Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anordnande av
kontroll å vissa plantskolealster m. m.; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga om
anordnande av kontroll å vissa plantskolealster m. m. och anför därvid följande.

I skrivelse den 10 november 1944 har lantbruksstyrelsen framlagt förslag
om anordnande av kontroll å vissa plantskolealster m. m. Vid förslagets utarbetande
ha såsom särskilda av lantbruksstyrelsen tillkallade sakkunniga
deltagit avdelningsföreståndaren vid statens växtskyddsanstalt, filosofie doktorn
K. M. Th. Lindfors, föreståndaren för statens trädgårdsförsök, filosofie
doktorn F. W. Nilsson, godsägaren I. Ekvall, Gränna, t. f. trädgårdsdirektören
J. G. Gréen, Experimentalfältet, direktören H. Jensen, Hälsingborg, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 141.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

sekreteraren Y. Lundin, Stockholm. Efter remiss ha utlåtanden över förslaget
avgivits av statskontoret, lantbruksakademien, styrelserna för statens
växlskyddsanstalt, lantbrukshögskolan och Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, Sveriges pomologiska förening, Svenska trädskolägareföreningen,
Södra Sveriges plantskoleägareförening samt Föreningen för växtförädling
av fruktträd.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för lantbruksstyrelsens förslag
torde jag få erinra om nu rådande förhållanden på ifrågavarande område.

Odling och försäljning av plantor av fruktträd och bärbuskar bedrives för
närvarande så gott som utan kontroll från det allmännas sida. Några i lag
eller i författning givna bestämmelser som direkt ha avseende å en dylik
verksamhet föreligga nämligen icke. Emellertid finnas några i annat sammanhang
utfärdade bestämmelser, vilka på grund av sitt innehåll i vissa avseenden
indirekt inverka å verksamheten i fråga. Sålunda stadgas i 11 § förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet förbud mot att
utan anmälan eller särskilt tillstånd till salu kringföra, bland annat, träd och
buskar. Vidare erhöll fruktodlingen ur nu förevarande synpunkter ett visst
stöd genom 1927 års riksdags beslut om en betydande höjning av tullen å till
landet införda fruktträdsplantor. Härigenom torde en rätt avsevärd inskränkning
av införseln av för landet olämpliga fruktträdssorter ha åstadkommits.
I viss mån reglerande å importen av fruktträd och bärbuskar verka även bestämmelserna
i kungörelsen den 8 april 1927 (nr 92) angående införsel av
levande växter och växtdelar m. m. Ingen av nu nämnda bestämmelser är
emellertid av sådant innehåll, att därigenom någon kontroll i egentlig mening
av vare sig odling eller försäljning av ifrågavarande alster vinnes.

Lantbruksstyrelsens förslag.

Det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget innebär i huvudsak följande.
En kontroll av de svenska plantskolornas produktion för försäljning av
fruktträd, bär- och nötbuskar samt fruktträds grundstammar borde införas.
Denna kontroll skulle än så länge anordnas försöksvis och vara frivillig. T
fråga om arten av kontrollen har föreslagits att densamma i första hand
skulle utgöras av produktionskontroll. Kontrollen skulle emellertid även avse
sundhetskontroll. Med utgångspunkt från dessa allmänna uttalanden har
lantbruksstyrelsen föreslagit, att den ifrågasatta kontrollen skulle få följande
omfattning, nämligen undersökning av jordmånens lämplighet för trädens
sunda utveckling, granskning av plantskolas olika årgångar av uppdragna
fruktträd för utrönande av huruvida vården av dessa är fullt fackmässig, trädens
etikettering, sortäkthet och frihet fran inblandningar, undersökning av
grundstammarna, avseende dels plantor, som redan utplanterats, dels sådana,
som eventuellt undergå förökning i s. k. moderskolor och avläggarland, plantskolas
allmänna skötsel, utrustning för expediering och distribution av produkterna
m. m., undersökning av förädlingsmaterialets ursprung, besiktning

Kungl. Maj.ta proposition nr 141.

3

av moder träd, från vilka ympkvistar tagas, eller, därest förädlings- och
grundstamsmaterial inköpas från annat håll, undersökning varifrån detta sker,
undersökning huruvida plantskola uppdrager huvudsakligen sådana fruktsorter,
som kunna anses äga ekonomisk betydelse för landet, eller om möjligen
träd förökas även av notoriskt olämpliga sorter, samt slutligen undersökning
av plantskoleprodukternas kvalitet, sundhetstillstånd och frihet från parasitära
angrepp.

För att möjliggöra genomförandet av en kontroll i den utsträckning lantbruksstyrelsen
sålunda ifrågasatt har föreslagits, att en var som till försäljning
yrkesmässigt odlar plantor av fruktträd, bär- och nötbuskar eller fruktträds
grundstammar skulle åläggas skyldighet att till myndighet, som Kungl.
Maj:t förordnade, årligen lämna uppgift om sin produktion av dylika alster.

Beträffande handhavandet av kontrollverksamheten har lantbruksstyrelsen
ansett, att densamma borde omhänderhavas av ett särskilt för ändamålet tillskapat
organ, benämnt Svenska plantskolenämnden. Åt detta organ skulle
även anförtros att utöva tillsyn över efterlevnaden av den föreslagna uppgiftsplikten
i fråga om odling till försäljning av förenämnda plantskolealster.
Nämnden, som borde utses av lantbruksstyrelsen och stå under dess överinseende,
skulle sammansättas av fem personer, representerande fruktodlingen,
försöksverksamheten på fruktodlingens område, växtskydds- samt plantskoleverksamheten.
Hos nämnden skulle anställas en särskild tjänsteman, förslagsvis
benämnd plantskoleinspektör. För att nämnden och inspektören lätt skulle
ha tillgång till erforderlig expertis har förutsatts, att nämnden erhölle tillgång
till lokal vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Enligt förslaget skulle plantor av fruktträd, bär- och nötbuskar härrörande
från i kontrollen deltagande plantskolor förses med bevis därom. För sådant
ändamål skulle dylika plantor vid försäljning åsättas en av plantskolenämnden
tillhandahållen kontrolletikett, försedd med ett å nämnden inregistrerat
varumärke.

