Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
1
Nr 158.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
anläggning av fiskhamn på Saltö i Karlskrona; given
Stockholms slott den 2 mars 1955.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAR
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
samt t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Danielson,
anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö,
fråga örn statsbidrag till anläggning av en fiskhamn i Karlskrona samt anför
därvid.
Innan jag ingår på föreliggande framställning örn statsbidrag, torde det
vara på sin plats att jag lämnar några uppgifter örn fiskerinäringen i Blekinge
län. Det fiske, som bedrives från baser i Blekinge län, är av betydande
omfattning. Enligt den officiella statistiken hava såväl fångstmängderna
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 158•
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 755.
som fångstvärdena under en lång följd av år varit större än inom något annat
län i riket med undantag av det i dessa avseenden dominerande Göteborgs
och Bohus län. Under förkrigsåren 1932—1939 ökades fångstmängderna
någorlunda kontinuerligt från 4,07 miljoner kilogram år 1932 till 7,99
miljoner kilogram år 1939. Under krisåren hava såväl fångstmängderna
som fångstvärdena visat ytterligare kraftig stegring. År 1942 — det sista år,
för vilket redovisning föreligger i den officiella statistiken — uppvisade sålunda
saltsjöfisket i Blekinge län en avkastning av 11,3 miljoner kilogram
fisk med ett sammanlagt värde av omkring 8,5 miljoner kronor.
En mycket väsentlig del av fiskfångsterna ilandföres i Karlskrona. Den
främsta orsaken till nämnda förhållande torde vara, att flera av landets
största fiskelägen äro belägna på öarna i Karlskrona skärgård. Enligt av
hamnstyrelsen i Karlskrona lämnad uppgift kan fiskinförseln till staden beräknas
till omkring 5 000 000 kilogram örn året, varav omkring 80 procent
distribueras till andra platser. I Karlskrona har såsom en följd av fisktillförseln
uppstått ett antal affärsrörelser för fiskens tillvaratagande, beredning och
försäljning. Dessa utföra isinpackning, filéskärning, rökning av sill och
ål m. m. Före kriget exporterades en mycket stor del av fisken till Tyskland;
under krisåren däremot har den uteslutande försålts inom landet.
Karlskrona saknar såväl särskild fiskhamn som särskilda för fiskerirörelserna
avsedda tomtområden. Företagen äro belägna inom stadens tätbebyggelse
och mestadels inrymda i skjul och bodar av mycket enkel beskaffenhet.
På grund av det inom företagen bedrivna arbetets art måste rådande
förhållanden anses vara mindre tillfredsställande ur sanitära synpunkter.
Avsaknaden av särskild fiskhamn med erforderliga lagerlokaler är givetvis
ägnad att minska möjligheterna för ett rationellt tillvaratagande av fisken.
Den 24 september 1942 beslöto stadsfullmäktige i Karlskrona att, under
förutsättning att tillfredsställande statsbidrag kunde erhållas, vissa anordningar
för fiskerinäringens tillgodoseende skulle vidtagas i staden. De beslutade
anordningarna skulle förläggas till Saltö väster om staden och omfatta
dels anläggning av fiskhamn med kaj, kajplan, tillfartsväg och förtöjningsbrygga
samt tre byggnadskomplex för fiskexportörer, dels ock utförande
av vissa arbeten inom ett byggnadsområde för fiskerirörelser av olika
slag i omedelbar närhet av fiskhamnen, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med första utbyggnadsetappen i ett år 1941 av byggnadschefen E.
Brinck under medverkan av civilingenjören Nils Johnson upprättat förslag.
