Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående lån till Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning nied cheferna för social- och kommunikationsdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,
följande.

I anledning av de sysselsättningssvårigheter, som inträffat vid gruvfälten
i Norrbotten efter malmexportens upphörande under hösten 1944, har Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag (nedan benämnt LKAB) gjort framställningar
om vissa statliga åtgärder till stöd för bolagets strävanden att fortsättningsvis
bereda sysselsättning åt sina arbetare. LKAB har sålunda i en framställning
den 6 februari 1945 anhållit örn ett räntefritt statslån på 7,5 miljoner
kronor för finansiering av gråbergsbrytning i förskott vid Kiirunavaara dagbrott.
Vidare har bolaget i en till järnvägsstyrelsen ställd skrivelse den 27
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 138. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

.januari 1945, vilken av styrelsen med yttrande den 3 februari överlämnats
till Kungl. Maj:ts prövning, hemställt örn viss modifikation av stadgandet
i § 13 malmavtalet beträffande den tilläggsfrakt, som under vissa förutsättningar
utgår å från gruvfälten efter den 30 september 1937 bortfraktad malm.

Jag upptager nu först till behandling framställningen örn statslån för gråbergsbrytningen.

Beträffande de nuvarande sysselsättningsmöjligheterna för
LKABrs arbetare i Kiruna anför bolaget i nämnda framställning följande.

Antalet hos LKAB anställda arbetare i Kiruna utgör för närvarande 1 717,
varav 1 284 äro att anse såsom egentliga gruvarbetare. Av dessa sysselsättas
356 man med brytningsarbeten m. m., som äga samband med bolagets framställning
av apatitkoncentrat, och 68 man med brytning och beredning av
malm för Norrbottens järnverk och eventuellt andra smärre leveranser till
inhemska förbrukare. Då all malmexport är stoppad, äger någon ytterligare
malmbrytning icke rum annat än i mindre skala såsom ingående moment i
vissa tillredningsarbeten. Lagerplatser för uppläggande av malm i Kiruna
saknas, och att under nuvarande förhållanden bryta Kirunamalm för lagring
i Luleå är ur olika synpunkter icke lämpligt.

Om avskedande av arbetare skall kunna undvikas, är det följaktligen nödvändigt
att finna sysselsättning för 860 man i andra gruvarbeten av förberedande
natur. Olika slag av dylika sysselsättningsmöjligheter föreligga, ehuru
givetvis dock i en mer eller mindre begränsad omfattning. Under jord kan
.sålunda drivning av schakt, tunnlar och orter äga rum såsom förberedelse för
framtida underjordsbrytning av malm. I sådant arbete ha också placerats så
många man, som rimligen låter sig göra. Den stora möjlighet till sysselsättande
av överflödig arbetskraft, som erbjuder sig och som man har att utnyttja,
i den mån de övriga arbetena icke räcka till, är emellertid gråbergsbrytning
i Kiirunavaara dagbrott.

En i förskott verkställd gråbergsbrytning i dagbrottet är ur gruvteknisk synpunkt
i viss utsträckning icke blott lämplig utan nödvändig. För att framdeles
kunna uttaga malm på lägre liggande nivåer måste stora kvantiteter
gråberg från högre liggande nivåer ha i förväg undanskaffats. Så har också
skett under de gångna åren. Den 30 september 1944, per vilken dag bolagets
räkenskapsår utlöper, utgjorde sålunda den i förskott brutna gråbergskvantiteten
i runt tal 32 miljoner ton.

I fråga om den fortsatta gräber g sbrytning en framhåller bolaget
följande.

Så som läget i dagbrottet var vid ingången av det nu löpande räkenskapsåret
den 1 oktober 1944, förefanns möjlighet att där bryta ca 8 miljoner ton
malm utan att något vidare undanskaffande av gråberg erfordrades. Ur gruvteknisk
synpunkt förelåg intet behov av fortsatt gråbergsbrytning så länge
malmbrytningen i dagbrottet var nedsatt till en relativ obetydlighet; och
med en fortsättningsvis sålunda begränsad malmbrytning skulle ett dylikt
behov icke heller komma att inställa sig på åtskilliga år.

