Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
1
Kr 131.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 27 juni 1930 (nr
247) om utrotande av nötbromsen; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 27 juni 1930 (nr 247) om utrotande av nötbromsen.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 simi. Nr 131.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Förslag
Ull
Förordning
angående ändring i förordningen den 27 juni 1930 (nr 247) om
utrotande av nötbromsen.
Härigenom förordnas, dels att 1—4 samt 6 §§ förordningen den 27 juni
19301 om utrotande av nötbromsen skola erhålla ändrad lydelse på sätt av
det följande framgår, dels ock att i förordningen skall införas en ny paragraf,
betecknad 4 a §, av nedan angivna lydelse.
1 §•
Där förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant påkalla,
äger Kungl. Majit på framställning av hushållningssällskapet förordna,
att inom sällskapets område eller viss del därav larver av nötbromsen
(oxstynget, Hypoderma bovis) å nötkreatur skola genom djurägarens försorg
utrotas. Vid sådant utrotande skall användas bekämpningsmedel, som för
ändamålet godkänts av medicinalstyrelsen.
2 §.
I förordnande, varom i 1 § förmäles, skall utsättas viss tid, under vilken
förordnandet skall gälla. Denna tid, som icke får understiga två år, må sättas
olika för olika delar av det område förordnandet avser. Upptäckas inom
området nötbromslarver å nötkreatur efter utgången av den i förordnandet
angivna tiden, skola larverna genom djurägarens försorg utrotas. Erinran
härom skall intagas i förordnandet.
3 §•
Har Kungl. Majit meddelat förordnande, som i 1 § sägs, åligger det hushållningssällskapet
att utöva tillsyn över förordnandets efterlevnad. För ändamålet
skall hushållningssällskapet för varje kommun, där nötkreatur finnas,
utse erforderligt antal besiktningsmän, vilka hava att före i orten sedvanlig
betesutsläppningstid, dock högst sex veckor dessförinnan, undersöka
huruvida nötkreaturen befriats från nötbromslarver.
Från och med andra året av förordnandets giltighetstid skall under tiden
15 juni 15 juli förnyad undersökning, som i första stycket avses, äga rum
beträffande sådana nötkreatursbesättningar, vilka icke vid tidigare undersök
-
1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se 1942:207.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
3
ning samma år befunnits fria från nötbromslarver eller vilka efter dylik undersökning
tillförts nötkreatur från besättning, som icke samma år undersökts
och befunnits fri från sådana larver.
Undersökning som---från nötbromslarver.
4 §.
Befinnes vid undersökning, som i 3 § sägs eller varom hushållningssällskapet
föranstaltat efter utgången av den tid enligt 1 § meddelat förordnande
varit gällande, att djurägare uraktlåtit att verkställa föreskrivet utrotande av
nötbromslarver, skall utrotandet på djurägarens bekostnad verkställas genom
besiktningsmannens eller hushållningssällskapets försorg.
4 a §.
Djurägare är skyldig att för genomförande av åtgärd, varom förmäles i
3 eller 4 §, på begäran lämna besiktningsman det biträde, som skäligen kan
fordras av djurägaren, samt att, därest nötbromslarver upptäckas å hans nötkreatur
efter utgången av den tid, som angives i det enligt 1 § meddelade förordnandet,
göra anmälan därom till hushållningssällskapet. Enahanda anmälningsskyldighet
åligger läns- och distriktsveterinärer samt besiktningsveterinärer
vid offentliga slakthus och kontrollslakterier.
6 §.
Djurägare, som reser hinder mot åtgärd, varom i 3 eller 4 § förmäles, eller
som underlåter att jämlikt 4 a § lämna besiktningsman biträde eller att fullgöra
i sistnämnda paragraf föreskriven anmälningsskyldighet, straffes med
böter från och med tio till och med tvåhundra kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945. Beträffande område, för
vilket Kungl. Majit före nämnda dag meddelat förordnande om utrotande av
nötbromslarver, skola de nya bestämmelserna dock tillämpas allenast därest
Kungl. Majit på särskild framställning av vederbörande hushållningssällskap
därom beslutar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför.
