Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående ordnande
av civilanställning för avgående fast anställt
manskap vid försvaret; given Stockholms slott den
16 februari 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.
Fråga örn att bereda från militärtjänsten avgående manskap tillfredsställande
försörjningsmöjligheter i civil anställning uppkom redan under 1800-talet, då närmast med tanke på personalen vid de värvade truppförbanden.
Sedan 1901 års riksdagsbeslut medfört de värvade truppernas avskaffande
och den allmänna värnpliktens egentliga genombrott, kom civilanställningsDihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 154.
277 46
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
frågan att i högre grad än tidigare kräva statsmakternas uppmärksamhet.
Detta sammanhängde med det genom nämnda riksdagsbeslut införda och i
allt väsentligt ännu oförändrade systemet med fast anställning av manskap.
De fast anställda ha varit avsedda i stor utsträckning för underbefälsutbildning
men till en del också för tjänstgöring i befattningar, vilka med hänsyn
till sin karaktär krävt en längre tjänstgöringstid än som kunnat åläggas de
värnpliktiga. Kadern av fast anställt manskap har därjämte avsetts för rekrytering
av underofficers- och officersbeställningar samt civilmilitära och långtjänstunderbefälsbeställningar.
Antalet sådana beställningar förenade med
pensionsrätt har emellertid alltid varit ringa i förhållande till antalet manskapsbeställningar.
Följaktligen har endast ett fåtal fast anställda kunnat
vinna framtid i den militära tjänsten och flertalet nödgats söka sin fortsatta
utkomst inom civila verksamhetsområden. Denna avgång ur den militära
tjänsten har också varit nödvändig ur militärorganisatorisk synpunkt. Försvarets
krigsorganisation har nämligen krävt tillgång till ett betydligt större
antal befäl än som funnits anställt på aktiv stat. Till huvudsaklig del har
denna befälstillgång skapats genom omsättning bland det underbefälsutbildade
fast anställda manskapet.
I syfte att åstadkomma en lösning av civilanställningsfrågan lia statsmakterna
under årens lopp vidtagit olika åtgärder. Dessa ha i huvudsak åsyftat
företrädesrätt till vissa civilanställningar, ekonomisk kompensation åt de avgående,
omskolning och förmedling av civila anställningar.
Genom 1942 års försvarsbeslut har behovet av underbefäl för fredstjänsten
ökat. Det har därför kunnat antagas, att civilanställningsorganisationen i
framtiden kommer att bliva utsatt för så stora påfrestningar, att ytterligare
åtgärder erfordras för att förbättra det avgående manskapets civilanställningsmöjligheter.
Det förhållandet, att eljest avskedsberättigat manskap till
följd av försvarsberedskapen i stor utsträckning kvarhållits i tjänst, har även
funnits påkalla en effektivisering av civilanställningsorganisationen.
Genom beslut den 30 oktober 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom försvarsdepartementet
biträda med utredning rörande ordnandet av civilanställning
för avgående fast anställt manskap vid försvaret.
Till statsrådsprotokollet anförde jag i samband med tillkomsten av detta
beslut — efter en redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit — bland
annat följande.
De åtgärder som böra ifrågakomma i syfte att möta de ökade civilanställningsbehoven
kunna icke på detta förberedande stadium uttömmande angivas.
Nära till hands ligger att undersöka lämpligheten av en utvidgning av gällande
bestämmelser örn företrädesrätt för militärmanskap vid tillsättande av vissa
befattningar. Sålunda torde i anslutning till ett av 1930 års försvarskommission
framfört uppslag kunna övervägas en utsträckning av bestämmelserna
till att gälla även av staten koncessionerade och därmed likartade företag
samt sådana inrättningar, som för sin verksämhet åtnjuta bidrag av statsmedel,
liksom ock sådana befattningar hos kommuner och landsting, för vilka
avlöningskostnaderna delvis bestridas av statsmedel. Det synes dock lämpligt
3
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
att bibehålla den begränsning av bestämmelsernas räckvidd, som ligger däri
att företräde vid konkurrens örn befattning beredes militärmanskap endast
vid lika lämplighet i övrigt.
Vidare kunna de omskolningskurser, som inom andra områden med gott
resultat prövats, tänkas tjäna som mönster för en liknande verksamhet inom
försvarsväsendet. En organiserad yrkesutbildning av detta slag, förlagd antingen
till militärtjänstgöringen eller i omedelbar anslutning till densamma,
bör kunna underlätta arbetsförmedlingen för uttjänt militärmanskap. I samband
härmed böra civilanställningsorganens ställning och organisation bliva
föremål för övervägande. Vid översynen på detta område bör även beaktas
den utveckling, som den allmänna arbetsförmedlingen undergått särskilt
under de senare åren. Sålunda bör övervägas huruvida fördelar kunna erbjudas
genom anslutning i en eller annan form av de nu befintliga organen
för civilanställning till den allmänna arbetsförmedlingen eller genom ett
organiserat samarbete mellan civilanställningsorganen och den allmänna arbetsförmedlingen.
Frågan örn de ekonomiska förhållandena för de civilanställningssökande
var så sent som år 1940 föremål för statsmakternas prövning. Ehuru vid
detta tillfälle några mera betydelsefulla ändringar av principiell innebörd i
dittills gällande system icke ansågos vara av nöden, torde vid den utredning,
som enligt det föregående bör komma till stånd, denna sida av saken icke
kunna förbigås. Vid utredningen bör därför jämväl övervägas huruvida de
numera föreliggande förhållandena böra föranleda ändring i gällande bestämmelser
örn de ekonomiska förmånerna för manskap vid avgång ur tjänst och
under ledighet i civilanställningssyfte. För arméns manskap bör härvid speciellt
uppmärksammas örn icke en omläggning av gällande bestämmelser örn
anställning på civilanställningsstat kan vara av behovet påkallad. Då anställningstiden
på aktiv stat, såsom redan framhållits, är avsedd att regelmässigt
utlöpa på våren, kan det nämligen i anslutning till vissa av 1941 års försvarsutredning
framförda synpunkter övervägas, huruvida icke för detta manskap
den särskilda anställningen i civilanställningssyfte bör ersättas med möjlighet
att under motsvarande tid av sista anställningsåret på aktiv stat erhålla
tjänstledighet för att förbereda övergång till civil verksamhet vid utlöpandet
av anställningstiden på aktiv stat.
Jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda bemyndigande anmodade jag landshövdingen
A. B. Gärde, byråchefen C. W. Curtman, kaptenen B. Hasselrot och
undervisningsrådet, numera överdirektören R. Lundquist att verkställa utredningen,
varvid åt Gärde uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Efter verkställt uppdrag ha utredningsmännen, vilka antagit benämningen
1942 års civilanställningssakkunniga, avgivit ett den 15 augusti 1944 dagtecknat
betänkande (SOU 1944: 38). Över betänkandet ha utlåtanden avgivits
av chefen för försvarsstaben, chefen för armén, chefen för marinen, chefen
för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, centrala
värnpliktsbyrån, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, allmänna lönenämnden
och försvarsväsendets lönenämnd, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, väg och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
statskontoret, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogssty
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
reisen, lotsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, landsorganisationen i Sverige,
svenska arbetsgivareföreningen, svenska landskommunernas förbund,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska brandkårernas
riksförbund, svenska försäkringsbolagens riksförlmnd, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, svenska lokaltrafikföreningen, svenska
sparbanksföreningen, svenska bankföreningen, svenska järnvägsföreningen,
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, aktiebolaget statens skogsindustrier,
handelns arbetsgivareorganisation, svenska hamnförbundet, kooperativa förbundet,
tjänstemännens centralorganisation, svenska underofficersförbundet,
Sveriges redareförening och försvarsväsendets underbefälsförbund. Därjämte
ha biltrafikens arbetsgivareförbund och aktiebolaget Aerotransport beretts
tillfälle att avgiva yttranden över betänkandet.
Allmänna synpunkter.
De sakkunniga.
De sakkunniga ha påvisat betydelsen för de värnpliktigas del av en tillfredsställande
rekrytering av det stamanställda manskapet. Därvid har framhävts
hurusom möjligheten att bereda de från militärtjänsten avgående en fortsatt
tryggad försörjning utgör en förutsättning för att rekryteringsbehovet
skall kunna tillgodoses. Till utveckling av dessa synpunkter ha de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.
Undersökningar, som företagits av 1942 års underbefälsutredning, visa, att
förutsättningar icke föreligga att ens till någon del fylla behovet av utbildningsbefäl
genom frivilligt åtagande av värnpliktiga. Det gives därför endast
två vägar att fylla behovet: antingen en väsentlig förlängning av den obligatoriska
tjänstgöringen för tillräckligt antal värnpliktiga eller anställning av
yrkesbefäl i underbefälsgraderna. 1942 års försvarsbeslut innebär i detta
hänseende en kompromiss. Behovet av underofficerare och officerare, väsentligen
utbildade i syfte att föra men ej att utbilda trupp, fylles med värnpliktiga
med ett halvt, respektive ett års förlängd utbildning, medan behovet av
för utbildning av värnpliktiga erforderligt underbefäl fylles med fast anställt
manskap, som för ändamålet erhåller särskild utbildning, vilken avpassats
även med hänsyn till att underofficerare och delvis även officerare skola
rekryteras från manskapet. Antalet manskapsbeställningar har sedan 1942
ökats högst väsentligt och är, särskilt vid flottan och flygvapnet, beräknat
med hänsyn till behovet av icke allenast befäl utan även förhandsmän och
specialister av skilda slag. Av vad nu sagts framgår, att den omfattning i
vilken värnpliktiga måste underkastas förlängd tjänstgöring, å ena, samt det
sätt, varpå frågan örn det stamanställda manskapets förhållanden löses, å
andra sidan, stå i direkt beroende av varandra. Det ligger sålunda i allra
högsta grad i de värnpliktigas intresse att de stamanställda kunna, kvalitativt
och kvantitativt, rekryteras på ett tillfredsställande sätt. Därest så icke sker
måste större anspråk ställas på de värnpliktiga.
Förutsättningarna för manskapsrekryteringen äro helt naturligt liksom på
varje annat område beroende av de förmåner, som kunna bjudas under anställningstiden,
och av de utsikter till en framtida tryggad bärgning, som
kunna föreligga. Erfarenhetsmässigt förskjutes tyngdpunkten alltmera mot
ett starkare beaktande av framtidsutsikterna, vilket framför allt gäller ynglingar
av den kategori, som lämpar sig till befäl. Enligt 1942 års försvars
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 5
beslut skulle krigsmakten i fredstid lia omkring 24 000 beställningar för fast
anställt manskap. Även örn hänsyn tages till den inverkan det helt nyligen
beslutade inrättandet av pensionsberättigande beställningar såsom långtjänstunderbefäl
kan få, kan i allra bästa fall 10 % av de varje år nyantagna stamanställda
antagas erhålla framtida anställning inom krigsmakten. Återstoden
måste förr eller senare söka sig helt nya levnadsbanor på den allmänna arbetsmarknaden.
Hur många fast anställda, som årligen komma att lämna militärtjänsten,
kan icke på förhand med någon större grad av sannolikhet beräknas,
då detta är beroende av anställningstidens längd. Ju längre denna är, desto
färre bliva de avgående men å andra sidan desto större svårigheter uppkomma
att bereda dessa civilanställning. Ju lättare de avgående ha att vinna en god
civil utkomst, desto lättare kommer det att bliva att erhålla en kvalitativt
god rekrytering. Omvänt måste svårigheter vid övergången till civilanställning
verka avskräckande på sökande till fast anställning vid krigsmakten. Sambandet
mellan rekryteringen och civilanställningsmöjligheterna är sålunda
synnerligen intimt.
I detta sammanhang lia de sakkunniga upptagit frågan om lämpligheten av
att hålla en kader av fast anställt manskap av den omfattning, som i 1942 års
försvarsbeslut förutsatts. Därvid har hänvisats till att under senare år inträtt
en kraftig minskning av de årsklasser, från vilka de fast anställda rekryteras.
Sålunda konstateras, att rekryteringsbehovet, uttryckt i procent av
antalet 17-åringar, år 1943 var mer än tre gånger så stort som år 1937. De sakkunniga
hålla för sannolikt att, efter återgång till fredsförhållanden och vid
någorlunda goda utsikter å arbetsmarknaden, det icke kommer att visa sig
möjligt att åstadkomma en tillfredsställande rekrytering av förutsatt omfattning.
Med anledning härav förordas, att kadern av fast anställda i möjligaste
mån minskas till omfattningen.
Emellertid är uppenbart, framhålla de sakkunniga, att den förordade nedskärningen
av antalet beställningar för kontraktsanställt manskap endast kan
leda till ett begränsat resultat och att man måste räkna med att i fortsättningen
antalet årligen avgående, för vilka åtgärder i civilanställningssyfte befinnas
erforderliga, under alla förhållanden kommer att bliva betydande. För
att kunna bedöma omfattningen av de erforderliga åtgärderna ha de sakkunniga
funnit nödigt att söka göra en uppskattning av antalet av dem, som skola
omplaceras, och därvid anfört följande.
Den första utgångspunkten för en sådan beräkning är uppenbarligen antalet
icke pensionsberättigande beställningar för fast anställt manskap. Detta
antal kan för närvarande beräknas komma att uppgå till i runt tal 20 000.
Ehuru de sakkunniga föreslagit utredning i syfte att nedbringa detta antal,
anse sig de sakkunniga böra tills vidare räkna med den nämnda siffran. Antalet
årligen avgående blir då tydligen beroende på hur länge de icke pensionsberättigade
komma att kvarstå i anställning vid krigsmakten. Vid lösningen
av civilanställningsfrågan måste härvid främst beaktas, att ju längre
de fast anställda kvarstå i militärtjänst, desto starkare måste kraven bliva
på statsmakternas stöd och hjälp vid övergången till civil verksamhet och
desto större behovet av sådana åtgärder för den enskilde. Emellertid spela
härvidlag ytterligare omständigheter in. Sålunda måste hänsyn tagas till att
ökningen av kostnaderna på grund av mera vittgående åtgärder i de enskilda
fallen helt eller delvis kompenseras av att antalet fall blir färre. Härtill kom
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
mer att de sammanlagda kostnaderna för manskapskaderns utbildning nedgå.
Frånsett möjligheterna för ett praktiskt genomförande skulle tvenne ytterlighetsfall,
rent teoretiskt sett, kunna tänkas. Det ena vore, att de stamanställda,
som kunna antagas i genomsnitt vara 18 år vid antagningen, stanna
i militär tjänst till fyllda 34 år, vilket är den högsta stadgade levnadsåldern
för manskaps kvarstannande i tjänst enligt nu gällande bestämmelser. Frånräknas
då de, som beräknas erhålla pensionsberättigande beställningar, skulle
man erhålla ett antal årligen avgående av något över 1 000, vilket antal genom
nedskärning av kadern som helhet skulle kunna nedbringas ytterligare
därhän, att alla avgående antingen skulle kunna överföras till för dem lämpade
civila befattningar i allmän tjänst eller, där så icke lämpligen kunde
ske, skulle kunna övergångsvis ekonomiskt kompenseras i sådan utsträckning
att vederbörande skulle ha möjligheter att själva ordna för sin utkomst
trots sin jämförelsevis höga ålder. Den nu antydda ordningen skulle visserligen
militärt sett medföra fördelar ur den synpunkten, att krigsmakten skulle
få tillgång till särdeles rutinerat underbefäl för utbildningsuppgifter och
praktisk yrkestjänst men nackdelar såtillvida att den betydelsefulla tillgång,
som det f. d. fast anställda manskapet utgör vid mobilisering, skulle nedgå i
motsvarande grad. Det motsatta ytterlighetsfallet- skulle innebära, att ingen
stamanställd, som icke kunde erhålla pensionsberättigande beställning vid
försvaret, skulle stanna längre än de 4 (4Vä) år, som första kontraktstiden
varar. Antalet årligen avgående skulle då komma att uppgå till omkring
5 000. Övergången för dessa till civil verksamhet skulle emellertid underlättas
Si grund av att de skulle vara i genomsnitt endast omkring 22 år vid avgången.
ostnaderna för civilanställningsåtgärder för varje enskild kunde i sistnämnda
fall nedbringas till ett minimum. A andra sidan skulle utbildningskostnaderna
för de fast anställda i förhållande till den tid, de i fred kunna utnyttjas
i effektiv tjänstgöring, stiga i högre grad. Ur rent militär synpunkt
skulle fördelar och nackdelar bliva motsatta mot vid systemet med lång tjänstgöringstid.
Antalet vid mobilisering disponibelt f. d. fast anställt manskap
skulle sålunda bliva stort men kvaliteten skulle nedgå, vilket skulle vara till
men icke minst för utbildningsarbetet i fredstid. En ytterligare svaghet med
den korta tjänstgöringen för alla är emellertid, att det med största sannolikhet
icke skulle vara möjligt att fylla det årliga rekryteringsbehovet.
De sakkunniga hålla för sin del före, att man bör gå en medelväg mellan
de båda nu skisserade ytterlighetsfallen och söka att genom lämpligt avvägda
civilanställningsåtgärder verka för förlängning av den genomsnittliga anställningstiden
utöver första kontraktstiden så mycket som överhuvud är möjligt
utan att övergångssvårigheterna för den enskilde bliva för stora eller att det
oundgängliga mobiliseringsbehovet äventyras.
Utifrån ovan anförda synpunkter ha de sakkunniga funnit en genomsnittlig
anställningstid av omkring sex år lämplig, vilket skulle innebära att i runt tal
3 000 man årligen skulle komma att avgå eller omkring 1 000 man mera än
genomsnittet årligen avgående före det nu pågående kriget. Då det måste
förutsättas, att ett avsevärt antal under alla omständigheter kommer att avgå
efter fyra års tjänst, måste, framhålla de sakkunniga, ett större eller mindre
antal förmås att tvärstanna längre än sex år för att det önskvärda genomsnittstalet
skall kunna hållas. Civilanställningsstödet bör med hänsyn härtill
avvägas så, att ett dylikt kvarstannande under längre tid än sex år ter sig fördelaktigt.
De nuvarande civilanställningsåtgärderna tillgodose, enligt de sakkunnigas
mening, icke detta syfte i tillräcklig omfattning.
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
I syfte att förskaffa sig en allmän uppfattning av läget i stort beträffande
civilanställningsmöjligheterna i framtiden ha de sakkunniga hållit överläggningar
med ett stort antal representanter för landets samhälls- och näringsliv.
Det allmänna intrycket av dessa överläggningar sammanfatta de sakkunniga
så, att behovet av upplysning örn orsakerna till civilanställningsfrågans uppkomst
är stort, att, sedan klarhet härom vunnits, förståelse för behovet av
civilanställningsåtgärder i regel kan skapas, att såsom allmän regel anses
böra gälla, att tvångsingripanden såvitt möjligt böra undvikas och ersättas
med åtgärder innebärande verkliga förbättringar av de civilanställningssökandes
kvalifikationer, att de tämligen fria former, vari rekryteringen av åtskilliga
lägre civila befattningar på åtskilliga håll nu sker, äro ägnade att försvåra
möjligheterna för även kvalificerade civilanställningssökande att göra
sig gällande, samt att å andra sidan de militära myndigheterna böra tillse,
att den fast anställde, som erhållit en god civilanställning, beviljas avsked
för framtida väl eller beredes tjänstledighet för att emottaga vikariatsförordnande.
Härjämte ha de sakkunniga tillställt vissa myndigheter och enskilda organisationer
en cirkulärskrivelse med förfrågningar angående bland annat rekryteringsförhållandena
vid vederbörande verk och företag, förslag till åtgärder
för att underlätta civilanställning samt synpunkter i övrigt på civilans
tällningsf rågan. För det viktigaste innehållet i svaren ha de sakkunniga
lämnat en sammanfattande redogörelse, beträffande vilken torde få hänvisas
till betänkandet.
Yttranden.
I ett flertal remissyttranden har i anslutning till vad de sakkunniga anfört
i fråga örn befolkningsutvecklingen understrukits vikten av en utredning i
syfte att minska kadern av fast anställt manskap. Försvarets civilförvaltning
har i detta sammanhang erinrat om att ämbetsverket i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1945/46 föreslagit viss utökning av antalet underofficersbeställningar,
i samband varmed antalet beställningar för kontraktsanställt manskap
föreslagits skola minskas. Landsorganisationen i Sverige har uttalat,
att underbefälsrekryteringen utgör en fråga av betydelse icke blott militärt
utan också socialt och arbetsmarknadsmässigt. Även om en nedskärning av
manskapskadern skulle kunna ske torde, framhåller landsorganisationen,
någon väsentlig minskning av avgången icke vara möjlig. Därest antalet avgående
nedbringas genom förlängning av första kontraktstiden, blir enligt
landsorganisationens mening civilanställningsfrågan för de vid högre ålder
avgående desto svårare, varjämte en sådan förlängning antages verka hämmande
på rekryteringen. Försvar sväsendets underbefälsförbund har, under
hänvisning till att manskapsrekryteringen genom de av statsmakterna under
senare år vidtagna åtgärderna till sanering av arbetsmarknaden kan väntas
upphöra att vara lika konjunkturbetonad som tidigare, förklarat sig i en reducering
av manskapskadern se den enda förutsättningen för en tillfredsställande
rekrytering.
8
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Chefen för försvarsstaben, som ansett ett väl avvägt förhållande mellan å
ena sidan antalet nyanställda och å andra sidan antalet förnyat anställda böra
vara malet för manskapsrekryteringen, har funnit det vara nödvändigt för
uppnående av detta mål att tillförsäkra de rekapitulanter vilka icke ha sin
framtid inom försvaret ökade förmåner.
Chefen för flygvapnet har uttalat, att de sakkunniga icke synas ha beaktat,
att en förlängning av den genomsnittliga anställningstiden kräver en rörlig
fördelning av manskapsstaterna på olika manskapsgrader, samt framhållit, att
därest denna synpunkt icke beaktas försämrade befordringsförhållanden inom
en nära framtid komma att direkt motverka strävan efter ökad rekapitulation.
Svenska landskommunernas förbund har som sin uppfattning uttalat, att
yrkesutbildningen, som i sin ideala form avser att giva det fast anställda manskapet
möjlighet till fortsatt utbildning för främst sådana yrken där erfarenheterna
från militärtjänstgöringen kunna bliva till verklig nytta, utgör den
lösning av det föreliggande frågekomplexet som ur samhällelig synpunkt avgjort
är att föredraga.
Såsom inledningsvis framhållits har civilanställningsfrågan sitt upphov i
vårt försvarsväsens organisation. För att bringa denna fråga till en tillfredsställande
lösning har sedan sekelskiftet verkställts ett flertal statliga utredningar.
Att så varit fallet vittnar å ena sidan örn svårigheterna att på detta
område nå ett godtagbart resultat men å andra sidan också örn att här föreligger
en viktig fråga vars lösning icke kan skjutas åt sidan. Måhända invändes,
att antalet av dem, vilkas intressen det här gäller att tillgodose, är
relativt ringa och att civilanställningsfrågan därför har allenast begränsad
räckvidd. Det må då erinras, att civilanställningsfrågans lösning icke endast
är av intresse för dem det närmast gäller utan även är av utslagsgivande betydelse
för rekryteringen av försvarets fast anställda manskap. Det är sålunda
uppenbart, att en tillfredsställande manskapsrekrytering icke kan vidmakthållas
utan att från statsmakternas sida skapas säkrast möjliga garantier
för fortsatt tryggad försörjning åt dem, som icke kunna eller icke vilja lita
till befordringsmöjligketerna inom försvarets egen ram. Följderna av en otillräcklig
manskapsrekrytering framstå tydligast, örn man betänker, att en betryggande
tillgång till frivilligt anställt manskap utgör en av förutsättningarna
för den militära utbildningens nuvarande organisation och att, därest denna
förutsättning brister, fråga kan uppkomma örn ökning av värnpliktstidens
längd. Därtill kommer att de anställningssökande, örn vilka här är fråga,
uppträda på arbetsmarknaden vid en förhållandevis sen ålder, varför det blir
nödvändigt att för deras del vidtaga särskilda åtgärder till underlättande av
övergången till civil verksamhet. Den omständigheten att de genom sin utbildning
torde kunna anses utgöra en för skilda uppgifter användbar och
värdefull arbetskraft förminskar ej behovet av sådana åtgärder. Tvärtom är
det ej minst av denna anledning socialt och arbetsmarknadsmässigt av betydelse
att denna arbetskraft på lämpligaste sätt tillvaratages.
