.

Det för närvarande tillämpade systemet med arvoden utöver lön till ordinarie
beställningshavare vid försvarsväsendet är otvivelaktigt i starkt behov
av en rationalisering. I fråga örn arvodestilldelningen föreligger en ojämnhet,
som i och för sig är olämplig och som medför en strävan till utvidgning av
arvodessystemet. Det stora antalet arvoden med starkt skiftande belopp,
som tillkommit vid skilda tidpunkter och ofta avvägts med utgångspunkt i
lönerna enligt äldre löneplaner, minskar också överskådligheten på det militära
löneområdet. De särskilda arvodesförhöjningar, som beviljats i samband
med dyrtidstilläggens avveckling, ha provisoriskt konstruerats i anslutningtill
det före militära avlöningsreglementets tillkomst gällande lönesystemet,
och att tillämpa denna konstruktion är i längden mindre praktiskt.

De förslag, som framlades av den i enlighet med 1936 års lönekommittés
uttalanden tillsatta militära arvodesutredningen, gingo väsentligt utöver en
rationalisering inom arvodesväsendet. Utgående från uppfattningen, att ett
bibehållande av arvoden, som endast kunde motiveras ur allmänna rekryteringssynpunkter,
i stort sett icke vore förenligt med grunderna för 1939 års
militära lönereglering, föreslogo utredningsmännen — under uttryckligt
framhållande att de icke för egen del tagit ställning till frågan, i vad mån
arvodena vore sakligt motiverade ur sådana synpunkter — att flertalet lönefyllnadsarvoden
skulle avvecklas. Utredningsmännens förslag mötte vid
remissbehandlingen starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter,
som i främsta rummet uttryckte farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet,
genomförd i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kom -

Departements chefen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

pensation för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper,
som komme att beröras av beskärningen. Vid ärendets
anmälan i statsrådet den 12 november 1943 framhölls, att arvodena kommit
att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av beställningar
och att spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn krävde
en viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekommande
fall lämpligast borde åvägabringas krävde en prövning från grunden,
vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän lönereglering. I avvaktan
därpå ansågs det nödvändigt att taga i övervägande, örn ej regleringen
tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodesväsendet innefattande
mindre genomgripande begränsningar och en viss rationalisering i övrigt.

Utredning i sistnämnda hänseende har numera kommit till stånd genom
1943 års arvodessakkunniga. Resultatet av utredningen visar, att en avsevärd
förbättring av arvodesförhållandena kan åstadkommas även genom en arvodesreglering
av den begränsade innebörd, som nyss blivit antydd. En
sådan bör nu komma till stånd.

Arvodessakkunnigas förslag har mestadels till sina huvuddrag lämnats
utan erinran av de över förslaget hörda myndigheterna. Detta gäller såväl
den vägning mot varandra av olika rekryteringsintressen, varpå förslaget
bygger, som den föreslagna koncentrationen av arvodesbeloppen till ett fåtal
typer med ett arvode å 720 kronor för år såsom grundenhet. Vid den granskning
förslaget undergått inom försvars- och finansdepartementen har detsamma
också synts väl ägnat att läggas till grund för en arvodesreglering.
På grund av arvodesfrågans nära samband med avlöningsanslagen under fjärde
huvudtiteln har det synts lämpligast att frågan behandlas i propositionen angående
dessa anslag.

Arvodesregleringen bör i princip genomföras från och med den 1 juli 1945.
Vissa övergångsanordningar föreslås emellertid i det följande, varvid bland
annat av personalförbunden anförda synpunkter beaktas.

Stabsarvoden.

Såsom stabsarvoden betecknas i detta sammanhang dels arvoden till kaptener
vid generalstabskåren, dels ock arvoden till vissa andra vid högre staber
och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare. Här är däremot icke
fråga örn de arvoden å 1 895 kronor för år —- motsvarande skillnaden mellan
nettolönerna i lönegraderna Ob 4 och Ob 2 — som utgå till vissa beställningshavare
i sistnämnda lönegrad; någon tvekan örn att dessa arvoden böra
bibehållas torde icke föreligga.

För närvarande utgå arvoden, uppgående till lägst 792 och högst 840 kronor
för år, till 47 generalstabskåren tillhörande kaptener med placering i
lantförsvarets kommandoexpedition, försvarsstaben, arméstaben, arméinspektionen,
militärbefälsstaberna och kommendantsstaben i Boden. Sådana arvoden
utgå vidare till kaptener, som från generalstabskåren uttransporterats
till truppförbanden; antalet sådana kaptener är växlande men torde i allmänhet
uppgå till cirka 10.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Arvodena till andra vid högre staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare
än generalstabskaptener utgå med 600 kronor till 50 officerare
med placering vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen och med
900 kronor till en kapten ur ingenjörtrupperna, vilken utöver annan tjänstgöring
i innehavande beställning har att såsom adjutant tjänstgöra vid vägoch
vattenbyggnadskårens chefsexpedition. Yid marinens och flygvapnets staber
saknas arvoden.

Beträffande ifrågavarande arvoden må följande nämnas.

Enligt det före år 1921 gällande militära lönesystemet åtnjöto kaptenerna
vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de särskilda kompetensfordringar,
vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, en viss förtur
i befordrings- och därmed även i lönehänseende. Denna förtur ersattes
sedermera med en särskild lönetursrätt; enligt 1927 års officersavlöningsreglemente
ägde kapten (ryttmästare), som var eller varit anställd vid generalstabskåren,
för löneklassplacering tillgodoräkna sig tre tjänstår utöver vad
som eljest var medgivet. Efter förslag av 1936 års lönekommitté — som ansåg
det kunna ifrågasättas, örn icke generalstabskårens officerare numera
redan på befordringsvägen generellt sett vunne en sådan förtur i lönehänseende,
att ytterligare kompensation vore omotiverad —- blev den särskilda
lönetursförmånen vid 1939 års lönereglering borttagen men i avbidan på
slutligt ställningstagande till frågan ersatt med ett arvode till generalstabskapten,
som ej uppnått högsta löneklassen, å belopp motsvarande skillnaden
mellan två på varandra följande löneklasser enligt 1927 års officersavlöningsreglemente
jämte viss dyrtidskompensation; arvodesbestämmelsen erhöll till
en början giltighet allenast under budgetåret 1939/40, men giltigheten har
år för år utsträckts, varjämte medgivande lämnats att arvode jämväl må tillkomma
beställningshavare med lön enligt lönegrad Oa 2, som på förordnande
mot åtnjutande av vikariatslön uppehåller beställning som kapten vid generalstabskåren.

Arvodena till andra vid staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare
än generalstabskaptener ha tillkommit vid skilda tidpunkter och ha
motiverats bland annat med stabstjänstgöringens i förhållande till annan
tjänstgöring strängare bundna och mera maktpåliggande beskaffenhet. Efter
1922 års arvodesreglering ha arvodena i allmänhet utgått med 600 kronor
för år.

1936 års lönekommitté ifrågasatte, örn det icke, för den händelse kompensation
för generalstabskaptenernas lönetursrätt framdeles skulle utgå, vore
lämpligast att knyta arvodet till de för kaptener avsedda befattningar, vilka
enligt grunderna för försvarsorganisationen skulle bestridas av generalstabsofficerare.
Kunde arvodena vid högre staber och inspektioner icke generellt
avvecklas, borde en individuell prövning verkställas i syfte att knyta dessa
arvoden icke till sådan tjänst överhuvudtaget utan till befattningar av den
beskaffenhet, att deras utövande krävde militär högskoleutbildning eller
annan därmed jämförlig specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har erinrat om att ifrågavarande arvoden tillskapats,
generalstabsarvodena i syfte att bereda kompensation för utbildningskostnaderna
och arvodena vid högre staber och inspektioner för att utgöra kom Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m .15 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

pensation för det mera krävande och kvalificerade arbete, som av ålder ansetts
vara förenat med stabs- och inspektionstjänsten i jämförelse med annan
militär tjänstgöring. Utredningen har anfört, att tillräcklig anledning saknades
att genom extra förmåner premiera den militära högskoleutbildningen,
att ett system med arvoden i stabs- och förvaltningstjänst kunde komma att
framstå som ett undervärderande av själva trupptjänsten och att fortvaron
av ett system med ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden
stöde i strid med grunderna för den militära löneregleringen. Även örn för
vissa befattningar av särskilda skäl lönefyllnadsarvoden kunde anses motiverade,
vore avsevärda svårigheter förenade med en dylik avvägning. I 1942
års försvarsbeslut hade visserligen angivits det antal generalstabskaptener,
som avsåges för varje stab etc., men ej vilka befattningar de skulle uppehålla.
De befattningshavare vid de högre staberna och inspektionerna, som främst
borde komma i åtnjutande av fyllnadsarvoden, tjänstgjorde såsom detaljchefer
eller bestrede motsvarande göromål, men då såväl indelningen av stabernas
avdelningar i detaljer som personalens placering å detaljerna vore av
vederbörande chefer vidtagna åtgärder för åstadkommande av lämplig arbetsfördelning,
kunde man ej knyta arvodena till ställningen såsom detaljchef
eller liknande.

Arvodesutredningen har i anslutning härtill föreslagit, dels att de nu övergångsvis
utgående arvodena till kaptener vid generalstabskåren skola indragas
utan särskild kompensation, dels ock att arvoden icke längre skola utgå till
kompaniofficerare vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen.

Adjutanten å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chefsexpedition borde enligt
arvodesutredningens mening erhålla mot adjutantsgöromålen svarande
minskning i sin tjänstgöringsskyldighet vid ingenjörtrupperna och borde därför
ej erhålla arvode i fortsättningen.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag har vid remissbehandlingen mött
starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga
avstyrkt förslaget. De erinringar, som framställts emot förslaget att borttaga
ur rekryteringssynpunkt motiverade arvoden, ha i det föregående berörts.
Beträffande innehållet i övrigt i remissyttrandena må följande
nämnas.

Chefen för armén har anfört, att den omständigheten, att avdelningarna
vid de militära staberna saknade underavdelningar, vilkas chefer kunde sägas
inneha särskilda befattningar, icke innebure, att dessa befattningshavares arbete
vore mindre kvalificerat, mindre ansvarsfullt eller mindre krävande.
Samtliga vid staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare borde
icke honoreras med arvode, men vederbörande chef borde ha möjlighet att
efter individuell prövning tilldela de mest förtjänta arvode.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit angelägenheten
av att stabsarvoden jämväl tillkomme kompaniofficerare vid flygstaben.

Försvarsväsendets lönenämnd har uttalat sig emot att förena all tjänstgöring
av hithörande slag med särskilda förmåner i form av fyllnadsarvoden,

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

men tillika anfört, att fyllnadsarvoden såsom en särskild avlöningsform vid
sidan av den ordinarie lönen svårligen kunde undvaras vid en del befattningar,
vilka krävde särskilda kvalifikationer och med vilka vore förenade
särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter. Särskilda stabs- och fyllnadsarvoden
vore i viss utsträckning behövliga även i fortsättningen, men för dessa arvodens
bibehållande borde självfallet förutsättas, att arbetsuppgifterna kunde
hänföras till vissa bestämda befattningar, en begränsning som icke för närvarande
vore för handen. Frågan i vilken utsträckning stabsarvodena borde
bibehållas syntes böra göras till föremål för närmare undersökning, gällande
samtliga förvaltningsgrenar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt direktiven för 1943 års arvodessakkunniga borde dessa verkställa
den av lönenämnden förordade utredningen, vilken skulle bedrivas från de
av nämnden angivna utgångspunkterna.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att stabsarvoden bibehållas i viss utsträckning.
De borde i princip knytas till vissa befattningar, varvid de beställningshavare
skulle ha företräde till arvoden, som innehade nyckelpositioner,
i det att de fyllde funktioner tillhörande vederbörande stabs egentliga
uppgift och vore direkt underställda förman av minst regementsofficers
grad. Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Den nuvarande ordningen, enligt vilken generalstabskapten enbart på
grund av sin anställning vid kåren uppbär ett på visst sätt bestämt arvode,
bör upphöra; generalstabskårens särställning i detta hänseende, för närvarande
bevarad genom särskilda för vart budgetår lämnade medgivanden, kan
således icke av de sakkunniga föreslås till ytterligare förlängning i annan
mån än som kan följa av de övergångsanordningar, som må bliva en följd av
förslaget. En annan sak är emellertid, att dessa officerare åtminstone som
regel uppehålla befattningar av den vikt, att de på grund härav enligt de
sakkunnigas förslag komma i åtnjutande av arvoden under de villkor som
gälla andra, vid staberna tjänstgörande officerare av kompaniofficers grad.

De sakkunniga ha haft att undersöka möjligheten att knyta arvodena till
vissa bestämda befattningar, vilka kräva särskilda kvalifikationer och med
vilka äro förenade särskilt kvalificerade uppgifter. Enligt försvarsbeslutet och
utfärdade instruktioner skola de högre militära staberna vara indelade på avdelningar.
Dessa senare organs närmare utformning — bland annat detaljindelningen
— bestämmes åter av vederbörande chefer efter det tillfälliga
behovet. De sakkunniga ha varit hänvisade att taga fasta på de arbetsuppgifter,
vilka faktiskt för närvarande bestridas av vissa detaljchefer och
vissa andra befattningshavare, men då indelningen är underkastad förändringar
och den i ett visst läge förhandenvarande organisationen därför är
en alltför osäker grund för ett bestående arvodessystem, avses den arvodesfördelning,
som de sakkunniga förorda, skola vara bindande endast beträffande
antalet arvoden, som tilldelas varje särskild avdelning respektive
vissa isolerade befattningar, varjämte förslaget avses vara normerande för
arten av de arbetsuppgifter, vilka inom avdelningen skola förenas med arvode.
De sakkunniga föreslå icke någon specificering i själva personalförteckningarna
utöver en fördelning av stabsarvodena mellan staberna men
förorda, att Kungl. Majit i det brev, varigenom personalförteckningarna
sättas i kraft, meddelar beslut om antalet arvoden å varje avdelning jämto
förklaring angående de arbetsuppgifter inom avdelningen, för vilkas bestridande
arvodena skola anses utgöra särskild ersättning. Då en viss rörelse -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

frihet synes vara oundgängligen påkallad, vilja de sakkunniga föreslå, att fördelningsbrevet
förses med en anmärkning, vari vederbörande chefer medgivas
vidtaga av inträdande förhållanden påkallade förändringar i den förutsatta
arvodesfördelningen under iakttagande, att förändringen anmäles för
Kungl. Majit i varje fall senast vid nästa avgivande av förslag till ny sådan
fördelning. Genom dessa anordningar synes stabilitet i nöjaktig mån kunna
åstadkommas.

Under framhållande av svårigheten att inom staberna utvälja vissa funktioner
såsom kvalificerande för arvode och avskilja andra ha arvodessakkunniga
framlagt två alternativa förslag i fråga örn den utsträckning, i vilken
stabsarvoden borde utgå. Det ena alternativförslaget, här benämnt alternativ
I, innebär en viss begränsning av den nuvarande arvodesramen och omfattar
befattningar, vilka utan tvekan ansetts böra vara förenade med arvoden
(kategori I). Hit ha hänförts 87 befattningar, bland dem samtliga 47
befattningar, som för närvarande uppehållas av generalstabskaptener, samt
adjutantsbefattningen vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.
Alternativ II omfattar härutöver 22 befattningar, beträffande Anika de sakkunniga
förklarat, att tvekan rätt, örn de borde vara förenade med arvoden
(kategori II). Båda alternativförslagen innebära, att även marin- och flygstaberna
skulle tilldelas arvoden, ehuru i något mindre utsträckning än de staber,
där arvoden nu utgå. Högsta relationstalen — antal arvoden i förhållande
till det i försvarsbeslutet beräknade antalet kompaniofficerare — ha föreslagits
för arméstaben och arméinspektionen, medan ett något lägre relationstal
föreslagits för försvarsstaben med hänsyn till att dennas organisation ännu
icke erhållit full stadga. De sakkunniga ha förutsatt, att arvodesramen icke
framdeles skall utan starka skäl vidgas utöver vad nu bestämmes.

Den omfattning, i vilken stabsarvodena nu utgå, och den, vari de skulle
utgå enligt de sakkunnigas båda alternativförslag, framgå jämte de av arvodessakkunniga
för vissa fall uppgivna relationstalen av följande sammanställning;
generalstabskaptener respektive befattningar, avsedda att uppehållas av
dem, redovisas under A och andra befattningar under B.

Stal» etc.

Antal nuvarande
arvoden

Enligt arvodessakkunnig

Alternativ I

aa förslag |

Alternativ’ II

A

B

S:a

Antal arvoden

Rela-

tionstal

%

Antal

arvoden

Rela-tion stal
%

A

B

S:a

Lantförsvarets kommando-

expedition..............

2

—

2

2

—

2

—

9

. _

‘ Försvarsstaben ..........

15

28

43

15

13

28

31

36

40

Arméstaben ..............

7

7

14

7

4

11

37

14

47

; Arméinspektionen ........

9

15

24

9

9

18

37

24

49

Militärbefälsstaberna m. in.

14

—

14

14

—

14

_

14

_

Marinstaben..............

—

—

—

—

6

6

25

9

36

, Flygstabeu ..............

—

—

—

—

7

7

28

9

36

. Väg- och vattenbyggnads-

kårens chefsexpedition . .

—

1

1

—

1

1

—

1

—

■Truppförband c;a ........

10

- .

10

---

~

—

—

- j

Sammanlagt antal arvoden

57

51

108

47

40

87

109

. |

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vad angår de huvudsakligaste funktioner, för vilka arvoden avsetts, torde
få hänvisas till de sakkunnigas betänkande jämte en på grundval av detsamma
upprättad sammanställning, vilken är bilagd handlingarna i ärendet.

Arvodesbeloppen ha föreslagits till 720 kronor för år utom för adjutantsbefattningen
vid väg- och vattenbyggnadskåren chefsexpedition; vid denna
befattning borde utgå halvt arvode eller sålunda 360 kronor för år.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag om att generalstabskapten i fortsättningen
icke skall åtnjuta arvode i sådan egenskap — vilket förslag innebär dels
att generalstabskapten, som tjänstgör i högre stab eller inspektion, erhåller
ett arvode å 720 kronor i stället för det nuvarande mellan 792 och 840 kronor
växlande beloppet, dels ock att ur generalstabskåren uttransporterad kapten
ej erhåller arvode — tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets civilförvaltning,
statskontoret, riksräkenskapsverlcet och försvar sväsendets lönenämnd.
Däremot avstyrkes förslaget av överbefälhavaren, chefen för armén,
chefen för försvarsstaben och svenska offleersförbundet, vilka anse generalstabskaptenernas
särställning vara väl motiverad genom deras speciella, betungande
tjänstgöring och nödvändigheten att upprätthålla en god rekrytering.
Chefen för försvarsstaben, till vilken överbefälhavaren ansluter sig, anför,
att generalstabskaptenernas högre arvode under stabstjänstgöring och
deras rätt att bibehålla arvodet efter uttransportering i viss mån borde betraktas
såsom en kompensation för att de under tjänstgöring såsom generalstabsaspiranter
ej erhölle arvoden, medan efter dem turberättigade officerare
vid samtidig tjänstgöring i stab kunde erhålla arvode.

Arvodessakkunnigas förslag örn viss dispositionsrätt för vederbörande
stabschef över arvodena bär tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av överbefälhavaren, försvars grens chef erna, chefen för försvarsstaben,
försvarets civilförvaltning och för svar sväs endels lönenämnd, medan däremot
statskontoret finner den föreslagna anordningen vara i hög grad godtycklig.

Yad härefter angår antalet arvoden och de funktioner, för vilka de
skulle avses, ha dels statskontoret — som i första hand ansett, att arvodena
borde avvecklas — dels riksräkenskapsverket påyrkat en begränsning till de
befattningar, som av de sakkunniga medtagits i alternativ I.

Riksräkenskapsverket har härvid gjort följande uttalanden.

Enligt ämbetsverkets mening är användningen av arvoden såsom löneförstärkning
icke lika starkt motiverad i fråga om den vid staber, inspektioner
m. m. tjänstgörande personalen som i fråga örn den på andra ifrågakommande
områden tjänstgörande personalen. Då de högre beställningarna vid olika
truppförband och militära enheter i allmänhet rekryteras bland kompaniofficerare
vid generalstabskåren och andra kvalificerade kompaniofficerare med
tjänstgöring vid staber m. m. samt stabstjänstgöringen därvid torde tillmätas
särskild betydelse, synes det enbart ur rekryteringssynpunkt knappast erforderligt
att bibehålla arvodena för stabstjänst. Andra skäl tala för att arvodena
i viss utsträckning bibehållas — möjligheten att premiera den större
dugligheten samt att kompensera det stora ansvar och den betydande arbets -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

börda, som allmänt vitsordas vara förbunden med stabstjänsten —- men ansvaret
har icke karaktären av förvaltningsansvar och arbetsbördan torde vid
en återgång till fredsförhållanden och vid en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna
bliva mindre än vad nu är fallet. En begränsning av stabsarvodena
vore ägnad att gynnsamt återverka på intresset för trupptjänsten.

Försvarsväsendets lönenämnd är likaledes av den uppfattningen, att arvoden
huvudsakligen böra. utgå endast i den omfattning som avses i de sakkunnigas
alternativ I, men ifrågasätter en viss omfördelning av arvodena.
Å ena sidan har lönenämnden i motsats till de sakkunniga funnit tveksamt,
om arvode borde tillkomma adjutanten i lantförsvarets kommandoexpedition,
tillika adjutant hos chefen för försvarsdepartementet, en detaljchef å försvarsstabens
kvartermästaravdelning, som bland annat är stabens representant
i bränslekommissionen, en detaljchef å samma stabs press- och filmavdelning
samt den yngre av de båda generalstabsofficerare, som tjänstgöra
vid militärbefälsstaberna inom I.—Yl. militärområdena. Å andra sidan har
lönenämnden ansett, att arvoden utan större tvekan borde utgå vid vissa
detaljchefsbefattningar å försvarsstabens inrikesavdelning, främst den befattning,
vars innehavare har att handlägga ärenden angående industriskydd
samt spionage och sabotage m. m. Arvoden syntes böra tillkomma befattningshavare
även vid de marina inspektionerna, i första hand kustartilleriinspektionen.

Inom lönenämnden ha ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist i särskilt
yttrande anfört, att det förefölle som örn vid de sakkunnigas förslag till arvodesfördelning
marinen och flygvapnet kommit väl mycket i skymundan. Större
enhetlighet borde åvägabringas dels i den blivande kommandoexpeditionen,
där föreståndarna för flottans och kustartilleriets detaljer samt motsvarande
för flygvapnet hade att handlägga ärenden berörande vederbörande vapengrens
eller försvarsgrens hela verksamhetsområde och ej endast vissa delar
därav, dels mellan försvarsgrensstaberna, där bland annat befattningen såsom
äldste officer å marinstabens operationsavdelnings operativa detalj kunde
framhållas såsom en typisk »generalstabsbefattning», lydande direkt under
regementsofficer, dels mellan arméinspektionen och marinens inspektionsmyndigheter,
vilka senare lämnats helt utanför i betänkandet trots sin nära
motsvarighet till arméinspektionens olika myndigheter, dels ock mellan militärbefälsstaberna
och de motsvarande större marindistriktsstaberna, därest
arvoden fortfarande borde utgå till vissa befattningshavare inom de förstnämnda
staberna, varom reservanterna dock ej blivit övertygade.

De militära myndigheterna — överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen
och flygvapnet samt chefen för försvarsstaben — anse, att arvoden böra
utgå vid samtliga i alternativ II inbegripna befattningar samt vid ytterligare
ett antal stabsbefattningar. Beträffande yttrandenas innehåll i denna del må
följande nämnas.

Försvarsstaben. Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anföra:
Av de 8 befattningar, som de sakkunniga hänfört till kategori II, böra
helst alla och i varje fall 7 överföras till kategori I. Arvoden böra tillkomma

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ytterligare fyra befattningshavare, som nu ha arvode. Då försvarsberedskapen
upphör, blir det nödvändigt att på försvarsstabens fredsstat uppföra en officer
för befattningen som chef för inrikesavdelningens mobiliseringsavdelning,
och även denne bör erhålla arvode. Utöver de 15 generalstabsofficerarnas
arvoden böra därför vid försvarsstaben finnas sammanlagt 25, senare 26, arvoden.
Härvid skulle det sammanlagda antalet arvodesberättigande befattningar
uppgå till 46 % av hela antalet befattningar för aktiva officerare. Försvarsstaben
bär numera i likhet med flertalet högre stabsorgan nått full stadga
i organisatoriskt hänseende.

Staber och inspektioner tillhörande armén, överbefälhavaren
och chefen för armén anföra: En strikt kategoriuppdelning med hänsyn till
olika befattningars teoretiska värde är icke genomförbar. Den enda kategoriindelning,
som med fog kan göras, är att hänföra generalstabskaptenerna till
kategori I och alla övriga arvodesberättigade till kategori II. Samtliga böra
emellertid erhålla arvode, de förra enligt nu gällande grunder och de senare
enligt de sakkunnigas förslag.

Staber och inspektioner tillhörande marinen m. m. Chefen för
marinen anför: Samtliga 9 av de sakkunniga upptagna arvodesberättigande
befattningar vid marinstaben böra hänföras till kategori I. Sakkunnigförslaget
erfordrar följande kompletteringar. Enligt 1942 års försvarsbeslut skola
i marinsektionen vid kommandoexpeditionen, efter dennas ombildning, tjänstgöra
en kompaniofficer från flottan och en från kustartilleriet, chefer för
flottans respektive kustartilleriets detalj. Dessa böra erhålla arvoden och
hänföras till kategori I. Kustartilleriinspektionen bör tilldelas 3 arvoden för
befattningar, som böra hänföras till kategori I. Vidare böra 5 arvoden avses
för till kategori I hänförliga befattningar hos vederbörande tjänstegrensinspektörer
inom marinledningen. Arvoden tillhörande kategori I böra slutligen
tilldelas de 3 kompaniofficerare, som äro chefer för operativa detaljen
inom marindistriktsstaberna vid Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt.

Överbefälhavaren anför med utgångspunkt från chefens för marinen förslag,
att för inspektionerna inom marinledningen borde avses högst 7 arvoden.

Flygstaben. Överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anföra: Relationstalen
enligt sakkunnigförslaget bliva rätteligen 27 respektive 35 % i
stället för 28 respektive 36. Samtliga av de sakkunniga upptagna befattningar
böra hänföras till kategori I. Arvode bör ytterligare utgå till den på flygsäkerhets-
och haveriavdelningen tjänstgörande kaptenen.

Mot förslaget i fråga örn arvodesbeloppen ha remissmyndighetema
icke haft något att erinra, bortsett från de önskemål vissa myndigheter framfört
om att generalstabsarvodena skola bibehållas.

I detta sammanhang må nämnas, att förslag örn arvoden jämväl till vissa
avdelningschefer vid högre staber framställts av överbefälhavaren, chefen
för armén och chefen för försvarsstaben.

Chefen för försvarsstaben har härom anfört i huvudsak följande.

De arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila flertalet av avdelningscheferna
i försvarsstaben och andra högre staber, äro av betydligt större mått
än vad fallet är med de befattningshavare i lönegrad Oa 4 och Oa 5, som
tjänstgöra vid truppförbanden. Vissa avdelningschefer — vid försvarsstaben
i första hand avdelningscheferna vid armé-, kvartermästar- och kommunikationsavdelningarna
— böra erhålla arvoden å 1 080 kronor på samma sätt
som vissa av arvodessakkunniga i annat sammanhang angivna officerare i

Departements chefen.

24 Kungl. Martts proposition nr 170.

lönegrad Oa 4 eller Oa 5, vilka tjänstgöra som »chefsassistenter». Utöver
rät t vi s e syri}) link t en är att märka, att avdelningscheferna till stor del rekryteras
ur den meriterade kategori regementsofficerare, som bestrider lärarbefattningar
vid högskolor. Chefen vid kommunikationsavdelningen bör erhålla
arvode även till förekommande av löneminskning, då det ofta förekommer
att officer av kategorien »chefsassistent» placeras som chef på denna avdelning.

Chefen för armén anför delvis andra synpunkter på denna fråga:

Befattningarna såsom avdelningschef vid arméledningen m. m. böra med
hänsyn till sin vikt och det tjänsteansvar, som åvilar vederbörande befattningshavare,
normalt bestridas av överstelöjtnant, men understundom måste
yngre regementsofficerare placeras som avdelningschefer. Avdelningscheferna
vid arméstaben och arméinspektionens centralavdelning i lägre löneklass
än Oa 12 böra erhålla fyllnadsarvode motsvarande skillnaden mellan
innehavd lön och lön i löneklass Oa 12. Dylikt fyllnadsarvode utgår exempelvis
till militärassistent — regementsofficer — i byråchefsbefattning, och en
liknande anordning tillämpas för arméstabschefen.

överbefälhavaren hemställer örn en särskild undersökning i ämnet, örnfattande
försvarsstaben, armé- och marinledningarna samt flygstaben.

Svenska officer sförbundet har anfört synpunkter liknande de av chefen för
armén uttalade.

Samtliga de utredningsorgan, som nu haft att taga befattning med frågan
örn en rationalisering av det militära arvodesväsendet — 1936 års lönekommitté,
militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga — ha ansett
självfallet, att arvoden, i den mån de skulle bibehållas, skulle knytas till
vissa särskilda befattningar. Denna förutsättning har också enligt direktiven
gällt för arvodessakkunnigas utredning. I anslutning härtill anser jag, att arvoden
i fortsättningen icke annat än övergångsvis böra utgå till kompaniofficerare
enbart av den anledningen, att de tillhöra eller tidigare tillhört generalstabskåren.

Emellertid föreligger, såsom arvodessakkunniga framhållit, på detta område
svårighet att avgränsa vissa bestämda befattningar, med vilka mera stadigvarande
äro förenade sådana kvalificerade arbetsuppgifter, som kunna göra
fyllnadsarvoden motiverade. Arvodessakkunniga ha med hänsyn härtill föreslagit,
att allenast antalet arvoden till kompaniofficerare vid varje stab
och inspektion skulle bestämmas samt att arvodenas knytande till särskilda
befattningar skulle tid efter annan verkställas av Kungl. Majit, varjämte
viss frihet härutinnan skulle tillkomma chefen för respektive institution.
De skäl, som anförts för denna anordning, tala även för att antalet arvoden
vid de särskilda staberna och inspektionerna icke helt fastlåses, utan
att Kungl. Majit erhåller möjlighet att verkställa omflyttningar av arvoden
mellan de olika institutionerna. Av anslagstekniska skäl är det visserligen
nödvändigt att beräkningsmässigt utgå från ett visst högsta antal arvoden
vid var och en av följande fem huvudenheter, nämligen försvarsdepartementet,
försvarsstaben och vardera av de tre försvarsgrenarna. Det bör emellertid
förutsättas, att Kungl. Majit skall äga befogenhet att efter prövning av

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreliggande förhållanden medgiva överskridande av det antal arvoden, som
beräknats för kompaniofficerare vid en dylik huvudenhet, i den mån den totala
arvodesramen icke överskrides. Ståndpunkt till sådana frågor ävensom till
spörsmålet, vilka särskilda befattningar som böra förenas med arvoden, torde
lämpligen böra fattas sedan förslag i ämnet framlagts av vederbörande militära
myndigheter. För egen dél vill jag emellertid uttala, att de av arvodessakkunniga
framlagda förslagen synas erbjuda en i stort sett lämplig utgångspunkt
vid övervägandet härav.

Det bör anmärkas, att generalstabskaptener med hänsyn till sin särskilda
kompetens undantagslöst torde komma att avses för befattningar, som bliva
förenade med arvode, varför förslaget i praktiken innebär, att dessa officerare
även i fortsättningen komma i åtnjutande av arvodesförmån.

Yad beträffar det sammanlagda antalet arvoden vid högre staber och inspektioner
har jag med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter
funnit mig böra föreslå, att antalet i överensstämmelse med arvodessakkunnigas
i det föregående såsom alternativ I betecknade förslag bestämmes
till 87. Då arvodessakkunnigas förslag även i fråga örn arvodestilldelningen
för de särskilda staberna och inspektionerna synts mig kunna godtagas såsom
en grund för beräkningen, ha de i det följande redovisade anslagsberäkningarna
för nästkommande budgetår verkställts med utgångspunkt från att 2
arvoden skola tilldelas försvarsdepartementet, 28 försvarsstaben samt 44
arméns, 6 marinens och 7 flygvapnets institutioner. De anslagsposter, från
vilka arvodena skola bestridas, ha upptagits förslagsvis för att den åsyftade
möjligheten till jämkning i arvodesfördelningen skall beredas.

Yad angår arvodesbeloppen, biträder jag arvodessakkunnigas förslag
att de skola utgöra 720 kronor för år utom arvodet till en adjutant ur ingenjörtrupperna
med tjänstgöring vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition,
vilket arvode skall utgöra 360 kronor för år.

Det i vissa remissyttranden framförda förslaget att arvoden även skola tilldelas
officerare, vilka tjänstgöra som avdelningschefer i högre staber, anser
jag mig icke kunna biträda.

Förvaltningsarvoden.

A. Kompanioff icersarvoden vid de centrala förvaltningarna och

örlogsvarven m. m.

Under budgetåret 1944/45 utgå arvoden bland annat till följande personal
vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven m. m.

Arméns fortifikations förvaltning: 4 avdelningschefer;

Arméförvaltningens tygavdelning; 10 avdelningschefer, kompaniofficerare,
samt 8 ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelningschefer; Arméförvaltningens

intendentur avdelning: 2 kompaniofficerare å centralbyrån; -

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinförvaltningen: 12 såsom detaljchefer tjänstgörande kompaniofficerare; Ostkustens

marindistrikt: 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å artilleri-,
torped- och mindepartementen å örlogsvarvet;

Sydkustens marindistrikt: 2 kompaniofficerare vid artilleri- samt torpedoch
mindepartementen;

Marinintendenturkåren: Kompaniofficer, tjänstgörande såsom sekreterare
eiler varvskamrerare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv; chefen för intendenturförvaltningen
i Sydkustens marindistrikt (arvodet utgår ej örn befattningen
uppehälles av kommendör vid marinintendenturkåren).

Arvodena -— utom det, som tillkommer chefen för intendenturförvaltningen
i Sydkustens marindistrikt — utgöra 600 kronor för år och åtnjutas
av kompaniofficerare, dock att de vid arméns fortifikationsförvaltning utgående
arvodena, vilka ursprungligen avsetts för kompaniofficerare, enligt
praxis uppbäras av avdelningschef oberoende av militär grad. Med arvodena
har i allmänhet avsetts att stimulera intresset för den tekniska tjänsten.
Enligt uttalande av 1930 års försvarskommission borde genomgång av högskolor
m. m. öppna utsikt till erhållande av åtminstone lika stora ekonomiska
förmåner på detta som på andra militära verksamhetsområden, där motsvarande
fordringar gällde på vederbörandes kvalifikationer.

Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt,
örn denne är regementsofficer i lönegraden Oa 5, utgår med 1 020 kronor
för år och har motiverats med att befattningshavaren utövade chefskap över
industriella anläggningar av betydande omfattning och dyrbara förråd och
dessutom vore personalchef för marinintendenturkårens personal i Karlskrona
samt att den för honom enligt 1927 års officersavlöningsreglemente
tillämpliga lönegraden O 5 endast innehölle en löneklass. Av praktiska skäl
behandlas detta arvode i samband med kompaniofficersarvodena.

1936 ais lönekommitté uttalade att, örn en generell avveckling av ifrågavarande
arvoden icke kunde ske, en individuell prövning borde verkställas
i syfte att knyta arvodena till befattningar av den beskaffenhet, att deras
utövande krävde militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig
specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att befattningarna såsom detaljchefer (motsvarande)
inom de centrala förvaltningarna allmänt sett icke kunde närmare
angivas än att dessa chefer såsom biträden åt ledamot av verket handhade
beredningen av vissa grupper av ärenden, varvid de ledde den underställda
personalens arbete. I olikhet mot förhållandet inom staberna vore en avgränsning
av befattningarna emellertid mbjdg, i det att vissa av arvodestagarna
uppehölle särskilda befattningar. Allmänt restes dock krav på att
arvodesförmånen skulle utsträckas att omfatta samtliga eller ett större antal
kompaniofficerare inom respektive verksamhetsgrenar.

En allmän premiering av kvalificerad tjänstgöring i kompaniofficersgra -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

den inom den högre administrationen kunde emellertid icke anses förenlig
med grunderna för gällande lönereglering, och i enlighet härmed förordade utredningen,
att kompaniofficersarvodena vid de centrala förvaltningarna och
örlogsvarven skulle indragas; örn några av ifrågavarande med arvode förenade
befattningar i kvalitet möjligen kunde anses motsvara regementsofficersgraden,
borde detta beaktas vid utformandet av förvaltningsorganisationen. Även
arvodet till den kompaniofficer, som tjänstgjorde som sekreterare hos chefen
för Karlskrona örlogsvarv, kunde indragas. Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen
i Sydkustens marindistrikt borde icke vidare utgå, då den
nuvarande lönegraden Oa 5 omfattade tre löneklasser och de skäl i övrigt,
som föranlett detta arvodes inrättande, i väsentliga delar förlorat sin betydelse.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag örn indragning av kompaniofficersarvoderna
vid försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har mött starka
erinringar från dessa myndigheters sida.

Arméförvaltningen har anfört, att placering å förvaltningstjänster kunde
betaga kvalificerade officerare möjlighet att genom särskilda kommenderingar
vinna den allmänmilitära kunnighet och erfarenhet, som inom vederbörlig
personalkår utgjorde förutsättning för vidare befordran.

Marinförvaltningen har uttalat liknande synpunkter.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha påyrkat, att arvoden finge
utgå jämväl till officerare vid flygförvaltningen.

Försvar sväsendets verkstadsnämnd har framfört principiella erinringar mot
ett avskaffande av arvoden till officerare i förvaltningstjänst med hänsyn till
de särskilda kvalifikationer, vilka i allmänhet erfordrades hos ifrågavarande
befattningshavare.

Liknande synpunkter ha uttalats av svenska officersförbundet.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att förvaltningsarvodena svårligen
kunde undvaras vid en del befattningar, vilka krävde särskilda kvalifikationer
och med vilka särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter vore förenade En
förutsättning för arvodenas bibehållande borde självfallet vara, att arbetsuppgifterna
kunde hänföras till vissa bestämda befattningar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt de för arvodessakkunniga meddelade direktiven skulle de sakkunniga
bedriva sin utredning i fråga örn förvaltningsarvodena från de av
försvarsväsendets lönenämnd angivna utgångspunkterna. Arvodessakkunnigas
förslag innebär i stort sett, att arvode med 720 kronor för år skall utgå
till sådan kompaniofficer vid central förvaltning eller örlogsvarv, som är
sektionschef eller innehar likartad ställning i organisatoriskt hänseende.
Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Genom de instruktioner, vilka trätt i kraft den 1 januari 1944, ha de centrala
förvaltningarna erhållit en indelning i underavdelningar efter i möjligaste

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

mån enhetliga grunder, varvid beteckningarna »avdelning», »byrå» och
»sektion» genomgående äro korresponderande. Indelningen i avdelningar och
byråer är fastställd i instruktionerna, och sektionsindelningen är antingen
fastställd på samma sätt eller ock har angivits, att byråerna indelas i sek
tioner i den män Kungl. Majit så bestämmer; inom flera verk förekommer
dessutom en indelning i detaljer men detta är en intern angelägenhet, som ej
kommer till uttryck i instruktionerna. Yad beträffar örlogsvarven kan motses
att en motsvarande indelning kommer till stånd.

De sakkunniga föreslå, att arvode må utgå till kompaniofficer, som är
sektionschef eller i organisatoriskt hänseende kan anses jämställd med sele:
tionschef. Denna norm medför jämte olika begränsningar en utvidgning av
arvodessystemet! till de centrala förvaltningar, som nu sakna arvoden, i
främsta rummet flygförvaltningen. Arvode bör icke tilldelas detaljchef, örn
än detaljen i fråga genom storlek och betydelse anses likvärdig med sektion,
innan detta kommit till uttryck genom detaljens omvandling till sektion enligt
förordnande av Kungl. Majit.

Vid tillämpning av den föreslagna kvalifikationsgrunden för erhållande
av förvaltningsarvode kunna medelsanvisningarna för arvoden erhålla förslagsanslags
karaktär, och det blir icke erforderligt, att Kungl. Majit bestämmer
antalet arvoden, därest i stället angives, att arvodena må utgå till sektionschef
respektive till annan befattningshavare av motsvarande ställning.

Förvaltningarna synas genom ifrågavarande förslag icke bliva missgynnade
i förhållande till de militära staberna, örn de senare tillföras arvoden i
den utsträckning, som framgår av förslaget under kategori I. Kelationstalen
skulle visserligen för närvarande ställa sig lägre vid förvaltningarna, men när
inkallelserna av icke aktiv personal måste upphöra, kan det bliva erforderligt
att i större utsträckning än nu är fallet placera kompaniofficerare såsom
sektionschefer. Det bör också beaktas, att officerare, vilka beträtt förvaltningsvägen,
även kunna erhålla arvoden i vissa särskilda befattningar vid de
militära staberna samt för kontroll, besiktning och arbetsledning.

Beträffande arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens
marindistrikt ha arvodessakkunniga under erinran om de skäl, som enligt
militära arvodesutredningens mening talade för en avveckling av arvodet,
för sin del framhållit, att detta arvode icke syntes motiverat, vare sig befattningen
komme att hänföras till lönegraden Oa 6 eller Oa 5, ett spörsmål,
som syntes komma att bliva föremål för behandling av de sakkunniga, vilka
den 17 mars 1944 tillkallats att inom försvarsdepartementet biträda med
fortsatt utredning av marinintendenturkårens organisation och omfattning.

Enligt arvodessakkunnigas förslag skulle vid tillämpning av nuvarande orga
nisation vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven arvoden till sektionschefer
m. fl., vilka vore kompaniofficerare, utgå i den omfattning, som
framgår av följande sammanställning, i vilken jämväl redovisas vissa av de
sakkunniga angivna relationstal, utvisande antalet arvodesbefattningar i
procent av hela antalet kompaniofficerare enligt fredsorganisationen.

Beträffande de särskilda befattningar, för vilka de sakkunniga beräknat
arvoden, torde få hänvisas till betänkandet samt en på grundval därav upprättad
sammanställning, vilken bilägges handlingarna i ärendet. Här må
emellertid nämnas följande beträffande grunderna för detaljförslagen.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

29

Förvaltningsmyndighet

Antal nuvarande
arvoden

Föreslagna arvoden

Antal

j Relationstal, %

Arméns fortifikationsförvaltning .........

4

4

\

33

Arméförvaltningen! tygavdelningen........

18

12

31

° Untendenturavdelningen

2

6

■ ; 31

Marinförvaltningen .........

12

10

29

Flygförvaltningen .........

—

5

36 1

Orlogsvarven .............

4

4

1

Marinintendenturkåren.........

2

—

1

Sammanlagt antal arvoden

42

41

1 Antal arvoden å materielavdelning''en i förhållande till kompaniofficerare å samma avdelning.

Arméns fortifilcationsförvaltning. De sakkunniga förklara sig lia utgått
från ett på Kungl. Maurts prövning beroende förslag till sektionsindelning.
Arvoden föreslås till kompaniofficer å aktiv stat i sektionschefs ställning.
Ett av dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framlagt förslag
åsyftande bland annat att arvode jämväl i fortsättningen skulle få uppbäras
av sektionschef, som är regementsofficer, avstyrkes av de sakkunniga.

Arméförvaltningens tygavdelning. De sakkunniga anföra, att Kungl. Majit
ännu icke fattat ståndpunkt till tygavdelningens indelning i sektioner; frågan
därom vore intimt beroende av fälttygkårens blivande sammansättning,
vilken i sin tur berodde på resultatet av pågående utredning rörande utnyttjandet
av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet. De sakkunniga
hade utgått från en nu tillämpad provisorisk sektionsindelning och
beräknat arvoden för de sektionschefer, som vore kaptener på aktiv stat.

Arméförvaltningens intendentur avdelning. Med utgångspunkt från att den
nu tillämpade sektionsindelningen blir fastställd av Kungl. Majit ha de sakkunniga
— i överensstämmelse med ett av generalintendenten framställt förslag
— tillstyrkt, att arvoden finge utgå till sektionschefer, som vore kaptener.

Marinförvaltningen. Med utgångspunkt från av Kungl. Majit i anslutningtill
gällande instruktion för marinförvaltningen meddelade föreskrifter örn
sektionsindelning föreslå de sakkunniga, att fyra sektionschefer — under förutsättning
att de äro kompaniofficerare — erhålla arvoden. Med hänsyn till
att den militärassistent å skeppsbyggnadsavdelningen, som tjänstgjorde å
teletekniska byråns radiosektion, innehade en jämförelsevis självständig och
kvalificerad befattning, som icke eljest vore företrädd inom nämnda byrå,
borde även denne erhålla arvode. De sakkunniga kunde icke biträda vissa
av marinförvaltningen framförda önskemål örn att detaljchef skulle erhålla
arvode; först genom Kungl. Majits beslut örn att detalj skulle utgöra sektion
uppkomme förutsättningar för arvode. Emellertid förutsatte de sakkunniga,
att vissa detaljer skulle komma att ombildas till sektioner, så snart marinförvaltningens
omorganisation hunnit fullt genomföras, samt föresloge med
hänsyn därtill, att ytterligare fem arvoden skulle utgå. Sammanlagt skulle
vid marinförvaltningen — under förutsättning att sektionscheferna vore kompaniofficerare
-— utgå 10 arvoden; ojämnheten i förhållande till de vid arméförvaltningens
tygavdelning föreslagna sektionschefsarvodena — 12 stycken
— vöre skenbar och bottnade i att en stor del av de ärenden, som inom tygavdelningen
handlades av officerare, inom marinförvaltningen ankomme på
ingenjörer.

Fly g förvaltningen. Samtliga föreslagna fem arvoden äro avsedda för materielavdelningen
och föreslås skola utgå till kompaniofficerare, som i enlig -

30

Kungl. Majda proposition nr 170.

het med den av Kungl. Majit bestämda sektionsindelningen äro sektionschefer.
De sakkunniga lia förklarat sig icke kunna tillstyrka, att arvode finge
utgå till kompaniofficerare vid intendenturavdelningen, då denna saknade sektionsindelning.

Örlogsvarven. De sakkunniga ha föreslagit, att kompaniofficer i sektionschefsbefattning
vid örlogsvarv med hänsyn till göromålens kvalificerade beskaffenhet
finge åtnjuta arvode. Intill dess frågan örn sektionsindelning vid
örlogsvarven blivit av Kungl. Majit avgjord syntes det icke nödvändigt att
företaga någon förändring med avseende å nu utgående arvoden till kompaniofficerare
vid örlogsvarven.

Marinintendenturkåren. För frågan om arvode till chefen för intendenturförvaltningen
i Sydkustens marindistrikt har förut redogjorts. Yad angår
arvodet till en kompaniofficer, som tjänstgör som sekreterare eller varvskamrerare
hos chefen för Karlskrona örlogsvarv, ha de sakkunniga erinrat örn
att det i propositionen 1944: 166 ansetts kunna ifrågasättas, örn ej å ifrågavarande
befattningar lämpligen borde placeras civila fackmän. Därjämte hade
framhållits, att chefen för intendenturavdelningen i den avsedda nya varvsorganisationen
avsetts skola övertaga handläggningen av de mera kvalificerade
ärendena; varvssekreteraren och varvskamreraren skulle framdeles i
regel icke vara föredragande inför varvschefen. De sakkunniga hade med anledning
härav ansett anledning saknas att föreslå fyllnadsarvode i detta fall.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag örn bibehållande av vissa kompaniofficersarvoden
vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven har tillstyrkts
av remissmyndigheterna utom statskontoret, som ansett förslaget
oförenligt med grunderna för gällande lönereglering. Sålunda har exempelvis
riksräkenskapsverket anslutit sig till de sakkunnigas förslag med hänsyn
särskilt till att befattningar i allmän tjänst vid de centrala förvaltningsmyndigheterna
i allmänhet icke i någon högre grad meriterade för befordran till
högre beställningar och att de i vissa fall rent av ogynnsamt inverkade på
beställningshavarens befordringsutsikter.

Yad angår arvodessakkunnigas förslag att anknyta förvaltningsarvodena till
den indelning av förvaltningarna i olika underavdelningar, som numera genomförts
eller avses skola genomföras, och att därvid begränsa arvodena att
utgå till kompaniofficer, som är sektionschef eller därmed jämställd,
ha vissa myndigheter i princip biträtt förslaget men påyrkat större eller
mindre jämkningar i den arvodesfördelning, vartill detsamma skulle leda.

Sålunda anför försvarets civilförvaltning följande.

Förslaget tillgodoser väl önskemålet örn en rationalisering av arvodessystemet
inom förvaltningsorganen. Huvudprincipen i förslaget synes också
välbetänkt. Emellertid torde ett strikt tillämpande av densamma icke giva
ett rättvisande resultat. Möjlighet synes böra hållas öppen att medgiva arvoden
även åt sådan kompaniofficer, som icke är jämställd med sektionschef,
men vilkens arbetsuppgifter äro av sådan art, att arvode bedömes vara befogat.
Jämväl i de fall, där fråga är örn vissa speciella befattningar, vilka ur
rekrytera gssynpunkt äro särskilt svåra att besätta, synes arvode efter Kungl.
Majits prövning böra utgå. Ur skilda synpunkter torde det alltså få anses
nödvändigt att medgiva arvoden vid förvaltningarna i större utsträckning än
som föreslagits.

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Försvarsväsendets lönenämnd anför följande.

Förslaget att arvodena inom de centrala förvaltningarna och örlogsvarven
skola knytas till av kompaniofficerare uppehållna sektionschefsbefattningar
synes vara att föredraga framför nuvarande system. Det synes emellertid
icke uteslutet, att en dylik sammankoppling av sektionschefsbefattningarna
med arvoden kan komma att föranleda en strävan hos vederbörande myndigheter
att söka utbygga sektionsindelningen i en eljest icke påkallad omfattning.
Såväl berörda förhållande som -— och framförallt — den omständigheten,
att fall kunna förekomma, särskilt i fråga örn tekniskt utbildad personal,
då arvoden torde böra utgå även till innehavare av andra befattningar
än sektionschef stjänster, talar för att Kungl. Majit bör äga möjlighet att i
begränsad omfattning tilldela arvoden till andra än sektionschefer. Beaktas
må även, att Kungl. Majit i händelse av bifall till förslaget vid prövning av
frågor örn ändrad sektionsindelning får att beakta jämväl spörsmålet, om
arbetsuppgifterna för chefen för en till inrättande föreslagen sektion äro av
sådan art, att arvode bör utgå å befattningen; det kan vidare ifrågasättas,
örn det icke även bör ligga i Kungl. Majits hand att föreskriva, att viss sektionschefsbefattning
icke skall vara förenad med arvode.

Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid i ett vid lönenämndens
utlåtande fogat särskilt yttrande gjort följande uttalande med avseende
å förvaltningsarvodena.

Stabsarvodena utgå i allmänhet i befattningar, vilkas handhavande kan anses
vara direkt meriterande för högre befordran, men detta kan icke sägas
om förvaltningsarvodena, vilka utgå i befattningar, som fördenskull äro mera
svårrekryterade. Då emellertid en god rekrytering till sistnämnda befattningar
är av största betydelse för försvarets effektivitet, bör någon mera väsentlig
reduktion av förevarande arvoden icke komma till stånd. Här måste
man framgå med försiktighet, så att icke en eller flera tekniska specialgrenar
avfolkas, och det tar lång tid att återuppbygga vad som möjligen kan komma
att raseras. Kommenderingsinstitutet kan här knappast tillgripas, i varje fall
ej med tillfredsställande resultat.

överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, armé- och marinförvaltningarna
samt krigsmaterielverket ha helt avstyrkt förslaget att knyta
arvodena till sektionschefsbefattningarna. De ha samtliga anfört, att benämningarna
på de olika organisatoriska instanserna i vissa fall vore olika så att
exempelvis åtskilliga detaljchefer fullgjorde arbete likvärdigt med det, som i
andra fall ankomme på sektionschef. Överbefälhavaren har framhållit, att antalet
föredragande i praktiken vore begränsat och att de stora förvaltningarna
i anledning därav måste växa nedåt, varvid detaljchefen ofta i fråga om vikt
och ansvar bleve likställd med sektionschefen i ett mindre verk. Överbefälhavaren
har föreslagit, att frågan örn vilka officerare, som skulle åtnjuta arvoden
vid förvaltningarna, borde regleras enligt samma principer som vid staberna
och av Kungl. Majit avgöras på liknande sätt.

Beträffande jämkningar i och tillägg till den av arvodessakkunniga
föreslagna arvodestilldelningen, som föreslagits av olika myndigheter,
må nämnas följande.

Försvarets sjukvårdsförvaltning. Försvarets sjukvårdsförvaltning
har anfört, att chefen för underhållssektionen inom sjukvårdsförvaltningens

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

materielbyrå fyllde de kvalifikationer, som arvodessakkunniga ansett avgörande
för förvaltningsarvodes utgående, och därför borde erhålla sådant
arvode.

Krigs materiel v erhet. Krigsmaterielverket har anfört, att kompaniofficersarvoden
kunde bliva erforderliga för verkets del, örn arvodessakkun
nigas förslag godtoges. Det vore icke uteslutet, att militära beställningshavare
på aktiv stat framdeles komme att placeras vid verket.

Arméns f or ti file ationsf ör vältning. Arméns fortifikationsförvaltning
har anfört, att förvaltningen utöver de av arvodessakkunniga föreslagna
fyra arvodena borde erhålla ytterligare ett arvode, avsett för chefen för chefsexpeditionen,
vilken enligt gällande personalfördelningstabell vore kompaniofficer
samt vore direkt underställd verkschefen och i vissa ärenden föredragande
inför denne.

Arméförvaltningens tygavdelning. Arméförvaltningen anför: Med
tillämpning av de grunder, som förordats av de sakkunniga, skulle antalet
kompaniofficersarvoden vid tygavdelningen för närvarande komma att utgöra
6 i stället för av de sakkunniga beräknade 12, då nämligen 6 sektionschefer,
vilka de sakkunniga räknat såsom arvodesberättigade, icke vore kompaniofficerare
på aktiv stat. Vidare komme ingenjörmaterielsektionen att sedermera
förestås av en regementsofficer. Skulle ytterligare sektionsposter i framtiden
komma att beklädas av regementsofficerare, vilket förutsatts, komme vid tilllämpning
av sakkunnigförslaget i stort sett inga arvoden att utgå till kompaniofficerare
vid tygavdelningen. Enligt arméförvaltningens mening borde
emellertid arvoden utgå till 20 detaljchefer och andra befattningshavare vid
tygavdelningen.

Överbefälhavaren och chefen för armén ha ansett, att antalet arvoden vid
tygavdelningen icke borde minskas, överbefälhavaren har anfört, att omkring
tre fjärdedelar av antalet kompaniofficerare vid tygavdelningen vöre
högskoleutbildade och att den arvodesbeskärning, som föresloges av de sakkunniga,
komme att minska intresset hos de högskoleutbildade för förvaltningstjänsten.

Marinförvaltningen. Marinförvaltningen anför: Vapenavdelningen förfogar
för närvarande över 9 arvoden. Arvodessakkunniga beräkna för denna
avdelning endast arvoden för teletekniska byråns radiosektion och sjöartillerisektionen,
men förutsätta att vid en sektionsindelning å min- och
torpedbyråerna skola tillkomma 3 respektive 2 arvoden. Marinförvaltningen
förutsätter, att chefen för sjöartillerisektionen normalt skall vara
regementsofficer, och föreslår, att kompaniofficersarvode ej beräknas för
sådan chef. Något behov av att ombilda vissa detaljer å min- och torpedbyråerna
har ej framträtt, och det synes föga ändamålsenligt att en omorganisation
skulle genomföras enbart för att vissa förtjänta kompaniofficerare
skulle erhålla arvoden. Marinförvaltningen föreslår, att för vapenavdelningen
avses 10 arvoden. Arvodessakkunniga ha tillstyrkt, att 2 arvoden finge utgå
till sektionschefer vid fortifikationsavdelningen. Marinförvaltningen föreslår,
att dessa båda arvoden få utgå till sektionschef eller detaljchef, örn han
är kompaniofficer. För intendenturavdelningen ha de sakkunniga föreslagit
1 arvode, avsett för en sektionschef. Marinförvaltningen föreslår, att arvoden
därutöver få utgå till cheferna för 5 detaljer, vilka motsvara sektioner inom
arméförvaltningens intendenturavdelning. För marinförvaltningen bör alltså
avses sammanlagt (10 + 2 + 6=) 18 arvoden.

Överbefälhavaren har anfört, att antalet arvoden vid marinförvaltningens
vapenavdelning icke borde minskas.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att det icke syntes kunna

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 33

utan vidare förutsättas, att en eventuell sektionsindelning av min- och torpedbyråerna
komme att ansluta sig till den nuvarande detaljindelningen.

Fly g för valt ning en. Flygförvaltningen anför: Med utgångspunkt från
de sakkunnigas principer böra 3 arvoden utöver de föreslagna 5 beräknas för
materielavdelningen. De sakkunniga ha ej beräknat några arvoden för intendenturavdelningen,
men flygförvaltningen finner, att med utgångspunkt från
de sakkunnigas principer 2 arvoden böra utgå vid avdelningen. Flygförvaltningen
föreslår alltså, att förvaltningen tilldelas 10 arvoden mot av de
sakkunniga föreslagna 5.

överbefälhavaren tillstyrker, att utöver de arvoden, som de sakkunniga
föreslagit för materielavdelningen, ytterligare 3 arvoden beräknas för denna
avdelning.

Försvar sväsendets lönenämnd ifrågasätter, om arvode, såsom de sakkunniga
föreslagit, skall utgå till chefen för normaliebyråns informationssektion
å flygförvaltningens materiélavdelning.

Örlogsvarven. Marinförvaltningen erinrar om att örlogsvarven för närvarande
vore föremål för en omorganisation, som skulle bliva fullt genomförd
under loppet av 1945, samt anför, att frågan i vilken utsträckning arvoden
till kompaniofficerare vid varven skulle utgå, borde upptagas till behandling
först sedan omorganisationen genomförts, då man hade riktigare utgångspunkter
för ett ställningstagande. Marinförvaltningen har i anslutning
härtill föreslagit, att några ändringar i den nuvarande ordningen på detta
område tills vidare icke vidtagas.

I likhet med arvodessakkunniga förordar jag, att arvoden å 720 kronor för
år må utgå till vissa vid de centrala förvaltningarna och örlogsv.arven placerade
kompaniofficerare, vilka inneha befattningar med särskilt kvalificerade
arbetsuppgifter. Vad angår sättet att bestämma vilka hithörande befattningar,
som skola vara förenade med arvoden, ha de sakkunniga sökt skapa enhetlighet
i arvodestilldelningen genom att uppställa en regel örn att arvode
skall åtfölja chefskapet för sektion. Emellertid ha redan de sakkunniga
funnit erforderligt att för vissa fall göra avsteg från huvudregeln, och vad
som förekommit vid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget har givit vid
handen, att så betydande avvikelser i olika riktningar från regeln äro motiverade,
att det knappast är lämpligt att lägga densamma till grund för arvodesregleringen.
Jag vill i stället föreslå, att samma anordning tillämpas beträffande
dessa förvaltningsarvoden, som i det föregående förordats i fråga
örn stabsarvodena. Lämpligast synes sålunda vara, att Kungl. Maj:t till sitt
förfogande erhåller ett visst antal arvoden, avsedda att tilldelas de kompaniofficerare,
som med hänsyn till arbetsuppgifternas art och det med dem förenade
ansvaret finnas närmast böra ifrågakomma till erhållande därav. Arvodena
böra fördelas på de förvaltningsenheter, för vilka särskilda avlöningsanslag
finnas, men med rätt för Kungl. Majit att verkställa omflyttningar
mellan dessa enheter, allenast arvodesramen icke överskrides. En överflyttning
bör kunna ske även till försvarets sjukvårdsförvaltning och krigsmaterielverket.
I övrigt synes anledning för närvarande icke finnas att låta kompaniofficersarvoden
utgå vid andra förvaltningsenheter än de i sakkunnigförslaget
avsedda.

Det sammanlagda antalet kompaniofficersarvoden bör hålla sig inom den av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. <r> 3

\

Departements chefen.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvodessakkunniga angivna ramen och således utgöra 41. Vid anslagsberäkningen
för nästa budgetår utgår jag från den av arvodessakkunniga föreslagna
fördelningen av arvodena mellan olika förvaltningsenheter och beräknar således
4 arvoden för arméns fortifikationsförvaltning, 18 för arméförvaltningen,
10 för marinförvaltningen och 5 för flygförvaltningen, vartill komma 4 å
marinens avlöningsanslag beräknade arvoden för örlogsvarven.

I överensstämmelse med förslag av både militära arvodesutredningen och
1943 års arvodessakkunniga bör arvodet till chefen för intendenturförvalt]lingen
i Sydkustens marindistrikt indragas.

B. Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning.

I. Kontrollarvoden

Såsom kontrollarvoden betecknas i detta sammanhang följande arvoden.

Arméförvaltningens tygavdelning. kronor

5 kontrollofficerare ............................................................... 1200

1 kontrollunderofficer ............................................................ 750

1 underofficer på aktiv stat ................................................... 600

Arméförvaltningens intendenturavdelning.

3 kontrollofficerare ............................................................... 600

Marinförvaltningen.

1 kontrollofficer vid marinen ................................................ 1 200

1 biträdande kontrollofficer vid marinen ................................. 600

1 kontrollbiträde (underofficer) i Bofors ................................. 750

Av de vid arméförvaltningens tygavdelning utgående arvodena ha kontrollofficersarvodena
motiverats med att göromålen — att öva uppsikt över tillverkningen
av beställd artillerimateriel samt att biträda med konstruktionsoch
försöksarbeten -— krävde särskild teoretisk och praktisk utbildning. Kontrollunderofficersarvodet
har tillskapats för att underlätta lämpligt personval
bland artilleriets för ändamålet utbildade underofficerare. Arvodet till en
underofficer på aktiv stat har ursprungligen avsetts för tabelldetaljen vid
tygavdelningen men uppbäres numera av chefen för den s. k. ballistiska gruppen
å tygavdelningens vapenbyrå, vilken grupp närmast lyder under en detalj
å ammunitionssektionen. Arvodena vid arméförvaltningens intendenturavdelning
infördes genom 1936 års försvarsbeslut för officerare, vilka efter
genomgången särskild utbildning beordrades såsom kontrollanter och besiktningsmän.
De vid marinförvaltningen utgående arvodena motsvara i huvudsak
dem, som utgå vid arméförvaltningens tygavdelning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har i konsekvens med sitt förslag örn indragning av
arvodena till kompaniofficerare i allmän tjänst vid de centrala förvaltningarna
föreslagit, att arvodena till kontrollofficerare avvecklades. I varje fall borde
arvode icke utgå, örn befattningen vore passagetjänst och innehavaren skulle
ifrågakomma till befordran. När för vissa specialbefattningar med fordran på
hög utbildning befordringsutsikterna försämrades genom att krav uppställ -

/

35

Kungl. Marits proposition nr 170.

des på relativt långvarig tjänstgöring för att tillräcklig erfarenhet skulle vinnas,
borde olägenheterna för den enskilde i första hand undanröjas genom
organisatoriska åtgärder. Vore detta icke möjligt, borde dock tagas under
övervägande att för befattningen uppföra särskild beställning, förslagsvis i
25 lönegraden å Ca-planen, vilken lönegrad upptoge en slutlön, som läge
något lägre än slutlönen för major. Därest emellertid av organisatoriska skäl
fyllnadsarvode vore att föredraga, ifrågasattes att jämka arvodet till förslagsvis
1 000 kronor. Arvodena till kontrollunderofficerare borde indragas.

Yttranden.

Beträffande arvodena till kontrollofficerare har arméförvaltningen icke
haft något att erinra mot något av arvodesutredningens alternativa förslag
men ansett, att det ifrågasatta arvodet eller den särskilda lönegradsplaceringen
borde tillkomma vederbörande oberoende av örn han sedermera kunde
vinna befordran eller ej. Försvarsväsendets lönenämnd — som ansett, att
en avveckling av arvodena skulle medföra rekryteringssvårigheter -— och
statskontoret ha avstyrkt alternativet med inplacering i lönegraden Ca 25,
medan däremot svenska officer sförbundet förordat detta alternativ. Marinförvaltningen
har anfört, att de nuvarande kontrollofficersarvodena å 1 200
kronor borde bibehållas samt att det borde fastslås, att kontrollofficerstjänsterna
vore passage tjänster; behovet av arvodet till en biträdande kontrollofficer
kunde ifrågasättas men med hänsyn till den riskfyllda tjänsten
och för mötande av anspråk från industrien på personal av förevarande slag
borde arvodet bibehållas.

Vad angår arvodet till kontrollunderbiträdet i Bofors har marinförvaltningen
anfört, att detsamma kunde indragas under förutsättning att för befattningen
beräknades beställning för underofficer i lönegrad UO 3. Svenska
underofficersförbundet har uttalat, att arvodet borde bibehållas intill dess en
sådan ändring komme till stånd.

1943 års arvodessakkunniga.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande kontrollarvoden
framgår av följande sammanställning.

Förvaltning

Befattning

Nuvarande

Föreslaget

antal

arvode

kronor

antal

arvode

kronor

Arméförvaltningen:

Tygävdelningen ..........

Kontrollofficerare............

5

1200

5

720

Kontrollunderofficer ........

1

750

—

—

Underofficer på aktiv stat. . . .

1

600

1

1

Intendenturavdelningen ....

Kontrollofficerare............

3

600

2

720

Marinförvaltningen..........

Kontrollofficer vid marinen ..

1

1 2001

Biträdande kontrollofficer vid

>

2

720

marinen ..................

1

6001

Kontrollbiträde (underofficer) i

''

Bofors....................

1

750

—

—

1 Ett personligt arvode för befattningens nuvarande innehavare il 720 kronor föreslås.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr lii).

Ur motiveringen till förslaget må nämnas följande.

Arvodessakkunniga, som anse, att lika stora krav komma att ställas på
kontrollofficerarna, vare sig de utnyttjas av vederbörande försvarsgrensförvaltning
eller ställas till krigsmaterielverkets förfogande, finna icke en minskning
av antalet kontrollofficerare vid arméförvaltningens tygavdelning oell
vid marinförvaltningen möjlig. De fordringar, som uppställas på de blivande
kontrollofficerarna vid tygavdelningen, sammanfalla i stort sett med fordringarna
i civilingenjörsexamen, och i fråga örn de tekniska kvalifikationerna
synas marinens kontrollofficerare vara fullt jämförliga med sina kolleger
vid armén; beteckningen biträdande kontrollofficer vid marinen bör ändras
till kontrollofficer vid marinen. Med hänsyn till den kvalificerade och krävande
utbildningen får fyllnadsarvode av rekryteringsskäl anses påkallat. Vad
angår arvodesbeloppet ha de arvodessakkunniga med anledning av vissa av
1941 års militära förvaltningsutredning gjorda uttalanden undersökt befordringsförhållandena
för kontrollofficerare och därvid konstaterat, att dessa
efter fälttygkårens tillkomst ingalunda uteslutits från befordran; befordran
till överstelöjtnant är således numera icke stängd för den kontrollofficer, som
i övrigt visat sig lämplig för befordran i regementsofficersgraderna. En så
pass kraftig avlöningsförbättring som den av militära arvodesutredningen
ifrågasatta — placering i lönegrad Ca 25, alternativt arvode örn 1 000 kronor
för år -— kan därför icke anses påkallad av rekryteringsskäl. De sakkunniga
föreslå, att befattningarna förenas med samma förmåner, som utgå till kompaniofficerare
i kvalificerade stabs- och förvaltningsbefattningar, d. v. s. 720
kronor för år. Av de allmänna grunderna för arvodesregleringen följer, att
arvodet må utgå endast till kompaniofficer, som upprätthåller kontrollofficersbefattning.

Kontrollofficerarna vid arméförvaltningens intendenturavdelning måste ha
betydande teoretiska insikter och böra, då rekryteringssvårigheterna äro större
på intendentursidan än på tygsidan, erhålla arvoden å 720 kronor. Antalet arvoden
bör emellertid kunna begränsas till två. De nuvarande tre kontrollofficerarna
handha respektive textilkontroll, läderkontroll och kontroll av annan
materiel, och då för sistberörda verksamhet icke erfordras ett lika stort mått
av teoretiskt kunnande som på textil- och läderområdet samt det genom en
rationaliserad kontrollverksamhet torde bliva möjligt att uppdela ali kontrollverksamhet
på för textil- och läderkontroll avsedda kontrollofficerare, torde
det icke vara uteslutet att indraga ett arvode till kontrollofficer; en avveckling
av detta arvode förutsattes kunna äga rum även örn ifrågavarande kontroll
enligt mellan arméförvaltningen och- krigsmaterielverket träffad överenskommelse
kommer att på visst sätt fördelas mellan ifrågavarande ämbetsverk.

Arvodet till en kontrollunderofficer vid arméförvaltningens tygavdelning
uppbäres av en tygförvaltare (beställningshavare i U0 3), och befattningen
som chef för den s. k. ballistiska gruppen kan endast undantagsvis besättas
med en underofficer, vilken emellertid i så fall förutsattes tillhöra lönegraden
UO 3. Enligt de sakkunnigas mening bör arvode icke utgå till beställningshavare
i nämnda lönegrad.

Vad angår befattningen som kontrollunderofficer vid marinförvaltningen
ha arvodessakkunniga, i anslutning till önskemål uttalade av marinförvaltningen
och svenska underofficersförbundet, med hänsyn till befattningens
kvalitet hemställt, att för densamma måtte beräknas en beställning i lönegraden
U0 3. Arvode skulle vid bifall därtill icke längre erfordras för denna
befattning.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

37

Arvodessakkunniga ha i anslutning till sitt förslag om indragning av arvodet
till en underofficer vid arméförvaltningens tygavdelning hemställt, att
nuvarande chefen för ballistiska gruppen å arméförvaltningens tygavdelnings
vapenbyrå, förvaltaren i lönegrad UO 3 vid fälttygkåren N. K. Karlsson tilldelas
ett personligt arvode å 720 kronor, samt till motivering därav anfört
följande.

Karlsson besitter i såväl högre matematik som ballistik stora kunskaper,
förvärvade enbart genom självstudier på fritid och enligt uppgift motsvarande
minst de fordringar, som uppställas vid högre artillerikurs vid artilleri- och
ingenjörhögskolan. Från tygavdelningen har framhållits, att skjuttabellerna
skola omfatta icke blott normala ammunitions- och atmosfärförhållanden utan
även de korrektioner, som måste göras för andra värden. Metoder för beräkning
av dessa störningar ha relativt ofullständigt behandlats i de utländska
källor, varur de ballistiska metoderna inhämtats. För utarbetandet av dessa
metoder har förvaltare Karlsson nedlagt ett synnerligen omfattande arbete.
De sakkunniga hava sålunda inhämtat, att han författat arbetet »Tabell över
funktioner för beräkning av temperaturinflytelser enligt den s. k. H. G. Mmetoden
vid användning av Dupius luftmotståndslag», vilket arbete utgjort
grundvalen till ett av honom uppgjort räkneschema för »Garnier 1929», den
hittills noggrannaste ballistiska metoden. På grund av förvaltare Karlssons
särskilda kvalifikationer vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida icke arvode
till honom kunde bestämmas personligt till ett belopp av 720 kronor för år
eller samma belopp som till officer att utgå så länge han innehar befattningen
ifråga.

Yttranden.

överbefälhavaren har uttalat, att de principer, på vilka sakkunnigförslaget
byggde, syntes riktiga.

Krigsmaterielverket har anfört, att verket i och för sig icke hade något
att invända emot att kontrollarvodena i allt väsentligt bibehölles. Frågan örn
det militära materielkontrollväsendets organisation kunde emellertid icke anses
slutgiltigt avgjord; i mån av ytterligare erfarenheter kunde det måhända
visa sig påkallat att vidtaga mer eller mindre genomgripande förändringar i
denna organisation.

Arméförvaltningen har tillstyrkt förslaget men tillika beträffande förslaget
örn indragning av ett kontrollarvode å intendenturavdelningen uttalat, att den
nya centrala förvaltningsorganisationen ännu icke nått sådan stabilitet, att
hithörande frågor redan nu kunde definitivt avgöras; det kunde visa sig nödvändigt
att även i framtiden särskild kontrollofficer borde avses för kontroll
av annan materiel än som tillhörde textil- och lädergrupperna.

Marinförvaltningen har ansett, att man antingen borde höja kontrollofficersarvodena
till 1 440 kronor för år eller inrätta särskilda kontrollofficersbefattningar
i lönegraden Ca 25.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det föreslagna kontrollofficersarvodet
väl lågt men icke velat ifrågasätta någon förändring på denna punkt,
då lämplighetsskäl talade för att kontroll- och stabsarvoden överensstämde till
beloppet. Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist lia emellertid anfört,
att enligt deras mening önskvärdheten av överensstämmelse mellan kontroll -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Departementschefen.

arvoden och stabsarvoden borde, i den mån fråga vore om kontrollarvoden
vid arméförvaltningens tygavdelning och marinförvaltningen, stå tillbaka för
nödvändigheten att säkerställa rekryteringen av dessa krävande och strängt
specialiserade befattningar; dessa kontrollofficersarvoden borde bestämmas
till 1 440 kronor för år.

Svenska officersförbundet har uttalat sig emot en sänkning av arvodesbeloppen,
och svenska under officer sförbundet har ansett, att samtliga nu utgående
arvoden till underofficerare borde bibehållas.

Det av arvodessakkunniga framställda förslaget i fråga örn reglering av
kontrollarvodena är enligt min mening väl avvägt, och jag kan i huvudsak tillstyrka
dess genomförande. Förhållanden liknande dem, som föranlett mig
att i det föregående föreslå en viss elasticitet i fråga örn tilldelningen av stabsarvoden
samt av kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och
örlogsvarven, och särskilt den omständigheten, att frågan örn kontrollorganisationens
framtida utformning ännu icke kan anses vara definitivt löst,
göra emellertid önskvärt, att arvodena icke genom riksdagsbeslut fastlåsas vid
vissa befattningar inom vissa angivna förvaltningar. I det följande beräknar
jag i överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag 7 arvoden för arméförvaltningen
och 2 arvoden för marinförvaltningen, samtliga å 720 kronor
och avsedda allenast för kompaniofficerare, men förutsätter härvid, att Kungl.
Majit skall äga befogenhet att efter prövning av föreliggande omständigheter
såväl omflytta arvodena mellan förvaltningarna som, därest så visar sig
lämpligt, överflytta arvoden från nu nämnd förvaltning till krigsmaterielverket.
En förutsättning för sistnämnda anordning är, att den i krigsmaterielverkets
avlöningsstat uppförda arvodesposten i fortsättningen på samma
sätt som hittills upptages förslagsvis.

Arvodessakkunnigas förslag om ett personligt arvode å 720 kronor för år
för förvaltaren vid fälttygkåren N. R. Karlsson vill jag tillstyrka. Arvodet
bör utgå, så länge Karlsson innehar befattningen som chef för den s. k.
ballistiska gruppen. I övrigt kan jag icke tillstyrka, att kontrollunderofficersarvoden
få i fortsättningen utgå annat än övergångsvis. Ej heller är jag beredd
föreslå en utökning av antalet beställningar i lönegraden UOo.

2. Arvoden till tygmästare m. fl.

För närvarande utgår arvode å 600 kronor för år till en tygofficer vid Stockholms
tygstation och en tygmästare vid Hemsö kustartilleriförsvar samt arvode
å 1 020 kronor för år till en tygmästare vid vartdera av Stockholms, Gotlands,
Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Arvodet till tygofficeren
har motiverats med att han utöver vissa uppgifter beträffande arbetsledningen
vid vederbörande anstalt hade till åliggande att besiktiga beskaffenheten
av de olika tillverkningarna. Tygmästararvoden inrättades först vid Stockholms
och Blekinge kustartilleriförsvar och motiverades då med den stora
arbetsbörda och det ansvar, som vore förenat med ifrågavarande befattningar.
De senare tillkomna tygmästararvodena torde ha inrättats av motsvarande

Kungl. Majlis proposition nr 170. 39

skäl och närmast för åstadkommande av likformighet de olika kustartilleriförsvaren
emellan.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att här avsedda arvoden skola
avvecklas. Tygmästarbefattningarna vore avsedda för regementsofficerare,
d. v. s. beställningshavare i någon av de tre lönegraderna Oa 4, Oa 5 och Oa 6.
Att lämna lönefyllnad med visst belopp oberoende av lönegraden skulle innebära
en gradering mellan lönegradsplaceringarna utan annat motiv än det
allmänna tjänsteansvaret, och en sådan gradering borde i princip icke ifrågakomma.

Yttrande.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke ha något att erinra mot en avveckling
av tygmästararvodena. Befattningshavarna borde emellertid beredas
kompensation genom en lämplig lönegradsplacering.

1943 års arvodessakkunniga.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande arvoden till tygofficerare
och tygmästare framgår av följande sammanställning.

Befattning som tygofficer eller tygmästare vid

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Stockholms tygstation....................

600

_

En tygstation............................

—

720

Norrlands artilleriregementes tyganstalt . .

—

720

Smålands •> »

—

720

Ostgöta luftvärnsregementes »

—

720

Hemsö kustartilleriförsvar................

600

720

Stockholms kustartilleriförsvar............

1020

—

Gotlands » ............

1020

720

Blekinge » ............

1020

—

Göteborgs » ............

1020

—

Till motivering av förslaget ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades vid Stockholms tygstation med
undantag för tygmästar-(chefs-)befattningen icke någon befattning för tygofficer.
Som sådan har under de senaste åren fungerat en beredskapsinkallad
reservofficer, vilken icke uppburit arvode. 1941 års förvaltningsutredning
framhöll på sin tid att, då befattningen som tygofficer vid Stockholms tygstation
vore avsedd att utgå ur organisationen, det med befattningen förbundna
arvodet kunde avvecklas, och i enlighet därmed föreslå de sakkunniga,
att arvodet indrages.

Arvodena till tygmästare vid kustartilleriförsvaren kunna lämpligen med
hänsyn till sin grund karakteriseras som arvoden för arbetsledning, dock att
även vissa andra skäl, främst rekryteringsskäl, synas ha bidragit till att arvode
ansetts böra utgå vid sidan av lönen. De sakkunniga ha efter ingående
granskning av uppgifter erhållna från armén och kustartilleriet kommit till
den uppfattningen, att med hänsyn till förrådens värde, underhållsanslagens

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

storlek ock personalens omfattning kustartilleriförsvarens tygstationer icke
äro av den storleksordning att endast vid kustartilleriet arvoden till de för
tygtjänsten närmast ansvariga äro påkallade. Arbetsbördan och ansvaret
måste vid arméns tygstationer och större tyganstalter vara i stort sett desamma
som vid marinen. Från marinledningen har gjorts gällande, att med
hänsyn till de mångskiftande materielslag, som sorterade under tygförvaltningarna
vid kustartilleriförsvaren, en jämförelse med arméns tygstationer
och anstalter knappast kunde vara av utslagsgivande betydelse, men de sakkunniga
finna de anförda skälen icke övertygande. Större betydelse ha de
sakkunniga i så fall velat tillmäta kustartilleriförsvarens väsentligt större
territoriella utsträckning i jämförelse med motsvarande förvaltningsområden
vid armén; detta förhållande har med hänsyn till olika på frågan inverkande
omständigheter dock icke ansetts böra tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet
av de marina tygmästarnas ansvar och arbetsbörda jämförda med
deras kollegers inom armén.

Olika på frågan inverkande omständigheter — bland annat de jämförande
undersökningarna över arméns och kustartilleriets motsvarande förhållanden
—- ha föranlett de sakkunniga att uppställa den grundsatsen vid arvodesregleringen
på förevarande område, att arvode till major, som uppehåller befattning
inom tygtjänsten, varken ur ansvarssynpunkt eller av rekryteringsskäl
är påkallat. Befordran till majors- och överstelöjtnantsbeställning för dugande
tygofficer är vid kustartilleriet icke blott möjlig utan kan anses som normal;
vid detta vapen äro tre tygmästarbefattningar avsedda för regementsofficerare,
och kaptener tjänstgöra i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och
Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén äro befordringsförhållandena för tygmästare
(tygofficerare) sämre, men efter vissa förutsatta organisatoriska förändringar
inom fälttygkåren komma befordringsförhållandena för officerare i
teknisk tjänst att förbättras, och de sakkunniga finna icke i nuvarande läge
påkallat att av rekryteringsskäl föreslå arvoden för regementsofficerare vid
armén, vilket skulle stå i strid med de av de sakkunniga eljest tillämpade
grundsatserna för arvodesregleringen. De sakkunniga anse, att arvode bör
utgå endast till kapten, som bestrider tygmästarbefattning eller (vid armén)
tygofficerstjänst vid de tre största tyganstalterna. Vid kustartilleriet tjänstgöra
som nämnt kaptener i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och
Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén är tygmästarbefattningen vid Bodens
tygstation från och med den 1 oktober 1944 besatt med beställningshavare i
lönegrad Oa 3, och samma lönegrad tillhöra tygofficerama vid Norrlands artilleriregementes,
Smålands artilleriregementes och Östgöta luftvärnsartilleriregementes
tyganstalter.

Vad härefter angår beloppet av ifrågavarande fyllnadsarvoden ha de sakkunniga
övervägt att bestämma detta antingen till 1 338 kronor (= skillnaden
mellan slutlönerna i Oa 3 och Oa 4 minskad med skillnaden mellan pensionsavdragen),
eller, då en lönefyllnad av denna storleksordning vid befordran till
majors beställning skulle medföra löneminskning, till 642 kronor (= skillnaden
mellan nettolönerna). Praktiska lämplighetsskäl ha föranlett de sakkunniga
föreslå, att arvodet bestämmes till 720 kronor för år, varvid ernås överensstämmelse
till beloppet med de arvoden, som föreslagits skola utgå till
kompaniofficerare vid högre staber och inspektioner samt vid den centrala
försvarsförvaltningen.

Yttranden.

Arméförvaltningen har tillstyrkt arvodessakkunnigas förslag.

Marinförvaltningen har påyrkat, att de till tygmästarna vid kustartilleri -

41

Kungl. Majda proposition nr 170.

försvaren utom Hemsö kustartilleriförsvar nu utgående arvodena å 1 020 kronor
bibehölles, även där befattningshavarna vore regementsofficerare, samt
att arvodet till tygmästaren vid Hemsö kustartilleriförsvar i enlighet med de
sakkunnigas förslag höjdes till 720 kronor. Ämbetsverket kunde icke vitsorda,
att arbetsbördan och ansvaret vid arméns tygstationer och större anstalter
vore i stort sett desamma som vid kustartilleriets tygförvaltningar.

Försvarsväsendets lönenämnd har, med erinran örn att frågan örn kustartilleriförsvarens
organisation för närvarande prövades av försvarets centrala
organisationskommitté, uttalat, att någon reglering av de till tygmästare
utgående arvodena lämpligen tills vidare icke borde vidtagas. Detta syntes
emellertid icke behöva föranleda uppskov med ett genomförande av de sakkunnigas
förslag, i vad det avsåge tygofficerarna vid armén.

I likhet med militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga
anser jag, att nu utgående arvoden till tygmästare, vilka äro regementsofficerare,
icke böra bibehållas annat än övergångsvis. Arvodet till en tygofficer
vid Stockholms tygstation kan, såsom arvodessakkunniga anfört, indragas.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att sådan tygmästare vid kustartilleriet,
som är kompaniofficer, skall äga åtnjuta ett arvode av 720 kronor, samt med
utgångspunkt härifrån beräknat arvoden för tygmästare vid Hemsö och Gotlands
kustartilleriförsvar. Jag biträder de sakkunnigas förslag i denna del.

Skäl tala för ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag örn medgivande
av ett 720-kronorsarvode jämväl till en armén tillhörande kompaniofficer,
vilken förestår en direkt under arméförvaltningens tygavdelning
lydande tygstation. Jag har därför ansett mig böra biträda de sakkunnigas
förslag även på denna punkt. Bland annat i betraktande av att försiktighet
under förhandenvarande omständigheter får anses påkallad vid bedömande av
frågor örn inrättande av ytterligare arvoden, har jag däremot icke ansett mig
kunna förorda, att, såsom arvodessakkunniga ifrågasatt, användningen av
ifrågavarande arvodestyp utsträckes till officerare, vilka förestå till regementen
hörande tyganstalter.

I överensstämmelse med vad jag här anfört beräknar jag i det följande för
nästa budgetår ett tygmästararvode vid armén och två sådana arvoden vid
marinen, samtliga å 720 kronor för år.

3. Tillsynsarvoden.

Å den för marinen fastställda förteckningen över arvoden och särskilda
ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän upptagas under rubriken
Ostkustens marindistrikt ett arvode å 1 320 kronor till en tillsynsman vid
ammunitionsförråden å Bergholmen och ett arvode å 600 kronor till en tillsynsman
vid minförråd. Därjämte upptages under Stockholms kustartilleriförsvar
en post på 3 110 kronor för arvoden till tillsynsmän vid befästningar,
kruthus m. m. enligt särskild fördelning. Förstnämnda arvode beslöts vid
1928 års riksdag med motiveringen att de å Bergholmen ifrågakommande arbetena
hos ledaren fordrade stor materielkännedom och mycket gott omdöme

Departements chefen.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samt förmåga att ordna arbetet på ett för kronan ekonomiskt fördelaktigt
sätt och att det därför tåge i kronans intresse att befattningen trots de
olägenheter, som vöre förbundna med nödtvungen bosättning å Bergholmen,
bleve eftersökt av för densamma lämpade personer. För införandet av övriga
här avsedda arvoden ha liknande motiv anförts.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att den egentliga grunden för ifrågavarande
arvoden vore de olägenheter, som åtföljde nödtvungen bosättning å avskilda
platser. Då någon enslighet i den mening, som förutsattes vid de enslighetstilllägg,
som utgåves till lotspersonal å vissa lotsplatsen icke vore förhanden å de
platser där dessa arvoden utginge, borde de avvecklas. Hänsynstagande till
bosättningsförhållandena kunde lämpligast ske vid bestämmande av hyran.

Yttranden.

Statskontoret och försvar sväsendets lönenämnd ha av principiella skäl
avstyrkt förslaget att eventuellt minska hyran för tjänstebostad med hänsyn
till bosättning å ort med avskilt läge. De ha vidare anfört, att enslighet i
sådan bemärkelse icke förelåge i dessa fall, att arvode motsvarande enslighetstillägg
kunde vara motiverat.

Marinförvaltningen har ansett, att arvodet till tillsynsmannen å Bergholmen
borde bibehållas med hänsyn till med befattningen förenade kvalificerade
arbetsuppgifter och ansvar samt med hänsyn till olägenheterna ur
bosättningssynpunkt för befattningshavaren och hans familj.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga föreslå, att de för Ostkustens marindistrikt anvisade
arvodena till en tillsynsman vid ammunitionsförråden å Bergholmen samt
till en tillsynsman vid minförråd icke vidare skola utgå. De sakkunniga ha,
med erinran om att Bergholmen är belägen helt nära Vaxholm, delat militära
arvodesutredningens uppfattning, att varken klimatiska förhållanden eller
avstånd från tätare bebyggelse i detta fall kunde utgöra tillräckligt motiv
för arvode; förhållandena syntes i stort sett analoga beträffande arvodet till
en tillsynsman vid ett minförråd.

I anslutning härtill ha arvodessakkunniga gjort följande uttalanden.

De sakkunniga vilja ifrågasätta, huruvida det är nödvändigt att som tillsynsman
å ifrågavarande platser utnyttja personal å aktiv stat. Vid övriga försvarsgrenar
kommer pensionerad personal till användning för ifrågavarande
uppgifter, utan att någon olägenhet därav förmärkts. Framhållas må ock att
vid ett stort antal förråd vid marinen pensionerad personal utnyttjas som
tillsynsman. De sakkunniga vilja även ansluta sig till de skäl, som av statskontoret
och försvarsväsendets lönenämnd vid remissbehandlingen av arvodesutredningens
betänkande anfördes mot ett hänsynstagande till bosättningsförhållandena
vid hyrans bestämmande.

Vad angår den för tillsynsmän vid Stockholms kustartilleriförsvar avsedda
arvodesposten å 3110 kronor ha arvodessakkunniga meddelat, att ifrågavarande
tillsynsmän numera icke vore beställningshavare på aktiv stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

43

Yttranden.

Marinförvaltningen Ilar anfört, att arvodena till tillsynsman vid Ostkustens
marindistrikt borde bibehållas, eventuellt nied justering av arvodesbeloppen.
Tillsynsmännens främsta uppgift vore att vara arbetsledare vid förrådens
verkstäder, där översynsarbeten av ofta tämligen komplicerad natur utfördes.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att arvodessakkunnigas förslag
beträffande dessa arvoden borde upptagas till prövning först vid ombyte av
tillsynsmän.

Jag biträder militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkunnigas
sinsemellan överensstämmande förslag örn tillsynsarvodenas borttagande.
Med hänsyn till det förslag örn rätt att övergångsvis behålla nu
utgående arvode, jag i det följande framlägger, har jag icke ansett påkallat att,
såsom försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, låta anstå nied ifrågavarande
arvodesspörsmåls lösning. Min avsikt är att åt chefen för marinen uppdraga
att närmare överväga den av arvodessakkunniga berörda frågan örn användning
av pensionerad personal i stället för personal på aktiv stat för ifrågavarande
uppgifter.

4. Riskarvoden.

Av det belopp, som upptages å den till flygförvaltningens avlöningsstat
hörande posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, äro högst 2 400 kronor avsedda att efter särskild fördelning utgå såsom
arvoden till personal å förvaltningens försökscentral. Arvodena ha avsetts såsom
särskild ersättning för kontroll och prov av flygmateriel i luften.

Å arméns förteckning över arvoden och särskilda ersättningar utöver lön
till ordinarie tjänstemän finnes under rubriken arméförvaltningens tygavdelnings
anstalter upptaget ett arvode å 468 kronor för år till ledaren av arbetena
vid artilleriets huvudlaboratorium. Detta arvode har motiverats med att
ifrågavarande arbeten krävde ständig tillsyn till förekommande av explosionsolyckor.
Arvodet utgår numera till föreståndaren för arméförvaltningens tygavdelnings
provskjutningscentral.

Motsvarande förteckning för marinen upptager dels under rubriken Syd
kustens marindistrikt ett arvode å 1 000 kronor för år till uppbördsmannen vid
fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, dels ock tre arvoden å 660 kronor för år
till en föreståndare för apteringsverkstad vid vartdera av Stockholms, Gotlands
och Göteborgs kustartilleriförsvar. Förstnämnda arvode har motiverats
med att befattningen vore synnerligen krävande och ansvarsfull samt att med
befattningen följde en icke obetydlig risk för kroppsskada på grund av olyckshändelse
vid arbetena å laboratoriet. Även arvodena till föreståndare för
apteringsverkstäder, vilka arvoden inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, ha
motiverats med att befattningshavarna vore utsatta för risker.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att ekonomisk kompensation borde utgivas
i de fall, där en befattnings utövande vore förenat med särskilda olycksfalls -

Departements chefen.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

risker. Sådana risker förelåge enligt utredningens förmenande vid tygdepartementets
provskjutningscentral samt — i mera framträdande grad — vid fyrverkslaboratoriet
i Karlskrona. Arvoden till arbetsledarna å dessa platser
borde således alltjämt utgå. De borde bestämmas till högst 50 kronor för
månad till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen och högst 100 kronor
för månad till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvodesbeloppet för ersättningar vid
flygvapnets försökscentral borde indragas. I sin nuvarande form kunde det
anses som en anvisning till gratifikationer, vilka utfölle tämligen godtyckligt
med hänsyn till flygfrekvensens skiftande intensitet under olika tidsperioder.
Dessutom utginge numera högsta flygtillägget (270 kronor för månad) till
provflygare av alla kategorier. Vad beträffade icke flygutbildad flygingenjör,
som medföljde flygplan för teknisk kontroll, uppbure denne flygtraktamente
med 9 kronor för dag. Särskilt kontrollarvode syntes icke vara påkallat.

Arvodena till föreståndare för vissa apteringsverkstäder inrättades som
förut nämnts först genom 1942 års försvarsbeslut. Beträffande ett tidigare utgående
motsvarande arvode till föreståndaren för Stockholms kustartilleriförsvars
laboratorium har arvodesutredningen anfört, att vid detta laboratorium
visserligen förekomme vissa försök men att arbetena i det stora hela
finge anses jämförliga med arbeten vid vissa artilleriregementens och tygstationers
apteringsverkstäder och att tillräckliga skäl icke förelåge för att
arvode fortfarande skulle utgå i detta fall.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn riskarvodena överensstämmer, på
sätt av följande sammanställning framgår, med arvodesutredningens.

Förvaltning eller institution

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Flygförvaltningen............

Beställningshavare vid försöks-centralen, högst............

2 400

Arméförvaltningens tygavdel-nings anstalter

Ledaren av arbetena vid artil-leriets huvudlaboratorium . .

46S

600

Sydkustens marindistrikt ....

Uppbördsmannen vid fyrverks-laboratoriet i Karlskrona ..

1000

1200

Stockholms kustartilleriförsvar

Föreståndare för apterings-verkstaden ................

660

Gotlands »

D:o d:o ............

660

__

Göteborgs »

Gro d:o ................

660

—

Ur de sakkunnigas motivering för förslaget må anföras följande.

Arvodesbeloppet för ersättningar vid flygvapnets försökscentral å Malmslätt
anse de sakkunniga i likhet med militära arvodesutredningen böra avvecklas,
enär numera högsta flygtillägget, 270 kronor för månad, utgår till
provflygare av alla kategorier, varjämte observatör i flygplan vid prov i luften
äger uppbära flygtraktamente.

Arvodet till »ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium» uppbäres
numera av en civilmilitär befattningshavare (tygverkmästare) vid armé -

45

Kungl. Marits proposition nr 170.

förvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral. Militära arvodesutredningens
antagande, att verksamheten vid provskjutningscentralen stöde i särklass
med hällsjön till explosionsrisken vid förekommande experiment och
försök, har bestyrkts vid samråd mellan de sakkunniga och chefen för provskjutningscentralen,
som i avgivet yttrande framhållit, att de kollektivanställda
arbetare, som tjänstgjorde vid provskjutningscentralen, uppbure avtalsenligt
risktillägg. Militära arvodesutredningens förslag örn arvode med högst 50
kronor för månad till denne befattningshavare har icke givit anledning till
erinran. De sakkunniga få alltså föreslå, att arvode örn 600 kronor för år ut
gives till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen. Vid ledighet för
arvodets innehavare bör arvodet uppbäras av vikarien.

Beträffande arvodet till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona
vilja de sakkunniga framhålla att vid laboratoriet förekomma pyrotekniska
arbeten och försök samt att med hänsyn till faran för sprängningsolyckor
laboratoriet sedan lång tid tillbaka är förlagt till en holme, benämnd
Laboratorieholmen, där uppbördsmannen har sig anvisad tjänstebostad. Arbetarpersonalen
uppbär även här avtalsenlig riskersättning. De sakkunniga föreslå,
att uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Sydkustens marindistrikt
erhåller fyllnadsarvode med 1 200 kronor för år. Även i fråga om detta arvode
bör föreskrivas, att vid ledighet för arvodestagaren arvodet må uppbäras av
vikarien.

Beträffande de genom 1942 års försvarsbeslut införda arvodena till föreståndarna
för apteringsverkstäderna i Stockholm, Gotlands och Göteborgs
kustartilleriförsvar ha de sakkunniga samrått med vederbörande inom marinledningen
ävensom med krigsmaterielverket för utrönande av de risker som
föreligga vid ifrågavarande slags befattningar. Någon utredning om den risk
för explosioner som föreligger vid dessa apteringsverkstäder har icke kunnat
lämnas, och krigsmaterielverket har icke ansett arvode ur förevarande synpunkt
påkallat. Då vidare olycksfallsrisken vid arméns motsvarande verkstäder
torde få anses lika stor utan att arvode utgår eller ens ifrågasatts för
motsvarande befattningshavare, anse de sakkunniga, att enbart explosionsrisken
vid kustartilleriets apteringsverkstäder icke är tillräckligt motiv för
arvode. Det med befattningarna förenade ansvaret kan icke heller motivera
fyllnadsarvode. Frågan om en förbättrad löneställning för dessa befattningshavare
synes, om så befinnes påkallat, böra övervägas med utgångspunkt från
lönegradsplaceringen.

I samband med att de sakkunniga föreslagit borttagande av det för flygvapnets
försökscentral avsedda arvodesbeloppet ha de anfört, att enligt deras
mening vissa skäl talade för att en särskild anslagspost ställdes till flygförvaltningens
förfogande för gratifikationer till personal medverkande vid särskilt
riskabla provflygningar, t. ex. vid kontroll av ännu icke prövade flygplanstyper.
Vid sina kostnadsberäkningar ha arvodessakkunniga utgått från
att för detta ändamål skulle beräknas 2 400 kronor.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att de nu utgående arvodena till föreståndarna
för apteringsverkstäderna vid Stockholms, Gotlands och Göteborgs
kustartilleriförsvar borde bibehållas. I annat fall borde för dessa befattningar
avses befattningar i lönegraden TJOS. Det vore emellertid lämpligare att
bibehålla arvodesformen.

46

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I fråga om riskarvodena överensstämmer 1943 års arvod essa kknn nigas
förslag med militära arvodesutredningens, och jag anser mig böra tillstyrka
förslagets genomförande. Arvoden böra sålunda allenast utgå till tygverkmästaren
vid arméförvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral och
till en uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, och arvodesbeloppen
böra i enlighet med förslaget bestämmas till 600 respektive 1200
kronor. Vid ledighet för befattningshavarna böra arvodena uppbäras av
vikarierna.

I det följande inräknar jag, liksom hittills, under flygförvaltningens avlöningsanslag
ett belopp av 2 400 kronor för gratifikationer. Jag förutsätter härvid,
att gratifikation med anlitande av dessa medel allenast må tilldelas personal,
som medverkar vid särskilt riskfyllda provflygningar.

5. Vissa andra arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning.

Å den för armén gällande förteckningen å arvoden utöver lön finnas arvoden
upptagna till två såsom brandchefer förordnade officerare, nämligen ett
arvode å 468 kronor till brandchefen vid Bodens fästning och ett å 720 kronor
till brandchefen i Karlsborg. Samma förteckning upptager under rubriken
intendenturkåren ett arvode å 1 500 kronor till besiktningsman vid intendenturförrådet
i Boden. Detta belopp plägar ställas till kommendantens i Boden
förfogande för utbetalande av ersättningar till olika batalj onsveterinärer, vilka
anlitats för besiktning av köttvaror vid intendenturförrådets slakteriavdelning.

Å motsvarande förteckning för marinen finnas bland andra följande tre
arvoden upptagna till befattningshavare vid Sydkustens marindistrikt, nämligen
ett arvode å 600 kronor till en underekipagemästare vid örlogsvarvet,
ett å 468 kronor till en avdelningsföreståndare vid örlogsvarvets torpedinskjutningsstationer
och ett å 348 kronor till ett biträde vid radiotelegrafverkstaden.
Vad förstnämnda arvode beträffar, inrättades det år 1926 för äldste officeren
å ekipagedepartementet såsom kompensation särskilt för befattningshavarens
åligganden dels att jämväl efter arbetstidens slut å varvet leda sjöreservens
arbete med omförtöjning och bärgning av fartyg m. m., dels att såsom befälhavare
för marinens brandstation nr 1 deltaga i släckning av eldsvådor i
Karlskrona stad jämväl utanför varvet. Arvodet till en avdelningsföreståndare
vid varvets torpedinskjutningsstationer infördes år 1927 och motiverades
med att underofficer, som beordrades till denna befattning, därvid ginge
miste örn de med sjökommendering förenade förmånerna. Arvodet till ett
biträde vid radioverkstaden infördes samtidigt; det anfördes, att en person,
som innehade de för denna befattning erforderliga kvalifikationerna, lätt
kunde erhålla civilanställning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvode av 600 kronor för år skulle
utgå till beställningshavare, vilken vid sidan av egen befattning uppehölle
befattning såsom brandchef. Under nämnda förutsättning borde alltså sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

47

arvoden utgå till brandcheferna i Boden och Karlsborg. Arvodet till besiktningsman
vid intendenturförrådet i Boden borde utgå ur arvodesförteckningen;
om ordinarie tjänsteman (bataljonsveterinär) toges i anspråk fördetta
ändamål, erfordrades endast att Kungl. Majit med stöd av 33 § 9 mom. militära
avlöningsreglementet medgåve utbetalande av särskild ersättning för
uppdraget. Underekipagemästaren vid örlogsvarvet i Karlskrona borde erhålla
sådant sjötillägg, som utginge till sjöreservens personal, men ej arvode.
Arvode till chefen för torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona vore strängt
taget icke påkallat; skulle emellertid särskilt arvode för dylik tjänstgöring
— innefattande nattjänstgöring under sommaren i stor utsträckning — anses
böra finnas, syntes ersättningen lämpligen böra utgå med högst 50 kronor för
månad, under vilken torpedinskjutning förekommit. Arvodet till ett biträde
vid radiotelegrafverkstaden borde indragas.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha beträffande här avsedda arvoden framlagt ett förslag,
vars innebörd framgår av följande sammanställning; såsom av denna
framgår ha de sakkunniga bland annat föreslagit införande av ett nytt arvode,
nämligen till ekipagemästaren i Stockholm.

Institution

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Militärområdena m. m.:

1. Kommendantstaben i
Boden ................

Brandchefen vid Bodens fäst-ning ......................

468

720

2. Platsbefälet i Karlsborg

Brandchefen ................

720

720

Intendenturkåren ............

Besiktningsmannen vid inten-denturförrådet i Boden ....

1500

_

Ostkustens marindistrikt ....

En ekipagemästare ..........

—

720

Sydkustens marindistrikt ....

En underekipagemästare vid
örlogsvarvet ..............

600

720

En avdelningsföreståndare vid
örlogsvarvets torpediuskjut-ningsstationer..............

468

.

Ett biträde vid radiotelegraf-verkstaden ................

348

—

Till motivering av förslaget ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Ett arvode av 720 kronor för år till brandchef synes väl avpassat och överensstämmer
med de av dem eljest tillämpade grunderna för arvodesregleringen,
därest dyrtidskompensation icke må utgivas å beloppet; de båda
brandchefsbefattningarna torde böra tillsättas efter ansökan. De sakkunniga,
som inhämtat att kommendanten i Bodens fästning och chefen för Karlsborgs
iuftvärnsregemente hos chefen för armén föreslagit, att arvoden skulle anvisas
för vice brandchefer, linna icke skäl föreslå särskilt arvode till vice
brandchef men föreslå att föreskrift meddelas, att ordinarie innehavaren av
brandchefsarvodet skall till vikarien (vice brandchefen) avstå den på ledigheten
belöpande delen av arvodet. Erågan om ett av chefen för Karlsborgs

Departementschefen
.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

luftvärnsregemente likaledes framställt förslag örn arvode till en brandförman
i Karlsborg torde falla utanför de sakkunnigas uppdrag.

Underekipagemästaren i Karlskrona, vars tjänsteåligganden i fråga örn
brandskyddet äro närbesläktade med de militära brandchefernas i Boden och
Karlsborg, torde böra erhålla samma arvode som dessa. Ekipagemästaren
i Stockholm, en befattningshavare i lönegraden Öa 3, har i huvudsak samma
åligganden som underekipagemästaren i Karlskrona; under förutsättning
att han icke hänföres till sjöreserven, synes det de sakkunniga lämpligt att
även han jämställes med brandcheferna.

Efter omorganisationen av örlogsvarven äro befattningarna som avdelningsföreståndare
vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och som biträde
vid radiotelegrafverkstaden därstädes avsedda att bestridas av civila
tjänstemän. De sakkunniga föreslå, att arvodena vid dessa befattningar indragas.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att arvoden borde utgå till avdelningsföreståndaren
vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och ett biträde vid
radiotelegrafverkstaden därstädes, så länge dessa vore militära beställningshavare.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att tillräckliga skäl icke förelåge
att bereda ekipagemästaren i Stockholm arvode.

Jag anser mig böra biträda arvodessakkunnigas förslag i denna del utom
i vad det avser inrättandet av arvode till ekipagemästaren i Stookholm.
Tillräcklig anledning att bereda denne befattningshavare arvode synes mig
nämligen icke finnas.

I enlighet härmed beräknar jag i det följande för nästa budgetår under
arméns avlöningsanslag två arvoden å 720 kronor, avsedda för brandcheferna
i Boden och Karlsborg, och under marinens avlöningsanslag ett arvode å
samma belopp, avsett för underekipagemästaren vid Karlskrona örlogsvarv.
Vid ledighet för sådan befattningshavare bör arvodet avstås till vikarien.

C. Arvoden åt uppbördsman vid marinens matinrättningar i land.

I den för budgetåret 1944/45 fastställda förteckningen över arvoden utöver
lön till ordinarie tjänstemän vid marinen finnas följande arvoden uppförda
för uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land.

Arvodesbelopp

kronor

Ostkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning................ 348

1 » » sjöreservens » 204

Sydkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid matinrättningen vid kasern Sparre ........ 348

1 » » » » » Ankarstierna.. 282

1 » » sjöreservens matinrättning .................. 210

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170. 49

Västkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid Göteborgs örlogsdepås matinrättning ...... 282

Hemsö kustar tillen för svar.

1 uppbördsman vid matinrättning vid tillfällig förläggning — 180

Stockholms kustartill eriför svar.

1 uppbördsman vid matinrättning å Oscar-Fredriksborg........ 282

t) uppbördsman vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar,

sammanlagt...................................................... 810

Gotlands kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid matinrättningen i Fårösund ................ 282

2 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar 270

Blekinge kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid Karlskrona kustartilleriregementes matinrättning
.......................................................... 282

7 uppbördsmän vid tillfälliga förläggningar, sammanlagt........ 900

Göteborgs kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid Älvsborgs kustartilleriregementes matinrättning
.............................................................. 282

4 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar 540

Beträffande de skäl, som föranlett beviljande av arvoden till här avsedd
personal, må nämnas följande.

Arvoden till uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land tillkommo
efter beslut vid 1911 års riksdag och motiverades med det arbete och ansvar,
som ålåg uppbördsmännen. Det fästes vikt vid att god ekonomi iakttoges
beträffande tillgodogörandet av den uppköpta provianten, på vilken stora
fordringar för leveransgillhet måste ställas, och myndigheterna kunde av
de underofficerare, som hade ledningen av matinrättningarna, fordra arbete
även på sådana tider, då andra underofficerare plägade åtnjuta fritid; arvodet
skulle också utgöra ersättning för den risk uppbördsmännen bleve underkastade,
i den mån det bleve nödvändigt att vid matinrättningarna hålla
smärre proviantförråd. Dylika arvoden bibehöllos vid 1922 års militära
arvodesreglering, varvid särskilt hänvisades till uppbördsansvaret och till
att befattningarna krävde arbete på tid, då övriga likställda beställningsliavare
åtnjöte fritid. Arvodena ha till beloppen avvägts med hänsyn tagen
till portionsantalet vid vederbörande matinrättning.

1936 års lönekommitté ansåg starka skäl tala för en avveckling av dessa
arvoden och de likartade arvoden, som utgingo till köksföreståndare och
furageuppbördsmän vid armén. Bedan ur principiell synpunkt syntes det vara
mindre tillfredsställande och jämväl med de militära lönesättningsgrunderna
svårförenligt att upprätthålla ett system med tilläggsarvoden till lönen för
bestridande av göromål, vilka måste ingå såsom ett reguljärt led i verksamheten
vid de militära förbanden och för vilka alltså beräknats beställningar

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 12445 4

50

Kungl. May.ts proposition nr 170.

inom de vanliga personalkadrernas ram. Härtill komme, att befattningarna ej
syntes kräva någon mera omfattande specialutbildning. Vad köksföreståndarna
anginge vore förutom vad nyss anförts att märka, att dessas ställning och
åligganden under senare tid avsevärt förändrats, i det att vid truppförbanden
anställts husmödrar, vilka hade att svara för matlagningen, samt kvinnlig
personal såsom biträde i köksavdelningen och vid utspisningen. Med hänsyn
till de invändningar, som under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna
framställts gentemot en omedelbar indragning av arvodena,
hade emellertid kommittén ansett sig böra förorda, att frågan därom gjordes
till föremål för ytterligare överväganden i samband med en blivande utredning
rörande arvodesväsendet.

Nyssnämnda befattningar vid armén ha i enlighet med förslag i propositionen
1942:210 ombildats till för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar;
ett av 1942 års försvarsberedning framlagt förslag att med hänsyn
till arbetsbördan å befattningarna beräkna högre arvode än det normalt
utgående avvisades därvid. Köksföreståndar- m. fl. arvoden vid armén utgå
således numera endast övergångsvis. Aven befattningarna såsom köksföreståndare
vid flygvapnets truppförband äro avsedda att bestridas av pensionerad
personal i arvodesbefattning. Någon övergång till pensionerad arvodespersonal
har däremot på grund av de skiljaktiga förhållandena inte planerats
för marinens vidkommande. Emellertid har beräknats, att uppbördsmännen
vid marinens matinrättningar vid sjömanskåren vid Stockholms örlogsstation
samt vid kasernerna Sparre och Ankarstierna i Karlskrona skola
utgöras av underofficerare i lönegrad UO 3, och i anslutning därtill har i
arvodesförteckningen anmärkts, att arvode icke utgår till dylik befattningshavare.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att arvoden i fortsättningen
icke skola utgå till uppbördsmän vid marinens matinrättningar. Till motivering
av förslaget har arvodesutredningen anfört i huvudsak följande.

Då förvaltningsunderofficerare beräknats för de viktigaste uppbördsmannabefattningarna
och dessa underofficerare icke skola äga uppbära arvoden,
böra sådana ej heller få utgå i de mindre krävande befattningar, vilka
uppehållas av underofficerare i lägre grader; lönebestämningen för de pensionerade
underofficerare, vilka vid armén avses såsom köksföreståndare, har
också erhållit sin lösning från förutsättningen att befattningshavarna icke
skola åtnjuta något försteg i lönehänseende. Den av lönekommittén i fråga
örn arvode åt köksföreståndarna anförda omständigheten, att vid truppförbanden
anställts kvinnlig personal såsom husmödrar och biträden vid köksavdelningarna,
föreligger numera även i fråga örn marinens matinrättningar.
Ett ytterligare skäl för arvodenas avveckling är deras konstruktion; ehuru
befattningarna äro heltidstjänster, ha arvodena avvägts som om fråga vore
örn ersättning för bisyssla. Hade fullt fackkunnig personal alltid varit att
tillgå, torde fråga örn beredande av särskilda arvoden åt personalen knappast
uppstått, men än mindre torde anledning föreligga att bereda sådan förmån
åt icke fackkunnig, för ändamålet nödtorftigt utbildad personal såsom örn

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

denna utförde särskild bisyssla och därför borde kompenseras. Den till arvodenas
uppkomst sannolikt bidragande omständigheten, att särskilda förmåner
utgå vid andra för underofficerare vid marinen förekommande kommenderingar,
exempelvis sjötjänstgöring, kan icke utgöra grund för beredande
av arvode vid denna tjänstgöring, liksom ej heller den omständigheten,
att arbetet delvis måste utföras å tid, då annan personal är fri från tjänstgöring.

Yttranden.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke vilja förneka, att flertalet av
dessa arvoden kunde indragas. Befattningarna vid de större depåförbanden
vore emellertid så krävande, att kompensation för arbetsprestationerna i
dessa fall endast kunde vinnas genom att arvoden finge utgå eller att förvaltningsunderofficerare
avsåges för befattningarna. Örn man bortsåge från
matinrättningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, läte det
sig icke göra att för befattningarna avse förvaltningsunderofficerare, då
kommenderingarna till sådana befattningar merendels icke vore av permanent
natur. På grund därav borde nu utgående arvoden till uppbördsmännen
vid matinrättningarna vid de större depåförbanden fortfarande
bibehållas.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att nämnden icke hade något att
erinra mot att militära arvodesutredningens förslag på denna punkt genomfördes,
i den mån särskilda beställningar för förvaltningsunderofficerare vid
marinen komme att inrättas vid de större matinrättningarna.

Svenska underofficersförbundet har anfört, att arvodena med nu fastställda
belopp alltjämt borde utgå, intill dess frågan örn ändrad löneställning för
uppbördsmännen blivit föremål för utredning och ställningstagande. I

I likhet med 1936 års lönekommitté och militära arvodesutredningen
anser jag skäl föreligga för att vid en rationalisering av det militära arvodesväsendet
indraga arvodena till uppbördsmän vid marinens matinrättningar
i land. Jag kan således icke förorda, att dylika arvoden bibehållas
annat än övergångsvis.

D. Arvoden till militärassistenter.

För att skapa erforderligt samarbete mellan vissa för riksförsvaret särskilt
viktiga civila myndigheter och försvarsledningen ha hos förstnämnda
myndigheter inrättats befattningar för militärassistenter. Dessa, som för närvarande
i allmänhet äro uppförda på försvarsstabens stat eller militärt knutna
till nämnda stab, åtnjuta i viss utsträckning fyllnadsarvoden av civila avlöningsmedel
(driftmedel). Bortses tills vidare från länsstyrelserna, finnas
för närvarande militärassistenter i den utsträckning och med den ställning
i avlöningshänseende, som framgår av .följande sammanställning.

Departement< -chefen.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Verk eller myndighet och befattning

Beställnings- eller befatt-ningshavare

Fyllnads-

officer på
aktiv stat,
15negrad

pensionerad
officer, pension
eller arvode

arvode, kronor

Sjökarteverket.

1 förste aktuarie................................

Oa 4

—

—

1 assistent......................................

Oa 3

—

600

1 marinassistent................................

Oa 3

—

—

Civilförsvarsstyrelsen.

1 militärassistent ............................

Oa 4

—

—

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

600

1 chef för militäravdelningen

Oa 4

—

1 arméassistent ................................

Oa 3

—

900

1 marinassistent................................

Oa 3

—

360

1 flygassistent..................................

Oa 3

—

360

Rikets allmänna kartverk.

1 militärassistent ..............................

Oa 4 el. Oa 5

—

—

1 biträdande militärassistent....................

( kaptens-\ pension /

3180

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Oa 3

1 militärassistent ..............................

—

—

Postverket.

3 900

1 militärassistent ..............................

i

Telegrafverket.

900

1 chef för militärkontoret ......................

Oa 4

—

1 arméassistent ................................

Oa 3

—

900

1 marinassistent................................

Oa 3

—

900

1 flygassistent..................................

Oa 3

—

900

5 militärassistenter (vid distrikten)..............

Oa 10

Statens järnvägar.

1 byråchef ....................................

Oa 4 el. Oa 5

—

1200

1 förste militärassistent ........................

Oa 4

—

900

1 andre militärassistent ........................

Oa 3

—

900

6 militärassistenter (vid distrikten) ..............

Oa 3

—

900

4 militärassistenter (för egen utbildning) ........

O a 3 el. O a 2

—

—

Statens vattenfallsverk.

1 militärassistent ..............................

—

Oa 10

1200

Försvarets fabriksverk.

720

1 militärassistent ..............................

Oa 3

—

Vad militärassistenterna hos länsstyrelserna beträffar, skola de i sex av
de ur försvarssynpunkt mest betydelsefulla länen vara aktiva kompaniofficerare,
varjämte en tidigare för luftskyddsinspektionen avsedd aktiv officer
skall tagas i anspråk som militärassistent vid länsstyrelse. För fem län
avses pensionsavgångna officerare, vilka utöver pension i lönegrad Oa 3
eller 4 åtnjuta arvoden motsvarande den med hel majorspension minskade
nettolönen i löneklass Oa 12 militära avlöningsreglementet, d. v. s. högsta
majorslöneklassen. Vad övriga län beträffar har förutsatts, att frågan örn
militärassistentbefattningarnas rekrytering skall upptagas till prövning inne- 1

1 Befattningen uppehälles för närvarande av en kommenderad officer i reserven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 53

varande år; i avbidan därpå lia de tidigare försvarsassistentbefattningarna
utan nämnvärd reell ändring ombildats till militärassistentbefattningar.

Beträffande den arvodestyp, varom bär är fråga, må nämnas följande.

Nu avsedda befattningar lia ansetts böra förenas med sådana ekonomiska
förmåner, att ett fullgott urval bland lämpliga officerare skall kunna ske.
De nuvarande arvodena leda sitt ursprung till de tjänstgöringstraktamenten,
som från början tillkommo officerare, vilka kommenderades i järn vägstjänst;
sedan det visat sig, att sådana officerare måste räkna med att befordran
till regementsofficersgrad blev avsevärt fördröjd eller kanske belt uteblev,
ersattes traktamentena med fyllnadsarvoden. Efter band som militärassistentorganisationen
utvecklats bar den vid järnvägsstyrelsen tillämpade ersättningsformen
nied arvode utöver lön kommit till användning. Vid de
olika verkens avlåtande av framställningar örn bemyndigande att av civila
avlöningsmedel (driftmedel) få utbetala gottgörelser till militärassistent bar
i allmänhet önskvärdbeten av en fullgod rekrytering av assistentbefattningarna
varit ett avgörande motiv.

1943 års arvodessakkunniga.

Militära arvodesutredningen framlade icke något förslag till reglering av
militärassistenternas arvoden — vilka enligt vad förut nämnts bestridas av
de verks medel, vid vilka militärassistenterna tjänstgöra — i vidare mån än
att arvodet till en assistent vid sjökarteverket borde avvecklas. 1943 års
arvodessakkunniga lia, under åberopande av från militärt håll uttalade önskemål,
ansett lämpligt att ifrågavarande förmåner gjordes till föremål för
granskning i samband med den allmänna översynen av det militära arvodessystemet.

Arvodessakkunniga ha beträffande spörsmålet örn avvecklande eller bibehållande
av arvodena till militärassistenter gjort följande allmänna uttalanden.

De sakkunniga ba vid företagen undersökning av militärassistenternas
arbetsuppgifter kommit till den uppfattningen, att dessa befattningshavare
i allmänhet hava sig anförtrodda åligganden, som i fråga örn art och omfattning
komma i paritet med dem som regelmässigt åvila sektionschef i de
centrala förvaltningarna och motsvarande befattningar vid örlogsvarven. De
officerare, som tjänstgöra vid de civila verken, måste på grund av tjänstgöringens
art icke blott bålla sig ä jour med den militära utvecklingen utan
även tränga in i och efter band vidga sina kunskaper på det civila område,
där de satts att tillhandagå med militär expertis; allmänt bar ock omvittnats,
att fritid i icke obetydlig omfattning måste tillsättas för studier inom det
nya verksamhetsfältet. Därtill komma rekryteringssynpunkterna; då tjänstgöringen
som militärassistent trots dess förhållandevis kvalificerade natur
icke anses direkt meriterande för befordran oeh då de med arvodena till
militärassistenter närbesläktade kompaniofficersarvodena i de centrala försvarsförvaltningarna
avses skola bibehållas, skulle ett avskaffande av assistentarvodena
enligt arvodessakkunnigas förmenande med nödvändighet föra med
sig en försvårad rekrytering till de befattningar, örn vilka nu är fråga.

Arvodessakkunniga ha i konsekvens med sitt förslag beträffande arvoden
vid högre staber och inspektioner samt försvarets centrala förvaltningar
föreslagit, att arvode med 720 kronor för år skall få utgå till militärassistent,
som är kompaniofficer. Från denna regel skulle likväl gälla avvikelser i
tre olika hänseenden. Deltidstjänstgörande militärassistent skulle erhålla
ett arvode av 360 kronor för år. Arvode med 720 kronor skulle utgå till

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen, även om denne är major på
aktiv stat. Slutligen skulle militärassistent i byråchefs ställning — regelmässigt
regementsofficer — erhålla ett arvode av 1 080 kronor för år.

Beträffande avvikelserna från huvudregeln ha arvodessakkunniga anfört i
huvudsak följande.

Militärassistentbefattningarna äro i allmänhet heltidstjänster. Vid vissa
verk fullgör emellertid militärassistenten tjänstgöring vid sidan av ordinarie
befattning i stab, förvaltning o. s. v. Enligt vad de sakkunniga inhämtat är
i sådant fall någon inskränkning av de ordinarie arbetsuppgifterna i allmänhet
icke möjlig att genomföra. Genom assistentskapet förlorad arbetstid i
den ordinarie befattningen måste följaktligen tagas igen genom tillsättande
av fritid. Aven örn sistberörda militärassistentbefattningar i fråga örn ansvar
och arbetsuppgifternas omfattning äro avsevärt mindre krävande än motsvarande
heltidstjänster, torde med hänsyn till befattningarnas karaktär av
bisyssla utöver ordinarie tjänst ett mindre arvode vara motiverat. De sakkunniga
anse på grund av det anförda lämpligt föreslå ett enhetsarvode av
360 kronor till deltidstjänstgörande militärassistent.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, intager förste militärassistenten i
järnvägsstyrelsen en nyckelposition, inom militärbyrån och representerar
kontinuiteten å byrån. Befattningen är en sluttjänst, medan de militära
byråcheferna ofta växla. Med hänsyn härtill och då förste militärassistenten
är förman för en förhållandevis stor personal, synes intet vara att erinra
mot att han efter befordran till major får bibehålla det honom tidigare
såsom militärassistent (kapten) tillkommande arvodet.

En särställning i arvodeshänseende intaga enligt de sakkunnigas förmenande
de militärassistenter, vilka inom respektive verk intaga ställning av
ledamot och i sådan egenskap lia att jämte verkschefen deltaga i den slutliga
handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och skyldighet att
till protokollet anteckna eventuellt avvikande mening. Militärassistent, som
är byråchef i den egentliga bemärkelsen, d. v. s. inrangerad bland de styrelsens
ledamöter, som med ämbetsverkets chef konstituera verksstyrelsen,
finnes endast i järnvägsstyrelsen, där en permanent militärbyrå är organiserad,
men militär befattningshavare i ledamots ställning finnes även vid rikets
allmänna kartverk, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i telegrafstyrelsen.
De sakkunniga anse, att ifrågavarande assistenters ställning av ledamöter
inom respektive verk betingar en däremot svarande löneställning. Utgår
man från att dessa militärassistenter ha samma ansvar som de ordinarie
civila ledamöterna, vore det enligt de sakkunnigas förmenande mest rationellt
att bestämma arvodet — såsom tidigare förekommit vid järnvägsstyrelsen —
till skillnaden mellan den militära lönen och nettolönen i A 30, lägsta löneklassen.
De sakkunniga anse sig emellertid för sin del icke böra förorda
denna lösning, då det av praktiska skäl måste anses olämpligt med arvoden,
som utgå med olika belopp allt efter den löneklass, den militäre beställningshavaren
tillhör. Ett enhetligt fyllnadsarvode oberoende av innehavarens
grad synes vara att förorda. Militärassistent i byråchefs ställning är regelmässigt
major eller överstelöjtnant, och en undersökning har givit vid handen,
att löneklass Oa 11 är en genomsnittlig placering under den i allmänhet
3—4-åriga kommenderingen som militärassistent. Med utgångspunkt härifrån
ha de sakkunniga ansett, att arvodet till dessa assistenter lämpligen bör
bestämmas till 1 080 kronor, vilket ungefärligen svarar mot skillnaden mellan
nettolönerna i löneklasserna A 30:30 och Oa 4:11. Beloppet kommer därigenom
även i lämplig proportion till det arvode, som föreslagits skola utgå
till de under ifrågavarande »chefsassistenter» lydande militärassistenterna,
nämligen 720 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 55

De arvoden, som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle utgå till vissa
militärassistenter, framgå av följande sammanställning.

Verk eller myndighet

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

600

720

1 marinassistent ......................

720

Väg- och vattenbyggnads-styrelsen ..............

1 chef för militäravdelningen (militär-kontoret) .......................: ....

600

1080

900

720

360

360

1

360

360

1 080

. . , , ( under beredsk. o. i krig

1 militarassistent ^ ö

—

1080

720

900

1 080

900

720

900

720

900

720

Statens järnvägar ........

1 byråchef ............................

1 förste militärassistent................

1200

900

900

1080

720

720

900

720

Statens vattenfallsverk. . . .
Försvarets fabriksverk ....

1 200

720

1 militärassistent......................

720

720

Såsom förut nämnts skola enligt arvodessakkunnigas förslag arvodena
å 720 kronor utom det, som avsetts för förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen,
utgå allenast till kompaniofficerare. Arvodessakkunnigas förslag
avser vidare personal på aktiv stat och är sålunda icke tillämpligt
beträffande de nuvarande militärassistenterna vid postverket och statens
vattenfallsverk; nämnas må, att även befattningen som flygassistent vid
telegrafverket för närvarande uppehälles av en pensionerad officer, vilken
utöver arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 åtnjuter fyllnadsarvode
med 900 kronor. Arvodessakkunniga framhålla, att de icke haft att
till behandling upptaga frågan örn arvoden till pensionerad personal, men
anföra att fyllnadsarvoden i arvodesbefattning enligt deras mening icke böra
komma till användning och ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande för
pensionerad personal avsedda befattningar böra hänföras till en något högre
arvodeskategori, förslagsvis Oa 11. Befattningarnas vikt och önskvärdheten
av att en militärassistent å aktiv stat, som efter avskedstagandet kvarstode
i befattningen som pensionerad officer, icke skulle behöva vidkännas allt
för stor inkomstminskning syntes motivera en undersökning härom.

Beträffande militärassistenten i civilförsvarsstyrelsen samt de officerare
på aktiv stat, som tjänstgöra som militärassistenter i länsstyrelserna, framhålla
arvodessakkunniga, att de ej funnit anledning att till prövning upptaga
frågan om fyllnadsarvoden till dessa befattningshavare bland annat i betraktande
av att all praktisk erfarenhet i nuvarande läge saknades angående
omfattningen av deras arbetsuppgifter och ansvar. Den omständigheten, att

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

militärassistenter i arvodesbefattning ansetts böra erhålla det förhållandevis
höga arvodet enligt löneklassen Oa 12 syntes emellertid tyda på att dessa
befattningar av statsmakterna ansetts vara av särskild vikt, och i anledning
därav syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke framdeles arvoden kunde
visa sig påkallade för här avsedda militärassistenter på aktiv stat, vilka
samtliga, med undantag av den i civilförsvarsstyrelsen tjänstgörande, hänförts
till lönegraden Oa 3.

Yttranden.

Yad först angår de allmänna grunderna för förslaget till arvodesreglering
för militärassistenter har chefen för försvarsstaben, vars mening
överbefälhavaren förklarat sig dela, ansett förslaget att bestämma militärassistenternas
arvoden till samma belopp som stabsarvodena eller i viss
relation till dessa vara principiellt riktigt. De befattningar, som de flesta
militärassistenterna uppehölle, kunde icke anses mera betydelsefulla än de
befattningar, för vilka stabsarvoden utginge, och den föreslagna arvodesr
sänkningen vore icke så stor, att rekryteringen därigenom i allmänhet äventyrades.
Den för kompaniofficerare föreslagna likställigheten mellan militärassistent-
och stabsarvode medförde, att förflyttningen underlättades. Riksräkenskapsverket
har också tillstyrkt förslaget. Chefen för marinen har däremot
ansett, att endast arvodena till deltidstjänstgörande militärassistenter
borde behandlas efter de militära arvodesnormerna, medan den heltidstjänstgörande
personalen bojrde erhålla arvode till sådant belopp, att det
tillsammans med den militära avlöningen motsvarade avlöningen till sådan
civil befattningshavare vid verket, med vilken militärassistenten närmast
kunde jämföras i fråga örn ansvar och arbetsuppgifter. En liknande ståndpunkt
synes telegrafstyrelsen intaga.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört att, såvitt lönenämnden kunnat
finna, frågan örn militärassistenternas ställning och arbetsuppgifter vid de
civila verken i allmänhet ännu icke vore slutgiltigt löst. En prövning av
deras avlöningsförhållanden borde därför enligt lönenämndens mening föregås
av en på de senaste årens erfarenheter grundad utredning rörande berörda
förhållanden. Lönenämnden kunde sålunda icke tillstyrka, att det
föreliggande förslaget lades till grund för beslut i ämnet.

Beträffande frågan örn militärassistentarvoden i de särskilda fallen
innebära myndigheternas ståndpunktstaganden i huvudsak följande.

Sjökarteverket. Sjökarteverket tillstyrker, att arvodessakkunnigas förslag
genomföres, såvitt det avser nämnda verk; att de föreslagna arvodena finge
disponeras vore ett huvudvillkor för en tillfredsställande rekrytering.

Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Chefen för försvarsstaben
anför, att frågan örn arvoden till de i civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna
tjänstgörande militärassistenterna borde upptagas till prövning, så
snart erfarenhet vunnits örn dessa assistenters arbetsuppgifter och ansvar.

Överbefälhavaren ansluter sig till försvarsstabschefens uttalande.

Civilförsvarsstyrelsen anser det redan nu kunna utsägas, att militärassistenterna
i civilförsvaret komma att erhålla ansvar och arbetsuppgifter väl
i paritet med dem, som nu åvila militärassistenterna i övriga civila verk,
och föreslår, att arvode må utgå dels med 1080 kronor till assistenten i

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

civilförsvarsstyrelsen — som av styrelsen komme att föreslås erhålla stallning
som ledamot i styrelsen och i denna egenskap komme att deltaga i
den slutliga handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och
skyldighet att anteckna eventuellt avvikande mening till protokollet — dels
ock med 720 kronor till sådan militärassistent i länsstyrelse, som vore kompaniofficer
på aktiv stat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
icke någon erinran mot förslaget, såvitt det avser militärassistent hos styrelsen.

Rikets allmänna kartverk. Rikets allmänna kartverk tillstyrker, att
militärassistenten vid verket i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller
ett arvode av 1 080 kronor och anför därvid, att assistenten intoge byråchefs
ställning, att det visat sig svårt att erhålla och få bibehålla lämplig
person på denna befattning och att täta ombyten på befattningen vore till
stor olägenhet för kartverkets arbeten, särskilt som det numera icke kunde
beräknas, att militärassistenten före befattningens tillträdande erhållit någon
egentlig kartteknisk utbildning. Utöver nämnda arvode borde upptagas ett
arvode å 720 kronor till en biträdande militärassistent (militärassistentens
ställföreträdare), vare sig denne — såsom för närvarande vore fallet och
även framdeles syntes bliva vanligt — vore en pensionerad officer med
arvodesbefattning vid kartverket eller han vore en vid kartverket tjänstgörande,
karttekniskt utbildad, inbeordrad officer. Denna befattnings innehavare
hade måst i huvudsak övertaga ledningen av de på militärassistenten
vilande rent karttekniska arbetena och vore i fråga örn arbetsuppgifter och
ställning jämförlig både med militärassistenterna i kompaniofficersgraden
vid andra verk och med de å kartverkets byråer tjänstgörande detalj cheferna,
vilka som regel vore befattningshavare i lönegraden A 24.

Statskontoret har avstyrkt, att militärassistenten i kartverket, vilken hade
överstelöjtnants tjänstegrad, erhölle »byråchefsarvode», då han redan i sin
militära tjänstegrad hade en löneställning jämförlig med byråchefs.

Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt. Statens meteorologiskhydrografiska
anstalt har hemställt, att militärassistenten hos anstalten erhölle
ett arvode å 360 kronor. Hans tjänstgöring motsvarade för närvarande
omkring en halv dag i veckan; någon minskning av arbetsuppgifterna kunde
knappast anses uppstå genom att en väderleksavdelning organiserats vid
flygledningen, och man borde ej heller räkna med en arbetsminskning vid
den förstärkta försvarsberedskapens upphörande, enär samarbetet med försvaret
i och för sig syntes böra utvecklas och effektiviseras.

Postverket. Generalpoststyrelsen — som erinrat örn att de sakkunnigas
förslag ej hade avseende å styrelsens nuvarande militärassistent, vilken vore
en pensionerad officer — anser, att militärassistenten i styrelsen bör erhålla
ett och samma arvode, vare sig förstärkt försvarsberedskap råder eller ej,
samt att arvodet bör fastställas till 1 440 kronor. Då i sinom tid fredsförhållanden
åter inträdde och militärbyrån enligt nu gällande bestämmelser
skulle övergå till en under första byrån stående militäravdelning under
militärassistentens chefskap, syntes fråga örn ändring av den för militärassistenten
gällande instruktionen komma att upptagas, och assistenten
komme sannolikt då att erhålla en mera självständig ställning med föredragningsskyldighet
i styrelsen. Arvodesbeloppet borde fastställas till 1440
kronor för att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering.

Chefen för försvarsstaben har anfört, att militärassistenten i generalpoststyrelsen
såsom reellt sett ansvarig för krigsförberedelserna borde erhålla
ett arvode av 1080 kronor även under fredsförhållanden; att lian då formellt
intoge en annan ställning än vid försvarsberedskap och i krig ändrade icke
hans ansvar.

Överbefälhavaren har biträtt försvarsstabschefens uttalande.

58

Kungl. Martts proposition nr 170.

Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har ansett de av arvodessakkunniga
föreslagna arvodesbeloppen vara för låga och hemställt, att arvodena fastställas
till 1 440 kronor, såvitt angår chefen för militärkontoret, och till 900
kronor, såvitt angår annan militärassistent hos styrelsen.

Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen har förordat, att de vid statens
järnvägar nu utgående arvodena till militärassistenter bibehölles, dock att
årsarvodet till byråchefen å järnvägsstyrelsens militärbyrå borde höjas till
1440 kronor. Med hänsyn till styrelsens arbetssätt vore byråchefsbefattningen
ur ansvarssynpunkt väsentligt skild från och mera krävande än motsvarande
militärassistentbefattningar vid andra civila verk. De sakkunniga
hade till stöd för förslaget att bibehålla förste militärassistentens arvode
oförändrat åberopat, att denna befattning vore sluttjänst. Av samma skäl
borde även andre militärassistentens arvode lämnas orubbat, ty dennes befattning
vore också sluttjänst, åtminstone i regel. Rekrvteringsskäl talade
för att ej heller övriga assistentarvoden sänktes; något krav på enhetlighet
syntes ej behöva gälla beträffande militärassistenternas »rvoden, då dessa
utginge av vederbörande verks egna medel.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att andre militärassistenten
i järnvägsstyrelsen alltjämt bör erhålla ett arvode av 900 kronor,
bland annat med hänsyn till att hans ansvar måste sägas vara större än
övriga militärassistenters.

Statens v att enfält sverk. Vattenfallsstyrelsen har till en början framhållit,
att arvodessakkunnigas förslag icke hade avseende på den nuvarande
militärassistenten i styrelsen, då denne vore en pensionerad officer i arvodesbefattning.
Vid den nuvarande militärassistentens avgång borde för militärassistent
hos styrelsen avses en officer å aktiv stat med beställning såsom
regementsofficer (major eller överstelöjtnant). Denne borde uppföras på försvarsstabens
stat samt av statens vattenfa]lsverks medel erhålla lika stort
fyllnadsarvode som cheferna för militäravdelningarna vid järnvägs-, telegrafsamt
väg- och vattenbyggnadsstyrelserna. Arvodessakkunniga hade utgått
från att vattenfallsstyrelsens militärassistent skulle lia lägre beställning än
nämnda chefer och för honom föreslagit lägre fyllnadsarvode med motivering
bland annat att denne militärassistents ställning icke vore reglerad i vattenfallsstyrelsens
instruktion och att han därigenom icke syntes intaga ställning
som ledamot av styrelsen. Vattenfallsstyrelsen ansåge det emellertid lämpligt,
att militärassistentens ställning närmare preciserades i instruktion, och
hade för avsikt att efter samråd med chefen för försvarsstaben göra framställning
örn instruktionsändring i sådant syfte; titeln »militärassistent» borde
därvid ändras till »chef för försvarskon föret». Vid bedömande av arvodesfrågan
borde även beaktas den stora omfattningen samt den krävande arten
av de arbetsuppgifter, som ål åge chefen för vattenfallsstyrelsens försvarskontor
och som jämväl avsåge 54 icke statliga kraftföretag med cirka 100 kraftoch
80 transformatorstationer samt viktigare överföringsledningar med minst
lika stor längd som motsvarande ledningar inom statens vattenfall sverk.
Fyllnadsarvodet borde icke sättas lägre än 1 440 kronor för år. — För den
händelse befattningen som chef för vattenfallsstyrelsens försvarskontor även
efter den nuvarande befattningshavarens avgång skulle komma att besättas
med pensionerad officer, borde denne erhålla arvode enligt löneklass Oa 11
eller Oa 12, beroende på vederbörandes tjänstålder, samt därutöver ett särskilt
arvode av 1 200 kronor för år, dock med iakttagande att den sammanlagda
avlöningen icke finge överstiga vad som skulle tillkommit befattningshavaren
i avlöning inklusive fyllnadsarvode, örn han innehade officersbeställning
å aktiv stat i lönegrad Oa 4 respektive Oa 5 med den placering i
löneklass, som följde av därför gällande regler.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att militärassistenten

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I vattenfallsstyrelsen ur alla reella synpunkter kan jämställas med clieferna
för övriga verks militärkontor, oell att för denna befattning bör avses en
aktiv officer i lönegrad Oa 4 eller 5. Örn till lönen i denna lönegrad komme
ett arvode av 1 080 kronor, finge löneställningen anses lämpligt avvägd. Den
nuvarande befattningshavarens ställning eller avlöningsförmåner borde emellertid
icke rubbas.

Försvarets fabrilcsverlc. Försvarets fabriksstyrelse har ej framställt erinran
mot arvodessakkunnigas förslag, såvitt det avsage nämnda verk.

Arméförvaltningen har anfört, att tre arvoden borde avses för försvarets
fabriksverk, vilket framginge av vad i propositionerna 1943: 180 (s. 310) och
235 (s. 59) anförts rörande för militärassistenter avsedda kaptensbeställningar
vid fälttygkåren.

Fyllnadsarvoden till sådana militärassistenter, som äro officerare på aktiv Departementsstat,
avses skola framdeles liksom hittills i förekommande fall bestridas av de chefen.
medel — anslagsmedel eller i affärsdrivande verk drivmedel — från vilka
avlöningar i allmänhet utgå vid de verk, där militärassistenterna tjänstgöra.

Av dessa verk tillhöra endast sjökarte verket och försvarets fabriksverk försvaret,
och förevarande spörsmål berör således väsentligen verk under andra
departement än försvarsdepartementet. Det har emellertid ansetts lämpligast,
att frågan örn en arvodesreglering för militärassistenterna upptages till allmän
behandling i detta sammanhang, icke minst på grund av det nära sambandet
mellan densamma och frågan i vad mån fyllnadsarvoden skola utgå till personal
med tjänstgöring i högre militära staber och inspektioner.

Arvodessakkunniga lia föreslagit, att militärassistent med byråchefs ställning
oberoende av sin militära tjänstegrad — regelmässigt innehas sådan
befattning av överstelöjtnant eller major — skall erhålla ett arvode utöver lön
å 1 080 kronor för år räknat. Styrelserna för vissa affärsdrivande verk ha
funnit detta arvodesbelopp för lågt och föreslagit, att det skall höjas till
1 440 kronor. Andra myndigheter, bland dem överbefälhavaren och chefen
för försvarsstaben, lia däremot ansett det föreslagna beloppet väl avvägt.

För egen del vill jag till en början framhålla, att de sakkunnigas förslag
örn arvode till regementsofficer, vilken är militärassistent, innebär ett avsteg
från de allmänna grunder för arvodesregleringen, som de sakkunniga förordat
och jag givit min anslutning. Jag finner ett sådant avsteg motiverat,
främst med hänsyn till att militärassistenterna ofta nog torde bliva avkopplade
ur den normala militära befordringsgången. Då de i tjänsteliänseende
bliva i viss mån likställda med de civila byråcheferna, synes det
riktigast, att de också erhålla i stort sett samma löneställning. Vid tillämpning
av sakkunnigförslaget skulle major redan i mellersta löneklassen erhålla
en avlöning liggande ungefärligen mitt emellan begynnelseavlöningarna för en
extra ordinarie och en ordinarie civil byråchef i 30 lönegraden, under det
att avlöningen för en överstelöjtnant i högsta löneklassen i stort sett skulle
motsvara slutavlöningen till en ordinarie civil byråchef i nämnda lönegrad.

Med hänsyn härtill har jag icke funnit tillräcklig anledning föreslå någon
höjning av det av de sakkunniga föreslagna beloppet utan biträder förslaget
om att byråchefsarvodet skall utgöra 1 080 kronor.

Arvodessakkunnigas förslag att militärassistent, som ej har byråchefs -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ställning, skall, såframt lian är kompaniofficer, äga uppbära ett arvode för år
räknat, heltidstjänstgörande assistent å 720 kronor och deltidstjänstgörande
assistent å 360 kronor, står helt i överensstämmelse med de förordade allmänna
grunderna för reglering av de militära arvodena, varför jag kan biträda förslaget
jämväl i denna del. Anledning göra undantag från denna regel synes
för närvarande icke föreligga i vidare mån än att förste militärassistenten
i statens järnvägar med hänsyn till de i detta fall föreliggande omständigheterna
bör erhålla ett arvode å 900 kronor för år oberoende av tjänstegrad.

Med utgångspunkt i nu förordade allmänna grunder för en reglering
av fyllnadsarvoden till militärassistenter, som äro officerare på aktiv stat,
beräknar jag i det följande under sjökarteverkets avlöningsanslag två sådana
arvoden å 720 kronor. Vad angår de övriga icke affärsdrivande verk, vid
vilka arvoden till militärassistenter böra utgå, komma frågorna örn arvoden
till en militärassistent i civilförsvarsstyrelsen och till militärassistenter i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att anmälas av cheferna för social- och
kommunikationsdepartementen. Beträffande rikets allmänna kartverk har
i innevarande års statsverksproposition förutsatts, att frågan i vad mån
arvoden skulle utgå till militärassistent och biträdande militärassistent vid
detta verk för nästa budgetår skulle lösas i enlighet med de allmänna riktlinjer,
som i nu förevarande sammanhang bomme att uppdragas; vid riksdagens
bifall till i det föregående framställda förslag torde vederbörande föredragande
statsråd komma att för Kungl. Majit framlägga förslag, att militärassistenten
i kartverket erhåller ett arvode å 1 080 kronor för år. Enligt vad
jag inhämtat har chefen för socialdepartementet icke för avsikt att nu framlägga
förslag örn fyllnadsarvoden till militärassistenter på aktiv stat med
tjänstgöring i länsstyrelse, då någon tids erfarenhet örn dessa militärassistenters
tjänstgöring under fredsmässiga förhållanden ansetts böra avvaktas,
innan ställning toges till arvodesfrågan för deras vidkommande.

I enlighet med nyss angivna riktlinjer bör fyllnadsarvode utgå till militärassistent
vid försvarets forskningsanstalt, därest denne är kompaniofficer.
Till arbetsofficeren vid försvarsväsendets kemiska anstalt nu utgående arvode
bör övergångsvis bibehållas.

Vad angår frågan örn arvoden till militärassistenter på aktiv stat i affärsdrivande
verk, torde dessa assistenters verksamhet på sådant sätt sammanhänga
med verkens egentliga arbetsuppgifter, att särskild framställning i
ämnet till riksdagen icke torde få anses påkallad. Sedan riksdagen fattat
beslut i nu förevarande ärende, torde dessa spörsmål få anmälas för Kungl.
Majit av chefen för kommunikationsdepartementet, såvitt angår kommunikationsverken.
Det avses, att de här förordade grunderna för arvodesreglering
skola tillämpas jämväl vid nämnda verk. För det fall att framdeles
för befattningarna såsom militärassistenter i postverket och statens vattenfallsverk
skulle avses officerare på aktiv stat, torde emellertid byråchefsarvode
böra tillkomma militärassistenten i postverket jämväl under fredsmässiga
förhållanden, liksom ock militärassistenten i statens vattenfallsverk.
För egen del har jag för avsikt att i sinom tid för Kungl. Majit framlägga
förslag örn ett arvode å 720 kronor till en militärassistent i försvarets fabriksverk.

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Frågan huru löneförmånerna lämpligen böra avvägas för militärassistent,
som ej är officer på aktiv stat, torde böra göras till föremål för ytterligare
överväganden. Fyllnadsarvodet till biträdande militärassistenten i rikets allmänna
kartverk torde emellertid böra från och med den 1 juli 1945 höjas
till sådant belopp, att arvodet — varå rörliga tilläggsförmåner ej böra utgå
— jämte pension motsvarar nettoavlöning i löneklass Oa 10.

Arvoden vid det militära undervisningsväsendet.

Den militära personal, som tjänstgör vid försvarets undervisningsväsen,
är i vissa fall uppförd på respektive skolas stat. Detta är i viss utsträckning
förhållandet beträffande beställningshavare, som tjänstgöra vid krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan, ridskolan, artilleriskjutskolan,
krigsskolan, arméns underofficersskola, sjökrigshögskolan
och sjökrigsskolan. Kompaniofficerare, vilka äro uppförda på staten för
sådan nu angiven skola, som tillhör armén, åtnjuta därvid arvode motsvarande
lönen i innehavande beställning.

Till beställningshavare, som inneha befattningar vid undervisningsväsendet
såsom lärare, biträdande lärare eller repetitörer eller som där inneha kompanibefäls-
eller liknande befattningar, utgår i ett stort antal fall arvode utöver
lönen respektive utöver sådant arvode, som motsvarar lön. Bortsett från
vissa arvoden vid marinens underofficersskolor samt fortbildningskursen för
marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen äro
fyllnadsarvodena icke specificerade i de för de särskilda försvarsgrenarna
fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän, utan
dessa förteckningar innehålla i allmänhet endast uppgift å det högsta belopp,
som sammanlagt må utgå vid viss eller vissa skolor. Kungl. Majit meddelar
genom särskilt beslut föreskrifter örn nämnda arvodessummors användning.
En sammanställning, upptagande de arvoden, som enligt förteckningarna
över arvoden utöver lön eller jämlikt Kungl. Majlis särskilda beslut må utgå
under budgetåret 1944/45 vid olika fasta undervisningsanstalter, finnes bilagd
handlingarna i detta ärende.

I ett till grund för 1922 års militära arvodesreglering liggande utlåtande
gjorde försvarsväsendets lönenämnd vissa principuttalanden i fråga om
arvoden vid militära lärarbefattningar. Enligt dessa uttalanden borde vid
arvodesfrågans bedömande i första hand tagas hänsyn till huruvida undervisningen
vore av sådan omfattning, att vederbörande lärares arbetstid i mer
eller mindre huvudsaklig grad toges i anspråk för lärarbefattningen. Örn
läraren ej eller blott i begränsad omfattning fullgjorde tjänstgöring i den
ordinarie beställning, för vilken han uppbure lön i vederbörlig lönegrad,
borde lärararvodet i allmänhet ej tillmätas högre, än att det innebure en
skälig ersättning för det arbete — ofta förenat mod ekonomisk uppoffring —-som erfordrats av den, vilken gjort sig kompetent för den särskilda befattningen.
Sköttes däremot lärarbefattningen såsom en bitjänst till en ordinarie
beställning på det sätt, att undervisningen meddelades antingen å tid, som
folie utom vederbörandes vanliga tjänstetid, eller så att någon mera avsevärd
inskränkning eljest icke skedde i fullgörandet a,v de ordinarie arbetsupp -

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gifterna, borde ersättningen bestämmas till belopp, som utgjorde icke blott
ersättning för förvärvande av den särskilda kompetensen, utan även en skälig
gottgörelse för det utförda extra arbetet. I såväl det ena som det andra av
fallen borde lärararvodenas gradering ske efter de olika befattningarnas
större eller mindre svårskötthet; förutom själva läroanstaltens beskaffenhet
att vara antingen en högskola för mera vetenskaplig undervisning eller allenast
en läroanstalt för personalens allmänna fackutbildning, borde beaktas,
huruvida undervisningen meddelades vid föreläsningar med vidlyftiga förarbeten
för läraren eller vid lektioner, konstruktions- eller laborationsövningar
och dylikt, för vilka i regel endast obetydlig förberedelse erfordrades.

De grunder, efter vilka arvoden utgå vid utbildningsanstalterna, äro emellertid
mycket växlande, på sätt framgår av följande redogörelse för några
hithörande arvodestyper.

Krigshögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle lärararvodena,
oberoende av huruvida fråga vore örn huvud- eller bisyssla, utgå med 14
kronor för timme i »tvångsämne» och 5 kronor för timme för ridlärare och
repetitörer. Från och med budgetåret 1937/38 utbyttes timarvodena mot årsarvoden,
beräknade efter samma grund. Vissa sedermera företagna förändringar
i timplanen ha ej medfört jämkningar i årsarvodena.

Artilleri- och ingenjörhögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle
arvode utgå med 8 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övningstimme
till den, som hade lärarbefattning till huvudsyssla, och med 12 respektive
5 kronor till annan lärare. Denna beräkningsnorm tillämpas alltjämt.

