Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående belåning
i samband med försäljning av vissa av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd förvaltade bostadsfastigheter
m. m.; given Stockholms slott den 16
februari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla del förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för social- och finansdepartementen, vissa
frågor rörande belåning i samband med försäljning av fastigheter, som förvaltas
av försvarets bostadsanskaffningsnämnd, m. m., och anför därvid
följande.

Den för försvarets personal påkallade och i statlig regi genomförda bostadsproduktionen
är av väsentligen två slag, nämligen å ena sidan tjänstebostadsbebyggelse
i egentlig mening, som avser att frambringa bostäder,
upplålna med bostadstvång, och å andra sidan anskaffning av egnahem elBihang
till riksdagens protokoll 19\5. 1 sami. Nr HO.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ler hyreshus. Enligt de riktlinjer, som i samband med inrättandet av försvarets
bosladsanskaffningsnämnd godtagits av statsmakterna, skall i princip
uppförande av tjänstebostäder i egentlig mening ske genom försorg av vederbörande
militära förvaltningsorgan, medan uppförande av övriga för
försvarets personal avsedda bostäder skall ombesörjas genom bostadsanskaffningsnämndens
försorg. Förvaltningen av tjänstebostäder i egentlig
mening samt vissa bostäder utan bostadstvång ombesörjes av vederbörande
militära förvaltningsorgan. Förvaltningen av övriga bosläder omhänder -haves av bostadsanskaffningsnämnden. Sistnämnda fastigheter redovisas
från och med den 30 juni 1944 å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond,
föfsvarets bostadsanskaffningsfond.

Redan från början har det varit statsmakternas avsikt, att bostadsbehovet
på de olika militära förläggningsorterna i första hand skulle tillgodoses genom
kommunal eller enskild byggnadsverksamhet, givetvis i erforderliga
fall med statligt stöd enligt de grunder, som gälla för bostadsbyggnadsverksamheten
i övrigt. Det har därför förutsatts, att, vid uppkommande svårigheter
på en viss ort att tillgodose bostadsförsörjningen, åtgärder i första
hand borde vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet
på orten. Endast för det fall att sådana åtgärder visade sig resultatlösa,
borde staten mera direkt engagera sig i bostadsbyggandet, och bostadslägenheterna
borde, därvid snarast möjligt överlåtas till befattningshavarna.
Av den för bostadsanskaffningsnämnden fastställda instruktionen framgår
ock, att det åligger nämnden att vidtaga åtgärder för överförande i enskild
ägo av ifrågavarande fastigheter, i den mån så ur statens synpunkt finnes
ändamålsenligt.

Spörsmålet om försäljning av de av bostadsanskaffningsnämnden
(före nämndens tillkomst av egnahemsstyrelsen) i statlig regi uppförda bostäderna
för försvarets personal anmäldes i propositionen 1944: 175 (sid.
209 ff). Med bifall till därvid framställda förslag har riksdagen (skrivelse
nr 322) bemyndigat Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad av mig i det förenämnda proposition bilagda utdraget av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden anförts i ämnet medgiva försäljning eller upplåtelse
med tomträtt och i samband därmed belåning av de fastigheter, som
förvaltades av bostadsanskaffningsnämnden, ävensom medgiva, att tertiärlån
av statens byggnadslånebyrå finge utlämnas jämväl för av nämnden
förvaltade fastigheter, som försäljas först sedan de färdigställts. Bemyndigandet
förutsattes såvitt angår försäljning eller upplåtelse med tomträtt
skola tills vidare gälla allenast under budgetåret 1944/45. Motsvarande bemyndigande
har av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag (kapitalbudgeten, bilaga 2, punkt 8) begärts jämväl för budgetåret
1945/46.