I skrivelse den 29 oktober 1942 hemställde hamnstyrelsen i Karlskrona
därefter, bland annat, att Kungl. Majit måtte tilldela staden största möjliga
bidrag av statsmedel till anläggning av fiskhamn för en beräknad kostnad
av 440 000 kronor enligt nyssnämnda förslag. Totala kostnaderna för genomförande
av hela det föreliggande förslaget till anläggning av fiskhamn
samt ordnande av områden för fiskerirörelser o. dyl. hade, enligt vad hamnstyrelsen
meddelade, beräknats till 974 100 kronor, varav för den första
utbyggnadsetappen 770 700 kronor. Såsom motivering för sin framställning
anförde hamnstyrelsen i huvudsak följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
3
Genomförandet av första ntbyggnadsskedet i det framlagda förslaget måste
anses vara synnerligen angeläget, enär i Kaidskrona rådande förhållanden
för fiskerirörelserna icke längre kunna tolereras. Härtill kommer, att
det, särskilt vid förhandenvarande brist på livsmedel, måste anses vara nödvändigt
att på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt rationellt samt hygieniskt
oantastligt sätt tillvarataga och distribuera all från havet införd
fisk.
Statsbidrag till anläggningen kan motiveras av flera skäl. Sålunda kommer
fiskhamnen med ali sannolikhet att uteslutande angöras av fiskare, som
icke äro bosatta inom Karlskrona stad. Vidare utföres största delen av de i
hamnen inkommande fiskfångsterna till andra orter inom riket och kommer
sålunda ej invånarna i Karlskrona till godo. Därför äro också de föreslagna
anläggningarna av betydelse för att möjliggöra bättre tillgodoseende av den
allmänna livsmedelsförsörjningen. Slutligen bör icke förbises, att en ordnad
fiskhamn i Karlskrona blir ett lika välbehövligt som värdefullt komplement
till den nyligen anlagda fiskehamnen på Utklipporna.
Ilamnstyrelsen förutsatte, att statsbidrag till fiskhamnen skulle utgå med
minst 2/a av den beräknade anläggningskostnaden 440 000 kronor, eller med
lägst omkring 293 000 kronor.
Sedan Karlskrona stad efter under hand förda överläggningar avböjt att
genomföra den planerade fiskhamnen med ett begränsat statsbidrag, beslöt
min företrädare i ämbetet att icke tillstyrka framläggande av proposition i
ärendet till 1943 års riksdag. Den i ärendet gjorda framställningen överlämnades
sedermera till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för att vara tillgänglig
vid verkställandet av planeringsarbeten beträffande hamnföretag.
Slutligen torde jag få erinra därom, att ett alternativt förslag, avseende
hamnens förläggande till Hättholmen nordost om Karlskrona stad, sedermera
varit föremål för prövning. Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
som lantbruksstyrelsen och 1944 års fiskehamnsutredning hava emellertid
förordat Saltö såsom den lämpligaste platsen för anläggningen.
I skrivelse den 30 november 1944 har hamnstyrelsen i Karlskrona ånyo
hemställt om statsbidrag till anläggande av en fiskhamn på Saltö i Karlskrona.
Efter att inledningsvis hava erinrat örn innehållet i sin år 1942 avlåtna
skrivelse, framhåller hamnstyrelsen vikten av att fiskhamnen förlädes till
vatten, som dels vore i möjligaste mån isfritt vintertid, dels lämpade sig för
sumpning särskilt av ål. Dessa betingelser förefunnes beträffande den föreslagna
platsen på Saltö vid Saltösund, varjämte lämpliga områden för uppförande
av eventuellt erforderliga frys- och kylanläggningar funnes i fiskhamnens
omedelbara närhet. Då de nuvarande hamnförhållandena och de
hygieniska betingelserna för fiskerirörelsen i Karlskrona vore i hög grad
otillfredsställande, hade stadsfullmäktige i Karlskrona nyligen anslagit
119 100 kronor lill ordnande av för fiskerirörelsen erforderliga vatten- och
avloppsledningar m. m. invid den planerade fiskhamnen på Saltö.