Krigsskolan. Vid 1922 års arvodesreglering fastställdes för heltidstjänstgörande
lärare årsarvoden å 1 200 kronor, avsedda att utgöra ersättning
för att vederbörande förskaffat sig den erforderliga kompetensen.
Arvodena vid lärarbefattningarna i förvaltningstjänst m. fl. ämnen, vilka äro
bisysslor, ha beräknats efter 10 kronor för undervisningstimme. Vid nämnda
arvodesreglering ansågs tveksamt, huruvida fog funnes för att bibehålla
tidigare utgående arvoden till kompanichefen och kadettofficerarna, men
detta ansågs böra ske med hänsyn till befattningarnas vikt för officersutbildningen
och till att genomgång av krigshögskolan i regel krävdes. Kompanichefen
erhöll ett arvode å 1 500 kronor, avvägt med utgångspunkt från att
den sammanlagda avlöningen därigenom skulle komma att ungefärligen motsvara
majors. Kadettofficerarna erhöllo arvoden å 600 kronor motsvarande
det vanligaste stabsarvodet. En av kadettofficerarna, som hade viss undervisningsskyldighet,
erhöll emellertid ett 300 kronor högre arvode; detta
arvode utgår numera för undervisning i motorlära.

Arméns under officer sskola. Arvoden vid denna skola infördes genom 1936
års försvarsbeslut.

Sjökrigshögskolan. Arvodena till såväl heltids- som deltidstjänstgörande
lärare äro beräknade efter 14 kronor för verklig timme eller — med utgångspunkt
från att arbetsåret omfattar 25 veckor —- 350 kronor för veckotimme.

Sjökrigsskolan. Kadettofficerarna och kadettingenjörerna äro heltidstjänstgörande
vid skolan och åtnjuta i denna sin egenskap arvoden beräknade efter
50 kronor för månad; de åtnjuta därutöver för förekommande undervisningsskyldighet
särskilda arvoden, beräknade för ett läsår om 25 veckor och utgående
med 75 kronor per veckotimme, således omkring 3 kronor per timme.
Av lärarbefattningarna äro två huvudsysslor och uppförda på skolans stat;
vid dem utgå arvoden å 1 600 respektive 800 kronor. Övriga lärarbefattningar
äro bisysslor och förenade med arvoden beräknade efter 175 kronor för veckotimme
eller således omkring 7 kronor för timme.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 63

Marinens underofficersskolor. Arvoden vid dessa skolor infördes genom
1936 års försvarsbeslut.

Flygkrigshögskolan. De vid flygkrigshögskolan utgående arvodena äro beräknade
efter 14 kronor för undervisningstimme för lärare och 7 kronor för undervisningstimme
för biträdande lärare.

Krigsflygskolan med aspirantskola och flygreservskola. Enligt 1936 års
försvarsbeslut upptogs under flygvapnets avlöningsanslag en anslagspost för
arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor. Detaljerad beräkning av
arvoden från denna avlöningspost förelädes 1938 års riksdag. Rörande beräkningsgrunderna
omförmäles såvitt angår militära arvoden allenast, att
i fråga örn förste och andre flyglärare beräknats arvoden enligt de i Kungl.
Majros brev den 23 december 1926 angivna grunderna till 60 respektive 45
kronor för månad. I övrigt äro de egentliga lärararvodena emellertid beräknade
efter 6 kronor för undervisningstimme. Flygförvaltningen hade i ärendet
uttalat, att förslaget åsyftade att åvägabringa likställighet med motsvarande
lärarpersonal vid armén. De sålunda bestämda arvodena ha efter år
1938 undergått jämkningar alltefter förändring av timplanerna. — Arvode till
flyglärare, att utgå utöver flygtillägg, upptogs såsom en av de med flygtjänstgöring
förenade förmånerna i Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926.
Genom 1939 års lönereglering upphävdes detta brev i samband med att bestämmelser
örn förmåner under flygtjänstgöring intogos i det nya avlöningsreglementet;
till dessa förmåner räknades emellertid icke flyglärares arvoden,
utan dessa arvoden hänfördes till samma kategori som andra lärararvoden.

Flygvapnets underofficers-, sigdal- och tekniska skolor. Arvodena vid
dessa skolor ha beräknats efter 120 kronor för månad respektive 6 och 4
kronor per undervisningstimme.

Såsom i det föregående antytts upptagas å den för marinen fastställda förteckningen
över arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän vissa arvoden
vid fortbildningskurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga
lärare vid marinen. Härjämte äro under arméns och marinens undervisningsanslag
samt flygvapnets övningsanslag medel beräknade för åtskilliga särskilda
utbildningskurser. I samband med att medlen för ifrågavarande kurser
ställas till förfogande brukar Kungl. Majit bestämma arvodesbeloppens storlek
i varje särskilt fall. Huvuddelen av arvodena brukar beräknas efter vissa
av chefen för generalstaben i skrivelse den 9 mars 1936 förordade grunder,
vilka i huvudsak innebära, att arvodena per dag variera mellan 8 kronor och
1 krona 50 öre med vissa förskjutningar uppåt eller nedåt alltefter kursernas
längd och elevernas kompetens; då arvoden per föreläsningstimme anses böra
ifrågakomma, variera ersättningsbeloppen mellan 30 kronor och 2 kronor, allteftersom
fråga är örn enstaka föreläsningar eller serier av föreläsningstimmar.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att de arvoden, som nu utgå till
kompanibefäl m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna i vederbörandes
egenskap av befäl och i vissa fall lärare, skola indragas. Arvoden å 50 kronor
för månad borde emellertid få utgå till flyglärare vid krigsflygskolan med
aspirant- och flygreservskolorna; dessa arvoden borde icke anses som lärararvoden
i egentlig mening utan som ersättning för särskilt riskfylld och
påfrestande tjänstgöring, och arvodena bordo därför i systematiskt hänseende
sammanföras med andra förmåner under flygtjänstgöring. Sådant flyglärar -

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode borde icke få utgå till kadettofficer vid flygkadettskolan, vilken tillika
vore förste flyglärare; kadetterna vore nämligen redan flygutbildade vid
aspirantskola.

Till stöd för förslaget att indraga kompanibefäls- m. fl. arvoden har utredningen
anfört i huvudsak följande.

Anledning att till kompanibefäl utgiva arvoden finnes icke, om i enlighet
med utredningens förslag arvodena till kompaniofficerare i stabs-, inspektions-
och förvaltningstjänst indragas och genomgång av krigshögskola icke
medgives grunda rätt till arvode. Den elementära utbildning i militära ämnen
och färdigheter, som ålagts kompanibefälet, är icke något för den militära
tjänsten främmande. De arvoden böra således icke vidare bibehållas,
som nu utgå till kompanibefälet i vederbörandes egenskap av befäl eller
lärare; hela arvodet till den kadettofficer ur trängen, som har att meddela
undervisning i motorlära vid krigsskolan, bör bortfalla, och vid sjökrigsskolan
böra såväl månadsarvodena som lärararvodena slopas. Kompanichefen
vid krigsskolan intager en särställning, i det att han anses vara mera stadigvarande
fäst vid skolan. Även hans arvode bör emellertid bortfalla; att
geifom särskilt arvode uppbringa lönen för kompanichefen, som förutsatts
vara en äldre kapten, till beloppet av majorslön är numera obehövligt, då
enligt militära avlöningsreglementet kapten i högsta löneklassen åtnjuter
samma lön som major i lägsta löneklassen.

Arvodesutredningen har vidare föreslagit, att det arvode å 120 kronor för
månad, som nu utgår till chefen för flygkadettskolan, borde indragas
samt att skolehefsbefattningen borde anordnas som en särskild beställning
i lönegraden Oa 5.

Arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för lärarpersonalen
bygger på en klassificering av officersutbildningsanstalterna i fyra kategorier
på sätt framgår av följande tablå.

Kategori

Armén

Marinen

Flygvapnet

Högskolor.

Krigshögskolan. Artil-leri- och iugenjörhög-skolan.

Sjökrigshögskolans
högre kurser: stabs-kurs, artillerikurs,
torpedkurs, minkurs,
förbindelsekurs och
nautisk kurs.

Flygkrigshög-skolans högre
kurser: stabs-kurs, tekniska
kurser.

Officers skolor,
skjutskolor m. fl.
motsvarande
skolor.

Infanteri-, kavalleri-,
pansar-, artilleri-, luft-värns-, ingenjör- och
trängofficersskolor.

Infanteri-, artilleri- och
luftvärnsskj utskolor.

Ridskolan. Pansar- och
ingenjör truppskolorna.
Signalskolan. Under-hållsskolan. Motor-skolan, tyg- och inten-den turförval tnings-skolorna. Arméhund-skolan. •

Sjökrigshögskolans all-männa kurs.

Flygkrigshög-skolans all-männa kurs.

Bomb- och skjut-skolan.

Tekniska skolan.

Kadettskolor.

Krigsskolan. ,

Sjökrigsskolan.

Flygkadettskolan.

Aspirantskolor för
värnpliktiga och
underbefäl.

Officers aspirantskolorna
vid truppslagen.

Aspirantskolor ombord
ä flottans fartyg och
vid kustartilleriet.

Krigsflygskolan.

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Härjämte har militära arvodesutredningen tagit i betraktande förhållandena
vid de anstalter, vid vilka utbildning till underofficer sker (över manskapsskolorna,
däribland sjömansskolan vid flottan och signalskolan vid flygvapnet,
till försvarsgrenarnas underofficersskolor), ävensom anstalter, vid
vilka underofficerarnas och i viss omfattning även officerarnas fortsatta utbildning
sker (signal-, motor- och förvaltningsskolor vid armén och tekniska
skolan vid flygvapnet).

Beträffande lärarbefattningarnas rekrytering m. m. har arvodesutredningen
anfört i huvudsak följande.

De militära lärarna vid de fasta undervisningsverken tillhöra huvudsakligen
följande kategorier, nämligen vid högskola majorer eller kaptener, vid
kadettskola kompaniofficerare samt vid underofficersskola kompaniofficerare
och underofficerare i l:a och 2:a lönegraden. Genomgången högskola
är oeftergivlig för högskolornas lärare och fordras i princip även vid kadettskolorna,
örn än den begränsade tillgången till sådan personal icke alltid förslår
att förse dessa skolor med lärare, utexaminerade från högskola; kompetenskrav
äro icke uppställda för lärarbefattningarna vid underofficersskola.
Uttagningen av lärare — antingen den äger rum i kommenderingsväg eller
genom förordnande efter ansökan — sker efter urval bland den personal,
som genom föregående studier och verksamhet visat sig fylla kvalifikationerna;
i realiteten är kretsen av kvalificerad personal för de viktigare befattningarna
begränsad. De militära lärarbefattningarna äro alla passagetjänster,
vilka innehavas begränsad tid, i regel mellan 3 och 5 år; detta gäller
även då lärarbeställning är uppförd på skolans stat. Lärarförordnandet inverkar
icke på beställningshavarens löneställning och befordringsförhållanden
i annan mån än att vissa förordnanden, exempelvis vid högskolorna, utgöra
befordringsmeriter. I

I fråga örn heltidstjänstgörande lärare vid högskolorna har
arvodesutredningen anfört, att beställningarnas kvalitet finge anses icke understiga
majorsgraden. Med hänsyn till att avlöningen till lärare i majorsgraden
bland annat vid jämförelse med löneställningen för läroverkslektorer, vilka
innehade sina befattningar såsom sluttjänster, kunde anses väl avvägd, saknades
i och för sig tillräcklig anledning att till sådan lärare utöver lönen utgiva
särskilt arvode, men för kaptener, som vore lärare, syntes i regel en
höjning av ersättningen vara påkallad; avlöningsförbättringen borde konstrueras
såsom vikariatslön i majorsgraden. Om emellertid rekryteringsskäl
nödvändiggjorde, att även majorer erhölle någon förhöjning i sin löneställning,
vore det i varje fall förkastligt att bibehålla nuvarande arvoden — i
så fall med genomgående belopp av 1 400 kronor — enär de utgjorde fyllnadsarvoden
i två lönegrader; för sådant fall borde lärare vid högskola, oavsett
grad, tillförsäkras ett arvode av 12 000 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner
mot skyldighet att avstå de med innehavande beställning förenade löneförmånerna.
Det högre alternativförslaget — med 12 000 kronors avlöning —
borde emellertid icke tillämpas beträffande andre lärare vid krigshögskolan
oller artilleri- och ingenjörhögskolan och ej heller beträffande sådan lärare
vid sjökrigshögskolan eller flygkrigshögskolan, som avsåges uteslutande för
tjänstgöring vid allmänna kursen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

1S4 45 5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 170

Beträffande frågan om arvode åt heltidstjänstgörande lärare vid
officer sskolor och med dem jämförliga utbildningsanstalter har militära
arvodesutredningen anfört, att den vid sådana skolor bedrivna verksamheten
avsåge fortsatt fackutbildning för officerare intill högskolestadiet och i fråga
om ställningen i skolorganisationen hade viss motsvarighet i allmänna
kurserna vid vissa högskolor. Även här borde kapten, som uppehölle beställning,
avsedd alternativt för major eller kapten —• vilket förekomme vid infanteriskjutskolan
— kompenseras genom vikariatslön till majors beställning,
medan däremot major icke borde erhålla arvode. I övrigt borde heltidstjänstgörande
lärare vid skolor tillhörande denna kategori i arvodeshänseende likställas
med lärare vid kadettskolor.

Yad angår heltidstjänstgörande lärare vid kadettskolor och
andra lägre befälsskolor har militära arvodesutredningen ansett, att
dessa i fortsättningen icke borde erhålla fyllnadsarvoden, samt till motivering
härav anfört i huvudsak följande.

De ämnen, i vilka militära lärare av kompaniofficers grad undervisa vid
kadettskolorna, tillhöra allmänbildningen inom respektive försvarsgrenar,
varför det icke kan med fog påstås, att lärarna måste underkasta sig särskilt
omfattande utbildning enbart för tjänstgöringen såsom lärare. Befattningarna
äro ej heller ovanligt arbetskrävande. Vid en jämförelse med läroverksadjunkterna
i fråga om kompetenskrav och löneställning har utredningen icke
funnit, att ifrågavarande lärare skulle komma att intaga någon oförmånlig
ställning, örn de ej erhölle arvoden. Eekryteringen av befattningarna, för
vilka kompaniofficersgraderna äro lämpligast, kan även framdeles äga rum
genom kommenderingsinstitutet, enär erforderlig kännedom örn lämpliga
aspiranter finnes hos skolans ledning. Kadetternas utbildande till dugande
officerare är visserligen av grundläggande betydelse för krigsmaktens kvalitet,
men arvodesutredningen är icke övertygad örn att bästa sättet för förvärvande
av kunniga och intresserade lärarkrafter vid kadettskolorna består
i att bereda fyllnadsarvoden åt denna relativt unga personal. Mot arvodenas
bibehållande talar också det förhållandet, att antalet undervisningsanstalter
intill högskolestadiet genom 1942 års försvarsbeslut kommer att ökas och att
arvodesväsendet efter hand kunde komma att utsträckas till skolor och kurser
av mera tillfällig art. För övrigt är den militära utbildningen en så väsentlig
arbetsuppgift för krigsmaktens befälspersonal, att full hänsyn till densamma
måste anses ha blivit tagen vid den militära löneregleringen; skulle
befälsutbildningen mera allmänt premieras, uppstode förhållanden, som kunde
förrycka det militära lönesystemet. Arvodena vid aspirantskolor och underofficersskolor
böra av enahanda skäl indragas.

Beträffande andra befattningshavarkategorier än heltidstjänstgörande
lärare har militära arvodesutredningen var för sig behandlat kategorierna heltidstjänstgörande
biträdande lärare och repetitörer samt deltidstjänstgörande
lärare.

Av skäl liknande dem, som anförts i fråga om arvoden till ämneslärare vid
kadettskola, har arvodesutredningen ansett, att särskild ersättning utöver vad
som under vissa förutsättningar utginge vid kommenderingar icke borde tilldelas
heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer.

Yad angår deltidstjänstgörande lärare, har arvodesutredningen

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170. 67

föreslagit, att dessa skola tillsättas efter ansökan samt avlönas efter en timtaxa
av följande utseende.

Läroanstalter och timläraro

i

Timarvode, k

r o n o r

i ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Högskoleutbildad ämneslä-rare vid militär högskola.

—

—

—

—

—

12: -

Högskoleutbildad ämneslä-1
rare vid officersskola.

Ämneslärare, officer eller /
vederlike, vid militär hög-skola. ’

7:80

8:05

8:30

8: 55

8: 80

9: 10

9: 40

9:70

10:-

Högskoleutbildad ämnes- j
lärare.

Ämneslärare, officer eller /
vederlike, vid officers-skola. ''

6: 20

6: 40

6: 60

6:80

7:-

7:25

7:50

7:75

8: -

Ämneslärare, officer eller
vederlike.

5: 40

5: 60

5:80

6: —

6: 20

6:40

6: 60

6:80

7:-

Lärare i övniugsgren (gym-nastik med vapenföring
och idrott samt ridning).

4:60

4: 75

4: 90

5: 05

5: 20

5: 40

5: 60

5:80

6: —

Ämneslärare, underofficer.

3:80

3: 95

4: 10

4: 25

4: 40

4: 55

4:70

4: 85

5: —

Anm. Hed militär högskola avses krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan
samt högre kurserna i sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan. Med högskoleutbildad
lärare avses den som genomgått militär högskola, som nu nämnts, eller har akademisk
examen eller är ingenjör. Med officersskola avses dels lägre kurserna i sjöoch
flygkrigshögskolorna dels truppslagsofficersskolorna och skjutskolorna. Där flera benämningar
i första kol. äro tillämpliga skall den användas som ger högsta ersättning.

Till motivering av förslaget i denna del har arvodesutredningen anfört i
huvudsak följande.

Det har synts lämpligt, att en taxa fastställes för ifrågavarande arvoden,
så att en efter enhetliga grunder uppgjord bestämning av ersättningen i olika
fall kommer till stånd. Arvodesutredningen har ansett sig kunna, såvitt angår
kadettskolor och andra militära undervisningsanstalter i allmänhet, utgå
från den i kungörelsen den 5 september 1942, nr 787, intagna tabellen över
ersättningar åt biträdande lärare och timlärare vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter, i vilken tabell angivas vissa ersättningar
för veckotimme, differentierade efter bland annat ortsgrupper, läroanstalter
och lärares kompetens. För att här oberoende av läsårets skiftande längd erhålla
en gemensam grund för ersättningsbeloppen, ha dessa — som endast
böra utgå efter verkligt fullgjord prestation — ansetts böra bestämmas till
visst belopp för undervisningstimme; ersättningsbeloppen i den civila timtaxan
ha evalverats till timbelopp med utgångspunkt från att läsåret vid de
allmänna läroverken kan beräknas till 38 veckor. Militär högskoleutbildad
lärare har ansetts kunna likställas med lärare, som har adjunktskompetens,
annan officer eller vederlike med annan timlärare i teoretiskt läroämne vid
allmänt läroverk och underofficer med annan timlärare i praktiskt läroämne
vid praktisk realskolelinje; till gymnastiklärare finnes direkt motsvarighet.

För de militära högskolorna lia föreslagits timarvoden, liggande omkring

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

50 % högre än de på angivet sätt beräknade beloppen, beroende på att undervisningen
här meddelas genom föreläsningar, vilka kräva tidsödande förberedelser,
och genom flitigt användande av skriftliga prov, vilkas genomgående
kräver mycken tid.

För de undervisningsanstalter, som bygga på kadettskola och utgöra mellanstadier
till högskola, ha beräknats timarvoden, utgörande ett medeltal
mellan de allmänna beloppen och de för högskolorna föreslagna.

Beträffande arvoden vid särskilda utbildningskurser har arvodesutredningen
anfört, att lärarskapet vid dessa i regel vore bisyssla, att arvode
därför icke borde utgå, örn beställningshavare erhölle kommendering såsom
lärare vid särskild utbildningskurs med frånträdande av tjänstgöringsskvldigheten
i eljest innehavd befattning, men att i annat fall de för arvode vid bisysslor
angivna arvodesvillkoren borde tillämpas vid de tillfälliga kurserna.
Särskild ersättning borde likväl icke ifrågakomma vid kurser eller utbildning
för värnpliktig personal. Örn det i särskilda fall befunnes önskvärt att för
ledare av kurs eller för viss befattning vid kurs avse särskild gottgörelse,
borde det ankomma på Kungl. Maj:t att för varje enskilt fall därom besluta
med stöd av stadgandet i 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet.

Yttranden.

I remissmyndigheternas yttranden över militära arvodesutredningens betänkande
synes förslaget att indraga nu utgående arvoden till kompanibefäl
m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna icke ha blivit föremål för
särskilda uttalanden. Erinringar ha emellertid framställts mot förslaget om
indragning av lärararvoden vid kadett- m. fl. skolor.

Mot den av arvodesutredningen företagna klassificeringen av skolor
och kurser ha remissmyndigheterna i stort sett icke haft något att erinra.
Chefen för sjölcrigshögslcolan samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
ha dock hävdat, att sjökrigshögskolans och flygkrigshögskolans allmänna
kurser borde hänföras till samma kategori som de högre kurserna vid
nämnda högskolor.

Yad angår arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för heltidstjänstgörande
lärare vid högskolorna ha vissa erinringar framställts
mot utredningens båda alternativa förslag. Härom må nämnas följande.

Het förslag, som militära arvodesutredningen i första hand förordat — örn
kompensation endast åt vissa kaptener — har tillstyrkts av statskontoret men
avstyrkts av försvarsgrenscheferna samt armé-, marin- och flygförvaltningarna;
gentemot förslaget har bland annat anförts, att den skillnad i fråga örn gottgörelse,
som skulle gälla för å ena sidan äldre och mer erfarna officerare och
å andra sidan yngre och vanligen mindre erfarna, kunde leda till att befattningarna
i första hand skulle komma att sökas av yngre officerare, medan
de äldre och sannolikt mer kompetenta skulle underlåta att söka befattningarna.
Yad angår arvodesutredningens alternativ med 12 000 kronors avlöning
har statskontoret ansett detta icke vara tillräckligt motiverat och ej
överensstämmande med de allmänna synpunkter, som i övrigt legat till grund
för arvodesregleringen. Chefen för armén och arméförvaltningen ha ansett
detta alternativförslag tillfredsställande ur ekonomisk synpunkt men mot det -

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samma anfört, att införandet av enhetligt arvodesbelopp icke medgåve någon
differentiering av arvodena med hänsyn till de olika läroämnenas växlande
betydelse och de skiftningar i lärokursernas omfattning, som tid efter annan
kunde förekomma. Marinförvaltningen har mot denna lösning anfört synpunkter
liknande dem, som anförts gentemot huvudalternativet, samt funnit
det här avsedda alternativet böra genomföras endast under förutsättning, att
arvodet å 12 000 kronor påbyggdes med ett tillägg av 600 kronor efter tre
års tjänst. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett ifrågavarande
alternativ vara godtagbart.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit utredningens båda förslag olämpliga,
enär de icke medgåve en önskvärd differentiering av ersättningen.
Lönenämnden har i anslutning härtill framhållit, att den härmed icke avsett
att förorda ett bibehållande i oförändrad form av det nuvarande arvodessystemet
vid de militära undervisningsanstalterna. Med nuvarande system
framstode det särskilt såsom en brist, att lärararvodena utmätts efter enhetliga
grunder såväl i fråga örn lärarbefattningar, vilka toge innehavarnas hela
arbetstid i anspråk, som beträffande lärartjänster, vilka innhades såsom bisyssla.
Likaså syntes det knappast riktigt, att såsom nu vore fallet, arvodena
utginge med samma belopp, oavsett den lönegrad läraren tillhörde; för den
som innehade majorsbeställning syntes arvodet kunna bestämmas att utgå
med lägre belopp än för kapten.

Ledamoten M. E. Giron har emellertid ansett, att förslaget örn lägre lärararvode
för en regementsofficer än för en kapten icke kunde godtagas. Den
lön vederbörande åtnjöte å beställningen vore utmätt med hänsyn till den
plats han skulle fylla i krigsorganisationen och hade intet samband med
lärararvodet. Detta skulle utgöra kompensation för det särskilda arbete, som
lärarbefattningen medförde, och merarbetet vore icke beroende av lärarens
tjänstegrad.

Arvodesutredningens förslag örn slopande av arvodena till de heltidstjänstgörande
lärarna vid kadettskolor och andra lägre befälsskolor
har avstyrkts av chefen för armén, arméförvaltningen, försvarsväsendets
lönenämnd, svenska officer sförbundet och svenska under officer sförbundet.
Lönenämnden har ansett det principiellt oriktigt att vid bedömandet
av frågan, huruvida den militära lärarverksamheten borde grunda
rätt till särskilda arvoden, uppdraga en saklig skillnad mellan kadettskolor
och militära högskolor, enär även vid kadettskolorna undervisningen ställde
speciella krav på lärarnas kvalifikationer och lämplighet. I övrigt har mot
arvodesutredningens förslag anförts, att det kunde komma att påkalla tvångskommendering
såsom lärare, vilket skulle äventyra undervisningens kvalitet.
Marinförvaltningen har icke haft erinran mot förslagets genomförande, om
detta skedde för alla tre försvarsgrenarna, men samtidigt hänvisat till vissa
marina myndigheters erinringar mot borttagande av arvodena vid sjökrigsskolan
och underofficersskolorna.

Yad angår arvodesutredningens förslag till timtaxa för deltidstjänstgörande
lärare, ha chefen för armén och arméförvaltningen ansett nöd
vändigt, att det närmare klargjordes vad som skulle räknas som undervisningstimme;
att räkna endast de timmar, läraren undervisade på lärorummet,
vöre olämpligt. I fråga örn differentieringsgrunderna ha nämnda myndigheter
samt chefen för flygvapnet, flygförvaltningen, försvarsväsendets löne -

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nämnd, statskontoret och svenska officersförbundet samtliga funnit en uppdelning
av arvodena efter lärarens kompetens olämplig; statskontoret har
därvid erinrat örn att vid de allmänna läroverken icke förekommer någon
differentiering av timlärararvoden mellan lektor och adjunkt. Försvars väsendets
lönenämnd har beträffande timtaxan anfört, att vid ersättningsbeloppens
evalvering från den »civila timtaxan» hänsyn borde tagas till att läsåret vid
de allmänna läroverken omfattade 39 veckor och icke såsom arvodesutredningen
antagit 38 veckor. Chefen för armén samt chefen för flygvapnet och
flygförvaltningen ha ansett, att timarvodena vid de militära högskolorna borde
utgöra 14 kronor för undervisningstimme, och även arméförvaltningen har
ansett det föreslagna beloppet av 12 kronor vara för lågt. Yad angår utredningens
förslag, att — för ernående av bästa lärarkrafter — ansökningsförfarande
borde i största möjliga utsträckning komma till användning, har
arméförvaltningen framhållit, att dylik konkurrens borde kunna ifrågakomma
allenast mellan beställningshavare, som på grund av innehavande befattning
eller kommendering hade sin tjänstgöring förlagd till den ort, där läraruppdraget
skulle fullgöras.

Arvodesutredningens förslag i fråga om arvoden vid särskilda utbildningskur
ser har givit chefen för armén anledning till följande uttalanden.

Den, som beordrats som chef för kurs vid sidan av ordinarie tjänstgöring
och — såsom i allmänhet är fallet — jämväl utövar lärarverksamhet vid
kursen, bör tillerkännas skäligt chefsarvode. Detsamma är förhållandet med
repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare, vilka i de flesta fall icke
ha någon direkt undervisningsskyldighet men likväl böra tillerkännas mindre
arvoden under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie
tjänst. Å l ort böra månadsarvoden beräknas till, för chef 100 kronor, för
repetitör och redogörare 50 kronor och för materielförvaltare 25 kronor; för
övriga orter bör proportionell sänkning av beloppen vidtagas. Även om de
flesta kurserna pågå högst en eller annan månad, böra arvodena beräknas
efter högst 600 respektive 300 kronor för år. Den av utredningen företrädda
uppfattningen, att särskild ersättning icke borde ifrågakomma för kurser eller
utbildning av värnpliktig personal, kan arméchefen icke dela; det är icke klart
vad utredningen avsett med värnpliktig personal. Då Kungl. Majit i samband
med beviljande av medel för tillfälliga kurser avgör, huruvida arvoden
skola utgå eller icke, böra nu angivna grunder för arvodesbelopp till chef,
repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare tjäna till ledning.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga har anförts, att det innan
ståndpunkt toges till de förslag örn löneställningen för heltidstjänstgörande
lärare vid militära högskolor m. fl., som framlagts i arvodesutredningens
betänkande, och till däremot framställda erinringar, syntes lämpligt att undersöka,
huru ersättningsgrunderna fortsättningsvis skulle regleras i händelse
av bibehållande av systemet med fyllnadsarvoden; även för ställningstagande
till spörsmålen örn den särskilda ersättningens beroende av lärarens lönegradsplacering
erfordrades ytterligare undersökning. Med hänsyn till de be -

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

tänkligheter, som i yttrandena anförts gentemot förslaget att i huvudsak utesluta
den heltidstjänstgörande personalen vid andra läroanstalter än högskolorna
och infanteriskjutskolan från särskild ersättning syntes även frågan
om arvodesväsendet i denna del böra underkastas ytterligare utredning. Därvid
borde sökas en lämplig avgränsning av de fall, då utbildningsverksamheten
på det sätt skilde sig från den vanliga tjänstgöringen, att särskild ersättning
med hänsyn till rekryteringen och övriga på frågan inverkande omständigheter
finge anses påkallad. Utredningen borde närmast inriktas på
bibehållande tills vidare av systemet med fyllnadsarvoden för de fall, då
särskild ersättning funnes böra utgå, och vid utarbetande av förslag i sådan
riktning borde beaktas önskvärdheten av enhetliga grunder för fyllnadsarvodenas
bestämmande inom läroanstalter med motsvarande uppgifter. Slutligen
borde även arvodesfrågan för icke-heltidstjänstgörande personal vid
undervisningsanstalterna inbegripas i den fortsatta utredningen.

Vad först angår frågan örn arvoden till kompanibefäl m. fl. innebär
arvodessakkunnigas förslag i första hand, att arvodessystemet skall begränsas
till att avse officerare, vilka meddela undervisning i egentlig bemärkelse,
medan däremot utbildningsverksamheten i truppföring och vad till
trupputbildningen eljest hör icke skall förenas med arvode. De sakkunnigas
förslag innebär i stort sett, att arvode icke skall utgå till kadettofficer, aspirantbefäl,
adjutant, redogörare eller annan funktionär utom i den mån vederbörande
anlitas som lärare i egentlig mening samt att arvoden i allmänhet
icke skola utgå vid underofficersskolorna. Arvodessakkunniga ha emellertid
föreslagit, att arvoden för kvalificerad befälsutbildning skola utgå med 1 440
kronor till envar av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan
samt med 1 080 kronor till en kompanichef vid arméns underofficersskola
i Uppsala. I likhet med militära arvodesutredningen ha de sakkunniga
vidare föreslagit att flyglärare vid krigsflygskolan utöver nu utgående
flygtillägg erhålla ersättning med 50 kronor i månaden för den fysiskt
mycket påfrestande tjänstgöring, som dessa lärare anses vara underkastade
vid elevernas utbildning i flygning. Även förste flyglärare vid flygkadettskolan
skall enligt de sakkunnigas förslag erhålla flyglärararvode.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt i fråga om arvoden till kadett-,
aspirant- och instruktionsofficerare ha de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

Kadettofficerarna vid arméns krigsskola å Karlberg, sjökrigsskolan å Näsby
och flygkadettskolan vid Uppsala åtnjuta arvoden, befattningshavare vid
de två förstnämnda skolorna å 600 kronor för år och befattningshavare vid
flygkadettskolan å 360 kronor för år. Under det att särskilda arvoden icke
utgå till aspirantbefälet vid arméns aspirantskolor, uppbär aspirantbefälet
vid sjökrigsskolan och krigsflygskolan särskilda fyllnadsarvoden. Vid arméns
underofficersskola utgå arvoden om 600 kronor till avdelningschefer, vilka
fullgöra i huvudsak motsvarande funktion som de vid krigsskolan, sjökrigsskolan
och flygkadettskolan tjänstgörande kadettofficerarna, och vid marinens
underofficersskola uppbäras fyllnadsarvoden av instruktionsofficerare och
instruktionsunderofficerare; vid flygvapnets underofficersskola saknas mot -

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svårighet till de arvoden, varom nu är fråga. Stora skiljaktiglieter äro således
i arvodeshänseende rådande mellan de olika försvarsgrenarnas utbildningsanstalter
av förevarande slag. De sakkunniga tänka därvid icke blott
på ojämnheten i arvodesbeloppen, utan framför allt på det förhållandet, att
kadettofficerare vid sjökrigsskolan förutom kadettofficersarvoden örn 600
kronor för år uppbära särskild ersättning för den undervisning, som meddelas
vid skolan; kadettofficersarvoden utgå jämväl till de kadettofficerare, som
undervisa å skolans lägre kurs, vilken närmast motsvarar arméns aspirant
skolor. Enligt verkställd undersökning uppbär vid sjökrigsskolan ett stort
antal kadettofficerare — yngre löjtnanter — fyllnadsarvoden, som i många
fall uppgå till en tredjedel eller mera av de mot vederbörandes beställning
svarande avlöningsförmånerna. För de sakkunniga har chefen för sjökrigsskolan
bland annat framhållit, att undervisningen vid sjökrigsskolan i många
fall vore mera tekniskt betonad än vid armén, vilket betingade en annan bedömningsgrund.
För de sakkunniga har det emellertid stått klart att en uppdelning
av den militära undervisningen i tekniska och mindre tekniska ämnen
näppeligen utgör en rättvis bedömningsgrund. Frågan om arvoden till kompanibefälet
bör enligt de sakkunnigas mening behandlas likformigt vid armén,
marinen och flygvapnet.

Den av ifrågavarande officerare bedrivna utbildningsverksamheten torde icke
i och för sig få anses som lärarskap i egentlig mening utan består i huvudsak
av chefskap för de i en eller flera plutoner (avdelningar) indelade eleverna;
tjänstgöringen består således främst i befälsföring och utbildning däri och
torde strängt taget icke mycket skilja sig från truppofficerens normala verksamhet.
Även om ifrågavarande officerares utbildningsverksamhet i mer utpräglad
grad än de vanliga truppofficerarnas syftar till att uppöva elevernas
befälsförmåga och i högre grad än eljest avser att skapa föredömen i fråga
örn militärt uppträdande och handlande — vilket otvivelaktigt utgör ett
kvalificerande moment i utbildningsverksamheten — kompenseras likväl det
härav följande tyngre ansvaret av det intresse och den beredvillighet att tillgodogöra
sig utbildningen, som i allmänhet utmärka de skolor, där blivande
officerare och underofficerare utbildas. De sakkunniga ha i detta sammanhang
icke kunnat underlåta att jämföra den undervisningsverksamhet, varom
här är fråga, med de utbildningsuppgifter, som kunna åvila motsvarande
chefer vid förband, där soldatmaterialet måhända saknar intresse och fallenhet
för yrket och där bristande disciplin och likgiltighet för tjänsten kan ut
sätta befälets nit och intresse för allvarliga påfrestningar.

Med hänsyn till vad som anförts ha de sakkunniga på ifrågavarande punkt
intagit samma ståndpunkt som militära arvodesutredningen, nämligen att
kadett- (aspirant-) befälets arbete, till den del detsamma utgör trupputbildningsverksamhet
i egentlig mening (befälsföring, reglementskännedom m. m.),
i allmänhet icke så påtagligt skiljer sig från vanlig trupputbildningsverksamhet,
att arvode kan anses påkallat. Mot denna uppfattning ha vissa erinringar
till de sakkunniga framställts från arméns officersutbildningskommitté och
från marint håll, varvid särskilt framhållits arvodenas betydelse ur rekryteringssynpunkt.
Därvid uttalade önskemål synas emellertid kunna tillgodoses
på annat sätt än genom det nuvarande arvodessystemets bibehållande, nårn
ligen genom att, i den mån kadett- och aspirantbefälet har att såsom lärare,
biträdande lärare eller eljest bedriva undervisning i mera kvalificerade ämnen,
viss ersättning får utgå för det merarbete, som föranledes av undervisningen.
Detta skulle även vara ägnat att stimulera rekryteringen till ifrågavarande
befattningar.

Då emellertid trupputbildningen vid krigsskolan är av särskilt kvalificerad

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

och ansvarsfull art och viss undervisning i anslutning härtill meddelas —
bland annat genomgås de psykologiska och pedagogiska grunderna för befälsutbildning
i allmänhet och med svensk trupp, varjämte grunddragen av
svenskt folkkynne studeras — ha de sakkunniga icke ansett sig böra avvisa
ett från ansvarigt militärt håll framställt krav, att särskilt arvode även i fortsättningen
skulle utgå till kompanichefen vid krigsskolan. Arvodet föreslås
till 1 440 kronor för år; de sakkunniga kunna av rekryteringsskäl icke här
föreslå lägre arvode än det, som föreslås skola utgå till förste läraren i
krigskonst. Motsvarande synpunkter ha de sakkunniga anlagt på souschefsbefattningen
vid sjökrigsskolan, med vilken befattning ej endast är förenad
den ansvarsfulla uppgiften att närmast under chefen för sjökrigsskolan leda
utbildningsverksamheten vid skolan utan även kvalificerad undervisning i
allmän befälsutbildning i högre kursen vid skolans olika linjer. Arvode torde
vidare böra utgå till en kompanichef vid arméns underofficersskola i Uppsala,
bland annat av rekryteringsskäl. Däremot synes arvode icke böra utgå
till vid försvarets läroverk (internatet) tjänstgörande kompanichef, vilken
uppenbarligen icke har ett lika betungande ansvar för utbildningen. Yad
flygvapnets skolor beträffar synas arvoden av den kategori, varom här är
fråga, icke böra utgå i vidare mån än som föreslogs av militära arvodesutredningen,
d. v. s. att flyglärare vid krigsflygskolan, utöver nu utgående flygtillägg,
beredes ersättning med 50 kronor i månaden för den fysiskt mycket
påfrestande tjänstgöring, som dessa lärare äro underkastade vid elevernas
utbildning i flygning. Då även förste flygläraren vid flygvapnets kadettskola
— vilken har att fullgöra de funktioner, som vid krigsskolan och sjökrigsskolan
fullgöras av kompanichefen respektive souschefen — bör komma
i åtnjutande av dylikt flyglärararvode, finna de sakkunniga ej skäl därutöver
föreslå särskilt arvode till honom. I

I fråga örn de militära undervisningsanstalternas klassificering i
arvodeshänseende ha arvodessakkunniga utgått från militära arvodesutredningens
indelning av skolorna i olika kategorier men i denna föreslagit vissa
jämkningar. Yad angår de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan
ha de sakkunniga visserligen icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för att i arvodeshänseende jämställa dessa med de högre kurserna, men
de sakkunniga ha likväl i timtaxan för deltidstjänstgörande lärare upptagit de
allmänna kurserna under en särskild rubrik och i anslutning därtill föreslagit,
att det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet skulle
efter Kungl. Maj:ts medgivande kunna tillämpas, när så av föreliggande förhållanden
finge anses påkallat. De sakkunniga lia vidare ansett, att arméns
officersaspirantskolor och motsvarande skolor vid de båda övriga försvarsgrenarna
borde hänföras till samma kategori som kadettskolorna; i den mån
arvoden skulle utgå vid dessa skoltyper, borde således samma arvodesbelopp
tillämpas.

Beträffande ifrågavarande jämkningar lia de sakkunniga anfört bland annat
följande.

Cheferna för sjökrigs- och flygkrigshögskolorna lia i yttranden, som överlämnats
till de sakkunniga, anfört, at,t de allmänna kurserna hade högskolcmässig
karaktär och att det ur olika synpunkter skulle vara förenat med olä
genheter att i arvodeshänseende behandla lärare vid dessa kurser annorlunda
än lärare vid de högre kurserna. De sakkunniga anse, att skäl kunna anföras

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

både för och emot de allmänna kursernas klassificering som högskolekurser
i arvodeshänseende. För en sådan klassificering talar undervisningens högskolemässiga
karaktär, det organisatoriska förhållandet, att de allmänna kurserna
äro inlemmade i högskolor, och att eleverna i allmänmilitärt hänseende
befinna sig på ett mer avancerat stadium — 6 ä 7 år efter officersutnämningen
— än vad fallet är vid officersskolorna, där eleverna i allmänhet äro fänrikar
och sålunda befinna sig i första början av officerskarriären. Å andra sidan
finnes en väsentlig skillnad med avseende å undervisningens kvalitet mellan
ifrågavarande allmänna kurser och kurserna vid krigshögskolan, där en elit
yngre arméofficerare bibringas det kunnande, som erfordras för högre befälsposter
inom armén. Genom det urval, som sker vid inträdesproven till krigshögskolan,
ernås vissa garantier för att elevmaterialet står på en hög intellektuell
nivå, och undervisningen kan följaktligen lämpas härefter. De allmänna
kurserna å sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan däremot måste varje
sjö- respektive flygofficer genomgå, och då i praktiken varje officer »måste
godkännas» vid dessa kurser kan synbarligen undervisningen icke föras upp
på det högre plan, som är möjligt vid de högre kurserna; detta naturliga förhållande
har heller icke bestritts av respektive skolchefer. De sakkunniga
ha föreslagit relativt högt satta arvoden till heltidstjänstgörande högskollärare
för att tillgodose den militära ledningens önskemål örn en hög standard vid
den högsta krigsvetenskapliga undervisningen. Att utsträcka dessa förmåner
till lärare vid obligatoriska utbildningskurser har icke räknats med vid motiveringen
för dessa arvoden.

Det högre arvodet bör följdriktigt reserveras för lärare tjänstgörande å
högre kurs. Emellertid få de sakkunniga, vilka som nämnt icke stå främmande
för de av vederbörande högskolechefer framförda skälen i och för sig,
erinra, att frågan örn organisationen av de militära högskolorna är under utredning
av officersutbildningskommittén. I avvaktan på resultatet av den åt
sagda kommitté uppdragna utredningen kan nyssberörda fråga endast erhålla
en provisorisk lösning. De sakkunniga ha stannat för ett förslag, innebärande
att det högre arvodet förbehålles lärare, vilken helt eller till någon del anlitas
för undervisningen i de egentliga högskolekurserna, samt att de ifrågavarande
allmänna kurserna i timtaxan upptagas under en särskild rubrik, under vilken
intages en föreskrift, som möjliggör för Kungl. Maj:t att medgiva tillämpningav
det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet, när så
av föreliggande förhållanden får anses påkallat.

Vid överläggningar, som de sakkunniga haft med arméns officersutbildningskommitté,
har gjorts gällande att arvodesutredningen vid behandlingen
av arméns aspirantskolor icke tillräckligt beaktat att dessa skolor efter försvarsbeslutet
kommit att intaga en helt annan ställning än tidigare och sålunda
icke längre hade till uppgift att bibringa de blivande officerarna elementär
militär utbildning. De sakkunniga kunna för sin del bestyrka, att vid aspirantskolorna
numera en väsentligt mer kvalificerad utbildningsverksamhet bedrives
än tidigare varit fallet; enligt tidigare organisation hade flertalet elever
före kommendering till krigsskolan fullgjort endast omkring 16 månaders
tjänstgöring, men enligt nuvarande ordning erhålla officersaspiranterna kommendering
till officerskurs vid krigsskolan först efter 2''A års tjänstgöring,
vilket innebär, att en väsentlig del av officersutbildningen — i stort sett första
krigsskoleåret enligt tidigare gällande ordning — förskjutits från krigsskolan
till officersaspirantskolan. De sakkunniga anse med hänsyn härtill starka skäl
tala för att aspirantskolornas officerare i princip icke försättas i en sämre
ställning än deras kolleger vid krigsskolan. Härmed lia de sakkunniga icke
velat utsäga, att arvode skall utgå vid aspirantskolorna i samma omfattning

75

Kungl. May.ts ''proposition nr 170.

som vid krigsskolan, utan endast, att om undervisningens kvalitet vid aspirantskolorna
befinnes motivera arvode, anledning icke finnes, att vid arvodesbeloppets
bestämmande hänföra aspirantskolorna till annan kategori än kadettskolorna.

Till den såsom en särskild kategori mellan högskolorna och kadettskolorna
ställda gruppen officers- m. fl. skolor ha arvodessakkunniga hänfört följande
skolor, i den mån vid dem hållas kurser för officerare; såvitt angår heltidstjänstgörande
lärare lia även de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan och
flygkrigshögskolan hänförts till denna grupp.

Armén

Förläggning sort

Infanteriskjutskolan

Rosersberg

Ridskolan

Strömsholm

Rån sartr upp skolan

Skövde

Ar tilleriskj utskolan

Villingsberg

Luftvärnskj utskolan

Väddö

Ingenjörtr uppskolan

Solna

Arméns signalskola

Solna

Arméns motorskola

Stockholm

Tygförvaltningsskolan

Stockholm

Intendenturförvaltningsskolan

Stockholm

Arméns underhållsskola

Skövde

Truppslagsofficersskolor:

Infanteriofficersskolan

Stockholm

Kavalleriofficersskolan

Stockholm

Pansarotficersskolan

Stockholm

Artilleriofficersskolan

Stockholm

Luftvärnsofficersskolan

Stockholm

Ingenjörofficersskolan

Stockholm

Trängofficersskolan

Skövde

Arméhundskolan

Sollefteå

Gymnastik- och idrottsskolan

Stockholm

Marinen

Sjökrigshögskolans allmänna kurs

Stockholm

Kustartilleriets skjutskola

—

Flygvapnet

Flygkrigshögskolans allmänna kurs

Stockholm

Flygvapnets bomb- och skjutskola

Stockholm och Kallax

Flygvapnets signalskola

Västerås

Flygvapnets tekniska skola

Västerås

Beträffande heltidstjänstgörande lärare

vid högskola innebär

arvodessakkunnigas förslag, att systemet med enhetliga, av tjänstegraden oberoende
fyllnadsarvoden utöver lön bibehålies. Arvodet skulle bestämmas till
1 800 kronor för år för förste lärare och lärare, med undantag av läraren i
krigsbyggnadskonst vid krigshögskolan och förste läraren i krigskonst vid
artilleri- och ingenjörhögskolan, samt till 1 440 kronor för år till nämnda båda
lärare ävensom andre lärare.

Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Det har utan vidare stätt klart för de sakkunniga, att den undervisning,
som meddelas vid de militära högskolorna, på det sätt skiljer sig från den
vanliga trupputbildningen, att arvode får anses motiverat. Mot arvodesutredningens
alternativt framlagda förslag örn ett enhetsarvode på 12 000 kronor
jämte rörligt tillägg hade remissmyndigheterna i stort sett icke något att
erinra, om hänsyn foges allenast till beloppet, men myndigheterna förordade,
att arvodet liksom hittills konstruerades som ett fyllnadsarvode med visst
enhetsbelopp oberoende av grad. De sakkunniga lia efter samråd med arméns
officersutbildningskommitté funnit sig böra lägga den av remissmyndigheterna
förordade principen till grund vid arvodesregleringen. Med utgångspunkt från
att en sammanlagd inkomst av omkring 12 0Ö0 kronor skulle utgöra en rättvis
ersättning för den högt kvalificerade undervisning, som bedrives av de militära
högskolelärarna —- dessa skulle därigenom komma att i ekonomiskt avseende
jämställas med tekniska högskolans professorer, vilka åtnjuta 12 000
kronor i begynnelselön — föreslå de sakkunniga, att fyllnadsarvodet bestämmes
till 1 800 kronor för år; en tillämpning av detta arvodesbelopp skulle
medföra, att sammanlagda beloppet av lön och arvode komme att i medeltal
för beställningshavare i löneklasserna Oa 9—12 uppgå till omkring 12 125
kronor.

Vid de med arméns officersutbildningskommitté hållna överläggningarna
lia uttalanden gjorts, att det av arvodessakkunniga föreslagna arvodet borde
reserveras för förste lärare och lärare samt att något mindre belopp borde
beräknas för andre lärare. De sakkunniga föreslå att sistnämnda arvode be
stämmes till 1 440 kronor.

Inom officersutbildningskommittén har även ifrågasatts att vid krigshögskolan
i arvodeshänseende jämställa läraren i krigsbyggnadskonst med andre
lärarna i taktik och stabstjänst, detta av den anledningen, att ämnet krigs
byggnads! o ris t — vilket vid artilleri- och ingenjörhögskolan motsvaras av
ämnet befästningslära och där är ett av de viktigaste ämnena — vid krigshög
skolan vore ett supplement till undervisningen i ämnena taktik och stabstjänst
samt tekniskt sett icke av djupgående natur; i detta ämne krävdes följaktligen
mindre förberedelsearbete av läraren än i ämnena taktik och stabstjänst
och andra nyckelämnen vid krigshögskolan. På motsvarande sätt bleve
vid artilleri- och ingenjörhögskolan studiet av krigskonsten icke av lika djupgående
art som vid krigshögskolan. De sakkunniga förorda, att arvodena till
ifrågavarande båda lärare bestämmas till 1 440 kronor för år.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att de förordade undervisningsarvodena
vid samtliga militära högskolor finge uppbäras oavkortade även om undervisningen
påginge under allenast en del av året. Under det att läsåret vid
krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan omfattade omkring 11
månader per år och vore avsevärt längre än vid universiteten och övriga civila
högskolor, påginge undervisningen vid sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan
— vid vilken sistnämnda högskola heltidstjänstgörande lärare för när
varande ej funnes — under 6—7 månader per år. Även örn det läge närmast
till hands att föreslå, att arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid sjökrigshögskolan
och flygkrigshögskolan borde utgå med reducerat belopp, hade
arvodessakkunniga funnit sig icke böra motsätta sig att arvode beräknades för
hela året, då undervisningen vid universiteten och de civila högskolorna påginge
ungefärligen lika lång tid samt det från marin- och flygledningarna betonats,
att utbildningen bedreves avsevärt mera koncentrerat vid ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

77

högskolor än vid de övriga, så att det halvår, då undervisningen läge nere,
väsentligen måste ägnas åt självstudier och förberedande av föreläsningar
m. m.

Beträffande andra militära undervisningsanstalter än högskolor ha arvodessakkunniga
till allmän behandling upptagit spörsmålet örn ersättningens beroende
av den lönegrad befattningshavaren tillhör. De sakkunniga ha stannat
vid att föreslå, att någon ändring icke för närvarande göres i det hittills
lådande förhållandet, att arvode utgår med enhetligt belopp, oberoende av
lönegraden, samt därom anfört följande.

De sakkunniga måste väl finna det hittillsvarande sättet att bestämma avlöningen
till fast anställda lärare vara avvikande från vanliga grunder för lönesättning
men vilja dock i betraktande av att den åt dem uppdragna översynen
av arvodesväsendet icke är av genomgripande art, vid vilket förhållande en
rationell förändring i förevarande hänseende stöter på praktiska svårigheter,
förorda att fyllnadsarvodena vid utbildningsanstalterna liksom hittills bestämmas
oberoende av lönegraden. Till detta ställningstagande har bidragit
att den militära uppfattningen i detta stycke avgjort hyllar sig till den nuvarande
ordningen och därvid fullt accepterar den konsekvens därav, som
består i att en lärare vid passage till annan beställning kan få finna sig i en
betydlig inkomstminskning. Ej heller har under de överläggningar, som ägt
rum med arméns officersutbildningskommitté, framställts önskemål örn ändring.
Det bör även framhållas, att de sakkunniga icke funnit någon fördel stå
att vinna genom att här beträda en medelväg på det sätt att arvodet vid innehavarens
befordran skulle underkastas någon justering.

Beträffande heltidstjänstgörande lärare vid officers skolor och
därmed jämställda skolor ha arvodessakkunniga ansett, att arvodet till sådan
lärare borde utgöra 1 440 kronor för år under förutsättning att verksamheten
vid skolan bedreves mer än 6 månader per år samt eljest 720 kronor för år;
i sistnämnda fall — där utbildningstiden regelmässigt omfattade 5—6 månader
— borde arvodet icke sättas lägre än 720 kronor, då därigenom alltför stor
splittring i arvodestyperna skulle uppkomma. Chef för här avsedd skola
borde ej erhålla arvode för chefskapet men väl för honom åliggande undervisning,
såframt denna omfattade 80 respektive 40 timmar per år, och arvodet
borde på samma sätt som för ämneslärare utgöra 1 440 kronor för år, under
förutsättning att undervisningen påginge hela eller större delen av året, och
eljest 720 kronor. De sakkunniga funne sig emellertid efter överläggningar
med officersutbildningskommittén böra i fråga örn ridskolan i Strömsholm
föreslå vissa avvikelser från vad i allmänhet förordats. Förste och andre
lärarna i ridning borde även framdeles åtnjuta arvoden å 1 800 respektive
1 200 kronor, dock utan uppräkning, medan adjutanten, tillika lärare, samt
läraren i körning, vilka för närvarande uppburo arvoden å 1 200 kronor, i fortsättningen
borde erhålla arvoden å 720 kronor för år.

Yad härefter angår frågan om arvoden till heltidstjänstgörande
lärare vid kadettskolor, innebär arvodessakkunnigas förslag i denna del,
att arvode skulle utgå med 1 440 kronor för år till förste lärare i övningsgren.
Kadettofficerstjänstgöring borde icke i och för sig motivera särskilt fyllnads -

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode, men arvode borde i vissa fall utgå i den mån tjänstgöringen kunde
rubriceras såsom biträdande lärarskap. Endast i de viktigaste mera teoretiskt
betonade ämnena borde arvoden till biträdande lärare utgå; de borde beräknas
enligt timtaxa för deltidstjänstgörande lärare men maximeras till 720
kronor för läsår. På grund av svårigheten att avgränsa ett visst antal arvoden
för biträdande lärare vid krigsskolan borde en viss anslagspost avses för ändamålet,
varefter den närmare fördelningen av arvodena borde ankomma på
chefen för krigsskolan. För sin del hade de sakkunniga funnit arvoden böra
utgå till 4 biträdande lärare i krigskonst, 2 i vapenlära och 1 i fältarbeten.

Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

För att undervisningen skall bli så levande som möjligt kräves, att lärarna
bedriva kompletterande självstudier och hålla sig å jour med utvecklingen
såväl inom som utom landet; med hänsyn till den dagliga undervisningens nuvarande
omfattning vid skolorna torde det emellertid i allmänhet icke vara
möjligt medhinna detta utan tillsättande av fritid. Ej heller får förbises, att
direkta förberedelser till föredrag och föreläsningar samt efterarbeten i form
av rättande av skrivningar tidvis taga en .väsentlig del av lärarens fritid i
anspråk. De angivna omständigheterna äro av natur att påverka rekryteringen
av lärarkrafterna. Detta synes de sakkunniga tala för att lärare vid kadettskola
beredes fyllnadsarvode. Arvodesbeloppet får icke utmätas alltför snävt,
ty rekryteringen av befattningarna är så viktig och antalet lämpliga kandi
aater så begränsat, att det är nödvändigt att genom särskilda förmåner göra
befattningarna lockande, varvid även måste tagas i beaktande, att lärarverksamheten
vid nu ifrågavarande skolor icke utgör direkt merit för regementsofficersbefordran.
Med utgångspunkt från det för närvarande vid krigsskolan
å Karlberg utgående lärararvodet, 1 200 kronor för år, uppräknat med hänsyn
till bortfallande dyrtidstillägg bör lärararvodet skäligen sättas till 1 440 kronor
för år, varå tillägg ej må utgå. Detta belopp bör uppbäras av såväl förste
lärare som lärare i läroämne. Arvodet till lärare i övningsgren synes böra bestämmas
till hälften eller 720 kronor för år. Att en övningsgren icke kan
likställas med ett läroämne i avseende å ersättningens storlek anse de sakkunniga
nämligen uppenbart. Därtill kommer emellertid att de övningsgrenar,
som förekomma vid hithörande kategori skolor, även ingå som övningsämnen
vid den vanliga trupputbildningen, vilket motiverar att arvodet sättes icke obetydligt
lägre än till lärare i läroämne.

Endast i de viktigaste mera teoretiskt betonade ämnena, där undervisningen
kräver förberedelser och nödvändiggör självstudier i huvudsak på fritid, torde
arvoden till biträdande lärare böra beräknas. En stor del av den undervisning,
som meddelas av dessa officerare, kan emellertid karakteriseras som instruktionsverksamhet
samt meddelande av reglementskännedom. Sådan under
visning eller handledning synes icke påkalla särskilt undervisningsarvode.

Beträffande lärarpersonalen vid aspirantskolor — som enligt de
sakkunnigas klassificering av utbildningsanstalterna borde i princip hänföras
till samma kategori som kadettskolorna — har sakkunnigförslaget en något
olika innebörd, alltefter det fråga är örn arméns aspirantskolor eller örn marinens
och flygvapnets motsvarande skolor. Efter överläggningar med arméns
officersutbildningskommitté hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

att arvoden vid arméns aspirantskolor, vilka motsvarade första utbildningsåret
av den tidigare till Karlberg koncentrerade officersutbildningen, vore
påkallade, men med hänsyn till den försiktighet, som borde iakttagas vid tillskapande
av nya arvoden, beräknat arvode allenast till lärare i ämnet taktik,
vilket vid aspirantskolorna obestridligt finge anses som det viktigaste läroämnet.
Officersutbildningen vid marinen vore helt koncentrerad till sjökrigsskolan
å Näsby, vilken indelades i aspirantskola med ettårig kurs och kadettskola
med tvåårig kurs. Denna aspirantskola motsvarade ej arméns aspirantskolor
utan arméns rekrytskola, förberedande plutonchefsskola och plutonchefsskola;
vid densamma utginge för närvarande inga arvoden, och sådana
föresloges ej heller av de sakkunniga. Däremot borde arvoden utgå vid
kadettskolans lägre kurs, vilken motsvarade arméns aspirantskolor; ehuru det
kunde ligga närmast till hands att här liksom vid arméns aspirantskolor beräkna
arvode endast för särskilt kvalificerat läroämne, exempelvis navigation,
ville de sakkunniga icke föreslå en sådan anordning, bland annat med
hänsyn till att lärarna tjänstgjorde vartannat år å lägre och vartannat år å
högre kurs. Vid krigsflygskolan å Ljungbyhed, som svarade mot arméns förberedande
plutonchefsskola, plutonchefsskola samt aspirantskola, borde liksom
hittills den teoretiska undervisningen i ämnena flyglära, motorlära, flygmaterielkännedom
och flygmeteorologi honoreras med särskild ersättning;
samtliga lärare i dessa ämnen vore emellertid deltidstjänstgörande, varför
arvodena borde utgå efter timtaxa. Heltidstjänstgörande lärare (kadettofficerare)
vid denna skola borde endast erhålla ersättning med 50 kronor för
månad för den fysiskt påfrestande tjänstgöringen som flyglärare.

I samband med sin behandling av frågan örn lärararvoden vid aspirantskolorna
ha arvodessakkunniga ifrågasatt vissa åtgärder till förbättrande av
den ekonomiska ställningen för lärare vid dessa skolor. Det borde övervägas
dels att avväga kommenderingstiden med större hänsyn till individen än vad
nu vore fallet, dels ock att tillförsäkra aspirantbefäl och lärare lön efter den
ortsgrupp, vartill vederbörande skola blivit hänförd, jämte flyttningsersättning.

Arvodessakkunniga ha icke ansett erforderligt att arvoden utginge till
heltidstjänstgörande lärare vid underof ficersskolorna, då
undervisningen i de militära ämnena där vid jämförelse med den vanliga
tjänstgöringen icke Irefunne sig på ett sådant plan, att särskild ersättning
kunde anses oundgängligen påkallad.

De sakkunniga ha efter samråd med officersutbildningskommittén föreslagit,
att heltidstjänstgörande repetitörer vid högskolorna efter
6 månaders repetitörstjänstgöring skola erhålla arvoden å 720 kronor för år.
Arvodena borde sålunda icke utan vidare indragas men ej heller bibehållas
i samma utsträckning som tidigare. Vid krigshögskolan tjänstgjorde som
repetitörer generalstabsaspiranter, för vilka tjänstgöringen, som i allmänhet
vore ett led i deras utbildning, icke kunde anses mera kvalificerad än
exempelvis tjänstgöring som aspirant i högre stab eller inspektion; repetitörs -

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

arvode till dessa aspiranter vore därför icke tillräckligt motiverat. Vid
artilleri- och ingenjörhögskolan liksom vid sjökrigshögskolan tillämpades
icke motsvarande rekryteringssystem; repetitörer vid dessa högskolor tjänstgjorde
i allmänhet under flera år. Genom att heltidstjänstgörande repetitör
erhölle arvode först efter 6 månaders tjänstgöring som repetitör skulle i arvodeshänseende
ernås likhet mellan högskolorna. Därest repetitör förekomme
vid lägre skola, borde arvode icke utgå. — Deltidstjänstgörande repetitör
borde i arvodeshänseende jämställas med timlärare och följaktligen erhålla
ersättning enligt timtaxan, dock att ersättningen borde maximeras till 720
kronor.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn deltidstjänstgörande lärare
vid de militära undervisningsanstalterna framgår av följande av dem föreslagna
timtaxa med tillhörande anmärkningar.

Ar-

vodes-

grupp

Läroanstalter och timlärare

Timarvode, kronor, i

ortsgrupp

A—C

D-F

G—I

I

Åmneslärare vid militära högskolor

—

1 1
ö

II

Åmneslärare vid sjökrigshögxkolans oell flygkrigs-högskolans allmänna kurser

—

alternativt

| 14:-

III

Åmneslärare vid officersskolor och därmed jäm-ställda utbildningsanstalter

8: —

9:-

10:-

IV

Åmneslärare vid annan skola

5:50

6:-

7: —

V

Lärare i övningsgren

4: -

4: 50

5: —

Anin. 1. Till arvodesgrupp I hänföras krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt
sjökrigs- och flygkrigshögskolornas högre kurser.

Anti i. 2. På förslag av chefen för marinen och chefen för flygvapnet må Kungl. Majit i
varje särskilt fall kunna förordna, att arvode vid sjökrigshögskolans och flygkrigshögskolans
allmänna kurser skall utgå med 14 kronor för undervisningstimme.

Anm. 3. Till arvodesgrupp III hänföras dels följande skolor vid armén, nämligen infanteriskjutskolan,
ridskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, infanteri-, kavalleri-,
pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och trängofficersskolorna, dels ock kurser för
officerare vid pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola, arméns motorskola,
tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, arméns underhållsskola, arméhundskolan
samt gymnastik- och idrottsskolan, vid kustartilleriets skjutskola ävensom vid
flygvapnets bomb- och skjutskola samt signal- och tekniska skolor.

Anm. 4. Vid krigsspel och fältövningar må arvode beräknas för det antal timmar undervisning
enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum.

Anin. 5. Timarvode utgår för fullgjord undervisningstimme och utbetalas månadsvis i
efterskott; dock att, därest timlärarens tjänstgöring avslutas före utgången av kalendermånad,
den honom resterande ersättningen må utbetalas vid tjänstgöringens slut.
Å timarvode utgå icke dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg.

Anm. 6. Där ej bestämmelsen i anm. 7 till annat föranleder gäller följande maximering av
sammanlagda årsbeloppet av timarvode: Åmneslärare enligt denna taxa tillkommande
arvode må vid en och samma utbildningsanstalt icke utgå med högre belopp för år
än 1 800 kronor i skola hänförd till arvodesgrupp I och 1 440 kronor vid annan skola.
Vid högskola gäller 1 440 kronor som högsta belopp för år till lärare, som tjänstgör
uteslutande vid allmän kurs eller i ämne för vilket ordinarie lärarens årsarvode utgör
sagda belopp. Till lärare i övningsgren och till repetitör må arvode utgå med högst
720 kronor för läsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 81

Anm. 7. Timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalten må dock tillgodoräkna
sig allenast hälften av det maximibelopp, som angives i anm. 6.

Anm. 8. Stationeringsort enligt taxan är lärarens förläggningsort. På Kungl. Maj:ts
prövning beror huruvida timlärare, som har annan förläggningsort än utbildningsanstalten
eller kursen, må erhålla ersättning för reseutgifter.

Anm. 9. Vid särskild enligt Kungl. Maj:ts beslut anordnad utbildningskurs bestämmer
Kungl. Maj:t, vilken arvodes- och ortsgrupp som skall tillämpas. Vid tillämpningen
skall gälla, att arvode till samme lärare vid en eller flera kurser må beräknas för ett
högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

I jämförelse med militära arvodesutredningens förslag beträffande
arvodesreglering för deltidstjänstgörande lärare innebär arvodessakkunnigas
motsvarande förslag främst jämkningar i följande fem olika hänseenden,
nämligen

a) att timtaxan givits en enklare uppställning,

b) att bestämmelser meddelats till klarläggande av vad som avses med
undervisningstimme,

c) att arvodena icke differentieras efter lärarnas kompetens,

d) att högre timarvoden föreslagits för lärare vid militär högskola samt

e) att timlärares ersättning på visst sätt maximeras.

Beträffande ifrågavarande jämkningar ha arvodessakkunniga anfört bland
annat följande.

De sakkunniga ha ansett att timtaxan bör erhålla en förenklad uppställning
med färre arvodestyper och med avrundade belopp. De sakkunniga föreslå,
att varje arvodesgrupp i taxan får omfatta tre ortsgraderade arvodesbelopp
i stället för av arvodesutredningen föreslagna nio; enhetsarvoden ha
således upptagits för dyrorterna A—C, D—F samt G—I. Då arvodena i
samband härmed avrundats till lämpliga belopp, har anledning saknats företaga
den av lönenämnden förordade justeringen med hänsyn till att den »civila
timtaxan» bygger på ett läsår örn 39 veckor i stället för 38 veckor som av
arvodesutredningen förutsatts.

Vad härefter begreppet undervisningstimme angår har vid de med officersutbildningskommittén
hållna överläggningarna givits uttryck åt enahanda
synpunkter som i remissuttalandena. De sakkunniga lia utgått från att s. k.
krigsspel, som lärare leder å lärorummet, kvalificerar till arvode men att sådant
vid övningar utom skolans lokaler må beräknas blott för det antal timmar,
som egentlig undervisning eljest normalt skulle ha meddelats på lärorummet.
Detta antal bör åter framgå av vederbörliga undervisningsplaner.

De mot det tidigare förslaget om timarvodets differentiering efter lärarens
kompetens framförda erinringarna grundade sig i allmänhet på den uppfattningen,
att en lärare, som fått förordnande vid viss läroanstalt, vöre fullt
kompetent för uppdraget, oavsett örn denna kompetens förvärvats vid högskola
eller under tjänstgöring vid staber, inspektioner eller högre förvaltningsorgan.
Vid de med officersutbildningskommittén hållna överläggningarna
ha samma argument ånyo framförts. De sakkunniga föreslå, att
arvodet göres oberoende av lärarens formella kompetens.

Det av arvodesutredningen föreslagna timarvodet till lärare vid militär
högskola — 12 kronor —- synes väl snävt utmätt i förhållande till de vid lägre
befälsskolor föreslagna beloppen; erinras må att heltidstjänstgörande högskolelärare
ansetts böra erhålla löneförmåner i paritet med professor vid
universiteten och tekniska högskolan. Efter samråd med officersutbildnings Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. m 45 6

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

kommittén anse sig de sakkunniga kunna förorda, att det hittillsvarande
arvodet, 14 kronor, tillämpas även i fortsättningen. De sakkunniga hade ursprungligen
velat reservera 14-kronorsarvodet för lärare vid de egentliga högskolorna
(krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, sjökrigshögskolans
högre kurser samt motsvarande kurser vid flygkrigshögskolan), men med
hänsyn till att från såväl sjökrigshögskolans som flygkrigshögskolans sida
framhållits vissa olägenheter av att arvodet vid de allmänna kurserna vid
dessa högskolor sattes lägre än vid de högre kurserna, ha de sakkunniga efter
samråd med officersutbildningskommittén icke velat motsätta sig en sådan
anordning, att det må bliva beroende på prövning av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall, huruvida vid dessa kurser det högre arvodet må utgå.

Den avsedda rationaliseringen och beskärningen av arvodesväsendet skulle
icke bli tillfredsställande, därest icke vissa spärrar uppställdes för den enligt
timtaxan utgående ersättningen. De sakkunniga ha främst ansett, att deltidstjänstgörande
lärare icke böra försättas i en bättre situation än de heltidstjänstgörande
lärarna, vilka åtminstone vid flertalet skolor äro huvudlärare
i respektive ämnen och ofta besitta en högre kompetens än timlärarna. Till
detta ståndpunktstagande har bidragit att timlärarnas ordinarie tjänstgöring
i staber, inspektioner och förvaltningar ovedersägligen måste bli lidande på
en alltför omfattande undervisningsskyldighet; 7 timmars undervisning i
veckan bör regelmässigt vara ett maximum. Det har synts de sakkunniga lämpligt
att i allmänhet maximera timersättningarna vid det belopp, som skulle
utgått, därest vederbörande befattningshavare varit heltidstjänstgörande
lärare vid skolan, eller alltså vid 1 800 kronor för år vid högskola samt 1 440
kronor för år vid annan befälsskola, Emellertid bör timlärare med ordinarie
befattning vid ^bildningsanstalt (t. ex. adjutant eller redogörare) äga uppbära
högst hälften av eljest utgående maximerade arvodesbelopp med hänsyn
till ökad möjlighet att smidigt kunna inpassa undervisningstimmarna i
den ordinarie verksamheten med mindre tidsspillan vid förflyttning till och
från undervisningslokalen som följd. Till timlärare i övningsgren bör arvode
likaledes utgå med ett till hälften reducerat maximibelopp, d. v. s. 720 kronor
för lärare, som ej har befattning vid skolan och 360 kronor för lärare, som
innehar ordinarie befattning där.

Beträffande de särskilda föreskrifter, som innefattas i punkterna 5 och 8
av de till timtaxan hörande anmärkningarna, ha arvodessakkunniga anfört i
huvudsak följande. Med hänsyn till att här vore fråga örn bisysslor hade
någon avdragsfri ledighet icke ansetts böra ifrågakomma. Vid de med arméns
officersutbil dningskommitté hållna överläggningarna hade framförts förslag
örn att timlärare, som hade sin förläggningsort å annan ort än skolan (kursen),
skulle få uppbära arvode enligt den förra platsens ortsgrupp, och de sakkunniga
hade ansett sig böra biträda förslaget, enär timläraren finge antagas förbruka
arvodet å den egna orten och det vid sådant förhållande syntes skäligt
att den egna förläggningsorten bleve avgörande vid arvodets utmätande; det
avsteg från den vid de civila utbildningsanstalterna tillämpade ordningen,
som detta innebure, syntes vara påkallat av organisatoriska skäl vid det förhållandet,
att fri konkurrens vid de militära lärarbefattningarnas tillsättande
icke vore genomförbar i full utsträckning. Vid överläggningarna med officersutbildningskommittén
hade även betonats önskvärdheten av att deltidstjänstgörande
lärare med annan förläggningsort än skolans (kursens) komme i åtnjutande
av ersättning för direkta resekostnader till och från skolan (kursen).

Kungl. May.ts proposition nr 170.

83

Att uppställa någon allmän regel av detta innehåll kunde de sakkunniga icke
förorda, men då i vissa fall dylik ersättning kunde befinnas påkallad — närmast
sådana fall, då det visade sig omöjligt att vid respektive skolor erhålla
kompetent lärarkraft och biljettkostnaderna icke vore alltför obetydliga
(spårvagns- och bussavgifter) — borde Kungl. Majit äga medgiva timlärare
ersättning för reseutgifter.

Arvodessakkunnigas ståndpunktstagande till spörsmålet om arvoden till
lärare vid särskilda utbildningskurser innefattas i huvudsak i den
föreskrift, som intagits såsom anmärkning 9 till timtaxan. Ersättningen borde
således utgå i enlighet med timtaxan, varvid det borde bliva beroende på
Kungl. Majits bestämmande, vilken arvodes- och ortsgrupp, som skulle tilllämpas.
En maximering av ersättningarna vore även här påkallad men kunde
icke lämpligen ske efter principen att maximibeloppet skulle motsvara heltidsarvode.
Då maximeringsbehovet vore något mindre framträdande vid de
relativt korta särskilda utbildningskurserna än vid de egentliga skolorna och
ett högsta timantal av 8 veckotimmar läte sig förena med ordinarie tjänst i
stab, förvaltning o. s. v., hade de sakkunniga efter samråd med arméns
officersutbildningskommitté kommit till den uppfattningen, att arvode vid
de särskilda kurserna i princip borde få utgå för högst 8 veckotimmars undervisning.
För att icke t. ex. vid koncentrationsläsning under viss vecka olägenheter
skulle uppstå genom maximeringsföreskriften borde dock arvode få beräknas
för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

Beträffande arvoden till andra funktionärer vid särskilda utbildningskurser
än lärare samt till den, som vid sådan kurs förenade lärår- och annan
funktion, ha arvodessakkunniga anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga anse i likhet med chefen för armén, att chef och övriga
funktionärer vid de särskilda utbildningskurserna böra åtnjuta särskild ersättning
under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie
tjänst. Förhållandena äro emellertid så växlande vid de olika kurserna, att
det skulle vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter att författningsmässigt
reglera de ersättningar, som i sådant fall skulle utgå för funktioner
av icke-pedagogisk natur vid dessa kurser. Skäligheten av det till kurschefen
eventuellt utgående arvodet influeras sålunda i hög grad av elevantalet samt
antalet av de lärare, vilkas verksamhet han har att samordna, och vidare är
chefsansvaret ofta väsentligt mindre vid en regelbundet återkommande kurs,
där kursplanerna måhända äro desamma år från år. Motsvarande synpunkter
— elevantal, den ekonomiska förvaltningens omfattning, materielvården o. s. v.
■— kunna anläggas på andra funktioner än kursledarens. I likhet med militära
arvodesutredningen anse de sakkunniga, att det bör ankomma på Kungl.
Majit att för varje enskilt fall besluta örn ersättning med stöd av stadgandet
i 33 § 9 mom. av militära avlöningsreglementet. Något hinder för Kungl.
Majit att förordna om särskild ersättning även vid kurs för värnpliktig personal
torde således vid ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag icke
föreligga.

Chef, vilken — såsom regelmässigt är förhållandet — tillika tjänstgör som
lärare, bör enligt de sakkunnigas mening kompenseras genom att Kungl. Majit
tillerkänner honom ersättning efter högre arvodesgrupp än lärare, om så av
förhållandena befinnes påkallat. Därest lärararvode till chefen emellertid

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utgår med högsta belopp — 14 kronor för timme — synes lämpligt att Kungl.
Majit till siffran bestämmer visst högre timarvode för chefen. Annan funktionär
torde -— örn så befinnes påkallat — ävenledes i den ordning 33 §
9 mom. militära avlöningsreglementet stadgar kunna tillerkännas en till
siffran bestämd ersättning. Yid ersättningsbeloppens utmätande torde kunna
tjäna till ledning vissa av chefen för armén i remissyttrande över arvodesutredningens
betänkande föreslagna högsta ersättningsbelopp för år, 600
kronor för chef och 300 kronor för annan lärare, mot vilka belopp de sakkunniga
icke funnit anledning till erinran. Den nu vanliga taxan med fallande
belopp bör icke längre komma till användning.

Yttranden.

De myndigheter, som yttrat sig över arvodessakkunnigas förslag till
reglering av arvodena vid det militära undervisningsväsendet, ha i viss omfattning
framställt erinringar mot förslaget, såvitt det angår olika därav berörda
personalkategorier, men i allmänhet icke riktat någon invändning mot
de allmänna grunderna för förslaget. Försvarets civilförvaltning har
ansett det välbetänkt, att enhetlighet och reda inom ifrågavarande område
av arvodesväsendet skapas genom införande av enhetliga arvodesbelopp för
heltidsanställda lärare samt en graderad timarvodestaxa för deltidstjänstgörande
lärare. Försvar sväsendets lönenämnd har haft samma mening. Ledamöterna
i lönenämnden M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid uttalat,
att en reglering av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen
borde anstå till efter krigets slut, samt till motivering härför anfört följande.

Nivelleringen av lärararvodena till enhetliga belopp innebär visserligen
förenkling men synes knappast berättigad, örn hänsyn tages till de olika
ämnenas svårighetsgrad. En sänkning av lärararvodena i de tekniska ämnena,
där undervisningen hos läraren förutsätter ingående och krävande studier av
hög vetenskaplig kvalitet, liggande vid sidan av den militära tjänsten, medför
fara för otillfredsställande rekrytering av lärarpersonalen. Härtill kommer,
att det nuvarande kriget icke minst beträffande dessa ämnen får till
följd en väsentlig utökning av ämnesomfånget, varför en reducering av
arvodena just nu på intet sätt kan sakligt motiveras. Även bör framhållas,
att lärararvodena äro av helt annan karaktär än stabs- och förvaltningsarvodena.
Med hänsyn till det anförda och i betraktande av att officersutbildningens
organisation för närvarande är föremål för utredning bör en reglering
av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen anstå till
efter krigets slut.

Beträffande de sakkunnigas förslag att från arvoden utom i vissa undantagsfall
utesluta kompanibefäl m. fl. i denna deras egenskap ha olika
meningar yppats. Statskontoret har ansett, att sådana arvoden överhuvudtaget
icke borde utgå. Försvarets civilförvaltning har icke i och för sig haft något
att erinra mot förslaget men framhållit, ätt dettas genomförande skulle —
därest ansökningsförfarande tillämpades — medföra, att åtskilliga kadettofficerare
(motsvarande) komme att gå miste örn rätten till flyttningsersättning
vid kommendering till undervisningsanstalt efter ansökan; med hänsyn
till de rekryteringssvårigheter, som för sådan händelse kunde förväntas uppstå,
vore det ofrånkomligt att särskilda bestämmelser om rätt till flyttnings -

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

ersättning i dylika fall meddelades. Överbefälhavaren, cheferna för marinen
och flygvapnet samt försvarsväsendets lönenämnd ha ansett, att arvoden i
här avsedda fall borde utgå i större utsträckning än som följde av arvodessakkunnigas
förslag. Härvid har chefen för flygvapnet begränsat sitt yrkande
till att förste flygläraren vid flygkadettskolan borde erhålla samma befälsarvode
som av de sakkunniga föreslagits för kompanichefen å krigsskolan
och souschefen vid sjökrigsskolan; sådant arvode borde tillkomma honom utöver
flyglärartillägget, vilket vore avsett som gottgörelse för den påfrestande
flyglärartjänstgöringen i luften. Chefen för marinen har i anslutning till ett
av chefen för sjökrigsskolan framställt förslag förordat ett system med kombinerade
befäls- och undervisningsarvoden; alla officerare och civilmilitära
tjänstemän, som anförtroddes fostran av officersaspiranter och kadetter, borde
härför erhålla ett befälsarvode av förslagsvis 50 kronor för månad, och därutöver
borde vid kadettskolan kompanichefen och kadettofficerarna erhålla
undervisningsarvoden å 170 respektive 130 kronor för veckotimme, så att de
totala arvodesbeloppen vid helårstjänstgöring vid sjökrigsskolan skulle bliva
(5 X 50 + 7 X 170 =) 1 440 respektive (5 X 50 + 7 X 130 =) 1 160 kronor,
överbefälhavaren har icke haft något att erinra emot arvodessakkunnigas förslag,
såvitt anginge officersaspirantskolor (motsvarande), men har ansett att
kaderofficerare vid krigsskolan, sjökrigsskolan och flygkadettskolan borde
erhålla 720-kronorsarvoden; dessa arvoden borde räknas som undervisningsarvoden,
örn maximering av dylika arvoden komme till stånd. Försvarsväsendets
lönenämnd har av rekryteringsskäl förordat, dels att arvoden på 720
kronor finge utgå till kaderofficerare ävensom till avdelningschefer och
övriga instruktionsofficerare vid underofficersskolorna, dels ock att arvoden
å 360 kronor finge utgå till underofficerare, som kommenderades till underofficersskola.
Lönenämnden förutsatte därvid, att lärararvode icke skulle utgå
i den mån befattningshavaren samtidigt utnyttjades som lärare. Ledamoten
i lönenämnden J. F. Nilson ■—- vilken varit en av de tillkallade arvodessakkunniga
— har emellertid i särskilt yttrande anfört, dels att lönenämndens
förslag syntes vara oförenligt med de grunder på vilka sakkunnigförslaget
byggde, dels ock att lönenämndens inställning syntes ha bestämts av önskvärdheten
av att underofficersskolorna icke nedklassades under officersaspirant-
och kadettskolorna samt att detta önskemål bättre än på den av lönenämnden
förordade linjen kunde tillgodoses genom införande av undervisningsarvoden
vid underofficersskolorna på samma sätt som de sakkunniga
föreslagit i fråga örn officersaspirantskoloma. Redogörelse för vad reservanten
anfört i fråga örn dylika undervisningsarvoden lämnas i det följande.

Beträffande klassificeringen av undervisningsanstalterna ha överbefälhavaren,
cheferna för marinen och flygvapnet, marinförvaltningen samt
försvarsväsendets lönenämnd ansett, att de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan
och flygkrigshögskolan i arvodeshänseende borde jämställas med
de högre kurserna. Ett annat jämkningsförslag, vilket framlagts av chefen
för armén och tillstyrkts av överbefälhavaren, är att de med artilleri- och
ingenjörhögskolan sammankopplade artilleri-, luftväVns- och ingenjörofficers -

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

skolorna skulle hänföras till samma kategori som nämnda allmänna kurser;
chefen för armén har sålunda ansett, att det borde ankomma på Kungl. Maj:ts
bestämmande, huruvida timarvodet till deltidstjänstgörande lärare vid angivna
officersskolor skulle utgå efter 10 eller 14 kronor, medan dylikt arvode
vid bifall till överbefälhavarens ändringsförslag i fråga örn de allmänna
kursernas klassificering skulle utgå med 14 kronor för timme. Arméförvaltningen
har ansett, att följande skolor borde i arvodeshänseende hänföras till
gruppen officersskolor, jämväl i den mån vid dem icke hölles kurser för
officerare, nämligen pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola,
arméns motorskola, tyg- och intendenturförvaltningsskoloma, arméns underhållsskola,
arméhundskolan samt gymnastik- och idrottsskolan, kustartilleriets
skjutskola samt flygvapnets bomb- och skjutskola och dess signal- och tekniska
skolor. Såsom skäl härför har anförts, att arvodesbeloppen i den av
arvodessakkunniga föreslagna timtaxan finge, såvitt anginge arvodesgruppen
IV och V, anses för låga vid jämförelse med de arvoden, som civila lärare
betingade sig vid undervisningen i dessa skolor.

I anledning av arvodessakkunnigas förslag att arvodena till heltidstjänstgörande
lärare skola utgöra vissa fixa belopp har chefen för
marinen förklarat, att dessa lärares undervisningsskyldighet borde maximeras,
vid de militära högskolorna till 10 veckotimmar. Vad angår de sakkunnigas
förslag att bestämma arvodena till belopp oberoende av befattningshavarens
lönegradsplacering, har försvarsväsendets lönenämnd icke ansett skäl föreligga
att i arvodesfrågans nuvarande läge påyrka en gradering av lärararvoden
efter innehavarens beställning, under det att statskontoret förklarat, att det
av militära arvodesutredningen i första hand framlagda förslaget — att allenast
bereda kaptener en högre löneställning i anledning av lärarskap -— innefattade
en principiellt riktigare lösning av arvodesfrågan.

Vad härefter angår arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande
lärare vid de särskilda skoltyperna har, såvitt angår de
militära högskolorna, statskontoret ansett, att den jämförelse med tekniska
högskolans professorer, som läge till grund för arvodesavvägningen för
lärare vid de militära högskolorna, icke vore hållbar; det syntes föreligga en
väsentlig skillnad mellan professorerna och ifrågavarande lärare med avseende
å den vetenskapliga utbildningen, och med lärarverksamheten vid militär
högskola syntes krav på vetenskaplig forskning icke vara förbundet annat än
i undantagsfall. Statskontoret har vidare förordat en reduktion av arvodena
till lärare vid sjö- och flygkrigshögskolorna med hänsyn till att undervisningstiden
vore kortare vid dessa högskolor än vid arméns högskolor. I övrigt
har arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande
lärare vid de militära högskolorna i huvudsak lämnats utan erinran av remissmyndigheterna.
överbefälhavaren och chefen för armén ha dock ansett anledning
saknas att i arvodeshänseende jämställa läraren i krigskonst vid artillerioch
ingenjörhögskolan med andre lärare; ämnet hade karaktär av huvudämne
— det omfattade taktik, stabstjänst och strategi — och särskilda kvalifikationer
måste ställas på läraren.

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vad angår officersskolorna, ha chefen för marinen och marinförvaltningen
framhållit, att vid marinen funnes olika, i de sakkunnigas förslag icke
berörda skolor av denna typ. Marinchefen har emellertid icke framlagt något
förslag örn arvoden till lärare vid dessa skolor, dels med hänsyn till att restriktiva
synpunkter borde anläggas på frågan örn en utökning av arvodena, dels
ock enär ifrågavarande skolor och kurser för närvarande vore förlagda ombord
med lärarna sjökommenderade. Statskontoret har ansett skäl icke föreligga
att bereda lärare vid ridskolan å Strömsholm någon särställning i
arvodeshänseende, och försvarsväsendets lönenämnd har förklarat, att lönenämnden
icke blivit övertygad örn behovet av ett bibehållande av nu utgående
arvoden till förste och andre lärarna vid nämnda skola.

I fråga örn kadettskolorna har marinförvaltningen föreslagit, att arvodet
till heltidstjänstgörande lärare i navigation vid sjökrigsskolan borde bestämmas
till 2 880 kronor för år eller alltså till dubbla beloppet av det för
andra heltidstjänstgörande lärare föreslagna arvodet. Lärarbefattningen i
navigation, som icke utgjorde språngbräda till en högre befattning inom den
valda specialgrenen, eftersom sådan befattning saknades, komme att betraktas
såsom mindre eftersträvansvärd, därest icke större arvode finge utgå än som
föreslagits av de sakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande
lärare vid aspirantskolor och därmed jämförliga utbildningsanstalter har
lämnats utan erinran av remissmyndigheterna utom av statskontoret, som
förklarat sig icke vara övertygat örn behovet av arvoden vid dessa skolor och
vidare ansett, att urvalet av till arvode kvalificerande befattningar vid dessa
skolor vore mycket ojämnt. Försvarets civilförvaltning har funnit de sakkunnigas
förslag att i vissa andra hänseenden än genom arvoden förbättra den
ekonomiska ställningen för aspirantbefäl och lärare vid dessa skolor vara välbetänkt.
Särskild föreskrift borde meddelas örn att ifrågavarande personal
skulle — förutsatt att kommenderingen hade en minsta varaktighet av förslagsvis
två år — anses ha ordinarie förläggningsort på den plats, där vederbörande
skola vore förlagd.

Såsom i det föregående omnämnts har ledamoten i försvarsväsendets lönenämnd
J. F. Nilson ansett det eventuellt kunna ifrågakomma att tilldela
undervisningsarvoden åt lärare vid underofficer sskolorna. Härom har
denne ledamot anfört följande.

Underofficersskolorna ha ännu icke erhållit den organisation, som för dem
i försvarsbeslutet avsetts efter tillkomsten av försvarets läroverk. Därest de
nya skolornas utbildningsplaner, såsom torde kunna förutsättas, skola upptaga
militära läroämnen, i vilka ingår taktikundervisning, skulle det kunna tänkas
att undervisningsarvoden tilldelas de militära lärarna i dessa ämnen med belopp,
som skäligen bör sättas till hälften av vad som skall utgivas för motsvarande
undervisning vid officersaspirant- och kadettskolor. Vad beträffar
marinens underofficersskola skulle under alla omständigheter erfordras fullt
arvode åt militära lärare, därest sådana lärare skola avses för undervisningen
i navigation och, vad angår utbildningen till maskinbefäl, i maskinlära och
därmed besläktade ämnen. Ett motsvarande förhållande äger rum i avseende

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

å ämnet elektricitetslära vid flygvapnets underofficersskola, för vilket nu en
civil lärarkraft disponeras.

Frågan om undervisningsarvoden vid underofficersskolorna har även berörts
i överbefälhavarens, chefens för marinen och marinförvaltningens yttranden.
Marinförvaltningen har därvid föreslagit, att läraren i navigation vid
marinens underofficersskola erhåller ett arvode av 1 440 kronor för år. Överbefälhavaren
har i anslutning till av chefen för marinen anförda synpunkter
uttalat, att det vore av vikt, att underofficersskolorna ej endast vid marinen
utan även vid övriga försvarsgrenar komme i en lika aktad ställning som
övriga utbildningsanstalter, och att det vore stridande häremot att borttaga
arvodena.

Gentemot arvodessakkunnigas förslag örn att arvode till heltidstjänstgörande
repetitör skall utgå först efter 6 månaders tjänstgöring har
arméns fortifikationsförvaltning anfört, att den omständigheten, att arvoden
ej ansåges motiverade vid krigshögskolan, icke borde medföra konsekvenser
för de andra skolornas del. Beträffande arvodessakkunnigas förslag att deltidstjänstgörande
repetitör skall åtnjuta arvode efter timtaxa har chefen för
marinen —- som utgått från att den för heltidstjänstgörande repetitör avsedda
6-månadersfristen icke avsetts skola tillämpas vid deltidstjänstgöring —
anfört, att repetitörernas arbete ofta fullgjordes under sådana förhållanden,
att det vore olämpligt att här tillämpa timtaxorna. Det vore lämpligare att
de tillgängliga arvodena finge såsom hittills fördelas av skolchefen i enlighet
med hans uppfattning örn repetitörernas arbete, dock med iakttagande av den
maximering, som förutsatts av arvodessakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag till arvodesreglering för deltidstjänstgörande
lärare förklarar statskontoret icke ha givit anledning till särskilt
uttalande från ämbetsverkets sida. Även chefen för armén har ansett timtaxans
utformning lämplig. På sätt i det föregående angivits ha emellertid
vissa ändringsförslag framställts beträffande skolornas klassificering. Vidare
ha överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets civilförvaltning anmärkt,
att det i vissa fall kunde möta svårighet att avgöra vad som skulle
förstås med fullgjord undervisningstimme. Särskilt gällde detta uteövningar,
stabstjänstövningar, skrivningar m. m. Chefen för armén har med hänsyn
härtill ansett det kunna ifrågasättas, örn icke för varje i undervisningsprogrammet
normalt ingående ämne borde på grundval av timtaxan fastställas
ett fixt arvodesbelopp, något som komme att medföra mindre arbete
än de av arvodessakkunnigas förslag följande månatliga timarvodesberäkningarna.
Överbefälhavaren har förordat en sådan anordning. Civilförvaltningen
har ansett, att kompletterande bestämmelser borde meddelas örn huru
tid för rättande av skrivningar m. m. skulle räknas vid timtaxans tillämpning.
Vad angår de föreslagna timarvodenas storlek har, såsom i det föregående
angivits, arméförvaltningen ansett arvodesbeloppen i arvodesgrupperna
IV och V för låga vid jämförelse med de arvoden, civila lärare kunde
betinga sig. Marinförvaltningen har förordat, att arvodena till deltidstjänstgörande
lärare vid sjökrigshögskolan upptoges med nu utgående belopp. Mot

Kungl. Majda proposition nr 170. 89

arvodessakkunnigas förslag, att timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalt
endast skulle få tillgodoräkna sig hälften av det belopp,
som utginge till annan deltidstjänstgörande lärare, har chefen för flygvapnet
med överbefälhavarens instämmande framställt invändning och ansett, att
arvodesbeloppen borde vara lika stora för lärare med ordinarie befattning
vid skolan som för annan lärare. Arvodet borde nämligen avvägas med hänsyn
till undervisningens kvalitet samt arbetet utanför tjänstgöringstiden —
såsom förberedelser för föreläsningar, kompendiers utarbetande, rättning av
uppgifter m. m. •— men icke med hänsyn till den tid, som åtginge för förflyttningar
till och från utbildningsanstalten.

Beträffande arvodessakkunnigas förslag att arvodena till deltidstjänstgörande
lärare skulle beräknas efter den ortsgrupp, till vilken lärarens förläggningsort
vore hänförd, varjämte ersättning för merkostnader skulle enligt
Kungl. Maj:ts prövning kunna utgå i de fall, där lärarnas förläggningsort
vore en annan än undervisningsanstaltens, har försvarets civilförvaltning
anfört, att mot förslaget icke syntes vara något att erinra, förutsatt att lärarförordnande
endast i undantagsfall meddelades för beställningshavare å annan
förläggningsort än den för undervisningsanstalten bestämda. Civilförvaltningen
förutsatte, att i här avsedda fall endast direkta utgifter för resor enligt
billigaste taxa skulle förekomma samt att tjänstgöringstraktamente eller motsvarande
förmån vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet icke skulle
ifrågakomma.

Vad slutligen angår arvodessakkunnigas förslag rörande arvoden vid
särskilda utbildningskurser har försvarets sjukvårdsförvaltning yttrat
sig över förslaget, såvitt det avser olika kurser för medicinalpersonal. Sjukvårdsförvaltningen
har därvid i huvudsak hänvisat till innehållet i de yttranden,
som över militära arvodesutredningens förslag avgivits av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse och marinförvaltningen. I huvudsak samma
synpunkter ha uttalats i en av arméöverläkaren, marinöverläkaren och flygöverläkaren
upprättad, den 1 november 1944 dagtecknad promemoria rörande
arvoden till lärare vid utbildningskurser för medicinalpersonal, hälsovårdsinspektörer,
optiker och röntgentekniker. I promemorian har anförts i huvudsak
följande.

Beträffande arvode till lärare i medicinska, ämnen, såsom krigskirurgi,
medicin etc., torde det vara nödvändigt att göra avsteg från det föreliggande
arvodesförslaget. Vid civila utbildningskurser, som anordnas av medicinalstyrelsen
och vid vilka i statens tjänst anställda läkare (t. ex. provinsialläkare)
undervisa, utgår ett timarvode av 30—40 kronor, och militärläkare
med kompetens att leda utbildning inom fackgrenar av medicinen bör av rekryteringsskäl
erhålla arvode i överensstämmelse med dessa grunder.

Det torde vara nödvändigt, att arvoden få utgå till lärare i militära ämnen
vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal m. fl. Framställning i detta avseende
bör framdeles liksom hittills underkastas Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall. Lärare i militära ämnen böra hänföras till arvodesgrupp lil,
såvitt angår fackutbildningskurser för läkare, tandläkare och apotekare, och
till arvodesgrupp IV, vad angår övriga kurser för värnpliktiga. Timarvode
till lärare i militära ämnen vid militärläkarkurs, som enligt nu gällande in -

Departements chefen.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

struktion för fältläkarkåren utgör ett kompetensvillkor för anställning som
regementsläkare och där eleverna utgöras av bataljonsläkare vid förband
(stab), bör utgå efter arvodesgrupp I.

Arvodessakkunnigas förslag att arvode till en och samma lärare må beräknas
för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar kan i fråga örn kurser av
kort varaktighet medföra icke förutsedda svårigheter, varför en uppmjukning
av den härutinnan föreslagna bestämmelsen synes påkallad.

De sakkunnigas förslag, att ersättning till chef för kurs skall utgå genom
att Kungl. Majit tillerkänner chefen ersättning för meddelad undervisning
efter högre arvodesgrupp än övriga lärare, synes icke böra genomföras, utan
i stället bör i likhet med vad hittills varit förhållandet särskilt av Kungl.
Majit fastställt arvode få utgå till militärläkare, som förordnas som kurschef;
enligt de sakkunnigas förslag skulle ersättningen till kurscheferna komma att
variera i hög grad, trots att arbetsuppgifterna äro desamma, och detta synes
icke godtagbart, särskilt som flera fackutbildningskurser kunna pågå samtidigt.

Till nu anförda synpunkter, som närmast avse arvoden till chef och lärare
samt övriga lärare vid kurser anordnade av arméinspektionens sjukvårdsavdelning,
ansluta sig marinöverläkaren och flygöverläkaren beträffande motsvarande
kurser vid marinen och flygvapnet.

Genom beslut den 23 februari 1945 har Kungl. Majit för åstadkommande
av en enhetlig terminologi beslutat, att arméns aspirantskolor skola benämnas
kadettskolor. Detta medför viss ändring i här använda benämningar,
vilket iakttages i det följande.

Arvodesförhållandena vid de militära utbildningsanstalterna äro uppenbarligen
i starkt behov av en rationalisering. För närvarande utgå i åtskilliga
fall arvoden utöver lön till personal med sådan tjänstgöring vid militär skola,
som har motsvarighet vid den egentliga trupputbildningen och där ej medför
särskild förmån utöver lönen. Arvodestilldelningen till de olika skolorna
är också ytterst ojämn. Vid skolor av samma typ beräknas ofta arvodena
efter helt olika grunder, och härvid kan det i ett fall inträffa, att arvodet har
karaktären av en mindre tilläggsförmån till den egentliga lönen, medan arvodet
i ett annat likartat fall är av sådan storlek, att det utgör en tämligen
väsentlig del av den sammanlagda avlöningen.

För att underlag skulle erhållas för ett bedömande på vad sätt en omreglering
av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligast borde
åvägabringas, ha utredningar i ämnet verkställts genom militära arvodesutredningen
och 1943 års arvodessakkunniga. Arvodesutredningens och arvodessakkunnigas
förslag överensstämma i princip på några väsentliga punkter.
Sålunda anse båda utredningsorganen, att arvoden endast böra ifrågakomma
för sådan lärarverksamhet, som nämnvärt skiljer sig från den vid truppförbanden
förekommande tjänstgöringen. De anse vidare självfallet, att enhetliga
arvodesgrunder böra komma i tillämpning vid skolor av samma typ.
Även i fråga om arvodesgrundernas utformning ha de båda utredningsorganens
förslag vissa beröringspunkter, såvitt angår arvoden till heltidstjänstgörande
lärare vid militära högskolor samt till deltidstjänstgörande lärare;
bland annat ha båda utredningarna funnit skäl föreligga för att, med avvikelse
från vad i allmänhet förordats beträffande stabs- och förvaltningsarvoden,
arvode får utgå till högskollärare, som är regementsofficer, även örn

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvodesutredningen härutinnan yppat en viss tvekan. Oaktat båda förslagen
sålunda utarbetats från delvis samma utgångspunkter, ha de erhållit en väsentligt
olika innebörd, särskilt vad angår den omfattning, i vilken arvoden
skulle få utgå till heltidstjänstgörande lärarpersonal, och beträffande arvodenas
konstruktion. Militära arvodesutredningen har ansett, att i stort sett
endast högskollärarna utövade verksamhet av sådan kvalitet, som kunde göra
arvoden motiverade, och i huvudsak föreslagit borttagande av övriga nu utgående
utbildningsarvoden. Arvodessakkunniga ha däremot ansett arvoden
böra utgå även vid officersskolor och kadettskolor samt med dem jämförliga
skolor. Lärarna vid underofficersskolorna skulle emellertid lämnas utan arvoden
även enligt arvodessakkunnigas förslag. Vad angår arvodenas storlek
ha arvodessakkunniga framhållit, att sådana ojämnheter nu föreligga, att en
rationalisering förutsätter en tämligen stark beskärning av de vid vissa skolor
utgående arvodena.

Vid remissbehandlingen har arvodesutredningens förslag örn att borttaga
arvodena vid flertalet skolor mött starka erinringar. Detsamma gäller i fråga
örn arvodessakkunnigas förslag, att arvoden ej skulle utgå vid underofficersskolorna.
Målsmän för de skolor, vilkas lärarkårer i arvodeshänseende intaga
en särskilt förmånlig ställning som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle
upphöra, ha riktat invändningar mot förslaget i denna del. I samtliga fall
har anförts, att rekryteringssvårigheter kunde befaras i händelse förslagen
genomfördes.

Med hänsyn till betydelsen av att dugande lärare för den militära personalen
finnas att tillgå, är det nödvändigt, att avlöningsförmånerna för lärarpersonalen
vid de militära utbildningsanstalterna avpassas så, att en fullgod
rekrytering därigenom säkerställes. En jämförelse mellan de olika rekryteringsintressen,
som föreligga i skilda fall, synes leda till att arvodessakkunnigas
förslag i fråga örn utbildningsarvoden på det hela taget får anses väl
avvägt, örn stabs- och förvaltningsarvoden regleras enligt de grunder, som i
det föregående förordats. I det följande föreslår jag emellertid, förutom
några mindre jämkningar, att lärararvoden jämväl må utgå vid underofficersskolorna.
Att i enlighet med vissa därom framställda yrkanden en särställning
i arvodeshänseende skulle bevaras för personalen vid vissa här avsedda
läroanstalter, anser jag mig icke kunna tillstyrka, då det synes mig angeläget,
att de arvoden, som få utgå, fördelas mellan olika personalgrupper på ett så
rättvist och för försvaret i dess helhet ändamålsenligt sätt som möjligt. I
fråga örn rätt att övergångsvis bibehålla nu utgående arvode framlägger jag
emellertid i det följande ett förslag, som för personalen är förmånligare än
vad de båda utredningsorganen avsett.

Arvodessakkunnigas förslag örn att kompanibefäl och andra funktionärer
vid de egentliga undervisningsanstalterna i regel skola erhålla arvode allenast
i den mån de bliva berättigade därtill såsom lärare, biträdande lärare
eller repetitörer anser jag mig böra tillstyrka. Arvoden böra således endast
utgå för undervisning av övervägande teoretisk natur. Den av försvarets
•civilförvaltning berörda frågan om särskilda bestämmelser rörande flytt -

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningsersättning torde böra övervägas; denna fråga lärer icke vara av beskaffenhet
att behöva upptagas till behandling i detta sammanhang.

Arvodessakkunniga ha föreslagit vissa avvikelser från vad nu angivits,
innebärande dels att ett arvode å 1 440 kronor för år skall tillkomma envar
av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan, dels
att ett arvode å 1 080 kronor för år skall utgå till en kompanichef vid arméns
underofficersskola, dels ock att vissa lärare i flygning skola erhålla särskilda
flygtillägg av 50 kronor för månad. Jag anser mig kunna biträda förslaget även
i dessa delar men förutsätter härvid, att ifrågavarande arvoden skola anses
som lärararvoden såtillvida, att de skola avräknas å de arvoden, vartill vederbörande
eventuellt kunna bliva berättigade på grund av teoretisk undervisning.
Flyglärartillägg bör endast få utgå till sådan flygförare, som är flyglärare
vid grundläggande flygutbildning. Då dylikt tillägg under sådana förhållanden
icke kan utgå till förste flyglärar^n vid flygkadettskolan men denne
har en ställning, som i viss mån motsvarar kompanichefens vid krigsskolan
och souschefens vid sjökrigsskolan, kan jag förorda, att denne befattningshavare
erhåller ett arvode å 1 440 kronor för år, varvid i förekommande fall
bör ske sådan avräkning som jag nyss angivit. I den mån flyglärartillägg utgår
böra lärararvoden enligt äldre bestämmelser icke övergångsvis utgå. Frågan
örn komplettering av militära avlöningsreglementets flygtilläggsbestämmelser
kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet. Det förutsättes, att
Kungl. Maj :t skall äga bestämma de närmare förutsättningar, under vilka flyglärartillägg
skall få utgå.

Beträffande undervisningsanstalternas klassificering i arvodeshänseende
synes det mig tillfyllest att de förekommande skolorna indelas i tre kategotier.
Kategorien I — högskolekategorien — bör i enlighet med arvodessakkunnigas
förslag omfatta krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan
samt högre kurserna vid sjökrigs- och flygkrigshögskolorna. Tillräcklig anledning
synes icke föreligga att till denna kategori hänföra vare sig sistnämnda
båda högskolors lägre kurser eller de med artilleri- och ingenjörhögskolan
organisatoriskt förenade artilleri-, luftvärns- och ingenj brofficersskolorna.
Jag anser icke heller nödvändigt eller önskvärt att, på sätt arvodessakkunniga
ifrågasatt, Kungl. Majit erhåller befogenhet att efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall omklassificera deltidstjänstgörande lärare
vid nyss omförmälda allmänna kurser från kategori II till kategori I. Kategorien
II — officersskolor, skjutskolor m. fl. — bör omfatta de skolor och
kurser, som angivits av arvodessakkunniga. I likhet med dessa anser jag,
att till ifrågavarande kategori endast böra hänföras kurser avsedda för officerare.
De kurser vid ifrågavarande skolor, som äro avsedda för underofficerare,
böra jämte krigs- och kadettskolorna, flygvapnets aspirantskola samt
underofficersskoloma hänföras till grupp III.

Arvodena till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori
I torde i huvudsaklig överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag
böra oavsett kursernas längd bestämmas till 1 800 kronor för år för lärare
och förste lärare samt 1 440 kronor för andre lärare; att i enlighet med förslaget
i arvodeshänseende jämställa vissa lärare och förste lärare med andre

Kungl. Majlis proposition nr 170.

93

lärare, synes icke vara tillräckligt motiverat. Att arvodena vid dessa och
andra skolor på föreslaget sätt få utgå med enhetliga belopp oberoende av
vederbörande befattningshavares lönegradsplacering vill jag under förhandenvarande
förhållanden icke motsätta mig.

Arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori II
torde i enlighet med vad arvodessakkunniga för de vanligaste fallen förordat
böra bestämmas till 1 440 kronor för år, därest respektive kurs eller kurser
pågå minst 6 månader, och eljest 720 kronor för år. I likhet med försvarsväsendets
lönenämnd är jag icke övertygad örn behovet av att för framtiden
tilldela vissa lärare vid ridskolan en särställning i arvodeshänseende; jag
kan således icke tillstyrka förslaget härom. Chef för här avsedd skola bör
anses som heltidstjänstgörande lärare, dels örn vid skolan pågår kurs under
minst 6 månader och chefen meddelar undervisning minst 80 timmar, dels
ock örn kursen pågår kortare tid än 6 månader och chefen meddelar undervisning
minst 40 timmar; i andra fall bör chefen för undervisning, som fullgöres
av honom, åtnjuta ersättning enligt timtaxan för deltidstjänstgörande
lärare.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att arvodena till heltidstjänstgörande
lärare vid krigs- m. fl. skolor skola utgöra 1 440 kronor för ämneslärare och
720 kronor för lärare i övningsgren. Beträffande arvoden vid underofficersskolorna
ha i remissyttrandena framställts olika förslag. För egen del har jag
ansett, att ämneslärare vid samtliga till kategori III hörande skolor böra
erhålla arvoden efter den grund, som i det föregående föreslagits för skolor
tillhörande kategori II, samt att lärare i övningsgren böra erhålla ett hälften
så stort arvode som ämneslärare.

En särskild fråga — som i det föregående berörts, såvitt angår chef för
skola tillhörande kategori II — är, vad i de särskilda fallen skall förstås med
heltidstjänstgörande lärare. Jag är icke beredd att i detta avseende angiva
någon allmängiltig norm i fråga örn undervisningens omfattning eller anställningens
varaktighet. Emellertid förutsätter jag, att det skall ankomma
på Kungl. Majit att bestämma i vilka fall lärare skola avlönas efter de nu förordade
grunderna. Yad angår arméns kadettskolor har jag i överensstämmelse
med arvodessakkunnigas förslag räknat med att nyssnämnda arvodesgrunder
endast skola tillämpas å lärare i taktik.

Arvodessakkunnigas förslag, att vid högskola heltidstjänstgörande repetitör,
som fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring, skall erhålla arvode
efter 720 kronor för år har icke givit mig anledning till erinran. Jag anser
vidare i likhet med de sakkunniga, att arvoden icke behöva avses för repetitörer
vid andra skolor.

De härefter återstående befattningshavargrupper vid de egentliga militära
utbildningsanstalterna, som böra erhålla arvoden, äro deltidstjänstgörande
lärare, repetitörer vid högskolor samt biträdande lärare. Enligt vad i det
föregående anförts böra hit räknas även skolchef — under förutsättning att
han ej är att anse som heltidstjänstgörande lärare — adjutant, redogörare
eller annan funktionär, kadett-, aspirant- eller instruktionsbefäl m. fl., allt i

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

den mån vederbörande meddelar undervisning i den mening, som här avses,
eller alltså av teoretisk eller övervägande teoretisk art.

Såväl arvodessakkunniga som arvodesutredningen ha ansett, att i sådana
fall varom nu är fråga, arvode borde utgå i mån av fullgjord prestation och
beräknas efter en viss timtaxa. Detta synes även mig principiellt riktigast.
Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra örn att det vid skilda tillfällen
under nu rådande beredskapstillstånd förekommit, att kurser måst avbrytas
eller inställas och att svårighet då mött att reglera lärarpersonalens arvodesförmåner.
Yad angår den omfattning, vari prestationer vid timtaxans tilllämpning
skola anses ha fullgjorts, ha arvodessakkunniga föreslagit, att vid
krigsspel och fältövningar arvode skall få beräknas för det antal timmar
undervisning enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum.
Bland andra har försvarets civilförvaltning gjort gällande, att behov förelåge
av kompletterande detaljbestämmelser. Det synes även mig sannolikt, att
detta är fallet. Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga meddela de närmare
föreskrifter, som finnas erforderliga för timtaxans tillämpning.

Den av arvodessakkunniga föreslagna timtaxan anser jag vara i stort sett
lämpligt utformad. Såsom jag i det föregående anfört, anser jag dock tillräcklig
anledning icke finnas att klassificera sjökrigs- och flygkrigshögskolornas
allmänna kurser annorlunda än som officersskolor. Jag tillstyrker förslaget
att maximera ersättningen till deltidstjänstgörande lärare till det belopp,
varmed arvode utgår till motsvarande heltidstjänstgörande lärare. Däremot
anser jag mig icke kunna biträda förslaget örn att ersättningen för timlärare
med ordinarie tjänstgöring vid utbildningsanstalten skulle maximeras till
allenast hälften av nämnda maximibelopp; förslaget härom synes mig i varje
fall icke böra genomföras under nu rådande förhållanden. Vissa av arvodessakkunniga
i samband med timtaxan berörda spörsmål angående förläggningsort
m. m. torde icke vara av sådan beskaffenhet, att riksdagens ställningstagande
till dem är påkallat.

De förslag rörande arvoden vid de militära utbildningsanstalterna, som
jag i det föregående framställt, avse att reglera huvudgrunderna för arvodena,
och en kompletterande detaljreglering kan visa sig erforderlig även i andra
fall än då detta särskilt angivits. Med hänsyn till de skiftande förhållandena
synes denna detaljreglering lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit. För
att riksdagen skall äga erforderlig kontroll över utgifterna för arvoden vid
utbildningsanstalterna bör det emellertid förutsättas, att mera väsentliga utökningar
av den heltidstjänstgörande personalens antal och undervisningens
omfattning utöver vad som betingas av genomförandet av 1942 års försvarsbeslut
icke komma till stånd utan att frågan därom anmäles för riksdagen.
Jämväl av nu anförda skäl böra de poster, från vilka utbildningsarvodena
skola bestridas, upptagas förslagsvis, något som torde vara påkallat även av
de förslag, som i det följande framläggas i fråga örn rätt att övergångsvis bibehålla
nu utgående arvoden.

Arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha bland annat även framlagt
förslag örn vissa grunder för arvoden vid särskilda utbildningskurser. Det

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

synes också mig uppenbart, att den förordade regleringen av arvodena vid de
egentliga utbildningsanstalterna icke i längden kan undgå att få återverkan
på arvodena vid de särskilda utbildningskurserna. Jag anser emellertid
tveksamt, huruvida på sätt arvodessakkunniga föreslagit timtaxan för deltidstjänstgörande
lärare vid skolorna bör tillämpas på personal med tjänstgöring
vid ifrågavarande kurser. Det synes mig lämpligare, att frågan örn
arvoden vid utbildningskurserna liksom hittills får av Kungl. Majit prövas
med hänsyn till de omständigheter, som föreligga i de särskilda fallen. För
nästa budgetår har jag icke räknat med att arvodesregleringen vid de egentliga
skolorna skall i fråga örn de särskilda utbildningskurserna medföra
några sådana konsekvenser, att de föranleda ändringar i anslagsbehovet.

I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att i förteckningen å
arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän vid
marinen upptagas vissa arvoden till ledare för och lärare vid fackutbildningskurs
för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen.
För närvarande vill jag icke föreslå någon ändring i det förhållandet, att
dessa arvoden bestridas från avlöningsanslaget. I och för sig kan det emellertid
förtjäna övervägas, örn icke utgifterna för dylika arvoden i fortsättningen
borde bestridas från marinens anslag till särskilda utbildningskurser m. m.
För nästa budgetår utgår jag från att arvodena skola utgå efter oförändrade
grunder och inräknar för detta ändamål ett belopp av 3 400 kronor i marinens
avlöningsanslag.

Övriga arvoden.

Utöver de i det föregående angivna arvodena utgå vissa arvoden vid befattningar
i försvarsdepartementet, försvarets centrala förvaltningar, försvarsstaben
och vissa till försvaret hörande institutioner. Jag anser mig icke
i detta sammanhang böra upptaga till behandling frågan örn grunderna för
dessa arvoden. Ej heller ingår jag nu i prövning av frågan örn arvoden utöver
lön, som ej utgå från av riksdagen anvisade anslag.

Vad angår försvars väsendets radioanstalt torde vissa handlingar sammanhängande
med frågan örn en arvodesreglering få tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

Vissa arvoden utöver dem, som berörts i samband med stabs-, förvaltningsoch
utbildningsarvodena, finnas upptagna å de för armén, marinen och flygvapnet
fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön. En del av dessa arvoden
utgå endast övergångsvis. Detta är vad armén angår fallet beträffande
ett arvode å 660 kronor till kanslibiträdet vid försvarsstabens kassaförvaltning,
ett arvode å 1 170 kronor till regementsläkaren i Boden samt arvoden
å tillhopa högst 2 000 kronor till köksföreståndare, furageuppbördsman m. fl.
Vid marinen utgå övergångsvis två arvoden å 336 kronor till uppbördsmän
vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts läkaruppbörder, två arvoden
å 198 kronor till tillsynsmän vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationers
häkten och arrester samt ett arvode å 900 kronor till en uppbördsman
vid Karlskrona örlogsvarvs skjutbana. De arvoden i övrigt, örn vilka här är
fråga, äro följande.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Arvodesbelopp
för år,
kronor

Fältveterinärkåren.

Bataljons veterinären vid T 2 (för resor till och från Gudhems re -

in ontdepå) ........................................................................ 1100

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Kårchefen, överste ............................................................... 3 000

Adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren .............................. 1 500

Armélmndväsendet.

^Redogörare ........................................................................... 300

Sydkustens marindistrikt.

Chefen för marindistriktet, representationsbidrag ..................... 3 600

Västkustens marindistrikt.

Chefen för marindistriktet, representationsbidrag ..................... 1 500

Kustartilleriet.

Kustartilleriinspektionen: expeditionsvakt (underofficer) ............ *720

M armin genj örkåren.

Chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv ...... 1 020

Mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans specialkurs

i krigsfartygs konstruktion ................................................ 500

M arinläkarkåren.

Marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare ................................. 1 21170

Centrala flygverkstäderna.

Förrådsförvaltare vid centrala flygverkstaden å Malmen ............ 675

Förrådsförvaltare vid centrala flygverkstaden i Västerås ............ 900

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har i sitt betänkande till behandling upptagit
frågan, i vad mån vissa av de nu uppräknade arvodena borde beröras av en
arvodesreglering. Härvid har arvodesutredningen föreslagit,

1) att reseersättning till bataljons veterinär en vid Göta trängkår för resor
till och från Gudhems remontdepå icke längre skall utgå i form av arvode;

2) att arvode icke längre skall utgå till regementsintendenten vid Västernorrlands
regemente för förvaltningsgöromål vid arméhundgården jämte arméhundskolan
i Sollefteå;

3) att arvodet till en expeditionsvakt (underofficer) vid kustartilleriinspektionen
skall indragas;

4) att arvodet till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona öHogs 1

Arvodet utgår tills vidare intill den 1 juli 1945.

2 På Kungl. Maj is prövning beror, huruvida arvodet skall utgå, sedan marinens sjukhus
i Karlskrona nedlagts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 97

varv tills vidare skall bibehållas i avbidan på prövning av frågan om örlogsvarvens
framtida ställning och organisation;

5) att arvodet till en marinläkare av 1. graden tills vidare skall bibehållas
intill dess frågan örn sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona med
länslasarettet därstädes blivit löst; samt

6) att arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder få utgå
tills vidare intill dess frågan örn att anförtro penninguppbörden vid flygverkstäderna
blivit löst.

Beträffande förslagen under 1)—3) och 6) må nämnas följande.

Arvodet till bataljonsveterinären vid T 2 har beräknats skola motsvara
den ersättning för 77 resor för år mellan Skövde och Gudhem, som veterinär
enligt veterinärtaxan äger uppbära för praktikresor, örn han har egen automobil.
Arvodet har motiverats med att vissa olägenheter skulle uppkomma,
örn reseersättning i vanlig ordning skulle utgå enligt allmänna resereglementet.
Arvodesutredningen har ansett, att ersättning för bataljonsveterinärens tjänsteresor
med egen bil, beräknad efter veterinärtaxan för praktikresor, borde
utgå i annan form än arvode. Det syntes vidare icke vara omöjligt att träffa
sådan anordning, att kronobil från Göta trängkår kunde ställas till förfogande
för ändamålet.

Enligt vad som framgår av propositionen 1941:155 avses arvodet till redogörare
vid arméhundväsendet skola utgå som särskild ersättning till regementsintendenten
vid Västernorrlands regemente. Arvodesutredningen har
anfört, att det ursprungligen varit avsett, att hundväsendet skulle intaga en
i viss mån självständig ställning i förvaltningshänseende, att arméhundgården
och arméhundskolan emellertid blivit i sådant hänseende helt underställda
regementet och att intendentens arbetsuppgifter i avseende å förvaltningen
av hundväsendet därför måste anses ingå i hans befattning såsom regementsintendent.
Särskild ersättning borde under sådana förhållanden icke
utgå.

Arvodet till en expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen utgår till en
underofficer på aktiv stat med åliggande att övervaka städning m. m. I 1942
års försvarsproposition anmäldes ett av 1942 års försvarsberedning framlagt
förslag örn att indraga arvodet, enär arbetsuppgifterna dels icke vore av den
art, att de borde medföra särskild ersättning utöver lön, dels borde åläggas
civil expeditionsvakt, när marinledningen inflyttade i ny byggnad. I försvarspropositionen
anfördes, att arvodets indragning borde övervägas. Arvodesutredningen,
som erinrat att inflyttningen i den nya ämbetsbyggnaden numera
ägt rum, har ansett, att särskilt arvode icke vidare bör utgå för detta ändamål.
Hinder mötte icke att Kungl. Majit tills vidare tilldelade underofficerare
särskild gottgörelse med stöd av 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet.

Arvodena till två förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna tillkommo
vid 1929 års riksdag och motiverades med att förrådsförvaltarna omhänderhade
utom materieluppbörd även penninguppbörd. Sedan flygförvaltningen
i samband med förarbetena till 1942 års organisationsplan för försvarsväsendet
föreslagit, att penninguppbörden vid tygverkstäderna skulle
anförtros åt civil personal, uttalades i försvarspropositionen, att ytterligare
utredning i ämnet erfordrades. Arvodesutredningen har anfört, att vid personalstaternas
uppgörande tagits i beräkning, att de nuvarande förrådsförvaltarna
kommo att kvarstå i befattning vid tygverkstäderna, till dess de avginge med
pension år 1945, samt att arvodesutredningen i avbidan på organisationsfrå Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 170. 124 45 7

Departements chefen.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gans lösning icke ansåge påkallat, att någon förändring av de nu utgående
arvodena vidtoges.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha till behandling upptagit allenast ett av de arvoden,
om vilka här är fråga, nämligen arvodet till redogörare vid arméhundväsendet.
Arvodessakkunniga ha föreslagit, att detta arvode skall bibehållas och
bestämmas till 360 kronor för år eller alltså samma arvodesbelopp som föreslagits
för deltidstjänstgörande militärassistent.

I skrivelse den 18 november 1944 av chefen för armén har framställning
gjorts örn höjning av det till bataljonsveterinären vid Göta trängkår utgående
arvodet till 1 900 kronor, vilket skulle svara mot reseersättning, som tillkomme
veterinär enligt nu gällande bestämmelser.

Framställningen har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning, liksom även
av försvarsväsendets lönenämnd, som dock ansett sig böra föreslå begränsning
av arvodet till 1 800 kronor.

Det synes lämpligt, att ersättning för resor mellan Skövde och Gudhems
remontdepå beredes bataljonsveterinären vid Göta trängkår i annan form
än genom arvode. Frågan örn de grunder, efter vilka reseersättning bör utgå,
är icke av beskaffenhet att behöva lösas i detta sammanhang; anses tillräcklig
anledning föreligga att i detta fall göra avvikelse från allmänna resereglementets
föreskrifter i ämnet torde Kungl. Maj:t äga besluta därom. Det
bör ankomma på försvarets civilförvaltning att inkomma med förslag i ämnet.
Med hänsyn till detta arvodes karaktär av resekostnadsersättning böra de
ändrade bestämmelserna i ämnet, som må komma att meddelas, kunna tilllämpas
från och med den 1 juli 1945 utan de övergångsanordningar, som jag
i det följande föreslår för övriga arvoden.

I fråga örn de båda arvodena vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition
föreslår jag ingen ändring.

Jag biträder arvodessakkunnigas förslag att arvode till redogöraren vid
arméhundväsendet i fortsättningen skall utgå med 360 kronor för år.

I fråga örn arvoden avsedda såsom representationsbidrag föreslår jag icke
någon ändring för nästa budgetår. Av vederbörande försvarsgrenschefer framlagda
förslag örn representationsbidrag till cheferna för Öresunds marindistrikt
och andra flygeskadern kan jag icke tillstyrka.

I enlighet med arvodesutredningens förslag bör arvode icke i fortsättningen
beräknas för expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen.

Arvode till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv
bör för nästa budgetår beräknas efter oförändrade grunder i överensstämmelse
med vad som skall gälla beträffande övergångsvis utgående arvoden.
Arvodet till en mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans specialkurs
i krigsfartygs konstruktion, torde i fortsättningen böra utgå med 600
kronor.

Arvodet till en marinläkare av 1. graden, som är läkare vid marinens sjukhus
i Karlskrona, bör indragas. Arvodet bör emellertid övergångsvis få utgå

Kungl. Majlis proposition nr 170.

99

till nuvarande innehavaren av nämnda beställning och befattning så länge
sjukhuset är i verksamhet.

Arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder torde
likaledes böra utgå allenast övergångsvis. Arvodet till förrådsförvaltaren vid
centrala flygverkstaden å Malmen, 900 kronor för år, har för innevarande
budgetår upptagits allenast med 675 kronor med hänsyn till att beställningshavaren
beräknats avgå vid pensionsålderns inträde den 31 mars 1945. Emellertid
har Kungl. Majit med anledning av därom gjord framställning genom
beslut den 15 december 1944 bemyndigat chefen för flygvapnet att låta med
avsked för ifrågavarande beställningshavare anstå tills vidare, dock högst intill
den 1 oktober 1945. I samband därmed har beställningshavaren berättigats
att jämväl vid den förlängda anställningen uppbära särskilt arvode, alltjämt
med 900 kronor för år, att bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till extra
utgifter. Efter innevarande budgetårs utgång bör arvodet såsom övergångsvis
utgående bestridas från flygvapnets avlöningsanslag.

Såsom under punkt 6 i det följande kommer att närmare beröras, bör slutligen
övergångsvis upptagas ett arvode å 1 800 kronor till militärmeteorolog,
som uppehåller befattningen såsom chef för flygstabens väderleksavdelning.

Övergångsanordningar.

Enligt militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkunnigas förslag
skola särskilda övergångsbestämmelser i samband med arvodesregleringen
utfärdas av Kungl. Majit.

Både arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha ansett huvudregeln
härvid böra vara, att de befattningshavare, vilka omedelbart före arvodesregleringens
ikraftträdande uppburo arvoden, vilka genom regleringen bleve
avskaffade eller till beloppet nedsatta, övergångsvis skulle personligen bibehållas
vid de tidigare arvodena jämte eventuellt utgående arvodesförhöjning,
så länge de innehade de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning
avsåges. Militära arvodesutredningen ifrågasatte emellertid i sitt förslag till
övergångsanordningar huruvida icke åtgärder borde vidtagas för en snabbare
avveckling av det nuvarande arvodesväsendet och föreslog efter att ha
övervägt olika tillvägagångssätt för ernående av detta syfte, att övergångsanordningarna
icke skulle äga giltighet längre tid efter regleringens ikraftträdande
än tre år. Arvodessakkunniga ha däremot, med hänsyn till att den
av dem avsedda arvodesregleringen är en översyn av begränsad omfattning,
icke förordat någon dylik avkortning av övergångstiden.

Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha emellertid ansett,
att övergångsanordningarna i vissa fall borde erhålla en mera begränsad räckvidd
än som följde av huvudregeln. Beträffande arvoden vid de militära
undervisningsanstalterna har militära arvodesutredningen förklarat, att där
arvode utginge vid förordnande, som meddelats för viss tid, rätten till arvodet
borde förfalla vid förordnandets utlöpande, även om nytt förordnande
meddelades; detta borde iakttagas även beträffande arvode förenat med chefskap
för skola och kurs. Arvodessakkunniga ha härutinnan intagit samma
ståndpunkt. Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha beträffande

100

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Departements chefen.

arvoden vid lärarbefattningar, som nyinrättats genom 1942 års försvarsbeslut,
erinrat örn att arvodestagare enligt vad i försvarspropositionen förutsatts är
underkastad de förändringar med avseende å arvodet, som kunde bliva bestämda.

Av remissmyndigheterna bar arméförvaltningen förordat, att nuvarande
arvodestagare finge bibehållas vid arvodena så länge de kvarstode i sina befattningar.
Överbefälhavaren bar också riktat invändning mot förslaget att
indraget arvode skulle få bebållas endast under löpande förordnandeperiod;
i vissa fall tilldelades nu arvodena för ett år i sänder, även örn kommenderingen
till samma tjänst varade längre, och det syntes icke förenligt med
billighet att den, som kanske lång tid bestritt en befattning, på grund av en
sådan formalitet erhölle löneminskning eller att den, som kanske nyss på
grund av arvodet erhållit minskade förmåner vid flyttning, efter kort tid berövades
detsamma. Försvarsväsendets lönenämnd har anmärkt, att den av
arvodessakkunniga förordade skillnaden i behandling av å ena sidan arvodestagare
vid undervisningsanstalterna och å andra sidan övriga av regleringen
berörda arvodestagare grundade sig på formella skäl, men ansett sig icke böra
framställa någon erinran mot förslaget i denna del, med hänsyn framför allt
till uttalandena i 1942 års försvarsproposition.

Billighetsskäl synas mig tala för att den, som omedelbart före arvodesregleringens
genomförande, d. v. s. den 30 juni 1945, såsom innehavare av viss beställning
eller befattning åtnjuter arvode, avsett att indragas eller till beloppet
nedsättas, bibehålies vid oförändrad arvodesförmån, så länge han innehar
samma beställning eller befattning. Jag anser mig alltså icke böra tillstyrka,
att på sätt arvodesutredningen och arvodessakkunniga förordat den
övergångsvis utgående förmånen i fråga örn vissa lärarbefattningar begränsas
till löpande förordnandeperiod.

Kostnadsberäkningar.

Att framlägga definitiva beräkningar rörande arvodesregleringens ekonomiska
konsekvenser har visat sig förenat med avsevärda svårigheter. Såsom
framgår av det avsnitt, som behandlar kostnaden för undervisningsarvodena,
är det sålunda ogörligt att i nuvarande läge angiva de exakta kostnaderna
för denna kategori arvoden. Jämväl i fråga örn vissa andra arvodeskategorier
måste beräkningarna bliva endast approximativa. Erinras må, att i vissa befattningar
skola utgå arvoden, örn de beklädas med kompaniofficerare, men
icke då de uppehållas med regementsofficerare. Enligt sakens natur måste
det också bliva vanskligt att bedöma vilka kostnader som föranledas av förslaget
att nuvarande arvodestagare icke skola vidkännas minskning i sina
arvodesförmåner i anledning av omregleringen. Frånsett arvoden vid utbildningsanstalterna
kunna emellertid de nuvarande arvodesutgifterna efter
ett fullständigt genomförande av arvodesregleringen beräknas komma att
minska med omkring 50 000 kronor till 120 000 kronor. 1943 års arvodessakkunniga
beräknade, att ett genomförande av deras förslag rörande arvoden

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

101

vid utbildningsanstalterna skulle medföra en minskning av de nuvarande kostnaderna
för ändamålet, av de sakkunniga beräknade till omkring 412 000 kronär,
med cirka 140 000 kronor. Kostnadsminskningen torde bliva mindre, örn
de förslag genomföras, som i det föregående förordats. Tillräckliga hållpunkter
saknas emellertid för att nu göra en exakt beräkning av kostnadsminskningen.

Arvodesposterna för nästa budgetår böra, såsom tidigare anförts, upptagas
förslagsvis, varvid det förutsättes, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t
att i fråga örn medelsdispositionen föreskriva begränsningar utöver de i
det föregående angivna. Uppenbarligen tala vissa skäl för att man vid beräkningen
av medelsbehovet skulle taga hänsyn till de kostnader, som föranledas
av de förordade övergångsanordningarna. Under förhandenvarande omständigheter
saknas emellertid hållpunkter för en beräkning av dessa kostnader, och
av denna anledning ha arvodesposterna för nästa budgetår beräknats med hänsyn
tagen endast till de arvoden, som skulle utgå vid ett fullständigt genomförande
av regleringen. En annan ordning i detta hänseende kan möjligen
genomföras i fortsättningen, då säkrare hållpunkter erhållits för att bedöma
utgifterna för övergångsvis utgående arvoden.

Med utgångspunkt i vad nu och i det föregående anförts inräknar jag i
avlöningsanslagens arvodesposter för nästa budgetår belopp för här avsedda
arvoden utöver lön å 1 440 kronor för försvarsdepartementet, 2 880 kronor
för arméns fortifikationsförvaltning, 18 000 kronor för arméförvaltningen,
8 640 kronor för marinförvaltningen, 6 000 kronor för flygförvaltningen, 22 055
kronor för försvarsstaben, 220 000 kronor för armén, 100 000 kronor för
marinen, 125 000 kronor för flygvapnet samt 1440 kronor för sjökarteverket.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående anfört meddela erforderliga
bestämmelser rörande reglering av vissa militära arvoden.

[2.] Tryckningsverksamheten inom försvaret m. m.

Inledning.

För försvaret utföres årligen tryck av olika slag. Trycket består i huvudsak
av dels publikationstryck, d. v. s. böcker, broschyrer, meddelanden, kungörelser,
cirkulär och anslag, dels och blankettryck, innefattande blanketter, registerkort,
ledkort, mappar, antecknings-, skriv- och räkneböcker, brevpapper och
kuvert. Till publikationstrycket äro att räkna de tjänstemeddelanden, som av
trycket utgivas genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner
(TL och TS).

Beställning av tryck sker av ett flertal organ inom försvaret. Yad publikationstryck
beträffar sker beställningen genom lantförsvarets respektive sjöförsvarets
kommandoexpeditioner, vilkas bokdetaljer ombesörja, att dit från

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

armén och marinen överlämnade manuskript befordras till trycket. Flygvapnets
tryck beställes antingen direkt av flygstaben eller genom flygvapnets
kommandoexpedition, som för ändamålet anlitar sjöförsvarets kommandoexpedition.
Försvarets förvaltningsmyndigheter beställa i viss utsträckning
själva tryck, ibland under medverkan av lantförsvarets kommandoexpedition
och statskontorets tryckeriexpedition. Ännu mer decentraliserad är beställningen
av blankettryck. I huvudsak beställes dock sådant tryck av kommandoexpeditionernas
bokdetaljer och av de centrala förvaltningsmyndigheterna.
Efter tillkomsten av försvarets civilförvaltning har dit förlagts kontroll av
formulären till de blanketter, som äro avsedda att begagnas inom försvaret.
Sådana blanketter skola, innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara
granskade och godkända av civilförvaltningen. Dylik central granskning skei''
dock icke beträffande blanketter, som äro av rent militär eller teknisk art.

Enligt gällande praxis, vilken ansluter sig till direktiv i en av statens
tryckerisakkunniga år 1922 på uppdrag av chefen för finansdepartementet utarbetad
promemoria, skola de av myndigheterna till tryckning inlämnade
manuskripten vara utformade i slutgiltigt skick, så att inga ändringar behöva
vidtagas i korrekturet. Yarje myndighet skall alltså svara för sina manuskript.
De publikationer, som beställas genom kommandoexpeditionernas bokdetaljer,
underkastas emellertid i vissa fall i manuskript en ytterligare granskning inom
dessa detaljer, varigenom kostnaderna för korrigering kunnat nedbringas.

Framställning av tryck sker inom försvaret huvudsakligen genom anlitande
av enskilda firmor. Endast till en mindre del sker tryckning genom
statliga eller liknande företag (statens reproduktionsanstalt, det av manskapskassan
vid Karlskrona örlogsstation drivna kaserntryckeriet, centralupphandlingen
inom generalpoststyrelsen och fångvårdsstyrelsens arbetskontor). En
del mindre tryck (s. k. hjälptryck) utföres å försvaret tillhöriga kontorsmaskiner
av märkena Multilith och Rotaprint. Till försvarsstabens expedition
är anslutet ett tryckeri, i vilket på fotografisk väg och genom offsettryck utföres
reproduktion av kartor, skisser m. m. Tryckeriet är samtidigt utbildningsanstalt
för den personal, som vid mobilisering skall ingå i högkvarteret och
vissa högre stabers fälttryckerier.

Distribution av tryck sker från vissa centrala förråd, som för arméns
del omhänderhavas av lantförsvarets kommandoexpeditions bokdetalj, arméförvaltningen
och arméns intendenturförråd, för marinens del av sjöförsvarets
kommandoexpeditions bokdetalj och marinförvaltningen samt för flygvapnets
del av sistnämnda bokdetalj, av flygförvaltningen och av flygstaben.

Jämlikt kungörelsen 1937:780 med bestämmelser angående tryckning för
statens räkning skola alla räkningar för tryckeriarbeten, utförda för i Stockholm
förlagda myndigheter, granskas av statskontoret och må icke betalas,
förrän dess tryckerikonsulent godkänt räkningarna.

Enligt samma kungörelse skall statskontoret bedriva konsulterande
verksamhet på detta område. Statens myndigheter äro sålunda skyldiga att
i görligaste män beträffande planläggandet och utförandet av tryckning anlita
statskontoret för erhållande av råd och anvisningar. Så sker regelmässigt vad
beträffar lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande personalorganisation inom kommandoexpeditionernas
bokdetaljer.

Vid bokdetaljen inom lantförsvarets kommandoexpedition är för närvarande
anställd följande personal:

detaljchef, pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass
Oa 11,

l:a sektionen: bandhar registreringsuppgifter samt bok- och blankettförråd,
expedierar bokbeställningar, m. m.:

1 pensionerad officer med arvode motsvarande Oa 10,

1 expeditionsunderofficer, UO 8,

2:a sektionen: handlägger ärenden av hemlig natur, biträder vid granskning
av manuskript och korrektur, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10,

3:e sektionen: granskar vissa s. k. bokredogörelser, uppgör förslag till omarbetning
av reglementen m. m. vid ersättningstryck, handhar bild- och klichéförråd,
biträder vid granskning av manuskript och korrektur, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10,

4:e sektionen: handhar blankettförrådet och med framställning av blanketter
sammanhängande uppgifter samt biträder vid korrekturläsning, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10.

Härtill kommer biträdespersonal, bestående av värnpliktiga.

Vid motsvarande detalj inom sjöförsvarets kommandoexpedition är anställd
följande personal:

detaljchef, pensionerad officer, Oa 11,

biträde åt denne, pensionerad officer, Oa 10, samt

2 pensionerade underofficerare, UO 8.

Detaljen är organiserad på två sektioner, boksektionen och blankettsektionen,
med i huvudsak enahanda uppgifter som motsvarande organ inom lantförsvarets
kommandoexpedition.

Tillsyn över tryckning av hemliga böcker m. m. anförtros åt särskilda officerare
och underofficerare mot ersättning.

Förutom nu nämnd personal har till bokdetaljernas förfogande under rådande
beredskap ställts viss personal.

1942 års försvarsbeslut.

1941 års för svar sutredning förordade sammanslagning av försvarsdepartementets
tre kommandoexpeditioner till en för hela försvaret gemensam expedition,
i samband varmed även bokdetaljerna skulle sammanslås. Utredningen
förutsatte, att den sammanslagna detaljen skulle förestås av en pensionerad
officer och att därutöver skulle erfordras fem pensionerade officerare och två
pensionerade underofficerare.

I denna fråga anförde 1942 års försvarsberedning bland annat, att en närmare
utredning borde komma till stånd rörande den föreslagna bokdetaljens
organisation m. m. och att därvid jämväl borde utredas, huruvida icke bokdetaljen
borde så organiseras, att den bleve en för hela försvaret gemensam

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

tryckeridetalj, som åt samtliga militära myndigheter skulle ombesörja tryckning
av böcker, instruktioner, blanketter m. m. eller i vart fall fungera såsom
tryckerikonsulent för försvaret med uppgifter motsvarande dem som ålåge
tryckerikonsulenten hos statskontoret. Detaljen syntes också med fördel
kunna fungera såsom en försvarets centrala annonsförmedling.

Vid anmälan av propositionen 1942:210 angående den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter förordade jag i anslutning
till försvarsutredningens förslag, att en för försvaret gemensam kommandoexpedition
skulle inrättas. Den i denna expedition ingående bokdetaljen borde
dock i enlighet med försvarsberedningens förslag organiseras till en för försvaret
i dess helhet gemensam tryckeridetalj. Jag förutsatte emellertid, att
detta organisationsspörsmål skulle bliva föremål för särskild utredning.

Häremot anförde riksdagen (skrivelse nr 374) icke erinran.

Vid min hemställan den 30 juni 1942 örn bemyndigande att igångsätta ut
redning i ämnet anförde jag till statsrådsprotokollet över försvarsärenden
bland annat, att utredningsarbetet i första hand borde avse frågan örn inrättande
av en för försvaret i dess helhet gemensam tryckeriorganisation. De av 1942 års
försvarsberedning därom anförda synpunkterna syntes kunna tjäna till ledning
vid utredningen av frågan vilka uppgifter som lämpligen borde tilldelas
ett centralt tryckeriorgan. Härvid kunde icke förbigås frågan örn vilka organ
— statliga eller privata — som lämpligen borde utföra själva tryckningsarbetet
för försvarsväsendets räkning. I anslutning därtill borde uppmärksammas
frågan örn försvarsstabens tryckeris fortbestånd, varvid, om behov av
sådant särskilt tryckeri ansåges föreligga, i vissa yttranden över försvarsutredningens
betänkande i ämnet anförda synpunkter borde tagas under övervägande.
Vidare borde övervägas frågan örn övriga inom försvaret befintliga
tryckeriers framtida bestånd. I samband därmed borde upptagas till behandling
en av marinförvaltningen i skrivelse den 29 juni 1941 väckt fråga om
övertagande för statens räkning av kaserntryckeriet i Karlskrona.

Med stöd av Kungl. Maj:ts berörda dag lämnade bemyndigande tillkallade
jag direktören Y. Beckman, krigsrådet U. A. J. Brunskog, tryckerikonsulenten
G. A. Lindholm samt överstelöjtnanten, numera översten G. A. H. Nyman
att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt
Beckman att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga, försvarsväsendets tryckeriutredning, ha den 23 december
1942 avgivit betänkande i ämnet.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av chefen för armén, chefen för
marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, chefen för försvarsstaben,
arméförvaltningen, marinförvaltningen, chefen för Sydkustens marindistrikt,
chefen för Karlskrona örlogsstation, sjökarteverket, styresmannen för armémuseum,
fångvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
allmänna lönenämnden, statens krisrevision, rikets allmänna kartverk,
generalpoststyrelsen, statens reproduktionsanstalt, statens krigsmaterielnämnd,
försvarsväsendets verkstadsnämnd, militära expeditionstjänstkommittén, föreståndaren
för kaserntryckeriet i Karlskrona, försvarsverkens civila personals

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förbund, Sveriges industriförbund, svenska boktryekareföreningen och Sveriges
grafiska industriförbund, svenska typografförbundet, svenska tidningsutgivareföreningen
samt auktoriserade annonsbyråers förening.

Huvudpunkterna i tryckeriutredningens förslag.

De av försvarsväsendets tryckeriutredning framlagda förslagen innebära
sammanfattningsvis följande.

1. Något för försvarsväsendet speciellt avsett statligt tryckeri bör icke
inrättas.

Försvarsväsendets behov av tryckalster bör liksom hittills tillgodoses
av befintliga såväl statliga som privata tryckeriföretag.

2. Ett särskilt tryckerikontor bör inrättas inom försvarets civilförvaltning
med uppgift att fungera som en för hela försvaret gemensam beställningsorganisation
för alla slag av tryckalster.

Under tryckerikontoret bör inordnas ett för försvaret gemensamt bok- och
blankettförråd, ett centralt hjälptryckeri, till vilket sammanföras inom försvaret
befintliga hjälptrycksanläggningar, ävensom ett mindre bokbinderi och
ett annonskontor.

För tryckerikontoret och i detsamma ingående organ bör uppföras en särskild
byggnad.

3. Under riksstatens fjärde huvudtitel uppföres ett för alla försvarets myndigheter
gemensamt anslag för bestridande av kostnaderna för tryckverksamheten.

Under samma huvudtitel anvisas ett likaledes för försvaret gemensamt anslag
för annonsering.

4. Kaserntryckeriet i Karlskrona nedlägges och dess maskinella utrustning
inlöses och övertages av statens reproduktionsanstalt.

Hittills vidtagna åtgärder i anledning av tryckeriutredningens förslag.

Tryckeriutredningens förslag ha redan varit föremål för statsmakternas
prövning såvitt avser kaserntryckeriet i Karlskrona, gemensamt bok- och
blankettförråd ävensom sammanförande av hjälptrycksanläggningar.

Beträffande kaserntryckeriet i Karlskrona har förutsatts (statsverkspropositionen
till 1944 års riksdag, bilagan fjärde huvudtiteln s. 145 ff
riksdagens skrivelse nr 4, s. 14), att tryckeriet tills vidare skall äga bestånd
för att möjliggöra bestämdare slutsatser rörande tryckeriets ekonomiska bärkraft
under normala förhållanden.

I propositionen 1944: 174 angående iståndsättande av vissa kasernetablissement
i Stockholm m. m. och riksdagens i anledning därav avlåtna skrivelse
nr 383 har vidare förutsatts, att ett för försvaret gemensamt bok- och
blankettförråd skall anordnas i Svea livgardes nuvarande etablissement i
Stockholm, vilket blir disponibelt för sådant och vissa andra ändamål i samband
med livgardets utflyttning till Järvafältet. I organisatoriskt hänseende
skulle förrådet — i avbidan på slutligt ståndpunktstagande till frågan om upprättande
av ett försvarets tryckerikontor — anknytas till arméns intendentur -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förråd. Medel för utförande av erforderliga ändringsarbeten i ifrågavarande
lokaler anvisades av riksdagen genom nämnda skrivelse.

Vid anmälan av berörda proposition anförde jag beträffande förslaget om
centralisering av försvarets hjälptrycksanläggningar i huvudstaden,
att förslaget borde genomföras såvitt avsåge anläggningar, som med
hänsyn till sin storlek icke kunde drivas tillräckligt rationellt. Det borde få
ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare övervägande taga ställning till
frågan i vilken utsträckning en centralisering med hänsyn härtill borde genomföras,
varvid borde prövas örn icke vissa av dessa anläggningar borde kunna
sammanföras med försvarsstabens hjälptrycksanläggning. I detta sammanhang
erinrade jag, att efter verkställda undersökningar t. f. chefen för försvarsstaben
i skrivelse den 31 januari 1944 anfört, att det vore möjligt att i militärstabsbyggnadens
östra flygel, där försvarsstabens hjälptryckeri nu är inrymt,
bereda plats jämväl för marinstabens, armé- och marinförvaltningamas
samt arméns intendenturförråds hjälptryckerier. För ändamålet vore vissa
mindre ändringsarbeten erforderliga, för vilka kostnaderna hade ansetts icke
behöva överstiga 10 000 kronor. Av militära byggnadsutredningen hade vidare
framhållits, att vid bifall till dess förslag rörande den framtida dispositionen
av Svea livgardes nuvarande kasernetablissement utrymme därstädes efter
regementets utflyttning kunde beredas jämväl för ett centralt hjälptryckeri.
Vid äskandet av anslag till byggnadsarbeten inom kasernetablissementet för
bland annat bok- och blankettförrådet förutsatte jag, att medlen finge användas
även för genomförande av en centralisering av lijälptrycksanläggningarna, örn
och i den mån en sådan centralisering funnes böra ske. Häremot hade riksdagen
intet att erinra.

Vidare må erinras, att Kungl. Majit genom beslut den 14 april 1944 meddelat
vissa bestämmelser rörande hjälptrycksanläggningar. Dessa bestämmelser
skola tills vidare gälla för försvarets myndigheter i Stockholm eller
dess omedelbara närhet och åsyfta att begränsa användningen av dylika anläggningar
till sådant tryck, som med ekonomisk fördel kan i denna ordning framställas.
Bestämmelserna innebära i huvudsak, att hjälptrycksmaskiner icke må
anskaffas utan Kungl. Majits i varje särskilt fall lämnade medgivande och att
hjälptrycksanläggningarna skola begagnas för mer omfattande tryck endast efter
tillstånd av statskontorets tryckerikonsulent.

Beställningsorganisationen m. m.

Tryckeriutredningens förslag.

I det följande redogör jag för de delar av tryckeriutredningens förslag, som
ännu icke föranlett åtgärd, och de däröver avgivna yttrandena.

Framställning av tryck.

I enlighet med givna direktiv har utredningen till prövning upptagit frågan
örn vilka organ, statliga eller privata, som lämpligen skola utföra tryckningsarbete
för försvarets räkning. Fyra alternativ hade, yttrar utredningen, därvid
framstått som möjliga, nämligen 1) inrättandet av ett nytt för försvaret avsett
statligt tryckeri, 2) utvidgande av redan befintligt statligt tryckeri, så att det

Kungl. Majlis proposition nr 170.

107

kunde tillfredsställa försvarets liela behov av trycksaker, 3) träffande av överenskommelse
med ett eller flera enskilda företag örn övertagande av hela försvarets
tryck, samt 4) bibehållande av nuvarande system med fri konkurrens
mellan såväl privata firmor som statliga företag. På anförda skäl, beträffande
vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, har utredningen icke funnit
sig kunna förorda något av alternativen 1)—3). Beträffande det rådande systemet,
alternativ 4), har utredningen anfört, att detta medförde uppenbara fördelar.
Genom den fria konkurrensen hölles priserna nera och stimulerades
företagen till att modernisera och förbättra sin tekniska utrustning. Det vore
för visso fördelaktigt, att försvaret redan under fredliga förhållanden anlitade
flera tryckerier, vilka därigenom förvärvade vana att effektuera beställningar
och tillgodose speciella önskemål. Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen
hade det visat sig, att försvarets tryck, även då framställning
därom icke blivit gjord, fått förtursrätt.

Utredningen holle således före, att, även efter det fred inträtt, försvarets
tryckalster borde framställas på sätt som nu skedde.

Beställning av tryck.

Jämlikt den förutnämnda kungörelsen 1937: 780 vore, yttrar utredningen,
alla statliga myndigheter, sålunda även försvarets, skyldiga att i möjligaste
mån beträffande planläggandet och utförandet av förekommande
tryckningsarbeten anlita statskontoret för erhållande av råd och anvisningar.
Det hade emellertid förekommit och förekomme alltjämt, att myndigheter icke
anlitade statskontoret eller också sökt kontakt på ett så sent stadium, att någon
fördel av hänvändelsen icke kunnat vinnas, varigenom ofördelaktiga konsekvenser
i ekonomiskt avseende uppstått. Det ville sålunda förefalla, som örn
den nuvarande organisationen icke vore alltigenom effektiv.

Flera av försvarets myndigheter i Stockholm hade dock i viss utsträckning
begagnat sig av möjligheten att beställa erforderliga trycksaker genom statskontorets
tryckeriexpedition. Detta hade otvivelaktigt bidragit till ett nedbringande
av försvärsväsendets tryckningskostnader. Det kunde därför synas
mera lämpligt, att alla försvarets myndigheter utnyttjade den organisation,
som redan existerade, än att tillskapa en ny, endast för försvarsväsendet avsedd
gemensam beställningsmyndighet. Bestämmelsen, att det ålåge statskontoret
att efter framställning från myndigheter i huvudstaden ombesörja tryckning,
skulle i så fall utbytas mot en föreskrift örn skyldighet för försvarsväsendets
samtliga myndigheter att låta statskontoret ombesörja beställning för
deras räkning av allt tryck. Även om statskontoret för att tillgodose de härigenom
uppkommande nya arbetsuppgifterna avsevärt skulle öka organisationen
och därigenom i nyssnämnda avseende väl kunna fylla sin uppgift, hade
utredningen likväl funnit, att andra skäl talade för att denna anordning icke
vore lämplig. Utredningen åsyftade härmed, att det icke vore lämpligt, att
den beställande myndigheten själv utförde sakrevision av tryckningsräkningarna.

För försvarets myndigheter skulle det emellertid erbjuda uppenbara fördelar
att till förfogande ha ett tryckerikontor, d. v. s. en beställningsorganisation
med tillgång till sakkunskap i tryckeritekniska frågor samt erfarenhet
rörande beställning av trycksaker. För statsverket skulle det även medföra
påtagliga ekonomiska fördelar med en sådan anordning, ty genom att tryckerikontoret
före beställningen finge tillfälle att granska alla manuskript ur typo -

108

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

grafisk synpunkt vunnes möjlighet att tillämpa det för statsverket gynnsammaste
framställningssättet samt att utöva inflytande på att hänsyn toges till
att format, uppställning, stilar, papper m. m. vore ur kostnadssynpunkt fördelaktiga.
Det borde nämligen beaktas, att större summor kunde inbesparas
åt statsverket genom förebyggande åtgärder än genom granskning i efterhand
av räkningarna.