Beträffande frågan om finansieringen av här avsedda fastighetsöverlå -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

3

telser inhämtas av förenämnda statsrådsprotokoll bland annat följande.
Bostadsanskaffningsnämnden hade förutsatt, att finansieringen skulle ske
på samina sätt som beträffande fastigheter, vilka uppföras av enskilda företagare,
eller således med bottenlån och sekundärlån genom kreditinstitut,
med tertiärlån genom statens byggnadslånebyrå samt med viss egen insats
av köparen. Då emellertid den kontanta delen av den egna insatsen icke
syntes kulina bestämmas till mer än 2—5 °/o av fastighetens saluvärde, kunde
särskilda fyllnadslån bli erforderliga. Dessa borde löpa med 4% ränta
och amorteras på kort tid. För att täcka den skillnad, som huvudsakligen
på grund av byggnadskostnademas ökning sedan krigsutbrottet uppkommit
mellan anskaffningskostnad och avkastningsvärde, borde nämnden kunna
utlämna tilläggslån, vilka —• liksom motsvarande lån från egnahemsorganen
och statens byggnadslånebyrå — tills vidare borde vara ränte- och
ainorteringsfria. Vidare hade nämnden ansett skäligt, att kostnader för lagfartsstämpel
gjordes till föremål för subvention. Tertiärlån borde få utlämnas
även till förvärv av färdigställd fastighet, som förvaltades av nämnden.

Beträffande de sålunda föreslagna låneformerna hade riksräkenskapsverket
och statskontoret framhållit, att köparen icke borde erhålla förmånligare
villkor än dem, som stöde honom lill buds vid bostadsanskaffning i
allmänhet med anlitande av redan befintliga lånefonder. För egen del anförde
jag, att i fråga om här avsedd egnahemsbebyggelse ett biträdande av
denna ståndpunkt skulle innebära, att den egna insatsen skulle komma att
uppgå till 15 °/o av det av statens byggnadslånebyrå fastställda fastighetsvärdet.
En insats av denna storlek syntes regelmässigt icke kunna presteras
av den personal, varom här vore fråga. Då det syntes vara med statens intresse
ur skilda synpunkter förenligt att underlätta en försäljning av här
avsedda fastigheter, syntes den utvägen leda till bästa resultat, att köpare
på lämpliga villkor medgåves ytterligare kredit å köpeskillingen. Med
hänsyn härtill föranledde bostadsanskaffningsnämndens förslag i princip
icke någon erinran från min sida. Jag ansåg dock den kontanta delen av
den egna insatsen böra utgöra lägst 3 °/o av fastighetens saluvärde. Jag
framhöll i anslutning därtill, att det borde uppmärksammas, att bostadsbebyggelsens
syfte vöre att anskaffa bostäder åt i statens tjänst anställd personal
och att ett biträdande av förslaget till den del det innefattade förmånligare
villkor än dem som stöde till buds vid bostadsanskaffning i allmänhet
därför icke kunde påverka bedömandet av bostadsanskaffningsfrågorna
i stort.

Någon försäljning av fastigheter som åsyftats med förenämnda bemyndigande
har ännu icke kommit till stånd. Förhandlingar ha emellertid inletts
rörande försäljning av vissa nu färdigställda fastigheter. Det har därvid
visat sig, att vissa svårigheter uppstått med avseende å överlåtelsernas

4

Kungl. Maj:ts proposition nr HO.

finansiering, i det att endast ett fåtal bostadssökande visat sig äga förmåga
eller vara villiga att inbetala egen kontantinsats. Under erinran, att Kungl.
Maj:t genom brev den 29 oktober 1943 bemyndigat nämnden att med anlitande
av vederbörliga anslag gå i författning om uppförande av fjorton
bostadshus i Karlsborg, som numera färdigställts, har försvarets bostadsanskaffningsnåmnd
i särskild skrivelse härom anfört, bland annat, följande.

Vid försäljningen av ifrågavarande hus i Karlsborg till bostadsrättsförening
beräknas primär-, sekundär- och tertiärlån kunna erhållas upp till
95% av det av statens byggnadslånebyrå fastställda värdet. Av återstående
5%, som utgöra den egna insatsen, torde med i propositionen 1944: 175 angivna
förutsättningar 2 % kunna täckas med fyllnadslån, medan återstående
3 % skola erläggas kontant.

