Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj.ts proposition tili riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr
406) angående försäljning av pilsnerdricka; given
Stockholms slott den 12 januari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 11
juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr

1

2

Kungl. Alaj.ts proposition nr 16.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406)
angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 8 § 2 morn., 10 § 1 morn., 13 § 3 morn., 14 §,
15 § 3 morn., 20 § 2 och 3 morn., 21 § 1 mom. samt 37 § förordningen den
11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

8 §.

2. Ansökan om sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos Konungens
befallningshavande samt skall innehålla uppgift å det ställe, där försäljningen
skall äga rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens behörighet
att idka rörelsen, över gjord ansökan inhämte Konungens befallningshavande
yttranden, i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av
kommunalnämnd och kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige eller kommunalstämma
avgiva dylikt yttrande, skall kommunens nykterhetsnämnd
höras i ärendet.

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande
av skälen därför.

I Stockholm---ej tillämpning.

10 §.

1. Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka må av den, som tillverkat
varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes boende.
Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda område utan
särskilt tillstånd och utom samma område, därest Konungens befallningshavande
på gjord ansökning därtill meddelar tillstånd, över dylik ansökan
skall Konungens befallningshavande inhämta yttranden från stadens nykterhetsnämnd
samt, där fråga är om annan stad än Stockholm, magistraten.

13 §.

3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden, i stad
av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och
kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige eller kommunalstämma avgiva
dylikt yttrande, skall kommunens nykterhetsnämnd höras i ärendet.

1 Senaste lydelse av 15 § 3 mom. och 37 §, se 1928:114.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

3

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande
av skälen därför; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämma,
därest ansökningen av dem tillstyrkes, tillika avgiva yttrande, huruvida
särskilda föreskrifter för utskänkningens bedrivande anses nödiga.

I Stockholm---ej tillämpning.

14 §.

Konungens befallningshavande må på därom gjord ansökning kunna
meddela tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka:

a) inom område —--sitt säte;

b) å passagerarfartyg, dock endast till förtäring ombord å fartyget och,
under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast till besättningen samt
till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid, ävensom å luftfartyg,
varmed företag för lufttrafik befordrar passagerare i linjefart, dock
endast under luftfärd; skolande ansökning härom handläggas av Konungens
befallningshavande i det län, där passagerarfartygets rederi har sitt säte eller
luftfartyget har sin hemort;

c) vid hälsobrunn---spisande gäster;

d) där eljest---utövas; samt

e) för bestämt---vara nödigt.

Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation ävensom till sådan utskänkning,
varom under c) här ovan förmäles, må icke meddelas, innan tillfälle
att i ärendet avgiva yttrande lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige
eller kommunalstämma avgiva dylikt yttrande, skall kommunens
nykterhetsnämnd höras i ärendet.

I Stockholm äger vad i föregående stycke är sagt örn inhämtande av yttrande
från magistrat ej tillämpning.

15 §.

3. över de---samma rörelse.

Underrättelse örn varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna
i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande
av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning
å järnvägståg, passagerarfartyg eller luftfartyg, tillställas vederbörande
polismyndighet och kommunala nykterhetsnämnd samt å landet
jämväl kommunalnämnden.

20 §.

2. Å sön- och helgdagar må utminutering av pilsnerdricka å landet icke
äga rum samt i stad bedrivas allenast till klockan tio förmiddagen.

Under högmässogudstjänst — — — pilsnerdricka förbjuden.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för försäljnings
avslutande bestämmes senare än lill klockan tio eftermiddagen, äger
Konungens befallningshavande efter särskild framställning därom förordna.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Över sådan framställning inhämte Konungens befallningshavande utlåtande,
i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige
eller kommunalstämma avgiva dylikt yttrande, skall kommunens
nykterhetsnämnd höras i ärendet. Har framställningen blivit av stadsfullmäktige
eller kommunalstämma avstyrkt, må framställningen icke bifallas.

Nödvändiggöra särskilda — — — meddela förordnande.

21 §.

1. Vid tider, då detaljhandel med pilsnerdricka ej är tillåten, vare allt
utlämnande av sådan dryck från försäljnings- eller tillverkningsställe förbjudet.
Vad nu är stadgat gäller icke försändning till restauratör å fartyg,
luftfartyg eller järnvägståg.

37 §.

Vad enligt ----sådana finnas.

Vad i---- sådan finnes.

Skyldighet för stadsfullmäktige att i fall som i denna förordning sägs
höra kommunens nykterhetsnämnd skall, såvitt angår Stockholm, icke föreligga
därest yttrande i ärendet inhämtats från stadsfullmäktiges kommitté
för utskänknings- och utminuteringsärenden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn vissa ändringar
i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Föredraganden anför därvid följande.

I. Nykterhetsnämnds hörande i ärenden angående tillstånd till
försäljning av pilsnerdricka.

Inledning. I skrivelse den 29 april 1944, nr 237, har riksdagen, i anledning
av en inom riksdagen väckt motion och under åberopande av bevillningsutskottets
av riksdagen godkända betänkande nr 28, anhållit att Kungl.
Majit ville för riksdagen framlägga förslag till sådana författningsändringar,
varigenom uttrycklig föreskrift meddelades örn skyldighet att i frågor om
tillstånd enligt förordningen angående försäljning av pilsnerdricka inhämta
yttrande från kommunens nykterhetsnämnd.

I anledning härav har inom finansdepartementets rättsavdelning upprättats
en den i september 1944 dagtecknad promemoria beträffande frågan,
huruvida ngkterhetsnämndens gttrande bär inhämtas i ärenden rörande tillstånd
till försäljning av pilsnerdricka. Vid promemorian fanns fogat förslag
till förordning örn ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående
försäljning av pilsnerdricka. Detta förslag torde få såsom bilaga fogas
vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över nämnda promemoria med därvid fogat författningsförslag ha efter
remiss yttranden avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, Överståthållarämbetet
(med överlämnande av yttrande från Stockholms stadsfullmäktige
ävensom tryckt exemplar av stadskollegiets utlåtande i ärendet), länsstyrelserna
i Uppsala, Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, nykterhetsnämndernas riksförbund,
Sveriges nykterhets vänners landsförbund och svenska bryggareföreningen.
Vid yttrandena från länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Gävleborgs
län funnos fogade yttranden från respektive länsnykterhetsnämnder.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Gällande bestämmelser. Innan jag går närmare in på förevarande fråga
torde jag få erinra om de bestämmelser, som nu gälla beträffande meddelande
av tillstånd till försäljning av pilsnerdricka.

Enligt 8 § 2 mom. förordningen angående försäljning av pilsnerdricka
skall ansökan om tillstånd att till avhämtning försälja pilsnerdricka göras
hos länsstyrelsen, som skall inhämta yttranden, i stad av magistrat och
stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande
av skälen därför. Vad nu sagts örn inhämtande av magistratens yttrande
äger dock ej tillämpning i Stockholm.

