Kungl. Majlis proposition nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående om- och tillbyggnad
av länsresidenset i Kristianstad; given Stockholms
slott den 23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande
för budgetåret 1945/46 av ett anslag av 700 000 kronor till örn- och
tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad. Enligt förslaget skulle nya loBihang
till riksdagens protokoll 19b5. 1 sami. Nr 146. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

kaler beredas vissa länsstyrelsen närstående institutioner genom en fristående
nybyggnad, varjämte en för närvarande för lantmäterikontoret i länet
använd flygel av residensbyggnaden skulle påbyggas med en våning och
efter vissa omändringsarbeten tagas i anspråk för länsstyrelsens behov.

Nybyggnaden skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag uppföras på ett
mellan länsresidenset och läroverket i Kristianstad beläget område, den s. k.
Landshövdingens trädgård, vilket område i gällande stadsplan är utlagt såsom
kvartersmark men för närvarande har karaktären av öppen plats.

Under frågans förberedande behandling har från stadens sida framhållits
såsom önskvärt, att Landshövdingens trädgård bibehölles såsom allmän plats
och att tillbyggnaden uppfördes å annat ställe i staden. I anledning härav bar
byggnadsstyrelsen ifrågasatt ett byte mellan Landshövdingens trädgård och
ett för den avsedda byggnaden likaledes lämpat, staden tillhörigt område, den
s. k. Ljunggrens plan, vilken är belägen omedelbart öster om residenset och
skild därifrån endast av en gata, som är utan betydelse ur trafiksynpunkt.
Emellertid hava, enligt vad byggnadsstyrelsen framhållit i sin skrivelse, stadens
myndigheter icke lagt i dagen något intresse för en lösning av tomtfrågan
på detta sätt. Styrelsen har därför funnit sig nödsakad föreslå, att byggnaden
måtte uppföras i Landshövdingens trädgård.

Innan jag närmare ingår på byggnadsstyrelsens förslag torde en kortfattad
redogörelse få lämnas för frågans tidigare behandling ävensom för vissa åtgärder
för byggnadsfrågans lösning, som vidtagits efter det byggnadsstyrelsens
förslag avgavs.

Byggnadsstyrelsen hemställde redan i skrivelse den 9 december 1941 örn
anvisande av medel för beredande av ökade lokaler åt länsstyrelsen i
Kristianstads län. Ett flertal alternativa lösningar diskuterades därvid av
styrelsen, som förordade en nybyggnad för ändamålet. Såsom lämplig plats
för byggnaden angav styrelsen ett staden tillhörigt område invid fängelset
i staden. Ehuru några förhandlingar i markfrågan icke upptagits vid tidpunkten
för sistnämnda skrivelses avlåtande, angav styrelsen såsom en tänkbar
utväg, att kronan såsom bytesobjekt för förvärv av det föreslagna tomtområdet
skulle använda Landshövdingens trädgård. Styrelsen hemställde om
uppdrag att förhandla med staden om tomtfrågans lösning.

Genom beslut den 8 januari 1943 fann Kungl. Majit framställningen av
den 9 december 1941 icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Kungl.
Majits beslut torde närmast hava betingats därav, att det ansetts lämpligt
att före ett ståndpunktstagande i frågan örn tillgodoseende av länsstyrelsens
lokalbehov undersöka möjligheten att efter Wendes artilleriregementes utflyttning
till Norra Åsum utnyttja det s. k. södra kasernområdet i Kristianstad
för civilt ändamål. Genom beslut den 29 januari 1943 erhöll byggnadsstyrelsen
av Kungl. Majit uppdrag att verkställa undersökningar härutinnan.

Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1944 meddelat, att
den i sistnämnda avseende verkställda utredningen icke utvisat någon framkomlig
väg för lösande av den civila förvaltningens lokalsvårigheter. Styrelsens
uppfattning härutinnan grundar sig, såsom den följande framställningen

Kungl. Alaj:ts proposition nr 146.

3

kommer att utvisa, såväl på att vederbörande militära myndigheter icke ansett
sig kunna lämna bestämt besked, örn eller i vilken omfattning kasernområdet
kan avstås för civila ändamål, som därpå, att en framtida rationell
exploatering av kasernområdet för bostadsändamål ansetts komma att bliva
väsentligen försvårad för den händelse viss nu obebyggd del av kasernområdet
omedelbart skulle tagas i anspråk för civilt byggnadsändamål.

Vid ärendets förberedande behandling inom kommunikationsdepartementet
ansågs i det uppkomna läget tillfälle böra beredas staden Kristianstad att
taga byggnadsstyrelsens förslag till tomtfrågans lösning under förnyat övervägande.
På grund härav överlämnades till landshövdingen i Kristianstads
län en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria, dagtecknad
den 24 oktober 1944, vari anfördes följande.

Den nybyggnad, som enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle uppföras i
anslutning till en ombyggnad av länsresidenset i Kristianstad för att bereda
ökade lokaler åt länsstyrelsen därstädes, är avsedd för lantmäterikontor,
länsarkitektkontor, vägförvaltning och egnahemsnämnd. Dessa institutioner
torde vara de, som med minsta olägenhet kunna förläggas utanför länsresidenset.
Det är emellertid både ur länsstyrelsens och institutionernas synpunkt
ett väsentligt intresse, att nybyggnaden förlägges så nära residenset som
möjligt. Tre i och för sig acceptabla möjligheter härtill föreligga. Dessa innebära,
att såsom byggnadsplats skulle disponeras något av följande områden,
nämligen

1) den Krislianstads stad tillhöriga s. k. Ljunggrens plan,

2) den s. k. Landshövdingens trädgård, som är i kronans ägo, eller

3) någon del av Wendes artilleriregementes södra kasernområde.