Enligt hamnstyrelsens mening vore det emellertid av största vikt, att även
de fiskhamnsanordningar, till vilka staden påräknat alt erhålla statsbidrag
i någon form, kunde påbörjas snarast möjligt. Innebörden av dessa anord
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
ningar franninge av det förutnämnda år 1941 upprättade förslaget, vilket
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid granskning den 29 november 1944
lämnats utan erinran. Kostnaderna för förslagets realiserande hade av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen år 1944 beräknats till 611 500 kronor. Härtill
komme vissa ytterligare kostnader för fyrbelysning m. m. å 14 500 kronor,
varför det sammanlagda belopp, å vilket hamnstyrelsen påräknade att kunna
erhålla statsbidrag, numera uppginge till 626 000 kronor mot tidigare
av hamnstyrelsen beräknade 440 000 kronor.
Styrelsen framhåller härefter, att utöver det av stadsfullmäktige anslagna
beloppet, 119 100 kronor, och den del av de till 626 000 kronor beräknade
kostnaderna för fiskhamnsanordningar, vilken staden själv kunde komma
att få vidkännas, staden finge räkna med avsevärda ytterligare kostnader
för anläggning av fiskhamnen samt för ordnande av områden för fiskerirörelser
och andra anordningar på Saltö. Den totala kostnaden för programmets
genomförande, vilken i september 1942 uppskattats till 947 100 kronor,
beräknades numera till omkring 1,5 miljoner kronor.
Hamnstyrelsen meddelar till slut, att enligt vad styrelsen under hand inhämtat
1944 års fiskehamnsutredning föreslagit investeringsutredningen att
i investeringsplanen för budgetåret 1945/46 med hänsyn till angelägenhetsgraden
uppföra ifrågavarande företag i Karlskrona som nr 3 bland statliga
och statsunderstödda fiskehamnsarbeten i Blekinge län. I anslutning härtill
framhåller styrelsen, att Nogersundshamnen, vilken av fiskehamnsutredningen
upptagits i första rummet, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits
komma att bestridas av innevarande budgetårs ordinarie anslag till
utvidgning och förbättring av statens fiskehamnar och farleder samt att Göholms
hamn, som vore uppförd i andra rummet, vore av betydligt mindre
storleksordning än Saltöprojektet. Detta senare syntes styrelsen också vara
väl lämpat att komma till utförande såsom beredskapsarbete med hänsyn
till de relativt små mängder svårtillgängligt material, som erfordrades för
detsamma.
Med åberopande av det anförda och under hänvisning i övrigt till en av
Blekinge läns havsfiskeförening den 28 november 1944 gjord framställning,
vari föreningen hos stadsfullmäktige i Karlskrona hemställt om vidtagande
av omedelbara åtgärder för att åstadkomma en centralt belägen fiskhamn i
staden, har hamnstyrelsen hemställt, att största möjliga statsbidrag måtte
beviljas Karlskrona stad till anläggning av fiskhamn på Saltö för en beräknad
kostnad av 626 000 kronor samt att företaget måtte förklaras företrädesberättigat
till erhållande av arbetskraft och material.
Blekinge läns havsfiskeförening har i sin av hamnstyrelsen åberopade
framställning, efter en redogörelse för Karlskronas betydelse för fiskerinäringen,
framhållit bland annat, att hamn- och lokalförhållandena i Karlskrona
för fiskerinäringens utövare numera vöre långt ifrån tillfredsställande.
För avhjälpande av sagda brister borde snarast möjligt åstadkommas en centralt
belägen fiskhamn i Karlskrona, vilken kunde tjäna såsom mottag
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
5
ningsplats för fångster från fiskeplatser i angränsande delar av Östersjön,
väl lämpad att angöras även vintertid och med möjlighet till framtida utvidgning.
