Kungl. Maj:ts proposition nr 133.
1
Nr 133.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320)
angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom;
given Stockholms slott den 2 mars 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 133.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 133.
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Härigenom förordnas, att i förordningen den 22 juni 1934 angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom1 skall införas en ny paragraf, betecknad
20 §, av följande lydelse.
20 §.
Arrendatorn skall tillförbindas att svara för fullgörandet av den vägunderhålls-
och vinterväghållningsskyldighet som jämlikt lagen örn enskilda vägar
åligger kronan såsom ägare till den utarrenderade egendomen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen skall dock icke verka rubbning i de bestämmelser, vilka vid dess
ikraftträdande äga tillämpning beträffande därförinnan tillkomna arrendeförhållanden.
1 Se SFS 1944: 69.
Kungl. Maj.ts proposition nr 133.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet följande.
I skrivelse den 28 april 1944 har domänstyrelsen hemställt, att i förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom skulle intagas föreskrift därom att arrendator av kronan tillhörig
jordbruksegendom under domänstyrelsens förvaltning skulle tillförbindas
att svara för fullgörandet av kronan jämlikt lagen örn enskilda vägar åliggande
vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet.
Innan jag ingår på en närmare redogörelse för innehållet i domänstyrelsens
skrivelse, torde jag få erinra, alt jämlikt 2 § förenämnda förordning kronan
tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning skall, därest den icke
på grund av särskilda stadganden eller beslut skall disponeras på annat sätt,
upplåtas på arrende i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Därest ej
annat följer av förordningens bestämmelser, skall i avseende å arrendeupplåtelsen
gälla vad i allmän lag finnes stadgat till reglerande av jordägares och
arrendators rättigheter och skyldigheter.
I 8 § lagen om enskilda vägar den 29 juni 1926 (nr 352) stadgades, att fastighets
vägunderhåll skulle åligga, därest fastigheten tillhörde kronan eller
allmän inrättning, innehavaren samt eljest ägaren och att, om jordbruksfastighet
vore upplåten åt landbo eller arrendator, vägunderhållet ålåge denne.
1926 års lag ersattes den 3 september 1939 av en ny lag örn enskilda vägar. Enligt
5 § i sistnämnda lag skall — med visst undantag — fastighetens ägare
svara för fullgörande av vägunderhållsskyldighet eller annan förpliktelse,
som enligt lagen eller med stöd därav meddelad bestämmelse åligger fastighet.
I 2 kap. 23 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom, sådant detta lagrum
lyder enligt lagen den 8 september 1939, föreskrevs emellertid, att arrendatorn
skulle svara för fullgörandet av jordägaren jämlikt lagen om enskilda vägar
åliggande vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet. I överensstämmelse
härmed torde det ha ålegat arrendator av kronoegendom under domänstyrelsens
förvaltning att underhålla enskild;! vägar. Enligt lagen den 22 december
1943 (nr 883) angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 133.
Departements
chefen.
(nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom bär stadgandet angående
vägunderhåll enligt lagen om enskilda vägar emellertid uteslutits ur nytt.
janderättslagen. För sådant vägunderhåll skall således arrendatorn hädanefter
svara allenast örn så blivit avtalat.
Domänstyrelsen har i sin skrivelse — efter erinran örn förenämnda lagbestämmelser
— anfört i huvudsak följande.
På grund av föreskrift i 2 § 1934 års förordning angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom blir .styrelsen förhindrad att med arrendator
träffa överenskommelse om övertagande av vägunderhåll. Det behöver icke
framhållas hurusom fullgörandet av en sådan skyldighet genom styrelsens
försorg vållar praktiska olägenheter. Enligt 3 § lagen örn enskilda vägar räknas
till vägunderhåll dels åtgärd för vägs vidmakthållande i ett för dess ändamål
tillfredsställande skick, såsom påförande av väghållningsämnen, vägbanans
jämnande, dikesrensning, underhåll och iståndsättning av bro eller färja
samt ombyggnad av trumma, dels uppsättande av skyddsvärn, vägmärke eller
annan dylik anordning, såvida åtgärden ej företages i samband med vägens
byggande, dels ock öppnande och stängande av rörlig bro samt drift av färja.
Det må erinras, att vid den omarbetning av 1934 års förordning, som verkställdes
vid 1944 års riksdag med anledning av de år 1943 genomförda ändringarna
i nvttianderättslagen, arrendator av kronan tillhörig jordbruksegendom
icke tillerkändes den lindring i underhållsplikten beträffande byggnader,
som kom åtskilliga arrendatorer av enskilda hemman till del. I propositionen
i ämnet framhölls sålunda, att den spridda belägenheten av kronoegendomarna
medförde, med hänsyn till den mera centraliserade förvaltningen som
i allmänhet saknade motsvarighet i fråga örn bolag och liknande rättsobjekt
tillhöriga fastigheter, att kronans kostnader för underhåll av byggnader bleve
.större än motsvarande utgifter för andra jordägarekategorier. Denna omständighet
föranledde också, att underhållskostnaderna komme att ställa sig avsevärt
högre örn arbetet .skulle utföras genom domänstyrelsens försorg än om
det åvilade den enskilde arrendatorn. Denna synpunkt torde äga ännu större
giltighet, när fråga är örn de med underhåll av enskilda vägar förenade arbetena.
Det bör även bringas i erinran att .sådana jordägare, som av sociala
hänsyn äro bundna av de snävare bestämmelserna i arrendelagen, icke äro
förhindrade att avtala örn detta vägunderhåll.
Såsom domänstyrelsen framhållit synes det i någon mån kunna komma att
medföra vissa praktiska olägenheter, örn det skall ankomma på domänverket
att ombesörja den vägunderhållsskyldighet, som enligt lagen örn enskilda
vägar åligger kronan såsom ägare till utarrenderade jordegendomar. I allmänhet
torde denna underhållsskyldighet däremot icke bliva särskilt betungande
för arrendatorerna. Förekomsten av sådan skyldighet torde också beaktas vid
arrendeavgäldens fastställande. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig
domänstyrelsens förslag att i 1934 års förordning angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom intages en bestämmelse av innehåll, att arrendatorn
skall tillförbindas att svara för fullgörandet av den vägunderhållsoch
vinterväghållningsskvldighet, som jämlikt lagen örn enskilda vägar åligger
kronan såsom ägare till utarrenderad egendom. Jag vill emellertid särskilt
understryka, att denna skyldighet icke bör omfatta större underhåll än som
belöper på själva det utarrenderade området. Sådan .skyldighet, som avser
Kungl. Maj:ts proposition nr 133.
5
exempelvis den till egendomen hörande men ej utarrenderade skogen, får däremot
icke genom arrendekontraktet åläggas arrendatorn.
Den nya bestämmelsen torde böra träda i kraft omedelbart vid utfärdandet.
Den bör emellertid icke rubba de bestämmelser vilka vid ikraftträdandet äga
tillämplighet beträffande dessförinnan tillkomna arrendeförhållanden.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934
(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, vilket förslag
torde få underställas riksdagen för antagande.
Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till förordning
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.