Det sistnämnda alternativet torde icke för närvarande böra ifrågakomma,
enär en ämbetsbyggnad svårligen låter sig rationellt inpassas å den del av
kasernområdet, som nu eventuellt skulle kunna ställas till förfogande, och
dessutom skulle försvåra en framtida exploatering av kasernområdet för
bostadsändamål. Områdets utnyttjande delvis för ämbetsbyggnader torde
därför ej böra ifrågasättas, innan en fullständig plan för den framtida användningen
av området i dess helhet föreligger. Då länsstyrelsens byggnadsfråga
ej lärer kunna uppskjutas i avvaktan på en sådan planering, torde
detta alternativ sålunda böra avföras.

Vad de båda andra alternativen angår, torde det ur länsstyrelsens och berörda
statsinstitutioners synpunkt vara tämligen likgiltigt, vilketdera av dessa
som väljas. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej — med hänsyn till
önskvärdheten att bevara Landshövdingens trädgård som park för stadens
befolkning — alternativet Ljunggrens plan vore att föredraga. Då tillgodoseendet
av innevånarnas behov av parker är en kommunal angelägenhet, lärer
ett avstående från kronans sida från att utnyttja Landshövdingens trädgård
böra föranleda kompensation från staden, lämpligen i form av ett
markbyte, varigenom Ljunggrens plan överföres i kronans ägo och staden
efter värdering erhåller äganderätten till Landshövdingens trädgård eller del
därav, att användas såsom park.

Byggnadsstyrelsen bar meddelat, alt staden icke lagt i dagen något intresse
för en lösning av tomtfrågan på detta sätt, och styrelsen har därför föreslagit,
att nybyggnaden måtte uppföras i Landshövdingens trädgård.

Chefen för kommunikationsdepartementet har vid föredragning av ärendet
den 19 oktober 1944 förklarat sig beredd att hos Kungl. Majit tillstyrka proposition
i enlighet med byggnadsstyrelsens hemställan. Med hänsyn till för -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

ut angivna omständigheter har dock departementschefen ansett, att möjlighet
bör beredas staden till förhandling om en lösning enligt alternativet byte
mellan Ljunggrens plan och Landshövdingens trädgård.

Det synes vara lämpligt, att landshövdingen i länet söker kontakt med representanter
för staden i syfte att utröna, huruvida i frågans nuvarande läge
från stadens sida finnes intresse för en lösning enligt nyss angivna linje.
Skulle förutsättningar för en överenskommelse befinnas föreligga, torde
landshövdingen efter samråd med byggnadsstyrelsen böra — under förbehåll
av Kungl. Maj:ts godkännande — med staden träffa avtal i ämnet, innehållande
dels uppgörelse beträffande markbytet, dels ock de bestämmelser,
som kunna anses erforderliga beträffande användningen av respektive
markområden.

En förutsättning för frågans lösning på sätt här angivits är, att överenskommelse
med staden kan träffas inom sådan tid, att ärendet kan underställas
1945 års riksdag.

I anledning av promemorian anförde landshövdingen i Kristianstads län
i skrivelse den 30 december 1944 i huvudsak följande.

I enlighet med departementspromemorian inledde jag förhandlingar^ med
representanter för Kristianstads stad om en lösning av tomtfrågan på sådant
sätt, att ett byte skulle äga rum mellan den kronan tillhöriga Landshövdingens
trädgård och den staden tillhöriga Ljunggrens plan. Utan att bestämt
uttala sig varken för eller emot ett sådant byte framhöllo stadens representanter,
att den från stadens synpunkt bästa och lämpligaste lösningen vore,
om den planerade nybyggnaden kunde förläggas till södra kasernområdet,
som nu innehades av Wendes artilleriregemente men som kunde förväntas
bli disponibelt i samband med nybyggnaden av regementets kaserner i Norra
Åsum. Häremot framhölls från min sida, alt de förfrågningar, som upprepade
gånger framställts till de militära myndigheterna, endast lett till svävande
svar angående när kasernområdet skulle kunna helt eller delvis tagas i anspråk
för annat än militärt ändamål samt att, då länsstyrelsens byggnadsfråga
krävde en omedelbar lösning, man tillsvidare hade måst uppge tanken
på att till detta område förlägga någon nybyggnad; förutsättningen för en
lösning enligt denna linje vore för övrigt att staden av kronan inlöste Landshövdingens
trädgård för att användas såsom park.

Stadens representanter förklarade sig emellertid icke vilja uppge fanken
på nybyggnadens förläggande till kasernområdet särskilt som de militära
myndigheterna icke ställt sig helt avvisande, och man hade därför för avsikt
att omedelbart uppgöra en skiss till stadsplan för området. I fråga om eventuell
inlösen avLandshövdingens trädgård meddelade stadens representanter,
att staden säkerligen icke skulle ställa sig avvisande häremot.

Sedan stadsarkitekten Robert Larsson uppgjort ett förslag till stadsplan
för södra kasernområdet, ägde den 6 december 1944 en överläggning rum inför
byggnadsstyrelsens chef generaldirektören Leo, varvid utom landshövdingen
länsarkitekten Carlman och stadsarkitekten Larsson voro närvarande.