Nämnden har i samråd med statens byggnadslånebyrå fastställt de hyror,
som skolat utgå, därest bostäderna skolat uthyras, till i genomsnitt 20
kronor per kvadratmeter golvyta. Med ledning av dessa hyror ha kontantinsatser
och årsavgifter för bostadsrätterna beräknats i samråd med Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB). Kontantinsatserna,
beräknade efter omkring 3 % av anskaffningskostnaden,
komma därvid att uppgå till lägst 490 kronor och högst 625 kronor nied
variationer inom dessa gränser, beroende på lägenheternas storlek och belägenhet
i respektive hus.

Vid jämförelse har det visat sig, att hyresnivån i de hus, som nämnden
uppfört, ligger betydligt högre än hyresnivån i de försvarets tjänstebostäder,
som finnas i Karlsborg. Tilldelningen av tjänstebostäder synes enligt
utfärdade tjänstebostadsföreskrifter ske enligt den principen, att de befattningshavare,
som äro äldst i tjänsten inom respektive grader, i regel ha företräde
till tjänstebostad. Härvid bli de befattningshavare, som äro yngre i
tjänsten och till följd därav ofta ekonomiskt sämre ställda, hänvisade till
ifrågavarande av nämnden uppförda hus. Emellertid har det då visat sig,
att dessa befattningshavare ansett hyresnivån och övriga fordringar i nämndens
hus alltför höga i förhållande till sina löner. I synnerhet har från ifrågavarande
befattningshavares sida framhållits, att det vore omöjligt för de
flesta att prestera erforderlig kontantinsats och att de såge sig nödsakade
att avstå från ifrågavarande bostäder, om icke möjligheter funnes att låna
erforderligt belopp. Det synes därför nödvändigt, örn de uppförda bostä1
derna skola komma försvarets personal till godo, att lån utlämnas för gäldande
av kontantinsatsen.

Med hänsyn till förenämnda svårigheter för bostadssökandena att prestera
erforderlig kontantinsats synes det sålunda nämnden nödvändigt, att
möjlighet beredes nämnden att utlämna lån för hela den normalt erforderliga
egna insatsen. Denna insats utgöres, såsom i det föregående nämnts,
av de 5 % av det av statens byggnadslånebyrå fastställda värdet, som icke
täckes av primär-, sekundär- och tertiärlån, vilka lån kunna beviljas upp
till 95 % av sagda värde. Nämnden föreslår nu, att den del av värdet, som
ligger mellan 95 och 97%, täckes genom ett fyllnadslån (n:r 1), som utlämnas
till bostadsrättsföreningen mot inteckningssäkerhet. Lånet föreslås
skola löpa med 4 % årlig ränta samt återbetalas med fast annuitet, innefattande
amortering och ränta, av sådan storlek, att lånet är slutbetalat efter

Kungl Maj:ts proposition nr UO.

5

15 år. Den del av värdet, som ligger mellan 97 och 100 °/o, föreslås på motsvarande
sätt skola täckas genom ett fyllnadslån (n:r 2), som utlämnas till
bostadsrättsföreningen mot inteckningssäkerhet. Detta lån föreslås skola
löpa med 4V2 °/o årlig ränta och amorteras under 10 år med en tiondel av
lånebeloppet årligen. Om dessa fyllnadslån beviljas föreningen, kan föreningen
i sin tur utlåna erforderliga belopp till sina medlemmar. Under
förutsättning att nämnden medgives rätt att utlämna föreslagna lån, torde
samtliga eller så gott som samtliga lägenheter kunna försäljas till försvarsanslälld
personal i Karlsborg. Eljest torde, därest ett stort antal av lägenheterna
icke skola förbli oupplåtna, endast två möjligheter återstå, nämligen
dels att nämnden inköper det antal bostadsrätter, som icke kunna försäljas
till enskilda, samt uthyr de inköpta lägenheterna till försvarsanställd personal
och dels att lägenheter säljas till icke försvarsanställda. Båda dessa utvägar
synas såvitt möjligt böra undvikas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts har försvarets bostadsanskaffningsnämnd
anhållit om medgivande att av de medel, som anvisats för
uppförande av förenämnda bostäder i Karlsborg, få utlämna lån enligt angivna
grunder för gäldande av hela den kontantinsats som avses skola erläggas
av bostadsrättsköpare, därest de fastigheter, å vilka bostäderna uppförts,
skulle försäljas till bostadsrättsförening.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för den bostadsanskaffning för försvå- DepartementsTets
personal, som icke gällde tjänstebostäder och som avsågs skola ske genom
försvarets bostadsanskaffningsnämnd, förutsattes, att man skulle eftersträva
att till enskild ägo överföra färdigställda bostadsfastigheter i den
mån detta ur statens synpunkt funnes ändamålsenligt. I syfte att snabbt
kunna meddela beslut om försäljning vid lämplig tidpunkt begärde och
erhöll Kungl. Majit av 1944 års riksdag bemyndigande att efter prövning
i varje särskilt fall medgiva dylik försäljning. För underlättande av finansieringen
av ifrågakommande överlåtelser erhöll Kungl. Majit jämväl bemyndigande
att, i samband med försäljning, vid sidan av eljest till buds stående
finansieringsmöjligheter — bottenlån, sekundärlån, tertiärlån och tillläggslån
— medgiva särskilda mot inteckningssäkerhet beviljade s. k. fyllnadslån
till sådan storlek, att den kontanta insatsen från köparens — bostadssökandens
— sida skulle komma att utgöra lägst 3 % av fastighetens
saluvärde.