För att bereda sysselsättning åt samtliga arbetare har det emellertid under
nu föreliggande förhållanden varit erforderligt att tillgripa en betydande
gråbergsbrytning i Kiirunavaara dagbrott. Enligt uppgjort program, som syftar
till att tillsvidare undvika avskedanden och endast inskränka arbetstiden
med en dag per vecka, kommer denna brytning att under räkenskapsåret Vio
1944—3% 1945 behöva omfatta ca 3,1 miljoner ton. Härmed sysselsättas 535

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

3

gruvarbetare förutom verkstadsarbetare samt diverse arbetare av andra kategorier.
Sammanlagt kan den ifrågavarande brytningen beräknas ge sysselsättning
åt ca 555 man under hela året.

Den direkta rörliga kostnaden för gråbergsbrytningen understiger icke vid
nuvarande löne- och prisläge 1 krona 55 öre per ton, som fördelar sig med
ungefär två tredjedelar på arbetslöner och en tredjedel på materiel och kraft.
Årskostnaden skulle alltså komma att uppgå till ca 4,8 miljoner kronor, varav
ungefär 3,2 miljoner kronor arbetslöner.

Beträffande finansieringen av gråbergsbrytningen framhåller bolaget
i huvudsak följande.

Den förskottsvis verkställda gråbergsbrytningen har hittills enligt en mellan
statens och det enskildas representanter i bolagets styrelse träffad överenskommelse,
som ligger till grund för 1938 års plan för brytningen i dagbrottet,
bokförts såsom tillgång med ett belopp, motsvarande de kostnader, som
skäligen kunna anses förorsakade av brytningen, inklusive ränta. Detta belopp
har förutsatts framdeles skola avskrivas successivt, i den mån det brutna
gråberget kommer malmbrytningen tillgodo.

Till kostnaderna för den med början av innevarande räkenskapsår igångsatta,
av sysselsättningspolitiska skäl motiverade gråbergsbrytningen har bolaget
ansett sig våga räkna med att kunna erhålla ett räntefritt lån av staten.
De likvida medel i form av banktillgodohavanden och statsobligationer, varöver
bolaget förfogade vid räkenskapsårets början efter betalning av royaltv
till staten, utdelning till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och frakt
till statens järnvägar, uppgingo till i runt tal 46 miljoner kronor. Härav
komma under året att betalas skatter med tillhopa ca 26 miljoner kronor.
Återstoden kan med säkerhet beräknas vara förbrukad väsentligt tidigare än
vid räkenskapsårets utgång.

Det måste anses mycket sannolikt, att fortsatt gråbergsbrytning i minst
samma omfattning som för närvarande blir erforderlig för sysselsättning av
gruvarbetarna även efter utgången av löpande räkenskapsår. För tiden till
den 1 april 1946 synes man böra räkna med ett totalt lånebelopp icke understigande
7,5 miljoner kronor. Frågan örn en eventuell fortsättning efter denna
tidpunkt kunde då upptagas till övervägande i början av år 1946.

Bolaget föreslår, att ett lånebelopp av högst 7,5 miljoner kronor skall beviljas
av statsmedel och utlämnas med 1 krona 55 öre per ton brutet gråberg,
i första hand för den kvantitet, som brutits från ingången av löpande räkenskapsår,
och sedermera efter varje kalendermånads utgång för den under månaden
brutna kvantiteten. Nyssnämnda belopp, 1 krona 55 öre, har beräknats
vid nuvarande löne- och prisläge icke överstiga bolagets direkta rörliga kostnader
för gråbergsbrytningen.

Beträffande sättet och tidpunkten för återbetalningen av lånet har
bolaget anfört följande.