Den 8 december 1944 förelädes ärendet stadsfullmäktige i Kristianstad,
och fullmäktige beslöto därvid att i princip för sin del godkänna stadsarkitektens
förslag till stadsplan för berörda område ävensom att hos länsstyrelsen
anhålla dels örn länsstyrelsens godkännande av den i förslaget angivna
placeringen för den planerade nybyggnaden, dels ock att länsstyrelsen —
i ändamål att för framtiden bevara residensträdgården och den s. k. Ljunggrens
plan såsom öppna platser för park- och skoländamal — måtte hos vederbörande
statliga myndigheter hemställa örn myndigheternas medverkan

Kungl. Maj:ts proposition nr 146- 0

till att den föreslagna nybyggnaden för den civila statsförvaltningen uppfördes
å i förslaget angiven plats inom södra kasernområdet.

I ett den 16 december 1944 avgivet utlåtande yttrar länsarkitekten Carlman,
sedan han diskuterat olika förslag till lösning av stadsplan för området
ifråga, alt den av stadsarkitekten framlagda stadsplanelösningen kanske
kunde anses användbar, ehuru förslaget icke borde anses som slutgiltigt. Under
förutsättning att armén lämnade så stort område för en nybyggnad, att
den kunde få en lika trivsam inramning som å Landshövdingens trädgård,
syntes, enligt Carlman, den projekterade byggnaden kunna förläggas till den
av staden föreslagna platsen.

Efter överläggning med länsstyrelsens avdelningschefer får jag för egen
del anföra följande.

Den ifrågasatta nybyggnaden är avsedd att bereda lokaler för lantmäterikontor,
länsarkitektkontor, vägförvaltning och egnahemsnämnd, och länsstyrelsens
lokalbehov skulle tillgodoses genom lantmälerikontorets utflyttning
samt påbyggnad av en våning å den flygel, där sagda kontor för närvarande
är inrymt, varjämte vissa ändringsarbeten planerats inom residensbyggnaden
för övrigt. Då nybyggnaden alltså är avsedd för nyss nämnda ämbetsverk,
synes från länsstyrelsens synpunkt icke vara något att erinra mot förläggningen
av densamma till föi''eslagen plats å södra kasernområdet. Avståndet
från länsresidenset blir ungefär detsamma som örn byggnaden förlädes
till Landshövdingens trädgård.

Beträffande stadsarkitektens förslag till stadsplan för kasernområdet finner
jag det ganska vanskligt att inta någon bestämd ståndpunkt särskilt med
hänsyn till att endast ett utkast till plan föreligger. Förslaget kan ju icke
heller innebära en definitiv lösning av alla dithörande frågor. Då det emellertid
är av vikt att nu få fram åtminstone riktlinjerna för områdets framtida
användning, synes man kunna i princip åtminstone såvitt angår den del
av området, som nu skulle tagas i anspråk, kunna godtaga förslaget utan
att därmed binda sig för de delar av planen, som icke bli direkt beroende av
den ifrågasatta exploateringen. Förslaget innebär bl. a. den fördelen, att
planen ger möjlighet för kronan att för ganska lång framtid tillgodose kommande
behov av statliga byggnader för civila ändamål.

Om alltså från länsstyrelsens sida icke är något att invända mot förläggning
av en för nyss nämnda ämbetsverk avsedd nybyggnad å angiven plats
inom södra kasernområdet i stället för i Landshövdingens trädgård, måste
dock framhållas, att det för länsstyrelsens del skulle vara lämpligast örn
Ljunggrens plan kunde tagas i anspråk för länsstyrelsens räkning. Därigenom
skulle genom direkt anslutning till länsstyrelsens nuvarande lokaler
möjlighet kunna beredas för tillgodoseende av ytterligare utrymme för länsstyrelsen.
Den planerade påbyggnaden av en tredje våning å lantmäteriflygeln
jämte lantmäterikontorets utflyttning kan visserligen beräknas tillgodose
lokalbehovet just för närvarande men ger inga reservutrymmen och
ingen möjlighet till ytterligare utvidgning. Härvid kan jag icke underlåta att
framhålla, att pågående utredningar under den sista tiden givit antydningar
om nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna, vilka påkalla en icke ringa ökning
av tjänstelokalerna, oell må därvid särskilt framhållas uppbördsreformen
(»skatt vid killian») och folkbokföringens överflyttande lill länsstyrelserna.
Det är uppenbart, alt ett genomförande av dessa förslag framtvingar
ett lokalbehov, som icke kan tillgodoses inom residenskvarteret, och alt det
därvid framstår såsom synnerligen önskvärt, alt nya lokaler kunna beredas
i direkt anslutning till de nuvarande. Della skulle bliva möjligt, örn Ljunggrens
plan kunde disponeras för ändamålet. Genom ett bebyggande av denna
tomt, allteftersom förhållandena så krävde, skulle länsstyrelsens eget direkta

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

behov av utrymme kunna, såvitt man kan finna, för lång tid framåt bliva
tillfredsställt. Från länsstyrelsens synpunkt skulle därför en bebyggelse av
Ljunggrens plan på längre sikt otvivelaktigt vara att föredraga framför de
övriga alternativen, såväl södra kasernområdet som Landshövdingens trädgård.