Det förhållandet, att försvarets successiva utbyggande medfört behov av en
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
ökning av manskapskadrerna, medan befolkningssiffrorna visa en minskning av
antalet manliga 17-åringar från omkring 62 000 år 1937 till omkring 43 000 år
1946, har i och för sig bringat rekryteringsfrågan i ett vanskligt läge. I vad
mån av de sakkunniga förordad minskning av kadern av fast anställda kan
åvägabringas kommer att framgå av en år 1944 igångsatt men ännu icke slutförd
utredning av frågan örn nedbringande av antalet kontraktsanställda i
manskaps grad inom försvaret. Vid utverkande av bemyndigande att igångsätta
sistnämnda utredning anförde jag, att utredningen skulle syfta till att
nedbringa försvarets kadrar av fast anställt manskap i första hand så långt,
att sannolikhet förelåge för att en tillfredsställande rekrytering skulle kunna
ske. Behovet av fast anställt manskap i olika befattningar skulle vid utredningen
omsorgsfullt och restriktivt prövas. I vad mån kontraktsanställt manskap
kunde ersättas med civil eller civilmilitär personal eller av värnpliktiga
skulle ingående övervägas. Behovet av en ytterligare utökning av pensionsberättigande
beställningar och möjligheterna att genomföra en sådan borde
även undersökas. Att denna utredning icke kan komma att överflödiggöra
effektiva åtgärder för civilanställningsfrågans lösning är, såsom 1942 års civilanställningssakkunniga
ock framhållit, likväl tydligt.
De bestämmelser som för närvarande finnas meddelade i syfte att för avgående
fast anställt manskap underlätta övergång till civil verksamhet gälla
i huvudsak företrädesrätt till statliga civila befattningar, tillgodoräkning av den
militära tjänstetiden för löneklassplacering i vunnen civil statstjänst, avskedspremier,
anställning på civilanställningsstat, utbildning i civilanställningssyfte
och förmedling av civila anställningar. I fråga örn företrädesrätt till civil befattning
innebär de sakkunnigas förslag bibehållande i princip av de nu gällande
bestämmelserna. I anslutning till föreskrifterna i kungörelsen den 9
juni 1944 angående meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig föreslås
emellertid viss utvidgning av företrädesrätten främst i vad avser dess tillämplighetsområde.
— I fråga örn tillgodoräkning av den militära tjänstetiden för
löneklassplacering i civil statstjänst föreslå de sakkunniga vissa ändringar,
främst i syfte att åstadkomma större enhetlighet och rättvisare resultat än
nuvarande bestämmelser i detta ämne medföra. — Avskedspremier ha av de
sakkunniga föreslagits skola delvis ersättas av övergångspremier, för vilkas
tillgodonjutande föreslås mindre snäv begränsning än som för närvarande
gäller i fråga örn avskedspremier. — Anställning på civilanställningsstat, som
enligt gällande bestämmelser innebär rätt att under viss tid efter avgången
från aktiv stat i huvudsak bibehålla tidigare löneförmåner även vid tjänstledighet
i civilanställningssyfte, föreslås utbytt mot övergångsersättning, som
tillika avses motsvara avskedspremien till den del denna icke omvandlas till
övergångspremie. Övergångsersättningen, som utgör den väsentligaste av de
föreslagna förmånerna av ekonomisk natur, har konstruerats efter mönster
av arbetslöshetsförsäkringen. Kätt att utbekomma dylik ersättning skall enligt
förslaget föreligga endast i fall, då ersättningsbeloppet verkligen erfordras
på grund av arbetslöshet eller lägre löneförmåner i vunnen civil anställning
än som utgått i militärtjänsten. — Ersättning för flyttningskostnader vid
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
tillträde av civil anställning i statens tjänst föreslås skola bortfalla, därvid
emellertid förutsättes, att ersättning i sådant hänseende i stället må utgå av
övergångsersättningens fastställda belopp. — För utbildning i civilanställningssyfte
föreslås omfattande åtgärder. Sådan utbildning avses skola äga
rum såväl vid befintliga läroanstalter som i särskilda för ändamålet anordnade
kurser. För att möjliggöra deltagande i dessa kurser föreslås, att kursdeltagare
skola erhålla stipendier och, i måll av behov, medgivas att taga i anspråk
övergångsersättningens belopp. — Förmedling av civila anställningar
föreslås skola liksom hittills ske dels genom lokala organ vid de militära förbanden
och dels genom ett centralt organ. Det senare, som tidigare benämnts
försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, har genom kungörelsen den
26 maj 1944 angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten
tillagts nya uppgifter med avseende å manskapsrekryteringen. Detta organ
föreslås erhålla en utvidgad organisation och böra benämnas försvarets anställningsbyrå.
— Slutligen föreslå de sakkunniga, att- värnpliktslån, som enligt
beslut av 1944 års riksdag må beviljas befälsutbildade värnpliktiga, skola
bliva tillgängliga även för avgående fast anställt manskap.
Vid de utredningar som på sätt förut nämnts tid efter annan verkställts för
att bringa civilanställningsfrågan till en tillfredsställande lösning har även
väckts förslag örn att genom tvångsåtgärder inom eller utom statens eget verksamhetsområde
åtminstone i viss utsträckning tillförsäkra de avgående fast
anställda ny anställning. I sådant syfte har ifrågasatts en utvidgning av
företrädesrätten sålunda, att vissa befattningar skulle förbehållas civilanställningssökande
fast anställda, ävensom företrädesrättens utsträckande till privata
företag. De invändningar som från såväl enskildas som myndigheters
sida rests mot förslag i sådan riktning ha varit av övertygande art. Det synes
mig därför, att man bör söka civilanställningsfrågans lösning på andra vägar.
Såväl rekrvteringssynpunkterna som de civilanställningssökandes egen fördel
torde bäst tillgodoses, örn man kan nå dithän, att de anställningssökande
genom sin egen kompetens bliva eftersträvansvärda på arbetsmarknaden, mildetta
möjligt, föreligger icke längre något behov av att lita till särskilda företrädesrättsbestämmelser
och ej heller inställa sig krav på gottgörelse av ekonomisk
art i fonn av särskilda ersättningar eller förmåner i samband med avgången.
För uppnåendet av detta mål förutsättes att, där den militära utbildningen
icke i sig själv ger den fast anställde kunskaper som äro av värde
även i det civila livet, särskild utbildning i civilanställningssyfte anordnas
för de fast anställda genom statens försorg och på dess bekostnad. Det föreliggande
sakkunnigförslaget syftar i grunden till en lösning enligt denna riktlinje.
Jag finner mig därför kunna i stort sett godtaga förslaget. Till de avvikelser
därifrån, till vilka jag funnit anledning, ämnar jag återkomma i samband
med behandlingen av de särskilda delarna av förslaget.
Den av chefen för flygvapnet berörda frågan örn rörlig fördelning av manskapsstaterna
på olika manskapsgrader synes böra bedömas framdeles med
ledning av de erfarenheter som vinnas.
Såväl från de sakkunnigas sida som i uttalanden av olika myndigheter och
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
enskilda sammanslutningar har framhållits hurusom de f. d. fast anställdas
missgynnade ställning i uppskovshänseende för dem medfört svårigheter att
vinna civil anställning. I syfte att åvägabringa en utjämning härutinnan har
skett en utredning, vars den 19 december 1944 avgivna betänkande för närvarande
är föremål för remissbehandling. Denna fråga avses därför komma
att upptagas i annat sammanhang.
I det följande ingår jag icke ytterligare på frågan örn nya lönetursregler
vid övergång till civil statstjänst, vilken fråga torde komma att anmälas
av chefen för finansdepartementet. Ej heller npptager jag frågan örn värnpliktslånebestämmelsernas
tillämpning å visst avgånget manskap och vissa av
de sakkunniga anförda synpunkter på de med försvarsberedskapens avveckling
sammanhängande särskilda civilanställningsspörsmålen. Till dessa frågor
torde jag få återkomma i andra sammanhang.
Företrädesrätt till vissa civilanställningar.
Gällande bestämmelser.
I anslutning till 1936 års försvarsbeslut har Kungl. Majit genom cirkulär
till statsmyndigheterna den 11 september 1936 (nr 505) meddelat i huvudsak
följande bestämmelser. Vid tillsättande av statlig civil eller civilmilitär befattning
skall vid lika lämplighet i övrigt sökande, som innehar eller innehaft
fast anställning vid försvarsväsendet och därvid undergått underbefälsutbildning,
beredas företräde framför sökande, som icke är eller varit anställd i
statens tjänst. Företräde skall beredas sökande även för det fall, att han överskridit
den högsta levnadsålder, som må vara fastställd för vinnande av anställning
inom vederbörligt verk, under förutsättning att anställningen sökes
senast två år efter avgången från militär beställning på aktiv stat. Ha flera
sökande, som äga företräde till anställning, anmält sig till erhållande av viss
befattning, och befinnas de lika lämpliga, skall den, som innehar längsta anställningstiden
vid försvarsväsendet, i första hand ifrågakomma vid befattningens
tillsättande. För att här avsett militärmanskap skall erhålla tillfälle
att anmäla sig såsom sökande skall myndighet, som har att tillsätta ledig
befattning, för vilken dylikt manskap må besitta kompetens, inom viss tid
före ansökningstidens utgång lämna uppgift till försvarsväsendets centrala
civilanställningsbyrå örn avsedd nyantagning ävensom angående anställningsvillkor
och dylikt.
T fråga örn dessa bestämmelsers tillämpning vid anställande av personal
vid statens järnvägar har Kungl. Majit genom brev till järnvägsstyrelsen den
9 december 1938 meddelat föreskrifter av innehåll, bland annat, att omkring
hälften av rekryteringspersonalen i regel bör uttagas bland civilanställningssökande
militärmanskap.
Utöver vad som angivits gälla formellt även vissa särskilda bestämmelser
örn beredande av civilanställning för militärmanskap vid postverket och vid
statens järnvägar. Dessa bestämmelser äro meddelade i vad avser postverket
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
genom kungörelser den 19 februari 1915 (SFS nr 104, ändrad 404/1919 och
515/1922) och den 8 februari 1918 (SFS nr 64, ändrad 516/1922) samt i vad
avser statens järnvägar genom kungörelser den 1 december 1916 (SFS nr 597)
och den 8 februari 1918 (SFS nr 65). Bestämmelserna i fråga, som innebära
i huvudsak, att vederbörligt verk årligen efter ansökan uttager ett visst antal
beställningshavare av fast anställt manskap till aspiranter vid verket och att
dessa erhålla tjänstledighet från innehavande militär anställning under viss
tid med bibehållande av sina militära löneförmåner, ha numera upphört att
tillämpas. Vid statens järnvägar ha sedan år 1936 i stället tillämpats förenämnda
Kungl. Maj:ts cirkulär den 11 september 1936 och kungl, brev den
9 december 1938. Yid postverket ha under åren 1943 och 1944 tillämpats bestämmelserna
i cirkuläret den 11 september 1936.
De sakkunniga.
De sakkunniga ha föreslagit, att de äldre civilanställningsföreskrifter avseende
postverket och statens järnvägar, vilka meddelats genom nämnda kungörelser,
skola upphävas. Därvid har emellertid förordats, att möjligheten att
under kortare tidsperioder bereda fast anställt manskap tjänstledighet i civilanställningssyfte
fortfarande hålles öppen samt att bestämmelser rörande löneförmåner
under beviljad tjänstledighet intagas i tilläggsbestämmelserna till
manskapsavlöningsreglementet.
I övrigt ha de sakkunniga förordat bibehållande av nuvarande företrädesrättsbestämmelser
med smärre modifikationer. Härvid ha upptagits till behandling
vissa frågor av principiell natur. Sålunda ha de sakkunniga ansett
sig icke kunna förorda en till förbehåll av vissa civila befattningar vidgad
företrädesrätt för det vid försvaret fast anställda manskapet. Ehuru de sakkunniga
intagit en principiellt avvisande hållning mot en utvidgning av företrädesrätten
till att gälla befattningar i allmänhet i kommunernas tjänst eller
hos av staten koncessionerade eller därmed likställda företag, ha de likväl
ansett sig böra föreslå, att företrädesrättsbestämmelserna göras tillämpliga,
förutom å befattningar i statens tjänst, jämväl å befattningar vid de kommunala
skolorna av olika typer och å sådana kommunala befattningar, där tillsättandet
sker av statlig myndighet eller den kommunala myndighetens beslut
örn tillsättande må sakligt prövas av statlig myndighet. Härvid har hänvisats
bland annat till att i en av Kungl. Majit den 9 juni 1944 utfärdad kungörelse
med provisoriska bestämmelser angående meritberäkning för befälsutbildad
värnpliktig m. m. föreskrivits företrädesrätt till dylika kommunala befattningar
för befälsutbildad värnpliktig. Tanken att till bestämmelserna örn
företrädesrätt knyta regler om tillgodoräkning av den militära tjänstgöringen
för bestämmande av befordringstur i vunnen civil anställning ha de sakkunniga
funnit sig böra avvisa.
Med avseende å detaljerna i de av de sakkunniga föreslagna företrädesrättsbestämmelserna,
utformade i ett förslag till kungörelse angående beredande
av civilanställning åt visst militärmanskap m. m., torde få hänvisas till
betänkandet.
Kungl. Majlis proposition nr 154.
13
Yttranden.
I fråga om företrädesrättens omfattning ha i remissyttrandena olika åsikter
kommit till uttryck. I en del yttranden har framhållits, att en företrädesrätt
i den begränsade omfattning de sakkunniga föreslagit måste antagas i praktiken
bliva för de fast anställda av ringa värde samt att företrädesrätten bör
utvidgas eller utsträckas till att avse förbehåll av vissa befattningar för de
fast anställda. Från andra håll har däremot gjorts gällande, att företrädesrätten
bör tillämpas endast då fråga är att skilja mellan anställningssökande
vilka frånsett militärtjänst äga fullt likvärdig kompetens för anställningen.
Den förra åsikten företrädes av cheferna för försvarsstaben, armén och centrala
värnpliktsbyrån. Till den senare uppfattningen ansluta sig landsorganisationen
i Sverige, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet
och Sveriges grossistförbund. Efter övervägande av olika skäl för
såväl den ena som den andra av berörda ståndpunkter har försvarsväsendets
underbefälsförbund tillstyrkt sakkunnigförslaget som på sätt förut angivits
är utformat i enlighet med den senare, snävare principen, därvid förbundet
emellertid framhållit, att förslaget innebär ett minimum av tillmötesgående
mot de fast anställdas berättigade intressen i förevarande hänseende.
De sakkunnigas förslag, att företrädesrättsbestämmelserna skola göras tilllämpliga
å befattningar vid de kommunala skolorna och vissa andra kommunala
befattningar, har icke föranlett erinran i remissyttrandena.
Ehuru frågan örn beredande av företrädesrätt till civila anställningar för Departementtavgående
fast anställt militärmanskap synes vara av natur att kunna av Kungl.
Maj:t avgöras utan riksdagens hörande, har jag för sammanhangets skull
funnit mig böra i det föregående lämna en kortfattad redogörelse för hithörande
spörsmål och de sakkunnigas förslag i denna del.
Yad avser företrädesrättens omfattning, i vilken fråga remissyttrandena
giva uttryck åt principiellt olika uppfattningar, delar jag i huvudsak den av de
sakkunniga företrädda meningen. De sakkunnigas ifrågavarande förslag torde
framdeles komma att anmälas av chefen för finansdepartementet. Beträffande
detaljerna i sakkunnigförslaget innehålla remissyttrandena synpunkter som
torde böra beaktas vid utformandet av bestämmelser i ämnet.
Övergångspremie och övergångsersättning.
Historik.
Förslag om inrättande av avskedspremier upptogs av Kungl. Majit i försvarspropositionen
(nr 1:4) till 1914 års senare riksdag. Eiksdagen (skrivelse
nr 4) ansåg, att särskilt anslag borde anvisas för ändamålet och att premiernas
storlek borde bestämmas av Kungl. Majit med hänsyn till den tid,
under vilken vederbörande varit i tjänst, och till möjligheten av att erhålla
lämplig personal till erforderligt antal. År 1916 utfärdades efter riksdagens
medgivande bestämmelser angående rätt i vissa fall för avgående fast anställt
manskap att komma i åtnjutande av avskedspremie. Beloppen voro till
14
Kungl. Mai:ts proposition nr 154.
en början varierande med hänsyn till förefintliga rekryteringssvåriglieter.
År 1940 intogos avskedspremiebestämmelserna i det nu gällande manskapsavlöningsreglementet
i samband med att premiebeloppen gjordes likformiga
inom hela försvaret.
I proposition (nr 204) till 1934 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att fast
anställt manskap, som genomgått furirsutbildning och räknade en tjänstetid
av minst fem år, skulle efter den ordinarie kontraktstidens utgång äga kvarstå
i anställning över stat under en tid av högst sex månader och under denna
tid kunna beviljas tjänstledighet i civilanställningssyfte med bibehållande
helt eller delvis av avlöningsförmånerna under sista månaden av tiden för
anställning på aktiv stat. Detta förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 167).
År 1935 skärptes tjänsteåldersvillkoret för rätt till anställning över stat från
fem till sex år. Bestämmelser i förevarande hänseende intogos år 1940 i manskapsavlöningsreglementet
och tilläggsbestämmelserna till detta, i samband
varmed benämningen anställning över stat ändrades till anställning på civilanställningsstat.
Gällande bestämmelser.
Nu gällande bestämmelser angående avskedspremier och anställning å
civilanställningsstat innehålla, med bortseende från de särskilda föreskrifter
som äro föranledda av den förstärkta försvarsberedskapen, i huvudsak
följande.
Åvskedspremie utgår till furir (musikfurir) eller korpral (konstapel, musikkorpral,
musikkonstapel), som efter en anställningstid av minst sex år avgår
från den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning
vid krigsmakten eller befattning i statens tjänst, å vilken
allmänna tjänstepensionsreglementet är tillämpligt. Premien utgår med 600
kronor till den, som kan räkna sex men ej nio års anställning, och med 800
kronor till den, som kan räkna minst nio års anställning. Till den som kommit
i åtnjutande av den lägre premien och därefter innehaft förnyad anställning
under så lång tid, att sammanlagda anställningstiden uppgår till minst nio år,
utgår lönefyllnad till den högre premien.
Anställning å civilanställningsstat må medgivas kontraktsanställt manskap,
som vid utgången av löpande anställningstid kan räkna minst sex års väl
vitsordad anställning och som genomgått furirsutbildning eller motsvarande
utbildning. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till dylik anställning
gäller, att anställningen under de senaste tre åren innehafts under sammanlagt
minst två år. Den som innehaft anställning å civilanställningsstat må
icke ånyo erhålla sådan anställning. Under tiden för anställning å civilanställningsstat,
som må ha en varaktighet av högst sex månader, är beställningshavaren
underkastad samma skyldigheter som fast anställd men må erhålla
tjänstledighet, utöver vad eljest är föreskrivet, för att förbereda civilanställning.
För sådant ändamål erforderlig tjänstledighet må icke förvägras. Under
tjänstledighet äger den anställde bibehålla de löneförmåner, som tillkommit
15
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
honom omedelbart före avgången från anställningen på aktiv stat med undantag
av vissa med särskild tjänstgöring förenade löneförmåner (riktartillägg,
flygtillägg och dylikt). Dock skall den kontanta avlöningen från försvarsväsendet
minskas med vad beställningshavaren uppbär till följd av provtjänstgöring
i civil anställning. Eljest utgående hyres- och ortstillägg ävensom
i förekommande fall inkvarteringsersättning och kontant ersättning för
portion må likväl alltid behållas. Avsked skall meddelas å civilanställningsstat
anställd, som vinner stadigvarande civilanställning.
De sakkunniga.
Mot de nu gällande bestämmelserna rörande avskedspremier och anställning
å civilanställningsstat ha de sakkunniga funnit erinringar kunna göras i
flera avieenden. Sålunda framhålles, att det individuella behovet av ekonomisk
civilanställningshjälp icke beaktas och att hänsyn icke tages till den
olikhet i fråga om förutsättningarna för erhållande av civilanställning som är
en följd av skilda utbildningsförhållanden och verksamhetsområden inom det
militära. Vidare påvisas, att de förutsättningar för erhållande av avskedspremie
som hänföra sig till den nya anställningens art kunna medföra otillfredsställande
resultat. Det framhålles även, att avgående fast anställda genom
de nuvarande förmånerna av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat
kunna föranledas till att icke taga civil anställning, som står
till buds omedelbart vid kontraktstidens utgång, i medvetandet örn att de
under någon tid likväl äro försörjda genom dessa förmåner. Härjämte erinras
örn att det förekommit, att arbetsgivare systematiskt utnyttjat på civilanställningsstat
anställda till provtjänstgöring utan lön.
Vid överväganden av huruvida ifrågavarande förmåner kunna utbytas mot
andra som bättre tillgodose kravet på rättvisa ha de sakkunniga funnit sig
böra uppställa som syftemål, att de avgående fast anställda skola såvitt möjligt
tillförsäkras civilanställningar som giva dem ungefär samma löneförmåner
som de ägt uppbära under den sista tiden för militäranställningen. Härvid
ha de sakkunniga ansett förebilden för den ekonomiska kompensationen
böra sökas i den lagstadgade arbetslöshetsförsäkringen. Sakkunnigförslaget
i förevarande del innebär, att de nuvarande förmånerna av avskedspremie och
anställning på civilanställningsstat skola ersättas av övergångspremie och
övergångsersättning. Under hänvisning till att de nuvarande förmånerna äro
knutna till förutsättningen av en anställningstid av sex år ävensom till att,
såsom tidigare framhållits, enligt de sakkunnigas mening de fast anställdas
kvarstående i tjänst utöver nämnda tid bör i möjligaste mån främjas, lia de
sakkunniga funnit angivna förutsättning böra gälla även förmånerna av övergångspremie
och övergångsersättning.
Övergångspremie. Avskedspremien som från början avsetts att utgöra
en hjälp till ordnande av civilanställning har, framhålla de sakkunniga,
efter införandet av anställning på civilanställningsstat erhållit i huvudsak
karaktär av ekonomiskt bistånd till utgifter som ha samband med övergång
från en anställning med väsentliga förmåner in natura till anställning med i
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
allmänhet endast kontanta förmåner. Med hänsyn till att utgifter av detta
slag äro lika för alla fast anställda, som övergå till helt civil anställning, ha
de sakkunniga föreslagit, att varje avgående fast anställd, vars anställningstid
uppgår till minst sex år, erhåller en övergångspremie av 300 kronor.
Denna premie skulle vara avsedd för anskaffning av beklädnad och för andra
i samband med militäranställningens upphörande nödvändiga utgifter av liknande
natur. Från förmånen skulle vara uteslutna endast de, som vinna befordran
till pensionsberättigande militär eller civilmilitär beställning, vare
sig beställningen vinnes utan eller efter ansökan. Premie borde utgå endast
en gång.
Utbetalning av övergångspremie har, i likhet med vad för närvarande alfallet
med avskedspremie och lön under anställning på civilanställningsstat,
föreslagits skola ske från det förband, där anställningen senast h|nehafts.
Det borde ankomma på förbandschefen att beträffande beställningshavare
som vunnit återanställning kontrollera huruvida övergångspremie utbetalats
vid avgång från tidigare manskapsanställning.
Övergångsersättning. För att bereda ersättning åt avgående fast anställda,
som i vunnen civil anställning uppbära lägre förmåner än under
tiden för militäranställningen eller icke utan omskolning kunna erhålla civilanställning,
lia de sakkunniga föreslagit omvandling av avskedspremie och
anställning på civilanställningsstat till en övergångsersättning som närmast
har karaktär av försäkring. Ersättningsbeloppet bör sålunda kunna uttagas
endast i den mån detsamma verkligen erfordras.