Men även på annat sätt syntes det vara möjligt att förebygga onödigt stora
kostnader för försvarets tryckningsverksamhet. Erfarenheten hade givit vid
handen, att stort behov förelåge av att samordna blankettväsendet inom försvaret.
Visserligen vore bland annat dylika frågor för närvarande föremål
för militära expeditionstjänstkommitténs uppmärksamhet, och denna syntes
komma att framlägga vissa förslag i detta hänseende. Med hänsyn till det
relativt begränsade området för nyssnämnda kommittés verksamhet och då
under alla omständigheter ett permanent behov av rationalisering inom blankettväsendet
komme att förefinnas, vore det enligt utredningens åsikt erforderligt,
att inom försvarsväsendet inrättades en befattning i och för åstadkommande
av fortgående förenklingar och förbättringar i samt anordnande
av försvarsväsendets publikations- och framför allt blankettryck samt standardisering
av formaten. Besparingsmöjligheterna inom detta område vore
så stora, att utredningen ansåge sig böra framhålla vikten av att detta arbete
anförtroddes en särskild och därtill kvalificerad arbetskraft.

Det borde särskilt understrykas, att tryckerikontoret självfallet endast
skulle effektuera tryckning av publikationer efter fullt utarbetade manuskript
med erforderligt bildmaterial. Tryckerikontoret skulle sålunda icke befatta sig
med manuskriptens sakliga innehåll utan endast granska desamma ur tryckeriteknisk
synpunkt.

Utredningen förordade således, att ett särskilt tryckerikontor inrättades
för beställning av tryckalster för försvarsväsendet och att detta kontor övertoge
de uppgifter med avseende på beställning av tryckalster, som för närvarande
tillkomme lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioners
bokdetaljer och motsvarande detalj inom flygstaben, samt den beställningsverksamhet,
som förekomme hos försvarsväsendets övriga olika myndigheter.

Kontroll av tryckningsräkningar.

Jämlikt kungörelsen 1937:780 skulle, erinrar utredningen, alla räkningar
för tryckeriarbeten, utförda för myndighet i Stockholm, granskas av statskontoret
och finge icke likvideras, förrän ämbetsverkets tryckerikonsulent godkänt
desamma. Myndighet utanför Stockholm vore däremot icke skyldig att
till statskontoret insända räkningar för granskning. Det oaktat hade på senaste
tiden vissa av de militära myndigheterna utanför Stockholm börjat insända
sina räkningar till statskontoret för granskning. Utredningen ansåge emellertid,
att en uttrycklig föreskrift borde meddelas, innebärande, att tryckningsräkningar
för försvarsväsendets samtliga myndigheter skulle före likvidering
underkastas saklig granskning.

Med hänsyn till omfattningen av tryckningsverksamheten inom försvarsväsendet
och angelägenheten av att ernå samstämmighet med andra delar av
statsförvaltningen syntes denna granskning, i avvaktan på resultatet av den
pågående utredningen rörande inrättandet av en central teknisk revision för
försvarsväsendet i dess helhet, liksom hittills böra utföras av statskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

109

Nedbringande av annonskostnaderna.

En annonsbyrå med tillgång till fackkunnig personal hade otvivelaktigt
stora uppgifter att fylla och kunde i avsevärd grad bidraga till att hålla annonskostnaderna
nere. Byrån borde bland annat kunna åstadkomma, att annonsutrymmet
utnyttjades bättre än vad nu vore fallet. Dessutom kunde byrån
övervaka, att annonserna finge lämplig avfattning och förmånlig placering
samt medverka till att icke flera tidningar än nödvändigt anlitades. Utgifterna
för annonsering skulle vidare kunna reduceras, örn alla försvarsväsendets
annonser förmedlades genom byrån under gemensam annonsbeteckning, då
högre rabatt skulle kunna påräknas.

Tryckerikontorets ställning inom försvaret.

Yad beträffar det föreslagna tryckerikontorets ställning inom försvaret, har
tryckeriutredningen anfört, att formellt intet hinder funnes för att tryckerikontoret
bleve en fullt fristående institution. Utredningen holle emellertid före,
att tryckerikontoret därigenom icke skulle erhålla tillräcklig auktoritet för att
kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter. För att tillgodose
kravet härpå syntes det därför utredningen lämpligast att inordna tryckerikontoret
i något redan existerande försvarsväsendet tillhörande organ. Som
dylika organ kunde räknas den sammanslagna kommandoexpeditionen, försvarsstaben,
den planerade civilförvaltningen och krigsarkivet.

Inom utredningen hade ledamoten Nyman framfört följande skäl för att
förlägga tryckerikontoret till den gemensamma kommandoexpeditionen och i
avvaktan på dennas tillblivelse till lantförsvarets kommandoexpedition:

Det framstode tydligt, att en väsentlig del av försvarets tryckalster redan
omhänderhades av kommandoexpeditionernas bokdetaljer. Dessa beställde
och distribuerade vidare en avsevärd del av försvarsväsendets blanketter och
kuvert.

Arbetsförfarandet skulle underlättas genom att tryckerikontoret — till
vilken lokal det än månde förläggas — vore inlemmat i kommandoexpeditionen.
Med arbetsförfarandet avsåges alla de åtgärder, som vore erforderliga
från och med manuskriptets mottagande till och med den tidpunkt, då det
färdigställda tryckalstret, vare sig det gällde bok eller blankett, kommit vederbörande
adressat tillhanda. Dessa åtgärder vore icke blott tekniska och
förvaltningsmässiga utan i lika hög grad militärt betonade, och när det här
gällde försvaret, måste de militära intressena och önskemålen komma i första
hand. De i samband med tryckalstrens tillblivelse förekommande förvaltningsåtgärderna
vore icke av den storleksordning, att de behövde tynga
kommandoexpeditionen.

De militära intressena tillgodosåges bäst genom att personal, som hade
militär utbildning och rutin i militärt expeditionsarbete, anförtroddes och
svarade för arbetets gång i alla detaljer. Det borde framhållas, att från olika
myndigheter inkommande manuskript måste detaljgranskas i bland annat tekniskt-formellt
hänseende för ernående av samstämmighet och nedbringande
av korrigeringskostnader. Tidigare erfarenheter hade otvetydigt talat härför.
Genom tryckerikontorets inordnande i kommandoexpeditionen bleve dessa
synpunkter väl tillgodosedda och tjänstevägarna underlättade. Även när det
gällde att bestämma företrädesrätten vid framställning av tryckalster för -

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarsgrenarna emellan, vore den gemensamma kommandoexpeditionen rätt
forum liksom ook när det rörde sig örn anslagsbelastningen.

Särskilt borde framhållas vikten av direkt militärt samarbete, när det
gällde framställningen av hemliga tryckalster och fältexpeditionernas förseende
med erforderlig bokutrustning. Sådan kontakt upprätthölles lämpligast
och med minsta tidsutdräkt med kommandoexpeditionens mobiliseringsdetalj,
som förfogade över reviderade sammansättnings- m. fl. erforderliga planer.
Bokorder och bokregister uppgjordes i kommandoexpeditionerna i samarbete
med vederbörande militära och civila myndigheter. Och granskningen av redovisningen
för truppförbandens m. fl. bokförråd —- bokredogörelserna — kunde
svårligen ske av annan än kommandoexpeditionen. I stort sett liknande synpunkter
gjorde sig gällande vid granskning av inkommande beställningar (rekvisitioner)
å böcker.

Det vore likaledes erforderligt att försäljning av böcker — något som förekomine
i stor utsträckning — skedde genom kommandoexpeditionens bokdetalj,
enär det visat sig att köpare ofta begärde upplysningar beträffande
böckers innehåll eller begärde råd örn vilka böcker, som vore att rekommendera
för studier i något visst syfte. Endast militärt utbildad personal vore
ägnad att tillhandagå med sådana upplysningar.

Något som helst ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt torde icke komma
att uppstå vid inlemmandet av tryckerikontoret i den gemensamma kommandoexpeditionen,
huru än personalfrågorna komme att lösas.

Utredningens övriga ledamöter hade icke kunnat finna de skäl, som anförts
av ledamoten Nyman för tryckerikontorets inordnande i den gemensamma
kommandoexpeditionen (lantförsvarets kommandoexpedition) tillräckligt bärkraftiga.
Härom anföres i utredningens betänkande följande.

De ärenden, örn vilka här vore fråga, måste i huvudsak karakteriseras som
rena förvaltningsgöromål, för vilkas handhavande icke erfordrades militärt
utbildad personal. Flertalet av de uppgifter, som åvilade bokdetaljerna inom
kommandoexpeditionerna, vore icke ärenden av den vikt eller art, att de
borde handläggas inom försvarsdepartementet. Intet av övriga statsdepartement
vore belastade med dylika göromål. Då kommandoexpeditionernas befattning
med dessa ärenden redan i nuvarande omfattning syntes innebära,
att försvarsdepartementet betungades med uppgifter, som på grund av sin
okomplicerade natur kunde överlåtas åt underordnade myndigheter, så följde
självfallet därav, att utredningens majoritet måste som sin uppfattning uttala,
att ett tryckerikontor med den organisation utredningen förordat ännu mindre
än de nuvarande bokdetaljerna vore ägnat att i organisatoriskt eller lokalt
hänseende förläggas till nyssnämnda departement.

Tryckerikontoret kunde dock ingalunda helt ersätta de nuvarande bokdetaljerna.
Kungl. Majit skulle självfallet i den utsträckning, Kungl. Majit
funne lämpligt, även i framtiden fastställa visst tryck. Inom den sammanslagna
kommandoexpeditionen skulle således finnas en reglementsdetalj, vars
personal kunde inskränkas till två eller möjligen en officer.

Tryckerikontoret skulle endast ombesörja den beordrade tryckningen och
därmed sammanhängande åtgärder. De militära synpunkterna skulle vara tillgodosedda,
när bland andra försvarsstabschefen eller försvarsgrenschef överlämnade
manuskriptet till tryckerikontoret. Myndighet, som beordrade tryck,
skulle sålunda ansvara för att manuskript, som lämnades till tryckerikontoret,
vore tryckfärdiga i enlighet med en år 1922 av statens tryckerisakkunnige utarbetad
P. M. angående beställning av trycksaker.

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Mot ett inordnande av tryckerikontoret i försvarsstaben ansåge utredningens
flertal ungefär samma skäl tala, som anförts med avseende på förslaget att
förlägga kontoret till kommandoexpeditionen. Även ledamoten Nyman holle
liksom majoriteten före, att ett förläggande av tryckerikontoret till försvarsstaben
icke vore lämpligt. Det borde nämligen framhållas, att chefen för
försvarsstaben hade att handlägga operativa spörsmål och i övrigt att handhava
uppgifter av rent militär natur men däremot icke förvaltningsuppdrag,
vilka måste sägas ligga helt utanför försvarsstabens verksamhetsområde, varförutom
det här, vilket syntes böra särskilt understrykas, gällde en icke
endast för försvarskrafterna utan för försvarsväsendet i dess helhet gemensam
fråga. Försvarsstaben skulle därigenom också komma att än ytterligare svälla,
säkerligen till förfång för dess effektivitet.

Ej heller en lösning med tryckerikontoret intagande en ställning motsvarande
centrala värnpliktsbyråns eller anknutet till försvarsstaben på samma
sätt som försvarsväsendets radioanstalt syntes utredningen godtagbar.

Krigsarkivet uppfyllde visserligen de av utredningen uppställda villkoren,
men då dess verksamhet vore inriktad på helt andra uppgifter, syntes tryckerikontoret
icke böra ingå i detsamma.

Utredningens majoritet holle därför före, att tryckerikontoret borde inordnas
i den av 1941 års förvaltningsutredning föreslagna för försvarsväsendet
gemensamma civilförvaltningen. För en sådan organisation talade — förutom
vad förut anförts — att utredningen bomme att föreslå, att å riksstaten skulle
uppföras ett för fjärde huvudtiteln gemensamt anslag, från vilket samtliga
kostnader för försvarsväsendets tryckningsverksamhet skulle bestridas. Det
syntes uteslutet, att ett dylikt anslag kunde ställas till annan myndighets än
civilförvaltningens förfogande.

Personalbehov.

Av tryckeriutredningens beräkningar rörande personalbehovet och kostnaderna
för tryckerikontoret med därtill anknutet förråd och annonskontor
inhämtas följande.

Chefen för tryckerikontoret komme att erhålla omfattande arbetsuppgifter.
Han måste vara tryckeritekniskt utbildad, väl behärska kostnadsberäkningar
och besitta goda administrativa egenskaper. Stora fordringar
måste även ställas på hans förmåga som arbetsledare. Det vore därför motiverat
att såsom föreståndare avse en byrådirektör. För vinnande av någon
tids erfarenhet och i betraktande av den statsfinansiella situationen borde
tjänsten dock för närvarande placeras i lönegraden Eo 26 med benämningen
tryckerikamrerare.

För att tillgodose rationaliseringskraven borde tryckerikontoret inrymma
en befattningshavare med uppgift att förenkla och samordna blankettväsendet.
Med hänsyn till de krav, som måste ställas på rationaliseringsexperten, borde
han närmast placeras i 24 lönegraden. Åtminstone tills vidare borde dock
befattningshavaren kunna placeras i lönegraden Eo 22 med tjänstetiteln
konsulent.

Det till tryckerikontoret anslutna förrådet borde uppdelas på en öppen och
en hemlig avdelning. De bestämmelser, som funnes rörande handhavandet

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av hemligt tryck, krävde, att den hemliga avdelningen förestodes av en officer.
Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida det nödvändigtvis måste vara en
officer för handläggande av inom förrådet förekommande hemliga ärenden,
men syntes man tills vidare böra för ändamålet räkna med en pensionerad
officer med arvode motsvarande löneklass Oa 10. Till hans hjälp borde finnas
ett kontorsbiträde, som med hänsyn till ansvaret och arbetsuppgifternas art
borde innehava ordinarie anställning.

För den öppna avdelningen av förrådet syntes med tanke på dess omfattning
böra beräknas dels en förrådsföreståndare, dels en förrådsman, dels ock
två å tre biträden. I förhållande till det nuvarande antalet med dylika göromål
sysselsatta befattningshavare innebure ovannämnda personalorganisation
en betydande reducering med därav följande kostnadsminskning.

Förrådsföreståndaren, som komme att under sig ha ett betydande förråd
av böcker, blanketter och tryckalster i övrigt samt i första hand finge svara
för att myndigheternas och truppförbandens rekvisitioner bleve riktigt och
utan tidsutdräkt effektuerade, torde med hänsyn till arten av de honom
åvilande uppgifterna och det med befattningen förenade ej obetydliga ansvaret
icke böra placeras i lägre lönegrad än A 14. För att kunna fullgöra sitt
uppdrag måste han taga befattning med vissa mobiliseringshandlingar av
delvis mycket hemlig natur. Vidare finge ej bortses från att han skulle handhava
utrustning av krigskassakistor, vars innehåll i viss omfattning vore likställt
med värdehandlingar.

Förrådsmannen, som närmast vore avsedd att fullgöra de tyngre arbeten,
som förekomme inom förrådet, borde erhålla extra ordinarie anställning och
placeras i lönegraden Eo 5. För att undvika de extra distributionskostnader,
som uppstode i samband med transporter av tryckalster till post- och järnvägsstationer
i Stockholm, borde förrådsmannen tillika kunna tjänstgöra som
bilförare, och utredningen ville i detta sammanhang föreslå, att för förrådets
räkning anskaffades en mindre paketvagn. Av de två å tre förrådsbiträden,
som utredningens majoritet därutöver ansåg erforderliga för göromålen inom
den öppna avdelningen av förrådet, sjmtes två böra placeras i lönegraden
Eo 2, under det att det tredje, till dess någon erfarenhet om behovet vunnits,
torde böra anställas som extra tjänsteman i andra lönegraden.

För tryckerikontoret erfordrades en särskild expedition. Det torde böra
erinras om att inom försvaret förekomme en ganska omfattande försäljningsverksamhet,
främst av böcker. Denna verksamhet borde givetvis förläggas till
förrådet, och för detta ändamål erfordrades en befattningshavare, som i
erforderlig utsträckning kunde fullgöra uppgiften såsom kassör. Med hänsyn
till att det i detta fall endast vore fråga örn uppbörd av relativt enkel
beskaffenhet, s judes tjänstemannen i fråga lämpligen böra placeras såsom
kanslibiträde i lönegraden A 7. Förutom bestyret med de egentliga kassagöromålen
borde befattningshavaren även fylla funktionen att förestå expeditionen.

Vidare erfordrades två kontorsbiträden i 4 lönegraden — det ena lämpligen
ordinarie, det andra extra ordinarie — för förrådsbokföring för såväl
det hemliga som det öppna förrådet, kalkylering och faktureringar för hjälptryckeriet
och bokbinderiet. Kostnaderna för den extra ordinarie befattningshavaren
komme emellertid icke att belasta avlöningsstaten utan borde redovisas
under särskild stat för hjälptryekeriet. För maskinskrivningsgöromål
m. m. syntes böra erfordras ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2.

För korrekturläsning samt skötsel och vård av klichéförråd samt bok-,
blankett- och bildarkiv m. m. avsåges ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det
torde emellertid böra framhållas, att därest ytterligare behov av korrektur -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

läsare skulle visa sig uppstå, jämväl övrig personal borde om möjligt tagas
i anspråk för ifrågavarande uppgift Därest undantagsvis så skulle förekomma,
borde för övrigt tillfällig arbetsförstärkning kunna ordnas från andra
kontor inom civilförvaltningen.

De vid den centrala hj älptrycksanläggningen liksom vid bokbinderiet
anställda befattningshavarna skulle visserligen i viss utsträckning
tjänstgöra som handledare åt den värnpliktiga personal, som föresloges skola
placeras till tjänstgöring vid tryckeriet och bokbinderiet, men å andra sidan
torde deras huvudsakliga uppgift vara att medverka vid framställning av
alster medelst hjälptryck respektive häftning och inbindning m. m. av handlingar
och trycksaker. Då kostnaderna för ifrågavarande alster och bokbinderiarbeten
skulle debiteras vederbörande beställare och verksamheten inom
tryckeri och bokbinderi kunde beräknas bliva av sådan omfattning, att dessa
båda grenar av tryckerikontorets verksamhet bleve självförsörjande, så följde
därav, att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet tjänstgörande
befattningshavarna — i motsats till vad fallet vore med förrådspersonalen —
icke erfordrades några å civilförvaltningens stat uppförda medel. Ifrågavarande
utgifter torde böra redovisas å särskild stat för driftkostnader. Det
finge emellertid icke förbises, att de värnpliktiga på grund av utbildningen
komme att förbruka mer material än vad fallet vore vid användandet av utlärd
personal samt att i viss utsträckning den fast anställda personalens
arbetsresultat komme att lida avbräck genom utbildningsverksamheten. Givetvis
skulle hänsyn tagas till nämnda faktorer vid självkostnadsberäkningarna.
Överskottet å verksamheten borde tillgodoföras riksstatens inkomstsida.

Utredningen förutsatte, att bokbinderiet icke skulle vara större än att det
vore tillräckligt för att biträda hjälptrycksanläggningen och medgiva möjligheter
att utbilda för fälttryckeriema erforderlig biträdespersonal. Till en särskild
avdelning borde koncentreras inbindningen av till Stockholm förlagda
myndigheters hemliga handlingar. Bokbinderiet borde även ombesörja, att
rättelser infördes i åtminstone de böcker, som funnes i det centrala förrådet.

Vid försvarsstabens tryckeri hade hittills icke funnits någon fast anställd
personal. I anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 gjorde emellertid överbefälhavaren
framställning om utökning av personalen vid försvarsstaben
med vissa fast anställda befattningshavare. 1941 års försvarsutredning lämnade
sin anslutning till förslaget, medan chefen för försvarsdepartementet
(propositionen 1942: 210, s. 143) icke kunde förorda, att vid försvarsstaben
för det dåvarande anställdes fast tryckeripersonal. Departementschefen förutsatte,
att den väckta frågan skulle ägnas uppmärksamhet i samband med
utredningen rörande försvarsväsendets tryckeriförhållanden.

Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda ett för fyllande av krigsbehovet
tillräckligt antal värnpliktiga och att giva det centrala hjälptryckeriet,
dit utredningen föreslagit, att försvarsstabens tryckeri skulle överflyttas,
erforderlig kapacitet, holle utredningen före, att följande befattningshavare
borde anställas, nämligen 1 tryckeriföreståndare, 2 offsettryckare, 1 reproduktionsfotograf,
1 litograf, 1 typograf och 1 kopist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45 8

114

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Beträffande löneställningen har anförts följande.

Med hänsyn till arten av verksamheten vid hjälptrycksanläggningen finge
tryckeriföreståndaren onekligen ett icke ringa ansvar. Han komme att anförtros
jämförelsevis självständiga arbetsuppgifter och skulle dessutom leda
utbildningen av den vid tryckeriet tjänstgörande personalen. Överbefälhavaren
och ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben hade föreslagit, att
föreståndaren skulle placeras i 13 lönegraden. I motsats till allmänna lönenämnden,
försvarsväsendets lönenämnd och 1942 års försvarsberedning, vilka
funnit den föreslagna lönesättningen för hög, holle utredningen före, att
13 lönegraden med hänsyn till befattningshavarens ansvar och uppgifter
vore väl avvägd, helst som vederbörande föresloges bliva föreståndare för ett
tryckeri av helt annan storleksordning än försvarsstabens motsvarande anläggning.
Föreståndaren borde således, åtminstone till en början, placeras
i lönegraden Eo 13.

Av offsettryckarna torde den ene i enlighet med överbefälhavarens förslag
böra placeras i 8 lönegraden, då han närmast borde tjänstgöra som ställföreträdare
för föreståndaren. Däremot kunde utredningen icke biträda förslaget
att reproduktionsfotografen och accidenstryckaren, den sistnämnde av
utredningen benämnd typograf, skulle hänföras till 8 lönegraden. En jämförelse
med andra statliga befattningshavare i motsvarande ställning med
liknande yrkesutbildning gåve vid handen, att de båda nämnda befattningshavarna
liksom en litograf, en kopist och ytterligare en offsettryckare borde
placeras i lönegraden Eo 6. De sistnämnda vore icke medtagna i ovan refererade
framställning örn anställande av personal vid försvarsstabens tryckeri
men vore erforderliga med hänsyn till att det centrala hjälptryckeriet bleve
av en helt annan storleksordning än försvarsstabens anläggning.

För bokbinderiet torde erfordras en föreståndare (Eo8), en bokbindare
(Eo 6), tre kvinnliga utlärda arbetare och två elever. Då på föreståndaren
lomme att vila ett relativt stort ansvar — arbetet komme att i viss utsträckning
bestå i häftning och inbindning av hemliga handlingar — syntes lönegraden
Eo 8 innebära riktig lönesättning. Utredningen kunde däremot icke
dela överbefälhavarens och ställföreträdande försvarsstabschefens uppfattning,
att bokbindaren borde placeras i 8 lönegraden utan anslöte sig i detta
fall till den av arméförvaltningen företrädda meningen, att nämnde befattningshavare
borde placeras i 6 lönegraden (proposition 1942:210 s. 135).
För de kvinnliga arbetarna borde beräknas en avlöning av 50 kronor per
vecka och för eleverna en veckolön av 30 kronor, vartill komme tillägg enligt
avtal.

Det vore ett oeftergivligt villkor, att såväl tryckeripersonalen som föreståndaren
i bokbinderiet vore väl utbildad och lämplig att handleda- de värnpliktiga.

Från den förutnämnda särskilda staten för driftkostnader skulle alltså av
lönas följande extra ordinarie personal:

Lönegrad.

1 tryckeriföreståndare

Eo 13
Eo 8
Eo 8
Eo 6
Eo 6
Eo 6

1 bokbinderiföreståndare

1 offsettryckare ..........

1 offsettryckare ..........

1 reproduktionsfotograf
1 litograf ...................

Kungl. May.ts proposition nr 170. 115

Lönegrad

1 typograf ................................................... Eo 6

1 kopist ...................................................... Eo 6

1 bokbindare ............................................. Eo 6

1 kontorsbiträde .......................................... Eo 4

För annonskontoret erfordrades en person, som vore väl förtrogen med
verksamheten på en annonsbyrå och hade förutsättningar att föra förhandlingar
med tidningsutgivarna. Befattningshavaren i fråga skulle vara föredragande
inom sitt område inför civilförvaltningen, och han torde bland annat
på grund härav icke böra placeras lägre än i lönegraden Eo 22. Befattningen
i fråga syntes böra benämnas annonskonsulent. Behovet av skrivhjälp torde
kunna tillgodoses inom civilförvaltningen.

I den av ledamoten, överste Nyman avgivna reservationen har framhållits,
att inom tryckerikontoret icke erfordrades särskild tryckerisakkunskap, enär
statskontorets tryckeriexpedition även i fortsättningen kunde fungera som
rådgivande organ. Den nya organisationen — vilken borde benämnas »försvarsväsendets
bok- och blankettcentral» — borde inordnas i den sammanslagna
kommandoexpeditionen. Oavsett örn så skedde eller örn den förlädes annorstädes,
förordades följande personalorganisation:

1 chef, pensionerad officer ............................................ Oa 11

Arméavdelning: (uppdelad på 1 öppen och 1 hemlig sektion)

2 pensionerade officerare.............................................. Oa 10

Sjö- och flygavdelningen:

1 pensionerad officer .................................................. Oa 11

1 » » .................................................. Oa 10

2 pensionerade underofficerare ...................................... UO 8

Blankettavdelning:

1 pensionerad officer .................................................. Oa 10

1 » underofficer............................................ UO 8

Expeditions-, bokförings- och försäljningsavdelning:

1 pensionerad officer ............................

1 » underofficer......................

2 kontorsbiträden................................

1 skrivbiträde ....................................

Lager- och distributionsavdelningar:

1 förrådsman......

2 förrådsbi träden I
1 förrådsbiträde )

ev. 2 biträden

Eventuell hjälp trycks- oell hinder iavdelning:

Personalbehovet beroende på anläggningens omfattning

Oa 10

UO 8
lgr 4
Ex 2

Ex 5
Eo 2
Ex 2

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för avlöning till personalen vid tryckerikontoret med därtill
hörande anläggningar — dock ej den centrala hjälptrycksanläggningen med
tillhörande bokbinderi — har tryckeriutredningen beräknat till 66 400 kronor
per år, förutom utgifter för kristillägg. Härtill komme kostnaderna för erforderliga
officerare inom kommandoexpeditionernas reglementsdetalj. För omkostnader
har utredningen beräknat ett belopp av 8 000 kronor per år.

De nuvarande kostnaderna har utredningen uppskattat till i runt tal 250 000
kronor, varav 110 000 kronor utgjorde kostnader, beräknade efter 10 kronor
per dag, för värnpliktiga, vilka vore helt sysselsatta med förrådsgöromål.

Den för tryckerikontoret erforderliga nybyggnaden beräknades komma
att draga en kostnad av 550 000 kronor. Härtill komme utgifter för hyllinredning
i förrådet, inventarier, inredning av klichéförråd och framkallningsrum,
dyrkfria dörrar och stålskåp, armatur m. m. samt för flyttning. Inalles kunde
engångskostnaderna uppskattas till 660 000 kronor.

Kostnaderna för den centrala hjälptrycksanläggningen med tillhörande
bokbinderi skulle enligt utredningens förslag bestridas av från de beställande
myndigheterna inflytande likvider och redovisas å särskild stat för driftkostnader.

Vissa anslagsfrågor.

Utredningen har erinrat, att tryckningskostnaderna för försvaret för närvarande
bestridas från en mångfald anslag. Särskilt otillfredsställande funne
utredningen det tillämpade förfaringssättet att täcka tryckningskostnader
från material- och underhållsanslag. Den nuvarande ordningen hade också
medfört, att någon tillförlitlig översikt över de hittillsvarande tryckningskostnaderna
icke stått att erhålla. Enligt utredningens uppfattning borde
kostnaderna för allt tryck påföras ett för ändamålet å fjärde huvudtiteln under
rubriken »Diverse» uppfört gemensamt anslag. Örn detta anslag ställdes till
försvarets civilförvaltnings förfogande, skulle därjämte en betydande förenkling
ernås vid tryckningsräkningamas behandling och likvidering.

Detta anslag borde även påföras kostnaderna för bevakning av vissa
tryckeriarbeten. Det förutsattes, att tillsynen över tryckning av hemliga
böcker m. m. liksom hittills skulle anförtros åt därtill lämpliga officerare
och underofficerare mot samma ersättning som för närvarande utginge.

Kostnaderna för försvarsväsendets annonsering borde lämpligen redovisas
på samma sätt som utgifterna för tryckningsverksamheten. Anslaget borde
upptagas såsom förslagsanslag.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har framhållit, att den nuvarande verksamheten
på förevarande område intimt anslöte till den militära organisationen och
främst måste anordnas med hänsyn härtill. Ledningen av boktjänsten borde,
yttrar försvarsstabschefen, anförtros åt försvarsstabs- och försvarsgrenscheferna.
Granskning ur tryckeriteknisk synpunkt borde ske i samarbete
med statskontoret, och beställningsverksamheten kunde skötas av detta

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ämbetsverk. För dessa ändamål erfordrades icke något särskilt organiserat
tryckerikontor. Blankettanskaffningen kunde organiseras efter samma linje;
dock borde granskning och beställning ske genom ett särskilt organ, anknutet
till centrala värnpliktsbyrån. Tryckning och bindning borde ske i fråga örn
öppna handlingar i det tryckeri, vars anbud antagits, och beträffande hemliga
handlingar i särskilt tryckeri under militär övervakning. Frågan om inrättande
av ett annonskontor borde lösas i ett större sammanhang. För försvarsväsendet
ensamt vore ett dylikt kontor knappast nödvändigt.

Chefen för armén har funnit organiserandet av ett gemensamt tryckerikontor
kunna godtagas under förutsättning, att åtgärder vidtoges för att
motverka tidsfördröjning och att ekonomiska fördelar verkligen vunnes.
Granskningen av inkomna beställningar borde enligt arméchefens mening
icke ske av civil personal, vilken icke kunde anses Ira möjligheter att verkställa
sådan granskning. Tryckerikontoret borde inordnas antingen i exempelvis
arméförvaltningen eller i en för försvarsväsendet gemensam myndighet,
exempelvis försvarets civilförvaltning. I förra fallet kunde chefen för
tryckerikontoret vara civil, i senare fallet borde han vara militär. Det sistnämnda
alternativet syntes vara att föredraga med hänsyn till civilförvaltningens
mera opartiska ställning.

Chefen för marinen har anslutit sig till förslaget, att beställning av tryckalster
skulle handläggas av en central organisation. Denna måste emellertid,
framhåller marinchefen, stå under militär ledning och lämpligen sortera under
kommandoexpeditionen. Såväl tryckerisakkunnig som förvaltningsteknisk expertis
borde vara knuten till organisationen, likaså erforderlig militär personal.
Småannonser borde icke behöva förmedlas av annonskontoret eller
underställas detsamma för godkännande.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förordat inrättandet av
en central organisation för samtliga försvarsväsendets beställningar av tryckalster.
Beträffande organets ställning inom försvarsväsendet anslöte sig myndigheterna
till den av reservanten Nyman uttalade uppfattningen. Myndigheterna
ville icke motsätta sig inrättandet av en annonsbyrå men ifrågasatte,
örn icke byråns uppgifter borde begränsas till att på förhand träffa avtal
angående priser och rabatter samt fastställa olika formulär och utstyrsel för
de vanligast förekommande slagen av annonser. Ett insändande till byrån
av alla annonser skulle medföra onödig omgång. Till utredningens förslag
att i riksstaten upptaga gemensamma anslag för tryckning och för annonsering
ställde sig myndigheterna tveksamma. Under alla omständigheter borde
kostnader för hjälptryck påföras försvarsgrenarnas anslag till expenser eller
vederbörligt sakanslag.

Arméförvaltningen har uttalat, att en centralisering av beställnings-, förråds-
och distributionsverksamheten till ett organ syntes väl motiverad. Den
av utredningen förordade lösningen, innebärande tryckerikontorets anslutning
till försvarets civilförvaltning, funne arméförvaltningen utgöra det lämpligaste
av de dryftade alternativen.

Värdet av ett centralt organ för lämnande av råd och anvisningar beträf

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fande annonsers avfattning, uppställning, placering och intagande i olika tidningar
m. m. finge anses ligga i öppen dag. Vidare borde för hela försvarsväsendets
räkning ingångna avtal om annonspriser, rabatter och dylikt kunna
medföra icke obetydliga besparingar. Däremot måste man ställa sig tveksam
beträffande lämpligheten att centralisera beställningsverksamheten i den
utsträckning utredningen föreslagit. Förslaget örn tryckningskostnadernas
bestridande från gemensamt anslag kunde i princip tillstyrkas. Ämbetsverket
ifrågasatte dock, örn icke liksom hittills möjlighet borde finnas att från sakanslag
bestrida kostnaderna för visst tryck, såsom materielbeskrivningar.

Arméförvaltningen delade av utredningen uttalad uppfattning att den
å förvaltningens stat uppförda förrådsförmannen i lönegrad A 7 borde utan
särskilt ansökningsförfarande erhålla den föreslagna befattningen som förrådsföreståndare.

Marinförvaltningen har framhållit, att genom inrättandet av det föreslagna
tryckerikontoret kostnadsbesparingar syntes kunna åstadkommas för försvaret
såsom helhet betraktat. Därest försvarsväsendets annonsverksamhet
handhades på ett fackmässigt sätt, skulle icke obetydliga kostnadsbesparingar
kunna ernås. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, örn den föreslagna organisationen
kunde anses lämplig. Kostnaderna för denna syntes således icke
stå i rätt förhållande till den påräknade vinsten. De åtgärder, som borde vidtagas,
vore icke av mera komplicerad natur eller av större omfattning än att
de skulle kunna ombesörjas av tryckerikontoret efter samråd med sakkunnig
person. Inrättandet av en annonsbyrå syntes alltså icke vara att förorda.
Vidkommande frågan örn tryckningskostnadernas likviderande från ett gemensamt
anslag erinrades, att i betänkande angående uppställning av riksstatens
fjärde huvudtitel understrukits vikten av att driftkostnader vid varv
och verkstäder hänfördes till de anslag, som bestämts för varje särskilt fall.
Utredningens förslag innebure ett avsteg från dessa principer.

Chefen för sjölcarteverket har ansett det av ekonomiska och organisatoriska
skäl mest ändamålsenligt, att verket beträffande de frågor utredningen behandlat
fortfarande vore fristående.

Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till de principer, som ligga till
grund för utredningens förslag.

Ämbetsverket underströke, att den granskningsverksamhet, som ankomme
på statskontorets tryckerikonsulent, under alla förhållanden borde vara enhetligt
ordnad för hela statsförvaltningen. Mot förslaget att förlägga tryckerikontoret
till civilförvaltningen vore intet att erinra. Ämbetsverket hade icke
blivit övertygat örn behovet av att inrätta en särskild annonsbyrå. De uppgifter,
som skulle ankomma på denna byrå, borde utan extra kostnader eller
särskild personalförstärkning kunna uppdragas åt tryckerikontoret. Ämbetsverket
funne även lämpligt att ett gemensamt anslag anvisades för bestridande
av samtliga tryckerikostnader under fjärde huvudtiteln. Högre placering
än lönegrad Eo 24 för tryckerikamreraren kunde ämbetsverket icke tillstyrka.
I den mån särskild rationaliseringsexpertis behövde anlitas, kunde
detta ifrågakomma allenast för kortare tid mot ett härför på lämpligt sätt avpassat
arvode. Icke heller för annonseringen vore erforderligt anställa särskild

Kungl. Majlis proposition nr 170.

119

befattningshavare. Vid föreståndarens sida borde i stället sättas en tryckeriassistent
i lönegrad Eo 18.

Med avseende å bok- och blankettförrådet hade statskontoret icke blivit
övertygat om behovet eller lämpligheten att ha både en militär och en civil
föreståndare, nämligen en pensionerad officer med avlöning enligt löneklass
Oa 10 (= slutlön för kapten) för den hemliga avdelningen och en förrådsföreståndare
i lönegrad A 14 för den betydligt större öppna avdelningen. Oavsett
den stora olikheten i löneställning de båda avdelningsföreståndarna
emellan, syntes på goda grunder kunna ifrågasättas, örn enbart de militära
sekretesskraven kunde motivera en ur arbetssynpunkt säkerligen icke påkallad
dubblering av föreståndartjänsten. Under beaktande av de aktuella strävandena
att åstadkomma såvitt möjligt enhetliga tjänstebenämningar för likartade
befattningar inom hela statsförvaltningen ville statskontoret föreslå,
att föreståndaren för förrådet benämndes förrådsmästare. Den föreslagne förrådsmannen,
vilken vore avsedd att tillika tjänstgöra som bilförare, torde med
hänsyn härtill rätteligen böra placeras i lönegraden Eo 6.

Vidkommande det centrala hjälptryckeriet och bokbinderiet ansåge statskontoret
— som ifrågasatt, örn icke statens reproduktionsanstalt kunde övertaga
de tryckeri- och bokbinderiarbeten, som hittills utförts av de olika hjälptrycksanläggningarna
— att den fasta personalstyrkan vid den mindre hjälptrycksanläggning
vid försvarsstaben, som möjligen borde bibehållas, kunde
begränsas till: en tryckeriförman (MEolO), en offsettryckare (MEx6), en
reproduktionsfotograf (MEx6), en accidenstryckare (MEx 6) och en bokbindare
(MEx6). Personalbehovet i övrigt skulle fyllas av sådana värnpliktiga,
vilka skulle utbildas för mobiliseringstjänstgöring vid fälttryckerierna.

Kostnaderna för avlönande av den vid försvarsstabens hjälptrycksanläggning
anställda personalen borde givetvis bestridas från anslaget till stabens
avlöningar och skulle sålunda icke belasta det för försvaret gemensamma
tryckningsanslaget. Även utgifterna för hjälptryck från nämnda anläggning
torde böra redovisas fristående från övrigt tryck för försvarets räkning och
skulle ej bliva underkastade särskild kontroll från tryckerikonsulentens sida.

Enligt utredningens mening borde kostnaderna för tryckalster och bokbinderiarbeten
från den förordade centrala hjälptrycksanläggningen debiteras
vederbörande beställare och verksamheten betraktas som en självförsörjande
affär, varav skulle följa att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet
tjänstgörande befattningshavarna icke erfordrades några å civilförvaltningens
stat uppförda medel. Utgifterna skulle redovisas å särskild stat för driftkostnader.
Oberoende av hur frågan örn hjälptryckets framtida ordnande
bomme att lösas, ville dock statskontoret för sin del hävda den uppfattningen,
att här avsedda avlöningskostnader borde bestridas och redovisas i samma
ordning som avlöningarna till tryckerikontorets personal i övrigt. De av utredningen
anlagda affärssynpunkterna funne statskontoret ganska verklighetsfrämmande,
då det gällde en rörelse av denna begränsade omfattning och
med en kundkrets, som uteslutande bestode av försvarets egna myndigheter.

Riksräkenskapsverlcet har i princip anslutit sig till förslaget, att ett för
försvarsväsendet gemensamt tryckerikontor med tillgång till sakkunskap i
tryckeritekniska frågor skulle inrättas och förläggas till civilförvaltningen.
Kontorets beställningsverksamhet borde avse sådant tryck, som erfordrades
för den militära expeditions- och förvaltningstjänsten inom försvarsgrenarna,
medan tryckning för försvarsdepartementet, de centrala förvaltningsmyndigheterna
och anstalterna ävensom för försvarets fabriksföretag borde ombe -

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sörjas av respektive myndigheter och företag själva. Kostnaderna härför
borde liksom hittills bestridas från myndigheternas omkostnadsanslag
respektive från företagens rörelsemedel. För rationalisering av blanketttrycket
borde särskild tjänsteman icke behöva avses. I mån av behov kunde
i stället sakkunnig person tillfälligt anlitas. Annonseringen vore vidare ej
av den omfattning, att särskild konsulent behövdes. I stället för de båda
tjänsterna i 22:a lönegraden borde inrättas en befattning som assistent i
lönegrad Eo 18. I fråga örn gemensamt anslag för tryckningskostnader erinrades,
att den för hela riksstaten numera tillämpade uppställningen innebure,
att varje myndighet skulle bestrida de utgifter som beslutades från
de anslag, som stöde till dess förfogande. Ämbetsverket ville därför bestämt
motsätta sig en återgång till de tidigare förekommande numera avskaffade
gemensamhetsanslagen. I så måtto kunde emellertid verket biträda utredningens
förslag, att, vid bifall till vad verket förut föreslagit, kostnaderna för
allt det tryck, som beslutades av civilförvaltningen och ombesörjdes av tryckerikontoret,
bestredes från särskilda anslagsposter under civilförvaltningens omkostnadsanslag.

Allmänna lönenämnden, som icke uttalat sig angående lämpligheten av den
föreslagna organisationen i och för sig, har med hänsyn till omfattningen av
densamma icke velat motsätta sig, att chefen för tryckerikontoret hänfördes
till lönegraden Eo 26. Tjänstebenämningen intendent syntes emellertid vara
att föredraga. Den föreslagna löneställningen för föreståndaren för den
hemliga förrådsavdelningen — arvode motsvarande löneklass Oa 10 — syntes
väl hög i jämförelse med den som skulle gälla för föreståndaren för den
öppna förrådsavdelningen, nämligen lönegraden A14. Beträffande sistnämnda
lönegradsplacering erinrades, att förrådsmästare vid de af färsdrivande
verken tillhörde lönegraden A 12. Det syntes därför lämpligt, att befattningen
tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet inrättades allenast
såsom extra ordinarie i 12:e lönegraden. Eörrådsmannen, som jämväl
skulle vara bilförare, borde hänföras till lönegrad Eo 6. En av förrådsbiträdesbefattningarna
borde uppföras å extra ordinarie i stället för extra stat. De
för personalen vid hjälptryckeriet föreslagna löneställningarna tillstyrktes.
Därest ett annonskontor ansåges böra organiseras, borde uppmärksammas, att
den för konsulenten förordade lönegradsplaceringen vore för högt tilltagen.
I särskilt yttrande har ledamoten Joel Andersson anfört, att arbetarpersonalen
vid hjälptryckeriet och bokbinderiet borde avlönas enligt kollektivavtal
på sätt gällde för statens reproduktionsanstalt och försvarets tryckeri.

Statens krisrevision har uttalat, att det ur ekonomiska synpunkter mest
betydelsefulla förslaget i betänkandet vore inrättandet av ett särskilt beställningskontor
för infordrande och antagande av anbud samt för rationalisering
av blankettryck m. m. En av kontorets främsta uppgifter borde bliva att i
avsevärd grad utvidga kretsen av de firmor, hos vilka order för försvarsväsendets
räkning kunde placeras. Frågan huruvida kontoret borde avse endast
försvarsväsendet eller örn det borde sammanslås med statskontorets tryckeriexpedition
syntes böra tagas under närmare övervägande. Det senare alter -

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nativet syntes krisrevisionen kunna förväntas medföra ett bättre utnyttjande
av de genom en centralisering av beställningsverksamheten uppkommande
besparingsmöjligheterna. Det syntes sannolikt, att genom en ändamålsenlig
organisation av ett centralt bok- och blankettförråd ansenliga belopp skulle
kunna inbesparas särskilt i fråga örn utgifter för avlöningar. Krisrevisionen
biträdde följaktligen utredningens förslag till centralisering. Det vore uppenbart,
att beträffande annonseringen kostnadsminskningar stöde att vinna.
Det ifrågasattes dock, om så omfattande åtgärder erfordrades som organiserandet
av ett statligt annonskontor. Den huvudsakliga besparingen borde
uppnås genom träffande av avtal med tidningspressen om högsta möjliga
rabattsats. De uppgifter, som i övrigt skulle ankomma på annonsbyrån, borde
åtminstone i viss grad kunna ''tillgodoses genom särskilt utarbetade anvisningar.
Med inrättande av ett annonskontor borde därför anstå i avvaktan på
närmare erfarenheter.

Rikets allmänna kartverk har icke funnit de skäl, på vilka utredningen
grundat sina förslag, övertygande. För den förmedlande och kontrollerande
verksamheten syntes statskontorets tryckerikonsulentinstitution, eventuellt
med förstärkta arbetskrafter, vara lämpad.

Generalpoststyrelsen har anfört, att styrelsen, oberoende av på vilket sätt
framställningen av för försvarsväsendet erforderliga tryckalster komme att
ordnas, funne det framlagda förslaget att centralisera beställningarna och
lagerhållningen till ett särskilt tryckerikontor utgjorde ett praktiskt och ändåmålsenligt
led i organiserandet av tryckningsverksamheten inom försvarsväsendet.
Den för kontoret föreslagna organisationen syntes i stort sett väl
avvägd. Genom samordning av all statlig annonsering skulle säkerligen betydande
ekonomiska och praktiska fördelar kunna vinnas. Härför torde erfordras
ett särskilt organ. Oberoende av denna större frågas lösande syntes
förslaget om inrättandet av ett annonskontor för försvarsväsendet kunna förverkligas.

Statens reproduktionsanstalt har i princip icke haft något att invända mot
inrättandet av ett centralt tryckerikontor. Anstalten har emellertid ifrågasatt,
örn ej anstaltens resurser kunde nyttiggöras i detta sammanhang.

Statens krigsmaterielnämnd har framhållit, att ett överförande av anskaffningen
av erforderliga tryckalster till ett för försvarsväsendet gemensamt
tryckerikontor icke syntes för nämnden förmånligt. Det kunde nämligen medföra,
att den genom standardisering och rationalisering eftersträvade kostnadsminskningen
icke i tillräcklig grad uppnåddes.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har uttalat, att större delen av det blankettryck,
som förbrukades inom nämndens verksamhetsområde, nära överensstämde
med motsvarande tryck inom privatindustrien. Med hänsyn härtill
och till den omständigheten att nämnden till sin disposition hade en väl utvecklad
inköpsorganisation, syntes för nämndens del beställningar av tryck
liksom hittills böra ske genom nämndens egen försorg. För nämndens fabriker
borde en anslutning till ett gemensamt tryckningsanslag icke ifrågakomma,
då tryckningskostnaderna borde belasta fabrikernas driftmedel.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Militära exjieditionst jäns (kommittén har framhållit, att ett nytt tryckalster
för närvarande icke alltid samordnades med redan förefintliga tryckalster,
främst beroende på bristande samarbete mellan de centrala myndigheter,
som uppgjorde förslag till tryckalstren. Kommittén funne en ändring
härutinnan nödvändig och tillstyrkte inrättandet av ett centralt granskande
och samordnande organ.

Svenska boktryckareföreningen och Sveriges grafiska industriförbund ha
framhållit, att utredningens förslag, att en enda institution borde omhänderhava
beställningen av allt tryck för försvarsväsendets räkning, syntes ändamålsenligt.
Samarbete borde dock etableras med tryckeriexpeditionen i statskontoret.
Även vid beställningsfrågornas lösande borde en viss koordination
förefinnas. Möjligen vore det också motiverat, att granskningen av manuskripten
ur teknisk och av tryckningsofferterna ur ekonomisk synpunkt skedde
gemensamt för samtliga statliga organ, såväl civila som militära, då i annat fall
en icke önskvärd bristande enhetlighet i olika statstrycksfrågor kunde uppstå.
Organisationerna underströke vidare, att kontrollen av tryckningsräkningarna
borde bliva enhetlig i fråga örn allt tryck för statliga myndigheter.

Svenska typografförbundet har funnit de sakkunnigas förslag till centralisering
välbetänkt men ifrågasatt, örn icke steget borde tagas fullt ut genom
att en enda institution erhölle uppdrag att handhava och beställa allt statens
tryck och ombesörja all annonsering. En jämnare fördelning av trycket på
olika tryckeriföretag skulle härigenom kunna uppnås, och övertidsarbete, som
onödigt fördyrade trycket, kunde i största möjliga utsträckning undvikas.
All kontroll av prissättningen av det statliga trycket skulle även handhavas
av en och samma myndighet.

Svenska tidningsut givar eföreningen har ansett det otänkbart, att den föreslagna
annonsbyrån skulle kunna erhålla föreningens auktorisation och därmed
komma i åtnjutande av provision på förmedlade annonser. I avsaknad härav
skulle den icke kunna bära sig affärsmässigt. Att högre rabatt skulle beviljas
förefölle uteslutet och utan sådan skulle byrån endast bli en ekonomisk belastning
för statsverket. Det borde beaktas, att tidningarnas annonspriser icke
vore beräknade med hänsyn till att större annonskunder skulle slå sig samman
och därigenom pressa priserna. Att vissa av de uppgifter, som tilltänkts
byrån, kunde ha fog för sig, förnekades ej, men dessa uppgifter kunde fyllas
även utan att den ifrågasatta byrån komme till stånd.

Auktoriserade annonsbyråers förening har framhållit, att en fråga örn
annonsrabatternas beräkning kunde avgöras redan nu utan medverkan av
något statligt annonsföretag genom hänvändelse till tidningarna direkt eller
genom någon av de nu auktoriserade annonsbyråerna. Det vore klart, att
sakkunskap på området vore försvaret till nytta, men man måste ställa sig
tvivlande till huruvida den föreslagna lösningen vore den rätta. Försvarsväsendets
annonsering uppginge för närvarande enligt uppgift till i runt tal
200 000 kronor örn året. Enbart lönekostnaderna för byrån hade beräknats

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till 9 800 kronor årligen. Härtill tomine kostnader för lokal, värme, telefon
m. m. Under normalare tider måste verksamheten bliva direkt förlustbringande.

Tryck erfordras i förhållandevis stor omfattning för försvarets verksamhet.
Genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner utfördes
under budgetåret 1943/44 tryck till ett sammanlagt värde av omkring
(1 185 000 + 290 000=) 1 475 000 kronor, varav på blankettryck belöpte
(522 000 + 75 000 =) omkring 600 000 kronor. Häri ingår jämväl det tryck,
som av sjöförsvarets kommandoexpedition utförts för flygvapnets räkning.
Det torde kunna antagas, att kostnaderna för det publikationstryck, som i
annan ordning beordrats inom försvaret, icke uppgå till avsevärdare belopp.
Däremot framställes i stor utsträckning blankettryck vid sidan av det motsvarande
tryck, som genom kommandoexpeditionernas försorg beställes.
Genom de centrala förvaltningsmyndigheterna framställdes sålunda blankettryck
under budgetåret 1943/44 till ett värde av icke mindre än
omkring 915 000 kronor. Vid de särskilda förbanden framställdes samma
år blankettryck i relativt liten omfattning — för en kostnad av icke fullt
4 000 kronor.

Kostnaderna för försvarets publikationstryck uppgingo sålunda under
budgetåret 1943/44 till omkring 875 000 kronor och för försvarets blanketttryck
till omkring 1520 000 kronor till den del ifrågavarande kostnader i
detta sammanhang kunnat tagas i beräkning.

Kostnaderna för försvarets annonsering uppgå enligt lämnad uppgift för
närvarande till omkring 200 000 kronor per år.

Det är alltså betydande utgifter, som tryckningsverksamheten och annonseringen
inom försvaret under nuvarande förhållanden åsamka statsverket.
Yad blankettrycket beträffar äro kostnaderna anmärkningsvärt höga. Till en
väsentlig del betingas de angivna utgifterna av rådande förstärkta försvarsberedskap.
Det lärer således kunna antagas, att kostnaderna under fredstid
komma att avsevärt nedgå. Dock torde de fortfarande komma att uppgå
till icke oväsentliga belopp. I detta sammanhang bör erinras, att kostnaderna
för försvarsgrenarnas publikationstryck i riksstatsförslaget för nästa budgetår
-—- vilket avser de fredsmässiga utgifterna för försvarsändamål -—- beräknats
till sammanlagt 560 000 kronor och att kostnaderna för enbart arméns
blankettryck uppskattats till över 200 000 kronor. Samtidigt bör erinras örn
att dessa utgifter spegla mycket viktiga grenar av försvarets verksamhet.
Publikationstrycket avser sålunda till övervägande del framställning av läroböcker,
instruktioner och annan undervisningsmateriel men även order, meddelanden
och bestämmelser reglerande försvarets verksamhet i skilda hänseenden.
Blankettrycket sammanhänger väsentligen med det ingående och
detaljerade redovisnings- och kontrollsystemet inom försvaret, beträffande
vilket en förenkling tid efter annan och särskilt under de senare åren eftersträvats
men som till sina huvuddrag måste äga bestånd så länge de på detta

Departementschefen
.

124

Kungl. May.ts proposition nr 170.

område — liksom inom statsverket i allmänhet — gällande ansvarsreglerna
tillämpas.

Icke desto mindre ligger det i sakens natur, att kostnaderna även för fredsförhållanden
vuxit sig så höga, att de draga uppmärksamheten till sig och
måste föranleda en omprövning av möjligheterna att ernå besparingar för
statsverket. Särskilt gäller detta beträffande blankettrycket. I detta syfte
har — såsom i årets statsverksproposition vid anmälan av fjärde huvudtiteln
erinrats —- genom militära expeditionstjänstkommittén verkställts en översyn
i syfte att begränsa det vidlyftiga blankettbeståndet inom försvaret. Uppdrag
har tillika lämnats åt försvarets civilförvaltning att fortlöpande i viss
utsträckning granska blanketterna inom försvaret. I samma syfte har verkställts
den utredning rörande möjligheterna att begränsa tryckningskostnaderna
överhuvudtaget och därmed sammanhängande förrådskostnader ävensom
annonskostnaderna, för vars resultat jag i det föregående redogjort i den
mån det i detta sammanhang är aktuellt. I återstående delar har utredningens
betänkande, såsom i det föregående erinrats, redan föranlett åtgärder. Sålunda
har igångsatts särskild undersökning rörande nyttan av att bibehålla
kaserntryckeriet i Karlskrona. Vidare har principbeslut fattats örn upprättande
av ett centralt bok- och blankettförråd. Även har av riksdagen förutsatts,
att en viss centralisering av försvarets s. k. hjälptrycksanläggningar
inom Stockholm skall komma till stånd.

I det följande ämnar jag närmare ingå på de med genomförandet av
de sistnämnda centraliseringsåtgärderna sammanhängande personalfrågorna.
Vidare upptagas de återstående delarna av tryckeriutredningens föreliggande
förslag, alltså rörande nedbringande av försvarets annonskostnader samt nedbringande
av tryckningskostnaderna genom ändrad ordning för framställning
respektive beställning av tryck m. m.

Annonskostnaderna för försvaret bär tryckeriutredningen ansett kunna
nedbringas dels genom vissa organisatoriska åtgärder — inrättande av en särskild
annonsbyrå för försvaret med tillgång till fackkunnig personal — dels
genom att försvarets annonser förmedlas under gemensam annonsbeteckning,
i vilket fall högre rabatter enligt utredningens förmenande kunde påräknas.
För egen del finner jag det icke behövligt eller lämpligt att enbart för försvarets
räkning inrätta en särskild annonsbyrå. Under fredsförhållanden
torde annonsomsättningen icke bliva så stor, att en sådan byrå skulle vara
sakligt motiverad. Ett bättre utnyttjande av annonsutrymmet och ett lämpligare
urval av annonsorgan — i vilka hänseenden det ofta brister — torde
kunna ernås på enklare vägar, exempelvis genom lämpliga anvisningar till
annonserande myndigheter från redan befintliga organ. Åt statens informationsstyrelse
har Kungl. Majit på föredragning av chefen för finansdepartementet
den 26 januari 1945 uppdragit att verkställa utredning angående åtgärder
till nedbringande av statsverkets annonskostnader. Utredningen omfattar
således annonskostnaderna icke blott för försvaret utan för statsverket
i dess helhet. I avbidan på resultatet av utredningen anser jag mig icke böra

125

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

närmare ingå på den föreliggande frågan. Därest det vid informationsstyrelsens
utredning befinnes möjligt att vinna resultat utan särskilda organisatoriska
åtgärder, torde Kungl. Majit kunna i sinom tid i ärendet besluta utan
riksdagens hörande.

I likhet med tryckeriutredningen, vars mening i detta hänseende vunnit
anslutning i de i ärendet avgivna yttrandena, finner jag ett nedbringande
av tryckningskostnaderna nu lämpligen icke böra ske genom ändrad ordning
för framställning av tryck, exempelvis genom att inrätta ett nytt statligt
tryckeri eller utvidga något redan befintligt dylikt tryckeri. Den kapacitet,
som redan finnes vid statliga tryckerier, bör emellertid i första hand tillvaratagas
när det gäller att tillgodose försvarets behov av tryck och bokbindning,
dock endast i den män härigenom ekonomiska fördelar för statsverket
uppnås. Härvid syftar jag bland annat på statens reproduktionsanstalt liksom
på försvarsstabens eget tryckeri, vilket dock på grund av sin ringa storlek
icke är i stånd att åtaga sig arbeten i större omfattning. Att träffa överenskommelse
med ett eller flera enskilda tryckerier örn övertagande av hela
försvarets tryck finner jag i likhet med tryckeriutredningen ej vara lämpligt.
Jag utgår alltså liksom tryckeriutredningen från att det nuvarande systemet
för framställning av tryck bör bibehållas så länge ekonomiskt fördelaktiga
villkor på denna väg kunna för statsverket uppnås.

Tryckeriutredningens huvudförslag tar sikte på frågan örn nedbringande
av tryckningskostnaderna genom ett lämpligare ordnande av formerna för beställning
av försvarets tryck av olika slag. Såsom av redogörelsen i det föregående
framgår är denna beställningsverksamhet såvitt angår publikationstryck
i det väsentliga centraliserad till försvarsdepartementets kommandoexpeditioner,
medan däremot beställning av blankettryck i betydande omfattning
sker även genom andra myndigheter, särskilt de centrala förvaltningsmyndigheterna
inom försvaret.

Till belysande av vad som i detta sammanhang förstås med beställningsverksamhet
kan det vara lämpligt att erinra om kommandoexpeditionernas
nuvarande uppgifter med avseende å publikationstryck, alltså böcker o. dyl.
Beträffande blankettryck göra sig, såsom av det följande framgår, delvis
andra synpunkter gällande.

Behovet av trycket prövas för arméns och marinens del av vederbörande
kommandoexpedition, som jämväl ombesörjer tryckning samt, om så enligt
gällande bestämmelser erfordras, fastställelse av trycket. Inom kommandoexpeditionen
granskas manuskriptet ur teknisk synpunkt och för vinnande av
önskvärd likformighet i formellt hänseende. Det kan icke alltid förutsättas
— erfarenheten visar att så relativt sällan kan ske — att manuskriptförfättaren
har tillräcklig rutin i dessa speciella hänseenden. I samband med
denna granskning beaktas även exempelvis överensstämmelsen med gällande
föreskrifter i den mån detta med hänsyn till ämnets natur är lämpligt samt
tiden och andra omständigheter det medgiver. Granskningen sker i samråd
med vederbörande stabsorgan. Upplagans storlek, den typografiska utstyr -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sein etc. bestämmas av kommandoexpeditionen, varefter anbud eller kostnadsförslag
infordras genom dess försorg. Vid anbudsprövningen sker samråd
med statskontorets tryckerikonsulent -— intet anbud antages, som icke av
denne godkänts — varefter manuskriptet befordras till sättning. Korrekturläsning
sker såväl av manuskriptförfattaren som inom kommandoexpeditionen.
Även härvidlag har erfarenheten visat lämpligheten av att anlita rutinerad
personal till kontroll av den korrekturläsning, som verkställes av manuskriptförfattaren.
Sedan tryckningstillstånd meddelats, boken tryckts och försäljningspris
fastställts, sker distribution genom kommandoexpeditionens
försorg i enlighet med meddelade bestämmelser. Återstoden av upplagan
upplägges till förvaring och vård i expeditionens förråd. Genom kommandoexpeditionens
försorg uppgöras till förbandens tjänst s. k. bokorder och bokregister,
d. v. s. förteckningar över befintliga böcker etc., vilka successivt
ändras och kompletteras allteftersom nytt tryck tillkommer, varförutom stabernas
och förbandens lager av böcker m. m. årligen kontrolleras. Härtill
kommer för sjöförsvarets kommandoexpedition uppgiften att i sinom tid centralt
införa beslutade ändringar speciellt i hemligt tryck.

Av dessa inom kommandoexpeditionen utförda arbetsuppgifter torde till
beställningsverksamhet i egentlig mening vara att hänföra i huvudsak endast
granskningen av manuskript i tekniskt hänseende, bestämmandet av den typografiska
utstyrseln m. m., anbudsprövningen, korrekturläsningen samt meddelandet
av tryckningstillstånd och fastställandet av försäljningspris. Härutöver
ankomma, såsom redogörelsen utvisar, på kommandoexpeditionerna flera
andra uppgifter, exempelvis prövning av behovet av tryckning, granskning av
manuskript i sakligt hänseende, fastställande av upplagornas storlek, meddelande
av bestämmelser i anslutning till trycket samt distribution, förrådshållning
och förrådskontroll.

Tryckeriutredningen har nu föreslagit, att de arbetsuppgifter, som sammanhänga
med beställning av publikations- och blankettryck för försvaret,
skola centraliseras till en för försvaret gemensam institution, ett tryckerikontor,
som skall fungera som ett samordnande, granskande och tryckeritekniskt
rådgivande organ beträffande allt tryck för försvarets räkning. Inom en
för försvaret gemensam kommandoexpedition skulle dock även framdeles finnas
en reglementsdetalj för fastställande av tryck, bestående av högst två officerare.
Förslaget har i princip förordats i åtskilliga remissyttranden. I vissa yttranden
ha emellertid avvikande meningar anförts. Meningsskilj aktigheterna
avse framför allt frågan örn tryckerikontorets ställning inom försvaret. I
detta hänseende ha de sakkunniga förordat, att kontoret skulle anknytas till
försvarets civilförvaltning. En ledamot inom utredningen har förordat, att
verksamheten i direkt anslutning till nuvarande organisation skulle förläggas
till den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen, vilken vid bifall
till vad jag i det följande kommer att föreslå skall inrättas inom försvarsdepartementet
från och med nästa budgetår. Sistnämnda inom utredningen
framförda förslag har vunnit anslutning i princip i vissa av de i ärendet avgivna
utlåtandena.

127

. Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Även jag finner det sannolikt, att det genom en ytterligare centralisering
av beställningsverksamheten skall bliva möjligt att nedbringa kostnaderna
kanske icke så mycket genom ernående av för kronan fördelaktigare leveransavtal
— i detta hänseende sker redan nu, såsom av redogörelsen i det
föregående framgår, en central granskning även för försvarets del genom den
tryckeritekniska sakkunskapen inom statskontoret — som fastmer därigenom
att på så sätt bör kunna ernås en bättre överblick över verksamheten, en
effektivare kontroll över att tryckningskostnader icke onödigtvis nedläggas
och ett samordnande av verksamheten mellan de olika försvarsgrenarna.

Innan jag ingår på en granskning av föreliggande förslag i ämnet, vill
jag emellertid framhålla, att vissa svårigheter föreligga att under nuvarande
extraordinära förhållanden i alla enskildheter bedöma frågan. En viss försiktighet
synes mig därför motiverad vid ställningstagandet. Att under nuvarande
förhållanden, då verksamheten är onormalt omfattande, skrida till
mer genomgripande förändringar i organisatoriskt hänseende synes mig icke
välbetänkt.

En granskning av de förslag till centralisering av beställningsorganisationen,
som framlagts eller diskuterats, ger vid handen, att så ansetts kunna
ske på i huvudsak någon av följande vägar:

1. Jämväl blankettrycket centraliseras till försvarsdepartementets gemensamma
kommandoexpedition. Denna kommandoexpedition skulle sålunda
omhänderhava icke blott, såsom nu är fallet, publikationstrycket utan även
allt försvarets blankettryck.

2. Publikationstrycket och blankettrycket centraliseras till försvarets
civilförvaltning, inom vilket ämbetsverk för ändamålet upprättas ett tryckerikontor.

3. Publikationstrycket och blankettrycket beställes genom statskontorets
tryckeriexpedition.

4. Publikationstrycket decentraliseras till cheferna för försvarsgrenarna
och försvarsstaben; beställningsverksamheten i inskränkt bemärkelse förlägges
dock till statskontoret. Blankettrycket centraliseras i huvudsak till
centrala vämpliktsbyrån.

Alternativ 1 ansluter sig till den uppfattning, som hävdats av reservanten
inom tryckeriutredningen, och till den organisation, som nu är fastställd.
En ytterligare centralisering utöver den nuvarande skulle emellertid
ernås därigenom att dels kommandoexpeditionernas bokdetaljer sammanslås
till ett organ vid bifall till det förslag, som i det följande framlägges, dels
även blankettrycket centraliseras till detta organ. Av de förut lämnade statistiska
uppgifterna framgår emellertid, att ett förläggande dit jämväl av befattningen
med det blankettryck, som nu beställes i annan ordning, skulle
innebära en högst väsentlig ökning av kommandoexpeditionens arbetsbörda
och därmed en utökning jämväl av personalorganisationen. Med hänsyn härtill
och då det av andra skäl, till vilka jag återkommer, är önskvärt, att blankettrycket
centraliseras till försvarets civilförvaltning, anser jag mig icke böra
förorda detta alternativ.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. ’

Vid bedömandet av alternativ 2 måste beaktas, att till försvarets civilförvaltning
nyligen, såsom av det föregående inhämtas, förlagts kontrollen
över en stor del av försvarets blanketter, dock ej över sådana av rent militär
eller teknisk art. Vid Kungl. Maj:ts beslut i detta avseende var avsikten närmast,
att civilförvaltningen skulle ur blankettekonomiska och därmed sammanhängande
synpunkter granska försvarets blanketter i syfte att förenkla blankettbeståndet
och få till stånd en välbehövlig begränsning av antalet. Såsom närmare
framgår av vad i det följande (s. 188 ff.) kommer att anföras, Ilar emellertid
civilförvaltningen vid sitt förevarande granskningsarbete funnit sig böra
ingå även på rent organisationsmässiga undersökningar och har i detta syfte
anställt ett antal befattningshavare, däribland en revisor i lönegraden Eo 21
efter beslut av 1944 års riksdag. Häremot har statens organisationsnämnd i
avgivet remissyttrande anfört betänkligheter och föreslagit, att granskningsarbetet
skall begränsas till sådan granskning, som ursprungligen varit avsedd.
I det följande kommer jag att i huvudsak ansluta mig till denna nämndens
uppfattning och framlägga förslag till härav betingad personalorganisation
för civilförvaltningen. Samtidigt kommer jag att föreslå, att civilförvaltningens
granskningsuppdrag utvidgas till att omfatta blankettekonomisk
granskning även av blanketter av rent militär och teknisk art. I detta uppdrag
bör ingå jämväl prövning, i den mån så lämpligen kan ske, av behovet
av blanketter med utgångspunkt i de föreliggande organisatoriska förhållandena.

I fråga örn blanketter torde föreligga ett samband mellan å ena sidan utformandet
i blankettekonomiskt hänseende och å andra sidan framställandet
i tryck. Det synes därför lämpligt, att åt civilförvaltningen uppdrages att
ombesörja beställning och framställande i tryck av de blanketter, som av
ämbetsverket granskats. Mer tveksamt är, om skäl föreligga att åt civilförvaltningen
uppdraga jämväl de uppgifter, som sammanhänga med beställning
och framställning av publikationstryck. I vart fall synes så icke böra ske
samtidigt med att de maktpåliggande uppgifterna med försvarets blanketttryck
överföras på civilförvaltningen. Alternativ 2 finner jag mig därför
kunna nu biträda endast såvitt avser blankettrycket. Det bör beaktas, att
blankettrycket icke i lika hög grad som publikationstrycket kräver medverkan
av militär personal, sedan det sakliga innehållet fixerats av vederbörande
staber eller förvaltningsmyndigheter.

Yad angår alternativ 3, torde med hänsyn till vad nyss anförts endast
publikationstrycket kunna komma i fråga för överförande till statskontoret.
Blankettrycket synes nämligen icke böra lösbrytas från sitt samband med den
blankettekonomiska granskningen inom försvarets civilförvaltning. Av de med
publikationstrycket sammanhängande uppgifterna torde vidare endast en del
— de i beställningsverksamheten i egentlig mening ingående — kunna
övertagas av statskontoret. De återstående uppgifterna, exempelvis prövning
av behovet av tryck, granskning av manuskript i sakligt hänseende och meddelande
av erforderliga med trycket sammanhängande bestämmelser, måste

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

alltfort handläggas av militär myndighet, lämpligen den för försvaret gemensamma
kommandoexpeditionen. Då hemligt militärtryck icke gärna bör utföras
på ett utanför försvarsorganisationen stående civilt ämbetsverks ansvar,
torde icke heller denna del av publikationstrycket böra överföras till
statskontoret. Någon egentlig fördel av att till statskontoret i en sådan begränsad
omfattning överföra publikationstrycket synes icke vara att vinna.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande av att statskontorets
sakkunskap i tryckeritekniska frågor i vart fall avses skola i annan ordning
anlitas — härutinnan hänvisas till det följande — är jag icke beredd att förorda
detta alternativ.

Alternativ 4 innebär bland annat en decentralisering av vissa delar av
verksamheten till försvarsgrenscheferna och försvarsstaben samt förläggning
av blankettrycket till ett organ, som icke har särskilda kvalifikationer härför.
dag kan icke finna detta förslag godtagbart ur de synpunkter som i det föregående
angivits.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att beställning av tryck för försvarets
räkning — i den mån icke Kungl. Majit av särskilda skäl annorlunda
förordnar — i fortsättningen sker vad beträffar publikationstryck
genom den centrala kommandoexpeditionen för försvaret och vad beträffar
blankettryck genom försvarets civilförvaltning. Båda organen böra i tryckeritekniska
frågor samt vad beträffar anbudsprövning och fördelning av tryck
mellan olika företag samråda med statskontoret jämlikt gällande bestämmelser
och praxis. Det bör anmärkas, att en naturlig gränsdragning föreligger
mellan publikationstryck och blankettryck samt att verksamheten i båda
fallen även i fredstid torde bliva så pass omfattande, att det är i och för
sig motiverat att fördela den på två organ som var för sig centralt för hela
försvaret svarar för sitt område. Av betydelse för mig har även valdt, att
den förordade organisationen kan genomföras även under den nuvarande beredskapstiden.
Om en mer långtgående centralisering i en framtid befinnes
erforderlig, innebär nämnda organisation icke hinder härför.

Innan jag ingår på de personalfrågor som vid ett genomförande av förslaget
uppkomma, må beröras frågan örn uppgifterna för det centrala bokoch
blankettförråd och den centrala hjälptrycksanläggning, vilka enligt det
föregående jämlikt riksdagens redan fattade beslut skola komma till stånd.

Sedan det centrala bok- och blankettförrådet inrättats, bör på försvarsdepartementets
kommandoexpedition icke ankomma annan förråds- eller
distributionsverksamhet än för rent interna ändamål. Det centrala förrådet
bör erhålla i uppgift att distribuera öppet och hemligt tryck till försvarets
olika organ, att försälja tryck till enskilda, att i förråd förvara icke-distribuerat
tryck och klichéer samt att i den utsträckning så prövas erforderligt
centralt införa rättelser i hemligt tryck. Då förrådet avsetts skola tillkomma
bland annat för att undvika, att för lagerändamål av denna art disponeras utrymmen
i större omfattning i anslutning till ämbetslokaler på olika ställen
i huvudstaden, böra — såsom förutsatts i propositionen 1944: 174 — hos de

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. 12445 9

130

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

olika myndigheterna samt i staberna och förbanden förvaras endast mindre
förråd för täckande av det omedelbara behovet av böcker och blanketter.

Måhända kan övervägas, huruvida icke till de nu angivna uppgifterna bör
läggas uppgiften att utföra den kontroll av bok- och blankettbeståndet vid
staber och förband, som nu ankommer på kommandoexpeditionerna. Denna
fråga synes dock böra ytterligare övervägas, varefter beslut i ämnet torde få
fattas av Kungl. Majit.

Det synes icke behövligt, att förrådet i administrativt hänseende inordnas
under den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen eller under försvarets
civilförvaltning. Lämpligare synes vara att förrådet anknytes till
någon redan befintlig förrådsorganisation. Ehuru förrådet blir gemensamt
för alla tre försvarsgrenarna, synes hinder icke möta mot att förrådet underställes
arméns intendenturförråd i Stockholm. Avlöningskostnaderna för förrådet
synas därför böra bestridas från arméns avlöningsanslag och omkostnaderna
från arméns härför avsedda anslag.

Såsom av det föregående framgår förfogar försvarsstaben nu över ett
tryckeri, varförutom vid vissa militära institutioner — kommandoexpeditionerna,
marinstaben, arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen,
flygförvaltningen och arméns intendenturförråd -— finnas smärre s. k. hjälptrycksanläggningar.
På sätt i nyssnämnda proposition och av riksdagen förutsatts
utgår jag från att dessa anläggningar i lämplig utsträckning centraliseras,
lämpligen genom att sammanföras med försvarsstabens tryckeri. De nuvarande
anläggningarna — inklusive försvarsstabens tryckeri — sysselsatte år 1942 enligt
tryckeriutredningen sammanlagt 27 personer, varav 11 värnpliktiga, och
disponerade ett sammanlagt lokalutrymme av 373 kvadratmeter. Det av utredningen
föreslagna tryckeriet har beräknats skola sysselsätta 9 personer
och disponera ett utrymme av 215 kvadratmeter. Ehuru dessa personalberäkningar
icke äro fullt rättvisande — vissa av de i hjälptrycksanläggningarna
sysselsatta torde utföra även annat arbete -— ge de dock vid handen, att en
rationellare organisation bör kunna ernås.

Vid tryckeriet, vilket här benämnes försvarets tryckeri, böra icke utföras
andra arbeten än sådana som med ekonomisk fördel för statsverket
kunna där utföras. Skulle behov befinnas föreligga att, på sätt tryckeriutredningen
föreslagit, till närmare kontroll av tryckeriets bärighet bestrida
tryckeriets utgifter från en särskild driftkostnadsstat, på vars inkomstsida
uppföras likvider från de beställande myndigheterna, torde denna fråga framdeles
efter vunnen närmare erfarenhet få upptagas till prövning. Tills vidare
räknar jag med att kostnaderna skola i vanlig ordning bestridas från riksstatsanslag
och att särskild ersättning för åt försvarets myndigheter utfört
ax-bete icke skall uppbäras. Erforderlig kontroll över driftsekonomien lärer
på enklare vägar vara möjlig att ernå. I detta hänseende torde riktlinjer böra
fastställas i samråd med statskontorets tryckeriexpedition. Vid tryckeriet bör
jämväl ske utbildning av personal för föi-svarets räkning på sätt nu är fallet.
Till tryckeriet bör, örn erforderliga lokaler kunna anskaffas, knytas ett bokbinderi,
vid vilket bör utföras bokbindning för försvarets räkning i den be -

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gränsade utsträckning, som av tryckeriutredningen angivits, samt förläggas
fackutbildning av försvarets personal. Införande av rättelser i tryck bör, såsom
i det föregående angivits, ske genom bok- och blankettförrådets försorg.

Det synes mig icke direkt nödvändigt, att ifrågavarande tryckeri med bokbinderi
i fortsättningen sorterar under försvarsstaben. Jag finner det lämpligare,
att även denna anstalt anknytes till arméns intendenturförråd i Stockholm.
Detta innebär icke ändring i fråga örn det biträde, som av tryckeriet
nu lämnas försvarsstabens fotoanstalt. Kostnaderna för tryckeriet böra bestridas
i samma ordning som kostnaderna för bok- och blankettförrådet.

Jag övergår härefter till frågan örn personalbehovet vid genomförande av
förevarande förslag.

Vid bokdetaljerna inom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner
äro enligt det föregående nu anställda följande befattningshavare, nämligen
två detaljchefer, pensionerade officerare i löneklass Oall, fem pensiorade
officerare i löneklass Oa 10 samt tre pensionerade underofficerare
i löneklass UO 8. Härutöver sysselsättas vid bokdetaljerna biträdespersonal,
i huvudsak värnpliktiga, samt — mot särskild ersättning — officerare
och underofficerare för tillsyn av framställning av hemligt tryck.
1941 års försvarsutredning, som förutsatte, att den sammanslagna bokdetaljen
skulle handhava de uppgifter, som för närvarande fullgöras av de två bokdetaljerna
vid lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, föreslog
i sitt betänkande, att vid detaljen skulle vara anställda en pensionerad
officer som chef och i övrigt fem pensionerade officerare och två pensionerade
underofficerare.

Vid genomförandet av mitt förslag bliva vissa minskningar i den nuvarande
och den av försvarsutredningen beräknade personalen möjliga. De med
blankettrycket och förrådsverksamheten sammanhängande arbetsuppgifterna
bortfalla nämligen helt. Som chef för kommandoexpeditionens bokdetalj
bör finnas anställd en pensionerad officer med arvode motsvarande
nettolön i löneklass Oa 11. Vid detaljen torde härutöver erfordras ytterligare
två officerare, vilka böra anställas mot arvode motsvarande nettolön i löneklass
Oa 10, båda med uppgift att biträda vid granskning av tryck m. m. Av
dessa bör den ene i första hand syssla, med granskning av hemligt tryck.
Efter en avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen bör vid uppkommande
ledighet å den ena av dessa befattningar övervägas, örn icke
i stället civil sakkunnig bör anställas. Tills vidare så länge publikationstrycket
är av mera betydande omfattning torde härutöver ytterligare en officer
vara erforderlig vid bokdetaljen. Även denne officer synes böra anställas
mot arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Skulle den av de båda
nuvarande detaljcheferna, som vid förslagets genomförande icke längre erfordras,
önska kvarstanna i denna befattning, synes han böra erhålla arvode
enligt sin förutvarande löneklass. För expeditions- och kassagöromål samt för
korrekturläsning m. m. torde böra finnas anställd en pensionerad underofficer
i löneklass UO 8 samt högst tre biträden, varav ett i lönegraden Eo 7
och de övriga i högst lönegrad Eo 4.

Vid dessa beräkningar har jag förutsatt, att översyn i sakligt hänseende av

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

publikationstrycket skall genom kommandoexpeditionens försorg ske i den mån
personalen det medhinner och så är lämpligt. Principiellt bör dock ansvaret
för manuskriptens sakliga innehåll åvila manuskriptförfattarna. Yid personalberäkningarna
har jag vidare förutsatt, att den militära personalen icke i så
stor utsträckning som nu är fallet skall tagas i anspråk för korrekturläsning
utan att dessa uppgifter skola överlåtas på biträdespersonal i den mån så
är möjligt.

Det centrala bok- och blankettförrådet synes böra ställas under
ledning av en pensionerad officer i löneklass Oa 10, som tillika bör ha att
taga vård örn det hemliga trycket. I enlighet med tryckeriutredningens förslag
synes härutöver böra vara anställd en föreståndare närmast för den öppna
förrådsavdelningen. Jag har intet att erinra mot att härför anställes lämplig
civil befattningshavare, vilken i enlighet med allmänna lönenämndens förslag
torde böra under benämningen förrådsmästare hänföras till 12:e lönegraden.
Dock torde denne tills vidare böra i avbidan på närmare erfarenheter erhålla
extra ordinarie anställning. Tryckeriutredningen har häratöver beräknat personalbehovet
till 1 förrådsman i lönegrad Eo 5 samt 2 å 3 förrådsbiträden
i lönegrad Eo 2 och Ex 2, vartill skulle komma viss med tryckerikontoret i
övrigt delvis gemensam kvinnlig biträdespersonal.

För egen del vill jag erinra att vissa svårigheter möta att under nuvarande
förhållanden tillförlitligt beräkna behovet av biträdespersonal. Antalet kvinnliga
biträden vid förrådet synes böra begränsas till ett — vilket i enlighet
med utredningens förslag bör handha de smärre kassagöromål som förekomma
—• i lie lönegraden och antalet förrådsman (förrådsbiträden) till
två. Sistnämnda befattningar böra lämpligen erhålla manliga innehavare.
Jag förordar från denna förutsättning, att den ene hänföres till 5:e lönegraden
och att den andre — tillika bilförare — i enlighet med statskontorets förslag
hänföres till 6:e lönegraden. Medel för anställande av nu avsedd personal,
vilken synes böra hänföras till löneplan MEo i militära icke-ordinariereglementet,
kommer att av mig i det följande beräknas under arméns avlöningsanslag.
Den biträdeshjälp, som härutöver erfordras, torde böra tillgodoses
genom anlitande av icke vapenföra värnpliktiga. Det är att antaga att i fredstid
så behöver ske endast i ringa utsträckning. Jag förutsätter, att den
bil, som tryckeriutredningen funnit erforderlig, kan ställas till förfogande
genom arméns försorg.

I det föregående har förutsatts, att på förrådet jämväl skall ankomma att
centralt införa rättelser i hemligt tryck. Det synes dock icke erforderligt att
härför anställa särskild befattningshavare. För sådant ändamål torde böra
anlitas tillfälligt anställd officerspersonal på sätt sker för kontroll av framställningar
av hemligt tryck. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att fastställa
grunder för den ersättning som bör utgå till dylik personal.

Yid bifall till detta förslag skulle sålunda vid den för försvaret gemensamma
bokdetaljen och vid det centrala bok- och blankettförrådet finnas anställda
en officer i löneklass Oa 11, fyra officerare i löneklass Oa 10, varav en
(eventuellt i Oa 11) endast tills vidare, en underofficer i löneklass UO 8 samt
en förrådsmästare i lönegraden Eo 12 förutom biträdespersonal. Två pen -

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sionerade officerare — framdeles tre — samt två pensionerade underofficerare
skulle alltså bortfalla. Härvid har förutsatts, att det hjälp trycker i, som
för närvarande finnes i sjöförsvarets kommandoexpedition, överflyttas till
försvarets tryckeri.

Centralförrådets tillkomst medför härutöver minskat personalbehov vid
vissa av de övriga myndigheter i Stockholm, vilkas bok- och blankettlager
delvis överföras till centralförrådet. Tryckeriutredningen har icke framlagt
några beräkningar rörande i vilken utsträckning så kommer att bliva fallet
annat än i så måtto, att utredningen angivit, att en förrådsförman i lönegraden
A 7 vid arméförvaltningen — numera vid försvarets civilförvaltning — kan
överföras till en av tjänsterna vid centralförrådet. En dylik överflyttning
kan vid bifall till mitt förslag icke ske, enär någon ordinarie civil tjänst icke
kommer att finnas inrättad vid förrådet. Jag förutsätter emellertid, att innehavaren
av nämnda förrådsförmanstjänst överföres till den extra ordinarie
förrådsmästarbefattning, som vid bifall till mitt förslag skall finnas vid centralförrådet,
och att hans ordinarie befattning uppföres på övergångsstat vid försvarets
civilförvaltning. På mitt föranstaltande ha från vederbörande myndigheter
införskaffats uppgifter rörande den personal, som sysselsättes vid de
nuvarande decentraliserade förråden och med distributionen därifrån. En
granskning av dessa uppgifter ger vid handen, att myndigheterna förutsatt,
att en avsevärt större förrådsverksamhet än som i det föregående angivits
fortfarande skulle ankomma på myndigheterna. Vidare har det visat
sig svårt att under nuvarande extraordinära förhållanden erhålla en noggrann
uppfattning örn i vad mån den avsedda personalen är oundgängligen erforderlig
för andra arbetsuppgifter. Sedan förrådets uppgifter närmare fastlagts,
torde därför en förnyad undersökning i ämnet böra utföras. Jag förutsätter,
att på Kungl. Maj:t skall ankomma att meddela föreskrifter örn den personalminskning,
som på grundval av denna undersökning kan visa sig möjlig
att genomföra.

Till försvarets civilförvaltnings personalorganisation återkommer
jag i det följande.

Mot tryckeriutredningens förslag till personalorganisation för försvarets
tryckeri med tillhörande bokbinderi synes intet vara att i huvudsak erinra.
Utredningens förslag till löneställningar för de olika befattningshavarna torde
kunna godtagas. Om så befinnes lämpligt bör dock avlöning utgå enligt
kollektivavtal. I den mån personalen beredes extra ordinarie anställning, bör
löneplan MEo tills vidare komma till användning. Beträffande av förslagets
genomförande föranledd personalminskning vid vissa av försvarets myndigheter
i huvudstaden göra sig motsvarande synpunkter gällande som anförts
beträffande det centrala bok- och blankettförrådet.

Genomförandet av förslagen blir i viss mån beroende av vid vilken tidpunkt
lokaler kunna färdigställas för det centrala bok- och blankettförrådet,
utökade tryckerilokaler anskaffas och civilförvaltningen övertaga befattningen
med blankettrycket. Jag anser mig därför i personalstaten för försvarsdepartementets
kommandoexpedition böra för bokdetaljen för nästa budgetår upptaga
den nuvarande personalen men förutsätter, att det skall ankomma på

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Maj :t att besluta rörande befattningarnas avveckling på sätt i det föregående
angivits i samband med den nya organisationens genomförande eller
i den mån möjlighet härtill eljest erbjuder sig. Å andra sidan anser jag mig
böra under arméns anslag räkna med att befattningar uppföras för det nya
centralförrådet och för hjälptryckeriet, vilka befattningar dock — i den mån
de ha motsvarighet å kommandoexpeditionens personalstat — böra besättas
endast i den mån motsvarande befattningar vid kommandoexpeditionen indragas.

På de skäl marinförvaltningen och riksräkenskapsverket anfört kan jag
icke biträda det av tryckeriutredningen framställda förslaget örn uppförande
av gemensamma anslag å fjärde huvudtiteln för bestridande av tryckningsrespektive
annonskostnader för försvaret.

Yad tryckeriutredningen anfört rörande kontroll av tryckningsråkningar
ger mig icke anledning till huvudsakligare erinran. Denna fråga torde komma
att anmälas av chefen för finansdepartementet.

De av mig i det föregående framlagda förslagen innebära i kort samman
fattning följande.

1. Bestyret med beställning m. m. av försvarets publikationstryck centraliseras
till den för försvaret gemensamma kommandoexpedition, som i det
följande föreslås skola komma till stånd.

2. Motsvarande uppgifter beträffande försvarets blankettryck centraliseras
till försvarets civilförvaltning.

3. Båda organen skola i tryckeritekniska frågor samt vad beträffar anbudsprövning
och fördelning av tryck mellan olika företag samråda med statskontorets
tryckeriexpedition.

4. Det centrala bok- och blankettförråd, som jämlikt redan fattat beslut
skall inrättas för försvarets institutioner i huvudstaden och som bör underställas
arméns intendenturförråd i Stockholm, övertager samtliga de på kommandoexpeditionerna
nu ankommande bestyren med distribution och förvaring
av tryck ävensom större delen av de på de centrala förvaltningsmyndigheterna
inom försvaret m. fl. ankommande motsvarande uppgifterna.

5. De smärre hjälptrycksanläggningarna för försvarets myndigheter i
Stockholm sammanföras i den mån så prövas lämpligt med försvarsstabens
tryckeri till ett centralt hjälptryckeri — eventuellt med därtill anknutet bokbinderi
— vilket underställes arméns intendenturförråd i Stockholm.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts meddela närmare bestämmelser rörande
organisationsändringarnas genomförande m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maji
måtte föreslå riksdagen

att besluta, att tryckningsverksamheten inom försvaret och
därmed sammanhängande arbetsuppgifter skola från och med
budgetåret 1945/46 organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående föreslagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 135

[3 ] Ändrade grunder för avlöning åt underofficerare och underbefäl vid utbildning
till officer.

Enligt gällande bestämmelser uppbära underbefäl oell underofficerare på
aktiv stat under kommendering till officersutbildning — med avstående av
de med beställningen förenade löneförmånerna — värnpliktigs avlöning,
såframt ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Sistnämnda undantagsbestämmelse
bär tidigare åsyftat endast föreliggande försörjningsplikt. Vid anmälan
av propositionen 1944: 185 angående vissa avlönings- m. fl. anslag
under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1944/45 uttalade jag
emellertid (s. 157), att hänsyn i förevarande avseende borde kunna tagas
jämväl till andra ekonomiska förhållanden, främst skattebörda, samt förutsatte,
att Kungl. Majit skulle äga medgiva, att här avsedd beställningsliavare
med hänsyn till skattebörda eller annan av särskilda omständigheter betingad
skuldbörda finge helt, delvis eller för viss begränsad tid bibehålla
de med beställningen på aktiv stat förenade löneförmånerna. Vad sålunda
anförts lämnades av riksdagen utan erinran (riksdagens skrivelse 1944: 321,
s. 20).

I skrivelse den 7 november 1944 med förslag till bestämmelser angående
antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter till officer
på aktiv stat och i reserven samt uttagning för utbildning till värnpliktig
officer har chefen för armén upptagit nu gällande bestämmelser, att fast anställd
personal under tjänstledighet för kommendering till krigsskolans officerskurs
skall avstå med innehavande beställning förenade avlöningsförmåner,
såvida icke Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande försörjningsplikt
annorlunda förordnar. Armécliefen har härvid erinrat därom, att enligt
hittills gällande bestämmelser personal varom här är fråga antagits till
aspiranter först efter avlagd begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola
och under studierna härför fullgjort ordinarie tjänstgöring.
I fråga örn officersaspiranter avses enligt arméchefens förslag antagning av
personal på aktiv stat till aspirant äga rum i samband med kadettskolans
avslutande — kadettskolan sammanfaller med utbildningen å vinterlinjen
för till officersutbildning uttagna värnpliktiga. Studierna vid försvarets läroverk
för avläggande av begränsad studentexamen komma sålunda att infalla
under tiden för anställning såsom officersaspirant. Då dessa studier icke
under alla förhållanden med säkerhet kunna föra fram till avläggandet av
begränsad studentexamen och därmed erhållen kommendering till krigsskolans
officerskurs, bör enligt arméchefens mening — i likhet med vad som
för närvarande gäller i fråga om elevtiden vid arméns underofficersskola —
elevtiden vid förevarande läroverk för avläggande av begränsad studentexamen
ävensom tiden för trupptjänstgöring mellan klasserna vid nämnda
läroverk och efter avlagd begränsad studentexamen fortfarande betraktas
såsom fullgörande av ordinarie tjänstgöring. Beträffande reservofficersaspiranter
föreslår arméchefen, att antagning till aspirant av personal på aktiv
stat skall ske i samband med påbörjande av kadettskola och att denna skola
således inrymmes i den utbildning, reservofficersaspiranten skall genomgå.

Departements chefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Reservofficersaspirant, som är fast anställd, skall enligt armécliefens förslag
under tiden för utbildning till officer i reserven anses fullgöra ordinarie
tjänstgöring.

I avlöningshänseende innebär arméchefens förslag, att aspirant, som
innehar anställning såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, skall
vid utbildning till officer på aktiv stat intill tiden för kommendering till
officerskurs vid krigsskolan och vid utbildning till reservofficer under hela
utbildningstiden äga uppbära med den fasta anställningen förenade löneförmåner.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande över arméchefens förslag erinrat
örn 1944 års riksdags förenämnda beslut örn bemyndigande för Kungl.
Maj:t att jämväl med hänsyn till skattebörda eller av annan omständighet
betingad skuldbörda medgiva aspirant, som innehar beställning på aktiv
stat, att helt eller delvis eller för viss begränsad tid bibehålla de med den
fasta anställningen förenade avlöningsförmånerna. Syftet härmed är, framhåller
ämbetsverket, att över huvud taget möjliggöra för fast anställda att
mottaga kommendering till officersutbildning. Försvarets civilförvaltning
har vidare i förevarande fråga anfört i huvudsak följande.

Vunna erfarenheter hade givit vid handen, att vissa olägenheter vore förenade
med den nuvarande anordningen. I de flesta fall, såväl där försörjningsplikt
förelåge som där så icke vore förhållandet, saknade den fast anställda
personalen de ekonomiska betingelserna för att kunna mottaga kommendering
till officersutbildning, försåvitt icke förmånligare avlöning erbjödes
än som tillkomme värnpliktiga i allmänhet. Den omständigheten, att frågan
örn den avlöning, som skulle tillkomma här avsedd aspirant under tiden för
kommenderingen till krigsskolan, vore beroende av särskilt beslut av Kungl.
Maj:t, medförde också en viss osäkerhetskänsla. Det syntes icke heller uteslutet,
att angivna förhållanden kunde ha en oförmånlig inverkan på rekryteringen
av aspiranter ur de fast anställdas led. Detta antagande bestyrktes
därav, att fast anställda i olika sammanhang framhållit, att de icke sage sig
i stånd att fullgöra en påbörjad officersutbildning, därest ansökan örn bibehållande
av full lön icke vunne bifall. Att ett sådant förhållande icke
stöde i god överensstämmelse med nuvarande principer, enligt vilka vid
officersrekryteringen det naturliga urvalet skulle vara avgörande, syntes
uppenbart. Ej heller borde i detta sammanhang bortses från att de elever,
varom här vore fråga, i motsats till övriga aspiranter, vilka antoges direkt
efter avslutad skolgång, under relativt lång tid före kommenderingen till
krigsskolan innehaft förvärvsarbete och sålunda kunnat inrätta sig efter viss
standard, varmed givetvis följde vissa bundna utgifter utöver skatter, försäkringspremier
och dylikt.

Med hänsyn till angivna förhållanden och då officersaspirant, som vore
fast anställd, under tiden för kommenderingen till försvarets läroverk avsåges
skola bibehålla oavkortade avlöningsförmåner, ansåge civilförvaltningen skäl
tala för att motsvarande borde gälla jämväl under tiden för dylik aspirants
kommendering till krigsskolans officerskurs (motsvarande). Vad nu sagts
borde givetvis äga motsvarande tillämpning beträffande marinen och flygvapnet.

Såsom försvarets civilförvaltning framhållit ha vunna erfarenheter givit
vid handen, att vissa olägenheter äro förbundna med nuvarande bestämmelser

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

om de avlöningsförmåner, vilka under utbildning till officer tillkomma
underbefäl och underofficerare på aktiv stat. Från personalens sida har
sålunda gjorts gällande, att dylik tjänstgöring understundom medfört så
allvarliga påfrestningar för den enskilde beställningshavarens ekonomi, att
vederbörande sett sig nödsakad avbryta påbörjad officersutbildning, därest
icke medgivande i fråga örn bibehållande av de med den fasta anställningen
förenade löneförmånerna kunnat utverkas. De nuvarande bestämmelserna
lia, förutom att de medfört svårigheter vid tillämpningen, skapat
osäkerhetskänsla hos den därav berörda personalen. Ur rekryteringssynpunkt
kunna således erinringar riktas mot bestämmelserna i deras nuvarande
utformning. I betraktande av önskvärdheten av att städse förfoga
över en på bredast möjliga basis rekryterad, kvalitativt högtstående officerskår
finner jag därför goda skäl tala för en ändring av gällande regler
på området. Härvid synes skäligt, att aspirant, vilken innehar anställning
såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, medgives rätt att under
hela tiden för utbildning till officer uppbära med den fasta anställningen
förenade löneförmåner. Yad nu sagts gäller främst den, som genomgår utbildning
till officer på aktiv stat. I fråga örn fast anställd personal, som genomgår utbildning
till reservofficer, har chefen för armén föreslagit, att sådan aspirant
skall under hela utbildningstiden anses fullgöra ordinarie tjänstgöring och
förty under hela utbildningstiden äga åtnjuta med den fasta anställningen
förenade löneförmåner. Jag biträder i sak vad arméchefen i sådant hänseende
föreslagit. Av mig sålunda förordad ändring i gällande bestämmelser
bör givetvis avse personal vid samtliga försvarsgrenar.

Från den föreslagna regeln örn rätt att vid genomgående av utbildning till
officer eller reservofficer bibehålla med den fasta anställningen förenade avlöningsförmåner
torde dock undantag böra göras exempelvis i fråga örn rätt
att åtnjuta tjänstgöringstraktamente eller däremot svarande ersättning under
tjänstgöring å den ort, till vilken vederbörande ^bildningsanstalt är förlagd.
Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga
bestämmelser i ämnet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att lämna utan erinran vad i det föregående förordats i fråga
örn avlöningsförmåner åt underbefäl och underofficerare på aktiv
stat vid utbildning till officer på aktiv stat eller i reserven.

[4.] Marinintendenturkårens organisation och omfattning.

Marinintendenturkårens organisation och omfattning har ännu icke helt
anpassats efter den utökade marinorganisation, som uppbyggts med stöd av
1942 års försvarsbeslut. I 1942 års försvarsproposition förklarade jag mig
icke kunna fatta slutlig ståndpunkt till ett av 1941 års försvarsutredning
framlagt förslag, innebärande en omfattande utökning av marinintendenturkåren,
utan ansåg att frågan örn kårens omfattning bolde göras till föremål
för särskild utredning.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Genom beslut den 10 juli 1942 uppdrog därefter Kungl. Majit åt de med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1942 tillkallade sakkunniga
för biträde med utredning rörande möjligheterna att förenkla och modernisera
den militära expeditionstjänsten — militära expeditionstjänstkommittén
— att verkställa förenämnda utredning rörande marinintendenturkårens
framtida omfattning och organisation. Militära expeditionstjänstkommittén
avgav den 20 oktober 1943 betänkande med förslag i ämnet. Förslaget
—- vilket såvitt avsåg marinintendenturofficerare förutsatte i huvudsak nuvarande
organisation — innebar viss utökning av kårens numerär. Genom
utbyte av ett mindre antal militära beställningar mot befattningar för civil
personal beräknades dock antalet beställningar för marinintendenturofficerare
något lägre än enligt försvarsutredningens förslag.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 (s. 206) anförde jag
att, innan slutlig ställning toges till frågan örn marinintendenturkårens organisation
och omfattning, ytterligare borde utredas, örn icke intendenturtjänsten
inom marinen kunde organiseras efter i huvudsak samma grunder
som inom armén och flygvapnet.

I enlighet härmed tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 17 mars 1944 fyra sakkunniga att inom försvarsdepartementet biträda
med fortsatt utredning rörande marinintendenturkårens organisation och omfattning.
De sakkunniga ha utgjorts av översten i intendenturbefattning i
flygvapnets reserv T. Lychnell, ordförande, samt kommendörkaptenen av 1.
graden vid marinintendenturkåren J. Bring, förste byråsekreteraren i försvarets
civilförvaltning G. B. Wallén och assessorn i Svea hovrätt G. A. Widell.

De sakkunniga — vilka antagit benämningen 1944 års marinintendenturutredning
— ha den 27 september 1944 avgivit utlåtande med förslag angående
marinintendenturkårens organisation och omfattning, över förslaget ha
utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, chefen för marinen, med bifogande
av yttrande av marinöverintendenten, försvarets civilförvaltning, marinförvaltningen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd gemensamt, statens organisationsnämnd samt marinens
intendenturofficersförbund.

Marinintendenturkårens rekrytering och utbildning.

Inledning.

Enligt nuvarande organisation sker rekryteringen av marinintendenturkårens
officerare genom anställande av officersaspiranter, vilka vid sjökrigsskolan
få genomgå utbildning vid aspirantskola och kadettskola. Aspirantutbildningen,
vilken omfattar en tid av omkring 16 månader, äger rum dels
vid aspirantskola i land, dels i första underbefälskurs å örlogsfartyg, dels slutligen
i andra underbefälskurs i land vid marindistrikt, kustartilleriförsvar och
kustartilleriregementen. Officersaspirant, som är fast anställd underofficer
(furir), deltager dock endast i andra underbefälskursen. Efter avslutad andra
underbefälskurs sker antagning till marinintendentskadett. Kadettutbildningen

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fördelas på dels två kurser vid sjökrigsskolans kadettskola å marinintendentslinjen
under två vinterhalvår (lägre och högre kurs), dels ock två befälskurser
å örlogsfartyg och vid marindistrikt, kustartilleriförsvar och kustartilleriregementen
under två sommarhalvår (första och andra befälskurs).

Sjökrigsskolans marinintendentslinje är till huvudsaklig del inriktad på
fackutbildningen. Vid sidan av denna ingår emellertid numera i undervisningen
ett icke ringa mått av militär utbildning såväl i land som ombord.
Sammanlagda tiden för tjänstgöring ombord utgör numera cirka elva månader.
Aspiranterna och kadetterna tjänstgöra vidare sammanlagt omkring fyra
månader vid kustartilleriet.

Inom armén sker rekryteringen av intendenturkårens personal genom anställande
av arméofficerare som intendentsaspiranter. För att kunna antagas
till aspirant fordras att ha varit officer i minst 4 år. Antagningen avser
en tid av 2 år, räknat från den 1 oktober anställningsåret. Utbildningen av
intendentsaspiranterna inledes med en grundläggande teoretisk kurs örn 71/a
månader vid intendenturförvaltningsskolan. Därefter vidtager praktisk utbildning
i intendenturförvaltningstjänstens olika grenar, såsom förvaltningsverksamheten
vid truppförband och centralförvaltningen, tjänstgöring vid intendenturtrupperna
m. m. Från ingången av oktober andra anställningsåret
tjänstgör flertalet intendentsaspiranter såsom befäl vid arméns kommissarieskolor
under en tid av 4V2 månader. Härefter vidtager ånyo praktisk tjänstgöring,
varvid aspiranterna bibringas en så allsidig erfarenhet av intendenturförvaltningstjänsten
som förhållandena medgiva. Utbildningen vid intendenturförvaltningsskolan
avslutas med vissa kunskapsprov, vilka betygsättas.

Övergång till intendenturkåren äger i regel rum vid slutet av andra utbildningsåret
eller under tiden närmast därefter. Omkring 50—70 % av aspiranterna
tillföras på detta sätt intendenturkåren. De som återgå till förutvarande
tjänst utgöra en reserv av förvaltningsutbildad personal, som kan tagas i
anspråk vid tillfälligt behov av intendenturpersonal vid truppförband.

Flygvapnet har hittills huvudsakligen rekryterat sina intendenturofficerare
på aktiv stat genom transport från arméns intendenturkår.

1944 års marinintendenturutredning.

Marinintendenturutredningen har inledningsvis anfört vissa allmänna
synpunkter beträffande förutsättningarna för utredningens
arbete. Utredningen har därvid framhållit, att utredningen haft att i erforderlig
utsträckning taga hänsyn till pågående omorganisation inom olika
grenar av den marina förvaltningsverksamheten. I sådant hänseende kunde
till en början erinras örn den genomgripande omdaning av Karlskrona och
Stockholms örlogsvarv, som år 1944 beslutats på grundval av 1943 års örlogsvarvsutrednings
förslag i ämnet. Vidare förelåge förslag till ny organisation
av örlogsstationerna, vilken organisation avsetts skola försöksvis tillämpas
vid Göteborgs örlogsstation från och med den 1 oktober 1944. Den kamerala
verksamheten vid örlogsstationer och kustartilleriförsvar befunne sig delvis
under omorganisation genom tillkomsten av s. k. ekonomikontor, vilka ännu

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

funnes endast vid Stockholms örlogsstation och Stockholms kustartilleriförsvar
men kunde förväntas komma att inrättas vid samtliga örlogsstationer och
kustartilleriförsvar. Vid Stockholms kustartilleriförsvar tillämpades dessutom
försöksvis en ändrad förvaltningsorganisation. Slutligen kunde marindistriktens
organisation i förvaltningshänseende ännu icke anses definitivt utformad.
För närvarande påginge sålunda visst omorganisationsarbete inom
intendenturtjänstens område, vartill komme, att de år 1937 fastställda reglementariska
föreskrifterna angående förvaltningsverksamheten inom marindistrikten
numera delvis måste anses föråldrade med hänsyn till bland annat
de organisationsförändringar, som genomförts i anledning av 1942 års försvarsbeslut.

Det läge i sakens natur, att svårigheter mötte att överblicka behovet av intendenturpersonal
vid marinen med hänsyn till här antydda organisationsändringar.
Därtill komme vanskligheten att för närvarande med full säkerhet
bedöma, huru förhållandena komme att gestalta sig efter försvarsberedskapens
avveckling.

Marinintendenturkårens omfattning påverkades av det i jämförelse med
övriga försvarsgrenar mera vidsträckta arbetsområde, som — även med bortseende
från de rent kamerala uppgifterna — åvilade marinintendenturofficerarna.
Detta förhållande sammanhängde med marinens från övriga försvarsgrenar
skiljaktiga organisation liksom även med marinintendenternas ställning
såsom den enda personalgrupp inom marinen, som erhållit särskild förvaltningsutbildning.
Sålunda komme inténdenturpersonal till användning
exempelvis vid marindistriktens sjukvårdsförvaltningar och kustartilleriförsvarens
tygförvaltningar, varjämte handläggning av ärenden av ekonomisk och
administrativ innebörd regelmässigt pålades vid vederbörande lokalförvaltning
tjänstgörande intendenturofficer.

Utredningen ville i detta sammanhang framhålla, att utredningen vid sina
beräkningar av personalbehovet — med undantag för de fall, där omorganisation
beslutats eller påginge — i huvudsak utgått från gällande organisation
och i regel icke tagit ställning till spörsmålet, huruvida någon personalbesparing
skulle kunna ernås genom en rationalisering av förvaltningsorganisationen.
Utredningen funne det emellertid icke uteslutet, att minskat behov av
intendenturpersonal skulle kunna ernås genom rationaliseringsåtgärder.

Efter en redogörelse för militära expeditionstjänstkommitténs uttalanden
i ämnet jämte däröver avgivna utlåtanden — varutinnan torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet — har marinintendenturutredningen med avseende å
marinintendenturkårens rekrytering och utbildning framhållit,
att i huvudsak tre alternativ kunde ifrågakomma, nämligen dels bibehållande
av nuvarande ordning med antagning till aspirant vid sjökrigsskolans marinintendentslinje,
dels en övergång till det vid armén tillämpade systemet, vilket
således för marinens vidkommande skulle innebära intransport till kåren, efter
särskild utbildning i förvaltningstjänst, av lämpliga officerare vid flottan och
kustartilleriet, dels ock inrättande av en gemensam intendenturförvaltnings
skola för hela försvarsväsendet.

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

De fördelar, arméns rekryteringssystem erbjöde, läge enligt vad utredningen
framhållit främst däri, att inträdet på intendenturofficersbanan uppskötes
till en tidpunkt, då vederbörande hunnit förvärva ett visst mått av militär
erfarenhet och kunnighet, samt att tillträdandet vid alltför unga år av intendenturbefattningar
i mera ansvarsfull ställning undvekes.

Emellertid syntes de skäl, som för arméns del talade för detta rekryteringssystem,
icke med samma styrka göra sig gällande inom marinen. Att vid
armén utbildningen till intendenturoffloer ägde rum först efter viss tjänstetid
som officer sammanhängde, såsom ock expeditionstjänstkommittén framhållit,
med att intendenturtjänsten vid denna försvarsgren inbegrepe trupptjänst
vid ett särskilt truppslag, intendenturtrupperna. Motsvarande förhållanden
förelåge emellertid icke vid marinen — som saknade intendenturtrupper
— även örn intendenturtjänsten vid marinen måste förutsätta ett icke
ringa mått av militära kunskaper.

En övergång till arméns system skulle innebära, att sjö- respektive kustartilleriofficerare
efter särskild förvaltningsutbildning erhölle transport till beställningar
för marinintendenturofficerare. För att tjänstetiden såsom intendenturofficer
icke skulle bliva för kort, borde därvid den förvaltningsutbildning,
som måste föregå transporten, icke ske senare än efter omkring sex års
tjänstetid såsom officer. Denna tjänstetid inriktades emellertid såvitt avsåge
sjöofficerarna i hög grad på —- förutom allmän vidareutbildning — en förhållandevis
dyrbar specialutbildning i någon av tjänstegrenarna artilleritjänst,
torpedtjänst, mintjänst, ubåtstjänst och flygtjänst. Den specialutbildning,
som sålunda bibringades sjöofficerarna, syntes endast i mindre mån äga värde
för intendenturtjänsten, varför de avsevärda kostnader, som nedlades å ifrågavarande
utbildning, skulle bliva till ringa nytta. Därtill bomme, att officerarna
under denna utbildning allenast i begränsad omfattning syntes förvärva
sådana allmänmilitära insikter och vinna sådan vidgad militär erfarenhet, som
kunde bliva av betydelse i tjänsten såsom intendenturofficerare. Det kunde
vidare icke anses uteslutet, att ifrågavarande specialutbildning skulle kunna
medföra, att intendenturofficerare i större utsträckning än som avsetts toges
i anspråk för uppgifter utom ramen för intendenturtjänsten, något som vore
ägnat att menligt inverka på deras möjligheter att fullgöra de icke minst ur
statsekonomisk synpunkt betydelsefulla intendenturuppgifterna.

Enligt av utredningen infordrade uppgifter kunna de kostnader för specialutbildning,
som omedelbart äro avhängiga av antalet elever, för varje i vederbörlig
utbildningsgren deltagande officer beräknas till 6 500 kronor för artilleriutbildning,
10 500 kronor för torpedutbildning, 11500 kronor för ubåtsutbildning,
16 500 kronor för torpedbåtsutbildning och 2 500 kronor för minutbildning.
De angivna beloppen måste betraktas såsom approximativa.

Utredningen har framhållit, att den utbildning, som kustartilleriofficerarna
erhölle under sina första officersår — ehuru även den ofta specialiserad och
av utpräglat teknisk natur —- i större utsträckning syntes kunna vara av betydelse
jämväl för intendenturtjänsten. Från kustartilleriets sida hade också
framkommit förslag om övergång till det inom armén tillämpade systemet.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Den åtskillnad med avseende å intendenturtjänsten, som vore rådande vid å
ena sidan armén och å andra sidan marinen, gjorde sig också starkast gällande
vid flottan, under det att vid kustartilleriet vissa organisatoriska beröringspunkter
med förhållandena vid armén förelåge. Detta kunde måhända leda
till den tanken, att arméns rekryterings- och utbildningssystem begränsades
att avse kustartilleriet, under det att för flottans vidkommande den hittillsvarande
ordningen bibehölles. En följd av en dylik omläggning skulle emellertid
bliva, att marinintendenturofficerarna måste uppdelas på två personalkategorier.
Redan med tanke på den begränsade omfattning, dessa skulle erhålla,
syntes en dylik linje icke få anses praktiskt genomförbar. Härtill
bomme, att svårigheter skulle uppkomma vid rekryteringen av de högre in
tendenturbefattningarna inom marinledningen, vilka måste kräva utbildning
och erfarenhet beträffande såväl flottan som kustartilleriet.

De olägenheter, som skulle vara förenade med en övergång till arméns rekryteringssystem
beträffande allenast kustartilleriet, syntes jämväl vara att
räkna med, därest en fullständig övergång till arméns system skulle äga rum.
En följd av detta system måste nämligen, med hänsyn till skiljaktigheterna
mellan flottan och kustartilleriet, leda till en ökad specialisering inom de
lägre marinintendenturbefattningarna. En förutvarande sjöofficer skulle nämligen
vara mindre lämpad att uppehålla befattningar inom kustartilleriet, liksom
en förutvarande kustartilleriofficer icke skulle ha fullgoda förutsättningar
för bestridande av befattningar ombord å flottans fartyg. Svårigheter
skulle vid sådant förhållande även i detta fall möta att besätta de högre befattningarna
med tillräckligt allround-utbildade officerare.

Marinintendenturutredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan,
huruvida det nuvarande rekryterings- och utbildningssystemet kunde anses
tillfredsställande tillgodose de krav på rent militära insikter, som utgjorde förutsättning
för ett behörigt fullgörande av intendenturtjänsten. Enligt utredningens
mening måste detta numera anses vara förhållandet. Utredningen
ville i detta sammanhang framhålla, att undervisningen enligt de under år
1944 fastställda utbildningsplanerna i väsentligt högre grad än tidigare tillgodosåge
kustartilleriets behov, varför vissa av inspektören för kustartilleriet anförda
synpunkter därutinnan finge anses ha blivit beaktade. Det kunde erinras
örn att från sjömilitärt håll icke rests krav på större militär erfarenhet
hos marinintendenturofficerarna. En omständighet, som i detta sammanhang
jämväl förtjänade uppmärksammas, vore att det nuvarande utbildningssystemet,
vilket införts från och med år 1926, ännu icke hunnit sträcka sina verkningar
till hela marinintendenturkåren. Sålunda hade samtliga nuvarande
regementsofficerare erhållit sin grundläggande utbildning vid den tidigare
marinintendentsskolan, i vilken den militära utbildningen varit avsevärt mera
begränsad än enligt nu gällande ordning.

Utredningen har funnit den utbildning i intendenturtjänst och annan förvaltningstjänst,
som marinintendenturofficerarna erhålla, vara i huvudsak väl
avvägd. En jämförelse mellan utbildningsplanerna vid sjökrigsskolans marinintendentslinje
och arméns intendenturförvaltningsskola visade dessutom,

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

att förvaltningsutbildningen för marinintendenturofficeramas del hade större
omfattning än för intendenturofficerarna vid armén. Den större mognad och
därmed följande ökade förmåga att tillgodogöra sig utbildningen, som intern
dentsaspiranterna vid armén måste anses besitta, finge anses uppvägda av
att marinintendenturofficerarna under de två första tjänståren efter avlagd
officersexamen huvudsakligen tjänstgjorde för egen utbildning.

En fråga som enligt vad utredningen framhållit måste särskilt uppmärksammas
vore, huruvida vid övergång till arméns system en fullgod rekrytering
av marinintendenturofficerare skulle kunna påräknas. Det syntes enligt
utredningens mening vara tvivelaktigt, huruvida den som valt sjöofficerens
yrke och erhållit en omfattande specialutbildning, skulle finna det
lockande att övergå till den helt annorlunda betonade intendenturtjänsten,
därest icke alldeles särskilda skäl föranledde härtill. Vidare kunde framhållas,
att en rekrytering enligt armésystemet syntes bliva mera konjunkturbetonad
än en rekrytering, som från början toge sikte på intendenturtjänsten.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har utredningen
kommit till den uppfattningen, att arméns rekryteringssystem icke
lämpade sig för marinen. De fördelar, som armésystemet måste anses innebära
ur militär synpunkt, uppvägde icke de olägenheter, som systemets tillämpning
vid marinen skulle medföra ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter
samt i utbildningshänseende.

Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning skulle en övergång
till arméns rekryteringssystem medföra en årlig kostnadsökning av 130 000
kronor. Den avsevärda kostnadsökningen föranledes väsentligen av det förhållandet
att marinens personalstater måste ökas med ett tiotal beställningar,
motsvarande det antal officerare som årligen skulle undergå utbildning till
marinintendenturofficer. En mindre del av kostnadsökningen, omkring
10 000 kronor, föranledes av att av rekryteringsskäl tre kompaniofficersbeställningar
för marinintendenturofficerare ansetts böra utbytas mot regementsofficersbeställningar
samt att av samma skäl befordran till kapten vid marinintendenturkåren
ansetts böra äga rum något tidigare än inom sjö- och kustartilleriofficerskårerna.

I utlåtande över militära expeditionstjänstkommitténs förslag hade statskontoret
ansett det vara förtjänt att övervägas, örn icke den mest ändamålsenliga
lösningen av förevarande spörsmål vore att inrätta en gemensam intendenturförvaltningsskola
för hela försvaret.

Marinintendenturutredningen har emellertid funnit, att mot bakgrunden
av de olikheter, som känneteckna å ena sidan arméns och flygvapnets sinsemellan
förhållandevis likartade organisation och förvaltningsbestämmelser
samt å andra sidan den marina organisationen och vilka såsom förut berörts
sträcka sig även till intendenturtjänsten inom respektive försvarsgrenar, förutsättningar
för en dylik utbildningsform icke synts vara för handen.

Militära expeditionstjänstkommittén föreslog, att det hittills tillämpade
systemet för utbildning av marinintendenturkårens officerare borde, till avhjälpande
av vissa av kommittén påtalade brister, kompletteras med särskild

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

efterutbildning. Utbildningen, som borde anordnas i anslutning till sjökrigshögskolan,
borde vara uppdelad på en ettårig allmän kurs, obligatorisk för
samtliga intendenturofficerare, och en likaledes ettårig högre kurs, till vilken
inträde vunnes efter ansökan.

Även marinintendenturutredningen har funnit det vara önskvärt, att marinintendenturofficerarna
bereddes tillfälle att genom särskild efterutbildning
vidmakthålla och förkovra sina kunskaper inom intendenturtjänstens
olika grenar. Enligt utredningens mening borde en förutsättning för den
ifrågasatta efterutbildningen vara, att tyngdpunkten lades på den egentliga
intendenturtjänsten, framförallt i krig, samt att åt de militära ämnena lämnades
utrymme endast i form av mera kortfattade, orienterande översikter.
Ifrågavarande utbildning, som syntes böra vara obligatorisk, borde lämpligen
förläggas till ettdera av sjätte—åttonde tjänstgöringsåren samt, i avbidan på
närmare erfarenhet rörande verkningarna av densamma, begränsas att omfatta
ett vinterhalvår. Vidareutbildningen av intendenturofficerare borde avse
dels att meddela vidgade kunskaper i intendenturtjänstens olika grenar
och ökade insikter i vissa för tjänstens bedrivande betydelsefulla icke militära
och militära ämnen, dels att bilda underlag och väcka intresse för fortsatta
självstudier. Behovet av fördjupade insikter i vissa militära ämnen
sammanhängde med att intendenturofficerarna icke blott hade att fullgöra
den mera regelbundna, stationära förvaltningstjänsten på fredsförläggningsplatserna
utan även måste handlägga krigsförberedelseärenden samt vara förtrogna
med underhållstjänstens bedrivande vid försvarsberedskap och krig.

Utredningen har ansett, att ifrågavarande kurs lämpligen borde benämnas
marinintendenturofficersskolan. Såsom lärare borde för intendenturtjänstens
olika grenar avses marinintendenturofficerare samt för undervisning i militära
ämnen officerare ur de olika försvarsgrenarna, under det att för undervisning
i rättskunskap och företagsekonomi m. m. civila lärare borde anlitas.
Elevantalet syntes kunna beräknas uppgå till i genomsnitt tre under förutsättning
att skolan anordnades årligen, något som enligt utredningens åsikt
vore erforderligt ur organisatorisk synpunkt. Med hänsyn till det ringa elevantalet
syntes skolan icke kräva någon särskild organisation. Skolan borde
stå under marinöverintendentens överinseende. Några skäl att organisatoriskt
ansluta skolan till sjökrigshögskolan förelåge enligt utredningens mening icke.
Lokalfrågan syntes icke påkalla särskilda anordningar, enär erforderliga utrymmen
syntes kunna disponeras inom marinledningens ämbetsbyggnad eller
eventuell militär högskolebyggnad. Utgifterna borde därför begränsa sig
till lärararvoden och vissa smärre expenskostnader. Årliga kostnaderna för
verksamheten hade med utgångspunkt från att undervisningen komme att
omfatta 500 timmar årligen och att lärararvode utginge med i genomsnitt 10
kronor per undervisningstimme uppskattats till 5 000 kronor. Därtill skulle
komma vissa expenskostnader m. m., förslagsvis högst 2 000 kronor.

Utredningen har funnit sannolikt, att obligatorisk efterutbildning av intendenturofficerare
skulle vara av värde även för de övriga försvarsgrenarnas

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

intendenturpersonal samt att efterutbildningen i stor utsträckning borde
kunna göras gemensam för försvarsväsendet. Den föreslagna marinintendenturofficersskolan
skulle således kunna bilda grundvalen till en gemensam
efterbildning för försvarsväsendets intendenturpersonal.

Utlåtanden.

I ett par av de över 1944 års marinintendenturutrednings förslag avgivna
utlåtandena ha förordats ytterligare överväganden, innan ställning tages till
frågan örn marinintendenturkårens organisation.

Sålunda har statens organisationsnämnd erinrat örn att 1942 års försvarsbeslut
icke fastställt de grunder, efter vilka marinens förvaltningsorganisation
lämpligen borde infogas i den militära organisationen, samt framhållit,
att varken militära expeditionstjänstkommittén eller marinintendenturutredningen
ingått på denna fråga. Yisserligen framträdde i vad avsåge marindistriktens
förvaltningsorganisation en bestämd strävan att giva denna en
relativt stark ställning i förvaltningsavseende. Något principiellt uttalande
angående det spörsmål, som här avsåges, hade emellertid icke gjorts av utredningen.
Det vore sålunda icke möjligt att ur dessa synpunkter taga ställning
till vad utredningen föreslagit i fråga örn marinintendenturkårens omorganisation.
Detta vore desto mer att beklaga som enligt organisationsnämndens uppfattning
en, ekonomiskt sett, väl utformad organisation av marinintendenturkåren
näppeligen syntes kunna åstadkommas, såvida icke den förvaltningsorganisation,
som kåren skulle betjäna, blivit på ett rationellt sätt infogad i
den militära organisationen.

En granskning av utredningens beräkningar rörande personalbehovet utvisade,
enligt vad organisationsnämnden vidare anfört, att förvaltningsorganisationen
näppeligen infogats i den militära organisationen efter rationella
grunder. En jämförelse med förhållandet vid armén och flygvapnet gåve härutinnan
ytterligare stöd, även örn förhållandena vid marinen vore i många
avseenden skiljaktiga.

På vad sätt förvaltningsorganisationen efter rationella grunder borde infogas
i det militära systemet kunde enligt organisationsnämndens mening icke
bedömas, förrän organisationsundersökningar kunnat utföras inom det verksamhetsområde,
som här avsåges. Det hade visat sig, att förvaltningsorganisationen
vid kustartilleriförsvaret, där organisationsundersökningar sedan någon
tid påginge, måste för att bringas till en rationell lösning ses i samband
med förvaltningsverksamheten vid marindistriktet. Organisationsnämnden
avsåge därför att i samråd med överbefälhavaren och chefen för marinen
låta verkställa organisationsundersökningar jämväl vid vederbörlig marindistriktsstab.
I nuvarande läge vore det sålunda icke möjligt att angiva de
linjer, efter vilka den förvaltningsverksamhet, som här avsåges, lämpligen
borde ordnas. Det syntes emellertid som örn åtskilliga besparingar skulle
kunna ernås, örn å ena sidan kustartilleriförsvaret och tillhörande kustartilleriförbands
och även arméförbands förvaltning lokalt sammanhölles och direkt
underställdes centralförvaltningen, å andra sidan stationer och örlogsvarv på

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. 12445 10

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samma sätt hölles tillsamman i förvaltningsavseende, likaledes direkt underställda
centralförvaltningen.

De allmänna synpunkter, som enligt vad utredningen inledningsvis anfört
varit vägledande för utredningsarbetet, syntes giva vid handen, att vad som
från utredningens sida föresloges i fråga om militära befattningar inom förvaltningsverksamheten
närmast hade karaktären av en i huvudsak formell och
löneteknisk granskning av det bestående. Syftet med den verksamhet, som
organisationsnämnden hade att bedriva, vore att åstadkomma rationalisering
samt såsom en följd härav i de flesta fall besparingar. Då dessa synpunkter,
såsom framginge av utredningens egna uttalanden, icke ansetts
kunna ens tagas i övervägande vid bedömande av antalet befattningar i
den förvaltningsorganisation, som här avsåges, kunde förslaget i fråga icke
godtagas såsom grund för en omorganisation av marinintendenturkåren.

Statskontoret har ansett, att de skäl, som föranlett marinintendenturutredningen
att avvisa tanken på en övergång till armésystemet för intendenturpersonalens
rekrytering och utbildning, till alldeles övervägande del vore att
hänföra till en befarad försämring av befordringsutsikterna för vissa marinintendenturofficerare.
Ehuru befordringsläget för kaptener vid marinintendenturkåren
även efter berörda försämring icke skulle bliva mindre gynnsamt
än för kaptenerna vid arméns intendenturkår, finge man enligt utredningens
mening, för vinnande av ett i förhållade till sjö- och kustartilleriofficerskårerna
godtagbart befordringsläge, räkna med en viss utökning av regementsofficersgraderna
vid marinintendenturkåren. Utredningen hade jämväl beaktat,
att ur rekryteringssynpunkt befordran till kapten vid marinintendenturkåren
borde äga rum något tidigare än inom andra personalkårer. Med denna
utgångspunkt hade utredningen kommit fram till att man vid övergång till
arméns system skulle bliva nödsakad att även öka antalet kaptensbeställningar
vid marinintendenturkåren. Sammanlagda kostnadsökningen skulle utgöra
130 000 kronor i jämförelse med kostnaderna vid genomförande av utredningens
förslag, som utginge från att nuvarande organisation i väsentliga
delar bibehålies. Bestämda gensagor måste enligt statskontorets mening
riktas mot en dylik argumentering. Att anpassa organisationen efter befordrings-
och rekryteringssynpunkter i stället för efter kraven på ändamålsenlighet
och funktionsduglighet innebure en betänklig förväxling av mål och
medel. Det kunde också konstateras, att frågan om övergång till en organisation
enligt armésystemet och det därmed intimt sammanhängande spörsmålet
örn bibehållande av en särskild personalkår för intendenturtjänsten vid
flottan och kustartilleriet alltjämt vore outredd.

Statskontoret har vidare ansett, att utredningen lika lättvindigt avfärdat den
av ämbetsverket väckta frågan örn anordnande av en för hela försvarsväsendet
gemensam utbildning av intendenturpersonal.

Statskontoret har slutligen funnit självklart, att det icke kunde vara lämpligt
att i nuvarande läge taga slutlig ställning till marinintendenturkårens blivande
fredsorganisation, då en rad omfattande och för organisationen betydelsefulla
frågor ännu icke blivit alls eller ock endast bristfälligt utredda.

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Statskontoret har därför ånyo föreslagit, att frågan om anordnande av en
för hela försvarsväsendet gemensam utbildning av intendenturpersonal göres
till föremål för en objektiv och förutsättningslös utredning.

övriga hörda myndigheter ha i princip tillstyrkt utredningens förslag eller
lämnat detsamma utan erinran.

överbefälhavaren — som ställt sig tvekande till vissa av marinintendenturutredningen
framlagda, i det följande närmare berörda förslag örn utbyte av
marinintendenturofficerare i vissa befattningar mot civila tjänstemän — har anfört
att, då han det oaktat icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, anledningen
härtill väsentligen vore, att han funnit det angeläget, att frågan örn marinintendenturkårens
organisation och omfattning äntligen bringades till sin lösning.
Det kunde icke vara förenligt med vare sig försvarets eller de enskilda
närmast berörda befattningshavarnas intresse, att en dylik fråga år efter år
hölles svävande. De slutsatser, vartill utredningen kommit i fråga om rekrytering
och utbildning av marinintendenturkårens personal, funne överbefälhavaren
välgrundade med nuvarande organisation av marinen. Det syntes
emellertid angeläget att inom ramen för den nuvarande utbildningen åtgärder
vidtoges för ett bättre tillgodoseende av de speciella krav, som med hänsyn
till den artskilda förvaltningsverksamheten vid kustartilleriet måste ställas
på den därstädes tjänstgörande intendenturpersonalen.

Chefen för marinen har anfört, att vad utredningen anfört gentemot tanken
på rekrytering av marinintendenturkåren efter mönster av armén vore väl motiverat
framför allt då det gällde en rekrytering bland officerare tillhörande flottan.
För att ytterligare förbättra marinintendenternas utbildning i praktisk kustartilleritjänst
borde fänrikarna under sin utbildningstid som regel tjänstgöra
halva tiden vid kustartilleriet och under den andra hälften vid flottan. Inspektören
för kustartilleriet hade framhållit, att han icke kunde godtaga utredningens
uttalande, att de år 1944 fastställda utbildningsplanerna för marinintendentsaspiranter
och -kadetter skulle ha medfört, att inspektörens för
kustartilleriet tidigare anförda synpunkter med avseende på utbildningsfrågan
blivit i väsentlig grad beaktade. Att avse mera tid än för närvarande vore
fallet för utbildning vid kustartilleriet skulle emellertid medföra större splittring
i den allmänna intendenturutbildningen. Om erfarenheten, efter det den
nuvarande utbildningsplanen tillämpats någon tid, även gåve vid handen,
att ytterligare någon del av kadettutbildningen kunde förläggas till kustartilleriet
utan men för den allmänna utbildningen i intendenturtjänst, bomme
denna fråga att upptagas till förnyad prövning.

Marinöverintendenten har framhållit, att de erinringar mot kårens nuvarande
organisation, som framkommit från kustartillerihåll, till väsentlig del
bottnade i det förhållandet, att kustartilleriet vuxit ut så snabbt, att intendenturpersonalen
icke räckt till att tillgodose det ökade behovet. Detta vore
mindre underligt, eftersom till följd av det långa dröjsmålet med avgörandet
av kårens organisation åtgärder för en vidgad rekrytering av kåren icke ansetts
tillrådliga. Detta hade annars kunnat ske genom övorflyttning till stammen
av reservofficerare efter viss kompletterande utbildning.

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Även försvarets civilförvaltning har funnit de av utredningen anförda
skälen för bibehållande av det nuvarande utbildnings- och rekryteringssystemet
bärande.

Marinförvaltningen har framhållit, att det för ämbetsverket framstode såsom
en angelägenhet av stor vikt, att de sedan lång tid tillbaka svävande
frågorna beträffande marinintendenturkårens arbetsuppgifter och organisation
bringades till en lösning. Ämbetsverket strävade i hög grad efter koncentration
i förvaltningsarbetet inom lokalförvaltningarna och hyste den förhoppningen
att därigenom vissa reduktioner i antalet befattningar skulle
kunna åstadkommas. Å andra sidan vore det otvivelaktigt klart, att den personal,
som handhade den centrala förvaltningen inom marinförvaltningen, icke
vore av erforderlig storlek för att medhinna sina uppgifter på ett sätt, som
för ämbetsverket framstode såsom ofrånkomligt. Även örn sålunda pågående
organisatoriska förändringar inom lokalförvaltningarna medförde en viss svårighet
att på en eller annan punkt överblicka behovet av förvaltningspersonal
och i följd därav ett definitivt uttalande i fråga örn det exakta antalet erforderliga
beställningar inom kåren vore vanskligt att nu göra, syntes det marinförvaltningen,
att några hinder icke förelåge för att nu taga ståndpunkt till
de frågor angående kårens organisation m. m., som utredningen haft att behandla.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha med hänsyn
till de av utredningen anförda svårigheterna att i nuvarande läge taga ställning
till personalbehovet vid marinintendenturkåren icke funnit det möjligt
att närmare pröva, i vad mån det antal marinintendenturofficerare, som föreslagits
vid olika förvaltningar och expeditioner, vore riktigt avpassat. Även
örn lönenämnderna sålunda ej kunnat taga ställning till frågan örn antalet
marinintendenturofficerare, som borde ingå i kårens organisation, ansåge
lönenämnderna likväl, att det av utredningen framlagda organisationsförslaget
borde kunna i stort sett följas vid bestämmandet av en mera definitiv organisation
för kåren.

Ordföranden i lönenämnderna, generaldirektören Stridsberg, har anmält
avvikande mening och under hänvisning till organisationsnämndens utlåtande
anfört, att vid ärendets behandling i lönenämnderna icke framkommit några
omständigheter, som kunde föranleda Stridsberg att frånträda den uppfattning,
för vilken organisationsnämnden givit uttryck och till vilken Stridsberg
anslutit sig.

Marinintendenturutredningens förslag rörande efterutbildning av marinintendenturofficerare
har i stort sett tillstyrkts i de avgivna utlåtandena. Beträffande
vissa i samband därmed anförda synpunkter torde få hänvisas till
handlingarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

149

Utbyte av marinintendenturofficerare mot civil

personal.

1944 års marinintendenturutredning.

I enlighet med erhållna direktiv har marinintendenturutredningen upptagit
till särskild prövning frågan om utbyte av marinintendenturofficerare mot
civil personal i vissa befattningar, främst av kameral natur.

Utredningen har därvid först behandlat frågan örn de med huvudsakligen
kamerala uppgifter sysselsatta marinintendenturofficerarna,
nämligen cheferna för kameralkontoren vid Ost-, Syd- och Västkustens
marindistrikt och vid dessa kontor i övrigt tjänstgörande marinintendenturofficerare
samt kamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv.

Med erinran att militära expeditionstjänstkommittén utom i viss begränsad
omfattning avstyrkt marinintendenturofficerarnas utbytande mot civila befattningshavare
men att ett flertal civila myndigheter i utlåtanden över kommitténs
förslag förordat ett sådant utbyte i större omfattning har marinintendenturutredningen
anfört, att utredningen icke kunnat undgå att finna, att de
under remissbehandlingen framförda synpunkterna hade fog för sig. Utredningen
hyste i likhet med de hörda myndigheterna i princip den uppfattningen,
att marinintendenturofficerare icke borde användas för rent kamerala
arbetsuppgifter utan att härför borde avses civila befattningshavare. Ett
dylikt utbyte stöde i god samklang med de organisationsprinciper, som numera
vunnit insteg inom försvarsväsendet, och skulle enligt utredningens
uppfattning skapa ökad kontinuitet i arbetet samt vidgade möjligheter till
specialisering. Den kamerala verksamheten, särskilt i vad densamma berörde
avlöningsväsendet och därmed besläktade frågor, utgjorde nämligen ett vidsträckt
arbetsområde. Det syntes även kunna förväntas bliva till gagn för den
egentliga intendenturtjänsten, därest marinintendenturofficerarna så långt
möjligt befriades från kameralt betonade uppgifter. Detta borde enligt utredningens
mening förverkligas i den formen, att kameral- och ekonomikontoren
ställdes under civil ledning och att till dessa organ koncentrerades i
princip all verksamhet av kameral natur vid marinens större lokala förvaltningar.
Det kvalificerade kamerala arbetet skulle därmed komma att åvila
dessa förvaltningsorgan och intendenturofficerarna väsentligen frigöras från
nämnda göromål. Utredningen bortsåge härvid icke från att den kamerala
tjänsten ombord samt vid kustartilleriets yttre förläggningar måste ombesörjas
av intendenturpersonal.

Enahanda synpunkter, som utredningen anlagt på frågan örn ett utbyte av
marinintendenturpersonal mot civil personal vid kameral- och ekonomikontoren,
kunna enligt utredningens mening i allt väsentligt anföras till stöd för
den uppfattningen, att befattningarna såsom varvskamrerare i fortsättningen
böra avses för civila tjänstemän.

Utredningen har i enlighet med dessa grunder framlagt principförslag
rörande organisationen av de kamerala organen vid marindistrikt, kustartilleriförsvar
och örlogsvarv. Beträffande förslagens närmare detaljer torde få
hänvisas till handlingarna. Sammanfattningsvis må dock här anföras följande.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen Ilar föreslagit, att den kamerala förvaltningsverksamheten vid
örlogsstationerna och marindistrikten i övrigt skall sammanföras till ett för
vederbörande marindistrikt gemensamt förvaltningsorgan. En motsvarande
organisation har föreslagits för kustartilleriförsvaren och kustartilleriregementena.
För fastställande av de sålunda föreslagna förvaltningsorganens interna
organisation har förutsatts närmare undersökningar, och utredningen
har därför framlagt personalberäkningar allenast såvitt avser organens ledande
personal. Enligt utredningens förslag skulle vardera av kameralförvaltningarna
vid de två största marindistrikten, Ostkustens och Sydkustens, erhålla en chef
i lönegrad A 26, en revisor i A 21 och en amanuens i Eo 18 eller Eo 15. För
Västkustens marindistrikt ha föreslagits en chef i lönegrad A 22 och en amanuens
i Eo 18 eller Eo 15. Motsvarande personal vid vart och ett av de tre
största kustartilleriförsvaren, Stockholms, Blekinge och Göteborgs, skulle utgöras
av en chef i lönegrad A 22 och en amanuens i Eo 18 eller Eo 15. För
Gotlands kustartilleriförsvar har chefen föreslagits skola placeras i lönegrad
A 21.

Varvskamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv ha föreslagits
placerade i lönegrad A 22. Utredningen, som räknat med bibehållande i huvudsak
av nuvarande organisation vid Göteborgs örlogsvarv, har föreslagit inrättande
av en befattning i lönegrad Eo 20 för detta varv.

Vidkommande befattningarna såsom varvssekreterare vid Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv har utredningen framhållit, att svårigheter
förelegat för ett definitivt ståndpunktstagande från utredningens
sida. Utredningen har härom närmare anfört i huvudsak följande.

Dessa svårigheter sammanhänga främst med vanskligheten att bedöma
ifrågavarande befattningshavares ställning och arbetsuppgifter i den nya
varvsorganisationen. Enligt 1943 års örlogsvarvsutrednings förslag skall i en
särskild intendenturavdelning ingå bland annat ett varvskansli under chefskap
av en varvssekreterare, vilken avsetts skola vara intendenturofficer. Det
torde få förutsättas, att dennes arbetsuppgifter avsetts skola i stort sett motsvara
de nuvarande varvssekreterarnas åligganden. Enligt nuvarande organisation
har varvssekreteraren att inför varvschefen föredraga en mångfald
förvaltningsärenden av skiftande slag, vilka i sakligt hänseende sortera
under varvets olika departement. Hans handläggning av ärendena torde vid
sådant förhållande komma att i huvudsak inskränka sig till anläggandet av
formella och administrativa synpunkter.

Utredningen har till en början funnit det vara tveksamt, huruvida ifrågavarande
befattningar överhuvudtaget kunna anses erforderliga enligt den nya
varvsorganisationen. Utredningen har nämligen såsom den mest rationella
formen för ärendenas behandling utgått från att vederbörande avdelningschef
själv bör inför varvschefen föredraga de till avdelningen hörande ärenden, beträffande
vilka det tillkommer varvschefen att fatta beslut. Icke heller kan
utredningen se något hinder mot att förekommande skrivelser och expeditioner
uppsättas å respektive avdelning. Emellertid har gjorts gällande, att
varvsledningen oberoende härav bomme att ha behov av administrativt skolad
arbetskraft, särskilt beträffande ärenden berörande flera av varvets avdelningar.
Med hänsyn till betydelsen av att här ifrågavarande befattningshavare
ägde praktisk kännedom örn marinens materiel, erfarenheter från tjänsten ombord
samt grundliga insikter i den marina organisationen har det framhållits
såsom ofrånkomligt, att härför avsåges en marinintendenturofficer.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen har sålunda ej ansett tillrådligt att föreslå vare sig en indragning
av varvssekreterarbefattningarna eller deras utbyte mot civila tjänster.
Emellertid hade utredningen icke kunnat förorda, att för ifrågavarande befattningar
beräknades beställningshavare på aktiv stat. Befattningarna syntes i
stället böra avses för pensionerade marinintendenturofficerare och uppföras
såsom arvodestjänster i löneklass Oa 10.

Vid kustartilleriförsvarens tygförvaltningar tjänstgöra för närvarande marinintendenturofficerare
såsom tygintendenter. Marinintendenturutredningen
har ansett sig böra närmare undersöka, huruvida icke befattningarna
som tygintendenter skulle kunna indragas eller bestridas på annat sätt. Tygintendenternas
arbetsuppgifter måste nämligen anses till väsentlig del ligga
vid sidan av den egentliga intendenturtjänsten. Emellertid Ilar utredningen
kommit till den uppfattningen, att så länge vid kustartilleriet icke funnes
tillgång till i denna gren av förvaltningstjänsten särskilt utbildade officerare
eller ingenjörer, behov syntes föreligga av en i förvaltningshänseende skolad
befattningshavare, varför utredningen stannat vid att föreslå ett bibehållande
tills vidare av tygintendentsbefattningarna. Huruvida ett genomförande av
den i det föregående berörda, av expeditionstjänstkommittén föreslagna omorganisationen
av förvaltningen inom kustartilleriförsvaren kunde korning att
göra tygintendenterna överflödiga, läte sig enligt utredningens mening för
närvarande icke med säkerhet bedöma. Inom Stockholms kustartilleriförsvar,
varest ifrågavarande organisation tillämpades försöksvis, ansåges behov av
särskild tygintendent fortfarande föreligga, och någon ändring i detta hänseende
hade ej vidtagits. Försiktigheten syntes emellertid bjuda, att frågan
örn tygintendentsbefattningarnas bibehållande foges under förnyat övervägande,
sedan den nya organisationen — därest densamma fastställdes —
hunnit verka under någon tid..

Ur liknande synpunkter som de nu anförda har utredningen till närmare
undersökning upptagit frågan örn behovet av intendenturpersonal vid
marindistriktens sjukvårdsförvaltningar. Utredningen har därvid
med hänsyn till marinens speciella organisation — vilken medför att ifrågavarande
sjukvårdsförvaltningar i fråga örn förrådshållning m. m. bliva av en
annan storleksordning än lokala förvaltningsorgan av motsvarande slag inom
övriga försvarsgrenar med härav följande stegrat behov av tillgång till mera
kvalificerad sakkunskap i förvaltningshänseende — ansett sig böra i likhet
med expeditionstjänstkommittén föreslå bibehållande av sjukvårdsintendentsbefattningarna
såsom deltidstjänster.

Utlåtanden.

Ett par myndigheter ha anfört vissa betänkligheter mot det av marinintendenturutredningen
föreslagna utbytet av marinintendenturofficerare mot
civil personal i vissa befattningar.

Sålunda har överbefälhavaren framhållit, att förslaget visserligen med hänsyn
till att ifrågavarande befattningar vore av övervägande civil karaktär
kunde synas befogat. Då åtskilliga befattningar inom förvaltningen vid för -

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svaret, vilka nu bestredes av militär eller civilmilitär personal, kunde sägas
ha mer eller mindre civil karaktär, skulle emellertid, örn angivna norm finge
betraktas som utslagsgivande, detta leda till en ur försvarets synpunkt icke
önskvärd utveckling. Det finge nämligen icke förbises att sådana befattningar,
som nu vore i fråga, mer eller mindre intimt organiskt sammanhängde
med den militära verksamheten och att det nära sambandet med
denna verksamhet gjorde det önskvärt, att befattningshavaren ägde kännedom
örn och hade förståelse för den militära organisationens av speciella förhållanden
betingade, i många avseenden särpräglade arbetsfunktioner. En
befattningshavare, som genom utbildning och tjänstgöring vunnit inblick i
och praktisk erfarenhet av den militära tjänsten, måste därför bedömas i allmänhet
äga större förutsättningar för att leda en dylik visserligen civilbetonad
verksamhet än den, som saknade dessa kvalifikationer. Överbefälhavaren
vore icke heller övertygad örn att det av utredningen föreslagna utbytet mot
civil personal skulle skapa ökad kontinuitet i arbetet samt vidgade möjligheter
till specialisering.

Överbefälhavaren har slutligen framhållit, att de befattningar, varom vore
fråga, vid mobilisering eller krig bleve av relativt underordnad betydelse,
medan samtidigt ett starkt ökat behov av kvalificerad personal för den egentliga
intendenturtjänsten komme att göra sig gällande. Med nuvarande ordning
förefunnes den möjligheten att vid sådant tillfälle utnyttja de intendenturutbildade
innehavarna av dessa befattningar för bestridande av mer
krävande tjänster och att på de kamerala befattningarna ersätta dem med
mindre kvalificerad reservpersonal. Denna möjlighet bortfölle genom det
ifrågasatta utbytet. Ur mobiliseringssynpunkt vore detta icke tillfredsställande.

Liknande synpunkter ha anförts av chefen för mannen, som bland annat
framhållit, att ett centralt ämbetsverk med civil personal för samordnande
av likartade ärenden inom de olika försvarsgrenarna i fråga örn kamerala
ärenden kunde vara berättigat, men att därmed icke vore sagt, att inom motsvarande
organ vid de lokala förvaltningarna, där kontakten med de yttre
förbanden vore störst och viktigast, civil med den praktiska tjänsten vid
dessa förband oerfaren personal skulle bättre kunna lösa de kamerala frågorna
än den som nu funnes och mot vilkens effektivitet någon anmärkning
icke förefunnits. Som företrädare för de militära synpunkterna hade marinchefen
velat bringa dessa i erinran. Givet vore dock, att även skäl kunde
framdragas, som talade för att ifrågavarande befattningar borde besättas med
civil personal. En för tjänsten inom försvarets civilförvaltning värdefull personalcirkulation
mellan ämbetsverket och de lokala kamerala förvaltningarna
skulle sålunda därigenom kunna komma till stånd. Möjligheter till
specialisering skulle beredas. Genom att icke avse intendenturofficerare för detta
tjänsteområde skulle dessa mera kunna ägna sig åt den egentliga intendenturtjänsten,
vilket skulle vara till gagn för denna. Utbildning i kamerala frågor
för blivande intendenturofficerare skulle med denna anordning dock alltjämt

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 153

vara nödvändig för den kamerala tjänsten ombord och vid kustartilleriets
ytterförläggningar.

Även marinens intendenturofficersförbund har anfört starka betänkligheter
mot ett utbyte av intendenturofficerare mot civila tjänstemän inom den
kamerala verksamheten. Därest dylikt utbyte skulle komma till stånd, ville
förbundet emellertid framhålla, att utbytet borde ske redan från och med
budgetåret 1945/46, så att den ifrågasatta omorganisationen av kameralförvaltningarna
bleve genomförd av dem som skulle leda de nya förvaltningarnas
verksamhet. Härigenom skulle även den redan nu på grund av vakanser
inom marinintendenturkåren synnerligen kännbara bristen på intendenturofficerare
i någon mån kunna avhjälpas. För befattningarna såsom varvssekreterare
borde avses intendenturofficerare på aktiv stat.

Marinöverintendenten har däremot anfört, att från hans sida aldrig rests
några hinder mot de rent kamerala arbetsuppgifternas överflyttande på civil
personal. Sedan pensionsåldern för kaptener numera, just med tanke på fortsatt
avveckling av de kamerala tjänsterna, sänkts till 55 år, hade möjligheten
att besätta nämnda tjänster med äldre intendenter, som icke lämpade sig
för tjänstgöring vid truppförbanden eller inom marinförvaltningen, icke
längre samma betydelse som förr. För befattningarna såsom varvssekreterare
borde avses intendenturofficerare på aktiv stat. Mot utredningens uttalanden
rörande tygintendenterna vore intet annat att erinra än att, örn de olika kustartilleriförsvaren
organiserades efter mönstret för den provisoriska organisation,
som marinförvaltningen genomfört vid Norrlandskustens marindistrikt
och Hemsö kustartilleriförsvar, en möjlighet erbjöde sig att avveckla tygintendenterna.

Försvarets civilförvaltning har bland annat framhållit, att det föreslagna
utbytet av marinintendenturofficerare mot civil personal i kamerala befattningar
skulle förbättra sambandet med civilförvaltningen såsom central
myndighet. Emellertid hade civilförvaltningen i annat sammanhang framlagt
förslag örn centralisering till ämbetsverket av försvarsväsendets bokföring.
I samband därmed hade påvisats, att en dylik centralisering skulle kunna utsträckas
att omfatta andra verksamhetsgrenar inom ämbetsverkets förvaltningsområde,
såsom uträknande och utbetalning av månadslöner till den fast
anställda personalen vid försvarsväsendet, varjämte antytts att jämväl frågor
örn löneklassplacering för samma personal kunde centraliseras till civilförvaltningen.
En omläggning i enlighet med de sålunda angivna riktlinjerna
skulle sannolikt medföra så avsevärda förändringar i fråga örn personalens
arbetsuppgifter, att det syntes varken lämpligt eller möjligt att nu taga slutlig
ställning till spörsmålet om inrättande av de föreslagna civila befattningarna
och löneställningen för dessa. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta,
huruvida icke övergångsvis, intill dess ställning tagits till frågan örn nyssberörda
organisatoriska förändringar, de kamerala arbetsuppgifterna kunde
handhavas av marinintendenturofficerare i reserven, antingen pensionsavgången
eller reservanställd sådan personal. Det syntes vidare kunna ifrågasättas,
huruvida icke varvskamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogs -

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

varv borde vara inplacerade i 24 lönegraden. Enär systemet med tygintendenter
syntes kunna avvecklas, örn kustartilleriförsvarens förvaltningar organiserades
efter mönster av den organisation, som försöksvis tillämpades inom
Stockholms kustartilleriförsvar, borde på sätt utredningen anfört frågan örn
tygintendenternas bibehållande tagas under ny omprövning, sedan den nya
organisationen, därest densamma fastställdes, hunnit verka någon tid.

Marinförvaltningen har förklarat sig i likhet med utredningen vara av den
principiella uppfattningen att intet funnes att erinra mot ett utbyte av militär
mot civil personal i fråga örn arbetsuppgifter av rent kameral natur.

Utredningens förslag beträffande varvssekreterarbefattningarna vid Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv har däremot mott erinran från marinförvaltningen,
som anfört, att i den nya varvsorganisationen de tre avdelningscheferna
avsåges att vara direkt föredragande för varvschefen och dennes
närmaste medarbetare inom olika verksamhetsområden. Någon instans mellan
dem och varvschefen borde icke finnas. Med anledning härav ansåge marinförvaltningen
att, intill dess andra erfarenheter erhölles, sekreterarbefattningen
borde besättas med civil befattningshavare, vilken syntes böra uppföras
i lönegrad Eo 21.

Statskontoret, som biträtt den av utredningen i princip uttalade uppfattningen,
att för rent kamerala arbetsuppgifter borde avses civil personal, har
ansett, att utredningen vid principens omsättande i praktiken icke syntes ha
skänkt densamma tillräckligt beaktande. Den anförda motiveringen för bibehållande
av tygintendentsbefattningarna hade statskontoret icke funnit övertygande.
Marinintendenturutbildningen syntes nämligen icke taga sikte på
tygtjänstens speciella behov. Åtgärder syntes därför i stället böra snarast
möjligt vidtagas för fyllande av denna brist genom förbättrad tygutbildning
för erforderligt antal kustartilleriofficerare enligt samma system, som vore
avsett att vinna tillämpning beträffande arméns tygtjänst. Befattningarna
såsom varvssekreterare vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv borde
enligt statskontorets förmenande, örn tjänsterna överhuvudtaget visade sig
bliva erforderliga i den nya varvsorganisationen, beklädas av civila tjänstemän.