Då emellertid snara åtgärder måste vidtagas för ordnandet av nya tjänstelokaler
för länsstyrelsen, skulle jag vilja förorda, att man i förslå hand sökte
utverka ett definitivt besked från de militära myndigheterna, huruvida och
i så fall vid vilken tidpunkt någon del av södra kasernområdet skulle kunna
disponeras för civilförvaltningens räkning, varvid uppgift bör lämnas örn
gränserna för den mark, som sålunda skulle kunna uppiåtas. Skulle en upplåtelse
icke kunna äga rum vid sådan tid, att marken kan tagas i anspråk
under år 1945, synes förslaget om nybyggnads förläggande till kasemområdet
lillsvidare böra förfalla och frågan örn byte mellan Landshövdingens trädgård
och Ljunggrens plan omedelbart underställas stadsfullmäktige i Kristianstad.
Skulle sådant byte icke komma till stånd, återstår ingen annan utväg
än att nybyggnaden förlägges till Landshövdingens trädgård.

Stadsarkitekten Robert Larssons av stadsfullmäktige i Kristianstad i princip
godkända stadsplaneförslag för södra kasernområdet har närmare motiverats
i en den 4 december 1944 dagtecknad promemoria, vilken är av följande
lydelse.

På uppdrag av drätselkammarens herr ordförande har undertecknad undersökt
möjligheterna att placera tilltänkt nybyggnad för den civila statsförvaltningen
inom det s. k. södra kasernområdet.

Förutsättningarna ha varit att för den nybyggnad, som planerats i Landshövdingens
trädgård, avskilja lämplig del av nuvarande kasemområdet utan
större intrång å detsamma samt med hänsynstagande till befintliga kulturhistoriskt
märkliga byggnader inom området (den Blomska förrådsbyggnaden
vid Riksvägen och den gamla kasernbyggnaden vid hörnet av södra Kaserngatan
och Västra Storgatan) inpassa den föreslagna byggnaden i en bebyggelseplan
för området.

De militära myndigheterna å platsen ha i första hand anvisat området
omedelbart söder om gamla kasernbyggnaden såsom varande det område,
som utan olägenhet genast skulle kunna avstås för länsstyrelsens nybyggnad.

Detta område har dock visat sig vara något för kort längs gatan med
hänsyn till den byggnadskropp, som planerats. Däremot har tomtplatsens
utsträckning inåt kasernområdet varit mer än tillräcklig. Därest nuvarande
norra stallbyggnaden vid Västra Storgatan däremot kunde rivas, skulle tillräcklig
plats erhållas för byggnaden. Vid förfrågan hos regementschefen har
även vitsordats, att ifrågavarande del av stallbyggnaden skulle kunna rivas
omedelbart. Under sådana förutsättningar har bifogade plan upprättats.

Enligt denna plan föreslås nybyggnaden förläggas vid Västra Storgatan
och ca 20 meter söder örn gamla kasernbyggnaden, varvid lämplig del av
stallbyggnaderna rives för erhållande av erforderligt fritt område söder om
nybyggnadens gavel. Öster örn denna byggnad bör sannolikt område reserveras
för ytterligare erforderliga framtida nybyggnader för civilförvaltningens
räkning eller annat ändamål. Plats synes kunna beredas för 2 å 3 st. sådana
byggnader av samma storlek som nybyggnaden vid Västra Storgatan. Området
vid östra Boulevarden synes böra reserveras för- en lamellbyggnad för
bostads- och affärsändamål.

I Vendesgatans förlängning synes västerut genom kasemområdet kunna
utläggas en gata, som skulle dels förmedla lokaltrafiken till de planerade
nybyggnaderna för allmänt ändamål och dels avskilja den södra delen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 146-

7

kasernområdet kring Blomska förrådsbyggnaden. I föreliggande förslag, som
beträffande detaljutformningen icke ännu har hunnit detaljstuderas och således
troligen får bliva föremål för ytterligare överarbetning, har föreslagits
att detta område användes för bostads- och affärsändamål. Det har därvid
synts angeläget att frilägga tillräckligt stort område norr örn Blomska byggnaden
med hänsyn till att den ansetts höra bevaras som kulturminnesmärke.
Längs Boulevarden, Vendesgatans förlängning och Västra Storgatan har således
föreslagits randbebyggelse i 4 våningar, som vid en öppning av ca 30
meters bredd å norra sidan accentueras i två byggnadskroppar i förslagsvis
6 våningar för att erhålla tillräckligt exploateringstal för området. För centrala
delen av staden mellan Kaserngatorna och Boulevarderna är exploateringstalen
ca 1,5. För södra kasernområdet är exploateringstalet i föreliggande
förslag ca 1,0.

Föreliggande förslag är icke alt betrakta som slutgiltigt, sådant har icke
varit möjligt att upprätta på grund av den korta tid som stått till buds, men
utredningen synes visa, att en nybyggnad för länsstyrelsens räkning inom
kasernområdet under ovan angivna förutsättningar väl vore möjlig utan att
framtida exploaterandet av området därigenom försvårades.

I det i landshövdingens skrivelse omnämnda yttrandet över stadsarkitektens
stadsplaneförslag anförde länsarkitekten i Kristianstad i huvudsak följande.