Återbetalning av lånet synes böra äga rum, i den mån i förskott brutet gråberg
överhuvud taget kommer malmbrytningen effektivt tillgodo, under förutsättning
givetvis att icke malmbrytningen även den är att betrakta såsom
en åtgärd för att bereda sysselsättning åt arbetare. Såsom förhållandena i
dagbrottet nu arn kända, kan i förskott brutet gråberg anses komma malmbrytningen
tillgodo, då malmprocenten i den brutna bergmassan överstiger
62,7. För tillämpning av den angivna principen för lånets återbetalning .skulle
för varje räkenskapsår i Kiirunavaara dagbrott brutet tontal gråberg i häng -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

och liggvägg — sålunda icke gråberg inom fyndigheten eller gråberg från
förberedande arbeten —• och i dagbrottet brutet tontal malm sammanräknas
till en totalsumma av i dagbrottet bruten vikt berg. I den händelse i totalsumman
ingående vikt malm överstege 62,7 procent av samma summa, skulle
den vikt gråberg, som ytterligare behövt brytas under räkenskapsåret, för att
malmens vikt skulle hava utgjort allenast 62,7 procent av totalsumman, avräknas
å det för lånemedlen brutna gråberget. För varje ton, som sålunda avräknas,
skulle för bolaget inträda återbetalningsskvldighet med 1 krona 55
öre av lånet.

Bolagets framställning den 27 januari 1945 om viss modifikation av
13 § i 1927 års malmavtal mellan staten och LKAB m. fl. bolag
åsyftar, att för sådan malm, som brytes vid gruvorna av sysselsättningspolitiska
skäl och sedermera lagras vid skeppningshamnarna, tills vidare icke
skall utgå tilläggsfrakt enligt 2 mom. nämnda paragraf.

Enligt § 13 i malmavtalet utgå fraktavgifterna för LKAB:s malmtransporter
å järnvägen Svartön—Riksgränsen dels med vissa fasta belopp, angivna i § 13
mom. 1, dels ock i vissa fall med tilläggsbelopp, som äro beroende av försäljningspriset
på malm enligt i mom. 2 närmare angivna regler. Sistnämnda moment
har följande lydelse.

Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt ombord
(exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och Svartön
skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16 kronor 75
öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under året från ifrågavarande
gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp motsvarande en
femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall gäldas senast den
15 december näst efter bokslutsårets utgång.

För löpande, den 1 oktober 1944 börjande bokslutsår skulle tillämpningen
av detta stadgande innebära, att tilläggsfrakten per ton skall bestämmas efter
medelförsäljningspriset för en under året försåld, relativt ringa kvantitet i
huvudsak högvärdig malm, medan sådan tilläggsfrakt skall erläggas icke blott
för denna kvantitet utan jämväl för de betydligt större mängder malm, som
bolaget i syfte att upprätthålla sysselsättningen bland arbetarna avser att bryta
vid gruvorna och nedfrakta till skeppningshamnarna för lagring. Detta har
synts bolaget vara både oskäligt betungande och hindersamt för den planerade
sysselsättningspolitiken. Bolaget har för den skull hemställt, att tilläggsfrakt
tills vidare icke skall utgå på den malm, som bolaget under innevarande
bokslutsår bryter samt lagrar i skeppningshamn, utan att sådan frakt i stället
må beräknas och utgå efter medelförsäljningspriset under det bokslutsår, när
den lagrade malmen framdeles skeppas.

Till stöd för sin hemställan har bolaget anfört i huvudsak följande.

Sedan bokslutsårets början ha från Luleå och Narvik sammanlagt skeppats
endast ca 112 000 ton av bolagets malm. Redan den 27 september 1944 hade
exporten från Luleå praktiskt taget stoppats på grund av krigsförhållandena.
över Narvik har fortgått en mycket begränsad malmexport intill dess där
befintligt lager numera tömts. Från gruvorna har malm avsänts till Narvik i
mycket ringa omfattning. Dylika transporter upphörde helt före jul 1944 och
kunna tills vidare icke återupptagas till följd av krigsförhållandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138. 5

