Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
investeringar i telegrafverkets fond och luftfartsfonden
å tilläggsstat II till riksstaten för hudgetåret
1944145; given Stockholms slott den 2 mars 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1945.
.N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstokp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.
I statsverkspropositionen för budgetåret 1945/46 hava investeringsanslagen
å luftfartsfonden samt investeringsanslaget å telegrafverkets fond till markradiostationer
för luftfarten upptagits med allenast beräknade belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 135.
lif, 46
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Anledningen till att definitiva an slagsäskanden i dessa hänseenden icke
framlades i statsverkspropositionen var närmast den, att remissbehandlingen
av ett av 1944 års flygplatsutredning avgivet förslag örn anordnande av ett
flygfält för interkontinental flygtrafik, vilket förslag väntades kunna påverka
kapitalbehovet å vissa av ifrågavarande investeringsanslag, icke avslutats vid
tidpunkten för statsverkspropositionens framläggande.
Flygplatsutredningens förslag, som framlades med skrivelse den 25 november
1944, innebar i huvudsak,
att en storflygplats skulle anläggas vid Grillby i Västmanlands län,
att för arbetets påbörjande samt för markinköp medel skulle anvisas å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1944/45 samt å riksstaten för budgetåret
1945/46,
att för provisoriskt tillgodoseende av långdistanstrafikens behov av markorganisation
under den tid storflygplatsen utbyggdes skulle anläggas två
banor, en på Norrköpings flygplats samt en på den militära flygplatsen vid
Uppsala,
samt att för sistnämnda ändamål skulle anvisas å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1944/45 3 100 000 kronor och å riksstaten för budgetåret
1945/46 4 000 000 kronor.
Två ledamöter av flygplatsutredningen voro så tillvida av skiljaktig mening,
att de ansågo storflygplatsen böra anläggas vid Väsby i Stockholms län.
Sedan vissa yttranden avgivits över flygplatsutredningens förslag, anmodade
jag genom remissbeslut den 23 december 1944 utredningen att med
anledning av vad i ärendet förekommit efter förslagets ingivande skyndsamt
dels verkställa utredning, örn och i vad mån en begränsning av de av utredningen
föreslagna banlängderna för storflygfält kunde ifrågakomma, dels
i anslutning därtill uppgöra förnyad kostnadsberäkning för anläggning av
storflygplats vid Väsby respektive Grillby, dels oek framlägga driftskalkyl för
storflygplats. Samma dag anmodade jag järnvägsstyrelsen att skyndsamt
avgiva yttrande över de järnvägstekniska och järnvägsekonomiska utredningar,
som framlagts i ett av Aktiebolaget Aerotransport och Svensk Interkontinental
Lufttrafik Aktiebolag gemensamt avgivet yttrande över utredningens
förslag.
De sålunda påkallade ytterligare utredningarna hava ännu icke avslutats.
Byggnadstiden för en storflygplats har av utredningen uppskattats till
omkring fem år. Det har av utredningen och i avgivna yttranden framhållits,
att Sverige avsevärd tid före den tidpunkt, då en eventuell storflygplats
kan vara färdig att öppnas för trafik, måste hava möjlighet att, låt vara
provisoriskt, bereda landningsmöjlighet för sådana tunga flygplan, som kunna
beräknas bliva använda för transatlantisk flygtrafik. I annat fall förelåge
nämligen risk för att den transatlantiska trafik, som kunde förväntas bliva
öppnad efter det pågående krigets slut, komme att från början söka sig
andra vägar än över vårt land, varigenom Sverige måhända för framtiden
kunde komma att gå miste örn sådan trafik.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Provisoriska anordningar av nn avsett slag kunna även möjliggöra, att
förberedelsearbeten för ett eventuellt storflygfält — vars konstruktion är
förenad med ett flertal svårlösta tekniska problem av stor ekonomisk betydelse
— kunna bedrivas utan onödig press.
Enligt vad jag inhämtat torde det vara möjligt att iordningställa ett ur
nu angivna synpunkter tillfredsställande provisorium under innevarande år,
därest byggnadsarbetena kunna påbörjas på våren.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag av nu angivna
och i det följande utvecklade skäl funnit mig böra föreslå, att i särskild proposition
medel äskas å tilläggsstat för innevarande budgetår för vissa i det
följande närmare angivna ändamål, som sammanhänga med ordnandet av
provisoriska rullbanor. I samband härmed har jag funnit mig böra förorda
anvisande av medel för en del ändamål, vilkas tillgodoseende befunnits erforderligt
för att säkerställa viss flygtrafik västerut ävensom för att förbättra
flygsäkerheten å den flyglinje till övre Norrland, som med provisoriska
anordningar försöksvis bedrivits under en del av hösten 1944.