Övergångsersättningen bör enligt de sakkunnigas mening beräknas så, att
beställningshavare med en minsta anställningstid av sex år skall vara berättigad
till sadan ersättning med ett maximibelopp motsvarande antalet anställningsår
gånger summan av den sista månadslön, beställningshavaren
under anställning pa aktiv stat ägt uppbära, och 100 kronor. I månadslönen
böra då i förekommande fall inräknas hyres- och ortstillägg efter den militära
förläggningsortens ortsgrupp; för beställningshavare som icke är berättigad
till hyres- och ortstillägg, bör beräknas inkvarteringsersättning med samma
belopp som det, varmed hyres- och ortstillägg (inklusive tillägg) skulle utgått
därest han varit ogift furir och räknat en anställningstid av minst åtta
år. Härutöver bör i månadslönen inräknas kontant ersättning för portion och
beklädnad. Det i övergångsersättningen ingående fasta beloppet motsvarar
nu utgående avskedspremie. Vid arbetslöshet har ersättning föreslagits skola
utbetalas per månad med 90 % av senast uppburna månadslön och i fall, då i
vunnen civil anställning utgår lägre lön än i militäranställningen, har föreslagits
ersättning i form av lönefyllnad upp till i militäranställningen senast
uppburna månadslön. Rätten till övérgångsersättning skulle kvarstå under
tre år efter avskedet från beställning på aktiv stat.
Härjämte lia de sakkunniga föreslagit, att ersättning till fast anställt manskap
för kostnader för flyttning från den militära förläggningsorten till annan
ort, där civil anställning skall tillträdas, skall utgå av övergångsersättningens
fastställda belopp.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Enligt de sakkunnigas mening bör det ankomma på chefen för det förband,
där den ur militärtjänst avgående senast varit anställd, att fastställa övergångsersättningens
belopp. Härvid har ansetts böra gälla, att, örn den avgående
under tiden för anställning på aktiv stat åtnjutit tjänstledighet i
civilanställningssyfte med helt eller delvis bibehållna löneförmåner, ersättningsbeloppet
skall minskas med de under tjänstledigheten uppburna löneförmånerna.
Vidare skulle den, som en gång avgått ur tjänst och då fått övergångsersättning
för sig fastställd men sedermera erhållit förnyad fast anställning
i manskapsbeställning vid försvaret och ånyo lämnar sådan anställning,
vid det senare tillfället få vidkännas minskning i övergångsersättningen
med vad som av den tidigare fastställda övergångsersättningen kan lia tagits
i anspråk.
Utbetalning av övergångsersättningens belopp har synts de sakkunniga
lämpligast böra verkställas av försvarets anställningsbyrå. Såsom skäl härför
har anförts, bland annat, att kontroll bör utövas över den avgångnes
arbets- och inkomstförhållanden och att denna kontroll lämpligen bör ske
genom anställningsbyrån. På chefen för det förband, där den ur militärtjänst
avgående senast varit anställd, skulle alltså endast ankomma att fastställa
övergångsersättningens belopp. Över beloppet skulle utfärdas bevis
som skulle tillställas den avgående och anställningsbyrån. På anställningsbyrån
skulle ankomma att utbetala övergångsersättningen i den mån, som
den avgångnes anställningsförhållanden berättigade därtill. De sakkunniga
lia förutsatt, att anställningsbyrån, där så befinnes ändamålsenligt, skall träffa
överenskommelser med myndigheter, hos vilka avgånget militärmanskap anställts,
att dessa i förekommande fall skola utbetala lönefyllnaden och periodvis
uttaga kostnaderna härför av anställningsbyrån.
De sakkunniga lia i fråga örn utbetalning av övergångsersättning föreslagit
regler angående vilkas närmare innehåll hänvisas till betänkandet (s. 72 och
73). Här må endast nämnas vissa huvudgrunder.
Vid arbetslöshet — då såsom förut nämnts den avgångne skall kunna
utfå ersättning motsvarande 90 % av militärlönen under den sista anställningsmånaden
så länge övergångsersättningens belopp därtill lämnar tillgång —
skall såsom förutsättning för ersättningens utfående gälla, att den avgångne
är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Beloppet
skall månadsvis utbetalas av anställningsbyrån, sedan till byrån insänts
intyg från den offentliga arbetsförmedlingen, att lämplig anställning
icke kunnat anvisas den sökande. Vid bedömande av vad som skall förstås
med lämplig anställning skola föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen
(SFS 1934: 2G4 med däri vidtagna ändringar) äga tillämpning. Halden
avgångne icke erhållit för honom lämplig civilanställning och bedriver
han i avvaktan på anställnings vinnande studier, som syfta till att förvärva
kompetens för viss civilanställning, skulle han, därest han har försörjningsplikt,
av övergångsersättningen äga uppbära högst 90 % och i annat fall högst
00 % av de löneförmåner, han under sista månaden för militäranställningen
ägde uppbära. Framställning om utbetalning i dylika fall prövas av anställ
Bihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 154. 277 45 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
ningsbyrån, som därvid har att taga hänsyn till möjligen utgående stipendier
och dylikt. Avgående, som styrker, att han träffat anstalter för och äger
förutsättningar att etablera sig såsom egen företagare, må efter prövning av
anställningsbyrån medgivas att på en gång uppbära hela beloppet av övergångsersättningen
eller den del därav, som anställningsbyrån må finna skälig.
Rätten till övergångspremie och övergångsersättning har synts de sakkunniga
böra fastställas genom föreskrifter i manskapsavlöningsreglementet. De
närmare bestämmelserna rörande utbetalande m. m. av förmånerna i fråga
ha emellertid ansetts böra meddelas av Kungl. Maj:t och införas i manskapsavlöningsreglementets
tilläggsbestämmelser.
I det fall att avskedspremier och anställning å civilanställningsstat ersättas
med övergångspremier och övergångsersättning, böra, framhålla de sakkunniga,
vissa övergångsbestämmelser meddelas. Nuvarande beställningshavare
av det fast anställda manskapet böra nämligen enligt de sakkunnigas
mening äga fortsatt rätt till avskedspremie och anställning å civilanställningsstat,
örn de vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande räkna en anställningstid
av minst fyra år och inneha förlängd anställning för så lång tid, att de
vid utgången av den förlängda anställningstiden enligt nu gällande bestämmelser
bliva berättigade till avskedspremie och anställning å civilanställningsstat.
Ovillkorlig rätt för dessa att bibehållas vid de äldre civilanställningsförmånerna
borde dock gälla endast under löpande kontraktstid. Den
som därefter erhåller fortsatt anställning, borde från och med den nya.
kontraktstidens ingång vara underkastad de nya bestämmelserna örn övergångspremie
och övergångsersättning, så vida han icke i samband med anhållan
örn förlängd anställning anmäler sin önskan att kvarbliva vid de äldre
bestämmelserna.
Yttranden.
I fråga örn de allmänna principerna för de sakkunnigas förslag i förevarande
del ha cheferna för armén, marinen, flygvapnet och försvarsstaben
framhållit, att de föreslagna ersättningsformerna kunna väntas komma att
oförmånligt inverka på de fast anställdas benägenhet att förlänga sin anställningstid
och därjämte innebära ett gynnande av de svaga och oföretagsamma.
Cheferna för armén, flygvapnet och försvarsstaben ha förordat ekonomisk
kompensation i form av förtjänstpremie eller gratifikation till den som själv
löser anställningsfrågan, och chefen för marinen har föreslagit ökning av
övergångspremien på bekostnad av övergångsersättningen. Chefen för försvarsstaben,
som ansett de ekonomiska förmånerna i fråga böra utgå först
efter sju års tjänst och därefter öka med intervaller örn exempelvis tre år,
har sålunda funnit övergångspremien böra vara större för den som själv
skaffar sig civil anställning och avstår från övergångsersättning. Chefen för
armén har förordat införande av förtjänstpremie för uppmuntran åt de fast
anställda som rekryteras från jordbruket och återgå dit, därvid hänvisats till
att just denna kategori är av stort värde för rekryteringen och att samtidigt
ett starkt intresse från statens sida föreligger att denna befolkningsgrupp icke
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
förledes att genom anlitande av övergångsersättning utbilda sig för annat
yrke. Arméchefen har vidare ansett det med hänsyn till förekommande fall
av tvångsavskedande vara lämpligt med någon form av ersättning redan efter
fem år. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att fast anställt manskap med
minst sex års militär anställning, som sex månader efter avsked eller senare
— dock högst tre år efter avskedet — innehar civil anställning eller är egen
företagare och på grund därav förklarar sig icke behöva anlita övergångsersättning,
skall erhålla en gratifikation av 600 kronor jämte 100 kronor för
varje anställningsår utöver sex. I fall då övergångsersättning redan utgivits
men med belopp understigande gratifikationen borde skillnaden mellan dessa
belopp utgå.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har däremot framhållit, att det
uppenbarligen icke på alla håll inom försvaret för närvarande föreligger något
framträdande önskemål örn förlängning av den genomsnittliga anställningstiden.
Sålunda hänvisas till att vid flottan, där svårigheter att ersätta fast anställt
manskap med värnpliktiga förelegat, behov av en icke obetydlig omsättning
inom manskapskadern torde komma att göra sig gällande. Med hänsyn
till härigenom uppkommande fall av tvångsavskedanderi måste det, enligt
underbefälsförbundets mening, anses skäligt, att förmånerna av övergångspremie
och övergångsersättning få utgå efter kortare tid än den av de
sakkunniga föreslagna. Även med hänsyn till av de sakkunniga angivna
motiv för utgivande av övergångspremie har det synts förbundet, att anledning
icke finnes att låta denna förmån utgå först efter en anställningstid av
sex år, enär samma övergångssvårigheter måste anses vara för handen jämväl
vid avgång efter kortare anställningstid. Förbundet har på angivna grunder
föreslagit, att övergångspremie skall tillkomma envar som avgår från militärtjänst
efter en minsta anställningstid av fyra år, därvid premiens belopp
borde varieras efter anställningstidens längd och fastställas till 300 kronor
efter fyra år, 400 kronor efter fem år och 500 kronor efter sex år. Övergångsersättning
bör enligt förbundets uppfattning utgå efter en minsta anställningstid
av fem år i stället för av de sakkunniga föreslagna sex år.
Yad angår de föreslagna principerna för utgivande av övergångspremie
har försvarets civilförvaltning framhållit, att förslaget innebär, att — i motsats
till vad nu gäller —- premie skall utgå även till den som vinner extra
ordinarie civil statsanställning, oaktat därmed är förenad pensionsrätt. Härigenom
avlägsnas visserligen, framhåller civilförvaltningen, den nuvarande
oegentligheten, att den som efter kort tids extra anställning i civil statstjänst
befordras till extra ordinarie tjänsteman erhåller premie, medan den
som efter avgången från militärtjänst direkt vinner extra ordinarie civil statsanställning
icke kommer i åtnjutande av förmånen. Het kunde emellertid
ifrågasättas, om icke vid införande av övergångsersättning rätt till premie
borde vara utesluten även för den som vinner extra anställning i civil statstjänst.
Möjligen kunde utbetalning av premie till den som vid avskedet från
inanskapsanställning tillträder extra anställning i statens tjänst uppskjutas
under viss tid, exempelvis tre år. Därest vederbörande icke efter utgången
20
Ku7igl. Maj:ts proposition nr 154.
av treårsperioden vunnit extra ordinarie anställning skulle lian äga uppbära
övergångspremie, försåvitt det icke berott på hans egna åtgöranden, att han
icke vunnit dylik anställning. I detta sammanhang har civilförvaltningen erinrat
örn att enligt gällande bestämmelser viss del av det ogifta manskapets
avlöning skall insättas i postsparbanken och framhållit, att åtminstone i åtskilliga
fall utgifter av det slag premien avsetts täcka torde kunna bestridas
av sålunda insatta medel. Civilförvaltningen har vidare funnit den nuvarande
benämningen avskedspremie vara att föredraga framför övergångspremie.
Sistnämnda uppfattning delas av allmänna lönenämnden och försvar sväs endels
lönenämnd.
Beträffande över gångsersättningen har chefen för försvarsstaben betecknat
prövningen genom försvarets anställningsbyrå av frågan örn utbetalning
av denna ersättning i form av engångsbelopp såsom ett tryckande förmynderskap
samt förordat en successivt friare disposition av ersättningen för
det manskap som avgår efter tio respektive tretton år. Cheferna för armén
och marmén ha framhållit, att den som efter avgången blivit arbetslös icke
bör ställas sämre i ersättningshänseende, örn han bedriver studier i anställningssyfte,
än om han går sysslolös. Försvarets civilförvaltning, allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ävensom försvarsväsendets
underbefälsförbund ha förordat, att övergångsersättningens maximibelopp
alltid bestämmes efter en och samma dyrortsgrupp nämligen medelgruppen E,
därvid lönenämnderna och underbefälsförbundet framhållit, att i konsekvens
härmed till grund för övergångsersättningens bestämmande bör läggas den
militära månadslön den avgångne skulle ägt uppbära, därest hans militära
förläggningsort varit hänförd till dyrortsgrupp E. Civilförvaltningen har
vidare funnit praktiska skäl tala för att försvarets anställningsbyrå och icke
vederbörande förbandschef skall fastställa övergångsersättningens maximibelopp,
vid vilket förhållande på förbandschefen skulle ankomma att till anställningsbyrån
lämna uppgift rörande de löneförmåner som vid avskedet tillkommo
den avgående. Lönenämnderna lia ifrågasatt begränsning dels av beloppet
för övergångsersättningens fasta del vid sex års tjänst till 300 kronor
och dels av ökningen i förhållande till antalet tjänsteår av ersättningens
maximibelopp till det belopp som motsvarar tolv anställningsår, i vilket sistnämnda
avseende hänvisats till att det icke torde vara något allmänt intresse,
att det fast anställda manskapet kvarstannar i tjänst alltför länge. De belopp
av övergångsersättningen, som prövas böra utgå, böra enligt lönenämndemas
mening erhålla särskild benämning, förslagsvis övergångslön. Sveriges grossistförbund,
som uttalat sin tillfredsställelse över att de sakkunniga uppmärksammat
faran av att de f. d. fast anställda med anlitande av ersättning från
staten underbjuda andra arbetssökande och att ersättningens storlek gjorts
beroende av den lön som utgår eller bör utgå i den civila anställningen, har
framhållit svårigheten av en effektiv kontroll i sistnämnda hänseende men anslutit
sig till de sakkunnigas förslag. Liknande synpunkter ha anlagts av
Tjänstemännens centralorganisation, som framhållit vikten av att berörda
kontroll icke eftersattes. Svenska bankföreningen har ansett, att befogen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
21
heten för försvarets anställningsbyrå att utöva kontroll över att den anställde
av arbetsgivaren erhåller gängse lön och andra förmåner rent allmänt
sett innebär en föga lämplig anordning, och framhållit, att denna prövning
dessutom torde vara av tvivelaktigt värde, enär anställningsbyrån med hänsyn
till olika omständigheter vid lönesättningen knappast kan äga tillräckliga
förutsättningar att rätt bedöma skäligheten av den fastställda lönen. Kooperativa
förbundet har funnit de föreslagna reglerna för utbetalning av övergångsersättning
innebära, att bättre kontroll vinnes över att förmånerna ej otillbörligt
utnyttjas, även örn dessa regler enligt förbundets mening icke kunna
giva säkerhet i detta hänseende. Härjämte har förbundet, under hänvisning
till de med förslaget förenade betydande kostnaderna, förklarat det framstå
som ett angeläget önskemål, att man kunde finna en form som smidigare anpassade
sig efter förhållandena på arbetsmarknaden, exempelvis genom att
avgång och nyrekrytering kunde bringas i samklang med den allmänna arbetstillgången.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att hinder
för bedrivande av studier i civilanställningssyfte icke bör uppställas genom
att den avgångne hänvisas till visst arbete samt att hänsyn till utgående
stipendier icke bör föranleda reducering av övergångsersättningen.
De sakkunnigas förslag i förevarande del innebär, att de nuvarande förmå- Dcpartementtnerna
av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat ersättas av chefen.
övergångspremie och övergångsersättning. De olägenheter som de sakkunniga
påvisat med avseende å nu gällande bestämmelser i ämnet torde vara att
hänföra mindre till bestämmelsernas innehåll än till kontrollen över deras
efterlevnad. Sakkunnigförslaget lärer i själva verket icke heller innebära
principiella ändringar eller nyheter, ehuru så kan synas vara fallet. Förslaget
till övergångspremie utgör en mindre omarbetning av de nuvarande bestämmelserna
örn avskedspremie. Men även den föreslagna övergångsersättningen
vilar i stort sett på samma grunder som de nuvarande reglerna örn anställning
på civilanställningsstat. Den senare förmånen — vars huvudsakliga be
tydelse ligger i rätten till tjänstledighet i civilanställningssyfte — är nämligen
i likhet med övergångsersättningen byggd på behovsprincipen. Anställning
på civilanställningsstat har varit avsedd att tillämpas endast i de fall,
där den avgångne icke i omedelbar anslutning till militäranställningens upphörande
kunnat vinna civil anställning, och militär lön under tjänstledigheten
har varit avsedd att utgå endast i den mån avlöningsförmånerna under provtjänstgöring
i civil tjänst icke uppgått till samma belopp som lönen i militär
tjänsten. De sakkunnigas förslag i vad avser övergångsersättning synes emellertid
bättre än hittillsvarande bestämmelser om anställning på civilanställ
ningsstat täcka det syfte man härvid velat nå. Den utbyggnad av den senare
förmånen som förslaget beträffande övergångsersättning innebär genom ökning
av ersättningens belopp vid förlängning av anställningstiden synes ägnad
att uppmuntra till ett kvarstående i tjänst, vilket givetvis inom vissa gränser
är att anse som ett väsentligt statligt intresse. Av ej mindre värde är, att för
slaget synes bättre än hittillsvarande föreskrifter tillgodose kravet på kon
troll över ersättningsbestämmelsernas tillämpning. Härvid bortser jag icke
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
från att såsom i en del remissyttranden anförts denna kontroll kan komma
att möta svårigheter i praktiken och kunna uppfattas såsom förmynderskap
från statsverkets sida. Ehuru otvivelaktigt i sistnämnda hänseenden vissa
betänkligheter föreligga, anser jag mig med hänsyn till de fördelar i övrigt,
som de sakkunnigas förslag innebär, kunna tillstyrka detsamma i förevarande
del med vissa av remissyttrandena föranledda jämkningar.
Vad först angår de allmänna principerna för de sakkunnigas förslag
i denna del ha från de militära myndigheternas sida anförts erinringar närmast
av innebörd, att förslaget icke är i tillräcklig grad ägnat att främja en
förlängning av de fast anställdas kontraktstid och vidare, att förslaget kan
innebära ett gynnande av de svaga och oföretagsamma. Därför har föreslagits
dels av chefen för försvarsstaben, att förmånerna skola utgå först efter sju
års tjänst —- de sakkunniga ha förutsatt, att sex års tjänstgöring skall konstituera
rätt till övergångspremie och övergångsersättning —- samt att förmånerna
därefter skola till storleken öka i intervaller, dels ock i olika yttranden
att särskild gratifikation skall utgå till den som själv löser sin civilanställningsfråga
utan att anlita övergångsersättning antingen så att övergångspremien
ökas, eventuellt på bekostnad av övergångsersättningen, eller så, att
särskild gratifikation införes vid sidan av övergångspremien.
. För egen del finner jag, såsom redan av det förut sagda framgår, det vara
av vikt att förmånerna så utformas, att en förlängning av kontraktstiden kan
komma till stånd. Det är även angeläget, att icke sådana åtgärder vidtagas,
att den enskildes naturliga strävan att själva skaffa sig sin utkomst förminskas.
Ur sistnämnda synpunkt kunna i och för sig goda skäl anföras för förslaget att
införa särskild gratifikation för dem, som själva lösa sin civilanställningsfråga.
Emellertid synes vara att befara, att förslagets genomförande skulle
kunna leda till obilliga konsekvenser. Det bör sålunda beaktas, att den militära
utbildningen har olika värde ur civilanställningssynpunkt. Manskap vid
flottans maskinavdelning och radiotelegrafister få liksom vissa andra manskapskategorier
inom sina fack en utbildning, som ger goda civilanställningsmöjligheter.
Direkt efter avskedet torde sådana förutvarande fast anställda
ofta kunna utan större svårigheter under normala förhållanden få civil
anställning mot god lön. Att i dylika fall medgiva särskild gratifikation, som
icke kommer även andra till del, synes icke vara lämpligt. Direkt obilligt
skulle det vara, örn gratifikationen utginge på bekostnad av övergångsersättningen
för dem, vilkas militära utbildning icke direkt leder till civil sysselsättning
utan äro beroende av civilanställningshjälp. Det kan även befaras, att
systemet skulle kunna utnyttjas av de enskilda på icke tillämnat sätt och under
former som vore svåra att betryggande över-vaka. Vidare torde svårigheter
komma att föreligga att från fall till fall avgöra, örn vederbörande på egen
hand ordnat sin civilanställning eller om sådana omständigheter föreligga, att
gratifikation ej bör utgå. Av dessa skäl har jag — ehuru jag principiellt kan
ansluta mig till den tanke, som ligger till grund för de militära myndigheternas
förslag i denna del — icke ansett mig kunna förorda, att särskild
ersättning utgår till den som uppgiver sig skola själv ordna sin civila anställning.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
En del av det syfte, som ligger till grund för de i detta hänseende framställda
förslagen, torde emellertid kunna uppnås genom en generell höjning
av övergångspremiens belopp. Kan sedan denna höjning sättas i relation till
anställningstidens längd, tillgodoses ytterligare önskvärdheten av att främja
de fast anställdas benägenhet att förlänga kontraktstiden utöver sex år. Vid
en sådan höjning skulle den av de sakkunniga förordade övergångspremien
delvis ändra karaktär. De sakkunniga ha avsett, att denna premie — som
lämpligen bör kunna i likhet med den nu utgående benämnas avskedspremie
—- skulle såsom fallet blivit med den nuvarande avskedspremien utgöra
bidrag för anskaffning av beklädnad och för andra i samband med militäranställningens
upphörande nödvändiga utgifter av liknande natur. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle premien utgå endast till den vars anställningstid
uppgått till minst sex år och som icke vinner befordran till pensionsberättigande
militär eller civilmilitär beställning. Detta förslag synes i och för sig
icke ge anledning till erinran. Jag kan sålunda icke biträda den uppfattning
rörande viss begränsning av rätten att åtnjuta premie, åt vilken försvarets
civilförvaltning givit uttryck. Ej heller kan jag ansluta mig till det av försvarsväsendets
underbefälsförbund framställda förslaget örn att premie bör
utgå även vid kortare anställningstid än sex år. Så sker icke nu, och
ett genomförande av detta förslag skulle i sin mån motverka en förlängning
av kontraktstidens längd. Å andra sidan finner jag en ytterligare
utsträckning av kvalifikationstiden för erhållande av premie — eller övergångsersättning
— till sju år på sätt chefen för försvarsstaben föreslagit icke vara att
förorda. Av skäl som i det föregående angivits föreslår jag emellertid, att
premien, som av de sakkunniga föreslagits skola utgå med ett fast belopp av
300 kronor, bestämmes till 500 kronor vid sex års anställning och ökas med
100 kronor för varje år, varmed anställningstiden överstiger sex år, dock högst
till det nu utgående maximibeloppet av 800 kronor. Vid bifall härtill bör
hinder icke föreligga för utbetalande av avskedspremie till den som förut erhållit
sådan förmån, därvid avräkning emellertid bör ske för tidigare uppburet
belopp.
Den av de sakkunniga förordade över gångser sättningen är graderad
efter anställningstidens längd och torde därför, sammantagen med den successiva
ökning av avskedspremiens belopp som nyss av mig förordats, i och för
sig vara ägnad att främja en ökning av anställningstidens längd, särskilt örn
jämförelse sker med nu i ämnet gällande bestämmelser. Att ytterligare differentiera
ersättningen efter anställningstidens längd synes icke görligt. De sakkunnigas
förslag i ämnet finner jag mig kunna förorda med två ändiingar.
