Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

9

Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr
453) med vissa bestämmelser örn mätning av ved och
annat virke, m. m.; given Stockholms slott den 12 januari
1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit föreslå riksdagen att dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga
härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning av ved och annat virke,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med
vissa bestämmelser om mätning av ved och annat virke.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 med vissa bestämmelser
om mätning av ved och annat virke, vilken gäller till och med den 30 juni
19451, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

1 Se SFS 1944: 72.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 december 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Bagge, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Pehrsson-Bramstorp.

I 1 § lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser örn mätning
av ved och annat virke stadgas, att Kungl. Maj :t''äger, då särskilda skäl därtill
äro, förordna, att inom riket eller viss del därav mätning av ved eller
annat virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande
av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning såsom
kostnad för transport av virket, utföras i enlighet med föreskrifter som
meddelas av Kungl. Majit eller myndighet Kungl. Majit bestämmer. Örn förhållandena
därtill föranleda må förordnandet jämväl innefatta, att mätningen
skall, där så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen, utföras av virkesmätare,
som av Kungl. Majit eller myndighet Kungl. Majit bestämmer därtill
erhållit tillstånd (auktorisation). Finnes visst slag av virke böra undantagas
från förordnande som här avses eller påkallas eljest av förhållandena
inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet göras.
För särskilda fall må undantag från meddelat förordnande medgivas av myndighet
som Kungl. Majit bestämmer. I 1 § har vidare upptagits en definition
av begreppet mätning av virke. Enligt denna förstås med mätning av virke
dels bestämmande genom räkning och mätning av virkets stycketal och dimensioner
eller, där virket mätes i travat mått, av antalet och dimensionerna
av de staplar, travar eller vältor vari virket upplagts, dels ock bedömande,
huruvida och i vad mån virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill
skall tagas, ävensom av virkets beskaffenhet i övrigt.

Jämlikt 2 § må auktorisation som virkesmätare meddelas allenast den som
vunnit nödig erfarenhet örn virkesmätning. Auktorisation kan begränsas att
avse visst område eller på annat sätt inskränkas och kan när som helst aterkallas.
Virkesmätningsförening och annan sammanslutning med liknande
syfte må, örn så prövas lämpligt, erhålla auktorisation som virkesmätare. I
så fall skall på sammanslutning ankommande mätningsarbete utföras av mät -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

ningspersonal som är anställd i sammanslutningens tjänst. I 2 § stadgas vidare
om avgivande av skriftlig försäkran av mätningspersonal att efter bästa
förstånd och samvete med oväld och redlighet utföra anförtrodda uppdrag.

Enligt 3 § skall över vad vid mätningsförrättning förekommit upprättas
skriftlig handling, s. k. mätbesked. Föreskrifter angående gäldande av kostnader,
som uppkomma i anledning av mätningsförrättning, skola meddelas av
Kungl. Majit.

Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av myndighet som
Kungl. Majit bestämmer (4 §).

I 5 § meddelas föreskrifter örn klagan över auktoriserad mätning och i 6—
8 §§ ha upptagits straffbestämmelser.

Enligt 9 § må närmare föreskrifter angående tillämpningen av ifrågavarande
lag meddelas av Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer.

Förevarande lagstiftning, vars giltighet ursprungligen var begränsad till
den 1 juli 1944, gäller enligt lagen den 10 mars 1944 (nr 72) till och med
den 30 juni 1945.

I kungörelser den 15 oktober 1943 (nr 754) och den 31 december 1943
(nr 944) har Kungl. Majit meddelat förordnande som avses i 1 § av lagen
ävensom vissa tillämpningsföreskrifter. Skogsstyrelsen har härigenom förordnats
såsom tillsynsmyndighet.

Vidare må erinras om att för innevarande budgetår under nionde huvudtiteln
anvisats dels till Kurser för virkesmätare m. m. ett anslag av 10 000
kronor, dels ock till Kostnader för virkesmätning ett förslagsanslag av 80 000
kronor.