Såsom motivering för sitt förslag örn anläggande av rullbanor å Norrköpings
och Uppsala flygplatser har 1944 års jlygplatsutr (tåning till en
början framhållit att, på sätt inledningsvis antytts, den interkontinentala
flygtrafiken kunde förväntas komma att beröra Sverige redan innan en
storflygplats hunne färdigställas. Efter det ändrade utrikespolitiska läget hade
förhållandena med avseende på bland annat luftfartsförbindelserna mellan
västmakterna och Ryssland avsevärt förändrats. Från utländska luftfartsorganisationers
sida hade förberedande undersökningar redan gjorts angående
möjligheterna att över Stockholm framdraga vissa lufttrafikförbindelser.
Aktiebolaget Aerotransport och Svensk Interkontinental Lufttrafik
Aktiebolag disponerade redan nu över för langdistanstrafik lämpade flygplan,
med vilka trafik kunde upptagas efter en relativt kort förberedelsetid. Behov
av en för långdistanstrafik lämpad markorganisation syntes därför komma
att föreligga redan innan den av utredningen föreslagna storflygplatsen
kunde färdigställas i sådan utsträckning, att den kunde härför tagas i bruk.
Vid bedömande av de åtgärder, som borde vidtagas för att åstadkomma
en markorganisation, vilken med tillräcklig trafiksäkerhet kunde betjäna en
begynnande långdistanstrafik, har flygplatsutredningen såsom en förstahandsåtgärd
angivit komplettering av huvudbanan å Bromma flygplats med banor
av erforderlig längd i andra riktningar än nämnda bana.
Huvudbanan å Bromma flygplats har, enligt vad utredningen upplyser,
en längd av 2 000 meter. Då, enligt vad utredningen vidare funnit, komplemeutbanor
av erforderlig längd icke kunde anläggas på Bromma, måste de
enligt utredningens mening förliiggas till andra flygplatser på icke alltför
stort avstånd från Bromma.
Flygplatsutredningen har avsett att komplementbanorna skulle användas
vid sådana tillfällen, då trafiken icke kunde använda den längsta banan å
Bromma. Detta beräknades inträffa ej endast vid dålig sikt utan även vid
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
olämpliga vindsituationer. Med dylika avsåges fall, då vinden blåste vinkelrätt
eller nära vinkelrätt mot vederbörande banas huvudlinje och vindstyrkan
samtidigt vore stor. Avsikten vore att de flygplan, som landat på komplementbanorna,
så snart förhållandena medgåve skulle överflygas till Bromma,
varifrån start för långdistansflygning sedermera skulle ske.
Flygplatsutredningen upplyser i sin skrivelse i detta sammanhang, att
antalet komplementbanor enligt en av Aktiebolaget Aerotransport företagen
utredning borde vara tre för att jämte Brommas huvudbana täcka alla förekommande
vindsituationer. Komplementbanorna borde vidare enligt bolagets
utredning förläggas så, att största möjliga sannolikhet förelåge för att
osiktbart väder icke rådde samtidigt på de fyra användbara banorna. Bolaget
hade föreslagit, att komplementbana skulle utläggas på en var av flygplatserna
vid Uppsala, Norrköping och Västerås.
Emellertid hade, enligt vad flygplatsutredningen fortsättningsvis upplyser,
gjorda undersökningar visat, att antalet komplementbanor kunde begränsas
till två. Dessa borde enligt utredningens mening lämpligen anläggas den ena
på Norrköpings flygplats och den andra på den militära flygplatsen vid
Uppsala.
Med beaktande av såväl huvudsyftet med komplementbanornas anläggande
som önskvärdheten av att dessa komme att i möjligaste mån tillgodose
den vanliga trafiken på flygplatserna föreslår utredningen, att komplementbanorna
skulle erhålla, banan vid Norrköping öst-västlig och banan vid
Uppsala nordost-sydvästlig riktning. Huvudbanan vid Bromma har nordväst-sydostlig
riktning.
Flygplatsutredningen har funnit bredden på komplementbanorna böra vara
50 meter. Banornas längd har utredningen ansett kunna begränsas till 1 700
meter.
Såsom motivering för sålunda föreslagna normer har utredningen anfört
följande.