I likhet med lönenämnderna finner jag mig sålunda böra föreslå en begränsning
av ersättningens maximibelopp till att motsvara tolv anställningsår. Det
synes nämligen icke ligga i vare sig statsverkets eller den enskildes intresse,
att manskapet kvarstannar i tjänst alltför länge. Lönenämnderna ha vidare
ifrågasatt en begränsning jämväl av övergångsersättningens fasta del vid sex
års anställning till 300 kronor, medan motsvarande belopp vid bifall till de
sakkunnigas förslag skulle bliva 000 kronor, hör egen del linnel jag mig i
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
syfte att ytterligare främja en förlängning av kontraktstiden böra föreslå, att
det fasta tillägget av 100 kronor beräknas endast å det antal år, som överstiger
sex, dock högst till 600 kronor. Mitt förslag innebär alltså, att övergångsersättning
bör kunna tillkomma beställningshavare med en minsta an
ställningstid av sex år samt utgå maximalt med ett belopp motsvarande antalet
anställningsår multiplicerat med den sista månadslönen i den militära
anställningen samt med tillägg av 100 kronor för varje år, varmed anställ
ningstiden överstiger sex år, dock högst med 600 kronor.
Såvitt rör flyttningsersättning torde böra gälla, att fast anställd, som icke
är berättigad till flyttningsersättning enligt kungörelsen den 15 juni 1944
(nr 382) angående ersättning för flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare,
må för tillträde av anställning å annan ort än den militära förläggningsorten
av övergångsersättningen utfå skälig ersättning för havda
kostnader för flyttning från den militära förläggningsorten till den ort, där
anställningen tillträdes.
Chefen för försvarsstaben har uttalat önskemål om förenklad prövning
av frågor örn utbekommande av övergångsersättningen såsom engångsbelopp.
Med anledning härav vill jag framhålla, att någon möjlighet att realisera detta
i och för sig naturliga önskemål och samtidigt förutsätta, att övergångsersätt
ning skall vara grundad på beliovsprincipen, icke lärer förefinnas.
Rätten till utbekommande av övergångsersättning vid arbetslöshet bör
uppenbarligen, såsom cheferna för armén och marinen påpekat, icke lida inskränkning
därav, att den arbetslöse bedriver studier i civilanställningssyfte.
Det i olika remissyttranden framförda förslaget örn enhetlig beräkning efter
medeldyrort av hyres- och ortstilläggen vid bestämmande av övergångsersättningens
belopp synes mig medföra praktiska fördelar, varför jag biträder
detta förslag. Vid bifall härtill synes det jämväl lämpligt att, såsom försvarets
civilförvaltning förordat, försvarets anställningsbyrå fastställer övergångsersättningens
maximibelopp efter erhållen uppgift från vederbörande
förbandschef rörande de löneförmåner som vid avskedet tillkommo den avgående
och de övriga förhållanden som äro av betydelse för beräkning av
övergångsersättningen.
Förverkligandet av det av kooperativa förbundet uttalade önskemålet örn
smidigare anpassning av rekrytering och avgång efter den allmänna arbetstillgången
torde möta betydande svårigheter. Det må härvid erinras örn att det
fast anställda manskapets viktigaste uppgift ligger på värnpliktsutbildningens
område. Härav följer krav på en jämn rekrytering av fast anställda för att
för varje ny årgång värnpliktiga skall finnas tillgång till erforderligt antal ut
bildningsbefäl. För tiden närmast efter det pågående kriget kan det emellertid
i händelse av uppkommande arbetslöshet av större omfattning bliva nöd
vändigt att överväga åtgärder i den av förbundet antydda riktningen.
I vad mån det i vissa särskilda fall bör medgivas f. d. fast anställd att, i
stället för att antaga anvisad civil anställning, med åtnjutande av övergångsersättning
bedriva studier i syfte att erhålla förmånligare sådan anställning
lärer icke kunna bedömas annat än från fall till fall. Frågor härom torde böra
25
Kungl. Majda proposition nr 154.
prövas av anställningsbyråns styrelse i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning
och statens arbetsmarknadskommission.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit synas
övergångsbestämmelserna böra givas den innebörden, att de nya bestämmelserna
örn civilanställningsförmåner av olika slag erhålla tillämpning i anslutning
till kontraktsperiod som börjar löpa efter den 30 juni 1945.
Chefen för finansdepartementet torde komma att i annat sammanhang upptaga
frågan örn de ändringar i manskapsavlöningsreglementet som föranledas
av bifall till vad jag nu föreslagit, vilket i sammandrag innebär följande.
1. Avskedspremie och övergångsersättning ha till syfte att för förutvarande
fast anställda tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet underlätta
övergången till annan verksamhet. För erhållande av dylik förmån
kräves dock, att vederbörande minst sex år haft manskapsanställning inom
försvaret.
2. Avskedspremie tillkommer den som avgår från manskapsanställning utan
att erhålla militär eller civilmilitär beställning med pensionsrätt enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet och utgör 500 kronor vid minst sex års
manskapsanställning för att ökas med 100 kronor för varje ytterligare år, dock
högst till 800 kronor.
Avskedspremie utbetalas från det förband där fast anställning senast innehafts.
3. övergångsersättning utgår dels till den som i civil anställning erhåller
lägre lön än den i militärtjänsten senast uppburna och dels till den som efter
avgång från militärtjänsten blir arbetslös. För tillträde av civil anställning
å annan ort än den militära förläggningsorten må för gäldande av flyttningskostnad,
för vilken ersättning icke utgår enligt gällande författning, erforderlig
del av övergångsersättningen tagas i anspråk. Härjämte må, efter prövning av
anställningsbyrån, till den som etablerar sig såsom egen företagare utgå övergångsersättning
i form av engångsbelopp.
Övergångsersättningens maximibelopp motsvarar antalet anställningsår
— dock högst 12 år — multiplicerat med den senast uppburna militära månadslönen
(ersättning för naturaförmåner inräknad) samt med tillägg av 100 kronor
för varje år, varmed manskapsanställningen överstigit sex år, dock högst
med 600 kronor.
Rätten till övergångsersättning kvarstår under tre år efter avskedet.
Utbetalning av övergångsersättning sker genom försvarets anställningsbyrå.
Vid utbetalning av övergångsersättning såsom utfyllnad av civil lön kon
trollerar anställningsbyrån, att ersättningssökandens civila lön utgör den
gängse för med honom likställda.
Om lämplig civilanställning icke erhålles utan arbetslöshet föreligger utbe
talas månatligen 90 % av den senast uppburna militära månadslönen så länge
övergångsersättningens belopp därtill lämnar tillgång. Anställningsbyrån tillser,
att den avgångne är anmäld hos arbetsförmedlingen såsom arbetssökande och
icke kunnat anvisas lämplig anställning.
Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmel
ser i ämnet, som finnas erforderliga.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Utbildning i civilanställningssyfte.
Tidigare åtgärder.
I proposition till 1925 års riksdag (nr 50) angående försvarsväsendets ordnande
berördes frågan om en förbättrad utbildning för det fast anställda manskapet
företrädesvis med hänsyn till rekryteringsförhållandena. Det framhölls
därvid som nödvändigt, att den militära utbildningen ordnades på sådant
sätt, att den fast anställde vid anställningens slut ägde största möjliga förutsättningar
att bereda sig en framtid i det civila livet. Med anledning av propositionen
uppdrog 1925 års riksdag vissa riktlinjer för en förbättrad undervisning
i allmänbildande ämnen i manskaps- och underofficersskolor, och
dessa riktlinjer kommo sedermera att följas. Efter förslag av en år 1929 tillkallad
civilanställningskommitté ha sedan år 1934 särskilda poliskurser för
underbefäl årligen, i den män den förstärkta försvarsberedskapen icke lagt
hinder i vägen, varit anordnade vid statens polisskola. Sedan den år 1934
införda anställningen över stat skapat ekonomiska förutsättningar för de avgående
att genomgå särskilda civilanställningskurser, ha även andra sådana
än de nämnda poliskurserna i vissa fall varit centralt anordnade, såsom handelskurser
och, för ett mindre elevantal, kurser vid generalstabens fotografiska
centrallaboratorium och Stockholms stads hälsovårdsnämnd. På förslag av
1934 års civilanställningssakkunniga tillkom medgivande, att från den 1 juli
1934 den särskilda anslagsposten till rekryteringsmedel skulle, i den mån den
icke åtginge till utgifter för manskapsrekryteringen, få vid vederbörligt truppförband
användas för vidtagande av vissa civilanställningsåtgärder. Sålunda
disponibla medel ha i en del fall använts för anordnande av civilanställningskurser
vid förbanden. Såsom exempel på denna verksamhet, vars omfattning
varit ringa, kunna nämnas kurser för utbildning av fastighetsförvaltare och
portvakter samt kontors- och svetskurser. Det särskilda utskottet för behandling
av försvarsfrågan vid 1936 års riksdag (utlåtande nr 1) förordade ett
årligt anslag av 40 000 kronor för anordnande av särskilda kurser i civilanställningssyfte.
För budgetåret 1937/38 anvisades emellertid av det beräknade
beloppet endast 25 000 kronor. På grund av den förstärkta försvarsberedskapen
har anslaget sedermera icke kunnat utnyttjas för avsett ändamål, och för
närvarande finnas — trots minskat årligt anslag — icke obetydliga reservationer.
De sakkunniga.
Allmänna synpunkter. Under framhållande av att den undervisning
i allmänbildande ämnen, som numera ingår i manskapsskolorna, är av betydligt
större omfattning än tidigare och att de fast anställda genom denna undervisning
erhålla en allmän skolunderbyggnad, som är värdefull även för civilanställning,
förorda de sakkunniga, att som ett led i civilanställningsåtgärdema
och rekryteringsarbetet anordnas en fortgående saklig upplysningsverksamhet
för att bibringa allmänheten kännedom örn undervisningens art och
omfattning. Härvid hänvisas till att ett icke obetydligt antal befattningar av
olika slag vid statliga och kommunala verk samt inom näringslivet är av sådan
27
Kungl. May.ts proposition nr 154.
art, att på innehavaren icke ställas krav på speciella yrkeskunskaper. I detta
sammanhang erinra de sakkunniga örn att den militära underofficersutbildningen
hittills betraktats som en avsevärd merit vid sökande av civilanställning
och att denna utbildning fått betydelse ur civilanställningssynpunkt därigenom,
att antalet årligen underofficersutbildade fast anställda varit större
än som kunnat beredas fortsatt anställning inom försvaret. Efter att lia framhållit,
att antalet elevplatser vid försvarets läroverk, där den allmänbildande
undervisningen i fråga kommer att bedrivas, är så begränsat, att antalet utbildade
i allmänhet icke kommer att överstiga det för underofficersrekryteringen
erforderliga, förorda de sakkunniga, att till prövning upptages frågan
i vad mån antalet elevplatser i försvarets läroverk och underofficersskoloma
kan utökas utöver det i 1942 års försvarsbeslut förutsatta.
Emellertid är, framhålla de sakkunniga, konkurrensen örn arbetstillfällen
av den art, att särskilda yrkeskunskaper icke erfordras, mycket stor och flertalet
fast anställda måste förväntas bliva hänvisade till arbetsområden, där
de allmänna kvalifikationerna kräva komplettering med viss kunnighet i yrket.
En lösning av civilanställningsfrågan måste därför enligt de sakkunnigas
mening sökas företrädesvis genom att de avgående eller avgangna fast anställda
bibringas för anställning inom civilt förvärvsområde erforderliga yrkeskunskaper.
Det framhålles, att vissa möjligheter härutinnan öppnats genom
den vid förbanden bedrivna frivilliga fritidsundervisningen. Emellertid lärer
det enligt de sakkunnigas mening vara nödvändigt att i den ena eller andra
formen anordna särskild yrkesubildning för fast eller f. d. fast anställt
manskap.
Frivillig fritidsundervisning. De sakkunniga ha lämnat en redogörelse
för tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna för den frivilliga
fritidsundervisningen och de hittills vunna erfarenheterna av denna, därvid
de anfört följande.
I propositionen nr 210 till 1942 års riksdag angående den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter anmälde Kungl. Maj:t
jämväl frågan örn personalvården inom försvaret med utgångspunkt från det
av 1940 års militära socialvårdskommitté den 25 oktober 1941 avgivna betänkandet
med förslag angående soldatvården. Socialvårdskommittén hade
därvid bland annat föreslagit, att frivillig fritidsundervisning borde anordnas
för de värnpliktiga, och framhållit, att som en följd av den ettåriga utbildningstiden
goda möjligheter syntes föreligga för ordnande av en fritidsundervisning
med det dubbla syftet att gagna den militära andan och höja. de värnpliktigas
bildningsnivå. I fråga örn ämnesvalet för den frivilliga fritidsundervisningen
hade socialvårdskommittén understrukit, att undervisningen i första
hand borde omfatta praktiska ämnen med anknytning till de värnpliktigas
yrkesintressen, dock utan att utrymmet härigenom inskränktes för undervisning
i samhällskunskap och andra mera teoretiskt betonade ämnen.
Föredragande departementschefen fann sig böra förorda, att möjlighet till
fritidsundervisning bereddes sådana värnpliktiga, som under värnpliktsutbildningen
önskade förbättra sina kunskaper, och förutsatte, att samma mojligheter
skulle beredas fast anställt manskap. Utbildningen syntes örn moj]i<-rt
böra bedrivas med anknytning till förläggningsortens läroanstalter och
folkbildningsinstitutioner. Det moderna folkbildningsarbetets metoder borde
28
Kungl. Maj:ts proposition nr lod.
i största möjliga utsträckning komma till användning. Socialvårdskommitténs
förslag syntes kunna tjäna till ledning vid den närmare utformningen av fritidsundervisningen.
Detaljerna borde bestämmas av Kungl. Majit. Tills
vidare räknades med ett anslagsbehov av 200 000 kronor per år. Deltagarna i
den frivilliga fritidsundervisningen borde själva erlägga en mindre avgift
Riksdagen godkände Kungl. Majits förslag i här ifrågavarande delar.
Frivillig fntidsundervisning har försöksvis bedrivits vid förbanden
under åren 1942—43 och 1943—44. De grundläggande bestämmelserna i
ämnet ha utfärdats av Kungl. Majit och erforderliga anvisningar av chefen
för försvarsstaben. Enligt de för utbildningsåret 1943—44 gällande bestämmelserna
har elevantalet sammanlagt fått uppgå till högst 25 % av i tjänst
varande personal. Om antalet anmälda elever av det fast anställda manskapet
överstigit 10 % av de i tjänst varande, har elevantalet av denna kategori icke
fått begränsas under den sistnämnda procentsiffran.
Enligt de utfärdade anvisningarna har vid undervisning i kurser ansetts
lämpligt att i första hand ta sikte på en blandad teoretisk och praktisk utbildning
i t. ex. sådana ämnen som byggnadskonst med snickeri, mekanik med
metallslöjd, teoretisk och praktisk motorlära, jordbruksundervisning med
motor- och maskinlära för jordbrukare, undervisning i bokföring och
korrespondens med skrivmaskins- och räknemaskinsutbildning m. m.
De sakkunniga ha erfarit, att något över 2 000 fast anställda under utbildningsåret
1943—44 deltagit i den vid förbanden anordnade frivilliga fritidsundervisningen.
Deltagarantalet av denna kategori kan betecknas som stort
och uppgår till omkring 10 % av det sammanlagda antalet fast anställt manskap.
De sakkunniga ha funnit den frivilliga fritidsundervisningen innefatta förutsättningar
att bibringa det fast anställda manskapet ur civilanställningssynpunkt
lämpliga kunskaper och färdigheter men ansett vissa organisatoriska
åtgärder utöver de redan vidtagna vara erforderliga, i vilket hänseende de
anfört följande.
Såsom den frivilliga fritidsundervisningen hittills varit organiserad ha
värnpliktiga och fast anställt manskap i stor utsträckning sammanförts i
gemensamma kurser. I och för sig kan intet vara att erinra häremot, men med
hänsyn till att det fast anställda manskapet i allmänhet under flera år i följd
har möjlighet att deltaga i den frivilliga fritidsundervisningen, synes det de
sakkunniga böra tagas under övervägande att, där så ur andra synpunkter är
möjligt, för denna kategori ordna särskilda undervisningsavdelningar. Härigenom
kan den bedrivna undervisningen och utbildningen år från år påbyggas
med hänsyn till de tidigare uppnådda resultaten och därigenom få avsevärt
större betydelse för den enskilde än som för närvarande torde vara möjligt.
Ur de synpunkter, som de sakkunniga närmast ha att företräda, torde det
vara ändamålsenligt, att undervisningen i kurser i första hand tager sikte på
en blandad teoretisk oell praktisk utbildning. Härigenom torde nämligen den
frivilliga fritidsundervisningen för det fast anställda manskapet kunna få stor
betydelse som en förberedelse för civilanställnings vinnande. De sakkunniga
hålla visserligen före, att enbart deltagande i frivillig fritidsundervisning,
även om densamma så organiseras, att elever tillhörande det fast anställda
manskapet sammanföras i särskilda undervisningsavdelningar och undervisningen
ordnas på längre sikt än som eljest är möjligt, icke kan vara tillfyllest
tor att säkerställa civilanställning åt någon större del av de årligen avgående^
men anse dock, att undervisningen i fråga har avsevärd betydelse för den
fortsätta undervisning och utbildning, som enligt de sakkunnigas mening bör
ordnas för det fast anställda manskapet i anslutning till avskedstagande! från
militärtjänsten.
29
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 154.
Under åberopande av det anförda ha de sakkunniga föreslagit, att den frivilliga
fritidsundervisningen organiseras på sådant sätt, att de fast anställda
genom kontinuerligt deltagande i denna undervisning beredas tillfälle att
efter hand förbättra sina kunskaper och färdigheter i ämnen, som kunna vara
av betydelse ur civilanställningssynpunkt. Härvid har förutsatts, att försvarets
anställningsbyrå beredes tillfälle att avgiva förslag angående för undervisningen
lämpliga ämnen. För anordnandet av denna undervisning bör enligt
de sakkunnigas mening öppnas möjlighet att disponera erforderliga medel
från det för närvarande å riksstaten upptagna anslaget för civilanställnings
befrämjande eller det anslag som sedermera kan komma att ersätta detta,
Yrkesutbildning. De sakkunniga ha framhållit, att den militära tjänstgöringen
medför individuellt sett mycket olika förutsättningar för de fast anställda
att erhålla civila anställningar, i vilka krävas yrkeskunnighet, samt
att såsom grundförutsättning för civilanställningsåtgärder av olika slag bör
uppställas, att alla avgående med jämförlig anställningstid genom kompensationsåtgärder
såvitt möjligt ställas i lika gynnsamt utgångsläge, då det gäller
att finna en för framtiden tryggad försörjning. De sakkunniga ha därför funnit
angeläget, att i fall, där militärtjänsten icke medfört yrkeskunskaper av värde
för civilt arbete, en effektiv yrkesutbildning i civilanställningssyfte kommer
till stånd. För genomförande av en sådan yrkesutbildning bör enligt de sakkunniga
å ena sidan ifrågakomma individuell inplacering i statliga och kommunala
verkstäder samt företag inom näringslivet ävensom i befintliga undervisningsanstalter.
Å andra sidan föreslås, att civilanställningsorganen givas
möjlighet att i anslutning till undervisningsanstalter eller fristående anordna
särskilda utbildningskurser.
Individuell inplacering av f. d. fast anställda i produktivt arbete på fabriker
eller verkstäder i och för yrkesutbildning har ansetts böra ifrågakomma endast
under förutsättning, att avtalsenlig lön utgår. Medan svårigheter härutinnan
befarats i fråga örn enskilda företag har det däremot ansetts möjligt att vid
statliga företag finna lämplig form för praktikantanställning förenlig med gällande
avtalsbestämmelser. Såsom lämpliga utbildningsanstalter lia nämnts
tekniska läroanstalter, handelsskolor, navigationsskolor, verkstadsskolor samt
möjligen skolor för jordbruks- och skogsbruksundervisning. Det har synts
böra ankomma på anställningsbyrån att pröva lämpligheten av de olika kur
serna. De ekonomiska problem, som sammanhänga med att utbildningen i
denna form stundom kan bliva av längre varaktighet än i särskilt anordnade
kurser, ha upptagits i samband nied kostnadsberäkningen för de senare.
Särskilda utbildningskurser i civilanställningssyfte lia, såsom förut anförts,
redan tidigare anordnats såväl centralt som lokalt vid skilda förband. De
sakkunniga förorda, att denna verksamhet, som under krigsåren ägnats mindre
uppmärksamhet, snarast möjligt återupptages i iikad omfattning och framför
allt förberedes för att i erforderlig utsträckning kunna på ett ändamålsenligt
sätt genomföras, då förhållandena åter medföra normal avgång bland det fast
anställda manskapet. Såsom exempel på lämpliga kursämnen lia de sakkunniga
nämnt maskinskrivning, bokföring, stenograf!, kontorsmaskinskötsel,
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
chaufförsutbildning, värmeledningsskötsel, skötsel av ånganläggningar, svetsning,
avvägning, stakning, betongarbeten, vägbyggnad, elektrisk installation,
matlagning, hälsovård, bostadshygien samt skogsutbildning. Det har även
synts de sakkunniga angeläget, att medel ställas till anställningsbyråns förfogande
för anordnande av specialiserad utbildning inom de mekaniska vcrkstadsyrkena
i samarbete med militära verkstäder och verkstadsskolor eller i
särskilt för ändamålet anordnade skolverkstäder.
Den centrala ledningen av de särskilda utbildningskurserna ha de sakkunniga
funnit böra handhas av försvarets anställningsbyrå under medverkan av
överstyrelsen för yrkesutbildning eller andra statliga myndigheter, som eljest
utöva ledningen av yrkesutbildningen inom vederbörande yrkesområde. Frågan
om hur den lokala ledningen lämpligen skall ordnas har ansetts böra
bliva beroende av omständigheterna i de olika fallen. Sålunda ha kurser
inom befintlig läroanstalt ansetts böra stå under skolstyrelsens och rektors
ledning, medan kurser vid förbanden ansetts böra ställas under ledning av
förbandschefen med biträde av särskild av anställningsbyrån förordnad kursföreståndare
och planläggas i samarbete med förbandets civilanställningsnämnd.
I detta sammanhang ha de sakkunniga berört frågan örn kontrollen över
den ekonomiska förvaltningen för kurserna och därvid anfört följande.
Kostnaderna för undervisningens ordnande och bedrivande torde helt böra
täckas av medel, som för ändamålet ställts till anställningsbyråns förfogande.
Det blir då nödvändigt, att effektiv kontroll över den ekonomiska förvaltningen
av respektive kurser kan utövas av byrån. Samtidigt bör emellertid tillses,
att sådana former för denna kontroll komma att tillämpas, att byråns personalbehov
för densamma ej blir större, än vad som oundgängligen erfordras. En
central detaljgranskning av räkenskaperna skulle medföra en betungande arbetsbörda
för byrån. I den män så kan ske utan eftersättande av kontrollens
effektivitet bör därför sådan detaljgranskning undvikas. Detta synes möjligt
i fall, då kurs ordnas i anslutning till visst företag eller befintlig
läroanstalt. I sådant fall bör före kursens igångsättande överenskommelse
kunna träffas mellan anställningsbyrån och företaget eller läroanstalten, varigenom
vissa kostnader såsom hyra för lokaler och utrustning, uppvärmning,
belysning etc., allmän förbrukningsmateriel samt administration fixeras till
vissa belopp, medan övriga kostnader, t. ex. avlöning till lärare och bidrag till
nyanskaffning av verktyg m. m. maximeras till skäliga högstbelopp, vilka utanordnas
endast i den mån havda kostnader styrkas genom räkenskapsutdrag.
I stort sett samma system torde kunna tillämpas vid kurser, som
ordnas vid förbanden. Principen bör härvid vara, att endast verkliga utgifter,
föranledda av kursverksamheten, skola ersättas av anställningsbyråns medel!
Därest kurser ordnas i anställningsbyråns direkta regi, blir en arbetskrävande
central detaljkontroll över ekonomien oundviklig. Skulle denna form
av kursverksamhet behöva få någon mera betydande omfattning, måste på
grund härav anställningsbyråns personaluppsättning förstärkas.
Utgående från principen att de avgående böra ställas i ett i möjligaste
mån jämbördigt utgångsläge vid starten i det civila förvärvsarbetet, ha de
sakkunniga funnit en lämpligt avvägd kompensation för dem, som i civilanställningssyfte
nödgas genomgå särskild kurs, kunna anses nådd, om kursdeltagarna
jämte visst beklädnadsbidrag erhålla fritt vivre eller motsvarande
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
kontantbidrag. Vid kurser som anordnas vid förband och eljest då så låter
sig göra har vivre ansetts kunna utgå in natura genom förbandet. För bedömande
av kostnaderna för kosthåll och bostad i övriga fall ha de sakkunniga
till jämförelse med kostnaderna vid internatförläggning vid verkstadsskolor
och andra skolformer gjort följande beräkningar.