Riksräkenskapsverket har anfört, att den av utredningen föreslagna centraliseringen
av kamerala ärenden till gemensamma organ inom marindistrikten
och kustartilleriförsvaren syntes kunna innebära vissa fördelar. Sålunda
syntes därigenom kunna ernås en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser
ävensom vissa besparingar av personalkostnader. Den av utredningen
föreslagna löneställningen för varvskamrerare syntes enligt vad nu
kunde bedömas vara för låg. Befattningarna syntes böra placeras vid Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv i 24 lönegraden och vid Göteborgs örlogsvarv
i 22 lönegraden.

Revisionskommissarien Stenström har anmält från riksräkenskapsverkets
utlåtande avvikande mening och framhållit, att befattningarna såsom varvskamrerare
icke vore till alla delar jämförbara med de ledande befattningarna
inom de föreslagna kameralförvaltningarna. Yarvskontorets arbetsuppgifter

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

toge nämligen i första hand sikte på de speciella redovisningsfrågorna inom
örlogsvarvet. Yarvskamreramas arbetsuppgifter bleve därigenom mera militärt
betonade och befattningarna krävde, förutom allmän kameral utbildning,
liksom varvssekreterarbefattningarna kännedom örn marinens materiel och
organisation samt erfarenhet från sjötjänsten. Stenström funne det därför
kunna ifrågasättas, örn det vore välbetänkt att på denna punkt frångå 1943
års örlogsvarvsutrednings och militära expeditionstjänstkommitténs förslag
att för här ifrågavarande befattningar använda personal med utbildning och
erfarenhet i militär förvaltningstjänst. Starka skäl syntes tala för att för
varvskamrerarbefattningarna taga i anspråk antingen marinintendenturofficerare
på aktiv stat ellef pensionerade marinintendenturofficerare i
arvodesbefattning.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört att
samtliga civila befattningar till att börja med borde inrättas såsom extra
ordinarie. Lönenämnderna ifrågasatte, örn icke för vissa befattningar vid de
kamerala förvaltningarna även kunde avses underofficerare i lönegrad UO 3
i syfte att möjliggöra ett utnyttjande av marinens förvaltningsutbildade
underofficerare jämväl i den högsta underofficersgraden i större omfattning
än nu är fallet. Erinras kunde, att möjligheterna för marinens underofficerare
att vinna befordran till lönegrad UO 3 vore avsevärt mera begränsade än för
underofficerare vid de övriga försvarsgrenarna.

Ledamöterna av försvarsväsendets lönenämnd Curtman och Nilson ha anmält
skiljaktig mening och anfört, att enligt en uppfattning, åt vilken utredningen
själv givit uttryck och vilken måste anses väl grundad, de göromål,
särskilt beträffande materieltjänsten, som skulle ankomma på tygintendentema,
lämpligare kunde anförtros åt personal med annan mera ingenjörsbetonad
utbildning än den, som marinintendenturofficerare erhölle. På grund
härav och då för biträde vid intendenturtjänsten inom kustartilleriförsvaren
syntes kunna beordras yngre officerare, syntes tillräcklig anledning saknas
att ens provisoriskt medräkna för tygintendenterna avsedda fem beställningar
i den föreslagna personaluppsättningen vid marinintendenturkåren.

Statens organisationsnämnd har anfört, att även örn organisationsnämnden
i likhet med ett flertal i ärendet hörda myndigheter vore av den principiella
uppfattningen, att den kamerala verksamheten i vissa avseenden borde bestridas
av civil personal, det likväl ur de synpunkter, nämnden hade att företräda,
icke syntes lämpligt att nu företaga en omorganisation i de delar,
som här avsåges. Det kunde nämligen knappast sägas vara rationellt att nu
i detta avseende företaga en omorganisation, så länge sannolikhet förelåge
för nära förestående ytterligare ändringar i organisationen.

I utlåtandena ha vidare anförts vissa synpunkter i fråga om de kamerala
förvaltningsorganens inre organisation. Härutinnan torde få hänvisas till
handlingarna.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinintendenturkårens omfattning.

1944 års marinintendenturutredning.

Marinintendenturutredningen har föreslagit att marinintendenturkåren
skall erhålla följande sammansättning (inom parentes angivas kårens beställningar
enligt den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen)
.

1 marinöverintendent i lönegrad Ob 2 (1 Obl).

2 kommendörer i lönegrad Oa 6 (1 Oa 6).

5 kommendörkaptener av 1. graden i lönegrad Oa 5 (6 Oa 5).

9 kommendörkaptener av 2. graden i lönegrad Oa 4 (10 Oa 4).

37 kaptener i lönegrad Oa 3 (33 Oa 3 jämte 2 Oa 3 eller Oa 2).

26 löjtnanter i lönegrad Oa 2 (23 Oa 2).

Kåren skulle alltså enligt utredningens förslag utgöras av 80 beställningshavare
på aktiv stat, medan motsvarande antal nu är 76.

Förutom angivna beställningshavare finnas vid marinintendenturkåren fänrikar
till det antal, som ansetts erforderligt för kårens rekrytering, ävensom
reservpersonal. Antalet fänrikar på aktiv stat utgör för närvarande 9. Marinintendenturutredningen
har, under förutsättning av en fänrikstid på 3 år, beräknat
motsvarande antal till i genomsnitt 9.

Utredningen har härutöver föreslagit inrättande av 5 befattningar för
pensionerade marinintendenturofficerare i arvodesbefattning, varav 1 med
arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 12 och 4 med arvoden motsvarande
nettolön i löneklass Oa 10.

Beträffande detaljerna i utredningens personalberäkningar torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet. Här torde böra huvudsakligen beröras
allenast frågor av större vikt ävensom andra frågor, beträffande vilka avvikande
meningar anmälts i avgivna utlåtanden.

Till stöd för förslaget om uppflyttning från lönegrad Ob 1 till Ob 2 av
beställningen såsom marinöverintendent — vilken är chef för marinförvaltningens
intendenturavdelning och för marinintendenturkåren samt därjämte
inspektör för marinens intendenturväsende — har utredningen främst framhållit,
att arbetsuppgifterna inom marinförvaltningens intendenturavdelning
på senare tid undergått en icke oväsentlig stegring till följd av utökningen
av marinorganisationen enligt 1942 års försvarsbeslut och genomförandet av
1943 års förvaltningsreform ävensom ökad centralisering av ärenden rörande
anskaffnings- och förrådsverksamhet.

Den nuvarande kommendörsbeställningen i lönegrad Oa 6 är avsedd för
chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt. Utredningen
har ansett, att även en av byråcheferna vid marinförvaltningens intendenturavdelning
borde placeras i denna lönegrad. För avdelningens två
övriga byråchefer har utredningen beräknat beställningar i lönegrad Oa 5.
Ytterligare en beställning i sistnämnda lönegrad har föreslagits skola avses
för beredande av de på marinöverintendenten ankommande militära ärendena,
exempelvis utarbetande av de instruktions- och utbildningsföreskrifter som
erfordras för bedrivande av fackutbildningen av intendentur- och ekonomipersonal
ävensom beredande av befordrings- och kommenderingsfrågor. För

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ifrågavarande ärendens beredning borde enligt utredningens mening inrättas
en marinöverintendentens chefsexpedition, i vilken borde ingå nyssnämnde
beställningshavare i lönegrad Oa 5 samt marinöverintendentens för närvarande
å intendenturavdelningens centralbyrå placerade adjutant, för vilken
utredningen beräknat en beställning i alternativt lönegraderna Oa 3 eller Oa 2.
I övrigt har utredningen för marinförvaltningens intendenturavdelning beräknat
7 marinintendenturofficerare i lönegrad Oa 3/2.

Å marinförvaltningens förrådskontrollkontor äro för närvarande placerade
en pensionerad sjöofficer och en marinintendenturofficer ävensom civil
personal. Utredningen har ansett kontorets organisation i vissa avseenden
alltför löslig för att säkerställa fullgörandet av kontorets arbetsuppgifter.
Utredningen har fördenskull hållit före, att en särskild chefsbefattning borde
finnas inrättad för ifrågavarande kontor. Då en förvaltningsutbildad officer
syntes vara bäst lämpad för ifrågavarande befattning, föresloge utredningen,
att härför avsåges en marinintendenturofficer, vilken borde placeras i lönegrad
Oa 4. Vid sidan av sitt chefskap för kontoret i dess helhet borde ifrågavarande
befattningshavare svara för det kontoret åvilande granskningsarbete,
som folie inom intendenturförvaltningens område, varför utredningen icke
beräknade någon ytterligare intendenturbefattning å förrådskontrollkontoret.

För tjänstgöring vid försvarsstabens kvartermästaravdelning har utredningen
beräknat en beställningshavare i lönegrad Oa 3, varvid utredningen
emellertid förutsatt, att en av de i 1942 års försvarsbeslut upptagna sjöofficersbeställningarna
i samma lönegrad indrages. Utredningen har beräknat en
beställningshavare i samma lönegrad för tjänstgöring i marinstaben.

Personalbehovet vid rustade sjöstyrkor och fartyg under vinterhalvåret
har utredningen beräknat till en stabsintendent vid kustflottan i lönegrad Oa 4
samt 8 beställningshavare i lönegrad Oa 3/2. Under sommarhalvåret skulle
tillkomma 4 beställningshavare i sistnämnda lönegrader, av vilka 3 beräknats
motsvara de officerare, som under vintern genomgå den av utredningen föreslagna
marinintendenturofficersskolan, medan den fjärde skulle utgå ur den
allmänna personalreserv å 5 beställningar, som utredningen ansett erforderlig.
Någon ökning av antalet beställningar med hänsyn till marinintendenturofficersskolan
har utredningen icke ansett erforderlig, enär utredningen
räknat med att tredjeårsfäfirikarna, i genomsnitt 3 per år, skola utnyttjas för
bestridande av för kåren avsedda befattningar.

Personalbehovet vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt har utredningen
beräknat efter enhetliga grunder. Sålunda ha för varje intendenturförvaltning
beräknats 4 beställningar, för stationsförvaltning 2 beställningar,
av vilka den ena dock även avsetts för sjukvårdsförvaltningen, och för fartygsdepå
1 beställning. För utbildningsändamål har upptagits ytterligare 1
beställning vid Sydkustens marindistrikt. Chefen för intendenturförvaltningen
vid Ostkustens marindistrikt har upptagits i lönegrad Oa 5, medan
för motsvarande befattning i Sydkustens marindistrikt avsetts en beställning
i Oa 6. För Stockholms och Karlskrona örlogsvarv ha avsetts 1 beställning i
Oa 4 och 1 beställning i Oa 3 vid vartdera varvet.

I likhet med militära expeditionstjänstkommittén har utredningen ansett,
att de nuvarande stabsintendentsbefattningarna vid marindistrikten kunna
indragas.

Norrlandskustens marindistrikt, inklusive Hemsö kustartilleriförsvar och
Härnösands kustartilleridetachement, har utredningen ansett kräva 2 beställningar,
den ena i lönegrad Oa 4 och den andra, i Oa 2.

Personalbehovet vid Gotlands marindistrikt har utredningen beräknat till
3 beställningshavare, en i envar av lönegraderna Oa 4, Oa. 3 och Oa 2.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

För Västkustens marindistrikt har utredningen beräknat 3 beställningar
— en i envar av lönegraderna Oa 4, Oa 3 och Oa 2 — för intendenturförvaltningen,
1 beställning i Oa 3 för stationsförvaltningen, tillika avsedd för sjukvårdsförvaltningen,
samt 1 beställning i Oa 3 och 1 beställning i Oa 2 för
Göteborgs örlogsvarv, den sistnämnda även avsedd för fartygsdepån.

Beträffande kustartilleriförsvaren har utredningen framhållit, att ifrågavarande
organisation tillskapats under rådande försvarsberedskap, varför det
ställde sig vanskligt att förutse omfattningen av förvaltningsverksamheten
under normala fredsförhållanden. Utredningen hade emellertid med hänsyn
till vikten av att kustartilleriförsvarens anstalter med minsta möjliga tidsutdräkt
kunde intaga full stridsberedskap ansett det vara ofrånkomligt, att
behovet av intendenturpersonal icke beräknades alltför snävt. Utredningen
ville tillägga, att med hänsyn till pågående omorganisationsarbete inom kustartilleriet
säkra hållpunkter saknades för bedömande av frågan örn personalens
fördelning inom de olika förvaltningsenheterna vid kustartilleriet och
att det på grund därav syntes befogat att vid bedömande av det totala behovet
av marinintendenturpersonal betrakta kustartilleriförsvaren såsom enheter,
inom vilka i mån av behov personalomflyttningar kunde ske.

För vartdera av Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar, inklusive
respektive kustartilleriregementen, har utredningen räknat med en stabsintendent
— för det förra kustartilleriförsvaret i lönegrad Oa 5 och för det
senare i Oa 4 — en biträdande stabsintendent och en tygintendent i Oa 3/2,
en regementsintendent i Oa 3 och en biträdande regementsintendent
i Oa 2. För Stockholms kustartilleriförsvar har därjämte upptagits ytterligare
en beställning för den dit centraliserade utbildningen av kustartilleriets
ekonomipersonal. Å andra sidan har antalet beställningar vid Göteborgs kustartiileriförsvar
och Älvsborgs kustartilleriregemente ansetts kunna beräknas
till allenast 4, i det att biträdande stabsintendenten förutsatts kunna bestrida
jämväl tygintendentsgöromålen.

Övriga av utredningen föreslagna beställningar ha avsetts för sjökrigsskolan,
marinens underofficersskola, sjömansskolan och Hårsfjärdens depå.

Av de av utredningen föreslagna arvodesbefattningarna för pensionerade
officerare har den i löneklass Oa 12 upptagna avsetts för chefen för marinens
centrala intendenturförråd. Såsom förut nämnts ha två av befattningarna avsetts
för befattningarna såsom varvssekreterare vid Stockholms och Karlskrona
örlogsvarv. Av de två övriga har den ena avsetts för den till försvarets
civilförvaltning förlagda s. k. sjörevisionen och den andra för befattning såsom
intendent och redogörare vid sjökrigsskolan.

Utlåtanden.

överbefälhavaren har anfört, att han icke kunnat undgå att uppmärksamma
det proportionellt sett stora antal officerare, som marinintendenturkåren
även enligt det nu föreliggande förslaget komme att omfatta i jämförelse med
motsvarande personal vid de övriga försvarsgrenarna. Särskilt det betydande
antal intendenturofficerare, som erfordrades för kustartilleriet, folie här i
ögonen, överbefälhavaren hade svårt att värja sig för den uppfattningen,
att detta förhållande sammanhängde med organisatoriska svagheter, som
skulle kunna undanröjas. Då emellertid denna fråga hade en räckvidd, som
sträckte sig vida utöver det område det här gällde och därför i detta sammanhang
icke kunde bliva föremål för bedömande, hade överbefälhavaren här
endast velat påpeka förhållandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 159

Chefen för marinen har ansett, att kåren borde utökas med ytterligare 4
beställningar, varav en för marinstabens operationsavdelning, en för sjörevisionen
inom försvarets civilförvaltning samt två för marinförvaltningens intendenturavdelning.
Därest sistnämnda beställningar, vilka delvis avsåges
för tillgodoseende av behovet av personal för utbildning och särskilda utredningar,
icke tillkomme, borde den föreslagna arvodesbefattningen vid sjökrigsskolan
utbytas mot beställning för officer på aktiv stat. För bestridande
av de göromål, som för närvarande ankomme på stabsintendenterna vid Ostkustens
och Sydkustens marindistrikt, borde avses pensionerade marinintendenturofficerare
i arvodesbefattning.

Marinöverintendenten har ansett, att det av utredningen beräknade antalet
beställningar för marinförvaltningens intendenturavdelning borde ökas med 4.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att för tjänstgöring vid sjörevisionen
borde, liksom för närvarande vore fallet, avses en marinintendenturofficer på
aktiv stat i lönegrad Oa 3.

Samma uppfattning har hävdats av marinförvaltningen, som vidare anfört,
att antalet för ämbetsverkets intendenturavdelning avsedda beställningar i
lönegrad Oa 3/2 borde ökas med 4. Marinförvaltningen hyste emellertid den
förhoppningen, att ; samband med koncentration av förvaltningsarbetet vid
lokalförvaltningarna viss reduktion av antalet befattningar vid dessa förvaltningar
skulle kunna astadkommas till förmån för den centrala förvaltningen,
varför ämbetsverket icke föresloge någon ökning av antalet beställningar vid
marinintendenturkåren utöver de av utredningen föreslagna. För intendenturchefen
vid Ostkustens marindistrikt borde, där omständigheterna gjorde
sadant lämpligt, möjliggöras en löneställning i lönegrad Oa 6, dock utan att
antalet beställningar i berörda lönegrad utökades utöver utredningens förslag.

Statskontoret har — med erinran att utredningen beräknat 13 beställningar
erforderliga för marinförvaltningens intendenturavdelning inklusive marinöverintendentens
chefsexpedition — anfört, att det ville förefalla statskontoret,
att man med en dylik topporganisation väl frikostigt sörjt för ledningen
av en kår, omfattande i allt 80 beställningar. Därtill komme, att utredningen
på synnerligen svaga grunder föresloge uppflyttning i högre löneställning av
såväl marinöverintendenten som dennes ställföreträdare bland byråcheferna.
Några nya omständigheter, som skulle motivera en löneökning för marinöverintendenten,
hade utredningen enligt statskontorets mening icke kunnat påvisa.
Beträffande den föreslagna uppflyttningen av chefen för centralbyrån
från lönegrad Oa 5 till Oa 6 förelåge så mycket mindre skäl härtill, som en
differentiering av byråchefernas löner skulle innebära tillskapandet av något
slags överdirektörstjänst mellan marinöverintendenten och de två återstående
ledamöterna på marinförvaltningens intendenturavdelning. Det sade sig
självt, att en dylik form av ställföreträdarskap icke kunde vara sakligt motiverad
inom ett så begränsat förvaltningsområde. Statskontoret ifrågasatte,
om revisionsverksamheten inom sjörevisionen vore av så speciell natur, att
stadigvarande behov av en marinintendenturofficer förelåge. För befattningarna
såsom intendenter och redogörare vid sjökrigsskolan och marinens

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

underofficersskola borde avses för ifrågavarande förvaltningsuppgifter direkt
utbildad civil arbetskraft. Statskontoret kunde icke finna de kvalitativa
olikheterna mellan uppgifterna för intendenturcheferna vid Ostkustens och
Sydkustens marindistrikt vara av den storlek och betydelse att de motiverade
olika lönegradsplacering.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke velat
motsätta sig marinöverintendentens placering i lönegrad Ob 2. Lönenämnderna
ville emellertid ifrågasätta, örn icke en reglering av denna lönefråga
borde ske i samband med den allmänna översyn av löneställningarna för ett
antal högre officerare vid de olika försvarsgrenarna, som försvarets civilförvaltning
i annat sammanhang föreslagit. För byråchefsbefattningarna å marinförvaltningens
intendenturavdelning borde avses en beställning i lönegrad Oa 6/5,
en beställning i lönegrad Oa 5/4 och en beställning i lönegrad Oa 4. De arbetsuppgifter,
vilka skulle tillkomma chefen för marinöverintendentens stab,
syntes åtminstone under fredstid knappast bliva av den beskaffenhet att de
motiverade inrättande av en så hög beställning som i lönegrad Oa 5, utan
borde härför avses en kommendörkapten av 2. graden i lönegrad Oa 4. Yad
anginge befattningen såsom chef för intendenturförvaltningen vid Sydkustens
marindistrikt ansåge lönenämnderna, att denna befattning numera
knappast vore av den vikt och betydelse, att en kommendörsbeställning under
alla förhållanden borde avses för densamma. Beställningen syntes fördenskull
kunna uppföras i alternativt lönegrad Oa 6 eller Oa 5. Lönenämnderna
utginge emellertid därvid från att vid marinintendenturkåren borde finnas blott
en beställning i lönegrad Oa 6, vilken borde utnyttjas antingen för marinförvaltningens
intendenturavdelning eller för intendenturförvaltningen vid Sydkustens
marindistrikt. Lönenämnderna, som ansåge det centrala intendenturförrådet
vara av den vikt i förvaltningshänseende, att vid detsamma borde
tjänstgöra en intendenturoffieer på aktiv stat, ville föreslå att härför, såsom
försvarsväsendets lönenämnd tidigare förordat, avsåges en beställning i lönegrad
Oa 4. För förrådskontrollkontorets chef syntes däremot en arvodesbefattning
i löneklass Oa 11 vara tillfyllest. I avsaknad av närmare erfarenhet örn
arten och omfattningen av de göromål, vilka under fredstid komme att åligga
chefen för intendenturförvaltningen vid Norrlandskustens marindistrikt, saknade
lönenämnderna möjlighet att nu taga ställning till frågan örn lönegradsplaceringen
av denne.

Ledamöterna av försvarsväsendets lönenämnd Giron och Törnkvist ha —
med erinran att sedan år 1942 ej mindre än tre statliga utredningar föreslagit
marinöverintendentens uppflyttande till lönegrad Ob 2 — uttalat, att denna
fråga ej borde ytterligare uppskjutas.

Marinens intendenturofficersförbund har ansett, att för sjörevisionen borde
avses en beställningshavare på aktiv stat. Enär enligt förbundets mening
chefen för intendenturförvaltningen vid Ostkustens marindistrikt borde placeras
i lönegrad Oa 6, borde antalet beställningar i denna lönegrad vid kåren
ökas till 3.

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har marinintendenturkårens
organisation och omfattning i avvaktan på ytterligare utredningar ännu icke
helt anpassats efter den utökade marinorganisation, som uppbyggts med stöd
av 1942 års försvarsbeslut. Sedan militära expeditionstjänstkommittén i oktober
1943 avgivit förslag i ämnet, ansågs ytterligare utredning böra verkställas
främst för klarläggande av förutsättningarna för en övergång för marinintendenturkårens
del till det rekryterings- och utbildningssystem, som tillämpas
vid armén. I samband med den undersökning, som härutinnan verkställts av
1944 års marinintendenturutredning, ha ånyo undersökts möjligheterna att i
vissa befattningar av huvudsakligen kameral natur ersätta marinintendenturofficerare
med civil personal. Utredningen har i anslutning härtill verkställt
förnyade beräkningar rörande behovet av intendenturofficerare vid marinen.

Innan jag ingår närmare på de av marinintendenturutredningen framlagda
förslagen, anser jag mig böra uj)ptaga till behandling frågan, huruvida det
är lämpligt att i nuvarande läge fastställa en mer definitiv organisation på
detta område. Såsom framgår av propositionen nr 45 till innevarande års
riksdag torde en särskild utredning rörande den framtida utformningen av försvarsorganisationen
komma att igångsättas inom kort. Självfallet blir marinintendenturkårens
organisation och omfattning beroende av den försvarsorganisation,
som på grundval av en sådan utredning kan komma att beslutas.
Emellertid synas skäl icke föreligga att av denna anledning uppskjuta prövningen
av den föreliggande frågan. Det förslag, som nu framlagts, avser nämligen
att anpassa marinintendenturkåren efter den marina organisation, som
utbyggts med stöd av 1942 års försvarsbeslut. I likhet med övriga personalfrågor
inom försvaret synes nu ifrågavarande spörsmål böra bedömas med
hänsyn till de i försvarsbeslutet uppdragna riktlinjerna för försvarsorganisationens
omfattning. Detta utesluter icke, att vid frågans bedömande en
viss återhållsamhet i fråga örn tillskapande av nya beställningar bör iakttagas.

I sitt utlåtande över marinintendenturutredningens förslag har statens
organisationsnämnd emellertid ur andra synpunkter anfört betänkligheter
mot att frågan örn marinintendenturkårens organisation nu upptages till avgörande.
Nämnden har därvid bland annat framhållit, att marinens förvaltningsorganisation
ännu icke blivit definitivt utformad samt att organisationsundersökningar
till klarläggande av dess lämpligaste utformning avses att
äga rum — förutom vid kustartilleriförsvar och örlogsstationer, där vissa sådana
undersökningar redan bedrivas — jämväl vid marindistriktens övriga
förvaltningsorgan. Nämnden har räknat med att rationaliseringar inom förvaltningsområdet
skola kunna möjliggöra begränsningar beträffande marinintendenturkårens
omfattning. Liknande synpunkter ha anförts av statskontoret.

I anledning av vad sålunda anförts vill jag framhålla, att de organisationsundersökningar
och försök, som här avses, komma att omspänna praktiskt
taget hela den lokala förvaltningsorganisationen inom marinen. De komma
således att bliva av stor omfattning och torde kräva avsevärd tid. Att vid sådant
förhållande ytterligare uppskjuta avgörandet av frågan örn marininten Bihang

till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 170.

Departements chefen.

lin 45 1 1

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

denturkårens organisation synes mig icke välbetänkt. Ett fortsatt uppskov med
denna fråga synes nämligen kunna medföra olägenheter i rekryteringshänseende.
Därtill kommer, att kårens numerär med hänsyn till den utökade marinorganisationen
för närvarande uppenbarligen är för liten. Under nu rådande
förhållanden har denna brist kunnat nödtorftigt fyllas genom inkallande av
reservpersonal. Då emellertid denna möjlighet som regel icke kan beräknas
stå till buds, sedan beredskapen avvecklats och mera normala förhållanden
inträtt, måste stora svårigheter då uppkomma, därest icke åtgärder dessförinnan
vidtagits antingen för utökning av kårens aktiva kader eller för
minskning av kårens arbetsuppgifter. Då en mera väsentlig utökning av kårens
aktiva kader — bland annat med hänsyn till den planerade utredningen
rörande försvarsorganisationens framtida utformning — örn möjligt bör undvikas,
bör alltså den andra utvägen, minskning av kårens arbetsuppgifter, i
första hand väljas, i den mån detta kan ske utan att en definitiv organisation
utan elasticitet tillskapas inom andra områden.

Det är icke sannolikt, att de av organisationsnämnden igångsatta eller planerade
organisationsundersökningarna inom den närmaste framtiden kunna
komma att giva sådana resultat, att marinintendenturkårens arbetsuppgifter i
fredstid kunna tillfredsställande fyllas av kårens aktiva personal i nuvarande
omfattning. Särskilda åtgärder synas därför erforderliga. Det av 1944 års
marinintendenturutredning framlagda förslaget örn anställande av civil personal
i befattningar av huvudsakligen kameral natur synes ur här anförda synpunkter
lämpligt. Då det därjämte väl ansluter sig till de organisationsprinciper,
som numera tillämpas inom försvaret, finner jag mig kunna i huvudsak
tillstyrka, att detsamma lägges till grund för beräkningen av personalbehovet
inom marinintendenturkåren. Genom den begränsning av denna kårs
arbetsuppgifter, som härigenom vinnes, kan kårens aktiva kader bibehållas
vid i huvudsak nuvarande omfattning. Härtill återkommer jag närmare i det
följande.

Marinintendenturutredningen har haft att särskilt undersöka förutsättningarna
för en övergång för marinintendenturkårens del till det inom armén tilllämpade
rekryterings- och utbildningssystemet med avseende å intendenturpersonal.
Såsom av det föregående framgår har utredningen därvid kommit
till den uppfattningen, att armésystemet icke lämpar sig för marinen, i varje
fall icke i dess nuvarande organisation. Utredningens uppfattning i denna fråga
delas av flertalet hörda myndigheter. Endast statskontoret har intagit en
annan ståndpunkt. Ämbetsverket har härvid förutsatt, att utredningens ställningstagande
till övervägande del betingats av en strävan att anpassa organisationen
efter befordrings- och rekryteringssynpunkter i stället för efter kraven
på organisationens ändamålsenlighet och funktionsduglighet samt att de merkostnader,
som beräknats uppkomma vid övergång till armésystemet, huvudsakligen
skulle ha sin grund i att utredningen beaktat befordrings- och rekryteringssynpunkterna.
För egen del har jag icke kunnat finna föreliggande utredning
giva stöd åt statskontorets uppfattning. Av väsentligare betydelse torde
vara, att utredningen funnit nuvarande rekryterings- och utbildningssystem

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vara att föredraga på grund av vissa med marinofficerarmas utbildning och
tjänstgöring ävensom marinens speciella organisation sammanhängande förhållanden.
Den ekonomiska betydelsen av att rekryterings- och befordringssynpunkterna
beaktas synes för övrigt ha i hög grad överskattats av statskontoret.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har utredningen beräknat
de årliga merkostnaderna efter övergång till arméns rekryterings- och utbildningssystem
till 130 000 kronor. Av detta belopp torde allenast omkring
10 000 kronor avse kostnadsökning på grund av att rekryterings- och befordringssynpunkter
ansetts böra i viss utsträckning tillgodoses.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att med marinens nuvarande
organisation en övergång till arméns rekryterings- och utbildningssystem
icke är tillrådlig. Då ej heller en för försvaret gemensam intendenturutbildning
i nuvarande läge synes kunna komma i fråga, föreslår
jag, att marinintendenturkåren rekryteras och utbildas enligt nu gällande
grunder. Jag utgår emellertid från att fortsatt uppmärksamhet
ägnas frågan örn beredande av ytterligare utrymme under utbildningen
för tjänstgöring vid kustartilleriet. I likhet med utredningen finner jag det
önskvärt, att marinintendenturofficerarna efter ett antal års praktisk tjänstgöring
erhålla tillfälle att genom särskild efterutbildning vidmakthålla och
förkovra sina kunskaper inom förvaltningstjänstens olika grenar. Jag vill
erinra örn att obligatorisk efterutbildning numera är föreskriven inom praktiskt
taget alla grenar av den rent militära tjänsten. Efterutbildningen synes
kunna utformas efter i huvudsak de riktlinjer, som utredningen angivit. Det
torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning genom
chefen för marinen besluta om ifrågavarande utbildning. Medel för ändamålet
torde icke bliva erforderliga under nästa budgetår. Därest efterutbildningen
befinnes kunna igångsättas under budgetåret 1946/47, böra vederbörande
myndigheter i sina medelsäskanden för nämnda budgetår upptaga frågan
örn anvisande av medel därför.

Såsom redan anförts har jag funnit mig kunna i huvudsak biträda marinintendenturutredningens
förslag om anställande av civil personal i befattningar
av huvudsakligen kameral natur. De av utredningen framlagda förslagen
rörande organisationen och ledningen av de kamerala organen inom
marindistrikt och kustartilleriförsvar synas mig i huvudsak lämpliga. Emellertid
torde såsom utredningen framhållit fortsatta organisationsundersökningar
vara erforderliga, innan ställning kan tagas till dessa frågor, och för
nästa budgetår böra därför icke upptagas några civila befattningar för detta
ändamål. I avvaktan på att ställning kan tagas till de kamerala förvaltningsorganens
organisation torde de kamerala befattningarna liksom nu få i erforderlig
utsträckning bestridas av marinintendenturofficerare.

Med hänsyn till Stockholms och Karlskrona örlogsvarvs från och med
nästa budgetår planerade omorganisation synes det däremot erforderligt att
bereda varvsledningarna tillfälle att anställa civil personal i befattningarna
såsom varvskamrerare. Enär frågan om varvens organisation icke ännu i sin
helhet avgjorts av Kungl. Majit, kan jag icke för närvarande taga slutlig ställ -

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ning till spörsmålet om dessa befattningars lönegradsplacering. Av samma
skäl synes det icke heller lämpligt att i nuvarande läge pröva frågan örn varvssekreterarbefattningarnas
bestridande enligt den nya varvsorganisationen.
Jag anser mig dock kunna räkna med att marinintendenturofficerare icke
skola bliva erforderliga för ändamålet. I stället synes böra övervägas, huruvida
icke här avsedda arbetsuppgifter skulle kunna fullgöras av kvalificerade
kvinnliga befattningshavare. Chefen för varvets intendenturavdelning skulle
därvid vid behov biträda varvschefen i frågor, som kräva marinintendenturutbildning.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att örn så befinnes
erforderligt medgiva anställande av civila befattningshavare för angivna
ändamål i lämplig löneställning, varvid jag utgår från att avlöningskostnaderna
liksom för övrig vid varven anställd civil personal skola tills vidare
bestridas från sakanslag. I avvaktan på ställningstagande till den framtida
organisationen av Göteborgs örlogsvarv kan jag icke tillstyrka marinindenturutredningens
förslag örn inrättande av en ny civil befattning därstädes.

Det torde icke vara erforderligt att här i detalj pröva utredningens förslag
nied avseende å de särskilda befattningar, som enligt utredningens mening
böra uppehållas av marinintendenturofficerare. Dessa förslag böra närmast
betraktas såsom en beräkningsgrund för bedömandet av frågan om marinintendenturkårens
omfattning och fördelning på olika lönegrader. Emellertid
påkalla vissa av utredningen berörda frågor en närmare granskning.

Marinintendenturutredningen har — liksom tidigare 1941 års försvarsutredning,
1941 års förvaltningsutredning och militära expeditionst jänstkommittén
— föreslagit, att marinöverintendenten, vilken enligt beslut av 1941
års riksdag uppförts i lönegrad Ob 1, skall uppflyttas i lönegrad Ob 2. Förslaget
har avstyrkts av statskontoret, medan däremot bland andra försvarets
civilförvaltning funnit detsamma motiverat. Lönenämnderna ha icke heller
velat motsätta sig den föreslagna löneregleringen men ha ifrågasatt, örn icke
frågan borde avgöras i samband med den allmänna översyn av löneställningarna
för ett antal högre officerare vid de olika försvarsgrenarna, som försvarets
civilförvaltning i annat sammanhang föreslagit.

För egen del vill jag i denna fråga framhålla, att den ökning av marinöverintendentens
arbetsuppgifter och ansvar, som föranletts av utökningen
av marinorganisationen enligt 1942 års försvarsbeslut och genomförandet av
1943 års förvaltningsreform, väl synes motivera en förhöjd löneställning. Även
den på senare år genomförda ökade centraliseringen till marinförvaltningen
av underhålls- och förrådsärenden m. m. bör i detta sammanhang beaktas. Då
denna lönefråga synes kunna bedömas utan att avgörandet av de av civilförvaltningen
åsyftade lönefrågorna beträffande vissa högre militära beställningar
föregripes, tillstyrker jag, att marinöverintendenten placeras i lönegrad
Ob 2.

För de tre byråchefsbefattningarna å marinförvaltningens intendenturavdelning
beräknar jag två beställningar i lönegrad Oa 5 och en beställning i
Oa 5/4.

Marinintendenturutredningens förslag om inrättande av en särskild expedition
för beredande av de på marinöverintendenten ankommande ärendena

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av militär natur synes mig lämpligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att besluta örn expeditionens benämning samt om dess inordnande på lämpligt
sätt i marinledningens organisation. Såsom chef för expeditionen beräknar
jag en regementsofficer i lönegrad Oa 5/4, varjämte marinöverintendentens
adjutant bör tjänstgöra där. Självfallet böra befattningshavarna på
expeditionen, i den mån så befinnes lämpligt och möjligt, utnyttjas även för
förvaltningsuppgifter, exempelvis särskilda utredningar.

I en del utlåtanden har framhållits, att personalen i övrigt å marinförvaltningens
intendenturavdelning beräknats alltför knappt. Å andra sidan har
statskontoret anfört, att det ville förefalla statskontoret, att man med en dylik
topporganisation väl frikostigt sörjt för ledningen av kåren. Då de angivna
beställningarna ju i huvudsak avsetts för fullgörande av förvaltningsuppgifter
inom marinförvaltningen, torde statskontoret ha avsett att uttala, att dessa
arbetsuppgifters omfattning icke motiverade ett så stort antal beställningshavare.
För egen del vill jag erinra örn att den av utredningen beräknade
personalen för marinförvaltningens intendenturavdelning motsvarar vad som
förutsatts i 1943 års riksdagsbeslut rörande försvarets centrala förvaltningsorganisation.
Genom den föreslagna nya beställningen å marinöverintendentens
chefsexpedition torde en viss avlastning av arbetet å intendenturavdelningens
centralbyrå kunna vinnas. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande
arbetsuppgifternas omfattning i fredstid anser jag mig icke för närvarande
kunna tillstyrka en ytterligare förstärkning av intendenturpersonalen å avdelningen.
Mot en utökning av marinintendenturkåren av nu berörd anledning
talar även det förhållandet, att arbetsbelastningen å avdelningen torde komma
att nedgå genom den pågående överflyttningen av anskaffningsuppgifter till
krigsmaterielverket.

Då en förstärkning av personalen å marinförvaltningens förrådskontrollkontor
torde vara ägnad att förbättra kontorets möjligheter att fullgöra sina
ur ekonomisk synpunkt viktiga uppgifter, har jag intet att erinra mot att
för kontoret beräknas en beställningshavare i lönegrad Oa 4.

I enlighet med utredningens förslag beräknar jag för tjänstgöring i försvarsstaben
en beställningshavare i lönegrad Oa 3, varvid jag emellertid förutsätter,
att en motsvarande sjöofficersbeställning indrages. Antalet i marinstaben
tjänstgörande marinintendenturofficerare torde i enlighet med utredningens
förslag kunna begränsas till en kapten.

För Norrlandskustens marindistrikt har utredningen beräknat två beställningshavare,
den ena i lönegrad Oa 4 och den andra i Oa 2. För den förra
synes emellertid enligt min mening böra avses en beställning i alternativt
lönegrad Oa 4/3.

Även för chefen för intendenturavdelningen vid Stockholms örlogsvarv, för
vilken befattning utredningen beräknat en beställning i lönegrad Oa 4, synes
böra beräknas en beställning i alternativt lönegrad Oa 4/3.

För chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt beräknar
jag i enlighet med utredningens förslag en beställning i lönegrad Oa 6.

På sätt anförts i flera av de över utredningens förslag avgivna utlåtandena
synes utredningen ha beräknat personalbehovet vid kustartilleriförsvaren väl

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

högt. Sålunda anser jag mig icke böra räkna med att marinintendenturofficerare
skola utnyttjas för uppgifter inom kustartilleriförsvarens tygförvaltningar.
De två beställningar, som för detta ändamål beräknats för Stockholms
och Blekinge kustartilleriförsvar, synas alltså kunna utgå. Då även i
övrigt någon minskning av antalet för kustartilleriet avsedda beställningar
torde kunna ske, räknar jag med att det av utredningen angivna antalet beställningar
för kustartilleriet, när förvaltningen vid detta vapen stabiliserats,
totalt skall kunna nedbringas med fem.

I övrigt har jag icke funnit anledning till huvudsakligare erinran mot marinintendenturutredningens
beräkningar rörande behovet av marinintendenturofficerare
på aktiv stat.

Den fördelning av marinintendenturkåren på olika befattningar, som här
angivits, bör endast betraktas såsom en beräkningsgrund till ledning för bedömande
av frågan örn kårens storlek och sammansättning. Hinder bör därför
ej föreligga att i anledning av verkställda organisationsundersökningar
eller av andra skäl placera kårens beställningshavare på annat sätt.

I likhet med marinintendenturutredningen anser jag, att befattningen såsom
chef för marinens centrala intendenturförråd bör kunna upprätthållas av
pensionerad officer i arvodesbefattning. Jag kan dock icke tillstyrka högre
löneställning än arvode motsvarande nettolön i löneklass Oall. Arbetsuppgifterna
å sjörevisionen inom försvarets civilförvaltning synas icke heller
vara av den art, att officer på aktiv stat kan anses erforderlig. Jag föreslår
därför i enlighet med utredningens förslag, att för ändamålet inrättas en arvodesbefattning
i löneklass Oa 10. Utredningens förslag örn inrättande av en
dylik befattning för redogöraren vid sjökrigsskolan finner jag likaledes
lämpligt.

Vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag kommer marinintendenturkåren
att omfatta följande beställningar, nämligen 1 marinö verintendent
i lönegrad Ob 2, 1 kommendör i Oa 6, 5 kommendörkaptener av 1.
graden i Oa 5, 9 kommendörkaptener av 2. graden i Oa 4, 35 kaptener i
Oa 3 och 24 löjtnanter i Oa 2, eller således tillhopa 75 beställningar. I förhållande
till den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen
innebär förslaget —- förutom uppfattning av beställningen såsom marinöverintendent
från Ob 1 till Ob 2 — en minskning med 1 beställning i Oa 5 och
1 beställning i Oa 4 samt en ökning med 1 beställning i Oa 2, varjämte nu
befintliga 2 beställningar i alternativt Oa 3/2 skulle placeras i Oa 3. Genom
de av mig förordade begränsningarna av kårens omfattning i jämförelse med
utredningens förslag ha de av bland andra överbefälhavaren anförda synpunkterna
härutinnan i viss mån beaktats.

Enligt meddelad föreskrift får en beställning i envar av lönegraderna Oa 5
—Oa 2 tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare, varjämte ytterligare
en beställning i Oa 5 för närvarande uppehälles med dylikt förordnande.
Med hänsyn till de pågående och planerade organisationsundersökningarna
synes berörda föreskrift böra kvarstå såvitt avser en beställning i
vardera av lönegraderna Oa 3 och Oa 2. Minskningen av antalet beställningar
i regementsofficersgraderna synes med hänsyn till beräknad pensions -

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

avgång böra äga rum från och med den 1 oktober 1945, då även övriga här föreslagna
förändringar med avseende å marinintendenturkårens sammansättning
böra genomföras. Med hänsyn härtill föreslår jag, att kåren å personalförteckningen
för nästa budgetår upptages med den av mig föreslagna sammansättningen
men att föreskrift meddelas om att den nya personalförteckningen
i denna del icke skall äga tillämpning förrän den 1 oktober 1945.

De nya befattningarna för pensionerade marinintendenturofficerare synas
böra inrättas från och med nästa budgetår.

Den minskning av marinintendenturkårens arbetsuppgifter, som jag enligt
det föregående förutsatt skola kunna åvägabringas genom inrättande av
ett antal befattningar för pensionerade officerare och för civil personal, kan
endast i begränsad omfattning göra sig märkbar redan under nästa budgetår.
Marinintendenturutredningen har föreslagit att, örn behovet av intendenturpersonal
för fullgörande av kårens arbetsuppgifter icke kan tillgodoses genom
inkallande av reservpersonal, en tillfällig förstärkning av kåren syntes böra
medgives på visst angivet sätt. Enär jag emellertid anser mig kunna räkna
med att möjlighet latt kvarhålla reservpersonal i tjänst kommer att föreligga
även under nästa budgetår, synas särskilda åtgärder i angivet syfte icke
erforderliga.

Till frågan örn anvisande av medel för avlöningar till i det föregående berörda
beställnings- och befattningshavare återkommer jag vid behandlingen
av försvarets civilförvaltnings och marinens avlöningsanslag. I detta sammanhang
hemställer jag att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta

att beträffande marinintendenturkårens organisation och omfattning
godkänna de riktlinjer som i det föregående angivits.

[5.] Viss omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskoian.

Vid anmälan av propositionen 1941:155 redogjorde jag för ett förslag till
partiell omorganisation av sjökrigshögskolan, åsyftande rationalisering och
modernisering av undervisningen. Enligt förslaget skulle bland annat stabskursen
för sjöofficerare utökas till två år, varjämte viss omläggning av stabskursen
för kustartilleriofficerare skulle äga rum. Jag förordade, att det framlagda
förslaget lades till grund för anslagsberäkningen, samt förutsatte, att
ett slutligt ställningstagande till omorganisationsförslaget i övrigt — varutinnan
det borde ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut — finge ske i ett
senare sammanhang. Detta vann riksdagens bifall.

1941 års försvarsutredning föreslog beträffande sjökrigsskolan, bland
annat, en förlängning av de tekniska kurserna, så att dessa skulle komma att
omfatta något mer än 3 terminer. På högskolans organisation inverkade denna
förlängning icke i annan mån än att medelsbehovet för lärararvoden ökades
med omkring 4 000 kronor. Förslaget, som framlades i propositionen 1942: 210
(s. 585 ff.), lämnades av riksdagen utan erinran.

På grund av rådande beredskapsförhållanden har det icke varit möjligt att
vare sig avvara det ökade antal officerare för lärartjänstgöring, som erfordrades
för de sålunda framlagda förslagens genomförande, eller vidtaga förutsatt
ökning av elevantalet i kurserna.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Enligt gällande organisation omfattar högskolan dels en ettårig allmän
kurs, dels ett antal högre kurser, nämligen artillerikurs (tvåårig), torpedkurs,
minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs (ettåriga) samt stabskurs (för kustartilleriofficerare
tvåårig och för sjöofficerare ettårig). Allmän kurs börjar
på hösten varje år, stabskursen varje jämnt årtal och de tekniska kurserna
varje udda årtal.

I skrivelse den 23 januari 1945 har chefen för marinen framlagt ett förnyat
förslag till omorganisation i vissa avseenden av utbildningen vid sjökrigshögskolan
och därvid anfört bland annat följande.

En förnyad omprövning av undervisningen inom högskolan har visat, att behovet
av fördjupad stabsutbildning vid högskolan är synnerligen framträdande.
Därjämte har konstaterats, att de stabsutbildade officerarna i regel
ha alltför liten kännedom örn tekniska frågor, under det att de tekniskt utbildade
officerarna ofta stå alltför främmande för strategisk-taktiska frågor
och för ärenden, som sammanhänga med stabstjänsten. Vidare har framhållits
att på senare tid tillkomsten av ett större antal specialingenjörer i viss mån
förändrat behovet av utbildningen för tekniskt utbildade officerare. Under
det att dessa officerare tidigare måst taga aktiv del i den tekniska gestaltningen
och konstruktionen av materielen, särskilt vapnen, har på senare tid
behovet av att officerare handlägga sådana frågor av huvudsakligen ingenjörmässig
karaktär minskats. Den tekniskt utbildade officeren, som sålunda tidigare
haft rent konstruktiva problem att handlägga, bör under den nuvarande
marinorganisationen framför allt inrikta sig på vapnens m. m. militära och
användningsmässiga sidor, varjämte de ekonomiska och administrativa problemen
rörande vapnens framställning, beställning och tillverkning m. m. böra
bliva mer framträdande.

Dessa synpunkter ha lett till att den fördjupade undervisningen för de
stabsutbildade officerarna synts böra inriktas dels på stabstjänsten och dels
på en ökad kännedom örn och en ökad förståelse för den marina tjänstens tekniska
problem, under det att den tekniska utbildningen för officerarna bör
inriktas på fördjupad kännedom örn stabstjänst, på vapnens taktiska användande
samt på administrativa och ekonomiska problem, som beröra tjänsten.
Dessa överväganden ha givit den nära till hands liggande lösningen, att den
tidigare skilda undervisningen för stabsutbildade och tekniskt utbildade officerare
sammanföres på ett sätt, som tillgodoser båda de angivna kraven.

Den sålunda tänkta ändrade organisationen av sjökrigshögskolan är i stort
sett anordnad efter följande allmänna plan:

1. Alla officerare vid marinen — örn årskontingenterna bliva för stora för
att lämpligen kunna sammanföras inom en kurs i sjökrigshögskolan, måste
viss gallring av årskurserna göras före skolans början — kommenderas till
sjökrigshögskolans allmänna kurs, i vilken studierna bedrivas omkring 6 månader
under vintern. Utfallet av studierna under denna vinter lägges för varje
officer till grund för bedömande huruvida han bör kommenderas till högre
kurs eller ej. I fråga örn den allmänna kursen äro praktiskt taget inga ändringar
gjorda i nuvarande organisation.

169

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

2. De officerare, som kommenderas till högre kurs, genomgå under därpå
följande vinter en stabskurs örn ungefär 6 månader, omedelbart efterföljd av
praktiska tillämpningsövningar i stabstjänst, omfattande omkring 6 månader
under sommaren. I denna för de praktiska tillämpningsövningarna avsedda
tid äro inryckta bland annat växeltjänstgöringar inom andra försvarsgrenar
samt samövningar med (deltagande i övningar för) andra militära högskolor.
Under somrarna är tid även avsedd för tjänstledighet.

3. Omedelbart efter de praktiska tillämpningsövningarna i stabstjänst vidtager
teknisk kurs, som pågår under 6 vintermånader; dock att artillerikursen
pågår 12 månader, sålunda även under sommarmånaderna.

Kostnadsökningen vid fullt genomförd organisation enligt det framlagda
förslaget har marinchefen beräknat till sammanlagt omkring 20 000 kronor.
Av beloppet hänföra sig omkring 5 000 kronor till kostnaderna för lärare
och repetitörer (arvoden m. m.) samt omkring 15 000 kronor till ökade reseersättningar,
som framför allt äro föranledda av stabskursens tillämpningsövningar.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning
anfört, att utbildningen enligt det nya förslaget icke under detta budgetår beräknades
kunna bedrivas i full omfattning, varför ämbetsverket begränsat sig
till att förorda en höjning av sjökrigshögskolans del av beräknat belopp för arvoden
m. m. utöver lön till ordinarie tjänstemän med 600 kronor och beträffande
övriga arvoden med 1 175 kronor. Viss ökning av kostnaderna för
reseersättningar beräknades även erforderlig för nästa budgetår. En härav
betingad höjning av de anslag, till vilka dessa kostnader hänfördes, hade
dock icke ansetts vara erforderlig.

Det av chefen för marinen framlagda förslaget till viss omorganisation av
undervisningen vid sjökrigshögskolan synes mig innebära påtagliga förbättringar
därutinnan att samtliga elever vid högskolan bibringas fördjupade insikter
i strategi och taktik samt stabstjänst i allmänhet. Jag anser mig därför
böra förorda, att förslaget genomföres. Med hänsyn till pågående eller
planerade utredningar rörande högskoleundervisningen inom försvaret bliva
de avsedda åtgärderna närmast av provisorisk karaktär.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser
i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Det bör anmärkas att
förslagets genomförande — vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget
till arvodesreglering inom försvarets undervisningsväsende — torde
komma att medföra något lägre kostnader än de av chefen för marinen beräknade.
I det följande återkommer jag till de ändringar i marinens avlöningsanslag,
som för nästa budgetår böra vidtagas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört
angående omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskolan.

Departements chefen.

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

[6.] Fråga orri lönereglering för viss personal tillhörande den militära väderlekstjänsten.

1943 års riksdags beslut.

Personalorganisationen för den militära väderlekstjänsten har i princip
fastslagits genom riksdagens godkännande av de i propositionen 1943: 354 angivna
riktlinjerna. Behovet av nya tjänster förutsattes dock skola bli föremål
för ytterligare prövning i samband med befattningarnas tillsättande.

Meteorologpersonalen vid det inom flygledningen anordnade centralorganet
har avsetts skola utgöras av 1 stabsmeteorolog, 3 förste militärmeteorologer,
3 militärmeteorologer, 6 militärmeteorologer av 2. graden och 1 militärmeteorolog
av 3. graden. Av denna personal avses 1 förste militärmeteorolog,
1 militärmeteorolog av 2. graden och 1 militärmeteorolog av 3. graden skola
uppföras å marinens personalförteckning och de övriga å flygvapnets personalförteckning.
Utöver nu angiven personal tillkomma 3 befattningshavare,
som fortfarande erfordras vid meteorologisk-hydrografiska anstalten för utförande
av vissa med den militära väderlekstjänsten sammanhängande göromål.

För den lokala militära väderlekstjänsten vid flygvapnet — anknuten till
flygflottiljer och motsvarande förband —- ha för varje förband beräknats 1
militärmeteorolog av 1. graden, 2 militärmeteorologer av 2. graden och 1
militärmeteorolog av 3. graden. Därjämte ha för lokala väderleksorgan vid
marinen beräknats 1 militärmeteorolog av 1. graden och 4 militärmeteorologer
av 3. graden.

Beträffande meteorologpersonalens löneställning framhöll jag vid anmälan
av förenämnda proposition, att jag helst sett, att denna fråga kunnat bedömas
i sitt samband med det under utredning varande spörsmålet örn
löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. Ett uppskjutande av
ställningstagandet till frågan i dess helhet syntes emellertid icke kunna
ske. Det vore av vikt, att rekryteringen till tjänsterna i den nya organisationen
från början bleve tillfredsställande, och detta syntes ej kunna bliva
fallet, örn icke till ledning för blivande aspiranter redan i nämnda sammanhang
löneställningen för de olika tjänsterna bleve föremål för ställningstagande.
Tills vidare och så länge meteorologernas lönefråga i övrigt vore
svävande, syntes löneställningen för stabsmeteorologen icke böra fixeras.
Av samma skäl borde de övriga meteorologbefattningarna tills vidare uppföras
såsom extra ordinarie. "Vad sålunda anförts föranledde icke erinran
från riksdagens sida,

I enlighet med de av mig förordade och av 1943 års riksdag godkända
grunderna skola meteorologerna -— vilka avsetts skola tillhöra flygvapnets
civilmilitära personal — hänföras till följande lönegrader, nämligen

förste militärmeteorolog.............................. till lönegraden MEo 24

militärmeteorolog...................................... » » » 21

militärmeteorolog av 1. graden ...................... » » » 18

» »2. » ...................... » » » 15

» »3. » ...................... » » » 12

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vid anmälan av förenämnda proposition anförde jag, att efter slutförandet
av pågående utredning rörande lönereglering för meteorologpersonal i allmänhet
borde till förnyat övervägande upptagas det av anstalten framlagda
förslaget om inrättande av ordinarie tjänster för militärmeteorologer av 1.
graden. I samband därmed kunde det förtjäna att övervägas, huruvida icke
— i viss anslutning till vad för närvarande gäller beträffande musikdirektörer
vid armén — ett mindre antal befattningar för militärmeteorolog av
1. graden borde placeras i något högre lönegrad, varvid denna löneställning
skulle vara bunden icke vid placering i viss befattning utan tilläggas vederbörande
alltefter antalet tjänstår.

Nuvarande personalorganisation.

Personalorganisationen har successivt utbyggts i den mån för de olika
befattningarna kompetent personal kunnat anställas. För innevarande budgetår
äro för det centrala väderleksorganet följande befattningar uppförda å
flygvapnets personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl., nämligen:

3 militärmeteorologer,

1 militärmeteorolog av 1. graden,

5 militärmeteorologer av 2. graden samt

2 militärmeteorologer av 3. graden.

Vidare har den tidigare å militärmeteorologiska informationstjänstens
personalförteckning uppförda befattningen såsom byrådirektör i lönegraden
Eo 28, i avbidan på omorganisationen av meteorologisk-hydrografiska anstalten,
övergångsvis upptagits å personalförteckningen.

Å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän vid flygvapnet finnas på
övergångsstat uppförda 1 befattning för föreståndare för militärmeteorologisk
informationstjänst i lönegraden A 24 samt 2 befattningar för militärmeteorolog
i lönegraden A 18.

För flygförbanden ha beräknats 1 militärmeteorolog av 2. graden och 2
militärmeteorologer av 3. graden för varje förband samt därutöver 2 militärmeteorologer
av 3. graden vid vardera av Roslagens flygflottilj och Norrbottens
flygbaskår. Då personal med den kompetens som förutsattes för anställning
såsom militärmeteorolog av 2. och 3. graderna icke beräknats kunna
uppbringas i erforderlig omfattning redan under innevarande budgetår, har
chefen för flygvapnet bemyndigats att övergångsvis anställa väderleksassistenter
i lönegraderna MEo 15 och MEo 12 eller motsvarande lönegrader i
löneplanen MEx militära icke-ordinariereglementet, under förutsättning att
motsvarande antal befattningar för militärmeteorologer av 2. respektive 3.
graden hålles vakant.

Föreliggande utredning och förslag rörande den

civila meteorologpersonalens löneställning.

Förutberörda utredning har numera avslutats. Utredningsmannen, f. d. generaldirektören
G. Malm, har i skrivelse den 8 januari 1944 avgivit betänkande
med förslag angående organisationen av statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, innefattande jämväl förslag i nyssberörda hänseende. Utredningsman -

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nen har bland annat föreslagit, att befattningarna såsom förste statsmeteorolog
och statsmeteorolog skola uppflyttas från lönegraderna A 24 respektive A 21
till lönegraderna A 27 respektive A 23, att meteorologer skola erhålla lön
enligt lönegraderna Bo 18 eller Eo 20 och i vissa fall, då befattningen är en
sluttjänst, enligt lönegraden A 20 samt att biträdande meteorologer skola antagas
som extra tjänstemän med lön högst enligt lönegraden Ex 15 för att
sedermera kunna befordras till extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 15.

För föreståndarna vid de olika flygplatserna har utredningsmannen vidare
föreslagit lönegraden A 20 jämte visst tilläggsarvode.

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln s. 119 ff) har det sålunda
framlagda förslaget anmälts. Beträffande de högre meteorologbefattningarna
har därvid föreslagits följande lönegrader, nämligen.

byråchef ......................................................... A 30

1. statsmeteorolog .......................................... A 26

statsmeteorolog ............................................. A 22

Yad angår löneställningen för meteorologer och biträdande meteorologer
har departementschefen anfört, att den borde göras till föremål för ytterligare
överväganden, varvid även frågan om fastställande av särskilda kompetensvillkor
borde komma under bedömande. Med hänsyn till den utbildning som
kräves för tillträde till högre befattningar vid anstalten har departementschefen
funnit det sannolikt, att en tillämpning av lönegraden Eo 18 såsom
högsta löneställning för här avsedda personalgrupper skulle komma att visa
sig vara väl låg för att säkerställa en tillfredsställande rekrytering till nämnda
högre tjänster. Av hänsyn härtill beräknades medel för vissa befattningar i
lönegraden Eo 20.

Kungl. Maj:t har beslutat till riksdagen avlåta förslag i överensstämmelse
härmed.

Föreliggande utredning och förslag rörande den

militära meteoro/ogpersonalens löneställning.

I skrivelse den 24 januari 1945 har chefen för flygvapnet hemställt, bland
annat, att vassa bestämmelser måtte beträffande militärmeteorologpersonalen
meddelas angående lönegradsplacering samt ersättning för nattjänstgöring,
varjämte flygvapenchefen hemställt, att visst tilläggsarvode måtte få utgå.

I. Lönegradsplacering.

Vidkommande den militära meteorologpersonalens löneställning har
chefen för flygvapnet i nyssberörda skrivelse hemställt, att personalen skulle

placeras i följande lönegrader, nämligen

stabsmeteorolog.................................... C 5

1. militärmeteorolog .............................. Ca 26

militärmeteorolog.................................. Ca 23

» av 1. graden .................. Ca 20

» » 2. » .................. MEo 15

» » 3. » .................. MEo 13

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Till stöd härför har chefen för flygvapnet bland annat anfört, att den nuvarande
osäkerheten i fråga om löneställningen för de tre förstnämnda befattningarna
jämte den låga lönegradsplaceringen för främst militärmeteorolog
av 1. och 3. graden i förening med de mindre goda befordringsmöjligheterna
bland annat medfört svårigheter vid rekryteringen av meteorologaspiranter.
Vid ansökningstidens utgång innevarande år för en kurs, som avsetts
för 15 meteorologaspiranter, hade sålunda endast 8 sökande anmält sig.

Chefen för flygvapnet har vidare lämnat en redogörelse för tjänstgöringen
vid den militära väderlekstjänstens centralorgan i flygstaben och vissa
därmed sammanhängande personalfrågor. Av denna redogörelse inhämtas
följande.

5 meteorologer bedriva alternerande prognostjänsten. Denna äger rum i
vakter örn ett dygn vardera, under vilken tid den vakthavande meteorologen
med hänsyn till att flygsäkerhetstjänsten måste bedrivas kontinuerligt såväl
dag som natt icke kan lämna flygvapnets ämbetsbyggnad utan jämväl måste
intaga sina måltider där. Dessa relativt långa vakter ha visat sig mest praktiska
såväl med hänsyn till flygsäkerhetstjänsten som till den enskildes intresse
och hans behov av ett påföljande helt dygn av ostörd vila, Under
månaderna mars—november, då flygtjänstutbildning vid flottiljerna bedrives
i större utsträckning än under övriga tider av året, d. v. s. 3/4 av året, är
meteorologen fullt sysselsatt under hela dygnet, medan han under den återstående
1/i av året under normala förhållanden har tillfälle till viss vila under
natten. Tjänstgöringstiden beräknas då till 21 timmar per dygn. Meteorologerna
fullgöra sålunda nattjänstgöring ungefär vart 4—5 dygn år ut och år
in. Såvitt man nu kan bedöma saken, måste detta pågå under hela deras
tjänstetid. Under en tjänstgöringsperiod av sex veckor komma sålunda
militärmeteorologerna vid centralorganet att tjänstgöra i prognostjänst under
i medeltal 9 X 24 = 216 timmar, därav 9 X 8 = 72 timmar i nattjänst.

Under tjänstgöring i prognostjänst Ira militärmeteorologerna att utfärda
prognoser dels på vissa bestämda tider, dels efter beställning under alla
tider av dygnet. Sådana tillfälliga prognoser förekomma i mycket stort antal
dagligen och kunna med säkerhet beräknas öka avsevärt i och med flygvapnets
fortsatta utbyggnad. Dessa prognoser, som framförallt ligga till grund
för flygförbandens förflyttningar och övningar inom alla delar av landet med
kringliggande farvatten, måste vara mycket detaljerade med avseende på.sådana
ur meteorologisk synpunkt svårbestämbara element som molnhöjd, sikt,
höjdvind nr. m. För att prognoserna skola vara så aktuella som möjligt,
måste de vidare utfärdas mycket snabbt efter det att erforderligt observationsunderlag
inkommit, De tillfälliga prognoserna måste i stor utsträckning utfärdas
efter mycket kort varsel. För att alltid vara beredd till omedelbar
prognosverksamhet under alla tider av dygnet (för ambulansflygningar, ingripande
vid neutralitetskränkningar, räddningstjänst, atmosfärvärden för
luftvärn m. m.) måste varje med ledning av inrapporterade väderleksobservationer
upprättad väderlekskarta med största skyndsamhet analyseras för att
bilda erforderligt underlag för prognosverksamheten. De internationellt fastställda
observationsterminerna äro kl. 0200, 0500, 0800, 1100, 1400, 1700, 1900
samt 2300. Under de korta mellantider, som givas i denna tjänst, måste förfrågningar
örn det aktuella väderleksläget besvaras och rådgivning till flygförbanden
äga rum. I samband med de i vårt land ofta mycket snabbt inträffande
väderleksförsämringarna, måste ofta flygplan, som på grund därav
icke kunna landa på avsedd plats, givas anvisningar om andra landningsplatser.
Allt detta ställer mycket stora krav på den vakthavande meteoro -

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

logens uppmärksamhet och förmåga att fatta snabba beslut. Meteorologen
skall därjämte upprätthålla en nära kontakt med den centrala flygsäkerhetsledningen
inom flygvapnet och avgiva förslag till anvisningar för flygsäkerhetstjänsten
i berörda delar. Tjänsten blir härigenom synnerligen forcerad
och pressande på ett helt annat sätt än vad fallet kan bliva vid den allmänna
väderlekstjänsten vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (SMHA).

Till detta kommer, att den vakthavande meteorologen direkt eller indirekt
genom sin verksamhet kommer att bära ansvar för människoliv och dyrbar
flygmateriel. Den vakthavande meteorologen är sålunda -— sedan han i en
svårbedömbar väderlekssituation utfärdat en värderleksprognos och då han
vet, att flygning pågår — utsatt för en ständig ängslan för vad som utav hans
förvållande kan inträffa. Dessa omständigheter måste i längden medföra
synnerligen svåra påfrestningar på vederbörandes nervsystem. Det har också
redan nu visat sig, att meteorologerna blivit nervösa och lida av nervositet.
I två fall ha överansträngning och nervpåfrestningar av denna art föranlett
längre tids sjukledighet. Ett av dessa fall avser chefen för den militära
väderlekscentralen.

Vid slarv eller omdömeslöshet kan i vissa fall rent av åtal och ekonomisk
ersättningsskyldighet tänkas bliva en följd av felprognos, som leder till flygolyckor.

För meteorologer vid den militära väderlekscentralen måste till följd av
den knappt tillmätta personalkadern övriga arbetsuppgifter till stor del lösas
under övertidstjänstgöring. Detta torde även i fortsättningen komma att
bliva fallet, i varje fall innan organisationen är fullt utbyggd. Sålunda har
chefen för den militära väderlekscentralen (tillika chef för flygstabens väderleksavdelning)
under långa tider måst tjänstgöra omkring 80 timmar per
vecka. Hans genomsnittliga tjänstgöringstid under det sistförfluten halvåret
har varit mellan 65 och 70 timmar per vecka. En annan av militärmeteorologerna
har under samma tid regelbundet tjänstgjort mellan 55 och
60 timmar per vecka.

Det är under sådana förhållanden fullt klart, att personalen icke — såsom
fallet är vid SMHA ■— kan få tid eller krafter över för att följa utvecklingen
inom sitt ämne i önskvärd omfattning eller påbygga sin egen utbildning.
Detta förhållande, som kommer att vara särskilt markerat under uppbyggnadsperioden,
kan befaras leda till att militärmeteorologpersonalen efter denna
period icke är tillräckligt konkurrenskraftig ur teoretisk utbildningssynpunkt,
utan rent av måste riskera att — sedan den under många år nedlagt ett stort
personligt, uppoffrande arbete — de högre befattningarna inom den militära
väderlekstjänsten tillsättas med annan personal.

Utsikterna till befordran till de högre befattningarna äro vidare inom
SMHA avsevärt större än inom den militära väderlekstjänsten. Därjämte
kunna anstaltens meteorologer beredas tillfälle att kvalificera sig för tvenne
professurer, varav en vid Uppsala universitet och en vid Stockholms högskola.

Pensionsåldern för militärmeteorologpersonalen är visserligen ännu icke
fastställd, men med hänsyn till den påfrestande tjänstgöringen och dess krav
kan den knappast förväntas bliva högre än 55 år. Även därest vissa tjänster
vid SMHA skulle medföra krav på samma pensionsålder, torde det med hänsyn
till arbetsfördelningen vid anstalten icke erbjuda större svårigheter att
avkoppla flertalet av de äldre befattningshavarna från den ansträngande
prognostjänsten och låta dem kvarstå till 65 år.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter är det naturligt, att för
meteorologpersonalen befattningarna “vid SMHA i nuvarande läge synas

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

mera eftersträvansvärda än de vid flygvapnet. Detta gäller i synnerhet i
fråga om befattningarna som militärmeteorolog. För dessa ställas nämligen
samma krav på meteorologiska fackkunskaper som för statsmeteorologbefattningarna,
men därutöver tillkomma kraven på militär utbildning och på
kroppskonstitution, som svarar mot flygtjänstens fordringar. Kompetenskraven
äro sålunda högre för militärmeteorolog än för statsmeteorolog.

Det råder sålunda en avsevärd skillnad mellan meteorologernas vid SMHA
och vid flygvapnet arbetsförhållanden, befordringsutsikter m. m.

På grund av vad sålunda anförts syntes det chefen för flygvapnet beträffande
militärmeteorologernas löneställning i hög grad motiverat att dessa
placerades i 23 :e lönegraden, oavsett örn statsmeteorologerna, såsom föreslagits
av chefen för kommunikationsdepartementet, placerades i 22:a lönegraden.

Över framställningen ha yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, statskontoret samt allmänna lönenämnden
och försvarsväsendets lönenämnd.

Försvarets civilförvaltning har därvid beträffande befattningen såsom stabsmeteorolog
anfört, att det borde tagas under övervägande örn icke rent lönetekniska
och praktiska skäl talade för att stabsmeteorologen i likhet med
övrig föreslagen ordinarie personal vid den militära väderlekstjänsten borde
hänföras till löneplan i militära avlöningsreglementet. För att erhålla motsvarighet
till lönegraden C 5 i civila avlöningsreglementet borde å löneplan
Cb i militära avlöningsreglementet införas en ny lönegrad, Cb 1 med en årslön
av 13 000 kronor. Beträffande befattningarna för militärmeteorolog av 1.
graden har civilförvaltningen ifrågasatt, att ett visst antal, förslagsvis högst
hälften, borde erhålla ordinarie anställning och placeras i 20:e lönegraden. I
övrigt har förvaltningen tillstyrkt bifall till chefens för flygvapnet förslag i
hithörande hänseenden.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har beträffande militärmeteorologer
av 1., 2. och 3. graderna anfört bland annat följande.

Anstalten är icke beredd att nu fatta slutlig ståndpunkt i denna fråga,
vars lösning i viss mån påverkas av de högre tjänsternas placering. Det synes
dock sannolikt, att en befordringsgång, likartad med den som fastställts för
amanuenspersonalen vid de lärda verken och med anlitande, åtminstone för
den akademiskt utbildade personalens vidkommande, av lönegraderna 15, 18,
20 och 21, blir nödvändig för att trygga en god rekrytering.

För den händelse det skulle vara nödvändigt att fastställa här omhandlade
lönegradsplaceringar innan tilltänkt ytterligare utredning skett i fråga om
anstaltens meteorologpersonal, skulle anstalten vilja förorda, att militärmeteorolog
av 1. graden provisoriskt placeras i lönegrad MEo 21, att militärmeteorolog
av 2. graden placeras i MEx 15 och, efter viss tid, i MEo 15 och
MEo 18 samt att befattning som militärmeteorolog av 3. graden ej upptages.

Mot förslaget i övrigt har anstalten ej framställt erinran.

Statskontoret har anfört, att de av chefen för flygvapnet berörda tjänstgöringsförhållandena
icke i och för sig finge påverka lönogradsplaceringen,
samt förordat lönegraden Ca 22 för militärmeteorolog. Beträffande don lägre
militärmeteorologpersonalens löneställning har ämbetsverket anfört bland
annat följande.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Därest man, på sätt statskontoret förordat, vill ansluta militärmeteorologpersonalen
till samma löneskala som den för statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt avsedda, synes militärmeteorologaspiranten efter avlagd meteorologexamen
böra vid anställning som militärmeteorolog av 3. graden
placeras i lönegrad MEx 15 för att efter viss tid uppflyttas till MEo 15
såsom militärmeteorolog av 2. graden. Militärmeteorolog av 1. graden
torde däremot tills vidare böra bibehållas vid nuvarande placering i lönegrad
MEo 18, tills den i utsikt ställda omprövningen av den civila meteorologpersonalens
löne- och anställningsvillkor hunnit slutföras. Skulle därvid utredningen
resultera i en höjd löneställning för meteorologer i lönegrad Eo 18,
torde motsvarande löneförbättring böra komma militärmeteorologerna av 1.
graden till del. En förutsättning för den av statskontoret här förordade placeringen
bör emellertid vara, att kompetenskraven för nu ifrågavarande militärmeteorologer
komma att med avseende å den teoretiska utbildningen vara
fullt jämförliga med dem, som uppställas för befattningshavare i motsvarande
löneställning inom den civila väderlekstjänsten.

Förevarande förslag i övrigt har av statskontoret tillstyrkts.

Lönenämnderna slutligen ha förklarat sig icke kunna ansluta sig till förslaget
att uppflytta militärmeteorolog till 23:e lönegraden, då tillräckliga skäl
för lönedifferentiering gentemot lönegradsplaceringen för motsvarande civil
personal icke syntes föreligga. Beträffande den lägre meteorologpersonalen
ha lönenämnderna uttalat sig för en placering i MEo 20 av militärmeteorolog
av 1. graden, i MEo 16 av militärmeteorolog av 2. graden och i MEo 14 av
militärmeteorolog av 3. graden.

I övrigt ha lönenämnderna tillstyrkt de framlagda förslagen till löneställningar
för den militärmeteorologiska personalen.

2. Ersättning för nattjänstgöring.

1943 års militära väderleksutredning föreslog i sitt betänkande, att särskild
ersättning vid nattjänstgöring skulle beredas personal vid centralorganet,
där nattjänstgöring beräknades äga rum ständigt. För personalen i
24:e och 21 :a lönegraderna föreslogs sålunda ett belopp av 7 kronor för natt
och i löre och 12:e lönegraderna 5 kronor, varvid dock de årliga beloppen
föreslogos maximerade till 500 respektive 350 kronor per år.

Vid anmälan av propositionen 1943: 354 anförde jag, att förevarande fråga
syntes få bedömas i samband med spörsmålet örn löneställningen för meteorologpersonal
i allmänhet.

F. d. generaldirektören Malm föreslog i sitt förutberörda betänkande, att
ersättning för nattjänstgöring i vissa fall skulle utgå med 6 kronor per natt
för meteorolog och med 5 kronor för väderleksassistent eller biträdande
meteorolog. Ersättningen skulle dock maximeras till 400 respektive 350
kronor per år.

Vid anmälan av sjätte huvudtiteln i årets statsverksproposition har föredragande
departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu tillstyrka,
att dessa grunder komme i tillämpning. Frågan borde göras till föremål för
fortsatt övervägande.

177

Kungl. Majus ''proposition nr 170.

I sin förutnämnda skrivelse den 24 januari 1945 Ilar chefen för flygvapnet
gjort framställning örn ersättning för nattjänstgöring för personalen vid den
militära väderlekscentralen enligt följande grunder.

Lönegrad

Ersättning Maximal ersättning
per natt per år

kronor

21 och högre.............................. 7

18—20...................................... 6

12—17.............................. 5

11 och lägre .............................. 4

kronor

500

400

350

300

Av förutnämnda remissmyndigheter har försvarets civilförvaltning i hithörande
hänseende anfört, att det förefölle som örn fastställande av de föreslagna
löneställningarna för förste militärmeteorologer och militärmeteorologer
skulle bereda dessa befattningshavare erforderlig kompensation för
förekommande nattjänstgöring. Beträffande den lägre meteorologpersonalen
ville civilförvaltningen ifrågasätta, örn icke den gottgörelse, som kunde beredas
vederbörande enligt de vanliga reglerna örn övertidsersättning, finge
anses tillfyllest.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har lämnat det av chefen för
flygvapnet framställda förslaget utan erinran.

Statskontoret har avstyrkt bifall till förslaget.

Lönenämnderna ha i frågan anfört följande.

Lönenämnderna anse sig i princip kunna tillstyrka, att den militära
meteorologpersonalen, på sätt förordats, medgives komma i åtnjutande av ersättning
för nattjänstgöring. Ersättningen bör emellertid enligt lönenämndernas
uppfattning begränsas till personal, som icke äger komma i åtnjutande
av övertidsersättning, och vidare bör ersättning icke utgå för nattjänstgöring
i fall, då vederbörande kunnat beredas kompensation genom erhållande av
ledighet, som svarar mot övertidsarbetet. Ett vidare tillmötesgående av de i
framställningen framförda önskemålen i förevarande hänseende skulle, såvitt
lönenämnderna kunna bedöma, medföra konsekvenser inom andra förvaltningsområden.
Närmare bestämmelser rörande formerna för utgående av ersättning
för nattjänstgöring böra fastställas av Kungl. Maj:t.

3. Tilläggsarvode åt t. f. chefen för flygstabens väderleksavdelning.

Vid anmälan av propositionen 1944: 185 anförde jag, bland annat, att jag
icke för det dåvarande kunde tillstyrka ett av flygmyndigheterna framlagt
förslag örn tilläggsarvode å 1 800 kronor för år åt den av militärmeteorologerna,
som intill dess befattningen som stabsmeteorolog inrättades, uppehölle
tjänsten som chef för flygstabens väderleksavdelning. Därest erfarenheten
skulle visa, att ett särskilt arvode övergångsvis borde utgå till nämnde
militärmeteorolog, förutsatte jag, att Kungl. Maj:t av fjärde huvudtitelns
anslag till extra utgifter ägde taga erforderligt belopp i anspråk.

Genom beslut den 14 juli 1944 fann Kungl. Majit en förnyad framställning
i ärendet icke föranleda någon åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45 12

Departements

chefen.

178 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

I sin skrivelse den 24 januari 1945 har nu chefen för flygvapnet under
framhållande, att avdelningschefens tjänstgöringstid under den senare hälften
av 1944 belöpt sig till i genomsnitt 65 ä 70 timmar per vecka, ånyo underställt
frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att skäl kunde tala för att viss gottgörelse
bereddes den militärmeteorolog, som bestritt befattningen som chef
för flygstabens väderleksavdelning. Förvaltningen ville emellertid ifrågasätta,
örn icke arvodet, därest vederbörande inplacerades i lönegrad Ca 23, borde
nedsättas till förslagsvis 900 kronor för år.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har tillstyrkt det framlagda
förslaget.

Statskontoret har icke funnit sig kunna förorda särskilt tilläggsarvode
samt anfört, att därest stabsmeteorologens lön, såsom avsetts, fixerades att
utgå efter lönegrad C 5, hinder icke syntes möta att intill dess tjänsten besattes
med ordinarie innehavare, låta vikariens avlöning utgå enligt de regler, som
brukade tillämpas i motsvarande’ fall. En dylik anordning syntes statskontoret
principiellt riktigare än införande av ett nytt specialarvode med de konsekvenser,
som detta kunde komma att medföra på andra områden.

Lönenämnderna ha tillstyrkt det av chefen för flygvapnet framställda förslaget.

Vid anmälan av propositionen 1944: 185 fann jag mig icke kunna tillstyrka,
att ordinarie befattningar då inrättades för den militära väderlekspersonalen,
eftersom förslag angående ändrad organisation av statens meteor ologiskhydrografiska
anstalt icke framlades för 1944 års riksdag och frågan örn ändring
av den civila meteorologpersonalens löneställning därmed icke kunde
komma under omprövning vid denna riksdag. Sedan nu vid anmälan av årets
statsverksproposition förslag framlagts till reglering i viss utsträckning av
de civila meteorologernas löneställning, synes motsvarande fråga för de
militära befattningshavarnas del nu böra upptagas till prövning. Visserligen
torde enligt vad jag under hand inhämtat det knappast bliva möjligt att inom
den närmaste framtiden besätta de högre meteorologbefattningarna inom
försvaret med kompetent personal. Av rekryteringsskäl synes det dock erforderligt
och önskvärt, att dessa svävande lönefrågor nu bringas till en lösning
i den mån så kan ske.

Statskontoret och lönenämnderna lia förordat bifall till chefens för flygvapnet
förslag av innebörd att stabsmeteorologen hänföres till lönegraden C 5
och befattning som förste militärmeteorolog till lönegraden Ca 26. Mot detta
förslag har jag intet annat att erinra än att jag i anslutning till de av civilförvaltningen
anförda synpunkterna förordar, att stabsmeteorologen hänföres
till lönegraden Ca 30.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att befattningen såsom militärmeteorolog
skall hänföras till lönegraden Ca 23. Motsvarande civila befattningshavare
skulle vid bifall till det i årets statsverksproposition framlagda
förslaget hänföras till lönegraden A 22. Tjänstgöringen vid den militära väder -

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

lekscentralen torde visserligen ställa större krav på personalen än motsvarande
tjänstgöring vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Det synes
mig emellertid icke lämpligt att kompensera denna olikhet i tjänstgöringsförhållandena
genom en högre löneställning. Jag anser mig därför icke kunna
biträda förslaget utan föreslår i likhet med statskontoret och lönenämnderna,
att militärmeteorolog placeras i lönegraden Ca 22.

Såsom av det föregående framgår äro militärmeteorologer av 1., 2. och 3.
graderna nu placerade i respektive lönegraderna MEo 18, MEo 15 och MEo 12.
Motsvarande lönefråga för den civila meteorologpersonalen har ännu icke
föranlett definitivt förslag till riksdagen; dock har det befunnits motiverat att
beräkna medel för vissa jämförbara civila befattningar i högst lönegraden
Eo 20 mot nu högst lönegraden Eo 18. Chefen för flygvapnet har föreslagit,
att ifrågavarande militära meteorologbefattningar skola hänföras till lönegraden
Ca 20 respektive lönegraderna MEo 15 och MEo 13. Detta förslag har
framkallat vissa erinringar i de av myndigheterna avgivna yttrandena, i vilka
hänvisats till frågans samband med motsvarande för civil meteorologpersonal
föreliggande lönespörsmål. För egen del finner jag det icke lämpligt att, innan
de i sistnämnda hänseende i utsikt ställda övervägandena lett till resultat, inrätta
ordinarie tjänster för ifrågavarande militära meteorologpersonal. Då
kompetensfordringar finnas fastställda för personalen och dennas arbetsuppgifter
numera äro tämligen väl reglerade, synes å andra sidan hinder icke
böra möta att överväga de förbättringar i löneställningen, som av rekryteringsskäl
äro erforderliga och som kunna genomföras utan föregripande av nyssnämnda
överväganden. Från dessa utgångspunkter finner jag mig i likhet
med lönenämnderna böra förorda, att militärmeteorolog av 1. graden uppflyttas
från lönegrad MEo 18 till lönegrad MEo 20. Det bör beaktas, att dessa
befattningshavare bära det omedelbara ansvaret för väderlekstjänsten på de
särskilda flygflottiljerna och att av denna anledning skäl föreligger att för
deras del tillämpa den högsta lönegrad, som vid anmälan av statsverkspropositionen
förutsatts kunna komma i fråga för jämförbar personal inom den
civila väderlekstjänsten. I överensstämmelse med det av chefen för flygvapnet
framställda förslaget synes militärmeteorolog av 2. graden även i fortsättningen
böra hänföras till lönegrad MEo 15. Yad militärmeteorolog av 3.
graden beträffar, har chefen för flygvapnet ifrågasatt löneställningen MEo 13,
statskontoret MEx 15 och lönenämnderna MEo 14. För egen del finner jag
mig böra biträda det av chefen för flygvapnet framställda förslaget. I detta
sammanhang torde böra böra anmärkas, att de militära meteorologaspiranterna
under sin utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt äro inkallade
i militärtjänst och sålunda åtnjuta värnpliktigs förmåner.

Med hänsyn till de särskilt påfrestande arbetsförhållandena för den militära
meteorologpersonalen finner jag mig icke böra framställa erinran mot
att denna personal kommer i åtnjutande av ersättning för nattjänstgöring
enligt de grunder som av lönenämnderna angivits. Det bör få ankomma på
Kungl. Majit att meddela bestämmelser i ämnet, därvid jämväl torde böra
meddelas föreskrift örn det maximibelopp, vartill ersättningen årligen må utgå.

180

Kungl. Marits proposition nr 170.

Yad slutligen beträffar förslaget om tilläggsarvode åt den militärmeteorolog,
som för närvarande upprätthåller tjänsten som chef för flygstabens
väderleksavdelning, finner jag vissa skäl tala för den av statskontoret hävdade
uppfattningen. Emellertid kan, så länge krigsavlöningsreglementet äger tillämpning,
vikariatsersättning författningsenligt icke utgå till ifrågavarande
befattningshavare. Denne synes därför i stället böra tillerkännas ett särskilt
tilläggsarvode å 1 800 kronor per år, ungefärligen motsvarande vikariatsersättning
å förordnande i befattning såsom stabsmeteorolog.

Till frågan örn personalbehovet för nästa budgetår återkommer jag i det
följande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder för lönereglering för
militär meteorologpersonal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

181

II. ANSLAGSFRÅGOR.
A. Försvarsdepartementet.

[7.] Försvarsdepartementet: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 458 000

» 1943/44 , 455 000

» 1944/45 » 465 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 460 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen).
..................................................... » 460 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras jämlikt personalförteckning
ocn avlöningsstat med därtill hörande bestämmelser, vilka finnas införda å
s. 75 f. i statsliggaren för budgetåret 1944/45.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 1) föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för ifrågavarande ändamål beräkna ett förslagsanslag av 465 000
kronor.

I försvarsdepartementet ingå nu bland annat tre kommandoexpeditioner,
en för varje försvarsgren. I 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att dessa
tre expeditioner skulle sammanslås till en för försvarsgrenarna gemensam
kommandoexpedition med en generalsperson eller flaggman såsom chef.
Genom en sådan åtgärd beräknades vissa förenklingar i rent administrativt
hänseende kunna vinnas, varjämte en del personalbesparingar ansågos kunna
åstadkommas. Chefen för den gemensamma kommandoexpeditionen, vilken
enligt försvarsbeslutet borde kunna tillhöra vilken försvarsgren som helst,
borde upptagas i lönegraden Ob 2 eller Ob 3 på försvarsdepartementets stat,
därvid dock bör bemärkas, att sistnämnda lönegrad med nuvarande terminologi
betecknas såsom Ob 4. Till sitt omedelbara förfogande borde han ha en
adjutant, vilken regelmässigt syntes böra vara en kapten ur generalstabskåren.
Centralt under chefen borde vidare stå en detalj för registrering och expedition,
en detalj för tjänstemeddelanden samt en bokdetalj. I övrigt borde
kommandoexpeditionen under chefen vara organiserad på en armé-, en marino.
ch en flygsektion. Armésektionens chef borde vara en regementsofficer ur
generalstabskåren, major eller överstelöjtnant. Till sektionschefens omedelbara
förfogande syntes böra stå en generalstabsaspirant. Sektionen borde uppdelas
på en vapenövnings- och personaldetalj, en mobiliseringsdetalj, en värnpliktsdetalj
och en rulldetalj. Marinsektionens chef borde vara en regementsofficer
ur flottan, kommendörkapten av 1. eller 2. graden. Till sektionschefens
omedelbara förfogande borde stå en för stabsutbildning kommenderad
officer ur marinen. Sektionen borde indelas på två detaljer, flottans detalj
och kustartilleriets detalj. Flygsektionen borde förestås av en major eller

182

Kungl. Majlis proposition nr 170.

överstelöjtnant ur flygvapnet. Emellertid borde man enligt försvarsbeslutet
räkna med att arbetet såsom chef för flygsektionen icke komme att motsvara
mer än en halvtidstjänst. Åt sektionschefen syntes därför böra uppdragas
även vissa andra uppgifter än som direkt sammanhängde med tjänsten å kommandoexpeditionen.
Sålunda borde han lämpligen handhava den kontakt med
den frivilliga flygutbildningen, flygklubbarna m. m., som ansåges böra finnas
organiserad inom flygvapnets ledning. I sistnämnda hänseende syntes han
emellertid böra lyda under chefen för flygvapnet. Å flygsektionen borde såsom
detaljchef tjänstgöra en kompaniofficer ur flygvapnet samt en pensionerad
underofficer. Vidare skulle två nya kvinnliga kontorsbiträden tillkomma, men
därigenom beräknades den militära skrivpersonalen kunna minskas eller avvaras,
vilket ansågs kunna vara till fördel. Den föreslagna personalen hänförde
sig till fredsförhållanden. Som adjutanter åt chefen för försvarsdepartementet
borde tjänstgöra på kommandoexpeditionen placerade kompaniofficerare
ur de tre försvarsgrenarna. Beträffande tidpunkten för den nya organisationens
genomförande förutsattes i försvarsbeslutet, att ställning härtill
senare skulle tagas.

Enligt min mening är tidpunkten nu inne för genomförandet av den förutsatta
omorganisationen. I allt väsentligt bör denna ske enligt de av 1942 års
riksdag uppdragna riktlinjerna. Vissa mindre jämkningar däri torde dock få
förutsättas, varjämte en del spörsmål, som da lämnades öppna, bland annat
frågor örn löneställningen för befattningshavare vid den gemensamma kommandoexpeditionen,
nu böra upptagas till prövning. Härutinnan må följande
anföras.

Den hos chefen för kommandoexpeditionen placerade adjutanten bör tilllika
tjänstgöra såsom adjutant hos chefen för försvarsdepartementet. Till
chefens för kommandoexpeditionen förfogande bör ställas även en generalstabsaspirant.
Chefen för detaljen för registrering och expedition torde böra
vara en pensionerad officer i arvodesbefattning. Närmast liänförlig till
denna detalj är även expeditionsvakts- och kontorspersonalen. Av denna
personal torde en nu å övergångsstat uppförd befattning såsom förste expeditionsvakt
i lönegrad A 7 böra i varje fall under nästkommande budgetår
kvarstå å personalförteckningen. Innehavaren av denna befattning inträder
i pensionsåldern den 1 oktober 1945 men har hemställt örn anstånd med avsked
under ett år från nämnda dag. Därest denna ansökning, till vilken
ståndpunkt ännu ej tagits, icke skulle bifallas, torde ifrågavarande befattningshavare
likväl böra för underlättande av övergången till den nya organisationen
biträda å kommandoexpeditionen mot åtnjutande av lämpligt avvägt
dagarvode. Sådant arvode bör för nämnda fall bestridas från anslagsposten
till icke-ordinarie personal. Jag anser mig emellertid icke med säkerhet
kunna för framtiden beräkna ett behov av mer än en expeditionsviakt för den
gemensamma kommandoexpeditionens vidkommande. Vid sådant förhållande
bör en av de två nu å personalförteckningen upptagna, för kommandoexpeditionerna
avsedda befattningarna såsom expeditionsvakt i lönegrad A 5 — för
närvarande vakant — kunna indragas och den återstående befattningen enligt
eljest gängse grunder uppflyttas i lönegraden A 6. Det må framhållas, att

183

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 170.

innehavaren tav sistnämnda befattning för närvarande i huvudsak sysselsättes
med göromål, som eljest i regel torde ankomma på kontorist. Med ett
ståndpunktstagande till frågan örn en i anledning härav ändrad löneställning
för denna befattning torde emellertid böra anstå, tills erfarenheter vunnits
rörande arbetet på den gemensamma kommandoexpeditionen. Vidare bör för
kommandoexpeditionens behov avses ett kanslibiträde i lönegrad A 7 och ett
.kontorsbiträde i A 4. Till frågan örn erforderlig icke-ordinarie biträdespersonal
återkommer jag vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal. Jag räknar med att den militära skrivpersonalen
vid bifall till detta och i det följande framlagda förslag skall kunna
avvaras.

Detaljen för tjänstemeddelanden bör förestås av en pensionerad officer i
arvodesbefattning. Å detaljen bör vidare tjänstgöra en pensionerad underofficer
med arvode enligt löneklass UO 8.

Framhållas må, att åt chefen för detaljen för registrering och expedition
lärer komma att anförtros vissa utredningsarbeten i för kommandoexpeditionen
gemensamma frågor samt att på chefen för tjänstemeddelandedetaljen
kommer att vila ansvaret för utgivande av tjänstemeddelanden för flera försvarsgrenar.
Med hänsyn härtill torde arvodet för åtminstone en av dessa
befattningshavare böra motsvara nettolönen i löneklass Oa 11, medan den
-andre av dem torde få åtnjuta arvode enligt löneklass Oa 10.

Beträffande personaluppsättningen å bokdetaljen torde få hänvisas till
vad inledningsvis anförts beträffande ordnandet av tryckningsverksamheten
inom försvaret. Därvid har räknats med att såsom chef för detaljen skulle
finnas anställd en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i
löneklass Oa 11. Därutöver skulle vid bokdetaljen vara anställda två officerare
med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 samt tills vidare
så länge publikationstrycket vore av mera betydande omfattning ytterligare
en officer. Även denne har förutsatts skola anställas mot arvode enligt
löneklass Oa 10. Övergångsvis har räknats med att, örn den av de båda
nuvarande cheferna för lant- och sjöförsvarets kommandoexpeditioners bokdetaljer,
vilken vid förslagets genomförande icke längre erfordrades, önskade
kvarstanna i nyssnämnda befattning, han syntes böra erhålla arvode enligt
sin förutvarande löneklass. För expeditions- och kassagöromål samt för korrekturläsning
m. m. har räknats med en pensionerad underofficer med arvode
enligt löneklass UO 8 samt högst tre biträden, varav ett i lönegrad Eo 7 och
de övriga i högst lönegrad Eo 4.

Yad angår armésektionen bör vapenövnings- och personaldetaljen i enlighet
med vad som förutsatts i 1942 års försvarsbeslut förestås av en kapten ur generalstabskåren
med en generalstabsaspirant som biträde. Mobiliseringsdetaljen
bör förestås av en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen i
löneklass Oa 10. För värnpliktsdetaljen bör såsom chef avses en pensionerad
officer, liksom för närvarande med arvode enligt löneklass Oa 11. I erforderlig
utsträckning bör här även tjänstgöra en officer från marinsektionen.
Rulldetaljen bör förestås av en pensionerad officer med arvode motsvarande
nettolönen enligt löneklass Oa 10, vilken till sitt förfogande bör lia en peil
sionerad underofficer i löneklass UO 8.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Detaljerna inom marinsektionen böra förestås vardera av en kompaniofficer,
kommenderad ur flottan respektive kustartilleriet. Till detaljchefernas gemensamma
förfogande bör vidare ställas en pensionerad underofficer med arvode
motsvarande nettolön i löneklass UO 8.

Yad flygsektionen beträffar synes det möjligt att begränsa personalen vid
densamma utöver vad i försvarsbeslutet förutsatts. Jag räknar sålunda med
att såsom sektionschef skall tjänstgöra en major eller överstelöjtnant ur flygvapnet,
vilken till sitt förfogande bör ha en pensionerad officer med arvode
motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Sistnämnde befattningshavare
skulle sålunda ersätta såväl en kompaniofficer ur flygvapnet som en pensionerad
underofficer i arvodesbefattning. Hänsyn har härvid tagits även till
det trängda personalläget vid flygvapnet. Det torde därjämte få lämnas
öppet, örn chefen för flygsektionen även vid en begränsning av den till hans
förfogande stående personalen på sätt nyss är sagt bör kunna medhinna även
vissa flygvapnet berörande arbetsuppgifter, som icke direkt sammanhänga
med tjänsten å kommandoexpeditionen. Därest den nu såsom chef för flygvapnets
kommandoexpedition placerade regementsofficeren vid flygvapnet
efter omorganisationen skulle komma att i nuvarande lönegrad kvarstå såsom
chef för flygsektionen, torde han böra övergångsvis bibehållas vid honom
nu tillkommande tilläggsarvode å 1 500 kronor.

Omorganisationen av kommandoexpeditionerna kommer — med bortseende
från övergångsanordningar — att medföra, att två befattningar i lönegrad
Ob 2 som chef för kommandoexpedition kunna indragas i utbyte mot
en sådan befattning i lönegrad Ob 2 eller Ob 4 samt att med bortseende från
övergångsanordningar två befattningar för pensionerade officerare med arvoden
motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 och två befattningar för pensionerade
underofficerare med arvoden enligt löneklass UO 8 icke längre erfordras.
Härutöver möjliggöres förut angivna minskning av expeditionsvaktspersonalen.
Jag vill erinra, att jag vid behandlingen av frågan örn tryckningsverksamheten
inom försvaret framhållit, att för bokdetaljens vidkommande
borde för nästa budgetår övergångsvis upptagas den nuvarande personalen,
men förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta
rörande befattningarnas avveckling. Det bör vidare ankomma på Kungl.
Majit att vid framdeles uppkommande ledigheter å kvarstående arvodesbefattningar
för pensionerade underofficerare taga under omprövning, huruvida
icke vissa av dessa befattningar böra vara förenade med arvoden motsvarande
nettolönen i löneklass UO 7.

Yad angår den för försvarsdepartementet gällande personalförteckningen
förordar jag i anslutning till vad jag i det föregående anfört, att
nuvarande befattningar för cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner,
båda i lönegraden Ob 2, utgå och i stället en befattning
såsom chef för försvarets kommandoexpedition i alternativt lönegrad Ob 2
eller Ob 4 uppföres å densamma. Yidare böra i det föregående föreslagna
förändringar med avseende å kommandoexpeditionens vakt- och kontorspersonal
komma till uttryck i personalförteckningen. Slutligen förordar jag,
att å personalförteckningen uppföres ytterligare en, för departementets

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kansliavdelning avsedd befattning såsom kanslibiträde i lönegrad A 7. Denna
befattning är närmast avsedd för statssekreteraravdelningen. På innehavaren
av befattningen skall ankomma bland annat att handhava och arkivera
ett stort antal handlingar, ombesörja korrekturläsning m. m. Dessa arbetsuppgifter
åvila för närvarande vid sidan av sedvanliga skrivgöromål ett
kontorsbiträde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts bör i avlöningsstaten anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän upptagas med 226 000 kronor
(nu 235 000 kronor). Posten till avlöning till departementschefen bör
uppföras med oförändrat belopp.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, synes böra, med beaktande jämväl av vad i det föregående vid behandlingen
av s. k. stabsarvoden anförts, upptagas med ett belopp av 140 000
kronor (nu 143 500 kronor). Pör innevarande budgetår äger Kungl. Maj:t befogenhet
att, örn så befinnes lämpligt, i stället för att kommendera officerare
på aktiv stat ur truppförbanden vid försvarsdepartementet inrätta ytterligare
högst 2 befattningar för pensionerad personal med arvoden motsvarande
nettolönen i löneklassen Oa 10. Motsvarande synes böra gälla jämväl under
nästa budgetår.

Yad härefter angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal finnas för närvarande vid kommandoexpeditionerna anställda sammanlagt
4 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4 och ett skrivbiträde i Ex 2. För den
gemensamma kommandoexpeditionen torde sammanlagt erfordras — utöver
förutnämnda kanslibiträde i lönegrad A 7 och kontorsbiträde i A 4 ävensom den
för bokdetaljen avsedda kvinnliga biträdespersonalen — ytterligare högst två
kontorsbiträden i Eo 4. Den nuvarande innehavaren av befattningen såsom
förste expeditionsvakt med placering å departementets kansliavdelning torde
redan den 1 maj 1945 komma att avgå med pension. Då under nuvarande förhållanden
föreligger behov av oförändrat antal expeditionsvakter, vilket behov
dock efter återgång till fredsförhållanden och inflyttning i det planerade
nya kanslihuset kan komma att minskas, torde, där så befinnes lämpligt,
en sådan anordning få träffas, att nu ifrågavarande befattningshavare
jämväl efter avgången med pension tills vidare kan tagas i anspråk för departementets
räkning mot åtnjutande av dagarvode i överensstämmelse med
vad under viss förutsättning avsetts beträffande den å övergångsstat uppförde
förste expeditionsvakten. Ifrågavarande tilläggsarvode bör bestridas från anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Vid bifall till de
i det föregående framställda förslagen bör denna anslagspost beräknas till
91 000 kronor. Härvid har räknats med en ökning av posten med i runt tal
10 000 kronor för anställande av ytterligare med hänsyn till departementsarbetets
omfattning erforderlig amanuenspersonal. Ifrågavarande anslagsbelopp av
91 000 kronor motsvarar — frånsett berörda tilläggsarvoden till två förste
expeditionsvakter — i huvudsak det normalt i fredstid föreliggande behovet
av icke-ordinarie personal. Härtill synes emellertid böra läggas ett
belopp av omkring 15 000 kronor för avlönande av sådan personal, som under
nuvarande beredskapsförhållanden på sätt i propositionen 1942: 266 (s. 14)

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

anförts är erforderlig för lagstiftnings- oell annat författningsarbete samt för
speciella utredningsuppdrag. Utgifterna för avlöningar till övrig ickeordinarie
personal, inberäknat kostnader för löneklassuppflyttningar, vikariatsersättningar
m. m., torde sålunda kunna beräknas till 106 000 kronor (nu 99 100
kronor).

Anslagsposten till rörligt tillägg bör på grund av ändringarna i personalorganisationen
uppskattas till 67 000 kronor (nu 66 400 kronor). Den under
rubriken Särskilda uppbördsmedel upptagna posten Pensionsmedel, vilken
från tolfte huvudtiteln tillföras de pensionsförmåner, som innehavare av för
pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar ha att avstå, bör upptagas
till oförändrat belopp, 103 000 kronor.

Anslaget bör således för nästa budgetår minskas med 5 000 kronor till
460 000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för försvarsdepartementet
med försvarets kommandoexpedition, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Kansliavdelningen.

1 statssekreterare ................................................... C 10

1 expeditionschef ................................................... C 8

1 byråchef ............................................................ C 5

4 kansliråd ............................................................ A 30

3 förste kanslisekreterare ....................................... A 26

4 andre kanslisekreterare ....................................... A 21

1 registrator ......................................................... A15

1 kansliskrivare ...................................................... All

3 kanslibiträden ...................................................... A 7

1 förste expeditionsvakt .......................................... A 7

2 expeditionsvakter ................................................ A 5

3 kontorsbiträden ................................................... A 4

Kommandoexpeditionen.

1 chef för försvarets kommandoexpedition ... Ob 2 eller Ob 4

1 kanslibiträde ...................................................... A 7

1 expeditionsvakt ................................................... A 61

1 kontorsbiträde ................................................... A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 förste expeditionsvakt .......................................... A 7

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 förste kanslisekreterare ....................................... Eo 26

1 andre kanslisekreterare ....................................... Eo 21

1 Befattningen bibehålies i lönegrad A 5 intill dess ledighet uppkommer å den å övergångsstat
uppförda befattningen såsom förste expeditionsvakt.

187

Kungl. May.ts proposition nr 170.

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarsdepartementet
med försvarets kommandoexpedition att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöning till departementschefen............ kronor 24 000

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

...................................... » 226 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis................ » 140 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 106 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... » 67 000

Summa kronor 563 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.......... kronor 103 000

N ettoutgift kronor 460 000

dels och till Försvarsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 460 000 kronor.

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING.
[8.] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften)............................ kronor 532 500

» 1944/45............................................... » 1 100 000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag) .............. » 1263 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................. * 1250 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för
samma budgetår s. 76 f. intagen personalförteckning och avlöningsstat med
därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna ifrågavarande anslag till
1 100 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 31 augusti 1944 angående
anslagsäskanden för ämbetsverkets verksamhet under budgetåret 1945/46
gjort framställningar, avseende dels två organisationsfrågor av större räckvidd,
nämligen frågan örn ordnandet av blankettgranskningen inom försvaret
samt spörsmålet om införande av maskinell bokföring vid civilförvaltningen,
dels ock vissa för verket interna personalfrågor. Jag ämnar i det följande till

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

behandling upptaga ifrågavarande spörsmål i nu angiven ordning. Frågan
om införande av maskinell bokföring står i samband med beräkningen av såväl
avlönings- som omkostnadsanslag för civilförvaltningen. Det har emellertid
synts lämpligt att redan under nu förevarande anslag lämna en sammanhängande
redogörelse för hithörande spörsmål.

Blankettgranskning.

Enligt 4 § 4 mom. instruktionen för civilförvaltningen (SFS 1943: 886)
skola -— såsom i det föregående erinrats -—- formulär till blanketter, som äro
avsedda för begagnande inom försvaret, i den omfattning Kungl. Majit bestämmer,
innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara granskade och
godkända av civilförvaltningen. Detta stadgande skall jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 31 december 1943 avse samtliga försvarets blanketter, som icke
äro av rent militär eller teknisk art.

Beträffande behovet av arbetskraft för fullgörande av detta arbete anförde
civilförvaltningen i skrivelse den 12 januari 1944, att antalet blanketter syntes
komma att bliva synnerligen betydande samt att arbetet med desamma ävenledes
bomme att bli av stor omfattning. Med hänsyn till svårigheten att uppskatta
personalbehovet under fredsförhållanden hade civilförvaltningen
emellertid för det dåvarande ansett sig böra begränsa sina äskanden till att
omfatta en befattning såsom revisor i lönegrad Eo 21 samt en befattning
såsom assistent till nämnde revisor i lönegrad Eo 12. Revisorn avsågs
skola tjänstgöra såsom föreståndare för den personal, vilken avsåges för
blankettarbetet.

Sedan vissa erfarenheter rörande omfattningen av försvarsväsendets blankettsystem
numera kunnat vinnas, stöde det — enligt vad civilförvaltningen
i sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1944 anfört — klart, att detsamma
hade en avsevärt större omfattning än vad civilförvaltningen ursprungligen
beräknat. Antalet blanketter, som ämbetsverket dittills mottagit, uppginge
till omkring 9 000. Eör arbetet härmed hade civilförvaltningen för närvarande
■anställt, förutom den förenämnde revisorn, 6 befattningshavare såsom organisatörer,
1 assistent med bland annat tryckeriteknisba uppgifter samt 1 ritbiträde.
Dessa befattningshavare utgjorde kameralbyråns organisations- och
blankettdetalj. Det måste särskilt framhållas, att arbetet inom denna detalj
i och för sig icke allenast vore förknippat med blanketterna utan även medförde
betydande organisatoriska uppgifter. Bakom fastställandet och granskandet
av varje blankett läge nämligen i första hand ett bedömande av den
organisation, i vilken blanketten skulle fylla sin uppgift. På detta sätt hade
främst på föreståndaren för detaljen kommit att vila ett omfattande och betydelsefullt
arbete.

I yttrande över civilförvaltningens framställning i nu berörda del har
statens organisationsnämnd framhållit i huvudsak följande.

Den sakliga utformningen av en blankett borde principiellt icke ske annat
än genom försorg av den myndighet, inom vars arbetsområde blanketten vore
avsedd att komma till användning. Eljest kunde befaras, att blanketten icke

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

komme att i önskvärd omfattning tillgodose det syfte, som avsåges. Härav
följde, att denna del av blankettverksamheten icke lämpligen borde för hela
försvarsväsendet centraliseras till en enda myndighet. Däremot kunde ett
centralt blankettorgan i detta avseende utöva ett reglerande inflytande. Sålunda
kunde ett dylikt organ lämna vederbörande myndighet värdefulla upplysningar
örn redan befintliga blanketter, då avsikten vore att för visst ändamål
utarbeta nya sådana. På grund av den översikt över det befintliga blankettbeståndet,
som ett sådant centralorgan givetvis ägde, kunde detta även
vid behov påkalla revision av blanketterna inom visst verksamhetsområde
genom hänvändelse till vederbörande myndigheter eller till statens organisationsnämnd
i fall, där organisationsundersökningar erfordrades. Ett centralt
blankettorgan kunde sålunda även inom det område, som här avsåges, utöva
en upplysande och reglerande verksamhet. Ett centralt blankettorgan hade
vidare att fylla en särskild, mera fristående och väl så betydelsefull uppgift i
blankettekonomiskt syfte, såsom i fråga örn blanketternas typografiska utformning,
deras format, papperskvalitet och framställning. I dessa avseenden
syntes ett centralt blankettorgan böra tillerkännas ett bestämmande inflytande
i fråga örn samtliga till försvaret hörande blanketter. Civilförvaltningen
syntes, enligt vad organisationsnämnden vidare framhållit, vilja göra gällande,
att den för ämbetsverket stadgade granskningsskyldigheten även skulle omfatta
berörda sakliga utformning av blanketter och därmed giva civilförvaltningen
befogenhet att med särskild för ändamålet anställd personal verkställa
undersökningar i organisatoriskt avseende inom vederbörliga delar av
försvarets arbetsområden. Förhållandet gåve nämnden anledning betona
vikten av att befogenhetsområdet i berörda avseende klart avgränsades. Organisationsnämnden
förordade emellertid såtillvida en utsträckning av civilförvaltningens
granskningsbefogenhet, att även granskningen av blanketter av
rent militär eller teknisk natur borde i blankettekonomiskt avseende m. m.
tillkomma det centrala blankettorganet. Nu tillämpad gränsdragning mellan
å ena sidan blanketter av rent militär eller teknisk art och å andra sidan
övriga blanketter kunde nämligen leda till bristande enhetlighet, liksom
divergerande åsikter kunde uppkomma beträffande olika myndigheters befogenheter.
Något avgörande beträffande frågan, till vilken myndighet ett så
centraliserat organ borde förläggas, kunde knappast ifrågakomma, förrän
spörsmålet örn tryckeriverksamhetens ordnande överhuvudtaget vid försvaret
vunnit sin lösning.

Civilförvaltningen har i anledning av vad organisationsnämnden yttrat
anfört bland annat följande.

Verket hade ännu icke kulmat förvärva tillräcklig erfarenhet för att tillförlitligt
bedöma det fredsmässiga behovet av personal för fullgörande av hittillsvarande
arbetsuppgifter på förevarande område. Det vore också vanskligt
att bedöma, i vilken omfattning arbetsuppgifternas utsträckande till att
avse jämväl blanketter av militär och teknisk natur —- vilkas antal torde
vara omkring fem gånge* större än de »ekonomiska» blanketterna — föranledde
ökning av personalbehovet. Även vid en begränsning av arbetsuppgifterna
i enlighet med vad organisationsnämnden anfört måste viss uppmärksamhet
ägnas jämväl åt blanketternas innehåll och uppställning ur saklig
synpunkt, enär den upplysande och reglerande verksamheten eljest icke syntes
kunna fullgöras på tillfredsställande sätt. Förhållandevis högt kvalificerad
personal måste därför genomgående beräknas för ärendenas handläggning.
Civilförvaltningen måste även äga möjlighet att inom sitt eget förvaltningsområde
verkställa i detalj gående utredningar och organisationsundersök -

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningar av teknisk-ekonomisk natur. Med hänsyn till att den för blankettgranskningen
avsedda personalen genom sitt arbete vore i tillfälle att förvärva
insikter i förvaltningsorganisationens detaljer och erfarenhet av lämpliga
arbetsmetoder vid utredningar av det slag, varom här vore fråga, syntes
därför ändamålsenligt att liksom hittills anlita den med blankettgranskning
sysselsatta detaljen för utredningsuppdrag av skilda slag. Anlitande av den
tryckeritekniska sakkunskapen inom statskontoret syntes enligt civilförvaltningens
mening med hänsyn till det stora antalet av försvarsväsendets blanketter
lämpligen böra ske i den formen, att befattningshavare inom statskontoret
i erforderlig utsträckning finge sin tjänstgöring förlagd till civilförvaltningens
lokaler. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat, torde en
dylik anordning ej komma att möta svårigheter. Med utgångspunkt från
organisationsnämndens förslag och med beaktande av vad civilförvaltningen
i anslutning därtill anfört hade ämbetsverket preliminärt beräknat den för
detaljen erforderliga personalen till 1 förste revisor i lönegraden Eo 24 såsom
föreståndare för detaljen, en revisor i Eo 21 för vissa uppgifter av ledande
karaktär och med uppgift att fungera såsom ställföreträdare för föreståndaren,
3 förste amanuenser i Eo 18, 1 assistent i Eo 12, avsedd att handhava
ett kartotek över försvarets samtliga blanketter, att biträda med beställningsarbetet
samt att uppehålla den närmare kontakten med vederbörliga tryckerier,
1 kanslibiträde i Eo 7 och 3 kontorsbiträden i Eo 4. Beträffande de besparingar,
som kunde ernås hos övriga centrala förvaltningsmyndigheter, hade
det icke varit möjligt att ännu förebringa utredning.

Maskinell bokföring.

I skrivelse den 21 augusti 1944 har försvarets civilförvaltning upptagit
frågan örn centralisering av försvarsväsendets bokföring, vilken
jämväl sedermera berörts i ämbetsverkets skrivelse angående anslagsäskanden
för nästa budgetår. Ämbetsverket har härom anfört bland annat
följande.

I samband med den omorganisation av arméns räkenskapsväsende, som
genomförts den 1 juli 1939, hade arméförvaltningens dåvarande civila departement
haft under övervägande att med tillämpning av s. k. hålkortsmetod
centralisera och till departementet förlägga lokalmyndigheternas kassa- och
titelbokföring. Det hade emellertid därvid visat sig, att den dåvarande omfattningen
av arméns kassa- och räkenskapsväsende icke utgjorde ett i kvantitativt
avseende tillräckligt underlag för en dylik åtgärd, som erfordrade bland
annat en dyrbar maskinell utrustning. Sedermera hade emelletid samtliga
försvarsgrenar ställts under civilförvaltningens ledning i kassa- och räkenskapshänseende,
varjämte deras omfattning i sagda hänseende enligt numera
gällande försvarsorganisation även under fredsförhållanden syntes bliva
av väsentligt annan storleksordning än tidigare. Genom en dylik centralisering
skulle påtagliga fördelar stå att vinna. Sålunda skulle de lokala myndigheternas
bokföringsarbete komma att väsentligt .inskränkas och i huvudsak
avse endast förandet av kortfattade annotationer över verkställda utbetalningar.
Bokföringen skulle helt anordnas centralt på maskinell väg och
vederbörande lokala myndigheter tillställas i denna ordning förda journaler
och titelsammandrag. Med denna bokföring skulle vidare erhållas automatisk
kontroll å försvarets centrala postgirosystem samt ett direkt underlag
för huvudbokföring och de belastningstabeller, som civilförvaltningen hade
att månatligt avgiva till försvars- och finansdepartementen m. fl. Dessutom
skulle den för närvarande å civilförvaltningens revisionsbyrå verkställda s. k.

191

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

»prickningen», innebärande en kontrollerande jämförelse mellan dagbok och
verifikationer, bliva överflödig. Såsom en väsentlig fördel, vilken skulle stå
att vinna genom ifrågavarande centralisering, finge vidare framhållas ett i
jämförelse med nuvarande ordning betydligt snabbare bearbetande av räkenskapsmaterialet
och därav följande färdigställande av kassarapporter till riksräkenskapsverket
samt belastningstabeller.

Statens organisationsnämnd har i yttrande över berörda framställning
riktat uppmärksamheten på frågan huruvida den nuvarande bokföringen inom
försvaret principiellt kunde anses motsvara de krav, som man hade att ställa
på en tidsenlig redovisning. Enligt nämndens mening vore så icke
fallet.

För att kunna bedöma, örn utlagda medel använts rationellt respektive
vilka åtgärder som borde vidtagas för att möjliggöra besparingar, måste man
— har nämnden vidare anfört — ha en logiskt uppbyggd kontoplan (titelförteckning).
Den till den 1 juli 1944 inom försvaret använda titelförteckningen
fyllde icke detta ändamål, då dess huvudsakliga uppgifter syntes vara
att bevaka, att anslag icke överskredes. Den provisoriska titelförteckning,
som nu vore gällande, utgjorde i stort sett endast en omnumrering av de
hittillsvarande titelnumren enligt decimalsystem. För att en kostnadsredovisning
skulle kunna anses tillfredsställande vore det nödvändigt, att man
noggrant holle isär kostnadsslag och kostnadsställen. Enligt nämndens
mening borde därför en titelförteckning utarbetas, som möjliggjorde redovisning
av kostnaderna dels på kostnadsslag och dels på kostnadsställen.
Nämnden hade den uppfattningen, att installerandet av en hålkortsanläggning
under nuvarande förhållanden, utan att påtalade synpunkter beaktades,
skulle innebära att den ur kostnadskontrollsynpunkt otidsenliga bokföringen
för lång tid fastlåstes. En sådan åtgärd ville nämnden avstyrka. Nämnden
har i anslutning härtill hemställt, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt organisationsnämnden
att verkställa utredning örn och inkomma med förslag till omläggning
av försvarets bokföring med avseende å såväl principerna som
metoderna för dess utförande.

Civilförvaltningen och riksrälcenskapsverket ha i gemensamt utlåtande
bemött den av organisationsnämnden framställda kritiken mot ifrågavarande
förslag. I detta utlåtande ha ämbetsverken anfört bland annat följande.

Den nyligen fastställda titelförteckningen innebure endast en kodifiering
av det hittillsvarande titelsystemet, varvid en del titlar för tillgodoseende av
vissa av riksräkenskapsverket hävdade synpunkter uppdelats i nya undertitlar.
I förevarande sammanhang hade civilförvaltningen uppskisserat vissa
framtidsprogram, avseende bland annat centralisering av avlöningsväsendet.
Dessa framtidsprograms realiserande borde enligt ämbetsverkets mening icke
Ira avgörande betydelse vid förevarande spörsmåls bedömande. Att de icke
utan nya ingående utredningar kunde göras till föremål för prövning funne
ämbetsverken självklart. Gentemot vad organisationsnämnden anfört därom,
att man genom att anskaffa hålkortsmaskiner skulle fastlåsa det nuvarande
bokföringssystemet, ville ämbetsverken framhålla, att särskild hänsyn tagits
till just dessa synpunkter, samt att valet av hålkorts (statistik) maskiner vore
avsett att ske med beaktande av önskemålet att framdeles kunna åstadkomma
en kostnadsfördelning, som tillgodosåge både kravet på ordnad anslagsredovisning
och önskemålet att kunna fördela kostnaderna efter andra grunder
jin de rent anslagsmässiga. Nämndens kritik av de principer, vilka ligga till

192

Kungl. Majlis proposition nr 170

grund för försvarsväsendets bokföring, vore så kortfattad och knapphändigt
motiverad att ett utförligt bemötande icke vöre möjligt. Måhända vore nämndens
utgångspunkt ett principiellt krav på omläggning av det statliga redovisningsväsendet
i dess helhet. Det syntes emellertid få anses ställt utom
all fråga, att den statliga bokföringen i första hand måste anknytas till riksstaten
och de för riksstatsanslagen fastställda staterna samt att den ytterligare
uppdelningen på kostnadsslag, sorn kunde anses nödvändig och värdefull
ur förvaltningskontrollsynpunkt, måste ske inom den genom anslagsredovisningen
givna ramen. Med denna utgångspunkt erfordrades alltid för
åstadkommande av annan fördelning av kostnader än den, som förekomme
under olika anslag (anslagsposter), verkställandet av särskilda statistiska utredningar.
Det snabbaste och effektivaste medlet att åstadkomma dylika utredningar
utgjorde hålkortsmetoden.

Därest med »kostnadsställe» avsåges förband (motsvarande), finge erinras,
att den i stor omfattning bedrivna centrala anskaffnings- och underhållsverksamheten
medförde, att kostnader för ett förband i motsvarande utsträckning
icke bleve och icke heller kunde bliva redovisade i förbandets räkenskaper.
Frågan örn möjligheterna att fördela försvarskostnaderna på förband
hade varit föremål för ingående utredningar. Såvitt ämbetsverken hade
sig bekant, hade därvid aldrig från något håll ifrågasatts annat än att kostnaderna
för materielanskaffningen skulle redovisas centralt. Däremot hade
ofta ifrågasatts att redovisa vissa materielanskaffningskostnader gemensamt
för försvarsväsendet i dess helhet i stället för att såsom nu skedde fördela
dem på försvarsgrenarna

Ämbetsverken kunde icke finna tillräckliga skäl för den av nämnden föreslagna
särskilda utredningen angående principerna och metoderna för försvarets
bokföring. En avgjord olägenhet med en dylik från riksräkenskapsverket
och civilförvaltningen fristående utredning skulle vara, att det
kontinuerliga organisationsarbete, som erfordrades beträffande försvarets
kassa- och bokföringsväsende, skulle komma att vila under den avsevärda
tid, den föreslagna utredningen kunde förutsättas komma att taga i anspråk.
Skulle organisationsnämnden önska deltaga i de utredningar rörande försvarets
interna bokföring, som komme att fullföljas i samarbete mellan riksräkenskapsverket
och civilförvaltningen, läte detta sig givetvis göra, varvid emellertid
förutsattes, att arbetet icke härigenom försenades.

Beträffande den föreslagna åtgärdens sammanhang med förval tningsr
ef ormen ha civilförvaltningen och riksräkenskapsverket framhållit,
att det sistnämnda verket vid de diskussioner, som föregått genomförandet
av den militära förvaltningsreformen, konsekvent hävdat, att koncentrationen
av de tidigare förvaltningsorganens bokföring till ett verk förutsatte
mekanisering av bokföringsapparaten. Nu föreliggande förslag åsyftade således
en av båda verken såsom nödvändig ansedd och länge planerad mekanisering
av den nuvarande bokföringen.

I förnyat yttrande i ärendet har organisationsnämnden anfört, att ärendet
genom vad civilförvaltningen och riksräkenskapsverket härutinnan anfört
kommit i annat läge än vid tiden för avgivandet av nämndens tidigare
yttrande. I anslutning härtill har nämnden anfört följande.

Det vore sannolikt, att en mekanisering av arbetsförfarandet borde eftersträvas
för att råda bot på arbetsanhopningen i bokföringsavseende inom civilförvaltningen.
Under förutsättning att hålkortsmetoden härvid borde till -

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gripas, varom civilförvaltningen och riksräkenskapsverket syntes vara övertygade,
hade nämnden intet att erinra mot att en förhyring av hålkortsmaskiner
komme till stånd för det här angivna ändamålet, så mycket mera
som strävan numera syntes vara att icke taga i anspråk maskintyp av större
kapacitet än nödigt vore ävensom att icke förhyra maskiner med för lång
uppsägningstid. Därest en förhyrning av hålkortsmaskiner komme till stånd,
finge detta dock icke enligt nämndens mening tagas till intäkt för vidtagande
-av förändringar i avseende å nu rådande fördelning av bokföringsarbetet
mellan lokal- och centralmyndigheterna eller andra åtgärder, som kunde föregripa
en förutsättningslös utredning angående försvarsväsendets bokföringssystem.
Farhågorna för att det kontinuerliga organisationsarbetet beträffande
försvarets kassa- och bokföringsväsende efter igångsättande av en sådan utredning
skulle komma att vila under avsevärd tid, syntes icke vara berättigad,
<3å givetvis civilförvaltningen och riksräkenskapsverket måste vara representerade
i en dylik utredning.

Civilförvaltningen har vidare framhållit, att en på hålkortsmetoden vilande
centralisering av bokföringsarbetet kunde bliva första ledet i en centraliseringsprocess,
som skulle kunna utsträckas att omfatta även andra verksamhetsgrenar
inom civilförvaltningens verksamhetsområde. Ämbetsverket syftade
härvid i första hand på uträkning och utbetalning av månadslöner
till den fast anställda personalen vid försvaret. En praktisk förutsättning
för genomförande av en sådan reform finge emellertid anses vara, att
den centraliserade bokföringen först hunnit inarbetas. Därjämte krävdes ett
omfattande organisatoriskt förarbete.

Kostnaderna för användning av central hålkortsredovisning under
nuvarande förhållanden ha i civilförvaltningens förenämnda skrivelse den 31
augusti 1944 beräknats till sammanlagt 153 000 kronor, varav 120 000 kronor
skulle utgöra årskostnader och 33 000 kronor engångskostnader. Från det
sammanlagda beloppet borde avgå 6 000 kronor, utgörande viss med omläggningen
sammanhängande minskning av vissa inbindningskostnader. I
det av civilförvaltningen och riksräkenskapsverket senare avgivna utlåtandet
i ärendet ha kostnaderna för anläggningen ansetts kunna begränsas till sammanlagt
125 000 kronor.

Beträffande de besparingar, som beräknats uppkomma vid genomförande
av förslaget örn centraliserad hålkortsbokföring hos civilförvaltningen,
ha under hand vissa upplysningar införskaffats från civilförvaltningen.
Enligt dessa upplysningar skulle förslagets genomförande för civilförvaltningens
revisionsbyrås vidkommande sannolikt medföra, att i fredstid minst 15
nu med »prickning» sysselsatta biträden bleve överflödiga. För bokföringskontorets
del uppginge den för fredstid erforderliga rutinpersonalen till lågt
räknat omkring 8 personer, vilken kunde inbesparas. Den totala inbesparingen
av lönekostnaderna inom civilförvaltningen beräknades på grund härav
till i runt tal 94 000 kronor. En beräkning av personalbesparingarna vid
de lokala myndigheterna förutsatte-emellertid organisatoriska undersökningar
hos kassamyndigheterna och en omläggning av arbetsrutinen. För närvarande
räknades därför icke med några besparingar i detta hänseende. Förslagets
genomförande skulle vidare onödiggöra en av militära expeditionstjänst Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. isa 45 13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kommittén såsom nödvändig ansedd anskaffning av skrivmaskiner med kortficka.
Härigenom skulle en besparing på omkring 20 000 kronor per år kunna
vinnas. De totala omedelbara besparingarna skulle således enligt civilförvaltningens
mening utgöra (94 000 + 20 000=) 114 000 kronor. De fredsmässiga
kostnaderna för hålkortsanläggningen hade av civilförvaltningen uppskattats
till för avlöningar åt 1 detaljchef (Eo21), 1 stansningschef (Eoll),
9—10 biträden (Eo 4—2) samt 2 maskinskötare (500 kronor i månaden per
man) sammanlagt omkring 64 000 kronor, för maskinhyra 36 000 kronor och
för installationskostnader 4 000 kronor eller sålunda tillhopa omkring 104 000
kronor. Nettobesparingen skulle med utgångspunkt från dessa beräkningar
uppgå till (114 000 —104 000=) 10 000 kronor.

Övriga personalfrågor.

Civilförvaltningen har i sin skrivelse med anslagsäskanden för nästa budgetår
framlagt vissa allmänna synpunkter på ämbetsverkets personaluppsättning
och därmed sammanhängande spörsmål. I sådant hänseende har
civilförvaltningen anfört bland annat följande.

Civilförvaltningens arbetsuppgifter i den nya försvarsorganisationen hade
genom statsmakternas ställningstagande till organisationen av försvarets
centrala förvaltning (propositionen 1943: 180) erhållit en i huvudsak slutgiltig
utformning. Detaljerna härutinnan ävensom arbetsuppgifternas fördelning
melian ämbetsverkets underavdelningar hade reglerats i ämbetsverkets instruktion.
Sedermera hade jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut ytterligare
vissa uppgifter ålagts civilförvaltningen, bland annat i fråga örn försvarets
blankettväsende och viss inventeringsverksamhet vid flygvapnet.

I motsats till vad sålunda gällde rörande civilförvaltningens arbetsuppgifter
hade ämbetsverkets härför erforderliga personalorganisation ännu icke
blivit slutligt bedömd. I samband med behandlingen av förvaltningsutredningens
förslag i denna fråga hade av utredningen framlagts beräkningar över
personalbehovet för civilförvaltningen, över vilka respektive försvarsgrensförvaltningar
beretts tillfälle att yttra sig. Föredragande departementschefen
hade emellertid i propositionen 1943: 180 funnit sig icke böra följa utredningens
beräkningar utan ansett, att arméförvaltningens, marinförvaltningens
och flygförvaltningens förutvarande organisation tills vidare borde tjäna såsom
utgångspunkt i detta hänseende. Man hade alltså i princip förfarit pa.
det sättet, att med de arbetsuppgifter, vilka tillfördes civilförvaltningen, även
den personal, vilken hittills fullgjort nämnda uppgifter, överfördes till
ämbetsverket. Härutöver hade allenast vissa i första hand oundgängliga befattningar
inrättats, vilka därjämte tills vidare gjorts till extra ordinarie.

Civilförvaltningens personalorganisation hade sålunda i största utsträckning
grundats på försvarsgrensförvaltningarnas efter 1936 års försvarsordning
anpassade personaluppsättning. Genom försvarets utbyggnad och utökningen
av de värnpliktigas tjänstgöringstid hade de häremot svarande arbetsuppgifterna
under de senaste åren undergått en högst betydande ökning, vilken
slutligt fastställts genom 1942 års försvarsbeslut.

Vid civilförvaltningens inrättande hade sålunda förutsatts, att ämbetsverkets
personalorganisation skulle anpassas efter dess arbetsuppgifter. Det
slutliga bedömandet härav hade emellertid ansetts böra anstå i avbidan på
återinträdandet av normala förhållanden. Med nuvarande personalorganisation
fullgjordes fördenskull inom ämbetsverket även sådana arbetsuppgifter*

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

som med säkerhet lomme att kvarstå i fredstid, i högst betydande utsträckning
av extra personal, vilken icke kunnat givas någon betryggande anställning.

Ur rekryteringssynpunkt hade nuvarande anställningsförhållanden medfört
avsevärda svårigheter för civilförvaltningen. Frånvaron av säkra befordringsmöj
ligheter och anställningens kriskaraktär, vilken icke kompenserats
av lika förmånliga anställningsvillkor som hos de statliga krisorganen
hade i stor utsträckning föranlett anställningshavare hos ämbetsverket att
redan efter kort tid söka säkrare anställning. Det hade härigenom ställt
sig ytterst svårt för ämbetsverket att till sig knyta de befattningshavare, vilka
för framtiden lämpligen borde bilda stommen i personaluppsättningen.

Sedan civilförvaltningen numera varit i funktion sedan den 1 januari 1944
och 1942 års försvarsorganisation erhållit en fastare utbyggnad, hade det
blivit möjligt att göra vissa erfarenhetsmässiga bedömanden av ämbetsverkets
personalbehov i fred. Även örn den slutliga arbetskvantiteten i fred
ännu icke med säkerhet kunde fastställas, vore det dock möjligt att med utgångspunkt
från försvarets utbyggnad och den följande proportionella utökningen
av civilförvaltningens arbetsuppgifter precisera vissa befattningar,
vilka under alla omständigheter utgjorde nyckelbefattningar i civilförvaltningens
organisatoriska utbyggnad, utan vilka ämbetsverkets arbete icke erhölle
nödvändig stadga. Det vore ett betydande intresse, att på dessa befattningar
kontinuitet uppehölles, varför ett bibehållande av nuvarande lösliga
anställningsform måste anses innebära betydande risker.

Med hänvisning till vad civilförvaltningen sålunda anfört har ämbetsverket
ansett, att medel borde beräknas för följande nytillkommande personal.
Då den på revisionsbyråns sekretariat tjänstgörande förste byråsekreteraren
i första hand hade att närmast under krigsrådet handha ledningen
av revisionsverksamheten, att ge uppslag till undersökningar och utredningar
samt att åvägabringa enhetlighet i arbetet på byråns kontor och detaljer,
hade på byrån uppkommande egentliga sekreterargöromål i stället fått fullgöras
av en å byråns sekretariat placerad förste amanuens. Det syntes emellertid
nödvändigt, att en kvalificerad befattningshavare ställdes till byråns
förfogande för sekreterargöromål. Ämbetsverket har därför funnit oundgängligt,
att å revisionsbyrån inrättades en befattning såsom byråsekreterare i
lönegrad Eo 21. Under denna förutsättning kunde en befattning såsom förste
amanuens i lönegrad Eo 18 indragas. Förutom den revisor, som avsåges för
ledningen av den centraliserade hålkortsbokföringen, erfordrades ytterligare
2 revisorer i lönegrad Eo 21, den ene avsedd för bland annat den på kameralbyråns
kamrerarkontor ankommande förhandsgranskningen och den andre
för ledningen av en särskild läger- och manskapskassedetalj inom kameralbyrån.
Civilförvaltningen erinrade beträffande sistnämnda tjänst, att marketenterierna
med därtill anslutna handelsrörelser samt bagerier och filmverksamhet
hade en omslutning av omkring 30 miljoner kronor för år samt att
dessa affärsrörelser icke alltid handhades och kontrollerades med erforderlig
sakkunskap, varför det voro nödvändigt med en omfattande löpande kontroll,
förbunden med en organiserande och sammanhållande central verksamhet.
Denna innefattade bland annat platsundersökningar och inventeringar samt
löpande granskning av ett omfattande statistikmaterial. För advokatfiskals -

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kontorets vidkommande har hemställts om inrättande av två tjänster såsom
biträdande jurister i lönegrad Eo 21. Den ena av dessa tjänster har motiverats
med de ökade krav på personalen inom kontoret, som komme att
ställas i och med övergången till en ny rättegångsordning. Då såväl advokatfiskalen
som hans närmaste man icke själva kunde hinna representera kronan
vid tillnärmelsevis alla rättegångar, icke minst därför att båda måste
finnas centralt tillgängliga för att leda kontorets verksamhet, uppehålla ständig
kontakt med samtliga huvudmän, besvara förfrågningar o. s. v., syntes
det nödvändigt att inrätta åtminstone en mera kvalificerad befattning, vars
innehavare beräknades kunna företräda kronan inför rätta. För denna befattning
borde lägre löneställning än 21 lönegraden icke ifrågakomma. Den
andre biträdande juristen vore avsedd att placeras såsom föreståndare för
den särskilda detaljen för trafikskademål, å vilken för närvarande 6 jurister
funnes anställda. I övrigt har ämbetsverket förordat inrättande av en tjänst
såsom förste amanuens (Eo 18), avsedd för kameralbyråns kamrerarkontor,
samt en amanuens (Eol5), avsedd att biträda å kanslibyrån. Jämte den
kansliskrivare i Eo 11, som enligt vad förut sagts avsetts för hålkortsbokföring,
har civilförvaltningen beräknat ytterligare en kansliskrivare erforderlig
för kameralbyråns kamrerarkontor. För undvikande av en eljest ofrånkomlig
utökning av amanuenspersonalen har civilförvaltningen föreslagit
överflyttning av det mindre kvalificerade granskningsarbetet inom kanslibyråns
flyttningsdetalj till kvinnlig arbetskraft. För sådant ändamål borde å
detaljen placeras två nyinrättade befattningar såsom kontorister i lönegrad
Eo 9. Vidare har civilförvaltningen räknat med att en för närvarande å kameralbyrån
anställd bokbindare i lönegrad Ex 5 borde mera fast knytas till ämbetsverket,
varför befattningen borde göras till extra ordinarie i samma lönegrad.
Enligt civilförvaltningens mening skulle det för ämbetsverket medföra
betydande fördelar och för statsverket ställa sig ekonomiskt fördelaktigt
att permanent ha anställd en bokbindare för inbindning av ämbetsverkets
handlingar, löpande komplettering av dess samtliga författningsband och inbindningen
av de centrala ämbetsverkens verifikationer. I detta sammanhang
må även framhållas, att ämbetsverket vidare beräknat ett belopp av
5 000 kronor för biträden till bokbindaren, avsedda att tagas i anspråk för
inbindning av samtliga de lokala myndigheternas verifikationer. Sistnämnda
förslag stöde i samband med civilförvaltningens förslag örn centralisering av
försvarets bokföring enligt hålkortsmetod. Slutligen borde ytterligare en
telefonist i lönegrad Eo 2 anställas, varjämte medel borde beräknas för anställande
av en pensionerad underofficer mot arvode motsvarande nettolönen
i löneklass UO 7, avsedd i huvudsak för förrådskontroll av samma art som
hos exempelvis arméförvaltningen fullgjordes av pensionerad personal i arvodesbefattning.
Utöver den förutnämnda befattningen såsom förste amanuens
å revisionsbyrån kunde i sammanhang med nu ifrågavarande personalförändringar
en befattning som kanslibiträde i lönegrad Eo 7 indragas. En mera
ingående redogörelse för de arbetsuppgifter, som avsetts skola fullgöras av
personal som här nämnts, har lämnats i handlingarna i ärendet, till vilka här
torde få hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 197

Beträffande arbetet inom sektion II av kanslibyrån och inom kameralbyrån
har civilförvaltningen vidare anfört bland annat följande.

Å ifrågavarande sektion handlades mål och ärenden angående löneklassplacering
för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet
samt icke ständigt tjänstgörande personal, lönedispositioner, förmåner
under kommenderingar m. m., rekrytering, avskedspremier, resestipendier,
semesterersättning, övertidsersättning, anställande av tillfällig och extra personal
samt avtals- och förhandlingsfrågor. Till sektionen vore även ansluten
en särskild detalj för ärenden angående ersättning för flyttningskostnad m. m.
Den erfarenhet, som hittills vunnits av arbetet inom sektionen, hade enligt
vad civilförvaltningen framhållit oförtydbart visat, att arbetskrafterna inom
sektionen voro otillräckliga för fullgörande av ärendenas beredning och föredragning.
Under det första halvår civilförvaltningen varit i verksamhet, hade
till handläggning å sektionen överlämnats sammanlagt 1641 ärenden och
hade under samma tid avgjorts 1 388 ärenden eller i medeltal inemot 54 ärenden
per vecka. Ärendena vore som regel av beskaffenhet att kräva grundlig
utredning, bedömning ur prejudikatssynpunkt m. m. och förutsatte fördenskull
ingående kunskaper och tarvade betydande tid. Det stora flertalet mål
och ärenden inom sektionen vore sådana som icke rönte någon inverkan av
beredskapsläget, t. ex. frågor angående löneplaceringar och flyttningsärenden.
Trots att personalen utnyttjades långt utöver stadgad arbetstid kunde
förutses att, därest icke anstalter vidtoges för förstärkning av personalen
med kvalificerad arbetskraft, en arbetsbalans komme att uppstå av sådan omfattning,
att betydande olägenheter därav bleve en följd. Ämbetsverket ansåge
därför oavvisligt att inrätta en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden.
För att erhålla säkrast möjliga bedömningsgrunder rörande arbetsuppgifterna
i fråga hade civilförvaltningen emellertid ansett sig för närvarande böra
stanna vid att föreslå, att vederbörande tills vidare erhölle allenast vikariatsersättning
till 24:e lönegraden. Även för kameralbyråns vidkommande vore
erforderligt att inrätta en befattning, vars innehavare dels kunde såsom sidoordnad
till förste byråsekreteraren å samma byrå övertaga en del av dennes
föredragningsskyldighet, som nu vore alltför betungande, dels kunde lämna
krigsrådet arbetsbiträde vid angivna arbeten. Lägre löneställning än 24:e
lönegraden syntes icke kunna ifrågakomma, men av samma skäl som anförts
beträffande nyssnämnda befattning å kanslibyrån ville civilförvaltningen för
närvarande begränsa sig till att föreslå, att vederbörande bereddes vikariatsersättning
i 24:e lönegraden.

För löneklassuppflyttningar borde räknas med 2 500 kronor under posten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän och med 5 000 kronor under posten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Slutligen har civilförvaltningen framhållit, att de oundgängligen erforderliga
befattningar, vilka i samband med den nya förvaltningsorganisationens
ikraftträdande inrättades vid civilförvaltningen, samtliga gjorts till extra ordinarie.
Hit hörde bland andra ämbetsverkets advokatfiskal och biträdande
advokatfiskal, 1 byrådirektör, 3 förste byråsekreterare, 1 revisionskommissaric
samt 1 förste revisor. Det syntes civilförvaltningen redan nu kunna
utan tvekan konstateras, att dessa tjänster under alla omständigheter komme
att bliva ständigt erforderliga för ämbetsverket. Särskilt ville civilförvaltningen
framhålla de synnerligen betydande olägenheter, vilka vore förbundna
med att advokatfiskalstjänsten bibehölles såsom extra ordinarie. Ämbets -

Departements chefen.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

verket ville fördenskull ifrågasätta, huruvida icke samtliga nu ifrågavarande
befattningar borde uppsättas på ordinarie stat. Civilförvaltningen bär vidare
framhållit, att krigsrådsbefattningarna inom ämbetsverket i realiteten läge
på ett avgjort högre plan än byråchefstjänster i allmänhet. Även örn ämbetsverket
ansåge sig icke böra i detta sammanhang framställa några förslag på
denna punkt, förutsatte ämbetsverket, att frågan örn krigsrådens löneställning
åter upptoges till prövning och att därvid deras särställning vunne beaktande.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha beträffande
nu ifrågavarande befattningar anfört i huvudsak följande.

Lönenämnderna utginge från att vid behandlingen av frågan örn utbyte vid
försvarets civilförvaltning av befattningar å löneplan Ex mot befattningar å
löneplan Eo bomme att tillämpas samma allmänna principer som iakttoges
beträffande den statliga civila förvaltningen i allmänhet. I vad mån beträffande
försvarets civilförvaltning särskilda förhållanden kunde råda, som påverkade
ställningstagandet till ämbetsverkets förslag, undandroge sig lönenämndernas
bedömande. Lönenämnderna ville emellertid framhålla, att vid
civilförvaltningen funnes ett förhållandevis osedvanligt stort antal extra tjänstemän.
Lönenämnderna funne det fördenskull i och för sig önskvärt, att ett
antal nya extra ordinarie befattningar inrättades. Tjänstebenämningen för
de båda biträdande juristerna i lönegrad Eo 21 borde lämpligen bestämmas till
byråsekreterare. Någon särskild anledning att för dessa båda befattningshavare
införa en ny tjänstebenämning, vilken för övrigt knappast syntes ägnad
att komma till praktisk användning, förelåge enligt lönenämndernas mening
icke. Lönenämnderna ville ej motsätta sig civilförvaltningens förslag örn beredande
av vikariatsersättning åt, såvitt nu vore i fråga, en befattningshavare
å kanslibyrån och en befattningshavare å kameralbyråns sekretariat. Denna
tillstyrkan finge dock icke anses innebära ett ställningstagande till frågan örn
definitiv lönegradsplacering av befattningarna.

Ehuru civilförvaltningen i sina nu framlagda anslagsäskanden ej framställt
något formellt förslag örn vissa befattningars uppförande å ordinarie stat,
ville lönenämnderna dock framhålla, att starka skäl syntes tala för att åtminstone
advokatfiskalen och byrådirektören snarast bereddes ordinarie anställning,
detta med hänsyn till den betydelse dessa båda tjänster otvivelaktigt
hade för att civilförvaltningen tillfredsställande skulle kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter.

Vad först angår frågan örn omfattningen av den civilförvaltningen åvilande
blankettgranskningen och därmed sammanhängande spörsmål kan jag
i huvudsak ansluta mig till den uppfattning som uttalats av statens organisationsnämnd.
Sålunda bör enligt min mening civilförvaltningens befattning
med blankettkontrollen å ena sidan begränsas väsentligen till blankettekonomisk
granskning samt upplysande och reglerande verksamhet på sätt organisationsnämnden
framhållit, medan å andra sidan åt civilförvaltningen bör
uppdragas motsvarande granskning även såvitt avser blanketter av rent militär
eller teknisk natur. Såsom i det föregående vid behandlingen av frågan
örn tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. anförts bör i uppdraget
jämväl ingå prövning, i den mån så lämpligen kan ske, av behovet
av blanketter med utgångspunkt i de föreliggande organisatoriska förhållandena.

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Såsom jag i nyssberörda sammanhang vidare utvecklat anser jag, att beställning
av tryck för försvarets räkning — i den mån icke Kungl. Majit av
särskilda skäl annorlunda förordnar — i fortsättningen bör ske vad beträffar
publikationstryck genom den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen
och vad beträffar blankettryck genom försvarets civilförvaltning.
Båda organen böra, såsom jag i nyssnämnda sammanhang framhållit, vad anbudsprövning
och fördelning av tryck mellan olika företag angår, samråda
med statskontoret jämlikt gällande bestämmelser och praxis.

Nu angivna arbetsuppgifter böra omhänderhavas av en till kameralbyrån
ansluten blankettdetalj. Personalbehovet för denna detalj synes mig kunna
begränsas i förhållande till det av civilförvaltningen framlagda förslaget. Sålunda
synes såsom chef för detaljen kunna tjänstgöra innehavaren av den
redan inrättade revisorstjänsten i lönegrad Eo 21. Jag kan alltså icke förorda,
att för detta ändamål inrättas en befattning i lönegrad Eo 24. En av
de föreslagna amanuenserna i lönegrad Eo 18 synes kunna utbytas mot en
amanuens i lönegrad Eo 15. Assistenten synes böra hänföras till lönegrad
Eo 11 i stället för lönegrad Eo 12 och antalet kontorsbiträden begränsas till
två. I enlighet med vad civilförvaltningen anfört torde det vara lämpligt att
under någon tid framåt till detaljen knyta en pensionerad officer med arvode
motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 under förutsättning att vederbörande
äger erfarenhet av blankettarbete. Att en så förhållandevis omfattande
personal erfordras för dessa speciella uppgifter sammanhänger därmed, att
verkställda utredningar utvisat möjligheten att på detta hittills mycket eftersatta
område vidtaga verksamma rationaliseringsåtgärder, som böra kunna
leda till en minskning av de anmärkningsvärt höga kostnaderna för blanketttryck
inom försvaret men även till en förenkling av den militära expeditionstjänsten.
I den mån arbetsuppgifterna det medgiver torde personalen böra
tagas i anspråk även för annat arbete inom civilförvaltningen. Det synes
dock icke troligt, att så kan ske förrän det nuvarande blankettbeståndet genomarbetats,
en uppgift som torde kräva avsevärd tid.

I förevarande sammanhang må jämväl erinras, att jag vid behandlingen av
tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. förutsatt, att en förrådsförman
i lönegrad A 7 vid försvarets civilförvaltning skall överföras till den extra
ordinarie förrådsmästarbefattning, som vid bifall till mitt förslag angående
tryckningsverksamheten skall finnas vid det centrala bok- och blankettförrådet,
och att förrådsförmannens ordinarie befattning skall uppföras på övergångsstat
vid försvarets civilförvaltning. Jag föreslår härav betingad jämkning
i personalförteckningen för civilförvaltningen.

Beträffande frågan om införande av maskinell bokföring vid försvarets
civilförvaltning vill jag för egen del framhålla betydelsen av att denna omfattande
bokföring så långt det är möjligt bedrives med anlitande av alla de
tekniska hjälpmedel, som kunna stå till buds. Såsom framgår av den förut
lämnade redogörelsen har frågan örn denna bokförings omläggning efter hålkortsmetod
redan före krigsutbrottet varit under övervägande vid arméförvaitningens
dåvarande civila departement. Därvid ansågs emellertid den dåva -

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

rande omfattningen av enbart arméns kassa- och räkenskapsväsende icke utgöra
ett i kvantitativt hänseende tillräckligt underlag för en dylik åtgärd, som erfordrar
bland annat en dyrbar maskinell utrustning. Genom förvaltningsreformens
genomförande ha emellertid förutsättningar skapats för ett mera
effektivt utnyttjande av en sådan maskinell anläggning. Såväl civilförvaltningen
som riksräkenskapsverket ha också understrukit nödvändigheten av
att genomföra en dylik mekanisering av bokföringen.

Statens organisationsnämnd har för sin del uttalat vissa farhågor för att
installerandet av en hålkortsanläggning under nuvarande förhållanden skulle
kunna innebära, att den ur kostnadskontrollsynpunkt otidsenliga bokföringen
inom försvaret skulle för lång tid fastlåsas. Organisationsnämnden har i detta
sammanhang uttalat, att en redovisning av försvarets kostnader såväl på kostnadsslag
som på kostnadsställen borde möjliggöras. I anslutning härtill ha
civilförvaltningen och riksräkenskapsverket framhållit, att särskild hänsyn
tagits till just dessa synpunkter samt att valet av hålkortsmaskiner vore avsett
att ske med beaktande av önskemålet att framdeles kunna åstadkomma en kostnadsfördelning,
som tillgodosåge både kravet på ordnad anslagsredovisning
och önskemålet att kunna fördela kostnaderna efter andra grunder än de rent
anslagsmässiga. I likhet med civilförvaltningen och riksräkenskapsverket
håller jag före, att den statliga bokföringen i första hand måste anknytas till
riksstaten och de för riksstatsanslagen fastställda staterna samt att den ytterligare
uppdelning på kostnadsslag, som kan anses nödvändig eller värdefull
ur förvaltningskontrollsynpunkt, måste ske inom den genom anslagsredovisningen
givna ramen. De utredningar, som erfordras för en fördelning av kostnaderna
på kostnadsslag och kostnadsställen torde avsevärt underlättas genom
användning av hålkortsmetoden. Med hänsyn härtill och med beaktande av
att organisationsnämnden i sitt i ärendet avgivna senare yttrande icke haft
något att erinra mot att hålkortsmaskiner tills vidare förhyrdes för effektivisering
av civilförvaltningens nuvarande interna bokföring finner jag mig böra
i princip tillstyrka förslaget härom. En direkt och påtaglig vinst härmed
skulle vara, att det omfattande och svårbemästrade räkenskapsmaterialet skull©
kunna bearbetas samt därå grundade kassarapporter och belastningstabeller
färdigställassbetydligt snabbare än med nuvarande system är möjligt. I likhet
med organisationsnämnden förutsätter jag emellertid, att övergången till
det nya systemet liksom ock en eventuell framtida utvidgning av dess användning
föregås av mera ingående undersökningar, vid vilka organisationsnämnden
synes böra få tillfälle att framföra sina synpunkter.

Såsom framgår av de i det föregående lämnade upplysningarna kan ett
införande av maskinell bokföring beräknas medföra en viss besparing i fråga
om de fredsmässiga personalkostnaderna för civilförvaltningen. Dessa besparingar
motvägas dock till stor del av kostnader för maskinhyra m. m., varigenom
nettobesparingen enligt civilförvaltningens beräkningar skulle komma
att stanna vid 10 000 kronor. Det vill dock förefalla som örn ytterligare besparingar
framdeles icke kunna anses uteslutna.

Med hänsyn såväl till rådande importsvårigheter som till svårigheterna att

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utan längre tids förberedelser övergå till det tilltänkta nya bokföringssystemet
torde mekaniserad bokföring icke kunna komma till användning förrän
tidigast från och med ingången av budgetåret 1946/47. Under sådana omständigheter
föreligger i nuvarande stund icke anledning att äska medel för
systemets genomförande i full omfattning redan under detta budgetår. Därest
riksdagen icke har något att däremot erinra torde emellertid få ankomma på
Kungl. Maj:t att redan under innevarande budgetår vidtaga de förberedande
åtgärder, som kunna vara erforderliga för genomförande från och med den
1 juli 1946 av det nya bokföringssystemet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts. Skulle det visa sig möjligt och lämpligt
att redan under innevarande budgetår försöksvis tillämpa det nya bokföringssystemet
i vissa hänseenden eller beträffande vissa delar av försvarets bokföring,
torde Kungl. Majit få träffa avgörande härom. De eventuella ökade
personalkostnader, som vid själva övergången till det nya systemet kunna
uppkomma, torde icke vara av större omfattning än att de böra kunna bestridas
inom ramen för de medel, som stå till civilförvaltningens förfogande. Till
frågan om bestridande av kostnader för maskinhyra och liknande utgifter,
som böra belasta ämbetsverkets omkostnadsanslag, torde jag få återkomma
vid behandlingen av sistnämnda anslag.