Av de flygplanstyper, som för närvarande trafikera Atlanten, har Douglas
DC-4 den största kommersiella betydelsen. Denna flygplanstyp har jämväl
beställts av Svensk Interkontinental Lufttrafik Aktiebolag. För start med
maximal flygvikt av 32 ton fordrar denna flygplantyp en bana av 2 500 meters
längd. Flygplanets tillåtna landningsvikt torde uppgå till cirka 26 ton, för
vilken vikt banans längd normalt bör vara 1 700 meter. För att start med
ett dylikt plan skall kunna ske från Brommas 2 000 meter långa huvudbana
mäste man sålunda räkna med att flygplanets startvikt tills vidare reduceras.
Givetvis verkar en reducering av flygvikten försämrande på det ekonomiska
trafikresultatet men dock icke i så hög grad, att flygplantypens ekonomiska
användning kan anses utesluten. Då reservbanornas uppgift enligt vad förut
nämnts skulle vara att mottaga flygplan, som på grund av väderleks- eller
andra förhållanden icke kunna landa å Bromma flygplats, behöver banlängden
för att möjliggöra landning icke överstiga 1 700 meter. Ej heller för start
i anledning av överflygning till Bromma flygplats torde man behöva utbygga
längre banor, enär dylik start beräknas företagas med tomt flvgplan och
flygvikten därför blir lägre än vid start för långdistansflygning.
Beträffande särskilt den föreslagna komplementbanan på Norrköpings
flygplats anför flygplatsutredningen.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
Norrköpings flygplats ligger på luftfartsleden Stockholm—Malmö samt är
utrustad med radiostation och har goda inflygningsförhållanden. Flygplatsen
är däremot icke försedd med permanentbelagda banor. Cträsfältet är emellertid
mindre motståndskraftigt särskilt vid tjällossning och längre regnperioder.
Detta förhållande medför, att flygmateriel, som kommer att användas
i trafiken på Stockholm, icke kommer att med betryggande säkerhet kunna
landa jrå Norrköpings flygplats under alla förhållanden. Det är därför nödvändigt,
att Norrköpings flygplats förses med permanentbelagda banor, så
att flygplanen med full säkerhet kunna landa. Tillkomsten av en dylik bana
kommer sålunda att fylla ej blott behovet under en övergångstid tills storflygplatsen
blir färdig utan även ett framtida behov, som med säkerhet kan
förutses. Den föreslagna banan, som skulle förläggas i öst-västlig riktning,
är den för flygplatsen ur vindsynpunkt lämpligaste.
För att den ifrågasatta banan skall kunna erhålla den avsedda längden
av 1 700 meter måste fältet utvidgas i östlig riktning. De markområden,
som beröras av utvidgningen, omfatta en areal av omkring 30 hektar I
samband med utvidgningsarbetena måste de kulvertledningar, som genomsläppa
vattenflöden från nederbördsområden sydost örn fältet, förlängas omkring
400 meter. Marken utgöres av övervägande åker bestående av en fast
torrskorpa med 0,5—1 meters tjocklek samt därunder liggande lösare lera.
Då banan bör beräknas för ett hjultryck av 15 ton, hava särskilda markförstärkningsåtgärder
upptagits i förslaget.
För irtbyggnaden måste tagas i anspråk mark utöver den, som för närvarande
disponeras för flygplatsens behov. Då flygplatsen förvaltas av staten
men äges av Norrköpings stad, förutsätter utredningen, att sådan överenskommelse,
som kan godkännas av Kungl. Maj:t, träffas mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och staden angående upplåtelse av erforderlig mark. Skulle
härvid någon kostnad påkomma staten, bör den kunna bestridas från de
allmänna anslagen till luftfartsväsendet.
Beträffande den militära flygplatsen vid Uppsala har flygplatsutredningen
erinrat örn att flygförvaltningen såsom lämpligt investeringsobjekt till investeringsutredningen
anmält två rullbanor å detta fält. Utredningen har även
såsom sin mening uttalat, att Uppsala flygplats militära användbarhet skulle
komma att ökas i icke oväsentlig omfattning genom tillkomsten av den av
utredningen föreslagna komplementbanan. Med hänsyn till att några mera
omfattande utredningsarbeten ej bleve erforderliga samt att fältet vid Uppsala
redan vore dränerat bleve kostnaderna något lägre än för motsvarande bana
å Norrköpings flygplats.
Flygplatsutredningen har särskilt understrukit önskvärdheten av att arbetena
med de båda av utredningen föreslagna komplementbanorna så bedreves,
att banorna kunde tagas i anspråk under loppet av år 1945. Vidare har utredningen
förklarat, att utredningen fäst stort avseende vid att banorna
komme att i en framtid utgöra en värdefull reserv icke endast för Bromma
flygplats utan även för den av utredningen föreslagna storflygplatsen.