I en nyligen verkställd utredning, baserad på uppgifter, som inhämtats från
de olika internatskolorna, har överstyrelsen för yrkesutbildning påvisat, att
genomsnittskostnaderna för elevernas inackordering vid elva redovisade verkstadsskolor
med elevinternat uppgå till 64 kronor per elev och månad. Motsvarande
kostnader vid exempelvis folkhögskolor och lantmannaskolor äro i
medeltal något högre.
I detta sammanhang må erinras örn att stipendier till elever i verkstadsskolorna
för viss arbetslös ungdom uppgå till högst 60 kronor i månaden.
Merendels åtnjuta eleverna i dessa skolor dessutom kommunala bidrag i någon
form. Vid övriga yrkesundervisningsanstalter och vid folkhögskolor äro stipendierna
maximerade till 45 kronor i månaden.
Den genomsnittliga utgiften för komplettering av beklädnadsutrustningen
för en minderårig elev i en arbetslöshetskurs har överstyrelsen uppskattat till
minst 11 kronor i månaden, under förutsättning att han vid inträdet i kursen
har viss nödig klädutrustning. Sammanlagt skulle alltså kostnaden för kosthåll,
rum och kläder belöpa sig till minst 75 kronor i månaden, under förutsättning
att internatförläggning kan ordnas.
Med hänsyn till att i här förevarande fall kursdeltagarna icke äro minderåriga,
torde kostnaderna såväl för mat som för kläder bliva större. Därtill
kommer att internat icke alltid torde kunna ordnas, i varje fall icke av samma
permanenta natur, som överstyrelsen kunnat räkna med. De sakkunniga finna
det därför motiverat att uppskatta genomsnittskostnaden för vivre till lägst
70 kronor och för beklädnadskomplettering till 15 kronor per månad.
Med stöd av dessa beräkningar ha de sakkunniga föreslagit, att understöd
i form av stipendier å 85 kronor per månad må utgå till kursdeltagare, som
under kurstiden har att bekosta sin inkvartering och förplägnad. Vid särskilt
anordnade kurser, vilka beräknas bliva relativt korta, förutsättes stipendium
skola utgå under hela kurstiden. I de fall, då vederbörande med anställningsbyråns
medgivande deltager i ordinarie kurs vid läroanstalt, har
tiden för åtnjutande av stipendium ansetts böra begränsas, förslagsvis till
högst ett år. För rätt till stipendier över huvud har förutsatts en anställningstid
av minst fem år.
Kostnader. I fråga örn kostnaderna för yrkesutbildningen ha de sakkunniga,
som framhållit svårigheten att för närvarande bedöma vilken omfattning
kursverksamheten bör givas, ansett sig böra förslagsvis räkna med ett
årligt antal kursdeltagare ''av omkring 800. Utgående från en kurslängd av i
genomsnitt 6 månader och ett elevantal av 15 i varje avdelning har antalet
erforderliga läraravdelningar beräknats till omkring 55. Kostnaderna för
lokaler med värme, lyse och städning ha uppskattats till 1 000 kronor för
varje avdelning eller således sammanlagt 55 000 kronor, övriga kostnader,
avseende bland annat lärarlöner, lia beräknats till i genomsnitt 550 kronor
per deltagare eller alltså sammanlagt 440 000 kronor. Totalkostnaderna ha
sålunda uppskattats till 495 000 eller i runt tal 500 000 kronor. Det har för
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
ordats, att de kostnadsbesparingar som kunde uppkomma genom anordnande
av kurser vid försvarets egna verkstadsskolor och verkstäder skulle få användas
för att vid behov inrätta skolverkstäder, därvid emellertid fråga örn
inrättande av sådan verkstad ansetts böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kostnaderna för stipendier och understöd i annan form skulle enligt
ovan angivna förutsättningar i fråga örn stipendiebelopp, antal kursdeltagare
och kurslängd komma att uppgå till 408 000 kronor. Antalet av dem som med
anställningsbyråns medgivande komme att deltaga i ordinarie kurser vid
läroanstalt har uppskattats till 200 örn året, och då tiden för åtnjutande av
stipendium i sådana fall tänkts utsträckt till ett år skulle stipendiekostnaderna
för denna kategori komma att belöpa sig till 204 000 kronor. Det för
stipendier erforderliga sammanlagda beloppet skulle således komma att uppgå
till i runt tal 600 000 kronor om året.
Yttranden.
De av de sakkunniga förordade åtgärderna till underlättande för det fast
anställda manskapet att erhålla civilanställning genom anordnande av särskild
utbildning i sådant syfte ha i stort sett lämnats utan erinran i remissyttrandena.
I några speciella frågor, beträffande underofficersutbildning för
främjande av civilanställning samt storleken av de föreslagna stipendiebeloppen,
ha olika meningar yppats.
Av mera allmänna uttalanden i utbildningsfrågan må följande i korthet
återgivas.
Chefen för flygvapnet har funnit särskilda omskolningskurser icke kunna
förläggas till flygvapnets verkstäder utan att reparation och underhåll av
flygmaterielen i hög grad menligt påverkas. Under framhållande tillika, att
för rekrytering av yrkesarbetare vid flygvapnets verkstäder inrättats en särskild
larlingsskola, har chefen för flygvapnet därför bestämt avstyrkt, att omskolningskurser
anordnas vid flygvapnets verkstäder.
Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, om icke vissa fördelar i civilan-''
ställningshänseende skulle kunna vinnas genom bestämmelser, att genomgang
av manskapsskola skall anses motsvara genomgång av viss klass i realskola,
och angivande härav i betygen från manskapsskolorna. En förutsättning
för en sådan anordning har synts civilförvaltningen vara, att studierna
lid manskapsskolorna ställas under inspektion ur allmän skolorganisatorisk
synpunkt. Civilförvaltningen har även ifrågasatt, huruvida icke ur rent militär
synpunkt vissa fördelar kunde vara att vinna genom mera enhetliga normer
för stamskoleundervisningen. Dessa frågor lia synts civilförvaltningen
böra göias till föremål för särskild utredning under medverkan av försvarsgrenarnas
studierektorer.
Försvarets fabriks styr else har förklarat sig icke lia något att i och för
sig erinra mot att yrkesutbildningen delvis förlägges till försvarets egna verkstäder
och fabriker men framhållit, att fabriksstyrelsen såsom affärsdrivande
verk icke bör belastas med kostnader för denna utbildning annat än i den
mån den arbetskraft som blir föremål för utbildningen kan effektivt utnyttjas
i fabriksverkets drift.
3a
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
Järnvägsstyrelsen, som funnit en lämplig omskolning vara av största betydelse
för såväl verket som den militäranställde, har förordat samarbete i
hithörande frågor mellan försvarets anställningsbyrå och statens järnvägar.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har framhållit att, då ett relativt stort
antal av de fast anställda rekryteras från jordbruksbefolkningen, det synes
vara ett intresse att söka återföra en del av dem till jordbruket. Överstyrelsen
har därvid tänkt sig bland annat möjligheten att med utnyttjande av övergångsersättning
och värnpliktslån bereda dem en ställning som egna företagare.
Jordbruksundervisning vid fritidskurser och individuell inplacering
vid skolor för jordbruksundervisning förordas, örn därmed en övergång till
jordbruket och dess binäringar kan befrämjas. Överstyrelsen har vidare uttalat,
att man icke bör i större omfattning inrikta sig på ordnandet av särskilda
omskolningskurser som fordra dyrbar maskin- och verkstadsutrustning,
förrän bättre överblick än för närvarande vunnits över möjligheterna att på
denna väg placera de avgående. Härjämte har överstyrelsen framhållit att,
ehuru det kund© ifrågasättas, örn icke kursverksamheten borde handhas av
överstyrelsen, skäl föreligga jämväl för den av de sakkunniga förordade anordningen
samt att överstyrelsen, utgående från att den fackligt-pedagogiska
ledningen av kurser inom dess verksamhetsområde skall handhas av överstyrelsen,
funnit tillräckliga skäl icke föreligga att föreslå någon ändring av
de sakkunnigas förslag i förevarande del.
Kooperativa förbundet har i likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning
förordat större beaktande av jordbrukets behov av arbetskraft vid uppgörande
av planer och förslag till kurser. Förbundet har även understrukit lämpligheten
av att brevskoleundervisningen ges större plats i utbildningsarbetet
och framhållit, att denna studieforms möjligheter till yrkesutbildning icke
synas ha tillräckligt beaktats av de sakkunniga. Därjämte har ifrågasatts,
örn icke genom de sakkunnigas auktorisation ämnet stenografi såsom lämpat
för kontorister kan komma att övervärderas.
De sakkunnigas förslag i fråga örn yrkesutbildning har givit för svar sväs endels
underbefälsförbund anledning till uttalandet, att civilanställningsfrågans
lösning i främsta rummet måste sökas på denna väg, i samband varmed förbundet
förutsatt, att denna utbildning anpassas efter arbetsmarknadens förhållanden
och i anledning därav kan föranleda ökat anslagsbehov.
Av de sakkunniga ifrågasatt utökning av antalet elevplatser i försvarets
läroverk och underofficersskolorna utöver det i 1942 års försvarsbeslut
förutsatta ha chefen för försvarsstaben och statskontoret förklarat sig
icke kunna tillstyrka, medan däremot för svar sväsendets underbefälsförbund
—- under hänvisning till att syftemålet för arméns underofficersskola angivits
vara, bland annat, att öka förutsättningarna för det avgående fast anställda
manskapet att inom civila yrkesområden finna en tryggad framtid — starkt
understrukit behovet av den av de sakkunniga ifrågasatta utökningen av elevantalet
i nämnda läroverk och skolor.
I fråga örn de föreslagna stipendiebeloppen har försvarets civilförvaltning
ifrågasatt, huruvida icke dessa få anses väl höga i betraktande av
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 saini. Nr 154. m 45 3
Departements
chefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
den övergångsersättning vederbörande i allmänhet torde komma att uppbära.
Statskontoret har funnit betänkligheter föreligga mot att i förevarande fall
medgiva stipendier till högre belopp än de som högst må tillkomma elever
vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom. Svenska bankföreningen har
som sin uppfattning framhållit, att de beräknade kostnaderna för yrkesutbildning
inberäknat de föreslagna stipendierna synas vara påfallande höga,
och ansett det med hänsyn till kostnaderna även böra tagas under övervägande,
huruvida icke den dubbla förmånen av övergångsersättning och stipendier
borde medgivas endast i sådana undantagsfall, då särskilt behov
därav föreligger. Däremot har överstyrelsen för yrkesutbildning, under hänvisning
till egna utredningar rörande kostnaderna för inkvartering i internatförläggning,
funnit stipendiebeloppens storlek icke överstiga vad som kan
anses vara skäligt.
Yad slutligen angår rätten till stipendier har chefen för försvarsstaben,
under åberopande av att benägenheten hos de fast anställda att kvarstå
längre i tjänst bör ökas, ansett rätten till stipendier icke böra inträda
tidigare än rätten till övergångsersättning eller således först efter sex års
tjänst.
I det föregående har jag givit uttryck åt den uppfattningen, att civilanställningsfrågan
bäst löses, örn de avgående fast anställda genom egen kompetens
bliva eftersträvansvärda på arbetsmarknaden. Sådan kompetens torde
kunna beredas dels genom den militära utbildningen såsom sådan, dels genom
den efterföljande utbildning som genom statsmakternas försorg anordnas.
I likhet med de sakkunniga vill jag framhålla, att den allmänbildande
undervisning, som nu ingår i den militära utbildningen och som under de
senare åren erhållit vidgad omfattning, är ägnad att bereda de fast anställda
en för civilanställning värdefull skolunderbyggnad. Denna undervisning, som
erhålles utan kostnad för de fast anställda, leder till en allmänbildningsnivå,,
i stort sett motsvarande tredje klassen i femårig realskola, och ingår som ett
led i civilanställningsåtgärderna, vars betydelse icke får underskattas. Undervisningen
kompletteras genom frivillig fritidsundervisning, som inom ramen
för tillgängliga medel står öppen för alla fast anställda. Denna frivilliga
undervisning är i hög grad praktiskt inriktad, och det står klart, att det på
denna väg bör vara möjligt för de om sin framtid måna att utan särskild kostnad
redan under den militära utbildningstiden skaffa sig ett gott underlag
för övergång till civil anställning. Mycket tyder dock på att värdet av denna
obligatoriska respektive frivilliga undervisning, som kompletterar den allmänna
skolundervisningen, icke ännu har i tillräcklig grad insetts. Jag delar
därför de sakkunnigas uppfattning, att en saklig upplysningsverksamhet bör
anordnas — lämpligen genom anställningsbyråns försorg och med anlitande
av de medel, som ställas till dess förfogande — för att sprida kännedom om
undervisningens art och omfattning.
Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke bestämmelser
borde meddelas av innebörd, att genomgång av manskapsskola skall anses
-
Kungl. May.ts proposition nr 154.
35
motsvara genomgång av viss klass i realskola och att anteckning härom skall
ske i betyg från manskapsskola. En dylik anordning torde förutsätta ett enhetliggörande
av manskapsundervisningen inom de skilda försvarsgrenarna.
I vad mån detta kan och bör ske är vanskligt att utan närmare utredning bedöma.
Vid betygsgivningen kunna vissa svårigheter förutses med hänsyn till
den differentiering i undervisningen som betingas av olikheter i elevernas
kunskapsmått vid inträdet i manskapsskolorna. Då ett genomförande av förslaget
emellertid kan antagas bliva av värde för det avgående manskapet vid
sökande av civilanställning, synes frågan böra närmare övervägas.
De sakkunniga ha förordat, att till prövning skulle upptagas frågan i vad
mån antalet elevplatser i försvarets läroverk och underofficersskolorna kan
ökas utöver det i 1942 års försvarsbeslut förutsatta i syfte att därigenom bereda
möjlighet för vissa fast anställda att förskaffa sig den allmänna merit
vid civilanställning, som underofficersutbildning utgör. Ehuru jag ansluter
mig till den tankegång, som ligger till grund för detta förslag, kan jag för
närvarande icke förorda, att förslaget genomföres. Det nuvarande antalet
platser å realskolelinjen vid försvarets läroverk har bestämts med hänsyn
bland annat till ekonomiska överväganden. Undervisningens värde ur civilanställningssynpunkt
måste vid dessa anstalter, som inrättats i syfte att utbilda
ett för rekryteringen erforderligt antal underofficerare, bliva ett andrahandsintresse.
Skulle emellertid utvecklingen leda dithän, att elevplatser
kunna utan särskilda organisatoriska åtgärder ställas till förfogande utöver
dem, som beräknas för underofficersrekryteringen, har jag intet att erinra
mot att den av de sakkunniga berörda frågan då upptages till övervägande.
Yad de sakkunniga anfört rörande ordnandet av den frivilliga fritidsundervisningen
ger mig icke anledning till erinran. En differentiering av undervisningen
på särskilda avdelningar — för värnpliktiga respektive för fast anställda
— bör alltså enligt min mening försökas i den mån tillgängliga medel
det medgiver. Det synes lämpligt, att anställningsbyrån beredes tillfälle att
giva sin mening till känna vad beträffar urvalet av för manskapsundervisningen
lämpliga ämnen.
Den efterföljande yrkesutbildning, som enligt det föregående anordnats
för fast anställda, vilka stå i begrepp att lämna militärtjänsten, har
hittills — delvis på grund av rådande förhållanden — icke kunnat i tillräcklig
omfattning komma till stånd. I den mån så ändå skett har utbildningen
inriktats på ett fåtal begränsade verksamhetsområden. De sakkunniga
ha nu föreslagit, att denna utbildning skall effektiviseras och konsekvent
bedrivas dels genom individuell inplacering av avgående fast anställda i befintliga
verkstäder och undervisningsanstalter, dels genom upprättande av
särskilda utbildningskurser —- i anslutning till befintliga undervisningsanstalter
i den mån så kan ske.
Att en utvidgad och förbättrad yrkesutbildning i civilanställningssyfte
bör anordnas, finner jag tydligt. Mot de riktlinjer härför som uppdragits av de
sakkunniga, synes i huvudsak intet vara att invända. Då det ligger i sakens
natur att ett fastlåsande i detalj av utbildningens inriktning icke bör i detta
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
sammanhang ske — denna fråga måste få bedömas med beaktande av de från
tid till annan växlande behoven — anser jag mig icke böra ingå på en närmare
granskning av de sakkunnigas detalj förslag. Allenast må här framhållas
följande.
Yad överstyrelsen för yrkesutbildning och kooperativa förbundet anfört
i fråga om inriktande av de fast anställdas intressen på jordbruket och dess
binäringar finner jag värt beaktande. Den av överstyrelsen berörda möjligheten
att bereda före detta fast anställda ställning såsom egna företagare
synes böra uppmärksammas. Brevskoleundervisning synes böra prövas. I
största möjliga utsträckning böra vid yrkesutbildningen redan tillgängliga
läroanstalter komma till användning. Örn det ändock skulle visa sig erforderligt
att upprätta särskilda kurser, bör så långt möjligt undvikas att anordna
dessa på sådant sätt, att kostnadskrävande materielanskaffning blir erforderlig.
Överhuvudtaget bör eftersträvas, att vid utbildningens planläggande
undvika fasta utbildningsanordningar. Det kan nämligen icke vara välbetänkt
att uppbygga en särskild mera omfattande organisation för tillgodoseende
av förevarande till storleken svårberäkneliga utbildningsbehov.
Av samma skäl synes det mig naturligt att verksamheten ställes under ledning
av det organ, som finnes inrättat för verksamhet av detta slag, nämligen
överstyrelsen för yrkesutbildning, i den mån verksamheten faller inom dess
arbetsområde. Härigenom torde yppas ökade möjligheter att på lämpligt sätt
samordna verksamheten med den normalt bedrivna yrkesutbildningen. Självfallet
böra dock försvarets organ, och speciellt försvarets anställningsbyrå, beredas
möjlighet att öva inflytande på verksamhetens planläggning och bedrivande.
I detta ämne torde bestämmelser få meddelas av Kungl. Maj:t.
Såsom av det följande framgår bör vidare förutsättas, att sådan yrkesutbildning,
som anordnas för i aktiv tjänst varande fast anställda, anordnas genom
anställningsbyråns försorg.
De av de sakkunniga föreslagna stipendiebeloppen — 85 kronor i månaden,
varav avsetts 70 kronor till vivre och 15 kronor till beklädnadskomplettering
— ha i en del remissyttranden betecknats såsom väl höga, medan däremot
överstyrelsen för yrkesutbildning funnit beloppen icke överstiga vad
som kan anses skäligt. I denna del må hänvisas till att chefen för ecklesiastikdepartementet
i 1945 års statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,
s. 519 ff.) förordat, att stipendier för elever vid yrkesundervisningsanstalterna
må efter behovsprincip utgå med högst 75, 50 och 25 kronor per
elev och månad i respektive behovsgrader, därvid förutsatts att stipendiebeloppen
i de olika behovsgraderna skola differentieras ytterligare, så att en
glidande stipendieskala erhålles. Särskilt bidrag till beklädnadskomplettering
synes därvid icke ha beräknats. Då stipendier till f. d. fast anställd
personal äro avsedda att utgå vid sidan av avskedspremie, synes mig bidrag
till beklädnad i allt fall icke böra beräknas för denna personal. Jag föreslår
med beaktande härav, att stipendier till f. d. fast anställda skola utgå
enligt de av chefen för ecklesiastikdepartementet sålunda förordade grun
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
derna för stipendier till elever vid yrkesundervisningsanstalterna. Vid
behovsprövning i här avsedda fall synes hänsyn böra tågås å ena sidan
till att f. d. fast anställda, som söka stipendier, i allmänhet nått relativt hög
ålder och att många av dem äro familjeförsörjare men å andra sidan till att i
många fall övergångsersättning utgår till sökanden. Dessa synpunkter torde
böra beaktas vid meddelande av bestämmelser i ämnet. Bestämmandet av
stipendiebeloppen enligt här angivna grunder kan med tillämpning i övrigt av
de sakkunnigas beräkning av stipendiekostnaderna antagas medföra en kostnadsminskning
av lägst 100 000 kronor.
Huruvida rätten till stipendier bör inträda såsom de sakkunniga föreslagit
redan efter en tjänstetid av fem år eller, såsom chefen för försvarsstaben ansett,
först efter sex års tjänst synes i viss mån tveksamt. Då emellertid erfarenheten
givit vid handen, att flertalet fast anställda avgår efter utgången
av första kontraktstiden — numera fyra år, bortsett från tid för anställning
över stat under sex månader — finner jag de sakkunnigas förslag såsom
innefattande en gradvis skeende övergång till de mera betydande förmånerna
av avskedspremie och övergångsersättning böra givas företräde.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser
rörande villkoren för åtnjutande av stipendier liksom rörande utbildningsverksamheten
i civilanställningssyfte i allmänhet.
Därest denna utbildningsverksamhet på här förordat sätt ställes under
ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning, synas erforderliga medel för
kursverksamheten böra ställas till förfogande från de anslag, som för yrkesutbildning
i allmänhet finnas uppförda under riksstatens åttonde huvudtitel.
Däremot torde medel till bestridande av kostnaderna för stipendier böra upptagas
under fjärde huvudtiteln. Chefen för ecklesiastikdepartementet torde
komma att i annat sammanhang framlägga förslag om medelsanvisning till
här avsedd kursverksamhet.
Organ för förmedling av civilanställning.
Förutvarande organisation.
År 1899 organiserades vid dåvarande IV. arméfördelningen en civilanställningskommission
med uppgift att förmedla anställningar åt uttjänt underbefäl
vid arméfördelningens i Stockholm förlagda truppförband. Förslag örn
inrättande av ett centralt civilanställningsorgan för hela krigsmakten framlades
sedermera vid upprepade tillfällen under 1900-talets första decennier
av de olika utredningar, som under denna tid sysslade med civilanställningsfrågan.
Dessa förslag ledde emellertid icke till någon statsmakternas åtgärd.
På förslag av 1929 års civilanställningskommitté förordnade Kungl. Majit år
1931, att lokala civilanställningskommissioner skulle inrättas vid samtliga
truppförband utom arméns förband i Stockholm. Civilanställningskommissionerna,
vilka fortfarande bestå, ha till huvudsaklig uppgift att förmedla civil
-
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 154.
anställning åt respektive förbands avgående fast anställda manskap och bedriva
viss allmän upplysningsverksamhet i civilanställningsfrågor. För Stockholms
del ersattes, likaledes på förslag av nyssnämnda kommitté, den förut
omnämnda, år 1899 tillkomna civilanställningskommissionen ävensom försvarsväsendets
underbefälsförbunds med hjälp av statsmedel bedrivna platsförmedling
genom ett kungl, brev år 1932 av en särskild civilanställningskommission
i Stockholm. I samband därmed nedlades de år 1931 inrättade
civilanställningskommissionerna vid de i Stockholms närhet förlagda förbanden
ur marinen och flygvapnet. Ett för hela försvarsväsendet gemensamt,
centralt civilanställningsorgan inrättades enligt beslut av 1934 års riksdag.
Detta organ, benämnt försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, som
från början hade endast provisorisk form erhöll enligt proposition till 1937
års riksdag en mera fast och permanent karaktär. På grund av de under försvarsberedskapen
rådande särskilda förhållandena har civilanställningsbyrån
sedan år 1940 varit inordnad i statens arbetsmarknadskommission. Genom
beslut av 1944 års riksdag har denna byrå även tillagts uppgifter med avseende
å rekryteringen av fast anställt manskap inom försvaret.
De sakkunniga.
De sakkunniga ha som sin uppfattning uttalat, att civilanställningsverksamheten
i fortsättningen bör, liksom hittills, handhavas av för ändamålet inrättade
civilanställningsorgan, nämligen dels lokala organ och dels ett centralt
organ.
Lokala civilanställningsorgan. Dessas verksamhet, som enligt vad
de sakkunniga inhämtat hittills bedrivits med mycket olika effektivitet och
på många håll praktiskt taget nedlagts, föreslås skola snarast möjligt återupptagas.