I skrivelse den 28 september 1944 har skogsstyrelsen hemställt ej mindre att
förenämnda lag den 30 juni 1943 måtte givas fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1947, än även att för budgetåret 1945/46 måtte anvisas dels till
kurser för virkesmätare m. m. ett anslag av 10 000 kronor dels ock till kostnader
för virkesmätning ett förslagsanslag av 80 000 kronor.

över framställningen ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
kommerskollegium, domänstyrelsen, statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd,
Västernorrlands och Jämtlands läns samt Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Sveriges skogsägareförbund, virkesmätningsrådet, Sydsvenska virkesföreningen,
Södra Sveriges virkesmätningsförening u. p. a. och Träindustriernas
branschorganisation. Kommerskollegium har överlämnat yttrande från
Sveriges industriförbund.

Till stöd för framställningen har skogsstyrelsen anfört följande.

Lagen den 30 juni 1943 har erhållit karaktär av tillfällig beredskapslagstiftning
och motiverats med vissa under krisen vidtagna statliga regleringsåtgärder
på ved- och virkesmarknaden. Såvitt nu kan bedömas, torde behov av
vissa statliga ingripanden komma att föreligga jämväl under en tid efter det
pågående krigets slut. En prisreglering för ved och virke kräver som komplement,
att mätningen av varan sker efter enhetliga grunder. Vad särskilt bränn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

13

veden angår torde under avvecklingsperioden efter kriget det ofta visa sig erforderligt,
att mätningen kan komma till stånd på sådant sätt, att den erhåller
vitsord gentemot såväl säljare som köpare. Detta kräver att möjlighet finnes
till s. k. auktoriserad mätning.

Vad nu sagts lärer i och för sig utgöra tillräcklig anledning till att ifrågavarande
lagstiftning erhåller förlängd giltighet. Därtill kommer emellertid
att ett åstadkommande av objektiv, enhetlig mätning av virke torde vara ett
betydande allmänt intresse och att, i den mån lagstiftningen kan anses befrämja
en sådan mätning, det synes angeläget att lagstiftningen får gälla så
länge att densamma kan förväntas inverka gynnsamt på den framtida utvecklingen
på området. I detta hänseende må erinras, att skogsstyrelsen i den underdåniga
skrivelse den 27 november 1943, varigenom styrelsen till Kungl.
Maj :t anmälde resultatet av det av styrelsen med biträde av särskilda sakkunniga
utförda arbetet å tillämpningsföreskrifter till lagen den 30 juni 1943,
framhöll, att de sakkunniga uttalat, att den lösning vissa frågor om virkesmätning
då erhållit provisoriskt borde utgöra grundvalen för fortsatt utredningsarbete
för ordnande framdeles av virkesmätningen i hela landet på ett
rationellt och tillfredsställande sätt.

Arbetet för åstadkommande av generella regler för virkesmätning är synnerligen
komplicerat och fullt godtagbara regler för lagstiftningens tillämpning
kunna icke komma till stånd utan att tillfälle först givits till reglernas
prövning i praktiken. De mätningsinstruktioner och andra föreskrifter, som av
skogsstyrelsen hittills utfärdats i anslutning till den nya lagstiftningen, ha, i
den omfattning de icke innebära en hänvisning till föreskrifter, som tillämpas
av de sedan länge verksamma virkesmätningsföreningarna i norra och mellersta
Sverige, gällt allt för kort tid för att nödig erfarenhet av reglerna kunnat
vinnas. Vissa ändringar främst i instruktionerna för mätning av sågtimmer
av barrträd i södra Sverige, av massaved i travat mått och av vissa lövträdssortiment,
lia visat sig påkallade och föranlett beslut av skogsstyrelsen
örn ändrade instruktioner. Ej heller dessa kunna emellertid betraktas såsom
slutgiltiga. Vad särskilt angår mätningen av sågtimmer av barrträd ha fortsatta
ingående undersökningar visat sig önskvärda och skogsstyrelsen har
för avsikt att hos Kungl. Maj:t begära tillkallande av sakkunniga för detta
arbete. Det framstår som angeläget, att prövningen av de nya regler, som må
bliva resultatet av berörda arbete, må pågå under åtminstone två år.