Härjämte erfordrades tillräckligt stort utrymme på land för fiskerilokaler,
frys- och kylhus jämte övriga anordningar för förvaring, beredning
och distribution av fisk. Transportmöjligheterna borde jämväl vinna nödigt
beaktande. Med hänsyn till att Saltösund på grund av strömförhållandena
nästan ständigt vöre isfritt och även lämpade sig för sumpning av ål syntes
denna plats lämplig för den föreslagna fiskhamnsanläggningen.
Över hamnstyrelsens förevarande skrivelse hava yttranden avgivits av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, 1944 års fiskehamnsutredning, lantbruksstyrelsen,
statens livsmedelskommission, kommerskollegium och statskontoret.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande, daglecknat den 10
januari 1945, erinrat att styrelsen i skrivelse den 5 juni 1944 förordat bifall
till en av staden gjord framställning örn godkännande i princip av tidigare
upprättat förslag till anläggning av fiskhamn på Saltö. Sedermera hade
Kungl. Majit förordnat, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till
styrelsen för att vara tillgängliga vid verkställandet av viss detaljplanering
av hamnföretag, vilken uppdragits åt styrelsen.
Kostnaderna för utbyggnad av hamnen enligt föreliggande förslag hade,
meddelar styrelsen, efter verkställd granskning av styrelsen beräknats på
följande sätt.
Kronor
Anläggning av 168 m kaj vid 3,5 m vattendjup ................
» » en 46 m lång tilläggsbrygga ....................
Hamnplan ..................................................
Muddring till 3,5 m vatiendjup ..............................
Tillfartsväg från norr ...................................... • •
Vatten- och avloppsledningar inom hamnområdet samt anslutning
till befintligt vattenledningsnät ..............................
Fyr på Saltö-hamn ..........................................
Överenslykta i inre hamnen ..................................
Projekteringsarvode ........................................ I
230 000
37 000
225 000
40 000
46 000
33 500
8 000
2 000
4 500
Summa kronor 626 000.
I anslutning härtill anför styrelsen, alt kostnaderna för anläggningen,
med undantag av fyranordningarna och projekteringsarvodet, av liamnstyrelsen
i Karlskrona i november 1941 beräknats lill 443 000 kronor. Den vid
granskning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i november 1944 företagna
höjningen av kostnadssumman vore till en del betingad av sedan 1941
inträdd prisstegring men hade i huvudsak sin grund däri, att ett flertal
av hamnstyrelsen angivna å-priser vore alltför låga även med hänsyn
till år 1941 rådande prisnivå.
För det fall att statsbidrag komme att beviljas till företaget ansåge styrelsen
att, i enlighet med den praxis som hittills tillämpats i liknande fall, samtliga
i den egentliga hamnanläggningen ingående arbeten borde inräknas i de
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
kostnader, å vilka statsbidrag finge utgå. Då en fiskhamn på Saltö enligt
vad verkställda utredningar utvisade vöre av behovet påkallad, förordade
styrelsen, att till företaget måtte utgå statsbidrag med 417 000 kronor eller i
avrundat belopp 2U av den till 626 000 kronor beräknade kostnaden.
I sitt utlåtande den 15 januari 1945 har 1944 års fiskehcimnsutredning
inledningsvis uppehållit sig vid fiskerinäringens läge i Blekinge län samt
verkställda utredningar om anläggning av fiskhamn i Karlskrona. För dessa
förhållanden har redogörelse lämnats i det föregående.
Beträffande Saltöprojektets angelägenhetsgrad uttalar utredningen,
att hamnanläggningsarbetet till följd av svårigheterna för Karlskrona
stad att utan statlig hjälp finansiera detsamma redan allt för länge
uppskjutits. På grund härav måste Saltöprojektets genomförande utan ytterligare
uppskov enligt fiskehamnsutredningens uppfattning nu få anses
angeläget.