Deras nuvarande sammansättning — en officer, en underofficer
och ett underbefäl av manskapet — föreslås oförändrad. Emellertid böra enligt
de sakkunnigas mening dessa organ erhålla i viss mån ändrade uppgifter
och benämnas civilanställningsnämnder, en benämning som de sakkunniga
funnit bättre svara mot deras uppgifter än den hittills använda. Civilanställningsnämndernas
verksamhet har ansetts böra, liksom fallet varit med kommissionerna,
stå under överinseende av vederbörande truppförbandschef.
Civilanställningsnämndernas uppgifter ha angivits böra väsentligen vara att
tillhandahålla dels det centrala civilanställningsorganet och dels närmaste länsarbetsnämnd
eller eventuellt annat arbetsförmedlingskontor upplysningar angående
från förbandet avgående och avgånget manskap, som hos nämnden
eller eljest anmält sig som sökande till civilanställning. I övrigt har det ansetts
böra ingå i civilanställningsnämndernas åligganden att tillhandagå manskapet
med råd och anvisningar i civilanställningsfrågor, att hos allmänheten
sprida kännedom örn innebörden och betydelsen av dessa frågor, att hålla
sig underrättade örn manskapets civila anställningsförhållanden och till det
centrala civilanställningsorganet årligen insända uppgifter härom ävensom att
beakta de råd och anvisningar för verksamheten som meddelas av nämnda
organ.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr lod.
Körande civilanställningsnämndernas samarbete med det centrala civilanställningsorganet
och den offentliga arbetsförmedlingen lia de sakkunniga anfört
följande.
Det centrala organet förutsattes liksom hittills skola jämlikt bestämmelserna
i det s. k. företrädesrättscirkuläret (SFS nr 505/1936) eller enligt de
nya bestämmelser, som kunna komma att ersätta nämnda cirkulärs föreskrifter,
komma att erhålla underrättelser rörande uppkommande behov av arbetskraft
hos statliga myndigheter. Uppgifter örn sålunda lediganmälda befattningar
skola av centralorganet lämnas till civilanställningsnämnderna vid förbanden.
Dessa böra ha att emottaga ansökningshandlingar från avgående
manskap och f. d. manskap vid förbandet och att med eget yttrande rörande
de sökandes lämplighet vidarebefordra dessa ansökningar till det centrala
civilanställningsorganet, vilket skall ha att bearbeta från samtliga civilanställningsnämnder
inkomna ansökningar och att med eget yttrande översända
dessa till den myndighet, som anmält behovet av arbetskraft. Samma ordning
avses skola tillämpas i fråga örn anställningar hos andra arbetsgivare än statliga
myndigheter, i den mån överenskommelser kunna träffas om anmälan till
byrån vid uppkommande behov av arbetskraft.
Vidare bör det åligga civilanställningsnämnd att samarbeta med länsarbetsnämnden
eller i särskilda fall, enligt anvisning av arbetsmarknadskommissionen,
med visst avdelningskontor. Detta samarbete är av betydelse med hänsyn
till anställningsmöjligheterna på den allmänna arbetsmarknaden. Då
arbetsförmedlingen väsentligt utbyggts under senare år och dess verksamhet
kommit att omspänna allt flera arbetsområden, blir ett utnyttjande av arbetsförmedlingens
möjligheter till beredande av anställningar för uttjänt manskap
av stor betydelse för civilanställningsfrågans lösning. Detta samarbete
bör innebära följande. Då fast anställt manskap skall avgå ur tjänst vid förbandet,
skall civilanställningsnämnden, därest den avgående icke har civilanställning
att tillträda i anslutning till avskedet, upplägga »arbetssökandeblankett»
för honom enligt av statens arbetsmarknadskommission fastställt
formulär, som skall tillhandahållas nämnderna, samt översända denna blankett
jämte betygsavskrifter m. m. till länsarbetsnämnden eller ifrågakommande
arbetsförmedlingskontor. Härigenom får arbetsförmedlingen den arbetssökande
registrerad hos sig på enklast möjliga sätt och kan även genom
nämnden erhålla de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för bedömande
av dennes lämplighet för anställningar, som lediganmälas till arbetsförmedlingen.
Uppkommer tillfälle för arbetsförmedlingen att placera sådan
anmäld sökande, bör han underrättas därom genom civilanställningsnämnden,
därest han kvarstår i tjänst vid förbandet, men eljest direkt. När han
vunnit anställning, förutsättes civilanställningsnämnden skola underrättas
därom. Inom arbetsförmedlingen böra enligt de sakkunnigas mening dessa
anställningsärenden handläggas av för uppgiften särskild avdelad tjänsteman,
och denne bör också lia att inom länsarbetsnämnden (avdelningskontoret)
handlägga ärenden rörande försvarets manskapsrckrytering. I den mån den
inom arbetsförmedlingen nyinrättade särskilda tjänstemannaförmedlingen kan
åläggas dessa särskilda uppgifter, torde denna enligt de sakkunnigas mening
med fördel kunna utnyttjas. Skulle arbetet med de civilanställningssökandes
placering och för manskapsrekryteringen bliva av den omfattning, att en särskild
tjänsteman hos länsarbetsnämnden blir fullt sysselsatt med handläggningen
av dylika ärenden, förutsätta de sakkunniga, att för dessa befattningar
i första hand skola ifrågakomma personer, som innehaft anställning
vid försvaret.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Vad särskilt angår förhållandena vid de förband i Stockholm och dess närhet
för vilka den särskilda eivilanställningskommissionen i Stockholm för
närvarande handhar förevarande verksamhet föreslås, att denna kommission
får tills vidare — i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen
rörande arbetsförmedlingens ställning och organisation — bestå med samma
medelstilldelning som för närvarande. Även vid de förband för vilka denna
kommission är civilanställningsorgan föreslås inrättande av civilanställningsnämnder.
I övrigt erforderliga föreskrifter förutsättas kunna meddelas efter
förslag av det centrala civilanställningsorganet.
Centralt civilanställningsorgan. De sakkunniga föreslå, att det
centrala civilanställningsorganet direkt underställes Kungl. Majit såsom ett
självständigt organ och att dess nuvarande benämning, försvarsväsendets centrala
civilanställningsbyrå, ändras till försvarets anställningsbyrå. I förra
hänseendet ha de sakkunniga hänvisat till att det centrala civilanställningsorganet
i vad gäller civilanställningsverksamheten har att syssla med en speciell
personalkategori och utför arbetsuppgifter som kräva en ingående kännedom
örn militära anställnings- och utbildningsförhållanden m. m. samt i vad
rör rekryteringsverksamheten genom kungörelsen den 26 maj 1944 angående
manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten erhållit väsentligt
vidgade uppgifter på detta område. Emellertid bör, framhålla de sakkunniga,
det centrala civilanställningsorganet intimt samarbeta med den offentliga
arbetsförmedlingen och dess ledning. I fråga örn namnändringen har
hänvisats främst till de ökade arbetsuppgifterna för manskapsrekryteringen.
Anställningsbyråns arbetsuppgifter i vad avser rekryteringsverksamheten
ha såsom förut berörts närmare angivits i kungörelsen den 26 maj 1944 angående
manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten.
Vad angår byråns civilanställningsverksamhet ha de sakkunniga framhållit,,
att denna bör avse dels de åligganden som för närvarande innehållas i den
av Kungl. Majit den 17 december 1937 för byrån fastställda instruktionen
och dels de ökade och nya uppgifter som föranledas av de sakkunnigas förslag
till civilanställningsåtgärder. I sistnämnda hänseende erinra de sakkunniga
örn förslagen, att utbildningsverksamheten i civilanställningssyfte skall
ledas av byrån till vars förfogande medel för verksamheten skola ställas, att
samtliga ärenden som äga samband med utanordnande av övergångsersättning
skola handläggas av anställningsbyrån samt att viss befattning med ärenden
rörande värnpliktslån till f. d. fast anställda skall ankomma på byrån.
Överinseendet över anställningsbyrån bör enligt de sakkunnigas mening i
fortsättningen liksom hittills utövas av en särskild styrelse. I denna har
arbetsmarknadskommissionens ordförande och chef ansetts böra vara självskriven
ordförande och såsom ledamöter ha föreslagits, liksom hittills, tre
officerare, varav en från varje försvarsgren, en representant för underofficerarna
och en för det fast anställda manskapet samt, med ändring av vad nu
gäller, en representant för envar av överstyrelsen för yrkesutbildning, svenska
arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige. Ledamöter och
suppleant för envar av dem böra enligt de sakkunniga förordnas av Kungl.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Majit för en tid av tre år. Styrelsens uppgifter ha ansetts böra vara att uppdraga
riktlinjerna för byråns verksamhet samt avgiva framställningar och utlåtanden
i ärenden av principiell natur. Man har räknat med att styrelsen
skulle behöva sammanträda i regel en gång i månaden.
Personalen å anställningsbyrån utgöres enligt gällande personalförteckning
av en föreståndare, tillika sekreterare och föredragande hos styrelsen, i
lönegrad Eo 24, en förste kontorist, tillika redogörare, i Eo 10, ett kontorsbiträde
i Eo 4 och ett extra kontorsbiträde i Ex 4 samt omfattar från den 1
oktober 1944 härjämte en sekreterare i Ex 24, som till den 1 januari 1945
varit halvtidsanställd men från sistnämnda tid har heltidstjänst å byrån. De
sakkunnigas förslag upptager såsom tjänstemän å ordinarie stat en chef för
byrån i lönegrad C 6, en kontorsskrivare i A 15 och en kansliskrivare, tillika
registrator och redogörare, i A 11, såsom extra ordinarie tjänstemän en förste
byråsekreterare i Eo 24, en byråsekreterare i Eo 21, en expeditionsvakt i Eo 6
och tre kontorsbiträden i Eo 4, ett kontorsbiträde i Ex 4 samt såsom arvodist
en pensionerad underofficer.
Med avseende å de särskilda befattningarna ha de sakkunniga anfört i
huvudsak följande.
Vad först angår chefstjänstemannen vid byrån, skall han lia till uppgift
att leda det dagliga arbetet och därjämte vara föredragande inför styrelsen
och ordföranden. Man måste av denne tjänsteman fordra ingående kunskaper
såväl örn militära personal- och utbildningsförhållanden som också örn
anställnings- m. fl. förhållanden inom civila statliga verk och inrättningar
samt inom andra arbetsområden. Han bör vidare besitta vana och förmåga
att förhandla med myndigheter och andra, bör vara uppslagsrik och överhuvudtaget
synnerligen väl kvalificerad. Med hänsyn härtill synes det de
sakkunniga erforderligt, att befattningen sättes i löneställning minst motsvarande
ordinarie byråchefs. Innehavaren av densamma torde emellertid icke
böra utnämnas med fullmakt å sin befattning utan förordnas för en tid av
högst sex år. Då befattning såsom byråchef med fullmakt i lönehänseende
närmast torde motsvaras av förordnad befattningshavare i lönegraden C 6,
vilja de sakkunniga, föreslå, att en befattning såsom chef för försvarets anställningsbyrå
inrättas i nämnda lönegrad.
Beträffande därefter övrig personal vid byrån föreslå de sakkunniga en
extra ordinarie sekreterare (förste byråsekreterare) i lönegraden Eo 24. De
göromål med avseende å civilanställningsärenden som närmast skulle ankomma
på denne äro att utarbeta förslag till framställningar och utlåtanden
och andra skrivelser i sådana ärenden, att med biträde av annan
personal granska inkomna ansökningar till genom byrån ledigförklarade
anställningar, att svara för utformningen av meddelanden och upplysningar
rörande anställningar, som skola ledigförklaras genom byrån, och att
därvid i mån av behov införskaffa härför erforderliga upplysningar, att utarbeta
förslag till artiklar och föredrag i civilanställningsfrågan berörande
ämnen, att följa arbetsmarknadsförhållandenas utveckling och utarbeta för
civilanställningsnämnder och fast anställt manskap avsedda orienteringar härom,
samt att i övrigt biträda chefen för byrån vid fullgörande av honom åliggande
uppgifter med avseende å civilanställningsverksamheten. I vad rör
rekryteringsverksamheten skall på förste byråsekreteraren ankomma att utarbeta
broschyrer och andra handlingar, som äro avsedda att användas såsom
upplysningshandlingar i arbetet nied krigsmaktens manskapsrekrytering,
ävensom att utarbeta plan för annonsering m. m. rörande rekryteringen.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Vidare bör inrättas en befattning såsom byråsekreterare i lönegraden
Eo 21. Denne befattningshavare skall närmast lia till uppgift att •— förutom
att biträda förste byråsekreteraren i dennes arbete ■—- handlägga ärenden,
som röra utbetalande av övergångsersättning till avgånget manskap,
d. v. s. granska och föredraga framställningar från övergångsersättningsberättigade
örn att utfå . medel, samt att granska och föredraga ärenden rörande
civilanställningsutbildning och studiestipendier m. m. Enligt bestämmande
av byråns styrelse bör åt befattningshavaren uppdragas att självständigt meddela
beslut i vissa av ifrågavarande ärenden, t. ex. angående fortsatt månadsvis
utbetalning av övergångsersättning.
De sakkunniga ha vidare beräknat en befattning för kontorsskrivare i lönegraden
A 15, avsedd att ersätta den nuvarande befattningen såsom förste kontorist
i lönegraden Eo 10. På kontorsskrivare!! bör ankomma att biträda
förste byråsekreteraren i dennes arbete i fråga örn civilanställningsverksamheten,
att granska ansökningar till olika befattningar, att uppgöra förslag till
meddelanden rörande anmälda lediga anställningar, att självständigt svara för
insamling och bearbetning av statistiska uppgifter rörande utfallet av civilanställningsyensamheten
samt att utarbeta förslag till förfrågningar i olika
civilamställnings- och därmed sammanhängande ärenden, i den mån denna
uppgift icke bör falla å sekreteraren eller byråns chef, samt att i mån av behov
även biträda i _ rekryteringsarbetet. Med hänsyn till de vidgade arbets^PPlfifter,
som enligt de i det föregående framlagda förslagen komma att
åligga byrån, kommer den föreslagne kontorsskrivare!! att åläggas självständiga
arbetsuppgifter, och framför allt måste av honom kunna fordras, att han
skall kunna självständigt granska inkommande ansökningar till olika genom
byrån ledigförklarade civilanställningar, i erforderliga fall komplettera dessa,
och därefter upprätta förslag rörande den ordning, i vilken de sökande med
hänsyn till styrkt lämplighet och andra förhållanden böra ifrågakomma vid
befattnings tillsättande. Vidare bör det åligga befattningshavaren att biträda
jämväl (andre) byråsekreteraren i dennes arbete vid handläggning av ärenden
rörande övergångsersättning m. m. till visst f. d. fast anställt manskap.
En arvodesbefattning för pensionerad underofficer bör inrättas för handläggning
av löpande rekryteringsärenden. I dennes åligganden bör ingå att
upprätta sammanställningar av rekryteringsrapporter från förbanden för införande
av. uppgifter i riksvakanslistan och sammanfattningsrapporter, vilka
skola distribueras till samtliga rekryteringsmyndigheter m. fl., planlägga utsändning
av propagandamaterial, lämna upplysningar till ynglingar, som avse
söka anställning, emottaga och förteckna överskottssökandes handlingar samt
översända dessa till förband, som ha behov av djdika sökande, ävensom verkställa
annonskontroll, bearbeta olika statistiska uppgifter rörande rekryteringen
m. m.
För fullgörande av göromålen såsom registrator och samtidigt även såsom
redogörare vid byrån beräkna de sakkunniga en befattning såsom kansliskrivare
i lönegraden A11. Denna löneställning motiveras av hänsyn till
omfattningen av, bland annat, utbetalningar och storleken av de anslag, som
skola stå till byråns förfogande. Befattningen bör uppföras såsom ordinarie.
De sakkunniga ha vidare funnit erforderligt, att en befattning för expeditionsvakt
inrättas vid anställningsbyrån. Det har visat sig, att byråns befattning
med rekryteringsärenden giver nära nog full sysselsättning "åt en expeditionsvakt
med utsändning under rekryteringsperiod av materiel m. m.
till förband, arbetsförmedlingskontor och enskilda. De nya uppgifter, som
komma att aläggas anställningsbyrån beträffande civilanställningsverksamheten,
synas också fordra ständig tillgång till en expeditionsvakt. Denna befattning
synes böra enligt vanliga grunder hänföras till lönegraden Eo 6.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
För skrivgöromål vid byrån beräkna de sakkunniga fyra kontor sbiträden,
av vilka befattningar tre anses böra inrättas såsom extra ordinarie och en
såsom extra. Att samtliga befattningar uppförts för kontorsbiträden äger samband
med att deras innehavare förutsättas skola vara kunniga i stenografi,
vilket visat sig vara i hög grad betydelsefullt med hänsyn till den omfattande
korrespondensen vid byrån och till att tidigare erfarenheter givit vid handen,
att lägre lönegradsplacering medför ständiga ombyten av befattningshavare.
Yttranden.
Mot de av de sakkunniga förordade principerna för förmedlingsverksamhetens
organisation — bibehållande av lokala organ vid de
olika truppförbanden och ett centralt organ — har i remissyttrandena icke
framställts erinran. Från skilda håll har betonats vikten av intim kontakt
mellan civilanställningsorganen och de offentliga arbetsförmedlingarna,
I fråga örn de lokala organens sammansättning har försvarsväsendets
underbefälsförbund framhållit, att underofficersrepresentanten i civilanställningsnämnd
bör utbytas mot ytterligare en representant för det fast
anställda manskapet, förslagsvis ett långtjänstunderbefäl. Härjämte har förbundet
tänkt sig möjligheten att i civilanställningsnämnd skulle såsom ledamot
ingå en representant för det arbetsförmedlingskontor med vilket nämnden
har att samarbeta. Lämpligheten av sistnämnda anordning har förordats
även av statens arbetsmarknadskommission, som föreslagit länsarbetsdirektören
eller den tjänsteman han sätter i sitt ställe såsom representant och
framhållit, att härigenom endast i undantagsfall torde erfordras någon ökning
av länsarbetsnämndernas personal.
Beträffande anställningsbyråns ställning och uppgifter har
arbetsmarknadskommissionen, som funnit vissa skäl föreligga för byråns inordnande
i kommissionen som en särskild byra, likväl stannat för att för
närvarande tillstyrka de sakkunnigas förslag, att anställningsbyran skall som
ett självständigt organ vara direkt underställd Kungl. Majit, men ansett denna
fråga böra upptagas till förnyad prövning sedan någon erfarenhet vunnits
av byråns verksamhet. Kommissionen har även funnit skäl tala för att anställningsbyrån
förordnas att vara tillsynsmyndighet över familj ebidragsförfattningarnas
tillämpning och att a statens vägnar taga den befattning med
värnpliktslåneverksamheten som för närvarande enligt föreskrift i värnpliktslåneförordningen
åligger statens arbetsmarknadskommission, överflyttning av
dessa arbetsuppgifter till anställningsbyrån har kommissionen funnit böra anstå
så länge den förstärkta försvarsberedskapen varar men efter återgång till
fredsförhållanden kunna ske genom att nuvarande värnpliktshjälpsbyrån i
arbetsmarknadskommissionen inginge i anställningsbyrån som en särskild
sektion. Statskontoret har funnit det ur olika synpunkter mera naturligt och
ändamålsenligt att inordna anställningsbyrån såsom en särskild byrå inom
arbetsmarknadskommissionen, varigenom även behovet av en särskild styrelse
för anställningsbyrån bortfölle.
Vad angår anställningsbyråns organisation och personal har
44
Departementschefen -
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
arbetsmarknadskommissionen framhållit lämpligheten av att dess vice ordförande
blir självskriven som suppleant för ordföranden i anställningsbyråns
styrelse. Tjänstemännens centralorganisation har ifrågasatt, huruvida icke
denna bör beredas representation inom anställningsbyråns styrelse. Chefen
för armén har föreslagit, att å den arvodesbefattning, som de sakkunniga avsett
för en pensionerad underofficer, i stället må förordnas en pensionerad
officer, därvid hänvisats till att befattningshavaren skulle vara chef för rekryteringssektionen
och lia att ombesörja en viss sambandsofficersverksamhet
med staber och truppförband. Chefen för försvarsstaben har betecknat det
som en brist i byråns organisation, att bland byråpersonalen icke finnes någon
aktiv officer, samt förordat, att inom byrån å deltidstjänst förordnas en
kapten på aktiv stat såsom militärassistent, närmast som biträde åt byråchefen.
Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke åtminstone
någon befattning som kontorsbiträde kunde uppföras i lönegrad Eo 2. Allmänna
lönenämnden och försvarsvåsendets lönenärnnd ha funnit med inrättande
av en byråsekreterarbefattning i lönegrad Eo 21 kunna tills vidare anstå
och för de för denna befattning avsedda arbetsuppgifterna i stället böra avses
en amanuens. Expeditionsvaktsbefattningen har synts lönenämnderna enligt
de av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppdragna riktlinjerna för expeditionsvakternas
lönegradsplacering böra placeras i lönegrad Eo 5. En reservant
inom lönenämnderna har ansett sig böra biträda de sakkunnigas förslag
örn placering av expeditionsvakten i lönegrad Eo 6.
Verksamheten för förmedling av civila anställningar åt avgående fast anställt
manskap torde hittills i och för sig lia varit på ett ändamålsenligt sätt
organiserad, genom lokala organ vid truppförbanden och ett centralt organ.
Av de sakkunniga företagna undersökningar lia emellertid givit vid handen,
att de lokala organens arbete icke bedrivits med tillräcklig effektivitet och
i synnerhet att den för verksamheten betydelsefulla kontakten med den offentliga
arbetsförmedlingen hittills försummats. Jag finner mig därför böra tillstyrka
de sakkunnigas förslag, att den nuvarande centrala organisationen bibehålies
och att åtgärder vidtagas för att effektivisera de lokala organens verksamhet.
Tillräcklig anledning att bibehålla civilanställningskommissionen i
Stockholm synes mig dock icke föreligga. De uppgifter som ankomma på
denna torde redan nu kunna övertagas av arbetsförmedlingen. I vad förslaget
avser ändrade benämningar för civilanställningsorganen föranleder detsamma
icke någon erinran från min sida.
De förslag angående civilanställningsnämndernas sammansättning som
framlagts av försvarsväsendets underbefälsförbund och statens arbetsmarknadskommission
torde icke behöva, i detta sammanhang upptagas. Det lärer
få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela bestämmelser. Något
behov av personalökning vid arbetsförmedlingskontoren kan icke gärna behöva
uppkomma, örn — såsom arbetsmarknadskommissionen föreslagit — en representant
för vederbörande arbetsförmedlingskontor ingår i nämnderna.
Vad angår anställningsbyråns ställning och uppgifter finner jag med hänsyn
till de speciella uppgifter, som avses skola ankomma på byrån, flertalet skäl
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
tala för att denna bör såsom självständigt organ vara direkt underställd Kungl.
Maj:! Någon personalbesparing torde icke stå att vinna genom ett inordnande
av byrån i arbetsmarknadskommissionen, och — då det får förutsättas
att ett nära samarbete sker mellan de båda organen — torde icke heller några
praktiska fördelar uppnås genom en dylik sammanslagning. Framdeles —
sedan fredsförhållanden inträtt — synes böra övervägas, örn icke på anställningsbyrån
böra överflyttas de uppgifter med avseende å familjebidrag och
värnpliktslån, som nu ankomma på statens arbetsmarknadskommission. Så
länge dessa uppgifter ankomma på kommissionen, synes anställningsbyråns
chef böra ha skyldighet att utan särskild ersättning tillika vara chef för kommissionens
värnpliktshjälpsbyrå.
De sakkunnigas förslag till sammansättning av anställningsbyråns styrelse
bör kunna i huvudsak biträdas. På Kungl. Majit lärer få ankomma att efter
ytterligare överväganden meddela föreskrifter rörande styrelsens sammansättning,
varvid ställning bör tagas till de i ett par yttranden framförda förslagen
till jämkningar i den av de sakkunniga angivna sammansättningen. I
anledning av vad cheferna för armén och försvarsstaben yttrat vill jag framhålla,
att erforderligt samband mellan anställningsbyrån å ena sidan och truppförband
å andra sidan synes, i den mån härför bör ayses officer, kunna ske
genom någon av de tre officerare som föreslagits skola ingå i byråns styrelse
såsom representanter för de olika försvarsgrenarna.