Flygplatsutredningen har liven ingått på frågan om en eventuell förb vittring
av Bromma flygplats, som för närvarande äges och drives av Stockholms
stad.
Utredningen upplyser i detta hänseende, att Stockholms stads flygplatsförvaltning
till utredningen anmält åtskilliga arbeten för en beräknad kostnad av
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.
12 000 000 kronor, vilka arbeten enligt förvaltningens mening vore behövliga
för att flygplatsen skulle på ett ur trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande
sätt kunna betjäna den trafik, för vilken flygplatsen närmast vore avsedd.
Härutöver hade föreslagits en del åtgärder beträffande viss till fältet angränsande
bebyggelse i syfte att åstadkomma bättre inflygningsförhållanden.
Ett av de ifrågasatta arbetena, nämligen breddning av flygplatsens huvudbana,
bedrives, enligt vad utredningen upplyser, för närvarande såsom
beredskapsarbete. Enligt utredningens mening finge det anses angeläget,
att detta arbete utan dröjsmål slutfördes. Till övriga av flygplatsförvaltningen
föreslagna arbeten vore utredningen icke beredd att taga ställning
med hänsyn till att desamma knappast för närvarande kunde anses oundgängligen
nödvändiga för att säkerställa användningen av Brommas huvudbana.
Utredningen framhåller i detta sammanhang, att spörsmålet örn ytterligare
utbyggnad av Bromma flygplats nära sammanhängde med frågan, huruvida
staten eller Stockholms stad skulle handhava förvaltningen av flygplatsen.
Innan denna fråga kommit till sin lösning, syntes staten icke böra ikläda
sig några ytterligare kostnader för förbättring av Bromma flygplats.
Flygplatsutredningen, som beräknat kostnaderna för de av utredningen
föreslagna komplementbanorna vid Norrköping och Uppsala till respektive
3 800 000 kronor och 3 300 000 kronor, hemställer, att för arbetena erforderliga
medel, sammanlagt 7 100 000 kronor, måtte anvisas med 4 000 000 kronor
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1944/45 samt med 3 100 000 kronor
å riksstaten för budgetåret 1945/46.
Över flygplatsutredningens förslag till storflygplats samt till anläggning
såsom ett provisorium av permanentbelagda komplementbanor till Bromma
flygplats huvudbana hava yttranden avgivits den 7 december 1944 av statskontoret,
den 14 december 1944 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, t. f.
chefen för försvarsstaben, chefen för flygvapnet, statens väginstitut, statens
geotekniska institut samt stadskollegiet i Stockholm, den 15 december 1944
av generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, Aktiebolaget Aerotransport och
Svensk Interkontinental Lufttrafik Aktiebolag samt den 16 december 1944
av kommerskollegium.
Elygplatsutredningens förslag örn anläggande snarast möjligt av komplementbanor
till huvudbanan på Bromma flygplats har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga hörda myndigheter, institutioner och företag. Utredningens
uttalanden om den fortsatta utbyggnaden av Bromma har mött
gensaga endast av stadskollegiet i Stockholm samt av Aktiebolaget Aerotransport
och Svensk Interkontinental Lufttrafik Aktiebolag.
Stadskollegiet i Stockholm har såsom eget utlåtande åberopat en skrivelse
från Stockholms flyghamnsstyrelse, vari rörande nu ifrågavarande spörsmål
anförts bland annat följande.
I nuvarande läge, då en mycket betydande interkontinental trafik snart
är att förvänta, måste ett färdigställande av Bromma flygplats vara ett första
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 135. »
handskrav för att så snabbt som möjligt förbättra det svenska trafikflygets
markorganisation. Från statsmakternas sida har också vid flera tillfällen
uttalats, att utbyggnaden av Bromma flygplats representerade ett väsentligt
kommunikationsintresse, och staden och staten ha gemensamt nedlagt
betydande kostnader på flygplatsens fortsatta utbyggnad.
Med undantag av vissa pågående arbeten för breddning av Bromma langbana
böra enligt flygplatsutredningens mening de vidare planerade arbetena
för flygplatsens förbättring anstå »med hänsyn till att desamma knappast
kunna anses oundgängligen nödvändiga för att säkerställa användningen av
Brommas huvudbana». Enligt flygplatsutredningen bör frågan om flygplatsens
fortsatta utbyggnad vara beroende av vem som är flygplatsens huvudman,
medan däremot de trafikintressen, som motiverat ett färdigställande av
platsen, överhuvudtaget icke beröras. Det statsägda flygtrafikbolaget AB
Aerotransport har dock i sin utbyggnad spolitik uppenbarligen ansett sig
hava skäl räkna med att dessa trafikintressen äga den tyngd, att ett avbrott
av flygfältsarbetena på de skäl, som angivas av flygplatsutredningen, rimligen
icke bör komma i fråga.