Det är egentligen i södra Sverige som svårigheter inställt sig för den nya
lagstiftningens tillämpning. På grund av de säregna förhållanden, som där
råda i mätningshänseende, tager inarbetande av ett mätningssystem en avsevärd
tid i anspråk. Den nybildade Södra Sveriges virkesmätningsförening
u. p. a. har här en betydelsefull uppgift att fylla. Denna förening, som beviljats
statsbidrag, har ännu icke haft tillfälle bedriva någon mera omfattande
verksamhet. Olika synpunkter tala enligt skogsstyrelsens förmenande för önskvärdheten
att ett modernare och mer enhetligt mätningssystem må i någon
form bibehållas i södra Sverige även sedan kristiden är över. Detta mål skulle
allvarligt äventyras, därest lagstiftningen trädde ur kraft, innan nödiga erfarenheter
av densamma vunnits.

En förlängning av lagstiftningen under ytterligare två år har tillstyrkts i
samtliga utlåtanden med undantag av två. I sistnämnda utlåtanden, vilka avgivits
av statskontoret och Sydsvenska virkesföreningen, har tillstyrkts en förlängning
av lagstiftningen under allenast ett år. Ur de inkomna utlåtandena
må i övrigt återgivas följande.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Bränslekommissionen:

Kommissionen anser att alltjämt samma skäl föreligga, som talade för tillkomsten
av lagen den 30 juni 1943. Redan under den tid lagen hittills gällt
har den enligt kommissionens mening varit till avsevärt gagn. Sålunda har
bland annat kommissionen ofta anlitat de auktoriserade mätningsorganen.
Kommissionen anser, att det under krisens senare skede och under avvecklingen
av densamma torde bliva nödvändigt, att mätning av ved utföres på
sådant sätt, att den erhåller vitsord gentemot såväl köpare som säljare, vilket
förutsätter att möjlighet finnes till auktoriserad mätning. Redan nu kan sägas,
att den ved, som avverkas under innevarande bränsleår, i viss utsträckning
kan komma att levereras till förbrukare först under bränsleåret 1946/47, och
att sålunda en förlängning av lagen örn virkesmätning under ytterligare två
år torde vara påkallad.

Statens priskontrollnämnd:

Då de med stöd av ifrågavarande lag utfärdade mätningsföreskrifterna
äro av stor betydelse för priskontrollen, anser nämnden i likhet med skogsstyrelsen,
att lagens giltighet bör förlängas. Vad beträffar den nu föreslagna
slutdagen den 30 juni 1947, förmenar nämnden, att även om nämndens
verksamhet beträffande priskontroll å virke skulle upphöra före sagda dag,
det dock är av stor betydelse för en sund virkesmarknad, att mätningsföreskrifter
fortfarande finnas, som av både säljare och köpare kunna godtagas.
Man måste givetvis räkna med att det tager en viss tid, innan säljare
och köpare bliva vana vid den omläggning av mätningsförfarandet, som de
utfärdade mätningsföreskrifterna i många fall innebära. Möjlighet att åstadkomma
kontroll över mätningsförfarandet måste därför finnas, tills mätningsföreskrifterna
blivit allmänt använda.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund:

De skäl för en förlängning av lagens giltighet intill den 1 juli 1947, som
skogsstyrelsen åberopat, finner riksförbundet vara tungt vägande. Man torde
sålunda få förutsätta att vissa statliga ingripanden på ved- och virkesmarknaden
komma till stånd även under en tid efter det pågående krigets
slut och att av den anledningen jämväl bestämmelser om enhetlig mätning
av virkesvaran då måste utfärdas. Det är också enligt riksförbundets mening
ur allmänintressets synpunkt angeläget, att lagstiftningen får gälla så länge,
att den kan förväntas inverka gynnsamt på den framtida utvecklingen på virkesmätningens
område. Särskilt angeläget är detta, som skogsstyrelsen också
framhåller, för Syd-Sveriges vidkommande. Förhållandena inom virkesmätningen
lia i denna landsända tidigare varit närmast kaotiska och kunna

— trots tillkomsten av Södra Sveriges virkesmätningsförening u. p. a. _

måhända befaras bliva det också i fortsättningen, därest lagstiftningen träder
ur kraft, innan genom dess stöd ett modernare och mera enhetligt virkesmätningssystem
utformats och verkligen vunnit praktiskt burskap.