Av väsentlig betydelse vid genomförandet av de förslag som i det föregående
framlagts är, att anställningsbyrån erhåller en personalorganisation,
som svarar mot de på byrån i fortsättningen ankommande ökade arbetsuppgifterna,
Det synes stå klart, att den nuvarande personalen icke är tillräcklig
härför. I huvudsak har jag i likhet med de hörda myndigheterna
funnit mig kunna biträda det förslag till personalorganisation, som av de
sakkunniga framlagts. Vissa reduktioner synas dock möjliga och motiverade
framför allt på grund därav, att viss försiktighet bör iakttagas med tanke på
pågående undersökningar örn nedbringande av manskapsstaterna vid försvaret
och med beaktande av den ändring i de sakkunnigas förslag vad beträffar ledningen
av yrkesutbildningen för avgående manskap, som i det föregående av
mig förordats.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna har jag intet att erinra
mot att befattningen såsom chef för byrån hänföres till lönegraden C 6. Såsom
i det föregående anförts synes böra gälla, att byråns chef skall vara
skyldig att tills vidare, så länge på statens arbetsmarknadskommission ankomma
uppgifter med avseende å familjebidrag och värnpliktslån, utan särskild
ersättning fungera jämväl såsom chef för arbetsmarknadskommissionens
värnpliktshjälpsbyrå. Befattningshavaren synes böra förordnas på
viss tid. Jag kan ävenledes förorda, att en befattning inrättas såsom
förste byråsekreterare med placering i lönegrad Eo 24. Med hänsyn till
vad i det föregående anförts rörande omfattningen av byråns arbetsuppgifter
finner jag det däremot tillräckligt, att en befattning som amanuens
i lönegraden Eo 18 inrättas i stället för den av de sakkunniga förordade
befattningen som byråsekreterare i lönegrad Eo21. De arbetsuppgifter, som
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 154
avses skola ankomma på den föreslagna kontorsskrivaren, synas motivera, att
denna befattning hänföres till 15 lönegraden. Dock finner jag extra ordinarie
anställning tills vidare böra väljas i avbidan på närmare erfarenheter
örn arbetets omfattning. Härjämte föreslår jag, att befattningshavaren
benämnes assistent. Även befattningen som kansliskrivare synes mig böra
inrättas såsom extra ordinarie. Förslaget örn anställande av en pensionerad
underofficer finner jag mig böra biträda. Denna befattningshavare synes böra
erhålla arvode motsvarande nettolön i löneklass UO 7. Mot placeringen av
expeditionsvakten i lönegrad Eo 6 är, med hänsyn till de arbetsuppgifter som
komma att åvila honom såsom ensam tjänstgörande expeditionsvakt, från
min sida intet att erinra. Antalet kontorsbiträden synes mig med hänsyn till
vad i det föregående anförts kunna minskas från fyra till tre, varav två i
Eo 4 och ett i Ex 4. I anslutning till de sakkunnigas förslag (jfr det följande)
torde vidare böra beräknas ett belopp för anställande av tillfällig personal
under den första tiden. Med beaktande av vad i det föregående anförts torde
det av de sakkunniga härför beräknade beloppet, såsom av det efterföljande
framgår 7 000 kronor, böra minskas till 4 000 kronor.
I detta sammanhang må erinras örn att vid indragande av civilanställningskommissionen
i Stockholm den för tjänstgöring å dess expedition i flottans
manskapsstat beräknade högbåtsmannen blir övertalig. Till härav betingad
ändring i personalförteckning för marinen återkommer jag i annat sammanhang.
Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.
Kostnader vid bibehållande av nuvarande civilanställningsförmåner
m. m.
1 det föregående framlagda delar av de sakkunnigas förslag beröra olika
i riksstaten upptagna anslag. Till kontant ersättning för viss tjänstgöring
utöver anställningstiden äro under de olika försvarsgrenarnas anslag till
rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. anvisade vissa anslagsposter,
för vilkas användning gäller vad därom stadgas i de i det föregående
under rubriken »Företrädesrätt till vissa civilanställningar» omnämnda
kungörelserna angående beredande av anställning i postverket respektive
vid statens järnvägar för viss militär personal. Under samma anslag äro
även anvisade vissa poster till avskedspremier enligt manskapsavlöningsreglementet.
I de olika försvarsgrenarnas avlöningsstater äro till avgånget
manskaps anställning å civilanställningsstat beräknade vissa belopp. Vid
beräkningen i avlöningsstaterna av rörligt tillägg har hänsyn tagits till kostnaderna
för dylikt tillägg åt å civilanställningsstat anställt manskap. Även
vid beräkningen av, bland andra, anslagen till mathållning och beklädnad har
hänsyn tagits till kostnaderna för sådant manskap. Från ett särskilt anslag
till fritidsundervisning, som är avsett bland annat för utbildning i civilanställningssyfte,
bestridas kostnaderna för dylik undervisning, förutom för värnpliktiga,
även för fast anställt manskap. I riksstaten finnes vidare upptaget
ett särskilt anslag benämt civilanställnings befrämjande. Till de kostnader
som äro förenade med verksamheten vid de lokala civilanställningskommis
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
47
sionerna vid truppförbanden utom Stockholm må för arméns och flygvapnets
del användas truppförbanden tilldelade rekryteringsmedel, medan för marinnens
del i dessa hänseenden anvisats vissa angivna belopp under anslaget
till rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. Under de tre försvarsgrenarnas
anslag till sistnämnda ändamål äro även anvisade vissa belopp
till verksamheten vid civilanställningskommissionen i Stockholm. Till den
nuvarande centrala civilanställningsbyrån äro anvisade särskilda anslag, som
disponeras enligt i statsliggaren intagna stater.
Örn man vill anställa en jämförelse mellan å ena sidan de kostnader som
skulle uppkomma för statsverket vid ett bibehållande av nuvarande anordningar
i civilanställningshänseende och å andra sidan kostnaderna för de av
de sakkunniga föreslagna åtgärderna kunna de nu angivna anslagens belopp
endast delvis tjäna till ledning. Anslagsposterna till kontant ersättning för
viss tjänstgöring utöver anställningstiden äro för budgetåret 1944/45 för de
olika försvarsgrenarna upptagna till sammanlagt 20 000 kronor. -— Såvitt avser
de nuvarande förmånerna av avskedspremier och anställning på civilanställningsstat
ha de sakkunniga för erhållande av en jämförelse i kostnadshänseende
gjort vissa beräkningar angående antalet av dem som kunde antagas
under fredsförhållanden komma i åtnjutande av dessa förmåner vid
ett bibehållande av den manskapskader som förutsatts enligt 1942 års försvarsbeslut.
Enligt dessa beräkningar skulle omkring 800 årligen avgående
bliva berättigade till avskedspremier enligt nu gällande grunder. Med antagande
att dessa genomsnittligt skulle erhålla en avskedspremie av 650
kronor ha de årliga kostnaderna för avskedspremier beräknats till 520 000
kronor eller i runt tal 500 000 kronor. — Vid beräkning av kostnaderna för
anställning på civilanställningsstat har antagits, att 600 årligen avgående
skulle bliva berättigade till dylik anställning och komma att utnyttja denna
under en genomsnittlig tid av fem månader. Under dessa förutsättningar
ha de årliga lönekostnaderna enligt löneplan beräknats till i runt tal 465 000
kronor, vartill lagts kostnader för hyres- och ortstillägg och kontant ersättning
för portion med avrundat 400 000 kronor. Kostnaderna för anställning på
civilanställningsstat skulle enligt dessa beräkningar uppgå till omkring 850 000
kronor. -—• Det förut omnämnda anslaget till fritidsundervisning är i riksstaten
för budgetåret 1944/45 upptaget till 185 000 kronor. Med ledning av
uppgifter som de sakkunniga lämnat angående antalet fast anställda som deltager
i den frivilliga undervisningen vid förbanden kan beräknas, att av detta
anslag på ifrågavarande kategori belöpa omkring 25 000 kronor. —- Anslaget
till civilanställnings befrämjande, som för budgetåret 1944/45 på grund av
tidigare reservationer är upptaget till endast 10 000 kronor, torde normalt
kunna beräknas till omkring 65 000 kronor. — De belopp som för marinens
del för budgetåret 1944/45 anvisats till verksamheten vid de lokala civilanställningskommissionerna
uppgå sammanlagt till 2 000 kronor. I vad mån
arméns och flygvapnets truppförband tilldelade rekryteringsmedel använts
för sistnämnda ändamål kan icke utan särskild undersökning närmare angivas.
De till verksamheten vid civilanställningskommissionen i Stockholm
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
anvisade beloppen utgöra för budgetåret 1944/45 för de olika försvarsgrenarna
tillhopa 6 250 kronor. För centrala civilanställningsbyrån äro för budgetåret
1944/45 anvisade, till avlöningar ett förslagsanslag av 34 500 kronor och till
omkostnader ett förslagsanslag av 60 000 kronor. Vid beräkningen av avlöningsanslaget
förutsattes dock, att personalförstärkning som kunde bliva
erforderlig på grund av ökad civilanställningsverksamhet, skulle tillhandahållas
byrån av statens arbetsmarknadskommission, inom vilken byrån sedan
år 1940 är inordnad.
En sammanställning av de här gjorda beräkningarna utvisar, att de sam
manlagda årskostnaderna vid bibehållande av nuvarande civilanställningsåtgärder
och civilanställningsbyråns hittillsvarande organisation skulle uppgå
till omkring 1 565 000 kronor.
Kostnader vid genomförande av de sakkunnigas
förslag.
I fråga örn anslagsposterna till kontant ersättning för viss tjänstgöring
utöver anställningstiden ha de sakkunniga icke avgivit särskilt yttrande. ■—•
Kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna formen av övergångs- eller
avskedspremier ha de sakkunniga enligt i betänkandet närmare angivna grunder
beräknat till 300 000 kronor för år. — För övergångsersättning ha de sakkunniga,
likaledes enligt grunder som angivas i betänkandet, beräknat en
årlig kostnad av 1400 000 kronor. I samband därmed ha de sakkunniga
ansett det kunna ifrågasättas, örn vid arbetslöshetskris utbetalningar av
övergångsersättning, utöver vad som normalt beräknats, böra belasta
anslag under fjärde huvudtiteln. Det kan enligt de sakkunnigas mening
finnas skäl att merkostnaderna utöver de normala under sådana förhållanden
bestridas av anslag till arbetsmarknadens reglering under femte
huvudtiteln. — Vad angår kostnaderna för frivillig fritidsundervisning
ha de sakkunniga inskränkt sig till att förorda att, därest så för undervisningens
organiserande befinnes nödvändigt eller lämpligt, möjlighet
öppnas att för ändamålet disponera erforderliga medel från det för närvarande
å riksstaten uppförda särskilda anslaget för civilanställnings befrämjande
eller det anslag, som sedermera kan komma att ersätta detta.
Kostnaderna för yrkesutbildning ha de sakkunniga såsom av det föregående
framgår beräknat, såvitt avser kursverksamhet till 500 000 kronor och i vad
gäller stipendier till 600 000 kronor. — De med civilanställningsnämndernas
verksamhet förenade kostnaderna ha synts de sakkunniga kunna åtminstone
tills vidare bestridas på samma sätt som hittills varit fallet beträffande
kostnaderna för civilanställningskommissionerna. Även den särskilda
civilanställningskommissionen i Stockholm har av de sakkunniga ansetts
böra erhålla samma medelstilldelning som tidigare.
För anställningsbyrån ha kostnaderna beräknats på följande sätt, nämligen
för avlöningar till 73 300 kronor och för omkostnader till 64 000 kronor.
Kostnaderna för civilanställningsåtgärder och ändrad organisation av anställningsbyrån
enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda, under förut
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
sättning att till fritidsundervisning för de fast anställda i fortsättningen
tages i anspråk samma belopp som det förut beräknade, komma att uppgå
till omkring 2 970 000 kronor för år. I förhållande till de beräknade kostnaderna
vid bibehållande av nuvarande civilanställningsåtgärder innebär alltså de
sakkunnigas förslag en årlig kostnadsökning av i runt tal 1 400 000 kronor.
Yttranden.
Försvarets civilförvaltning har ansett, att för övergångspremier avsedda
medel böra uppdelas på de tre försvarsgrenarna och såsom särskilda anslagsposter
upptagas under respektive anslag för rekryteringskostnader m. m.,
medan däremot erforderliga medel för övergångsersättning enligt civilförvaltningens
mening böra anvisas under ett till anställningsbyråns förfogande
ställt gemensamt anslag. Civilförvaltningen har vidare framhållit, att omkostnadsstaten
för anställningsbyrån bör avfattas i överensstämmelse med
eljest gängse grunder samt att föreskrift sålunda bör meddelas, att posterna
till reseersättning och publikationstryck samt den under posten till övriga
utgifter för manskapsrekryteringen upptagna delposten till tryckningskostnader
för rekryteringsblanketter icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande
överskridas.
Statens arbetsmarknadskommission har funnit någon sådan uppdelning
av kostnaderna för övergångsersättning mellan fjärde och femte huvudtitlarna
som de sakkunniga ifrågasatt icke under några förhållanden kunna vara motiverad,
därvid kommissionen hänvisat bland annat till praktiska svårigheter
för gränsdragning mellan normala arbetsmarknadsförhållanden och en arbetslöshetskris.
Såsom av det föregående framgår kan ett genomförande av de sakkunnigas Departementsförslag
beräknas medföra en kostnadsökning per år av omkring 1,4 miljoner chefen•
kronor, d. v. s. med icke mindre än omkring 90 %. Denna beräkning grundar
sig dock på vissa antaganden rörande verksamhetens blivande omfattning,
örn vilkas sannolikhet något bestämt uttalande icke kan göras. Med hänsyn
till den minskning av manskapsstaterna, som torde framgå som resultat av
pågående utredning, är det snarast att förmoda, att kostnadsökningen kommer
att stanna vid lägre belopp än av de sakkunniga angivits. Huvudparten
av kostnadsökningen faller på förslaget örn anordnande av en mer konsekvent
genomförd yrkesutbildning för avgående manskap.
De ändringar i de sakkunnigas förslag, som av mig i det föregående föreslagits,
torde medföra vissa kostnadsminskningar. Sålunda torde de av mig
förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag till övergångspremier och
övergångsersättning medföra en ökning av kostnaderna för övergångspremier,
av mig benämnda avskedspremier, med 280 000 kronor men en minskning av
kostnaderna för övergångsersättning med 400 000 konor eller således sammanlagt
en kostnadsminskning med 120 000 kronor. Jämkningarna i de av de sakkunniga
förordade grunderna för utgivande av stipendier vid yrkesutbildning
kunna beräknas leda till en kostnadsminskning av omkring 100 000 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 154. 277 45 4
50
Kungl. Majlis proposition nr 154.
per år. De beskärningar av personalorganisationen vid anställningsbyrån, som
av mig förordats, kunna beräknas medföra en årlig kostnadsminskning av 6 300
kronor.
I detta sammanhang anser jag mig böra till behandling upptaga frågan
örn bestridande över riksstaten av kostnaderna för civilanställningsåtgärder
av olika slag. En överskådligare redovisning av dessa kostnader finner jag
vara önskvärd.
Såsom framgår av vad som anförts under rubriken »Företrädesrätt till
vissa civilanställningar» ha de sakkunniga föreslagit, att de särskilda kungörelserna
angående beredande av anställning i postverket respektive vid
statens järnvägar för viss militär personal skola upphöra att gälla. Yid bifall
till detta av mig biträdda förslag kunna de under de olika försvarsgrenarnas
anslag till rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. hittills
upptagna anslagsposterna till kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver
anställningstiden bortfalla. —- Från samma anslag bestridas de nuvarande
avskedspremierna. Ehuru vissa skäl kunna anföras för att så även i fortsättningen
bör ske, finner jag önskvärdheten av en mera överskådlig redovisning av
civilanställningskostnaderna tala för att avskedspremierna i fortsättningen bestridas
från ett för civilanställningskostnader i allmänhet avsett, för försvarsgrenarna
gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret gemensamma
ändamål. -— Även utgifter för övergångsersättning torde böra bestridas från det
sistnämnda anslaget. I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner
jag den av de sakkunniga ifrågasatta uppdelningen på olika huvudtitlar av
kostnaderna för övergångsersättning icke böra ifrågakomma. -—- Från anslaget
till fritidsundervisning borde såvitt avser det fast anställda manskapets
undervisning rätteligen bestridas endast kostnader vilka hänföra sig till sådan
undervisning som icke har direkt betydelse i civilanställningshänseende,
medan kostnaderna för den fritidsundervisning för det fast anställda manskapet,
som avser utbildning för vinnande av civilanställning, borde bestridas
från det förutnämnda för försvarsgrenarna gemensamma anslaget. Att
bestrida sistnämnda på truppförbanden belöpande kostnader från anslag å
åttonde huvudtiteln i enlighet med vad av mig i det föregående föreslagits i
fråga örn utgifterna för kursverksamhet vid yrkesutbildning för de fast anställda
synes mig nämligen icke böra ske. I avbidan på närmare erfarenheter
vill jag föreslå, att avsedda kostnader för nästa budgetår bestridas
från anslaget till fritidsundervisning. — Även i fortsättningen lärer utbildning
i civilanställningssyfte böra anordnas för å aktiv stat kvarstående
manskap, exempelvis i poliskurser för underbefäl vid statens polisskola
och i kurser vid truppförbanden för förvärvande av körkort. Då dylika
kostnader icke synas böra bestridas från anslag å åttonde huvudtiteln —
dessa anslag böra som nämnts anlitas endast för yrkesutbildning åt avgånget
manskap -— förordar jag, att medel beräknas för ändamålet under förutnämnda
för försvarsgrenarna gemensamma anslag å fjärde huvudtiteln. Vid
sådant förhållande och då jag i det föregående förutsatt, att kostnaderna för
yrkesutbildningen — med undantag av stipendiekostnader — åt avgånget
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154. 51
manskap skola bestridas från anslag å åttonde huvudtiteln, bör det under
fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till civilanställnings befrämjande —
vilket avser dylika kostnader — utgå ur riksstaten och den behållning å anslaget,
som må föreligga vid utgången av innevarande budgetår, överföras till
budgetutjämningsfonden. — Kostnaderna för verksamheten vid de föreslagna
civilanställningsnämnderna, vilka kostnader huvudsakligen torde bliva av
expensnatur, böra lämpligen bestridas från de olika försvarsgrenarnas anslag
till övriga expenser m. m.
Lämpligen böra de anslag å fjärde huvudtiteln som avse med civilanställningsverksamheten
sammanhängande kostnader upptagas under en gemensam
rubrik »Civilanställningsverksamheten m. m.». Tillägget »m. m.» betingas
därav att å anställningsbyrån jämväl ankomma uppgifter avseende manskapsrekryteringen.
Under denna rubrik torde böra upptagas följande anslag, nämligen
Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar, Försvarets anställningsbyrå:
Omkostnader samt förutnämnda gemensamma anslag, vilket lärer böra benämnas
Vissa civilanställningsåtgärder och betecknas såsom förslagsanslag.
Benämningen av de nuvarande anslagen Rekryteringskostnader och avskedspremier
m. m. bör samtidigt ändras till Rekryteringskostnader. Från sistnämnda
anslag böra i fortsättningen bestridas endast kostnader som äga samband
med truppförbandens manskapsrekrytering.
Dessa ändringar i de nuvarande grunderna för bestridande av kostnader
för civilanställningsändamål synas kunna genomföras redan från och med
nästa budgetår. Härvid skulle kostnaderna för övergångsvis utgående avskedspremier
enligt äldre bestämmelser belasta det nya anslaget Vissa civilanställningsåtgärder.
På enahanda sätt skulle det sistnämnda anslaget under
övergångstiden jämväl belastas med samtliga avlöningskostnader för det
manskap som under övergångstiden bomme att inneha anställning å civilanställningsstat.
I den mån sådant manskap kommer att vara i tjänst vid
respektive förband eller åtnjuta inkvartering och förplägnad vid militärt förband
bör förbandet av civilanställningsbyrån eventuellt ersättas med belopp
som svarar mot förbandets kostnader för tillhandahållande av naturaförmåner.
Anslagsbehov för budgetåret 1945/46.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkterna 24, 72, 107,
150, 151 och 176) har Kungl. Maj.t — under erinran att 1942 års civilanställningssakkunniga
avgivit förslag rörande ordnandet av civilanställning för avgående
fast anställt manskap vid försvarsväsendet och i samband därmed
stående frågor, vilket förslag vid tiden för statsverkspropositionens framläggande
var föremål för behandling inom försvars- och finansdepartementen
•—• föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1945/46 upptaga reservationsanslagen till rekryteringskostnader
och avskedspremier m. m. och till centrala civilanställningsbyrån samt reservationsanslaget
till civilanställnings befrämjande med allenast beräknade
belopp.
Jag anhåller nu att ånyo, utgående från vad i det föregående föreslagits
Departements
chefen.
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
rörande åtgärder i civilanställningshänseende, få upptaga dessa och vissa
andra anslagsfrågor till behandling.
a. Anslag till rekryteringskostnader.
Armén.
För innevarande budgetår är till rekryteringskostnader och avskedspremier
m. m. för armén uppfört ett förslagsanslag av 420 000 kronor.
I statsverkspropositionen (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 24) har för
nästa budgetår beräknats enahanda belopp.
I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1945/46 har försvarets
civilförvaltning anfört, att den minskning av manskapskadern, som
skulle bliva en följd av bifall till civilförvaltningens i skrivelsen framlagda
förslag, borde medföra en nedräkning av förevarande anslag. Emellertid
syntes vid beräknandet av medelsbehovet för löpande budgetår kostnaderna
för kontant ersättning jämlikt 11 § kungörelsen den 26 maj 1944 angående
manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten till den, som inställer
sig vid förband för prövning för vinnande av anställning såsom manskap,
icke ha beaktats. Med hänsyn härtill och i avbidan på närmare erfarenheter
av medelsbehovet efter civilanställningsbyråns övertagande av rekryterings
verksamheten har civilförvaltningen ansett försiktigheten bjuda att för
nästa budgetår upptaga anslaget med oförändrat belopp.
Såsom jag i det föregående anfört bör den under förevarande anslag hittills
upptagna posten till avskedspremier enligt 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet
i fortsättningen upptagas under ett för försvarsgrenarna
gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret gemensamma ändamål,
medan anslagsposterna till kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver
anställningstiden och till civilanställningskommissionen i Stockholm böra
bortfalla.
De kostnader, som äga samband med manskapsrekryteringen och som sålunda
böra i fortsättningen beräknas under förevarande anslag, hänföra sig
till dels egentliga rekryteringskostnader dels ock anställningspenningar enligt
22 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet till nyanställt manskap. Enligt
de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna äro till egentliga
rekryteringskostnader att räkna utgifter för läkarintyg, de anställningssökandes
resor och utspisning, enligt 11 § kungörelsen den 26 maj 1944
(nr 223) angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten
utgående kontant ersättning samt antaget manskaps resor för tillträdande av
fast anställning från hemorten till tjänstgöringsorten ävensom andra dylika
av rekryteringen föranledda kostnader.
Samma bestämmelser i fråga örn vilka utgifter, som skola bestridas med anlitande
av anslagsposten till egentliga rekryteringskostnader, synas böra
gälla jämväl under nästa budgetår, dock med föreskrift att kostnader för
rekryteringsofficerarnas (andra beställningshavares) resor i rekryteringsärenden
skola avföras å anslaget.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Med ledning av genom civilanställningsbyrån från förbanden införskaffade
uppgifter angående under 1944 års rekryteringsperiod uppkomna kostnader
och beräkningar rörande omfattningen av manskapsrekryteringen synes för
nästa budgetår medelsbehovet för egentliga rekryteringskostnader kunna uppskattas
till 115 000 kronor och för anställningspenningar till 125 000 kronor.
Till rekryteringskostnader för armén bör sålunda för nästa budgetår beräknas
ett förslagsanslag av 240 000 kronor, vilket innebär en minskning med 15 000
kronor i förhållande till det nu för motsvarande ändamål beräknade beloppet.
Det bör liksom hittills ankomma på Kungl. Majit att fastställa stat för
anslaget.
Anslaget bör, såsom i det föregående anförts, hädanefter benämnas Armén:
Rekryteringskostnader.