Med hänsyn till den nytta kontrollverksamheten skulle komma att medföra
för de till kontrollen anslutna plantskolorna har föreslagits, att dessa skulle erlägga
viss avgift, vilken borde fastställas av lantbruksstyrelsen efter förslag
av plantskolenämnden.

Närmare föreskrifter rörande utövandet av kontrollverksamheten, däribland
villkoren för begagnande av omförmälda varumärke och reglemente
för Svenska plantskolenämnden, lia föreslagits skola utfärdas av lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har beräknat, att förslagets genomförande skulle föranleda
engångskostnader å 2 000 kronor samt årliga utgifter å tillhopa 23 000
kronor. Emellertid har .styrelsen samtidigt utgått från att den avgift, som enligt
vad förut nämnts skulle erläggas av lill kontrollen anslutna plantskolor,
skulle bestämmas till sådant belopp, att därigenom efter hand en väsentlig
del av kostnaderna för kontrollen kunde täckas. .Styrelsen har för första
verksamhetsåret, d. v. s. budgetåret 1045/46, dock icke räknat med högre in -

4

Kungl. Majlis proposition nr 141.

kemister genom avgiften i fråga än 3 000 kronor Utgifterna under budgetåret
1945/46 för kontrollverksamheten ha med hänsyn härtill beräknats till
(2 000 + 23 000 — 3 000 —) 22 000 kronor, vilket belopp föreslagits skola
anvisas å riksstaten för nästa budgetår.

Motiveringen till lantbrukssiyrelsens förslag.

Efter att inledningsvis lia berört tidigare förslag till kontroll å plantskolealster
ävensom de åtgärder, som i vissa europeiska länder vidtagits för genomförande
av en dylik kontroll, har lantbruksstyrelsen till en början ingått på
frågan örn behovet av kontroll å plantskolornas produktion och verksamhet.
Vid bedömandet av denna fråga har styrelsen med utgångspunkt från
rådande förhållanden till behandling upptagit spörsmålen rörande omfattningen
och betydelsen av landets plantskoleproduktion, ökningen av antalet
plantskolor och skötseln av dessa samt nödvändigheten av vissa fordringar
på plantskolealstrens kvalitet m. m.

I fråga om omfattningen och betydelsen av landets plantskoleproduktion
har lantbruksstyrelsen anfört följande.

Enligt en 1943 verkställd inventering uppgår plantskolornas för odling av
fruktträd och bärbuskar avsedda sammanlagda areal till i runt tal 228 hektar
respektive 35 hektar. Då antalet fruktträdsgrundstammar plägar uppgå till
25 000 per hektar och antalet bärbuskplantor till 41 666 per hektar (hallonplantor
i runt tal 100 000 per hektar), skulle — därest det antages att en
fjärdedel av den areal, som upptages av fruktträdsplantor, och hälften av
den areal, som upptages av bärbuskplantor, årligen lämna färdiga plantor
till försäljning — årsproduktionen av till försäljning avsedda plantor utgöra
1 425 000 fruktträd och i runt tal 729 000 bärbuskar, hallonplantor oberäknade.
Beräknas emellertid att 70 procent härav försäljes, skulle antalet årligen
försålda eller planterade fruktträd och bärbuskar, hallonplantor oberäknade,
utgöra i Tunt tal 1 000 000 respektive 500 000. Även om dessa siffror
blott utgöra en uppskattning, måste den nuvarande årsproduktionen av fruktträd
och bärbuskar vara högst betydande.

Rörande ökningen av antalet plantskolor och skötseln
av dessa har lantbruksstyrelsen framhållit följande.

Ett uttryck för den alltmera stegrade efterfrågan på fruktträd och bärbuskar
är det förhållandet, att nya plantskolor alltjämt uppstå, och att även
örn några få upphöra, antalet stiger år från år. Genom en ekonomisk undersökning,
som utförts vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
har påvisats, att det i olika slag av handelsträdgårdar nedlagda kapitalet är
lägst i en plantskola. Just därför att en plantskola kan börja med jämförelsevis
ringa kapital, ofta på tillfälligt arrenderad jord, uppstå många nya plantskolor
i synnerhet i de trakter av landet, där klimatet är mest gynnsamt för
uppdragning av fruktträd. Sådana plantskolor drivas ofta av personer med
mycket svag fackutbildning. Det är från sådana plantskolor, vilka vanligen
sakna moderträd och vilkas innehavare ofta sakna närmare kännedom om
fruktsorter och deras värde, som i främsta rummet plantor försäljas till
koloni- och villaägareföreningar, till återförsäljare eller genom agenter med
ofta tvivelaktig kompetens och pålitlighet. Även de största plantskolorna äro

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

5

ofta nödsakade att komplettera sitt salubehov av fruktträd från mindre producenter.
Det torde visserligen få antagas, att den person, som för större plantskolas
räkning verkställer sådana inköp, har kompetens att kontrollera varans
yttre kvalitet, men tillvägagångssättet medför onekligen risker. Den slutlige
köparen — fruktodlare^ trädgårdsägare!! — saknar i de allra flesta fall
kompetens att själv kontrollera de köpta trädens sortäkthet, grundstam, sundhet
m. m.

Beträffande nödvändigheten av vissa fordringar å plantskolealstrens
kvalitet m. m. har lantbruksstyrelsen uttalat i huvudsak
följande.

Svenska trädskolägareföreningen, som omfattar ett antal kvalificerade
plantskolor, fastställde för åtskilliga år sedan fordringarna på ett prima fruktträds
styrka, form och vissa andra yttre detaljer samt tillser noga, att dessa
i stort sett ännu gällande fordringar upprätthållas. Men i mycket stor utsträckning
försäljas plantskolornas avröjningsprodukter, som visserligen
i fråga om inre kvalitet icke skilja sig från väluppdragna och välformade
träd av samma sorter men som genom krokiga stammar, illa placerade grenar
och dylikt icke alltid lämpa sig för plantering. De svåraste felen utgöras
dock av olämpliga grundstammar och felaktiga sorter.