Yad slutligen angår de övriga personalfrågor, som i det föregående
berörts, finner jag mig kunna på de av civilförvaltningen anförda skälen tillstyrka,
att kameralbyråns kamrerarkontor förstärkes med en nyinrättad revisorsbefattning
i lönegrad Eo 21. Med hänsyn till de stora ekonomiska värden,
som marketenteri- och liknande affärsrörelser inom försvaret representera,
samt behovet av effektiv kontroll över dem finner jag mig även kunna tillstyrka
inrättandet av en ytterligare revisorsbefattning, avsedd för lägeroch
manskapskassedetaljen. Det synes mig vidare befogat att föreslå inrättandet
av två tjänster i lönegrad Eo 21 för advokatfiskalskontoret. I enlighet
med lönenämndens förslag torde befattningarna böra vara förenade med
tjänstetiteln byråsekreterare. Förslaget att till 2 befattningshavare, den ene
å kanslibyråns andra sektion och den andre å kameralbyråns sekretariat, må
utgå vikariatsersättning till 24 lönegraden synes mig icke lämpligt bland
annat på den grund att därigenom icke torde kunna ernås den förstärkning
med kvalificerad personal, som synes erforderlig. Då de skäl som anförts för
behovet av en dylik förstärkning synas mig särskilt övertygande såvitt angår
den för kanslibyrån avsedda tjänsten, vill jag föreslå, att för detta ändamål
uppföres en förste byråsekreterarbefattning i lönegrad Eo 24. Även i övrigt
synes behov föreligga av ökad medelsanvisning för avlöningar till icke-ordinarie
personal vid ämbetsverket. Jag har därvid beaktat det även av lönenämnderna
påpekade förhållandet, att vid civilförvaltningen finnes ett i förhållande
till personalen i dess helhet osedvanligt stort antal extra tjänstemän.
I likhet med lönenämnderna finner jag det därför vara ett önskemål, att ett
antal nya extra ordinarie befattningar inrättas. Jag föreslår sålunda, att
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal ökas med — förutom
vad som erfordras till bestridande av avlöningskostnaderna för nyssnämnda
tjänster i lönegrad Eo 24 och Eo 21 — 80 000 kronor. Häri har

202

Kungl. Maj:U proposition nr 170.

inräknats den till omkring 29 000 kronor beräknade kostnaden för den förut
angivna, för blankettdetaljen avsedda nya extra ordinarie personalen.

För närvarande avses en officer å aktiv stat vid marinen för tjänstgöring
å sjörevisionen. Jag har i det föregående vid behandlingen av frågan örn
marinintendenturkårens organisation och omfattning föreslagit utbyte av
denna officersbeställning mot en befattning för pensionerad officer med arvode
motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10.

Även örn goda skäl tala för att vissa av de i samband med 1943 års förvaltningsreform
inrättade nyckelbefattningarna inom civilförvaltningen borde
uppföras å ordinarie stat, synes mig lämpligt att avbida ytterligare någon
tids erfarenhet, innan en sådan åtgärd vidtages. Då frågan om krigsrådens
löneställning uppenbarligen sammanhänger med spörsmålet örn byråchefsoch
rådstjänsternas lönegradsplacering överhuvudtaget, finner jag ej anledning
att här ingå på denna fråga.

Vid bifall till vad nu föreslagits skulle för civilförvaltningen erfordras, för
avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade löneklassuppflyttningar
och vikariatsersättningar till förslagsvis 440 000 kronor
uppskattat belopp (nu 437 400 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 20 000 kronor (nu 1236 kronor),
för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 637 000 kronor (nu
516 000 kronor) samt för rörligt tillägg 168 000 kronor (nu 145 364 kronor)
eller tillhopa 1265 000 kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel
uppskattas till 15 000 kronor. Nettoutgiften under förevarande anslag skulle
således bli 1250 000 kronor (nu 1 100 000 kronor).

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels ur personalförteckningen för försvarets civilförvaltning
utesluta en under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat uppförd
förrådsförman i lönegrad A 7 och i stället å personalförteckningen
under rubriken Tjänsteman å övergångsstat — som i
samband därmed ändras till Tjänstemän å övergångsstat — uppföra
en förrådsförman i lönegrad A 7 samt under rubriken Extra
ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 uppföra ytterligare
1 förste byråsekreterare i lönegrad Eo 24 ävensom 2 byråsekreterare
och 2 revisorer, samtliga i lönegrad Eo 21,
dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets civilfÖrning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 440 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.................... » 20 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 637 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 168 000

Summa kronor 1 265 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 203

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ...................... kronor 15 000

Nettoutgift kronor 1250 000
dels ock till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor.

[9.] Försvarets civilförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 40 000

» 1944/45 .............................................. » 300 000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag) ................ » 450 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 315 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för
samma budgetår s. 77 intagen stat.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 3) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna ifrågavarande anslag
till 300 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 31 augusti 1944 angående
anslagsäskanden för ämbetsverkets verksamhet under budgetåret 1945/46
framhållit, att i fråga örn de utgiftsändamål, som omfattades av det för
innevarande budgetår anvisade omkostnadsanslaget, för närvarande ingen
ändrad medelsanvisning ifrågasattes. Däremot tillkomme från och med
budgetåret 1945/46 vissa nya utgifter, föranledda dels av den vid behandlingen
av nästföregående anslag av civilförvaltningen berörda centraliseringen
av försvarsväsendets bokföring, dels ock av genom Kungl. Maj:ts
beslut den 14 juli 1944 medgiven tryckning av prejudicerande besvärsoch
anmärkningsmål. Årskostnaden för utnyttjande av en maskinell bokföringsanläggning
har av civilförvaltningen i nämnda skrivelse beräknats till
120 000 kronor, vartill komme engångskostnader i form av frakt-, tull- och
försäkringskostnader, av ämbetsverket uppskattade till omkring 20 000 kronor,
samt kostnader för uppläggande av ett lagerförråd av hålkort till omkring
13 000 kronor. Med hänsyn till att bindningen av de lokala myndigheternas
verifikationer komme att omliänderhavas av personal hos ämbetsverket,
medförande en beräknad kostnadsminskning med 6 000 kronor,
kunde de å förevarande anslag belöpande kostnaderna för liålkortsanläggningen
beräknas till (120 000 + 20 000+ 13 000 — 6 000=1 147 000 kronor,
med vilket belopp anslagsposten till Expenser, delposten Expenser för
eget behov, borde höjas. I skrivelse den 26 oktober 1944 har civilförvaltningen
emellertid beräknat, att kostnaderna för en hålkortsanläggning skulle
kunna begränsas till sammanlagt 125 000 kronor. För tryckning av prejudicerande
besvärs- och anmärkningsmål, vilka genom civilförvaltningens försorg
delgivas försvarsväsendets lokala myndigheter, borde anslagsposten till publikationstryck
ökas med 3 000 kronor och således upptagas till 7 000 kronor.
Anslaget i dess helhet skulle sålunda enligt civilförvaltningens beräkningar

Departements chefen.

204 Kungl. Majlis proposition nr 170.

upptagas med (300 000 + 147 000 + 3 000 =) 450 000 kronor eller efter nyss
angivna reduktion 428 000 kronor.

Till frågan om införande av mekaniserad bokföring i försvarets civilförvaltning
har jag angivit min ståndpunkt redan vid behandlingen av ämbetsverkets
avlöningsanslag. Med hänsyn till att omläggningen av bokföringen
icke kan genomföras förrän tidigast från och med budgetåret 1946/47, finner
jag ej anledning att med hänsyn till denna omläggning föreslå en ökning
av ämbetsverkets omkostnadsanslag redan för nästkommande budgetår i vidare
mån än att jag anser mig böra beräkna ett belopp av 15 000 kronor för
bestridande av kostnader för tillämpning försöksvis av det nya systemet
redan under nästa budgetår. Jag förutsätter dock, att detta belopp icke
tages i anspråk utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.

I övrigt ifrågasätter jag icke annan ändring i medelsanvisningen för
civilförvaltningens omkostnader än att posten till publikationstryck synes
böra jämkas uppåt med 3 000 kronor med hänsyn till kostnaden för utgivande
i tryck av vissa prejudicerande besvärs- och anmärkningsmål. Anslaget
i dess helhet torde således böra beräknas till (300 000 + 15 000 + 3 000 =) i
runt tal 315 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 315 000 kronor.

FÖRSVARETS SJUKVÅRDSFÖRVALTNING.

[10.] Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 101 000

» 1944''45 .............................................. » 210 000

» 1945/46 (sjukvårdsförvaltningens förslag)............ » 295000

» 1945/46 [Kungl. Majlis förslag) .................... » 250 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för
detta budgetår s. 78 intagen personalförteckning och avlöningsstat ävensom
vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna nu ifrågavarande anslag till
210 000 kronor. I

I skrivelse den 31 augusti 1944 angående medelsbehovet för nästkommande
budgetår har försvarets sjukvårdsförvaltning beträffande anslagsposten avlöningar
till ordinarie tjänstemän framhållit, att ämbetsverket i skrivelse
den 14 januari 1944 anmält behovet inom verket av bland annat en befattning
såsom hälsovårdsinspektör i lönegraden Ca 17 och en befattning som
sj uksköterskeinspektris i lönegraden A 15.

Beträffande befattningen såsom hälsovårdsinspektör har sjukvårds -

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förvaltningen — under erinran om att föredragande departementschefen i
yttrande till statsrådsprotokollet (propositionen 1944:185, s. 62) framhållit,
att frågan örn inrättande av en befattning av ifrågavarande slag borde bliva
beroende på ytterligare överväganden — anfört i huvudsak följande.

De arbetsuppgifter, som skulle förenas med den föreslagna befattningen,
skulle utgöras av 1) granskning av till sjukvårdsförvaltningen inkommande
rapporter över hygieniska inspektioner vid militära förband, anstalter m. m.
samt förande av centralt register över hälsovårdsförhållandena vid de militära
förläggningarna, flottans fartyg m. m., 2) undersökningar och utredningar i
frågor rörande hantering och förvaring av livsmedel, allmän renhållning, sanitetsanstalter,
bad och avlusning samt ohyres- och råttbekämpande, 3) biträde
vid organiserande av utrustning för och arbetet vid smittskyddskompanier och
badplutoner ävensom vid andra förband samt handhavande av förekommande
utrustnings- och redovisningsfrågor m. m., 4) rekognosceringar för sanitetsanstalter
m. m., inspektioner av hygienen vid förband och anstalter m. m. ävensom
materielbesiktningar, 5) biträde vid epidemiologiska utredningar samt vid
granskning av ritningar till nybyggnader för och omändringsarbeten i matinrättningar
och livsmedelslokaler av skilda slag, 6) biträde såsom lärare vid
utbildningskurser för hälsovårdsinspektörer för truppförbanden m. nr., för
desinfektörer, för elektriker för badplutoner, för specialpersonal för skötseln
av vattenreningsvagnar samt för värnpliktiga, avsedda för placering vid vattentjänstplutonerna,
samt 7) expeditionsgöromål som stå i samband med angivna
arbetsuppgifter.

Berörda arbetsuppgifter komme att kvarstå även under fredstid, de under
1) och 2) angivna i ungefär nuvarande omfattning samt de övriga allenast
delvis.

Vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och försvarets sjukvårdsförvaltning
ha under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen varit placerade tre
— tidvis fyra — enligt 28 § värnpliktslagen inkallade värnpliktiga, vilka i det
civila livet innehade anställningar såsom hälsovårdsinspektörer. Vid återgång
till fredsorganisation kunde behovet icke tillgodoses på angivet sätt, utan
nödgades sjukvårdsförvaltningen därför ha tillgång till fast anställd personal.
I fred vore det, såvitt nu kunde förutses, tillräckligt med en befattningshavare.
Denne borde placeras i lönegraden Ca 17.

Erinras må, att allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd i
yttrande över sjukvårdsförvaltningens tidigare framställning i ämnet — under
framhållande, att vid avvägandet av löneställningen hänsyn tagits till löneläget
för befattningshavarna vid Stockholms stads hälsovårdsinspektion —
tillstyrkt, att befattningen tills vidare placerades i lönegrad Eo 17.

Vad beträffar inrättande av en befattning för en sjuksköterskeinspektris
har sjukvårdsförvaltningen anfört, att behov därav hittills i enlighet med
vad i propositionen 1944: 185 (s. 62) förutsatts kunnat tillgodoses genom inkallande
av en tjänstepliktig sjuksköterska. Denna form för behovets tillgodoseende
kunde emellertid icke tillämpas utöver innevarande budgetår. Den
sjuksköterska, som alltsedan den 1 november 1943 stått och alltjämt stöde
till sjukvårdsförvaltningens förfogande, innehade ordinarie sjukskötersketjänst
hos stiftelsen Rödakorshemmet, från vilken stiftelse hon under tiden för inkallelsen
åtnjöte viss kontant lön, motsvarande skillnaden mellan de förmåner,
som vore förenade med innehavande befattning, och den lön hon ägde uppbära
från statsverket under inkallelsetiden. Den inkallades arbetsgivare bleve

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sålunda icke blott ekonomiskt betungad utan därjämte i avsaknad av en ordinarie
arbetskraft, vilket måste öka i kännbarhet i förhållande till inkallelsetidens
längd. Enligt från medicinalstyrelsen inhämtad upplysning utkrävdes
av tjänstepliktiga sjuksköterskor såsom regel icke längre tjänstetid i en följd
än fyra till sex månader. Med en avlösning efter så kort tid som sex månader
av tjänstepliktiga sjuksköterskor för fullgörande av nu ifrågavarande arbetsuppgifter,
skulle emellertid enligt ämbetsverkets mening syftemålet med tillskapande
av en sjuksköterskeinspektrisbefattning inom det militära sjukvårdsväsendet
till väsentlig grad förfelas. Sjukvårdsförvaltningen har fördenskull
ånyo anmält behovet av en befattning för en sjuksköterskeinspektris med
placering i lönegrad A 15.

Det må i detta sammanhang framhållas, att medicinalstyrelsen i yttrande
över sjukvårdsförvaltningens tidigare framställning i ämnet uttalat, att övervägande
sannolikhet talade för att en driftig sjuksköterska borde kunna givas
full sysselsättning inom sjukvårdsförvaltningen, även örn den militära sjukvårdsorganisationen
vid återgång till fredsförhållanden nedskures till förkrigsomfång.
Styrelsen tillstyrkte därför inrättande av den föreslagna tjänsten,
dock allenast såsom extra ordinarie. Lönenämnderna förordade, att det i
samma framställning redovisade behovet tillgodosåges genom inrättande av
en befattning, förenad med arvode örn 550 kronor för månad, vilket belopp
enligt vad lönenämnderna framhöllo endast obetydligt understege månadslönen
i löneklass A 15: 15 å I-ort.

Beträffande anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, har sjukvårdsförvaltningen framhållit, att för
ersättningar till sakkunniga för innevarande budgetår beräknats 8 000 kronor.
Till detta ändamål syntes för nästkommande budgetår böra beräknas 10 000
kronor. Anledningen härtill vore, att under senare år från arméförvaltningens
tygavdelning i allt större omfattning infordrats yttranden i trafik- och andra
skaderegleringsmål, som varit föremål för domstols prövning, rörande av kronans
motparter yrkade ersättningar för sveda och värk ävensom rörande invaliditetsgrad.
Dessa ärenden hade undantagslöst varit av sådan art, att utlåtanden
däri måst infordras från någon ledamot av sjukvårdsförvaltningens
vetenskapliga råd. Då anslagsposten tidigare icke varit beräknad för dylika utgiftsändamål,
hade sjukvårdsförvaltningen nödgats i viss utsträckning avböja
att avgiva yttranden i dylika ärenden. Möjligheten av att kunna i fortsättningen
i full utsträckning tillgodose jämväl försvarsväsendets nu berörda behov
syntes vara av ett för kronan ur ekonomisk synpunkt betydande intresse
och en uppgift, som ämbetsverket icke önskade undandraga sig. En av förutsättningarna
för behovets tillgodoseende vore emellertid, att ämbetsverket
förfogade över erforderliga anslagsmedel.

Därest frågan örn inrättande av en organisation för skärmbildsundersökning
av värnpliktiga m. fl. — varom förslag framlagts i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 187) — skulle vinna
sin lösning i huvudsaklig överensstämmelse med ämbetsverkets uppfattning,

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

erfordrades, enligt vad verket vidare framhållit, förstärkning av arbetskrafterna
inom ämbetsverket med bland annat en befattning för en chef för ett
centralt skärmbildsarkiv, tillika chef för en sektion för röntgenfrågor inom
sjukvårdsförvaltningens hälso- och sjukvårdsbvrå, med ett årligt arvode av
6 000 kronor ävensom en biträdande läkare med ett årligt arvode av 4 000
kronor, i båda fallen utan rätt till rörliga tilläggsförmåner. Härutöver erfordrades
för tillfälligt anställande av läkare ett belopp av 4 000 kronor för år.

Yad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal har sjukvårdsförvaltningen anfört, att enligt ämbetsverkets mening
dess fredsbehov av extra ordinarie personal icke kunde tillgodoses med det
anslagsbelopp, 51 000 kronor, som nu stöde till förfogande för ändamålet. Sålunda
erfordrades ytterligare 1 amanuens i lönegrad Eo 18 och 1 i lönegrad
Eo 15. Vidare beräknades för kontroll av materielleveranser och materieluppbörd
1 förste kontorist i lönegrad Eo 10 och 2 kontorister i Eo 8. För kontorsgöromål
i övrigt erfordrades 1 kanslibiträde i lönegrad Eo 7, 5 kontorsbiträden
i Eo 4 och 9 skrivbiträden i Eo 2. Telefonistbefattningen, för närvarande
placerad i lönegrad Eo 2, vore med hänsyn till med befattningen förenade
göromål och ansvar påfallande ogynnsamt ställd i lönehänseende. Med hänsyn
till de krav, ämbetsverket måste ställa på ifrågavarande befattningshavare -—-bland annat såsom förman för de till telefonväxelns betjänande beordrade
expeditionsbiträdena — ansåge sjukvårdsförvaltningen befattningen böra uppföras
såsom telefonvakt av 1. klass i lönegrad Eo 4. Därest förslaget till organisation
av skärmbildsundersökning av värnpliktiga m. fl. skulle vinna beaktande,
komme dess genomförande att medföra behov av jämväl 2 biträdesbefattningar
för skärmbildsarkivet, vilka befattningar borde upptagas i lönegrad
Eo 4. Slutligen borde beräknas medel för avlönande av 1 expeditionsvakt
i Ex 5.

Beträffande föreliggande förslag rörande omorganisation av tandvården
inom försvaret torde få hänvisas till vad därom i särskild proposition anföres.

1944 års militärsjukvårdskommitté har den 22 december 1944 avgivit betänkande
(SOU 1944:66), i vilket föreslagits bland annat, att lednings- och
inspektionsverksamheten inom militärsjukvården skall centralt sammanhållas
i en för försvaret gemensam sjukvårdsinspektion, utgörande en del av en försvarets
sjukvårdsstyrelse, vars andra del skulle motsvaras av försvarets sjukvårdsförvaltning,
samt att försvarets läkare skulle sammanföras till en gemensam
kår, försvarsläkarkåren, under chefskap av generalläkaren. Yttranden
över förslaget lia inhämtats. Till detta förslag är jag icke beredd att nu fatta
ståndpunkt. Jag utgår således från att organisationen av försvarets sjukvårdsförvaltning
under nästkommande budgetår kommer att förbliva i huvudsak
oförändrad.

Hedan vid framläggandet av propositionen angående organisationen av
försvarsväsendets centrala förvaltning (1943: 180) framhöll jag, att bland
andra åtskilliga hygieniska frågor, som tidigare på grund av personalbrist

Departementschefen.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

måst undanskjutas, under senare år oavsett beredskapsläget alltmera trätt i
förgrunden samt att det icke syntes vara tänkbart att under en kommande
fredsperiod ånyo lägga sådana frågor åt sidan. Under beredskapstiden har
det varit möjligt att för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som av sjukvårdsförvaltningen
avsetts för den föreslagne hälsovårdsinspektören, anlita inkallade
värnpliktiga med särskilda kvalifikationer för sådan syssla. I fredstid
föreligger icke denna möjlighet. Med hänsyn härtill och då sjukvårdsförvaltningen
genom den nu framlagda kompletterande utredningen bibragt
mig uppfattningen, att ett permanent behov av en i ämbetsverket placerad
hälsovårdsinspektör föreligger, vill jag nu förorda, att en dylik befattning
inrättas. I avbidan på ytterligare erfarenheter torde dock befattningen böra
upptagas såsom extra ordinarie i 17:e lönegraden.

Vid framläggandet av propositionen 1944: 185 förklarade jag mig anse det
under nuvarande beredskapsförhållanden vara uppenbart och i fredstid icke
vara osannolikt, att behov av en rutinerad sjuksköterska förelage inom sjukvårdsförvaltningen.
Jag förutsatte dock, att — i den mån en tjänsteplikt^
sjuksköterska icke stöde till förfogande — detta behov finge tillgodoses
genom inrättande av en arvodesbefattning med anlitande av medel å förskottsstat.
De ytterligare erfarenheter, som numera vunnits, och svårigheterna att
på andra vägar försäkra sig örn en väl kvalificerad arbetskraft, som för längre
tid kontinuerligt kan stå till förfogande, ha utvisat nödvändigheten av att inom
sjukvårdsförvaltningen inrätta en mera fast befattning såsom sjuksköterskeinspektris.
På denna befattningshavare bör ankomma tillsynen över anställnings-
och arbetsförhållanden icke blott för sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden
utan även för tandsköterskor, vilka vid bifall till det förslag örn
tandvårdens organisation, som jag i annat sammanhang framlägger, avses
skola vinna fastare anställning inom försvaret. Även i frågor angående planläggning
och utrustning av sjukhus samt andra på ämbetsverket ankommande
ärenden böra, där så visar sig lämpligt, inspektrisens erfarenheter utnyttjas.
Tills vidare torde ifrågavarande befattning böra uppföras såsom extra ordinarie
med placering i 15:e lönegraden.

Emot sjukvårdsförvaltningens förslag om höjning av medelsanvisningen
för ersättningar till sakkunniga med 2 000 kronor har jag intet att erinra.
Det må framhållas, att behovet av ökad sådan medelsanvisning i viss mån
sammanhänger med rådande beredskapsförhållanden. Å andra sidan må framhållas,
att det belopp örn 3 600 kronor, som för innevarande budgetår finnes
avsatt såsom arvode för med tandvården sammanhängande göromål, icke längre
blir erforderligt, därest i särskild proposition framlagt förslag örn tandvårdens
organisation bifalles.

Såsom ett led i den i annat sammanhang föreslagna organisationen
för skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl. — beträffande vilken
jag torde få hänvisa till statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt
187) — har sjukvårdsförvaltningen föreslagit anställande av en läkare såsom
chef för ett centralt skärmbildsarkiv och tillika chef för en särskild
sektion för röntgenfrågor inom ämbetsverkets hälso- och sjukvårdsbyrå samt

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av en biträdande läkare. Arvode skulle utgå till den förre nied 6 000 kronor
och till den senare med 4 000 kronor om året i ett för allt. Härutöver skulle
erfordras 4 000 kronor örn året för tillfälligt anställande av läkare. I avbidan
på närmare erfarenheter rörande skärmbildsundersökningarnas bedrivande
anser jag mig böra för tillgodoseende av nu berörda ändamål under
nästa budgetår beräkna sammanlagt 10 000 kronor. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att närmare bestämma örn beloppets fördelning.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde för
innevarande budgetår vara väl knappt beräknad. Jag kan dock icke tillstyrka
en så betydande höjning av anslagsposten som av sjukvårdsförvaltningen
ifrågasatts. Jag föreslår emellertid, att posten höjes med — förutom vad
som erfordras till bestridande av avlöningskostnaderna för de föreslagna nya
befattningarna såsom hälsovårdsinspektör och sjuksköterskeinspektris —
ytterligare 15 000 kronor.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för sjukvårdsförvaltningen erfordras
för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 107 300 kronor
(oförändrat belopp), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, förslagsvis 56 000 kronor (nu 47 600 kronor), för avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal 77 000 kronor (nu 51 000 kronor) samt för rörligt
tillägg 34 700 kronor (nu 29.100 kronor) eller tillhopa 275 000 kronor. Inkomsterna
av inflytande pensionsmedel uppskattas till förslagsvis 25 000 kronor
(oförändrat belopp). Medelsbehovet under förevarande anslag skulle således
kunna uppskattas till 250 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets sjukvårdsförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................................... kronor 107 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... » 56 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 77 000

4. Körligt tillägg, förslagsvis ........... »_34 700

Summa kronor 275 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 25 000

Nettoutgift kronor 250 000

dels ock till Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m m 14

210

Kungl. Majlis proposition nr 170.

KRIGS MATERIELVERKET.

[11.] Krigsmaterieiverket: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44.............................................. kronor 2160 000

» 1944/45.............................................. » 775 000

» 1945/46 (k vigs m a ter i el verkets förslag).............. » 1 540 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................. » 1 230 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för
detta budgetår, s. 79 f., intagen personalförteckning och avlöningsstat nied
vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 5) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till
775 000 kronor.

Vid framläggande av propositionen 1943:180 angående organisationen av
försvarsväsendets centrala förvaltning uttalade jag (s. 167), att det i propositionen
upptagna organisationsförslaget, särskilt i vad anginge krigsmaterieiverket,
icke borde betraktas såsom i alla detaljer slutgiltigt. Med hänsyn till
att det här vore fråga örn inrättande av ett helt nytt statligt verk med arbetsuppgifter
av alldeles speciellt slag måste man nämligen räkna med att jämkningar
i praktiken skulle visa sig erforderliga. Första särskilda utskottet framställde
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 (s. 23 f.) icke någon erinran
mot vad jag sålunda anfört. I enlighet med vad i propositionen föreslagits
uttalade sig utskottet även för att Kungl. Majit skulle äga under uppsättningstiden
vidtaga sådana organisatoriska förändringar och omflyttningar av personal,
som kunde genomföras inom den givna kostnadsramen. Kungl. Majit
tillädes även befogenhet att göra vissa mindre justeringar av personal- och
omkostnadsstaterna. I utskottets nyssnämnda utlåtande betonades vidare
vikten av att den nya förvaltningen såvitt möjligt finge växa fram successivt
och organiskt, vilket särskilt gällde krigsmaterieiverket. Då utskottet utgick
från att den föreslagna organisationen icke skulle låsas fast alltför hårt,
syftade utskottet icke blott på möjligheten att göra jämkningar de olika myndigheterna
emellan i fråga om arbetsuppgifter och personal. Det måste enligt
utskottets mening jämväl förutsättas, att Kungl. Majit noggrant tillvaratoge
de möjligheter till begränsningar i organisationen, som kunde yppa sig. De
förslag till personalstater, som i anslutning till omorganisationen förelagts
riksdagen borde således betraktas såsom »högst-stater». För tillämpningen
av dessa stater borde gälla, att Kungl. Majit skulle äga befogenhet att besluta,
såväl örn de nya befattningarna skulle tillsättas som när så skulle ske.
Uppmärksamhet borde även ägnas åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets
personalbehov kunde tillgodoses genom en överflyttning av militär
och annan personal från försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 211

lande av inkallad reservpersonal. Utskottet underströk i detta sammanhang
mitt uttalande, att krigsmaterielverket måste göras i hög grad elastiskt, så att
dess personalorganisation efter omständigheterna kunde svälla ut eller krympa
ihop. ,

lie provisoriska föreskrifter rörande verksamheten inom krigsmaterielverket,
som den 30 juni 1943 i samband med verkets inrättande utfärdades,
ha den 15 juni 1944 ersatts med en slutgiltig instruktion för verket (SFS
nr 339).

Kiigsmaterielverkets anskaffningsuppgifter angåvos i propositionen
1943.180 (s. 130) vara, att verket för försvaret eller, örn så visade sig lämpligt,
även för myndigheter utanför försvaret skulle ombesörja anskaffning av
materiel, som vore av mass- eller standardkaraktär eller som kunde anses
fixerad i tekniskt hänseende eller vars anskaffande borde handhavas centralt
för att möjliggöra fullt effektiv krigsindustriplanering. Jag förutsatte vidare
(s. 131), att överflyttningen av anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket
skulle fullföljas successivt i den mån verkställda detaljundersökningar gåve
anledning därtill. Genom att tillämpa en sådan försiktig metod för överförandet
av anskaffningsuppgifter skulle de svårigheter, som alltid vore förenade
med själva omläggningen av en verksamhet, enligt vad jag uttalade begränsas
eller upphävas. En sådan planenlig utökning av krigsmaterielverkets arbetsområde
har ägt rum genom flera särskilda beslut av Kungl. Majit. Sedan
Kungl. Majit den 30 juni 1943 förordnat, att den verksamhet, som dittills
bedrivits av statens krigsmaterielnämnd (tidigare statens ammunitionsnämnd),
skulle från och med den 1 juli 1943 övertagas av krigsmaterielverket, har
Kungl. Majit sålunda dels den 16 juli 1943 föreskrivit, att krigsmaterielverket
skulle, i enlighet med de för verkets anskaffning gällande principiella riktlinjerna,
för luftskyddsinspektionens räkning omhändertaga anskaffningen av
gasmasker och sådan gasskyddsmateriel i övrigt, som vore av likartad beskaffenhet
inom försvarsväsendet och det civila luftskyddet, dock med undantag
tills vidare av sjukvårdsmateriel, allt i den mån ej överenskommelse träffades
mellan verket och inspektionen av anskaffning i annan ordning, ävensom
ombesörja planering för krigstillverkning av materiel, som av verket
skulle anskaffas för luftskyddsinspektionens räkning, dels den 3 december
samma år medgivit, att krigsmaterielverket, efter därom med vederbörande
försvarsgrensförvaltning eller annan statlig myndighet träffad överenskommelse,
finge ombesörja anskaffning av materiel, som vore av likartad karaktär
som den, vilken det ålåge verket anskaffa, eller vars tillverkning huvudsakligen
sysselsatte av verket anlitade leverantörer, dels ock den 2 februari 1945,
efter förslag av krigsmaterielverket den 8 juni 1944, föreskrivit, bland annat,
att krigsmaterielverket skulle så snart ske kunde med beaktande av de principiella
riktlinjer för verkets anskaffning, som genom instruktionen för
verket och eljest uppdragits, omhändertaga anskaffningen av i huvudsak
följande materiel och förnödenheter för försvaret, nämligen granatkastare
med tillbehör, eldhandvapen, stick- och huggvapen, i vederbörliga fältutrustningslistor
upptagen materiel för fältarbeten, järnmanufaktur, glas,

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

möbler och andra inventarier, motorfordon utom stridsvagnar och övriga
bestjckade motorfordon, släpfordon, hästfordon samt hästutrednings- och
cykelmateriel, allt med tillbehör, bro- och överskejipningsmateriel, textiloch
lädervaror, skidmateriel, signalmateriel, gummidäck och gummislangar
av standardtyp ävensom bårar, sängar, hovbeslag och dylik sjukvårds- och
veterinärmateriel av allmän natur.

I förevarande sammanhang må även framhållas, att Kungl. Majit genom
beslut den 30 september 1944 uppdragit åt försvarets sakanslagsutredning
att verkställa utredning rörande spörsmålet i vad mån då redan vidtagna och
i berörda skrivelse den 8 juni 1944 föreslagna överflyttningar av arbetsuppgifter
från vissa myndigheter till krigsmaterielverket borde föranleda minskning
av personal hos sagda myndigheter. Vidare har Kungl. Majit genom
förenämnda beslut den 2 februari 1945 förklarat, att det skulle åligga krigsmaterielverket
och övriga av beslutet berörda myndigheter att, utan avbidan
å resultatet av nyssnämnda utredning, samråda örn den omplacering av personal,
som bleve en följd av krigsmaterielverkets övertagande av anskaffningsuppgifter,
samt till mig inkomma med redogörelse för vad härutinnan förekommit.

I gällande instruktion för krigsmaterielverket stadgas bland annat, att det
åligger verket att, enligt vad därom särskilt stadgas, såsom försvarets patentorgan
handlägga frågor avseende uppfinningar beträffande krigsmateriel
eller eljest av betydelse för rikets försvar. Till fullgörande av därom lämnat
uppdrag har krigsmaterielverket i skrivelse den 24 januari 1945 framlagt förslag
till närmare bestämmelser i nyssnämnda hänseende. Förslaget är beroende
på Kungl. Majits prövning.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har krigsmaterielverket framlagt verkets
anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. Verket har i nämnda skrivelse inledningsvis
framhållit, att ytterligare erfarenheter numera vunnits rörande
det personalbehov, som kunde beräknas för verkets fredsmässiga organisation.
Dessa erfarenheter gåve vid handen, att en förstärkning av den för
fredsförhållanden avsedda personalen vore påkallad för att verket skulle
kunna fullgöra sina instruktionsenliga uppgifter. Orsakerna härtill vore flerfaldiga.
Krigsmaterielverket ville framhålla, att i de till grund för de ursprungliga
i propositionerna 1943:180 och 1943:235 upptagna planerna för
verkets organisation liggande förslagen från verkets föregångare, statens
krigsmaterielnämnd, endast angivits det antal befattningshavare, som kunde
beräknas erforderligt för att möjliggöra den nya verksorganisationens igångsättande.
Med hänsyn härtill finge verkets tidigare förslag rörande den extra
ordinarie personalens omfattning och löneställning icke uppfattas såsom slutgiltiga,
och verket påkallade därför en viss utökning av antalet extra ordinarie
befattningar och i några fall en förbättrad löneställning för redan befintliga
befattningar. I detta sammanhang borde enligt verkets mening även
framhållas, att verkets indelning i byråer i viss mån måste anses missvisande,
då det gällde att bedöma storleken av verkets organisation. Verkets byråer
motsvarades på andra håll inom statsförvaltningen av avdelningar, sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 213

större organisationsenheter än byråer. Verket hade dock icke funnit anledning
att för närvarande påkalla ändring härutinnan. Förslaget om utökning
av antalet extra ordinarie befattningar vid verket vore emellertid icke föranlett
enbart av verkets erfarenheter sedan dess tillkomst. Nämnda utökning
vore påkallad även av den ökade arbetsbelastningen å verket efter övertagandet
av de i förenämnda skrivelse den 8 juni 1944 angivna anskaffningsuPP§i^erna-
Verket har slutligen framhållit, att resultatet av utredningen
rörande handläggningen av försvarets patentfrågor kunde tänkas komma att
påverka de i verkets skrivelse den 31 augusti 1944 framlagda förslagen rörande
verkets organisation, särskilt i vad avsåge tekniska byrån och administrativa
byråns juridiska sektion.

Vad härefter angår de särskilda posterna i avlöningsstaten för krigsmaterielverket
har verket till en början föreslagit, att anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän för nästa budgetår skulle upptagas
med oförändrat belopp, 61 000 kronor.

Vad angår anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit (för innevarande budgetår 60 000 kronor),
har krigsmaterielverket föreslagit en utökning av antalet arvodesbefattningar
för pensionerade officerare vid verkets förrådsorganisation
från nuvarande 7 till 9. Befattningarna ha avsetts för de nya centralförråden
för ammunition. Vidare har verket ansett, att kostnaderna för arvoden
enligt verkets bestämmande åt experter m. fl. för tillfälliga sakkunniguppdrag
hos verket även borde utgå av förevarande anslagspost, som för
ändamålet borde uppräknas med ett belopp av 20 000 kronor. Förekommande
ersättningar till ledamöter av krigsmaterielverkets råd, försvarets standardiseringsdelegation
eller teknisk delegation skulle enligt gällande föreskrift
utgå från förevarande anslagspost. I avvaktan å närmare erfarenheter rörande
storleken av härav föranledda kostnader, syntes någon uppräkning av ifrågavarande
anslagspost icke böra äga rum.

Vidkommande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal har verket erinrat, att denna anslagspost för innevarande
budgetår vore uppförd med ett belopp av 600 000 kronor. Från posten utginge
avlöningar till dels å verkets av riksdagen godkända personalförteckning
upptagna extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:e, dels avlöningar
till innehavare av de extra ordinarie befattningar i 20:e eller lägre
lönegrader vid verket, som upptagits i en i 1944 års regleringsbrev intagen,
av Kungl. Majit fastställd förteckning, dels och avlöningar enligt militära ickeordinariereglementet
till viss i samma brev förtecknad personal. I anslutning
härtill har krigsmaterielverket framhållit, att huvuddelen av verkets personal
under nuvarande förhållanden utgjordes av tillfälligt anställda befattningshavare,
vilka avlönades enligt ett på grundval av lämnade bemyndiganden utformat
arvodessystem med anlitande av medel å förskottsstaten för försvarsväsendet.
Såvitt verket nu kunde bedöma, syntes detta arvodessystem böra
åtminstone övergångsvis bibehållas för avlönande av verkets tillfälliga personal
vid en återgång till fredsförhållanden och lönekostnaderna för sålunda

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

avlönad personal få utgå av förevarande anslagspost i den mån medel å förskottsstat
icke stöde till förfogande för ändamålet.

Beträffande de särskilda nya befattningar i högre lönegrad än
20:e, som av verket föreslagits till inrättande från och med nästa budgetår,
har verket anfört i huvudsak följande.

Efter en överföring till krigsmaterielverket av de i förenämnda skrivelse
den 8 juni 1944 angivna anskaffningsuppgifterna avsåges anskaffningsverksamheten
inom industribyrån skola uppdelas på 5 sektioner, nämligen verkstadssektionen,
manufaktursektionen (järn- och metallmanufakturvaror, trävaror),
kemiska sektionen, textilsektionen (textil- och lädervaror) samt instrumentsektionen
(instrument, teleteknisk materiel och övrig signalmateriel
m. m.). Krigsmaterielverket har vidare framhållit, att anskaffningsarbetet i
högre grad vore beroende av antalet anskaffningsärenden än av anskaffningssummorna.
På grund härav och med hänsyn till de sinsemellan mycket olika
materielslag, som folie inom verkets anskaffningsområde och som fordrade
erfarenhet och sakkunskap, syntes det bli nödvändigt att bibehålla dessa fem
sektioner även i fredstid och därmed även att inrätta befattningar såsom
chefer för samtliga sektionerna. Däremot syntes den under nuvarande förhållanden
ur arbetssynpunkt nödvändiga uppdelningen under sektionscheferna
av ärenden på ett flertal tjänstemän alltefter materielens särart eller de
levererande industriföretagen kunna av ekonomiska skäl inskränkas under
fredstid. I anslutning härtill föresloge verket inrättande av extra ordinarie
befattningar såsom chefer för samtliga sektioner inom byrån, medan verket
vid bedömandet av antalet sektionscheferna underställda befattningshavare
i högre löneställning än lönegrad Eo 20 utginge från det minsta möjliga antal
underavdelningar, som kunde förutses för fredsförhållanden.

För verkstadssektionens nuvarande motsvarighet avsåges enligt gällande
organisation en chefsbefattning i lönegrad Eo 27. Med hänsyn till den betydande
framtida utökningen av arbetsuppgifterna å denna sektion och i betraktande
av de krav, som måste ställas på chefen för detsamma, syntes befattningen
böra placeras i lönegrad Eo 30 såsom förste byrådirektör. Även
med denna löneställning syntes det dock bliva förenat med svårigheter att
för befattningen förvärva en person från privatindustrien med erforderlig
kapacitet. På denne sektionschef bomme även att läggas en del av de uppgifter,
som intill augusti 1944 handlagts av en chefen för industribyrån direkt
underställd arvodesavlönad tjänsteman i förste byrådirektörs ställning, vars
tjänst efter hittillsvarande innehavarens övergång till befattning inom den
enskilda industrien icke avsåges skola återbesättas. Den för verkstadssektionen
nu avsedda befattningen i lönegrad Eo 27 borde enligt förslaget i
stället avses för manufaktursektionen. Då stor brist rådde på personer med
önskvärd erfarenhet inom såväl textil- som läderområdet, syntes det möta
avsevärda svårigheter att besätta befattningen såsom chef för textilsektionen.
På grund härav borde härför avses en befattning såsom byråintendent i
lönegrad Eo 27. Såsom en provisorisk lösning under rådande förhållanden
har verket emellertid avsett att besätta ifrågavarande befattning med för
ändamålet lämpad officer med tidigare erfarenhet från motsvarande arbete
inom arméförvaltningens intendenturavdelning. För befattningen såsom chef
för instrumentsektionen erfordrades en kompetent radiotekniker, vilken enligt
verkets mening icke kunde placeras i lägre lönegrad än Eo 27 (förste
byråingenjör). Krigsmaterielverket, som utgått från att vid övergång till
fredsförhållanden försöksvis borde prövas möjligheten att sammanföra alla
verkstadssektionens ärenden till 2 detaljer i stället för nuvarande 3, varvid
å den ena huvudsakligen ammunitionsärendena skulle ingå, har för de båda

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

detaljchefsbefattningarna räknat med 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 24.
Såsom detaljchefer inom manufaktursektionen har verket likaledes räknat
med två sådana befattningar, den ena avsedd för ärenden rörande egentliga
manufakturprodukter och den andra för ärenden angående förpackningsmateriel,
vilka ärenden vore synnerligen omfattande och mångskiftande. Även
inom kemiska sektionen har krigsmaterielverket räknat med en minskning av
antalet detaljer från tre till två vid återgång till fredsförhållanden. I anslutning
härtill har verket föreslagit inrättande av två befattningar för detaljchefer,
av vilka den ena (för krut och sprängämnen) borde upptagas såsom
byråingenjör i lönegrad Eo 24 och den andra såsom byråingenjör eller förste
byråassistent i samma lönegrad. För orderdetaljen inom industribyråns planeringssektion
— å vilken detalj ankommer uppdelning av order på olika anskaffningsgrupper,
övervakning av leveransplanerna så att med varandra sammanhängande
leveranser komma fram jämsides, tillsyn av att de färdiga
produkterna avsändas till rätt mottagare m. m. — borde avses en befattning
såsom förste byråingenjör i lönegraden Eo 27. För beredskapsdetaljen inom
samma sektion, vars arbetsuppgifter under fred av krigsmaterielverket ansetts
med säkerhet komma att bliva av betydligt större omfattning än för närvarande,
borde såsom chef förvärvas en industriingenjör med mångsidig och
ingående erfarenhet, vilken borde placeras såsom byråingenjör i lönegrad
Eo 26. För de betydande arbetsuppgifter, som berörde de redan förefintliga
skuggfabriksanläggningarnas utnyttjande och vidmakthållande, förelåge vidare
inom beredskapsdetaljen ett permanent behov av en särskild tjänsteman.
Denne borde under en följd av år ha förvärvat ingående kännedom örn framförallt
anläggningar och maskinutrustningar inom vidast möjliga industrifack
samt örn möjligt även vara förtrogen med maskinkonstruktions- och verktygskonstruktionsfrågor.
På grund härav borde för ändamålet avses en tjänst
såsom byråingenjör i lönegrad Eo 24. Detta personalbehov kunde lämpligen
tillgodoses genom att en redan förefintlig befattning i nämnda lönegrad inom
planeringssektionen toges i anspråk för detta ändamål.

Inom tekniska byrån erfordrades för de ärenden, som avsåge konstruktion
och utveckling av krigsmateriel, under chefen för konstruktionssektionen
en befattning för en kvalificerad högskoleutbildad tekniker, vilkens
löneställning borde sättas till lägst lönegrad Eo 26 (byråingenjör). Vidare
erfordrades ytterligare en sådan befattning för de arbetsuppgifter, som avsåge
tekniska leveranser och kontrollbestämmelser. Inom standardiseringssektionen
erfordrades enligt krigsmaterielverkets beräkningar en byråingenjör
i lönegrad Eo 24 med speciell kännedom om radio- och annan förbindelsemateriel
samt övrig elektrisk materiel inom försvarsväsendet. Härför måste
enligt verkets mening avses en högskolebildad radiotekniker med tidigare
erfarenhet av motsvarande arbetsuppgifter. För behandling av materialfrågor
inom samma sektion borde vidare avses en bergsingenjör eller kemist,
i båda fallen med goda teoretiska och praktiska insikter i metallurgiska
frågor, varför lägre löneställning än Eo 24 ej heller i detta fall kunde ifrågakomma.
För ärenden angående personlig utrustning inom standardiseringssektionen
borde beräknas en förste byråassistent i lönegraden Eo 24. Eventuellt
kunde härför ifrågakomma en militär beställningshav-are. För ledning
och sammanhållning av klassificeringsarbetet inom berörda sektion, i första
hand organisations- och utredningsarbete, samt för insamling av detaljuppgifter
och bearbetning av dessa erfordrades en byråingenjör i lönegrad Éo 26.

För kontrollbyrån hade krigsmaterielverket räknat med inrättande av
en befattning för byråingenjör i lönegrad Eo 26, avsedd för chefen för byråns
mätdonssektion. Denne befattningshavare borde även vara föredragningsskyldig
inom industribyrån och tekniska byrån beträffande anskaffning re -

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

spektive konstruktion av mätdon. Vidare har krigsmaterielverket anmält ett
behov av 4 byråingenjörer i lönegrad Eo 24 såsom detaljchefer inom byråns
kontrollsektion och två befattningar i samma lönegrad för planering respektive
kontroll av mätdon. Vid bifall till verkets den 8 juni 1944 gjorda framställning
om överflyttning av vissa anskaffningsuppgifter avsåge verket att
sammanföra kontrollen av vapen och ammunition till en organisation. Det
vore verkets avsikt att efter samråd med vederbörande militära myndigheter
till verkets kontrollsektion för en övergångsperiod av två å tre år knyta en
militär beställningshavare, närmast en arméoffioer med högre militärteknisk
utbildning.

Vad angår förrådsbyrån hade krigsmaterielverket räknat med att denna
framdeles borde organiseras på en driftssektion, som skulle handha ledningen
av tillverkningsuppgifter på de olika centralförrådens verkstäder, handlägga
ärenden rörande utnyttjande av maskinparken, leda rationaliserings- och
arbetsstudieverksamheten vid såväl verkstads- som förrådsdriften, handlägga
frågor rörande anläggningarnas skötsel och komplettering m. m., samt en
förvaltningssektion, avsedd för handläggning av ärenden rörande expeditionen,
förrådsredovisningen, materieluppläggning, leveranser m. m. Den nu
förefintliga, för kontrollbyrån avsedda befattningen såsom förste byråingenjör
eller byråintendent i lönegrad Eo 27 borde bibehållas och avses för chefen
för förvaltningssektionen med tjänstetiteln byråintendent, varjämte en befattning
för förste byråingenjör i lönegrad Eo 27, avsedd för chefen för driftssektionen,
borde nyinrättas. För ledning av arbetsstudier, utveckling av
verktyg och tillverkningsmetoder samt för handläggning av vissa personalfrågor
avseende arbetarpersonalen beräknas en befattning såsom byråingenjör
i lönegrad Eo 24, samt för de löpande förvaltningsmässiga och de omfattande
ekonomisk-statistiska ärendena en byråassistent i lönegrad Eo 21.

För administrativa byråns vidkommande hade krigsmaterielverket
räknat med nya befattningar såsom förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26,
avsedd såsom chef för juridiska sektionen, vilken för närvarande saknade särskild
sektionschef och på vilken framdeles även handläggningen av patentfrågorna
inom verket skulle ankomma, två byråsekreterare i lönegrad Eo 21,
den ene avsedd såsom kvalificerat biträde vid den merkantil-juridiska handläggningen
av verkets inköpsärenden liksom vid den granskning, som för
åstadkommande bland annat av enhetliga upphandlingsprinciper skulle företagas
i avseende å försvarsgrensförvaltningarnas inköpsärenden, och den
andre avsedd såsom biträde åt chefen för kanslisektionen, samt slutligen en
byråassistent i lönegrad Eo 21, avsedd såsom biträde till kamreraren.

Krigsmaterielverkets förslag rörande utökning av verkets extra ordinarie
personal i högre lönegrad än 20 kan sammanfattas i nedanstående tablå.

Lönegrad

Industri-

byrån

Tekniska

byrån

Kontroll-

byrån

Förråds-

byrån

Admini-

strativa

byrån

Summa

Eo 30......................

i

i

Eo 27......................

3

—

—

i

—

4

Eo 26......................

1

3

i

—

i

6

Eo 24......................

6

3

6

i

—

16

Eo 21......................

—

—

—

i

3

4

Summa

11

6

7

3

4

31

I särskild skrivelse den 19 september 1944 har krigsmaterielverket vidare
framlagt beräkningar rörande ämbetsverkets behov av extra ordinarie

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

personal i 20 och lägre lönegrader. Med erinran att verket enligt
hittills lämnat medgivande ägde tillsätta sammanlagt 94 sådana tjänster har
verket nu räknat med ett behov av ytterligare sådan personal till ett antal av
107. I anslutning härtill har verket framhållit, att verkets tidigare framlagda
förslag rörande den lägre extra ordinarie personalens omfattning och löneställning
icke kunde uppfattas såsom slutgiltiga, att överflyttningen av ytterligare
anskaffningsuppgifter nödvändiggjorde anställande av ytterligare personal
samt att, även örn verksamheten vid de beslutade nya centrala ammunitionsförråden
icke kunde beräknas komma i gång i full utsträckning under
nästa budgetår, det dock syntes lämpligt, att befattningar för den för dessa
förråd erforderliga administrationspersonalen i extra ordinarie ställning
funnes redan från budgetårets ingång. Sammanlagda kostnaderna för avlöning
åt den nu angivna ytterligare personalen ha av krigsmaterielverket beräknats
till i runt tal 440 000 kronor. Verket har vidare ifrågasatt, att anslagsposten
för icke-ordinarie personal icke måtte nu bindas till en särskild
personalförteckning. Verkets beräkning av lägre extra ordinarie befattningshavare
borde därför endast läggas till grund för uppskattningen av anslagsbehovet
under ifrågavarande anslagspost, vilken i sådant fall borde uppföras
såsom obetecknad.

Försvarets civilförvaltning har funnit det möta icke oväsentliga svårigheter
att nu taga ställning till frågan örn krigsmaterielverkets personalbehov vid
återgång till fredsförhållanden med den ändring av arbetsbelastning och
arbetsuppgifter, som därav kunde följa. Ämbetsverket har vidare framhållit
i huvudsak följande.

Tillkomsten av nya arbetsuppgifter måste självfallet medföra ökat personalbehov
för krigsmaterielverket, men åtgärder för tillgodoseende härav
borde vidtagas först i samband med beslut örn de avsedda uppgifternas övertagande
av verket. Måhända kunde det vara motiverat att även avvakta någon
tids erfarenhet av verksamheten under de eventuellt ändrade förutsättningar,
som kunde bliva en följd av bifall till krigsmaterielverkets förslag örn överflyttning
av anskaffningsuppgifter, försåvitt icke redan från början full
klarhet örn personalbehovet kunde anses föreligga. Med hänsyn till sålunda
föreliggande omständigheter och då krigsmaterielverkets arbetsuppgifter
vore så väsentligt artskilda från dem, som åvilade civilförvaltningen, kunde
ämbetsverket svårligen uttala sig örn det för krigsmaterielverket erforderliga
antalet befattningar och dessas inplacering å löneskalan. Mot inrättandet av
två nya befattningar med arvode motsvarande nettolön i Oa 10, avsedda för
cheferna för de nya centralförråden för ammunition, hade ämbetsverket icke
något att erinra. Med hänsyn till ovissheten örn tidpunkten för förrådens
färdigställande syntes emellertid frågan om befattningarnas tillsättande böra
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Civilförvaltningen ansåge det förtjäna
övervägas, örn ej en inplacering av chefen för industribyråns verkstadssektion
i 28:e lönegraden skulle åtminstone till en början kunna vara tillfyllest.
Måhända kunde vissa av befattningarna i 24:e lönegraden utbytas mot ingenjörsbefattningar
i lägre lönegrad. Även beträffande andra till nyinrättande
föreslagna tjänster kunde till äventyrs försiktigheten bjuda att i avvaktan på
vidare erfarenhet i fråga örn arbetsuppgifternas art bestämma en lägre löneställning
än som föreslagits. Rörande administrativa byrån erinrades, att
byråns kanslisektion och ekonomisektion för närvarande förestodes, den förra

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av en förste byråsekreterare och den senare av en kamrerare, båda i 26:e lönegraden,
medan den direkta ledningen av byråns juridiska sektion åvilade
byråchefen. Med den sålunda tillämpade organisationen förefölle det, som
om de båda såsom sektionschefer placerade tjänstemännens i 26:e lönegraden
verksamhet skulle i betydande omfattning vara självständig nied därav följande
avlastning av byråchefens arbete. Det kunde därför synas ovisst, om
ej förutsättningar förelåge för byråchefen att liksom hittills taga mera direkt
befattning med de till den juridiska sektionen hörande ärendena. Ett ställningstagande
härutinnan syntes vara -av betydelse vid avvägning av löneklassplacering
för de i framställningen begärda, för den juridiska sektionen avsedda
nya tjänsterna. Beträffande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, syntes i likhet med vad som föreskrivits för innevarande
budgetår, böra i en anmärkning under staten angivas, att posten, som borde
betecknas förslagsvis, icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.
Beträffande den extra ordinarie personalen i 20:e och lägre lönegr-ader har
civilförvaltningen ifrågasatt, örn ej de ovissa och svårbedömliga förhållanden,
som här förelåge, gjorde det angeläget, att särskild personalförteckning för
dylik personal fastställdes.

Allmänna lönenämnden har i yttrande över krigsmaterielverkets anslagsäskanden
anfört i huvudsak följande.

Vid bedömandet av ifrågavarande förslag syntes avgörande vikt böra tillmätas
det förhållandet, att slutlig ståndpunkt icke ännu kunnat tagas till vissa
i framställningen omförmälda utredningar, vilka direkt påverkade krigsmaterielverkets
framtida behov av fasta, med pensionsi*ätt förenade tjänster.
Sålunda hade verket i skrivelse den 8 juni 1944 framlagt förslag rörande övertagande
av ett antal anskaffningsuppgifter beträffande krigsmateriel, vilka
uppgifter för närvarande åvilade respektive försvarsgrensförvaltningar.
Vidare påginge inom verket en utredning av frågan örn formerna för militär
personals tjänstgöring vid verket — en utredning som enligt vad av framställningen
framginge kunde komma att medföra omreglering av anställningsform
och avlöningsförhållanden för ett stort antal befattningar inom verket.
Slutligen framhölles, att inom verket påginge en utredning rörande handläggningen
av försvarets patentfrågor; även resultatet av denna utredning
angåves kunna komma att påverka de i skrivelsen framlagda förslagen rörande
verkets organisation.

Av det anförda vill lönenämnden för sin del draga den slutsatsen, att det
icke för närvarande vore möjligt -att taga någon bestämd ståndpunkt till de
av krigsmaterielverket nu framställda förslagen till inrättande av 31 nya högre
extra ordinarie tjänster liksom till dessa tjänsters placering i lönegrad. Prövningen
av åtskilliga av de framställda förslagen syntes därför böra tills vidare
anstå. Beträffande vissa detaljer finge lönenämnden i nu förevarande sammanhang
inskränka sig till att framhålla följande.

Sektionscheferna inom de olika byråerna tillhörde för närvarande någon
av lönegraderna Eo 30, Eo 28, Eo 27 och Eo 26. Enligt förslaget skulle befattningen
såsom sektionschef för verkstadssektionen inom industribyrån,
vilken befattning nu tillhörde lönegrad Eo 27 men ej ännu vore tillsatt, utbytas
mot en befattning i Eo 30, varvid den nu förefintliga befattningen i
Eo 27 i stället skulle disponeras för chefen å den tilltänkta manufaktursektionen.
Huruvida chefen för verkstadssektionen efter dennas planerade utvidgning
borde i lönegradshänseende bliva jämställd med chefen för konstruktionssektionen
inom tekniska byrån, undandroge sig för närvarande
lönenämndens bedömande.

För detaljchefer å vissa sektioner inom industribyrån föresloges en in -

219

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

placering i någon av lönegraderna Eo 27, Eo 26 och Eo 24. Inplacering i
Eo 27 föresloges härvid för chefen för orderdetaljen inom planeringssektionen.
Beträffande detta förslag ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida tillräckliga
skäl förelåge att placera nämnde detaljchef i samma lönegrad som
för närvarande gällde för två sektionschefer inom verket och i högre lönegrad
än den för närvarande för fem sektionschefer gällande.

Slutligen finge lönenämnden framhålla, att det synts tveksamt, huruvida
en särskild befattning såsom chef för administrativa byråns juridiska sektion
redan nu borde inrättas.

Enligt lönenämndens mening saknades underlag för bedömande, huruvida
krigsmaterielverkets ansvällning bomme att bli sådan, att inrättandet av
extra ordinarie befattningar i 20:e och lägre lönegrader i den föreslagna omfattningen
kunde anses motiverat.

I skrivelse den 15 januari 1945 har krigsmaterielverket framlagt resultatet
av en inom verket i samråd med företrädare för armé-, marin- och flygstaberna
verkställd utredning rörande de frågor, som sammanhängde med militär
personals tjänstgöring hos ämbetsverket. Krigsmaterielverket har
i sådant hänseende anfört i huvudsak följande.

De former för ianspråktagande av militär personal för tjänstgöring vid
krigsmaterielverket, som förelåge med tillämpning av det nu gällande militära
avlöningssystemet, kunde sammanfattas på följande sätt.

1) Kommendering, innebärande att en militär beställningshavare beordrades
tjänstgöra å befattning utom det egna truppförbandet, varvid vederbörandes
lön utginge av truppförbandets avlöningsmedel.

2) Placering, innebärande att beställningshavare tillhörande en personalkår,
som vore avsedd för fyllande av vissa befattningar inom deli militära
stabs- eller förvaltningsorganisationen, avdelades till tjänstgöring å sådan
befattning, varvid vederbörandes lön liksom i kommenderingsfallet utginge
av avlöningsmedlen för den kår vederbörande tillhörde.

3) Förordnande tills vidare å befattning med lön enligt löneplan Eo eller
löneplan C vid stab, anstalt eller förvaltningsmyndighet, innebärande att
befattningshavaren bibehölle sin fullmakt vid vederbörligt truppförband etc.
samt att å lönen vid truppförbandet meddelades successionsförordnande för
annan beställningshavare med vikariatslön.

4) Utnämning å ordinarie befattning eller beställning med lön enligt löneplan
Å, Oa eller Ca vid stab, anstalt eller förvaltningsmyndighet, innebärande
att vederbörande med frånträdande av innehavande beställning erhölle ordinarie
befattning eller beställning vid staben, förvaltningsmyndigheten etc.,
men kvarstode över stat vid vederbörligt truppförband.

Komménderingsförfarandet innebure såtillvida en förmånlig lösning av
föreliggande spörsmål ur krigsmaterielverkets synpunkt som verket i sådant
fall icke belastades med utgifterna för den militära personalens avlöning. Å
andra sidan måste denna lösning anses innebära bestämda nackdelar för
verket. I detta fall kunde verket sålunda icke påräkna att mera avsevärda
tidsperioder få i sin tjänst bibehålla kommenderad personal. Vidare måste i
detta fall ökningar ske av de truppförbands stater, från vilka den kommenderade
personalen avsåges skola tagas. Detta komme att innebära ett ur
verkets synpunkt icke önskvärt fastlåsande av personvalet till vissa bestämda
kategorier, nämligen dem som tillhöra de truppförband, vilkas stater ökats
för ändamålet.

På grund av vad sålunda anförts syntes kommenderingsinstitutet icke böra
väljas såsom form för militär personals tjänstgöring vid krigsmaterielverket.

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

De skäl som i det föregående anförts gentemot kominenderingsformen
gjorde sig med samma styrka gällande beträffande placering. Detta system
innebure i själva verket ett mera bestämt fixerande av den personkrets, som
kunde ifrågakomma till tjänstgöring vid verket än kommenderingsförfarandet.
Med hänsyn härtill och till de i övrigt anförda skälen syntes ej heller placering
böra väljas för att tillgodose verkets behov av militär personal.

De svårigheter, som vore förenade med kommendering eller placering,
eliminerades i allt väsentligt, därest förordnandelöner inrättades å verkets
stat, antingen dessa löner — såsom nu vore fallet — finge karaktären av extra
ordinarie löner eller bleve ordinarie enligt löneplan C och tillsattes medelst
förordnande tills vidare. Emellertid måste det fastställas, att även ett efter
dessa riktlinjer uppbyggt system för militär personals tjänstgöring i krigsmaterielverket
vidlåddes av vissa svagheter. Sålunda kunde verket ej heller
med detta system såsom regel räkna med att vederbörande militära beställningshavare
alltför länge skulle kvarstanna i tjänst hos krigsmaterielverket.
Beställningshavarna måste nämligen i detta fall bibehållas vid sin befordringstur
inom vederbörligt regemente, kår etc., och en befordran kunde medföra
löneminskning, eftersom lönerna enligt Eo- och C-planerna icke överensstämde
med lönerna enligt löneplan Oa.

Härtill komme ur militär synpunkt, att förordnande å Eo- eller C-lön
komme att innebära successionsförordnanden med vikariatslön utefter hela
Oa-löneplanen, ett förhållande som i andra sammanhang gjorts till föremål
för en i och för sig berättigad kritik.

På grund av det anförda och då vissa vid de affärsdrivande verken vidtagna
särskilda anordningar för undvikande av successionsförordnanden tillskapats
i första hand med sikte på de speciella förhållandena inom de affärsdrivande
verken, syntes systemet med förordnandelöner vid krigsmaterielverket
icke böra ifrågakomma.

Nu angivna olägenheter eliminerades enligt krigsmaterielverkets mening
i allt väsentligt vid en tillämpning av systemet, att särskilda militära löner
skulle uppföras å verkets stat, och att sålunda utnämning skedde å militär
beställning vid krigsmaterielverket. Förebilder för ett dylikt system funnes
i flygförvaltningens personalförteckning och de skäl, som förestavat anordningens
tillämpande vid nämnda förvaltning kunde med samma fog åberopas
för krigsmaterielverkets del. Därest ytterligare de militära lönerna uppfördes
alternativt i lägre och högre lönegrad förelåge möjlighet att i tjänst vid
verket bibehålla en militär beställningshavare, även örn denne skulle stå i
tur till befordran, i det att vederbörande i sådant fall erhölle högre beställning
å verkets stat.

Detta system syntes emellertid böra utbyggas såtillvida, att såsom alternativa
löner jämväl uppfördes civilmilitära löner för att bereda möjlighet för
civilmilitär ingenjörspersonal från fälttygkåren, mariningenjörkåren och
flygvapnet att erhålla befattningar vid verket.

Endast vissa tjänster inom krigsmaterielverket vore av beskaffenhet att
böra kunna besättas med alternativt civil, militär eller civilmilitär personal.
Detta vore fallet i första hand beträffande verkets tekniskt betonade tjänster
(byråingenjörer m. fl.), men även å en del likartade befattningar såsom exempelvis
byråintendentsbefattningar m. fl. borde militära eller civilmilitära befattningshavare
kunna ifrågakomma. Beträffande mera administrativt betonade
befattningar såsom byråsekreterare-, kamrerar- och byråassistenttjänster,
syntes den ifrågasatta anordningen icke böra tillämpas. Ej heller ifrågasatte
verket anordningens tillämpande å befattningar i lägre löneställning än 21 :a
lönegraden.

Det borde framhållas, att i den mån militär personal utnämndes å beställningar
vid krigsmaterielverket, densamma i alla avseenden borde bibehållas

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid de särskilda löneförmåner, som utginge till militära beställningshavare i
förvaltningstjänst. I detta avseende borde särskilt understrykas att, därest
kompaniofficerare erhölle beställningar vid verket, tilläggsarvoden utöver
lönen till dem borde utgå enligt samma grunder som vore eller komme att
bliva fastställda för kompaniofficerare vid andra centrala förvaltningsmyndigheter.

För bibehållande av kontakten med den militära utvecklingen borde slutligen
verkets militära (civilmilitära) beställningshavare beredas trupptjänst
i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som gällde för sådan militär
personal, som vore placerad vid andra förvaltningsorgan, staber etc.

Överbefälhavaren som framhållit, att det ur försvarets synpunkt vore av
väsentlig betydelse att kvalificerad militär personal ställdes till krigsmaterielverkets
förfogande, har icke haft någon erinran mot verkets förslag i förevarande
hänseende.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att ämbetsverket — ehuru en anordning
sådan som den nu föreslagna syntes vara tämligen främmande för den
civila statsförvaltningen i övrigt — i betraktande av de speciella förhållanden,
som vore för handen beträffande krigsmaterielverket, och då annan utväg
än den föreslagna knappast syntes stå till buds, därest åsyftat resultat
skulle vinnas, icke hade något att erinra mot bifall till förslaget.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd lia i gemensamt
yttrande anfört följande.

Det syntes sannolikt, att en närmare granskning av de arbetsuppgifter,
som vore avsedda att åvila de olika, i framställningen avsedda befattningarna
vid krigsmaterielverket, skulle giva vid handen, att endast innehavarna av
vissa av dessa befattningar måste äga militära fackkunskaper. Befattningar,
å vilka dylika fackkunskaper -— ehuru i och för sig värdefulla ■—- icke framstode
såsom direkt nödvändiga, borde enligt lönenämndernas mening inrättas
såsom civila befattningar med löneförmåner enligt civila avlöningsreglementet
eller civila icke-ordinariereglementet. Militära eller civilmilitära beställningshavare,
vilka sökte och antoges till dylika befattningar, borde erhålla
avsked eller — då fråga vore om icke-ordinarie civil befattning — beredas
tjänstledighet från sina ordinarie beställningar.

För sådana befattningar, där arbetsuppgifterna krävde, att vederbörande
innehavare ägde militära fackkunskaper, syntes regelmässigt endast militära
eller civilmilitära beställningshavare böra anlitas. I brist på närmare utredning
rörande arten av de arbetsuppgifter, som kunde åvila dylika befattningar,
ansåge sig lönenämnderna icke kunna taga ställning till frågan, örn behovet
av militär sakkunskap i samtliga sådana fall borde tillgodoses genom inrättande
av militär eller civilmilitär beställning vid krigsmaterielverket.
Lönenämnderna holle emellertid för troligt, att det i vissa fall skulle kunna
vara till fördel för såväl verket som beställningshavaren, om vederbörandes
tjänstgöring vid verket begränsades till en tidsperiod av förslagsvis högst
tre år. I varje fall borde det enligt lönenämndernas mening icke ifrågakomma
att inrätta ordinarie militära eller civilmilitära beställningar vid krigsmaterielverket,
förrän jämväl verkets civila befattningar i ökad utsträckning inrättades
såsom ordinarie. Tills vidare syntes därför behovet av militär fackkunskap
vid krigsmaterielverket böra tillgodoses genom att vederbörande
kommenderades eller placerades till tjänstgöring vid detsamma.

Lönenämnderna, som sålunda icke ansett sig kunna tillstyrka krigsmaterielverkets
framställning, ville även framhålla, att den omständigheten, att i flygförvaltningens
personalförteckning civila befattningar och militära eller civil -

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

militära beställningar upptagits alternativt i vissa särskilda fall, icke kunde
tagas till intäkt för lämpligheten av att vid det civila, vid sidan av försvarsgrenarna
organiserade krigsmaterielverket inrätta flertalet befattningar
alternativt såsom civila, militära eller civilmilitära.

Departements- Såsom framgår av den föregående redogörelsen ha statsmakterna redan
chefen. från början räknat med att jämkningar i krigsmaterielverkets organisation
skulle visa sig erforderliga allteftersom praktiska erfarenheter vunnes och
verksamheten stabiliserades. En planenlig utvidgning av krigsmaterielverkets
arbetsuppgifter har också successivt ägt rum, senast genom Kungl. Maj:ts
beslut den 2 februari 1945, varigenom anskaffningen av materiel tillhörande
ett stort antal materielgrupper överflyttats huvudsakligen från försvarsgrensförvaltningarna
till krigsmaterielverket. Det ligger i sakens natur, att en utökning
av personalorganisationen måste gå hand i hand med en sådan överflyttning
av arbetsuppgifter. Härtill kommer, att under den tid, som förflutit
sedan krigsmaterielverkets inrättande, åtskilliga erfarenheter vunnits,
som kunna tjäna till ledning för bedömandet av krigsmaterielverkets fredsmässiga
personalbehov. Under nuvarande förhållanden ombesörjas verkets
arbetsuppgifter till övervägande del av personal, som anställts mot arvode i
lösa anställningsformer. Det ligger i sakens natur, att så även fortsättningsvis
under nu rådande förhållanden måste vara fallet, därest den elasticitet i
personalorganisationen, som riksdagen ansett önskvärd, skall kunna bibehållas.
Återhållsamheten kan dock icke få sträcka sig så långt att ett
antal befattningar, som med visshet kunna bedömas erforderliga även under
fredsförhållanden, icke nu uppföras såsom extra ordinarie. Särskilt gäller
detta vissa befattningar i nyckelpositioner inom verket. Med beaktande härav
ämnar jag i det följande föreslå vissa utökningar av ämbetsverkets personal.

Innan jag ingår på detaljerna i fråga om personalorganisationen, vill jag
emellertid till behandling upptaga den av krigsmaterielverket särskilt utredda
frågan örn formerna för militär personals tjänstgöring vid ämbetsverket. Jag
vill i anslutning härtill erinra, att 1943 års riksdag påkallat uppmärksamhet
åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets personalbehov kunde tillgodoses
genom överflyttning av militär och annan personal från de nuvarande
försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnyttjande av inkallad reservpersonal.
För egen del håller jag före, att de viktigare befattningarna inom krigsmaterielverket
böra besättas med de i varje särskilt fall lämpligaste personer
som stå till buds, oavsett örn dessa äro civila, militära eller civilmilitära befattnings-
eller beställningshavare. Med denna utgångspunkt synes det mig
vara av stor betydelse, att möjlighet öppnas för krigsmaterielverket att i fall,
då så visar sig lämpligt, utan alltför stora formella svårigheter försäkra sig
örn den militära och civilmilitära personal, som kan vara önskvärd. Mot krigsmaterielverkets
förslag till lösning av dessa spörsmål talar otvivelaktigt den
av lönenämnderna framhållna omständigheten, att de för krigsmaterielverket
avsedda extra ordinarie befattningarna härigenom i avsevärd omfattning
skulle komma att utbytas mot ordinarie militära eller civilmilitära be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 223

ställningar vid verket. För egen del anser jag, att en tillämpning av systemet
med förordnande av ifrågakommande militära eller civilmilitära personal tills
vidare å befattning vid krigsmaterielverket med lön enligt löneplan Eo
eller C bör försöksvis tillämpas. Jag förutsätter emellertid, att härvid sådana
åtgärder vidtagas, att vederbörande befattningshavare icke kommer att lida
löneminskning. Till förebyggande härav bör i fall, då hans löneförmåner
enligt löneplan Oa eller Ca vid förordnandets tillträdande eller, i följd av
därefter vunnen befordran till högre militär eller civilmilitär beställning,
sedermera överskjuta förmånerna i Eo- eller C-tjänsten, ett motsvarande lönetillägg
utgå. Skulle vederbörande före förordnandets tillträdande ha åtnjutit
sådant kompaniofficersarvode, som utgår vid centrala förvaltningsmyndigheter
och örlogsvarv, eller kontrollarvode, bör övervägas, huruvida icke en
överflyttning av detta arvode till krigsmaterielverket bör ske enligt de riktlinjer,
som uppdragits i det föregående vid behandlingen av frågan örn en
arvodesreglering inom försvaret. I detta sammanhang må även framhållas,
att mottagande av ett förordnande vid krigsmaterielverket självfallet icke må
ställa vederbörande i sämre befordringstur än örn han fullgjort tjänstgöring i
annan central förvaltningsmyndighet inom försvaret.

Yad angår de särskilda av krigsmaterielverket föreslagna nya befattningarna
i högre lönegrad än Eo 20 vill jag till en början i anledning av vad allmänna
lönenämnden anfört erinra, att frågan örn överflyttning av ytterligare
anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket numera är avgjord och att de av
lönenämnden angivna utredningarna äro slutförda. Oavsett detta finner
jag mig icke kunna tillstyrka en så betydande personalökning som av
krigsmaterielverket föreslagits. Jag räknar med att i den föreslagna utökade
personalorganisationen följande befattningar utan alltför stora olägenheter
böra kunna undvaras eller bestridas med arvodesanställd personal, nämligen
en byråingenj örsbefattning i lönegrad Eo 24, avsedd för detaljchef inom
industribyråns manufaktursektion, en befattning i samma lönegrad, beräknad
för detaljchef inom kemiska sektionen, en befattning såsom förste byråingenjör
i lönegrad Eo 27, avsedd för chefen för orderdetaljen inom industribyråns
planeringssektion, två av de för tekniska byrån avsedda byråingenjörerna,
av vilka en i lönegrad Eo 26 och en i lönegrad Eo 24, en befattning i lönegrad
Eo 24 inom kontrollbyrån samt en befattning såsom byråassistent i Eo 21, avsedd
för administrativa byrån. Efter denna reduktion av det föreslagna antalet
befattningar skulle återstå sammanlagt 24 nya tjänster i högre lönegrad än
Eo 20. Beträffande dessa tjänster kan jag biträda krigsmaterielverkets förslag.
Antalet kan förefalla avsevärt, men beaktas bör, att flertalet av dessa
befattningar äga sin motsvarighet i mera tillfälliga med arvode förenade befattningar
inom den nuvarande organisationen. Jag utgår vidare från att
med nu föreliggande förutsättningar krigsmaterielverkets behov av extra
ordinarie personal i högre lönegrad än Eo 20 härmed skall vara i huvudsak
tillgodosett. Det torde emellertid få förutsättas, att krigsmaterielverket skall
äga på det med hänsyn till omständigheterna lämpligaste sättet disponera de
befattningar, som stå till verkets förfogande. Jag vill även framhålla, att

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

de åtgärder, som vidtagits för nedbringande av personalen vid försvarsgrensförvaltningarna
i samband med överflyttningen av arbetsuppgifter till
krigsmaterielverket, helt naturligt icke kunna få omedelbar verkan. Yad i det
föregående föreslagits rörande militär eller civilmilitär personals tjänstgöring
i krigsmaterielverket bör i sin mån vara ägnat att underlätta en avveckling av
vissa tjänster vid försvarsgrensförvaltningarna.

Även vad angår den lägre personalen inom ämbetsverket synes mig försiktigheten
bjuda att nu stanna vid en avsevärt mindre utvidgning av denna personal
än krigsmaterielverket föreslagit. Jag räknar emellertid med en medelsanvisning
för anställande av ytterligare extra ordinarie personal i de lägre lönegraderna
till ett belopp av 175 000 kronor. Även örn det i regel ankommer på vederbörande
ämbetsverk självt att inom en viss ekonomisk ram bestämma de lägre
extra ordinarie befattningshavarnas antal och löneställning, synes mig dock
lämpligt att då här är fråga örn utbyggnad av ett nytt ämbetsverk, låta det
få ankomma på Kungl. Majit att på sätt hittills skett, fastställa personalförteckning
avseende extra ordinarie befattningar i 20:e eller lägre lönegrader vid
verket. Genom en sådan anordning vinnes även större möjlighet för Kungl.
Majit att lämpa uppsättningen av sådan personal efter den ökning av arbetskvantiteten,
som belöper på nytillkommande arbetsuppgifter. Liksom hittills
torde Kungl. Majit få bemyndigande att, därest så skulle visa sig oundgängligen
erforderligt, i samband med en överflyttning av arbetsuppgifter
besluta örn överskridande av ifrågavarande anslagspost. I anslutning härtill
bör posten liksom under innevarande budgetår betecknas förslagsvis men
förses med anmärkning, att densamma icke må utan Kungl. Majits medgivande
överskridas.

Då de nya centralförråden för ammunition icke torde kunna färdigställas
under nästa budgetår, kan jag icke biträda förslaget örn inrättande av två nya
befattningar för pensionerade officerare.Jag biträder däremot förslaget att
under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, beräkna ett belopp för ersättningar åt experter m. fl. för tillfälliga
uppdrag hos verket; medelsanvisningen synes mig dock kunna begränsas till
15 000 kronor.

I fråga örn beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän förutsätter jag icke någon ändring.

I enlighet med det nu sagda beräknar jag avlöningskostnaderna för den
ordinarie personalen till oförändrat belopp, 61 000 kronor. För arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräknas ett belopp av 75 000
kronor (nu 60 000 kronor), medan posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal uppskattas till 975 000 kronor (nu 600 000 kronor). Till rörligt
tillägg beräknar jag 169 000 kronor (nu 104 000 kronor). Sammanlagt skulle
sålunda erfordras ett belopp av 1 280 000 kronor (nu 825 000 kronor), varifrån
avgå pensionsmedel örn oförändrat 50 000 kronor. Nettoutgiften blir således
1230 000 kronor (nu 775 000 kronor).

Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

dels fastställa följande personalförteckning för krigsmaterielverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ................................................ C 16

1 överdirektör ................................................... C 10

1 överingenjör ................................................... C 8

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.’

3 byråchefer ...................................................... Eo 30

2 förste byrådirektörer.......................................... Eo 30

1 byrådirektör ........................ Eo 28

3 förste byråingenjörer ....................................... Eo 27

2 byråintendenter ................................................ Eo 27

7 byråingenjörer ................................................ Eo 26

2 förste byråsekreterare ....................................... Eo 26

1 kamrerare ...................................................... Eo 26

11 byråingenjörer ................................................ Eo 24

1 byråingenjör eller förste byråassistent ............... Eo 24

1 förste byråassistent .......................................... Eo 24

2 byråsekreterare ................................................ Eo 21

1 byråassistent ................................................... Eo 21

dels godkänna följande avlöningsstat för krigsmaterielverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis........................................ kronor 61000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 75 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis1............................ » 975 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... » 169 000

Summa kronor 1 280 000
Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 50 000

___ Nettoutgift kronor 1230 000

1 Anslagsposten må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

dels och till Ki ''ig sm a t eriel verket: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 1230 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

184 45 15

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

[12.] Krigsmaterielverket: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 .............................................. kronor 650 000

» 1944 45 .............................................. » 300 000

» 1945/46 (krigsmaterielverkets förslag)................ » 440 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... 400 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren
för detta budgetår, s. 80, intagen omkostnadsstat.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 5) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till 300 000
kronor.

Krigsmaterielverket har beträffande anslagsbehovet för nästkommande
budgetår anfört bland annat följande.

Anslagsposten till sjukvård m. m. syntes vid bifall till ämbetsverkets förslag
örn ökning av antalet extra ordinarie befattningshavare vid verket böra
ökas från nuvarande 2 000 kronor till förslagsvis 2 500 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar, för innevarande budgetår 50 000 kronor,
syntes med hänsyn till den beräknade belastningen å anslagsposten böra
uppräknas till 60 000 kronor. Ämbetsverket förutsatte i avseende å användningen
av förevarande anslagspost, att densamma finge disponeras för bestridande
av förekommande resekostnader för sådana tillfälliga sakkunniga m. fl.,
som anlitades av verket.

Yad anginge anslagsposten till expenser vore denna upptagen med 230 000
kronor för innevarande budgetår och enligt regleringsbrevet fördelad med
20 000 kronor för bränsle, lyse och vatten samt 210 000 kronor för övriga expenser.
Medelsbehovet för förstnämnda ändamål syntes för nästa budgetår
kunna beräknas till oförändrat belopp. Medelsbehovet för övriga expenser
syntes böra beräknas till något högre belopp än för innevarande budgetår med
hänsyn såväl till att expensutgifter för krigsmaterielverkets standardiseringsdelegation
och tekniska delegationer borde utgå av förevarande anslagspost
som till att särskilda kostnader av expensnatur vore förenade med det inom
tekniska byrån bedrivna klassifikationsarbetet. En höjning av posten från
nuvarande 210 000 kronor till 280 000 kronor syntes vara tillfyllest. I enlighet
härmed beräknade verket förevarande anslagspost till sammanlagt (20 000
+ 280 000 =) 300 000 kronor.

I omkostnadsstaten för innevarande budgetår vore såsom sista post upptaget
ett belopp av 18 000 kronor till övriga utgifter: Vakttjänst. I regleringsbrevet
hade Kungl. Majit uppdragit åt krigsmaterielverket att vid uppgörandet
av anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 taga under övervägande
de förändringar i anslagsberäkningarna, som bleve en följd av att kostnader
för vakttjänst hänfördes till anslaget Krigsmaterielverket: Avlöningar, och i
sådant hänseende framlägga förslag. Den av civilförvaltningen uttalade meningen,
att ifrågavarande kostnader såsom till övervägande delen avseende
avlöningskostnader lämpligen borde utgå av avlöningsanslag, syntes knappast
vara riktig. Kostnaderna i fråga hänförde sig nämligen till ersättning, som
verket utgåve till ett privat vaktbolag på grund av avtal mellan bolaget och
verket örn vakthållning under icke arbetstid i verkets lokaler. Med hänsyn
härtill syntes kostnaderna böra utgå av omkostnadsanslaget och där redovisas
såsom en särskild post. Därest det med hänsyn till önskvärdheten av att
bringa verkets omkostnadsstat i överensstämmelse med den av civilförvalt -

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningen i dess förenämnda skrivelse förordade normalomkostnadsstaten, syntes
lämpligt, att vaktkostnaderna redovisades under expensposten, hade verket
intet att däremot erinra, dock att sistnämnda post i sådant fall måste uppräknas
med kostnaderna för vakttjänsten, vilka kunde beräknas till oförändrat
18 000 kronor.

Efter därom av krigsmaterielverket i skrivelse den 17 juni 1944 framlagt
förslag hade Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1944 medgivit, bland annat,
att kostnaderna för verkets standardiseringsverksamhet för innevarande budgetår,
beräknade till ett belopp av 45 000 kronor, finge utgå av förskottsanslag.
Ifrågavarande kostnader vore emellertid av natur att böra i fortsättningen bestridas
av riksstatsanslag, enär desamma hänförde sig till en av verket bedriven
arbetsuppgift, vilken beräknades bliva bestående under normala fredsförhållanden.
Kostnaderna i fråga avsåge till huvudsaklig del tryckning av s. k.
normer och syntes därför kunna redovisas under den i omkostnadsstater av
normaltyp förekommande rubriken Publikationstryck. Under denna post
syntes ytterligare böra beräknas ett belopp av förslagsvis 15 000 kronor för
övrigt publikationstryck. Medelsbehovet under anslagsposten beräknade verket
sålunda till (45 000 + 15 000 =) 60 000 kronor.

I enlighet med nu angivna beräkningar uppgår medelsbehovet under krigsmaterielverkets
omkostnadsanslag för budgetåret 1945/46 till (2 500 4- 60 000
+ 300 000 + 18 000 + 60 000 =) 440 500 kronor, eller avrundat 440 000 kronor.

Mot krigsmaterielverket® beräkningar i förevarande hänseende har jag Departement,-intet annat att erinra än att i afbidan på närmare erfarenheter medelsanvis- chefen.
ningen för övriga expenser synes böra nedbringas till 250 000 kronor samt
för publikationstryck till 50 000 kronor. Anslagets slutsumma skulle då bliva
400 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 100 000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Omkostnader för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

ARMÉNS FORTIFIKATIONS FÖRVA LTNING.

[13.] Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 80 800

* 1944/45 .............................................. » 297 000

» 1945/46 [fortifikationsförvaltningens förslag) ...... » 299 300

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 299 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggareu för
detta budgetår s. 81 f. intagen personalförteckning och avlöningsstat ävensom
vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 8) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna nu ifrågavarande anslag
till 297 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1944 angående medelsbehovet för nästa budgetår
har arméns fortifikationsförvaltning till behandling upptagit bland annat

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

frågan om löneställningen för ämbetsverkets expeditionsvakt. Ämbetsverket
har härutinnan anfört, att dess utbrytning ur arméförvaltningen samt
den betydande ökningen av fortifikationsförvaltningens personal medfört
väsentligt ökade arbetsuppgifter för expeditionsvakten, som numera övervakade
oell fördelade expeditionsgöromålen bland ett tiotal expeditionsvaktsbiträden.
Fortifikationsförvaltningen Ilar med hänsyn härtill funnit angeläget
att kunna från och med budgetåret 1945/46 befordra ämbetsverkets
expeditionsvakt i lönegrad A 5 till förste expeditionsvakt i lönegrad A 7.

Försvarets civilförvaltning har, med hänvisning till att något behov i fredstid
av expeditionspersonal utöver en expeditionsvakt icke anmälts av fortifikationsförvaltniugen,
tillstyrkt en uppfattning av ifrågavarande befattning
till lönegrad A 6.

Genom beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) har Kungl. Majit uppdragit
åt fortifikationsförvaltningen att till närmare övervägande upptaga
frågan örn överflyttning av viss för förvaltningen av militärstabsbyggnaden
i Stockholm avsedd personal från försvarsstabens stat till
fortifikationsförvaltningens stat. Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen
nu föreslagit sådan överflyttning av nämnda personal, vilken utgöres
av 1 vice värd med arvode örn 2 400 kronor, 1 maskinist i lönegrad
A 12, 1 eldare av 1. klassen i A 7 och 1 eldare av 2. klassen i MEo 5.

Erinras må i detta sammanhang, att 1943 års militära fastighetsutrerhling
i yttrande den 23 oktober 1944 över ett av fortifikationsförvaltningen framlagt
förslag till nytt faStighetsförvaltningsreglemente ifrågasatt, örn särskilda
skäl förelåge för bibehållande av omförmälda vicevärdsbefattning. Utredningen
har därvid åberopat erfarenheterna från byggnadsstyrelsens omhänderhavande
av i statens allmänna fastighetsfond ingående fastigheter,
där numera dylika befattningar icke ansåges erforderliga utan förekommande
tillsyn m. m. omhänderhades av det centrala förvaltningsorganet. Maskinistoch
eldarebefattningarna syntes tills vidare i avvaktan på den blivande omorganisationen
av byggnadsförvaltningen inom försvaret böra kvarstå å försvarsstabens
stat.

I sin förenämnda skrivelse har fortifikationsförvaltningen vidare hemställt
örn viss förstärkning av amanuens- och kontorspersonalen. Ämbetsverket
har erinrat, att 1944 års riksdag beräknat medel för anställande vid
ämbetsverket av ytterligare en amanuens i lönegrad Eo 15. Ämbetsverket
hade emellertid icke funnit möjlighet att nyanställa en sådan tjänsteman,
enär ämbetsverket varit nödsakat att taga de för nämnda befattning avsedda
avlöningsmedlen i anspråk för avlönande av en i lönegrad Eo 7, lön eklass
10, placerad maskinist, med tjänstgöring i arméförvaltningens ämbetslius.
Vid genomförandet av förvaltningsreformen hade nämligen bestämts, att
denne maskinist, som tidigare avlönats å arméförvaltningens stat, skulle
upptagas å fortifikationsförvaltningens stat. Ämbetsverkets erfarenheter av
arbetsbelastningen inom verket under senaste tid hade givit belägg för
att behov förefunnes av ytterligare två amanuenstjänster i lönegrad Eo

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

15. Ämbetsverket räknade även med att dessa tjänster jämväl under
fredsförhållanden bleve oundgängligen erforderliga. Därjämte vore det
för ämbetsverket av största vikt att kunna till verket fastare knyta de
två mest meriterade av den extra amanuenspersonalen. Vidare bleve det
oundgängligen nödvändigt att befordra två för närvarande i lönegrad Eo 15
placerade amanuenser till förste amanuenser i lönegrad Eo 18. Fortifikation
sförvaltningen bar ytterligare anfört, att det för åstadkommande av en
tillfredsställande rekrytering av den kvinnliga kontorspersonalen och för att
kunna tillgodose denna personals berättigade intressen vore nödvändigt att
från och med budgetåret 1945/46 befordra två kvinnliga extra tjänstemän
till skrivbiträden i lönegrad Eo 2. Försvarets civilförvaltning har icke haft
något att erinra mot ämbetsverkets förslag i nu nämnda hänseenden.

Till bestridande av kostnadsökning på grund av löneklassuppflyttningar
har fortifikationsförvaltningen äskat förstiirkning av posten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän med 350 kronor, av posten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal med 450 kronor samt av posten till rörligt
tillägg med 200 kronor.

Beträffande avlöningskostnaden för det för byggnads- och reparationsberedskapens
centrala ledning från och med den 1 juli 1944 inrättade
organisationskontoret har fortifikationsförvaltningen beräknat ett belopp
om 85 000 kronor, motsvarande vad som förutsatts vid behandlingen
av frågan örn byggnads- och reparationsberedskapens organisation vid 1944
års riksdag. Jämfört med de för innevarande budgetår beräknade avlöningskostnaderna
innebär äskandet en minskning med 35 000 kronor.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har forti- Departementsfikationsförvaltningen
föreslagit uppfattning av befattningen såsom expedi- Zeferi.
tionsvakt vid ämbetsverket från lönegrad Å 5 till en befattning såsom förste
expeditionsvakt i lönegrad A 7. Av skäl, som anförts av civilförvaltningen, kan
jag emellertid icke tillstyrka en uppflyttning av ifrågavarande befattning till
högre lönegrad än A 6. Jag förordar således, att en befattning i sistnämnda
lönegrad uppföres å ämbetsverkets personalförteckning i utbyte mot den
nuvarande expeditionsvaktsbefattningen i A 5.

Eortifikationsförvaltningens förslag att överflytta den personal, som erfordras
för förvaltningen av militärstabsbyggnaden i Stockholm, från försvarsstaben
till fortifikationsförvaltningen synes lämpligt. Den av 1943
års militära fastighetsutredning berörda frågan om indragning av befattningen
såsom vice värd vid ifrågavarande byggnad torde böra komma
under närmare övervägande vid den pågående utredningen örn fortifikationsoch
byggnadsförvaltningens organisation. I avbidan på resultatet av denna
utredning föreslår jag icke någon indragning av ifrågavarande arvodesbefattning.

Eortifikationsförvaltningens uttalanden om behovet av att förstärka amanuenspersonalen
och den kvinnliga kontorspersonalen synas mig befogade.

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I syfte att möjliggöra en sådan förstärkning förordar jag, att medel under
anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal beräknas för anställande av
— utöver den amanuens i lönegrad Eo 15, vars anställande förutsattes redan
av 1944 års riksdag — ytterligare en amanuens i samma lönegrad. Likaledes
böra medel beräknas för möjliggörande av befordran av två amanuenser till
förste amanuenser i lönegrad Eo 18. Slutligen torde två kvinnliga extra tjänstemän
böra vinna anställning i lönegrad Eo 2, varför medel torde böra beräknas
jämväl för sådant ändamål.

Yad fortifikationsförvaltningen anfört beträffande vissa kostnadsökningar
på grund av löneklassuppflyttningar samt beträffande avlöningskostnaderna
för byggnads- och reparationsberedskapens organisation skontor finner jag
ej giva anledning till erinran.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan örn
reglering av vissa militära arvoden, bör i anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett belopp av 2 880
kronor för arvoden utöver lön, medförande en ökad belastning av anslagsposten
med 480 kronor.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för bestridande av fortifikation sförvaltningens
avlöningskostnader erfordras, för avlöningar till ordinarie
tjänstemän förslagsvis 61 000 kronor (nu 50 800 kronor), för arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 84 500 kronor (nu
81 850 kronor), för avlöningar till övrig icke ordinarie personal 170 000 kronor
(nu 185 500 kronor) samt för rörligt tillägg förslagsvis 34 300 kronor (nu
29 650 kronor), eller tillhopa 349 800 kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel
uppskattas till förslagsvis 50 800 kronor (oförändrat belopp).
Medelsbehovet under förevarande anslag skulle sålunda kunna uppskattas
till 299 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för arméns fortifikationsförvaltning
under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat ytterligare
uppföra en maskinist i lönegraden A 12, 1 eldare av 1. klassen
i lönegraden A 7 samt — i stället för en expeditionsvakt i
lönegraden A 5 — en expeditionsvakt i lönegraden A 6,

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns fortifikationsförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.
............................................... kronor 61000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .................. » 84 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 170000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... » 34 300

Summa kronor 349 800

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................ kronor 50 ^00

Nettoutgift kronor 299 000

dels ock till Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 299 000 kronor.

ARMÉFÖRVALTNINGEN.

[14.] Arméförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 165 000

» 1944/45 .............................................. » 370 000

» 1945/46 {arméförvaltningens förslag)................ » 640 900

» 1945/46 {Kungl. Maj:ts förslag).................... » 447 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för
detta budgetår, s. 83 f., intagen personalförteckning och avlöningsstat med
vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 11) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till
370 000 kronor.

I skrivelse den 21 augusti 1944 angående anslagsäskanden för budgetåret
1945/46 har arméförvaltningen till en början till behandling upptagit den redan
i propositionen 1944: 185, s. 104 ff., berörda frågan om inrättande av en befattning
såsom verkstadsingenjör i lönegrad C 5, avsedd för verkstadsbyråns
drifttekniska sektion. Ämbetsverket erinrade, att tygavdelningen för ledning
av driften vid arméns tygverkstäder tills vidare förfogade över en jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1940 för tygverkstäderna inrättad tjänst
för verkstadsingenjör med arvode enligt lönegrad C 5 samt att arméförvaltningen
vid framläggande av sina anslagsäskanden för innevarande budgetår
anmält, att denna arvodestjänst, sedan densamma blivit vakant, icke kunnat
återbesättas med tillräckligt kvalificerad person. I samband därmed hade
arméförvaltningen framhållit, att det med hänsyn till svårigheterna att med
avlöning i form av arvode besätta ifrågavarande befattning med tillräckligt
kvalificerad person och då de med befattningen förenade arbetsuppgifterna
även under fredsmässiga förhållanden väl motiverade berörda löneställning,
vore oundgängligen erforderligt att från och med innevarande budgetår inrättades
en ordinarie befattning i lönegrad C 5. Arméförvaltningen har nu
ytterligare framhållit i huvudsak följande.

Arméns tygverkstäder vore med få undantag var för sig icke av den storleksordning,
att fog funnes för anställande av verkstadschefer med sådan
kompetens, att de kunde självständigt genomföra en tidsenlig rationalisering
av arbetet. Ett betydande antal av dessa verkstäder stöde och komme med
all sannolikhet att förbliva under ledning av militära chefer med åtminstone

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

i vissa fall otillräckliga Verkstadstekniska kvalifikationer. Till följd härav
måste de med den nödvändiga rationaliseringen förbundna arbetsuppgifterna
till övervägande del förläggas till den centrala ledningen vid tygavdelningens
verkstadsbyrå.

Arbetsuppgifter av ifrågavarande art kunde såsom regel icke lösas utan att
vederbörande på respektive arbetsplatser förskaffat sig en klar överblick av
driftsförhållandena. Då arméns tygverkstäder vore och alltfort syntes komma
att vara utspridda på ett mycket stort antal platser i hela landet, skulle en
alltför stor del av byråchefens tid bliva ianspråktagen för sagda arbetsuppgifter,
därest icke denne i erforderlig omfattning bereddes tillfälle att avlasta
viss del av arbetet på tjänsteman med tillräckliga tekniska kvalifikationer.

De arbetsuppgifter, som avsåges skola åvila innehavaren av ifrågavarande
befattning, kunde sammanfattningsvis sägas vara att — utöver den omedelbara
ledningen av driften vid arméns tygverkstäder — biträda byråchefen i pågående
och allt framgent erforderligt rationaliseringsarbete vid sagda verkstäder.

Möjlighet att till verkstadsbyrån knyta lämplig kvalificerad person syntes
icke förefinnas utan att den föreslagna befattningen inrättades, särskilt som
den civila industrien till ingenjörer av ifrågavarande kategori erbjöde och
fortsättningsvis syntes komma att erbjuda relativt betydande ekonomiska förmåner.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då chefen för verkstadsbyrån jämväl
belastades med arbetsuppgifter av förvaltningsteknisk natur, vilka på
grund av verkstädernas stora antal måste bliva av betydande omfattning, vore
behovet av inrättandet av befattningen i fråga enligt armé förvaltningens
mening synnerligen trängande.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att det måhända vore erforderligt
att i någon form möjliggöra för arméförvaltningen att till verkstadsingenjören
utbetala en något högre ersättning än som nu kunde ske. Detta skulle kunna
genomföras på så sätt att arméförvaltningen bemyndigades att, därest så
erfordrades, till innehavaren av ifrågavarande befattning utbetala arvodesförhöjning
med förslagsvis högst 2 000 kronor för år.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke framställt
erinran mot arméförvaltningens ifrågavarande förslag.

Föisvarets sakanslagsutredning har funnit angeläget, att berörda arbetsuppgifter
handhades av en härför väl kvalificerad jarson. Utsikterna att för
nämnda tjänst förvärva en sådan person syntes öka vid bifall till förslaget
örn utbyte av arvodesbefattningen mot en ordinarie förordnandetjänst i lönegrad
C 5. Då vidare möjlighet bomme att föreligga att vid förordnandetidens
utgång taga frågan örn behovet av tjänsten under omprövning, funne utredningen
icke anledning till erinran mot framställningen i denna del.

Liksom i anslagsäskandena för innevarande budgetår har arméförvaltningen
nu med avseende å nästkommande budgetår föreslagit en överflyttning
av avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag
beträffande viss kvinnlig biträdespersonal. Ämbetsverket har hänvisat
till sina anslagsäskanden för innevarande budgetår, i vilka föreslogs, att inom
tygavdelningen skulle inrättas vissa ordinarie befattningar, nämligen 5 befattningar
såsom kanslibiträden (A 7) och 9 såsom kontorsbiträden (A 4). Samtliga
här angivna befattningar hade motsvarigheter i redan förefintliga

233

Kungl. Majda proposition nr 170.

extra ordinarie eller extra befattningar, för vilka avlöningskostnaderna bestredes
med anlitande av sakanslag. Ämbetsverket föreslog vidare för tygavdelningens
vidkommande till uppförande såsom extra ordinarie 5 kanslibiträden
(Eo7), 9 kontorsbiträden (Eo 4) och 9 skrivbiträden (Eo2). För intendenturavdelningen
och civilbyrån beräknade arméförvaltningen i anslagsäskandena
för innevarande budgetår ett sammanlagt behov av ytterligare 2
ordinarie kanslibiträden och 6 kontorsbiträden, av vilka 2 ordinarie och övriga
tills vidare extra ordinarie, samt ett behov av sammanlagt 31 eller, efter inflyttning
i det blivande ämbetshuset å Ladugårdsgärde, 28 skrivbiträden, av
vilka 10 i avvaktan på ytterligare erfarenhet extra ordinarie och övriga extra.
Ämbetsverket erinrade, att häremot svarande personal dittills varit anställd
med avlöning av förskottsmedel. Utöver nyss angivna antal skrivbiträden
skulle enligt arméförvaltningens för innevarande budgetår verkställda beräkningar
periodvis behövas förstärkning av arbetskrafterna å häst- och veterinärmaterielbyrån
med 2—3 skrivbiträden för arbetet med hästuttagningsärendena.
Vidare erfordrades enligt arméförvaltningens mening efter inflyttningen i det
blivande ämbetshuset 2 telefonister, vilka efter någon tids anställning såsom
extra befattningshavare borde beredas anställning i lönegrad Eo 4. Slutligen
behövdes såvitt arméförvaltningen för det dåvarande kunde bedöma ytterligare
4 expeditionsvakter, av vilka 1 extra ordinarie.

Med hänvisning till nyss angivna, med avseende å innevarande budgetårframlagda
förslag har arméförvaltningen, som förklarat sig numera ha ytterligare
befästs i sin uppfattning, att nyss angivna biträdesbefattningar komme
att erfordras jämväl i fredstid, nu ånyo hemställt om inrättande från och med
nästkommande budgetår av de i anslagsäskandena för innevarande budgetår
omförmälda ordinarie befattningarna och örn beräkning av medelsbehovet
för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal på grundval av den utredning,
som nästföregående år framlagts.

Försvarets civilförvaltning har med erinran om det åt försvarets sakanslagsutredning
anförtrodda uppdraget förordat, att i avvaktan på förevarande spörsmåls
slutliga lösning någon ändring ej borde vidtagas vare sig i anställningsform
eller, utan särskilt vägande skäl, beträffande löneställning.

Enligt lönenämndernas mening borde med inrättandet av de föreslagna
ordinarie biträdesbefattningarna anstå i avvaktan på resultatet av pågående
utredningar örn lönegradsplacering m. m. av dylik personal hos såväl civila
som militära myndigheter.

Försvarets salcanslagsutredning har anfört, att verksamheten vid arméförvaltningen
borde göras till föremål för organisationsundersökningar, innan
ställning toges till frågan örn utökning av den ordinarie biträdespersonalen
i olika lönegrader vid ämbetsverket. Utredningen vore icke heller beredd att,
innan dylika undersökningar företagits, ingå på en närmare prövning av frågan,
i vilken utsträckning ett överförande av personal från sakanslag till avlöningsanslag
borde äga rum. Med hänsyn till behovet av att genom förbättrade befordringsmöjligheter
kvarhålla kvalificerad biträdespersonal vid nämnda verk
hade utredningen funnit sig kunna såtillvida tillstyrka den gjorda framställ

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningen, att anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal så ökades, att den
försloge till avlönande av extra ordinarie biträdespersonal till samma antal
och i samma lönegrader som de i framställningen föreslagna ordinarie befattningarna.
Utredningen har förutsatt, att vid bifall härtill en mot antalet nya
extra ordinarie befattningar (18) svarande minskning av den från förskottsstat
eller sakanslag avlönade personalen vidtoges.

Arméförvaltningen har vidare framhållit, att den å personalförteckningen
för ämbetsverket upptagna befattningen såsom kontorist i lönegrad A 9
kommit att erhålla en annan och mera betydelsefull karaktär än som förutsetts
vid dess inrättande. Sedan arméförvaltningen inflyttat i den under uppförande
varande byggnaden för ämbetsverket, syntes nämnde befattningshavare,
vilken vore placerad till tjänstgöring å intendenturavdelningens kasernutredningsbyrå,
lämpligen böra förordnas till centraluppbördsman för samtliga
till ämbetshuset förlagda avdelningars inventarier och kontorsmaskiner.
Med hänsyn härtill har ämbetsverket ansett väl motiverat, att ifrågavarande
befattning ändrades till åtminstone befattning såsom materialförvaltare och
hänfördes till lönegraden A 12.

Försvarets civilförvaltning har — med erinran, att flygförvaltningen i sina
medelsäskanden för nästa budgetår hemställt, att befattningen såsom förste
expeditionsvakt inom sistnämnda ämbetsverk skulle utbytas mot en materialförvaltarbefattning
i lönegrad A 14 — framhållit, att vid bifall till nu förevarande
förslag skulle vid arméförvaltningen finnas såväl en materialförvaltare
som en förste expeditionsvakt. En dylik olikhet i personalorganisationen
kunde måhända vara motiverad av organisatoriska förhållanden. Högre löneställning
än som tillkomme materialförvaltaren i pensionsstyrelsen (A 10),
syntes i förevarande fall icke böra ifrågakomma, I sammanhang med inrättande
av materialförvaltarbefattningen borde den nuvarande kontoristbefattningen
i lönegrad A 9 uppföras på övergångsstat.

Lönenämnderna ha anfört, att med genomförande av nu ifrågavarande förslag
borde tills vidare anstå i avbidan på närmare erfarenheter rörande den
nuvarande kontoristens utnyttjande efter arméförvaltningens inflyttning i den
nya ämbetsbyggnaden.

Arméförvaltningen har vidare liksom i sina medelsäskanden för innevarande
år framlagt vissa förslag med avseende å arvodesbefattningar för pensionerad
personal. Arméförvaltningen har sålunda föreslagit inrättande
för tygavdelningens vidkommande av 4 befattningar med arvode motsvarande
nettolön i löneklass Oa 10 (1 för fordonsbyrån, 1 för kontrollbyrån, 1 för
underhållsbyrån och 1 för förrådskontrollkontoret) samt 4 befattningar med
arvode enligt löneklass UO 7 (1 för chefsexpeditionen, 1 för fordonsbyrån, 1
för underhållsbyrån och 1 för förrådskontrollkontoret). Vidare har arméförvaltningen
ånyo föreslagit uppflyttning av två arvodesbefattningar, avsedda
för chefen för tygavdelningens förrådskontrollkontor och chefen för intendenturavdelningens
kasernutredningsbyrås sektion för bränsle-, renhållnings- och

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

tvättärenden, från löneklass Oa 10 till Oa 11 samt av befattningen såsom ordförande
i remonteringsnämnden från Oa 10 till Oa 12.

Försvarets civilförvaltning, som i yttrande över arméförvaltningens anslagsäskanden
för innevarande budgetår fann tillräckliga skäl icke föreligga
för att då tillskapa ytterligare arvodesbefattningar och som ej heller ansåg sig
kunna tillstyrka det då framlagda förslaget örn uppflyttning av vissa befattningar
från löneklass Oa 10 till Oa 11 men däremot anslöt sig till förslaget
örn uppflyttning av befattningen såsom ordförande i remonteringsnämnden
till löneklass Oa 12, har förklarat sig sakna anledning att nu intaga annan
ståndpunkt i förevarande hänseende.

Lönenämnderna ha, under framhållande att några nya skäl för de föreslagna
lönehöjningarna ej förebragts, avstyrkt bifall till förslaget härom.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, att arméförvaltningen i
skrivelse den 28 juni 1944 gjort framställning angående bestridandet av
vissa kostnader för uttagning av motorfordon m. m. för civilförsvarsändamål.
Detta ärende har gjorts till föremål för remissbehandling, i
samband varmed på mitt föranstaltande vidtagits vissa undersökningar rörande
bland annat den medelsanvisning för bestridande av kostnaderna för militärregistret
— fördelad på militär respektive civil fordonsuttagning — som
under fredsförhållanden kunde befinnas erforderlig.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har åt arméförvaltningen alltsedan
år 1940 lämnats medgivande att å tygavdelningens verkstadsbyrå anställa
en verkstadsingenjör med arvode och andra förmåner — dock ej pensionsrätt
— motsvarande vad som utgår till befattningshavare i lönegrad C 5. Liksom
nästföregående år har arméförvaltningen nu föreslagit, att denna arvodestjänst
skall utbytas mot en ordinarie befattning i nämnda lönegrad. Vid anmälan
av ärendet i 1944 års statsverksproposition förklarade jag mig icke för
det dåvarande beredd att tillstyrka bifall till arméförvaltningens förslag i
förevarande hänseende. Säkrare hållpunkter för bedömandet av detta spörsmål
synas mig nu ha vunnits. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten
av att tillräckligt kvalificerad arbetskraft står till förfogande för fullföljande
av det pågående rationaliseringsarbetet vid tygverkstäderna. Det må vidare
framhållas, att denna arbetskraft måste förvärvas i konkurrens med det enskilda
näringslivet. Förslaget att förbättra de med befattningen såsom verkstadsingenjör
förenade förmånerna har ej heller i något av remissyttrandena
mött erinran. Jag anser mig därför ej nu böra motsätta mig arméförvaltningens
förslag örn inrättande av en fast tjänst för en verkstadsingenjör i lönegrad
C 5. Befattningen torde böra tillsättas medelst förordnande på viss tid.
Emellertid bör enligt min mening en omprövning av befattningens lönegradsplacering
ske vid framdeles inträffande ledighet.

Den av försvarets sakanslagsutredning bedrivna utredningen bör uppenbarligen
icke föregripas genom en omfattande överflyttning av personal från
sakanslag till avlöningsanslag. Då emellertid utredningen funnit hinder icke

Departements chefen.

236

Kungl. May.ts proposition nr 170.

möta mot en mera begränsad sådan överflyttning redan nu, har jag icke
funnit anledning till erinran däremot. I likhet med utredningen anser jag
emellertid, att med uppförande av ytterligare tjänster för biträdespersonal å
ordinarie stat bör anstå. Jag förordar sålunda — med viss jämkning
av det av utredningen framlagda förslaget — att anslagsposten till övrig
icke-ordinarie personal ökas med belopp, som erfordras för avlönande av
ytterligare 5 kanslibiträden i lönegrad Eo 7 och 11 kontorsbiträden i Eo 4.
Jag förutsätter emellertid, att vid bifall till detta förslag en häremot svarande
minskning av den från sakanslag eller förskottsstat avlönade personalen vidtages.

I likhet med lönenämnderna anser jag, att med prövning av frågan örn ut
byte av den nuvarande befattningen såsom kontorist mot en befattning såsom
materialförvaltare bör anstå i avbidan på de ytterligare erfarenheter, som
kunna vinnas efter arméförvaltningens inflyttning i den nya ämbetsbyggnaden
på Ladugårdsgärde i Stockholm.

Ett inrättande av nya arvodesbefattningar för pensionerad personal i den
omfattning, som föreslagits av arméförvaltningen, kan jag icke tillstyrka. Då
emellertid en mindre utökning av ifrågavarande personal icke kan anses obefogad,
förordar jag, att medel beräknas för anställande av ytterligare en pensionerad
officer och en pensionerad underofficer i arvodesbefattning (Oa 10
respektive U0 7). Det torde böra av arméförvaltningen övervägas, huruvida
icke en ytterligare ökning av den för fredstid avsedda expeditionspersonalen
kan undvikas genom ökat ianspråktagande av den förefintliga kvinnliga biträdespersonalen
jämväl för mera kvalificerade uppgifter inom expeditionstj
kusten.

Arméförvaltningens förslag örn höjning av vissa till pensionerad personal
utgående arvoden kan icke av mig biträdas.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid Fehandlingen av frågan örn
reglering av vissa militära arvoden, bör i anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, inräknas ett belopp av 18 000
kronor för arvoden utöver lön, medförande en minskad belastning av anslagsposten
med 2 430 kronor.

Yad angår frågan örn medelsanvisning för militärregistret, fördelad på
militär respektive civil fordonsuttagning, under fredsförhållanden är jag icke
beredd att på nu föreliggande utredning framlägga förslag. Då i nämnda ut
redning ingående organisationsförslag synes mig alltför omfattande, har jag
funnit anledning föreligga att göra frågan till föremål för ytterligare undersökning
i syfte att nedbringa utgifterna. Tills vidare torde den del av kostnaderna
för militärregistret, som icke kan bestridas inom ramen för de å
fjärde huvudtiteln uppförda anslagen, få liksom hittills bestridas från förskottsstaten
för försvarsväsendet.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för arméförvaltningen erfordras,
för avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade
löneklassuppflyttningar och vikariatsersättningar till förslagsvis 142 000 kronor
uppskattat belopp (nu 128 900 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar,

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 286 000 kronor (nu 273 500 kronor), för
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 130 000 kronor (nu 80 000 kronor)
samt för rörligt tillägg 82 000 kronor (nu 69 600 kronor), eller tillhopa 640 000
kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas till 193 000
kronor (nu 182 000 kronor). Nettoutgiften under förevarande anslag skulle
således bli 447 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för arméförvaltningen under
rubrikerna Tjänstemän å ordinarie stat, Civil personal uppföra
en verkstadsingenjör i lönegraden C 5,

dels godkänna följande avlöningsstat för arméförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.......................................... kronor 142 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.................. » 286 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 130 000

4. Körligt tillägg, förslagsvis ........... » 82 000

Summa kronor 640 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................ kronor 193 000

Nettoutgift kronor 447 000

dels ock till Arméförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 447 000 kronor.

MARINFÖRVALTNINGEN.
[15.] Marinförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 184 000

» 1944/45 .............................................. » 370 000

» 1945/46 (marinförvaltningens förslag) .............. » 382 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 382 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras i enlighet med personalförteckning
och avlöningsstat med därtill anslutande bestämmelser, som intagits
i statsliggaren för innevarande budgetår, s. 84 f.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 13) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag
av 370 000 kronor.

Marinförvaltningen har i sin framställning rörande medelsbehovet för
nästa budgetår föreslagit bland annat uppfattning av förste byråsekreteraren
hos ämbetsverket från 24 till 26 lönegraden.

Marinförvaltningen har vidare framhållit att, oavsett den nedgång i ämbetsverkets
arbetsbörda som en återgång till fredliga förhållanden kunde
medföra, expeditionsvakter och expeditionsvaktsbiträden komme att vara
erforderliga i varje våning av den av ämbetsverket disponerade byggnaden å
Ladugårdsgärde. Marinförvaltningen har därför föreslagit en ökning av
antalet expeditionsvaktstjänster (för närvarande 5, därav 1 i lönegrad A 7,
3 i A 5 och 1 i Eo 5 förutom extra personal) med ytterligare 1 i lönegrad A 5
och 1 i Eo 5.

I fråga örn arvodesbefattningar för pensionerade officerare har marinförvaltningen
föreslagit inrättande av ytterligare en sådan, avsedd för vapenavdelningens
artilleribyrå, å vilken för närvarande icke finnes placerad någon
expeditionsofficer, vilket enligt vad ämbetsverket framhållit medfört stora
svårigheter att bemästra sådana arbetsuppgifter — särskilt expeditionsgöromål
och handläggning av ärenden av allmän natur — som tidigare ålegat dåvarande
artilleriavdelningens expeditionsofficer. Denne sistnämnde hade
emellertid vid marinförvaltningens omorganisation placerats till tjänstgöring
såsom expeditionsofficer, gemensam för hela vapenavdelningen. Ifrågavarande
befattning borde enligt marinförvaltningens mening vara förenad med
arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Marinförvaltningen har
tillika framhållit, att det ansvar, som åvilade den för vapenavdelningen gemensamme
expeditionsofficeren, vore betydligt större än det, som åvilade en såsom
arbetsbiträde åt den nautiske assistenten placerad pensionerad
officer och som skulle åvila den för artilleribyrån föreslagna expeditionsofficeren.
Med hänsyn härtill och då den för vapenavdelningen gemensamme
expeditionsofficeren därjämte hade en stor expeditionspersonal sig underställd,
syntes dennes befattning böra vara förenad med arvode motsvarande
nettolönen i löneklass Oa 11 i stället för som nu Oa 10.

Marinförvaltningen har vidare framhållit, att sedan början av år 1938 å
nuvarande skeppsbyggnadsavdelningens ubåtsbyrå och dess motsvarighet i
äldre organisation tjänstgjort en underofficer, vilken hade att utföra besiktningsuppdrag
av mångahanda slag, varjämte åt honom uppdragits kontroll av
ubåts- och motormateriel. För närvarande uppehölles befattningen av en pensionerad,
till krigstjänst inkallad beställningshavare. Även efter upphörandet
av den förstärkta försvarsberedskapen måste denna befattning finnas. Befattningen
kunde till följd av sin natur icke bestridas med civil personal. För
densamma borde därför enligt ämbetsverkets mening inrättas en för pensionerad
underofficer avsedd befattning med arvode motsvarande nettolönen i
löneklass UO 7.

Arvodet till föreståndaren för marinförvaltningens blankettdetalj utginge
för närvarande endast med hälften på grund av den minskade arbetsbördan.

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Detsamma borde emellertid enligt marinförvaltningens mening fortfarande
med liela sitt belopp uppföras å staten tills vidare intill dess centraliseringen
av vissa försvarsväsendets bok- och blankettförråd genomförts.

Försvarets civilförvaltning har ansett försiktigheten bjuda att med prövningen
av den slutliga lönegradsplaceringen för förste byråsekreteraren borde
anstå, till dess erfarenhet vunnits rörande omfattningen av de efter återgång
till fredliga förhållanden på denne befattningshavare belöpande arbetsuppgifterna.
Ämbetsverket hade intet att erinra mot bifall till förslaget örn inrättande
av nya befattningar för två expeditionsvakter, en i lönegrad A 5 och
en i Eo 5. Ej heller hade civilförvaltningen något att invända mot förslaget
örn uppförande av ytterligare arvoden för en pensionerad officer och en
underofficer med arvoden motsvarande nettolönen i respektive löneklasserna
Oa 10 och UO 7. Då för befattning såsom expeditionsofficer principiellt
icke borde avses högre arvode än enligt löneklass Oa 10 och med hänsyn
till konsekvenserna av ett bifall till marinförvaltningens förslag örn uppfattning
av den för hela vapenavdelningen avsedda expeditionsofficersbefattningen
i lönegrad Oa 11, ansåge sig civilförvaltningen däremot icke kunna
förorda sistnämnda förslag.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha på i huvudsak
samma skäl som civilförvaltningen avstyrkt förslaget örn ändrad löneställning
för förste byråsekreteraren i marinförvaltningen samt ansett att med
inrättande av en ny expeditionsvaktsbefattning i lönegrad A 5 borde tills
vidare kunna anstå i avbidan på erfarenhet rörande fredsbehovet av sådan
personal. Mot förslaget om inrättande av en särskild befattning för expeditionsofficer
å artilleribyrån med arvode enligt löneklass Oa 10 hade lönenämnderna
icke något att erinra. Däremot kunde nämnderna icke finna tillräckliga
skäl för uppflyttning av en expeditionsofficer till löneklass Oa 11.

På de av civilförvaltningen och lönenämnderna anförda skälen finner jag Departementsmig
i varje fall icke för närvarande kunna tillstyrka uppflyttning av förste chefen.
byråsekreteraren hos marinförvaltningen till lönegrad A 26 och ej heller höjning
av arvodet för en för vapenavdelningen avsedd expeditionsofficer till
arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11. Med inrättande av ytterligare
en ordinarie expeditions vaktstjänst synes mig likaledes kunna anstå. Däremot
finner jag mig kunna biträda av marinförvaltningen framställda förslag
om inrättande av två nya arvodesbefattningar, den ena med arvode motsvarande
nettolönen i löneklass Oa 10 och den andra med arvode enligt löneklass
UO 7. Jag kan även ansluta mig till förslaget örn inrättande av ytterligare
en befattning såsom expeditionsvakt i lönegrad Eo 5. Beträffande till personal
vid ämbetsverket utgående arvoden utöver lön kan jag i förevarande
sammanhang begränsa mig till att hänvisa till vad jag inledningsvis anfört
rörande frågan örn arvodesreglering inom försvaret. I enlighet med där angivna
riktlinjer bör i anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett belopp av 8 640 kronor för arvoden
utöver lön, medförande en minskad belastning av anslagsposten med 1 110
kronor.

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I likhet med marinförvaltningen räknar jag med att arvode till föreståndaren
för marinförvaltningens blankettdetalj tills vidare skall utgå. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med genomförandet av centraliseringen
av vissa försvarets bok- och blankettförråd meddela de ändrade föreskrifter
beträffande ifrågavarande arvode, som därav påkallas.

Under innevarande budgetår liksom tidigare utgår av marinförvaltningens
avlöningsanslag ett årligt arvode örn 10 020 kronor till en bränsle- och bergstekniker.
Enligt från marinförvaltningen under hand inhämtade upplysningar
har under senaste tid på denne befattningshavare ankommit i huvudsak
handläggning av frågor örn nya bergrumsanläggningar samt örn cisterner,
rörledningar och dylikt ombord å fartyg. Även örn befattningshavaren hittills
kunnat beredas full sysselsättning, synes mig dock tveksamt, om så
framdeles kan bliva fallet. Det bör därför ankomma på marinförvaltningen
att vid framläggande av anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 förebringa
närmare utredning härutinnan.

Från angivna utgångspunkter samt med beaktande av ifrågakommande löneklassuppflyttningar
och eventuella vikariatsersättningar skulle medelsbehovet
för marinförvaltningen för nästa budgetår utgöra, för avlöningar till ordinarie
tjänstemän förslagsvis 167 000 kronor (nu 166 500 kronor), för arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 148 500 kronor
(nu 134 000 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 97 500
kronor (nu 92 500 kronor) samt för rörligt tillägg förslagsvis 60 000 kronor (nu
57 000 kronor) eller tillhopa 473 000 kronor. Inkomster av pensionsmedel torde
kunna beräknas till 91 000 kronor (nu 80 000 kronor). Anslagsbehovet för
nästa budgetår utgör alltså 382 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för marinförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 167 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.................... » 148 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 97 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 60 000

Summa kronor 473 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 91 000

Nettoutgift kronor 382 000

dels ock till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 382 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

241

FLYGFÖRVALTNINGEN.

[16.] Flygförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 187 000

194f/45 .............................................. » 412000

1945/46 (.flygförvaltningens förslag).................. » 464 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 450000

Anslaget föi innevarande budgetar disponeras i enlighet nied personalförteckning
och avlöningsstat med därtill anslutande bestämmelser, vilka intagits
i statsliggaren för innevarande budgetår, s. 86 f.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 15) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Flygforvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag
av 412 000 kronor.

Flygförvaltningen har i sin framställning rörande medelsbehovet för nästa
budgetår framlagt vissa förslag, vilka i korthet kunna sammanfattas sålunda.

•^■l45e^swPP§^^erna å utrustningsbyrån inom materielavdelningen hade på
grund av den snabba tekniska utvecklingen å de områden, som berörde byrån
järt ökat såväl kvantitativt som kvalitativt. Sålunda hade vapensektionen
betydligt utvidgats på grund av tillkomsten av ett flertal nya vapen. Jämväl
elektriska sektionen hade utökats genom tillkomsten av nya arbetsuppgifter
™st På ekoradioområdet. Flygförvaltningen ansåge numera icke tilffredsstailande,
att befattningen såsom chef för utrustningsbyrån (nu Oa 5 eller
Ca 28) vöre uppförd i lägre lönegrader än befattningen såsom chef för flygplansbyrån
(Öa 6, Oa 5 eller Ca 30). Önskemålet belystes därmed, att transport
av flottiljchef till byråchefsbefattningen förutsattes kunna ske Fly teförvaltningen
erinrade vidare, att befattningen såsom chef för flygplansbyrån
erhållit sin löneställning med hänsyn till önskvärdheten av att för längre tid
kunna behålla en lämplig officer på denna befattning, varför för densamma
borde avses en överste eller överstelöjtnant eller ock en flygdirektör av 1.
graden. Samma skäl som föranledde uppförande i nämnda lönegrader av
befattningen såsom chef för flygplansbyrån förelåge enligt flygförvaltningens
mening beträffande befattningen såsom chef för utrustningsbyrån. Ämbetsverket
föresloge således, att sistnämnda befattning hänfördes till lönegraderna
Oa 6, Oa 5 eller Ca 30.

Förrådsdirektören vore för närvarande uppförd i lönegrad Eo 30. Flygforvaltmngen
hade emellertid funnit, att befattningen såsom förrådsdirektör
krävde sådana insikter som kunde förvärvas allenast genom långvarig erfarenhet
i flygvapnets tjänst och hade därför ansett, att i första hand°flygdirektör
borde ifrågakomma till befattningen. Med hänsyn härtill har flygförvaltningen
föreslagit befattningens uppförande å personalförtei Aningen
alternativt i lönegraden Ca 30 eller Eo 30.

Liksom i sina medelsäskanden för innevarande budgetår har flygförvaltningen
ånyo upptagit sitt förslag, att ämbetsverkets kamrerare skulle uppflyttas
från lönegraden A 22 till A 24. Ämbetsverket har till stöd för sitt
förslag åberopat bland annat, att vissa nya arbetsuppgifter i samband med
föryaltningsreformen kommit att åläggas kamreraren, att arbetet nied löneuträkningar
och lönelistor för ämbetsverkets hela civila personal åvilade

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 12145 16

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kamreraren underställda befattningshavare, att ledningen av den centraliserade
dispositionsbokföringen utövades av kamreraren, att flygvapnet nära
nog fördubblats, sedan löneställning fastställts för ämbetsverkets kamrerare,
att kamreraren för närvarande hade sig underställda 13 befattningshavare
samt att marinförvaltningens kamrerare vore placerad i lönegraden A 26.
Trots att kamreraren i andra avseenden erhållit minskning i ansvar och
arbetsuppgifter genom civilförvaltningens övertagande av flygvapnets centrala
medelsredovisning samt flygförvaltningens kassagöromål Ilar ämbetsverket
ansett sig böra vidhålla sitt förslag örn sådan uppflyttning.

Flygförvaltningen har vidare liksom nästföregående år upptagit frågan örn
uppflyttning av nuvarande förste expeditionsvakten till en befattning såsom
materialförvaltare i lönegrad A 14. Ämbetsverket har till stöd för detta förslag
åberopat, att förste expeditionsvakten utnyttjades såsom uppbördsman,
vilken vore redovisningsskyldig för all expeditionsmateriel och samtliga inventarier
m. m. inom flygstaben, flygförvaltningen, till Stockholm förlagda
flygeskaderstaber, östra flygbasområdesstaben, flygkrigshögskolan
samt bomb- och skjutskolan. Antalet rum, i vilka uppbördsmaterielen förvarades,
uppginge till cirka 900. Förste expeditionsvakten syntes ha likvärdiga
arbetsuppgifter och jämförbar arbetsbörda med riksdagens materialförvaltare,
vilken vore placerad i lönegrad motsvarande A15. De arbetsuppgifter,
som ålåge flygförvaltningens förste expeditionsvakt, syntes i varje
fall få anses vara av helt annan beskaffenhet och väsentligen mera kvalificerade
än de, som åvilade expeditionsvakter inom statsförvaltningen för
övrigt.

Flygförvaltningen har ytterligare föreslagit inrättande av en ny befattning
såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, avsedd för tjänsteman med kvalificerade
bokföringsuppgifter å kassakontoret. Ämbetsverket ansåge sig icke kunna
påräkna att få behålla ett kompetent biträde vid kassabokföringen med mindre
en ordinarie befattning i 7:e lönegraden inrättades.

Flygförvaltningen har vidare hemställt, att de båda såsom extra tjänstemän
i lönegraden MEx 24 anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna
måtte överföras till MEo-planen. Det tilländalupna budgetåret hade
givit ökad erfarenhet angående ifrågavarande befattningars betydelse och
nödvändigheten av att kunna påräkna dem även i fredstid. I och med uppsättandet
av nya flygflottiljer hade assistenternas arbete med kontroll och
inspektion blivit mer omfattande och betydelsefullt än förut. Yärdet av
materiel- och drivmedelslager hade avsevärt ökats. Flygförvaltningen ansåge
behovet av assistenterna vara konstant. Vid de överläggningar i motorfordonsfrågor,
som ägt rum med representanter för statens sakrevision, hade
från revisionens sida uttalats samma uppfattning. Ifrågavarande assistenter
syntes även på grund av nuvarande lösliga anställningsformer benägna att,
då tillfälle gåves, lämna sina anställningar för tryggare anställning annorstädes.

För närvarande funnes å ämbetsverkets civilbyrå anställda 6 extra tjänstemän
för utförande av amanuensgöromål. Det syntes erforderligt, att åtminstone
någon av dessa knötes fastare till ämbetsverket. På grund av den
ringa möjlighet, som för närvarande funnes att bereda civilbyråns amanuenser
extra ordinarie anställning, hade det visat sig svårt att inom ämbetsverket
få behålla dugande arbetskraft för ifrågavarande göromål. Flygförvaltningen
har med hänsyn härtill föreslagit inrättande av en befattning för amanuens
i lönegraden Eo 15. Vidare har flygförvaltningen föreslagit, att ett nu till
chefen för ämbetsverkets byggnadsavdelnings underhållsbyrå utgående arvode
motsvarande nettolönen i löneklassen Oa 10 matte höjas till arvode enlig löneklassen
Oa 11. I anslutning härtill har ämbetsverket framhållit att, sedan be -

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fattningen inrättades, antalet flygförband fördubblats och omfattningen av
loasernetabhsseme.nten ökats än ytterligare. Flygförvaltningen har vidare beträffande
kompamofficersarvoden yrkat likställighet med armé- och marinförvaltningarna.
I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen
angående de militära arvodena hade emellertid flygförvaltningen för närvarande
icke upptagit något belopp för ändamålet.

Med erinran att från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestamda av Kungl. Majit, för närvarande utginge ett belopp av 2 400 kronor
till beställningshavare vid försökscentralen, med fördelning enligt grunder
som av flygförvaltningen prövades skäliga, har ämbetsverket föreslagit, att
från och med nästkommande budgetår från nämnda anslagspost måtte till
bestallmngshavare vid försökscentralen utgå ett belopp av 5 000 kronor, att
av ämbetsverket fördelas såsom gratifikationer till provflygare, vilka hade
att utföra typprov eller prov av liknande svårighetsgrad, såsom dykprov
m. m. Flygförvaltningen erinrade, att flygmaterielen år 1935, då dessa provflygmngsarvoden
tillkommit, varit relativt okomplicerad. Dagens flygplan
ställde emellertid höga krav på provflygarens kunnighet, omdöme och sinnesnärvaro
samt medförde ökade risker under utprovning. Till följd av den
ökade omfattningen av verksamheten vid försökscentralen hade antalet prov^y§ar®
sedan ar 1935 avsevärt ökats. Provflygarna hade emellertid numera
trots ökade krav och risker att jämte ett antal observatörer dela ett ersättningsbelopp,
som ursprungligen avsetts för endast 2 befattningshavare.

Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt förslaget örn ändrad löneställning
för chefen för materielavdelningens utrustningsbyrå och förrådsdirektören.
Civilförvaltningen vore av den uppfattningen, att en översyn av behovet av
kamrerartjänster inom vissa försvaret tillhörande centrala förvaltningsmyndigheter
och erforderliga sådana tjänsters lönegradsplacering borde komma till
stånd. Emellertid syntes med en sådan översyn böra anstå, till dess efter
återgång till fredsförhållanden någon tids erfarenhet vunnits rörande den
kamerala verksamheten inom respektive myndigheter. Civilförvaltningen
ansåge sig därför icke nu kunna förorda ändrad löneställning för kamreraren
hos flygförvaltningen. Därest ett utbyte av förste cxpeditionsvaktsbefattningen
mot en befattning såsom materialförvaltare ansåges böra ske, ifrågasatte
civilförvaltningen, örn icke en placering i 10:e lönegraden kunde anses
tillfyllest. I samband med eventuellt inrättande av en materialförvaltarebefattning
borde förste expeditionsvaktsbefattningen uppföras på övergångsstat.
Med erinran, att något kassakontor icke skulle finnas inrättat inom flyglorvaltningen
samt att kassagöromålen för ämbetsverket instruktionsenligt
skulle handläggas å civilförvaltningen, har civilförvaltningen avstyrkt förslaget
örn inrättande av en ny befattning såsom kanslibiträde. Då ett permanent
behov av en drivmedels- och en motorfordonsassistent numera finge
anses styrkt, hade civilförvaltningen intet att erinra mot bifall till flygförvaltningens
framställning beträffande dessa befattningshavare, dock att befattningarna
syntes böra hänföras under löneplan Eo. Ämbetsverket tillstyrkte
framställningen örn inrättande av en ny amanuensbefattning i lönegrad
Eo 15. I avvaktan på utredning örn personalbehovet vid en för försvaret
gemensam fortifikationsförvaltning ansåge sig civilförvaltningen icke böra
förorda någon ändring i löneställningen för chefen för byggnadsavdelningens

Departements chefen.

244 Kungl. May.ts proposition nr 170.

underhållsbyrå. I avvaktan på slutligt ställningstagande till förslaget om
arvodesreglering borde man icke räkna med arvoden till kompaniofficerare
vid flygförvaltningen. Civilförvaltningen kunde ej heller tillstyrka en höjning
av det belopp som avsåges för vissa beställningshavare vid försökscentralen.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört i
huvudsak följande.

Med hänsyn till utrustningsbyråns nuvarande storlek och under förutsättning
att byrån alltjämt skulle bibehållas vid sin nuvarande omfattning hade
lönenämnderna ej något att erinra mot flygförvaltningens förslag rörande
lönegradsplaceringen av befattningen såsom chef för byrån.

Då enligt lönenämndernas mening den nuvarande lönegradsplaceringen av
förrådsdirektörsbefattningen syntes få anses väl avvägd och hinder icke
syntes möta att å densamma förordna befattningshavare med lön enligt löneplan
Ca, därest befattningshavaren avstode de med hans ordinarie tjänst förenade
löneförmånerna, ansåge sig lönenämnderna icke kunna förorda, att
ifrågavarande befattning jämväl hänfördes till lönegrad Ca 30.

Lönenämnderna hade ej något att erinra mot förslaget örn uppflyttning av
ämbetsverkets kamrerare änst från lönegrad A 22 till A 24.

I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anordnande av ett centralt
blankettförråd vid försvaret, vilken kunde komma att påverka ifrågavarande
befattningshavares arbetsuppgifter, ansåge sig lönenämnderna för närvarande
icke böra tillstyrka en uppflyttning i högre lönegrad av förste expeditionsvaktsbefattningen.

Försvarsväsendets lönenämnd hade redan i utlåtande över flygförvaltningens
anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 tillstyrkt, att de i lönegrad MEx 24
anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna skulle överföras till
extra ordinarie befattningshavare.

Enligt lönenämndens uppfattning hade tillräckliga skäl ej anförts för den
ifrågasatta uppflyttningen av befattningen såsom chef för flygförvaltningens
byggnadsavdelnings underhållsbyrå, varför lönenämnderna avstyrkte bifall

härtill. .

Lönenämnderna, som ej hade något att erinra mot att medel anvisades till
gratifikationer åt provflygare, ville emellertid föreslå att i fråga örn utbetalning
av dylika gratifikationer Kungl. Maj:t måtte antingen utfärda närmare
bestämmelser rörande flygförvaltningens rätt att med anlitande av anslagsposten
utbetala gratifikationer eller ock efter framställning av_ flygförvaltningen
i varje särskilt fall besluta örn utbetalande av sådan gratifikation.

På de av flygförvaltningen anförda skälen finner jag mig kunna tillstyrka,
att chefen för utrustningsbyrån inom flygförvaltningens materielavdelning
placeras i samma löneställning som chefen för flygplansbyrån, eller sålunda i
lönegrad Oa 6, Oa 5 eller Ca 30. Däremot finner jag ej tillräckliga skäl att
frångå gällande lönegradsplacering för förrådsdirektören. Oavsett vad civilförvaltningen
anfört rörande önskemålet örn översyn av behovet av vissa
kamrerarbefattningar och deras löneställning anser jag mig med hänsyn till
den utredning, som nu föreligger beträffande kamrerarens arbetsuppgifter,
icke kunna motsätta mig förslaget om en uppflyttning av ifrågavarande befattning
till lönegrad A 24.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 245

Av de upplysningar, som lämnats rörande den nuvarande förste expeditionsvaktens
arbetsuppgifter framgår, att honom åyilar en uppbörd av stor
omfattning. Under hand har från flygledningen meddelats, att ifrågavarande
befattningshavare icke haft eller i egenskap av materialförvaltare kommer att
få någon befattning med flygvapnets blankettförråd. Även örn sålunda vissa
skäl kunna tala för att ifrågavarande befattning såsom förste expeditionsvakt
omvandlas till en befattning i något högre lönegrad, anser jag mig dock
i avbidan på ytterligare övervägande icke kunna nu taga ställning till denna
fråga. ^

Jag anser mig icke kunna tillstyrka inrättande av en ordinarie befattning
såsom kanslibiträde men förordar, att de nu såsom extra tjänstemän anställda
drivmedels- och motorfordonsassistenterna erhålla extra ordinarie anställning.
Dessa båda befattningar torde således böra uppföras på flygförvaltningens
personalförteckning. Vidare torde till flygförvaltningens förfogande
böra ställas medel för inrättande av en befattning för amanuens i lönegraden
Eo 15.

Jag finner ej tillräckliga skäl att biträda av flygförvaltningen föreslagen
höjning av arvodet till en pensionerad officer.

Beträffande kompaniofficersarvoden och ersättningar till beställningshavare
vid försökscentralen torde jag få hänvisa till vad inledningsvis anförts
beträffande arvodesreglering för försvaret.

Kostnaderna för den å personalförteckningen redovisade ordinarie personalen
uppskattar jag till 220 000 kronor (nu 218 000 kronor). För arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kunna beräknas 130 000
kronor (nu 123 700 kronor). Utgifterna för den icke-ordinarie personalen uppgå
i enlighet med vad nyss anförts till 116 000 kronor. Då ytterligare någon
förstärkning av medelsanvisningen för ändamålet synes böra ske, beräknar jag
posten härför till 121 000 kronor (nu 95 000 kronor). Posten för rörligt tillägg
uppskattas till 66 000 kronor (nu 62 300 kronor). Inflytande pensionsmedel
slutligen kunna beräknas till 87 000 kronor (oförändrat belopp). Efter avdrag
av sistnämnda post skulle medelsbehovet under flygförvaltningens avlöningsanslag
komma att uppgå till 450 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för flygförvaltningen under rubriken
Ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än 20 uppföra 1 chef för materielavdelningens utrustningsbyrå
i lönegrad Oa 6, Oa 5 eller Ca 30 i stället för i lönegrad
Oa 5 eller Ca 28, 1 kamrerare i lönegrad A 24 i stället
för i lönegrad A 22 samt en drivmedelsassistent och en motorfordonsassistent,
båda i lönegrad Eo 24,
dels godkänna följande avlöningsstat för flygförvaltningen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Avlönlngsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.
....................................... kronor 220000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ...... » 130000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
.......................................... » 121000

Anni. Därest befattningen såsom chef för materiel
avdelningens normaliebyrå besattes med innehavare
i lönegrad Oa 28, skall av denna post innehållas ett
belopp, beräknat efter 11 600 kronor för helt budgetår.

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. » 66 000

Summa kronor 537 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 87 000

Nettoutgift kronor 450000

dels ock till Flygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 450000 kronor.

C. Försvarskrafterna.

FÖRSVARSSTABEN.

[17.] Försvarsstaben: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 ............................................

» 1943/44 ............................................

» 1944/45 ............................................

» 1945/46 (myndigheternas förslag)..................

» 1945/46 {Kungl. Majis förslag) ..................

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å
kostnadsramen) ..............................................

kronor 2 700 000
2 715 000
2 845 000
2 981 300
» 2 965 000

» 2 805 000

I anslaget inräknas jämväl avlöningskostnaderna för försvarsväsendets
radioanstalt.

För försvarsstaben fastställd personalförteckning och avlöningsstat med
därtill anslutande särskilda bestämmelser finnas intagna i statsliggaren för
budgetåret 1944/45, s. 88 f. Sedan 1944 års riksdag vid behandling av frågan
örn civilförsvarets ordnande bemyndigat Kungl. Majit att från och med den
dag Kungl. Majit bestämde å personalförteckningen för försvarsstaben uppföra,
utöver vad tidigare av samma riksdag beslutats, 1 major, militärassistent,

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

i lönegraden Oa 4 samt 6 kaptener, militärassistenter, i lönegraden Oa 3, har
Kungl. Majit genom beslut den 14 september 1944, med giltighet från och
med den 1 oktober samma år, förordnat, att å nämnda personalförteckning
skulle uppföras berörda beställningar. I enlighet med vad riksdagen förutsatt
har Kungl. Majit vidare föreskrivit, att den militärassistent i lönegrad
Oa 3, som tidigare avsetts skola stå till luftskyddsinspektionens förfogande,
i stället skulle placeras såsom militärassistent i en länsstyrelse utöver de 6
länsstyrelser, som avsetts skola förses med officerare på stat såsom militärassistenter.

I den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln,
punkt 17) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1945/46
beräkna ett förslagsanslag av 2 845 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har chefen för försvarsstaben framlagt
försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. Sedermera har
chefen för försvarsstaben i skrivelse den 30 oktober 1944 efter samråd med
chefen för civilförsvarsstyrelsen framlagt förslag om uppförande på försvarsstabens
personalförteckning av ytterligare ett antal kaptener, avsedda såsom
militärassistenter vid länsstyrelserna. Beträffande de i nämnda skrivelser
berörda spörsmålen och vissa därtill anslutande frågor torde följande redogörelse
få lämnas.

1. Kontorspersonal.

Vid försvarsstaben finnes för närvarande anställd följande ordinarie och
extra ordinarie kontorspersonal, nämligen 1 kanslibiträde i lönegrad A 7, 3
kanslibiträden i MEo 7, 8 kontorsbiträden i A 4, 11 kontorsbiträden i MEo 4
och 7 skrivbiträden i MEo 2. Enligt särskilda Kungl. Majits medgivanden må
vidare för tiden intill den 1 juli 1945 vid staben finnas anställd viss extra
kontorspersonal, nämligen enligt beslut den 24 mars 1944 1 tjänsteman i lönegrad
MEx 7 och enligt beslut den 22 juni 1944 3 extra skrivbiträden, avsedda
för stabens kassaförvaltning, därav högst 2 i lönegrad MEx 4 och återstående
i MEx 2, samt därutöver, i den mån så — inom ramen för vederbörlig sammansättningsplan
—■ oundgängligen erfordras, högst 20 skrivbiträden, av vilka
högst 10 i lönegrad MEx 4 och de övriga i MEx 2. Kostnaderna för avlönande
av nämnda extra tjänsteman i lönegrad MEx 7 bestridas av den å avlöningsstaten
för arméns anslag till aktiv personal m. il. uppförda anslagsposten till
tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., medan kostnaderna för den extra
personalen i övrigt belasta förskottsstaten för försvarsväsendet.

I 1944 års statsverksproposition anmäldes, att verkställda organisationsundersökningar
givit vid handen, att genom omläggning av expeditions- och
ordonnanstjänsten vid försvarsstaben kunde indragas 3 arvodesbefattningar
för pensionerade officerare — löneklass Oa 10 —- och vinnas en minskning
av den värnpliktiga personalen med omkring 25 expeditionsbiträden och
ordonnanser. Det framhölls vidare, att dessa undersökningar utvisat möjligheten
av att ernå en årlig besparing av icke mindre än omkring 115 000 kronor,

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vilken dock till övervägande delen icke påverkade beräkningen av förevarande
anslag och vid övergång till fredsförhållanden komrne att delvis bortfalla.

I sin skrivelse den 31 augusti 1944 har chefen för försvarsstaben framhållit,
att lösningen av de väsentliga delarna av det inom försvarsstaben uppgjorda
organisationsförslaget vore beroende av möjligheterna att centralisera stabens
verksamhet till militärstabsbyggnaden. I full utsträckning bleve denna centralisering
möjlig först efter krigsarkivets och de militära högskolornas utflyttning
ur nämnda byggnad. Rationaliseringsarbetet innebure bland annat
viss omläggning av kontorspersonalens placering, utnyttjande och ansvar. Vid
genomförande av planerade omflyttningar inom byggnaden bleve det möjligt
att bättre utnyttja arbetskraften hos befintliga expeditionsofficerare. Tjänsten
såsom expeditionsofficer kunde nämligen efter omflyttningen i vissa fall upprätthållas
av en och samme befattningshavare för två avdelningar, under förutsättning
att vissa arbetsuppgifter överfördes på vid avdelningarna placerade
kvinnliga sekreterare. Organisationsundersökningarna i vad avsåge kontorspersonalen
vid försvarsstaben hade utmynnat i att varje avdelning borde fast
tilldelas endast oundgängligen erforderlig kontorspersonal för brådskande utskrifter
m. m., medan återstående skrivgöromål borde utföras vid en särskild
skrivcentral. De föreslagna kvinnliga sekreterarna skulle lia följande
arbetsuppgifter, nämligen att utföra vederbörande avdelnings skrivarbete i
den utsträckning arbetstiden medgåve, upptaga stenogram, taga emot besökande,
svara i telefon, vidarebefordra meddelanden, lämna uppgift örn avdelningens
personal m. m., taga emot och avsända avdelningens skrivelser, vid
behov rekvirera skrivhjälp och stenograf i skrivcentralen samt lämna rapport
till personaldetaljen över personalens sjukdom, semester och övrig tjänstledighet
enligt arbetsordningens bestämmelser. Under åberopande av vad
sålunda anförts har försvarsstabschefen föreslagit sådan utökning av stabens
kontorspersonal, att denna skulle komma att utgöras av sammanlagt 21 kanslibiträden
i lönegrad A 7 och 12 kontorsbiträden i lönegrad A 4. Härutöver har
räknats med anställande av extra personal enligt hittills tillämpade grunder,
medan däremot någon extra ordinarie kontorspersonal icke avsetts skola
finnas anställd i staben. Ifrågavarande personal vore enligt försvarsstabschefens
mening oavsett beredskapsförhållandena oundgängligen erforderlig.

Försvarets civilförvaltning har anfört bland annat följande.

Den av försvarsstabschefen föreslagna personalorganisationen skilde sig
i fråga örn personalens fördelning å såväl lönegraden som anställningsformer
helt från vad som eljest vore brukligt inom statsförvaltningen. Normalt brukade
vid statens verk och inrättningar — förutom ett antal extra biträden
(rekryteringspersonal och tillfälligt anställda) — i varje biträdesgrad finnas
såväl ordinarie som extra ordinarie tjänstemän. Befattningarnas fördelning
på lönegrader vore helt beroende på arten och omfattningen av de göromål,
vilka vore förenade med befattningarna. I allmänhet plägade ett större antal
biträden vara anställda i de lägre lönegraderna och ett relativt mindre antal
i de högre lönegraderna. Huruvida den av försvarsstabschefen avsedda rationaliseringen
av kontorsarbetet, vilken åtgärd i och för sig syntes på allt sätt
böra underlättas, borde föranleda ett sådant avsteg från tillämpning av gängse
principer i fråga örn lönesättningen för kontorspersonalen som ett bifall till

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreliggande förslag skulle innebära, syntes svårbedömligt. Att även fortsättningsvis
såväl ordinarie som extra ordinarie anställningsform borde utnyttjas
för den vid staben anställda kontorspersonalen syntes dock klart, liksom ock
att ett visst antal tjänster borde kunna inplaceras i 2:a lönegraden. Riktigheten
av den för avdelningssekreterarna föreslagna placeringen i 7:e lönegraden
vore givetvis beroende av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som ansåges böra påläggas envar av dessa befattningshavare. Enbart de i
försvarsstabschefens framställning återgivna bestämmelserna härutinnan gåve
knappast stöd för en så hög lönegradsplacering. Enligt från försvarsstaben
inhämtade upplysningar skulle emellertid sekreterarna bland annat i stor utsträckning
på grundval av kortfattade anvisningar självständigt utforma vederbörlig
avdelnings utgående skrivelser, ombesörja samråd med andra avdelningar
inom försvarsstaben och försvarsgrensstaberna samt vid förfrågningar
kunna lämna besked om ärendenas innehåll och den behandling de erhållit.
Det ville synas civilförvaltningen, som örn berörda göromål skulle innefatta
moment, vilka finge anses kvalificera för den föreslagna löneställningen.
Emellertid syntes det kunna ifrågasättas, örn dessa tjänster på samtliga försvarsstabens
i framställningen angivna expeditioner och avdelningar bleve av
lika krävande art. Utan att närmare ingå på frågan, varest en lägre lönegradsplacering
skulle kunna vara tillfyllest, ville det dock förefalla, som örn en
begränsning av antalet kanslibiträden med 5 i förhållande till det av försvarsstabschefen
beräknade antalet, 21, borde vara möjlig. Härigenom skulle antalet
kanslibiträden vid staben komma att bliva ungefär hälften av totala
antalet ordinarie och extra ordinarie biträden. För avdelning, som sålunda
icke skulle erhålla någon kanslibiträdesbefattning, syntes i stället böra beräknas
en befattning såsom kontorsbiträde. -— En uppdelning av kansli- och
kontorsbiträdestjänstema å ordinarie och extra ordinarie befattningar syntes
vidare böra ske, varjämte vissa befattningar, exempelvis i skrivcentralen,
syntes kunna inplaceras i 2:a lönegraden. — Ehuru försvarsstabschefen räknat
med att även för fredstid viss extra kontorspersonal skulle behöva anställas
vid staben, syntes medel härför icke — såsom borde ske — ha beräknats
under förevarande anslag.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört, att inrättande
av någon ytterligare ordinarie befattning i kanslibiträdes- eller kontorsbiträdesgrad
icke för närvarande kunde tillstyrkas med hänsyn till bland
annat ovissheten rörande frågan, örn försvarsstaben jämväl i fredstid komme
att bibehållas vid sin nuvarande omfattande organisation. Beträffande ifrågasatt
förbättrad löneställning för vissa kontorsbiträden syntes detta spörsmål
i första hand böra prövas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. I nuvarande
läge ansåge sig lönenämnderna fördenskull kunna förorda endast att
för tillgodoseende av försvarsstabens omedelbara behov av biträdespersonal
förslagsvis 4 skrivbiträdesbefattningar i lönegrad MEo 2 skulle utbytas mot
samma antal kontorsbiträdesbefattningar i MEo 4.

2. Omorganisation av försvarsstabens fotoanstalt.

Fotoanstaltens personal utgöres för närvarande av 1 på försvarsstabens
personalförteckning upptagen beställningshavare i lönegraden Oa 4
eller Oa 3, 1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet i lönegrad A 30,
numera upptagen å övergångsstat, 1 ingenjör i lönegrad MEo 21, 1 arbetsförman
av 1. klass i lönegrad MEo 12, 1 arbetsförman av 2. klass i lönegrad

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

MEo 10 samt 1 fotograf i lönegrad MEo 8. För budgetåret 1944/45 har därjämte
medgivits anställande av ytterligare en ingenjör mot ersättning i ett
för allt av 750 kronor för månad samt av 2 kopister i lönegrad MEx 4. Å
anstalten tjänstgör vidare 1 kompaniofficer på aktiv stat ur armén, marinen
eller flygvapnet samt 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Chefen för försvarsstaben har närmare preciserat fotoanstaltens i fred tillkommande
uppgifter så, att anstalten skulle handhava utbildning av bildspaningsofficerare,
målbildsläsare, fotoofficerare, chefer för fältlaboratorier, fototekniker,
fotobiträden, markspaningsfotografer och fjärrbildspanare samt undervisning
i bildläsning och praktisk tillämpning av fototjänst vid vissa militära
skolor m. m., lämna biträde åt de militära förvaltningarna vid konstruktion,
anskaffning, kontroll, besiktning och teknisk provning av fotomateriel, utöva
kontinuerlig övervakning av att för armén anskaffad fotomateriel liölles i gott
stånd och successivt kompletterades i enlighet med teknikens framsteg, ombesörja
utarbetande i samarbete med de militära myndigheterna av krigsmässiga
metoder för fototjänsten i fält, avseende bland annat snabbframställning
av fotokartor samt laboratoriearbete i samband med bildspaning och
teknisk bearbetning av material för fotografisk underrättelsetjänst, i samråd
med vederbörande förvaltningar och staber utarbeta föreskrifter rörande fotomaterielens
handhavande och vård samt instruktioner för fototjänstens praktiska
tillämpning, framställa bildmaterial för undervisningsändamål vid militära
skolor och förband, utföra fotografiska och fotogrammetriska arbeten för
militära staber, förvaltningar och förband, fotografiskt förbereda maskeringsåtgärder
och kontroll av verkställda maskeringsarbeten, föra försvarets centrala
flygbildsregister ävensom kontinuerligt följa fotografi ens och fotogrammetriens
allmänna utveckling. Med hänvisning härtill har försvarsstabschefen
föreslagit, att fotoanstalten måtte såsom en avdelning inom försvarsstaben
under den militäre chefen såsom avdelningschef organiseras på en
personaldetalj, en bildspaningsdetalj, en fotogrammetrisk detalj, en fotografisk
detalj och en tryckeridetalj. Under den fotogrammetriska detaljen
skulle sortera anstaltens fototekniska laboratorium, försvarets centrala
flygbildregister och negativarkiv samt under den fotografiska detaljen anstaltens
fotografiska laboratorium ävensom den optiska laboratorieverksamheten.
Direkt under avdelningschefen skulle dessutom sortera expedition,
materieluppbörd och materialförråd. Såsom detaljchefer för personal- och
bildspaningsdetaljerna skulle tjänstgöra officerare samt för fotogrammetriska
och fotografiska detaljerna ingenjörer. Tryckeridetaljen skulle vara underställd
chefen för personaldetaljen. I anslutning härtill har försvarsstabschefen
framlagt följande förslag till personalorganisation för anstalten, av
förslagsställaren betecknat såsom ett minimum.