Nämnda försäljningsbemyndigande avsåg nu löpande budgetår. Erforderlig
förlängning har som nämnts föreslagits i årets statsverksproposition.

Fråga har enligt det föregående uppkommit örn viss jämkning i hittills beslutade
regler för utlämnande av fyllnadslån.

Av bostadsnämndens föreliggande framställning framgår sålunda, att
planerad försäljning till en av bostadssökande bildad bostadsrättsförening
av vissa genom nämndens försorg uppförda bostadsfastigheter icke torde
kunna komma till stånd, därest fordran på kontantinsats av angivna stor -

6

Kungl Majlis proposition nr 140.

lek upprätthålles. Nämnden har med hänsyn härtill föreslagit, att fyllnadslån
må kunna beviljas motsvarande hela det belopp, som förutsatts skola
gäldas såsom egen kontantinsats.

Såsom alternativ till detta förslag har nämnden ifrågasatt försäljning till
bostadsrättsförening, därvid nämnden skulle inköpa det antal bostadsrätter,
som icke kunna försäljas till enskilda, och i sin tur uthyra lägenheterna
till försvarets personal. Ett tredje alternativ är givetvis, att förvaltningen
av fastigheterna kvarbliver hos nämnden, som driver dem som rena uthyrningsfastigheter.
Icke något av sistnämnda båda alternativ tillgodoser
det huvudsakliga syftemålet med fastigheternas överlåtande, nämligen önskemålet
att undgå en betungande fastighetsförvaltning. Med hänsyn härtill
och då anledning fortfarande synes föreligga att i möjligaste mån söka
begränsa förvaltningen i statens regi av här avsedda fastigheter, lärer den
av bostadsanskaffningsnämnden förordade utvägen att medgiva fyllnadslån
utöver den gräns som i propositionen 1944: 175 förutsatts böra stå öppen
för att underlätta fastighetsöverlåtelser, som befinnas ur statens synpunkt
ändamålsenliga. Jag anser mig därför böra förorda, alt riksdagens
bemyndigande inhämtas för Kungl. Maj:t att vid här avsedd försäljning
efter prövning i varje särskilt fall medgiva belåning av fastighet i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i bostadsanskaffningsnämndens
framställning. Anmärkas må att ifrågavarande fyllnadslån
vid bifall till föreliggande förslag komma att amorteras och förräntas
genom inflytande hyror.

I detta sammanhang torde få anmälas ytterligare ett spörsmål avseende
bostadsanskaffningsnämndens anskaffning av bostäder för försvarets personal.