Lantbruksstyrelsen har med eget yttrande den 18 oktober 1943 överlämnat
en den 22 september 1943 dagtecknad framställning från hushållningssällskapet
i Göteborgs och Bohus län angående viss ändring i förordningen den
27 juni 1930 (nr 247) om utrotande av nötbromsen. I framställningen har
hemställts, att i nämnda förordning måtte intagas en bestämmelse om skyldighet
för djurägaren att lämna erforderligt biträde åt besiktningsman, som har
att i enlighet med förordningens bestämmelser vidtaga undersöknings- och
utrotningså [gärder.
Sedan medicinalstyrelsen den 17 januari 1944 avgivit yttrande i ärendet,
utarbetades inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till
ändring i förordningen. Över detta förslag ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
medicinalstyrelsen, hushållningssällskapens ombud samt
Östergötlands läns, Jönköpings läns, Kronobergs läns, Kalmar läns norra,
Kalmar läns södra, Gotlands läns, Blekinge läns, Hallands läns, Göteborgs
och Bohus läns ävensom Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Vid hushållningssällskapens ombuds yttrande, i vilket framlagts
förslag om ytterligare ändringar i nämnda förordning, hade fogats
dels en den 19 maj 1944 dagtecknad framställning i ämnet från Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, dels ock av
ombuden införskaffade utlåtanden från samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott
över sistnämnda framställning och det inom jordbruksdepartementet
upprättade förslaget.
Jag torde här även få anmäla, att Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
överlämnat en skrivelse från Svenska husdjurskonsulentföreningen,
vari hemställts örn vidtagande av sådana ändringar i förordningen nr 247/
1930, som avses i nyssnämnda, den 19 maj 1944 dagtecknade framställning.
Över dessa båda framställningar och hushållningssällskapens ombuds förslag
har medicinalstyrelsen den 7 februari 1945 avgivit yttrande.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Innan jag närmare ingår på innehållet i berörda framställningar och förslag
samt däröver avgivna yttranden, torde jag få lämna en redogörelse för
gällande bestämmelser i ämnet.
Förenämnda förordning om utrotande av nötbromsen, som trädde i kraft
den 1 juli 1930 och i vissa delar ändrats genom förordningen den 24 april
1942 (nr 207), innehåller i huvudsak följande bestämmelser.
Kungl. Maj:t skall, där förhållandena inom något hushållningssällskaps
område sådant påkalla, äga att på framställning av hushållningssällskapet och
vederbörande landsting förordna, att inom sällskapets område eller viss del
därav larver av nötbromsen (oxstynget, Hypoderma bovis) å nötkreatur över
ett års ålder skola genom djurägarens försorg utrotas. Vid sådant utrotande
skall användas bekämpningsmedel, som för ändamålet godkänts av medicinalstyrelsen.
(1 §.) I nyss nämnt förordnande skall utsättas viss tid, under
vilken förordnandet skall gälla. Denna tid, som icke får understiga tva ar,
må sättas olika för olika delar av det område förordnandet avser. (2 §.)
Har Kungl. Maj:t meddelat dylikt förordnande, åligger det hushållningssällskapet
att utöva tillsyn över förordnandets efterlevnad. För ändamålet
skall hushållningssällskapet för varje kommun, där nötkreatur finnas, utse
erforderligt antal besiktningsmän, vilka ha att högst sex och minst två veckor
före i orten sedvanlig betesutsläppningstid undersöka huruvida nötkreaturen
befriats från nötbromslarver. Från och med andra året av förordnandets
giltighetstid skall under liden 15 juni—15 juli förnyad undersökning
äga rum beträffande sådana nötkreatursbesättningar, vilka icke vid tidigare
undersökning samma år befunnits fria fran nötbromslarver eller vilka
efter dylik undersökning tillförts nötkreatur över ett års ålder från besättning,
som icke samma år undersökts och befunnits fri fran sådana larver. Lndersökning
erfordras ej, där djurägaren med intyg av veterinär styrker, att
hans besättning är fri från nötbromslarver. (3 §.)
Därest vid undersökning som avses i ifrågavarande förordning befinnes, att
djurägaren uraktlåtit att verkställa föreskrivet utrotande av nötbromslarver,
skall utrotandet på djurägarens bekostnad verkställas genom besiktningsmannens
försorg. (4 §.)