Enligt flyghamnsstyrelsens mening är frågan örn utbyggnaden av Bromma
flygplats till största möjliga kapacitet — oberoende av vem som är huvudman
för platsen — väl så viktig och minst lika aktuell som den blivande storflygplatsens
läge och utformning. Bromma kommer nämligen att fa mottaga,
ej blott elen inhemska utan även den europeiska trafiken, sannolikt jämväl
huvudparten av den långväga, under åtskilliga år. Bland de förbättringsarbeten
å Bromma, som med hänsyn till dess dominerande betydelse för
svensk flygtrafik böra övervägas, må nämnas anläggandet av en ny långbana
örn 1 800 meter i vinkel mot den nuvarande, vidare en förlängning av liuvudbanan
från 2 000 till 2 200 eller 2 500 meter, samt en förlängning av nordsydbanan,
varigenom ytterligare ett långt flygstråk örn 1 800 meter erhålles.
Vidare har hittills enighet rått därom, att flygplatsens nuvarande expeditionsbyggnad
är helt otillräcklig och att den snarast bör ersättas med en rymligare.
I omedelbar anslutning härtill måste expeditionsplattformarna väsentligt
utvidgas.
Aktiebolaget Aerotransport och Svensk Interkontinental Lufttrafik Aktiebolag
hava i gemensamt utlåtande tillstyrkt förslaget örn anordnande av komplementbanor
till Bromma flygplats men förklarat sig anse utredningens uppskov
— i avbidan på förhandlingar med Stockholms stad — med ståndpunktstagandet
till frågan om fortsatt utbyggnad av Bromma flygplats olyckligt.
Situationen krävde snabba åtgärder, och frågan örn den lämpligaste förvaltningen
vore helt ovidkommande för frågan örn trafiksäkerheten på flygplatsen.
Enligt bolagens mening kunde emellertid en i stort sett tillfredsställande
trafiksäkerhet uppnås för den begynnande interkontinentala trafiken
på Stockholm genom anläggning enbart av komplementbanorna. Det härigenom
erhållna bansystemet kunde dock under inga förhallanden anses tillfredsställande
på längre sikt. Bolagen vitsorda, att de av flygplatsutredningen
föreslagna komplementbanorna komma att på ett fullt ändamålsenligt
siitt ingå i de bansystem, som med luftfartens fortskridande utveckling kunde
förutses i en framtid bliva erforderliga på Norrköpings och Uppsala flygplatser.
Väg- och vattenhyggnadsstgrelsen har i sitt utlåtande föreslagit, att de av
flygplatsutredningen förordade arbetena å Uppsala militära flygplats skulle
ö Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
utföras av flygförvaltningen i samråd med styrelsen. Beträffande anvisande
och fördelning av erforderliga medel för genomförande av flygplatsutredningens
förslag i nu ifrågavarande delar, har styrelsen i sitt utlåtande förklarat
sig skola senare efter ytterligare utredning avgiva slutligt förslag.
Sådant förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt i skrivelser
den 27 december 1944 och den 1 februari 1945. Vidare har styrelsen i
skrivelse den 4 december 1944 avgivit särskilt, partiellt yttrande över flygplatsutredningens
förslag i vad angår påbörjande av en komplementbana å
Norrköpings flygplats och därvid hemställt örn anvisande av medel för vissa
föiberedande arbeten a flygplatsen. Ytterligare har styrelsen i särskilda
skrivelser den 29 november 1944 hemställt, bland annat, örn anvisande av
medel å tilläggsstat för innevarande budgetår till vissa radioanläggningar för
luftfarten m. m. Närmare upplysningar örn innebörden av styrelsens förslag
i sistnämnda hänseende innehållas i tre särskilda den 1 februari 1945 dag^
tecknade promemorior, upprättade en inom utrikesdepartementet och de två
övriga av chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägs- och luftfartsbyrå.