Såsom avdelningschef vid försvarsstaben och chef för anstalten borde beräknas
en beställningshavare på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 5 eller
Oa 4. Såsom detaljchefer för personal- och bildspaningsdetaljerna borde avses
2 vid försvarsstaben tjänstgörande kompaniofficerare, den ene ur armén
och den andre ur armén, marinen eller flygvapnet. För expedition, materiel -

251

Kungl. Majda proposition nr 170.

uppbörd och materialförråd borde liksom hittills avses 1 pensionerad underofficer
med arvode motsvarande nettolönen enligt löneklass UO 7. Såsom
detaljchef för fotogrammetriska detaljen föresloges 1 fototeknisk ingenjör i
lönegraden Ca 26 och som detaljchef för fotografiska detaljen en fotokemisk
ingenjör i lönegraden Ca 24. Vid fototekniska laboratoriet erfordrades en laborant
tillika flygfotograf, i lönegraden MEo 15 samt vid anstaltens fotografiska
laboratorium och optiska verksamhet liksom nu 1 arbetsförman av 1. klass
i lönegraden MEo 12 och 1 arbetsförman av 2. klass i MEo 10 samt 2 kontorsbiträden
(kvinnliga kopister) i lönegraden MEo 4 (för närvarande i MEx 4).
Vid centrala flygbildregistret borde såsom hittills placeras 1 kontorsbiträde
å försvarsstabens stat i lönegraden A 4. De båda föreslagna ingenjörsbefattningarna
vore avsedda att ersätta de för närvarande på försvarsstabens personalförteckning
upptagna, för anstalten avsedda befattningarna i lönegraderna
A 30, vars nuvarande innehavare under år 1946 avginge med pension, och
MEo 21.

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig dela försvarsstabschefens uppfattning,
att en fastare personalorganisation för ifrågavarande ändamål borde
komma till stånd. Beträffande förslagets detaljer hade ämbetsverket intet annat
att erinra än att ämbetsverket ifrågasatte, huruvida icke de båda föreslagna
ingenjörsbefattningarna tills vidare borde uppföras såsom extra ordinarie eller,
örn ordinarie anställning skulle ifrågakomma, huruvida de icke borde hänföras
till löneplan A i stället för till löneplan Ca.

Allmänna lönenämnden och för svar sväsendets lönenämnd ha anfört, att
nämnderna i avsaknad av erfarenhet rörande omfattningen av fotoanstaltens
verksamhet under fredstid ansåge anledning knappast föreligga att nu företaga
en höjning av löneställningen för anstaltens chef. Med hänsyn till den
utveckling, som på senare tid skett i fråga örn fototeknikens användning för
olika krigsändamål, hade lönenämnderna ej något att erinra mot förslaget att
inrätta två särskilda ingenjörsbefattningar vid anstalten. För dessa båda
ingenjörer syntes dock befattningar i lönegraden MEo 24 kunna vara tillfyllest.
Slutligen ha lönenämnderna, under erinran att befattningarna som
flygfotograf vid rikets allmänna kartverk samt såsom stabsfotograf vid försvarsstaben
hänförts till 15:e lönegraden, tillstyrkt den föreslagna lönegradsplaceringen
av laboranten, tillika flygfotografen.

I förevarande sammanhang må framhållas, att frågan om gränsdragningen
mellan försvarets fotoanstalt och rikets allmänna kartverk
i vad avser kartframställning samt vissa andra spörsmål rörande kartverkets
uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet de senaste
åren i olika sammanhang aktualiserats. Sålunda har överbefälhavaren i skrivelse
till Kungl. Majit den 11 december 1942 ifrågasatt, huruvida kartverkets
nuvarande organisation och ställning till försvarsväsendet vore ur krigsberedskapssynpunkt
tillfredsställande, samt anhållit örn närmare utredning av
denna fråga. I samband därmed har överbefälhavaren framhållit såsom ett
ur försvarets synpunkt starkt önskemål, att kartverket åter skulle anknytas
till försvarsväsendet. Yad särskilt angår den fotogrammetriska verksamheten
har överbefälhavaren i berörda skrivelse anfört, att en ändamålsenlig orga -

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nisation av denna verksamhet förutsatte, att kartverket anknötes till försvarsväsendet.
För den händelse kartverkets fotogrammetriska byrå kunde sammanföras
med försvarsstabens fotoanstalt, skulle personal och apparatur bliva
mera rationellt utnyttjade och produktionskapaciteten ökas.

Kartverket har i utlåtande över överbefälhavarens framställning bemött
de av överbefälhavaren anförda synpunkterna. Vad särskilt angår den fotogrammetriska
verksamheten vid kartverket och fördelarna av dess sammanförande
med motsvarande verksamhet vid försvarsstabens fotoanstalt har
kartverket ansett en sådan sammanslagning icke önskvärd med hänsyn till
dess verkningar för kartverksamheten i stort. Fotogrammetrien spelade för
kartverket stor roll såsom underlag för alla inom verket framställda kartor,
och för undvikande av dubbelorganisation borde därför, i den mån arbetskapaciteten
inom verksamhetsområdet ur militär synpunkt ansåges böra vidgas,
denna utvidgning ske vid kartverket.

I ett av expeditionschefen G. A. Bouveng i egenskap av inom jordbruksdepartementet
tillkallad utredningsman den 7 oktober 1944 avgivet betänkande
med förslag rörande vissa med rikets ekonomiska kartläggning sammanhängande
spörsmål m. m. har framhållits, att genom den utvidgning av fotoanstaltens
arbetsuppgifter i vad angår fotokartläggningen, som under senare
år ägt rum, tillskapats en viss, låt vara tillfällig, dubbelorganisation. I nuvarande
tidsläge med dess ständigt skiftande krav på militära kartor syntes
den vid fotoanstalten bedrivna fotokartläggningen -— vilken enligt utredningsmannens
mening läge något vid sidan örn anstaltens huvudsakliga verksamhet
— få anses utgöra ett önskvärt komplement till kartverkets motsvarande
verksamhet för militära ändamål. Nämnda krav medförde ock ett nödtvunget
avkall på eljest ur statsfinansiell synpunkt oeftergivlig rationalisering
av ifrågavarande verksamhetsområde. Annorlunda ställde sig saken enligt
utredningsmannens mening vid en övergång till fredliga förhållanden. Angeläget
vore därför, att en utredning komme till stånd med syfte att uppdraga
gränserna för fotoanstaltens uppgifter i fråga om kartframställning och att i
övrigt reglera förhållandena härvidlag mellan kartverket och anstalten. I
yttrande över berörda betänkande har överbefälhavaren efter att ha redogjort
för fotoanstaltens nuvarande organisation framhållit, att frågan örn nämnda
gränsdragning lämpligen borde lösas i samband med de mera omfattande utredningar
rörande landets kartproblem, som borde komma till stånd.

Efter remissbehandlingen äro de av utredningsmannen framlagda förslagen
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. MiHtärassistenter i chefsbefattning.

Såsom militärassistenter i chefsställning avses för närvarande vid vardera
av järnvägsstyrelsen och rikets allmänna kartverk 1 överstelöjtnant eller major
samt vid vardera av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen ävensom
civilförsvarsstyrelsen 1 major, medan vid generalpoststyrelsen tjänstgör
en kommenderad officer och vid vattenfallsstyrelsen en pensionerad officer
med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Försvarsstabschefen har

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nu hemställt, att från och med budgetåret 1945/46 militärassistenterna vid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen samt civilförsvarsstyrelsen
måtte upptagas i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 (överstelöjtnant eller major). Såsom
skäl för förslaget har anförts, att dess genomförande skulle vidga rekryteringsbasen
och öka möjligheten att bevara kontinuiteten i berörda befattningar.
Något sakligt skäl att med hänsyn till betydelsen för försvaret placera
militärassistenterna i exempelvis väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
telegrafstyrelsen lägre än militärassistenten vid kartverket förelåge icke ur
de synpunkter försvarsstabschefen företrädde. Försvarsstabschefen har vidare
åberopat, att telegrafstyrelsen uttalat sin anslutning till anförda synpunkter
samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del tillstyrkt förslaget och
därvid framhållit bland annat, att styrelsens ämbetsområde genom vägväsendets
förstatligande i avsevärd omfattning utökats, i samband varmed också
verksamheten inom styrelsens militäravdelning blivit av större betydelse,
närmast jämförlig med järnvägsstyrelsens militärbyrå.

4. Uppförande på aktiv stat av beställningar såsom militärassistenter vid telegrafverkets
distrikt.

Å försvarsstabens stat äro upptagna 5 arvoden motsvarande nettolön i
löneklass Oa 10 för pensionerade officerare, tjänstgörande såsom militärassistenter
vid telegrafverkets distrikt. I sin framställning med medelsäskanden
för innevarande budgetår hemställde försvarsstabschefen, att 2 av
berörda arvodesbefattningar måtte indragas och ersättas med 2 beställningar
på signaltruppernas stat i lönegraden Oa 3. Försvarsstabschefen har nu hemställt,
att detta förslag, som tidigare icke vunnit bifall, måtte upptagas till
förnyad omprövning. Utöver vad försvarsstabschefen tidigare anfört i denna
fråga har nu framhållits bland annat, att på de vid telegrafverkets distrikt
tjänstgörande assistenterna ställdes krav på kunskap även örn modern krigsorganisation
och taktik, vilka krav i regel icke kunde uppfyllas av pensionerade
officerare, att den fortsatta tekniska utvecklingen komme att ställa allt
större krav på samarbete mellan militär myndighet och telegrafverket och
en grundligare kunskap från militär sida örn verkets permanenta nät samt
att det i varje fall under nu rådande förhållanden visat sig synnerligen svårt
att erhålla personal ens med de mycket anspråkslösa kvalifikationer, som
nu måste uppställas på ifrågavarande militärassistenter.

5. Militärassistenter vid länsstyrelserna

Genom beslut den 14 september 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt cheferna
för försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen att, med beaktande av vad som
anförts i riksdagens skrivelse 1944:472 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45, gemensamt undersöka
dels huruvida i gällande personalförteckning upptagna officerare å aktiv
stat kunde i någon utsträckning placeras i tjänstgöring å försvarsavdelning i
länsstyrelse, dels ock huruvida för ytterligare något eller några län utöver
vad i riksdagens nyssnämnda skrivelse förutsatts kunde utan eftersättande

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av civilförsvarets intressen avses pensionsavgångna officerare. I sin förenämnda
skrivelse den 30 oktober 1944 har chefen för försvarsstaben anmält
resultatet av den enligt berörda uppdrag gjorda undersökningen. Beträffande
förstnämnda spörsmål har försvarsstabschefen på anförda skäl uttalat att,
även om beredskapen upphörde, en ytterligare ökning av antalet utom förbanden
kommenderade officerare icke kunde äga rum utan att kaderökning
samtidigt komme till stånd. Yad anginge sistnämnda spörsmål utmynnade
undersökningen i att det ur civilförsvarets synpunkt vore nödvändigt att i
det stora flertalet län placera aktiva officerare såsom militärassistenter. Möjligen
kunde, örn så av statsfinansiella skäl ansåges nödvändigt, pensionsavgångna
officerare placeras såsom militärassistenter — förutom, såsom i 1944
års riksdagsbeslut förutsatts, i Gotlands och Blekinge län — jämväl i Jönköpings
och Kronobergs län. Med angivna utgångspunkter skulle den ytterligare
kaderökning, som bleve nödvändig för genomförande av 1944 års beslut
rörande civilförsvaret i vad avser militärassistenter i länsstyrelserna, uppgå
till 14 (eventuellt 16) kaptensbeställningar. Enligt vad i riksdagens förut
nämnda skrivelse framhållits borde den nya organisationen vara helt genomförd
inom två år. Trots de stora betänkligheter, som ett ytterligare uppskov
med civilförsvarsorganisationens genomförande innebure, ansåge sig försvarsstabschefen
böra biträda ett av chefen för armén framlagt förslag örn fördelning
av den erforderliga kaderökningen med 7 officerare på vartdera av budgetåren
1945/46 och 1946/47. På annat sätt kunde icke det viktiga och av riksdagen
särskilt understrukna kvalitetskravet upprätthållas. Under åberopande
härav har försvarsstabschefen för budgetåret 1945/46 föreslagit, att på försvarsstabens
personalförteckning måtte uppföras ytterligare 7 kaptener, militärassistenter,
i lönegraden Oa 3 samt att motsvarande minskning av antalet
arvodestjänster vid länsstyrelserna måtte ske, varvid dock de 5 arvodestjäns
terna med högre arvoden borde kvarstå.

6. Regementsofficer till överbefälhavarens förfogande för handläggning av forskningsärenden I

propositionen 1944: 293 angående inrättande av försvarets forskningsanstalt
föreslogs, att till överbefälhavarens förfogande vid fullgörandet av
de i förenämnda proposition närmare angivna, på överbefälhavaren ankommande
samordnande uppgifterna på forskningsområdet skulle ställas en regementsofficer,
vilken borde ingå i överbefälhavarens personliga stab. Någon
ökning av officerskadern skulle ej föranledas härav, enär den för innevarande
budgetår å personalförteckningen för kemiska anstalten uppförda beställningen
för en överstelöjtnant eller major, styresman, å aktiv stat med arvode
motsvarande lönen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 kunde överflyttas och disponeras
för ändamålet. Mot vad sålunda föreslagits gjorde riksdagen ej erinran
(skrivelse 1944:498).

7. Överflyttning av viss förvaltningspersonal till arméns fortifikationsförvaltning.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) uppdragit
åt arméns fortifikationsförvaltning att till närmare övervägande upp -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 255

taga frågan om överflyttning av viss för förvaltningen av militärstabsbyggnaden
i Stockholm avsedd personal, nämligen vice värden (arvode 2 400 kronor),
1 maskinist i lönegrad A 12, 1 eldare av 1. klassen i lönegrad A 7 och 1
eldare av 2. klassen i lönegrad MEo 5, från försvarsstabens stat till fortifikationsförvaltningens
stat samt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46
framlägga de förslag, som kunde föranledas därav, har chefen för försvarsstaben
nu föreslagit häremot svarande minskning av staten för försvarsstaben.

Beträffande för svar sväsendets radioanstalt har chefen för anstalten i särskild
skrivelse framlagt anslagsäskanden för nästa budgetår.

Det av försvarsstabschefen framlagda förslaget att för rationalisering
av expedition stjänsten överflytta vissa arbetsuppgifter från militär
personal till kvinnliga befattningshavare torde i och för sig vara ett steg i
rätt riktning. Såsom civilförvaltningen framhållit skiljer sig emellertid den
föreslagna personalorganisationen i fråga om personalens fördelning å såväl
lönegrader som anställningsformer avsevärt från vad som eljest är brukligt
inom statsförvaltningen. Till en del sammanhänger detta med arten av de
arbetsuppgifter, som avsetts skola anförtros åt mera kvalificerade kvinnliga
befattningshavare. Jag håller dock före, att personalförslaget bör kunna
underkastas vissa beskärningar. Jag vill vidare erinra örn att hithörande
spörsmål nära beröra de uppdrag, som anförtrotts åt två på föredragning av
chefen för finansdepartementet tillsatta utredningar, nämligen 1944 års personalutredning
och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Ett genomförande
nu av det framlagda förslaget i huvudsakliga delar skulle enligt min
mening kunna komma att föregripa de resultat, till vilka berörda utredningar
kunna leda. Utan att så behöver ske synes mig dock möjligt att redan nu
tillstyrka en mera begränsad förstärkning av ifrågavarande kontorspersonal.
Därest personalökningen sker successivt, vinnes även ökad möjlighet att
rekrytera de nya befattningarna med kvalificerade krafter inom eller utom
staben. Jag anser mig sålunda kunna förorda, att från och med nästkommande
budgetår inom försvarsstaben inrättas ytterligare 4 kanslibiträdesbefattningar,
av vilka 2 i lönegrad A 7 och 2 i lönegrad MEo 7, samt att i samband
därmed antalet kontorsbiträden i MEo 4 minskas med 2 och antalet
skrivbiträden i MEo 2 likaledes minskas med 2.

I enlighet med civilförvaltningens förslag anser jag vidare, att under förevarande
anslag böra beräknas medel för anställande under fredstid av extra
kontorspersonal. För sådant ändamål torde böra beräknas ett belopp av
25 000 kronor. Jag förutsätter, att belastningen å arméns avlöningsanslag och
å förskottsstaten för försvarsväsendet i motsvarande mån minskas.

I förevarande sammanhang torde en för pensionerad officer avsedd befattning
med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10, nu disponerad
för kommendanten vid försvarsstaben, kunna indragas från och med ingången
av nästa budgetår. Under fredsförhållanden torde de med sistnämnda syssla
förenade göromålen kunna bestridas i annan ordning. Innan beslut örn fortsatt
utökning av försvarsstabens kontorspersonal fattas, synes frågan om möj -

Departements chefen.

256

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

ligheterna till en ytterligare minskning av den för expeditionsgöromål avsedda
pensionerade personalen i arvodesbefattning böra övervägas.

Vad angår den föreslagna omorganisationen av försvarsstabens
fotoanstalt finner jag åtskilliga skäl tala för en fastare reglering av personalorganisationen
vid densamma. Såsom av den föregående redogörelsen
framgår kan emellertid en klar avgränsning av fotoanstaltens uppgifter i fråga
örn kartframställning gentemot motsvarande på rikets allmänna kartverk ankommande
arbetsuppgifter icke anses vara för handen. Innan slutlig ståndpunkt
tages till förevarande organisationsfråga, synes antydda spörsmål böra
närmare klarläggas. I ett särskilt hänseende har jag emellertid funnit mig
redan nu kunna fatta ståndpunkt till hithörande frågor. Det av mig i det föregående
framlagda förslaget örn ordnande av tryckningsverksamheten inom
försvaret m. m. innebär nämligen bland annat, att försvarsstabens nu till
fotoanstalten förlagda tryckeri skall sammanföras med vissa vid andra myndigheter
förefintliga s. k. hjälptrycksanläggningar till ett försvarets tryckeri,
vilket med tillhörande bokbinderi skall anknytas till arméns intendenturförråd
i Stockholm. Då den för närvarande å övergångsstat vid försvarsstaben
uppförde föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet först under
budgetåret 1946/47 torde komma att avgå från sin befattning, synes mig icke
heller av sådan anledning nödvändigt att nu taga ståndpunkt till frågan örn
anstaltens fredsmässiga organisation. Med hänsyn till vad jag sålunda framhållit,
finner jag mig icke kunna nu förorda de av försvarsstabschefen framlagda
personalförslagen i vidare mån än att medel synas böra beräknas för
uppförande av de båda redan nu vid anstalten tjänstgörande kopisterna i lönegrad
MEo 4. Yad angår förslaget att till anstaltens förfogande ställa ytterligare
en kompaniofficer på aktiv stat vill jag framhålla, att någon kaderökning
för sådant ändamål icke nu kan av mig tillstyrkas. Därest möjlighet
visar sig föreligga att utan sådan ökning till anstalten kommendera en kompaniofficer,
har jag emellertid intet att däremot erinra.

Yad angår frågan örn ändrad löneställning för vissa militärassistenter
i chefsställning vid en del centrala ämbetsverk vill jag erinra, att hithörande
spörsmål såvitt angår militärassistenterna vid telegrafstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen så sent som föregående år voro föremål för
reglering. Med hänsyn härtill och då ej heller i övrigt synas mig ha förekommit
sådana omständigheter, som böra föranleda en ändring i hithörande
hänseenden, finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande förslag.
I fråga örn de vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande militärassistenterna
finner jag vad av försvarsstabschefen anförts icke innefatta tillräckliga
skäl för mig att frångå den ståndpunkt jag intog vid framläggandet av propositionen
1944: 185. Jag ansluter mig till försvarsstabschefens förslag örn att
i sammanhang med civilförsvarets ordnande på försvarsstabens personalförteckning
skola uppföras ytterligare 7 kaptener, avsedda såsom militärassistenter
vid vissa länsstyrelser. Såväl dessa som de genom beslut av 1944 års
riksdag inrättade motsvarande beställningarna böra liksom redan tidigare å försvarsstabens
personalförteckning uppförda, för militärassistenter avsedda kap -

Kungl. Majda proposition nr 170. 257

tensbeställningar vara förenade med arvode motsvarande lön i lönegrad Oa 3.
Harav föranledda andringar i personalförteckningen torde nu böra vidtagas.

1enlighet med riksdagens förenämnda beslut (skrivelse 1944:498) bör den
hittills å personalförteckningen för försvarsväsendets kemiska anstalt uppförda
beställningen för överstelöjtnant eller major å aktiv stat med arvode
motsvarande lonen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 överflyttas till försvarsstabens
personalförteckning. Enligt de för försvarsstabens regementsofficerare i
övrigt tillämpade grunderna bör denna beställning tillsättas medelst fullmakt.

id bifall till det förslag örn ändrad benämning av underofficerare i lönegraden
UO 3, som jag framlägger i det följande under punkt 18, bör regementskassoren
vid försvarsstaben benämnas förvaltare.

lill spörsmälet örn överflyttning av viss förvaltningspersonal
från försvarsstaben till arméns fortifikationsförvaltning har jag angivit min
ståndpunkt vid behandlingen av avlöningsanslaget för sistnämnda myndighet
basom jag vid anmälan i särskild proposition av frågan örn ordnandet av
filmverksamheten inom försvaret anfort, böra två vid försvarsstaben nu inrattade
befattningar som stabsfotografer i lönegrad MEo 15 indragas från och
med nasta budgetår.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan örn
reglering av vissa militära arvoden, bör för försvarsstabens vidkommande
räknas med stabsarvoden till ett antal av 28.

Vid bifall till vad i det föregående föreslagits bör den i avlöningsstaten för
försvarsstaben uppförda anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu förslagsvis 565 500 kronor, okas till 675 000 kronor. Posten till arvoden
till pensionerad personal i arvodesbefattning bör minskas från 302 000 kronor
till 293 000 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, (nu 25 895 kronor) bör minskas med 2 400 kronor, motsvarande
arvodet till vice värden i militärstabsbyggnaden, och med beaktande av vad i
det föregående anförts rörande stabsarvoden uppräknas med 3 360 kronor samt
således sättas till förslagsvis 27 000 kronor. Posten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal (nu 155 000 kronor) bör å ena sidan minskas med 26 000
kronor och å andra sidan ökas med 32 000 kronor. Posten bör således upptagas
med 161 000 kronor. För rörligt tillägg torde böra beräknas 172 000 kronor (nu
405 kronor) • Öyriga utgiftsposter i avlöningsstaten torde böra upptagas med
oforandrade belopp. I enlighet med de principer för avlöningsstatens uppställning,
örn vilka jag i det följande under punkt 18 framlägger förslag bör
dock anslagsposten flygtillägg m. m. för extra ordinarie och extra personal
vid försvarsstabens fotoanstalt utgå och därunder hittills redovisat medelsbehov
inräknas i posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Inkomstposten
bör beräknas till 202 000 kronor (nu 210 000 kronor). För försvarsstabens
del inträder genom dessa ändringar en anslagshöjning med
135 000 kronor till 1 540 000 kronor.

Beträffande beräkningen av lönekostnaderna för försvarsväsendets radioanstalt
för nästa budgetår, utmynnande i förslag till anslagsminskning med
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 17

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

15 000 kronor, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, vilka komma att
tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för försvarsstaben,
med undantag för försvarsväsendets radioanstalt, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Beställning (Befattning) Lönegrad

Ordinarie tjänstemän.

Militär personal.

1 överbefälhavare ........................ Ob 7

1 generalsperson (flaggman) eller överste

(kommendör)............................ Ob 4 eller Ob 2

2 överstar (kommendörer)................ Oa 6

14 regementsofficerare, försvarsattachéer Oa 6 el. Oa 5 el. Oa 4

1 regementsofficer........................ Oa 6 el. Oa 5

11 regementsofficerare, varav 2 militärassistenter
.............................. Oa 5 el. Oa 4

4 majorer, militärassistenter ............ Oa 4

1 major eller kapten .................... Oa 4 el. Oa 3

Anm. Om beställningen innehaves av kapten,
utgår avlöningen i form av arvode.

23 kaptener, militärassistenter, arvoden Oa 3

3 kaptener eller löjtnanter, militärassistenter,
arvoden........................ Oa 3 el. Oa 2

1 förvaltare................................. UO 3

Civil personal.

2 detaljchefer å personalvårdsavdel ningen

................................

3 kanslibiträden........................

1 förste expeditionsvakt ..............

1 expeditionsvakt ........................ A 5

8 kontorsbiträden ........................ A 4

1 telefonist................................ A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet
............................ A 30

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

2 stabsredaktörer ........................ MEo 23

1 ingenjör vid fotoanstalten ............ MEo 21

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarsstaben, med
undantag av försvarsväsendets radioanstalt, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1945/46:

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...............................■.........

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes befattning,

förslagsvis ........................

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........

4. Särskilda löneförmåner för försvarsattachéer
och biträdande försvarsattachéer:

a) Ortstillägg, förslagsvis .. kronor 290 000

b) Barnbidrag, förslagsvis .. » 33 000

c) Utomeuropeiskt tillägg,

förslagsvis ................ » 25 000

d) Bidrag till automobilresor,

förslagsvis ................ » 17 000

e) Förflyttningsbidrag, förslagsvis
.................... » 30 000

f) Prisutjämningstillägg____ » 19 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

6. Börligt tillägg, förslagsvis....................

kronor 675 000
» 293 000

» 27 000

» 414 000

» 161000

» 172 000

Summa kronor 1 742 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ....................... kronor 202 000

Nettoutgift kronor 1 540 000

dels ock till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 2 965 000 kronor.

ARMÉN.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.
[18.] Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .............................. kronor 62 020 800

vid genomförd organisation................................ » 66 779 000

Budgetåret 1942/43 ............................................ » 56 950 000

* 1943/44 ............................................ » 61080 000

* 1944/45 ............................................ » 68 950 000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag).............. » 72 100 000

» 1945/46 {Kungl. Maj.ts förslag).................. s» 70 700 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å

kostnadsramen).............................................. 8 04 420 Q00

I de angivna beloppen ingå icke avlöningar till civil handräckningspersonal.

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 20) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna
ett förslagsanslag av 72 200 000 kronor.

Kungl. Majit har den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 93), dels
ock särskilda personalförteckningar beträffande från anslaget avlönad personal.

Beträffande uppställningen av staterna för försvarsgrenarnas
avlöningsanslag får jag erinra om de förslag till ändringar härutinnan,
som försvarets civilförvaltning framlagt i sin skrivelse den 23 maj 1944 angående
översyn av stater m. m. under riksstatens fjärde huvudtitel. En kortfattad
redogörelse för dessa förslag har lämnats under punkt 20 i statsverkspropositionen,
där även ställning tagits till vissa av dessa förslag. I enlighet
därmed har ur avlöningsstaten för armén utbrutits posten avlöningar till
civil handräckningspersonal och ett särskilt anslag har föreslagits skola för
detta ändamål uppföras å fjärde huvudtiteln. I fråga om ordningen för bestridande
av kostnader för manskaps anställande å civilanställningsstat anförde
jag, att prövningen av 1942 års civilanställningssakkunnigas betänkande
borde avvaktas, innan ställning därtill toges. I proposition till innevarande
års riksdag, nr 154, har framlagts förslag angående ordnande av civilanställning
för avgående fast anställt manskap vid försvaret, varvid under ett särskilt
anslag äskats medel för bestridande av utgifter av denna art. Vidare
har Kungl. Majit i statsverkspropositionen avvisat civilförvaltningens förslag
örn uppförande av särskilda anslag för avlöningar till personal å avgångsstat
och å disponibilitetsstat samt till dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt
manskap.

Vad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har jag, såsom vid anmälan av statsverkspropositionen anfördes, ansett en
översyn erforderlig i fråga örn postens uppdelning i delposter och förutsatt,
att förslag i ämnet skulle framläggas i detta sammanhang. Beträffande denna
anslagspost har försvarets civilförvaltning anfört följande.

Anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal torde icke —- som nu är
fallet —- behöva uppdelas på delposter. För extra ordinarie personal, bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, viss
icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren, viss icke-ordinarie läkarpersonal
vid flygvapnet, betjäningspersonal och musikelever torde Kungl. Majit såsom
hittills kunna fastställa personalförteckningar eller eljest genom bestämmande
av antalet befattningshavare och deras avlöning reglera medelsförbrukningen.
De särskilda delposterna för tillfälligt anställande av tjänstemän
samt för extra sjuksköterskor m. m. torde böra ersättas med föreskrifter
i regleringsbrevet, att för ifrågavarande ändamål visst belopp må utgå av anslagsposten.
I den mån dessa poster och de ytterligare delposter, vari de i
sin tur uppdelats, icke äro högstposter utan betecknats »förslagsvis», ha
till desamma knutits förbud mot överskridande utan Kungl. Majits medgivande.
Med den av civilförvaltningen föreslagna ordningen — därvid Kungl.
Majit på grundval av vad i samband med anslagsäskandena hos riksdagen

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förutsatts själv fastställer beloppens storlek -—- synes det obehövligt att giva
de olika posterna någon motsvarande beteckning. Då den anslagspost, i
vilken de samtliga ingå, är betecknad förslagsvis torde Kungl. Majit vara oförhindrad
att därest så skulle bli oundgängligen erforderligt medgiva att viss
post överskrides. I motsatt fall är medelsförbrukningen givetvis begränsad
till det anvisade beloppet.

I anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra även ingå
de nuvarande anslagsposterna till avlöningar till fänrikar samt till löner till
viss kontraktsanställd civil personal vid marinen och flygvapnet. Beträffande
från dessa poster avlönad personal fastställer Kungl. Majit antalet befattningshavare.
Till samma anslagspost bör även föras den i propositionen
1944:185 föreslagna nya posten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
vilken personal i den mån den är extra ordinarie upptagits i förslag till personalförteckning
för icke-ordinarie personal m. fl.

Den å arméns nuvarande avlöningsstat uppförda posten till stipendier för
underlättande av officersrekryteringen i Boden bör lämpligen hänföras till
samma post som avlöningarna till fänrikar. Civilförvaltningen får erinra örn
att de berörda stipendierna utgå enligt av Kungl. Majit fastställda bestämmelser
med 2 000 kronor till var och en, som efter genomgången krigsskola
erhåller anställning såsom fänrik vid truppförband i Boden. Ehuru kostnaderna
härför även kunde tänkas bestridas från posten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, synes det dock lämpligare, att
stipendierna utgå från samma post som fänrikslönerna.

Vidare har civilförvaltningen, såsom redan i statsverkspropositionen anmärkts,
föreslagit, att anslagsposterna till arvoden till pensionerad personal
i arvodesbefattning samt till arvoden och övriga ersättningar utöver lön till
ordinarie tjänstemän borde ingå i posten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, att avlöningar till volontärer över stat
skulle bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie personal samt
att sjötillägg m. m. och flygtillägg m. m. borde bestridas från den post, från
vilken lönen utginge, eventuellt med särskild bokföring av dessa utgifter.

Såsom i statsverkspropositionen anförts har statskontoret ställt sig tveksamt
till förslaget att sammanföra de tre arvodesposterna till en. Riksräkenskapsverket
har förordat, att i avlöningsstaten intoges en särskild anslagspost
för pensionsarvoden, betecknad förslagsvis. I detta sammanhang har
riksräkenskapsverket även ifrågasatt, huruvida icke omföring av pensionsmedel
från tolfte huvudtiteln till fjärde huvudtitelns avlöningsanslag borde
slopas, enär det syntes olämpligt, att kostnader, som i realiteten utgjorde
regelmässiga avlöningskostnader för försvarsväsendet, på detta sätt komme
att slutligt belasta pensionshuvudtiteln. Förslaget att posten för avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal icke skulle uppdelas på delposter syntes
riksräkenskapsverket innebära en försämring ur såväl redovisnings- som kontrollsynpunkt.
Verket ville därför för sin del förorda, att denna anslagspost
fortfarande uppdelades i delposter med i stort sett samma underrubriker som
de nuvarande.

För egen del vill jag understryka det önskvärda i att uppställningen av försvarsgrenarnas
avlöningsstater förenklas och så vitt möjligt ansluter sig till
den vanligen förekommande uppställningen av sådana stater (normalstaten).

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

En sådan anordning synes mig också möjlig att i huvudsak genomföra genom
att under normalstatens anslagsposter sammanföra olika nu särskilt redovisade
utgiftsändamål av likartad natur. Yad civilförvaltningen i sådant hänseende
föreslagit synes mig i stort sett lämpligt. Dock vill jag föreslå vissa
avvikelser därifrån.

I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att särskilda poster till arvoden
till pensionerad personal i arvodesbefattning böra bibehållas, detta med
hänsyn till intresset av att lättare överblicka kostnaderna för denna vid försvarsgrenarna
mycket omfattande personalgrupp. Till anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän böra överföras jämväl de nu särskilt upptagna
anslagsposterna till avlöningar till personal å avgångsstat och till avlöningar
till personal å disponibilitetsstat. Till indelt manskap vid armén av korprals
och vicekorprals grad utgår, förutom dagavlöning och tillägg därå samt
dyrtids- och kristillägg, särskild årslön från posten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän. Det synes därför ändamålsenligt, att dagavlöning och
dagavlöningstillägg till allt indelt manskap utgår från nämnda post.

Anslagsposterna arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie
tjänstemän samt arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, synas böra sammanslås till en anslagspost, benämnd arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Detta innebär, bland annat,
att förteckningen å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie
tjänstemän icke skulle, såsom hittills skett, fastställas av riksdagen. Några
betänkligheter häremot torde dock icke behöva resas. Från vissa myndigheters
avlöningsanslag, exempelvis universitetens och arméförvaltningens,
utgå arvoden av motsvarande slag utan att förteckning å desamma fastställes
av riksdagen. Dessutom torde få förutsättas, att grunderna för dessa arvodens
utgående (jfr punkt 1) liksom även beräkningen av anslagsposten underställas
riksdagens prövning. Anslagsposten bör, i enlighet med vad under
punkt 1 anförts, upptagas förslagsvis.

Under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra
hänföras jämväl de av civilförvaltningen ej särskilt nämnda kostnaderna för
avlöningar till extra ordinarie underofficerare. Några medel ha hittills icke
beräknats för detta ändamål. Av skäl, som civilförvaltningen anfört, synes
någon uppdelning av ickeordinarieposten på delposter icke behöva ske. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att på grundval av den för riksdagen framlagda
beräkningen av anslagsposten och de bestämmelser som kunna vara
meddelade rörande löneförmåner åt här ifrågavarande personal fastställa
stat för posten. Jag vill erinra, att så sker beträffande ett flertal andra anslagsposter
till avlöningar till icke-ordinarie personal (jfr exempelvis under åttonde
huvudtiteln anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar).

Kostnaderna för sjötillägg m. m. och flygtillägg m. m. böra såsom civilförvaltningen
föreslagit bestridas av den anslagspost, från vilken vederbörandes
lön utgår. Då det synes vara av intresse att erhålla uppgift å storleken av
kostnader av detta slag, böra utgifter av dylik art beträffande alla tre försvarsgrenarna
särskilt för sig bokföras.

Ett slopande, på sätt riksräkenskapsverket ifrågasatt, av omföringen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

263

pensionsmedel från tolfte huvudtiteln till fjärde huvudtitelns avlöningsanslag
kan jag icke förorda. Jag vill erinra, att den år 1942 genomförda regleringen
av arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning icke medförde någon
förändring i det av riksräkenskapsverket angivna hänseendet. I stället för
att pensionen tidigare utbetalades direkt till befattningshavaren tillgodoföres
den nu vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln, varifrån hela
beloppet, pensionen och arvodet, utbetalas.

Såsom ett led i strävandena att förläna försvarsorganisationen en sådan
elasticitet, att förändringar i densamma skulle kunna genomföras utan alltför
stora olägenheter, förordade 1942 års försvarsberedning — utöver vissa av
1941 års försvarsutredning i angivet syfte framlagda förslag — en vidgad
användning av extra ordinarie anställningsform inom det militära
lönesystemet, innebärande bland annat inrättande av extra ordinarie löjtnantsoch
majorsbeställningar (motsvarande), extra ordinarie underofficersbeställningar
i lönegrad UO 3 samt extra ordinarie beställningar för civilmilitära beställningshavare.
Vid ärendets behandling i statsrådet (se propositionen
1942: 210, s. 63 och 64) anförde jag, att jag funnit det nödvändigt att försvarsberedningens
förslag, med hänsyn till de svårigheter av olika slag — rubbningar
i den nuvarande löneawägningen, rekryteringsförhållanden m. m. — som
vore förknippade med dess realiserande, underkastades en mera ingående
prövning, innan ställning kunde tagas till detsamma, något som beredningen
också förutsatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 26 juni 1942, nr 374, uttalat (s. 6 och 8),
att det vore angeläget, att den av mig i utsikt ställda utredningen i ämnet
snarast komme till stånd, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts beslut
den 4 december 1942 krigsrådet E. T. H. Ström att inom departementet
biträda med utredning av hithörande frågor. Till utredningsmannens förfogande
ha sedermera med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande ställts särskilda
militära experter, en för varje försvarsgren.

Efter verkställd utredning har utredningsmannen den 10 januari 1944 avgivit
promemoria angående vidgad användning av extra ordinarie anställningsform
för försvarsväsendets fast anställda personal.

I promemorian, vilken i vanlig ordning varit föremål för remissbehandling,
har — med erinran örn de elasticitetsmoment, som redan nu föreligga inom
försvarsorganisationen — sammanfattningsvis anförts, att, om den beslutade
krigsorganisationen skulle kunna bevaras i avsedd omfattning, några mera
avsevärda vinster i ekonomiskt hänseende knappast syntes stå att vinna
genom att i vidgad omfattning använda extra ordinarie anställningsform vid
försvarsväsendet. Ur prövosynpunkt syntes systemet ej heller ha större betydelse,
åtminstone såvitt anginge militär personal. Även om man icke på
förhand kunde bedöma vilken inverkan ett genomförande av systemet kunde
komma att få på rekryteringen och ej heller behövde räkna med så pass allvarliga
konsekvenser, som de militära experterna befarade, syntes det dock
tillrådligt att gå fram med viss försiktighet och pröva sig fram efter hand
inom värjo särskild grupp, där systemet ansåges böra ifrågakomma.

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Utredningsmannen har därefter närmare behandlat de olika personalgrupper
som berörts av försvarsberedningens förslag, nämligen löjtnanter,
majorer (motsvarande), underofficerare i lönegrad UO 3 samt vissa civilmilitära
beställningshavare. Utredningsmannen har därvid funnit, att en förlängning
av anställningstiden såsom extra ordinarie i anslutning till fänrikstiden
syntes kunna genomföras på det sätt, att fänrikstiden minskades från
normalt 3 till 2 år, varefter vederbörande skulle erhålla extra ordinarie anställning
såsom löjtnant för att efter 2 års dylik anställning i mån av uppkommande
vakans erhålla fullmakt såsom löjtnant. Med hänsyn bland annat
till att de elasticitetsmoment, som redan förelåge inom regementsofficersgraderna,
syntes tillgodose även långtgående krav på att snabbt och effektivt
kunna nedskära kadern, ansåge utredningsmannen tveksamt, örn extra ordinarie
anställningsform lämpligen borde komma till användning beträffande
beställningshavare i nämnda grader. Utredningsmannen ansåge icke heller
skäl vara för handen att inrätta extra ordinarie beställningar för underofficerare
i lönegrad UO 3.

I fråga örn vissa civilmilitära beställningar har utredningsmannen framlagt
förslag örn extra ordinarie anställningsform, vilka motiverats främst ur
prövningssynpunkt. Enär de synpunkter, som utredningsmannen härutinnan
anfört, numera torde vara tillgodosedda genom av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärder,
synes anledning icke föreligga att i detta sammanhang ytterligare
beröra utredningsmannens förslag rörande den civilmilitära personalen.

I de över utredningsmannens promemoria avgivna remissutlåtandena ha
från de militära myndigheternas sida främst av rekryteringsskäl anförts betänkligheter
mot en vidgad användning av extra ordinarie anställningsform
inom försvarsväsendet. Även försvarets civilförvaltning har ställt sig avvisande
härtill. Däremot ha statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd
uttalat sig för en utvidgning av den extra ordinarie anställningsformen.

För egen del vill jag framhålla, att försvarets personalorganisation redan
nu innehåller ett flertal elasticitetsmoment av betydelse. Jag vill här särskilt
påpeka, att ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättes
med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare
i reserven. Vidare må erinras om att fänrik tillsättes i extra ordinarie
anställning i stället för såsom tidigare efter viss prövotid såsom ordinarie
beställningshavare. Ett antal arvodesbefattningar samt icke-ordinarie civila
befattningar, som under alla förhållanden är erforderligt, kan vid förefallande
behov bestridas av officerare och underofficerare på aktiv stat. Den stora
årliga avgången av personal på aktiv stat medför -— såsom närmare framgår
av den nu föreliggande utredningen — möjligheter att relativt snabbt nedskära
kadern genom vakanssättning av ledigblivna beställningar. Möjligheter
föreligga slutligen att förtidspensionera beställningshavare enligt bestämmelserna
i vederbörligt pensionsreglemente.

En vidgad användning av den extra ordinarie anställningsformen beträffande
försvarets aktiva personal kan befaras medföra ogynnsamma konsekvenser
med avseende å personalrekryteringen och bör därför komma i fråga

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

allenast i den mån de kunna beräknas medföra beaktansvärda fördelar ur
elasticitetssynpunkt eller ock äro motiverade med hänsyn till att personalen,
innan denna beredes fast anställning eller befordras till mera ansvarsfulla
beställningar, bör prövas under erforderlig tid.

Av den verkställda utredningen framgår, att behov av åtgärder i angiven
riktning icke kan anses föreligga ur prövningssynpunkt. Då därtill kommer
att de ifrågasätta åtgärderna skulle komma att få en relativt begränsad betydelse
ur elasticitetssynpunkt, anser jag mig icke kunna förorda desammas
genomförande.

I årets statsverksproposition lämnade jag en orientering rörande rationaliserings-
och besparingsarbetet inom försvarets fredsorganisation. Jag omnämnde
däri även den verksamhet på området, som bedrives av försvarets
centrala organisationskommitté, samt anmälde, att jag från kommittén inhämtat,
att förslag rörande ny organisation av vissa matinrättningar
inom försvaret syntes vara att vänta i början av innevarande år.

I skrivelse den 16 februari 1945 har statens organisationsnämnd anfört,
att de hittills vunna erfarenheterna vid de av organisationskommittén bedrivna
undersökningarna vid Älvsborgs regementes matinrättning borde, med
hänsyn till de besparingar, som borde kunna ernås, så snart ske kunde tillgodogöras
vid arméns övriga matinrättningar. Undersökningarna hade givit
vid handen, att den personal, som vid undersökningarnas början sysselsattes
i matinrättningen vid Älvsborgs regemente, nämligen i arbetsledningen tre
husmödrar och en matsalsfurir, samt därjämte 28 kvinnliga köks- och servisbiträden
och 16 man värnpliktig handräckningspersonal, kunde begränsas till
två husmödrar i arbetsledningen samt därutöver endast 32 personer. Dessa
begränsningar beräknades medföra en årlig besparing av i runt tal 34 000
kronor. Med bifall till av organisationsnämnden i skrivelsen gjord framställning
har Kungl. Majit uppdragit åt nämnden att vidtaga de rationaliseringsåtgärder
vid arméns matinrättningar, som syntes möjliga med stöd av de
vunna erfarenheterna.

Såsom framgår av organisationsnämndens skrivelse ha erfarenheterna från
de undersökningar beträffande personalbehovet vid matinrättningarna, som
gjorts vid det av nämnden utvalda typförbandet, givit vid handen, att väsentliga
begränsningar i detta personalbehov böra kunna göras. Då undersökningarna,
vilka tillika bedrivas vid marinen och så snart ske kan böra företagas
jämväl vid flygvapnets förband, ännu icke äro avslutade, räknar jag icke med
att inskränkningar i de nu gällande personalstaterna kunna vidtagas redan
från nästa budgetårs början. Dessa stater synas, vad kökspersonal beträffar,
böra betraktas såsom högststater, vilka böra begränsas i den mån genomförda
undersökningar ge vid handen att så är möjligt. I avbidan på närmare erfarenhet
rörande möjligheterna att till förband där behov föreligger av att nyanställa
kökspersonal — exempelvis vid Skånska kavalleriregementet och Hälsinge
flygflottilj — överföra sådana befattningar från andra förband, vilka
finnas överflödiga vid organisationsundersökningarna, räknar jag i allmän -

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

het icke med någon utökning av personal vid arméns och flygvapnets matinrättningar
för nästa budgetår. Vissa nya husmodersbefattningar ha dock
upptagits, enär de av organisationsnämnden ansetts erforderliga.

Den utökning av den från arméns avlöningsanslag avlönade personalen, som
civilförvaltningen föreslagit för nästa budgetår, är i huvudsak en direkt följd av
det successiva genomförandet av den genom 1942 års försvarsbeslut
antagna organisationen och grundar sig på beräkningar, som av
chefen för armén tillhandahållits ämbetsverket. Arméchefen har därvid räknat
nied fortsatt anställande av långtjänstunderbefäl och utökning av antalet underofficersbeställningar
samt minskning till följd därav av antalet beställningar i
manskaps grad enligt 1942 års underbefälsutrednings förslag härutinnan, vilka
framlades för 1944 års riksdag i propositionen nr 143. Såsom framgår av
nämnda proposition har slutlig ställning icke tagits till ifrågavarande förslag
i vad avser inrättande av nya underofficersbeställningar. Det förslag till manskapsstater,
som av utredningen upprättats med utgångspunkt från att dessa
beställningar skulle tillkomma, har dock i huvudsak lagts till grund för beräkningen
av manskapsstaterna för innevarande budgetår. Som ett led i strävandena
att nedbringa försvarets manskapskadrer till en nivå, som kan möjliggöra
en tillfredsställande rekrytering, har jämlikt bemyndigande den 2 november
1944 av Kungl. Majit inom försvarsdepartementet tillsatts en utredning
— 1944 års manskapsutredning — med uppgift att utreda de ytterligare
möjligheter därtill som kunna förefinnas. Med hänsyn till att ifrågavarande
spörsmål sålunda i ett vidgat sammanhang kommer under bedömande, anser
jag mig icke böra för nästa budgetår framlägga förslag till utökningar av
underofficerskadrerna i enlighet med 1942 års underbefälsutrednings förberörda
förslag. Någon fortsatt begränsning av manskapskadrerna av denna anledning
bör givetvis heller icke ske.

Bland de organisatoriska förändringar, som avses skola genomföras under
nästa budgetår och äro av natur att påverka personalbehovet, må erinras örn
den fortsatta utbyggnaden av Göta pansarlivgarde, Bergslagens artilleriregemente,
Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland, Signalregementets
kompanier i Kristianstad och Skövde samt Andra och Tredje tygkompanierna.

Under budgetåret beräknas vidare Skånska pansarregementets kasern i
Hässleholm bliva färdigställd så långt, att regementet kan överflyttas dit
från Hälsingborg. T samband därmed skall, enligt vad som förutsattes vid
behandlingen vid 1943 års riksdag (propositionen nr 302, riksdagens skrivelse
nr 412) av frågan örn Skånska pansarregementets förläggning, den därvid i
princip beslutade omorganisationen av kavalleriet äga rum, innebärande,
bland annat, att ett nytt kavalleriregemente skall uppsättas. Chefen
för armén har låtit verkställa utredning rörande de ändringar i personalavseende,
som föranledas av ifrågavarande omorganisation, och lagt denna utredning
till grund för de anvisningar, som lämnats civilförvaltningen. Med
hänsyn till att omorganisationen berör ett flertal personalkategorier har det

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

synts mig lämpligt att i detta sammanhang upptaga utredningen till behandling.
Innan jag närmare ingår därpå, vill jag dock i korthet erinra örn vad
i ärendet tidigare förekommit.

Det nya regementet, preliminärt benämnt Skånska kavalleriregementet,
skulle organiseras på två ryttar-, en special-, en remont- och en efterutbildningsskvadron.
Då någon utökning av kavalleriets kader förutsattes icke skola
äga rum, skulle Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente samtidigt
minskas med vissa skvadroner. I samband med behandlingen i propositionen
1944:175 av frågan om anskaffande av lokalutrymmen för Signalregementets
kompani i Skövde fann jag mig böra förorda sådan begränsning
av sistnämnda båda kavalleriregementens organisation, att Livregementets
husarer minskades med en och Norrlands dragonregemente med två skvadroner.
Häremot har riksdagen (skrivelse 1944: 322) icke anfört någon erinran.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, s. 10 ff.) har framlagts
förslag till byggnadsfrågornas lösande vid ridskolan och Herrevadskloster
remontdepå m. m. Förslaget bygger på förutsättningen, att vid lägret
å Ljungbyhed, vilket skulle för utbildnings- och övningsändamål disponeras
av Skånska kavalleriregementet, skulle anordnas en dressyranstalt för
remonter, som avses för högre staber och vissa truppförband. Härigenom
skulle av försvarsutredningen föreslagen utökning av ridskolan icke bliva erforderlig.

Det utlåtande av chefen för armén rörande ordnande av Skånska pansarregementets
förläggning, som låg till grund för frågans behandling i propositionen
1943: 302, innefattade även en beräkning av merkostnaderna vid en
omorganisation av kavalleriet på sätt nyss angivits i förhållande till den genom
1942 års försvarsbeslut fastställda organisationen av kavalleriet, slutande å omkring
115 000 kronor. Denna merkostnad borde, enligt vad jag då anförde,
kunna nedbringas till omkring 65 000 kronor. Jag utgick därvid från att omorganisationen
icke skulle nödvändiggöra anställande av särskild kavalleriinspektör,
enär utökning av kavalleriets aktiva personalkader icke ifrågasattes,
att sekundchefen för Livregementet till häst skulle vara överste i lönegraden
Ob 1, att övriga regementschefer vid kavalleriet skulle vara överstar
i lönegraden Oa 6, att antalet regementsofficerare i övrigt begränsades med
1 överstelöjtnant och med 1 eventuellt 2 majorer. Jag utgick vidare från att
behovet av personal i övrigt vid kavalleriet underkastades granskning i syfte
att nedbringa kostnaderna och ifrågasatte därvid särskilt huruvida med hänsyn
till kavalleriförbandens mycket begränsade storlek något biträde åt regementsintendenten
erfordrades och örn ej antalet tygunderofficerare kunde
minskas från 2 till 1 vid varje regemente. Vidare ansåg jag, att sjukvårdspersonalen
borde kunna minskas i förhållande till vad arméchefen beräknat.
Den minskning i personalbehovet för skrivhjälp, förrådstjänst, omhänderhavande
av personalredovisning m. in., som skulle uppkomma genom att Livregementets
husarer och Signalregementets kompani i Skövde kunde förläggas
till samma etablissement, borde också tillvaratagas.

Den nu framlagda utredningen, vid vilken i det föregående angivna förut -

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sättningar huvudsakligen följts, omfattar förslag till personalstater för det
omorganiserade kavalleriet samt rörande personalbehovet vid ridskolan och
Herrevadsklosters remontdepå.

Vad först beträffar kavalleriet har chefen för armén utgått från att särskild
inspektör inrättas för truppslaget, därvid hänvisats till särskild framställning
i ämnet. Med hänsyn till det ringa antalet elever i plutonchefsskola
vid varje kavalleriregemente har arméchefen ansett det nödvändigt, för
att utbildningen skall kunna bedrivas rationellt och för att personalbesparingar
skola kunna göras, att sammanföra eleverna vid samtliga regementen
till en gemensam utbildningsavdelning. Med hänsyn till tillgången på förläggningsutrymmen
vid de olika truppförbanden borde denna avdelning förläggas
till Skånska kavalleriregementet, därvid lägret vid Ljungbyhed i stor
utsträckning skulle utnyttjas för den fältmässiga utbildningen.

Utifrån sålunda angivna förutsättningar har arméchefens förslag till personalstat
för kavalleriet utformats. Antalet regements-(sekund-) chefer skulle
enligt förslaget ökas med 1 för Skånska kavalleriregementet. Samtliga föreslås
placerade i Oa 6, varvid dock de nuvarande cheferna skulle bibehållas
i Ob 1, så länge de kvarstå i sina beställningar. Antalet övriga regementsofficersbeställningar,
nu tre överstelöjtnanter och fem majorer, föreslås minskade
med 2 till sammanlagt 6. Därav avses en, liksom hittills, för tjänstgöring
vid arméinspektionen, två för Skånska kavalleriregementet, med hänsyn
till att regementet komme att nästan ständigt behöva förlägga sina övningar
till Ljungbyhed eller annan plats, och en för ettvart av de övriga regementena.
Beträffande fördelningen av dessa regementsofficersbeställningar
på olika lönegrader har arméchefen anfört, * att det för en liten personalkår
som kavalleriets måste anses lämpligt att förfoga över alternativa löner, så
att befordringar kunde ske i paritet med övriga personalkårer utan att
byte av befattning därvid skulle behöva ske. En dylik reglering av befordringsmöjligheterna
vore vidare önskvärd för att säkerställa en fullgod rekrytering,
vilket icke kunde förväntas, örn befordringsförhållandena vore
sämre än inom andra personalkårer. Med anledning härav har arméchefen
föreslagit inrättande av 1 beställning för överstelöjtnant eller major. Av
övriga beställningar borde 2 avses för överstelöjtnant och 3 för major. I
fråga om kompaniofficerare innebär förslaget utökning med 1 ryttmästare,
vilken utökning motsvaras av att en ännu icke tillsatt lärarbefattning vid ridskolan,
varmed skolans stat skulle utökas enligt försvarsbeslutet, kan inbesparas.

Omorganisationen föranleder icke någon utökning av de nu å kavalleriets
stat uppförda underofficersbeställningarna.

Yad härefter manskapsstaterna beträffar har i föreliggande utredning
gjorts den omräkning av 1942 års underbefälsutrednings beräkningar av antalet
överfurirer vid armén, som föranledes av att det nya kavalleriregementet
ansetts böra tillföras förvaltningspersonal i samma omfattning som de befintliga
regementena. Minskningen av organisationen vid Livregementets
husarer och Norrlands dragonregemente föranleder en begränsning av det er -

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

forderliga antalet skvadrons- och stallfurirer vid dessa regementen till 4 av
vartdera slaget vid ettvart regemente (jfr tabellen å s. 71 i 1942 års underbefälsutrednings
betänkande, SOU 1944:2). För det nya kavalleriregementet
ha upptagits samma beställningar för överfurirer, som sålunda ansetts erforderliga
för Livregementets husarer och för Norrlands dragonregemente, dock
att med hänsyn till dubbelförläggningen antalet stallfurirer upptagits till 5.
Totala antalet överfurirer för kavalleriet skulle med sådan beräkningsgrund
uppgå till 70 i stället för av underbefälsutredningen angivna 58. Den successiva
utökningen till nämnda antal har beräknats ske så att för nästa budgetår
upptagas 44, för 1946/47 54, för 1947/48 62 och för budgetåret 1948/49 70.
Det har framhållits, att denna ökning av antalet överfurirer icke motsvaras
av någon minskning i fråga örn underbefäl i övrigt, enär någon förvaltningspersonal
för det nya regementet icke medräknats av underbefälsutredningen.
Beträffande manskapsbeställningar i övrigt föranleder omorganisationen ingen
ändring i det av underbefälsutredningen beräknade antalet.

För det nya kavalleriregementet har föreslagits musikkår av typ lil. Vid
Skånska pansarregementets förläggning till Hässleholm kunde Skånska trängkårens
musikkår indragas, varför förslaget icke behövde föranleda personalökning.

Av personal ur andra personalkårer har för Skånska kavalleriregementets
del räknats med samma behov av intendentur-, läkar- och tygpersonal som enligt
försvarsbeslutet beräknats för övriga kavalleriregementen, nämligen 1 intendent,
1 förvaltare, 1 regementskassör av 1. klassen, 1 bataljonsläkare och
2 tyghantverkare, med vilka beställningar berörda stater alltså skulle utökas.
I fråga örn personal på trängens stat har räknats med utökning av 1 sjukvårdsunderofficer,
under det att antalet för kavalleriet enligt försvarsbeslutet
beräknade sjukvårdsfurirer och sjukvårdskorpraler, tolv, föreslagits fördelade
på de fyra regementena med två respektive en på varje regemente. Vidare har
föreslagits utökning med 1 regementsveterinär, avsedd för Skånska kavalleriregementet.
Bataljonsveterinärtjänsten vid regementet förutsattes skola, åtminstone
tills vidare, bestridas av den för Herrevadsklosters remontdepå avsedde
veterinären.

Beträffande pensionerad personal i arvodesbefattning har räknats med
samma personalbehov för det nya regementet som enligt personalförteckningen
för innevarande budgetår avsetts för ettvart av de övriga regementena,
dock att därvid räknats med allenast en tygunderofficer vid varje regemente,
varigenom det i förteckningen nu upptagna antalet, 6, kunnat minskas till 4.
I fråga om befattning som biträde åt regementsintendent har anförts, att erfarenheten
syntes visa, att dylik befattning ej kunde utgå utan att regementsintendentens
arbetsbörda skulle ökas till det orimliga.

Vad beträffar icke-ordinarie personal har räknats med den utökning av antalet
remontryttare, som förutsattes i propositionen 1944: 143. övrig extra ordinarie
personal har för det nya regementets del beräknats till samma antal
som i vederbörlig personalförteckning för innevarande år upptagits för Livregementet
till häst. Därvid har antalet förrådsmän vid Livregementets

270

Kungl. May.ts ''proposition nr 170.

husarer ansetts kunna minskas från 4 till 3 med hänsyn till att för Signalregementets
kompani i Skövde finnas upptagna 2 förrådsmän. Därjämte har upptagits
1 sjuksköterska, avsedd för Skånska kavalleriregementet.

För ridskolans del förutsättes ingen ändring i det personalbehov som för
närvarande beräknas, vilket, såsom i det föregående nämnts, innebär minskning
med en lärarbefattning i förhållande till försvarsbeslutet.

För Herrevadsklosters remontdepå föreslås samma personaluppsättning
som för Gudhems remontdepå, vilket innebär, att 1 arvodesbefattning för
underofficer vid dressyranstalten utgår ur förteckningen. Chefen för depån
föreslås skola upptagas i lön eklassen Oa lii stället för såsom för närvarande
Oa 12.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande över de av arméchefen framlagda
förslagen beträffande kavalleriet, ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå
funnit sig böra — utom i vad gäller den föreslagna beställningen såsom
kavalleriinspektör — ansluta sig till förslagen.

Det sålunda framlagda förslaget till beräkning av personalbehovet m. m.
vid kavalleriet samt vid ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå ansluter
sig, såsom av redogörelsen framgår, i allt väsentligt till de förutsättningar,
varpå beslutet örn kavalleriets omorganisation byggde. Jag anser mig därför
kunna, ehuru med vissa jämkningar, lägga förslaget till grund för anslagsberäkningarna.
De delar av förslaget, som givit mig anledning till erinringar,
upptager jag här till behandling. I övrigt återkommer jag i det
följande under berörda rubriker till de personalförändringar för nästa budgetår,
som föranledas av förslaget.

I det följande under Avlöningar till ordinarie tjänstemän kommer jag att
behandla den av arméchefen berörda framställningen örn inrättande av en
särskild inspektör för kavalleriet. Då jag icke anser mig kunna biträda denna
framställning, räknar jag med att sekundchefen för Livregementet till häst
fortfarande skall vara placerad i lönegraden Ob 1. Den verksamhet, som av
Skånska kavalleriregementet kommer att bedrivas å Ljungbyhed, torde icke
bliva av den art och omfattning, att särskild regementsofficersbeställning därför
behöver avses. Jag föreslår därför, att antalet regementsofficersbeställningar
minskas med ytterligare 1 till 5. Den alternativa beställningen för
överstelöjtnant eller major bör därvid utgå ur förslaget.

Av skäl som jag i det föregående anfört vid anmälan av pågående organisationsundersökningar
vid matinrättningar böra i förslaget ingående nytillkommande
beställning för överfurir (matsalsfurir) och arvodesbefattning för köksföreståndare
samt extra ordinarie befattningar för biträdande husmoder och
för köks- och servisbiträden tills vidare icke inrättas.

I sitt ursprungliga förslag till personalorganisation vid kavalleriet efter
återuppsättandet av Skånska kavalleriregementet räknade chefen för armén
med att biträdande mobiliseringsofficerare icke skulle erfordras för kavalleriets
truppförband samt att antalet nu befintliga förrådsmän skulle kunna
fördelas mellan regementena så att ytterligare dylika befattningar icke skulle
behöva inrättas. Jag utgår från att de sålunda angivna personalbegränsningarna

271

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 170.

skola kunna vidtagas och föreslår därför, att de nuvarande 3 arvodesbefattningarna
för biträdande mobiliseringsofficerare utgå ur personalförteckningen
samt att beträffande förrådsmän, i anslutning till arméchefens förslag, .det
nuvarande antalet minskas med 1 för Livregementets husarer.

Vad beträffar manskapsbeställningarna utgår jag från att den begränsning
av omsättningen inom manskapskadern, som kan bliva en följd av tillkomsten
av 11 nya beställningar för överfurir, skall kunna medföra minskat behov av
beställningar i övriga underbefälsgrader. Då frågor av denna art torde komma
att bedömas av 1944 års manskapsutredning, ifrågasätter jag tills vidare ingen
ytterligare begränsning av manskapsbeställningarna. I statsverkspropositionen
(bilagan fjärde huvudtiteln, anslaget till Armén: Remontering) bar jag föreslagit
viss minskning av stamhästantalet. Jag förutsätter, att denna minskning
skall kunna föranleda en minskning i det av 1942 års underbefälsutredning be-,
räknade totala behovet av remontryttare. Det bör ankomma på arméchefen
att taga denna fråga under övervägande och framlägga förslag i ämnet i samband
med medelsäskandena för budgetåret 1946/47.

Till frågan örn löneställningen för den regementskassör som avses för det
nya regementet återkommer jag i det följande under Intendenturkåren.

Vad ridskolan beträffar kan, enligt vad jag under hand inhämtat, befattningen
för biträdande husmoder i MEo 4 utgå i samband med att remontutbildningen
överflyttas till Ljungbyhed.

I likhet med arméchefen anser jag, att chefen för Herrevadsklosters remontdepå
efter dressyranstaltens överflyttning till Skånska kavalleriregementet
icke bör vara placerad i högre löneställning än chefen för Gudhems
remontdepå. Till frågan om dessa chefers löneställning har jag emellertid anledning
återkomma i det följande under anslagsposten Arvoden till pensionerad
personal i arvodesbefattning.

Såsom i det föregående angivits räknade arméchefen med 115 000 kronor i
årliga merkostnader för sitt ursprungliga omorganisationsförslag, vilket belopp
jag ansåg kunna, genom vissa nedskärningar, begränsas till omkring 65 000
kronor. Med den personalorganisation, som jag här förordat, kunna de årliga
merutgifterna under arméns avlöningsanslag beräknas uppgå till omkring
sistnämnda belopp.

De personalförändringar, som föranledas av vad jag sålunda föreslagit,
synas böra komma till uttryck i personalförteckningarna redan från och med
nästa budgetår. Intill dess omorganisationen kan genomföras, böra dock i förevarande
delar innevarande budgetårs personalförteckningar fortfarande gälla.

Såsom i statsverkspropositionen anmärkts har chefen för armén väckt förslag,
att jägarbataljonen ur Norrbottens regemente skulle organiseras
såsom en självständig infanterikår. Detta förslag berör ett flertal personalkategorier,
varför jag anser lämpligt att redan i detta sammanhang upptaga
detsamma till behandling.

Enligt försvarsbeslutet skall jägarbataljonen utgöra en underavdelning av
Norrbottens regemente och vara förlagd till Kiruna. Dess verksamhet förut -

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sättes skola fortgå hela året. Den fast anställda personal som avsetts för bataljonen
finnes uppförd i personalförteckningarna för Norrbottens regemente,
övrig erforderlig personal förutsättes skola kommenderas från vissa infanteriregementen.
Kaserner för jägarbataljonen äro för närvarande under
uppförande i Kiruna och beräknas vara fullt färdigställda hösten 1945.

Chefen för armén har anfört, att den avsedda organisationen av jägarbataljonen
vore förenad med betydande olägenheter. Med hänsyn till det
stora avståndet mellan Boden och Kiruna, omkring 30 mil, kunde en effektiv
ledning av förvaltningstjänsten vid bataljonen icke utövas, varför densamma
i realiteten komme att verka som ett självständigt förband. Arméchefen har
därför föreslagit, att bataljonen skulle skiljas från Norrbottens regemente
och, med bibehållande av förbandets karaktär av utbildningsdepå för jägarförband,
organiseras som ett självständigt truppförband, benämnt Lapplands
jägarkår. Bland annat ur personalbesparingssynpunkt borde därvid en sammanslagning
ske av förvaltningen vid kåren och vid Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab.
Försvarsområdesbefälhavaren, som jämväl av andra skäl
föresloges skola vara aktiv officer i stället för pensionerad, skulle därvid
tillika förordnas som chef för kåren. För rekryteringen av kårens aktiva
officerare och underofficerare borde passagesystem tillämpas. I personalhänseende
har arméchefen föreslagit i huvudsak endast utbyte av vissa arvodesbefattningar
mot beställningar på aktiv stat. De årliga merkostnaderna för
den föreslagna personalorganisationen ha beräknats till omkring 14 009 kronor.

Sedan vid beredningen inom försvarsdepartementet av arméchefens förevarande
förslag ifrågasatts, huruvida icke genom rationaliseringar inom förvaltningstjänsten
vid försvarsområdesstaben och det nya förbandet vissa
personalbesparingar skulle kunna göras, har jag uppdragit åt ordföranden i
försvarets centrala organisationskommitté, generalmajoren A. Bredberg att
underkasta förslaget närmare granskning. Jag har därvid även ifrågasatt, örn
icke, med hänsyn till bataljonens utbildningsuppgifter, densamma borde
organiseras såsom en för armén gemensam jägarskola.

Med en den 15 februari 1945 dagtecknad skrivelse har Bredberg avgivit
rapport rörande av honom i anledning av uppdraget verkställda undersökningar
i fråga örn Kiruna-Jokkmokks försvarsområde och jägarbataljonen i
Kiruna, sammanfattad i en skrivelsen vidfogad promemoria.

I promemorian ha granskats olika föreliggande alternativ, nämligen ett
bibehållande av den nuvarande organisationen, arméchefens förslag och det
s. k. skolalternativet.

Den nuvarande organisationen räknade visserligen med viss förvaltningspersonal
på platsen, nämligen en tygunderofficer, en kasernunderofficer, en
köksföreståndare (arvodister) samt en maskinist, en eldare, två förrådsman,
en husmoder och 14 köks- och servisbiträden ävensom två fanjunkare. Med
hänsyn till verksamhetens omfattning — årsförläggning av omkring 450
värnpliktiga samt ett omfattande mobiliseringsförråd — syntes likväl det för
administrationen på platsen avsedda antalet befattningshavare lågt beräknat.
Härtill komme den tidigare berörda svårigheten att med kvalificerad personal
besätta de avsedda arvodesbefattningarna. Det vore säkerligen heller

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 273

Wl6 for, de1n.,,tl.11 Boden förlagda förvaltningsledningen att effektivt

leda och övervaka hithörande verksamhet i Kiruna. Den för ett förband erforderliga
lokala förvaltningen borde för att rätt fylla sin uppgift vara på
samma plats som forbandet. Det vore även att förmoda, att en förvaltning
enligt den nuvarande organisationen snart bomme att föranleda krav på
ytterligare utvidgning. Hedan ur dessa synpunkter kunde ett bibehållande
av nu galande organisation icke förordas. Därtill bomme emellertid att på
platsen redan funnes för Kiruna-Jokkmokks försvarsområde avsedda förJonen™88018311’
Vllka 1 St°rt samma uppgifter, som krävdes för batal Arméchefens

förslag vore såtillvida överlägset gällande organisation att
det räknade med gemensam lokalförvaltning. I militärt organisatoriskt avseende
ginge det däremot vida längre, då det räknade med att ett fristående
iredstruppforband skulle bildas. I och för sig vore det icke lämpligt att
infoga i armeorganisationen infanteriförband av annan typ än de förefintliga
fredstruppforbanden. Det kunde även befaras, att tillkomsten av ett sådant
ioiband efterhand kommer att framkalla krav på utvidgningar, t. ex. i form
av egen personalregistrering.

Bataljonens uppgift att vara en central ^bildningsanstalt för arméns jägar^iaPPer
talade såväl emot en anslutning till Norrbottens regemente som emot
att överhuvudtaget betrakta förbandet som ett truppförband i vanlig mening
Verksamheten vid ett truppförband omfattade både utbildning och krigsorgamsering.
Den senare verksamheten skulle icke ske vid det berörda förbandet.
Krigsorganisationen ägde i stället rum vid de förband, som den utbiidaae
personalen tillhörde Namnet på förbandet borde i anslutning härtill
bestämmas så, att den utbildande uppgiften tydligt framginge — arméns
jägarskola.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts ha i promemorian framlagts följande
förslag till lösning av ifrågavarande organisationsspörsmål.

Befälhavaren för försvarsområdet skulle, utöver honom i denna egenskap
tillkommande åligganden, med regementschefs makt och myndighet utöva
befälet över arméns jägarskola. Svårigheterna att få kvalificerade sökande
till arvodestjänsterna inom Kiruna-Jokkmokks försvarsområde samt de
särskilt stora krav,^ som mäste ställas på befälhavaren över detta Sveriges
största försvarsområde, gjorde det önskvärt, att försvarsområdesbefälhavaren
vöre aktiv överstelöjtnant och icke pensionsavgången. En kombination av
denna befattning med befattningen såsom chef för jägarskolan vore, med
hänsyn till den hårda tjänst som jägarutbildningen utgjorde, icke lämplig.
Som skolchef borde avses en yngre major.

I fråga örn personalregistering och krigsorganisation föreslås, att personalregistrering
angående personal under utbildning skall äga rum enligt samma
grunder som gälla för truppregistrering vid skolor i allmänhet, samt att beträffande
krigsplacering och truppregistrering av krigsplacerad personal tillhörande
de jägarförband m. m., som utrustas i Kiruna, skola tillämpas samma
bestämmelser som för lokalförsvarsförbanden.

Jägarskolans stab borde utgöras av en bataljonsadjutant (löjtnant) och
en stabsunderofficer (sergeant). Båda dessa befattningshavare vöre i personalförteckningen
upptagna vid I 19 för bataljonen.

Vid jägarskolans kompanier borde placeras de överfurirer (vid genomförd
organisation 4 st), vilka likaledes redan vore upptagna i personalförteckningen.
överfurirerna vore avsedda att i egenskap av kompanifurirer
ersätta de två nuvarande kompaniadjutanterna, fanjunkare.

Expeditionsarbetet inom fostaben och jägarskolan skulle sammanföras

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 46 18

274

Kungl. Majlis proposition nr 170.

till en gemensam expedition med skriv- och budcentral, som borde förestås
av en expeditionsunderofficer. Då en tillfredsställande rekrytering av den
nuvarande arvodisttjänsten svårligen läte sig göra borde härfor avses en
av förenämnda båda fanjunkare.

Yad beträffade förvaltningstjänsten syntes med hänsyn tili den beräknade
arbetsbelastningen ali förvaltningsverksamhet inom Kiruna-Jokkmokks
fo och vid jägarskolan kunna ledas av en förvaltmngsoffloer, mtendenturkapten
på aktiv stat med viss tygofficersutbildning.

För den direkta tillsynen över förrådslokaler och det gemensamma kasernetablissementet
krävdes en väl kvalificerad befattningshavare såsom kasernunderofficer.
Med denna befattning borde förenas vabeltjansten samt uppgik
terna att centralt leda handräckningstjansten. Då en lämplig underofficer i
arvodestjänst svårligen kunde erhållas, borde för dessa arbetsuppgifter avses
den återstående av förenämnda båda fanjunkare.

Arbetsbelastningen i fredstid inom tygavdelningen syntes icke bil större
än att såväl tygmateriel som ammunition kunde handhavas av en uppbördsman,
vartill borde avses den nuvarande tygförrådsforvaltaren. Befattningen
för ammunitionsförrådsförvaltare kunde därför utgå. För smärre reparationsarbeten
borde den nuvarande tyghantverkaren bibehållas. Behovet av ovng
förrådspersonal för tygmateriel beräknades liksom för närvarande tilt en
förrådsvaktmästare och en förrådsman i Kiruna. Därjämte erfordrades tre
förrådsmän (två i nu gällande personalförteckning) Dessa tre förrådsman
skulle handhava såväl tyg- som intendenturförråd och bleve därigenom heltidssysselsatta
på respektive tjänstgöringsort. .

För handhavande av de uppgifter, som sammanhangde med mtendentuitjänsten,
erfordrades en aktiv intendenturförrådsförvaltare i stallet tor den
nuvarande förrådsunderofficeren och köksföreståndare!!. Den nu tor denna
tjänstegren avsedda förrådspersonalen i Kiruna, en förrådsvaktmästare och tv a

förrådsmän, syntes vara tillräcklig. . j x.

I likhet med vad som med gott resultat provats vid 115 borde husmodem
såsom chef för matinrättningen vara direkt underställd forvaltmngsofticeren.
Någon begränsning av antalet köks- och servisbiträden 14 stycken syn
tes icke vara utesluten men kunde icke fastställas förrän matmrattningen

^Samtliga beställningar, upphandlingar och övriga expeditionella forvaltningsgöromål
borde sammanföras till en förvaltmngsexpedition. lill denna
borde anslutas en för alla förnödenheter gemensam bokforingscentral.

Kraven på kassatjänsten vid fostaben bomme att bil väsentligt större
genom att jägarskolan vore ansluten. Tillräckligt motiv forelåge darfor tor
en regementskassör av 2. klassen, vilken därjämte i egenskap av forvaltnmgsofficerens
biträde skulle leda arbetet vid förvaltnmgsexpeditionen och bokföringscentralen.
Såsom regementskassörens biträden erfordrades nya befattningar
för ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde.

För egen del vill jag framhålla, att de skäl, som vid behandlingen av denna
fråga i försvarspropositionen föranledde förslag örn jägarbataljonens bibehållande
såsom en underavdelning av Norrbottens regemente, huvudsakligast
voro, att kostnaderna för bataljonens förvaltning därigenom ansågos kunna
hållas lägre än örn densamma organiserades som ett självständigt förband.
Arméchefens nu framlagda förslag att i förvaltningshänseende sammanföra
bataljonen med Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab borde i och för sig
vara ägnat att undanröja de betänkligheter ur kostnadssynpunkt, som tidi -

Kungl. Marits proposition nr 170. 275

gare kunnat anföras mot dess skiljande från regementet. Bataljonens karaktär
av utbildningsdepå för personal ur ett flertal infanteriförband gör det också
berättigat att densamma även i vad avser utbildningsverksamheten skiljes
från sitt beroende av ett av dessa regementen. Jag anser mig därför kunna
i princip tillstyrka vad arméchefen härutinnan föreslagit. För institutionen
synes en sådan benämning böra väljas, att av densamma arbetsuppgifterna
klart framgå. Jag föreslår därför benämningen arméns jägarskola.

I enlighet med arméchefens förslag bör försvarsområdesbefälhavaren tilllika
vara chef för jägarskolan. För befattningen synes böra avses en beställning
på aktiv stat i lönegrad Oa 5. Under skolchefen bör ledningen av utbildningen
handhavas av en major, motsvarande den nuvarande bataljonschefen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser
av administrativ art som kunna vara erforderliga för organisationens
genomförande. Jag vill framhålla, att ett inordnande under försvarsområdesstaben
av förvaltningen vid jägarskolan icke innebär någon förändring
i de uppgifter, som i övrigt tillkomma staben, eller i den personaluppsättning,
som avsetts för dessa uppgifters lösande.

Arméchefens förslag till personalorganisation för den sammanslagna förvaltningen
har jag ansett mig icke kunna helt godtaga. För att få de erfarenheter,
som kunnat förvärvas inom det centrala organet för organisationsundersökningar,
beaktade vid organisationens genomförande, har jag låtit förslaget
underkastas granskning av ordföranden i försvarets centrala organisationskommitté.
Enligt i förenämnda promemoria gjorda beräkningar innebär det
där framlagda förslaget årliga besparingar av i förhållande till nu gällande
organisation 7 500 kronor och i förhållande till arméchefens förslag 30 000
kronor. Härförutom torde ernås vissa minskningar av byggnadskostnaderna.
Med hänsyn härtill och då det av generalmajoren Bredberg överarbetade förslaget
torde få anses lämna större garantier för att förvaltningstjänsten skall
fungera effektivt, anser jag mig kunna lägga detta överarbetade förslag, vilket
av chefen för armén lämnats utan erinran, till grund för beräkningen av personalbehovet
för den sammanslagna förvaltningen vid Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab
och arméns jägarskola.

För Norrbottens regementes del innebär förslaget, att ur dess stater avföras
samtliga de däri upptagna beställningar och befattningar, som avses
för jägarbataljonen. Regementets personaluppsättning kommer därigenom att
helt motsvara normalinfanteriregementets.

De sålunda avförda beställningarna och befattningarna upptagas, i den
mån de motsvaras av personal i den nya organisationen, å personalförteckningar
för försvarsområdesstaben och jägarskolan. Övriga beställningar och
befattningar utgå ur organisationen. Sålunda upptagas å personalstat för
jägarskolan en major, en löjtnant, en sergeant och fyra överfurirer. Till
Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab överföras två fanjunkare och en
maskinist samt en förrådsman, en eldare av 2. klass, en husmoder av 2. klass,
ett skrivbiträde och 14 köks- och servisbiträden. Vid staben tillkomma 1 beställning
i lönegrad Oa 5 och 1 ny befattning för kontorsbiträde. Å inten -

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

denturkårens stat tillkomma beställningar för 1 kapten, 1 förvaltare och 1
fanjunkare i kassörsbefattning. Å personalförteckningen för pensionerad personal
i arvodesbefattning upptagna befattningar minskas med 1 tygofficer,

1 intendent, 1 expeditionsunderofficer, 1 ammunitionsförrådsförvaltare och 1
förrådsunderofficer.

Vid anmälan av propositionen 1944:185 anmärkte jag, att jag icke ansett
mig då böra förorda vissa av överbefälhavaren i skrivelse den 6 november 1943
föreslagna ändringar av militära och civilmilitära beställningars
benämning. Överbefälhavarens förslag var närmast föranlett av önskvärdheten
av att i det för försvaret gemensamma tjänstereglemente, som då var under utarbetande
i försvarsstaben, kunna införa förenklad och mera enhetlig titulatur
beträffande vissa personalgrupper. I det förslag till tjänstereglemente för
krigsmakten, som nu föreligger, ha av de i förenämnda skrivelse föreslagna
benämningarna upptagits allenast de som avse musikdirektörer och underofficerare
i lönegraden UO 3.

Musikdirektörsbeställningarna äro enligt gällande personalförteckningar
hänförda till lönegraden Oa 3 eller Oa 2 och äro i anslutning härtill förenade
med kaptens eller löjtnants tjänstegrad. I förslaget till reglemente har, liksom
av överbefälhavaren i förenämnda skrivelse, föreslagits, att musikdirektörerna
skulle efter löneställning benämnas musikdirektör av 1. graden och
musikdirektör av 2. graden. Detta förslag anser jag mig kunna tillstyrka och
föreslår fördenskull, att i personalförteckningarna från och med nästa budgetår
införas tjänstebenämningarna musikdirektör av 1. graden för musikdirektör,
placerad i lönegrad Oa 3, och musikdirektör av 2. graden för musikdirektör
i Oa 2.

Såsom underofficerare i lönegraden UO 3 äro i personalförteckningarna
upptagna — förutom regements-(flottilj-)kassörer av 1. klassen förvaltare
vid armén, förvaltningsunderofficerare vid marinen samt förrådsförvaltare
och flygstationsmästare vid flygvapnet. Överbefälhavaren har föreslagit, att
tjänstegraderna förvaltare, förvaltningsunderofficer och förrådsförvaltare
skulle samtliga benämnas förvaltare. I samband med prövningen av förslaget
till tjänstereglemente har övervägts gemensam benämning för samtliga underofficerare
i lönegraden UO 3. I inhämtade yttranden över en promemoria angående
förutsättningarna härför har av flera myndigheter liksom av vederbörlig
personalsammanslutning förordats benämningen förvaltare. För egen
del anser jag en gemensam benämning för ifrågavarande tjänstegrad önskvärd.
Den föreliggande utredningen har visat, att förutsättningar icke föreligga
att återupptaga en äldre svensk tjänstegradsbenämning, lämplig för
samtliga befattningar inom den nuvarande högsta underofficersgraden. Med
hänsyn härtill och då benämningen förvaltare redan vunnit viss hävd, anser
jag mig kunna föreslå, att densamma väljes såsom tjänstegradsbenämning
för samtliga underofficerare i lönegraden UO 3. Vid sådant förhållande bör
särskild benämning av regements- och flottiljkassörer av 2. klassen icke längre
förekomma. Dessa befattningshavare, vilka äro placerade i lönegraden UO 2,

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

böra benämnas fanjunkare, eller, vid kustartilleriet, flaggunderofficerare. Med
hänsyn till den högre pensionsålder, som är föreskriven för regements- och
flottiljkassörer, bör å personalförteckningarna antalet dylika beställningar
redovisas särskilt såsom fanjunkare respektive flaggunderofficerare i kassörsbefattning.

Vid beräkning under försvarsgrenarnas avlöningsanslag för budgetåren
1942/45 av kostnader för dyrortsgraderade löner tillämpades de
grunder, som angivits i 1942 års försvarsbeslut (propositionen 1942: 210 s.
44 ff.). I enlighet därmed räknades för arméns personal med lönen å E-ort.
För militär och civilmilitär personal vid marinen räknades med lön enligt F-ort
beträffande personal tillhörande flottan och för marinen gemensamma kårer
och med lön enligt E-ort för personal vid kustartilleriet. I fråga örn den
extra ordinarie och extra personalen vid marinen räknades med lön enligt
den för vederbörande tjänstemans stationeringsort fastställda dyrorten. Vad
slutligen beträffar flygvapnets personal räknades med I-ort för den civila
personalen vid flygstaben och den i Stockholm stationerade extra ordinarie
personalen och med E-ort för all övrig personal.

Sedan genom bestämmelser örn ändrad placering i dyrortsgrupp av vissa
orter (se SFS 875/1943 och 512/1944) ett stort antal militära förläggningsorter
uppflyttats i högre dyrortsgrupp, har civilförvaltningen verkställt undersökning
av här ifrågavarande personals fördelning på ortsgrupper. Resultatet av
undersökningen har framlagts i en tablå, som intagits i civilförvaltningens
skrivelse med medelsäskanden för nästa budgetår. Av denna tablå framgår,
att det ojämförligt största antalet löner utgår efter F-ort och högre dyrortsgrupper.
Civilförvaltningen har anfört, att med personalens nuvarande fördelning
på ortsgrupper förenämnda grunder för beräkningen av lönekostnaderna
på åtskilliga punkter måste giva alltför låga siffror. För åstadkommande
av enhetlighet i kostnadsberäkningarna syntes för all berörd personal böra
räknas med en och samma ortsgrupp. Civilförvaltningen hade stannat för att
för nästa budgetår för försvarskrafterna i gemen räkna med lön å F-ort.

Då resultatet av den gjorda undersökningen rörande här ifrågavarande
personals fördelning på ortsgrupper synes visa, att den av civilförvaltningen
tillämpade beräkningsgrunden måste ge ett mera rättvisande resultat än den
hittills tillämpade, vill jag förorda, att dyrortsgrupperade löner i fortsättningen
beräknas efter lön å F ort för all personal vid samtliga tre försvarsgrenarna.

Förslag till personalförteckningar för budgetåret 1945/46, upptagande
flertalet av de beställningar och befattningar, som böra avses för olika
staber, truppförband m. m., böra i vanlig ordning överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.

I likhet med vad som skett för innevarande budgetår synas i nämnda
personalförteckningar böra upptagas alla de beställningar och befattningar,
vilka beräknas skola tillsättas under budgetåret, även örn viss
beställning eller befattning planenligt icke skall tillsättas redan från och

278

Kungl. Marits proposition nr 170.

med budgetårets ingång. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i samband
med personalförteckningarnas fastställande eller annorledes meddela
beslut om tidpunkten för nya beställningars eller befattningars tillsättande.
Riksdagens bemyndigande härtill torde böra inhämtas.

Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter att besätta samtliga
de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna. Med hänsyn härtill
har inhämtats riksdagens medgivande att, därest ledig kaptensbeställning
icke kunnat besättas med därtill kompetent beställningshavare, ett mot uppkommande
vakanser svarande antal löjtnanter i stället får tillsättas. Samma
anordning torde erfordras jämväl för nästa budgetår. Medgivande av denna
innebörd har intagits i form av anmärkningar i vederbörlig personalförteckning.

Jag övergår härefter till behandlingen av de olika anslagsposter, som
enligt vad jag i det föregående föreslagit böra ingå i avlöningsstaten, och föreslår
i anslutning därtill erforderliga ändringar i de för innevarande budgetår
fastställda personalförteckningarna,

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Enligt i det föregående framlagt förslag skola under denna post redovisas
jämväl avlöningar till personal å avgångsstat och å disponibilitetsstat samt
till volontärer över stat ävensom dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt
manskap.

Generals fahs kåren.

Enligt anmärkning, fogad vid innevarande års personalförteckning,
skulle antalet kaptener utgöra 48 i stället för i förteckningen angivna
47, därest den i förteckningen upptagna, för tjänstgöring vid försvarets sjukvårdsförvaltning
avsedda beställningen för överstelöjtnant eller major hölles
vakant. Sedan numera förenämnda regementsofficersbeställning tillsatts, och
antalet kaptener minskats till 47, kan anmärkningen utgå.

Arméstaben.

Jämlikt beslut vid 1944 års riksdag (propositionen nr 185, riksdagens skrivelse
nr 321) skall inom centrala värnpliktsbyrån finnas inrättad en särskild
personalprövningsdetalj. Kungl. Majit har den 22 juni 1944 beslutat härav
betingad ändring i instruktionen för arméledningen.

Som chef för denna detalj hade sjöförsvarets utbildningskommission föreslagit
en regementsofficer. Detta förslag hade biträtts av arméchefen som
framhållit, att det syntes nödvändigt, att verksamheten stöde under militär
ledning och att dess chef hade sådan ålder och tjänsteställning, att han vid
utförande av prov på truppförband, skolor m. m. kunde uppträda med tillbörlig
auktoritet. För egen del ansåg jag mig, i avvaktan på närmare erfarenheter
vid de fortsatta proven, för det dåvarande icke kunna tillstyrka, att en
regementsofficer avsåges för befattningen som chef för prövningsdetaljen.

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Därest befattningen icke kunde förenas nied annan tjänst, vilket enligt
min mening borde närmare övervägas, borde frågan tills vidare kunna lösas
genom lämplig kommendering. Riksdagens beslut avfattades i enlighet med
vad jag sålunda anfört. Dessutom anförde riksdagen, att riksdagen förutsatte,
att detaljens organisation icke slutligt bundes, innan ytterligare erfarenhet
av provningsverksamheten vunnits.

Chefen för armén har nu föreslagit uppförande å personalförteckningen
av en ny beställning för överstelöjtnant eller major, avsedd såsom souschef
för centrala värnpliktsbyrån och chef för dess personalprövningsdetalj. Till
stöd för sitt förslag har arméchefen anfört i huvudsak följande.

Under chefens för byrån frånvaro leddes verksamheten vid byrån av chefen
för armédetaljen, generalstabskapten. Vid byrån tjänstgörande regementsofficerare,
pensionerade officerare i arvodesbefattning, saknade kvalifikationer
för utövande av chefskap över byrån. Det anförda förhållandet medförde
emellertid för verksamheten påtagliga nackdelar. I regel vore det nämligen
av vikt, att generalstabsofficeren åtföljde chefen vid resor, vilket nu icke
utan olägenhet kunde ske. Generalstabsofficerens löpande arbete komme vid
ett samtidigt utövande av chefskapet över byrån att delvis fördröjas. Sedan
förhållandevis lång tid hade chefen för armén ställt en överste i reserven till
chefens för centrala värnpliktsbyrån förfogande för speciella utredningar i
samband med inskrivningsverksamheten m. m. Vid nuvarande beredskapsläges
upphörande bleve en dylik anordning icke möjlig. Behov av arbetskraft
för dylika speciella frågor måste emellertid även i ett fredsläge anses föreligga.
Det framstode därför som ett angeläget önskemål, att en kvalificerad
regementsofficer knötes till byrån såsom souschef. Befattningen borde lämpligen
förenas med chefskapet för byråns personalprövningsdetalj.

Ehuru slutliga erfarenheter ännu icke kunde anses ha vunnits beträffande
de vid inskrivningsförrättningarna och inom armén utförda prövningarna,
hade dock enligt arméchefens mening behovet av en regementsofficer som
chef för prövningsdetaljen och — i enlighet med det ovan anförda — tillika
souschef vid centrala värnpliktsbyrån till fullo klarlagts. Ett ytterligare uppskov
med inrättande av ifrågavarande befattning kunde arméchefen därför
icke tillstyrka. Framdeles kunde förväntas, att vissa personalbesparingar på
andra håll inom arméledningen kunde göras. Att förslag härom för närvarande
icke framlades berodde på att rådande beredskapsläge medförde
svårigheter att helt överblicka personalbehovet. Utredning rörande möjlig
personalbesparing påginge emellertid inom arméstaben. Denna beräknades
bliva klar i så god tid, att resultatet därav kunde framläggas i samband med
medelsäskandena för budgetåret 1946/47.

Civilförvaltningen har förklarat sig dela arméchefens uppfattning, att en
regementsofficer för framtiden erfordrades såsom souschef för centrala värnpliktsbyrån
och chef för dess personalprövningsdetalj. Då den av arméchefen
omförmälda utredningen om personalbesparing inom arméledningen måhända
kunde giva till resultat, att en regementsofficer kunde överflyttas till centrala
värnpliktsbyrån från annan del av arméledningen, har civilförvaltningen
emellertid ansett det kunna ifrågasättas, om beställningen i fråga redan nu
borde inrättas.

För egen del saknar jag anledning att nu frångå min tidigare uppfattning
rörande frågan örn befattningen såsom chef för personalprövningsdetaljen.

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Av skäl som civilförvaltningen anfört bör ståndpunkt till frågan om inrättande
av särskild beställning såsom souschef vid värnpliktsbyrån icke tagas nu.
Jag finner mig sålunda icke för närvarande kunna tillstyrka bifall till arméchefens
förevarande förslag.

Å arméns personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl. finnas under
rubriken Arméstaben för innevarande budgetår uppförda befattningar för
bland andra en kansliskrivare i lönegrad MEo 11 och två kanslibiträden i
lönegrad MEo 7. Arméchefen har föreslagit att förstnämnda befattning, som
är avsedd för arméledningens expedition och av 1941 års försvarsutredning ansetts
böra uppföras i lönegrad Ca 13, skulle med hänsyn till det ökade ansvar
och den större arbetsbörda, som efter sammanslagningen av arméstaben och
arméinspektionen åvilade innehavaren av befattningen, uppflyttas i 13:e lönegraden
såsom kontorsskrivare och göras till ordinarie. De båda kanslibiträdesbefattningama
borde, då de vore avsedda för manlig personal och med hänsyn
till med befattningarna förenade arbetsuppgifter, enligt arméchefens uppfattning
uppföras såsom kansliskrivarbefattningar i 11 :e lönegraden och, enär ett
stadigvarande behov av befattningarna förelåge, bliva ordinarie. Av samma skäl
borde den nu å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän under rubriken
Arméstaben uppförda kanslibiträdesbefattningen i lönegrad A 7 utbytas
mot en kansliskrivarbefattning i lönegrad A 11. I sistnämnda lönegrad borde
även uppföras en befattning avsedd för arméstabens utrustningsavdelning,
som senast jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1944 funnes inrättad i
lönegrad MEx 13. Behovet av en sådan befattning hade till fullo styrkts av
de gångna årens erfarenhet. Slutligen borde enligt arméchefens förslag under
förevarande rubrik uppföras en ny kontorsbiträdesbefattning i lönegrad A 4,
avsedd för arméledningens expedition. Befattningen i fråga, som för närvarande
enligt medgivande av civilförvaltningen uppehölles av en extra
tjänsteman i lönegrad MEx 7, hade visat sig erforderlig jämväl för framtiden.

Civilförvaltningen har ansett att med frågan örn ändrade löneställningar
för förenämna kontorspersonal vid arméstaben borde anstå i avvaktan å resultatet
av pågående utredningar rörande omprövning av frågan örn behovet av
icke-ordinarie personal inom försvarsväsendet och rörande omprövning av
lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet.

För egen del anser jag mig kunna endast så tillvida biträda föreliggande
förslag, att jag förordar inrättande av en ny extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning,
avsedd för arméledningens expedition. I det följande under ickeordinarieposten
kommer jag att för ändamålet beräkna medel för avlönande
av 1 extra ordinarie befattningshavare i 4:e lönegraden. Yad förslagen i övrigt
beträffar synas skäl föreligga att låta med ställningstagandet anstå i avbidan
på genomförandet av sådana organisationsundersökningar, som i viss utsträckning
skett vid försvarsstaben.

Arméinspektionen.

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut finnes en gemensam inspektör för infanteriet
och kavalleriet som tillika skulle vara personalkårchef för kavalleriets per -

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sonalkår. Sekundchefen för Livregementet till häst biträder inom arméinspektionen
vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt remontutbildningen
inom armén. Efter framställning av chefen för armén förordnade
Kungl. Majit den 24 september 1943, bland annat, att sekundchefen för Livregementet
till häst skulle inom infanteri- och kavalleriinspektionen vara
chef för kavalleriets personalkår samt att inspektören för infanteriet och
kavalleriet skulle äga att, i den mån så befunnes lämpligt, uppdraga åt nämnde
sekundchef att biträda vid handläggning av på inspektören ankommande
ärenden rörande utbildning inom kavalleriet samt vid inspektion av dylik utbildning.
I skrivelse den 20 mars 1944 har chefen för armén gjort framställning
örn tillsättande av en särskild inspektör för kavalleriet. I skrivelsen har
arméchefen sammanfattningsvis framhållit, att det försök att lösa frågan örn
kavalleriets ledning i fred, som innefattades i Kungl. Maj:ts förberörda beslut
den 24 september 1943, icke förmått i mera betydande grad undanröja de
olägenheter, som med den gemensamme inspektören uppkommit för infanteriet
och kavalleriet i deras egenskap av två skilda truppslag, och icke heller olägenheterna
för armén i dess helhet med hänsyn till främjandet av rid-, köroch
remontutbildningen. För sekundchefens för Livregementet till häst eget
regemente hade försöket medfört påtagliga olägenheter i fråga örn tjänstens
behöriga skötande. Den försöksvisa lösningen måste ersättas med organisatoriska
åtgärder, ägnade att undanröja samtliga de påtalade olägenheterna.
Arméchefen har, under hänvisning till frågans, enligt hans mening, ur riksförsvarets
synpunkt angelägna och oavvisliga art hemställt, att arméinspektionens
nuvarande infanteri- och kavalleriavdelning måtte uppdelas på tvenne
avdelningar, en för vartdera truppslaget, att en befattning som inspektör för
kavalleriet med beställning i lönegrad Ob 2 måtte tillkomma inom arméinspektionen
samt att å den nye kavalleriinspektören måtte överflyttas de
uppgifter som tillagts sekundchefen för Livregementet till hast.

Sedan arméchefen i samband med medelsäskandena för nästa budgetår
ånyo föreslagit inrättande av beställning för en särskild kavalleriinspektör i
Ob 2, har överbefälhavaren i utlåtande över förvaltningsmyndigheternas
medelsäskanden förklarat sig anse, att med tillsättande av en särskild kavalleriinspektör
tills vidare borde kunna anstå i avvaktan på slutförande av den
utredning rörande kavalleriets organisation, som för närvarande påginge.

Såsom framgår av propositionen nr 45 till innevarande års riksdag avses
frågan örn försvarets framtida organisation skola snarast göras till föremål
för utredning. I avvaktan på denna utredning anser jag mig icke nu böra
föreslå någon ändring i arméinspektionens organisation.

Av styrelsen för Svenska militärmusikdirektörsföreningen i skrivelse den
25 januari 1944 och av 1943 års militärmusikutredningskommitté i dess slutrapport
över kommitténs arbete gjorda framställningar örn närmare utredning
rörande inrättandet av en för försvaret gemensam musikinspektörsbefattning
anser jag mig icke kunna biträda.

282 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Militärområdena m. m.

I enlighet nied vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan om inrättande
av arméns jägarskola förordat skulle under rubriken Försvarsområdesstaber
tillkomma beställningar för 1 försvarsområdesbefälhavare för KirunaJokkmokks
försvarsområde, tillika chef för arméns jägarskola, ävensom för
2 fanjunkare och 1 maskinist, samtliga avsedda för nämnda försvarsområdesstab.

Under rubriken Platsbefälet i Karlsborg är för närvarande redovisad följande
för Karlsborg avsedda polispersonal, nämligen 1 överkonstapel i lönegraden
Ca 12 och 1 konstapel i lönegraden Ca 10. Vid anmälan av propositionen
1943: 235 anförde jag, att i avbidan på ställningstagande till förslag
örn inordnande av den militära poliskåren i Karlsborg i den allmänna polisorganisationen,
förenämnda beställningar borde vid inträffande ledighet icke
återbesättas med ordinarie innehavare. I det betänkande med förslag till förstatligande
av polisväsendet i riket m. m. som numera framlagts av 1939 års
polisutredning (SOU 1944: 54) har förutsatts, att förenämnda polispersonal
skulle indragas. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.

Enär frågan om organisationen av polisväsendet i Karlsborg sålunda icke
ännu kunnat slutligt avgöras, bör jämväl för nästa budgetår gälla, att ifrågavarande
beställningar vid inträffande ledighet icke må återbesättas med ordinarie
innehavare.

Truppförbanden.

Chefen för armén har — med förmälan att svenska officersförbundet i
skrivelse till honom gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för att
chefer för självständiga truppförband, vare sig dessa vore regementen eller
kårer, skulle erhålla lön i lönegrad Ob 1 —- föreslagit, att frågan örn truppförhandschefernas
lönegradsplacering skulle göras till föremål för en allsidig
utredning inom försvarsdepartementet, varvid en jämförelse borde komma till
stånd de tre försvarsgrenarna emellan. Utredningen borde bedrivas med
sådan skyndsamhet att förslag i ämnet kunde föreläggas 1945 års riksdag.
Civilförvaltningen har tillstyrkt bifall till arméchefens förslag.

Då frågan örn förbandschefernas löneställning torde komma under bedömande
vid den utredning rörande försvarsorganisationen som enligt vad jag
i annat sammanhang förordat bör komma till stånd, finner jag icke skäl att
föreslå särskild utredning av denna fråga.

Vad infanteriet beträffar föranleder förslaget örn inrättande av arméns
jägarskola överförande till skolan från Norrbottens regemente av beställningar
för 1 major, 1 löjtnant och 1 sergeant. Vidare utgå ur staten för Norrbottens
regemente beställningar för 1 kapten, 2 fanjunkare och 1 maskinist.
Inom ramen för försvarsbeslutet upptagas vidare 18 kaptensbeställningar, en
för varje regemente utom Norrbottens regemente, varigenom antalet kaptensbeställningar
vid regementena, utom Svea livgarde, uppbringas till det i försvarsbeslutet
för genomförd organisation beräknade, respektive, vad angår

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 283

Norrbottens regemente, till det antal, som efter jägarskolans inrättande skall
finnas vid regementet.

Antalet överfurirer ökas enligt den av 1942 års underbefälsutredning förordade
planen med 5 för ettvart av Södra Skånska infanteriregementet oell
Norrbottens regemente samt med 4 för ettvart av övriga regementen.
Som en följd av upprättandet av arméns jägarskola bör det för Norrbottens
regemente slutligt beräknade antalet överfurirer minskas med 4, avsedda för
skolan. Denna åtgärd bör dock enligt arméchefens beräkningar verkställas
först under ett senare skede av genomförandet av underbefälsutredningens
förslag. Antalet beställningar för vicekorpraler och meniga har minskats i
enlighet med den av underbefälsutredningen angivna planen med 7 för Svea
livgarde och 6 för ettvart av de övriga regementena.

I kavalleriets personalstater böra för nästa budgetår vidtagas följande
förändringar, föranledda av Skånska kavalleriregementets upprättande och av
ett planenligt genomförande ,av underbefälsutredningens förslag till utökning
av antalet överfurirsbeställningar samt minskning av övriga manskapsbeställningar.

Regements-(sekund-) chefsbeställningarna minskas med 2 i Ob 1 och ökas
med 3 i Oa 6. De nuvarande innehavarna av beställningarna såsom sekundchef
för Livregementets husarer och chef för Norrlands dragonregemente
komma att, så länge de kvarstå i dessa beställningar, bibehållas vid avlöningsförmåner
enligt Ob 1. Antalet överstelöjtnanter minskas med 1. Antalet
majorer skulle enligt vad jag föreslagit minskas från nuvarande 5 till 3. Enligt
vad jag under hand inhämtat är en sådan minskning möjlig att genomföra
redan från och med nästa budgetår, enär för närvarande två av majorsbeställningarna
äro tillsatta endast på förordnande. Med hänsyn till befordringsläget
inom truppslaget anser jag mig emellertid, med beaktande av förslag i
ämnet av arméchefen och civilförvaltningen, böra föreslå, att minskningen
genomföres successivt i den mån möjlighet uppkommer att placera de nu på
förordnande tillsatta majorerna eller ledighet eljest uppkommer i majorsbeställning
inom kavalleriet. Anmärkning härom har intagits i förslaget till
personalförteckning.

Vidare ökas kavalleriets gemensamma personalstat med 1 ryttmästare.
Manskapsstaterna ökas med 26 överfurirer samt minskas med tillhopa 10
furirer, 24 korpraler och 97 vicekorpraler och meniga. Jag föreslår, att de
manskapsbeställningar, som sålunda skola upptagas i staterna för nästa
budgetår, fördelas på sätt framgår av förslaget till vederbörlig personalförteckning.

För Skånska kavalleriregementet böra vidare tillkomma 1 musikdirektör av
2. graden, 2 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 3 musikfurirer, 1 musikkorpral,
5 musikvicekorpraler och meniga, 1 maskinist, 2 förrådsvaktmästare
och 1 eldare av 1. klassen.

För pansartrupperna böra planenligt beräknas följande nya officersoch
underofficersbeställningar, nämligen 1 major, 5 kaptener, 2 löjtnanter, 2
fanjunkare och 10 sergeanter. Antalet löjtnanter kommer härigenom att mot -

284

Kungl. Majlis proposition nr 170.

svara det i försvarsbeslutet beräknade. I manskapsgraderna böra tillkomma
4 överfurirer, 15 furirer och 3 korpraler vid Göta pansarlivgarde, 5 överfurirer
vid ettvart av de övriga pansarregementena samt 6 fnrirer vid Skånska pansarregementet
ävensom utgå 8 korpraler vid Skånska pansarregementet och
följande antal beställningar för vicekorpraler och meniga, nämligen 6 vid Göta
pansarlivgarde, 19 vid Skånska pansarregementet samt 9 vid vartdera av de
båda övriga regementena.

I detta sammanhang vill jag nämna, att chefen för armén framhållit angelägenheten
av att Göta pansarlivgarde och Luleå luftvämskår, i enlighet med
de principer, som tillämpats rörande musikorganisationen vid arméns truppförband,
tilldelades musikkår. Då emellertid statsfinansiella skäl för närvarande
talade för återhållsamhet i fråga örn organisationens utbyggnad och
då dessutom svårigheter förelåge, att under det närmaste budgetåret erhålla
kvalificerad personal för rekrytering av två nya musikkårer, hade arméchefen
intet att erinra mot att med upprättande av musikkårer vid nämnda förband
finge anstå till budgetåret 1946/47.

Av samma skäl som arméchefen sålunda anfört har jag funnit mig icke böra
framlägga förslag örn en av 1943 års militärmusikutredningskommitté i dess
slutrapport den 25 maj 1944 ifrågasatt och av försvarsgrenscheferna i huvudsak
tillstyrkt ändrad sammansättning av samtliga försvarets musikkårer.

I staterna för artilleriets truppförband böra utökningar, föranledda
av försvarsbeslutet, ske med 1 major, 4 kaptener, 4 löjtnanter, 3 styckjunkare,
5 sergeanter, 15 furirer och 15 konstaplar, samtliga avsedda för
Bergslagens artilleriregemente. Vidare böra enligt den av 1942 års underbefälsutredning
angivna planen staterna för samtliga regementen och kårer
ökas med tillhopa 37 överfurirer och minskas med tillhopa 79 beställningar
för vicekonstaplar och meniga, I personalförteckningen redovisad fänriksbeställning
kan utgå, sedan innehavaren av densamma befordrats.

Luftvärnets personal bör planenligt utökas med beställningar för 1
major, 14 kaptener och 27 överfurirer. Minskning bör ske med sammanlagt
37 vicekonstaplar och meniga.

Vid ingenjörkårerna tillkomma 9 överfurirer, varjämte minskning bör
ske med tillhopa 17 beställningar för vicekorpraler eller meniga.

Arméchefen har föreslagit, att staten för signaltrupperna skulle utökas
med 1 kapten utöver det i försvarsbeslutet beräknade antalet, avsedd
för en signalofficer vid VII. militärbefälsstaben. Militärbefälhavaren i VII.
militärområdet hade till stöd för inrättandet av ifrågavarande beställning anfört
i huvudsak följande:

Behovet av en sakkunnig målsman (officer ur signaltrupperna) för signaltjänsten
på Gotland vore motiverat — förutom av enahanda skäl som vid
I.—VI. militärbefälsstaberna — av:

samordnande av armé- och marinförbandens signaltjänst;

öns isolerade och för anfall från luften utsatta läge, som ställde stora krav
på signaltjänstens planläggning och ledning;

signaltjänstutbildningen vid Gotlands infanteriregemente, Gotlands artillerikår
och Gotlands kustartillerikår, som i fred måste så ledas och sam -

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ordnas, att den för krigsplacering vid militärbefälsstaben avsedda personalen
stöde på samma utbildningsståndpunkt som signaltruppernas motsvarande
personal; den specialutbildning, som för detta ändamål erfordrades, skulle
ledas av signalofficeren;

signaltjänstutbildningen i samband med den frivilliga utbildningen;

överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen.

Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt bifall till framställningen.

Jag får erinra, att samma fråga väcktes av dåvarande militärbefälhavaren
på Gotland vid behandlingen av försvarsutredningens betänkande men av mig
avvisades i propositionen 1942: 210. Då jag numera blivit övertygad örn behovet
av en sakkunnig företrädare för signaltjänsten vid militärbefälsstaben
på Gotland, vill jag förorda bifall till förslaget.

Inom ramen för försvarsbeslutet böra för nästa budgetår tillkomma beställningar
för 1 kapten, 1 fanjunkare, 3 sergeanter och 1 maskinist. Staten
för Signalregementet bör utökas med 6 överfurirsbeställningar och minskas
med 20 beställningar för vicekorpraler och meniga.

Enligt försvarsbeslutet ha signaltrupperna icke egen officersrekrytering
utan äro hänvisade till rekrytering ur andra truppslag. I skrivelse den 7
november 1944 med förslag till bestämmelser angående, bland annat, officersaspirants
antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén har
arméchefen — med förmälan att det nuvarande rekryteringssystemet visat sig
i skilda hänseenden icke lämpligt •—- föreslagit, att signaltrupperna skulle erhålla
egen officersrekrytering. Av de skäl arméchefen anfört anser jag mig
böra tillstyrka förslaget. Jag avser därför att, därest riksdagen icke har något
att erinra i ämnet, föreslå Kungl. Majit meddela bestämmelser rörande antagning
av officersaspiranter vid signaltrupperna.

Trängens stat bör för nästa budgetår planenligt tillföras nya beställningar
för 1 major, 10 kaptener, 5 löjtnanter, 5 fanjunkare och 12 sergeanter.
Antalet majorer och löjtnanter uppbringas därigenom till i försvarsbeslutet
beräknade. Omorganisationen av kavalleriet föranleder, att trängens stater,
i förhållande till försvarsbeslutet, ökas med en sergeant och en korpral samt
minskas med en furir. Under hänsynstagande till dessa ändringar i manskapsstaterna
böra dessa för nästa budgetår planenligt utökas med tillhopa
27 överfurirsbeställningar och 43 furirsbeställningar samt minskas med tillhopa
följande antal manskapsbeställningar i övrigt, nämligen 6 korpraler och
40 vicekorpraler och meniga. I det föregående har jag godtagit förslag att
Skånska kavalleriregementet skulle förses med musikkår av typ III samt att
musikkåren vid Skånska trängkåren i samband därmed skulle indragas. Jag
räknar därför här med att den å nämnda kårs stat redovisade musikpersonalen
skall utgå ur förteckningen från och med nästa budgetår. Intill dess
musikkår kan uppsättas vid kavalleriregementet bör dock innevarande års personalförteckning
fortfarande gälla beträffande trängkårens musikpersonal.

Vid behandlingen av propositionen 1944: 185 fann jag mig, av skäl som
där anfördes, fortfarande förhindrad tillstyrka det vid upprepade tillfällen
framställda förslaget örn uppflyttning av beställningen för avdelningschef

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid arméinspektionens trängavdelning från lönegraden Oa 6 till lönegraden
Ob 1. Vid 1944 års riksdag motionsvis framställt förslag rörande dylik löneuppflyttning
bifölls icke av riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 133, riksdagens
skrivelse nr 321). Chefen för armén har nu ånyo hemställt, att beställningen
i fråga måtte uppflyttas i lönegraden Ob 1.

På de skäl jag tidigare anfört och med hänsyn jämväl till att denna fråga
torde komma under bedömande vid den utredning rörande försvarsorganisationen,
som avses skola komma till stånd, anser jag mig fortfarande icke kunna
förorda ifrågavarande löneuppflyttning.

Fälttygkåren.

Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1942 tillsatta
utredningen rörande ingenjörspersonalen inom försvaret — försvarsväsendets
ingenjörutredning — har den 6 oktober 1944 avgivit betänkande med förslag
rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet
och därmed sammanhängande frågor. Betänkandet har varit
föremål för omfattande remissbehandling. Då jag ansett mig icke kunna utan
ytterligare överväganden grunda något förslag till lösande av ifrågavarande
organisationsspörsmål på den nu föreliggande utredningen, kommer frågan
icke att föreläggas den nu samlade riksdagen. Möjligen bör slutlig ställning
till dessa spörsmål icke tagas förrän i samband med frågan örn försvarets
organisation efter den nu löpande utbyggnadsperioden. Personalstaterna böra
därför alltjämt i huvudsak hållas inom den av försvarsbeslutet och av 1943
års beslut örn förvaltningsorganisationen betingade ramen, med tillägg dock
av den såsom militärassistent vid försvarets forskningsanstalt avsedda beställningen
för alternativt major eller kapten, som enligt 1944 års riksdags
beslut (se propositionen nr 293, riksdagens skrivelse nr 498) bör uppföras å
fälttygkårens stat. Denna beställning bör inrättas från och med nästa budgetår.
I övrigt tillkomma planenligt 2 nya beställningar för sergeanter. I enlighet
med 1942 års underbefälsutrednings förslag bör staten vidare utökas
med 2 överfurirer samt minskas med 2 beställningar för furirer.

På fälttygkårens stat äro för innevarande budgetår uppförda 39 kaptensbeställningar.
Av dessa utgöra 36 det antal, som enligt en i samband med
propositionen 1942: 210 uppgjord tablå skulle vara erforderligt för fälttygkåren.
De övriga tre ha tillkommit på grund av 1943 års beslut rörande förvaltningsorganisationen.
I förenämnda tablå upptogos tillhopa tre kaptener
såsom lärare vid arméns motorskola och vid tygförvaltningsskolan. Propositionens
av riksdagen godkända förslag beträffande dessa skolors organisation
upptog emellertid endast en majorsbeställning för vardera skolan, varför
dessa kaptensbeställningar felaktigt medtagits i tablån. Enligt vad jag
under hand inhämtat ha dessa tre beställningar icke tillsatts. Antalet kaptensbeställningar
vid fälttygkåren bör därför ändras från nuvarande 39
till 36.

I propositionen 1944: 185 avstyrkte jag på anförda skäl framställning örn
uppfattning av fälttygmästarbeställningen i lönegraden Ob 1. Sedan vid 1944

287

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

års riksdag motionsvis framställts yrkande örn dylik lönereglering, fann sig
statsutskottet (utlåtande nr 133), med hänsyn bland annat till de skäl, som
förestavat mitt ståndpunktstagande till frågan, icke kunna tillstyrka motionerna,
oaktat utskottet funne vissa skäl tala för lönegradsuppflyttningen i
fråga. Det framställda yrkandet föranledde icke heller någon riksdagens
åtgärd.

Av arméchefen ånyo gjord framställning i samma ämne kan jag av tidigare
anförda skäl och med hänsyn jämväl till de nya omständigheter, som jag framhållit
i det föregående vid behandlingen av motsvarande för chefen för armémspektionens
trängavdelning föreliggande lönespörsmål, fortfarande icke tillstyrka.

I personalförteckningen för innevarande budgetår har, med hänsyn till vissa
förhållanden, för vilka närmare redogjorts i propositionen 1944: 185, meddelats
föreskrifter rörande förordnande efter överste vid fälttygkåren, som åtnjuter
ledighet i anledning av förordnande å överingenjörsbefattning vid försvarets
fabriksverk, samt förbud mot återbesättande av eller förordnande på en majorsbeställning.
Då någon förändring i berörda förhållanden icke inträtt, böra
dessa bestämmelser fortfarande gälla.

Tygstaten.

_ Enligt försvarsbeslutet skall under tygstaten redovisas inom tygförvaltningstjänsten
verksam civilmilitär personal utom ingenjörspersonalen.
Undantag ha vidare gjorts för ingenjör- och signalförrådsförvaltare samt fortmaskinisterna
i Boden. Under särskild rubrik upptogos därvid de tygförvaltare
och tygverkmästare, som tjänstgöra vid fabriker, som numera ingå i försvarets
fabriksverk. Från och med innevarande budgetår har vidare till särskild
rubrik överförts den vid krigsmaterielverkets förråd tjänstgörande personal,
som tillhör tygstaten. Den för krigsmaterielverket och fabriksverket
sålunda redovisade personalen skall efter hand avvecklas. Fråga örn beställningarnas
återbesättande vid uppkommande ledighet skall därför underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Frånräknas den sålunda övergångsvis redovisade
personalen, skulle enligt försvarsbeslutet å tygstaten finnas följande beställningar,
nämligen 10 tygförvaltare av 1. klassen, 34 tygverkmästare av 1.
klassen, 29 tygförvaltare av 2. klassen, 36 tygverkmästare av 2. klassen, 29
tyghantverkare av 1. klassen, 12 tygskrivare och 176 tyghantverkare av 2.
klassen. Härutöver tillkomma 2 tyghantverkare av 2. klassen, avsedda för
Skånska kavalleriregementet. För nästa budgetår har arméchefen föreslagit
planenliga utökningar med ett antal beställningar, som rymmes inom försvarsbeslutets
ram, och därvid hänvisat till skrivelse av fälttygmästare^ vari denne
anfört i huvudsak följande.

Personalförteckningen för budgetåret 1944/45 upptoge bland annat — den
för krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk avsedda personalen icke
inräknad — 34 beställningar för tygförvaltare, fördelade på 10 tygförvaltare
av 1. klassen och 24 tygförvaltare av 2. klassen. Som ett led i tygstatens
beslutade utbyggnad borde under budgetåret 1945/46 tillkomma 3 tygförvaltarbeställningar.
Dessas innehavare avsåges för tjänstgöring vid de tre

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

tygkompanierna, vid vilka på grund av krigsorganisationens stora omfattning
i förhållande till fredsorganisationen uppbörden av utrustningsmateriel
vore mycket betydande, varjämte i uppbörden även bomme att ingå viss ersättningsmateriel
av enahanda natur som vid centralförråden.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle, sedan beställningar för 2 departementsskrivare
enligt beslut av 1943 års riksdag omvandlats till tygförvaltarbeställningar
av 1. klassen, de sistnämndas antal komma att utgöra 15 och
tygförvaltarbeställningarna av 2. klassen 31, vilket gåve en proportion mellan
beställningarna av 1 : 2. Med hänsyn till befordringsförhållandena vore det
av betydelse, att sagda proportion även framdeles bibehölles. I propositionen
1944: 185 (s. 153) hade anförts härom, att det med hänsyn till den förändring
med avseende å tygstatens struktur, som skulle uppkomma, därest de
för krigsmaterielverket avsedda beställningarna bleve vakantsatta, icke syntes
uteslutet, att en viss jämkning av de i 1942 års försvarsbeslut fastställda grunderna
för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader borde ske. Då
de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna efter hand avsåges att avvecklas
för att utbytas mot extra ordinarie befattningar, borde i anslutning
till förenämnda synpunkter personalförteckningen för budgetåret 1945/46 upptaga
12 tygförvaltarbeställningar av 1. klassen och 25 beställningar av 2.
klassen.

Ovan berörda förhållanden gjorde sig jämväl gällande med avseende å tyghantverkarbeställningarna,
vilka enligt försvarsbeslutet skulle utgöra sammanlagt
212, fördelade på 36 beställningar av 1. klassen och 176 beställningar
av 2. klassen, vilket gåve en proportion mellan beställningarna av
ungefär 1 :5. Frånräknades de 7 för krigsmaterielverket avsedda tyghantverkarbeställningarna
skulle dessas slutliga antal komma att utgöra 205. Personalförteckningen
för budgetåret 1944/45 upptoge 29 tyghantverkare av 1.
klassen och 165 tyghantverkare av 2. klassen eller tillhopa 194. Såsom ett
led i tygstatens beslutade utbyggnad föresloge fälttygmästaren att återstående
11 beställningar tillkomme under budgetåret 1945/46. Vid ett bibehållande
av försvarsbeslutets proportion mellan 1. och 2. klass beställningar,
skulle sålunda antalet tyghantverkarbeställningar av 1. klassen utgöra 34 och
av 2. klassen 171.

Under budgetåret 1945/46 borde slutligen såsom ett led i tygstatens beslutade
utbyggnad tillkomma 3 tygverkmästarbeställningar av 2. klassen.

Försvarets civilförvaltning, som intet haft att erinra mot det sålunda framlagda
förslaget, har hemställt, att vid tygstaten för nästa budgetår måtte inrättas
nya beställningar för 2 tygförvaltare av 1. klassen i lönegrad Ca 18,
1 tygförvaltare av 2. klassen i lönegrad Ca 15, 3 tygverkmästare av 2. klassen
i lönegrad Ca 14, 5 tyghantverkare av 1. klassen i lönegrad Ca 14 och 6 tyghantverkare
av 2. klassen i lönegrad Ca 12.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i utlåtande
häröver framhållit, att såsom stöd för den föreslagna fördelningen av tygförvaitar-
och tyghantverkarbefattningarna mellan olika lönegrader i huvudsak
åberopats angelägenheten av att bibehålla en viss proportion mellan de olika
befattningarna. I avsaknad av närmare utredning rörande arten och omfattningen
av de arbetsuppgifter, vilka skulle komma att åvila dessa befattningshavare,
och under hänvisning jämväl till ingenjörutredningen, vars förslag
eventuellt kunde komma att inverka på frågan om behovet av särskilt utbildad
tygpersonal, ansåge sig lönenämnderna för närvarande endast kunna tillstyrka

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 289

inrättandet av 3 tygförvaltarbefattningar av 2. klassen och 11 tyghantverkarbefattningar
av 2. klassen.

Vidare har civilförvaltningen anfort, att arméförvaltningen avgivit förslag
örn inrättande av tillhopa 26 beställningar för förrådsvaktmästare i lönegrad
Ca 7 och 41 extra ordinarie befattningar för förrådsmän vid tygstationer och
tyganstalter, lydande under arméförvaltningens tygavdelning. Ifrågavarande
personal avses att ersätta nu kollektivanställd förrådspersonal och har motiverats
med behovet av en fast, yrkeskunnig kader för skötsel av de omfattande
och dyrbara centrala förråden av tygmateriel vid nämnda anstalter. Civilförvaltningen,
som inhämtat, att de uppgifter som skulle åvila den föreslagna
förrådspersonalen för närvarande till övervägande del ombesörjdes av tillfälligt
anställd personal, avlönad från vederbörliga sakanslag, har ansett sig
icke böra framlägga förslag i ämnet, enär personalbehov och anställningsform
syntes innefatta ett ämne, som enligt meddelade direktiv skulle upptagas till
prövning av försvarets sakanslagsutredning.

Såsom framgår av fälttygmästarens förenämnda skrivelse har jag redan
varit inne på tanken, att de förändringar i tygstatens struktur, som föranledas
av ett vakantsättande av de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna,
skulle kunna medföra behov av jämkning av de i försvarsbeslutet fastställda
grunderna för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader. Jag ansåg
mig dock icke då, vid framläggandet av propositionen nr 185 vid fjolårets
riksdag, kunna taga ställning till denna fråga.

I anledning av vad lönenämndema anfört beträffande ingenjörutredningen
vill jag framhålla, att denna utredning såsom en följd av utredningens förslag
örn inrättande av ingenjörtrupper angivit, att tygstaten borde indragas samt
att dess nuvarande beställningshavare skulle antingen överföras till de nya
ingenjörtrupperna eller anställas som civila tjänstemän vid myndigheter och
anstalter, där de tjänstgöra. Då några mera betydande olägenheter av fortsatta
vakantsättanden knappast kunna uppkomma under nästa budgetår, anser
jag, att med ifrågavarande jämkning bör anstå i avvaktan å närmare utredning
i de hänseenden, som lönenämndema angivit. Jag beräknar därför den fördelning
av de såsom erforderliga angivna nya beställningarna för tygförvaltare
och tyghantverkare, som lönenämndema angivit. Med biträdande av civilförvaltningens
framställning i övrigt beträffande denna personal föreslår jag utökning
av tygstaten med 3 tygförvaltare av 2. klassen, 3 tygverkmästare av
2. klassen och 11 tyghantverkare av 2. klassen.

I likhet med civilförvaltningen anser jag den av arméförvaltningen väckta
frågan örn inrättande av särskilda beställningar och befattningar för förrådspersonal
vid vissa tygavdelningen underlydande anstalter icke nu böra upptagas
tdl prövning.

Enligt vad som anförts i propositionen 1944: 293 angående inrättande av
försvarets forskningsanstalt skulle från och med nästa budgetår till tygstaten
överföras en hittills å staten för kemiska anstalten upptagen beställning för
tygförvaltare i lönegrad Ca 18 eller Ca 15. Enligt vad jag under hand inhämtat

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 19

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

är den nuvarande innehavaren av denna beställning placerad i lönegrad Ca 18.
Å tygstaten bör därför övergångsvis upptagas ytterligare en beställning för
tygförvaltare av 1. klassen. Anmärkning bör göras, att beställningen vid
uppkommande ledighet icke får återbesättas.

På grund av avgångar bland den personal vid krigsmaterielverket, som för
innevarande budgetår redovisas å tygstaten, kunna dessa beställningar minskas
med 1 tygförvaltare av 1. klassen och 2 tygskrivare.

Fortifikationskåren.

I sina medelsäskanden för budgetåren 1943/44 och 1944/45 föreslog arméförvaltningen
viss lönereglering för beställningar inom fortifikationskåren,
innebärande utbyte av en överstelöjtnants- och en majorsbeställning mot beställningar
för överste eller överstelöjtnant respektive överstelöjtnant eller
major ävensom utbyte av två sergeantsbeställningar mot beställningar för
fanjunkare. Dessa framställningar ansåg jag mig i avbidan å ingenjörutredningens
förslag icke kunna tillstyrka. Civilförvaltningen har anmält, att chefen
för armén nu åter upptagit denna löneregleringsfråga och därvid framställt
samma förslag som de tidigare framlagda. Civilförvaltningen har ansett sig
icke kunna tillstyrka bifall till arméchefens förslag, enär resultatet av ingenjörutredningen
ännu icke förelåge.

I anledning härav vill jag nämna, att försvarsväsendets ingenjörutredning
i sitt nu avgivna betänkande icke tagit ställning till frågan örn fortifikationsförvaltningens
organisation, enär utredningen av fråga örn fortifikations- och
byggnadsförvaltningen inom försvaret anförtrotts åt särskilda utredningsmän,
fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen. Sistnämnda utredning
väntas komma att framlägga sina förslag omkring den 1 juni 1945. I avvaktan
å resultatet av denna utredning böra några förändringar inom fortifikationskåren
icke nu företagas.

Intendenturkåren.

I gällande personalförteckning finnas uppförda 7 beställningar för överstelöjtnanter
vid intendenturkåren. En av dessa beställningar är beräknad för
styresmannabefattningen vid arméns centrala beklädnadsverkstad. Av skäl
som närmare angivits i propositionen 1942: 266 har i anmärkning till personalförteckningen
för kåren föreskrivits, att beställningshavaren finge enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande placeras till tjänstgöring i annan befattning samt
att vid inträffande ledighet å överstelöjtnantsbeställning vid kåren Kungl.
Majit skulle besluta, huruvida beställningen finge återbesättas. Sedan sådan
ledighet uppstått, har generalintendenten, efter samråd med chefen för krigsmaterielverket,
i skrivelse till chefen för armén föreslagit, att nämnda beställning
skulle bibehållas och avses för placering av en regementsofficer vid
krigsmaterielverket, närmast som chef för verkets textil- och lädersektion.

Arméchefen har på de av generalintendenten sålunda anförda skälen tillstyrkt,
att vid intendenturkåren fortfarande skulle finnas 7 överstelöjtnantsbeställningar.

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Civilförvaltningen Ilar erinrat, att Kungl. Majit genom beslut elen 28 januari
1944 uppdragit åt krigsmaterielverket att verkställa utredning bland annat
rörande de frågor, som sammanhänga med militär personals tjänstgöring hos
verket. I avvaktan på resultatet av berörda utredning har civilförvaltningen
icke räknat med någon förändring beträffande antalet överstelöjtnantsbeställningar
vid intendenturkåren.

En redogörelse för den av krigsmaterielverket gjorda utredningen beträffande
nyssnämnda spörsmål har lämnats vid behandlingen av ämbetsverkets
avlönmgsanslag. I samband därmed har jag angivit min ståndpunkt till frågan
örn formerna för militär personals tjänstgöring vid ämbetsverket. Beträffande
det av generalintendenten berörda spörsmålet vill jag framhålla, att den beslutade
överflyttningen av anskaffningsuppgifterna på textil- och läderområdet
från bland annat arméförvaltningens intendenturavdelning till krigsmaterielverket
enligt min mening bör föranleda till att den ifrågasatta personalpiaceringen
kommer till stånd utan ökning av intendenturkåren. Den övergångsvis
å personalförteckningen uppförda överstelöjtnantsbeställningen synes därför
böra utgå ur förteckningen.

Arméchefen har vidare föreslagit utbyte av sju beställningar såsom regementskassörer
av 2. klassen mot sju beställningar såsom regementskassörer av
1. klassen. Generalintendenten har i skrivelse till chefen för armén erinrat, att
uppdelningen av regementskassörerna i två lönegrader, avsedda, den högre,
UO 3, för regementen och den lägre, UO 2, för kårerna, tillkommit genom 1942
års försvarsbeslut efter förslag av 1942 års försvarsberedning, som motiverat
förslaget med att omfattningen av kassagöromålen måste anses vara väsentligt
mindre vid kårerna än vid regementena. Med förmälan att regementskassörernas
vid kårerna inplacering i lönegrad U0 2 i hög grad försvårat rekryteringen
av dessa beställningar, har generalintendenten i skrivelsen vidare anfört
i huvudsak följande.

Med anledning av 1942 års försvarsberednings ovan angivna motivering för
inplacering i lönegrad UO 2 hade en utredning verkställts angående dels
kassaomslutningen, dels antalet folionummer vid de depåtruppförbands krigskassaavdelningar,
vid vilka regementskassörer vore placerade. Uppgifterna,
vilka erhållits från försvarets civilförvaltning, hänförde sig till budgetåret
1943/44 och vore därför icke signifikativa för normala fredsår. Den minskning
i arbetsbördan, som komme att inträda i samband med återgång till normala
förhållanden, kunde emellertid beräknas bliva relativt sett lika stor vid samtliga
truppförband.

Av utredningen framginge, att vid de truppförband, där regementskassörer
av 1. klassen tjänstgjorde, kassaomslutningen uppginge till i medeltal 7 200 000
kronor och verifikationsantalet till i medeltal 50 000. Vid övriga truppförband
utgjorde motsvarande siffror 4 400 000 kronor respektive 27 100. Sistnämnda
siffror vore emellertid grundade på sinsemellan betydligt divergerande tal.
Sålunda vöre siffrorna för ingenjör- och trängförbanden i stort sett av samma
storleksordning som vid regementena, i vissa fall, nämligen vid jämförelse med
kavalleriregementena, A 8, Lv 3 och S 1 till och med större. Å andra sidan
vore siffrorna för framförallt luftvärnskårerna betydligt lägre än medeltal för
kårerna. I viss mån syntes detta bero på att dessa truppförband, som vore
nyuppsatta, ej under ifrågavarande budgetår nått sin fulla omfattning.

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen utvisade — även om hänsyn toges till att siffermässig statistik
av ifrågavarande slag under nuvarande förhållanden icke kunde skapa en utslagsgivande
bild av arbetsomfånget — att skillnaden mellan regementen
och kårer icke vore av den storleksordning att den gåve skäl för påståendet örn
en »väsentligt mindre omfattning av kassagöromålen». I varje fall gällde
detta icke ingenjör- och trängkårerna.

Generalintendenten ville ytterligare hänvisa till den omständigheten, att
intendenturkårens förvaltare — samtliga tillhörande lönegrad UO 3 — vöre
avsedda för såväl regementen som kårer. Lönesättningen hade därvidlag gjorts
beroende av förrådsförvaltarnas ställning gentemot övriga befattningshavare
och av deras betydande uppbördsmannaansvar, icke av storleken hos eller benämningen
på de förband, vid vilka de tjänstgjorde.

Av det ovan sagda framginge önskvärdheten av att samtliga regementskassörer
hänfördes till lönegrad UO 3.

Emellertid syntes, intill dess ytterligare erfarenheter beträffande arbetets
omfattning vid de mindre kårerna vunnits, regementskassörerna vid de fyra
luftvärnskårerna (Lv 4—Lv 7) samt vid de båda artillerikårerna (A 5 och
A 7) kunna utan allvarligare olägenheter tills vidare kvarstå i den lägre lönegraden.

Civilförvaltningen har ansett de av generalintendenten anförda skälen
bärande och har därför vid sina kostnadsberäkningar räknat med att 7 beställningar
för regementskassörer av 2. klassen, avsedda för ingenjör- och trängkårerna,
komma att utbytas mot 7 beställningar för regementskassörer av
1. klassen.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha förklarat sig
icke ha någon erinran att framställa mot ifrågavarande förslag men ville framhålla,
att frågan om löneställningen för regementskassörerna vid samtliga försvarsgrenar
borde göras till föremål för allmän omprövning.

Den av generalintendenten gjorda utredningen synes visa, att den nuvarande
fördelningen av beställningshavare i kassörsbefattning i högre och lägre
löneställning efter regementen och kårer icke är helt rättvis med hänsyn till
arbetsbörda och ansvar. Örn emellertid utredningen visat, att vid kårer, ingenjör-
och trängkårerna, arbetsuppgifterna för kassören är av den omfattningen
att de i jämförelse med förhållandena vid vissa regementen skulle
kunna motivera den högre löneställningen för kassörerna vid dessa kårer,
synes å andra sidan av utredningen jämväl framgå, att motsvarande uppgifter
vid vissa regementen, de tre nuvarande kavalleriregementena, Bodens
artilleriregemente, Stockholms luftvärnsregemente och Signalregementet, icke
äro större än att för dessa regementen kunde avses kassörer i den lägre löneställningen.
Jag anser mig icke nu kunna förorda någon utökning av antalet
kassörer i lönegraden UO 3. En rättvisare fördelning av arbetsuppgifterna
efter löneställning synes mig emellertid kunna åstadkommas genom att större
frihet medgives än för närvarande är fallet i fråga om beställningarnas fördelning
på olika förband. Det synes böra få ankomma på generalintendenten
att på grundval av arbetsbelastningen vid olika förband vidtaga de örn- eller
nyplaceringar av de nuvarande kassörsbeställningarna, som kunna anses erforderliga
för rättvisare fördelning av arbetsuppgifterna. Genom dylika åtgärder
torde också rekryteringen till beställningarna i LO 2 underlättas.

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Med hänsyn till innehållet i generalintendentens berörda utredning anser
jag mig icke kunna tillstyrka högre löneställning än UO 2 för den
kassör, som enligt vad i det föregående anförts bör tillkomma för Skånska
kavalleriregementet. Beställningen bör uppföras från och med nästa budgetår.
Å intendenturkårens stat böra vidare, i enlighet med vad i det föregående
anförts, från och med nästa budgetår uppföras nya beställningar för
kapten och förvaltare, avsedda för Skånska kavalleriregementet och KirunaJokkmokks
försvarsområdesstab. Med hänsyn till att vid arméns centrala beklädnadsverkstad
icke erfordras de för densamma avsedda en kapten och en
förvaltare, sedan verksamheten vid verkstaden övertagits av försvarets
fabriksstyrelse erfordras utökning med allenast 1 kapten och 1 förvaltare.
Ytterligare 1 fanjunkare i kassörsbefattning bör tillkomma för nämnda försvarsområdesstab.

Fältläkarkåren. Fältveterinärkåren.

Uppsättandet av Skånska kavalleriregementet föranleder upptagande från
och med nästa budgetår å respektive stat av nya beställningar för 1 bataljonsläkare
och 1 regementsveterinär.

Vid behandlingen av propositionen 1944: 185 fann jag mig icke kunna tillstyrka
framlagt förslag örn uppflyttning av överfältveterinären från lönegraden
Ca 30 till lönegraden Cb 1. Av samma skäl som där anfördes och under
hänvisning jämväl till vad i det föregående framhållits beträffande ifrågasatt
lönereglering för chefen för arméinspektionens trängavdelning finner jag mig
icke heller nu kunna tillstyrka ett av arméchefen framlagt förnyat förslag till
uppflyttning av överfältveterinären till lönegraden Cb 1.

Vissa utbildningsanstalter.

Chefen för ridskolan är tillika chef för Utnäslöts remontdepå. Anmärkning
härom bör intagas i personalförteckningen.

Under förevarande rubrik bör upptagas ordinarie personal vid arméns
jägarskola, nämligen 1 major, 1 löjtnant, 1 sergeant och 2 överfurirer. Med
tillsättande av de beräknade ytterligare två överfurirsbeställningarna bör anstå
till kommande budgetår.

Arméhundväsendet.

I skrivelse den 18 november 1944 med tillägg till anslagsäskanden för budgetåret
1945/46 har chefen för armén framlagt förslag till omorganisation av
arméhundväsendets ledning, innebärande, bland annat, att arméhundchefen
skulle erhålla ställning såsom tjänstegrensinspektör, att arméhundgården
med arméhundskolan skulle utgöra självständig förvaltande myndighet samt
att befattningen såsom chef för arméhundväsendet skulle från arvodesbefattning
ändras till beställning för aktiv officer med placering i lönegrad Oa 5
eller Oa 4. Förslaget omfattar även viss utökning av hundväsendets personalstat
med expeditionspersonal, avsedd för arméhundväsendets ledning.

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Såsom framgår av propositionen 1944:185 hemställde arméförvaltningen i
sina medelsäskanden för innevarande budgetår, att för chefen för arméhundskolan
skulle upptagas en beställning för alternativt major eller kapten (ryttmästare)
i stället för den å personalförteckningen uppförda beställningen för
kapten eller ryttmästare. Ehuru jag fann vissa skäl tala för bestämmande av
alternativa lönegrader för ifrågavarande befattning, ansåg jag mig likväl icke
böra frångå den i försvarsbeslutet beräknade löneställningen. Sedan i riksdagen
motionsvis framlagts förslag av samma innebörd som det av arméförvaltningen
framställda, uttalade statsutskottet (utlåtande 1944:133), att enligt
dess mening goda skäl talade till förmån för förslaget, särskilt det förhållandet
att hundskolan fått en väsentligt större omfattning och betydelse än
vad som förutsågs, då löneställningen för skolans chef bestämdes vid 1942
års riksdag. Utskottet vore emellertid det oaktat icke berett att för det dåvarande
föreslå riksdagen frångå 1942 års försvarsbeslut i denna del men
förutsatte, att frågan örn skolchefens löneställning bleve föremål för förnyat
övervägande i samband med medelsäskandena för budgetåret 1945/46.

Chefen för armén har nu ånyo upptagit samma förslag rörande löneställningen
för chefen för arméhundskolan. I skrivelse till arméchefen hade chefen
för arméhundväsendet i förevarande avseende anfört följande.

Chefen för hundskolan —- vilken skola numera bland annat dels svarar för
utbildningen av tjänstehundbefäl av alla grader inom samtliga försvarsgrenar,
dels även med utnyttjande av den vid skolan förlagda arméhundgården utgör
en försöksanstalt för hela vårt statliga tjänstehundväsende — måste inneha
såväl framstående militära kvalifikationer, som även ett gediget kynologiskt
kunnande, vilket sistnämnda endast kan förvärvas genom flerårigt arbete inom
tjänstehundväsendet och därunder vunnen personlig erfarenhet. Det torde
få anses uteslutet, att en för nu nämnda befattning preliminärt verkligt kvalificerad
officer i lämplig levnadsålder anmäler sig som sökande till en tjänst,
som i realiteten bör vara en livstidsbefattning, då han måste räkna med endast
beställning såsom kapten och pensionsavgång som sådan. Och vad en
tvångskommendering till nämnda befattning skulle innebära med hänsyn till
utbildningens bedrivande och tjänstens behöriga upprätthållande torde knappast
behöva närmare utvecklas. Det torde dessutom få anses självskrivet, att
chefen för hundskolan skall ha förutsättning för och genom sin verksamhet
ytterligare meritera sig till att kunna bli arméhundchefens efterträdare. Härtill
kommer i nu föreliggande fall att skulle icke den nu föreslagna höjningen
av chefens för hundskolan befattning till regementsofficer komma till stånd,
blir det vakans redan nästa år, då nuvarande skolchefen fyller 50 år och måste
gå, och någon officer som nu besitter erforderliga kvalifikationer till hans
efterträdande torde icke finnas inom vårt försvarsväsende.

I skrivelse den 7 februari 1944 har chefen för armén, utan samband med
etet senare framlagda omorganisationsförslaget, framhållit, att de arbetsuppgifter,
som ålåge skrivbiträdet vid arméhundväsendet, överstege de som normalt
brukade åläggas ett skrivbiträde samt gjort framställning örn utbyte av
den å personalstaten för arméhundväsendet upptagna skrivbiträdesbefattningen
i MEo 2 mot befattning för kontorsbiträde i MEo 4.

Överbefälhavaren har icke haft något att erinra mot förslaget till omorganisation
av arméhundväsendets ledning.

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Försvarets civilförvaltning, som i särskilt utlåtande tillstyrkt utbyte av
skrivbiträdesbefattningen vid armébundväsendet mot en kontorsbiträdesbefattning,
har i utlåtande över omorganisationsförslaget icke funnit anledning
till huvudsakligare erinran mot detsamma. Civilförvaltningen har vidare ansett
starka skäl tala för att chefens för arméhundskolan löneställning förbättrades
i enlighet med arméchefens förslag och därför tillstyrkt bifall till detsamma.

Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt bifall till framställningen om
utbyte av skrivbiträdesbefattningen vid arméhundväsendet mot en befattning
för kontorsbiträde samt beträffande förslaget till omorganisation av arméhundväsendets
ledning förklarat sig icke lia funnit anledning till erinran mot
arméchefens hemställan.

För egen del har jag intet att erinra mot förslaget örn inrättande av en
kontorsbiträdesbefattning i MEo 4 i utbyte mot den nuvarande befattningen
i MEo 2. Härtill återkommer jag i det följande. Föreliggande förslag i övrigt
finner jag mig icke kunna förorda i avbidan på en närmare omprövning
av arméhundväsendets ställning och arbetsuppgifter i samband med en blivande
översyn av försvarsorganisationen. Jag vill framhålla, att möjlighet
finnes att, om så skulle visa sig erforderligt, medgiva den nuvarande innehavaren
av befattningen som chef för arméhundskolan anstånd med avsked
efter pensionsålderns inträde.

Till löner för den å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän upptagna
personalen — med undantag av den personal vid försvarets fabriksverk
som redovisats under tygstaten — skulle erfordras ett belopp av i runt tal
48 400 000 kronor. Denna beräkning förutsätter, att samtliga beställningar
komma att vara besatta under hela budgetåret. Emellertid torde
åtskilliga nytillkommande beställningar icke komma att tillsättas redan
från och med budgetårets början. Vidare kan man räkna med att en del
beställningar med hänsyn till rekryteringssvårigheter komma att under någon
del av året vara vakanta. Erfarenheterna från den gångna höstens volontärrekrytering
ge vid handen att ett stort antal manskapsbeställningar överhuvud
icke kunna besättas under budgetåret. Slutligen kan man räkna med
att de verkliga lönekostnaderna för personalen bliva lägre än de beräknade
av den anledningen, att åtskilliga nytillkommande beställningshavare under
budgetåret komma att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen i vederbörlig lönegrad.
Med hänsyn till vad sålunda anförts kan anslagsbelastningen för löner
till ordinarie tjänstemän beräknas komma att icke oväsentligt understiga enligt
förutnämnda grunder beräknade belopp. Jag uppskattar de verkliga
lönekostnaderna till ett belopp av 47 000 000 kronor.

För avlöningar till personal & avgångsstat har för innevarande budgetår
under särskild anslagspost å avlöningsstaten upptagits ett belopp om 50 000
kronor. Enär det icke är möjligt att nu beräkna i vilken omfattning personal
kan komma att vara överförd till avgångsstat under nästa budgetår, synes
såsom utgångspunkt för beräkningen av medelsbehovet för avlöningar till

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sådan personal böra tagas de beräknade kostnaderna för avlöningar till de
beställningshavare, som enligt hittills meddelade beslut överförts å avgångsstat
och kunna beräknas där kvarbliva under nästa budgetår. Enligt civilförvaltningens
beräkningar kunna ifrågavarande kostnader — örn hänsyn
tages till att en av dessa beställningshavare förordnats å för pensionerad personal
avsedd arvodesbefattning och hans avlöning alltså skall belasta förevarande
anslagspost allenast i den mån den överstiger arvodesbeloppet —- uppskattas
till i runt tal 33 000 kronor. Dessa beräkningar synas böra godtagas.

Hittills har icke någon beställningshavare överförts till disponibilitetsstat.
För avlöningar till personal å dylik stat synas därför icke böra nu beräknas
särskilda medel.

För avlöningar till volontärer över stat beräknades för innevarande budgetår
740 000 kronor med utgångspunkt från ett antal volontärer av 2 165. För
nästa budgetår kan, med hänsyn till det fortsatta anställandet av långtjänstunderbefäl
vid armén, antalet beställningar för volontärer över stat beräknas
uppgå till omkring 1900. Med hänsyn till rekryteringssvårighetema kan
medelsbehovet för detta ändamål för budgetåret 1945/46 beräknas till 500 000
kronor.

Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta kan medelsbehovet för
dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, för närvarande under
särskild anslagspost i avlöningsstaten beräknat till 90 000 kronor, för budgetåret
1945/46 i enlighet med civilförvaltningens kalkyler uppskattas till 78 000
kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå förutom
lön enligt löneplan vissa i avlöningsreglementena omförmälda fasta lönetilllägg
och särskilda ersättningar, däribland sjötillägg och fljgtillägg. Dessa
förmåner kunna beräknas draga en kostnad av omkring 950 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kan alltså förevarande anslagspost
för budgetåret 1945/46 beräknas till (47 000 000 + 33 000 +500 000 +
78 000 + 950 000 =) 48 561 000 kronor, eller i avrundat tal 48 500 000 kronor.
Motsvarande kostnader uppskattades för innevarande budgetår till 47 280 000
kronor.

Vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga i propositionen 1942: 266
framhöll jag, att det syntes vara att förvänta att ett fyllande av personalkadrerna
komme att bliva förenat med svårigheter. I den män så oundgängligen
erfordrades borde därför få tillgripas i huvudsak samma utvägar i fråga
örn rekryteringen, som tillämpats vid genomförandet av de i propositionerna
1940 L: 275 och 1941: 155 föreslagna och av riksdagen beslutade kaderökningama.
För dessa åtgärder har lämnats en sammanfattande redogörelse i förstnämnda
proposition. Jämväl för innevarande budgetår ha i viss utsträckning
tillämpats sådana särskilda rekryteringsvägar. Jag anser mig böra föreslå,
att jämväl beträffande den för nästa budgetår föreslagna kaderökningen
Kungl. Maj:t skall äga besluta örn dylika åtgärder.

I samband med genomförandet av de åren 1940—1944 beslutade kaderökningarna
uppkommo vissa spörsmål, berörande såväl armén som marinen

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

297

och flygvapnet, rörande löneställningen för den personal, som vid kadrernas
fyllande avsågs att överflyttas till beställning på aktiv stat. I propositionerna
1941:33 och 155, 1942:266, 1943:235 och 1944:185 underställdes frågan riksdagens
prövning, därvid Kungl. Maj:t begärde riksdagens bemyndigande att
i enlighet med vissa i de båda förstnämnda propositionerna angivna grunder
utfärda bestämmelser örn placering i löneklass och beräknande av tid för uppflyttning
i högre löneklass för personal, som i anslutning till 1940—1944 års
lagtima riksdagars beslut örn befälskadrernas utökning överförts från övergångsstat,
reservstat och reserv till officers- och underofficersbeställningar på
aktiv stat vid försvarsväsendet. Förslaget innebar, att generella bestämmelser
skulle kunna av Kungl. Maj:t utfärdas, syftande till att sålunda överflyttad
beställningshavare — där han icke erhållit lägsta tjänsteställningen bland
lönegraden tillhörande beställningshavare vid samma förband, personalkår etc.
— i fråga örn löneklass och beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass
likställdes med närmast efter honom i tjänsteställning stående, förut
aktiv stat tillhörande beställningshavare inom lönegraden. Kiksdagen lämnade
de begärda bemyndigandena.

Enahanda bemyndigande torde böra utverkas i fråga örn den personal vid
de tre försvarsgrenarna, som kan komma att överflyttas till aktiv stat i samband
med tillsättandet av de under budgetåret 1945/46 nytillkommande officers-
och underofficersbeställningarna.

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

Såsom jag framhöll vid anmälan av medelsbehovet under förevarande anslagspost
i propositionen 1944: 185 har det vid tillsättandet av för pensionerad
personal avsedda befattningar i åtskilliga fall visat sig omöjligt att besätta dem
med från aktiv stat pensionsavgången personal, varför andra j>ersonalkategorier,
såsom personal å frivillig övergångsstat eller reservstat eller i reserven
utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna beställningshavare,
förordnats å befattningarna. Arvodesbefattningarnas tillsättande med
annan än från aktiv stat pensionsavgången personal medför dock som regel
ökad belastning å avlöningsanslaget därigenom, att pensionsmedel antingen ej
alls eller ock endast till lägre belopp kunna tillgodoföras vederbörliga avlöningsanslag.

Merkostnaderna i anledning därav uppskattade jag förra året till minst
500 000 kronor. Jag anförde vidare, att det med hänsyn därtill skulle kunna
övervägas att verkställa en översyn av personalorganisationen i syfte att vinna
bättre överensstämmelse mellan arvodesbefattningarnas antal och tillgången
på därför kvalificerad personal, varvid eventuellt vissa av befattningarna
skulle kunna avses för civil personal. Vissa civila befattningshavare, som
enligt Kungl. Maj:ts beslut tjänstgöra vid VI. militärbefälsstaben, hade visat
sig väl fylla de uppgifter, som avsetts skola åvila expeditionsunderofficerare.
Emellertid syntes det lämpligt att först avvakta erfarenheterna sedan nu
rådande beredskap avvecklats. Det syntes nämligen finnas anledning förvänta,
att ett icke ringa antal pensionerade officerare och underofficerare, som av

298

Kungl. Marits proposition nr 170.

olika skäl icke för närvarande ansåge sig böra söka arvodesbefattningar, sedan
mera normala förhållanden inträtt komme att uppträda som sökande till dylika
befattningar. Med hänsyn till den militära personalens låga pensionsålder vöre
denna fråga även av viss social betydelse. Arvodesbefattningarna syntes alltså
böra bibehållas vid i huvudsak det antal, som i försvarsbeslutet förutsatts,
varvid Kungl. Maj :t, med beaktande av omständigheterna i de särskilda fallen,
finge pröva, huruvida avsteg borde göras från föreskriften, att innehavare av
arvodesbefattning skulle vara från aktiv stat pensionsavgången beställningshavare.
Jag utgick därvid från att Kungl. Majit, därest så befunnes lämpligt,
skulle äga medgiva anställande av civil extra personal i stället för militär
personal. Med hänsyn till denna anordnings provisoriska karaktär kunde tyd
ligen extra ordinarie anställning icke komma i fråga.