I 9 § k mom. stadgas, att länsstyrelsen äger meddela tillverkare av pilsnerdricka
tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av
pilsnerdricka för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition.
I fråga om sådan ansökning och dess behandling skall vad i 8 § sägs äga
motsvarande tillämpning.

Enligt 10 § 1 mom. må försäljning genom kringföring av pilsnerdricka bedrivas
i stad av den, som tillverkat varan. Sådan försäljning må dock icke
äga rum utom stadens planlagda område, där ej länsstyrelsen på gjord ansökning
och, där fråga är örn annan stad än Stockholm, efter magistratens
hörande, därtill meddelar tillstånd.

Vidare stadgas i 13 § 3 morn., att över ansökning om tillstånd till utskänkning
av pilsnerdricka skall länsstyrelsen inhämta yttranden, i stad av magistrat
och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Dessa yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande
med angivande av skälen därför; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämma,
därest ansökningen av dem tillstyrkes, tillika avgiva yttrande,
huruvida särskilda föreskrifter för utskänkningen bedrivande anses nödiga.
Vad nu sagts om inhämtande av magistratens yttrande äger dock ej tillämpning
i Stockholm.

Jämväl i de fall som avses i 13 § 5 och 6 mom. skola yttranden inhämtas
från respektive tillfälle att yttra sig beredas kommunala myndigheter i den
omfattning som i 13 § 3 mom. sägs.

Enligt lb § sista stycket må tillstånd till utskänkning å järnvägsstation
ävensom till utskänkning vid hälsobrunn, badort eller annan kurort för kortare
tid än ett år, där utskänkningen är avsedd att äga ram vid måltider
till spisande gäster, icke meddelas, innan tillfälle att i ärendet avgiva yttrande
lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige samt å landet kommunalnämnd
och kommunalstämma; dock att vad nu sagts örn inhämtande
av yttrande från magistrat icke äger tillämpning i Stockholm.

I 19 § 2 mom. föreskrives, att ombyte av försäljningsställe ej må ske med
mindre den myndighet, som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill givit
sitt bifall, och skall dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet Jämnas
samma myndigheter, som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande
försäljningsrättighet.

Enligt 20 § 3 mom. äger länsstyrelsen, där omständigheterna anses föranleda
behov av att tiden för försäljnings avslutande bestämmes senare än

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

7

till klockan tio eftermiddagen, efter särskild framställning därom förordna,
över sådan framställning skall länsstyrelsen inhämta utlåtande, i stad av
stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma, och må framställningen,
om den därvid avstyrkes, icke bifallas.

I detta sammanhang må vidare erinras örn de i 37 § upptagna bestämmelserna,
att vad enligt förordningen tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga, att vad som
tillhör kommunalstämmas handläggning skall tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas, att vad i förordningen är stadgat i avseende å magistrat
skall i stad, där magistrat ej finnes, gälla om den för sådan stad
särskilt tillsatta styrelse, samt att vad enligt förordningen tillhör magistrats
handläggning skall tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

Slutligen må omnämnas att enligt 15 § 3 mom. andra stycket länsstyrelsen
skall — där icke fråga är örn tillstånd till utskänkning å järnvägståg eller
passagerarfartyg —- lämna underrättelse örn varje av länsstyrelsen jämlikt
bestämmelserna i förordningen meddelat beslut, som har avseende å utövande
av handel med pilsnerdricka, till vederbörande polismyndighet samt å
landet jämväl till kommunalnämnden.

Förarbetena m. m. Såvitt av förarbetena till 1919 års förordning angående
försäljning av pilsnerdricka framgår framfördes vid den tiden ej från
något håll förslag örn att nykterhetsnämnderna skulle beredas tillfälle att
yttra sig i frågor rörande tillstånd till försäljning av pilsnerdricka.

Den utredning som ligger till grund för 1919 års förordning tillkom på
hemställan av 1917 års riksdag i samband med att riksdagen antagit ett då
framlagt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker, vilken
förordning sedermera utfärdades den 14 juni 1917. Med hänsyn härtill synes
det vara av intresse att undersöka, huruvida i 1917 års förordning upptagits
någon bestämmelse örn skyldighet att inhämta yttrande från nykterhetsnämnd
i frågor som behandlades i förordningen.

Enligt 17 § i 1917 års förordning skulle vederbörande länsstyrelse inhämta
yttranden över ansökan örn tillstånd till detaljhandel med rusdrycker, i
Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma. Däremot
föreskrevs ej någon skyldighet för dessa myndigheter att i sin tur höra nykterhetsnämnden.
Emellertid stadgades i 64 §, att nykterhetsnämnd, som hade
att övervaka nykterhetstillståndet inom kommunerna, ålåge särskilt att bereda
de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i stad av stadsfullmäktige
och på landet av kommunalstämma till nämnden remitterades,
ävensom att till stadsfullmäktige eller kommunalstämman göra framställning
örn vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder.

I en vid 1923 års riksdag — alltså före tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
—- väckt motion I: 104 hemställdes, att riksdagen måtte
besluta sådan omformulering av 64 § i 1917 års förordning angående försäljning
av rusdrycker, att det klart och otvetydigt därav framginge, att alla
ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka handlades i stad av stadsfull -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

mäktige och på landet av kommunalstämma, ovillkorligen skulle till nykterhetsnämnden
remitteras.

1923 års bevillningsutskott yttrade i sitt över nämnda motion avgivna be
tänkande, nr 20, att, därest ärende, som handlades av stadsfullmäktige eller
kommunalstämma, vore av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet inom
kommunen, nykterhetsnämnden borde sättas i tillfälle att yttra sig i ärendet.
Då nykterhetsnämnds ledamöter utsåges av vederbörande kommunala
myndighet, kunde även antagas, att frågor av dylik beskaffenhet komme att
remitteras till denna nämnd. Något egentligt behov av en lagändring i den i
motionen föreslagna riktningen förelåge enligt utskottets mening därför icke.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion av
1923 års riksdag utan åtgärd.

Frågan huruvida skyldighet föreligger att i ärenden rörande försäljning
av pilsnerdricka inhämta yttrande av nykterhetsnämnd har därefter varit
underställd regeringsrättens prövning. I ett till regeringsrätten fullföljt mål
(RÅ 1928 not. S. 226) har en klagande med åberopande av 1923 års bevillningsutskotts
förut återgivna yttrande yrkat återförvisning till vederbörande
kommunalfullmäktige av visst ärende angående försäljning av pilsnerdricka,
i vilket ärende kommunens nykterhetsnämnd icke bereus tillfälle att avgiva
yttrande. Vederbörande länsstyrelse utlät sig att, enär klaganden icke anfört
någon omständighet, som jämlikt § 75 förordningen örn kommunalstyrelse
på landet kunde föranleda till klandrade beslutets upphävande, länsstyrelsen
prövade lagligt ogilla besvären. Regeringsrätten fann ej skäl att häri göra
ändring.