I fråga örn företagets finansiering anför utredningen, alt av
kostnaden för själva hamnanläggningens utförande, 626 000 kronor, ett belopp
av 56 700 kronor beräknades kunna finansieras med ersättningar för
upplåtelse av hamnplanen till företag, som bedriva fiskberedning. Utöver de
medel, som sålunda bleve tillgängliga, hade utredningen med hänsyn till fiskhamnens
betydelse för fiskerinäringen funnit statsbidragsanvisning vara motiverad.
Beträffande de delar av företaget, som icke vore att hänföra till själva
hamnanläggningen, ansåge utredningen, att dessa kunde finansieras av staden
såsom vid exploatering av mark för industriändamål. Det kunde enligt
fiskehamnsutredningens mening förutsättas att — därest fiskhamnen i Karlskrona
komme till stånd — hamnavgifter komrne att upptagas för ankommande
och avgående fartyg samt för varor, som lossades och lastades i hamnen.
Dessa hamnavgifter borde utgå enligt ungefär samma regler och med samma
belopp, som gällde för statens fiskehamnar. Under förutsättning att en fångstmängd
av omkring 4 000 000 kilogram fisk årligen infördes lill hamnen och
att exporten efter krigsåren återupptoges, kunde hamnavgifterna beräknas
komma att inbringa 10—15 000 kronor om året. Dessa medel borde i första
hand reserveras för bestridande av kostnaderna för hamnens underhåll och
drift och i andra hand användas till amortering av anläggningskostnaden.
Fiskehamnsutredningen berör slutligen statsbidragsfrågan och
redogör därvid först för gällande statsbidragsbestämmelser. Härom anför utredningen.
Enligt gällande bestämmelser kan statsbidrag i mån av tillgång av Kungl.
Maj :t beviljas dels till fiskehamnar med högst nio tiondelar av verkliga byggnadskoslnaden,
dels till handelshamnar med högst två tredjedelar av den beräknade
byggnadskostnaden. Det må framhållas att i kungörelsen angående
statsbidrag till dylika hamnar, nr 328/1928, beträffande statsbidrag till fiskhamnar
stadgas, att om sådan hamn tillgodoser jämväl handelsändamål, hänsyn
härtill bör tagas vid bestämmande av statsbidragets storlek. Denna bestämmelse
innebär att, örn viss hamn icke endast tjänar såsom skyddshamn
för i orten bosatta fiskares båtar och fiskeredskap utan jämväl för handelssjöfart,
statsbidraget bör utgå med mindre belopp än 90 %.
7
Kimot. Maj:ts proposition nr 158.
Endast ett ringa antal av de Karlskrona anlöpande fiskebåtarna är hemmahörande
i staden. För dessas skydd kan utförande av den nu avsedda stora
anläggningen ej motiveras. Anläggningens huvudsyfte är däremot att underlätta
fiskfångsternas tillvaratagande och försäljning. Hamnen kommer sålunda
att till stor del tjäna handelsändamål. För att markera detta har fiskehamnsutredningen
benämnt anläggningen fiskhamn i stället för fiskehamn.
Utredningen uttalar såsom sin uppfattning, att eventuellt statsbidrag till
fiskhamnen — med hänsyn till dess förenämnda ändamål — borde utgå i
huvudsak enligt de för handelshamnar gällande grunderna, d. v. s. med högst
7s av verkliga byggnadskostnaden.
Tillgängliga ordinarie anslag under innevarande budgetår vore enligt utredningens
mening icke tillräckliga och kunde icke heller med hänsyn till andra
viktiga företag i riket komma ifråga för hamnanläggningen i Karlskrona.
Motsvarande gällde om de i 1945 års statsverksproposition äskade, mycket
begränsade anslagen till fiskehamnar eller handelshamnar. Utredningen förordade
därför, att erforderligt statsbidrag bereddes staden genom framställning
till 1945 års riksdag örn särskilt anslag för ändamålet.