Under flera decennier ha i olika länder omfattande försök gjorts med
fruktträdsgrundstammar, det vill säga de underlag, som utplanteras i plantskolorna
och där ympas eller okuleras med önskade fruktsorter. Därvid har
noggrann kännedom erhållits om hur viktig arten av dessa grundstammar är
för trädens växtlighet, bördighet, härdighet och livslängd. Då grundstammen
bildar roten på varje träd, bör köpare av fruktträd äga rätt att fordra träd,
uppvuxet på sådan grundstam, som enligt erfarenheten är lämpad för visst
odlingsområde eller viss jordmån. Då odlingsresultatet är beroende av grundstamskaraktären
och den inympade sortens trivsel på viss grundstam och
odlaren sålunda icke vet örn trädet blir storvuxet eller svagt eller när det
kan beräknas giva skörd, är det omöjligt för honom att kunna uppgöra tillförlitliga
avkastningsberäkningar. Även i fråga örn härdigheten spelar grundstammen
en stor roll. Under sådana förhållanden är det av allra största vikt,
att de svenska plantskolorna tillhandahålla träd, uppdragna på sådana grundstammar,
som lämpa sig för varierande svenska klimatförhållanden, så att
icke träden, kanske just då de nått sin fulla utveckling och börjat giva goda
skördar, löpa risk alt dödas under jordytan under en sträng vinter.

Grundstamsfrågans utveckling i vårt land har visserligen gått ganska långsamt,
enär ända fram lill de senaste åren saknats rationell försöksverksamhet,
vid vilken denna betydelsefulla fråga ägnats uppmärksamhet. Numera prövas
emellertid alla typer, som kunna lämpa sig såsom grundstammar till
fruktträd, såväl vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut som vid
institutet underlydande försöksstationer. Av dessa försök har redan framgått,
att stora variationer i fruktträdens utveckling och produktion erhållas vid
olikartat underlag. Det är därför helt naturligt, alt fruktodlarna snart komma
att kräva garanti för att använd grundstam verkligen lämpar sig för de
ifrågasatta sorterna och för den jordmån, där plantering skall ske. Genom
det arbete, som pågår med prövning av grundstammar och uppdragning av
nya sådana genom växtförädling, bar man anledning vänta sig en allt fullständigare
utredning av dessa problem. De därigenom erhållna resultaten
böra tiven komma fruktodlingen till godo så snart som möjligt, vilket endast
kan ske på det sättet, att plantskolorna till förökning upptaga de värdefullaste
grundstammarna för respektive fruktslag, sorter och odlingsområden.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

I fråga om sortäktheten borde den fordran ställas på varje plantskola,
att densamma har till sitt förfogande en fruktträdgård, i vilken sortäkta
moderträd finnas representerade av alla sorter, som därstädes förökas. Det
bör också vara en rimlig fordran, att den som säljer fruktträd, själv känner
dessas värde och egenskaper samt kan kontrollera de i plantskolan
växande trädens sortäkthet. Tyvärr är det mycket vanligt, att plantskolorna
tillhandahålla feletiketterade träd och att odlaren sålunda icke erhåller vad
han begärt och först åtskilliga år efter planteringen upptäcker, att träden
utgöras av andra sorter än som avsetts. Visserligen är en absolut sortäkthet
icke lätt att genomföra ens vid minutiös noggrannhet i plantskola, enär ett
ofrivilligt misstag kan begås och felaktiga etiketter kunna vid expedition till
köpare åsättas träden, men den fordran bör kunna uppställas, att plantskolorna
icke blott utrustas med sådana anordningar, som underlätta en rationell
skötsel, utan också att expedieringen av plantskolans produkter är väl
organiserad.

Om det är av största vikt, att plantskolorna försälja fruktträd endast av
sortäkta slag, är det icke mindre viktigt att försålda sorter verkligen äro värdefulla.
Vid en inom trädgårdsavdelningen vid Alnarp år 1935 verkställd undersökning
av vissa plantskolors fruktträdsproduklion befanns, att träd av
icke mindre än omkring 400 fruktsorter förökades och saluhöllos enbart av
sådana plantskolor, som ägde tryckta kataloger. Detta stora sortantal tynger
hela fruktodlingen, särskilt som många sorter äro av tvivelaktigt värde, och
utgör en av de allra största svårigheterna för frukthandelns ordnande.

Vad nu anförts om plantor av fruktträd gäller i vissa avseenden även om
plantor av bär- och nötbuskar. De metoder, som inom mindre välskötta plantskolor
användas vid förökning av bärbuskar, äro ofta föga tillfredsställande.
Sålunda förekommer att från sådana plantskolor försäljas bärbuskar, som icke
förökats på rationellt sätt utan genom delning av äldre, försvagade buskar,
och vilka därför äga mycket ringa värde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen ansett det uppenbart,
att en kontroll av plantskolornas produktion och verksamhet vore
av behovet starkt påkallad. Åtgärder i sådant hänseende syntes därför nödvändigtvis
böra vidtagas från det allmännas sida.

Lantbruksstyrelsen har härefter övergått till frågan örn vilken form av
kontroll som för svenska förhållanden kunde anses mest lämplig. Styrelsen
har härom yttrat väsentligen följande.

Enligt lantbruksstyrelsen mening bör kontrollen i första hand avse produktionskontroll.
Om betydelsen härav lämnar också den i landet verksamma
utsädeskontrollen talande vittnesbörd. Kontrollen synes emellertid även böra
omfatta sundhetskontroll.