För nötkreatur, som dött till följd av i förordningen åsyftad behandling,
utgår ersättning av allmänna medel, därest genom intyg av veterinär styrkes,
att dödsfallet varit en omedelbar följd av behandlingen. Ilar djurägaren eller
den som företräder honom genom bristande aktsamhet vid behandlingen av
djuret orsakat djurets död eller har han, trots på fara tydande sjukdomstecken
hos djuret, underlåtit att tillkalla veterinär eller har han vid behandlingen
använt annat bekämpningsmedel än som för ändamålet godkänts av
medicinalstyrelsen, skall han vara förlustig rätten till ersättning. För övergående
sjukdom i samband med behandlingen utgår ej ersättning. För obduklionsförrättning,
som veterinär företager för utfärdande av intyg, utgår
rese- och traktamentsersättning av allmänna medel. (5 §.)
Djurägare, som reser hinder mot åtgärd, som föreskrives i förordningen,
skall straffas med böter. (6 §.)
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
I kungörelse den 10 november 1933 (nr 608), som ändrats genom kungörelse
den 12 januari 1940 (nr 27), ha meddelats särskilda föreskrifter rörande
verkställigheten och efterlevnaden av förordningen örn utrotande av nötbromsen.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
framställning av den 22 september 1943 innehåller i huvudsak
följande.
Den undersöknings- och utrotningsskyldighet, vilken enligt förordningen om
utrotande av nötbromsen åvilar besiktningsmannen, torde denne i allmänhet
utan större, svårigheter kunna genomföra. I den mån skyldigheten avser tiden
15 juni—15 juli synes dock, enligt vad inom Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskaps område vunna erfarenheter giva vid handen, genomförandet
stundom vålla besiktningsmannen betydande svårigheter. Framförallt
där fråga är om sådana på bete lösgående djur, som under sagda tid icke
pläga regelbundet sammanföras exempelvis för mjölkning, lärer det sålunda
i vissa fall vara svårt för besiktningsmannen att ensam inom rimlig tid få
tag på djuren, så att undersöknings- och utrotningsåtgärderna kunna utföras.
I flertalet dylika fall synes besiktningsmannen visserligen kunna påräkna
erforderligt biträde från djurägarens sida, men, enligt vad hushållningssällskapet
erfarit, inträffar det i vissa fall, att djurägarna visa sig ovilliga
att lämna dylikt biträde. Hushållningssällskapet har sig även bekant, att det
i åtminstone något fall, då djurägaren vägrat lämna biträde, icke lyckats
besiktningsmannen att inom föreskriven tid utföra de honom åvilande undersöknings-
och utrotningsåtgärderna.
Sådan ovillighet från djurägarens sida, som nu berörts, utgör givetvis ett
besvärande hinder mot besiktningsmannens arbete. Då ovilligheten ifråga
emellertid icke torde kunna anses såsom sådant hinder, varom förmäles i 6 §
av bestämmelserna, vill hushållningssällskapet ifrågasätta, huruvida icke
bestämmelserna borde kompletteras, i syfte att djurägare måtte bliva skyldig
att lämna besiktningsmannen erforderligt biträde vid undersöknings- och
ulrotningsåtgärdernas utförande. Även om ovilligheten att lämna dylikt biträde
icke nu torde vara mycket utbredd, synes det nämligen kunna befaras,
att den vinner spridning bland sådana djurägare, som hysa en mot verksamheten
för nötbromsens utrotande avog inställning. Dessa djurägare synas visserligen
icke vara talrika, men även ett ringa antal dylika djurägare kan bliva
till avsevärd olägenhet för verksamheten. Därjämte vill hushållningssällskapet
framhålla, att jämväl ptincipiella skäl synas tala för lämpligheten av en
komplettering av förevarande bestämmelser i enlighet med vad förut ifrågasatts.
Kompletteringen synes böra genomföras så snart ske kan.
Lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen ha tillstyrkt framställningen.
Därvid har medicinalstyrelsen emellertid framhållit, att det vid gemensamhetsbeten
av större omfattning torde kunna uppstå svårigheter för djurägare
att lämna besiktningsmannen påfordrad hjälp med sammanförande och särskiljande
av kreaturen. Dylika beten vore dock jämförelsevis fåtaliga, och det
torde kunna förväntas, att besiktningsmännen skulle visa tillbörlig hänsyn till
de svårigheter, som i sådana fall kunde uppkomma.