Marinen.
Förslagsanslaget till rekryteringskostnader och avskedspremier m. m. för
marinen är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 365 000
kronor.
I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 72) har
anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.
I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1945/46 har försvarets
civilförvaltning av skäl som anförts vid behandlingen av arméns motsvarande
anslag ansett förevarande anslag böra för nästa budgetår upptagas
med oförändrat belopp.
I överensstämmelse med vad jag anfört vid behandlingen av arméns motsvarande
anslag bör den hittillsvarande posten till avskedspremier enligt 22 §
2 mom. manskapsavlöningsreglementet överföras till ett för försvarsgrenarna
gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret gemensamma ändamål.
Anslagsposten till kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden
bör bortfalla. Av de under anslagsposten till civilanställning hittills
anvisade beloppen bör det som avser civilanställningskommissionen i
Stockholm bortfalla, medan kostnader för de lokala civilanställningskommissionerna,
eller såsom de föreslagits skola i fortsättningen benämnas lokala
civilanställningsnämnder, böra bestridas från anslaget till övriga expenser
m. m.
Under åberopande av vad i det föregående anförts rörande beräkningen av
arméns anslag till rekryteringskostnader för nästa budgetår föreslår jag, att
för marinens del medelsbehovet under anslagsposten till egentliga rekryteringskostnader
beräknas till 100 000 kronor och under anslagsposten till anställningspenningar
till 90 000 kronor. För nästa budgetår bör alltså förslagsanslaget
till marinens rekryteringskostnader uppföras med belopp av
190 000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till det för innevarande
budgetår för nu ifrågavarande ändamål beräknade beloppet av 15 000 kronor.
Anslaget bör, såsom redan nämnts, i fortsättningen benämnas Marinen:
Rekryteringskostnader.
Departements
chefen.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Departements
chefen.
Flygvapnet.
För innevarande budgetår är förslagsanslaget till rekryteringskostnader
och avskedspremier m. m. för flygvapnet uppfört med ett belopp av 90 000
kronor.
I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 107) har
anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.
I sin skrivelse rörande medelsbehoven för budgetåret 1945/46 har försvarets
civilförvaltning med hänsyn till föreslagna utökningar av manskapskadrerna
och beräknad avgång av befintligt fast anställt manskap beräknat
medelsbehovet under förevarande anslag till 154 000 kronor, varav 54 000
kronor till enligt 11 § kungörelsen den 26 maj 1944 angående manskaps och
musikelevers anställning vid krigsmakten utgående ersättning.
Såsom jag anfört i fråga örn motsvarande anslag för armén bör den
under förevarande anslag hittills upptagna posten till avskedspremier enligt
22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet i fortsättningen upptagas under
ett för försvarsgrenarna gemensamt anslag under rubriken Vissa för försvaret
gemensamma ändamål, medan anslagsposterna till kontant ersättning för
viss tjänstgöring utöver anställningstiden och till civilanställningskommissionen
i Stockholm böra bortfalla.
Enligt civilförvaltningens förslag skulle — bortsett från kostnader för
avskedspremier, kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden
och civilanställningskommissionen i Stockholm, för vilka ändamål
medel enligt vad förut anförts ej längre böra beräknas under förevarande
anslag — för med manskapsrekryteringen vid flygvapnet förenade kostnader
under nästa budgetår erfordras ett belopp av 146 500 kronor.
I anslutning till vad som anförts i fråga örn beräkningen av arméns anslag
till rekryteringskostnader beräknar jag flygvapnets medelsbehov för nästa
budgetår under anslagsposten till egentliga rekryteringskostnader till 80 000
kronor och under anslagsposten till anställningspenningar till 50 000 kronor.
Förslagsanslaget bör sålunda uppföras med ett belopp av 130 000 kronor,
innebärande en ökning med 47 500 kronor, vilken ökning är betingad främst av
de med prövningen av de anställningssökande förenade kostnaderna.
I enlighet med vad jag redan anfört bör anslaget i fortsättningen benämnas
Flygvapnet: Rekryteringskostnader.
b. Anslag till försvarets anställningsbyrå.
Avlöningar.
Till Centrala civilanställningsbyrån: Avlöningar har för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag av 34 500 kronor.
I statsverkspropositionen (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 150) har anslaget
för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.
Av 1942 års civilanställningssakkunniga gjorda kostnadsberäkningar för
försvarets anställningsbyrå upptaga å avlöningsstaten följande anslagsposter.
Kungl. May.ts proposition nr 154.
55
Utgifter: Kronor
1. Arvode till anställningsbyråns styrelses ordförande ..................... 1 200
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........................ 22 800
3. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 5 800
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .............................. 37 000
5. Sammanträdesarvoden å 20 kronor per dag till anställningsbyråns
styrelses ledamöter och suppleanter, förslagsvis ........................ 2 400
6. Körligt tillägg, förslagsvis ............................................,......... 8 400
Summa kronor 77 600
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ......................................................... 4 300
Nettoutgift kronor 73 300
Beträffande dessa beräkningar ha de sakkunniga framhållit, att årsarvodet
till ordföranden bestämts med hänsyn till omfattningen av de uppgifter som
förutsättas skola åligga honom samt att sammanträdesarvoden till styrelsens
ledamöter och suppleanter upptagits efter samma grunder som hittills gällt
för civilanställningsbyråns styrelse. För tillfälligt anställande av personal har
synts de sakkunniga erforderligt att beräkna ett belopp av 7 000 kronor.
På sätt av mig i det föregående förordats bör för anställningsbyrån avises Departements -
följande personal. chefen.
Löneställning.
1 chef för byrån (förordnad på viss tid) .................................... C 6
1 förste byråsekreterare............................................................ Eo 24
1 amanuens ........................................................................... Eo 18
1 assistent ........................................................................... Eo 15
1 kansliskrivare, registrator och redogörare ................................. Eo 11
1 expeditionsvakt .................................................................. Eo 6
2 kontorsbiträden .................................................................. Eo 4
1 kontorsbiträde .................................................................. Ex 4
Arvode.
1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning ........................... UO 7
Av den sålunda angivna personalen böra enligt vanliga regler ordinarie
befattningshavare samt extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad
än 20:e uppföras å personalförteckning, som underställes riksdagen.
Vad av mig sålunda förordats i fråga örn personal för byrån föranleder
ändringar i den av de sakkunniga föreslagna avlöningsstaten för byrån såtillvida,
att anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän minskas från
22 800 kronor till 13 500 kronor, medan anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal ökas från 37 000 kronor till 40 000 kronor. Anslaget
bör med hänsyn härtill bestämmas till 67 000 kronor. Posterna 1, 3 och 5
i de sakkunnigas förslag synas böra sammanföras till en post till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Vad de sakkunniga anfört
Departements
chefen.
Departements
chefen.
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
rörande arvoden till styrelsens ordförande, ledamöter och suppleanter föranleder
ej erinran från min sida.
Anslaget, som i fortsättningen bör benämnas Försvarets anställningsbyrå:
Avlöningar, bör i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit från
och med nästa budgetår såsom förslagsanslag upptagas under rubriken »Civilanställningsverksamheten
m. m.»
Omkostnader.
Till Centrala civilanställningsbyrån: Omkostnader har för innevarande
budgetår anvisats ett anslag av 60 000 kronor.
I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 151) har
anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.
Anställningsbyråns omkostnadsstat har av de sakkunniga beräknats på
följande sätt:
Kronor
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ...................................................... 300
2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 2 000
3. Expenser m. m., högst ............................................................ 5 000
4. Publikationstryck, förslagsvis ................................................... 4 700
5. Övriga utgifter för manskapsrekryteringen:
a. Annonsering, högst ................................................... 40 000
b. Annan upplysningsverksamhet än annonsering, högst ...... 10 000
c. Tryckningskostnader för rekryteringsblanketter,2 000 52 000
Summa kronor 64 000
Enligt de sakkunnigas förslag, som av mig lämnats utan erinran, bör för
omkostnader vid anställningsbyrån för nästa budgetår beräknas ett anslag
av 64 000 kronor.
Anslaget, som i fortsättningen bör benämnas Försvarets anställningsbyrå:
Omkostnader, bör i likhet med avlöningsanslaget till byrån från och
med nästa budgetår såsom förslagsanslag upptagas under rubriken »Civilanställningsverksamheten
m. m.». Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i vanlig
ordning fastställa stat för anslaget.
c. Anslag till vissa civilanstä/lningsåtgärder.
I riksstaten för innevarande budgetår har till civilanställnings befrämjande
upptagits ett reservationsanslag av 10 000 kronor.
I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 176) har
anslaget för nästa budgetår beräknats till enahanda belopp.
Såsom jag i det föregående anfört bör anslaget till civilanställnings befrämjande
från och med nästa budgetår bortfalla. I riksstaten bör upptagasett
anslag till Vissa civilanställningsåtgärder, som jämte anslagen till försvarets
anställningsbyrå bör upptagas under rubriken »Civilanställningsverksamheten
m. m.» och torde böra uppföras som förslagsanslag. Såsom
anslagsposter under detta anslag böra upptagas förslagsvis beräknade belopp
för avskedspremier, övergångsersättningar, utbildningskurser för å aktiv stat
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
kvarstående manskap och stipendier vid viss yrkesutbildning. Från anslaget
böra bestridas jämväl vissa kostnader, som enligt det föregående nu bestridas
från försvarsgrenarnas avlöningsanslag.
De sakkunniga ha beräknat kostnaderna för avskedspremier — av dem
benämnda övergångspremier — vid normal avgång under fredsförhållanden
till 300 000 kronor för år. Den av mig i det föregående förordade ändringen
med avseende å avskedspremiernas belopp har från samma utgångspunkter
antagits medföra en kostnadsökning med 280 000 kronor örn året. Vid beräkningen
av medelsbehovet för nästkommande budgetår måste hänsyn tagas till
den avgång bland underbefäl med en tjänstetid av minst sex år som under
nämnda budgetår kan förutses. Härvid är man hänvisad till sannolikhetsberäkningar.
Vid tillsättandet av överfurirsbeställningar under hösten 1944
vid armén och kustartilleriet har det visat sig, att få furirer finnas med sex
tjänsteår eller mera. Antalet nya överfurirsbeställningar, som skall tillsättas
under nästa och därpå följande budgetår, är betydande. Vidare bör beaktas,
att underbefälskåren under senare tid föryngrats genom att underbefäl befordrats
till officerare och underofficerare och i civilmilitära beställningar
eller övergått till nyinrättade civila befattningar inom försvaret. Med hänsyn
till vad nu anförts och då under de närmaste åren ytterligare ökning av
antalet underofficerare avses komma till stånd, kan man för nästa budgetår
räkna med att från aktiv stat komma att avgå högst 400 beställningshavare,
vilka bliva berättigade till avskedspremier. Enligt de av mig föreslagna
grunderna för beräkning av avskedspremier skulle medelsbehovet under angivna
förutsättningar komma att uppgå till 225 000 kronor.
Emellertid har i det föregående förutsatts, att övergångsbestämmelser
skola meddelas av innebörd, att avgående manskap skall under vissa villkor
äga rätt uppbära avskedspremie enligt tidigare gällande bestämmelser. I vad
mån så kommer att ske är vanskligt att förutsäga. För dylika avskedspremier
är i riksstaten för innevarande budgetår under anslagen till rekryteringskostnader
och avskedspremier m. m. avsett ett belopp av tillhopa förslagsvis
334 250 kronor. Förutnämnda belopp av 225 000 kronor torde vara tillräckligt
för bestridande av samtliga kostnader för avskedspremier under nästa budgetår.
Kostnaderna för övergångsersättninghaav de sakkunniga vid normal
avgång under fredsförhållanden beräknats till 1 400 000 kronor för år. De ändrade
grunder för övergångsersättningens bestämmande som av mig föreslagits
skulle under samma förutsättningar medföra en minskning av dessa kostnader
till omkring 1 000 000 kronor för år. Den beräkning av antalet under
nästa budgetår avgående, till avskedspremier berättigade furirer som i det
föregående verkställts äger tillämplighet även då det gäller att beräkna medelsbehovet
för nämnda budgetår till övergångsersättningar. Härtill kommer
att ett antal i tjänst varande fast anställda torde kunna beräknas få tillträde
till 1945/46 års poliskurs. Då övergångsersättning icke torde behöva beräknas
för dessa, kommer därigenom medelsbehovet att ej oväsentligt nedgå.
Under nu angivna förutsättningar torde kostnaderna för sådan ersättning
kunna för nästa budgetår beräknas till 340 000 kronor.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
På sätt av mig i det föregående föreslagits böra förevarande anslag under
övergångstiden jämväl belastas med samtliga avlöningskostnader för det manskap
som under övergångstiden kommer att inneha anställning å civilanställningsstat.
För ändamålet har under arméns, marinens och flygvapnets avlöningsanslag
för innevarande budgetår beräknats ett belopp av respektive förslagsvis
75 000 kronor, 80 000 kronor och 5 000 kronor. Försvarets civilförvaltning
har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår upptagit enahanda belopp
såsom individualiserade anslag. Den omständigheten att vissa av de
fast anställda torde kvarstå vid de äldre förmånerna och sålunda övergå till
anställning å civilanställningsstat i stället för att åtnjuta övergångsersättning
torde icke nämnvärt påverka nyssnämnda kostnadsberäkning.
Såsom framgår av propositionen 1944:185 (s. 182 ff.) ha svårigheterna att
under den förstärkta försvarsberedskapen bereda tjänstledighet i civilanställningssyfte
åt manskap, som vunnit anställning å civilanställningsstat respektive
enligt tidigare gällande bestämmelser anställning över stat i civilanställningssyfte,
föranlett vissa bestämmelser örn extraordinära möjligheter till anställning
å civilanställningsstat. Då sådana svårigheter alltjämt föreligga,
torde dessa möjligheter till anställning å civilanställningsstat böra bibehållas
jämväl under budgetåret 1945/46. I enlighet med hittills tillämpade principer
bör sålunda anställning å civilanställningsstat enligt av Kungl. Majit
meddelade närmare bestämmelser kunna under budgetåret 1945/46 medgivas
— förutom enligt i gällande avlöningsförfattningar givna föreskrifter — dels
manskap, som avgått från beställning på aktiv stat med utgången av anställningsåret
1938/39 eller senare anställningsår och därvid erhållit anställning
å civilanställningsstat (motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden
måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring och till
följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i civilanställningssyfte, dels
ock manskap, som i omedelbar anslutning till anställning på aktiv stat innehaft
anställning över stat och som i övrigt uppfylla fordringarna för anställning
å civilanställningsstat. Riksdagens medgivande härtill torde böra inhämtas.
Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall på sätt tidigare skett äga meddela
erforderliga provisoriska föreskrifter jämväl med avseende å frågan till
vilken del av året anställning å civilanställningsstat må förläggas.
I detta sammanhang må erinras, att försvarsväsendets underbefälsförbund
i skrivelse den 22 april 1943 framhållit, att sådana beställningshavare, som
meddelas avsked på grund av under militärtjänstgöring ådragen sjukdom,
äro — även örn de i övrigt uppfylla villkoren härför — uteslutna från rätt
till anställning på civilanställningsstat, enär de vid meddelandet av avsked
i allmänhet äro underkastade sjukhus- eller anstaltsvård. På grund därav
äro de i regel heller icke betjänta av att erhålla anställning på civilanställningsstat
i samband med avskedet från militärtjänsten. Vid den tidpunkt,
då vederbörande tillfrisknat, borde han emellertid enligt förbundets mening
erhålla förmånen av dylik anställning, varigenom hans förutsättningar att
efter erforderlig omskolning erhålla civilanställning skulle avsevärt förbättras.
Underbefälsförbundet har föreslagit, att fråga om anställning på civilanställ
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
ningsstat för här ifrågavarande förutvarande fast anställda i varje särskilt fall
borde göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och förbundet har hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte vidtaga härav betingad ändring av 2 kap., 1 §, 2
mom. tilläggsbestämmelserna till manskapsavlöningsreglementet.
I häröver avgivet yttrande ha 1942 års civilanställningssakkunniga framhållit,
att det icke syntes oskäligt, att beställningshavare av det fast anställda manskapet,
som på grund av sjukdom erhölle avsked från den militära tjänsten
och då räknade en anställningstid av minst sex år men på grund av sjukdom
vore förhindrad att för avsett ändamål utnyttja förmånen av anställning på
civilanställningsstat, vid den senare tidpunkt, då omständigheterna det medgåve,
komme i åtnjutande av den förmån, vartill han genom sin anställningstid
vid försvaret gjort sig berättigad. Det läge nämligen enligt de sakkunnigas
mening i sakens natur, att den, som på grund av sjukdom nödgats lämna
den militära tjänsten och vårdats för sjukdom under ofta avsevärd tid, vore
i stort behov av den ekonomiska hjälp till omskolning för civil verksamhet,
som anställningen på civilanställningsstat erbjöde. De sakkunniga ansåge
emellertid, att på grund av sjukdom avskedad beställningshavare icke borde
kunna göra anspråk på anställning på civilanställningsstat under obegränsad
tid efter erhållet avsked. De sakkunniga holle före, att på grund av sjukdom
ur militärtjänst avskedad beställningshavare av det fast anställda manskapet
icke borde äga att, sedan tre år från avskedet förflutit, komma i åtnjutande
av nu ifrågavarande förmån. Därest dylik beställningshavare emellertid inom
en tid av högst tre år från avskedet ur militärtjänsten återvunnit hälsa och
krafter och lian bedömdes vara i behov av anställning på civilanställningsstat,
finge det anses skäligt, att anställning på civilanställningsstat kunde
medgivas.
De sakkunnigas ifrågavarande förslag har icke givit mig anledning till erinran.
Såsom av det föregående framgår kommer dock förslaget att få betydelse
endast för dem, som övergångsvis bibehållas vid nuvarande rätt att
kvarstå å civilanställningsstat. Jag förutsätter sålunda, att det skall få ankomma
på Kungl. Majit att, efter framställning i varje särskilt fall, inom en
tid av tre år efter sådan beställningshavares avgång från aktiv stat på grund
av sjukdom pröva fråga örn medgivande för den avgångne att erhålla anställning
på civilanställningsstat. Därest riksdagen icke har något att erinra mot
ett dylikt medgivande, har jag för avsikt att sedermera anmäla förslag till bestämmelser
i ämnet.
Under förevarande anslag böra, såsom jag i det föregående anfört, vidare
upptagas medel till bestridande av kostnader för viss utbildning i civilanställningssyfte
för på aktiv stat kvarstående manskap, exempelvis
vid poliskurser för underbefäl vid statens polisskola och i form av
kurser vid truppförbanden för förvärvande av körkort. I de sakkunnigas anslagskalkyler
ha dessa kostnader icke särskilt för sig redovisats, varför svårighet
föreligger att bedöma medelsbehovet. Tills vidare räknar jag med att
ett belopp av 60 000 kronor skall vara tillräckligt för nästa budgetår.
Slutligen böra ock, i anslutning till vad förut anförts, under anslaget
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
i fråga upptagas medel till bestridande av kostnader för stipendier. Dessa
kostnader lia av de sakkunniga vid normal avgång beräknats till 600 000 kronor
örn året. Antalet underbefäl med fem års tjänst som avgår under nästföljande
budgetår kan emellertid antagas bliva relativt ringa. Med hänsyn
härtill ävensom till den begränsning av stipendiebeloppen och den behovsprövning
som av mig förordats räknar jag tills vidare med ett belopp av
75 000 kronor för nästa budgetår.
Förevarande anslag skulle alltså disponeras på följande sätt:
1. Avskedspremier, förslagsvis .................................. kronor 250 000
2. Övergångsersättningar samt övergångsvis utgående avlö
ningar
till manskap, som innehar anställning å civilanställningsstat,
förslagsvis...................................... » 340 000
3. Viss utbildning i civilanställningssyfte för på aktiv stat
kvarstående manskap, förslagsvis............................ » 60 000
4. Stipendier till avgånget manskap vid viss yrkesutbildning,
förslagsvis...................................................... » 75 000
Summa kronor 725 000
På Kungl. Majit lärer få ankomma att i anslutning till vad i det föregående
anförts meddela bestämmelser rörande anslagets disposition. Därvid
torde böra föreskrivas, att anslagsposterna 3 och 4 icke må utan Kungl. Maj:ts
medgivande överskridas.
d. Sammanfattning av anslagsberäkningarna.
Vid bifall till vad i det föregående anförts skulle medel anvisas på sätt
av följande sammanställning framgår:
Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.:
armén ..............................................
marinen ............................................
flygvapnet ..........................................
För budgetåret
1944/45
anvisat belopp
420 000
365 000
90 000
Departementschefens
förslag
för budgetåret
1945/46
Rekryteringskostnader:
armén .................................................. — 240 000
marinen ................................................ — 190 000
flygvapnet ...............................................— 130 000
Försvarets anställningsbyrå (nu centrala civilanställningsbyrån):
Avlöningar.
............................................. 34 500 67 000
Omkostnader .......................................... 60 000 64 000
Vissa civilanställningsåtgärder .......................... 494 250 725 000
Oivilanställnings befrämjande............................ 10 000 —
Summa kronor 1 473 750 1 416 000
61
Kungl. Marits proposition nr 154.
Till de angivna kostnaderna böra läggas de medel, som chefen för ecklesiastikdepartementet
torde komma att under åttonde huvudtiteln beräkna for bestridande
av kostnader för yrkesutbildning åt avgående manskap.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig i det föregående angivna grunderna
för civilanställningsförmåner åt krigsmaktens fast anställda manskap,
dels medgiva, att anställning å civilanställningsstat enligt av
Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelser må under budgetåret
1945/46 medgivas dels manskap, som avgått från beställning
på aktiv stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller senare
anställningsår och därvid erhållit anställning å civilanställningsstat
(motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden
måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring
och till följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i
civilanställningssyfte, dels ock manskap, som i omedelbar anslutning
till anställning på aktiv stat innehaft anställning över
stat och som i övrigt uppfyller fordringarna för anställning på
civilanställningsstat,
dels för budgetåret 1945/46 anvisa
till Armén: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av 240 000
kronor,
till Marinen: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av
190 000 kronor,
till Flygvapnet: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av
130 000 kronor,
dels fastställa följande personalförteckning för försvarets anställningsbyrå,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat.
1 chef .................................................................. 0b
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.
1 förste byråsekreterare ....................................... ^
dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets anställningsbyrå,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
62
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 154.
Avlöningsstat.
Utgifter.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... 13 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, förslagsvis ....................................... 9 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............ 40 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...............................k... 8 400
Summa kronor 71 300
Särskilda uppbördsmedel.
Pensionsmedel, förslagsvis ....................................... 4 300
Nettoutgift kronor 67 000
dels till Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 67 000 kronor,
dels till Försvarets anställningsbyrå: Omkostnader för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 64 000 kronor,
dels ock till Vissa civilanställningsåtgärder för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 725 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erland Kock.
Kungl. Majlis proposition nr 154. 63
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Allmänna synpunkter .............................................................. 4
De sakkunniga................................................................ 4
Yttranden .................................................................... ^
Departementschefen ................................................................ ®
Företrädesrätt till vissa civilanställningar ........................................ 11
Gällande bestämmelser........................................................ H
De sakkunniga ................................................................ 12
Yttranden .................................................................... 13
Departementschefen ................................................................ 13
Överyångspremie och övergångsersättning .......................................... 13
Historik........................................................................ 13
Gällande bestämmelser........................................................ H
De sakkunniga................................................................ 13
Yttranden...................................................................... 13
Departementschefen ................................................................ 21
Utbildning i civilanställningssyfte .................................................. 26
Tidigare åtgärder.............................................................. 26
De sakkunniga................................................................ 26
Yttranden...................................................................... 32
Departementschefen ................................................................ 34
Organ för förmedling av civilanställning .......................................... 37
Förutvarande organisation .................................................... 37
De sakkunniga................................................................ 38
Yttranden...................................................................... 13
Departementschefen ................................................................ 44
Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor ............................................ 46
Kostnader vid bibehållande av nuvarande civilanställningsåtgärder ...... 46
Kostnader vid genomförande av de sakkunnigas förslag.................... 48
Yttranden...................................................................... 49
Departementschefen ................................................................ 49
Anslagsbehov för budgetåret 1945/46 .............................................. 31
Departementschefens hemställan..................................................... 61