Därefter uppstår frågan, huruvida kontrollen bör vara frivillig eller obligatorisk.
Det finns skäl som tala för att frivillig kontroll vore mest önskvärd,
särskilt som vid en sådan kunde ernås tillräckliga erfarenheter för bedömande
av, huruvida obligatorisk kontroll är erforderlig. Under alla förhållanden är
det uppenbart, att behovet av kontroll är störst hos alla mera primitivt utrustade
plantskolor, medan däremot de större plantskolorna i allmänhet få anses
så rationellt skötta — om man undantager de viktiga frågorna om grundstammar
och sortantal — att kontrollen av desamma möjligen kunde anses
överflödig. Det är också sannolikt, att köpare av fruktträd och bärbuskar
hellre skulle vända sig till plantskolor, som underkastade sig kontroll än till

Kungl. Majis proposition nr lil.

sådana, soini holle sig utanför denna. Härigenom torde sistnämnda plantskolor
av ekonomiska skäl finna med sin fördel förenligt att underkasta sig
kontrollen. Emellertid torde en frivillig kontroll, till vilken blott de mest kvalificerade
plantskolorna torde komma att ansluta sig, dock knappast leda till
samma gagn för fruktodlingen som en obligatorisk kontroll. Det skulle nämligen
dröja många år, innan en frivillig kontroll kunde ernå full effektivitet.

I detta sammanhang må erinras örn att i Finland från och med år 1943
införts i lag föreskriven obligatorisk kontroll av plantskolorna. Detta torde
ha berott på behovet att vid återuppbyggandet av landets under de senaste
svåra vintrarna förstörda fruktodlingar draga nytta av gjorda erfarenheter
och tillse, att olämpligt plantmaterial icke vidare användes. I icke ringa mån
föreligger samma situation i Sverige. Under sådana förhållanden och då till
exempel inom utsädeshandeln erfarenheten visat ett allt tydligare behov av
stränga bestämmelser för produktionen av och handeln även med sådana utsädesvaror
som stråsäd och trindsäd, med vilka plantor av fruktträd och bärbuskar
äro väl jämförbara, synes det uppenbart, att obligatorisk kontroll
snabbast och mest effektivt skulle leda till målet. Det torde också förhålla
sig så, att kontrollen av handeln med plantskoleprodukter tarvar än mera
rigorösa bestämmelser än kontrollen av utsädeshandeln. Medan nämligen resultatet
av ett jordbruksutsäde visar sig redan samma år det utsåtts eller
beträffande höstsäd året efter sådden, dröjer det åtskilliga år, innan ett fruktträd
lämnar skördeutbyte. Under sådana förhållanden och med hänsyn till
de stora värden, som inför nvplantering efter de senaste köldvintrarnas förödelser
i fruktodlingarna stå på spel, kunde tidpunkten nu synas vara lämplig
att genomföra en obligatorisk kontroll av handeln med plantor av fruktträd,
bär och nötbuskar samt grundstammar för fruktträd, helst som en sådan
kontroll torde bliva enbart till gagn för redan välskötta plantskolor och
kunna tjäna till vägledning för sådana plantskolor, som ännu befinna sig på
ett mera primitivt och osakkunnigt skött stadium.

Trots dessa starkt vägande skäl för genomförande av en obligatorisk kontroll
är lantbruksstyrelsen för närvarande icke beredd att helt förorda en dylik
kontroll. Det med obligatorisk kontroll förenade ingreppet i näringsfriheten
väger visserligen enligt styrelsens mening icke alltför tungt i jämförelse
med de stora värden, som under nu rådande förhållanden stå på spel för såväl
fruktodlarna som det allmänna, men vissa praktiska skäl tala för att tills
vidare gå fram på andra vägar. Såsom i det föregående anförts spelar frågan
om fruktträdsgrundstammar en avgörande roll för trädens växtlighet, bördighet,
härdighet och livslängd. Då grundstamsproblemet ännu icke är fullständigt
utrett och då vidare landets behov av värdefulla grundstammar
för närvarande icke ens tillnärmelsevis kan tillgodoses, skulle en nu konsekvent
genomförd obligatorisk kontroll, som även måste befatta sig med
kontroll av grundstamsmaterialet, icke leda till i alla avseenden åsyftat resultat.

På grund av det anförda vill lantbruksstyrelsen nu föreslå införande av en
försöksvis anordnad frivillig kontroll över plantskolornas produktion för försäljning
av fruktträd, bär- och nötbuskar samt fruktträds grundstammar. För
ändamålet torde böra föreskrivas skyldighet för en var, som lill försäljning
yrkesmässigt odlar plantor av fruktträd, här- och nötbuskar eller fruktträds
grundstammar, att till myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar, årligen lämna
uppgift om sin produktion. Detta synes nödvändigt för att å ena sidan, erhålla
tillförlitlig kännedom örn inom landet befintliga plantskolor och, å den andra,
kunna beräkna den årliga tillväxten inom landet av olika fruktslag och fruktsorter.

s

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Beträffande ho nd hav and e t av kontrollen har lantbruksstyrelsen
anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att kontrollen även måste omfatta plantskoleproduktemas
sundhetstillstånd och frihet från parasitära angrepp kunde det måhända synas
lämpligt, att densamma anförtroddes åt statens växtskyddsanstalt, helst
som vid denna anstalt redan nu finnas anställda vid växtimporten verksamma
inspektörer, vilkas arbete är väsentligen säsongbetonat till vår och höst, medan
växtimporten är i stort sett inställd under sommarmånaderna, då inspektion
av plantskolorna företrädesvis bör äga rum. Då emellertid den kontrollverksamhet
med avseende å plantskolor, som här avses, i första hand åsyftar produktionskontroll
och blott i andra hand sundhetskontroll, torde ifrågavarande
kontrollverksamhet böra handhavas av annat organ. Lantbruksstyrelsen vill
föreslå, att kontrollverksamheten i fråga anförtros åt ett för ändamålet särskilt
tillskapat organ, förslagsvis benämnt Svenska plantskolenämnden, åt vilket
organ jämväl torde böra anförtros att utöva tillsyn å efterlevnaden av den
föreslagna uppgiftsplikten beträffande odling till försäljning av vissa plantskoleprodukter.