Sveriges skogsägareförbund:

Förbundet har städse hyst samt i upprepade yttranden vid nu ifrågavarande
lagstiftnings tillkomst framfört den meningen, att det i södra Sverige,
där lagen väsentligen avser att skapa nya mätningsförhållanden, möter mycket
stora praktiska svårigheter att åvägabringa en statligt auktoriserad mätning.
De för mätning avsedda virkespartierna äro i dessa landsdelar på
grund av naturförhållandena allt för spridda samt för små på varje plats
for att en auktoriserad mätning skall kunna ske för rimliga kostnader För -

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

15

hållandena härutinnan äro helt annorlunda mot i de delar av landet, där
virkesmätningsföreningar nu arbeta.

När man emellertid nu genom den nya lagen börjat pröva möjligheterna
för en ny ordning på mätningsväsendets område även i södra Sverige, så
vore det enligt förbundets mening oklokt att avbryta denna försöksverksamhet,
innan klara resultat av densamma kunna utläsas. Det är möjligt och enligt förbundets
mening troligt, att dessa erfarenheter bliva negativa. Men det pågående
försöket bör fullföljas så långt, att av detsamma erhållas säkra erfarenheter,
som kunna tjäna till pålitlig grund för ett framtida ståndpunktstagande
i ärendet.

Av denna anledning får förbundet tillstyrka, att lagens giltighetstid utsträckes
på sätt skogsstyrelsen föreslagit.

Träindustriernas branschorganisation:

De av skogsstyrelsen anförda synpunkterna örn lämpligheten att utsträcka
giltigheten av lagen den 30 juni 1943 till och med den 30 juni 1947 delas av
organisationen. Förutom det förhållandet, att den radande prisregleringen
förutsätter ett bestämt, generellt tillämpat mätningssystem och sålunda nödvändiggör
att lagen äger giltighet åtminstone så länge prisregleringen varar,
finner organisationen, att också andra skäl tala för utsträckningen av giltighetstiden.
Det är sålunda uppenbart, att det skulle vara av stort gagn för
köpare och säljare, om en enhetlig mätning kunde genomföras.

Det kan emellertid icke nog understrykas, vad redan skogsstyrelsen anfört,
nämligen de mycket stora svårigheter som mota, då det gäller att skriftligen
fixera en viss mätningsmetod. Det är nödvändigt att pröva sig fram och
låta erfarenheten av reglernas tillämpning i praktiken bestämma deras innehåll.
Redan efter ett års tillämpning av de under år 1943 utarbetade bestämmelserna
har också skogsstyrelsen under innevarande höst företagit vissa
ändringar. Arbetet härmed har, enligt vad organisationen har sig bekant,
varit synnerligen besvärligt, men det är då glädjande att konstatera, att resultatet
blivit förbättrade regler. Såsom skogsstyrelsen anmärker, äro de
likvisst icke att anse som slutgiltiga. Överhuvud har den hittillsvarande tilllämpningstiden
icke varit tillräcklig för att man med bestämdhet skall kunna
uttala sig örn, huruvida det alls är möjligt att få fram ett sådant system,
att det praktiskt tillämpat träffar det rätta resultatet. Organisationen anser
det således i och för sig önskvärt att enhetlig mätning av virke åstadkommes
men finner det ännu vara osäkert, örn det överhuvud går att skriftligen
fixera ett system, som leder till samma eller i huvudsak samma resultat som
individuell bedömning utan bundenhet av detaljerade normer.