I sitt utlåtande över stadens framställning hade, anför utredningen till slut,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat statsbidrag med I 2/3 av den beräknade
kostnaden, 626 000 kronor, eller med 417 000 kronor. På staden skulle
härvid komma återstoden, 209 000 kronor. Örn härifrån droges det förutnämnda
ersättningsbeloppet å 56 700 kronor för markupplåtelser inom hamnplanen,
återstode 152 300 kronor. Sistnämnda belopp motsvarade vid en amorteringstid
av 30 år och en räntefot av 4 % en annuitet av omkring 8 800 kronor.
Skulle denna bestridas nied inflytande hamnavgifter, syntes dessa i övrigt
icke komma att förslå till anläggningens underhåll och drift. Kostnaden
härför bomme således att till stor del åvila staden. Med hänsyn emellertid
till fördelarna för staden av anläggningens utförande torde dock högre statsbidragsandel
än 2/s icke böra komma i fråga. Utredningen anslöte sig sålunda
till förslaget, att bidragets storlek skulle fastställas till 417 000 kronor.
Under åberopande av det anförda förordar fiskehamnsutredningen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till statsbidrag till anläggning av
fiskhamn å Saltö i Karlskrona anvisa ett reservationsanslag av 417 000 kronor.
I utlåtande den 11 december 1944 har lantbruksstyrelsen anfört, att förhållandena
i Karlskrona såväl i fråga örn lämpliga tilläggsplatser för fiskebåtar
som beträffande utrymmen för fiskhandel och fiskberedning för närvarande
vore synnerligen otillfredsställande. Behovet av en snar förbättring
av dessa förhållanden måste därför enligt styrelsens mening anses såsom
trängande. Det föreliggande förslaget till fiskhamn och i samband därmed
stående anläggningar syntes styrelsen i stort sett ändamålsenligt. Det kunde
visserligen ifrågasättas, huruvida kajutrymmet kleve tillräckligt nied den ut
sträckning,
i vilken kajen enligt förslaget i första hand skulle utföras. Då
emellertid kajlängden vid behov senare kunde utökas, funne lantbruksstyrelsen
sig även i denna del kunna tillstyrka förslaget.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
Departement
chefen.
På grund härav tillstyrker styrelsen, att statsbidrag tilldelas Karlskrona
stad för anläggning av fiskhamn enligt det föreliggande förslaget.
Statens livsmedelskommission har i utlåtande den 16 januari 1945 tillstyrkt
bifall till föreliggande framställning. Kommissionen har därvid anfört i huvudsak
följande.
Med hänsyn till den betydande omfattningen av de fiskfångster, som införas
till Karlskrona, måste det anses vara av allmänt intresse, att dessa fångster
kunna omhändertagas därstädes under fullt betryggande förhållanden.
Detta syfte torde endast vinnas, om staden förses med en central fiskhamnsanläggning,
sådan som den nu föreslagna, där även lämpliga anordningar för
frysning och saltning av fisk kunna inrymmas.
I ett krisläge — sådant som det, vilket rådde år 1942 — då svårighet i regel
icke föreligger att finna avsättning för färsk fisk, gör sig visserligen behovet
av en fiskhamnsanläggning i Karlskrona icke särdeles starkt påmint. Situationer
med riklig tillförsel av fisk och jämförelsevis ringa efterfrågan, då det
framför allt gäller att på ändamålsenligt sätt tillvarataga uppkomna överskottskvantiteter,
hava emellertid under de senaste två åren rätt ofta varit för
handen och komma sannolikt att bliva ännu vanligare efter inträdandet av
normala förhållanden. För kommissionen framstår det därför såsom angeläget,
att den planerade anläggningen kommer till stånd och att arbetena därmed
påbörjas inom den allra närmaste tiden.
I sitt utlåtande den 23 januari 1945 har kommerskollegium — under hänvisning
till att Karlskrona hamn uppvisat ett driftsunderskott för perioden
1938—1942 å 334 700 kronor och för år 1943 å 53 600 kronor — tillstyrkt,
att statsbidrag till hamnföretaget beviljas med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
angivna beloppet, 417 000 kronor.