Då en plantskolekontroll, som här avses, berör icke blott plantskoleverksamheten
utan även försöksverksamheten på fruktodlingens område, växtskyddsfrågor
och fruktodlingen, synes nämnden böra bestå av förslagsvis
fem personer representerande de nyssnämnda intressena. Av nämndens ledamöter,
vilka torde böra utses av lantbruksstyrelsen, torde en såsom representant
för fruktodlingsförsöksverksamheten böra utses efter förslag av styrelsen
för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, en såsom representant
för växtskyddsfrågor efter förslag av statens växtskyddsanstalt, en såsom
representant för fruktodlingsverksamheten efter förslag av Sveriges pomologiska
förening och två såsom representanter för plantskoleverksamheten efter
förslag av inom landet befintliga större plantskolesammanslutningar. Med de
allsidiga inti essen, som därigenom bleve knutna till plantskolekontrollen,
skulle även den statliga försöksverksamhetens intressen kunna gagnas.

Då inspektion och kontroll, som nu avses, är synnerligen krävande, förutsättes
att för ändamålet hos plantskolenämnden anställes en väl kvalificerad,
fackligt utbildad inspektör, förslagsvis benämnd plantskoleinspektör som å
ena sidan, är väl förtrogen med landets fruktodling och besitter erfarenhet
och kunnighet i plantskoleskötsel och, a den andra, äger ingående kännedom
örn de växtskyddsåtgärder, som äro tillämpliga på frukt- och bärodlingen.
Plantskoleinspektören skulle vara skyldig att avgiva rapporter till statens växtskyddsanstalt
rörande sina iakttagelser vid kontrollens utövande av beskaffenhet
att beröra anstaltens verksamhet.

Lantbruksstyrelsen har i detta sammanhang framhållit vikten av att plantskolenämnden
och plantskoleinspektören lätt hade tillgång till såväl expertis
i fråga örn plantskoledrift, fruktodling, fruktkännedom och växtskydd
som laboratorier för kontroll av, bland annat, fruktträds grundstammars och
därå förädlade plantors sortäkthet. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett
åtgärder böra vidtagas för att nämnden kostnadsfritt erhölle erforderlig lokal
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, då sagda institut
vore den enda statliga institution, som hade förutsättningar att tillgodose
nämndens behov i berörda hänseenden. Styrelsen har upplyst, att på därom
under hand gjord förfrågan institutet meddelat, att hinder ej förelåge för
statens trädgardsförsök alt lämna sin medverkan vid ifrågavarande kontrollarbete.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 141. •*

Slutligen har lantbruksstyrelsen i fråga om kostnaderna för kontrollen
räknat med att desamma, därest erforderlig lokal vid Alnarpsinstitutet
ställdes till förfogande, tills vidare kunde begränsas till att avse dagarvoden
samt rese- och traktamentskostnader åt ledamöterna i nämnden, arvode
åt plantskoleinspektören ävensom de med dennes resor förenade kostnaderna,
ersättning till biträde åt plantskoleinspektören samt utgifter för analyser
och blankettryck m. m. Styrelsen har härom anfört i huvudsak följande.

Till ledamöterna i plantskolenämnden synes böra utgå dagarvode med 20
kronor för sammanträdesdag samt rese- och tråk tamen tsersättning enligt
klass I B allmänna resereglementet. Härför torde böra beräknas ett belopp
av 3 000 kronor för år.

Arvodet till plantskoleinspektören torde icke böra bestämmas till lägre belopp
än 10 000 kronor för år för möjliggörande av att väl kvalificerad person
skall kunna förvärvas för uppgiften i fråga. Mot storleken av sagda arvode
skulle kunna invändas, att inspektörens verksamhet komme ait infalla
huvudsakligen under sommarhalvåret och att arvodet därför kunde begränsas
till ett något lägre belopp. Emellertid måste man räkna med att kontrollarbetet
i plantskolorna kan äga rum från april tili in i november, alltså
under omkring sju månader, och att därutöver ett icke oväsentligt expeditionsarbete
blir nödvändigt såväl före som under och efter vegetationsperioden.
Av denna anledning och då inspektören tillika, i den mån hans tid så
medgiver, bör stå i förbindelse med, å ena sidan, den praktiska fruktodlingen,
vars krav på planteringsmaterial måste vara vägledande för plantskoleproduktionen,
och, å den andra, fruktodlingen avseende växtskyddsverksamhet,
torde hans arbetskraft kunna fullt utnyttjas.

Då det torde kunna antagas, att antalet resdagar för plantskoleinspektören
till en början kommer att uppgå till omkring 150 dagar årligen, synas de totala
resekostnaderna för denne, beräknade efter klass II D allmänna resereglementet,
kunna uppskattas till 4 000 kronor om året. Det torde vidare
kunna förutses, att plantskoleinspektörens arbete under viss del av vegetationsperioden
kan komma att bliva så omfattande, att behov av biträde kan
erfordras. Sådant biträde torde kunna erhållas av till statens växtskyddsanstalt
knutna växtinspektörer. För detta ändamål synes böra beräknas förslagsvis
3 000 kronor om året. Därjämte bör till kostnader för analyser, blankettryck
och expenser beräknas ett belopp av 3 000 kronor.

Utöver nu nämnda årliga anslagsbelopp har lantbruksstyrelsen ansett ett
engångsanslag av 2 000 kronor erforderligt för anskaffande av möbler och
övrig kontorsutrustning. Styrelsen har sålunda beräknat utgifterna för budgetåret
1945/46 för ifrågavarande kontrollverksamhet till (3 000 + 10 000 +
4 000 + 3 000 + 3 000 + 2 000 =) 25 000 kronor. Från nämnda summa
har styrelsen emellertid ansett böra dragas ett belopp av 3 000 kronor, utgörande
beräknad inkomst under nyssnämnda budgetår av den avgift, som
enligt vad förut anförts skulle erläggas av till kontrollverksamheten anslutna
plantskolor. Med hänsyn härtill har styrelsen angivit behovet av statsmedel
för budgetåret 1945/46 för ändamålet till (25 000 — 3 000 =) 22 000 kronor,
vilket belopp föreslagits skola anvisas å riksstaten i form av ett obetecknat
anslag under titeln Bidrag till Svenska plantskolenämnden saint ställas till
styrelsens förfogande för utbetalning i mån av behov till nämnden.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Yttrandena.