Förslaget avser att från stadens sida framlägga en lösning till förläggning
av den projekterade nybyggnaden för civilförvaltningen för att därigenom
kunna bevara den s. k. Landshövdingens trädgård — som äges av staten —
åt staden. Åt länsarkitektkontoret här har år 1942 uppdragits att i samråd
med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och övriga berörda myndigheter
uppgöra ett sådant stadsplaneförslag. Från arméförvaltningens sida har
emellertid hitintills lämnats det beskedet, att några bestämda uppgifter om
områdets utnyttjande för den civila statsförvaltningen icke kunna givas. En
stadsplan för området med en sådan lösning, att ett visst första utbyggande
kan ske utan att därigenom föregripa en lämplig lösning för området i dess
helhet, är därför svår att åstadkomma. Något slutgiltigt förslag å stadsplan
för området från länsarkitektkontorets sida har därför icke kunnat framläggas.
Utredningsarbetet har emellertid fortgått, och ett antal stadsplaneskisser
för området äro utarbetade. Dessa skisser ha med hänsyn till arméförvaltningens
ovannämnda ståndpunkt icke ansetts kunna ligga till grund
för en slutgiltig planutformning. På grund av det trängande behovet av lokaler
för civilförvaltningen har därför föreslagits en nybyggnad förlagd till
Landshövdingens trädgård. Då det emellertid synes vara av otvivelaktigt
värde, att möjlighet beredes staden att förvärva Landshövdingens trädgård
för utbyggande av det intilliggande läroverket och dess lekplan, varav trädgården
lämpligen kan utgöra en del, har framlagts förslag om byte mellan
staten och staden på så sätt att Ljunggrens plan finge bebyggas för statsverkets
räkning.

En framtida lösning av stadsplanen inom ifrågavarande område kan tänkas
utformad efter huvudsakligen tvenne linjer. Den ena med ett parkbälte
i fortsättningen av Landshövdingens trädgård och läroverkets norra delar
sträckande sig tvärs genom kasernområdet mot södra folkskolans plantering
och vidare utefter kanalen. Kvartersmark utlägges norr och söder örn detta
bälte inom kasernområdet samt å Ljunggrens plan. Mer än tillräcklig kompensation
för förlusten av det grönområde, som Ljunggrens plan utgör, skulle
därigenom erhållas. De inom södra kasernområdet befintliga tvenne kulturhistoriskt
värdefulla byggnadernas inplacering i miljön bör vara föremål för

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 116-

särskilt studium. Den Blomska förrådsbyggnaden invid Södra Boulevarden
måste bland annat tillförsäkras ett tillräckligt stort obebyggt område framför
den norra fasaden. Lokaler för civilförvaltningen kunde i första hand
inrymmas i en nybyggnad å Ljunggrens plan samt därefter i byggnader å
kvartersmark inom kasernområdet.

Den andra lösningen är att, med hänsyn till vad ovan nämnts angående
den gamla förrådsbyggnadens miljö, skapa ett framtida parkområde inom
södra delen av kasernområdet, samt i övrigt utlägga kvartersmark inom
detta område och å Ljunggrens plan. Härigenom skulle skapas tvenne större
öppna områden eller parkområden, ett framför residenset inom läroverksområdet
samt ett framför den gamla förrådsbyggnaden. Vid detalj studering
av dessa huvudförslag till stadsplanelösning böra särskilt fasadlinjerna för
Västra Storgatan och Ostra Boulevarden studeras.

Beträffande övriga riktlinjer för planeringen anser jag att, även örn åt
södra delen av den nuvarande egentliga staden intill det gamla stadsområde!
kan ges en mera fri stadsplaneulformning, det är riktigt att låta den äldre
renässansplanens mera stränga planutformning fortsätta fram över kasernområdet.
Kvartersmark för den statliga civilförvaltningens byggnader bör
utläggas inom något av de delområden, där de ovan nämnda kulturhistoriskt
värdefulla byggnaderna äro belägna.

Skulle emellertid staden för ingen del vilja tillåta en bebyggelse å Ljunggrens
plan, och då det är värdefullt att kunna bevara de uppvuxna grönområdena
inom stadskärnan — såväl Landshövdingens trädgård som Ljunggrens
plan — eller örn staden anser, att en kompensation för förlorat grönområde
å Ljunggrens plan enligt ovan är alltför långt ställd på framtiden,
och såvida staden önskar förvärva Landshövdingens trädgård, kan den av
staden framlagda stadsplanelösningen kanske anses användbar, ehuru, som
planförfattaren anfört, förslaget icke bör anses som slutgiltigt. En förläggning
av en byggnad för civilförvaltningen möjliggjord enligt den till ärendet
hörande skissen betecknad med första utbyggnadsstadiet kan godtagas, ehuru
det friområde, som bör finnas omkring denna byggnad, bör utökas.

Under förutsättning att armén lämnar så stort område för denna byggnad,
att den kan få en lika trivsam inramning som å Landshövdingens trädgård,
synes den projekterade byggnaden kunna förläggas till den av staden föreslagna
platsen.

Sedan byggnadsstyrelsen genom remiss fått sig anbefallt att i ärendet avgiva
utlåtande i anledning av vad däri förekommit, sedan styrelsen avlät sin
skrivelse den 31 augusti 1944, har styrelsen avgivit dylikt utlåtande den 22
februari 1945.