Med utgångspunkt fran detta rättsfall väcktes vid 1929 års riksdag motioner
(1:59 och 11:101), vari, med konstaterande att 1923 års bevillningsutskotts
uttalande varit alltför optimistiskt, hemställdes örn sådana ändringar
i kommunalförfattningarna, att kravet på obligatorisk beredning genom nykterhetsnämnd
av kommunala ärenden berörande nykterhetstillståndet bleve
tillgodosett. 1929 års konstitutionsutskott fann sig i sitt i anledning av motionerna
avgivna utlåtande, nr 5, i huvudsak kunna instämma i vad 1923 års
bevillningsutskott anfört men hemställde på i utlåtandet närmare angivna
grunder, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
hade därvid framhållit bland annat, att rusdryckslagstiftningsrevisionen
torde ha sin uppmärksamhet riktad även på frågan örn nykterhetsnämndens
uppgifter.

I enlighet nied vad rusdryckslagstiftningsrevisionen föreslog i sitt år 1934
avgivna betänkande har i 3 kap. 9 § i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
stadgats, dels att länsstyrelsen skall över ansökan av systembolag örn
tillstånd till årsutskänkning inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen,
som ha att i ärendet höra bl. a. kommunens nykterhetsnämnd, dels ock att
innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd till årsutskänkning yttranden
skola inhämtas från bl. a. nykterhetsnämnden. I motiveringen till nämnda
bestämmelser anförde rusdrvckslagstifiningsrevisionen, att de kommunala
organ, som skulle höras, vore i huvudsak desamma som angivits i 1917 års

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

9

rusdrycksförsäljningsförordning; dock skulle utlåtande även inhämtas från
nykterhetsnämnden, som kunde antagas besitta den närmaste sakkunskapen
i fråga om nykterhetsförhållandena inom kommunen.

Beträffande nykterhetsnämndens uppgifter i övrigt, sådana de angivits i
1937 års rusdrycksförsäljningsförordning, må följande framhållas. Enligt 3
kap. 18 § äger kontrollstyrelsen i sådana fall, där årsutskänkning icke bedrives
inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill meddelats efter ansökan av
kommunens fullmäktige, på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens
hörande, föreskriva systembolaget, att sådan utskänkning
skall anordnas i kommunen. I fråga om den tid, under vilken utskänkning
må ske, föreskrives i 5 kap. 4 §, att länsstyrelsen må efter ansökan av systembolaget
medgiva, att utskänkning må fortgå längre än till klockan tio eftermiddagen;
och skall över sådan ansökan yttrande inhämtas i Stockholm av
stadsfullmäktige, i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige samt på
landet av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Enligt sistnämnda
stadgande är alltså nykterhetsnämndens hörande ej erforderligt. Slutligen
stadgas i 7 kap. 16 §, att den som idkar detaljhandel är pliktig tillhandagå
nykterhetsnämnd eller av nämnden utsett ombud med erforderliga upplysningar.

I samband härmed torde vidare böra erinras örn de uppgifter, som tillkomma
nykterhetsnämnd jämlikt förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Enligt
5 § första mom. tredje stycket sistnämnda förordning skall ansökan om tillstånd
till utskänkning av alkoholfria drycker göras hos vederbörande länsstyrelse,
som skall inhämta yttrande över ansökningen av nykterhetsnämnd
och därjämte i annan stad än Stockholm av magistrat och på landet av
landsfiskal. Vidare stadgas i 6 §, att i sådana fall då bevis utfärdas, att anmälan
örn bedrivande av utskänkning av alkoholfria drycker behörigen skett,
underrättelse härom skall meddelas nykterhetsnämnd.

Ärendets behandling vid 1944 års riksdag. I den vid 1944 års riksdag
väckta motion (11:21), vilken föranledde ovannämnda riksdagsskrivelse
den 29 april 1944, anförde motionären, att någon skyldighet för fullmäktige
att inhämta nykterhetsnämnds yttrande över ansökning om tillstånd att utskänka
pilsnerdricka ej funnes. De kommunala nykterhetsnämnderna ansåge
emellertid, att de borde få yttra sig även över ansökningar örn rätt till utskänkning
av pilsnerdricka, vilket måste anses vara ett rimligt krav. En bestämmelse
därom borde följaktligen införas i 13 § 3 mom. förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka.

Över denna motion emottog bevillningsutskottet yttranden av socialstyrelsen,
kontrollstyrelsen och nykterhetsnämndernas riksförbund.

Socialstyrelsen fann det önskvärt, att nykterhetsnämnds kännedom om
de i kommunen befintliga försäljningsställena för alkoholhaltiga drycker anlitades
vid utredning av frågan om meddelande av försäljningstillstånd för
sådana drycker inom kommunen. Så torde också i allmänhet ske, men det

10

Kungl. Majlis proposition nr 16-

hade dock, även på senare tid, förekommit att nykterhetsnämnd avsiktligt
åsidosatts, under hänvisning till att uttrycklig skyldighet att höra nämnden
icke förelåge. Under erinran örn vad som förekommit i ämnet vid 1923 och
1929 års riksdagar framhöll styrelsen, att en uttrycklig föreskrift borde givas
örn hörande av nykterhetsnämnd i varje fråga örn tillstånd till försäljning av
pilsnerdricka inom kommunen. Denna föreskrift borde icke enbart gälla de

1 motionen avsedda utskänkningsrättigheterna (13 § 3 mom.) utan även omfatta
frågor örn tillstånd att försälja pilsnerdricka till avhämtning (8 §

2 morn.).

Kontrollstyrelsen tillstyrkte likaledes genomförande av den i motionen
föreslagna författningsändringen. Styrelsen funne dock enahanda skäl tala
för motsvarande ändring av de stadganden i pilsnerdricksförsäljningsförordningen,
som reglerade beredningen av ansökningar om försäljning av pilsnerdricka
till avhämtning (8 § 2 morn.), kringföring utom stads planlagda
område (10 § 1 mom.) och utskänkning å järnvägsstation (14 § sista stycket).
Av en dylik ändring i 8 § 2 mom. följde, att nykterhetsnämnd skulle höras
jämväl i ärenden angående försändning från s. k. upplag (9 § 4 mom.).

Jämväl nykterhetsnämndernas riksförbund framhöll, att de kommunala
myndigheterna ofta underläte att höra nykterhetsnämnderna i ärenden rörande
utskänkning av pilsnerdricka. Enär den i motionen föreslagna författningsändringen
visat sig vara i hög grad påkallad, tillstyrkte förbundet genomförande
av densamma.