Slutligen bär statskontoret i utlåtande den 5 februari 1945 uttalat att, i
den mån det i ärendet omförmälda hamnbyggnadsföretaget finge anses vara
av sådan angelägenhetsgrad, att detsamma borde komma till utförande, innan
resultatet av utredningen rörande planläggningen av statliga och statsunderstödda
fiskehamnsbyggnader förelåge, medel för ändamålet syntes
kunna ställas till förfogande från de anslag, som för budgetåret 1945/46
kunde komma att anvisas till bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda
fiskehamnar samt bidrag till handelshamnar och farleder. För den
händelse medel skulle anses böra anvisas redan under innevarande budgetår,
borde ärendet underställas riksdagens prövning.
Näst Göteborg är Karlskrona den största införselplatsen för fisk i riket.
I staden finnes ett antal fiskerirörelser, vilka ombesörja bland annat filéskärning
av torsk, rökning av sill och ål m. m. samt isinpackning av fisk.
Utvecklingsmöjligheter för sådana rörelser synas vara för handen. Under
normala förhållanden äger en icke obetydlig fiskexport rum från staden.
Vid besök på platsen har jag kunnat iakttaga, att nuvarande anordningar
för fiskfångsternas ilandförande samt för fiskens vidare tillvaratagande, beredning
och försäljning icke kunna anses tillfredsställande. Snara åtgärder äro
behövliga i syfte att få till stånd en särskild fiskhamn i staden. Beträffande
platsen för en sådan hamn synes enighet i stort sett råda därom, att Saltö
Kungl. Majlis proposition nr 158.
9
vid Saltösund omedelbart väster om den egentliga staden bäst lämpar sig
för ändamålet. En viss nackdel kan måhända anses ligga däri, att direkt järnvägsförbindelse
till Saltö saknas. Med hänsyn till de i Saltösund rådande, för
sumpning av fisk gynnsamma- vattenförhållandena samt till Saltös fördelaktiga
läge i förhållande till fångstplatserna och fiskarbefolkningens boplatser
torde detta oaktat hamnplatsen på Saltö vara överlägsen andra förläggningsplatser,
som kunna komma i fråga.
Fiskhamnsanläggningens angelägenhetsgrad bedömes av stadens myndigheter
såsom mycket hög. Redan år 1942 fattade stadsfullmäktige principbeslut
örn företaget samt hemställde hos Kungl. Majit örn statsbidrag och
byggnadstillstånd för detsamma. Något statsbidrag blev emellertid då icke
beviljat. Sedermera hava stadsfullmäktige anvisat 119 100 kronor till ordnande
av för fiskerirörelsen nödvändiga vatten- och avloppsledningar m. m.
invid den planerade fiskhamnen på Saltö. 1944 års fiskehamnsutredning
har för sin del uttalat den uppfattningen, att hamnanläggningens utförande
redan alltför länge uppskjuta och att förslaget nu bör genomföras utan
ytterligare uppskov. Livsmedelskommissionen har ur de synpunkter kommissionen
företräder funnit anläggningen framstå såsom ännu mera angelägen
i nuvarande situation och för framtiden än i krisläget 1942, då några
svårigheter icke förefunnos att omedelbart vinna avsättning för ilandförd
fisk.
För egen del biträder jag den mening, åt vilken myndigheterna sålunda
givit uttryck. Vid bedömande av företagets angelägenhetsgrad bör icke minst
beaktas, att den tid nu synes närma sig, då exporten av beredd och förpackad
fisk kan återupptagas.