Därvid har byggnadsstyrelsen till en början framhållit, att arméns fortifikationsförvaltning,
efter av styrelsen gjord förfrågan, i skrivelse den 22 januari
1945 — under hänvisning till ett av chefen för armén i ärendet den 20
januari 1945 avgivet yttrande — meddelat, att från förvaltningens sida intet
funnes att erinra mot en förläggning av en planerad nybyggnad inom västra
delen av södra kasernområdet utmed Västra Storgatan i fonden av Residensgatan,
under förutsättning att rätt förbehölles lantförsvaret att, därest så
skulle befinnas erforderligt, erhålla kompensation för de byggnader, som
genom områdets ianspråktagande för berörda civila ändamål måste avträdas.
För fortifikationsförvaltningen vore det för närvarande icke möjligt att lämna
närmare uppgifter rörande tidpunkten och sättet för kasernområdets framtida
militära användning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

9

Byggnadsstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om att södra kasernområdet
avsåges i en framtid komma att helt frigöras från militär användning
och då exploateras för civila ändamål. Härvid borde bland annat hänsyn
tagas till två å området belägna hus med kulturhistoriskt värde, vilka vöre
förtjänta av att bevaras, varjämte viss mark borde reserveras för offentliga
byggnader.

Med anledning härav hade, efter anmodan av byggnadsstyrelsen, av såväl
länsarkitekten som stadsarkitekten i Kristianstad vissa stadsplaneutredningar
utförts rörande ifrågavarande område. Därvid hade enligt byggnadsstyrelsens
mening framgått, att den del av området, som fortifikationsförvaltningen
under nyss angivna förutsättningar i princip förklarat sig villig att upplåta
för länsstyrelsens nybyggnad, icke borde ifrågakomma såsom förläggningsplats
nied hänsyn till att den på ett olämpligt sätt skulle binda utformningen
av en framtida stadsplan för kasernområdet i dess helhet och därigenom föregripa
ett framtida rationellt utnyttjande av området efter en enhetlig plan.
Det vore för övrigt i och för sig mindre lämpligt att förlägga en civil ämbetsbyggnad
till kasernområdet, så länge området i övrigt skulle tagas i anspråk
för olika militära ändamål. Någon kompensation för de byggnader, som militären
skulle avstå, syntes ej heller utan avsevärda kostnader kunna beredas.

Av här angivna skäl anser byggnadsstyrelsen, att en förläggning av den
föreslagna nybyggnaden till kasernområdet icke lämpligen bör ske.

Vad i ärendet i övrigt förekommit har, framhåller byggnadsstyrelsen, icke
givit styrelsen anledning att frångå det förslag till byggnadsfrågans lösning,
som styrelsen framlagt i skrivelsen den 31 augusti 1944. Styrelsen vidhåller
sålunda, att nybyggnaden bör uppföras i den så kallade Landshövdingens
trädgård. Styrelsen erinrar emellertid i detta sammanhang, att styrelsen redan
före framläggandet av nybyggnadsförslaget hos staden ifrågasatt byte av
Landshövdingens trädgård mot den invid residenset belägna, i stadens ägo
varande Ljunggrens plan, vilket område i likhet med Landshövdingens trädgård
väl lämpade sig för ifrågavarande nybyggnad. En preliminär överläggning
angående huvudgrunderna för ett dylikt avtal hade ägt rum mellan styrelsen
och vissa representanter för staden. Till staden skulle överlämnas Landshövdingens
trädgård, och i gengäld skulle staten erhålla Ljunggrens plan
jämte den del av Västra Vallgatan, som sträcker sig mellan Södra Kaserngatan
och Residensgatan. Vissa förbehåll rörande områdenas användning
skulle träffas till förhindrande av olämplig bebyggelse. De båda sålunda ifrågasatta
bytesområdena kunde med hänsyn till storlek och läge samt behövliga
förbehåll rörande bebyggelsen och användningen anses i stort sett likvärdiga.

Styrelsen förklarar sig anse, att ett byte enligt nu angivna grunder skulle
vara till fördel för både staten och staden och att rätt borde förbehållas
Kungl. Majit att sluta avtal därom, därest överenskommelse med staden kunde
träffas.

De här ifrågavarande områdenas belägenhet och utsträckning hava åskådliggjorts
å en styrelsens utlåtande bilagd kartskiss, vilken i avtryck torde få
fogas vid statsrådsprotokollet.

Departementschefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

Jag övergår nu till att redogöra för det av byggnadsstyrelsen framlagda
nybyggnadsförslaget.

Detta förslag är grundat på en förläggning till Landshövdingens trädgård
och är upprättat av länsarkitekten Manne Carlman.

Såsom förut nämnts, är nybyggnaden avsedd att bereda lokaler för lantmäterikontoret,
länsarkitektkontoret, vägförvaltningen och egnahemsnämnden.
Enligt förslaget hade, meddelar byggnadsstyrelsen, rumsstorlekarna avvägts
med hänsyn tagen till det utrymme, som arbetet med bland annat ritningar
och kartor krävde inom dessa tekniskt betonade institutioner, vilka
även ofta för överläggningar och rådfrågningar besöktes av allmänheten. Vid
de slutliga ritningarnas utarbetande kunde det bland annat möjligen visa sig
lämpligt att minska det å skisserna angivna fönsterantalet.

Då det till följd av grundvattenståndet i Kristianstad vore olämpligt att
anbringa arkivlokaler i källare, föreslår byggnadstyrelsen, att nybyggnaden
skulle uppföras med låg undervåning, helt belägen ovan mark. Denna våning
skulle i huvudsak upptagas av lantmäterikontorets arkiv. Ovan arkivvåningen
skulle byggnaden uppföras till två våningars höjd. Våningen en trappa
upp skulle inrymma lantmäterikontorets arbetslokaler och egnahemsnämnden
samt våningen två trappor upp lokaler för vägförvaltningen och länsarkitektkontoret.
För att möta eventuellt uppkommande ytterligare lokalbehov
hade taket erhållit en sådan utformning, att tjänstelokaler kunna anordnas
genom vindsinredning.