För egen del yttrade bevillningsutskottet i sitt förut omnämnda betänkande
(nr 28) följande:

I likhet med 1923 års bevillningsutskott anser utskottet, att därest ärende,
som handlägges av kommunal myndighet, är av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet
inom kommunen, nykterhetsnämnden bör sättas i tillfälle
att yttra sig i ärendet. 1923 års bevillningsutskott antog, att ärenden av ifrågavarande
beskaffenhet även utan uttryckligt stadgande komme att remitteras
till nykterhetsnämnden för yttrande samt att fördenskull något egentligt
behov av lagändring i förevarande syfte icke förelåge. Då av de i anledning
av den nu föreliggande motionen avgivna remissyttrandena framgår, att inhämtande
av yttrande från kommunens nykterhetsnämnd i ärenden av ifrågavarande
slag stundom uraktlåtes, bör uppenbarligen en uttrycklig föreskrift
örn skyldighet att inhämta yttrande från kommunens nykterhetsnämnd
införas. Såsom framhållits i socialstyrelsens och kontrollstyrelsens remissyttranden
torde emellertid en sådan föreskrift böra avse ej allenast den i motionen
berörda frågan om tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka utan
även de övriga frågor om tillstånd enligt pilsnerdricksförsäljningsförordningen,
vilka äro av beskaffenhet att beröra nykterh etstillståndet inom kommunen.

Departementspromemorian, i departementspromemorian har — efter en
redogörelse för vad under frågans tidigare behandling förekommit m. m. —
anförts följande.

Såsom 1944 års bevillningsutskott anfört i sitt betänkande nr 28 bör vederbörande
kommunala nykterhetsnämnd sättas i tillfälle att yttra sig i

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

11

ärenden, vilka handläggas av kommunal myndighet och äro av beskaffenhet
att beröra nykterhetstillståndet inom kommunen. I enlighet härmed torde i
1919 års förordning angående försäljning av pilsnerdricka böra införas bestämmelser,
enligt vilka det skall åligga stadsfullmäktige respektive kommunalstämma
att i ärenden, som anga tillstånd till försäljning av pilsnerdricka,
inhämta yttranden från vederbörande nykterhetsnämnd eller bereda nämnden
tillfälle att inkomma med yttrande i ärendena. Med hänsyn till stadgandet
i 37 § första stycket nämnda förordning kommer en dylik skyldighet att
åvila i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga och på landet
kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

I fall som avses i 10 § 1 mom. sagda förordning bör skyldighet att inhämta
nykterhetsnämndens yttrande åligga länsstyrelsen.

Det synes lämpligt, att underrättelse om av länsstyrelse meddelat beslut,
som har avseende å utövande av handel med pilsnerdricka, tillställes förutom
de i 15 § 3 mom. andra stycket omnämnda myndigheterna — jämväl
vederbörande nykterhetsnämnd.

Yttranden över departementspromemorian. Det i departementspromemorian
framlagda förslaget Ilar i huvudsak tillstyrkts eller lämnats ulan erinran
av samtliga i ärendet hörda myndigheter och organisationer med undantag
för svenska stadsförbundet (majoriteten inom styrelsen); vissa principiella
erinringar ha emellertid framförts av Överståthållarämbetet.

Ur de remissyttranden, i vilka förslaget tillstyrkts eller lämnats ulan erinran,
må följande här återgivas.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfort, att länsstyrelsen sedan lång tid
tillbaka tillsett att i ärenden av förevarande slag yttranden införskaffats
även från nykterhetsnämnd, varför länsstyrelsen icke hade något att erinra
mot de föreslagna författningsändringarna.

Länsngkterhetsnämnden i Malmöhus län har anfört följande:

Under sin verksamhet har länsnykterhetsnämnden såväl vid inspektionei
hos de kommunala nykterhetsnämnderna som ock i övrigt i samarbetet med
dessa myndigheter sökt göra sig underrättad om i vad män nykterhetsnämnd
beredes tillfälle yttra sig över ansökningar örn tillstånd att utskänka eller
till avhämtning försälja pilsnerdricka. Det har därvid framgått, att dessa
ärenden endast i undantagsfall bli föremål för nykterhetsnämnds prövning,
vilket givetvis i många fall föranlett starkt missnöje fran dessa nämnder,
sorn enligt alkoholistlagen lia att övervaka nykterhetstillståndet inom sina
respektive verksamhetsområden och vidtaga tor dess höjande erforderliga
åtgärder, varigenom de tvingas införskaffa viss kännedom örn nykterhetsförhållandena
och i varje fall jämte polismyndigheten representera sakkunskapen
på hithörande område.

Länsnykterhetsnämnden vill för sin del tillstyrka, alt sådan ändring i pilsnerdricksförsäljningsförordningen
kommer till stånd, som^ medför, att nykterhetsnämnds
yttrande obligatoriskt skall inhämtas i frågor rörande försäljning
och utskänkning av pilsnerdricka inom vederbörandes verksamhetsområde,
varvid länsnykterhetsnämnden förmodar, att en nu ofta förekommande
benägenhet hos kommunala nykterhetsnämnder alt undandraga sig

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

all övervakning av pilsnerhan leringen genom införandet av en dylik bestämmelse
avsevärt skulle motverkas, i det nämnden därigenom skulle känna sig
medansvarig i högre grad än som nu är fallet.

Länsstyrelsen i Örebro län har såsom motivering för sin tillstyrkan anfört
bl. a. att erfarenheten visat, alt det beslutande kommunala organet ej sällan
med avsikt underlåtit alt höra nykterhetsnämnden, något som i enstaka fall
inträffat även i Örebro län.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har uppgivit, att de kommunala myndigheterna
i länet vid behandling av ärenden angående tillstånd till försäljning
av pilsnerdricka i allmänhet plägat inhämta yttrande av nykterhetsnämnden.
En uttrycklig föreskrift härom syntes dock enligt länsstyrelsens mening
lidra meddelas.

Svenska landskommunernas förbund bär funnit den föreslagna författningsändringen
väl motiverad, enär det tydligen varit en brist i lagstiftningen,
att nykterhetsnämnden ej behövt höras i sådana ärenden, varom nu vore
fråga.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund har anfört att av ett flertal till
förbundet gjorda hänvändelser tydligt framginge, att vederbörande ofta underläte
att inhämta yttrande från nykterhetsnämnd, och att erfarenheten
alltså vederlagt 1923 års bevillningsutskotts förmodan, att nykterhetsnämnd
skulle få tillfälle att yttra sig även utan uttrycklig föreskrift därom.

Överståthållarämbetet har, såsom redan nämnts, framställt vissa erinringar
mot förslaget. Ämbetet har härvid anfört:

Framställarna av förslaget torde ansett sig ha haft ett visst stöd för författningsändringarna
i bland annat de liknande föreskrifter i ämnet, som
föreligga beträffande utskänkning av rusdrycker och alkoholfria drycker,
vilka tillkommit efter pilsnerförordningens utfärdande. Såsom framhålles i
promemorian åligger det enligt rusdrycksförsäljningsförordningen fullmäktige
att före avgivande av utlåtande över ansökan om utskänkning av rusdrycker
inhämta nykterhetsnämnds yttrande. Att märka är emellertid, att
någon dylik skyldighet icke finnes föreskriven när det gäller fullmäktiges
obligatoriska yttrande beträffande utsträckt tid för utskänkningen, vilket
dock i det framlagda förslaget föreskrivits beträffande pilsnerutskänkningen.
Vidare komma de föreslagna obligatoriska remisserna till nykterhetsnämnd
enligt pilsnerförordningen, som omfatta jämväl utminutering, att bliva av
betydligt större omfattning än enligt rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka
sistnämnda i huvudsak torde komma i fråga endast en gång varje oktrojperiod
eller vart fjärde år. Enligt förordningen angående försäljning av alkoholfria
drycker skall länsstyrelse inhämta nykterhetsnämnds yttrande över
ansökan att utskänka dylika drycker. Någon liknande skyldighet föreligger
dock icke beträffande flertalet kommuner här i landet, där utskänkning må
bedrivas efter endast gjord anmälan, vilken dock även skall av vederbörande
myndighet prövas med avseende å sökandens ordentlighet och lämplighet
för rörelsen. Det bör här jämväl bemärkas, att fullmäktige icke ha att
avgiva utlåtande över ansökningar att utskänka alkoholfria drycker.