Förevarande hamnanläggning torde få anses i och för sig lämpad såsom
beredskapsarbete. Viss delkostnad för densamma upptogs sålunda i investeringsutredningens
år 1944 avgivna betänkande (SOU 1944: 13, bil. 19) i investeringsreserven
för budgetåret 1944/45. Med hänsyn till vad nyss anförts
beträffande företagets angelägenhetsgrad synas mig emellertid övervägande
skäl tala för att företaget hänföres till ordinarie arbeten, avsedda att komma
till utförande under budgetåret 1945/46. Eventuellt statsbidrag torde därför
böra utgå från anslag å riksstaten för nästa budgetår.
Jämlikt kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 328, ändrad genom kungörelserna
nr 226/1933 och 188/1935) angående statsbidrag till byggande, förbättring
och underhåll av allmänna hamnar och farleder kan statsbidrag beviljas
till anläggning av — förutom statens fiskehamnar — dels statsunderstödda
fiskehamnar med högst 7io, dels ock handelshamnar och farleder med högst 7s
av den beräknade byggnadskostnaden. En fiskhamnsanläggning av den på
Saltö föreslagna typen torde, såsom fiskehamnsutredningen framhållit, närmast
vara att betrakta såsom en handelshamn. Med hänsyn till anläggningens
speciella karaktär och i betraktande av vad i det följande framhålles örn
den knappa medelstillgången å reservationsanslaget till Bidrag till handelshamnar
och farleder anser jag emellertid, att frågan örn statsbidrag lill anläggningen
bör underställas riksdagen.
Det torde endast i undantagsfall kunna ifrågakomma, alt statsbidrag utgår
mimny till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 15S. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
till hamnarbeten av här avsedd art. I det föreliggande fallet tala emellertid
enligt min mening goda skäl för att statsbidrag beviljas. Förutom vad förut
anförts beträffande behovet i och för sig av anläggningen må framhållas, att
Karlskrona hamn för fiskarbefolkningen i Karlskrona skärgård har en betydelse
i viss mån liknande den, som för fiskarbefolkningen i Blekinge i
övrigt tillkommer fiskehamnarna på fastlandet. Vidare är att märka, att handelshamnen
i Karlskrona under en längre följd av år visat betydande driftsunderskott.
Kommerskollegium har också under hänvisning härtill förordat,
att bidrag till fiskhamnen måtte utgå med högsta för handelshamnar möjliga
belopp, d. v. s. med 2/3 av den beräknade byggnadskostnaden.
På grund av sålunda föreliggande särskilda omständigheter och då det för
Karlskrona stad skulle bliva särskilt betungande att utan statsbidrag finansiera
det ganska omfattande hamnanläggningsarbetet, finner jag mig böra
tillstyrka statsbidrag till företaget. Bidragets belopp synes mig dock skäligen
böra begränsas till 300 000 kronor. Av den totala anläggningskostnaden för
fiskhamnen — efter frånräknande av vad som anses kunna täckas med ersättningar
för markupplåtelser på hamnplanen utgör denna kostnad (626 000
— 56 700) 569 300 kronor — skulle vid bifall härtill 300 000 kronor komma
att bestridas av statsmedel och 269 300 kronor av staden. En sådan fördelning
synes mig med hänsyn till de fördelar, som fiskhamnens anläggande
kunna beräknas medföra för staden, icke vara för staden ogynnsam.
De anslagsbelopp, som för närvarande finnas anvisade och för nästkommande
budgetår äskats under sjätte huvudtitelns anslagsrubrik Bidrag till
handelshamnar och farleder, äro icke tillräckliga för en medelsanvisning av
förevarande storleksordning. Ifrågavarande medel måste i huvudak reserveras
för brådskande iståndsättningsarbeten. På grund härav torde det tillstyrkta
bidraget böra anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag under
nämnda huvudtitel.
På Kungl. Maj:t torde få ankomma att meddela erforderliga villkor och
bestämmelser beträffande statsbidragets åtnjutande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Statsbidrag till anläggning av fiskhamn på Saltö i
Karlskrona å riksstaten under sjätte huvudtiteln för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag av. .. . kronor 300 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
450757