Länsstyrelsens lokalbehov skulle enligt förslaget tillgodoses genom ianspråktagande
av den med residenset sammanbyggda lantmäteriflygeln, vilken
skulle påbyggas med en våning, I samband därmed skulle vissa omändringsarbeten
företagas inom länsstyrelsens nuvarande lokaler.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena hava av byggnadsstyrelsen beräknats
till sammanlagt 700 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att sistnämnda belopp måtte anvisas för budgetåret
1945/46 till om- och tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad.

Vid besök på ort och ställe har jag tagit del av länsstyrelsens i Kristianstads
län lokalförhållanden samt föreliggande förslag rörande tillgodoseende
av de aktuella utrymmesbehoven för länsstyrelsen och de i ärendet berörda,
länsstyrelserna närstående institutionerna. Jag har därvid haft tillfälle att
jämte byggnadsstyrelsens chef i nämnda frågor överlägga med länsstyrelsen
samt representanter för Kristianstads stad.

Sedan byggnadsstyrelsen i december 1941 först framförde förslag örn en
nybyggnad, har länsstyrelsens utrymmesbehov väsentligen ökats. Jag är av
den uppfattningen, att en lösning av byggnadsfrågan nu icke längre kan
uppskjutas utan att länsstyrelsens möjligheter att fullgöra viktiga arbetsuppgifter
äventyras. Med hänsyn till arbetsförhållandena synes det mig ändamålsenligt,
att ökat utrymme beredes länsstyrelsen genom att den i anslutning
till dess nuvarande arbetslokaler belägna lantmäterikontorsflygeln
tages i anspråk härför samt genom att flygeln påbygges med en våning och

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

11

vissa omändringsarbeten vidtagas. För lantmäterikontoret, egnahemsnämnden,
vägförvaltningen och länsarkitektkontoret bör därvid en nybyggnad
uppföras. Med hänsyn till dessa institutioners nära anknytning till länsstyrelsen
bör nybyggnaden vara belägen så nära residenset som möjligt.

Fyra särskilda lösningar av frågan om lämplig tomt hava förelegat till
övervägande. Enligt det första förslaget, vilket byggnadsstyrelsen närmast
förordade i sin framställning år 1941, skulle ett staden tillhörigt område invid
fängelset tagas i anspråk. På fördelar och nackdelar av detta förslag
saknar jag anledning att här ingå, då denna lösning icke längre står till buds.
Området har nämligen numera av staden upplåtits till annan än kronan.

Av de tre övriga förslagen innebär ett, att en del av det hittills av Wendes
artilleriregemente disponerade södra kasernområdet skulle tagas i anspråk.
Enligt ett annat alternativ skulle byggnaden uppföras i den s. k. Landshövdingens
trädgård, belägen söder örn residenset mitt emot dess huvudfasad.
Slutligen föreligger ett förslag, enligt vilket byggnaden skulle förläggas å den
s. k. Ljunggrens plan, belägen öster om residenset och skild från detta genom
en smal gata (Västra Vallgatan).

För att kasemområdet skall kunna ifrågakomma måste bland annat rivning
ske av vissa där uppförda militära byggnader. Då det icke nu kan överblickas,
i vad mån utrymmen motsvarande dem som sålunda skulle bortfalla
kunna bliva behövliga för försvarets ändamål, har arméns fortifikationsförvaltning
ansett, att kompensation i en eller annan form måste förbehållas
lantförsvaret för de byggnader, som måste avträdas till följd av områdets
ianspråktagande för civilt ändamål.

Landshövdingens trädgård tillhör kronan och är i gällande stadsplan utlagd
såsom kvartersmark, varför den omedelbart kan bebyggas. Ljunggrens
plan tillhör däremot staden och måste sålunda, örn den skall komma i fråga
såsom byggnadsplats, förvärvas av kronan.

Såväl Landshövdingens trädgård som Ljunggrens plan äro öppna, trädbevuxna
platser, vilka för närvarande nyttjas såsom parker av stadens befolkning.
Det är med hänsyn härtill naturligt att, såsom vid förenämnda
överläggningar framkommit, stadens myndigheter helst skulle se, att kasernområdet
toges i anspråk för nybyggnaden. Förr eller senare torde detta område
komma att kunna disponeras för civila ändamål. Stadsplan är icke
uppgjord för området, men stadsarkitekten har utarbetat ett preliminärt
utkast till stadsplan, varå den ifrågasatta nya byggnaden inlagts. Ett
studium av detta utkast jämte vissa stadsplaneutkast, som för samma område
uppgjorts av länsarkitekten, synes emellertid giva vid handen, att ett
förläggande av nybyggnaden till den del av kasernområdet, som ansetts
kunna frigöras inom en nära framtid, skulle på ett olyckligt sätt binda en
rationell stadsplaneläggning av området i dess helhet under hänsynstagande
såväl till områdets utnyttjande för bostads- och andra ifrågakommande
civila ändamål som till ett eventuellt behov av parker eller öppna platser.
Jag delar därför byggnadsstyrelsens uppfattning, att det icke bör komma
i fråga att till kasernområdet förlägga den avsedda nybyggnaden, förrän en

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

definitiv plan kan uppgöras för områdets användning i dess helhet. Uppenbart
är emellertid, att det föi‘eliggande statliga lokalbehovet är så trängande,
att ett beslut i byggnadsfrågan icke kan anstå till den tidpunkt, då området
eventuellt kan helt tagas i anspråk för civila ändamål samt stadsplan upprättats
och fastställts. Härtill kommer, att med hänsyn till möjligheterna att
på ett rationellt sätt tillgodose framtida utvidgningsbehov för olika avdelningar
av själva länsstyrelsen en förläggning av nybyggnaden tili Ljunggrens
plan eller Landshövdingens trädgård äger avgjort företräde framför en
förläggning till kasernområdet.