Förordningen angående försäljning av pilsnerdricka innehåller redan i sitt
nuvarande skick en sådan mängd utförliga bestämmelser, vilka till förebyggande
av befarat pilsnermissbruk skola av myndigheterna iakttagas vid behandlingen
av ansökningar om olika slags försäljning av pilsnerdricka, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

införandet av ytterligare föreskrifter i nu föreslagen riktning knappast torde
kunna medverka till höjande av kontrollens effektivitet i ifrågavarande hänseende.
Emellertid torde — med undantag för åtminstone Stockholms vidkommande
— ett införande i författningen av en uttrycklig föreskrift om
skyldighet att i föreslagna fall inhämta yttrande från nykterhetsnämnd icke
komma att i praktiken medföra någon mera avsevärd ändring i förfarandet
beträffande pilsnerärendenas nuvarande behandling, då nämnden såsom
regel och alltid i tveksamma fall ändock torde bliva hörd i enlighet med
inom förvaltningen rådande praxis att före ett ärendes avgörande inhämta
yttrande från av frågan närmast berörda sakkunniga nämnder och myndigheter,
även örn lagstadgad skyldighet härtill ej finnes meddelad. Överståthållarämbetet
vill i detta sammanhang nämna, att ämbetet beträffande de
ansökningar örn försäljning av pilsnerdricka, över vilka stadsfullmäktige enligt
författningen ej behöva höras — det gäller här speciellt utskänkning
enligt 14 § d) och e) under endast någon del av året eller för bestämt tillfälle
— för sin del städse inhämtar nykterhetsnämndens mening. För dessa
fall innehåller icke ens det framlagda förslaget någon skyldighet för länsstyrelse
att höra nykterhetsnämnd. Vid nämnda förhållanden synes genomförandet
av det föreslagna författningstillägget icke behöva i princip möta
några betänkligheter, även om enligt överståthållarämbetets uppfattning detsamma
icke direkt kan anses vara av behovet påkallat.

Majoriteten inom svenska stadsförbundets styrelse (fem ledamöter av nio)
har anfört följande:

I 24 § lagen örn kommunalstyrelse i stad föreskrives ju, att ärende, som
företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall förut vara berett av drätselkammaren
eller annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning, »dit
ärendet efter sin beskaffenhet hör». Bland nykterhetsnämnds uppgifter upptar
alkoholistlagen att »verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar
och yttranden till vederbörande myndigheter». Det synes tillkomma
stadsfullmäktige att bedöma, örn ett visst ärende angående försäljning
av pilsnerdricka är av den betydelse för nykterhetstillständet i staden,
att infordrande av nykterhetsnämndens yttrande kan vara påkallat.

Enligt styrelsens mening är härigenom tillräckligt sörjt för att nykterhetssynpunkterna
skola bli beaktade i erforderlig utsträckning vid behandlingen
av ärenden av förevarande slag. Att gå längre och tillförsäkra nykterhetsnämnderna
generell rätt att få avgiva yttranden i dessa ärenden synes icke
behövligt. I vart fall synes under frågans hittillsvarande behandling intet tillförlitligt
material ha framkommit, som klarlägger, huruvida nykterhetsnämnderna
kunna anses ha blivit otillbörligt förbigångna i berörda avseende. Det
bör också beaktas, att handläggningen av ifrågavarande ärenden i kommunerna
redan nu är ett besvärligt administrativt problem. Ett allmänt infordrande
av nykterhetsnämndens yttrande i varje dylikt ärende, och detta även
då ett avgörande i ena eller andra riktningen uppenbarligen vore utan betydelse
i avseende å nykterhetstillständet i kommunen, skulle säkerligen i
många fall utan giltiga skäl ytterligare försvåra handläggningen.

Styrelsen finner sig fördenskull böra avstyrka de i promemorian ifrågasätta
ändringarna i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

Minoriteten inom svenska stadsförbundets styrelse har däremot ansett, att
det i departementspromemorian framlagda förslaget borde tillstyrkas.

Nykterlietsnämndernas riksförbund har uttalat, att det ur nykterhetssynpunkt
vöre av värde örn länsnykterhetsnämnderna inräknades bland de myndigheter,
som hade att avgiva yttranden i förevarande slag av ärenden.

14

Kungl. Majlis proposition nr 16.

Fråga om tillstånd till försäljning av pilsnerdricka kunde komma att beröra
nykterhetstillståndet icke endast inom den egna kommunen utan även i angränsande
kommun eller kommuner. Under alla förhållanden borde i förordningen
angående försäljning av pilsnerdricka införas en bestämmelse om
skyldighet för länsstyrelse att lämna underrättelse örn länsstyrelsens beslut i
hithörande ärenden jämväl till länsnykterhetsnämnden.

Jämväl i det av länsnykterhetsnämnden i Uppsala län avgivna yttrandet
har uttalats, att underrättelse enligt 15 § förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka borde tillställas förutom nykterhetsnämnd även länsnykterhetsnämnd.

Vad särskilt angår frågan om inhämtande av yttrande från
Stockholms stads nykterhetsnämnd må ur remissyttrandena
följande här återgivas.

Stockholms stadsfullmäktiges kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden
— som upplyst att stadsfullmäktige alltsedan år 1907 årligen
utsåge en kommitté (utskänkningskommittén) av nio personer för förberedande
behandling av ärenden rörande tillstånd till försäljning av pilsnerdricka
— har anfört, att inom kommittén, där olika åsiktsriktningar vore
företrädda, funnes företrädare även för de speciella nykterhetsintressena, att
de synpunkter å ifrågavarande spörsmål, som vore avsedda att beaktas genom
inhämtande av yttrande av nykterhetsnämnden, redan nu vore tillgodosedda
inom kommittén, att kommittén å ifrågavarande ärenden anlade
jämväl andra synpunkter än de rena nykterhetssynpunktema, att det i vissa
tveksamma fall syntes lämpligt att inhämta nykterhetsnämndens yttrande,
vilket emellertid kunde ske utan ändrad lagstiftning, samt att det enligt kommitténs
mening icke för närvarande i Stockholm förelåge något behov av att
inhämta nykterhetsnämndens yttrande i varje ärende av ifrågavarande beskaffenhet.

En ledamot av utskänkningskommittén ansåg emellertid att erinran icke
borde göras mot det i departementspromemorian framlagda förslaget.