Medelförsäljningspriset fritt ombord (exklusive agentprovision) för de nyss
angivna, skeppade kvantiteterna har, såvitt det hittills kunnat beräknas, uppgått
till 22 kronor 67 öre. Då detta pris överskjuter 16 kronor 75 öre med
5 kronor 92 öre, skulle statens järnvägar, därest medelförsäljningspriset icke
genom ytterligare försäljningar under bokslutsåret förändras, vara berättigade
att erhålla ett frakttillägg av 1 krona 18 öre per ton å den ifrågavarande kvantiteten
Men icke nog därmed. Enligt bestämmelsens ordalydelse skulle samma
fraktökning även utgå för varje under bokslutsåret från gruvorna bortfraktad

ton malm. . „

Per den 1 oktober 1944 uppgick bolagets malmlager i Lulea till 2bb 044,s
ton. Under förhandenvarande omständigheter vöre det i och för sig önskvärt
att icke för närvarande behöva öka detta lager. Emellertid har det varit bolaget
angeläget att i största möjliga utsträckning sysselsätta arbetarna vid
gruvorna. Bolaget har därvid inriktat sig på att söka behålla hela arbetsstyrkan
i tjänst och tillsvidare endast inskränka arbetet med en dag per vecka
Så långt det låter sig göra, kommer sysselsättningen att förläggas icke till
malmbrytning utan till allehanda förberedelse- och tillredningsarbeten m. m.
Till utfyllnad av sysselsättningen måste dock även malmbrytning i viss omfattning
äga rum. Enligt uppgjort program beräknas det, att under bokslutsåret
700 000 å 800 000 ton malm komma att brytas och läggas pa lager. Vid
gruvorna finnas icke för en dylik lagring erforderliga lagerplatser och i nuvarande
situation är lagring i Narvik givetvis utesluten. Lagringen antages
därför komma att helt och hållet äga rum i Luleå. Den sålunda brutna och
lagrade malmen kommer till mycket stor del att utgöras av Gallivaremalm for
vilken medelförsäljningspriset på senaste tiden endast uppgått till 17 a 18 kronor.
samt till en mindre del av Kirunamalm av en kvalitet, vars medelpris visserligen
varit högre, men dock legat avsevärt lägre än det nyss angivna medelförsäljningspriset
för den under bokslutsåret skeppade malmen. Vad priset pa
den brutna och lagrade malmen kommer att utgöra, när den en gång efter
krigets slut kan försäljas och skeppas, kan givetvis icke nu förutsågas.

Under dessa förhållanden synes det bolaget vara oskäligt, att bolaget skall
vara skyldigt att för den omhandlade malmen, som grytes uteslutande för
att bereda sysselsättning åt bolagets arbetare och mäste läggas pa lager i
Luleå eller framdeles eventuellt Narvik för att säljas i en oviss framtid till ett
ovisst pris, erlägga ett frakttillägg, som skulle kunna komma att uppgå till
inemot en miljon kronor. Skulle denna skyldighet för bolaget vidmakthållas,
måste det givetvis föranleda bolaget att taga under övervägande, huruvida icke
bolaget bör minska eller inställa malmbrytningen med åtföljande minskning
av arbetarnas sysselsättning.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 3 februari 1945 framhållit, att en
sådan situation som den nu inträdda icke varit förutsedd vid avtalets träffande,
och för sin del tillstyrkt bifall till den av bolaget begärda temporära modifikationen
i avtalets tillämpning.

Den nedgång i malmexporten, sorn inträtt under vintern och örn vars varaktighet
det ännu är för tidigt att yttra sig, har medfört allvarliga svårigheter
för sysselsättningen vid de lappländska malmfälten. Särskilda åtgärder
äro nu påkallade för alt bereda den vid gruvorna sysselsatta befolkningen arbete.
Därvid ifrågakommer särskilt brytning av malm för lagring samt av
gråberg i syfte att förbereda senare malmbrytning. Möjligheterna att lagra
malm äro av olika skäl starkt begränsade. Man mäste därför, liksom vid kri -

Dcpartementa chefen.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

sen i början av 1930-talet, i väsentlig utsträckning lita till den sysselsättningsmöjlighet
vid gruvorna som gråbergsbrytningen kan erbjuda.