Mot vad sålunda anfördes fann riksdagen ej anledning till erinran.

I skrivelse den 19 januari 1945 har chefen för armén gjort framställning örn
besättande av arvodestjänster för pensionerade officerare och underofficerare
jämväl med annan personal än från aktiv stat pensionsavgången samt örn
vissa löneföreskrifter för dylik personal. Arméchefen har framhållit, att svårigheterna
att besätta arvodesbefattningar med därför avsedd personal varit
störst inom VI. militärområdet samt, inom samtliga militärområden, vad beträffade
befattningar för försvarsområdesintendenter och i viss mån tygofficerare.
Tillräckligt antal sökande kunde heller icke beräknas finnas under
lång tid framåt. Befattningar i ren expeditionstjanst och vissa underofficersbefattningar
kunde möjligen besättas med civil personal, men så läte sig icke
göra med tygofficerare och intendenter, vilka måste utöva rent militär verksamhet
och ha militär personal sig underställd. Enligt arméchefens åsikt borde
arvodesbefattningar därför kunna besättas jämväl med värnpliktiga officerare
eller underofficerare samt reservutnämnda officerare och underofficerare och
i vissa fall civil personal. Befattning som försvarsområdesiritendent, avsedd
för officer, borde kunna besättas även med pensionsavgången eller förtidsavgången
förvaltare eller regementskassör. Den nuvarande lönesättningen
för pensionerad personal i arvodesbefattningar, som regel arvoden motsvarande
nettoavlöningen i löneklass Oa 10 för officer och UO 7 för underofficer,
har emellertid synts arméchefen väl hög, örn befattningarna besättas med för
desamma egentligen icke avsedd personal. Arméchefen har därför föreslagit,
att för dylik personal skulle bestämmas särskilda begynnelsearvoden, motsvarande
för militär personal nettoavlöning i löneklass Oa 8 och U0 5 vid förordnande
i officers- respektive underofficersbefattning, samt beträffande civil
personal nettoavlöning i vissa angivna löneklasser av löneplanen MEx. Med
samtliga sådana befattningar föreslås skola följa rätt till löneklassuppflyttning
med treårsintervaller efter väl vitsordad anställning.

Arméchefens förevarande framställning är för närvarande föremål för
remissbehandling.

Av arméchefens framställning och erfarenheterna i övrigt under senaste
året framgår, att svårigheterna att besätta arvodesbefattningarna med för desamma
avsedd personal fortfarande bestå. Det torde därför bliva erforderligt

299

Kungl. Marits proposition nr 170.

att jämväl i fortsättningen tillgripa provisoriska åtgärder för att tillgodose
ifrågavarande personalbehov. Huruvida därvid en lösning enligt de av arméchefen
förordade linjerna bör väljas, bör bliva beroende av fortsatta överväganden.
Det får anses tillkomma Kungl. Majit att med stöd av de bemyndiganden
i ämnet, som riksdagen givit, besluta härom, varvid jag dock förutsätter
att placering av underofficerare i löneklass enligt Oa-planen icke skall
förekomma. Arméchefens förslag syftar dock längre än till ett minskande
av de svårigheter i rekryteringshänseende som kunna anses vara en följd av
rådande förhållanden. Tillgången på pensionerad personal, särskilt intendenturpersonal,
väntas icke bliva så stor, att intendentsbefattningarna vid försvarsområdesstaberna
överhuvud kunna, i vart fall icke inom rimlig tid, fyllas
med därför avsedd personal. Under sådana förhållanden synes det bliva nödvändigt
att på annat sätt tillgodose behovet av personal till dessa tjänster.
Yad särskilt de nämnda intendentsbefattningarna beträffar är en tänkbar lösning
därvidlag givetvis den, att dessa befattningar, örn de finnas kunna på
ett tillfredsställande sätt bestridas av pensionsavgångna förvaltare, ombildas
till arvodesbefattningar för underofficerare i lämplig löneställning. Såsom
jag tidigare framhållit bör emellertid med slutligt ståndpunktstagande till
dylika frågor anstå i avvaktan å erfarenheterna efter beredskapens avveckling.
Redan under nästa budgetår kan emellertid ett läge inträffa, då möjligheter
icke längre föreligga att med inkallad personal hålla nu ifrågavarande
befattningar besatta. Jag förutsätter därför, att Kungl. Majit skall äga
att, örn så befinnes erforderligt och lämpligt, medgiva tillfälligt besättande
av i personalförteckning uppförd befattning för pensionerad officer med från
aktiv stat pensionsavgången underofficer samt att därvid bestämma skälig
löneställning.

Jag övergår nu till en redogörelse för de ändringar beträffande den för
innevarande budgetår gällande personalförteckningen, som kunna ifrågakomma
för nästa budgetår och de hithörande framställningar i övrigt, som jag anser
böra upptagas till behandling.

Arméstaben.

Vid behandlingen av motsvarande anslagspost i propositionen 1944: 185
förklarade jag mig, med hänsyn till de riktlinjer, som gällde för nämnda års
budgetarbete, icke kunna tillstyrka en av arméförvaltningen föreslagen löneklassuppflyttning
för den under förevarande rubrik i personalförteckningen
uppförda befattningen för officer till förfogande från Oa 11 till Oa 14.

Chefen för armén har för nästa budgetår ånyo upptagit samma förslag.

Civilförvaltningen, som ifrågasatt, örn icke med bedömandet av denna fråga
borde anstå i avvaktan på resultatet av den bebådade utredningen rörande
arméledningens organisation, har icke upptagit förslaget i sina beräkningar.

För egen del anser jag mig av motsvarande skäl, som jag anförde föregående
år, icke kunna tillstyrka ändrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare.
Med frågans bedömande torde för övrigt böra anstå i avvaktan på
resultatet av de organisationsundersökningar som, enligt vad jag under mot -

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarande rubrik i näst föregående avsnitt anfört, böra komma till stånd inom
arméstaben.

Arméchefen har anmält behov av en officer inom arméledningen för att
utbilda generalstabsofficerare och aspiranter m. fl. i ridning i syfte särskilt
att hos officerare vid de icke beridna truppslagen vidmakthålla och utveckla
tidigare förvärvade färdigheter på hästtjänstens område. För ändamålet
borde tillkomma en arvodesbefattning, förslagsvis i löneklass Oa 10. Med
denna tjänst kunde förenas befattningen som chef för arméledningens stall, varvid
den nuvarande befattningen som stallföreståndare i lönegrad MEo 16 kunde
utbytas mot en befattning i lönegrad MEo 7. Den kostnadsökning, som förslaget
skulle medföra, bleve vid sådant förhållande obetydlig och motsvarades
av den besparing i fråga örn arvoden åt ridlärare, som samtidigt vunnes.

Civilförvaltningen har förklarat sig anse goda skäl tala för den av arméchefen
föreslagna anordningen och därför för nästa budgetår räknat med
ytterligare en befattning vid arméstaben med arvode motsvarande nettolön i
löneklass Oa 10. Med en nedflyttning av stallföreståndarbefattningen från
lönegrad MEo 16 till lönegrad MEo 7 borde emellertid enligt civilförvalt
ningens åsikt anstå så länge nuvarande innehavare av befattningen kvarstode
i densamma.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett sig
icke kunna för närvarande tillstyrka förslaget, enär enligt lönenämndernas
mening någon ändring av den nu gällande organisationen icke borde vidtagas,
så länge innehavaren av förenämnda befattning i lönegrad MEo 16 kvarstår
i tjänst.

Då jag icke blivit övertygad örn behovet av den föreslagna arvodesbefattningen,
finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget.

Arméinspektionen.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår hemställde arméförvaltningen
— i anslutning till ett av arméstabschefen framlagt förslag om
överflyttning av de med luftbevakningen sammanhängande organisations-,
utrustnings- och utbildningsfrågorna från försvarsstaben till arméledningen
— att vid arméinspektionen skulle inrättas en ny arvodesbefattning
för luftbevakningsofficer med arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass
Oa 11. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 anförde jag, att
jag intet hade att erinra mot den föreslagna överflyttningen av luftbevakningsärendena
men att jag i avbidan på närmare erfarenheter rörande personalbehovet
inom arméledningen efter denna överflyttning icke kunde tillstyrka
inrättande av en särskild arvodesbefattning för ändamålet. Eventuellt erforderlig
förstärkning av arbetskrafterna ansåg jag kunna tills vidare åvägabringas
genom kommendering av tillgänglig personal.

För nästa budgetår har arméchefen, under hänvisning till vad tidigare i
ämnet anförts, ånyo föreslagit inrättande av nämnda befattning för luftbevakningsofficer
i löneklass Oa 11.

Härutöver har chefen för armén föreslagit inrättande av ytterligare 1 arvo -

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

desbefattning i löneklassen Oa 11 för officer till förfogande vid arméinspektionen,
avsedd för majoren å reservstat N. O. Malmström, vilken i kommandoväg
beordrats till tjänstgöring vid inspektionen. Till stöd härför har arméchefen
anfört i huvudsak följande.

Malmström handlade ärenden angående standardisering av undervisningsoch
övningsmateriel, beträffande vilken materiel stor olikhet rådde truppförbanden
emellan. Malmström utarbetade vidare beskrivningar och bruksanvisningar
för dylik materiel. Dessutom konstruerade han ny kostnadsbesparande
undervisningsmateriel. Genom de av Malmström tagna initiativen hade betydande
kostnadsbesparingar kunnat göras. Ur arméns synpunkt vore det i
hög grad önskvärt, att Malmström fastare knötes till arméinspektionen, där
hans erfarenheter under en följd av år skulle kunna nyttiggöras, varigenom
säkerligen till förfogande ställda medel komme att effektivare kunna utnyttjas.

Civilförvaltningen har ansett sig icke böra framlägga förslag örn inrättande
av ifrågavarande båda befattningar, enär dessa spörsmål enligt civilförvaltningens
åsikt vore av den art, att de borde upptagas till prövning i samband
med den tilltänkta utredningen rörande arméledningens organisation.

Förslaget att inrätta en befattning för luftbevakningsofficer kan jag fortfarande
icke tillstyrka. I likhet med arméchefen anser jag, att det arbete
majoren Malmström utför inom arméinspektionen är av sådant värde för försvaret,
att det vore önskvärt att kunna för längre tid bibehålla honom i denna
verksamhet. En förutsättning härför torde vara, att han erhåller skälig ersättning
utöver reservstatslönen. Att inrätta en särskild arvodesbefattning, avsedd
för viss person, anser jag emellertid icke lämpligt. Jag förordar i stället, att
till Malmström får utgå ett arvode, som tillsammans med reservstatslönen
uppgår till belopp, motsvarande nettoavlöningen i löneklass Oa 11 i ortsgrupp
I. Arvodet torde böra upptagas å vederbörlig arvodesförteckning och
inräknas i medelsbehovet under nästföljande anslagspost.

Militärområdena m. m.

I skrivelse den 19 december 1944 har chefen för arméstaben hemställt, att
vid IY. militärbefälsstaben måtte från och med budgetåret 1945/46,
då Svea livgarde flyttar till Sörentorp, tillkomma en arvodesbefattning för
kasernunderofficer i löneklass UO 7.

Civilförvaltningen har, under förmälan, att det syntes erforderligt att en
kasernunderofficer anställdes för omhänderhavande av Svea livgardes nuvarande
kasernetablissement, sedan detsamma övertagits av vissa staber och
inrättningar i enlighet med vad i propositionen 1944: 174 förutsatts, tillstyrkt
bifall till framställningen.

Med hänsyn till att frågan örn fastighetsförvaltningens ordnande för närvarande
är föremål för särskild utredning genom fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen
anser jag mig icke nu kunna biträda förslaget om inrättande
av befattningen.

Chefen för armén har vidare föreslagit att för VII. militärbefäl ss
t aben skulle från och med nästa budgetår inrättas nya arvodesbefattningar
i löneklass Oa 10 för en expeditionsofficer och en biträdande tygoffi -

302

Kungl. Majlis proposition nr 170.

cer och har till stöd för förslaget åberopat framställning från militärbefälhavaren,
vari denne anfört i huvudsak följande.

Den arbetsbörda som påvilade ledaren av den gemensamma expeditionstjänsten
vid en militärbefälsstabs expedition bleve väsentligen densamma
vid alla militärbefälsstaber. Den skillnad i expeditionsarbetet, som betingades
av olika antal underställda förband, komme främst att taga sig uttryck
i olika antal utskrifter och postförsändelser. Arbetet därmed påvilade
emellertid expeditionsunderofficerare och skrivbiträden.

Vid VII. militärbefälsstaben skulle jämväl handläggas ärenden rörande
Gotlands marindistrikt ävensom de ärenden, som på fastlandet tillkomme försvarsområdesstaberna.
För att bringa enhetlighet och reda i expeditionstjänsten
hade det visat sig erforderligt att sammanslå militärbefälsstabens
förutvarande expedition och marindistriktets till en gemensam expedition.
Därigenom kunde dubbelarbete i vissa avseenden undvikas. På ledaren av
denna expedition komme att ställas lika stora krav, särskilt i fråga örn kunskaper
och omdöme, som på ledarna av expeditionstjänsten vid övriga militärbefälsstaber.

Tygofficerens vid VII. militärbefälsstaben uppgifter bestode i stort sett
i att vara tjänstegrenschef vid militärbefälsstaben jämväl beträffande marindistriktets
motsvarande ärenden samt tygmästare för Gotlands tygstation.
För handläggning av ärenden, som på fastlandet tillkomme tygofficer vid
försvarsområdesstab, borde en ansvarig befattningshavare stå till tygofficerens
förfogande.

Militärbefälhavaren har ytterligare framhållit, att militärbefälsstaben utan
ifrågavarande båda befattningar icke kunde beräknas vara funktionsduglig.

Civilförvaltningen har tillstyrkt bifall till förevarande förslag.

Vid behandlingen i propositionen 1942: 210 av frågan örn militärbefälsstabernas
organisation framhöll jag, att det personalbehov för dessa staber,
som därvid beräknades, endast vore att uppfatta såsom en beräkningsgrund
och icke såsom ett fastslående av organisationens detaljer. Jag anser emellertid,
att närmare erfarenheter beträffande stabernas arbetsförhållanden under
fred böra avvaktas, innan större personalökningar företagas. Med hänsyn
härtill anser jag mig icke kunna för närvarande tillstyrka bifall till förevarande
framställning.

Försvarsområdesstaber.

Vid bifall till förslaget rörande arméns jägarskola bör antalet arvoden för
pensionerad personal vid försvarsområdesstaberna minskas med 1 för försvarsområdesbefälhavare,
1 för tygofficer, 1 för intendent, 1 för expeditionsunderofficer,
1 för ammunitionsförvaltare och 1 för förrådsunderofficer, samtliga
i gällande personalförteckning avsedda för Kiruna-Jokkmokks försvarsområde.

Truppförbanden m. m.

Vad infanteriets truppförband beträffar böra i anledning av förslaget
beträffande arméns jägarskola ur personalförteckningen utgå 1 befattning
för tygunderofficer, 1 för kasernunderofficer och 1 för köksföreståndare,
samtliga avsedda för Norrbottens regemente.

I skrivelse den 18 november 1944 har chefen för armén gjort framställning

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

om inrättande vid ettvart av Jämtlands fältjägarregemente och Norrbottens
regemente av en befattning för pensionerad underofficer, tillsynsman vid
stabsmobiliseringscentral. Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning
ha i yttranden över framställningen intet haft att erinra mot förslaget, vilket
även synts försvarsväsendets lönenämnd kunna godtagas.

Med hänsyn till den osäkerhet, som råder örn möjligheterna att besätta
arvodesbefattningar med därför avsedd personal ställer jag mig tveksam till
lämpligheten av förevarande förslag. Då jag räknar med att möjligheter ändock
skola föreligga att under nästa budgetår tillgodose ifrågavarande personalbehov,
anser jag mig tills vidare icke böra tillstyrka förslaget.

Vid bifall till förslaget rörande kavalleriets omorganisation böra vid
kavalleriets truppförband tillkomma nya arvodesbefattningar för 1
expeditionsunderofficer, 1 biträde i personaldetaljen, 1 kasernunderofficer, 1
biträde åt regementsintendenten och 1 furageuppbördsman, samtliga avsedda
för Skånska kavalleriregementet samt utgå 3 befattningar för biträdande
mobiliseringsofficerare och 2 tygunderofficersbefattningar.

Civilförvaltningen har tillstyrkt förslag örn inrättande vid pansartruppförbanden
av en för det under Skaraborgs regementes förvaltning stående
lägret vid Axvall avsedd ny befattning för kasernunderofficer, vilken befattning
ansetts erforderlig med hänsyn till det stora antalet tidigare befintliga
förläggnings- m. fl. byggnader samt nybyggda stridsvagnsgarage m. m. för
pansarregementet. För egen del kan jag, innan klarhet vunnits rörande
frågan örn lägrets användning efter återgång till fredsförhållanden, icke tillstyrka
att särskild personal beräknas för detsamma i fredsorganisationen.

Vid Signal regementet bör antalet kasernunderofficerare planenligt
utökas med 1, avsedd för regementets kompani i Kristianstad. Vidare har
jag ansett mig kunna tillstyrka framlagt förslag örn inrättande av en ny
arvodesbefattning i löneklass UO 7 vid Signalregementet, avsedd för en
expeditionsunderofficer, tillika tygunderofficer vid arméns signalskola.

Å vederbörliga personalförteckningar för tygtrupperna m. m. ha såsom
förvaltningspersonal vid tygkompanierna upptagits en expeditionsunderofficer
vid varje kompani samt förrådsmän, köks- och skrivpersonal. Chefen
för armén har anmält fråga örn utökning av personalen för förvaltningstjänsten
m. m. vid tygkompanierna och därvid anfört i huvudsak följande.

Det syntes otvivelaktigt, att den personal, som för nämnda ändamål beräknats
av 1941 års försvarsutredning, vore för knappt tilltagen. Innan
närmare erfarenheter vunnits rörande det behov, som bomme att uppstå,
sedan ifrågavarande kompaniers förläggningsfrågor slutligt ordnats, kunde
dock slutlig ståndpunkt till förevarande behov icke tagas. Vidare syntes
resultatet av pågående utredning rörande arméns ingenjörpersonal böra avvaktas,
innan här anmält behov foges upp till slutlig omprövning. Hedan nu
kunde emellertid konstateras, att på grund av den avsevärda tygmaterieluppbörden
behov förelåge av en tygofficer. Vidare kunde konstateras, att förbandens
mobiliseringsorganisation krävde en särskild mobiliseringsofficer.
Det vore icke möjligt för kompanicheferna personligen att vid sidan av utbildningsarbetet
medhinna den arbetsbörda, som tygkompaniernas mobiliseringsorganisation
medförde. Befattningen som mobiliseringofficer syntes

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

emellertid med fördel kunna förenas med befattningen som tygofficer och
syntes kunna bestridas av pensionerad officer i arvodesbefattning i löneklass
Oa 10.

Civilförvaltningen har tillstyrkt detta förslag.

Då för närvarande icke kan bedömas, vilken ställning tygtrupperna kunna
komma att intaga i försvarsorganisationen, har jag ifrågasatt lämpligheten
av att nu medgiva någon utökning av personalstaten. Jag kan emellertid icke
bortse från angelägenheten av att tygmaterielen erhåller betryggande vård
samt att mobiliseringsuppgifterna handläggas på ett betryggande sätt. Med
hänsyn härtill och då fråga icke är örn utökning av den aktiva kadern, har jag
icke velat motsätta mig arméchefens förslag. Jag'' räknar därför med utökning
av 3 befattningar för tygofficerare tillika mobiliseringsofficerare i löneklass
Oa 10.

Centralförråd för intendenturmateriel.

Under denna rubrik bör, i enlighet med det inledningsvis framlagda förslaget
rörande tryckningsverksamheten inom försvaret m. m., tillkomma en
befattning för pensionerad officer i löneklass Oa 10, chef för centrala bokoch
blankettförrådet. Befattningen bör icke besättas utan att en mot densamma
svarande befattning vid försvarets kommandoexpedition samtidigt indrages.

Vissa utbildningsanstalter.

I det följande ämnar jag föreslå inrättande av en kontoristbefattning vid
arméns underofficersskola. I samband därmed kan den för försvarets läroverks
internat avsedda befattningen såsom expeditionsunderofficer utgå.

Vid behandlingen i propositionen 1944: 185 av personalstaterna för artilleriets
truppförband redogjorde jag i korthet för vissa av artilleriskjutskolans
beslutade förflyttning till Villingsberg betingade förslag rörande personalstaterna
för innevarande budgetår. Skolans förflyttning beräknades då kunna
äga mm våren 1945. I enlighet med vad i propositionen anförts har i personalförteckningarna
för innevarande budgetår stadgats, att pensionerad arvodespersonal
och icke-ordinarie personal vid artilleriskjutskolan skulle från och
med den tidpunkt och i den omfattning, som Kungl. Majit bestämde, överföras
till truppförband vid artilleriet. Något sådant överförande har ännu
icke ägt rum. Enligt vad jag under hand inhämtat beräknas verksamheten
vid Villingsberg icke kunna komma i gång förrän våren 1946. Med hänsyn
härtill torde ifrågavarande personal fortfarande böra redovisas under särskild
rubrik för artilleriskjutskolan och samma bestämmelser som för innevarande
budgetår beträffande personalens överförande gälla jämväl för nästa
budgetår.

Sjukvårds väsendet.

Av civilförvaltningen tillstyrkt förslag från försvarets sjukvårdsförvaltning
örn höjning av löneställningen för två av de nu upptagna fyra förråds -

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

underofficerarna, avsedda för förvaltningens centralförråd i Stockholm och
örebro, från UO 7 till ITO 8 kan jag med hänsyn till riktlinjerna för årets
budgetarbete icke biträda.

Pemon terings väsende t.

I personalförteckningen finnas såsom chefer för Herrevadsklosters och
Gudhems remontdepåer upptagna befattningar för pensionerade officerare i
löneklass Oa 12 respektive Oa 11. Innehavarna av dessa befattningar ha utöver
arvodet åtnjutit förmånen av fri bostad i de till remontdepåerna hörande
mangårdsbyggnaderna jämte fri värme och fritt lyse. Före den av 1942 års
riksdag genomförda regleringen av arvoden för pensionerad personal voro
med befattningarna förenade arvoden om 2 790 kronor för chefen för Gudhems
remontdepå och 3 790 kronor för chefen för Herrevadsklosters remontdepå.
Den 1 000 kronor högre ersättningen till chefen för Herrevadsklosters remontdepå
torde ha föranletts av de med dressyranstalten därstädes förenade
arbetsuppgifterna. De vanliga kaptensarvodena voro 3 180 kronor. 1942 års
försvarsberedning, på vars förslag arvodesregleringen tillkom, anförde, att
arvodesinnehavare, som åtnjöte lägre arvode än som i allmänhet utginge i
motsvarande befattningar, enär de utöver arvodet erhölle tjänstebostad in
natura, borde åtnjuta arvode med vanligt belopp och i stället erlägga ersättning
för den tjänstebostad, som tillhandahölles vederbörande.

Sedan fråga uppkommit örn bestämmande av hyresersättning för de av
cheferna för ifrågavarande remontdepåer disponerade tjänstebostäderna, ha
dessa chefer i skrivelser den 27 september och den 1 oktober 1943 framhållit,
att förmånerna av fri bostad och fri värme jämte fritt lyse, som alltid utan
ersättning tillkommit cheferna för remontdepåerna, borde kunna anses som
skälig ersättning för förvaltningen och skötseln av de skogs- och jordbruksfastigheter,
som tillhörde depåerna, samt hemställt örn befrielse från skyldighet
att utgiva ersättning för dessa förmåner.

Försvarets civilförvaltning och arméns fortifikationsförvaltning ha i
gemensamt yttrande över framställningarna anfört, att det icke kunnat utrönas,
huru förmånen av fri bostad m. m. i förevarande fall tillkommit, men
att det, då depåerna inrättades, troligen ansetts uppenbart, att, då
dépåcheferna skulle förvalta de för depåerna upplåtna gårdarna, de borde
erhålla samma förmåner i detta hänseende som tillkommit tidigare brukare
av dessa gårdar. Förvaltningarna lia ansett det orimligt, att depåcheferna
skulle erlägga avgifter för bostad m. m., vilka beräknats till 2 305 kronor för
år vid Gudhems remontdepå och 4 329 kronor för år vid Herrevadsklosters
remontdepå, utan att erhålla förhöjda arvoden, i synnerhet som de arvoden,
som tillkomme dem efter arvodesregleringen, vore något lägre än tidigare utgående
kontanta löneförmåner. I anledning härav ha förvaltningarna hemställt,
att till depåcheferna skulle för deras handhavande av förvaltningen av
de för respektive remontdepåer upplåtna kungsgårdarna utgå arvoden med
belopp, motsvarande de avgifter, som de kunde bliva skyldiga att erlägga för
av dem disponerade tjänstebostäder jämte värme och elektrisk energi, att

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 20

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bestridas från vederbörlig utgiftspost å staten för försvarets fastighetsfond,
arméns delfond, ävensom att depåcheferna måtte befrias från skyldighet att
vidkännas avdrag för ifrågavarande naturaförmåner för tiden från och med
den 1 oktober 1942 till dess ny arvodesreglering för dem trätt i kraft.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det principiellt riktigast, att löneförmånerna
för depåcheferna borde bestämmas med hänsyn till samtliga dem
åliggande göromål i egenskap av depåchefer samt utgå med ett härför avpassat
arvode, lämpligen efter löneklass Oa 13 för chefen vid Gudhems remontdepå
och Oa 14 för chefen vid Herrevadsklosters remontdepå. Då även med
denna löneställning depåcheferna skulle erhålla en avsevärd försämring i sina
löneförmåner, örn de skulle bliva skyldiga att vidkännas avdrag för hyra m. m.
med belopp, som förvaltningarna angivit, syntes emellertid en jämkning
nedåt av hyresersättningen kunna vidtagas med hänsyn till att tjänstebostaden
— särskilt vid Herrevadskloster — vore större än den, vilken borde anvisas
åt befattningshavare med motsvarande löneställning. Om förvaltningarnas
förslag likväl ansåges kunna i huvudsak godtagas, ansåge lönenämnden, att
detta borde ske i den formen, att de nuvarande arvodena bibehölles och
cheferna dessutom tillförsäkrades förmånen av fri bostad samt fri värme och
fritt lyse, detta närmast såsom ersättning för den ekonomiska förvaltningen av
fastigheterna i fråga.

Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till lönenämndens förslag beträffande
höjda arvoden och jämkning av hyresersättningarna men ansett,
att en placering av chefen för Gudhems remontdepå i högre löneklass än
Oa 12 icke borde ifrågakomma.

För egen del ifrågasätter jag, örn icke de speciella uppgifter med avseende
å förvaltningen och skötseln av de för depåerna upplåtna fastigheterna som
vid sidan av deras militära funktioner ankomma på depåcheferna vid Herrevadsklosters
och Gudhems remontdepåer, kunna motivera, att de fortfarande
komma i åtnjutande av viss del av de förmåner i form av fri bostad och fri
värme jämte fritt lyse, som av ålder tillkommit innehavarna av dessa befattningar.
Någon reduktion av dessa förmåner för de nuvarande befattningshavarna
finner jag mig icke böra föreslå med hänsyn till att detta skulle för
dem medföra mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. Jag förordar fördenskull,
att de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar fortfarande
må komma i åtnjutande av sagda förmåner, och förutsätter icke av
denna anledning någon ändring i deras nuvarande löneställningar. Vid uppkommande
ledighet å befattningarna synes dock böra övervägas, om icke en
ersättning för ifrågavarande förmåner, motsvarande normalbostad för likartade
befattningshavare, men något jämkad nedåt med hänsyn till nämnda
speciella arbetsuppgifter bör erläggas av efterträdarna. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att i detta hänseende meddela beslut. Såsom framgår
av vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan örn kavalleriets
omorganisation anfört, anser jag, att chefen för Herrevadsklosters
remontdepå, efter dressyranstaltens överförande till Skånska kavalleriregementet,
icke bör intaga högre löneställning än chefen för Gudhems remont -

307

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

depå. Då jag — med beaktande av ställningstagandet i den nyssberörda
frågan — icke anser det obilligt, att den nuvarande depåcbefen vid Herrevadskloster
underkastar sig den inkomstminskning, som föranledes av sålunda
minskade arbetsuppgifter, föreslår jag, att befattningen som chef för Herrevadsklosters
remontdepå från och med nästa budgetår och med tillämpning
från tidpunkten för dressyranstaltens överflyttande upptages i löneklassen
Oall.

Avlöningskostnaderna för helt budgetår för den i förslaget till personalförteckning
upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas uppgå till i
runt tal 5 850 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes
böra upptagas för nästa budgetår (nu 5 725 000 kronor).

De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola
upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, kunna, under
förutsättning att alla arvodesbefattningarna vore besatta med från aktiv stat
pensionsavgången personal, uppskattas till cirka 5 030 000 kronor. Emellertid
skola befattningarna i första hand uppehållas av personal, som tvångsvis
överförts på övergångsstat, varjämte Kungl. Maj:t, som förut anmärkts, i
åtskilliga fall, då det visat sig omöjligt att besätta befattningarna med dylik
personal eller från aktiv stat pensionsavgången, medgivit, att jämväl andra
personalkategorier, såsom personal å frivillig övergångsstat eller reservstat
eller i reserven utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna
beställningshavare, finge förordnas å befattningarna. Detta förhållande
medför att pensionsmedlen minskas. Civilförvaltningen har uppskattat
den minskning i pensionsmedlen, som skulle uppkomma därest hittills
meddelade dispensbeslut skulle bliva gällande för hela nästa budgetår,
till i runt tal 600 000 kronor. Denna beräkning anser jag mig kunna godtaga.
Med utgångspunkt från sistnämnda belopp kunna de pensionsmedel, vilka
såsom särskilda uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa
budgetår, beräknas till (5 030 000 —- 600 000 —) i avrundat tal 4 400 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Enligt vad jag i det föregående föreslagit bör denna anslagspost bildas
genom sammanslagning av de nuvarande anslagsposterna Arvoden och övriga
ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Av praktiska skäl torde den nuvarande
uppdelningen i två särskilda arvodesförteckningar böra bibehållas,
därvid förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, bör benämnas förteckning å vissa andra arvoden och särskilda
ersättningar. Den nya anslagsposten bör, såsom framgår av vad under punkt 1
anförts, upptagas förslagsvis.

Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

I enlighet med vad jag under punkt 1 anfört beräknar jag för här ifrågavarande
ändamål ett belopp av 220 000 kronor.

808 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Arméstaben.

Under denna rubrik bör i enlighet med vad jag under nästföregående anslagspost
anfört upptagas ett personligt arvode till majoren å reservstat N. O.
Malmström, motsvarande skillnaden mellan Malmström tillkommande reservstatslön
och nettoavlöningen enligt löneklass Oall, eller 6100 kronor.

Centrala värnpliktsbyrån.

Genom beslut av 1944 års riksdag (skrivelse nr 321) har inom centrala
värnpliktsbyrån inrättats en personalprövningsdetalj. I beslutet förutsattes,
bland annat, att ersättningar skulle komma att utgå till erforderliga sakkunniga
med 20 å 40 kronor för dag, att bestridas från den under vederbörande
försvarsgrens avlöningsanslag uppförda delposten till tillfälligt anställande
av tjänstemän m. m. (jfr propositionen 1944:185 s. 38). Genom
beslut den 24 november 1944 har Kungl. Maj:t medgivit, bland annat, att
högst 6 400 kronor finge disponeras från nämnda delpost under arméns avlöningsanslag
för arvoden åt dylika sakkunniga efter i medeltal 30 kronor för
dag samt för statistikarbete.

I enlighet med förslag av arméchefen räknar jag för nästa budgetår oförändrat
medelsbehov för ifrågavarande ändamål. Arvodena synas lämpligen
böra i fortsättningen utgå från arméns avlöningsanslag och redovisas i
förevarande förteckning.

Militärområdena m. m.

Under denna rubrik finnas bland arvoden, som utbetalas vid truppförband
eller försvarsområdesstaber, upptagna arvoden örn tillhopa 15 150 kronor till
vakter vid förråd m. m. inom Yl. militärområdet. I enlighet med av arméchefen
framställt och av civilförvaltningen tillstyrkt förslag bör militärbefälhavaren
äga att inom ramen för summabeloppet verkställa den fördelning av
dessa arvoden, som betingas av förhållandena inom olika försvarsområden.

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Till förevarande förteckning böra, med hänsyn till att arvodena icke utgå
till ordinarie tjänstemän vid armén, överföras de under punkt 1 i det föregående
bland övriga arvoden under förevarande rubrik anmärkta arvodena å
tillhopa 4 500 kronor till kårchefen och till adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren.

Civila timlärare vid truppförbanden.

För ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår i arvodesförteckningen
upptaget ett belopp av 525 000 kronor. Arvoden utgå enligt av Kungl.
Majit den 18 september 1942 meddelade bestämmelser, graderade efter dyrortsgrupper
och med olika belopp allt efter läroämnets art eller lärarnas utbildningsgrad.

309

Kungl. Maj-.ts proposition nr 70.

I skrivelse den 26 februari 1944 har chefen för armén, efter att i ärendet
ha hört försvarets civilförvaltning och skolöverstyrelsen, gjort framställning
om åtgärder för fastare anställningsform för ifrågavarande lärare och i sådant
hänseende hemställt, att för lärare med viss minsta tjänstgöringstid skulle
fastställas arvoden för läsår, graderade efter dyrortsgrupper, att sålunda avlönad
lärare skulle vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom bibehållas
vid sitt arvode, minskat med 25 % för den tid ledigheten omfattade, samt att
till lärare med tjänstgöring av mindre omfattning liksom till vikarie för tjänstledig
lärare skulle få utgå timarvode enligt nu gällande grunder.

Statskontoret har i utlåtande över framställningen anfört, att det eldigt
ämbetsverkets mening icke förelåge skäl att för närvarande, innan ytterligare
erfarenhet vunnits, frångå de hittills tillämpade principerna vid avvägningen
av ersättningen till ifrågavarande lärare. Frågan örn en allmän lönereglering
för denna grupp av befattningshavare syntes först framdeles böra upptagas till
prövning. Därest emellertid redan nu en förbättring av de heltidsanställda
lärarnas avlöningsförmåner ansåges böra komma till stånd, syntes det statskontoret
att — då de föreslagna bestämmelserna i huvudsak avsåge att tillförsäkra
dessa lärare rätt till viss löneförmån under tjänstledighet för sjukdom
— syftet med framställningen enklast kunde ernås genom att låta dem under
sådan ledighet bibehålla viss del, förslagsvis hälften, av timarvodet.

I likhet med statskontoret anser jag, att närmare erfarenheter av den civila
lärarverksamheten vid truppförbanden böra avvaktas, innan ändringar vidtagas
i formen för deras anställande. Det nuvarande systemet med timarvoden
synes därför böra tills vidare bibehållas. Jag vill dock erinra, att för innevarande
läsår arvoden med för månad bestämda belopp enligt megivande utgå
till civila lärare vid manskapsskolorna vid vissa flygflottiljer. Förslaget att
tillerkänna vissa lärare rätt att bibehålla viss del av arvodet vid tjänstledighet
på grund av sjukdom, sådant det av statskontoret utformats, finner jag
vara värt beaktande. Innan ställning tages till detsamma, torde dock böra
undersökas, om skäl kunna anses föreligga att meddela bestämmelser i ämnet
jämväl för civila lärare vid motsvarande utbildningsanstalter vid de andra försvarsgrenarna.
Det bör ankomma på civilförvaltningen att företaga utredning
i ämnet och inkomma med därav betingade förslag.

I medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål har chefen för armén för
nästa budgetår icke förutsatt någon ändring. I enlighet härmed beräknar jag
här oförändrat 525 000 kronor. Vid bifall till under punkt 1 framlagt förslag
att upptaga här förevarande anslagspost förslagsvis torde det få ankomma
på Kungl. Majit att medgiva det överskridande av nämnda belopp, som må
kunna komma att erfordras för utgivande av ersättning under tjänstledighet
för sjukdom till civila lärare vid truppförbanden.

Hemvärnet.

Enligt beslut av 1944 års riksdag (skrivelse nr 321) i anledning av väckta
motioner utgå för innevarande budgetår under nu rådande förhållanden
arvoden till hemvärnsområdesbefälhavare med respektive 150, 225 och 300

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kronor. I vad motionerna avsåge jämväl en höjning av de för fredstid fastställda
arvodesbeloppen ansåg sig riksdagen icke böra bifalla vad i motionerna yrkats.
Riksdagen förklarade sig nämligen förutsätta, att denna fråga efter återgång
till fredsförhållanden korum© att bliva föremål för övervägande av Kungl.
Majit.

Chefen för armén har föreslagit, att de sålunda bestämda arvodesbeloppen
skulle fastställas för framtiden. Civilförvaltningen har, under hänvisning
till riksdagens uttalande, ansett sig icke böra föreslå någon ändring i det
belopp, som å arvodesförteckningen bör upptagas för hemvärnet.

För egen del får jag erinra, att Kungl. Majit den 2 februari 1945 beslutat,
att utredning skall företagas rörande hemvärnets organisation m. m. Sakkunniga
för biträde med denna utredning ha av mig tillkallats den 16 i samma
månad. Då förevarande ersättningsfråga torde komma under övervägande vid
denna utredning, saknar jag anledning att nu upptaga densamma till prövning.

För handhavande av viss utbildning av frivillig luftbevakningspersonal
samt för övervakning av byggnader och förbindelser ra. m. för luftbevakningen
föreslog 1941 års försvars utredning för varje försvarsområde en luftbevakningsofficer,
reservofficer eller värnpliktig officer. Tjänstgöringen beräknades
till omkring 4 veckor per år. Som ersättning härför föreslogs skola
utgå årsarvode örn 400 kronor.

I skrivelse den 18 november 1944 har chefen för armén — med förmälan
att Aud en återgång till fredsförhållanden omedelbart behov uppkommer av
dylika luftbevakningsofficerare — föreslagit, att arvoden för luftbevakningsofficerare
borde beräknas från och med nästa budgetår. I samma skrivelse
har arméchefen vidare föreslagit, att till lottor, som i fredstid erfordrades för
biträde inom försvarsområdesstaber vid handläggning av ärenden rörande
lottaorganisationen, s. k. fomoblottor, borde utgå arvoden, samt att medel för
ändamålet borde beräknas för nästa budgetår. Överbefälhavaren, som efter förslag
av chefen för marinen anmält behov av medel för samma ändamål för
marinens del, har tillstyrkt arvoden till ifrågavarande personal. Civilförvaltningen
har jämväl tillstyrkt vad i förevarande hänseenden föreslagits. Försvarsväsendets
lönenämnd har ansett förslaget om arvoden för luftbevakningsofficerare
kunna godtagas men har ställt sig tveksam till förslaget örn arvoden
till fomoblottor, särskilt med hänsyn till lottarörelsens karaktär av helt frivillig
försArarsorganisation. Med hänsyn till vad myndigheterna anfört, ansåge
sig lönenämnden dock icke böra motsätta sig förslaget.

För egen del anser jag anledning icke föreligga att i vart fall för nästa
budgetår räkna med medel för de angivna ändamålen.

Arvodessumman för innevarande budgetår utgör 836 855 kronor. Med beaktande
av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet för nästa
budgetår beräknas till (836 855 + 6 100 + 6 400 + 4 500 =) 853 855 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1945/46 uppföras med ett
belopp av (220 000 + 853 855 =) i avrundat tal 1 075 000 kronor.

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Under denna anslagspost skola enligt förslaget till omläggning av avlöningsstaten
upptagas jämväl avlöningar till vård- och ekonomipersonal, avlöningar
till fänrikar samt stipendier för underlättande av officersrekryteringen
i Boden.

I personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som
uppförts å personalförteckning för innevarande budgetår, ha beräknats till
6 780 000 kronor, varav 2 180 000 kronor för vård- och ekonomipersonal. För
nästa budgetår beräknar jag motsvarande kostnader till förslagsvis 7 350 000
kronor. Rörande beräkningsgrunderna må följande framhållas.

Beträffande frågan örn genomförande av den överflyttning från sakanslag
av lönekostnader för icke-ordinarie personal, som av mig senast i statsverkspropositionen
till 1942 års riksdag (fjärde huvudtiteln, s. 34) i princip förordats,
får jag erinra, att med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15
juni 1944 tillkallats utredningsmän för biträde med prövning av denna fråga
— försvarets sakanslagsutredning. Utredningen har främst till syfte att söka
avgränsa den från sakanslag avlönade icke-ordinarie personal, som bör anses
vara under fredsförhållanden på längre sikt nödvändig. Tanken är därvid,
att den sålunda avgränsade personalen skall överföras till att avlönas från
vederbörliga avlöningsanslag.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid armén för budgetåret
1944/45 har av Kungl. Majit fastställts den 2 juni 1944. Förteckningen
överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning till propositionen
1944: 185 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1944 års riksdag.
För budgetåret 1945/46 föreslår jag följande ändringar i förhållande
till innevarande budgetår.

Arméstaben.

Under denna rubrik redovisas den personal, som avses för arméstaben,
centrala värnpliktsbyrån, arméinspektionen och hemvärnsstaben. Personalen
fördelas enligt arméchefens bestämmande.

Här räknar jag med den utökning med 1 befattning såsom kontorsbiträde
i lönegraden MEo 4, vars inrättande jag i det föregående förordat under motsvarande
rubrik under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

I likhet med civilförvaltningen anser jag däremot, att med inrättande av
en av arméchefen föreslagen befattning för ett kontorsbiträde för personalprövningsdetaljen
vid centrala värnpliktsbyrån bör anstå till dess ytterligare
erfarenhet vunnits rörande prövningsdetaljens verksamhet och personalbehov.

Militärområdena m. m.

Förslag av chefen för armén örn inrättande vid kommendantsstaben i Stockholm
av en befattning för ritare av 2. klass, avsedd för fastighetsförvaltningen,
kan jag i avvaktan på resultatet av byggnads- och fortifikationsförvaltningsutredningens
arbete icke tillstyrka.

312

Kungl. May.ts proposition nr 170.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört vid beräkningen av personalbehovet
för arméns jägarskola räknar jag med följande utökning av den
extra ordinarie personalen vid Kiruna-Jokkmokks förs varsområdesstab,
nämligen med 1 förrådsman, 1 eldare av 2. klass, 1 husmoder av 2.
klass, 1 kontorsbiträde, 1 skrivbiträde samt 14 köks- och servisbiträden. Yad
kökspersonalen angår inhämtas av det föregående att denna liksom den
icke-ordinarie personalen i övrigt utom kontorsbiträdet är avsedd att överföras
från Norrbottens regemente.

Civilförvaltningen har tillstyrkt en av chefen för armén på förslag av
generalintendenten gjord hemställan att under en ny underrubrik Intendentur
kårens chefsexpedition måtte uppföras en befattning för ett kontorsbiträde
i lönegrad MEo 4. Generalintendenten har i ärendet anfört
följande:

Vid intendenturkårens chefsexpedition tjänstgöra, två skrivbiträden i lönegrad
Ex 4 (avlönade å arméförvaltningens anslag till avlöningar för ickeordinarie
personal). Det ena av dessa biträden fullgör en synnerligen väl
kvalificerad tjänst, som kommer att fortsätta även efter avvecklingen av nuvarande
krigsorganisation. Det torde särskilt få framhållas, att den personal,
som numera redovisas, placeras och utbildas genom generalintendentens försorg,
sedan år 1936 fyrdubblats, och att intendenturkårens chefsexpedition,
varest ifrågavarande ärenden handläggas, för närvarande torde vara en av försvarets
största. Med hänsyn dels till arbetets art, dels till önskemålet att
fastare binda kvalificerad arbetskraft till anställningen, bör därför det ena
skrivbiträdet uppflyttas till kontorsbiträde och placeras i lönegrad MEo 4. Härigenom
kommer chefsexpeditionen i vart fall icke i sämre läge vad beträffar
kvalificerad arbetskraft för expeditionsarbetet än arméns övriga högre staber
samt regementen och kårer.

Med hänsyn till den höjning av arméförvaltningens icke-ordinariepost, som
jag i det föregående föreslagit, anser jag mig icke kunna tillstyrka förevarande
förslag.

Truppförbanden m. m.

Infanteriets truppförband. I skrivelse den 30 oktober 1944 har
chefen för Södra skånska infanteriregementets depå hemställt, att befattningen
för biträdande husmoder vid regementets förläggning vid Kevingehed
måtte utbytas mot en befattning för husmoder av 1. klass i MEo 8. Försvarets
civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd ha förordat bifall till framställningen
på sådant sätt att befattningen såsom husmoder av 2. klass vid
nämnda förläggning föreslagits utbytt mot en befattning såsom husmoder av
1. klass.

För egen del finner jag mig med hänsyn till vad jag i det föregående
anfört rörande personalen vid arméns matinrättningar icke kunna nu tillstyrka
framställningen.

Vid bifall till förslaget om organiserande av arméns jägarskola kan antalet
extra ordinarie befattningar vid Norrbottens regemente minskas med
2 förrådsmän, 1 eldare av 2. klass, 1 husmoder av 2. klass, 1 skrivbiträde samt
14 köks- och servisbiträden.

313

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Vid kavalleriets truppförband bör antalet remontryttare planenligt
utökas med 35 till 70. För Skånska kavalleriregementet böra tillkomma
nya befattningar för 1 eldare av 2. klass, 2 kontorsbiträde!! och 3 skrivbiträden.
Minskning bör ske med 1 befattning för förrådsman.

Pansar truppförbanden. Genom beslut den 12 november 1943 medgav
Kungl. Majit, att tills vidare finge anställas en extra tjänsteman i lönegrad
MEx 8 såsom skogvaktare för Göta pansarlivgardes pansarskjutfält å Utö.
Befattningen torde från och med nästa budgetår böra uppföras såsom skogvaktare
av 2. klass i lönegrad MEo 8.

Beträffande artilleriets truppförband böra vid ettvart av Svea,
Göta och Norrlands artilleriregementen antalet remontryttare planenligt utökas
med 3 till 8.

Ingenjörkårerna. Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av arméchefen
framlagt förslag till inrättande vid Göta, ingenjörkår av fyra befattningar för
remontryttare samt viss minskning i anledning därav av manskapskadrerna
vid ingenjörkårerna.

Såsom framgår av vad i ämnet anförts i årets statsverksproposition under
anslaget till Armén: Bemontering avses frågan örn behovet av stamhästar
vid, bland annat, ingenjörtrupperna framdeles skola tagas under övervägande.
I avvaktan härå anser jag mig icke kunna nu föreslå inrättande av ifrågavarande
befattningar.

I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas under trängkår
er na upptagna ett skrivbiträde och 9 köks- och servisbiträden, avsedda
för Göta trängkårs kompani i Nora. Genom beslut den 26 januari 1945 har
Kungl Majit medgivit, att vid trängkompaniet i Nora finge från angivna tidpunkter
tills vidare intill den 1 juli 1945 finnas anställda en maskinist i 8:e,
en eldare av 2. klass i 5:e, en husmoder av 2. klass i 6:e, en biträdande husmoder
i 4:e och två förrådsmän i 5:e lönegraderna av löneplanen MEx. Därvid
har jämväl föreskrivits, att två köks- och servisbiträdesbefattningar vid
kåren skulle under tiden hållas vakanta. Av denna extra personal, vilken,
utom vad beträffar maskinisten, motsvaras av extra ordinarie befattningar,
som enligt vad i samband med 1942 års försvarsbeslut förutsattes skulle
finnas vid trängkompaniet, böra från och med nästa, budgetår 1 eldare av
2. klass och 2 förrådsmän upptagas i extra ordinarie befattning, samtliga i
lönegraden MEo 5. Med inplacering av maskinisten i extra ordinarie anställning
synes böra anstå i avvaktan å resultatet av det utredningsarbete, som
bedrives av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Av skäl som jag i det
föregående anfört böra husmödrarna tills vidare bibehållas i extra anställning.
Av samma skäl kunna från och med nästa budgetår antalet befattningar
för köks- och servisbiträden minskas med 2, motsvarande de nu vakanthållna
befattningarna.

Under rubriken arméns intendentur förråd upptager jag den extra
ordinarie personal, som enligt vad under punkten 2 i det föregående föreslagits
skola tillkomma för det centrala bok- och blankettförrådet och för försvarets
tryckeri med tillhörande bokbinderi. Det bör ankomma på Kungl.

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Maj:t att avgöra, huruvida den personal som sålunda upptagits för tryckeriet
i stället bör avlönas enligt kollektivavtal. Därest så blir fallet, böra motsvarande
på personalförteckningen redovisade befattningar hållas vakanta.
Någon uppräkning av anslaget till Armén: Avlöningar till civil handräckningspersonal
torde för nästa budgetår icke behöva ske av denna anledning.

Vissa utbi/dningsanstalter.

Chefen för armén har framlagt förslag av innebörd, att en vaktmästare vid
arméns underofficersskola skulle uppflyttas tili lönegraden MEo 6 och erhålla
benämningen garageförman, att en kontorsbiträdesbefattning vid skolan
skulle utbytas mot en befattning för kontorist samt att antalet skrivbiträden
därstädes skulle ökas med ett. Arméchefen har därvid hänvisat till en skrivelse
av chefen för skolan, vari denne i sistnämnda båda hänseenden anfört i
huvudsak följande.

Kontorsbiträdet vore placerat vid skolans kassaförvaltning och fullgjorde
i stort samma tjänstgöring som regementskassör vid ett regemente. Arbetet
vid kassaförvaltningen hade ökat i omfång genom tillkomsten av försvarets
läroverk och bomme att ytterligare ökas från och med nästa budgetår. På
grund därav erfordrades kvalificerad arbetskraft, vilken praktiskt taget bleve
omöjlig att anskaffa med avlöning enligt MEo 4. På grund därav borde befattningen
lämpligen bestridas av en kontorist i lönegrad MEo 8. Kontoristen
borde då helt svara för kassaförvaltningen i likhet med regementskassör vid
truppförband. Därigenom kunde expeditionsunderofficeren vid internatet,
vilken avsetts placeras å kassaförvaltningen, utgå. För det mindre kvalificerade
skrivarbetet fordrades dock dessutom ett skrivbiträde i lönegrad
MEo 2.

Civilförvaltningen har under hänvisning till utredningen för prövning av
behovet av icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet icke ansett sig böra
framlägga arméchefens förslag.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett att,
då underofficersskolan syntes bliva av permanent karaktär, skolchefens förslag
örn utbyte av en expeditionsunderofficersbefattning mot en kontoristbefattning
borde kunna genomföras redan från och med nästa budgetår.

Även jag anser mig kunna tillstyrka, att kontorsbiträdesbefattningen vid
arméns underofficersskola utbytes mot en kontoristbefattning i lönegraden
MEo 8. I det föregående har jag räknat med att den för läroverkets internat
avsedde expeditionsunderofficeren av denna anledning kan utgå. I avvaktan
å närmare erfarenheter rörande arbetsbelastningen anser jag mig icke nu
kunna förorda någon utökning av skrivbiträdespersonalen. Förslaget örn löneuppflyttning
för en av skolans vaktmästare kan jag icke tillstyrka.

I enlighet med förslag av chefen för underofficersskolan har den å personalförteckningen
upptagne förrådsmannen i MEo 5 överförts till gruppen vaktmästare,
vilken därigenom ökats till 11. Skälet härtill är att denne förrådsman
ur arbets- och ansvarssynpunkt närmast är att jämföra med vaktmästare.

Sjukvårdsväsendet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har gjort framställning örn förbättrad
löneställning för instruktionssköterskorna och i sådant hänseende föreslagit,

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

att fem av de nuvarande sjuksköterskorna skulle uppflyttas till lönegraden
MEo 9. Förvaltningen har vidare föreslagit inrättande av ett antal befattningar
för hälsovårdsinspektörer i lönegraden MEo 15. Därjämte har sjukvårdsförvaltningen
gjort framställning örn utökning av förrådspersonalen och därvid
anfört i huvudsak följande.

Den personal, som enligt nu gällande stat stöde till förfogande för själva
skötseln och vården av sjukvårdsmaterielen vid förråden, hade visat sig vara
långt ifrån tillräcklig. I och med att förråden blivit avsedda för hela försvarsväsendet
hade materielen väsentligt ökat i omfattning. En avsevärd del därav,
såsom instrument m. m., vore dyrbar och fordrade noggrann tillsjm och tidsödande
omvårdnad. Den för ändamålet närmast erforderliga personalen, förrådsmännen,
hade icke utökats i förhållande till materielen utan uppginge
till samma antal som ansetts behövligt för betjänande av endast arméns behov.
En utökning av förrådsmännens antal främst vid centralförråden i Stockholm
och örebro finge anses ofrånkomlig. Sjukvårdsförvaltningen finge i sådant
hänseende föreslå, att tvenne förrådsmän i lönegrad MEo 5 måtte tillkomma
vid vartdera av sagda båda förråd. Redan vunna erfarenheter gåve klart vid
handen, att behovet av sagda personalförstärkning komme att bestå även efter
inträdda fredsförhållanden.

Civilförvaltningen har tillstyrkt inrättande av ytterligare fyra befattningar
för förrådsmän men ansett sig icke kunna framlägga förslag örn lönereglering
för instruktionssköterskor, enär frågan därom syntes vara av natur att böra
prövas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, I avvaktan å närmare erfarenheter
rörande lämpligaste anställningsformen för de föreslagna hälsovårdsinspektörerna
har civilförvaltningen ansett sig icke kunna tillstyrka inrättande
av extra ordinarie befattningar för ändamålet. Uppkommande kostnader
för under fredsförhållanden försöksvis anställda hälsovårdsinspektörer
syntes få bestridas av för tillfälligt anställande av tjänstemän anvisade medel.

Jag delar civilförvaltningens uppfattning beträffande förslaget om lönereglering
för instruktionssköterskorna och inrättande av befattningar för hälsovårdsinspektörer
och är alltså icke beredd att nu tillstyrka de i dessa hänseenden
framlagda förslagen. Med hänsyn till angelägenheten av betryggande
materielvård vill jag icke motsätta mig en utökning av antalet förrådsmän.

1 avbidan på erfarenheter örn verksamhetens omfattning i fredstid böra dock
nu endast 2 förrådsmän tillkomma.

För Skånska kavalleriregementet böra tillkomma 1 sjuksköterska och, i enlighet
med förslag av sjukvårdsförvaltningen, 1 sjukvårdsbiträde. Därjämte
förordar jag, att för den organisation av skärmbildsundersökningar av värnpliktiga
m. fl., varom förslag framlagts i årets statsverksproposition, beräknas

2 sjuksköterskor, skärmbildssköterskor vid poliklinikerna i Stockholm och
Karlskrona.

Reman terings väsende t

Chefen för armén har föreslagit, att för vardera av Herrevadsklosters och
Gudhems remontdepåer skulle från och med budgetåret 1945/46 inrättas en
skrivbiträdesbefattning i lönegrad MEo 2. Av handlingarna i ärendet framgår,
att skrivgöromålen vid depåerna hitintills ombesörjts av värnpliktiga bi -

316

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

träden samt att från centrala vallip] i k tsby rån framhållits, att dylika biträden
icke i fortsättningen kunde påräknas.

Civilförvaltningen har med hänsyn därtill och då enligt förvaltningens åsikt
ett stadigvarande behov av skrivhjälp måste anses föreligga vid depåerna, tillstyrkt
förslaget.

Även jag anser mig kunna tillstyrka förslaget och förutsätter därvid, att
kommendering av värnpliktiga till depåerna för bestridande av skrivgöromål
icke vidare skall förekomma.

Arméhundväsendet.

I det föregående har jag föreslagit, att befattningen för skrivbiträde vid
arméhundväsendet utbytes mot 1 befattning för kontorsbiträde i lönegraden
MEo 4.

Viss ingenjörpersonal.

Från och med budgetåret 1943/44 Ira, i avbidan å slutligt ställningstagande
till frågan om ingenjörorganisationen inom försvaret, inrättats ett antal extra
ordinarie befattningar för ingenjörer vid armén. Såsom jag i det föregående
anfört kommer försvarsväsendets ingenjörutrednings numera framlagda förslag
rörande ingenjörpersonalen inom försvaret icke att föranleda förslag till
årets riksdag. Liksom hittills böra därför extra ordinarie ingenjörer finnas anställda
även under nästa budgetår. I enlighet med förslag av arméchefen böra
för nämnda budgetår tillkomma nya befattningar för 1 motoringenjör i lönegraden
MEo 18, avsedd för Gotlands artillerikår, och 1 signalingenjör i lönegraden
MEo 24, avsedd för arméns signalskola.

Viss extra personal m. m.

Under denna rubrik behandlar jag de medelsbehov, som hittills upptagits
under de särskilda delposterna betjäningspersonal m. fl., extra sjuksköterskor
m. m. och tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., ävensom de under delposten
extra ordinarie och extra tjänstemän hittills beräknade kostnaderna för
anställande av telefonister vid vissa växelbordsanläggningar och för avlönande
av vikarier för extra ordinarie befattningshavare.

Vad sistnämnda utgiftsändamål beträffar ha för innevarande budgetår kostnaderna
för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas såsom
vikarier för i personalförteckningen uppförda extra ordinarie
befattningshavare i anledning av dessas semester eller tjänstledighet,
upptagits till 50 000 kronor. Utan ändring av beräkningsgrunderna i övrigt
räknar jag för nästa budgetår för detta ändamål med ett med hänsyn till den
ändrade dyrortsberäkningen till 52 000 kronor förhöjt belopp. Emellertid härunder
anslagsposten extra sjuksköterskor m. fl. för innevarande budgetår
räknats med ett belopp av högst 27 000 kronor för samma ändamål i vad gäller
sjuksköterskepersonalen (jfr statsliggaren för budgetåret 1944/45, s. 94). Sistnämnda
kostnader böra medräknas i detta sammanhang. Då jag icke förutsätter
någon ändring i beräkningen av desamma för nästa budgetår, böra för

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 317

här ifrågavarande ändamål beräknas förslagsvis (52 000 + 27 000 =) 79 000
kronor.

För innevarande budgetår har för anställande såsom extra tjänstemän av
telefonister vid vissa växelbordsanläggningar vid arméns truppförband,
staber m. m. under delposten till extra ordinarie oell extra tjänstemän
beräknats ett belopp av 20 000 kronor. Frågan örn sagda telefonisters
framtida löneställning torde komma att upptagas till prövning av försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga. I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas
arbete räknar jag med, att befattningarna fortfarande skola uppehållas av
extra tjänstemän. För ändamålet bör för nästa budgetår beräknas ett oförändrat
belopp av förslagsvis 20 000 kronor.

Den för innevarande budgetår med förslagsvis 46 000 kronor upptagna delposten
betjäningspersonat m. fl., må jämlikt föreskrift i Kungl. Maj:ts
brev den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) disponeras för bestridande av avlöningskostnaderna
för betjäningspersonal — kokerskor vid vissa truppförband
och skolor, viss personal vid fortifikationsförvaltningen i Boden samt viss
ekonomipersonal vid krigsskolan — till högst det antal, som angives i budgetåret
1941/42 gällande personalförteckning. Därvid skall iakttagas, att nyanställning
i kokerskebefattning icke må ske, utan skall vid avgång i sådan befattning
hittills utgående arvode inbesparas.

För nästa budgetår räknar jag med oförändrat medelsbehov eller 46 000
kronor.

För anställande av extra sjuksköterskor har för innevarande budgetår
räknats med, förutom förenämnda belopp av 27 000 kronor, förslagsvis
5 000 kronor för mötande av krav på ökad sjukvårdspersonal vid ökad sjuklighet,
epidemier etc. Då anledning icke yppats att räkna med ändrat medelsbehov,
upptager jag för nästa budgetår oförändrat 5 000 kronor.

För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. är i gällande avlöningsstat
uppförd en delpost å 150 000 kronor. Under den för innevarande
budgetår uppförda anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
vilka avlöningar i det föregående beräknats under förevarande anslagspost,
har för tillfälligt anställande av vård- och ekonomipersonal beräknats ett
belopp av 1 100 000 kronor. För budgetåret 1945/46 förutsättes ingen ändring
härutinnan, varför jag här för ändamålet upptager ett belopp av förslagsvis
(150 000 + 1 100 000 =) 1 250 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår sålunda
till (79 000 + 20 000 + 46 000 + 5 000 + 1 250 000 =) 1 400 000 kronor
(nu 1 398 000 kronor).

Fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 1 290 000 kronor, varvid antalet fänrikar beräknats till omkring
430.

Chefen för armén har anmält, att nämnda antal för nästa budgetår beräknas
nedgå till omkring 410. Civilförvaltningen har på grundval härav räknat med

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ett medelsbehov av 1 280 000 kronor för nästa budgetår, varvid hänsyn tagits
till den ändrade dyrortsberäkningen.

Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden ha för innevarande
budgetår upptagits med ett belopp av 24 000 kronor, beräknat efter
12 fänrikar. Enligt uppgift av chefen för armén kan antalet nytillkommande
fänrikar vid Bodenförbanden under nästa budgetår beräknas till 8. Civilförvaltningen
har därför räknat med att för stipendier erfordras ett belopp av
16 000 kronor.

Med godtagande av dessa beräkningsgrunder räknar jag med ett medelsbehov
för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål av förslagsvis
(1280 000 + 16 000=) 1296 000 kronor (nu 1314 000 kronor).

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Av de å vederbörlig förteckning uppförda 39 befattningarna för bataljonsläkare
vid fältläkarkåren är en avsedd för en medicinsk assistent vid försvarsväsendets
kemiska anstalt. Då i beslutet angående inrättande av försvarets
forskningsanstalt icke förutsättes annan ändring i denne befattningshavares
tjänstgöring än att densamma i fortsättningen bör fullgöras vid forskningsanstalten,
bör antalet arvoden fortfarande utgöra 39 och medelsbehovet oförändrat
upptagas till 120 000 kronor.

Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

För innevarande budgetår har under särskild delpost beräknats medel för
arvoden m. m. till 8 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. För nästa
budgetår torde i överensstämmelse med förslag av arméchefen 2 nya dylika
befattningar böra tillkomma, varigenom det enligt 1942 års försvarsbeslut beräknade
antalet vid fullt genomförd organisation uppnås. För arvoden m. m.
till denna personalkategori beräknas omkring 25 000 kronor (nu 20 000 kronor).

Musikelever.

För innevarande budgetår ha under särskild delpost beräknats medel
för kontant ersättning till 157 musikelever med 360 kronor för år och elev.
Någon ändring härutinnan förutsättes icke, varför för budgetåret 1945/46 upptages
oförändrat belopp, 57 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle sålunda utgöra
(7 350 000 + 1 400 000 + 1 296 000 + 120 000 + 25 000 + 57 000 =) i avrundat
tal 10 250 000 kronor.

5. Rörligt tillägg.

Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder erfordras för rörligt tilllägg
för budgetåret 1945/46 ett belopp av i runt tal 9 425 000 kronor (nu
9 009 564 kronor).

319

Kungl. May.ts proposition nr 170.

Det sålunda beräknade medelsbehovet under arméns anslag till avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 kommer att uppgå till 70 700 000
kronor. Såsom i det föregående anförts har vid anslagsberäkningen vad beträffar
djrortsgraderade löner räknats efter lön å ortsgrupp F i stället för -—
såsom tidigare varit fallet — ortsgrupp E. Med omräkning av dyrortgraderade
löner till sistnämnda ortsgrupp skulle här ifrågavarande medelsbehov
uppgå till 68 800 000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1945/46 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid armén, vilka komma att till riksdagen i särskild
ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela ej mindre
särskilda föreskrifter av i tillämpliga delar samma innehåll som
innefattas i de särskilda bestämmelser, som genom Kungl. Maj :ts
beslut den 30 juni 1942, den 30 juni 1943 och den 2 juni 1944
fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen av arméns
personalförteckningar budgetåren 1942/43—1944/45, än även de
särskilda föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband
med genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen
för fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med av mig angivna
grunder utfärda bestämmelser örn placering i löneklass och
beräknande av tid för uppflyttning till högre löneklass för personal,
som i anslutning till föreliggande förslag örn befälskadrernas
utökning må komma att överflyttas från övergångsstat, reservstat
och reserv till officers- och underofficersbeställningar på
aktiv stat vid försvarsväsendet;

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl. att tillämpas under budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ................................................ kronor 48 500 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvo desbefattning,

förslagsvis ........................ » 5 850 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ......... » 1 075 000

320

Kungl. Majlis proposition nr 170.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................................... kronor 10 250 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... »_9 425 000

Summa kronor 75 100 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 4 400 000

Nettoutgift kronor 70 700 000;

dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 70 700 000 kronor.

MARINEN.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.
[19.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .............................. kronor 32 220 000

vid genomförd organisation................................ » 36 487 000

Budgetåret 1942/43 ............................................ * 27 160 000

» 1943/44 » 29 000 000

» 1944/45 » 31 400000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag) .............. » 32 450 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag).................. » 31 400 000

Budgetåren 1942/47 (beräknad medelbelastning per år å

kostnadsramen) ............................................ * 29 740000

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 68) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna
ett förslagsanslag av 32 450 000 kronor.

Kungl. Maj:t har den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 122), dels
ock särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade
personalen.

Enligt de riktlinjer för utformningen av försvarsgrenarnas avlöningsstater,
som jag förordat vid behandlingen av motsvarande anslag för armén, böra
under förevarande anslag uppföras följande anslagsposter — utan uppdelning
i delposter — nämligen till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till arvoden
till pensionerad personal i arvodesbefattning, till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal samt till rörligt tillägg.

Såsom jag anfört vid anmälan av förevarande anslagsfråga i statsverkspropositionen
har försvarets civilförvaltning vid sina anslagsberäkningar för

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170. 321

nästa budgetår utgått från planenlig utökning av organisationen för såväl
flottans som kustartilleriets del. För egen del ansåg jag mig, utan att taga
ställning till frågan örn de särskilda enheternas utbyggnad under nästa budgetår,
vid avvägningen av marinens medelsbehov kunna i huvudsak lägga de av
civilförvaltningen framlagda beräkningarna rörande organisationens omfattning
till grund.

Under hänvisning till vad jag under arméns motsvarande anslag inledningsvis
anfört i vissa frågor, som beröra flera försvarsgrenar, övergår jag härefter
till behandlingen av de olika anslagsposterna samt lämnar i anslutning
-där till en redogörelse för de huvudsakliga ändringar i de för innevarande
budgetar fastställda personalförteckningarna som böra vidtagas.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Från denna anslagspost böra enligt de av mig vid behandlingen av arméns
motsvarande anslag förordade riktlinjerna bestridas — förutom avlöningskostnader
enligt nu gällande bestämmelser — avlöningar till personal å avgångs-
och disponibilitetsstat samt till nyantaget manskap över stat ävensom
till ordinarie personal utgående sjötillägg och flygtillägg m. m.

Mar indis frik ten.

Under denna rubrik finnas i personalförteckningen för innevarande budgetår
upptagna 2 expeditionsvakter vid Ostkustens marindistrikt och 3 expeditionsvakter
vid Sydkustens marindistrikt, samtliga i lönegraden A 5. I
sina anslagsäskanden för innevarande budgetår föreslog marinförvaltningen,
att vid vartdera marindistriktet en av expeditionsvakterna skulle uppflyttas
till lönegraden A 7.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944:185 (s. 196) anförde jag
emellertid, att jag, ehuru allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd
i avgivet utlåtande förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna
löneregleringen, med hänsyn till riktlinjerna för 1944 års budgetarbete ansåge
mig icke kunna tillstyrka den föreslagna löneregleringen.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning
anfört, att chefen för marinen ånyo framlagt förslag i angiven riktning. Marinchefen
hade vidare uttalat, att med den omfattning arbetet numera fått vid
marindistriktsstaben vid Västkustens marindistrikt behov förelåge att där
anställa en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7. Enligt marinchefen borde
vidare under ifrågavarande rubrik uppföras en befattning såsom expeditionsvakt
i lönegrad A 5 för utövande av tillsynen över städning och renhållning
inom Blekinge kustartilleriförsvars kansli, såsom uppbördsman för inventarier
tillhörande expeditioner m. m. inom kansliet samt såsom föreståndare för
postkontor och ordonnanscentral, för vilka uppgifter för närvarande utnyttjades
militär personal. Civilförvaltningen vore av den uppfattningen, att behovet
av expeditionsvakter vid nämnda marindistriktsstaber och Blekinge
kustartilleriförsvar samt sagda personals lönegradsplacering borde tagas under
omprövning. Civilförvaltningen ville dock ifrågasätta, om icke detta närmast

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45 21

322

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

borde ankomma på de sakkunniga, som inom finansdepartementet skulle biträda
med bland annat avvägningen av proportionerna mellan ordinarie, extra
ordinarie och andra anställningsformer för viss personal inom försvarsväsendet
och denna personals lönegradsplacering. I avvaktan på resultatet av
nämnda sakkunnigutredning hade civilförvaltningen därför ansett sig jcke
böra framlägga något förslag i ämnet.

För egen del vill jag i dessa frågor anföra, att med prövning av frågan
örn löneställningen för expeditionsvakterna vid Ostkustens och Sydkustens
marindistrikt fortfarande synes böra anstå. De av marinchefen föreslagna
nya expeditionsvaktsbefattningarna vid Västkustens marindistrikt och Blekinge
kustartilleriförsvar ha icke förutsetts i 1942 års försvarsbeslut, varför
avsikten torde ha varit, att de arbetsuppgifter, som skulle förenas med de nya
befattningarna, skulle liksom nu fullgöras av militär personal. Innan ställning
tages till förslaget örn inrättande av ifrågavarande två civila befattningar
synes därför böra förebringas utredning, i vad mån beställningar för militär
personal kunna i motsvarande mån indragas.

Flottan.

Vid anmälan av propositionen 1944:185 (s. 197) framhöll jag vid behandlingen
av frågan om flottans personalstater, att efter 1942 års försvarsbeslut
vissa jämkningar vidtagits i det av 1941 års försvarsutredning framlagda fartygsbyggnadsprogrammet
samt att vissa andra omständigheter tillkommit av
beskaffenhet att kunna påverka flottans personalbehov. Med hänsyn därtill
hade jag ansett erforderligt med en översyn av de i försvarsbeslutet framlagda
personalberäkningarna för flottan. Med ledning av en inom marinstaben
upprättad, den 28 januari 1944 dagtecknad promemoria räknade jag
med att personalstaterna för budgetåret 1946/47 skulle understiga de i försvarsbeslutet
beräknade med — förutom 3 fänrikar, från vilka i detta sammanhang
kan bortses — 1 kommendörkapten av 2. graden, 5 kaptener, 6
löjtnanter, 26 flaggunderofficerare, 62 underofficerare av 2. graden, 3 högbåtsmän,
32 furirer och 145 meniga.

De framlagda statberäkningarna föranledde icke erinran från riksdagens
sida (skrivelse nr 321).

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har civilförvaltningen, i anslutning
till av chefen för marinen framlagt förslag, med vissa i det följande berörda
avvikelser i huvudsak utgått från de sålunda vid 1944 års riksdag godtagna
grunderna vid beräkningen av behovet av aktiv militär personal vid
flottan.

I utlåtande över sjöförsvarets utbildningskommissions den 27 november
1943 avgivna betänkande med förslag angående utbildningen av värnpliktiga
och fast anställt manskap vid marinen hemställde chefen för marinen örn inrättande
av en ny kommendörsbeställning i lönegrad Oa 6, avsedd för en befattning
såsom inspektör för flottans manskapsskolor. Förslaget avstyrktes av
överbefälhavaren. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944:18J>

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 323

(s. 37J anförde jag att, ehuru vissa skäl talade för den av marinchefen sålunda
föreslagna förstärkningen av marinstaben, med prövningen av detta
förslag borde tills vidare anstå.

Ifrågavarande förslag har ånyo framlagts i medelsäskanden för nästa budgetår.
Jag kan emellertid fortfarande icke tillstyrka den föreslagna personalförstärkningen,
till vilken överbefälhavaren även nu ställt sig avvisande.

Däremot har jag intet att erinra mot att för nästa budgetår i enlighet med
marinchefens av civilförvaltningen biträdda förslag planenligt upptagas nya
beställningar för 2 kommendörkaptener av 1. graden och 4 kommendörkaptener
av 2. graden.

Å personalförteckningen för innevarande budgetår finnas uppförda 6 kommendörsbeställningar
i lönegrad Oa 6. Av dessa ha 3 avsetts för befattningarna
såsom inspektörer för sjöartilleriet, torped- och ubåtsvapnen samt minväsendet.
I likhet med vad som för närvarande gäller beträffande arméns
truppslagsinspektörer synas dessa beställningar böra i personalförteckningen
knytas omedelbart till respektive befattningar. I gällande personalförteckmng
synes samtidigt böra göras den jämkningen, att de med beställningarna
såsom chefer för marinförvaltningens vapenavdelning, Karlskrona och Stockholms
örlogsstationer samt Stockholms örlogsvarv förenade tjänstegradsbeteckningarna
utgå ur förteckningen.

Vid anmälan av propositionen 1944: 293 angående inrättande av försvarets
forskningsanstalt förordade jag (s. 73) bland annat, att å marinens personalförteckning
skulle uppföras en ny kaptensbeställning, avsedd för militärassistent
vid forskningsanstalten. Kiksdagen (skrivelse nr 498) hade intet
att däremot erinra. Den sålunda föreslagna beställningen torde böra upptagas
i personalförteckningen för nästa budgetår. Å andra sidan har jag i det föregående
vid anmälan av frågan örn marinintendenturkårens organisation och omfattning
(punkt4) förutsatt, att en kaptensbeställning vid flottan, som i försvarsbeslutet
beräknats för försvarsstabens kvartermästaravdelning, skall utbytas
mot en beställning vid marinintendenturkåren. Med hänsyn till vad sålunda
anförts synas i enlighet med civilförvaltningens förslag böra planenligt inrättas
5 nya kaptensbeställningar. Jag har icke heller något att erinra mot
att för nästa budgetår inrättas 6 nya beställningar för löjtnanter.

För underofficerare ha i civilförvaltningens medelsäskanden upptagits 46
nya beställningar, varav 11 i lönegrad UO 3, 18 i UO 2 och 17 i UO 1. Häremot
synes intet vara att erinra. Enligt en i gällande personalförteckning
intagen anmärkning må två för sjuk vårdsförråd avsedda beställningar i lönegrad
UO 3 kunna besättas jämväl av personal från kustartilleriet. I det följande
avser jag att föreslå, att för kustartilleriet inrättas 3 nya beställningar
i nyssberörda lönegrad. Enär en av de nya beställningarna vid kustartilleriet
avsetts för den ena av sjukvårdsförrådsbefattningarna samt den andra av
dessa befattningar på sätt i försvarsbeslutet förutsatts bör tillsättas med beställningshavare
ur flottan, kan ifrågavarande anmärkning utgå ur personalförteckningen.
I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bör det

324 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

ankomma på Kungl. Majit att närmare pröva behovet av beställningarna i
lönegrad UO 3, varför föreskrift bör meddelas, att beställningarna vilka
i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit böra benamnas förvaltare —
icke må tillsättas, förrän Kungl. Majit därtill lämnat särskilt medgivande

Flaggkorpralsgraden har i försvarsbeslutet förutsatts skola successivt avvecklas
och har i gällande personalförteckning nedbringats att omfatta lo beställningar.
På sätt civilförvaltningen i enlighet med marinchefens förslag
förordat kan antalet flaggkorpralsbeställningar för nästa budgetår minskas
med ytterligare 5. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bor,
så länge flaggkorpralsbeställningar finnas tillsatta, ett motsvarande antal beställningar
för underofficerare av 2. graden hållas vakant.

I propositionen 1944:143 framlades förslag örn inrättande av ett antal beställningar
för s. k. långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet. Vid
anmälan av propositionen framhöll jag, att det skulle vara önskvärt örn orsvarets
manskapsstater kunde ytterligare minskas, samt förutsatte, att de militära
myndigheterna närmare övervägde dessa frågor och framlade de förslag,
som kunde anses påkallade.

I skrivelse den 22 juni 1944 har chefen för marinen framlagt förslag örn
successivt inrättande av ett antal beställningar för högbåtsmän vid flottan
samt örn därav betingad minskning av antalet manskapsbestallningar i övriga
lönegrader. Förslaget, som förutsätter en ökning av flottans varnpliktskontingent
med 200 man, skulle bland annat medföra en minskning av flottans
rekryteringsbehov med i runt tal 100 man örn året. Förslaget har tillstyrkts
av överbefälhavaren och har tjänat till utgångspunkt for försvarets civilförvaltning
vid ämbetsverkets beräkningar rörande flottans manskapsstater for

nästa budgetår. . , . ... , ,..

För egen del finner jag det tveksamt, huruvida marinchefens förslag bor

genomföras i föreliggande skick. Den med förslagets genomförande förenade
minskningen av flottans rekryteringsbehov är visserligen önskvärd, men fordelarna
därav komma att i väsentlig mån motvägas av den avsevärda ökningen
av flottans värnpliktskontingent, Jag vill erinra örn att denna, såsom närmare
framgår av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 74),
för innevarande år ökats med 300 man för beredande av möjlighet till bättre
utbildning av det fast anställda manskapet. Med hänsyn till den avsevarda
minskning av de årliga värnpliktskontingenterna, som ar att förutse, synes
en fortsatt överflyttning av värnpliktiga från armén till marinen icke
böra äga rum, därest detta ej är alldeles nödvändigt. Innan beslut fattas
i den av marinchefen föreslagna riktningen, synes bora ytterligare undersökas,
huruvida icke möjlighet föreligger till minskning av flottans manskapsstater
utan en motsvarande ökning av flottans värnpliktskontingent dag har
för avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga denna utredning åt 1944 års

manskapsutredning.

I avvaktan på utredning i nyss angivna hänseenden torde flottans manskapsstater
tills vidare böra beräknas i huvudsaklig överensstämmelse me e
grunder, som angivits i förenämnda inom marinstaben upprattade, den 28 januari

325

Kungl. May.ts proposition nr 170.

1944 dagtecknade promemoria. Vid bifall till mina i särskild proposition till
innevarande års riksdag framlagda förslag beträffande organisationen av försvarets
civilanställningsorgan kan dock antalet högbåtsmän minskas med den
beställning, som beräknats för civilanställningskommissionen i Stockholm.
Jag beräknar i enlighet härmed, att för budgetåret 1945/46 erfordras nya manskapsbeställningar
för 4 högbåtsmän, 90 furirer och 5 korpraler. Samtidigt
bör antalet meniga kunna minskas med 85.

I sin skrivelse 1944: 321, i anledning av propositionen nr 185 jämte i ämnet
väckta motioner, anförde riksdagen, att riksdagen uppmärksammat, att
1942 års civilanställningssakkunniga i sitt den 1 februari 1944 avgivna betänkande
— i enlighet med vad sjöförsvarets utbildningskommission förordat
— föreslagit, att nyantaget manskap vid marinen liksom fallet redan vore
vid armén skulle under första halvåret av en anställningstid om 4Va år vara
anställt över stat och under detta halvår meddelas huvudsakligen allmänbildande
undervisning. Under erinran örn att i samband med 1942 års försvarsbeslut
(propositionen 1942: 210 s. 512; riksdagens skrivelse nr 374 s. 35) förutsatts,
att likformighet i utbildningshänseende borde, vad anginge det fast
anställda manskapet, eftersträvas vid de olika försvarsgrenarna, hade riksdagen
intet att erinra mot genomförande av utbildningskommissionens och
civilanställningssakkunnigas förslag i denna del. Riksdagen hade icke heller
något att erinra mot att den i avlöningsstaten för fast anställd personal vid
marinen beräknade anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, tills
vidare intill dess särskild post uppfördes för ändamålet, anlitades för bestridande
av avlöningskostnaderna för ifrågavarande över stat anställda personal.

Bestämmelser med av riksdagen antytt innehåll ha meddelats i kungörelsen
den 26 maj 1944 (nr 223) angående manskaps och musikelevers anställning
vid krigsmakten. Enligt bestämmelserna skall första anställningstiden för
fast anställt manskap vid flottan och kustartilleriet — liksom tidigare vid
armén — utgöra 4V2 år, varjämte föreskrivits, att den som vunnit första anställning,
under de första 6 månaderna i regel skall vara anställd över stat.
Under denna tid skall företrädesvis bedrivas allmänbildande undervisning
och allmänmilitär utbildning. Anställningstiden löper för flottans ekonomi-,
maskin- och hantverksavdelningar från och med den 1 april och för övriga
manskapskategorier inom marinen från och med den 1 oktober.

Det nya anställnings- och utbildningssystemet för marinen innebär för
flottans del, att flottans rekryteringskontingent, av chefen för marinen uppskattad
till 1 050 man, under 6 månader av året kommer att vara överstatsanställd.
Av det enligt förenämnda grunder beräknade antalet beställningar för
meniga torde därför av detta skäl 1 050 böra beräknas vara besatta allenast under
6 månader. Någon minskning av avlöningskostnaderna under förevarande
anslagspost vinnes emellertid icke härigenom, enär jag enligt vad i det föregående
anförts föreslår, att även avlöningar till manskap med anställning
över stat skola bestridas från denna anslagspost.

I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas uppförda beställningar
för 2 musikdirektörer i lönegrad Oa 3 eller Oa 2 samt 1 musikdirektör

326

Kungl. May.ts proposition nr 170.

i Oa 2. I enlighet med vad som föreslagits i fråga örn arméns musikdirektörer
böra beställningshavare i Oa 3 benämnas musikdirektör av 1. graden
och beställningshavare i Oa 2 musikdirektör av 2. graden.

Kustartilleriet.

Sedan den 1 oktober 1942 finnes i enlighet med 1942 års försvarsbeslut en
beställning såsom chef för Göteborgs kustartilleriförsvar, tillika chef för
Älvsborgs kustartilleriregemente. Beställningen var för budgetåret 1942/43
uppförd i lönegraden Oa 6 men har från och med budgetaret 1943/44 planenligt
hänförts till lönegraden Ob 1.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår biträdde marinförvaltningen
ett av inspektören för kustartilleriet framfört förslag, att för chefen
för Älvsborgs kustartilleriregemente skulle avses en särskild beställning i
lönegraden Ob 1, varvid dock en för biträde åt denne regementschef beräknad
regementsofficersbeställning i lönegraden Oa 5 skulle kunna utgå.

Med hänsyn till den korta tid, som den i försvarsbeslutet fastställda organisationen
dittills hunnit prövas, fann jag mig emellertid vid anmälan av
propositionen 1944:185 icke för det dåvarande kunna biträda det sålunda
framlagda förslaget. På ytterligare erfarenheter syntes få bero, huruvida den
föreslagna uppdelningen av ifrågavarande befattningar på två beställningar
borde genomföras.

Inspektören för kustartilleriet har nu upprepat ifrågavarande förslag och
framhållit, att arbetsbördan för innehavaren av den kombinerade kustartilleriförsvars-
och regementschefsbefattningen visat sig vara sadan, att fara förelåge
för att han överansträngdes och därmed vid krig komme att vara mer
eller mindre förbrukad och ur stånd att med full kraft föra sitt befäl. Chefen
för marinen har förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget.

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket väl insåge, att med den
dubbla befattningen såsom chef för Göteborgs kustartilleriförsvar och Älvsborgs
kustartilleriregemente måste följa mycket stora krav på dess innehavare.
Å andra sidan kunde väl fullt säkra utgångspunkter för bedömandet av
förevarande fråga knappast ännu ha vunnits. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta
lämpligheten av att innan ytterligare erfarenheter förelåge vidtaga den
av inspektören för kustartilleriet föreslagna ändringen.

Överbefälhavaren har ansett, att förslaget i avvaktan på ytterligare erfarenheter
i fråga örn kustartilleriförsvarschefens arbetsbörda under mera normala
förhållanden icke för närvarande borde föranleda någon åtgärd.

Jag ansluter mig till överbefälhavarens och civilförvaltningens uppfattning
och anser mig alltså icke för närvarande kunna tillstyrka inrättande av en
ny beställning i lönegrad Ob 1.

I sina beräkningar rörande personalbehovet för nästa budgetår har inspektören
för kustartilleriet upptagit en ny överstelöjtnantsbeställning. Då
jag icke ansett mig kunna biträda förslaget örn utbyte av en överstelöjtnantsbeställning
mot överstebeställning vid Älvsborgs kustartilleriregemente, synes
ytterligare en överstelöjtnantsbeställning böra tillkomma. I enlighet med

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

civilförvaltningens förslag böra vidare planenligt tillkomma nya beställningar
till följande antal, nämligen 2 i Oa 4, 7 i Oa 3, 7 i Oa 2, 3 i UO 3, 13 i UO 2
och 28 i UO 1. I likhet med vad som föreslagits för flottan och gällt för innevarande
budgetår bör föreskrivas, att nytillkomna beställningar i lönegraden
UO 3 icke må tillsättas utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Beträffande
ändrad tjänstebenämning å beställningshavare i sistnämnda lönegrad liksom
å regementskassörer av 2. klassen hänvisar jag till vad jag vid behandlingen
av arméns motsvarande anslag inledningsvis anfört:

Den i personalförteckningen för innevarande budgetår upptagna flaggkorpralsbeställningen
torde i enlighet med myndigheternas förslag böra bibehållas
jämväl under nästa budgetår.

I enlighet med ett i propositionen 1944: 143 framlagt förslag har riksdagen
(skrivelse nr 273) beslutat om inrättande av beställningar i lönegrad Mb 1 för
s. k. långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet. För innevarande budgetår ha
upptagits 21 sådana beställningar. I enlighet med de för 1944 års riksdag
framlagda beräkningarna böra för nästa budgetår tillkomma 17 beställningar
för långtjänstunderbefäl.

Vid beräkningen av behovet av manskapsbeställningar i övrigt har inspektören
för kustartilleriet enligt vad jag under hand inhämtat räknat med en
omläggning av utbildningen inom kustartilleriet enligt i huvudsak de riktlinjer
som angivits av sjöförsvarets utbildningskommission. Därvid har befunnits
erforderligt att upptaga ett antal beställningar alternativt i lönegrad
Ma 2 eller Ma 1. Med beaktande i övrigt av de grunder för utökningen av
manskapsstaterna, som förutsatts i 1944 års beslut rörande inrättande av
överfurirsbeställningar vid kustartilleriet, har inspektören för kustartilleriet
hemställt örn 48 nya furirsbeställningar. Antalet beställningar för korpraler
och meniga har däremot ansetts kunna minskas med tillhopa 251 beställningar.
Minskningen sammanhänger med — förutom beslutet om inrättande
av överfurirsbeställningar — att även vid kustartilleriet införts ett s. k. provhalvår
i början av anställningstiden i manskapsgrad, varför manskapet underförstå
halvåret av sin anställning förutsatts skola vara anställt över stat. Antalet
överstatsanställda har för nästa budgetår beräknats till 392.

Mot ifrågavarande beräkningar, vilka godtagits av försvarets civilförvaltning,
synes intet vara att erinra.

I enlighet med vad som föreslagits i fråga om arméns och flottans musikdirektörer
böra de för kustartilleriet avsedda musikdirektörerna, i lönegraderna
Oa 3 och Oa 2, benämnas musikdirektörer av 1. respektive 2. graden.

Mariniogenjörkåren.

Försvarsutredningen föreslog i sitt betänkande, att den nuvarande uppdelningen
av mariningenjörkåren i två grupper, egentliga mariningenjörer och
specialingenjörer, av rekryteringshänsyn skulle upphöra och att ett enhetligt
system för antagning och utbildning av all personal vid kåren skulle tillämpas.
I anslutning härtill föreslogs bland annat, att huvuddelen av de nuvarande
specialingenjörerna skulle överföras till att bliva egentliga mariningenjörer

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

med inplacering i de tjänstegrader, som motsvarade specialingenjörernas nuvarande
lönegradsplacering, och att återstoden — verkstadsingenjörerna,
stationsingenjörema och en kemist — skulle överflyttas å övergångsstat och
efter hand avföras från kåren för att ersättas med civil personal, avlönad från
sakanslag.

I försvarspropositionen anförde jag, att jag i avvaktan på resultatet av den
sedermera igångsatta utredningen av frågan örn utnyttjande inom den militära
organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal och av 1941 års militära
förvaltningsutredning ansåge mig icke böra taga slutlig ståndpunkt till frågan
örn mariningenjörkårens organisation.

I anledning härav har mariningenjörkåren under budgetåren 1942/45 utökats
i allenast begränsad omfattning.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår föreslog marinförvaltningen
bland annat, att 3 beställningar för förste mariningenjörer skulle utbytas
mot 1 beställning för marindirektör av 1. graden och 2 beställningar
för marindirektörer av 2. graden.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 (s. 205) anförde jag,
att jag i avvaktan på ingenjörutredningens förslag icke funne mig kunna tillstyrka
andra förändringar med avseende å mariningenjörkårens organisation än
som med hänsyn till tjänstens krav måste anses såsom oavvisliga. De anförda
skälen för vissa löneregleringar inom kåren syntes mig icke ur denna synpunkt
övertygande, och jag kunde därför icke förorda det föreslagna utbytet
av ett antal beställningar såsom förste mariningenjörer mot beställningar i
högre lönegrad.

I skrivelse till chefen för marinen har nu chefen för mariningenjörkåren
upprepat ifrågavarande förslag samt därvid anfört i huvudsak följande.

Sedan kårchefen förra gången framlagt sitt förslag hade marinförvaltningens
omorganisation trätt i kraft och befattningarna såsom chef för konstruktionskontoret
samt såsom byråchefer å skeppsbyggnadsavdelningen m. fl.
ledande befattningar tillsatts. Det hade därvid visat sig, att det tillgängliga
antalet marindirektörer på stat icke varit tillräckligt att besätta dessa befattningar,
utan hade dels befattningarna såsom chef för konstruktionskontoret
och såsom chefer för projektbyrån och underhållssektionen måst besättas med
inkallade, pensionerade marindirektörer, dels befattningarna såsom chefer för
fartygsbyrån och ubåtsbyrån måst besättas med förste mariningenjörer, varjämte
befattningen som chef för inspektionsbyrån endast kunnat besättas
genom att assistenten även ålagts denna befattning.

Vid en avveckling av försvarsberedskapen måste förväntas, att den pensionerade
personalen avginge. Beträffande de med förste mariningenjörer
beklädda byråchefsbefattningarna måste beaktas, att med befattningarna följde
icke endast tekniskt utan även så stort ekonomiskt ansvar, att det icke kunde
anses rimligt, att detta ansvar ålades beställningshavare av så låg grad som
förste mariningenjör.

Chefen för mariningenjörkåren har vidare hemställt örn inrättande av 5 nya
beställningar för specialingenjörer, varav 2 för specialingenjörer av 2. graden
och 3 för specialingenjörer av 3. graden. Av de nya beställningarna ha 2
avsetts för torpedingenjörer, 1 för radioingenjör, 1 för elektroingenjör vid
Göteborgs örlogsvarv samt 1 för artilleriingenjör. Den sistnämnde skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 329

tjänstgöra å beskrivningsdetaljen inom marinförvaltningens vapenavdelnings
artilleritekniska byrå.

Förslagen lia tillstyrkts av chefen för marinen, medan försvarets civilförvaltning
— med erinran örn mitt förenämnda uttalande i propositionen
1944:185 — ansett sig icke kunna tillstyrka detsamma.

Såsom förut anförts har försvarsväsendets ingenjörutredning den 6 oktober
1944 avgivit betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt
utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor.
I betänkandet har emellertid frågan örn mariningenjörkårens organisation icke
upptagits till närmare behandling.

Chefen för marinen har i sitt över utredningens betänkande avgivna utlåtande
erinrat örn att viktiga förslag från de marina myndigheterna örn förstärkning
av den tekniska personalen ställts på framtiden i avvaktan på resultatet
av ingenjörutredningens arbete. Då detta icke längre borde ske, hemställde
marinchefen örn uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande effektivisering av den tekniska tjänsten inom marinen. Ett uttalande
i samma riktning har gjorts av marinförvaltningen, som föreslagit en utredning
genom marinchefens försorg örn mariningenjörkårens storlek och de
smärre förändringar av organisatorisk art, som böra vidtagas beträffande
kåren.

För egen del vill jag framhålla, att det synes angeläget, att den svävande
frågan örn mariningenjörkårens organisation och omfattning bringas till sådan
lösning, att kåren nöjaktigt kan betjäna marinen i tekniskt avseende. Därest
utredning härom befinnes kunna verkställas utan omedelbar anknytning till
motsvarande spörsmål inom de övriga försvarsgrenarna, synes densamma böra
utan uppskov igångsättas. Härtill torde jag få återkomma i annat sammanhang.

I avvaktan på definitivt ställningstagande till mariningenjörkårens organisation
och omfattning har kåren under de senaste åren blott i begränsad
omfattning utökats. Förändringarna för innevarande budgetår inskränkte sig
sålunda till inrättandet av fyra nya beställningar för specialingenjörer. Med
hänsyn till vad chefen för mariningenjörkåren anfört synes emellertid nu icke
kunna ytterligare anstå med den av kårchefen redan tidigare föreslagna uppflyftningen
av tre beställningar för förste mariningenjörer till marindirektörsbeställningar.
Förslagets genomförande synes erforderligt för att marinförvaltningen
enligt dess år 1943 beslutade organisation skall kunna utrustas med
tillräckligt kvalificerad personal.

En fortsatt ökning av antalet specialingenjörer synes även böra komma
till stånd. Då det emellertid i avvaktan på definitivt ställningstagande till
kårens organisation är önskvärt, att återhållsamhet iakttages i fråga örn inrättande
av beställningar av detta slag, föreslår jag, att ökningen begränsas
till 3 beställningar, varav 1 för specialingenjör av 2. graden och 2 för specialingenjörer
#v 3. graden. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår
böra de nytillkomna beställningarna icke tillsättas med ordinarie innehavare
utan endast uppehållas på förordnande tills vidare intill dess Kungl. Majit
annorlunda bestämmer.

330 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marin intendenturkåren.

I enlighet med vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan om
marinintendenturkårens organisation och omfattning anfört bör den för innevarande
budgetår fastställda personalförteckningen såvitt avser marinintendenturkåren
ändras i följande avseenden. Beställningen såsom marinöverintendent
uppflyttas från lönegrad Ob 1 till Ob 2. Antalet beställningar i envar
av lönegraderna Oa 5 och Oa 4 minskas med 1. I personalförteckningen upptagna
2 beställningar i lönegrad Oa 3 eller Oa 2 utbytas mot beställningar i
lönegrad Oa 3. Slutligen tillkommer 1 beställning i lönegrad Oa 2. I fråga
örn 1 beställning i vardera av lönegraderna Oa 3 och Oa 2 bör gälla, att densamma
må tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare.

Marinläkarkåren.

Enligt beslut av 1943 års riksdag skall marinens sjukhus i Karlskrona nedläggas
och sjukhusets uppgifter övertagas av ett till länslasarettet i Karlskrona
förlagt samarbetssjukhus. Med bidrag av statsmedel pågå i anledning härav
omfattande tillbyggnadsarbeten å länslasarettet. Av de å personalförteckningen
för innevarande budgetår uppförda beställningarna för marinläkare av
1. graden i lönegraden Ca 24 är en avsedd för marinens sjukhus. Såsom
framgår av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 69) är det
sannolikt, att innehavaren av denna beställning vid sjukhusets nedläggande
måste överföras å övergångsstat. Då det emellertid är ovisst, när beslut i
denna fråga kan komma att meddelas, synes beställningen fortfarande böra
medräknas bland marinläkarkårens beställningar för nästa budgetår.

Marinens sjukhus i Karlskrona.

Under förevarande rubrik finnas å personalförteckningen för innevarande
budgetår upptagna beställningar för 1 maskinist i lönegraden Ca 12 och 1
eldare av 1. klassen i lönegraden Ca 7. Enligt en till personalförteckningen
fogad anmärkning skall ifrågavarande personal från tidpunkt, som Kungl.
Majit bestämmer, tjänstgöra vid sjömansskolan. Vid uppkommande ledighet i
sjukhusbefattningarna skall frågan örn deras återbesättande underställas
Kungl. Majits prövning.

Då det är ovisst, vid vilken tidpunkt marinens sjukhus skall kunna nedläggas,
torde personalförteckningen för nästa budgetår böra erhålla motsvarande
innehåll.

Marinens poliskår.

Genom beslut den 3 juli 1942 anmodade Kungl. Majit 1939 års polisutredning
att i samband med sitt utredningsuppdrag upptaga till behandling frågan
örn ersättande av marinens poliskår med särskilda statspolisavdelningar.

På förslag av polisutredningen förordnade därefter Kungl. Majit genom
beslut den 19 mars 1943, att lediga eller ledigblivande ordinarie beställningar
vid marinens poliskår tills vidare icke finge återbesättas utan allenast uppehållas
på förordnande.

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1939 års polisutredning avgav den 5 februari 1944 utlåtande rörande frågan
-om en omorganisation av marinens poliskår. I utlåtandet föreslogs bibehållande
i huvudsak av nuvarande organisation. Sålunda skulle de nuvarande beställningarna
för polisöverkonstaplar i lönegraden Ca 12 och för poliskonstaplar
i lönegraden Ca 10 bibehållas, liksom även de i personalförteckningen
för icke-ordinarie personal m. fl. upptagna extra ordinarie befattningarna. Beträffande
poliskommissarietjänsterna föreslogs däremot en närmare anknytning
till det civila polisväsendet, innebärande att tjänsterna skulle omändras
till särskilda arvodesbefattningar, av vilka den i Karlskrona borde innehavas
av kommissarien vid stadens poliskår och den i Stockholm av den kommissarie
polismästaren efter samråd med varvsmyndigheterna därtill utsåge. Beställningarna
i lönegraden Ca 14 för polisöverkonstaplar, tillika poliskommissarier,
borde med hänsyn därtill ändras till överkonstapelsbeställningar i lönegraden
Ca 12, varvid besparingen i lönekostnader skulle utnyttjas för att bereda förenämnda
kommunalt anställda poliskommissarier arvoden örn 600 kronor per år
vardera.

Vid avlåtandet av propositionen 1944:185 var polisutredningens utlåtande
föremål för remissbehandling. Vid anmälan av propositionen framhöll jag
emellertid (s. 208), att det ur rekryteringssynpunkt syntes angeläget, att åtminstone
vissa av de i personalförteckningen upptagna beställningarna i lönegraderna
Ca 12 och Ca 10, därest de skulle bibehållas, snarast möjligt borde
kunna besättas med ordinarie innehavare. Det borde därför ankomma på
Kungl. Majit att efter verkställd prövning av utredningens förslag besluta örn
återbesättande av de marinens poliskår tillhörande beställningarna. Jag
ämnade emellertid föranstalta örn särskild utredning rörande möjligheterna att
reducera polisorganisationen.

Yad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida (skrivelse
1944:321).

Sedan vid remissbehandlingen befunnits, att den av polisutredningen föreslagna
anknytningen av polisorganisationens ledning till vissa kommunala
polisorgan icke kunde genomföras, varför den nuvarande organisationen syntes
böra i huvudsak bibehållas, medgav Kungl. Majit enligt beslut den 27 oktober
1944, att en ledig beställning såsom polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie,
finge i vanlig ordning återbesättas. Samtidigt uppdrogs åt marinförvaltningen
att företaga undersökning rörande möjligheterna att — i syfte att
nedbringa kostnaderna för poliskårens verksamhet ■— minska den för Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv avsedda marinpolispersonalen.

I anledning härav har marinförvaltningen i skrivelse den 30 januari 1945
inkommit med utredning i ämnet. Av utredningen framgår, att marinpolispersonalen,
därest vissa i skrivelsen angivna mindre ombyggnadsarbeten ävensom
vissa andra åtgärder vidtagas, torde kunna något minskas. Då marinförvaltningen
ansett ytterligare utredning erforderlig, innan slutligt förslag i
ämnet kan framläggas, torde nu gällande bestämmelse, att lediga eller ledigblivande
beställningar icke må utan Kungl. Majits tillstånd återbesättas med
ordinarie innehavare, böra gälla även under nästa budgetår.

832

Kungl. Majlis proposition nr 170.

Vissa utbildningsans falter.

Enligt 1942 års försvarsbeslut har en för flottan och kustartilleriet gemensam
underofficersskola avsetts skola organiseras från och med budgetåret
1946/47. Skolan skall enligt beslut av 1944 års riksdag (propositionen nr 175,
s. 105 ff; riksdagens skrivelse nr 322, s. 3) gemensamt med Stockholms örlogsstations
värnpliktsskola förläggas till den av kronan förvärvade egendomen
Berga invid Hårsfjärden. Värnpliktsskolan avses skola örn möjligt organiseras
vid Berga redan under budgetåret 1945/46.

Chefen för marinen har anhållit, att den i försvarsbeslutet beräknade beställningen
i lönegrad Oa 5 såsom chef för marinens underofficersskola måtte
inrättas redan från och med budgetåret 1945/46. Till stöd för förslaget har
bland annat åberopats skolans anordnande som internat och sammankopplingen
med värnpliktsskolan vid Stockholms örlogsstation. I framställningen
har även erinrats örn det förberedelsearbete, som måste utföras i form av utarbetande
av utbildningsplaner, anställande av lärare samt bestyr med kasernoch
andra lokalförhållanden, personalens inkvartering, bespisning, transporter
m. m.

Civilförvaltningen har förklarat sig intet ha att erinra mot marinchefens
förslag. Även jag finner mig kunna biträda detsamma.

Löneutgifterna enligt vederbörliga löneplaner för de ordinarie tjänstemän,
som enligt vad jag sålunda föreslagit böra finnas upptagna i personalförteckningen
för nästa budgetår, beräknas för helt budgetår utgöra 23 800 000 kronor.
Från anslagsposten till avlöningar till nämnda personalkategori böra emellertid
i enlighet med de grunder för statuppställningen som jag i det föregående
förordat, utgå jämväl dels avlöningar till personal å avgångs- och disponibilitetsstat
samt till meniga anställda över stat vid flottan och kustartilleriet,
dels ock vissa i lönereglementena omförmälda fasta lönetillägg och särskilda
ersättningar, bland annat sjötillägg och i förekommande fall flygtillägg, vilka
hittills bestritts från en särskild anslagspost. Kostnaderna för avlöningar till
personal å avgångs- och disponibilitetsstat kunna enligt tillämpade grunder
beräknas till 11 300 kronor. Kostnaderna för avlöningar till överstatsanställda
meniga kunna, med beaktande av rådande rekryteringssvårigheter, beräknas
till 350 000 kronor och utgifterna för ifrågavarande lönetillägg och särskilda
ersättningar till 1 250 000 kronor. Slutsumman under anslagsposten skulle
sålunda utgöra (23 800 000 + 11 300 + 350 000 + 1 250 000 =) 25 411 300 kroner.
Detta belopp lärer emellertid kunna minskas med förslagsvis 1 200 000
kronor på grund därav, att belastningen å posten under nästa budgetår
kan beräknas komma att understiga det belopp, som vid de föregående
beräkningarna framkommit. Härutinnan torde få hänvisas till vad i mojfcsvarande
hänseende yttrats beträffande arméns avlöningsanslag. Posten synes
alltså böra upptagas med i avrundat tal 24 200 000 kronor.

{2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

Försvarets civilförvaltning har på förslag av chefen för marinen hemställt
örn inrättande av 17 nya arvodesbefattningar för pensionerad personal, varav

333

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

3 för officerare med arvoden motsvarande nettoavlöning i löneklass Oa 10
och 14 för underofficerare med arvoden motsvarande nettoavlöning i löneklass
UO 7.

Marinens centrala intendenturförråd.

I enlighet med vad i det föregående under punkt 4 anförts bör en ny befattning
i löneklass Oa 11 inrättas för chefen för marinens centrala intendenturförråd.

Sjökrigsskolan.

På sätt anförts under punkt 4 bör en ny befattning i löneklass Oa 10 inrättas
för sjökrigsskolans intendent och redogörare.

Marinens underofficersskola.

Såsom i det föregående anförts avses marinens underofficersskola skola
organiseras från och med budgetåret 1946/47. Jag har dock biträtt ett av
civilförvaltningen framlagt förslag örn inrättande redan från och med näst-a
budgetår av en beställning såsom chef för skolan i lönegrad Oa 5. Chefen för
marinen har, under framhållande av att skolchefen hade att verkställa ett
omfattande förberedelsearbete för skolans nyorganisation, hemställt örn inrättande
av den i försvarsbeslutet för skolan beräknade befattningen såsom
expeditionsunderofficer, tillika uppbördsman. Då jag emellertid förutsätter,
att skolchefen för erforderligt biträde under nästa budgetår skall kunna anlita
befintlig personal inom staber m. m., kan jag icke nu tillstyrka förslaget
örn inrättande av ifrågavarande arvodesbefattning.

Flottans sjömansskola.

I innevarande års personalförteckning finnes upptaget ett underofficersarvode
för sjömansskolan. Förslag har nu framlagts örn inrättande av ytterligare
en arvodesbefattning, avsedd för uppbördsman vid skolans matinrättning.
Enär emellertid denna fråga torde kunna påverkas av pågående organisationsundersökningar
inom försvarets matinrättningar, anser jag mig icke
för närvarande kunna tillstyrka förslaget.

Norrlandskustens marindistrikt.

För Norrlandskustens marindistrikt har föreslagits en ny befattning såsom
expeditionsofficer. Till stöd för förslaget har chefen för marinen — med
erinran att i 1942 års försvarsbeslut räknats med en sådan befattning för
Gustavsviks örlogsdepå men att denna depå enligt 1944 års riksdags beslut
icke skall organiseras i tidigare avsedd omfattning — anfört, att enligt den
nya organisationen förvaltningen av depån skulle skötas vid marindistriktsstaben,
varför ifrågavarande befattning borde avses för denna stab, där den
under alla förhållanden vore nödvändig.

För egen del finner jag det tveksamt, örn den beslutade omorganisationen
i fråga örn Gustavsviks örlogsdepå kommer att föranleda sådan ökning av
arbetet i fredstid vid marindistriktsstaben, att en ny expeditionsofficersbe -

334

Kungl. Marits proposition nr 170.

fattning måste inrättas vid staben. Jag anser mig därför icke kunna nu tillstyrka
ifrågavarande förslag.

Ostkustens marindistrikt.

Civilförvaltningen har räknat med två nya befattningar för pensionerade
officerare, båda avsedda för Stockholms örlogsstation, för vilken även beräknats
två nya arvoden för pensionerade underofficerare. Med hänsyn till pågående
organisationsundersökningar vid örlogsstationerna synes emellertid
återhållsamhet böra iakttagas såvitt avser inrättande av nya befattningar..
Jag kan därför icke tillstyrka förevarande förslag.

Chefen för marinen har föreslagit, att för Hårsfjärdens örlogsdepå skulle
inrättas ett nytt underofficersarvode, avsett för en uppbördsman vid sporthallen
i Yitså. Marinchefen har framhållit, att sporthallen icke vore förutsedd
i försvarsbeslutet, varför icke heller ifrågavarande arvodesbefattning beräknats
däri. På grund av de knappt beräknade staterna för underofficerare
på aktiv stat kunde man icke räkna med att befattningen skulle kunna uppehållas
av sådan underofficer.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha funnit det
tveksamt, örn det kunde anses oundgängligen erforderligt att för denna uppgift
avse en särskild arvodesbefattning.

Enligt vad jag inhämtat handhavas göromålen som uppbördsman vid sporthallen
för närvarande av en pensionerad underofficer, som inkallats för ändamålet.
Då det emellertid kan ifrågasättas, örn icke arbetsuppgifterna i fredstid
skola kunna fullgöras av annan befattningshavare vid sidan av övriga
göromål, kan jag icke tillstyrka, att för ifrågavarande ändamål inrättas en särskild
arvodesbefattning.

Sydkustens marindistrikt.

För Sydkustens marindistrikt ha föreslagits 8 nya underofficersbefattningar,
varav 1 för marindistriktsstaben, 2 för Karlskrona örlogsstation, 2 för
förmän vid kasernverkstäderna i kasernerna Sparre och Ankarstierna samt 3
för uppbördsmän vid Karlskrona örlogsvarv.

Mot inrättande av den föreslagna befattningen vid marindistriktsstaben har
jag intet att erinra. Med hänsyn till de nyssberörda organisationsundersökningarna
vid örlogsstationerna kan jag däremot icke tillstyrka inrättande av
någon arvodesbefattning vid Karlskrona örlogsstation. Behovet av arvodesbefattningar
för förmän vid vissa kasernverkstäder har jag i avsaknad av
uppgifter rörande verkstädernas uppgifter och omfattning icke funnit styrkt.
Det synes för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida icke förmanskapet vid verkstäderna
— därest dessa skola bibehållas — borde handhavas av civila
fackmän.

Civilförvaltningen har efter förslag av chefen för marinen hemställt örn
inrättande av 3 nya underofficersbefattningar vid Karlskrona örlogsvarv. Av
ifrågavarande befattningar avses en skola ersätta en nu befintlig civil befattning
såsom bilförmån i lönegrad MEo 12. Härom har varvschefen i skrivelse
till chefen för marinen anfört i huvudsak följande.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

335

Av verkställd utredning angående skärpt kontroll över örlogsvarvets bilar,
vilken utredning föranletts av de under andra halvåret 1943 uppdagade stölderna
av olja m. m. från örlogsvarvet, hade framgått nödvändigheten att ersätta
den nu befintliga befattningen såsom bilförmån med en tjänsteman med bättre
uppfattning örn militär ordning och större auktoritet gentemot personalen.
Den nuvarande bilförmannen uppnådde pensionsåldern under december 1945
och måste sålunda ersättas under budgetåret 1945/46. Den lämpligaste formen
för tjänstens bestridande syntes erbjudas genom en befattning för pensionerad
underofficer med arvode.

För egen del anser jag mig icke på den föreliggande utredningen kunna
tillstyrka, att befattningen såsom bilförmån ersättes med en befattning för
pensionerad underofficer. Frågan synes böra ytterligare övervägas inom örlogsvarvets
ledning. I avvaktan därpå bör bilförmansbefattningen vid nuvarande
innehavarens avgång icke återbesättas med extra ordinarie tjänsteman.

Mot inrättande av de två övriga av civilförvaltningen föreslagna underofficersbefattningarna
vid örlogsvarvet har jag intet att erinra. Enligt vad jag
inhämtat från marinförvaltningen beräknas dessa bliva erforderliga även efter
örlogsvarvets av 1944 års riksdag beslutade organisation.

Wästkustens marindistrikt.

På sätt myndigheterna föreslagit torde planenligt böra inrättas en ny underofficersbefattning
vid Västkustens marindistrikt. Befattningen är avsedd för
marindistriktsstaben.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att för nästa budgetår inrättas 6
nya arvodesbefattningar för pensionerad personal, varav 1 med arvode motsvarande
nettoavlöning i löneklass Oa 11, 1 med arvode motsvarande nettoavlöning
i löneklass Oa 10 och 4 med arvoden motsvarande nettoavlöning i
löneklass UO 7.

Avlöningskostnaderna för den i förslaget till personalförteckning för nästa
budgetår upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas uppgå till i runt
tal 925 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes böra
upptagas för nästa budgetår (nu 845 000 kronor).

De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola upptagas
såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, skulle under förutsättning
att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången
personal kunna uppskattas till cirka 770 000 kronor. Emellertid
räknar jag, av skäl som anförts vid behandlingen av motsvarande anslagspost
under arméns avlöningsanslag, med en minskning av pensionsmedlen
i nuvarande läge med i runt tal 85 000 kronor. De pensionsmedel, vilka såsom
särskilda uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår,
kunna med hänsyn till vad sålunda anförts beräknas till (770 000 —
85 000 =) 685 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Enligt vad jag vid behandlingen av motsvarande spörsmål för armén anfört
böra under denna anslagspost beräknas medel för de ändamål, för vilka

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utgifterna hittills redovisats under anslagsposterna Arvoden och övriga ersättningar
utöver lön till ordinarie tjänstemän samt Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av av Kungl. Majit. Anslagsposten bör, såsom framgår
av vad under punkt 1 anförts, upptagas förslagsvis.

Arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

I enlighet med vad jag under punkt 1 anfört beräknar jag för här ifrågavarande
ändamål ett belopp av 100 000 kronor.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Norrlandskustens marindistrikt.

I enlighet med förslag av försvarets civilförvaltning synes ett nytt arvode
å 420 kronor böra beräknas för en tillsynsman vid visst i handlingarna angivet
batteri.

Ostkustens marindistrikt.

Å innevarande års förteckning å arvoden och övriga ersättningar utöver lön
till ordinarie tjänstemän finnes upptaget ett belopp av 3 110 kronor till tillsynsmän
vid befästningar, kruthus m. m. inom Stockholms kustartilleriförsvar.
Detta belopp synes böra beräknas i detta sammanhang, enär enligt uppgift av
1943 års arvodessakkunniga vederbörande tillsynsmän numera icke äro beställningshavare
på aktiv stat.

Sydkustens marindistrikt.

Såsom civilförvaltningen föreslagit synas de för vaktkarlar vid tygförvaltningar
samt för tillsynsmän vid baracker, befästningar, kruthus m. m. beräknade
beloppen böra höjas med 8 235 kronor respektive 1 200 kronor.

Vissa utbi/dningsanstalter.

Civilförvaltningen har anfört, att det för sjökrigshögskolan för innevarande
budgetår beräknade beloppet, 17 150 kronor, vid bifall till marinchefens
under punkt 5 i det föregående omförmälda förslag till omorganisation
av utbildningen vid högskolan borde höjas med 1 175 kronor. Under åberopande
av vad jag anfört i anledning av marinchefens förslag räknar jag med
det sålunda förhöjda beloppet.

För sjökrigsskolan beräknar jag i enlighet med förslag av civilförvaltningen
en minskning av arvodesbeloppen med 13 300 kronor till 32 500 kronor.

Med hänsyn till den begränsade utbildning, som under nästa budgetår beräknas
äga rum vid marinens underofficersskolor, torde på sätt civilförvaltningen
föreslagit det sammanlagda arvodesbeloppet för skolorna kunna
nedsättas med 51 075 kronor till 16 725 kronor, varav 9 000 kronor till arvoden
till timlärare vid flottans underofficersskola, 300 kronor till arvode till
studierektor vid kustartilleriets underofficersskola samt 7 425 kronor till arvoden
till timlärare m. m. vid sistnämnda skola.

För särskilda kurser m. m. ha för innevarande budgetår upptagits sammanlagt
110 425 kronor. För nästa budgetår föreslås ingen annan ändring

Kungl. Maj:ts proposition, nr 170. 337

än att ett för korpralskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola
beräknat belopp av 1 640 kronor bör ersättas med ett belopp av 2 540
kronor till furirskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola,
alltså innebärande en höjning med 900 kronor.

Till lärare vid flottans underbefäls skolor och sjömansskolan ha
för innevarande budgetår upptagits 94 200 kronor respektive 190 420 kronor.
Chefen för marinen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår, med
tillämpning av tidigare använda beräkningsgrunder, till 108 924 kronor respektive
253 796 kronor. Civilförvaltningen har ansett sig böra räkna med de
sålunda angivna beloppen men förutsatt, att mera specificerade kostnadsberäkningar
sedermera skola förebringas.

I avvaktan på säkrare kostnadsberäkningar anser jag mig böra räkna med
angivna belopp, avrundade till 109 000 kronor respektive 253 800 kronor, innebärande
en höjning i förhållande till innevarande budgetår med 78 180 kronor.
Då emellertid vissa kostnader för sjömansskolans verkstads- och förplägnadsskolor
för innevarande budgetår bestritts från annat anslag, utgör den
verkliga utgiftsökningen omkring 50 000 kronor. En del av detta belopp
hänför sig till arvoden vid verkstadsskolan, för vilken definitiva utbildningsplaner
ännu ej fastställts. Det för sjömansskolan beräknade beloppets
fördelning torde icke kunna fastställas, förrän frågan örn utbildningens ordnande
kunnat säkrare överblickas. Det bör ankomma på Kungl. Majit att i
överensstämmelse med gällande arvodesgrunder meddela beslut härutinnan
liksom i fråga örn användningen av de för övriga utbildningsanstalter beräknade
beloppen.

I övrigt förutsätter jag inga ändringar med avseende å den för innevarande
budgetår fastställda arvodesförteckningen.

Arvodessumman för innevarande budgetår utgör 724 219 kronor. Med beaktande
av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet beräknas till
(724 219 + 420 + 3 110 + 8 235 + 1200 + 1 175 — 13300 — 51075 + 900 +
78 180 =) i avrundat tal 750 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till övriga arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kan i enlighet med
det anförda beräknas till (100 000 + 750 000=) 850 000 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Fran denna anslagspost böra såsom under arméns avlöningsanslag anförts
bestridas —- förutom de kostnader som för närvarande utgå från anslagsposten
— avlöningar till fänrikar och till vård- och ekonomipersonal.
Jag har, liksom vid behandlingen av motsvarande anslagspost under
arméns avlöningsanslag, utgått från att jämväl under nästa budgetår skall anstå
med den vid flera tillfällen ifrågasatta överflyttningen av vissa avlöningskostnader
för icke-ordinarie personal från sakanslag till avlöningsanslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 22

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1 personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för de extra ordinarie tjänstemännen vid marinen för
innevarande budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 2 juni 1944. Förteckningen
överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning
till propositionen 1944: 185 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1944
års riksdag. Beträffande personalförteckningen för nästa budgetår må här
följande anföras.

Marinstaben.

I gällande personalförteckning finnes under förevarande rubrik bland annat
upptagen en befattning såsom studierektor i lönegrad MEo 23. Chefen för
marinen har föreslagit, att ifrågavarande befattning från och med nästa budgetår
skall uppflyttas i lönegrad MEo 27.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att för i stort sett motsvarande
uppgifter, som tillkomme ifrågavarande studierektor vid marinstaben,
funnes anställda studierektorer i respektive lönegraderna MEo 30 och MEo 2o
vid armé- och flygstaberna. Beträffande studierektorn vid flygstaben hade
chefen för flygvapnet föreslagit en uppflyttning till lönegrad MEo 26. Det
ville synas civilförvaltningen som örn de arbetsuppgifter, som åvilade de
tre studierektorerna vid försvarsgrensstaberna, vore av så ensartad beskaffenhet,
att en närmare undersökning borde vidtagas i syfte att utreda förutsättningarna
för en samordning av deras verksamhet. Det syntes icke uteslutet,
att en dylik utredning skulle kunna giva vid handen att en gemensam organisation
för ledningen av den allmänbildande undervisningen vid försvarets
manskapsskolor vore gagnelig och måhända komme att draga mindre kostnader
än under nuvarande förhållanden. Ämbetsverket hemställde därför, att Kungl.
Majit måtte på lämpligt sätt låta vidtaga en sådan utredning. I avvaktan på
resultatet härav och då i allt fall en utredning redan anbefallts rörande löneställningen
för bland annat den extra ordinarie personalen vid försvarsväsendet,
ansåge sig civilförvaltningen icke nu böra framlägga förslag örn ändrad
lönegradsplacering för studierektorn vid marinstaben.

Yad civilförvaltningen sålunda anfört synes mig vara värt beaktande. Innan
frågan örn en reglering av studierektorernas löneställning upptages till behandling,
synes alltså böra närmare undersökas möjligheterna att samordna
deras verksamhet.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att med inrättande av vissa av
chefen för marinen föreslagna extra ordinarie befattningar för en inom marinen
upprättad personaluttagningscentral bör tills vidare anstå.

Chefen för marinen har föreslagit inrättande av ytterligare ett antal extra
ordinarie befattningar för skilda uppgifter inom marinstaben. I avvaktan på
resultatet av förenämnda utredningar rörande behovet av icke-ordinarie personal
vid försvarsväsendet och angående dennas löneställning har emellertid
civilförvaltningen ansett sig icke böra nu framlägga förslag i av marinchefen
föreslagen riktning.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ifrågasatt, örn

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 339

icke civilförvaltningen i en del fall ställt sig alltför avvisande mot framförda krav
på inrättande av nya befattningar. Sålunda ha lönenämnderna icke haft något
att erinra mot inrättande av två av marinchefen föreslagna kontorsbiträdesbefattningar
i lönegrad MEo 4, den ena avsedd för sjö värnskårens chefsexpedition
och den andra för personalavdelningens truppregistreringsdetalj, under
förutsättning att behovet av befattningarna bomme att bliva permanent. Ej
heller lia lönenämnderna haft något att erinra mot inrättande av en för marinförvaltningen
avsedd befattning för automobilförare i lönegrad MEo 5, särskilt
örn därigenom en värnpliktig skulle kunna frigöras.

För egen del finnér jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka inrättande
av de föreslagna kontorsbiträdesbefattningarna. Erfarenheter rörande
arbetsbelastningen under fredsförhållanden torde nämligen böra avvaktas,
innan biträdespersonalen inom marinledningen på angivet sätt förstärkes.
För marinförvaltningen och marinstaben ha i försvarsbeslutet beräknats två
bilar. ^ Den ena av dessa handhaves av en civil automobilförare i lönegrad
MEo 5, medan den andra måste skötas av en värnpliktig. Då det ur olika
synpunkter synes önskvärt, att även den andra bilen erhåller civil förare, förordar
jag marinchefens förslag örn inrättande av en ny befattning för automobilförare
i lönegrad MEo 5. Jag utgår från att automobilförarna, i den mån
deras arbetstid ej helt erfordras för bilkörning m. m., utnyttjas för andra uppgifter
inom marinledningen.

Horriandskustens marindis frik t.

Inom detta marindistrikt tillämpas sedan den 1 november 1944 försöksvis
en provisorisk förvaltningsorganisation, bland annat innebärande en sammanslagning
av marindistriktsförvaltningen med förvaltningen för Hemsö
kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement. Med hänsyn härtill
synes den för marindistriktet avsedda icke-ordinarie personalen böra uppföras
i personalförteckningen utan fördelning på de olika stabs- och förvaltningsorganen.
I avvaktan på närmare erfarenheter av den nya organisationen
torde med inrättande av nya extra ordinarie befattningar vid marindistriktet
böra tills vidare anstå.

Ostkustens marindistrikt.

I enlighet med ett av civilförvaltningen framlagt förslag synes en ny befattning
för sjuksköterska i lönegrad MEo 7 böra inrättas för Hårsfjärdens
örlogsdepås sjukavdelning. Enligt vad jag inhämtat från försvarets sjukvårdsförvaltning
beräknas behovet av ifrågavarande befattning komma att kvarstå
även i fredstid.

Chefen för marinen har hemställt örn inrättande av ett antal nya extra
ordinarie befattningar samt örn vissa löneregleringar vid Stockholms örlogsstation,
kameralkontoret vid Ostkustens marindistrikt samt Stockholms kustartilleriförsvar
och Vaxholms kustartilleriregemente.

Med hänsyn främst till pågående eller planerade organisationsundersökningar
vid ifrågavarande stabs- och förvaltningsorgan kan jag emellertid i lik -

340 Kungl. Majds proposition nr 170.

het med civilförvaltningen icke för närvarande tillstyrka de sålunda framlagda
förslagen.

Sydkustens marindistrikt.

Av motsvarande skäl som anförts vid behandlingen av personalfragoina
vid Ostkustens marindistrikt bör även såvitt avser Sydkustens marindistrikt
särskild återhållsamhet iakttagas i fråga om tillskapande av nya extra ordinarie
befattningar.

I enlighet med civilförvaltningens förslag synes dock ett antal nya sjukvårdsbefattningar
böra inrättas. Efter pågående utvidgning av det för kasern
Ankarstierna avsedda sjukhuset lärer sålunda ytterligare en befattning för
sjukvårdsbiträde vara erforderlig. Antalet sjuksköterskor vid Karlskrona kustartilleriregemente
torde böra ökas från 1 till 3. En av de nytillkommande
avses för alternerande tjänstgöring vid de olika i Karlskrona befintliga sjukvårdsanstalterna
för att dessas personal skall kunna beredas föreskriven
ledighet.

Chefen för marinen har föreslagit inrättande av nya befattningar för bland
annat 2 förmän av 1. klass (badmästare) och 2 eldare av 2. klass, avsedda
för kasern Sparres simhall. Försvarets civilförvaltning har ansett, att behovet
av ifrågavarande befattningar borde prövas inom förenämnda utredningar
rörande behovet av civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.
Lönenämnderna ha emellertid anfört, att då ett permanent behov av eldare
syntes föreligga vid ifrågavarande institution, hinder ej borde möta mot att
redan från och med nästa budgetår åtminstone en extra ordinarie eldarebefattning
beräknades för ändamålet.

Jag tillstyrker lönenämndernas förslag och föreslår alltså, att för nästa
budgetår för ändamålet inrättas en ny befattning som eldare av 2. klassen i
lönegrad MEo 5.

Med biträdande av marinchefens av försvarets civilförvaltning tillstyrkta
förslag förordar jag vidare, att å personalförteckningen upptages en ny kontorsbiträdesbefattning
i lönegrad MEo 4 för Karlskrona kustartilleriregemente.

Den i gällande personalförteckning upptagna, för marinens sjukhus i
Karlskrona avsedda personalen synes böra kvarstå å personalförteckningen
för nästa budgetår. Det kan nämligen icke ännu med säkerhet överblickas,
när sjukhuset kan nedläggas. Enligt beslut den 30 juni 1943 har
Kungl. Majit uppdragit åt marinförvaltningen att inkomma med utredning
och förslag, i vad mån och på vad sätt den vid marinens sjukhus tjänstgörande
personalen’efter sjukhusets upphörande borde inom försvarsväsendet tagas i
anspråk för andra uppgifter. Utredning i angivet hänseende har förebragts
allenast såvitt avser två eldare. Vidkommande personalen i övrigt torde förenämnda
utredning, vilken numera ankommer på försvarets sjukvårdsförvaltning,
få avvaktas, innan ställning kan tagas till dess framtida utnyttjande.

Wästkustens marindistrikt.

Av motsvarande skäl som anförts vid behandlingen av personalfrågorna
vid Ostkustens marindistrikt räknar jag icke med några nya extra ordinarie
befattningar vid Västkustens marindistrikt.

Kungl. Marits proposition nr 170.

341

Vissa utbildningsanstalter.

Å personalförteckningen för innevarande budgetår finnas uppförda 39 befattningar
för extra ordinarie personal vid sjökrigsskolan. Befattningarna
ha hänförts till följande lönegrader, nämligen 1 i MEo 13, 1 i MEo 11,
1 i MEo 8, 3 i MEo 7, 1 i MEo 6, 14 i MEo 5, 1 i MEo 4, 4 i MEo 2 och 13 i
MVd. Därjämte finnes ett antal extra befattningshavare anställda vid skolan.

I skrivelse den 12 oktober 1943 hemställde försvarets civila tjänstemannaförbund
hos marinförvaltningen örn ändrad lönegradsplacering för en del av
ifrågavarande personal. Sedan ärendet överlämnats till försvarets civilförvaltning
samt förhandlingar i ämnet förts mellan civilförvaltningen och förbundet,
har civilförvaltningen i skrivelse den 15 september 1944 föreslagit
ett flertal ändringar i gällande personalförteckning. Ämbetsverket har därvid
inledningsvis anfört, att representanter för ämbetsverket för erhållande
av närmare insikt beträffande arten och omfattningen av de göromål, som vore
förenade med de befattningar, i fråga örn vilka krav på en förbättrad löneställning
framställts av tjänstemannaförbundet, vid besök å sjökrigsskolans
förläggning i Näsby företagit en ingående inspektion av skolans etablissement
och olika anläggningar och därvid grundligt undersökt varje berörd befattningshavares
tjänsteåligganden. Ämbetsverket hade därigenom och på
grundval av vad i övrigt i ärendet förekommit bibragts den bestämda uppfattningen,
att lönesättningar och tjänstebenämningar för ett flertal befattningshavare
vid skolan icke stöde i överensstämmelse med de principer härutinnan,
som eljest plägade tillämpas inom statsförvaltningen. Att så icke blivit fallet,
syntes kunna tillskrivas den omständigheten att man vid beräknande av personalbehovet
för skolan saknat tillräcklig kännedom örn de särpräglade förhållanden,
som skulle komma att känneteckna verksamheten vid skolan efter
dess utflyttning till Näsby.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit, att skäl otvivelaktigt förelåge för
att vissa befattningshavare vid sjökrigsskolan erhölle en förbättrad löneställning
med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål, som ålåge densamma.
Enligt lönenämndens mening hade dock försvarets civilförvaltning
i en del fall föreslagit en lönegradsplacering, som syntes väl hög.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha framhållit, att det på nuvarande
stadium av de sakkunnigas arbete vore förenat med betydande svårigheter
att utan föregripande av utredningens resultat taga positiv ställning
till det föreliggande spörsmålet. Även örn de nuvarande löneställningama
för den personal varom här vore fråga i ett eller annat fall kunde förefalla
väl låga — såsom exempelvis i fråga om maskinisten och en del av de såsom
vaktmästarpersonal betecknade befattningshavarna — ansåge sig de sakkunniga
således för närvarande böra avstå från att ingå på en saklig prövning
av de löneställningar, som i varje särskilt fall kunde befinnas skäliga
eller lämpliga.

Det förslag, som framlagts av försvarets civilförvaltning, berör ett stort
antal av de vid sjökrigsskolan anställda civila befattningshavarna, och det
hade självfallet varit önskvärt, örn med prövningen av förslaget kunnat anstå

342 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till dess försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — vilka enligt meddelade
direktiv bland annat ha att utreda frågan om antalet befattningar i olika
lönegrader — avgivit förslag i ämnet. Emellertid synes en omedelbar reglering
av anställningsförhållandena för sjökrigsskolans civila personal vara erforderlig,
örn skolan skall kunna erhålla tillräckligt kvalificerad personal.
Såsom av utredningen i ärendet närmare framgår motsvara nämligen vissa
av de i personalförteckningen fastställda lönegradsplaceringarna icke det ansvar
och de arbetsuppgifter, som äro förenade med respektive befattningar.
Speciellt är detta förhållandet beträffande befattningen såsom maskinist,
vilken i personalförteckningen uppförts i lönegrad MEo 6, samt vissa av de
till lönegrad MEo 5 hänförda vaktmästarbefattningarna. Då det befunnits
erforderligt att redan under innevarande budgetår omreglera maskinistbefattningens
lönegradsplacering, har Kungl. Maj:t genom beslut den 26 januari
1945 medgivit, att för tiden den 1 april—den 30 juni 1945 må finnas anställd
en extra maskinist i lönegraden MEx 12 i stället för den i MEo 6 uppförde
maskinisten. Vad angår vaktmästarbefattningarna utnyttjas dessa enligt den
vid skolan gällande organisationen i huvudsak för uppgifter, som icke äro att
hänföra till vaktmästargöromål. I dessa befattningar ha sålunda anställts förrådsförman,
tyghantverkare, trädgårdsmästare, snickare, chaufför m. fl.

Det torde icke vara erforderligt att här lämna en detaljerad redogörelse
för civilförvaltningens förslag till nya lönegradsplaceringar jämte lönenämndens
däröver avgivna utlåtande. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet. För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att
civilförvaltningens förslag, med av lönenämnden förordade jämkningar, kunna
i huvudsak läggas till grund vid frågans bedömande. Jag förordar i enlighet
härmed, att i personalförteckningen för nästa budgetår upptagas följande
extra ordinarie befattningar för sjökrigsskolan, nämligen 1 kontorsskrivare
av 2. klass i lönegrad MEo 13, 1 maskinist i MEo 12, 1 kassör i MEo 11, 1
kontorist och 1 husmoder av 1. klass i MEo 8, 3 förmän av 1. klass, 1 förste
vaktmästare, 1 kanslibiträde, 1 montör, 1 reparatör, 1 snickare och 1 sjuksköterska
i MEo 7, 2 vaktmästare i MEo 6, 2 vaktmästare, 1 bilförare och 3 förrådsmän
i MEo 5, 1 kontorsbiträde och 1 biträdande husmoder i MEo 4, 3 skrivbiträden
och 1 telefonvakt av 2. klass i MEo 2 samt 13 köks- och servisbiträden
i MVd. Två extra befattningshavare, den ena i MEx 8 och den andra
i MEx 6, förutsättas härvid skola erhålla extra ordinarie anställning i MEo 7
respektive MEo 4. Anmärkas må, att den förstnämnda befattningen i lönenämndens
förslag placerats i MEo 8. I likhet med vad som gäller för innevarande
budgetår böra två extra ordinarie befattningar hållas vakanta, så
länge de å övergångsstat vid sjökrigsskolan uppförda befattningshavarna i
lönegraden A 5 kvarstå i sina befattningar.

Såsom i det föregående anförts beräknas marinens underofficersskola å
Bergaområdet vid Hårsfjärden skola träda i verksamhet från och med
budgetåret 1946/47, medan Stockholms örlogsstations värnpliktsskola,
vilken skall förläggas i anslutning till underofficersskolan, avses skola om möjligt
organiseras vid Berga redan under nästa budgetår. Civilförvaltningen har

343

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

på förslag av chefen för marinen hemställt, att för det nya etablissementet
å Berga måtte inrättas befattningar för 1 husmoder av 1. klass, 1 husmoderav
2. klass, 1 biträdande husmoder, 20 köks- och servisbiträden samt 1 sjuksköterska
och 2 sjukvårdsbiträden.

Huruvida värnpliktsskolan redan under nästa budgetår skall kunna flytta
till Berga kan icke nu bedömas. Försiktigheten torde dock bjuda, att personal
för driften av matinrättningen samt för sjukvården redan nu beräknas.
Med hänsyn till pågående organisationsundersökningar vid försvarets matinrättningar
bör dock en viss återhållsamhet iakttagas i fråga om inrättande
av extra ordinarie befattningar för matinrättningen. Med beaktande härav
föreslår jag, att i personalförteckningen för nästa budgetår upptagas befattningar
för 1 husmoder av 1. klass i lönegrad MEo 8, 1 husmoder av 2. klass
i lönegrad MEo 6, 1 sjuksköterska i lönegrad MEo 7 samt 14 köks- och servisbiträden
och 2 sjukvårdsbiträden i MVd.

Marinens poliskår.

1941 års försvarsutredning föreslog, att för Göteborgs örlogsdepå — numera
uppdelad i Göteborgs örlogsstation och Göteborgs örlogsvarv — skulle
inrättas ordinarie beställningar för 1 överkonstapel och 2 konstaplar samt 2
befattningar för extra ordinarie konstaplar. Vid anmälan av 1942 års försvarspropositon
(1942: 210) fann jag mig, i avvaktan på utredning rörande
frågan örn ersättande av den nuvarande marinpoliskåren med särskilda statspolisavdelningar,
icke kunna tillstyrka försvarsutredningens förslag.

Sedan emellertid 1939 års polisutredning i utlåtande den 5 februari 1944
uttalat, att hinder icke borde möta mot genomförande av försvarsutredningens
förslag, hemställde försvarets civilförvaltning i skrivelse den 20 juli 1944,
efter framställning från chefen för marinen, att såsom extra tjänstemän måtte
för angivna ändamål få anställas 1 polisöverkonstapel i lönegrad MEx 12, 2
poliskonstaplar i MEx 10 och 2 poliskonstaplar i MEx 9.

Då anställandet av berörda polispersonal syntes kunna begränsa användningen
av värnpliktig personal för bevakningsändamål, biföll Kungl. Majit
enligt beslut den 27 oktober 1944 civilförvaltningens framställning, såvitt avsåg
tiden intill utgången av innevarande budgetår.

Den av 1939 års polisutredning verkställda undersökningen giver vid handen,
att bevakningen av Göteborgs örlogsvarv icke lämpligen bör, såsom i
1942 års försvarsbeslut ifrågasatts, utövas av särskilda statspolisavdelningar.
Med hänsyn härtill synes hinder icke föreligga att göra den innevarande budgetår
genomförda provisoriska bevakningsorganisationen mera permanent. Av
den lämnade redogörelsen framgår, att Kungl. Majit medgivit anställande av
1 polisöverkonstapel och 4 poliskonstaplar för örlogsvarvets bevakning. Av
denna personal synas polisöverkonstapeln och 2 poliskonstaplar böra beredas
möjlighet till extra ordinarie anställning. Polisöverkonstapelsbefattningen
synes böra placeras i lönegrad MEo 12, medan befattningarna för poliskonstaplar,
liksom de redan befintliga extra ordinarie poliskonstapelsbefattningarna,
böra uppföras i lönegrad MEo 9.

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinens lokala väderlekstjänst.

I 1943 års riksdags beslut rörande den militära väderlekstjänstens organisation
(propositionen nr 354, riksdagens skrivelse nr 510) förutsattes, att för
lokala väderleksorgan vid marinen skulle inrättas befattningar för 1 militärmeteorolog
av 1. graden och 4 militärmeteorologer av 3. graden. I enlighet
med försvarets civilförvaltnings förslag synas 2 av befattningarna för militärmeteorologer
av 3. graden böra inrättas från och med nästa budgetår. Befattningarna
böra i enlighet med vad i det föregående under punkt 6 anförts placeras
i lönegrad MEo 13.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som
sålunda bör uppföras å personalförteckning för nästa budgetår, kunna beräknas
uppgå till omkring 1 470 000 kronor. För avlönande av extra personal,
tjänstgörande såsom vikarier för extra ordinarie tjänstemän, torde böra beräknas
ett belopp av 12 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för här
ifrågavarande ändamål skulle sålunda utgöra 1 482 000 kronor eller i runt tal
1 480 000 kronor.

Fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 470 000 kronor, varvid antalet fänrikslöner fördelat över
hela budgetåret beräknats till 125. Enligt marinchefens beräkningar kan antalet
fänrikslöner för nästa budgetår uppskattas till 117. Medelsbehovet för
avlöningar till fänrikar kan därför nästa budgetår beräknas till i runt tal
365 000 kronor.

Viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren.

Å den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen för ickeordinarie
personal m. fl. finnas under förestående rubrik uppförda 35 marinläkare
av 2. graden vid marinläkarkåren och 12 marinläkarstipendiater.

Chefen för marinen har föreslagit — förutom i försvarsbeslutet förutsatt
ökning med 2 marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren — att för upprätthållande
av befattning såsom stabsläkare vid kustflottan måtte få anställas
ytterligare 4 sådana marinläkare.

I avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande militärsjukvårdens
organisation, vilken utredning enligt lämnade direktiv bland
annat har att klarlägga det periodvis skiftande behovet av läkare av olika
kategorier samt lämpligaste sättet att tillgodose detta behov, har civilförvaltningen
emellertid ansett sig för nästa budgetår icke kunna tillstyrka annan
ändring beträffande marinläkare av 2. graden än som följer av det fortsatta
genomförandet av 1942 års försvarsbeslut. Ämbetsverket har alltså för nästa
budgetår räknat med 2 nya befattningar för marinläkare av 2. graden.

Mot civilförvaltningens förslag synes intet vara att erinra. Då den för
arvoden m. m. till ifrågavarande personal i avlöningsstaten för innevarande
budgetår upptagna delposten, 165 000 kronor, enligt vad civilförvaltningen
framhållit synes ha beräknats väl högt, torde — trots utökningen av antalet
tjänster — för ändamålet böra beräknas samma belopp för nästa budgetår.

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Betjäningspersonal m. fl.

Under förevarande rubrik är i gällande personalförteckning för icke-ordinarie
personal m. fl. uppförda befattningar för kokerska å Kungsholmen och
6 sjukvakter vid marinens sjukhus i Karlskrona. Då ifrågavarande kokerske;
befattning alltfort ansetts vara erforderlig samt det ännu icke kunnat bedömas,
huruvida nämnda sjukhus kommer att vara helt avvecklat vid ingången
av nästa budgetår, har civilförvaltningen beräknat kostnaderna för nästa budgetår
för avlönande av här avsedd personal till samma belopp, som för ändamålet
anvisats för innevarande budgetår, eller 20 000 kronor. Häremot synes
intet vara att erinra.

Musikelever.

Till kontant ersättning åt 40 musikelever beräknar jag i enlighet med förslag
av försvarets civilförvaltning samma belopp som för innevarande budgetår,
15 120 kronor.

Tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

I gällande avlöningsstat är för tillfälligt anställande av tjänstemän uppförd
en delpost å 47 000 kronor. För nästa budgetår böra därutöver under
förevarande anslagspost beräknas medel även för tillfälligt anställande av
köks- och servispersonal, för vilket ändamål för innevarande budgetår beräknats
100 000 kronor under anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal.
För tillfälligt anställande av tjänstemän beräknar jag enligt
dessa grunder tillhopa i avrundat tal 150 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det anförda (1480000 + 365 000 -f
165 000 + 20 000 + 15 120 + 150 000 =) i avrundat tal 2 200 000 kronor.

5. Rörligt tillägg.

För tillgodoseende av medelsbehovet under denna anslagspost har för
innevarande budgetår beräknats ett belopp av 3 851 934 kronor. Med hänsyn
till föreslagna personalökningar synes detta belopp böra ökas till förslagsvis
3 910 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda medelsbehovet
under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.
att uppgå till 31 400 000 kronor, eller samma belopp som för innevarande budgetår.
Därest de i samband med försvarsbeslutet tillämpade grunderna för
beräkning av avlöningskostnader — för marinens del bland annat innebärande,
att avlöningar till personal vid kustartilleriet beräknats enligt K ort — skulle
lia tillämpats, skulle medelsbehovet lia utgjort omkring 31 200 000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

346

Kungl. Majlis proposition nr 170.

dels för budgetåret 1945/46 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid marinen som komma att till riksdagen i särskild
ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda
föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med
genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen för
fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 24 200 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvo desbefattning,

förslagsvis ........................ » 925 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......... » 850 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................................... » 2 200 000

5. Körligt tillägg, förslagsvis ..................... » 3 910 000

Summa kronor 32 085 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 685 000

Nettoutgift kronor 31 400 000;
dels ock till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 31 400 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

347

FLYGVAPNET.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

[20.] Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden ..................

vid genomförd organisation ..................

Budgetåret 1942/43 ................................

» 1943/44 ................................

» 1944/45 ................................

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag)

» 1945/46 (Kungl. Maj:ts förslag) ____

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning

kostnadsramen)..................................

........... kronor 21 360 400

........... » 31450 000

........... » 16 000 000

........... » 18 400 000

........... » 21900 000

........... » 23 500 000

........... » 23 400 000

per år å

........... » 19 925 000

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 104) bär Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Flygvapet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna
ett förslagsanslag av 23 500 000 kronor.

Kungl. Majit bär den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, sid. 142), dels
ock särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade
personalen.

I enlighet med de av mig vid behandlingen av arméns motsvarande anslag
förordade ändringarna i uppställningen av försvarsgrenaimas avlöningsstater
böra i flygvapnets avlöningsstat för budgetåret 1945/46 på utgiftssidan
upptagas följande anslagsposter — utan uppdelning i delposter — nämligen
till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till arvoden till pensionerad personal
i arvodesbefattning, till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt till
rörligt tillägg.

Såsom jag anfört vid anmälan av förevarande anslagsfråga i statsverkspropositionen
har försvarets civilförvaltning vid sina anslagsberäkningar för
nästa budgetår räknat med att Hälsinge flygflottilj skall organiseras samt
att organisationen av fjärde eskaderstaben och Södra flygbasområdesstaben
skall fullt genomföras. Ämbetsverket har vidare räknat med att den av

1943 års riksdag beslutade militära väderlekstjänsten skall planenligt utbyggas
samt att vissa förberedelser skola göras för uppsättande av den av

1944 års riksdag beslutade sjunde jaktflottiljen, Södertörns flygflottilj. För
egen del ansåg jag mig kunna i huvudsak lägga det sålunda skisserade organisationsschemat
till grund för bedömandet av flygvapnets medelsbehov
för nästa budgetår.

Jag får i detta sammanhang erinra örn att i propositionen 1942: 210 fram -

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

hållits, att viss personal vid flygvapnet icke kunde utökas i den omfattning,
som vore påkallad av uppsättningen av nya förband, och att 1941 års försvarsutredning
angivit vissa åtgärder för att fylla den personalbrist, som
under uppsättningsperioden 1942/47 och närmast därefter bomme att före
finnas inom flygvapnet. Chefen för flygvapnet har i sina anvisningar för
beräknande av medelsbehovet för nästa budgetår anfört, att de av försvarsutredningen
angivna sätten för att åstadkomma en utökning av flygvapnets
personalorganisation -— frivillig övergång av officerare och underofficerare
från armén och marinen samt bibehållande av kontraktsanställd civil personal
såsom ersättare för äldre underbefäl i tekniska befattningar — även
under budgetåret 1945/46 måste tillgripas. I anslutning härtill har chefen
för flygvapnet framhållit, att det föreslagna antalet officers-, underofficersoch
civilmilitära beställningar icke täckte flygvapenorganisationens behov för
budgetåret 1945/46.

Den för flygledningen avsedda meteorologpersonalen är i gällande personalförteckningar
uppförd under rubriken Flygstaben, medan de för flygvapnets
lokala väderlekstjänst avsedda militärmeteorologerna, samtliga extra
ordinarie, redovisas under den i personalförteckningen för icke-ordinarie
personal m. fl. uppförda rubriken Flygförbanden. För att den civilmilitära
meteorologpersonalen skall kunna utnyttjas på ett smidigt sätt och vid behov
kunna omplaceras synes denna emellertid från och med nästa budgetår
böra i respektive personalförteckningar sammanföras under gemensam
rubrik. Ordinarie personal bör därvid upptagas bland flygvapnets civilmilitära
personal i övrigt, medan den extra ordinarie personalen lämpligen torde
böra sammanföras under en ny rubrik, Väderlekstjänsten. Jag förutsätter
ingen ändring beträffande den civila meteorologpersonal, som övergångsvis
tinnes uppförd å flygvapnets personalförteckningar.

Under hänvisning till vad jag under arméns motsvarande anslag inledningsvis
anfört i vissa frågor, som beröra flera försvarsgrenar, övergår jag
härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika anslagsposterna.

I. Avlöningar tili ordinarie tjänstemän.

Från denna anslagspost böra enligt de av mig vid behandlingen av arméns
motsvarande anslag förordade riktlinjerna bestridas — förutom avlöningskostnader
enligt nu gällande bestämmelser — avlöningar till personal å
avgångs- och disponibilitetsstat ävensom till ordinarie personal utgående
sjötillägg och flygtillägg m. m.

Flygstaben.

Chefen för flygvapnet har ånyo framlagt förslag örn beredande av ordinarie
anställning för ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde samt en från
och med innevarande år på personalförteckningen för flygstaben uppförd
telefonvakt av 1. klass.

Civilförvaltningen har funnit skäl tala för de framlagda förslagen men
ansett att med beredande av ordinarie anställning för ifrågavarande per -

349

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sonal tills vidare borde anstå i avvaktan på resultatet av den omprövning
av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet,
som skall verkställas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, vilken omprövning
bland annat skall omfatta avvägningen av de proportioner, i vilka
ordinarie, extra ordinarie och andra anställningsformer böra anlitas.

Med hänsyn till vad civilförvaltningen anfört finner jag mig böra biträda
föreliggande förslag endast såvitt angår kontorsbiträdet.

Personal vid flygvapnet.

Chefen för flygvapnet har upptagit fråga örn lönereglering för flottiljcheferna
och för översten i intendenturbefattning vid flygvapnet, chef för
flygförvaltningens intendenturavdelning, och därutinnan föreslagit, att sistnämnde
befattningshavare skulle placeras i lönegraden Ob 1 samt att till
flottiljcheferna skulle utgå arvode utöver lön, utgörande lönefyllnad till
nämnda lönegrad. Civilförvaltningen har på anförda skäl icke upptagit dessa
förslag. För egen del anser jag mig av skäl som jag anfört vid behandlingen
av lönespörsmål av liknande art vid armén icke kunna nu tillstyrka
förslagen.

För nästa budgetår har upptagits i stort sett den ordinarie personal vid
flygvapnet, som för budgetåret 1944/45 angivits i den preliminära plan för
personalökning under femårsperioden, vilken i anslutning till framläggandet
av propositionen 1942: 210 överlämnades till riksdagens vederbörande utskott,
dock med de avvikelser, som betingas av 1943 års riksdags beslut
rörande omorganisation av flygförvaltningen och beslutet örn Södertörns
flygflottilj.

Antalet officerare motsvarar med nyss angiven reservation i huvudsak
det antal, som upptagits i nämnda plan. Antalet kaptener har dock i förhållande
till planen ökats med två. Därav är en avsedd såsom militärassistent
vid försvarets forskningsanstalt (jfr propositionen 1944:293, riksdagens
skrivelse 1944 : 498). Den andre, i intendenturbefattning, är avsedd
för Södertörns flygflottilj och erfordras för förberedelserna för flottiljens
uppsättning. Med hänsyn till befordringsläget har vidare ökningen av löjtnantsbeställningarna
något begränsats.

Beträffande underofficerarna har på grund av befordringsläget antalet
fanjunkare måst upptagas något lägre än enligt förenämnda plan.

Yad beträffar manskapet har med hänsyn till den planerade uppsättningen
av Södertörns flygflottilj föreslagits något högre antal vicekorpraler
och meniga än som för nästa budgetår förutsatts i planen.

Musikpersonal har upptagits i överensstämmelse med vad som angivits
i 1942 års plan.

Beträffande benämning av underofficerare och musikdirektörer får jag
hänvisa till vad jag därom anfört under arméns motsvarande anslag.