Såsom ock skogsstyrelsen anmärker, kan den nyligen bildade Södra Sveriges
virkesmätningsförening u. p. a. få stor betydelse, då det gäller inarbetande
av ett mätningssystem. Emellertid skulle organisationen särskilt vilja
framhålla, att det är av utomordentlig vikt alt föreningens verksamhet under
första verksamhetsåren understödjes genom statsbidrag. Eftersom föreningen
bildats just för att möjliggöra en enhetlig mätning för mellersta och
södra Sverige och där verka för tillämpning av det av skogsstyrelsen utarbetade
mätningssystemet, är tydligen ett sådant anspråk från föreningens sida
mycket naturligt och har ju också beaktats. Vad organisationen här vill betona
är, att det statsbidrag, som utgår, måste sättas så högt, att mätningskostnadema
icke fördyras.

Statskontoret:

Då ifrågavarande lagstiftning — såsom också skogsstyrelsen framhållit —
givits beredskapskaraktär, kan statskontoret, örn än behovet av lagen i och

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Departementschefen,

för sig undandrager sig ämbetsverkets bedömande, icke finna anledning föreligga
att nu förlänga dess giltighetstid med mer än ett år.

Vad angår kostnaderna för virkesmätningen vill statskontoret erinra örn
att ämbetsverket i utlåtande den 15 december 1943 över då föreliggande anslagsäskande
för ifrågavarande ändamål uttalade, bland annat, att skogsstyrelsens
befattning med virkesmätningsverksamheten näppeligen kunde medföra
utgifter av annan natur än som föranleddes av styrelsens verksamhet
i övrigt och för vilka medel anvisades under styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag
samt att vid sådant förhållande särskilt anslag till kostnader för
virkesmätning icke borde uppföras å driftbudgeten för 1944/45 utan i stället
avlönings- och omkostnadsanslagen i vanlig ordning uppräknas med hänsyn
till de nytillkomna arbetsuppgifterna. Statskontoret har icke funnit anledning
frångå denna uppfattning.

Därest emellertid på sätt hittills skett särskilt anslag anses böra anvisas för
ändamålet, vill statskontoret framhålla, att anslaget synes kunna bestämmas
till ett belopp väsentligen understigande det av skogsstyrelsen begärda, förslagsvis
50 000 kronor.

Anslaget till kurser för virkesmätare torde med hänsyn till medelsförbrukningen
under budgetåret 1943/44 kunna nedsättas till 5 000 kronor.

Sydsvenska virkes!öreningen:

Det system, som åstadkommits genom de av skogsstyrelsen utfärdade mätningsföreskrifterna,
torde vara tillräckligt och kommer med säkerhet att strikt
tillämpas från köparesidan även örn lagen den 30 juni 1943 skulle upphöra
att gälla. Enär denna lag från början erhöll karaktär av beredskapslagstiftning
och motiverades med vissa under krigsåren vidtagna statliga regleringsåtgärder
på virkesmarknaden, vilka såvitt nu kan bedömas böra bibehållas till den
30 juni 1946, hemställer föreningen att lagen måtte förlängas endast ett år
i sänder eller till och med den 30 juni 1946. Härigenom beredes möjlighet att
låta lagen upphöra vid denna tidpunkt örn ändrade förhållanden skulle ha
inträtt redan då.

Under budgetåret 1943/44 utanordnades 4 000 kronor till kostnader för
kurser för virkesmätare. De hittills hållna kurserna för mätare inom södra
Sverige ha givit ett synnerligen dåligt resultat. Enligt den därvid vunna erfarenheten
går det icke att få fram dugliga mätare på annat sätt än genom
individuell undervisning och ledning. Föreningen får med anledning härav
avstyrka fortsatt statsanslag för kursverksamheten.