Det är mot bakgrunden av dessa förhållanden som man har att se de båda
framställningar från malmbolaget som refererats i det föregående. Av dessa
avser den ena att bereda möjligheter till en ändamålsenlig finansiering av
giabergsbrytning, den andra en jämkning av gällande regler för fraktsättningen
vid malmtransporter, vilken motiveras med att nedfraktningen av malm till
utskeppningshamn för närvarande sker praktiskt taget blott för lagring.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, kan malmbolaget, trots dess
starkt konsoliderade ställning, väntas bli i behov av viss kredit för finansieringen
av gråbergsbrgtning i sgsselsättningspoiitiskt sgfte. Denna kredit kan
givetvis upptagas i marknaden eller lämnas av staten. I det senare fallet uppkommer
frågan, om krediten bör lämnas räntefritt eller mot viss ränta. Vid
valet mellan dessa olika finansieringsformer har man att beakta de vinstberäknings-
och inlösningsbestämmelser som fastställts i avtalen mellan staten
och bolaget.

Om bolaget lånar medel i marknaden för finansiering av gråbergsbrytning,
fördyras denna brytning med räntekostnaden. När malmbrytning senare verkställes,
kommer denna med av bolaget tillämpad bokföring att belastas också
med ifrågavarande räntekostnad såsom en del av kostnaderna för den tidigare
gråbergsbrytning som man vid malmbrytningen tillgodogör sig. Vinsten på
malmbrytningen reduceras i samma mån. Detsamma blir fallet, om gråbergsbrytningen
finansieras med fonderade medel, på grund av att gällande avtal

med viss begränsning — stadga, att ränta för sådana medel vid vinstberäkningen
för inlösen skall debiteras bolaget såsom kostnad. I båda de här angivna
fallen kommer alltså vinsten på en malmbrytning, vid vilken man tillgodogör
sig en tidigare företagen gråbergsbrytning, att reduceras genom ränteutgifter
som representera kostnaden för att gråbergsbrytningen i tiden skilts
från malmbrytningen. Emellertid är den efter angivna principer beräknade
vinsten underlag för bestämmande av den ersättning som skall utgå i händelse
av inlösen. Örn nu gråberg brytes i förskott icke av tekniska utan av arbetslöshetspolitiska
skäl, kommer räntekostnadens inverkan på denna ersättning
att innebära, att den påverkas av omständigheter utanför ramen av bolagets
driftsekonomi. Detta synes icke riktigt.

Det anförda ger vid handen, att en upplåning av medel i marknaden eller
en disposition av egna medel för finansiering av en gråbergsbrytning, som icke
är driftstekniskt motiverad utan verkställes uteslutande av arbetslöshetspolitiska
skäl, på grund av gällande reglering av förhållandet mellan staten och
bolaget icke ger ett tillfredsställande resultat. Detsamma gäller en finansiering
genom räntebärande statskredit. Den återstående utvägen — finansiering
av gråbergsbrytningen genom ett räntefritt statslån — leder däremot till att
vinsten och inlösningssumman icke påverkas av ränteutgifter representerande
kostnader för arbetslöshetsåtgärder. Örn sistnämnda finansieringsmetod anlitas,
blir resultatet, att malmbrytningen belastas med kostnaderna för grå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

7

bergsbrytningen såsom om denna verkställts i omedelbar anslutning till malmbrytningen.
Finansieringsmetoden är därför den lämpligaste, örn man vill
eliminera de finansiella verkningarna av att gråbergsbrytning av arbetslöshetspolitiska
skäl verkställes i förskott i större utsträckning än som är tekniskt
motiverad.

Malmbolaget har nu hemställt örn ett räntefritt statslån på 7,5 miljoner
kronor för finansiering av den gråbergsbrytning som verkställts av bolaget
från och med ingången av löpande bokslutsår, den 1 oktober 1944, då malmbrytningen
hade reducerats så kraftigt, att ytterligare gråbergsbrytning enligt
bolagets mening icke kunde anses tekniskt motiverad. Krediten bär föreslagits
utgå med ett belopp per ton brutet gråberg icke överstigande bolagets
rörliga kostnader för brytningen. Den förutsättes återbetalad, i den mån den
med utgångspunkt från den normala relationen mellan malmbrytning och
gråbergsbrytning kan anses komma löpande malmbrytning till godo. Vid
fastställandet av det föreslagna procenttalet för denna relation har bolaget
utgått från att en förskottsbrytning av gråberg av den omfattning som av
tekniska skäl hade verkställts den 1 oktober 1944 — eller 32 miljoner ton —
skall antagas bliva bestående intill dess lånet återbetalats.