Stockholms stads nykterhetsnämnd har avgivit följande yttrande:

De arbetsuppgifter, varom fråga är, ha i Stockholm alltsedan år 1907
handhafts av utskänkningskommittén. Denna kommittés ledamöter ha tagit
en synnerlig aktiv del i arbetet och var och en inom sitt distrikt ha ledamöterna
utfört även göromål, som eljest tillhöra den tjänstemannamässiga rutinen.
Hos kommittén finnes samlad en betydande fond av personlig erfarenhet
rörande hithörande spörsmål. Samarbete äger ständigt rum mellan nykterhetsnämnden
och kommittén. Tidigare har ordföranden varit gemensam,
medan för närvarande uppdragen såsom vice ordförande handhavas av
samma person. Enligt nämndens mening äro de önskemål, man genom den
ifrågasatta ändrade lagstiftningen vill uppnå, genom de hittillsvarande anordningarna
i Stockholm väl tillgodosedda.

Därest nykterhetsnämnden i fortsättningen skulle syssla med utskänknings-
och utminuteringsärenden, kan detta ske antingen på det sätt, att
nämnden blir en remissinstans och utskänkningskommitténs verksamhet fortsätter
eller ock så, att nämnden helt övertager kommitténs arbetsuppgifter,

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

15

varigenom kommittén kan upphöra. Det förstnämnda alternativet skulle kunna
genomföras, därest erforderlig personal ställes till nämndens förfogande.
Någon möjlighet att inrymma de nytillkommande arbetsuppgifterna ens inom
den till år 1945 väntade utökade personalramen förefinnes icke enligt nämndens
bestämda mening. För det senare alternativets genomförande kräves en
än större personalökning. Nykterhetsnämndens ledamöter äro nämligen så
arbetsbelastade, att de icke kunna påläggas den inspektionsverksamhet och
de övriga uppgifter, som nu utföras av kommittéledamöterna. Det må även
framhållas, att det knappast skulle vara till gagn för nykterhetsnämndens
huvudsakliga verksamhet, om nämnden skulle nödgas syssla med de rent
ekonomiska frågor rörande överlåtelser av kaféer, som utskänkningskommittén
nu handlägger.

Vid övervägande av för och emot i detta fall har nämnden kommit till
den uppfattningen, att den nuvarande organisationen avgjort är att föredraga.
Att nämnden helt skulle övertaga kommitténs verksamhet vore enligt nämndens
mening direkt olämpligt. Alternativet med nämnden såsom remissinstans
för alla ärenden av ifrågavarande slag synes knappast praktiskt. Remiss av
sådana ärenden, där kommittén finner särskild anledning att erhålla del av
nykterhetsnämndens speciella sak- och personkännedom kan ske utan
lagändring och sker också. Anses en utvidgning och fördjupning av samarbetet
mellan nämnden och kommittén erforderlig, kan detta utan svårighet
komma till stånd. Nämndens slutsats blir alltså, att något behov av den föreslagna
lagstiftningen icke förefinnes för Stockholms vidkommande och att,
örn densamma genomföres, Stockholm må undantagas i syfte att den hittillsvarande
handläggningen av dessa ärenden må kunna bibehållas.

Inom nykterhetsnämnden anfördes av en reservant, att nämnden borde
tillstyrka den ifrågasatta författningsändringen, enär denna ändring vore
principiellt riktig samt önskvärd med hänsyn till nykterhetsnämndens ställning
såsom organ för övervakande av nykterhetstillståndet inom kommunen.

Vidare må omnämnas dels att borgarrådsberedningen (med en reservant)
funnit den föreslagna författningsändringen obehövlig och dels att stadskollegiet
(med två reservanter) anslutit sig till borgarrådsberedningens ståndpunkt
och hemställt, att stadsfullmäktige måtte uttala, att ifrågavarande ändring
i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka icke syntes påkallad
i vad avsåge Slockholm samt att, därest den genomfördes, undantag
från tillämpningen borde medgivas för Stockholm.

Stockholms stadsfullmäktige bifollo (med 73 röster mot 16) stadskollegiets
hemställan.

I förevarande del har Överståthållarämbetet anfört:

Beträffande Stockholm få särskilda förhållanden anses föreligga med
hänsyn till förekomsten av den utav stadsfullmäktige särskilt tillsatta s. k.
utskänkningskommittén. Kommittén torde kunna anses til! fullo ersätta nykterhetsnämnden
vid handläggningen av ärenden örn försäljning av pilsnerdricka,
beträffande vilka nykterhetsnämndens yttrande ej plägar inhämtas
Denna uppfattning har även framförts av Stockholms stadsfullmäktige med
stor majoritet. Utskänkningskommittén har emellertid all ägna sin uppmärksamhet
åt även andra frågor än som hetingas ur enbart rena nykterhetssynpunkter.
Så utövar kommittén kontroll beträffande överlåtelse av kaféer
med pilsnerrättigheter till förhindrande av oskäliga försäljningspriser
för rörelserna. Denna prövning har visat sig synnerligen effektiv, vilket bland
annat framgår vid en jämförelse med försäljningar av nykterhetskaféer, där

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

någon dylik kontroll icke förekommer och beklagliga uppskörtningar kunnat
konstateras. Därest nykterhetsnämnden finner anledning förekomma till anmärkning
mot någon pilsnerutskänkning har nämnden givetvis möjlighet att
anmäla detta till Överståthållarämbetet i och för prövning av förhållandena
och vidtagande av de åtgärder, som ämbetet kan finna skäligt.

Härigenom torde nykterhetsnämndens speciella intressen — som för övrigt
beaktas av utskänkningskommittén — kunna anses bliva tillgodosedda.
Ett införande av en laglig skyldighet att i nu ifrågavarande ärenden höra
nykterhetsnämnden, skulle för Stockholms vidkommande — därest utskänkningskommittén
icke avskaffas, vilket Överståthållarämbetet med hänsyn till
ovannämnda synpunkter för sin del finner sig böra bestämt motsätta sig
— endast tillskapa ytterligare en i detta fall lill synes obehövlig instans i det
redan förut vidlyftiga och tidsödande remissförfarandet, något som icke
minst med hänsyn till allmänhetens rättmätiga krav på snabbast möjliga
behandling av en ansökan bör i möjligaste mån undvikas.

I enlighet härmed har Överståthållarämbetet sammanfattningsvis uttalat,
att ämbetet icke ansåge sig böra i princip motsätta sig den i departementspromemorian
föreslagna författningsändringen, dock endast under förutsättning
att dess föreskrifter uttryckligen förklarades icke skola äga tillämpning
beträffande Stockholms stad.