Nämnda promemorior komma att tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
Genom beslut den 15 december 1944 har Kungl. Majit i anledning av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nyssnämnda framställning den 29 november
1944 ställt ett belopp av 350 000 kronor av anslaget till byggande och förbättring
av flygplatser till styrelsens förfogande för utförande av dräneringsarbeten
å Norrköpings flygplats m. m. Sistnämnda arbeten ingå i de av
flygplatsutredningen föreslagna åtgärderna för anläggning av en komplementbana
å Norrköpings flygplats.
y äg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställningar, i vad de avse anvisande
av medel för ett förverkligande i övrigt av flygplatsutredningens förslag örn
anläggande av komplementbanor å Norrköpings och Uppsala flygplatser, innefatta,
sådana de slutligen utformats, hemställan örn anvisande å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1944/45 av hela det återstående, av flygplatsutredningen
beräknade beloppet (3 800 000—350 000+3 300 000) 6 750 000 kronor
under anslaget till byggande och förbättring av flygplatser.
Styrelsen har härjämte hemställt örn förstärkning å tilläggsstat för innevarande
budgetår av de under luftfartsfonden uppförda anslagen till radiofyrar
för luftfarten och till belysningsanläggningar för luftfartsleder samt örn
uppförande, likaledes å tilläggsstat, under telegrafverkets fond av ett anslag
till markradiostationer för luftfarten.
Äskandet om anvisande av anslag till markradiostationer för luftfarten
har avgivits i samråd med telegrafstyrelsen ,oh avser ett belopp av
800 000 kronor. Detta äskande har såtillvida samband med förslaget örn
anläggandet av de båda komplementbanorna, att den radiomateriel, som
avsetts skola uppsättas med anlitande av anslaget, av ämbetsverken bedömts
såsom erforderlig, då komplementbanorna färdigställts och reguljär interkontinental
lufttrafik på Sverige upptagits. Anledningen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan örn anslagets anvisande på tidäggsstat för
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
innevarande budgetår är emellertid angelägenheten av att, redan innan komplementbanorna
kunna tagas i bruk, underlätta flygtrafik västerut, bland
annat provflygningar mellan Sverige och Island. Särskild vikt har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen tillmätt den möjlighet, som genom anslagets anvisande
och accepterande av ett amerikanskt erbjudande örn utlåning eller
uthyrning av viss radiomateriel, skulle erbjuda sig att bereda svenska piloter
träning i användningen av den radiomaterieltyp, som användes överallt i
Amerika men som hittills saknats i Europa.
Närmare redogörelse för innebörden av förslaget örn uppsättande av vissa
radioanläggningar lärer med hänsyn till ämnets natur icke böra lämnas till
statsrådsprotokollet utan torde få inhämtas av de handlingar i ämnet, vilka
komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.
Av samma skäl, som anförts till stöd för förslaget örn komplettering av
utrustningen vid markradiostationer, hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vidare örn anvisande under anslaget till radiofyrar för luftfarten
av ett belopp av 215 000 kronor å tilläggsstat för innevarande budgetår.
Av beloppet avses 165 000 kronor för uppsättning av vissa radiofyrar, som
beräknats komma att ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande,
ävensom för viss i samband därmed tillfälligt erforderlig personalförstärkning
samt för expenser m. m. Återstoden av det för radiofyrar äskade
beloppet är avsett för en landningsradiofyranläggning å Norrköpings flygplats.
Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskat ett anslag av 790 000
kronor å tilläggsstat till belysningsanläggningar för luftfartsleder.
Härav är ett belopp av 590000 kronor avsett för utbyggnad av belysningsanläggningen
å Norrköpings flygplats i syfte att, närmast med hänsyn till
flygplatsens avsedda uppgift i den interkontinentala flygtrafikens tjänst, göra
denna användbar under alla tider av året. Återstoden av det begärda anslaget
eller 200 000 kronor utgör den beräknade kostnaden för utrustning
av den militära flygplatsen Kallax med fältbelysning.
Kallax är slutpunkten för den s. k. rikslinjen Malmö—Luleå, och fasta
belysningsanläggningar därstädes bedömas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom erforderliga för att trafiken på linjen skall kunna uppehållas
året runt. Militära anslag finnas icke anvisade eller beräknade för
ändamålet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med hänsyn till att
belysningsanläggningarna främst avsetts för den civila flygtrafiken funnit
dem böra utföras med anlitande av medel anvisade under luftfartsfonden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställer om anvisande å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1944/45 av följande anslag, nämligen under
telegrafverkets fond till inurkradiostationer för luftfarten 800 000 kronor samt
under luftfartsfonden dels till byggande och förbättring av flygplatser 6 750 000
kronor, dels till radiofyrar för luftfarten 215 000 kronor, dels och till belysningsanläggningar
för luftfartsleder 790 000 kronor,
o
Det vittutseende projekt till anläggande av en storflygplats, som fram- Departementslagts
av 1944 åts flygplatsutredning, är ännu föremål för remissbehandling. Zeferi.
Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 135. 47545 2
10
Kungl. Majds proposition nr 135.
Även om, vilket är min förhoppning, det kan visa sig möjligt att taga slutlig
ställning till huvudfrågorna, örn och i så fall var en dylik flygplats skall
anläggas i Sverige, i så god tid att eventuellt förslag i ämnet kan föreläggas
årets riksdag, är det redan nu tydligt, att en sådan flygplats icke kan tagas i
bruk förrän efter flera år. Ehuruväl flygtrafik med tämligen tunga flygplan
för närvarande i viss omfattning bedrives västerut med utnyttjande av den
kommunala flygplatsen vid Bromma i Stockholm, äro de svenska resurserna
med avseende å markorganisation m. m. icke tillräckliga för att ens i begränsad
utsträckning möjliggöra reguljär transkontinental flygtrafik. Vad som
närmast erfordras för uppnående av en någorlunda tillfredsställande säkerhet
i sådan trafik är att två alternativa möjligheter till landning finnas för den
händelse vindförhållandena göra användning av huvudrullbanan å Bromma
riskfylld eller omöjlig. Den flygtekniska sakkunskapen är ense därom, att
flygplatsutredningens förslag örn anläggande av en hårdgjord, 1 700 meter
lång rullbana på vardera av Norrköpings flygplats och den militära flygplatsen
vid Uppsala skulle utgöra den lämpligaste lösningen av detta problem.
De nya banorna föreslås skola anläggas på sådant sätt, att de bliva
till god nytta icke endast såsom reserver för Bromma utan även för den
reguljära flygningen på de båda flygplatserna.
Även örn en särskild storflygplats anlägges, torde de föreslagna komplementbanorna
komma att fylla ett behov såsom reservlandningsplatser, när
dålig sikt råder på andra ifrågakommande landningsplatser.
Komplementbanorna torde emellertid för den närmaste tiden hava sin huvudsakliga
betydelse såsom en provisorisk lösning av uppgiften att redan från
upptagandet av en reguljär civil flygtrafik över Atlanten i Sverige skapa en
för denna trafik ur säkerhetssynpunkt godtagbar markorganisation. Denna
uppgift är enligt min mening angelägen främst därför, att en dylik markorganisation
torde utgöra förutsättningen för att vårt land icke skall gå
miste örn de fördelar, som deltagandet i en atlanttrafik kan medföra.
De föreslagna anordningarna synas även, så vitt nu kan bedömas, bliva
av sådan beskaffenhet att rådrum vinnes för att vid ett fortsatt flygplatsutbyggande
tillgodogöra sig de erfarenheter, som under kriget vunnits eller
inom den närmaste framtiden kunna vinnas på skilda håll i världen. Ehuru
det såväl för planeringsarbetet som med hänsyn till ett framgångsrikt förande
av förhandlingar med främmande makter och utländska flygtrafikföretag örn
flygtrafiken på vårt land efter kriget är angeläget, att principbeslut utan
dröjsmål fattas i huvudfrågan örn ordnandet av en permanent och högklassig
markorganisation för transatlantisk flygtrafik, synes mig ett sådant rådrum
med beslutets verkställande önskvärt. Enligt sakens natur måste nämligen
bland den svenska expertisen ännu råda en viss osäkerhet rörande de lämpligaste
normerna för banlängder, banantal och tekniskt utförande av flygplatser
av den storleksordning, som avses med flygplatsutredningens huvudförslag.
Av vad jag här anfört framgår, att enligt min mening goda skäl föreligga
för att de ifrågavarande komplementbanorna anläggas. Jag anser mig därför
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 135
böra förorda, att medel äskas för ändamålet. Med hänsyn till angelägenheten
av att banorna färdigställas redan under innevarande år torde anslag böra
anvisas på tilläggsstat för budgetåret 1944/45.
Yad angår den av Stockholms stads vederbörande myndigheter väckta
frågan örn ytterligare utbyggnad av Bromma flygplats, synes det mig icke
vara erforderligt eller möjligt att nu taga ståndpunkt till denna fråga. Borst
torde närmare övervägande böra ske rörande de utbyggnader, som lämpligen
böra vidtagas å flygplatsen, och örn fördelningen av kostnaderna härför, ett
spörsmål som i sin tur sammanhänger med frågan om den framtida förvaltningen
av flygplatsen.