I skrivelse 1943:411 i anledning av propositionen 1943:287 angående
uppförande av bostäder för försvarets personal anförde riksdagen att, enligt
vad riksdagen erfarit, inom bostadsanskaffningsnämnden förekommit
överväganden rörande det sätt, på vilket byggnadsprogrammet borde ordnas
på orter, där de militära intressena dominerade och där bostadsmarknaden
vöre direkt beroende av de nuvarande militärförläggningarnas kvarblivande.
Därvid hade bland annat planer förelegat att i fråga om flerfamiljshus
låta ekonomiska föreningar uppföra ifrågakommande byggnader
och i fråga örn enfamiljshus låta en ekonomisk förening organisera byggena.
För att möjliggöra en dylik lösning hade ifrågasatts, att nämnden skulle
äga att med anlitande av för bostadsanskaffning avsedda anslag utlämna
lån till bostadssökande i flerfamiljshus eller till egnahemsspekulanter
ävensom att i övrigt vidtaga erforderliga åtgärder med avseende å tomtexploatering
och förmedling av primär- och sekundärlån. Riksdagen, som
ansåg det få ankomma på Kungl. Maj:t att på framställning av nämnden
taga ställning till dessa spörsmål, gav emellertid uttryck åt den uppfattning -

Kungl. Majlis proposition nr 240.

7

en att, därest Kungl. Maj:t skulle finna övertygande skäl tala för ett anordnande
av bostadsbyggande i enlighet med antydda principer, de av
Kungl. Majit med avseende å bostadsprogrammets genomförande begärda bemyndigandena
skulle anses innefatta möjlighet att träffa avgörande i ämnet.

Enligt vad som under hand upplysts från bostadsanskaffningsnämnden
är det icke uteslutet att i ett eller annat fall genom samverkan av enskild
och kommunal företagsamhet åstadkomma för tillgodoseende av bostadsbehovet
för försvarets personal önskvärd bostadsbebyggelse. Enligt föreliggande
planer skulle därvid bebyggelsen genomföras av ekonomiska föreningar.
Finansieringen av bebyggelsen har förutsatts skola ordnas genom
anlitande av sedvanliga lånemöjligheter — botten-, sekundär-, tertiär- och
lilläggslån intill 95 % av anskaffningskostnaden — samt genom medverkan
av vederbörande kommun, som ställt i utsikt sin medverkan i form avborgen
å lån upptaget av den ekonomiska föreningen inom 97—100 °/o av
anskaffningskostnaden. En förutsättning för programmets realiserande vore
emellertid, att bostadsanskaffningsnämnden skulle äga alt av för bostadsanskaffning
avsedda anslag till föreningen utlämna lån, motsvarande
den del av anskaffningskostnaden som läge mellan 95 och 97 %>. Lånen ha
förutsatts skola lämnas mot säkerhet av inteckning och amorteras på kort tid.

Denna långivning skulle uppenbarligen tjäna samma syfte som det i förenämnda
riksdagsskrivelse avsedda. Då produktion av bostäder för försvarets
behov därigenom skulle stimuleras och det på denna väg i vissa
fall torde kunna undvikas, att statsverket behöver i egen regi uppföra bostäder,
vill jag icke motsätta mig, att långivning i särskilda fall sker efter
dessa riktlinjer. Formellt täckes en dylik anordning emellertid icke av riksdagens
berörda uttalande, som närmast avsåg lån till den enskilde bostadssökanden.
Icke heller kan utlämnande av dylika lån grundas på det förut
angivna av 1944 års riksdag givna lånebemyndigandet, som endast har avseende
å beviljande av lån i samband med försäljning av redan uppförd fastighet.
Bemyndigande för Kungl. Majit synes därför böra inhämtas av riksdagen
att efter prövning av det konkreta fallet medgiva utlämnande jämväl
av nu avsedda lån till ekonomisk förening eller annan sökande, som kan
godkännas, mot ränta som befinnes skälig. Av det anförda framgår att förslaget
innebär en huvudsakligen formell jämkning i utav riksdagen redan
lämnat bemyndigande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte — med ändring därutinnan av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
under kapitalbudgeten, bilaga 2, punkten 8 gjorda hemställan — föreslå
riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att intill utgången av budgetåret
1945/46, i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det
föregående anförts, medgiva

Kungl. Maj:ts proposition nr UO.

dels försäljning eller upplåtelse med tomträtt och i samband
därmed belåning av de fastigheter, som förvaltas av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd,

dels ock utlämnande av fyllnadslån för uppförande av för
försvarets personal avsedda bostadsbyggnader.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att lill
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1945