Socialstyrelsen - - som understrukit att det vore ett viktigt nykterhetsintresse,
att antalet utskänkningsställen för pilsnerdricka i Stockholm minskades
— har anfört att prövningen av frågor rörande pilsnerrättigheter borde
innefatta en avvägning mellan å ena sidan de legitima anspråken på rimlig
tillgång av pilsnerdricka och å den andra det behov av en begränsning av
försäljningsställenas antal, som följde därav att pilsnerdricka i stor utsträckning
missbrukades i berusningssyfte och att försäljningsställena kunde
åstadkomma skada genom att underlätta och underhålla alkoholmissbruk.
Det kunde utan någon överdrift sägas, att nämnda anspråk ägde stor förmåga
att hävda sig i Stockholm. Så mycket viktigare vore det därför att
även begränsningskravet kunde göra sig gällande. Det vore framför allt nykterhetsnämnden,
som under utövande av sin alkoholistvårdande verksamhet
mötte följderna av att pilsnerdricksförsäljningen icke vore ändamålsenligt
organiserad från nykterhetssynpunkt. Nykterhetsnämnden vore därför det
organ, som i första hand vore ägnat att företräda de återhållande, sociala
synpunkterna vid tillståndsgivningen. Det läge uppenbarligen helt i linje
med de allmänna bestämmelserna om nykterhetsnämndens uppgifter och
åligganden att denna nämnd skulle äga möjlighet att framföra sin uppfattning
i varje fråga om tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker.
Socialstyrelsen funne sålunda för sin del det vara önskvärt och lämpligt, att
den nya ordningen även finge omfatta Stockholms stad.

Svenska bryggareföreningen —'' Sorn förklarat sig i princip icke ha något
att erinra mot de föreslagna författningsändringarna — har uttalat, att förevarande
bestämmelser borde erhålla sådan utformning, att därest inom kommunen
funnes tillsatt särskilt organ för behandling av hithörande frågor, såsom
exempelvis förhållandet vore inom Stockholms stad, utlåtandet skulle
inhämtas hos sagda organ i stället för hos nykterhetsnämnd.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Departementschefen. Jämväl enligt min mening bör den kommunala
nykterhetsnämnden erhålla tillfälle att yttra sig i ärende, som handlägges av
vederbörande kommunala myndighet och är av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet
inom kommunen. Av den föreliggande utredningen framgår
emellertid att i ärenden rörande tillstånd till försäljning av pilsnerdricka,
vilka ärenden otvivelaktigt äro av beskaffenhet att beröra ny k t erhets ti list åndet
i kommunen, den kommunala myndigheten stundom underlåter att höra
nykterhetsnämnden. Det synes därför lämpligt att förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka — på sätt i departementspromemorian föreslagits
— kompletteras med föreskrifter om skyldighet för kommunal myndighet
att i ärenden av förevarande slag höra kommunens nykterhetsnämnd.

I fall som avses i 10 § 1 mom. torde motsvarande skyldighet böra föreskrivas
med avseende å länsstyrelsen.

I ett remissyttrande har ifrågasatts örn icke skyldighet borde föreskrivas
alt i nu ifrågakomna ärenden höra jämväl länsnykterhetsnämnden. Något
behov av att göra även länsnykterhetsnämnden till obligatorisk remissinstans
i dessa ärenden synes emellertid knappast föreligga.

Under remissbehandlingen har fråga uppkommit, huruvida undantag fran
de föreslagna bestämmelserna borde föreskrivas med avseende a Stockholms
stad. I Stockholm ha nämligen ärenden rörande utskänkning och utminutering
av pilsnerdricka alltsedan år 1907 handlagts av en särskild kommitté
för utskänknings- och utminuteringsärenden, tillsatt av stadsfullmäktige för
ett år i sänder. Ur vissa synpunkter vore det givetvis önskvärt att de föreslagna
bestämmelserna det oaktat gjordes tillämpliga även beträffande
Stockholm. Å andra sidan synes det med förslaget avsedda syftemålet vara
i huvudsak tillgodosett redan med nuvarande anordning. Vid sådant förhållande
och med hänsyn särskilt till innehållet i det av Stockholms stads nykterhetsnämnd
avgivna remissyttrandet anser jag mig böra föreslå, att i Stockholm
skyldighet att höra nykterhetsnämnden icke skall föreligga i de fall,
där yttrande i ärendet inhämtats från utskänkningskommittén. Jag vill emellertid
i detta sammanhang framhålla att — på sätt redan nu torde ske —
yttrande det oaktat bör inhämtas jämväl från nykterhetsnämnden, därest så
finnes erforderligt för vinnande av allsidig utredning i ärendet. Det torde vidare
få förutsättas att, därest nykterhetsnämnden ur sina speciella synpunkter
finner anledning till anmärkning med avseende å försäljningen av pilsnerdricka
i staden, nämnden ingriper utan hänsyn till att utskänkningskommittén
är beredningsinstans för ärenden rörande försäljning av pilsnerdricka.

I departementspromemorian har upptagits en bestämmelse därom, att underrättelse
rörande av länsstyrelse meddelat beslut, som har avseende å utövande
av handel med pilsnerdricka, skall tillställas vederbörande kommunala
nykterhetsnämnd. Detta förslag, som under remissbehandlingen lämnats
utan erinran, anser jag mig böra biträda. Emellertid har förslaget föranlett
ett par remissinstanser att yrka, att dylik underrättelse skall tillställas jämväl
länsnykterhetsnämnden. Tillräckliga skäl .synas dock icke föreligga att
stadga en dylik utvidgad underrättelseskyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 16.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

De av mig nu förordade ändringarna i förordningen angående försäljning
av pilsnerdricka torde kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse
med det författningsförslag, som fogats vid departementspromemorian; den
föreslagna undantagsbestämmelsen med avseende å Stockholms stad torde
lämpligen kunna upptagas i 37 § i förordningen.

II. Tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka å luftfartyg.

I en den 23 november 1944 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrift har
aktiebolaget aerotransport hemställt örn sådan ändring i förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka, att bolaget kunde erhålla tillstånd till
utskänkning av pilsnerdricka ombord på luftfartyg i inrikestrafik.

Över nämnda framställning har, efter remiss, utlåtande avgivits av kontrollstyrelsen
den 19 december 1944. I utlåtandet har kontrollstyrelsen anfört,
att bestämmelser örn utskänkning av alkoholhaltiga drycker ombord
å luftfartyg infördes i lagstiftningen först genom 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
Stadgandet härom återfunnes i 3 kap. 13 § 3 mom. nämnda
förordning. Någon mot nämnda stadgande svarande bestämmelse avseende
utskänkning av pilsnerdricka utan samband med utskänkning av rusdrycker
funnes icke meddelad. De former av trafikutskänkning, som reglerades genom
14 § a) och b) pilsnerdricksförsäljningsförordningen, avsåge utskänkning
å järnvägsstationer, tåg och båtar. Avfattningen av 14 § b) syntes utesluta
sådan tolkning av stadgandet, att under detsamma skulle kunna inrymmas
även utskänkning å luftfartyg. Med hänsyn till lufttrafikens natur
syntes emellertid inga befogade erinringar kunna göras mot att en utskänkning,
som vore medgiven å tåg och båtar, kunde medgivas även å luftfartyg.
Med lufttrafikens fortgående utveckling torde allt starkare anspråk i sådan
riktning göra sig gällande. Kontrollstyrelsen hade fördenskull intet att erinra
mot ett bifall till den nu föreliggande framställningen; och med hänsyn till
ändringsförslagets begränsade innebörd syntes detsamma utan olägenhet kunna
genomföras utan avvaktande av den utredning och de förslag, som kunde
förväntas från den nyligen tillsatta sakkunnigekommittén för utredning
angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.