Det inom jordbruksdepartementet upprättade förslaget
innebär, att i förordningen nr 247/1930 skola intagas bestämmelser
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
7
av innehåll, att djurägare skall vara skyldig att för genomförande av åtgärd,
varom förmäles i 3 eller 4 §, på begäran lämna besiktningsmannen det biträde,
som skäligen kan fordras av djurägaren, samt att djurägare, som underlåter
att lämna besiktningsman sådant biträde, skall ådraga sig straffansvar.
Härom har i promemorian anförts följande.
Svårigheter ha i vissa fall vållats de av hushållningssällskapet utsedda
besiktningsmännen vid fullgörandet av deras åligganden enligt nu ifrågavarande
förordning till följd av att djurägare vägrat att lämna dem erforderligt
biträde för sammanförande av djur å betesmarkerna. Enligt förordningen
följer straffansvar för djurägare, som reser hinder mot i förordningen föreskriven
åtgärd. Däremot innehåller förordningen icke något stadgande om
skyldighet för djurägare att lämna förrättningsmännen hjälp vid deras åligganden.
I anslutning till vad hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus
län samt de hörda myndigheterna förordat synes förordningen böra kompletteras
med bestämmelser om en dylik skyldighet för djurägaren. Emellertid
torde, såsom medicinalstyrelsen framhållit, nämnda skyldighet för djurägaren,
därest densamma vore helt obegränsad, understundom kunna bliva alltför
betungande för djurägaren. Med hänsyn härtill synes dennes ifrågavarande
skyldighet böra begränsas till att avse sådana åtgärder som skäligen kunna
fordras av honom. Vid underlåtenhet från djurägarens sida att fullgöra sin
skyldighet att biträda besiktningsman bör djurägaren ådraga sig straffansvar.
De nya bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1945. Inom
område, för vilket Kungl. Majit före dagen för ikraftträdandet meddelat
förordnande om utrotande av nötbromslarver, torde de nya reglerna böra
gälla allenast därest Kungl. Majit på särskild framställning av vederbörande
hushållningssällskap och landsting därom beslutar.
Detta förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
de avgivna yttrandena med undantag av det som avgivits av Malmöhus läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Utskottet har ansett det med hänsyn
till rådande brist på arbetskraft kunna befaras, att besiktningsmännen
kunde framställa anspråk, som djurägarna icke kunde uppfylla. Den föreslagna
bestämmelsens svävande formulering syntes i betraktande härav kunna
medföra, att djurägarna oförskyllt ådroge sig straffansvar.
Hushållningssällskapens ombud ha, med hänsyn till svårigheterna att i
varje särskilt fall bedöma vad som kunde anses skäligen fordras av djurägare
i fråga om biträde, funnit den utformning som de föreslagna bestämmelserna
erhållit mindre lämplig. Enligt ombudens mening borde i stället
föreskrivas, att djurägare skulle vara skyldig att för genomförande av åtgärd,
varom förmäldes i 3 eller 4 §, på begäran lämna besiktningsman det
biträde, som erfordrades för att djuren skulle kunna besiktigas och behandlas.
Mcdicinalstgrelsen har härom anfört.
Enligt styrelsens uppfattning torde knappast behöva befaras att svårigheter
skola uppstå då det gäller att bedöma, vad som skäligen kräves av
djurägare i fråga örn biträde för genomförande av åtgärd, varom förmäles
i 3 eller 4 tj i förordningen. Med den i promemorian föreslagna ordalydelsen
erhålla dock djurägarna ett visst skydd mot alltför vittgående krav från
besiktningsmännens sida under det att desamma enligt hushållningssällskapens
ombuds förslag ha alt utan vidare helt efterkomma besiktningsmännens
önskningar i nämnt hänseende.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Beträffande de i promemorian föreslagna övergångsbestämmelserna ha
hushållningssällskapens ombud anfört, att enligt ombudens uppfattning det
syntes vara tillfyllest att framställning om de nya reglernas tillämpning inom
område, för vilket Kungl. Maj:t före dagen för ikraftträdandet meddelat förordnande
örn utrotande av nötbromslarver, gjordes av allenast vederbörande
hushållningssällskap. Övergångsbestämmelser av sådant innehåll hade meddelats
i lagen den 24 mars 1944 (nr 112) angående ändrad lydelse av 1—3 §§
lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.