Innan ytterligare medel nedläggas på arbeten å Norrköpings flygplats,
måste uppgörelse hava träffats mellan kronan och Norrköpings stad rörande
mark för flygplatsens utvidgning. Förhandlingar i denna fråga pågå för
närvarande. Enligt vad jag inhämtat synes anledning föreligga att antaga,
att en för båda parter tillfredsställande överenskommelse i ämnet skall kunna
träffas utan tidsutdräkt. Jag förutsätter emellertid, att Kungt. Majit skall
äga möjlighet att, örn så mot förmodan icke skulle bliva fallet, föranstalta
örn att den ena komplementbanan anlägges på annan lämplig flygplats.
För lufttrafik på mycket långa sträckor fordras bland annat en mera omfattande
radioteknisk utrustning än den, varöver Sverige för närvarande
förfogar. Närmast av behovet påkallat är att erhålla tillgång till en speciell
radiofyr vid Bromma för de västerifrån kommande flygplanens angöring av
flygplatsen, en radiofyr på Norrköpings flygplats samt ett antal radiotelegrafioch
telefonianläggningar av olika storlek för utväxling av meddelanden med
flygplatser bland annat på Island och med flygplan i luften. Jag vill förorda,
att åtgärder vidtagas för att utnyttja en i det föregående berörd
möjlighet, vilken yppat sig att i Sverige uppställa erforderlig materiel av
den typ, som användes i Amerikas Förenta Stater. Härigenom kan trafiksäkerheten
i den flygtrafik, som för närvarande bedrives, väsentligen förbättras
redan inom en nära framtid. En fördel, vilken även måste tillmätas
en viss vikt, är den möjlighet som erliålles för svenska piloter och telegrafister
att redan nu erhålla kännedom örn och vana vid användningen av
sådana tekniska hjälmedel, vilka kunna beräknas komma att begagnas å en
svensk transatlantisk flyglinje. Mot storleken av det föi radioanordningai
beräknade beloppet (800 000 + 215 000) 1015 000 kronor har jag icke något
att erinra. Det ligger emellertid i sakens natur, att denna kostnadsberäkning
endast är ungefärlig. Beloppet har ej heller avsetts att täcka alla framtida
kostnader, som kunna uppkomma örn Sverige i en framtid skall förvärva
äganderätten till viss materiel, som nu avses skola förhyras och uppsättas
för att tagas i anspråk för ifrågavarande trafik.
För att do föreslagna nya banorna skola erhålla asyftat värde såsom leseivlandningsplatser
kräves, förutom radioanordningar, att flygplatserna, äro utrustade
med belysningsanläggningar. Jag förordar bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag örn utrustning av Norrköpings flygplats med
fiiltbelysning. Jag har icke heller något att erinra mot att medel nu be
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
räknas för flygfältsbelysning å den militära flygplatsen viel Kallax, ändpunkten
för den s. k. rikslinjen Malmö—Luleå. Sedan så skett — vilket i och för
sig icke har omedelbart samband med nu förevarande spörsmål i övrigt _
kan rikslinjen, i motsats till vad för närvarande är fallet, trafikeras året
runt.
Ehuru det är tydligt, att de bada komplementbanorna på flygplatserna
vid Norrköping och Uppsala icke hinna färdigställas före utgången av innevarande
budgetår, synes det mig lämpligt att hela det för arbetet erforderliga
beloppet anvisas å tilläggsstat för detta budgetår såsom förstärkning av
anslaget till byggande och förbättring av flygplatser. I anslagsförstärkningen
bör lämpligen inräknas även det belopp av 350 000 kronor, som Kungl. Majit
för vissa förberedande arbeten å Norrköpings flygfält anvisat från anslaget.
Medel för de ändamål, vilkas tillgodoseende jag i övrigt tillstyrkt, torde, på
sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, böra med av styrelsen äskade
belopp anvisas såsom förstärkning av vederbörliga anslag under luftfartsfonden
med undantag dock för det tidigare omnämnda beloppet av 800 000
kronor. Detta belopp bör, likaledes i enlighet med styrelsens förslag, anvisas
under telegrafverkets fond. Sistnämnda belopp torde böra upptagas under
rubriken Markradiostationer för luftfarten.
Anslagen under luftfartsfonden böra i sin helhet omedelbart avskrivas.
Kragan härom anmäles i annat sammanhang av chefen för finansdepartementet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa
följande investeringsanslag, nämligen
dels, under Statens affärsverksfonder, Telegrafverket, till Mark -
radiostationer för luftfarten .................... kronor 800 000;
dels oele, under Luftfartsfonden,
till Belysningsanläggningar för luftfar t sleder » 790 000,
till Radiofyrar för luftfarten................ » 215 000,
till Byggande och förbättring av flygplatser » 7 100 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.