Kontrollstyrelsen har härefter vidare anfört:

Avfattningen av ett stadgande i pilsnerdricksförsäljningsförordningen angående
tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka å luftfartyg synes lämpligen
kunna ske i viss anslutning till motsvarande bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Härvid är emellertid att märka, att tillstånd enligt
förstnämnda förordning, i motsats till vad fallet numera är enligt den sistnämnda,
i princip icke torde kunna meddelas juridisk person, varför viss
härav betingad modifikation synes påkallad. I övrigt torde avvikelse från
stadgandet. i rusdrycksförsäljningsförordningen vara motiverad dels såtillvida,
att tillståndets giltighetstid — så länge övriga tillstånd till trafikutskänkning
av pilsnerdricka meddelas att gälla tillsvidare — icke begränsas

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

till ett år, dels i så måtto att inskränkningen till eller från utländsk flygplats
bortfaller.

I fråga om sättet för stadgandets inarbetande i förordningen kunna olika
möjligheter ifrågakomma. Närmast synes ligga att i 14 g pilsnerdricksförsäljningsförordningen
upptaga ett nytt moment, lämpligen betecknat som moment
c), varefter de nuvarande momenten c)—e) erhölle däremot svarande
nya beteckningar. Ett sådant tillvägagångssätt skulle emellertid föranleda
ändringar i förordningen på ett flertal andra punkter. Med hänsyn till önskvärdheten
av minsta möjliga ändring i förordningen och då en allmän revision
av densamma väl torde vara att emotse såsom en följd av förenämnda kommittéutredning,
synes man i stället, även om vissa redaktionella svårigheter
därvid möta, kunna inarbeta det nya stadgandet i 14 § mom. b).---

Inarbetas det nya stadgandet i 14 § b), torde de hänvisningar i förordningen,
vilka avse momentet i dess nuvarande lydelse, utan ändring kunna gälla
momentet i dess nya avfattning. I 15 § 3 mom. andra stycket synes emellertid
jämte järnvägståg och passagerarfartyg böra nämnas även luftfartyg.
Det kan dessutom ifrågasättas, huruvida icke motsvarande ändring borde ske
i 20 § 2 mom. första stycket andra satsen. Detta stadgande, som är en
kvarleva från den tid, då förordningen icke skilde mellan parti- och detaljhandel
(jämför 22 § 2 mom. i 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning med
förarbeten), är emellertid icke endast överflödigt utan synes lia tillkommit
genom ett förbiseende vid förordningens redigering, och det torde med hänsyn
härtill få anses överflödigt att till vinnande av full korrespondens med 14 § i
dess ändrade lydelse omredigera ett stadgande, som egentligen borde helt
utgå ur förordningen.

Departementschefen. Såsom kontrollstyrelsen föreslagit synes trafikutskänkning
av pilsnerdricka, som för närvarande må äga rum å tåg och
båtar, böra medgivas jämväl å luftfartyg. I enlighet härmed torde — i huvudsaklig
anslutning till bestämmelserna i 3 kap. 13 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
— böra i 14 § b) förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka införas en ny bestämmelse därom, att tillstånd må meddelas
till utskänkning av pilsnerdricka å luftfartyg, varmed företag för lufttrafik
befordrar passagerare i linjefart, dock endast under luftfärd. Frågor rörande
dylikt tillstånd böra prövas av länsstyrelsen i det län, där luftfartyget
har sin hemort.

Samtidigt med den nu föreslagna författningsändringen bör vidtagas den
av kontrollstyrelsen förordade ändringen i 15 § 3 mom. andra stycket. Vidare
torde det nu i 20 § 2 mom. första stycket andra punkten upptagna stadgandet
dels böra kompletteras att gälla även i fråga örn försändning till restauratör
å luftfartyg, dels ock böra flyttas till 21 § 1 mom.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bär inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen den 11 juli
1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda författningsförslag måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

21

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406)
angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 8 § 2 morn., 10 § 1 morn., 13 § 3 morn., 14 §,
15 § 3 mom. och 20 § 3 mom. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning
av pilsnerdricka1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

2. Ansökan örn sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos Konungens befallningshavande
samt skall innehålla uppgift å det ställe, där försäljningen
skall äga rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka
rörelsen, över gjord ansökan inhämte Konungens befallningshavande yttranden,
i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd
och kommunalstämma. Det åligger stadsfullmäktige eller kommunalstämma
att inhämta yttrande i ärendet från kommunens nykterhetsnämnd.

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande
av skälen därför.

I Stockholm —--ej tillämpning.

10 §.

1. Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka må av den, som tillverkat
varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes boende.
Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda område utan särskilt
tillstånd och utom samma område, därest Konungens befallningshavande på
gjord ansökning därtill meddelar tillstånd, över dylik ansökan skall Konungens
befallningshavande inhämta yttranden från stadens nykterhetsnämnd
samt, där fråga är om annan stad än Stockholm, magistraten.

13 §.

3. över ansökan, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden, i stad av magistrat
och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.
Det åligger stadsfullmäktige eller kommunalstämma att inhämta
yttrande i ärendet från kommunens nykterhetsnämnd.

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande
av skälen därför; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämma,
därest ansökningen av dem tillstyrkes, tillika avgiva yttrande, huruvida särskilda
föreskrifter för utskänkningens bedrivande anses nödiga.

I Stockholm — — — ej tillämpning.

1 Senaste lydelse av 15 § 3 mom. se 1928:114.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

14 §.

Konungens befallningshavande---vara nödigt.

Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation ävensom till sådan utskänkning,
varom under c) här ovan förmäles, må icke meddelas, innan tillfälle
att i ärendet avgiva yttrande lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige
eller kommunalstämma avgiva dylikt yttrande, skall kommunens nykterhetsnämnd
höras i ärendet.

I Stockholm äger vad i föregående stycke är sagt örn inhämtande av yttrande
från magistrat ej tillämpning.

15 §.

3. över de--— samma rörelse.

Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna
i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande
av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning
å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande polismyndighet
och nykterhetsnämnd samt å landet jämväl kommunalnämnden.

20 §.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för försäljnings
avslutande bestämmes senare än till klockan tio eftermiddagen, äger
Konungens befallningshavande efter särskild framställning därom förordna.
över sådan framställning inhämte Konungens befallningshavande utlåtande,
i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma. Det åligger
stadsfullmäktige eller kommunalstämma att i ärendet inhämta yttrande från
nykterhetsnämnden. Har framställningen blivit av stadsfullmäktige eller
kommunalstämma avstyrkt, må framställningen icke bifallas.

Nödvändiggöra särskilda--— meddela förordnande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

449083. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.