I praktiskt taget samtliga avgivna yttranden har lantbruksstyrelsen förslag
tillstyrkts eller lämnats utan väsentliga erinringar. Södra Sveriges plantskoleägareförening
har dock ansett, att den föreslagna kontrollen borde vara
obligatorisk samt göras mera begränsad än vad lantbruksstyrelsen avsett.
Vidare ha lantbruksakademien och styrelsen för statens växtskyddsanstalt
ifrågasatt, huruvida icke kontrollen i större utsträckning än vad lantbruksstyrelsen
föreslagit borde inriktas på sundhetskontroll. I samma riktning har
även Svenska trädskolägareföreningen uttalat sig. Ur yttrandena må här i
övrigt återgivas följande.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket icke ville motsätta sig, att åtgärder
vidtoges för åstadkommande av kontroll över plantskolorna och deras
verksamhet. Ej heller syntes något vara att erinra emot de av lantbruksstyrelsen
beräknade kostnaderna för kontrollens upprätthållande. Med hänsyn
till de fördelar, som den ifrågasatta övervakningen komme att medföra
för på området verksamma plantskolor, borde dock enligt ämbetsverkets
mening de avgifter, vilka enligt förslaget skulle erläggas av till kontrollen
anslutna plantskolor, bestämmas till sådant belopp, att statsverkets bidrag
kunde begränsas till kostnaderna för arvoden och reseersättningar till plantskolenämndens
ledamöter. För möjliggörande av kontrollens igångsättande
syntes emellertid vara erforderligt att för första budgetåret statsmedel i något
större utsträckning ställdes till förfogande.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trådgårdsinstitut har såsom
eget utlåtande åberopat av styrelsen infordrat yttrande av trädgårdsavdelningskollegiet.
Kollegiet har ansett en kontroll av den föreslagna typen bliva
av värde men samtidigt understrukit, att verkan icke kunde bliva fullt
effektiv med mindre en obligatorisk kontroll genomfördes. Kollegiet har
emellertid funnit välbetänkt, att kontrollen till en början anordnades i den
form lantbruksstyrelsen föreslagit.

Lantbruksakademien har yttrat väsentligen följande.

Behovet av en växtpatologisk kontroll av plantskolealster torde, med hänsyn
till vikten av att begränsa och hindra spridningen av växtparasiter, icke
behöva närmare motiveras. Det ingrepp, som ifrågavarande kontroll i plantskolornas
näringsutövning kan innebära, får på grund härav anses berättigat.
Skall emellertid den växtpatologiska kontrollen medföra avsedd effekt,
måste densamma kunna bedrivas i en mot behovet svarande omfattning och
intensitet. Huruvida lantbruksstyrelsen förslag inrymmer möjlighet härför,
finner akademien icke vara klart ådagalagt. Den växtpatologiska sidan av
kontrollen synes av lantbruksstyrelsen ha blivit ställd i andra rummet, trots
att dylik kontroll får anses i minst lika grad påkallad som produktionskontrollen.
Akademien vill därför ifrågasätta, örn icke, beträffande
den växtpatologiska kontrollen, ett längre gående förslag borde övervägas,
då genomförandet av ett växtskyddsintresset bättre motsvarande
förslag väl icke behövde möta större praktiska svårigheter. Då emellertid den
föreslagna kontrollen kommer att lämna erfarenhet örn möjligheterna för

Kanal. Maj:ls proposition nr 141.

11

en längre gående kontroll, förutsätter akademien, att de växtpatologiska önskemålen
efter hand skola bliva bättre tillgodosedda samt att möjlighet finnes
till sådan skärpning av kontrollen, som kan föranledas av eventuellt uppkommande
nya särskilda behov av växtpatologisk kontroll.

Akademien anser även den föreslagna produktionskontrollen motiverad.
Då därtill den föreslagna kontrollen skall vara frivillig, torde ur principiell
synpunkt inga berättigade invändningar mot densamma kunna göras.

I anslutning till plantskolekontrollen föreslås införandet av obligatorisk
uppgiftsplikt beträffande odling och försäljning av plantskoleprodukter. Denna
uppgiftsplikt synes akademien betydelsefull både såsom underlag för
ifrågavarande kontroll och genom den statistik rörande frukt- och bärodlingen
och dessa odlingsgrenars utveckling, som härigenom synes bliva möjlig.
'' Akademien vill dock ifrågasätta, om ej uppgiftsplikten i stället för eller
jämte till försäljning avsett antal plantor av olika kategorier borde omfatta
det antal plantor av ifrågavarande kategorier, som närmast föregående försäljningsår
verkligen avyttrats.

Under hänvisning till det anförda vill akademien förorda genomförandet
av plantskolekontroll i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruk sstyrelsens
förslag. Akademien vill dock föreslå, att sedan erfarenhet efter någon
tid vunnits beträffande kontrollens verkningar, frågan ånyo upptages till
prövning med särskild hänsyn till behovet av en effektiv sundhetskontroll.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt har anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen synes vara böjd att sätta produktionskontrollen i
främsta rummet, ehuru styrelsen medgiver, att kontrollen även bör omfatta
sundhetskontroll. För anstaltsstyrelsen ter sig saken så, att det är till lika
stort men för odlaren om ett träd dör eller är dåligt till följd av en sjukdom
som örn orsaken därtill är en olämplig grundstam. Vidare bör det icke förbises,
att de sjukdomar, med vilka kontrollen skulle taga befattning, mestadels
liro smittsamma, varför ett enda sjukt träd kan föranleda angrepp och
därav följande bekämpningskostnader på en mängd andra träd. Styrelsen
vill därför understryka vikten av att sundhetskontrollen ej sättes tillbaka
för produktionskontrollen.