På här angivna skäl har jag funnit mig icke kunna tillstyrka en förläggning
av nybyggnaden till södra kasemområdet. Valet bör enligt min mening
stå endast mellan Landshövdingens trädgård och Ljunggrens plan. Landshövdingens
trädgård bär en areal av omkring 3 100 kvadratmeter och erbjuder
goda möjligheter till eventuella framtida tillbyggnader. Ljunggrens plan är omkring
2 000 kvadratmeter stor och möjliggör att, örn den obetydligt trafikerade
Västra Vallgatan igenlägges, nybyggnaden kan anslutas direkt till residensbyggnaden.
På sätt nyss antytts är detta en fördel med tanke på möjligheterna
till framtida utvidgning av de för den egentliga länsstyrelsen avsedda
lokalerna. Det kan med hänsyn till föreliggande eller väntade organisations -förslag hållas för sannolikt, att behov av dylik utvidgning kommer att föreligga
inom en relativt nära framtid.

Enligt i ärendet företedda skisser skulle Ljunggrens plan, örn nämnda förläggningsaltemativ
väljes, komma att bebyggas på sådant sätt, att en öppen
gård bildades och den huvudsakliga delen av trädbeståndet kunde bevaras.
Vid en förläggning av byggnaden till Ljunggrens plan bör, till säkerställande
av att Landshövdingens trädgård i huvudsak bevaras såsom park, i samband
med ett eventuellt byte föreskrivas, att staden icke må bebygga annat
än en mindre del av Landshövdingens trädgård. Sker så och erhåller kronan
därjämte äganderätten till erforderlig del, omkring 600 kvadratmeter, av
Västra Vallgatan, anser jag i likhet med byggnadsstyrelsen, att markförvärvsfrågan
bör kunna ordnas genom ett byte mellan kronan och staden, varvid
staden utan att erlägga något skillnadsbelopp erhåller äganderätten till
Landshövdingens trädgård mot att kronan blir ägare av Ljunggrens plan.

Örn fördelar och nackdelar av de båda alternativen vägas mot varandra,
måste det sägas, att möjligheten till direkt förbindelse mellan residensbyggnaden
och nybyggnaden giver företräde åt det alternativ, som innebär en förläggning
av nybyggnaden till Ljunggrens plan. Nämnda omständighet är
dock icke av den betydelse, att ej båda alternativen kunna betecknas såsom
ur kronans synpunkt fullt godtagbara. Valet mellan de båda ifrågavarande
alternativen synes därför böra träffas med hänsyn till den ståndpunkt staden
intager. Hittills har, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, staden icke
visat intresse för en lösning av förläggningsfrågan enligt alternativet Ljunggrens
plan. Emellertid synes mig möjlighet böra hållas öppen för staden att
med beaktande av nu kända förhållanden taga bytesfrågan under omprövning,
i den mån byggnadens uppförande icke därigenom försenas. Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

13

Majit torde därför, såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt, böra erhålla bemyndigande
att träffa avtal med staden om markbyte utan mellanskillnad och i
övrigt i huvudsaklig anslutning till vad i det föregående angivits. Kommer
ett dylikt avtal till stånd, bör nybyggnaden förläggas till Ljunggrens plan i
huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande skissförslag. Skulle staden
däremot icke biträda förslaget om ett markbyte enligt angivna grunder, bör
nybyggnaden uppföras i Landshövdingens trädgård enligt det av byggnadsstyrelsen
förordade förslaget.

De av byggnadsstyrelsen för ny- och ombyggnadsföretagens genomförande
beräknade kostnaderna hava icke givit mig anledning till erinran. Enligt
vad jag under hand inhämtat torde en förläggning av nybyggnaden till
Ljunggrens plan icke behöva föranleda någon uppräkning av kostnaderna.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan avgörande i förläggningsfrågan
träffats, fastställa ritningsförslag beträffande byggnadens utformning
i detalj. Innan sådant fastställande sker, bör lantmäteristyrelsens
utlåtande inhämtas beträffande lokaldispositionen för lantmäterikontoret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels till Örn- och tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad
å kapitalbudgeten under Statens allmänna fastighetsfond
för budgetåret 1945/46 anvisa ett investe ringsanslag

av ........................ kronor 700 000;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig angivna grunder med Kristianstads
stad träffa avtal om markbyte, varigenom kronan erhåller
äganderätten till Ljunggrens plan samt Landshövdingens
trädgård överlåtes till staden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. von Krusenstierna.

14

Kungl. May.ts proposition nr 146.

Bilaga

Kartskiss,

utvisande ifrågasatta förläggningar av tillbyggnad till länsresidenset i

Kristianstad.

kASEB N G A

EESIbENSGATAN

BULÉN/

1.

Länsresidens.

2.

Ljunggrens plan.

3.

Landshövdingens trädgård.

4.

Läroverk.

5.

Södra kasernområdet.

1----1

6.

Norra stallbyggnaden.

!____j

Hus med kulturhistoriskt värde å Södra
kasernområdet.

Av staden ifrågasatt förläggning av
nybyggnaden.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450680