Med hänsyn till angelägenheten av att sysselsättning beredes arbetskraften
vid de lappländska malmfälten och då den av bolaget föreslagna finansieringsmetoden
av förut angivna skäl synes lämplig, vill jag tillstyrka, att
bolaget erhåller ett räntefritt lån av ifrågasatt omfattning. Ehuru jag hyser
tvekan örn det berättigade i att medgiva kreditfinansiering av gråbergsbrytningen
redan från den 1 oktober 1944, vill jag icke motsätta mig att så sker;
omfattningen av den då redan verkställda gråbergsbrytningen synes vara så
betydande, att fog finnes för meningen, att en gråbergsbrytning efter nämnda
tidpunkt endast varit motiverad av sysselsättningspolitiska skäl. dag kan
även tillstyrka, att gråbergsbrytningen tillgodoräknas malmbrytningen efter
av bolaget föreslagna principer och att krediten återbetalas i enlighet därmed.

.Tåg bär i det föregående nämnt, att ränta å fonderade medel vid vinstberäkningen
för inlösen skall debiteras bolaget såsom kostnad. Jag har även
erinrat örn att bolaget i anslutning därtill belastar gråbergsbrytning, som
finansieras med fonderade medel, med motsvarande räntekostnader. I bokföringen
kommer detta att framträda så, att värdet av verkställd gråbergsbrytning
ökas med ränta på ränta till den tidpunkt, då man vid malmbrytningen
tillgodogör sig den tidigare gråbergsbrytningen. När malmbrytningen
nedgår, kan en följd härav bli, att ifrågavarande tillgångsvärden i balansräkningen
undergå en omotiverad stegring. Ehuru bokföringsprincipen, örn
icke ändrade förutsättningar inträda, bör fasthållas i vad avser de kalkyler
sorn äro av betydelse för beräkningen av inlösningsvärdet, synes det motiverat
att frångå principen vid uppgörandet av den vanliga balansräkningen. För
den händelse riksdagen icke riktar erinran däremot, förutsätter jag, ali sfi
får ske.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

Frakterna för malmtransporter bestämmas enligt avtalen, när malmpriset
överstiger viss nivå, under beaktande av vid varje tidpunkt gällande exportpriser.
Bolaget har nu funnit det skäligt, att bortfraktning av malm för lagring
får betalas enligt de exportpriser som komma att gälla när malmen utskeppas
och icke efter dagspriser. Bolagets av järnvägsstyrelsen tillstyrkta
hemställan synes mig i princip motiverad. Genom den föreslagna anordningen
ernås samma resultat, som om lagring av den av sysselsättningspolitiska skäl
brutna malmen skett vid gruvorna. Att lagringen lämpligen bör ske i utskeppningshamn
synes mig icke rimligen böra försätta bolaget i ett sämre läge, än
örn lagring vid gruvorna varit möjlig. Jag förordar därför, att Kungl. Majit
inhämtar riksdagens bemyndigande att träffa överenskommelse med bolaget
örn jämkning av reglerna för fraktsättningen inom ramen av här angivna
allmänna princip. I denna överenskommelse får en närmare reglering ske
av förutsättningarna och tidsutsträckningen för jämkningen i fråga.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att

dels bevilja Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag ett lån
å 7 500 000 kronor på de villkor som i det föregående angivits; dels

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
under Fonden för låneunderstöd till Lån till Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag anvisa ett investe ringsanslag

av ........................ kronor 7 500 000;

dels slutligen bemyndiga Kungl. Majit att med Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag träffa överenskommelse örn
jämkning av gällande regler för fraktsättningen vid malmtransporter
i enlighet med vad i det föregående förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.

457296. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.