Av stor betydelse är frågan, huruvida den föreslagna plantskolekontrollen
bör vara frivillig eller obligatorisk. Vad sundhetskontrollen angår är enligt
styrelsens mening dess obligatoriska karaktär en nödvändig förutsättning för
att den belt skall kunna fylla sin uppgift. En frivillig sundhetskontroll kan
så till vida vara till gagn, att den som köper plantor från en sundhetskontrollerad
plantskola åtnjuter en viss säkerhet att erhålla friskt material. Däremot
kan man icke genom en sådan anordning förebygga att angripna plantor
säljas och kringföras från icke kontrollerade plantskolor. Att förhindra
trafik av sistnämnda slag är emellertid en ytterst viktig uppgift för sundhetskontrollen.
En i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag inrättad frivillig
kontroll måste därför kompletteras genom särskilda förordningar rörande
bekämpandet av farliga parasiter.

Lantbruksstyrelsen bar anfört flera skäl, som tala för att även produktionskontrollen
helst borde göras obligatorisk, men förklarar sig ändock icke
beredd att för närvarande förorda en sådan, enär en strikt tillämpning av de
fordringar, som böra ställas vid kontrollen, tills vidare icke är möjlig. Det
kunde under sådana förhållanden sättas ifråga, örn tidpunkten för inrättande
av en produktionskontroll verkligen är väl vald och örn det icke vore alt
föredraga, att en obligatorisk sundhetskontroll omedelbart inrättades för att

12

Kunell. Majlis proposition nr 141.

sedermera, då så lämpligen kunde ske, utbyggas med en likaså obligatorisk
produktionskontroll. Då det emellertid torde medföra avsevärda fördelar för
plantskolekontrollens slutliga utformning örn kontrollen till en början anordnades
försöksvis, och då de olägenheter, som kontrollens frivilliga karaktär
skulle medföra ur parasitbekämpningens synpunkt, kunna undvikas genom
särskilda åtgärder, vill styrelsen icke ställa sig avvisande mot lantbruksstyrelsens
förslag om att kontrollen tills vidare göres frivillig.

Såsom av det förut sagda torde framgå anser styrelsen det av lantbruksstyrelsen
framlagda förslaget icke innebära en definitiv och i alla hänseenden
tillfredsställande lösning av frågan örn inhemsk plantskolekontroll. Det
utgör uppenbarligen en kompromiss mellan olika intresseriktningar, varvid
eftergifter gjorts särskilt av den part, som företrätt växtskyddsintressena.
Styrelsen anser emellertid en positiv lösning av den sedan årtionden debatterade
frågan om plantskolekontroll vara av sådan betydelse, att man hellre
bör antaga ett i vissa avseenden ofullkomligt förslag än taga risken att saken
åter råkar i dödläge. Kommer väl en plantskolekontroll till stånd, torde det
finnas möjligheter att efter hand åstadkomma sådana förbättringar av densamma,
att den blir i stånd att upptylla alla nödvändiga krav. Styrelsen önskar
dock betona, att sundhetskontrollen bör klart och tydligt jämställas med
produktionskontrollen och icke, såsom lantbruksstyrelsen synes mena, tilldelas
en andraplansställning. Med nu nämnda förbehåll förordar styrelsen
bifall till lantbruksstyrelsen förslag.

Föreningen för växtförädling av fruktträd har framhållit, att även om en
frivillig kontroll anordnades enligt lantbruksstyrelsen förslag, slutmålet likväl
hurde vara obligatorisk kontroll. Föreningen har tillika ansett det vara
värdefullt, om den person som utsåges till plantskoleinspektör före kontrollverksamhetens
igångsättande bereddes tillfälle till praktik i något av de länder,
där plantskolekontroll införts.

Såsom förut nämnts har Södra Sveriges plantskoleägareförening ansett, att
en kontroll av plantskoleverksamheten borde vara obligatorisk samt göras
mera begränsad än vad lantbruksstyrelsen föreslagit. Till motivering för
denna ståndpunkt har föreningen anfört i huvudsak följande.

Föreningen anser att en frivillig kontroll som den föreslagna icke kornmer
att röna tillräcklig anslutning. Med den nu rådande stora efterfrågan
på fruktträd går det säkert att sälja dessa utan något kontrollmärke och den,
som känner med sig att hans odlingar icke hålla måttet, ansluter sig naturligtvis
icke till någon kontroll, då han härigenom riskerar att få sina odlingar
utdömda. Även han säljer sina träd utan märke men till lägre pris
och till mindre nogräknade kunder, oftast till återförsäljare. På så sätt blir
den föreslagna kontrollen värdelös. Att göra en kontroll som den föreslagna
obligatorisk skulle däremot enligt föreningens mening utgöra ett alltför stort
ingrepp i den personliga näringsfriheten.