De skäl, som föranledde ifrågavarande lagstiftning, torde alltjämt äga giltighet.
Härtill kommer att, såsom skogsstyrelsen framhållit, det är ett betydande
allmänt intresse att en objektiv, enhetlig mätning av virke kommer till
stånd. Lagen, vars tillämplighet upphör den 30 juni 1945, synes därför böra
givas fortsatt giltighet. Skogsstyrelsen har hemställt att lagstiftningen måtte
förlängas på två år eller till och med den 30 juni 1947. Denna framställning
har tillstyrkts av nära nog samtliga de i ärendet hörda myndigheterna och
sammanslutningarna. Såsom i flera utlåtanden framhållits, synes man böra
räkna med statliga ingripanden på ved- och virkesmarknaden under åtskillig
tid efter det pågående krigets slut. Enligt vad bränslekommissionen uttalat
kan den ved, som avverkas under innevarande bränsleår, sålunda i
viss utsträckning komma att levereras till förbrukare först under bränsleåret
1946/47. Redan på grund härav torde en förlängning av lagen under

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

ytterligare två år vara motiverad. För åstadkommande av en objektiv, enhetlig
mätning av virke är därjämte av betydelse, att lagstiftningen får gälla
så länge att densamma kan förväntas inverka gynnsamt på den framtida
utvecklingen å detta område. I likhet med skogsstyrelsen finner jag därför
att lagen bör givas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

I överensstämmelse härmed har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453)
med vissa bestämmelser örn mätning av ved och annat virke.

För täckande av de kostnader, som kunna komma att uppstå i anledning
av förevarande lagstiftning — nämligen bland annat vissa kontrollkostnader
— torde för nästa budgetår liksom för innevarande budgetår under nionde huvudtiteln
böra anvisas ett särskilt förslagsanslag. Att såsom statskontoret ifrågasatt
upptaga särskilda medel härför under sk ogss Krei sens avlönings- och
omkostnadsanslag synes icke lämpligt med hänsyn till lagstiftningens provisoriska
natur. Att redan nu närmare beräkna kostnaderna för detta ändamål
synes svårligen kunna göras. Enär arbetet med virkesmätningsärendena sannolikt
kommer att bliva mera betungande under nästkommande budgetår
än under innevarande, särskilt om en fredskris skulle uppkomma, vill jag
icke motsätta mig att liksom för innevarande budgetår för ändamålet äskas
det av skogsstyrelsen begärda beloppet, 80 000 kronor. Jämväl under budgetåret
1945/46 torde vara erforderligt att kurser för virkesmätare anordnas
inom det område där Södra Sveriges virkesmätningsförening u. p. a. utövar sin
verksamhet. För detta ändamål synes därför liksom för innevarande budgetår
böra upptagas ett anslag av 10 000 kronor. Att medelsförbrukningen för
dylika kurser under budgetåret 1943/44 utgjort endast 4 000 kronor, torde
sammanhänga med att skogsstyrelsens verksamhet i fråga örn virkesmätning
under första hälften av* nämnda budgetår endast hade obetydlig omfattning.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,
av lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ulf Berglöf.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, ilar här
uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saini. A''r 13—li -

li

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 december
1944.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 12 december 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 8 december 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 453) med vissa bestämmelser örn mätning av ved och annat virke.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet hovrättsrådet P. O.
Palmquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

19

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och folkhushållningsdepartementen
lagrådets den 15 december 1944 avgivna utlåtande
över det den 8 december 1944 till lagrådet remitterade förslaget till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa
bestämmelser örn mätning av ved och annat virke.

Föredraganden anför:

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran.

Såsom framgår av vad jag anfört i samband med remissen av förslaget till
lagrådet torde till bestridande av vissa utgifter, som föranledas av ifrågavarande
lagförslag, böra å riksstaten för budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln
äskas dels ett obetecknat anslag av 10 000 kronor till Kurser för
virkesmätare m. m., dels ock ett förslagsanslag av 80 000 kronor till Kostnader
för virkesinätning. Jag vill även erinra, att Kungl. Majit i årets statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkterna 210 och 211, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna förenämnda
båda anslag.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll
för den 8 december 1944 anförts hemställer jag

dels att omförmälda förslag lill lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
om mätning av ved och annat virke måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande;

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å
riksstaten för budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln
anvisa

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

1) till Kurser för virkesmätare m. m. ett

anslag av .............................. kronor 10 000;

2) till Kostnader för virkesmätning ett förslagsanslag
av .......................... kronor 80 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. W. Rhedin.

448773. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945,