I fråga om flygvapnets civilmilitära personal har civilförvaltningen
tillstyrkt förslag om ökning av ingenjörspejsonalen med 2 flygdirektörer av
2. graden, 4 flygingenjörer av 1. graden och 4 flygingeujörer av 2. graden.

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Ehuru i försvarsbeslutet slutlig ställning icke tagits till ingenjörorganisationen
inom flygvapnet oell frågan därom torde böra ytterligare övervägas,
anser jag mig dock med hänsyn till angelägenheten av att flygvapnet tillföres
kvalificerad ingenjör spersonal i erforderlig omfattning böra tillstyrka
förslaget. Utökningarna ligga inom ramen för det i planen angivna antalet.

Civilförvaltningen har tillstyrkt förslag av chefen för flygvapnet örn lönefyllnadsarvoden
till styresmännen för de centrala flygverkstäderna. Då denna
lönefråga bör komma under bedömande av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga,
anser jag mig icke nu böra taga ställning till densamma.

Antalet flygläkarebeställningar bör med hänsyn till tillkomsten av Hälsinge
flygflottilj ökas med 1 flygläkare av 1. graden.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att som skäl för avvisande av tidigare
framförda förslag örn förbättrad löneställning för flygvapnets ordinarie
läkarpersonal angivits en blivande översyn av tjänsteförteckningen för civilmilitära
beställningshavare, samt — enär dylik översyn ännu icke kommit
till stånd — föreslagit, att beställningarna såsom förste flygläkare och flygläkare
av 1. graden skulle uppflyttas, den förra från lönegraden Ca 26
till lönegraden Ca 28 och de senare från lönegraden Ca 22 till lönegraden
Ca 24.

Civilförvaltningen har ansett, att med prövningen av dessa förslag borde
anstå i avbidan på resultatet av den utredning omfattande jämväl befattningar
på Ca-planen, som anförtrotts försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.

Jag ansluter mig till vad civilförvaltningen anfört. Jag vill därjämte
framhålla, att 1944 års militärsjukvårdskommitté i sitt betänkande del I
(SOU 1944: 46) upptagit frågan örn lönereglering jämväl för flygvapnets
läkarpersonal. Sjukvårdskornmitténs förslag synes icke kunna föreläggas
årets riksdag. Då jag icke anser det lämpligt att föregripa den prövning
av förevarande lönespörsmål som sålunda kan komma att ske i större sammanhang,
är jag icke beredd att nu upptaga chefens för flygvapnet förslag.

Såsom i det föregående anförts bör bland den civilmilitära personalen
upptagas den meteorologpersonal, som enligt vad under punkt 6 anförts bör
beredas ordinarie anställning. A innevarande års personalförteckning för
icke-ordinarie personal m. fl. finnas upptagna tre befattningar för militärmeteorologer
i lönegrad MEo 21. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att
två av dessa från och med nästa budgetår skola erhålla ordinarie anställning
i lönegraden Ca 23. Försvarets civilförvaltning har anfört, att i så
fäll alla tre befattningarna borde överföras på ordinarie stat. Jag delar
civilförvaltningens uppfattning, varvid jag självfallet förutsätter, att beställningarna
tillsättes med allenast kompetent personal. Såsom under punkt 6
föreslagits böra ifrågavarande beställningar placeras i 22:a lönegraden.

Av beställningar för verkmästare ha i förslaget till personalförteckning
upptagits 21 av 1. klassen och 20 av 2. klassen. Av verkmästarna av
1. klassen skola fyra, avsedda för de centrala flygverkstäderna å Malmen
och i Västerås, efter hand som de avgå ersättas med civil personal. An -

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

märkning bör intagas i personalförteckningen för nästa budgetår, att dessa
fyra beställningar icke må återbesättas.

Antalet mästare har med hänsyn till förbättrade rekryteringsmöjligheter
befunnits kunna ökas något hastigare än som beräknades i försvarsbeslutet.
Med anledning härav lia för nästa budgetår upptagits 40 mästare av 1.
klassen och 110 av 2. klassen, eller tillhopa 150 mot i försvarsbeslutet för
nämnda budgetår beräknade 132.

Personal vid flygförbanden.

Beträffande denna personal föreslår jag utökning med 1 maskinist, 1
eldare av 1. klassen och 2 förrådsvaktmästare, samtliga avsedda för Hälsinge
flygflottilj.

Kostnaderna för lön enligt vederbörliga löneplaner för den i förslaget till
personalförteckning upptagna ordinarie personalen beräknas för helt budgetår
utgöra 12 915 000 kronor. För närvarande finnes icke någon beställningshavare
vid flygvapnet överförd till avgångsstat eller disponibilitetsstat. För avlöningar
till personal å dylika stater synas därför icke böra nu beräknas särskilda medel.
Till bestridande av de andra löneförmåner, som utgå från anslagsposten
till ordinarie tjänstemän eller i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit,
från och med nästa budgetår skola utgå från denna post — felräkningspenningar,
ansvarsarvoden i intendenturtjänst, hyres- och ortstillägg
åt visst manskap, begravningshjälp, flygtillägg och, i förekommande fall,
sjötillägg rn. m. samt flyglärartillägg i enlighet med vad under punkt 1
föreslagits — kan beräknas 3 600 000 kronor. Anslagsposten skulle sålunda
kunna beräknas till (12 915 000 + 3 600 000=) 16515 000 kronor. Av
i huvudsak samma skäl, som anförts för begränsning av det beräknade
medelsbehovet under arméns motsvarande anslagspost, torde emellertid detta
belopp böra för nästa budgetår minskas med 415 000 kronor till 16 100 000
kronor. Motsvarande belopp för innevarande budget har upptagits till
15 785 000 kronor.

2. Arvoden til! pensionerad personal i arvodesbefattning.

A den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen för
pensionerad personal i arvodesbefattning lia upptagits befattningar för tillhopa
48 officerare och 78 underofficerare.

Chefen för flygvapnet har för budgetåret 1945/46 föreslagit uppförande i
personalförteckningen av befattningar för ytterligare 3 officerare och 3 underofficerare.
Befattningarna för officerare avses för expeditionsofficer vid fjärde
eskaderstaben, flygbasområdeschef vid Södra flygbasområdet oell mobiliseringsofficer
vid Hälsinge flygflottilj. Antalet expedition sunderofficerare har
föreslagits skola liksom för innevarande budgetår beräknas till fyra vid flygbaskåren
och tre vid varje flottilj, enär en minskning till det i propositionen
1942: 210 förutsatta antalet icke kan genomföras förrän behovet av stamunderofficerare
fyllts, lie 3 nya befattningarna för underofficerare avses i
enlighet därmed för Hälsinge flygflottilj.

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vad cliefen för flygvapnet sålunda föreslagit fiuner jag mig böra tillstyrka.

Kostnaderna för arvoden motsvarande nettolön i respektive löneklasser
beräknar civilförvaltningen till ett belopp av i runt tal förslagsvis 875 000
kronor (nu 800 000 kronor). Häremot synes intet vara att invända. A avlöningsstatens
inkomsttitel inflytande pensionsmedel skulle, under förutsättning
att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången
personal, kunna uppskattas till 750 000 kronor. Samma omständigheter,
som föranlett nedräkning av motsvarande inkomstposter under
arméns och marinens avlöningsanslag, föreligga även för flygvapnets del.
Inflytande pensionsmedel böra med hänsyn härtill beräknas till 675 000
kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Enligt de av mig föreslagna ändringarna i avlöningsstaternas uppställning
böra under denna anslagspost beräknas medel för de ändamål, för vilka
utgifterna hittills redovisats under anslagsposterna till arvoden och övriga
ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Såsom framgår av vad jag
anfört under punkt 1 bör den nya anslagsposten upptagas förslagsvis. Beräkningen
av densamma bör ske i anslutning till de nuvarande arvodesförteckningarna,
varvid den mot sistnämnda anslagspost svarande förteckningen
bör benämnas förteckning å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

I enlighet med vad jag under punkt 1 i det föregående anfört beräknar
jag medelsbehovet för här ifrågavarande arvoden för nästa budgetår till
125 000 kronor.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Flygförbanden.

För arvoden till civila lärare vid manskapsskolorna är för innevarande
budgetår upptaget ett belopp av 154 000 kronor. Vid beräkningen av detta
belopp har jag, såsom framgår av propositionen 1944: 185, utan att därvid
taga ställning till arvodesbeloppens storlek utgått från ett genomsnittligt
arvode av 6 kronor 50 öre, dock att arvodet till lärare i främmande språk
vid furir skol a för signalmekaniker beräknats till 7 kronor. Innan beslut
meddelades rörande arvodesbeloppens fördelning syntes, anförde jag, böra
övervägas, huruvida icke inom flygvapnet liksom inom armén borde tilllämpas
en efter dyrortsgrupperingen graderad arvodestaxa.

Genom beslut den 24 november 1944 och den 26 januari 1945 har Kungl.
Majit, efter förslag av civilförvaltningen, som ansett sig, med hänsyn till
för flygvapnets del föreliggande speciella förhållanden, icke böra föreslå
dyrortsgradering av arvodena, för läsaret 1944/45 fastställt maximiarvoden till
ifrågavarande lärarpersonal, varierande mellan 6 och 8 kronor per timme.

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vidare har Kungl. Majit medgivit, att till lärare vid vissa flottiljer med
viss minsta undervisningsskyldighet finge utgå ersättning med visst belopp
för månad. Därjämte har Kungl. Majit medgivit, att särskild ersättning finge
utgå till en civil lärare vid varje flygflottilj (motsvarande) för tjänstgöring
som studieledare.

Vid beräkningen av kostnaderna för civila lärare vid flygvapnets manskapsskolor
för nästa budgetår anser jag mig kunna utgå från de för innevarande
budgetår fastställda arvodena och ersättningarna. Civilförvaltningen
har med tillämpning av dessa grunder beräknat kostnaderna till i runt
tal 189 000 kronor. Förhöjningen med 35 000 ler anor i förhållande till innevarande
budgetår är föranledd av att antalet undervisningsavdelningar
beräknas komma att ökas från 70 till 86 vid korpral- och furirskolorna
och från 7 till 8 vid furirskola för signalmekaniker samt att timantalet för
varje avdelning vid furirskolan för signalmekaniker beräknas öka från 370
till 400.

Dessa beräkningar anser jag mig kunna godtaga och beräknar därför
ifrågavarande medelsbehov för nästa budgetår till 189 000 kronor.

Flygvapnets skolor.

Till läraren i gymnastik och idrott vid flygkadettskolan utgår under innevarande
budgetår, liksom tidigare, arvode av 6 300 kronor. Chefen för flygvapnet
har föreslagit, att detta arvode — motsvarande bruttolönen i lägsta
löneklassen för kapten på dyrort C, till vilken kadettskolans tidigare förläggningsort,
Ljungbyhed, var hänförd — måtte sedan flygkadettskolan numera
överflyttats till Gamla Uppsala för nästa budgetår höjas till 6 950
kronor, ungefär motsvarande bruttolönen i lägsta löneklassen för kapten å
den nya bostadsorten (Uppsala, F-ort). Beträffande detta förslag har civilförvaltningen
anfört följande.

Enligt vad i ärendet inhämtats har läraren i gymnastik och idrott vid
flygkadettskolan på grund av bostadsbrist å förläggningsorten, Gamla Uppsala,
vilken ort är hänförd till dyrortsgrupp B, nödgats anskaffa bostad i
Uppsala. Då den militära och civilmilitära personalen ävensom den med
lön enligt löneplan MEo eller MEx anställda icke-ordinarie personalen vid
flygkadettskolan genom Kungl. Majits beslut den 21 juli 1944 beretts möjlighet
att, såframt bostad å förläggningsorten icke kan beredas vederbörande
och bostad för den skull måste bibehållas eller anskaffas å dyrare ort,
komma i åtnjutande av lön med belopp, som fastställts för den ortsgrupp,
vartill den dyrare bostadsorten är att hänföra, synas skäl tala för bifall till
chefens för flygvapnet förslag. Med hänsyn till svårigheten att nu kunna
bedöma bostadstillgången å förläggningsorten under budgetåret 1945/46 synes
arvodet icke nu böra definitivt fastställas. Försiktigheten bjuder dock att i
vederbörlig arvodesförteckning räkna med ett efter F-ort (Uppsala) beräknat
arvodesbelopp av 6 950 kronor. Det lärer få ankomma på civilförvaltningen
att i samband med avgivande av förslag till fördelning av lärararvoden vid
flygvapnets skolor för nästa budgetår inkomma med slutligt förslag till
reglering av arvodet i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 1 sami. Nr 170.

184 45 23

354 Kungl. May.ts proposition nr 170.

Mot vad civilförvaltningen sålunda anfört har jag intet att erinra. Jag
beräknar därför sammanlagda kostnaden för arvoden till civila lärare vid
flygkadettskolan till (2 400 + 6 950 =) 9 350 kronor, innebärande förhöjning
i förhållande till innevarande budgetår med 650 Irenor.

Undervisningen vid aspirantskolan beräknas komma att bedrivas på sex
parallella avdelningar. Kostnaderna för arvoden till civila lärare torde därför
böra i enlighet med civilförvaltningens beräkningar upptagas till sammanlagt
12 630 kronor, eller 500 kronor mera än för innevarande budgetår.

Till arvoden till civila lärare vid underofficersskolan ha för innevarande
budgetår upptagits 11 096 kronor. Då undervisningen i allmänbildande ammen
beräknas komma att från och med budgetaret 1945/46 bliva förlagd till
försvarets läroverk, ha några motsvarande medel icke beräknats för nästa
budgetår.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår föreslog flygförvaltningen
inrättande av en i försvarsbeslutet icke förutsedd befattning i lönegraden
MEo 18 för en lärare i elektrolära vid flygvapnets signalskola. I propositionen
1944: 185 anförde jag, att det av flygförvaltningens utredning i ärendet
syntes framgå, att en förstärkning av lärarkrafterna i elektrolära vid
signalskolan vore erforderlig. Innan en särskild befattning inrättades för
ändamålet, borde undersökas, örn undervisningen icke kunde upprätthållas
av timlärare.

Chefen för flygvapnet har nu ånyo föreslagit inrättande för ändamålet av
en befattning i lönegraden MEo 18 och därvid anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att undervisningen i elektrolära för flertalet elevkategorier
stöde på ett relativt högt plan, vore det nödvändigt, att väl kvalificerad
lärarkraft funnes. Läraren i elektrolära borde fördenskull vara ingenjör.
För att mot timarvode kunna anställa sådan lärare måste beräknas ett arvode
av omkring 10 kronor per timme. För ifrågavarande lärare beräknades sammanlagda
undervisningstiden i form av lektioner bliva minst 18—19 timmar
per vecka (under ett mindre antal veckor omkring 10 timmar). Kostnaden
per månad skulle med ett timarvode av 10 kronor under större delen av

året utgöra omkring 720 kronor. , .., ,

Därest timlärare anställdes, kunde man emellertid icke med säkerhet
räkna med att få kontinuitet i undervisningen. Att allt för ofta byta lärare
inverkade menligt på undervisningen, bland annat på grund av svårigheterna
för vederbörande lärare att sätta sig in i flygvapnets speciella materiel
Dessa olägenheter syntes däremot bortfalla, därest vederbörande lärare
fastare knötes till flygvapnets centrala skolor, såsom extra ordinarie tjänsteman.

Ur kostnadssynpunkt syntes denna anställningsform även vara för statsverket
fördelaktigare. Örn man räknade med sammanlagt 38 18-tunmarsveckor
och 8 10-timmarsveckor (sammanlagt 46 veckor), skulle med ett timarvode
av 10 kronor kostnaderna per år uppgå till sammanlagt 7 640 kronor.
Årslönen vid anställning i lägsta löneklassen i lönegraden MEo 18 i förevarande
dyrort (Västerås) bleve 6 685 kronor, varvid även mberaknats rörligt
tillägg och kristillägg enligt nu gällande grunder.

Civilförvaltningen har i ärendet anfört följande.

Gentemot vad chefen för flygvapnet anfört får civilförvaltningen framhålla,
att med hänsyn till den jämförelsevis låga lönestallnmg, som kan

Kungl. Majis proposition nr 170. 355

ifrågakomma och som även föreslagits, befattningens inplacering å extra
ordinarie stat knappast kan förväntas medföra ökad garanti för att åsyftad
kontmmtet i undervisningen kommer till stånd. Vid angivna förhållande
och då befattningen, med hänsyn till omfattningen av nied densamma förenad
undervisningsskyldighet, icke torde kunna betraktas såsom heltidstjänst
synes det icke lämpligt att uppföra befattningen såsom extra ordinarie,
utan torde innehavaren av densamma, i likhet med vad fallet är beträffande
emla lärare vid truppförbanden, böra avlönas medelst timarvode. Det av
chefen för flygvapnet angivna timarvodet, 10 kronor, synes civilförvaltningen
kunna laggas till grund för arvodeskostnadernas beräkning. Under rubrik
bignalskolan föreslås sålunda för nästa budgetår upptaget ett belopp av
t 640 kronor. *

Till civilförvaltningens synpunkter på denna fråga kan jag i stort sett
ansluta mig. Jag anser således, att ersättning för ifrågavarande lärartjänst
bör utgå i form av timarvode. Mot det föreslagna timarvodet, 10 kronor,
synes erinran icke kunna göras. Då jag jämväl i övrigt godtager civilförvaltningens
beräkningar, upptager jag för ifrågavarande ändamål ett belopp
av 7 640 kronor.

För innevarande budgetår finnes i förteckningen å arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptagen en post å 12 934 kronor,
avsedd för arvoden för upprätthållande av läkarvården under semester m. m.
Dessa arvoden tagas i anspråk för avlönande av vid krigsmakten icke tjänstgörande
läkare, som antingen uppehåller flottiljläkares tjänst under dennes
semester, sjukdom eller annat tjänsteförhinder eller uppehåller läkarvården
vid del av flygförband, som i utbildningssyfte förlägges utom ordinarie förläggningsort.

Civilförvaltningen har erinrat, att motsvarande kostnader vad beträffar
armén jämlikt särskilda Kungl. Majda beslut senast den 16 juli 1943 skola
avföras fran arméns avlöningsanslag respektive vederbörligt undervisningseller
övningsanslag. Civilförvaltningen har i anledning härav velat ifrågasätta,
huruvida icke motsvarande anordning borde genomföras för flygvapnets del.
Kostnaderna för arvoden för upprätthållande av läkarvården under flottiljläkares
semester, sjukdom eller annat tjänsteförhinder syntes därvid böra
bestridas från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Den av civilförvaltningen föreslagna anordningen finner jag lämplig, varför
jag icke under förevarande post beräknar några arvodeskostnadér av
ifrågavarande art för nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att meddela de bestämmelser, som erfordras för reglering av kostnaderna
för här ifrågavarande läkarbiträde. Till de kostnader som i enlighet med vad
jag sålunda förordat skola bestridas från anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal, återkommer jag vid beräkningen av denna
post. De kostnader, som komma att belasta flygvapnets undervisnings- eller
övningsanslag, synas icke behöva föranleda uppräkning av dessa anslag.

Summan av de för innevarande budgetår upptagna arvodena av här ifrågavarande
slag uppgår till 255 160 kronor. Med beaktande av i det föregående
föreslagna ändringar kan beloppet beräknas till [255 160 + 35 000 + 650
+ 500 + 7 640 - (11096 + 12 934) =] 274 920 kronor.

356 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till övriga arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kan i enlighet med det
anförda beräknas till (125 000 + 274 920=) i runt tal 400 000 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Under denna anslagspost skola enligt förslaget till omläggning av försvarsgrenarnas
avlöningsstater upptagas jämväl avlöningar till fänrikai,
löner till viss kontraktsanställd civil personal samt avlöningar till vårdoch
ekonomipersonal ävensom sjö- och flygtillägg m. m. till under anslagsposten
redovisad personal. Jag har, liksom vid behandlingen av motsvaiande
anslagsposter under arméns och marinens avlöningsanslag, utgått från att
jämväl under nästa budgetår skall anstå med överflyttning av vissa avlöningskostnader
för icke-ordinarie personal från sakanslag till avlöningsanslag.

I personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid flygvapnet för
innevarande budgetår har av Kungl. Majit fastställts den 2 juni 1944. Förteckningen
överensstämmer helt med det förslag, som i anslutning till propositionen
1944: 185 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1944 års riksdag.
Beträffande personalförteckningen för nästa budgetår må här anföras följande.

Flygstaben.

Beträffande det förslag till uppflyttning av studierektorn vid flygstaben
till lönegrad MEo 26, som chefen för flygvapnet framlagt, får jag hänvisa till
vad jag anfört under marinens motsvarande anslag.

Chefen för flygvapnet har på anförda skäl framlagt förslag örn inrättande
av ytterligare en portvaktsbefattning vid flygstaben samt vidare hemställt,
att en av de nuvarande portvakterna i lönegrad MEo 5 måtte uppföras i lönegrad
MEo 7. Chefen för flygvapnet har ytterligare föreslagit utbyte av en
skrivbiträdesbefattning mot en befattning för extra ordinarie kanslibiträde
samt inrättande från och med nästa budgetår av ytterligare extra ordinarie
befattningar för en telefonvakt av 1. klass och en telefonvakt av 2. klass.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att samtliga de av chefen för flygvapnet
framlagda förslagen örn löneregleringar för och nyanställningar av
extra ordinarie personal böra bedömas först i det större sammanhang som
en prövning av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas blivande förslag
torde komma att erbjuda. Intill dess så kan ske, torde oundgängligt behov
av ytterligare personal få tillgodoses genom anställning av extra personal i
mån av tillgång på medel. I det föregående har jag förordat förslag örn beredande
av ordinarie anställning för ett extra ordinarie kontorsbiträde. Vid
bifall därtill bör 1 kontorsbiträde i MEo 4 utgå ur förteckningen.

I skrivelse den 28 februari 1945 har chefen för flygvapnet hemställt örn
utökning av och löneförhöjningar för tekniska biträden och skrivpersonal, avsedda
för väderlekscentralen. Framställningen är föremål för remissbehand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 357

ling. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i vanlig ordning pröva de
framlagda lönefrågorna.

Eskaderstaberna.

Antalet skrivbiträden bör planenligt utökas med 1 för fjärde eskaderstaben.

Chefen för flygvapnet har ånyo upptagit ett tidigare framfört förslag örn
inrättande av en befattning för en portvakt i lönegraden MEo 5, avsedd för
andra eskaderstaben och Västra flygbasområdesstaben. Förslaget har av mig
tidigare avstyrkts (jfr propositionen 1944: 185), enär det synts mig tveksamt
örn behov av en portvakt skulle komma att kvarstå i fredstid.

Chefen för flygvapnet har beträffande behovet av ifrågavarande portvakt
nu anfört i huvudsak följande.

Inom eskader- och flygbasområdesstaberna påginge i fred ett omfattande
krigsförberedelsearbete av strängt hemlig natur. Detta medförde att även
i fred bevakning erfordrades och kontroll av in- och utpassering. Denna bevakning
kunde utföras av militärvakt. Ur kostnadssynpunkt och i personalbesparande
syfte syntes dock bevakningen böra utföras av en portvakt såsom
nu vöre fallet. Portvakten hade även andra uppgifter vid sidan örn bevakningsuPPSiften!
för vilka eljest annan arbetskraft måste anställas, såsom övervakning
av städningen inom lokalerna, fönsterputsning och smärre reparationer.

Civilförvaltningen har på anförda skäl ansett sig icke böra upptaga förslaget.

Med hänsyn till vad som anförts rörande behovet av befattningen även
under fredsförhållanden vill jag ej motsätta mig förslaget. Jag beräknar
därför medel för 1 ny befattning såsom portvakt i lönegraden MEo 5, avsedd
för andra eskaderstaben och Västra flygbasområdesstaben.

Flygbasområdess taber na.

Civilförvaltningen har ansett sig icke böra upptaga ett av chefen för flygvapnet
framlagt förslag örn inrättande jämväl vid Norra flygbasområdesstaben
av en extra ordinarie portvaktsbefattning i lönegraden MEo 5. Som
skäl för förslaget har chefen för flygvapnet anfört, att det vore nödvändigt
att staben i samband med dess övertagande av den s. k. äldre stabsbyggnaden
i Östersund, vilket beräknades komma att ske hösten 1945, tillfördes en befattningshavare,
som omhänderhade bland annat eldning, renhållning, kontroll
av in- och utpassering samt övervakning av lokalerna under icke tjänstetid.
Härigenom skulle eljest nödvändig kommendering av militär personal
för dessa ändamål kunna undvaras.

För bifall till detta förslag torde tala i huvudsak samma skäl som anförts
beträffande motsvarande befattning vid andra flygeskadern. Jag anser mig
därför böra tillstyrka förslaget.

Flygförbanden.

För Hälsinge flygflottilj har i förteckningen upptagits samma antal extra
ordinarie befattningar av olika kategorier, som avsetts för normalflottilj, med
undantag för husmödrar samt köks- och servisbiträden. Beträffande dessa sist -

358

Kungl. May.ts proposition nr 170.

nämnda båda grupper av befattningshavare får jag hänvisa till vad jag under
arméns avlöningsanslag inledningsvis anfört beträffande vissa genom försvarets
organisationskommittés försorg pågående undersökningar rörande matinrättningar.
I avbidan på resultatet av dylika undersökningar upptager jag
för Hälsinge flygflottilj av kökspersonal nu endast 1 befattning för husmoder
av 1. klass. Av samma skäl anser jag mig icke böra tillstyrka nu framlagt
förslag örn utökning av antalet köks- och servisbiträden vid Upplands
flygflottilj. En föreslagen utökning med 2 köks- och servisbiträden vid Västmanlands
flygflottilj och en däremot svarande minskning vid underofficers-,
signal- och tekniska skolorna synes böra komma till stånd.

För nästa budgetår ha ånyo upptagits de tidigare vid olika tillfällen och
senast i medelsäskandena för innevarande budgetår (se propositionen
1944: 185) framlagda förslagen om löneregleringar för signalister, sjukvårdsförmån
och garageförmän.

nivi!förvaltningen har funnit skäl tala för löneregleringar för sjukvårdsförmännen
och garageförmännen men ansett sig, i avbidan å resultatet av
försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas arbete, icke kunna förorda de föreslagna
löneförbättringarna.

För egen del finner jag icke beträffande någon av de här ifrågavarande
personalgrupperna nya skäl vara anförda av sådan styrka, att föreliggande
förslag örn lönereglering böra isolerat prövas utan tillgång till den vidare
översikt över hithörande spörsmål, som blivande förslag av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
örn revision av tjänsteförteckningarna kan förväntas
erbjuda. Jag anser därför, att med prövning av ifrågavarande lönespörsmål
bör anstå i avvaktan å nämnda förslag.

Väderleks t jäns ten.

Såsom i det föregående anförts bör under denna rubrik sammanföras den
extra ordinarie civilmilitära personal, som avses för den militära väderlekstjänsten
och som för närvarande redovisas dels under rubriken Flygstaben och
dels under rubriken Flygförbanden.

Vid behandlingen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
har jag föreslagit, att tre för flygstaben avsedda befattningar såsom militärmeteorologer
från och med nästa budgetår skola uppföras å ordinarie stat.
De böra alltså icke vidare upptagas å nu ifrågavarande personalförteckning.

För flygstaben ha vidare i personalförteckningen för innevarande budgetår
uppförts befattningar för 1 militärmeteorolog av 1. graden, 5 militärmeteorologer
av 2. graden och 2 militärmeteorologer av 3. graden. Med hänsyn
till att en av militärmeteorologerna av 2. graden nästa budgetår beräknas
inneha kompetens för anställning såsom militärmeteorolog av 1. graden och
de båda militärmeteorologerna av 3. graden anses kunna befordras till militärmeteorologer
av 2. graden, torde i enlighet med vad civilförvaltningen föreslagit
för nästa budgetår böra för flygledningen beräknas 2 befattningar för
militärmeteorologer av 1. graden och 6 befattningar för militärmeteorologer
av 2. graden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

359

Den för ''flygförbanden avsedda meteorologpersonalen lärer i enlighet nied
civilförvaltningens förslag böra utökas med befattningar för 1 militärmeteorolog
av 2. graden och 2 militärmeteorologer av 3. graden.

Under punkt 6 har jag föreslagit uppflyttning av befattningarna såsom
militärmeteorolog av 1. graden till lönegrad MEo 20 och såsom militärmeteorolog
av 3. graden till MEo 13. Med beaktande härav beräknar jag flygvapnets
behov av extra ordinarie ineteorologpersonal för nästa budgetår till
2 militärmeteorologer av 1. graden i lönegrad MEo 20, 24 militärmeteorologer
av 2. graden i MEo 15 och 40 militärmeteorologer av 3. graden i MEo 13.

Centralförrådet för intendenturmateriel.

För innevarande budgetår finnas å personalförteckningen under denna
rubrik uppförda 3 befattningar för förrådsman i lönegraden MEo 5.

Elygförvaltningen har föreslagit inrättande vid nämnda förråd av ytterligare
en befattning för förrådsman och i anslutning härtill anfört i huvudsak
följande.

Vid förrådet hade visat sig föreligga behov av ytterligare en förrådsman.
Förrådet, som ursprungligen inrymts i en byggnad, omfattade nu fyra
byggnader. Förrådsarbetet bedreves samtidigt i alla byggnaderna. Byggnaderna
voro äldre och — ehuru iordningställda för nuvarande ändamål —
i vissa avseenden mindre lämpliga. Inlämning till och utlämning från förrådet
hade under åren 1941—1943 ökat i ungefärlig proportion 1: 5. Förrådets
lager och förrådsverksamheten ökade alltjämt i anledning av flygvapnets tillväxt.

Civilförvaltningen har av angivna skäl ansett sig icke böra upptaga flygförvaltningens
förslag.

Då behov får anses föreligga av ifrågavarande befattningshavare, vill jag
förorda flygförvaltningens förslag. Jag beräknar därför medel för ytterligare
1 befattning för förrådsman i lönegraden MEo 5.

Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.

Civilförvaltningen har tillstyrkt förslag örn inrättande av en befattning
för telefonvakt av 2. klass, avsedd att betjäna den telefonväxel vid kasernerna
i Viksäng, som skolorna övertagit vid Västmanlands flygflottiljs utflyttning
till Hässiö.

Även jag» tillstyrker förslaget och upptager därför för ifrågavarande skolor
1 telefonvakt av 2. klass i lönegraden MEo 2.

Flyg kade Usko Ian.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att en vaktmästare vid skolan skulle
uppföras i befattning som förste vaktmästare i lönegraden MEo 7 samt att
skrivbiträdesbefattningen därstädes skulle utbytas mot en kontorsbiträdesbefattning.
Till stöd för sistnämnda förslag har anförts, att viss del av skrivarbetet
vid flygkadettskolan fordrade högt kvalificerad personal och ofta vore

360 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av hemlig natur, varför det vore angeläget, att täta ombyten av personal å
denna biträdesbefattning undvekes. Omfattningen av skrivarbetet hade därjämte
betydligt ökats sedan flygkadettskolan under budgetåret 1943/44 utbrutits
ur krigsflygskolan och bildat en självständig enhet.

Civilförvaltningen har funnit en löneförbättring för den ifrågavarande vaktmästaren
vara befogad men ansett, att även i detta fall, med hänsyn till den
pågående utredningen rörande lönegradsplacering m. m. för befattningshavare
inom försvarsväsendet, frågans bedömande borde uppskjutas. Förslaget
örn utbyte av skrivbiträdesbefattningen har civilförvaltningen tillstyrkt under
erinran att statsmakterna av i stort sett enahanda skäl, som i förevarande fall
anförts, bifallit ett av flygförvaltningen framlagt förslag örn dylikt utbyte vid
flygkrigshögskolan.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att ställning icke nu bör tagas
till förslaget örn ändrad löneställning för en av vaktmästarna vid skolan. Förslaget
i övrigt finner jag mig kunna biträda. Jag föreslår fördenskull, att
den nuvarande skrivbiträdesbefattningen utbytes mot 1 befattning för kontorsbiträde
i lönegraden MEo 4.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som sålunda
bör uppföras för nästa budgetår, kunna beräknas till 2 630 000 kronor.

Viss extra personal m. m.

Under särskild rubrik med denna beteckning har under arméns avlöningsanslag
beräknats vissa kostnader för avlönande av extra personal. Så bör
lämpligen ske även här. Kostnader av natur att böra upptagas i detta sammanhang
äro utgifter för avlönande av vikarier för extra ordinarie tjänstemän
och för tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. samt avlöning till betjäningspersonal.
Vad sistnämnda utgiftspost beträffar behöva medel för dylikt
ändamål icke beräknas för nästa budgetår, enär i samband med Västmanlands
flygflottiljs utflyttning till Hässiö anställningen för den under ifrågavarande
delpost i innevarande budgetårs avlöningsstat redovisade portvakten vid
Hässiö kommer att upphöra.

Kostnaderna för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas såsom
vikarier för i personalförteckningen uppförda extra ordinarie
befattningshavare i anledning av dessas semester eller tjänstledighet,
kunna beräknas till 20 000 kronor.

För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. är i gällande avlöningsstat
uppförd en delpost å 34 000 kronor. Under anslagsposten till avlöningar
till vård- och ekonomipersonal i innevarande budgetårs avlöningsstat
är vidare beräknat ett belopp av 100 000 kronor för tillfälligt anställande
av köks- och servisbiträden m. m. Enligt vad jag anfört i det föregående vid
behandlingen av medelsbehovet för vissa andra arvoden och särskilda ersättningar
böra vissa av de kostnader, som i vederbörlig arvodesförteckning upptagits
för uppehållande av läkarvården under semester m. m. från och med
nästa budgetår redovisas under icke-ordinarieposten. Dessa kostnader, vilka

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

synas böra redovisas i detta sammanhang, kunna med hänsyn till tillkomsten
av nya läkarbeställningar i enlighet med civilförvaltningens beräkningar uppskattas
till 12 000 kronor. Då jag i övrigt icke förutsätter någon ändring i förhållande
till innevarande budgetår beträffande utgifter för här ifrågavarande
ändamål, beräknar jag medelsbehovet för tillfälligt anställande av tjänstemän
m. m. till (34 000 + 100 000 + 12 000 =) 146 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår sålunda
till (20 000 + 146 000 —) 166 000 kronor.

Fänrikar.

Medel böra för nästa budgetår beräknas dels för de fänrikar, som antagits
år 1944, dels ock för dem, som beräknas komma att bliva antagna våren 1945
och våren 1946. För de år 1944 antagna, 65, liksom för de våren 1945 antagna,
60, bör lön beräknas för hela budgetåret samt för de våren 1946 antagna, 70,
för en tid av två och en halv månader.

Kostnaderna för löner till nu nämnd personal beräknas för nästa budgetår
till, i runt tal, 460 000 kronor (nu 410 000 kronor). Flygtillägg och andra särskilda
avlöningsförmåner till fänrikar beräknas draga en kostnad av, i runt
tal, 380 000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet utgör således för nästa budgetår
(460 000 + 380 000 =) 840 000 kronor.

Icke-ordinarie läkarpersonal.

För innevarande budgetår ha beräknats medel för fyra arvoden för flygläkare
av 2. graden. För nästa budgetår bör planenligt ytterligare 1 dylikt
arvode tillkomma. För arvoden m. m. till denna personalkategori beräknas
omkring 20 000 kronor (nu 16 000).

Musikelever.

För detta ändamål upptages oförändrat belopp av 14 600 kronor.

Viss kontraktsanställd civil personal.

För budgetåren 1940/45 ha under flygvapnets avlöningsanslag funnits
upptagna särskilda anslagsposter för bestridande av avlöningskostnaderna för
viss kontraktsanställd civil personal. Syftet med anställandet av denna personal
har varit att med hänsyn till rådande knapphet på militärt utbildad personal
under den pågående utbyggnaden av flygvapenorganisationen frigöra
underofficerare på stat och i arvodesbefattning samt underbefäl från sådana
sysslor och befattningar, som icke nödvändigt kräva militära kvalifikationer
hos sina innehavare. För budgetåret 1944/45 har för ändamålet beräknats ett
belopp av 500 000 kronor, avsett för högst 148 befattningshavare i expeditionstjänst.

Av dessa befattningshavare utnyttjas vissa såsom köksföreståndare och
kasernföreståndare. I försvarsbeslutet förutsattes, att dessa befattningar vid
genomförd organisation skulle bestridas av pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.
I avvaktan på att behovet skulle kunna fyllas medelst pensionerade
underofficerare skulle befattningarna emellertid uppehållas av kontraktsanställd
civil personal.

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Såsom framgår av propositionen 1944: 185 (sid. 244 ff.) tillstyrkte flygförvaltningen
i sina medelsäskanden för budgetåret 1944/45 framställning av
försvarets civila tjänstemannaförbund att köksf örestån darna vid flygvapnet
måtte erhålla extra ordinarie anställning, enär för dylika befattningar civil
personal lämpade sig bättre än underofficerare i arvodesbefattning. Flygförvaltningen
framhöll även, att vad som anförts beträffande köksföreståndarna
i samma grad gällde de civila kontraktsanställda kasernföreståndarna. Försvarsväsendets
lönenämnd fann den väckta frågan vara av den räckvidd, att
densamma lämpligen bolde bliva föremål för övervägande i ett sammanhang
beträffande samtliga försvarsgrenar. Enligt lönenämndens mening borde den
nuvarande anordningen med anlitande i viss utsträckning av civil kontraktsanställd
personal tillsvidare bibehållas. För egen del anslöt jag mig till vad
lönenämnden anfört, och förklarade mig förutsätta, att vederbörande förvaltningsmyndigheter
i samråd övervägde denna fråga och i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1945/46 framlade de förslag, som befunnes påkallade.

Civilförvaltningen har anmält, att flygförvaltningen nu återkommit med
framställning i förevarande frågor och därvid föreslagit att, oberoende av
fråga örn anställningsform för ifrågavarande befattningshavare vid de andra
försvarsgrenarna, köksföreståndare och kasernföreståndare vid flygvapnet
måtte från och med nästa budgetår beredas extra ordinarie anställning. Sedan
armé- och marinförvaltningarna samt arméns fortifikationsförvaltning beretts
tillfälle yttra sig över flygförvaltningens förslag, har civilförvaltningen, som
ansett dessa frågor böra prövas i andra sammanhang, icke ansett sig böra
föreslå ändrad anställningsform för ifrågavarande personal. I enlighet därmed
har civilförvaltningen beräknat behovet av kontraktsanställd civil personal
i expeditionstjänst för nästa budgetår till 157. Ökningen är föranledd
av tillkomsten av Hälsinge flygflottilj. Medelsbehovet beräknar civilförvaltningen
till omkring 550 000 kronor.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att frågorna, huruvida för befattningarna
såsom köks- och kasernföreståndare vid flygvapnet böra avses pensionerade
underofficerare eller civil personal, icke nu böra upptagas till prövning.
Yad köksföreståndare beträffar torde med ställningstagande härutinnan
böra anstå i avvaktan å slutförande av de organisationsundersökningar
rörande matinrättningarna, som, enligt vad jag inledningsvis under arméns
avlöningsanslag anfört, snarast böra komma till stånd. Frågan örn fastighetsförvaltningens
ordnande inom försvaret, vilken för närvarande är under utredning
av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen, torde komma
att påverka även kasernföreståndarnas ställning.

Civilförvaltningens beräkningar av personalbehov och kostnader ha icke
givit mig anledning till erinran. I enlighet därmed upptager jag för nästa
budgetår för här ifrågavarande ändamål ett belopp av 550 000 kronor.

De grundläggande bestämmelserna för anställning och avlönande av här
ifrågavarande personal äro av Kungl. Majit meddelade genom beslut den 21
mars 1940. Enligt dessa bestämmelser skall anställning av expeditionsper -

363

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sonal ske medelst kontrakt och mot avlöning och förmåner i övrigt som tillkomma
extra tjänstemän i lägsta löneklassen av angivna lönegrader i den
i militära icke-ordinariereglementet intagna löneplanen MEx.

I skrivelse den 16 februari 1945 har försvarets civilförvaltning, efter att i
ärendet ha inhämtat yttrande av chefen för flygvapnet, hemställt, att den hittillsvarande
anordningen med kontraktsanställning i lägsta löneklassen i viss
lönegrad av civil expeditionspersonal vid flygvapnet måtte utbytas mot anställning
såsom extra tjänsteman i viss lönegrad med rätt att i löneturshänseende
tillgodoräkna tiden för kontraktsanställning. Civilförvaltningens framställning
är för närvarande föremål för remissbehandling.

En tidigare framställning i samma ämne föranledde enligt beslut den 9
april 1943 ingen Kungl. Maj:ts åtgärd. Anledning kan möjligen nu föreligga
att i någon form bereda höjd ersättning åt sådan kontraktsanställd civil
personal, som varit anställd under längre tid. Någon beräkning av de merkostnader
som i anledning härav skulle uppkomma kan icke nu göras. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att medgiva det överskridande av i det
föregående beräknat belopp, som må kunna erfordras för utgivande av dylik
förhöjd ersättning.

Det sammanlagda, medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det ovan anförda (2 630 000 +
166 000 + 840 000 + 20 000 + 14 600 + 550 000 =) i runt tal 4 220 000 kronor.

4. Rörligt tillägg.

Medelsbehovet under förevarande anslagspost, som under innevarande
budgetår upptagits med 2 233 760 kronor, torde med hänsyn till det ökade
antalet beställnings- och befattningshavare, som under nästa budgetår kommer
att avlönas från anslaget, böra beräknas till 2 480 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda medelsbehovet
under flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.
att uppgå till 23 400 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 1 500 000
kronor. Med de i försvarsbeslutet tillämpade grunderna för beräkning av avlöningskostnader
skulle medelsbehovet ha utgjort omkring 23 000 000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1945/46 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid flygvapnet som komma att till riksdagen i särskild
ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med
genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen för
fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under
budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 16 100 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvo desbefattning,

förslagsvis ..................... » 875 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ...... » 400 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .................................... » 4 220 000

5. Kärligt tillägg, förslagsvis ..................... » 2 480 000

Summa kronor 24 075 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 675 000

Nettoutgift kronor 23 400 000;

dels ock till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 23 400 000 kronor.

D. Vissa för försvaret gemensamma institutioner.

SJÖKARTEVERKET.

[21.] Sjökarteverket; Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 490 000

» 1943/44 .............................................. » 494000

» 1944/45 .............................................. » 496 600

» 1945/46 (styrelsens för sjökarteverket förslag)...... » 558 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 511000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen)
.................................................... » 488 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för
detta budgetår, s. 158, intagen avlöningsstat jämte personalförteckning.

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I anledning av Kungl. Maj:ts i 1944 års statsverksproposition framlagda
förslag rörande anslag till sjökar te verket uttalade riksdagen (skrivelse 1944: 4
punkt 131:o), att det syntes riksdagen lämpligt, att vissa personalfrågor inom
sjökarteverket, vilka icke syntes vara tillfredsställande ordnade, gjordes till
föremål för översyn av statens organisationsnämnd. På grund härav förordnade
Kungl. Majit enligt beslut den 12 maj 1944, att organisationsundersökningar
vid sjökarteverket genom organisationsnämnden skulle
snarast igångsättas. Sedan nämnden i anledning härav i skrivelse den
30 oktober 1944 inkommit med utredning i ämnet, har styrelsen för sjökarteverket
den 6 december 1944 på grundval av nämndens utredning, med bifogande
av bland annat yttrande över organisationsnämndens utredning av
chefen för sjökarteverket, avgivit medelsäskanden för verket för nästa budgetår.
Förslagen voro vid avlåtandet av årets statsverksproposition föremål för
remissbehandling. Med hänsyn härtill har Kungl. Majit i nämnda proposition
(fjärde huvudtiteln, punkt 138) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 för ändamålet beräkna ett förslagsanslag
av 497 000 kronor.

Sedan remissbehandlingen numera avslutats, torde denna fråga böra upptagas
till behandling. Därvid synes till en början, på grundval av sjökarteverkets
den 18 juni 1937 utfärdade instruktion (SFS 1937:680), böra lämnas
en kortfattad orientering rörande sjökarteverkets uppgifter samt dess nuvarande
organisation i stora drag. En närmare redogörelse för verkets organisation
i detalj ävensom för personalens nuvarande omfattning torde däremot
lämpligen böra lämnas i samband med behandlingen av organisationsnämndens
utredning.

Sjökarteverkets främsta uppgift är att verkställa sjömätningar och andra
undersökningar angående rikets farvatten m. m. samt att med stöd av vunna
mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort, kartor och
seglingsbeskrivningar. Verket utgiver även veckotidskriften »Underrättelser
för sjöfarande». Sjökarteverket har vidare bland annat att utföra undersökningar
av fartygslanternor, kompasser och andra nautiska instrument vid för
ändamålet upprättade kontrollstationer, fem till antalet, samt att utföra jordmagnetiska
mätningar och undersökningar.

Verksamheten inom sjökarteverket bedrives på fem avdelningar, nämligen
sjökortsavdelningen, sjömätningsavdelningen, instrumentkontrollavdelningen,
jordmagnetiska avdelningen och avdelningen för nautiska publikationer. Därjämte
finnes en expedition.

Personalen vid sjökarteverket utgöres dels av å verkets personalförteckning
uppförda befattningshavare ävensom övrig av verket avlönad personal
och dels av från flottan kommenderad personal. Av sistnämnda personal
tjänstgöra vissa befattningshavare vid sjökarteverket hela året. Flertalet
avses emellertid för den under sommarhalvåret utövade sjömätningsverksamheten.

Sjökarteverket disponerar för närvarande sex sjömätningsfartyg ävensom
ett fartyg för jordmagnetiska undersökningar m. m. Under byggnad är ytter -

366

Kungl. Maj:ts -proposition nr 170.

ligare ett sjömätningsfartyg, vilket beräknas bliva färdigt att tagas i bruk
under mätningssäsongen 1946.

Statens organisationsnämnds utredning.

Organisationsnämnden har inledningsvis framhållit, att nämnden icke ansett
sig kunna uttala sig örn huruvida tillgången på arbetskraft för sjömätningsändamål
eller för utgivning av sjökort vore lämpligt anpassad efter de
krav, som borde ställas på landets sjökortsbestånd. Till grund för de gjorda
undersökningarna hade nämnden följaktligen endast lågt det allmänna kravet,
att den personal, de hjälpmedel och de anslag, som enligt nuvarande förutsättningar
för arbetets bedrivande inom verket ställdes till sjökarteverkets
förfogande, skulle bliva så använda, att resultatet av verksamheten bleve så
effektivt som möjligt. Även med denna utgångspunkt hade emellertid med
hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande för uppdragets fullgörande,
undersökningarna icke kunnat givas den omfattning, som eljest varit önskvärt.
Självfallet hade det icke heller varit möjligt att ingå på sådana spörsmål,
som avsåge samordnandet av verksamheten vid sjökarteverket med verksamheter
av liknande slag vid andra verk och institutioner. Vid den företagna
utredningen hade, bland annat från personalhåll, frågan om de olika befattningarnas
lönegradsplacering bragts på tal, varvid jämförelser med lönegradsplaceringen
beträffande liknande befattningar i andra verk gjorts och förhållandena
förklarats vara särskilt ogynnsamma i sjökarteverket. I princip ansåge
organisationsnämnden sig emellertid vid organisationsundersökningar icke
böra ingå på frågor örn lönegradsplacering av tjänster i andra fall än där på
grund av arbetsomläggning eller organisationsändring en förändring av arbetsuppgifterna
vid befattningarna motiverade ändring jämväl i lönegradshänseende.

Efter en redogörelse för verkets nuvarande organisation och uppgifter har
organisationsnämnden upptagit till behandling de vid utredningen uppkomna
frågor, som ansetts böra giva anledning till förslag rörande organisationen
och personalbesättningen. Nämnden har därvid behandlat verkets nuvarande
avdelningar var för sig.

Sjökorts avdelning en, under en förste aktuarie i lönegrad A 26, är för närvarande
uppdelad på fyra detaljer, nämligen geodetiska detaljen, originalritningsdetaljen,
rättelsedetaljen och reproduktionsdetaljen. Såsom föreståndare
för geodetiska detaljen tjänstgör en aktuarie i A 22. Arbetet å originalritningsoch
rättelsedetaljerna förestås av en ritare i A 15 respektive en förste ritare i
A 17, medan såsom föreståndare för reproduktionsdetaljen fungerar en kartograf
i A 22. Övrig personal å avdelningen utgöres av ritare, gravörer, ritbiträden
och tryckeripersonal m. fl. Sammanlagt tjänstgör å avdelningen ett
40-tal befattningshavare. Vissa avdelningen tillhörande ritare och gravörer
tjänstgöra under sommarmånaderna på sjömätningsfartygen såsom mätningsförrättare
eller för utförande av ritarbeten.

Organisationsnämnden har framhållit, att ett sammanförande av rättelseoch
reproduktionsdetaljerna till en gemensam detalj funnits med fördel kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 367

äga rum. Som föreståndare för denna gemensamma detalj skulle kartografen
fungera.

Nämnden har vidare framlagt vissa förslag i fråga örn bokföringen av sjökortslagret
samt arbetsplanering i tryckeri och lager ävensom beträffande sjökortsreproduktionen.
Beträffande innebörden av förslagen, vilka åsyfta en
jämnare arbetsfördelning under årets olika delar samt bättre utnyttjande av
personalen, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Här må blott anföras,
att nämnden beträffande sjökortsreproduktionen förordat ökad användning
av litografiskt reproduktionsförfarande samt vissa besparingsåtgärder
jämväl vid användningen av koppartryck. De årliga besparingarna, därest de
av nämnden föreslagna åtgärderna med avseende å reproduktionsförfarandet
vidtagas, ha beräknats till omkring 10 000 kronor.

Genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar har sjökarteverket beretts
möjlighet att anställa två kartografaspiranter i lönegrad Ex 16. Den ene anställdes
år 1942 och den andre år 1943, och till befattningarna antogos personer
med avgångsexamen från tekniska högskolans fackskola för lantmäteri
(lantmäteriexamen).

Organisationsnämnden har framhållit, att dessa aspiranter i första hand
avsetts för tjänstgöring såsom assistenter till föreståndaren för sjökortsavdelningen
beträffande ledningen av arbetena å avdelningens originalritnings- och
rättelsedetaljer samt för särskilda utredningar m. m. för vinnande av kompetens
för högre befattningar inom verket. De hade sålunda bland annat fått
deltaga i sjömätningsarbete, utredningar örn flygfotogrammetriens användning
vid framställning av grundmaterial för sjökort m. m. Enligt en uppgjord
plan för verkets organisation hade verkets avsikt varit, att dessa aspiranter
efter vunnen kompetens skulle befordras till kartografer och övertaga den
omedelbara ledningen av förenämnda två detaljer. Som ett led i fullföljandet
av denna plan hade verket i sitt statförslag för budgetåret 1944/45 föreslagit
inrättande av en kartografbefattning i lönegrad Eo 21. Detta förslag hade
godkänts av Kungl. Maj:t. Sedan riksdagen emellertid beslutat låta avgörandet
av denna fråga bliva beroende av organisationsnämndens undersökning av
personalförhållandena i verket, hade båda nämnda aspiranter numera lämnat
sin anställning vid sjökarteverket.

Organisationsnämnden hade, enligt vad nämnden vidare anfört, funnit det
möjligt att frigöra den vid verket anställde kartografen från en avsevärd del
enklare arbetsuppgifter, varigenom han skulle kunna anförtros föreståndarskapet
för de till en gemensam detalj sammanslagna rättelse- och reproduktionsdetaljerna.
Originalritningsdetaljen borde lyda direkt under avdelningsföreståndaren,
som under sig för utövande av det omedelbara förmanskapet
för detaljen skulle ha en av de mera erfarna av ritarepersonalen. Denne, ritare
borde på grund av sitt förmanskap placeras i lönegrad A 17 såsom förste ritare,
liksom förhållandet vore på den nuvarande rättelsedetaljen.

Organisationsnämnden har emellertid funnit det lämpligt, att sjökortsavdelningen
har tillgång till en kvalificerad arbetskraft, som i egenskap av
assistent till avdelningsföreståndaren, obunden av löpande arbete, kan mera

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

odelat ägna sig åt särskilda utredningar rörande den utveckling som äger rum
i fråga örn kartframställning, reproduktionsteknik m. m. Nämnden kar därför
föreslagit inrättande av en befattning såsom kartograf i lönegrad Eo 21, vilken
borde placeras såsom assistent till föreståndaren för sjökortsavdelningen ock
icke belastas med förmanskap för någon av avdelningens detaljer. Nämnden
kar kärom närmare anfört följande.

Avdelnings- ock detalj föreståndarna skola ock böra i första kand kandkava
ledningen ock planeringen av arbetet inom avdelningen ock dess detaljer, så
att det sker på mest eflektiva sätt, utöva kontroll ock granskning av arbetena
samt i övrigt svara för att bästa ock mest ekonomiska utbyte av nedlagt arbete
erkålles. Det torde därför bliva svårt för dem att vid sidan av sina uppgifter
som arbetsledare ock arbetskontrolianter ägna tillräcklig tid åt erforuerliga
specialundersökningar. Organisationsnämnden vill i detta avseende endast
nämna ett par områden, rörande vilka fortsatta undersökningar uppgivits vara
erforderliga, nämligen flygfotogrammetriens användning för underlättande av
uppgörandet av mätningskartor ock grundkartor samt den i Finland praktiserade
litografiska metoden för reproduktion av sjökort. Framgångsrika försök
i dessa avseenden ka gjorts inom verket, men ytterligare rön ka förklarats
erforderliga för att man skall kunna övergå till desamma i större utsträckning.
Vad fotogrammetrien beträffar användes den som hjälpmedel vid kartframställning,
förutom i sjökar te verket, även vid rikets allmänna kartverk
ock vid försvarsstabens fotoanstalt, ock sjökarteverket kan givetvis därifrån få
det vetenskapliga biträde, som erfordras för tillgodoseende av dess problem
i allmänhet på detta område. Inom sjökarteverket bör dock finnas någon
representant, som blir sakkunnig i de hänseenden, som äro säregna för verkets
arbetsuppgifter.

Sjömätningsavdelningen, under en från flottan kommenderad officer såsom
föreståndare, är uppdelad i fyra detaljer, nämligen allmänna sjömätningsdetaljen,
materieldetaljen, militära sjökortsdetaljen ock marindetaljen. Avdelningsföreståndaren
kar tidigare utnyttjats såsom fartygschef under mätningssäsongen.

Allmänna sjömätningsdetaljen förestås av en från flottan kommenderad
officer med ett tilläggsarvode av 600 kronor. A detaljen tjänstgöra vidare en
radiotelegrafist ock en tillfälligt anställd instrumentmakare. Detaljen kar
ledningen av sjömätningarna under mätningssäsongen samt förbereder under
övriga delar av året mätningsarbetet. Den från flottan kommenderade sjöofficeren
utnyttjas under mätningssäsongen såsom fartygschef.

Materieldetaljen, vilken handkar sjökarteverkets omfattande materiel, förestås
av en ingenjör i lönegrad A 21. I övrigt tjänstgöra å detaljen uppbördsmän
för verkets sjömätningsmateriel m. m. samt viss kollektivanställd arbetarpersonal.

Militära sjökortsdetaljen kar till huvuduppgift att utarbeta ock komplettera
militärsjökorten samt förestås av en militärkartograf i lönegrad A 21. Å
detaljen tjänstgör vidare ett antal ritare, gravörer m. fl.

Marindetaljen slutligen utgöres av en från flottan såsom marinassistent
kommenderad officer, vilken bland annat har till uppgift att handhava plan -

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

läggningen av de militära sjömätningarna. Under mätningssäsongen är marinassistenten
i regel chef på ett sjömätningsfartyg.

Organisationsnämnden har framhållit, att avdelningsföreståndarens tjänstgöring
såsom fartygschef givetvis inkräktat på hans uppgifter såsom föreståndare
för avdelningen i vad avsåge planering av arbetena och inspektionsverksamhet
vid fältarbetena å de olika arbetsplatserna m. m. Enligt organisationsnämndens
mening borde avdelningsföreståndarens frigörande från fartygschefskap
vara till gagn för verksamheten.

Efter samråd med tillkallade sakkunniga har nämnden funnit, att avdelningen
i övrigt borde organiseras på två detaljer, nämligen allmänna sjömätningsdetaljen
och militära sjömätningsdetaljen. Den nuvarande materieldetaljen
skulle skiljas från sjömätningsavdelningen och som en särskild avdelning
sortera direkt under verkschefen.

Den fasta personalen å allmänna sjömätningsdetaljen skulle enligt förslaget
utgöras av en kommenderad officer, vilken skulle vara sjökommenderad
under sommarhalvåret. Utöver den officer, som skulle helårsvis tjänstgöra vid
allmänna sjömätningsdetaljen, borde till detaljen höra en instrumentuppbördsman
(materielförvaltare) för handhavandet och vården av avdelningens instrument
samt en instrumentmakare. Den förstnämnde funnes redan anställd vid
verket i lönegrad Eo 12 med tilläggsarvode av 200 kronor per år. Han borde nu
placeras i Eo 15. Den senare hade varit tillfälligt anställd. Den dyrbara instrumentuppsättningen
(ekolod, radio och övriga instrument) syntes kräva sin
särskilda översyn och vård. Denna hade tidigare i avsevärd utsträckning måst
utföras vid örlogsvarvet eller vid civila verkstäder. Under sommarmånaderna
skulle ifrågavarande två personer vara sjökommenderade samt tjänstgöra å två
av verkets radiopejlstationer och i övrigt utföra erforderliga reparationer
av instrumenteringen å mätningsfartyg och båtar. Att dessa reparationer
kunde ske skyndsamt och av personer, som vore förtrogna med materielen,
vore av stor ekonomisk betydelse ur den synpunkten, att mätningsarbetena
och därmed sysselsatta fartyg och personal kunde bliva avsevärt fördröjda.
örn de skulle vänta på främmande reparatörer. Till instrumentmakaren borde
utgå arvode motsvarande lön i lönegrad Eo 10. Denna löneställning beräknades
ungefärligen motsvara tidigare utbetald ersättning för tillfälligt arbete
och av firmor utförd service.

Till militära sjökortsdetaljen har militärassistenten ansetts böra överföras.
Dennes och militärkartografens arbetsområden hörde nära samman och
grepe ofta in i varandra. Genom en sammanslagning av de nuvarande två
detaljerna (militära sjökortsdetaljen och marindetaljen) syntes ett mera ekonomiskt
utnyttjande av arbetskraften och en rationellare arbetsfördelning
kunna äga rum. För att militärkartografen skulle kunna frigöras från mindre
kvalificerat arbete borde för vården av det militära arkivet anställas en pensionerad
underofficer i lönegrad Eo 15, vilken eventuellt skulle kunna övertaga
vården även av det allmänna arkivet.

Såsom nyss anförts har nämnden föreslagit, att den för närvarande under
sjömätningsavdelningen anordnade materieldetaljen skulle utbrytas därur och

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 24

370 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bilda en direkt under verkschefen lydande avdelning, tekniska avdelningen.
Med stöd av en genom särskild sakkunnig verkställd utredning har nämnden
föreslagit, att den på materieldetaljen tjänstgörande personalen förstärkes
med en uppbördsmaskinist i lönegrad Eo 15 och en motorskötare med anställning
enligt kollektivavtal. Med det ansvar, som skulle åvila den nya avdelningen,
syntes avdelningschefens placering i lönegrad A 24 möjligen vara
motiverad. Med en sådan förändring syntes dock böra anstå, till dess avdelningen
blivit färdigorganiserad och man finge visshet örn lönsamheten av att
verket i större omfattning än för närvarande utförde reparationsarbeten m. m.
i egen regi. En uppbördsmannabefattning, vilken för närvarande uppehölles
av en underofficer med tilläggsarvode örn 300 kronor per år, borde placeras
i Eo 15.

I den av nämnden åberopade utredningen ha förutsatts vissa örn- och tillbyggnadsarbeten.
Härom torde få hänvisas till det följande.

Under instrumentkontrollavdélningen, vilken förestås av en förste aktuarie
i lönegrad A 26, lyda sjökarteverkets kontrollstationer i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Sundsvall och Kalmar. Föreståndarna för de tre förstnämnda åtnjuta
lön enligt lönegrad Eo 21, medan föreståndarna i Sundsvall och Kalmar erhålla
arvode med 1 400 kronor respektive 450 kronor per åi.

Organisationsnämnden har föreslagit sammanslagning av instrumentkontrollavdelningen
med avdelningen för nautiska publikationer. Beträffande
skälen härtill torde få hänvisas till det följande.

Å jordmagnetiska avdelningen, vilken förestås av en förste aktuarie i lönegrad
A 26, finnas bland annat placerade till tjänstgöring en assistent i A 21
och ett med anlitande av sjökarteverkets anslag till mätnings- och rekognosceringsverksamhet
avlönat biträde vid jordmagnetiska observatoriet å Lovö med
ett arvode av 300 kronor per månad. Jordmagnetiska avdelningens arbeten
bedrivas, förutom inom lokalerna i verksbyggnaden, i jordmagnetiska observatoriet
å Lovön samt vid fältmätningar under sommarmånaderna, då undersökningsfartyget
Kompass ställes till avdelningens förfogande.

Organisationsnämnden har framhållit, att avdelningen under nuvarande förhållanden
tillförts vissa nya arbetsuppgifter, som icke förutsetts vid avdelningens
organiserande, nämligen mätningar och missvisningsbestämningar för
flygvapnet och det civila flyget samt för artillerivapnet. Den framtida utvecklingen
på dessa områden syntes komma att ställa ökade krav pa avdelningen
i nu angivna avseenden. Nämnden hade funnit det vara befogat, att avdelningen
tillfördes skolad arbetskraftförstärkning för att dess observationer och
mätningsresultat snabbare skulle kunna bearbetas och publiceras. Då vidare
enligt uppgift från sj ökarte verket aktuarien å sjökortsavdelningens geodetiska
detalj behövde biträde med matematiska beräkningar m. m., föresloge nämnden,
att jordmagnetiska avdelningen tillfördes en amanuensbefattning, till
vars innehavare borde antagas en person med erforderlig vetenskaplig utbildning
i matematik och fysik. Denne skulle även biträda på geodetiska detaljen.
Befattningen borde, liksom i fråga om tidigare anställda kartografaspiranter,
till en början, förslagsvis under ett år, placeras i lönegrad Ex 16. Därefter

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 371

borde befattningen göras till extra ordinarie exempelvis i lönegrad Eo 18.
Befordran från amanuensbefattningen kunde, om arbetsuppgifterna bleve de
som här förutsatts, ske till assistentbefattningen å jordmagnetiska avdelningen,
aktuariebefattningen å geodetiska detaljen och förste aktuariebefattningen å
jordmagnetiska avdelningen. Genom en anordning som den föreslagna syntes
vid avdelningen nu använda arkivarbetare kunna undvaras.

Avdelningen för nautiska publikationer förestås av en tjänsteman i lönegrad
Eo 24. Å avdelningen äro vidare anställda bland annat två assistenter i Eo 21.
Avdelningen har till huvudsaklig uppgift att omhänderhava utgivandet av tidskriften
»Underrättelser för sjöfarande» och seglingsbeskrivningen »Svensk
lots» samt att ombesörja försäljningen av sjökarteverkets publikationer. Avdelningen
är uppdelad på tre detaljer.

Såsom i det föregående anmärkts har nämnden föreslagit, att den nuvarande
instrumentkontrollavdelningen skulle sammanslås med avdelningen för
nautiska publikationer. Den sammanslagna avdelningen skulle benämnas
nautiska avdelningen. Till stöd för förslaget ha åberopats vissa av nämnden
gjorda beräkningar rörande arbetsbelastningen på de olika avdelningarna —
beträffande vilka torde få hänvisas till handlingarna — samt önskemålet att
samordna den upplysningsverksamhet för sjöfarten, som för närvarande bedrives
å båda avdelningarna.

Nämnden har framhållit att, örn den nuvarande förste aktuarien och föreståndaren
för instrumentkontrollavdelningen utsåges till chef för den sammanslagna
avdelningen, hade denna tillgång till erforderlig vetenskaplig sakkunskap
i vad avsåge instrumentkontrollen och någon särskild assistent för
denna del av verksamheten borde icke erfordras. Om en ökad nautisk upplysningsverksamhet
funnes nödvändig — i denna fråga hade nämnden icke
kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning — skulle däremot en nautisk
assistent erfordras. Denne borde i så fall icke göras till detaljföreståndare
utan fungera såsom avdelningsföreståndarens assistent med nautiska frågor
s°m huvuduppgift och i övrigt biträda på avdelningens olika detaljer.

Den nautiska avdelningens arbetsuppgifter borde uppdelas på tre detaljer,
instrumentkontrolldetaljen, redaktionen för »Underrättelser för sjöfarande»
och redaktionen för »Svensk lots». Den förstnämnda detaljen borde, så länge
förenämnda förste aktuarie kvarstode i tjänst, förestås av denne. Övriga två
detaljer skulle vardera förestås av en assistent. Å redaktionen för »Underrättelser
för sjöfarande» borde finnas ett redaktionsbiträde som även såvitt
möjligt skulle biträda å övriga detaljer. I övrigt erforderlig biträdeshjälp
borde tillhandahållas av expeditionen, till vilken försäljningsbokföringen borde
överflyttas.

Därest behov av utvidgad nautisk upplysningsverksamhet visades föreligga,
hade organisationsnämnden intet att erinra mot att avdelningen, vid nuvarande
föreståndarens för avdelningen för nautiska publikationer avgång med pension
år 1945, tillfördes en assistenttjänst, som besattes med en nautiker. Till dess
erfarenhet vunnits rörande avdelningens lämpliga organisation, syntes tjänsten
böra göras till arvodestjänst, varvid löneförmånerna borde motsvara lönen
vid lönegrad Eo 21 jämte rörligt tillägg och kristillägg.

372 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Sjökarteverkets expedition förestås av en redogörare på övergångsstat i
lönegrad A18. Enligt gällande personalförteckning skall, så länge denne
kvarstår i tjänst, en kassörsbefattning i A17 hållas vakant. Personalen i
övrigt utgöres av en kontorist i Eo 9, ett kanslibiträde i A 7, ett kanslibiträde
i Eo 7, en expeditionsvakt i A 6 och en expeditionsvakt i Eo 5.

Organisationsnämnden har erinrat om att sjökarteverket sedan den 1 juli 194o
bildade egen huvudförvaltning och sålunda i förvaltningshänseende vore helt
skilt från marinen. Sjömätningsfartygens och kontrollstationernas ekonomiska
verksamhet vore direkt underställd sjökarteverkets förvaltning. Göromålen
å expeditionen hade under senare år successivt effektiviserats och förenklats.
Ytterligare åtgärder i detta avseende vore dock möjliga. Efter samråd med
redogöraren hade sålunda förslag framförts rörande förenkling av reskontra-,
kassa- och förrådsbokföringen. Även rekvisitionssystemet, redovisningen av
upphandlingsärenden samt registreringen av handlingar kunde rationaliseras
och därigenom viss tidsvinst ernås. Vissa åtgärder i dessa avseenden hade
redan vidtagits.

Nämnden har emellertid framhållit att, även om vissa arbetsförenklingsåtgärder
vore möjliga å expeditionen, viss personalförstärkning borde ske
för att arbetskraftsbehovet därstädes skulle bliva tillfredsställande. Arbetskraften
inom verket skulle kunna utnyttjas bättre, örn inom expeditionen anordnades
en maskinskrivningscentral. Genom av nämnden föreslagna rationaliseringsåtgärder
å vissa avdelningar samt överflyttning av vissa arbetsuppgif^gx*
från avdelningar till expeditionen skulle denna kunna tillföras
erforderlig biträdespersonal från avdelningarna. Därigenom skulle även kunna
vinnas minskat behov av tillfällig arbetskraft samt bortfallande av övertidsersättningar.
Expeditionen borde lämpligen benämnas ekonomikontoret. Den
å expeditionen befintliga redogörarbefattningen borde med hänsyn till ökat
ansvar och mera omfattande arbetsuppgifter ombildas till en kamrerarbefattning
i lönegrad A 22. Beträffande skälen härför har nämnden närmare anfört
följande. •

I och med att sjökar te verket från och med den 1 juli 1943 bildat egen
huvudförvaltning har en väsentlig förändring ägt rum i fråga örn de arbetsuppgifter,
som legat till grund för den av 1939 ars tjänsteförteckningssakkunniga
föreslagna och sedermera av statsmakterna beslutade nedflyttnmgen
av redogörarebefattningen från lönegrad A 18 till kassörsbefattning i lönegrad
A 17. Bland redogörarens nuvarande arbetsåligganden må, förutom utövande av
arbetsledningen å expeditionen, nämnas följande, nämligen kontroll- och
granskningsarbeten, som sammanhänga med honom åvilande redogörareansvar,
sålunda rörande redovisningen av till verkets förfogande för olika ändamål
ställda medel, av verkets inkomster av sjökortsförsäljning samt av inventarier
och materiel av olika slag. Han har att inför verkschefen föredraga ärenden
av ekonomisk och förvaltningsteknisk natur och att företaga utredningar i
dylika ärenden. I förvaltningsärendena delar redogöraren ansvaret med
verkschefen, såvida han icke reserverat sig mot av verkschefen fattat beslut
Han fungerar som sekreterare vid behandlingen av personalfrågor och vid
förhandlingar med personalorganisationer. Eedogöraren åligger aven visst
registreringsarbete, speciellt sakregistrering av viktigare ärenden studium av
utkommande författningssamlingar och dylikt för att hålla verkschefen a joul

Kungl. Marits yr oposition nr 170. 373

nied vad sorn rör sjökarteverkets arbetsområde. Vidare åvilar honom verkets
huvudbokföring och dispositionsbokföring samt uppgörandet av utgiftsstater
och därmed sammanhängande utredningsarbeten. Redogörare!! har vidare att
årligen anordna utbildningskurs för fartygsredogörarna och att under mätningssäsongen
inspektera dessas förvaltning ombord. Härför erfordras erfa1
enhet i icke blott civila utan även — enär huvuddelen av fartygspersonalen
är inlånad från flottan —- militära förvaltningsbestämmelser. Slutligen är
redogöraren sekreterare i sjökarte verkets styrelse, för vilken arbetsuppgift
särskilt arvode (300 kronor per år) åtnjutes. Därest den i det föregående föreslagna
överflyttningen av arbetsuppgifter till ekonomikontoret kommer till
stånd, komma ökade krav att ställas på redogöraren såsom arbetsledare.

Enligt en i nämndens utredning intagen sammanställning skulle ett genomförande
av nämndens samtliga förslag medföra en årlig kostnadsminskning
om i runt tal 29 000 kronor. Därjämte ha fyra av de sex arkivarbetare, som
arbetsmarknadskommissionen ställt till verkets förfogande, beräknats kunna
undvaras. Kostnaderna för dessa ha uppskattats till 15 600 kronor per år.
Därest nautiska avdelningen icke skulle behöva förstärkas med ytterligare en
assistentbefattning, har en ytterligare besparing av omkring 9 500 kronor beräknats
kunna uppnås.

Såsom av det föregående framgår har organisationsnämnden vid framläggande
av förslaget rörande tekniska avdelningens organisation förutsatt vissa
örn- och tillbyggnadsarbeten. Härom har nämnden närmare anfört i huvudsak
följande.

Möjligheterna för sjökarte verket att ekonomiskt utnyttja den tekniska avdelningens
(nuvarande materieldetaljens) personal berodde till väsentlig del
på att ändamålsenligt inredda och lämpligt belägna arbets- och förrådslokaler
ställdes till verkets förfogande. Det förslag, som den av nämnden tillkallade
sakkunnige framlagt i ifrågavarande avseende, hade närmare utretts, varefter
i en bilagd promemoria framlagts förslag till lösning av frågan
samt kalkyler över kostnaderna därför. Enligt detsamma skulle det s. k.
råseglarhuset å Skeppsholmen ställas till sjökarteverkets förfogande och
inredas för dess behov till arbets- och förrådslokaler. Kostnaden härför
hade beräknats uppgå till cirka 80 000 kronor. I gengäld skulle förmannen
en ny förrådsbyggnad uppföras på Skeppsholmen. Kostnaden
för denna byggnad beräknades till omkring 250 000 kronor. För förvaring
av sjökarteverkets båtar hade föreslagits skola uppföras en båthall å
galärvarvet, i vilken även skulle inredas servicelokal för motorer. Kostnaderna
härför uppginge enligt ett av marinen förordat alternativ till cirka 290 000
kronor.

o Därest sjökarteverket icke i fortsättningen kunde få disponera nuvarande
båthall för förvaring av småbåtar, måste denna förvaringsfråga enligt nämndens
mening lösas på annat sätt. Örn då båthall i allt fall skulle uppföras,
borde i densamma inredas en med viss mindre maskinutrustning försedd servicelokal
för motorer, så att motortransporter undvekes. Det syntes dock
nämnden som om en sådan båthall skulle kunna uppföras billigare än vad av
marinmvndigheterna beräknats.

Kunde icke, utan att nybyggnad för flottans förråd ägde rum, råseglarhuset
avstås till sjökarteverket i utbyte mot nu till verket upplåtna förrådslokaler
i det s. k. slupskjulet samt den flygelbyggnad till intendenturförrådet,
som avsetts skola ställas till verkets förfogande, ställde nämnden sig tveksam
till iörslaget i detta avseende med hänsyn till de höga kostnaderna för ny -

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

byggnaden. En sådan nybyggnad borde ej heller ske förrän ett klart program
för flottans förrådsbyggnadsfrågor på Skeppsholmen upplagts och godkänts
av statsmakterna. Under den korta tid, som stått till nämndens förfogande
för behandling av detta spörsmål, hade vidare utredning härav icke kunnat ske.

Då nämnden följaktligen icke kunde tillstyrka det i promemorian
framlagda förslaget i förefintligt skick, syntes för närvarande icke annan
möjlighet föreligga än att sjökarteverket, även örn förhållandena fortfarande
bleve synnerligen otillfredsställande, tills vidare behölle sina nuvarande förrådslokaler
i slupskjulet. Till arbetslokaler för reparation och översyn av
materiel m. m. skulle i så fall provisoriskt inredas den förenämnda flygelbyggnaden
till intendenturförrådet. Beräkning av kostnaderna härför förelåge
icke, men det hade uppgivits, att de icke skulle bliva mera betydande.
Viss mindre maskinell utrustning för ifrågavarande arbetslokaler syntes även
behöva anskaffas. Olägenheterna med transporterna av materiel m. m. från
fartyg och förråd till denna byggnad kunde i viss mån minskas genom planering
av transportarbetet.

Yttrande av chefen för sjökarteverket.

Den av organisationsnämnden föreslagna avdelningsindelningen har tillstyrkts
av chefen för sjökarteverket. Jämväl de av organisationsnämnden anförda
synpunkterna i fråga örn inrättande av ett ekonomikontor i stället för
den nuvarande expeditionen har verkschefen funnit i stort sett riktiga, ehuru
han ställt sig tveksam till den av nämnden föreslagna överflyttningen av vissa
arbetsuppgifter från verkets avdelningar. Verkschefen ifrågasatte, örn icke
den omorganiserade expeditionen borde benämnas kamrerarkontor.

Däremot har verkschefen icke ansett sig kunna tillstyrka sammanslagning
av de nuvarande reproduktions- och rättelsedetaljerna å sjökortsavdelningen
till en detalj under chefskap av kartografen. Härom har verkschefen anfört i
huvudsak följande.

Sammanslagningen hade motiverats med att nämnde kartograf skulle
kunna avlastas en icke oväsentlig del göromål. Verkschefen ansåge emellertid
icke möjligt eller lämpligt att i nämnvärd omfattning åstadkomma en dylik
avlastning. Det borde även observeras, att nuvarande indelning å detaljer
endast på försök tillämpats sedan år 1943 men att densamma, på grund av
att detaljchefer för originalritnings- och rättelsedetaljerna saknats, aldrig
kunnat tillämpas i avsedd utsträckning. Kartografen hade därför i realiteten
fungerat såsom avdelningsföreståndarens assistent även å sistnämnda detaljer
och dessutom utnyttjats såsom biträde vid diverse utredningar m. m. Dessa
förhållanden hade också varit en bidragande anledning till att sjökarteverket
lyckats utverka statsmakternas bifall till en förstärkning av den ledande personalen
å denna avdelning med två kartografaspiranter, vilka sedan planenligt
skulle befordras till kartografer. Det syntes därför icke tillrådligt att öka den
nuvarande kartografens arbete genom ifrågasatt sammanslagning av två
detaljer, förrän omnämnda nya kartografer uppförts å verkets stat och blivit
insatta i sina arbetsuppgifter. Härtill bomme att mycket viktiga försök sedan
ett par år påginge beträffande nya reproduktionsmetoder, vilka, till dess de
vore slutförda, i stor utsträckning krävde den nuvarande kartografens arbetstid.
Även av nämnden framförda synpunkter beträffande arbetsplanering i
tryckeri och lager borde närmare undersökas och komme att tills vidare ställa
ökade krav på ifrågavarande kartograf. Verkschefen ansåge för övrigt frågan
örn respektive detaljers ledande vara av förhållandevis underordnad betydelse

375

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

och av sådan art, att verksledningen härvidlag borde vara obunden att tid
efter annan göra de förändringar, som betingades av omständigheterna. Det
väsentliga vore att sjökarteverkets och särskilt sjökortsavdelningens behov
av kvalificerad (högskolebildad) arbetskraft bleve tillgodosett för att utnyttjas
för de uppgifter, där högre teoretisk och praktisk utbildning vore en ofrånkomlig
förutsättning.

Det vöre icke lämpligt att reservera detaljchefsbefattningar för ritare utan
annan utbildning än den praktiska skolning, som vunnits under tjänstgöring
vid verket. Erfarenheterna från de senaste två åren, då en dylik ritare tjänstgjort
såsom tjänsteförrättande detaljchef, hade även bestyrkt detta.

Beträffande behovet av nyssnämnda två kartografer har kartverkschefen
ytterligare anfört i huvudsak följande.

Den mycket snabba tekniska utvecklingen under de senaste decennierna
erfordrade med nödvändighet lämplig personal, icke blott för att följa denna
utveckling utan även för att utnyttja och omsätta densamma i lämpliga metoder
beträffande verkets ganska särartade verksamheter. Sålunda hade verket
under senaste femårsperiod så gott sig göra låtit nödgats att utföra ganska
omfattande försök beträffande radiopejling, fotogrammetri och reproduktionsteknik,
allt försök som avsett att rationalisera hittillsvarande arbetsmetoder
såväl beträffande tekniska förbättringar som förbilligande. Dessa försök
hade i hög grad försvårats och fördröjts på grund av de allvarliga brister,
som förefunnits beträffande högskolebildad personal. Samtidigt hade fordringarna
å verkets viktigaste arbetsprodukt, sjökorten, stegrats. Ett hjälpmedel
för att i vissa avseenden tillgodose dessa ökade krav funnes numera
i fotogrammetrien, vilket dock förutsatte tillgång å härför lämpad arbetskraft.
Den av organisationsnämnden föreslagne nye kartografen kunde icke medhinna
allt det arbete, för vilket högre kvalificerad arbetskraft nu saknades
och vilket under inga förhållanden kunde tilldelas personal utan högre utbildning.
Medan sålunda det kartografiska arbetet (exempelvis vid nyritning
av sjökort) tidigare kunnat tämligen tillfredsställande utföras av kommenderade
officerare, senare av civila ritare, förelåge numera ett ovillkorligt behov
av högre kvalificerad arbetskraft såväl vid kortens planläggning som för
fortgående granskning under utarbetandet.

Kartverkschefen ansåge sig därför sakna anledning att frångå sitt ursprungliga
förslag örn två nya kartografer, så mycket mer som erfarenheterna
sedan detta förslag gjordes väl bekräftat och ytterligare styrkt att detsamma
varit väl befogat. För nästa budgetår erfordrades dock endast den ene av
nämnda kartografer, avsedd för sjökortsavdelningen. Enligt verkets ursprungliga
förslag skulle även den andre kartografen placeras å sjökortsavdelningen.
Då det emellertid i ett verk med så fåtalig ledande personal syntes
olämpligt att fastlåsa denne tjänsteman vid viss avdelning och då han hade
många uppgifter att fylla såväl å sjökorts- som sjömätningsavdelningen,
ansåge verkschefen lämpligast att han tillfördes verket utan angivande av
avdelning.

Kartverkschefen har vidare framhållit, att behov förelåge av ökning av antalet
till verket kommenderade sjöofficerare från tre till fyra. Därest den av
verkschefen utöver organisationsnämndens förslag förordade kartograf befattningen
tillkomme, syntes man emellertid tills vidare kunna avstå från ökningen
av antalet sjöofficerare.

Med hänsyn till det ökade ansvar, som enligt organisationsnämndens för -

376 Kungl. May.ts proposition nr 170.

slag skulle tillkomma ingenjören å nuvarande materieldetaljen, borde enligt
verkschefens mening ingenjörens löneställning förbättras till lönegrad A 22.

Särskilt under de senare åren hade, enligt vad verkschefen vidare framhållit,
tydligt framträtt ett behov av förstärkning av den ledande personalen
inom det administrativa området. Såväl avdelningsföreståndarna som i synnerhet
verkschefen vore för närvarande så hårt belastade av administrativa
uppgifter, att det vore till förfång för deras egentliga verksamhet. Det av
nämnden föreslagna ekonomikontoret borde kunna fylla förefintliga uppgifter
beträffande verkets förvaltnings- och kamerala åligganden samt vissa andra
uppgifter av mera expeditionell natur. Men det funnes även ett stort antal
andra administrativa uppgifter, som icke lämpligen borde förläggas till viss
avdelning, sålunda ej heller till ekonomikontoret, och som nu till största
delen måste handläggas av chefen för sjökarteverket personligen. Verkets
ledande personal borde därför förstärkas med en förste byrasekreterare i
lägst 24:e lönegraden med uppgift att biträda verkschefen med administrativa
göromål med undantag av sådana av förvaltnings- eller kameral natur.

För handhavande av utländsk korrespondens samt såsom biträde åt verkschefen
med vissa sekreterargöromål borde vidare inrättas en kontoristbefattning.
Då erforderliga kvalifikationer icke borde sättas lägre än studentexamen
å nyspråkliga linjen och 1-årig kurs å handelsinstitut samt dessutom
goda språkkunskaper, kunde icke ifrågasättas lägre löneställning än lönegrad
9.

Verkschefen har understrukit vikten av att de i organisationsnämndens utredning
berörda örn- och tillbyggnadsarbetena för verkets båtmateriel snarast
komme till stånd i den utformning som föreslagits i förenämnda promemoria,
Den av nämnden föreslagna provisoriska lösningen med utnyttjande
av en flygelbyggnad vid arméns intendenturförråd å Skeppsholmen vore enligt
från marinförvaltningen inhämtade uppgifter icke möjlig.

Verkschefen har avstyrkt organisationsnämndens förslag med avseende å
reproduktionen av sjökort samt härutinnan närmare anfört följande.

Sjökortet borde enligt verkets förmenande icke betraktas såsom en handelsvara,
vid vars försäljning man sökte påtruga köparna den billigast möjliga
produkt, som de utan alltför stora protester ville godtaga. Snarare borde
det vara så, att ett sjökarteverk borde anse sig såsom den främste väktaren
av att här ifrågavarande arbetsprodukt, sjökortet, med tanke på säkerheten
till sjöss hölles å högsta möjliga kvalitetsnivå.

Sjökarteverket vore väl medvetet örn att nuvarande framställningsmetod
(koppartrycket) vore en i princip ålderdomlig och tidskrävande metod, men
ännu hade veterligt intet land uppfunnit någon annan metod, som i sig förenade
koppartryckets fördelar med snabbare framställning (billigare tryck).
Sjökarteverket hade dock under de senaste fyra åren experimenterat med och
även i praktiken prövat en ny metod, som måhända komme att bliva den
bästa, men det vore icke möjligt att ännu med bestämdhet yttra sig örn resultatet,
Det syntes även ganska tvivelaktigt om den teoretiska besparing,
som organisationsnämndens förslag skulle innebära, verkligen kunde vinnas
i praktiken.

Verkschefen har i denna fråga även hänvisat till ett antal från sjöfartssammanslutningar
inhämtade yttranden, vilka bifogats verkschefens yttrande.

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Styrelsens för sjökarteverket medelsäskanden

för budgetåret 1945/46.

Styrelsen för sjökarteverket kar i anslutning till sina medelsäskanden för
nästa budgetår även yttrat sig över huvuddragen i organisationsnämndens
förslag.

Styrelsen har tillstyrkt förslaget om sjökarteverkets organisation på fem
avdelningar. Det av nämnden föreslagna ekonomikontoret borde emellertid
benämnas kamrerarkontor. På sätt verkschefen anfört borde verkets arbetskrafter
förstärkas med en förste byråsekreterare, vilken borde placeras i 24:e
lönegraden. Däremot funne styrelsen icke alldeles nödvändigt att därjämte
anställa en högre kvalificerad kontorist; i detta hänseende finge ett kvinnligt
kanslibiträde anses tillräckligt.

I fråga örn de särskilda avdelningarna har styrelsen framhållit, att styrelsen
icke kunnat undgå att finna den ledande personalens lönegradsställning
otillfredsställande i jämförelse med läget i närmast motsvarande verk -—- ett
förhållande som måste utöva ett oförmånligt inflytande på rekryteringen till
sjökarteverket. Styrelsen hade fördenskull sett sig nödsakad att föreslå en
uppflyttning av vissa befattningar. Styrelsen ansåge, att verkschefen, nu i
lönegrad C 6, borde uppflyttas till lönegrad C 8 och att avdelningsföreståndama
borde tillerkännas byrådirektörs tjänsteställning i 28:e lönegraden.

Å sjökortsavdelningen syntes behovet av kvalificerad arbetskraft i ledande
ställning knappast i tillfyllestgörande grad tillgodosett med den assistent
(kartograf i Eo 21), som upptagits i organisationsnämndens förslag, utan
syntes förr eller senare bliva erforderligt att anställa ytterligare en kartograf.
I detta avseende hade styrelsen dock i anslutning till verkschefens förslag
ansett sig kunna avvakta utvecklingen och fördenskull i statförslaget
för nästkommande budgetår icke upptagit någon dylik befattning. Aktuariebefattningen
borde uppflyttas från lönegrad A 22 till A 24.

Organisationsnämndens förslag att sammanföra de nuvarande rättelse- och
reproduktionsdetaljerna under omedelbar ledning av den nuvarande reproduktionsdetaljens
chef har styrelsen funnit sig mot verkschefens bestämda
avstyrkande icke kunna förorda.

Vidkommande sjömätningsavdelningen har styrelsen, under åberopande av
sitt allmänna uttalande rörande behovet av förbättrade avlöningsförhållanden,
påyrkat uppflyttning av militärkartografen från 21 :a till 24:e lönegraden.
Mot förslaget att till militära sjömätningsdetaljen överflytta marinassistenten
vore i och för sig intet att erinra.

Vidkommande härefter den tilltänkta nautiska avdelningen — vars organisation
enligt organisationsnämndens förslag syntes styrelsen lämplig — har
styrelsen förutsatt, att en av assistenterna, i lönegrad Eo 21, skulle erhålla
ordinarie anställning i A 24 under benämningen redaktör. Till stöd härför
har anförts, att det å den nyorganiserade avdelningen bleve nödvändigt att
organisera arbetet så att redigeringen av tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»
handhades av ifrågavarande befattningshavare såsom ansvarig ut -

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

givare. Det ökade tjänsteansvar, som därigenom pålades honom, syntes berättiga
honom till den föreslagna löneställningen. Å avdelningen borde vidare
finnas två assistenter i 21 :a lönegraden, av vilka den ene borde erhålla
ordinarie anställning.

Behovet av ledande personal å den jordmagnetiska avdelningen har styrelsen
ansett bliva tillfredsställande tillgodosett, örn denna personal — i enlighet
med organisationsnämndens av verkschefen tillstyrkta förslag — ökades
med en amanuens. I likhet med verkschefen ansåge styrelsen, att amanuensen
efter två års provtjänstgöring som extra tjänsteman i lönegrad Ex 16
borde beredas extra ordinarie anställning i lönegrad Eo 21.

Yad styrelsen anfört rörande lönegradsplaceringen för den högre personalen
har styrelsen funnit i särskild mån äga tillämpning beträffande assistenten
å jordmagnetiska avdelningen, vilkens tjänsteställning vore helt otillfredsställande
i betraktande av de för denna befattning erforderliga meriterna
samt de med tjänsten förenade åliggandena. Befattningen borde enligt styrelsens
mening uppflyttas från nuvarande 21 :a till 24:e lönegraden och göras
ordinarie, i samband varmed benämningen borde ändras till förste aktuarie.

Den föreslagna organisationen av den nya tekniska avdelningen såsom ett
fristående organ direkt under chefen för sjökarteverket har styrelsen funnit
ändamålsenlig. Styrelsen ville emellertid framhålla, att det med hänsyn till
de omfattande och viktiga arbetsuppgifter som komme att åvila chefen för
denna avdelning ur ekonomisk synpunkt förr eller senare kunde befinnas
ofrånkomligt att besätta denna post med så kvalificerad arbetskraft, att den
av verkschefen föreslagna lönegraden (A 22) icke kunde vara tillfyllest.

Beträffande kamrerarkontoret har styrelsen framhållit, att de uppgifter,
som åvilade den nuvarande expeditionen, vore av sådan omfattning och beskaffenhet
att det — även om tillkomsten av en administrativ tjänsteman
inom verket kunde komma att medföra någon avlastning av göromålen å kamrerarkontoret
— syntes väl befogat att bekläda chefsposten med en kamrerare
i lönegrad A 22.

Styrelsen har funnit sig böra ansluta sig till verkschefens bestämda avstyrkande
av organisationsnämndens förslag till viss omläggning av reproduktionsförfarandet
vid framställning av sjökort med särskilt framhållande av de
vådor, som ur sjöfartens synpunkt måste anses vara förbundna med detta
projekt.

Styrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår förutsatt
vissa ytterligare jämkningar beträffande nu utgående avlöningar och
arvoden.

Sålunda har styrelsen — under åberopande av att proportionen mellan
ordinarie och icke-ordinarie tjänster vid sjökarteverket icke kunde anses tillfredsställande
— räknat med att vissa extra ordinarie befattningshavare skola
erhålla ordinarie anställning. Styrelsens förslag i detta avseende omfattar
befattningarna såsom kontrollstationsföreståndare i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt en assistent å nautiska avdelningen, samtliga i 21 :a lönegraden,
en tryckeriförman och en laborant i 15:e lönegraden, en koppar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 379

tryckare i 10:e lönegraden, ett ritbiträde och ett kanslibiträde i 7:e lönegraden
samt ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden.

Styrelsen har vidare räknat med att arvodet till kontrollstationsföreståndaren
i Kalmar skulle höjas från 450 kronor till 800 kronor samt att kontrollstationsföreståndaren
i Sundsvall, vilken för närvarande åtnjuter ett årligt
arvode av 1400 kronor jämte dyrtidstillägg, skulle erhålla extra ordinarie
anställning i lönegrad Eo 18. Till stöd för dessa förslag har åberopats svårigheten
att med nuvarande arvoden få befattningarna tillsatta med fullt kompetenta
sökande.

Enligt gällande bestämmelser utgår till en från flottan kommenderad officer
tilläggsarvode med 600 kronor. Styrelsen har räknat med två arvoden,
vartdera — med tillämpning av de av 1943 års arvodessakkunniga föreslagna
grunderna — örn 720 kronor.

Styrelsen har funnit uppflyttning av en kontoristbefattning i lönegrad Eo 9
till kansliskrivare i Eo 11 motiverad med hänsyn till med befattningen
följande ansvar och åligganden. För säkerställande av rekryteringen av gravörer
har styrelsen vidare räknat med ökning av antalet gravörelever från en
till två.

Slutligen har styrelsen föreslagit inrättande av ytterligare en expeditionsvaktsbefattning
samt av befattningar såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän
för tre tekniska biträden, som för närvarande äro arvodesanställda.

Chefen för sjökarteverket har anmält från styrelsens beslut avvikande mening
och därvid vidhållit sitt förslag om inrättande av en befattning i 9:e
lönegraden såsom sekreterarbiträde åt verkschefen.

På grundval av styrelsens förslag har medelsbehovet under sjökarteverkets
avlöningsanslag för nästa budgetår beräknats på följande sätt (inom parentes
angivas motsvarande belopp för innevarande budgetår).

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 285 000 (210 000)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .......................................... » 12 090 ( 13100)

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal...... » 158100 (179 300)

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän, förslagsvis .................. » 37 800 ( 37 800)

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... » 65 000 ( 56 400)

Summa kronor 557 990 (496 600)

eller avrundat 558 000 kronor.

Utlåtanden av övriga myndigheter.

Över styrelsens för sjökarteverket medelsäskanden samt organisationsnämndens
utredning jämte kartverkschefens däröver avgivna yttrande ha utlåtanden
infordrats från chefen för marinen, statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden.

Chefen för marinen har anslutit sig till vad styrelsen för sjökarteverket
anfört, varvid ytterligare understrukits önskvärdheten av att militärkartografen
uppflyttades från 21 :a till 24:e lönegraden. Militärkartografens arbete

380

Kungl. May.ts proposition nr 170.

vore av så viktig natur och förenat med så stort ansvar, att en löneförbättring
vore väl motiverad, ej minst av den anledningen, att det i framtiden
eljest kunde bliva förenat med stora svårigheter att besätta befattningen med
fullt kompetent och önskvärd person.

Beträffande reproduktionsmetoden vid framställning av sjökort har chefen
för marinen hänvisat till ett särskilt yttrande till kartverkschefen, vari anförts
följande.

Vid val av framställningsmetod bör i främsta rummet kortets tydlighet
och möjlighet till åjourhållning vara utslagsgivande, framför allt i fråga örn
kort för navigering i inre svenska farvatten med dess i regel söndersplittrade
skärgårdsområden. De ekonomiska synpunkterna måste komma i andra rummet.
Det är nämligen för varje navigatör uppenbart, att den minsta brist i
ovannämnt hänseende kan ha allvarliga konsekvenser, såväl för landets sjöfart
och den därav i hög grad beroende försörjningen som för krigsberedskapen.

Med hänsyn härtill är det nödvändigt, att sjökorten framdeles liksom tidigare
i regel framställas enligt koppartrycks- eller fotolitografiska metoderna,
vilka torde vara de enda nu kända metoder, som enligt marinchefens åsikt
helt fylla kraven på ovan anförda egenskaper.

Den s. k. övertrycksmetoden bör alltjämt endast komma till användning
som en ren nödfallsåtgärd, när det erfordras att på mycket kort tid framställa
en massupplaga av sjökort för marinens behov, t. ex. vid mobilisering. Sådana
kort måste emellertid sedermera så snart omständigheterna medgiva ersättas
med ordinarie sjökort.

Statskontoret har framhållit, att lämpligheten av den föreslagna nya organisationen
i stort sett undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket
ville därför inskränka sig till att framlägga vissa allmänna synpunkter
ävensom beröra några spörsmål av mera principiell betydelse.

Organisationsnämnden hade uttalat, att den till grund för de gjorda undersökningarna
endast lagt det allmänna kravet, att den personal, de hjälpmedel
och de anslag, som enligt nuvarande förutsättningar för arbetets bedrivande
ställdes till sjökar te verkets förfogande, skulle bliva så använda, att
resultatet av verksamheten bleve så effektivt som möjligt. Det borde emellertid
få förutsättas, att ett huvudsyfte med den anbefallda undersökningen
varit att så vitt möjligt förenkla och förbilliga den nuvarande verksamheten.
Ur besparingssynpunkt måste emellertid undersökningsresultatet betecknas
som skäligen blygsamt. Sjökarteverkets utgiftsstat för budgetåret 1944/45
uppginge till sammanlagt 1 226 600 kronor, varav till avlöningar 496 600 kronor.
Den föreslagna omorganisationen beräknades medföra en årlig kostnadsminskning
på i runt tal 29 000 kronor, motsvarande cirka 2 % av utgiftssumman.
Även de sålunda angivna besparingarna förefölle att vara mycket
osäkra och delvis fiktiva. Körande den besparing å 10 000 kronor, som skulle
vinnas genom ändrad arbetsplanering och ändrade metoder för tryckning av
sjökort, finge statskontoret hänvisa dels till den kritik, som riktats mot förslaget
i denna del av chefen för sjökarteverket, dels till innehållet i en promemoria
av statskontorets tryckerikonsulent, i vilken denne avstyrkt ändring av
reproduktionsmetoden för sjökort innan bättre metoder utexperimenterats.

381

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

För egen del ville ämbetsverket tillägga, att det knappast syntes tillrådligt
att söka uppnå besparingar på bekostnad av sjökortens kvalitet. I betraktande
av de höga krav, som från sjöfartens sida måste ställas på sjökorten såsom
ett av de viktigaste hjälpmedlen vid navigeringen och de vådliga konsekvenser
ur säkerhetssynpunkt, som kunde uppkomma genom bristande tydlighet
hos dessa kort, måste statskontoret bestämt avstyrka tillämpandet av
nya reproduktionsmetoder, som ännu icke slutligt utprovats och godkänts av
fackmännen på tryckeriområdet och inom sjöfartsnäringen. Skulle nuvarande
försäljningspris på sjökort befinnas vara för lågt för täckande av framställningskostnaderna
enligt den dyrare koppartrycksmetoden, syntes en lämpligt
avpassad höjning av detta pris vara att föredraga. Då sjökortsproduktionen
syntes ligga vid ungefär 40 000 kort per år, skulle en prisökning med 25 öre
per kort tillföra sjökarteverket samma belopp som den beräknade kostnadsbesparingen
å 10 000 kronor utan att säkerhetskravet behövde eftersättas.

Statskontoret kunde för sin del icke finna tillräckliga skäl föreligga till
förändrad löneställning för redogörarbefattningen, som efter prövning av
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga nedflyttats från lönegrad A18 till
A 17. Att sjökarteverket sedan dess blivit huvudförvaltning kunde icke mera
påtagligt ha ändrat redogörarens arbetsuppgifter och ansvar. För de rent
administrativt-juridiska göromålen syntes han att döma av chefens för sjökarteverket
uttalanden icke ha större kvalifikationer. Någon förstärkning ur
arbetssynpunkt genom tjänstens uppflyttning till lönegrad A 22 syntes sålunda
icke kunna påräknas. Statskontoret ville för sin del föreslå, att behovet
av administrativt biträde åt verkschefen tillgodosåges genom höjning
med lämpligt belopp av anslagsposten till arvode åt sekreteraren hos sjökarteverkets
styrelse, varigenom möjlighet skulle beredas för deltidsanställning
av en juridiskt och administrativt skolad arbetskraft.

RiksräkensJcapsverket har framhållit, att ämbetsverket kommit till den uppfattningen,
att åtskilliga frågor borde ytterligare klarläggas, innan en mera
genomgripande organisationsförändring kunde övervägas. Med hänsyn härtill
syntes även frågan örn den kamerala organisationens slutgiltiga ordnande
böra tills vidare anstå. Då emellertid ett omedelbart behov förelåge att förstärka
den administrativa personalen, syntes för nästa budgetår medel böra
anvisas för avlönande av en tillfälligt anställd kvalificerad tjänsteman med
deltidstjänstgöring. Den nuvarande kassörsbefattningen i lönegrad A 17 borde
i så fall bibehållas såsom en befattning med huvudsakligen kamerala arbetsuppgifter.

Allmänna lönenämnden — som icke ansett sig kunna ingå på någon bedömning
av lämpligheten av en sammanslagning av de nuvarande rättelseoch
reproduktionsdetaljerna till en detalj eller av en omläggning av reproduktionen
av sjökort — har funnit organisationsnämndens förslag till organisation
med fem självständiga avdelningar jämte ett ekonomikontor lämpligt.
Huruvida det sistnämnda, på sätt sjökarteverket förordat, borde benämnas
kamrerarkontor, syntes bland annat böra bliva beroende av örn verket
erhölle en kamrerartjänst i stället för den nuvarande kassörstjänsten.

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Organisationsnämndens förslag, att å sjökortsavdelningen inrättades en
kartografbefattning i Eo 21, föranledde icke någon erinran från lönenämndens
sida. Nyanställd innehavare av befattningen syntes emellertid under
viss prövotid böra tilldelas lägre löneställning, till en början förslagsvis i
lönegrad Ex 16. På av organisationsnämnden anförda skäl tillstyrkte lönenämnden
föreslagen uppflyttning av en ritarebefattning från A 15 till A 17.

Beträffande sjömätningsavdelningen hade lönenämnden icke funnit tillräckligt
underlag för bedömningen av förslaget, att en befattning såsom radiotelegrafist,
uppbördsman för instrument m. m., skulle uppflyttas från Eo 12
till Eo 15. Befattningen syntes böra bibehållas i oförändrad lönegrad. Den
nya instrumentmakarbefattningen å allmänna sjömätningsdetaljen syntes böra
inrättas såsom extra ordinarie tjänst i Eo 10, varvid nyantagen innehavare av
befattningen under viss prövotid förutsattes skola avlönas medelst arvode
respektive såsom extra tjänsteman. Yad slutligen beträffade den föreslagna
arkivförvaltarbefattningen å militära sjömätningsdetaljen, funne lönenämnden
icke tillräckliga skäl att densamma placerades i högre lönegrad än Eo 12.
Lönenämnden ville härjämte ifrågasätta lämpligheten av att befattningen, på
sätt föreslagits, besattes med pensionerad flaggunderofficer.

Lönenämnden ansåge, att den förändrade ställning, som hädanefter skulle
tillkomma ingenjören i den nya tekniska avdelningen, borde taga sig uttryck
i förhöjd lönegradsplacering. Eör närvarande funne sig lönenämnden böra
föreslå, att lönegraden för ifrågavarande tjänst höjdes till A 22. Däcksupp
bördsmans- och uppbördsmaskinistbefattningarna å denna avdelning syntes
lönenämnden icke böra hänföras till högre lönegrad än Eo 12. De båda
maskinistbefattningarna (en i Eo 12, en med kollektivavtal) syntes tills vidare
böra bibehållas oförändrade. Lönenämnden ville emellertid beträffande tekniska
avdelningens personal ifrågasätta, örn tillräckliga skäl förelåge att, på
sätt föreslagits, bibehålla en liten grupp befattningshavare inom sjökarteverket
vid avlöning enligt kollektivavtal.

Med avseende å nautiska avdelningen ville lönenämnden anföra, att behovet
av en ny assistenttjänst synts lönenämnden knappast styrkt.

Amanuensen å jordmagnetiska avdelningen borde i enlighet med förslaget
till en början avlönas enligt lönegrad Ex 16. Om framdeles behov funnes föreligga
av fastställande av högre lönegradsplacering för ifrågavarande befattningshavare
än den högsta för amanuens i allmänhet gällande (Eo 18), borde
frågan örn ändrad tjänstebenämning tillika upptagas till övervägande.

Lönenämnden hade funnit sig icke böra motsätta sig en placering i lönegrad
A 20 av den nuvarande kassörstjänsten, under ändrad benämning av
kamrerarbefattning. Uppdraget såsom sekreterare i sjökarteverkets styrelse,
vilket för närvarande innehades av verkets nuvarande redogörare mot särskilt
arvode av 300 kronor för år, syntes på sätt i det följande förordades böra överflyttas
till en för fullgörande av sekreterargöromål m. m. särskilt anställd
person.

Organisationsnämnden hade förklarat, att den ansett sig i princip icke
böra ingå på frågor örn lönegradsplacering av tjänster i andra fall än där på

383

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 170.

grund av arbetsomläggning eller organisationsändring en förändring av arbetsuppgifterna
vid befattningarna motiverade ändring jämväl i lönegradshänseende.
Enligt lönenämndens mening borde emellertid övriga vid sjökarteverket
föreliggande lönegradsfrågor icke undanskjutas utan i förevarande
sammanhang underkastas närmare omprövning. Det syntes lönenämnden
nämligen fullt naturligt, att en granskning av ett ämbetsverks organisation,
sådan som organisationsnämnden nu företagit, medförde en omprövning jämväl
av vissa personalfrågor vid verket, vilka sedan någon tid varit aktuella
men som fått anstå i avvaktan på organisationsfrågans lösning eller av andra
skäl. Lönenämnden syftade härvid bland annat på frågan örn inrättande avordinarie
tjänster till ett antal, som någorlunda svarade mot fullgörandet av
verkets permanenta arbetsuppgifter. Aven frågan örn jämkning i vissa tjänsters
löneställning kunde härvid komma under omprövning. Lönenämnden ville
för sin del — med utgångspunkt från vad organisationsnämnden och sjökarteverket
i ärendet anfört — tillstyrka, att i huvudsaklig överensstämmelse med
sjökarteverkets förslag extra ordinarie befattningar överfördes till ordinarie
stat, dock att härvid även den å expeditionen förefintliga kontoristbefattningen
i Eo 9 syntes böra förändras till ordinarie tjänst i A 9 snarare än uppflyttas
till Eo 11. Beträffande vissa av verket eller från personalhåll föreslagna
lönegradsuppflyttningar av befattningar m. m. finge lönenämnden anföra,
att ställning härtill icke syntes kunna tagas utan en närmare undersökning
av förhållandena, vilken syntes böra ofördröjligen komma till stånd.
För närvarande inskränkte sig lönenämnden till att uttala, att löneställningen
för verkschefen syntes böra bibehållas oförändrad i avvaktan på eventuell
blivande översyn av gällande verkschefslöner samt att tillräckliga skäl
icke syntes föreligga att nu vidtaga förändring av förste aktuarietjänsterna i
A 26 till byrådirektörstjänster i A 28.

Med avseende å föreslaget överförande av vissa tjänster från arvodesanställning
till extra ordinarie befattningar finge lönenämnden anföra, att då
kontrollstationsföreståndaren i Sundsvall enligt vad av handlingarna framginge
icke hade full tjänstgöring, den såsom önskvärd betecknade förbättringen
i hans löneställning syntes böra åstadkommas genom höjning av arvodet
snarare än genom inrättandet av en extra ordinarie tjänst.

Sjökarteverkets extra ordinarie kanslibiträdestjänster syntes, på sätt i allmänhet
vore fallet inom den civila statsförvaltningen, böra, under förutsättning
att göromålens beskaffenhet motiverade kanslibiträdesställning, upptagas
i lönegrad Eo 7 och icke, såsom för närvarande skedde, i vissa fall i Eo 5.

Yad slutligen anginge av sjökarteverket föreslaget nyinrättande av en
förste byråsekreterartjänst i Eo 24 finge lönenämnden anföra, att lönenämnden
icke funnit det styrkt, att en dylik befattningshavare skulle erhålla full
sysselsättning. Lönenämnden kunde därför icke tillstyrka detta förslag. Behovet
av administrativt biträde åt chefen för sjökarteverket ävensom åt verkets
styrelse syntes lönenämnden i erforderlig utsträckning böra tillgodoses
på det sättet, att ett lämpligt avpassat arvode, högre än det nuvarande å 300
kronor, upptoges å sjökarteverkets stat, avsett såsom bisysslearvode åt någon

384

Kungl. May.ts proposition nr 170.

vid annat statligt verk anställd civil tjänsteman med administrativ erfarenhet.
Därest ytterligare biträde åt verkschefen ansåges erforderligt, bland annat
för handhavande av utländsk korrespondens, syntes härför böra beräknas ett
kanslibiträde i Eo 7.

Ledamoten av lönenämnden Joel Andersson har icke kunnat ansluta sig
till lönenämndens tillstyrkan av förslaget örn inrättande av en kamrerarbefattning.
Däremot tillstyrktes förslaget örn uppflyttning av befattningen såsom
radiotelegrafist vid sjömätningsavdelningen från 12:e till 15:e lönegraden, i
samband varmed det till denne befattningshavare utgående arvodet å 200
kronor borde indragas. Slutligen borde inrättas en befattning såsom förste
expeditionsvakt i lönegrad A 7.

Departements- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha de genom statens organisachefen.
tionsnämnd verkställda organisationsundersökningarna inom sj ökarte verket
utmynnat i förslag om ändringar i verkets inre organisation samt beträffande
vissa arbetsmetoder inom verket. Hithörande frågor torde icke i och för sig
påkalla prövning från riksdagens sida. Med hänsyn till riksdagens yttrande
vid prövning av sjökar te verkets anslagsbehov för innevarande budgetår har
jag dock ansett det erforderligt att i stora drag redogöra för de framlagda förslagen.
Redogörelsen har emellertid i huvudsak begränsats till sådana spörsmål,
som kunna anses vara av betydelse för bedömandet av olika befattningshavares
ansvar och arbetsuppgifter.

Organisationsnämnden har på grundval av organisationsundersökningarna
föreslagit vissa jämkningar i sjökarteverkets personalorganisation. Nämnden
har dock icke ansett sig böra ingå på frågor örn lönegradsplacering av tjänster
i andra fall än där på grund av arbetsomläggning eller organisationsändring
en förändring av arbetsuppgifterna vid befattningarna ansetts motivera ändring
jämväl i lönegradshänseende. I sina medelsäskanden för nästa budgetår
har emellertid styrelsen för sjökarteverket, i anslutning till vissa av verkets
chef framlagda förslag, hemställt örn en mera genomgripande lönereglering
för verkets högre personal, samtidigt som ett antal extra ordinarie befattningar
föreslagits skola uppföras på ordinarie stat.

För egen del är jag icke för närvarande beredd att tillstyrka den mera
allmänna lönereglering, som verkets styrelse föreslagit. Med hänsyn till omfattningen
av dessa lönefrågor synes det önskvärt, att innan förnyat förslag
i ämnet framlägges samtliga för verket aktuella lönefrågor göras till föremål
för en närmare undersökning i ett sammanhang. Det är min avsikt att föranstalta
örn en sådan undersökning. I avvaktan därpå upptager jag i det följande
till behandling frågor örn befattningshavares löneställning allenast i den
mån de kunna anses äga samband med de verkställda organisationsundersökningarna.
Detta torde emellertid icke böra utesluta, att extra ordinarie befattningar,
i den mån de enligt organisationsnämndens utredning äro för
verket erforderliga, i viss omfattning överföras på ordinarie stat.

Den av organisationsnämnden föreslagna avdelningsindelningen, vilken ej
mött erinran hos de hörda myndigheterna, kan jag förorda. Sjökarteverket

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bör alltså vara organiserat på fem avdelningar, nämligen sjökortsavdelningen,
sjömätningsavdelningen, tekniska avdelningen, nautiska avdelningen och jordmagnetiska
avdelningen. Förslaget innebär ingen utökning av avdelningarnas
nuvarande antal. Den tekniska avdelningen ingår visserligen för närvarande
såsom en materieldetalj i den nuvarande sjömätningsavdelningen, men å andra
sidan avses två nu befintliga avdelningar, instrumentkontrollavdelningen och
avdelningen för nautiska publikationer, skola sammanslås till en avdelning,
den nautiska. Den nuvarande expeditionen bör på sätt organisationsnämnden
föreslagit förstärkas med viss biträdespersonal från avdelningarna och samtidigt
erhålla något utökade arbetsuppgifter. Någon ändrad benämning finner
jag icke erforderlig.

Den av organisationsnämnden föreslagna organisationen av de olika avdelningarna
synes mig i stort sett ändamålsenlig. Självfallet bör det emellertid
vara verksledningen obetaget att inom ramen för den av statsmakterna fastställda
personalorganisationen vidtaga jämkningar i avdelningarnas organisation.
I viktigare frågor bör därvid samråd lämpligen sökas med organisationsnämnden.

Ehuru jag således anser, att det bör ankomma på verksledningen att besluta
örn avdelningarnas uppdelning i detaljer, synes frågan örn den inre organisationen
av sjökortsavdelningen här påkalla närmare behandling. Såsom av
den lämnade redogörelsen framgår har organisationsnämnden föreslagit, att
denna avdelning skall organiseras på tre detaljer, nämligen geodetiska
detaljen, originalritningsdetaljen samt rättelse- och reproduktionsdetaljen, den
sistnämnda bildad genom sammanslagning av två nu befintliga detaljer med
motsvarande uppgifter. Originalritningsdetaljen skulle, under närmaste förmanskap
av en förste ritare i lönegrad A 17, nu i lönegrad A 15, lyda direkt
under avdelningsföreståndaren, medan de övriga detaljerna skulle förestås av
en aktuarie respektive en kartograf, båda för närvarande i lönegrad A 22. Såsom
assistent åt avdelningsföreståndaren för utförande av specialundersökningar
m. m. skulle anställas en kartograf i lönegrad Eo 21, vilken icke borde
belastas med förmanskap för någon av avdelningens detaljer.

Organisationsnämndens förslag har mött invändningar från verksledningen,
vilken avstyrkt förslaget om sammanslagning av rättelse- och reproduktionsdetaljerna.
Chefen för sjökarteverket har vidare framhållit, att det icke voro
lämpligt att använda ritare i detaljchefsbefattningar samt att — såsom tidigare
planerats — två nya kartografbefattningar borde tillkomma för det mera
kvalificerade arbetet på avdelningen, ehuru allenast den ena erfordrades
under nästa budgetår.

För egen del vill jag i denna fråga erinra, att avdelningens organisation bör
utformas så att personal med högre utbildning kan i görligaste mån utnyttjas
för kvalificerat arbete. Den bör sålunda icke belastas med arbetsuppgifter,
som lämpligen kunna fullgöras av befattningshavare med lägre utbildning.
Enär den av organisationsnämnden föreslagna organisationen ur dessa synpunkter
synes lämplig, anser jag mig kunna lägga densamma till grund för
beräkningen av personalbehovet. Jag tillstyrker därför, att en av befatt Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 25

386

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

ningarna såsom ritare i lönegrad A15 uppflyttas i lönegrad A 17 samt att
en ny kartografbefattning i lönegrad Eo 21 inrättas. Före anställning i sistnämnda
lönegrad bör på sätt kartverkschefen framhållit krävas provtjänstgöring
i lönegrad Ex 16 i två år. Jag förutsätter, att den nye kartografen i mån
av behov utnyttjas jämväl å sjömätningsavdelningen. Avvikelser från organisationsnämndens
förslag rörande sjökortsavdelningens organisation böra göras
allenast i den mån de befinnas kunna genomföras utan ytterligare ökning av
avdelningens personal. Jag räknar således med att avdelningens behov av
arbetskraft skall kunna tillgodoses utan att, som verkschefen påyrkat, ytterligare
en kartografbefattning inrättas.

De av organisationsnämnden föreslagna rationaliseringsåtgärderna inom
sjökortsavdelningen böra i görligaste mån genomföras. Av betydelse synes
därvid vara, att reproduktionen av sjökort örn möjligt sker efter sådana metoder
och med sådan planläggning, att den därmed sysselsatta personalen kan
givas full sysselsättning under hela året. Jag förutsätter, att verksledningen
ägnar särskild uppmärksamhet åt denna fråga. De av organisationsnämnden
framlagda förslagen, bland annat örn ökad användning av litografisk! tryck,
synas därvid böra av verksledningen ytterligare övervägas.

Mot organisationsnämndens förslag rörande organisationen av sjömätningsavdelningen
synes i huvudsak intet vara att erinra. I anledning av vad lönenämnden
anfört synes emellertid befattningen såsom radiotelegrafist med
bibehållande av med befattningen förenat uppbördsmannaarvode örn 200 kronor
—- fortfarande böra hänföras till lönegrad Eo 12. Den föreslagna nya befattningen
såsom instrumentmakare torde böra uppföras i lönegrad Eo 10.
Såsom organisationsnämnden föreslagit lärer vidare böra inrättas en befattning
för vården av sjökarteverkets arkiv. Jag kan dock tills vidare icke tillstyrka
högre löneställning för denne befattningshavare än lönegrad Eo 11.
Såsom under punkt 1 anförts bör antalet tilläggsarvoden till från flottan kommenderade
kompaniofficerare ökas till två, vartdera örn 720 kronor.

Mot organisationen av den tekniska avdelningen synes i och för sig intet
vara att erinra. Den förstärkning av den nuvarande materieldetaljens personalorganisation,
som förslaget innebär, synes emellertid böra äga rum allenast
i den mån lämpliga servicelokaler kunna anordnas. Styrelsen för sjökarteverket
har i sådant syfte hemställt örn anvisande av medel för påbörjande av
det i organisationsnämndens utredning berörda förslaget till vissa örn- och
tillbyggnadsarbeten å Skeppsholmen och Stockholms örlogsvarv. Då emellertid
de beräknade kostnaderna, 620 000 kronor exklusive utgifter för maskinutrustning
m. m., synas alltför höga, kan jag icke för närvarande tillstyrka,
att medel beräknas för angivna ändamål. Förslaget synes böra överarbetas i
syfte att i görligaste mån nedbringa kostnaderna, Enär den av organisationsnämnden
föreslagna provisoriska lösningen av servicefrågan enligt kartverkschefens
yttrande icke är möjlig, måste man för nästa budgetår räkna med
samma servicemöjligheter som för närvarande. Vid sådant förhållande torde
materieldetaljens nuvarande organisation böra bibehållas med den jämkningen,
att detaljen såsom en teknisk avdelning direkt underställes verks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 387

chefen. I avvaktan på den i det föregående berörda utredningen rörande sjökarteverkets
lönefrågor kan jag icke tillstyrka, att för avdelningen avsedda
befattningar uppflyttas i högre lönegrad.

Den jordmagnetiska avdelningen synes i enlighet nied organisationsnämndens
förslag böra förstärkas nied en amanuens i lönegrad Ex 16, vilken i man
av behov även torde kunna biträda å andra avdelningar. Frågan om amanuensens
framtida löneställning bör upptagas i samband med utredningen rörande
verkets lönefrågor i övrigt.

Den av organisationsnämnden föreslagna nautiska avdelningen synes böra
organiseras, då föreståndaren för den nuvarande avdelningen för nautiska
publikationer hösten 1945 avgår med pension. Då jag utgår från att den nuvarande
föreståndaren för instrumentkontrollavdelningen utses till föreståndare
för den nya avdelningen, synes särskild detaljchefsbefattning för instrumentkontrollen
icke erforderlig. Av nämndens utredning framgår, att arbetet
med publikationsverksamheten, därest denna bedrives i nuvarande omfattning
och försäljningsbokföringen överflyttas till expeditionen, bör kunna utföras
av två assistenter jämte ett redaktionsbiträde. För att den nautiska upplysningsverksamheten
skall kunna utvidgas i önskvärd omfattning har verksledningen
hemställt örn inrättande av ytterligare en assistenttjänst. Enär emellertid
sammanslagningen av instrumentkontrollavdelningen och avdelningen
för nautiska publikationer innebär en viss rationalisering och därigenom
torde bereda möjlighet till någon utvidgning av upplysningsverksamheten,
anser jag mig icke kunna tillstyrka den av verksledningen föreslagna
nya befattningen. Då jag i avvaktan på förenämnda undersökning
rörande sjökarteverkets lönefrågor icke kan taga ställning till verksledningens
förslag örn uppflyttning av en assistentbefattning i högre lönegrad,
beräknar jag behovet av personal inom avdelningen till en förste aktuarie, två
assistenter och ett kanslibiträde. Den nu befintliga befattningen i lönegrad
Eo 24 såsom föreståndare för avdelningen för nautiska publikationer — vilken
för närvarande uppehälles av en pensionerad officer med ett årligt arvode av
3 600 kronor — bör indragas vid nuvarande innehavarens avgång.

Sjökarteverket saknar för närvarande befattningshavare med utbildning för
mera kvalificerade administrativa uppgifter. Såsom av verkschefens yttrande
framgår ha dessa uppgifter därför i väsentlig omfattning kommit att åvila
verkschefen och avdelningsföreståndarna, med påföljd att dessas verksamhet
i övrigt torde ha lidit förfång. Jag anser mig därför böra tillstyrka det i vissa
utlåtanden framlagda förslaget om förstärkning av verkets personal med en
deltidstjänstgörande befattningshavare. För denne synes lämpligen böra beräknas
ett årligt arvode å högst 3 000 kronor. Jag förutsätter, att ifrågavarande
befattningshavare utan särskilt arvode skall tjänstgöra såsom sekreterare
i sjökarteverkets styrelse.

Organisationsnämndens förslag innebär, att den nuvarande expeditionen
tillföres vissa nya arbetsuppgifter och att för dessas fullgörande vissa befattningshavare
överföras från avdelningarna. Organisationsförslaget synes vara
ägnat att möjliggöra ett bättre utnyttjande av personalen, och jag tillstyrker

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

det därför i princip. Då emellertid den nya deltidsbefattningens inrättande
torde komma att inverka på redogörarens arbetsuppgifter, kan jag icke för
närvarande tillstyrka, att denne uppflyttas i högre lönegrad. I avvaktan på
närmare erfarenheter rörande den nya organisationen, vilken förutsatts skola
möjliggöra bättre utnyttjande av biträdespersonalen, kan jag icke heller förorda
anställande av ytterligare personal å expeditionen.

Såsom jag redan anfört torde vissa av sjökarteverkets extra ordinarie befattningar,
sedan nu genom organisationsnämndens undersökningar vunnits
säkrare hållpunkter för bedömandet av deras behövlighet, böra uppföras å
ordinarie stat. Jag tillstyrker därför, att en av assistenterna å nautiska avdelningen
i 21 :a lönegraden, en tryckeriförman och en laborant i 15:e lönegraden,
en koppartryckare i 10:e lönegraden, en kontorist i 9:e lönegraden, ett
ritbiträde och ett kanslibiträde i 7:e lönegraden samt ett kontorsbiträde i 4:e
lönegraden erhålla ordinarie anställning. Vad särskilt angår angivna befattningshavare
å tryckeriet torde dessa komma att bliva erforderliga, även örn,
på sätt organisationsnämnden föreslagit, litografisk reproduktion av sjökort
befinnes kunna användas i större omfattning. Jag kan däremot icke för närvarande
tillstyrka, att befattningarna såsom kontrollstationsföreståndare i Stockholm,
Göteborg och Malmö uppföras å ordinarie stat.

Verksledningen har föreslagit, att kontrollstationsförestandaren i Sundsvall,
vilken för närvarande åtnjuter ett årligt arvode av 1 400 kronor jämte
dyrtidstillägg, skulle erhålla extra ordinarie anställning i lönegrad Eo 18. På
av lönenämnden anfört skäl synes emellertid arvodet i stället böra höjas,, förslagsvis
till 2 400 kronor. Jämväl en höjning av arvodet till kontrollstationsföreståndaren
i Kalmar, 450 kronor, synes erforderlig, örn kompetent innehavare
av befattningen skall kunna erhållas. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande
arvode höjes till 720 kronor.

Mot ökningen av antalet gravörelever har jag intet att erinra. Däremot
kan jag icke tillstyrka inrättande av ytterligare en expeditionsvaktsbefattning.
Såsom av handlingarna framgår kunna nämligen vissa av organisationsnämnden
föreslagna rationaliseringsåtgärder beräknas medföra ett bättre utnyttjande
av den nuvarande vaktpersonalen. I avvaktan på förenämnda utredning
rörande verkets lönefrågor torde de tekniska biträdena böra behållas
med nuvarande anställningsform.

Den å sjökarteverkets avlöningsstat uppförda anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän kan med hänsyn till vad i det föregående anförts
beräknas till 250 000 kronor (nu 210 000 kronor). Till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräknar jag 17 910 kronor (nu 13 100
kronor).

Medelsbehovet till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kan uppskattas
till 146 000 kronor (nu 179 300 kronor). Till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän beräknar jag oförändrat 37 800
kronor. Då medelsbehovet till rörligt tillägg kan uppskattas till 59 290 kronor,
skulle det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgöra (250 000 +
17 910 + 146 000 + 37 800 + 59 290 =) 511 000 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 14 400 kronor.

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Av anslagshöjningen belöpa omkring 3 000 kronor på merkostnader i anledning
av att ett antal extra ordinarie befattningar föreslagits skola uppföras
å ordinarie stat. En merkostnad örn cirka 4 500 kronor för anställande av en
instrumentmakare motsvaras av en minskning av medelsbehovet under anslaget
till mätnings- och rekognosceringsverksamhet med 5 000 kronor. En
merkostnad av 2 700 kronor vållas genom anställandet av administrativt biträde.
Merkostnaderna för nya extra ordinarie befattningar överstiga med omkring
9 000 kronor kostnadsminskningar genom indragning av andra befattningar.
Återstoden av anslagshöjningen belöper med inemot 2 000 kronor på
den föreslagna höjningen av vissa arvoden samt i övrigt på löneklassuppflyttningar
m. m.

Av det föregående framgår, att de av organisationsnämnden beräknade besparingarna
med avseende å materielens underhåll åtminstone icke för närvarande
kunna paräknas. Vid sådant förhållande kommer den nyss angivna anslagshöjningen
icke — frånsett eventuella besparingar genom rationaliseringar
med avseende å sjöko risproduktionen samt en mindre minskning av medelsbehovet
under anslaget till mätnings- och rekognosceringsverksamhet —
att motsvaras av kostnadsminskningar under andra anslag. Då jag det
oaktat i huvudsak tillstyrker organisationsnämndens organisationsförslag,
föranledes detta bland annat därav, att dess genomförande torde kunna möjliggöra
ett bättre utnyttjande av verkets personal. Därigenom torde kunna undvikas
vissa utökningar av personalen, sorn eljest skulle ha visat sig erforderliga.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels fastställa följande personalförteckning för sj ökarte verket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat

1 överdirektör ......................................................... C 6

3 förste aktuarier ................................................... A 26

1 aktuarie ............................................................ A 22

1 kartograf ............................................................ A 22

1 ingenjör ............................................................ A 21

1 militärkartograf ................................................... A 21

1 assistent å jordmagnetiska avdelningen .................. A 21

1 assistent å nautiska avdelningen1 ........................... A 21

1 kassör2 ............................................................... A 17

2 förste ritare ......................................................... A 17

1 förste gravör ...................................................... A17

7 ritare .................................................................. A 15

5 gravörer ............................................................ A15

1 tryckeriförman ................................................... A15

1 laborant ............................................................ A15

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Befattning Lönegrad

1 koppartryckare ................................................... A10

1 kontorist ............................................................ A 9

3 ritbiträden ......................................................... A 7

2 kanslibiträden ...................................................... A 7

1 expeditionsvakt ................................................... A 6

1 kontorsbiträde...................................................... A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 redogörare ......................................................... A18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 föreståndare för avdelningen för nautiska publikationer3
............................................................... Eo 24

1 assistent å nautiska avdelningen1 ........................... Eo 21

1 kartograf ......................................................... Eo 21

3 kontrollstationsföreståndare (i Stockholm, Göteborg

och Malmö) ...................................................... Eo 21

1 Intill dess denna avdelning organiserats: avdelningen för nautiska

publikationer.

2 Befattningen må icke tillsättas utan Kungl. Maurts tillstånd.

3 Befattningen må icke återbesättas.

dels godkänna följande avlöningsstat för sjökarteverket, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................... kronor 250 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t ....................................... » 17 910

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 146 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän, förslagsvis ............... » 37 800

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 59 290

Summa kronor 511 000

dels ock till Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 511 000 kronor.

[22.] Sjökarteverket: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 164 500

> 1943/44 ......................................:....... » 169 000

> 1944/45 .............................................. » 240 000

» 1945/46 (styrelsens för sjökarteverket förslag)...... » 245 375

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 245 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen)
...................................................... * 205 ooo

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 391

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för
detta budgetår, s. 159, intagen omkostnadsstat.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 138) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Sjökarteverket: Omkostnader för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag
av 240 000 kronor. Denna anslagsfråga synes nu böra upptagas till behandling.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket
biträtt en av verkets chef framlagd anslagsberäkning, enligt vilken medelsbehovet
under anslaget beräknats sålunda.

I anledning av vissa av organisationsnämnden framlagda förslag ha under
delposten till övriga expenser äskats 3 200 kronor för komplettering av kontorsutrustningen
och 6 175 kronor för ny lokaltelefonanläggning. Det förra
beloppet avser anskaffning av två skrivbord, två skrivmaskinsbord, en telefon-
och förvaringshylla, fyra stolar, en skrivmaskin, en additionsmaskin och
en adresseringsmaskin.

Från delposten till sjökort och andra publikationer, för innevarande budgetår
58 000 kronor, har, enligt vad verkschefen framhållit, bestritts avlöning
enligt kollektivavtal till bland annat ett tryckeribiträde, som verkschefen föreslagit
skola erhålla extra ordinarie anställning såsom expeditionsvakt. Delposten
har med hänsyn härtill ansetts kunna minskas med 4 000 kronor.

I övrigt har icke ifrågasatts någon ändring i anslaget.

Medelsbehovet har i enlighet med det anförda beräknats till ett belopp,
som med (3 200 + 6 175 — 4 000=) 5 375 kronor överstiger det för innevarande
budgetår anvisade anslaget.

Den anskaffning av möbler och kontorsmaskiner, för vilken sjökarteverkets Departementsstyrelse
i enlighet med organisationsnämndens förslag äskat medel, avses för chefen.
beredande av bättre arbetsmöjligheter inom verket. Då anskaffningen torde
vara på lång sikt ekonomiskt motiverad, tillstyrker jag, att medel anvisas för
ändamålet. Av organisationsnämndens utredning framgår, att sjökarteverkets
nuvarande lokaltelefonanläggning är mycket bristfällig och ofta ur funktion.

Jag förordar därför, att den föreslagna nyanskaffningen äger rum. Det sammanlagda
medelsbehovet för här avsedda ändamål uppgår till 9 375 kronor.

Då emellertid en del av nyanskaffningen bör kunna rymmas inom ramen för
det av verksledningen för verkets ordinarie expenskostnader äskade beloppet,
beräknar jag kostnaderna för övriga expenser till högst 26 500 kronor, innebärande
en höjning med 7 000 kronor.

Vid behandlingen av sjökarteverkets avlöningsanslag har jag funnit mig
icke kunna tillstyrka ett av verkets ledning framlagt förslag örn inrättande av
en ny expeditionsvaktsbefattning. Då vid sådant förhållande någon överflyttning
av avlöningskostnader från anslagsposten till publikationstryck icke
kommer att äga rum, beräknar jag denna till samma belopp som för innevarande
budgetår.

Enär medelsbehovet i övrigt under anslaget torde kunna beräknas till
samma belopp som för innevarande budgetår, uppskattar jag det sammanlagda
medelsbohovet till (240 000 + 7 000 =) 247 000 kronor, eller i avrundat tal

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

245 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 5 000 kronor. Av anslagsbeloppet
torde omkring 25 000 kronor kunna hänföras till prisstegring sedan
den 1 juli 1941. Stat för anslaget bör i vanlig ordning fastställas av Kungl.
Maj:t.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sjökarteverket: Omkostnader för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 245 000 kronor.

[23.] Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet, reservations -

anslag.

Budgetåret 1942/43 (inberäknat tilläggsstat) .................. kronor 428 000

» 1943/44 .............................................. » 440 000

» 1944/45 .............................................. » 490 000

» 1945/46 (styrelsens för sjökarteverket förslag)...... » 502 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 465 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen)
.................................................... » 430 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för
detta budgetår, s. 159, intagen plan.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 138) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet för budgetåret
1945/46 beräkna ett reservationsanslag av 490 000 kronor. Denna anslagsfråga
synes nu böra upptagas till behandling.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket
biträtt en av verkets chef upprättad skrivelse, vari medelsbehovet under förevarande
anslag beräknats på följande sätt.

Till fältarbeten till sjöss har upptagits samma belopp som för innevarande
budgetår, 150 000 kronor. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande.

Då det för närvarande icke vore möjligt att bedöma, när det med hänsyn
till krigsläget bleve möjligt att igångsätta planerade utsjömätningar, hade
medelsbehovet tills vidare beräknats under förutsättning att dylika mätningar
icke komme att utföras under budgetåret 1945/46.

Det under byggnad varande kustmätningsfartyget beräknades kunna insättas
i arbeten från och med 1946 års mätningssäsong, varigenom tillkomme
en ökad belastning för detta fartyg av anslagsposten under omkring 70 mätningsdagar
(hel mätningssäsong omfattade cirka 165 dagar). Sjökarteverket
vore emellertid berett att för nästa år endast räkna med samma belopp som
för innevarande budgetår, eller 150 000 kronor, varvid dock förutsattes, att
örn något mindre belopp på grund av sänkta oljepriser eventuellt skulle uppstå
i behållning å innevarande budgetår, detta finge disponeras för motsvarande
ändamål under budgetåret 1945/46. Anslagsberäkningen för nästa budgetår
grundades på oförändrat prisläge å olja.

Till fältarbeten på land har beräknats oförändrat belopp, 3 000 kronor.

Med hänsyn till att ett vid det jordmagnetiska observatoriet å Lovö an -

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ställt tekniskt biträde föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning
har medelsbehovet för driftkostnader vid sagda observatorium, för innevarande
budgetår 5 000 kronor, beräknats kunna minskas med 2 720 kronor.

Enär emellertid de kvarstående driftkostnaderna ansetts kräva en avrundning
uppåt med cirka 700 kronor, har medelsbehovet beräknats till 3 000
kronor.

Medelsbehovet för rustning och underhåll har beräknats till 283 000 kronor
— nu 260 000 kronor •— varvid anförts i huvudsak följande.

En närmare undersökning av de två senaste budgetårens förvaltning av
anslagsposten till rustning och underhåll gåve vid handen att ytterligare
28 000 kronor för vartdera av dessa år skulle varit erforderliga för att undvika
ett uppskjutande av sådana åtgärder, som erfordrades för ett ändamålsenligt
underhåll (komplettering) av materielen. På grund av att sjömätningsfartyget
Svalan i avvaktan på beslut örn kassation eller ombyggnad under
dessa år icke påkostats något underhåll, hade mera väsentliga olägenheter
kunnat undvikas. Genom att särskilda medel nu funnes anvisade för ombyggnad
av sjömätningsfartyget Svalan under innevarande budgetår, räknade verkschefen
med att utgifterna även under sistnämnt budgetår skulle kunna
hållas inom ramen för anvisade medel. För nästa budgetår syntes emellertid
ofrånkomligt att justera anslagsposten uppåt med 28 000 kronor, varvid hänsyn
även tagits till att ytterligare ett sjömätningsfartyg tillkommit genom nybyggnad.

En besparing å 5 000 kronor beräknades uppkomma genom anställande av
en instrumentmakare, vilken förutsatts skola avlönas från avlöningsanslaget
som extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 10.

Eör innevarande budgetår har anvisats ett belopp av 35 000 kronor för anskaffning
av viss utrustning för radiopejling, att användas för ortsbestämning
i sådana fall då land är ur sikte. Eör nästa budgetår ha för motsvarande ändamål
äskats 26 000 kronor, varvid anförts i huvudsak följande.

Den materiel, som avsetts skola anskaffas för ifrågavarande ändamål, hade
beräknats betinga en sammanlagd kostnad av 59 000 kronor. Vid de mycket
omfattande prov, som företagits sommaren 1944, hade det visat sig nödvändigt
att vidtaga vissa ändringar av materielen. Därvid hade det icke varit
möjligt att undvika vissa fördyringar, vilka sammanlagt komme att uppgå till
12 000 kronor. Totalkostnaden beräknades alltså numera till 71 000 kronor.

Enär 45 000 kronor redan anvisats, erfordrades ytterligare 26 000 kronor.

Till komplettering av båtmateriel har äskats samma belopp som för innevarande
budgetår, 37 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget har i enlighet med det anförda
beräknats till (150 000 + 3 000 + 3 000 + 283 000 + 26 000 -f- 37 000 =)

502 000 kronor.

Kostnaderna för sjökarteverkets sjömätningsarbeten, vilka bestritts från Dcpartementsett
under detta anslag uppfört delbelopp till fältarbeten till sjöss, ha under <*''’/''»■
de senaste åren avsevärt ökats på grund av de stegrade oljepriserna. Då jag
vid anmälan av 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 137)
fann en ytterligare uppräkning av ifrågavarande belopp erforderlig, utgick
jag från att beloppet, därest oljepriserna skulle sjunka under den nivå, som

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid anslagsberäkningen förutsatts, skulle ställas till förfogande allenast i den
omfattning som svarade mot de under innevarande budgetår rådande priserna.

Priset på skifferolja bär från och med innevarande budgetår kunnat avsevärt
sänkas, och allenast en del av det för fältarbeten till sjöss avsedda beloppet
kommer därför att erfordras under budgetåret. Såvitt hittills kan bedömas
torde den besparing, som på grund av de sänkta oljepriserna kan beräknas
uppkomma, komma att uppgå till omkring 10 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket
räknat med de oljepriser, varå anslagsberäkningen för innevarande budgetår
grundats, och med hänsyn härtill föreslagit oförändrad medelstilldelning för fältarbeten
till sjöss, 150 000 kronor. Emellertid synes anledning saknas att grunda
anslagsberäkningarna på högre oljepriser än de nu gällande. Enligt från sjökarteverket
inhämtade uppgifter skulle kostnaderna för fältarbeten till sjöss vid
sådant förhållande kunna uppskattas till i runt tal 125 000 kronor. Från och
med 1946 års mätningssäsong beräknas ett nytt sjömätningsfartyg kunna insättas
i sjömätningsarbeten. Verksledningen har räknat med att kostnaderna
för detta fartyg skola kunna rymmas inom nyssberörda belopp av 150 000
kronor, varvid dock förutsatts, att örn något mindre belopp på grund av sänkta
oljepriser skulle uppstå å innevarande års anslag, detta skulle få disponeras
för motsvarande ändamål under nästa budgetår. Som nyss anförts beräknas
besparingen å innevarande års anslag på grund av sänkta oljepriser till omkring
10 000 kronor. Av detta belopp torde 5 000 kronor böra utnyttjas för
nAfräkning av anslaget för nästa budgetår, medan återstoden bör få utnyttjas
på sätt verksledningen föreslagit. I enlighet med det anförda beräknar jag
medelsbehovet till fältarbeten till sjöss för nästa budgetår till (125 000 —
5 000 =) 120 000 kronor. Jag utgår från att beloppet, därest oljepriserna skulle
sjunka ytterligare, ställes till förfogande allenast i den omfattning som svarar
mot de under nästa budgetår rådande priserna,

Vid behandlingen av sjökarteverkets avlöningsanslag har jag ansett mig
icke kunna för närvarande tillstyrka extra ordinarie anställningsform för det
vid det jordmagnetiska observatoriet å Lovö anställda tekniska biträdet. Med
hänsyn härtill kunna icke driftkostnaderna för observatoriet, såsom verkets
styrelse förutsatt, nedräknas med de under anslaget för närvarande beräknade
kostnaderna för biträdets avlönande. Enligt vad verkschefen framhållit böra
driftkostnaderna i övrigt beräknas något högre än för innevarande budgetår.
Med beaktande härav uppskattar jag driftkostnaderna för observatoriet till
5 500 kronor, innebärande en höjning med 500 kronor.

Ehuru de av verkets ledning anförda skälen för höjning av det för rustning
och underhåll avsedda beloppet synas äga visst fog, kan jag icke tillstyrka
större höjning än med 15 000 kronor till 275 000 kronor. Jag har därvid
i likhet med verksledningen förutsatt, att verket genom anställande av en
instrumentmakare skall kunna inbespara omkring 5 000 kronor under detta
anslag.

Enär intet synes vara att erinra mot styrelsens äskanden i övrigt, beräknar
jag det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till (120 000 + 3 000 +

395

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

5 500 + 275 000 + 26 000 + 37 000 =) i avrundat tal 465 000 kronor. Av detta
belopp torde omkring 25 000 kronor kunna hänföras till prisstegring sedan
den 1 juli 1941. Plan för anslaget torde få fastställas av Kungl. Majit.

Under erinran att anslagsminskningen utgör 25 000 kronor får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet
för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av
465 000 kronor.

E. Diverse.

[24.] Industriens krigsorganisation, reservationsanslag. Å riksstaten ha före
ingången av budgetåret 1944/45 funnits uppförda tre särskilda reservationsanslag,
nämligen ett till Armén: Industriell krigsberedskap, ett till Marinen:
Industriens krigsorganisation och ett till Flygvapnet: Industriens krigsorganisation.
För innevarande budgetår finnes å riksstaten för motsvarande ändamål
uppfört ett enda anslag till Industriens krigsorganisation. Anslagets belopp
utgör 200 000 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 177) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till
200 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har krigsmaterielverket
anfört, att en betydande reservation å det för innevarande budgetår anvisade
anslaget kunde emotses. Med hänsyn till denna reservation syntes anslagsbehovet
för nästa budgetår kunna begränsas till samma belopp som för innevarande
budgetår, eller till 200 000 kronor. Krigsmaterielverket har i detta
sammanhang understrukit vikten av att förevarande anslag till erforderligt
belopp kvarstode å riksstaten efter en återgång till normala fredsförhållanden.
Ett flertal av de utgifter, som under sådana förhållanden skulle utgå av anslaget
i fråga, bestredes för närvarande av medel, som anvisats för materielanskaffning,
varför betydande reservationer å anslaget kommit att uppstå
under budgetåren sedan stormaktskrigets utbrott. Då denna finansieringsmetod
icke kunde tillgripas under fredsförhållanden och då de ändamål, som
med anslaget avsåges, vore av synnerlig vikt med hänsyn till industriens krigsberedskap,
kunde det mycket väl tänkas, att belastningen å anslaget efter en
återgång till fredsförhållanden bleve av helt annan och större omfattning än
som för närvarande vore fallet.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande över ett av krigsmaterielverket
framlagt förslag till stat för det för innevarande budgetår till ifrågavarande
ändamål anvisade anslaget anfört vissa principiella synpunkter rörande anslagets
användning i sådant hänseende och anfört bland annat följande.

Av försvarsgrensförvaltningarnas uppgifter framgår, att anslaget inom de
olika försvarsgrenarna tagits i anspråk för väsentligen olika ändamål. Armé -

Departements chefen.

396 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förvaltningen och marinförvaltningen ha sålunda i första hand anskaffat speciell
verktygs- och maskinutrustning för den privata industri, som avses skola
övertaga krigsmaterieltillverkning. Beträffande den för flygvapnet arbetande
industrien har motsvarande medelsbehov icke förekommit, varför flygförvaltningen
till största delen använt sitt anslag för forskning rörande ersättningsmateriel
m. m. i syfte att skapa inhemsk tillverkning av ersättning för vissa
importvaror. I den mån motsvarande utgifter förekommit för arméförvaltningens
och marinförvaltningens del, vilket allenast i mindre utsträckning
synes ha varit fallet, torde — åtminstone vad arméförvaltningen beträffar -—
vederbörliga materielanskaffningsanslag ha tagits i anspråk. Civilförvaltningen
erinrar om att exempelvis vid tillkomsten av arméns anslag till åtgärder
för industriens krigsorganisation i 1924 års statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkt 53) kostnader för utexperimenterande av lämpliga
ersättningsämnen förutsattes skola bestridas av anslaget.

Övriga under anslaget redovisade utgifter avse till övervägande del planering,
prov och experiment för krigsindustriens organisation. Tidigare torde
de till försvarsgrenarnas förfogande ställda anslagen i mindre omfattning jämväl
ha tagits i anspråk för viss materielanskaffning, vilket icke kan anses
riktigt. Härutinnan sjures dock numera ändring ha skeft.

I detta sammanhang torde böra beröras frågan örn bestridande av kostnader
för undanförsel och luftskydd vid vissa anläggningar, som arbeta för försvarets
räkning. Sådana kostnader för försvarets egna verkstäder böra i princip
inräknas i driftskalkylen och bestridas av driftmedel. Förevarande anslag, vilket
är avsett för industriens omläggning till krigsproduktion, bör icke tagas
i anspråk för dylika, utgifter vid försvarets egna anstalter. Vad beträffar motsvarande
kostnader för enskilda industriföretag får civilförvaltningen framhålla,
att enligt civilförsvarslagen desamma i princip skola bestridas av
respektive företag, vilka sedermera i särskild ordning kunna erhålla viss ersättning
härför. Medel härför ha anvisats under riksstatens femte huvudtitel.
Anslaget till industriens krigsorganisation bör alltså icke tagas i anspråk för
de angivna kostnaderna.

Av elen utredning, som förebragts såväl i propositionen 1944: 185 som i nu
förevarande sammanhang, framgår att anslaget till industriens krigsorganisation
och däremot svarande äldre anslag tagits i anspråk för synnerligen skiftande
ändamål. Det synes mig önskvärt, att fastare riktlinjer nu uppdragas
för användningen av förevarande anslag. Vad civilförvaltningen härutinnan
anfört synes mig beaktansvärt. Enligt min mening bör anslaget närmast avses
till bestridande av kostnader, föranledda av åtgärder för privatindustriens
omläggning till krigsproduktion. I sådant syfte böra anvisade medel kunna
användas för anskaffning av speciell verktygs- och maskinutrustning för den
privata industri, som avses skola övertaga krigsmaterieltillverkning. De böra
vidare kunna ställas till förfogande för forskning, syftande till att skapa underlag
för inhemsk tillverkning av ersättning för krigsviktiga importvaror. Det bör
härvid tillses, att sådan forskningsverksamhet såväl i effektivitetens intresse
som för vinnande av kostnadsbesparing såvitt möjligt samordnas med liknande,
på den allmänna folkförsörjningens behov inriktad verksamhet. Förevarande
anslag bör även kunna utnyttjas för planering, prov och experiment i samband
med krigsindustriens organisation. Till planeringsåtgärderna bör uppenbarligen
hänföras den verksamhet, som bedrives inom ramen för krigsmaterielver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 397

kets regionala organisation (krigsindustriombuden), anordnande av industriella
krigsspel och dylikt. Däremot anser jag i likhet med civilförvaltningen, att
anslaget icke — såsom tidigare i viss utsträckning torde ha skett — bör tagas
i anspråk för materielanskaffning. Kostnader för undanförsel och luftskydd
vid försvarets egna verkstäder torde vidare böra bestridas av driftsmedel.
Motsvarande kostnader för enskilda industriföretag synas, i den män kostnaderna
skola gäldas av staten, böra bestridas från för civilförsvarsändamål anvisade
medel under femte huvudtiteln. I sistnämnda båda fall uppkommande
kostnader torde därför i regel icke böra bestridas av anslaget till industriens
krigsorganisation.

Yad vidare angår medelsbehovet för ifrågavarande ändamål kunna icke obetydliga
reservationer beräknas stå till förfogande vid ingången av nästa,
budgetår. Till uppkomsten av dessa reservationer ha bidragit vissa influtna
medel, som tillgodoförts anslaget. Dylika inkomster torde kunna påräknas
även för nästkommande budgetår. Med hänsyn härtill synes medelsanvisningen
för ändamålet kunna begränsas till ett avsevärt lägre belopp än det,
som kan förutses åtgå. Då det med hänsyn till anslagets karaktär icke kan
anses uteslutet, att belastningen å anslaget efter återgång till fredsförhållanden
kan bliva större än för närvarande, synes mig dock försiktigheten bjuda
att icke alltför hårt beskära medelsanvisningen. För innevarande budgetår
uppskattades det sammanlagda medelsbehovet av krigsmaterielverket till
400 000 kronor. Det oaktat ansågo statsmakterna en nedsättning av medelsanvisningen
till hälften därav vara möjlig. I likhet med krigsmaterielverket
håller jag före, att för nästa budgetår bör anvisas samma belopp som innevarande
år. Det synes mig dock lämpligt, att en relativt betydande del av
anslaget avsättes för att, efter prövning av medelsbehovet i det särskilda
fallet, av Kungl. Maj:t ställas till vederbörande myndighets förfogande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Industriens krigsorganisation för budgetåret 1945/46
anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1—24 hemställt förordnar Hans
Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Vissa särskilda frågor.................................................. 2

Fråga om reglering av vissa militära arvoden .......................... 2

Fråga örn avveckling av arvoden, som utgå i stället för lön ........ 5

Allmänna synpunkter på frågorna rörande arvoden utöver lön ...... 8

Stabsarvoden ............................................................ 16

Förvaltningsarvoden .................................................... 25

Kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven
m. ........................................................ 25

Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning ................ 34

Kontrollarvoden .................................................... 34

Arvoden till tygmästare m. fl..................................... 38

Tillsynsarvoden .................................................... 41

Riskarvoden ........................................................ 43

Vissa andra arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning 46

Arvoden åt uppbördsman vid marinens matinrättningar i land---- 48

Arvoden till militärassistenter........................................ 51

Arvoden vid det militära undervisningsväsendet...................... 61

Övriga arvoden.......................................................... 95

Övergångsanordningar .................................................. 99

Kostnadsberäkningar .................................................... 100

Tryckningsverksamheten inom försvaret m. m........................... 101

Ändrade grunder för avlöning åt underofficerare och underbefäl vid

utbildning till officer.................................................... 135

Marinintendenturkårens organisation och omfattning.................... 137

Viss omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskolan ............ 167

Fråga örn lönereglering för viss personal tillhörande den militära
väderlekstjänsten........................................................ HO

II. Anslagsfrågor ............................................................ 131

A. Försvarsdepartementet.

Försvarsdepartementet: Avlöningar .................................. 181

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

Försvarets civilförvaltning: Avlöningar.............................. 187

Försvarets civilförvaltning: Omkostnader............................ 203

Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar ........................ 204

Krigsmateri elver ket: Avlöningar...................................... 210

Krigsmaterielverket: Omkostnader.................................... 226

Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar........................ 227

Arméförvaltningen: Avlöningar ...................................... 231

Marinförvaltningen: Avlöningar...................................... 237

Flygförvaltningen: Avlöningar........................................ 241

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 399

Sid.

C. Försvarskrafterna.

Försvarsstaben: Avlöningar .......................................... 246

Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl......................... 259

Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl....................... 320

Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl................... 347

D. Vissa för försvaret gemensamma institutioner.

Sjökarteverket: Avlöningar .......................................... 364

Sjökarteverket: Omkostnader ........................................ 390

Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet.......... 392

E. Diverse.

Industriens krigsorganisation ........................................ 395