Oavsett detta anser dock föreningen att en begränsad kontroll, som kunde
bjuda köpare av fruktträd största möjliga säkerhet för att han erhölle begärd
sort på lämpligt underlag samt av den kvalitet, som vid köpet avses,
skulle vara mycket värdefull för såväl fruktodlingen som även för plantskoleskötseln.
För att nå detta mål bör kontrollen emellertid vara obligatorisk
och lika för alla, vare sig små eller stora plantskolor, samt omfatta även
återförsäljare och importörer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

13

Den svenska frukt- och bärodlingen har numera nått en icke obetydlig Departementsomfattning.
En förutsättning för att denna odling skall kunna utvecklas på chefen.
ett tillfredsställande sätt är emellertid att det material, på vilket densamma
uppbygges, är av fullgod beskaffenhet. Såsom framgår av den av lantbruksstyrelsen
förebragta utredningen torde för närvarande försäljningen av plantor
vara avsevärd. Någon kontroll av beskaffenheten av de försålda plantorna
förefinnes dock icke. Väsentliga brister synas också enligt vad utredningen
giver vid handen förekomma på olika håll med avseende å det plantmaterial
som föres i handeln. Med hänsyn härtill synes böra övervägas att införa
någon form av kontroll över beskaffenheten av de plantor som säljas i
den allmänna marknaden från plantskolorna. Givet är att en obligatorisk
kontroll skulle bliva mest effektiv och giva det bästa resultatet. Emellertid
anser jag i likhet med lantbruksstyrelsen att det av praktiska skäl knappast
låter sig göra att omedelbart genomföra en dylik kontroll. Otvivelaktigt skulle
dock icke obetydliga fördelar uppnås vid en frivillig kontroll i det allmänheten
skulle få möjlighet att genom hänvändelse till de plantskolor eller
återförsäljare, vilka föra kontrollerat plantmaterial, erhålla en viss garanti
för alf den inköpta varan vore av god beskaffenhet. Genom att till en början
försöksvis upptaga en frivillig kontroll på ifrågavarande område vinnas också
erfarenheter angående förutsättningarna för och verkningarna av en kontrollverksamhet
rörande det vid plantskolorna uppdragna plantmaterialet.

Sedermera kan frågan om införandet av obligatorisk kontroll med bättre
förutsättningar att bedöma densamma ånyo upptagas lill övervägande. I flertalet
av de avgivna yttrandena har det föreliggande förslaget tillstyrkts. Med
hänsyn till det anförda finner även jag mig kunna i princip ansluta mig till
detsamma.

Kontrollen torde i huvudsak böra få den omfattning lantbruksstyrelsen
föreslagit. Emellertid synes angeläget att sundhetskontrollen såsom i några
yttranden framhållits icke eftersättes även örn såsom förslaget avser verksamheten
i viss mån i första hand bör inriktas på produktionskontroll.

För genomförande av den föreslagna kontrollverksamheten har lantbruksstyrelsen
ansett erforderligt, att innehavare av plantskola ålägges viss uppgiftsplikt,
bland annat rörande den mängd plantor, som årligen avses skola
försäljas. Härjämte har lantbruksakademien ifrågasatt, att uppgiftsplikten
även skulle omfatta antalet närmast föregående år försålda plantor. Enligt
min åsikt torde emellertid med ifrågavarande kontroll avsedda resultat i stort
sett kunna vinnas utan en dylik uppgiftsplikt. Några bestämmelser av nämnda
innebörd torde därför i varje fall icke för närvarande böra utfärdas.

Den föreslagna kontrollen har lantbruksstyrelsen föreslagit skola handhavas
av en särskild för ändamålet tillsall nämnd. Till detta förslag, som i
samtliga yttranden lämnats utan erinran, kan jag giva min anslutning. Den
möjligheten förefinnes visserligen att anknyta kontrollen till statens växtskyddsanstalt.
Då emellertid anstaltens verksamhet i huvudsak omfattar
sundhetskonlroll, synes en dylik anordning icke ändamålsenlig. Jag förutsätter
emellertid, att den blivande nämnden (statens plantskolenämnd) i er -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

forderlig utsträckning samarbetar med växtskyddsanstalten. Ej heller i fråga
om nämndens sammansättning har jag någon erinran. Nämndens ledamöter,
som torde böra utses av lantbruksstyrelsen, synas sålunda böra representera
fruktodlingen och försöksverksamheten på detta område, växtskyddsintressena
samt plantskoleverksamheten.

För kontrollverksamhetens genomförande torde det bliva nödvändigt att
hos nämnden anställes en särskild tjänsteman såsom plantskoleinspektör.
Huruvida denne befattningshavare kommer att få full sysselsättning blir beroende
av vilken anslutning kontrollen får. Till en början torde man knappast
kunna räkna med att så blir förhållandet. En viss begränsning av kostnaderna
i förhållande till det av lantbruksstyrelsen beräknade beloppet torde
därför åtminstone under första budgetåret vara möjlig. Med hänsyn härtill
synas kostnaderna för första budgetåret kunna begränsas till 18 000 kronor.
1 likhet med lantbruksstyrelsen finner jag det i betraktande av de fördelar,
som kontrollen kommer att medföra för innehavarna av de plantskolor, som
ansluta sig till kontrollen, skäligt att dessa erlägga en viss avgift, vilken det
torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att bestämma. För första verksamhetsåret
synas inflytande avgifter dock icke kunna uppskattas till högre
belopp än det av lantbruksstyrelsen angivna eller 3 000 kronor. Jag utgår
emellertid ifrån att inkomsterna av verksamheten sedermera skola bliva av
den storlek att de kunna täcka i varje fall större delen av utgifterna och
att densamma sålunda efter någon tid icke skall betunga statsverket med
några kostnader.

Beträffande lokalfrågan synas erforderliga lokaler tills vidare böra beredas
plantskolenämnden och dess tjänstemän vid Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut.

Det omedelbara överinseendet över ifrågavarande kontrollverksamhet synes
böra åvila lantbruksstyrelsen. Å styrelsen torde även böra ankomma att
utfärda de närmare föreskrifter, som kunna påkallas för genomförande av
kontrollen i fråga.

I anslutning till vad jag sålunda anfört skulle för genomförandet av den
nu föreslagna kontrollverksamheten för budgetåret 1945/46 erfordras ett statsbidrag
av (18 000 — 3 000 =) 15 000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas
under nionde huvudtiteln å riksstaten för nämnda budgetår i form av
ett obetecknat anslag, benämnt Bidrag till plantskolekontroll. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser för anslagets
disposition.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att från och med budgetåret 1945/46 må anordnas
kontroll a vissa plantskolealster m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig förut angivna riktlinjerna;

2) till Bidrag till plantskolekontroll för budgetåret 1945/46
under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av kronor 15 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

15

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Per Eldin.