Liknande synpunkter ha anförts även av Kalmar läns norra och Gotlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts framställning av den 19 maj
1 9 4 4 innebär i huvudsak, att djurägarna skola åläggas att, därest nötbromslarver
uppträda på deras nötkreatur sedan giltighetstiden för av
Kungl. Maj:t meddelat förordnande om utrotning av sådana larver utgått,
omedelbart utrota larverna och till vederbörande hushållningssällskap göra
anmälan om upptäckten av larverna. Utskottet har härom anfört.
De med stöd av förordningen nr 247/1930 vidtagna utrotningsåtgärderna
torde, såvitt utskottet har sig bekant, i allmänhet ha givit goda resultat. Även
om åtgärderna inom ett område leda till att nötkreaturen därstädes helt befrias
från nötbromslarver, föreligger emellertid väsentlig fara för att nötbromsen
ånyo vinner insteg i besättningarna, sedan Kungl. Maj:ts förordnande
om parasitens utrotning upphört att gälla. På så sätt kan givetvis värdet
av det tidigare utförda utrotningsarbetet bliva i hög grad nedsatt. Ett av
Kungl. Majit meddelat förordnande om nötbromsutrotning jämlikt sagda
bestämmelser lärer icke kunna gälla längre än tills utrotningen inom vederbörande
område kan anses vara i stort sett fullständig. Ett utsträckande av
giltighetstiden till tid efter det att angivna resultat uppnåtts, synes föranleda
en alltför omständig och dyrbar verksamhet. Med hänsyn till vikten av att
de under giltighetstiden uppnådda utrotningsresultaten icke äventyras ävensom
att vederbörande hushållningssällskap hålles underkunnigt om eventuell
förekomst av nötbromslarver efter nämnda tid, synes sådan komplettering
av bestämmelserna böra övervägas, att djurägarna bliva skyldiga att,
därest nötbromslarver uppträda å deras nötkreatur över ett års ålder sedan
giltighetstiden för förordnandet utgått, omedelbart dels utrota larverna och
dels till hushållningssällskapet anmäla upptäckten av larverna. Sålunda ifrågasatta
föreskrifter torde icke vara alltför svåra att efterleva. Över efterlevnaden
synes knappast behöva utövas någon mera systematisk tillsyn. Åt vederbörande
hushållningssällskap bör kunna överlämnas att utöva tillsyn på
sätt sällskapet finner lämpligt. Därest ifrågavarande föreskrifter införas,
böra jämväl bestämmelser införas om straff för uraktlåtenhet att iakttaga
desamma.
Denna framställning har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
samtliga de däröver avgivna yttrandena. Medicinalstyrelsen och Östergötlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha dock funnit det mindre
lämnligt, att djurägama skulle åläggas skyldighet att själva utrota nötbromslarver.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande anfört.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
9
Förslaget om åläggande för djurägarna att till hushållningssällskapen rapportera
eventuell förekomst av nötbromslarver efter tid, då Kungl. Maj:ts
förordnande örn utrotande av nötbroms inom visst område utgått, synes välbetänkt
och styrelsen vill därför förorda att i förordningen intagas föreskrifter
jämväl i nämnt syfte. Ett sådant åläggande bör även omfatta läns- och
distriktsveterinärer samt husdjurskonsulenter och överkontrollassistenter,
vilka vid besök i husdjursstallar böra lia sin uppmärksamhet riktad på förekomst
av bromsbulor samt rapportera förekomsten av sådana till hushållningssällskapen.
Enahanda rapportskyldighet bör därjämte åläggas besiktningsveterinärer
vid offentliga slakthus och kontrollslakterier med hänsyn
till de möjligheter som där finnas att vid besiktning av såväl levande djur
som hudar upptäcka eventuell förekomst av nötbromslarver. Däremot anser
sig styrelsen icke kunna biträda förslaget att i de fall, då tiden för förordnandes
giltighet gått till ända, utrotandet av bromslarver skall ske av
djurägama. Dessa sakna nämligen i de flesta fall såväl kännedom örn metoden
i utrotningsarbetet som lämplig attiralj härför. Snarare synes utrotningsarbetet
i dylika fall böra åläggas hushållningssällskapen som, då man
synes kunna förmoda att arbetet endast kommer att avse enstaka fall, kan
få arbetet verkställt och tillsynen över den eventuella förekomsten utförd av
de tjänstgörande kontrollassistenterna.
Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande
föreslagit, att skyldigheten att anmäla upptäckt av nötbromslarver skulle
utsträckas även till områden, där förordnande örn utrotning av sådana larver
icke varit gällande. Enligt utskottets mening vore det angeläget, att eventuell
förekomst av nötbromslarver även inom dylika områden på ett så tidigt
stadium som möjligt bringades till myndigheternas kännedom.
Hushållningssällskapens ombuds förslag innebär i huvudsak,
att alla nötkreatur oavsett deras ålder skola bliva föremål för besiktning,
att tiden för utförandet av den första besiktningen under året skall
bestämmas till våren och försommaren samt att bestämmelserna örn förnyad
besiktning under sommaren skola ändras. Ombuden lia härom anfört.
Enligt 1 § förordningen nr 247/1930 skola larver av nötbromsen genom
djurägarens försorg utrotas å nötkreatur över ett års ålder. Denna åldersbestämning
medför, att djur, som fötts under sommaren, icke bliva föremål
för besiktning nästföljande år, enär de då ej uppnått föreskriven ålder. Erfarenheten
har emellertid givit vid handen, att även dessa djur i många fall
kunna vara behäftade med bromslarver. Ombuden vilja därför förorda en
sådan ändring av berörda paragraf, att åldersbestämningen utgår.
Ej heller nu gällande utformning av 3 § synes ombuden helt tillfredsställande.
Enligt sagda paragraf skall undersökning, huruvida nötkreaturen befriats
från bromslarver, äga rum högst sex och minst två veckor före i orten
sedvanlig betesutsläppningslid. Då av den hittillsvarande erfarenheten att
döma behandlingsresultatet synes bliva bättre desto senare utrotandet verkställes,
torde tiden för nämnda besiktning i stället böra bestämmas till våren
och försommaren, dock att besiktningen såvitt möjligt bör äga rum före
i orten sedvanlig betesutsläppningstid. 1 anslutning härtill torde andra stycket
i sagda paragraf förslagsvis böra erhålla följande avfattning. Under de
två första åren av förordnandets giltighetstid skall förnyad undersökning,
som i första stycket avses, äga rum för samtliga nötkreatursbesättningar.
Från oell med det tredje året skall förnyad undersökning verkställas endast
Bihang till riksdagens protokoll 1945. I sami. Nr 131. S3
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
Departementschefen.
beträffande sådana besättningar, vilka icke vid tidigare undersökning samma
år befunnits fria från nötbromslarver eller vilka efter dylik undersökning
tillförts nötkreatur från besättning, som icke samma år undersökts och
befunnits fri från sådana larver.
Liknande synpunkter ha upptagits i Kronobergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts yttrande över den inom jordbruksdepartementet utarbetade
promemorian.
Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande förklarat, att styrelsen ansåge sig böra
tillstyrka dessa ändringsförslag.
Med stöd av förordningen nr 247/1930 har Kungl. Majit meddelat förordnanden
om utrotande av nötbromsen inom åtskilliga län. De med anledning
härav vidtagna åtgärderna synas i allmänhet ha givit goda resultat. Såsom av
den lämnade redogörelsen framgår, äro emellertid vissa åtgärder påkallade
för att ytterligare effektivisera bekämpandet av nötbromsen. Förslag i sådant
hänseende ha framkommit från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap,
hushållningssällskapens ombud och Svenska husdjurskonsulentföreningen.
Såsom Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap framhållit, torde
svårigheter i vissa fall ha vållats de av hushållningssällskap utsedda besiktningsmännen
vid fullgörandet av deras åligganden till följd av att djurägare
vägrat lämna dem erforderligt biträde att sammanföra på bete lösgående djur.
Då förordningen nr 247/1930 icke innehåller något stadgande om skyldighet
för djurägare att lämna besiktningsmännen hjälp i deras arbete, anser jag mig
böra tillstyrka, att förordningen kompletteras med bestämmelser om sådan
skyldighet. En dylik förpliktelse skulle emellertid, om den vore obegränsad,
ibland kunna bliva alltför betungande för djurägaren. Med hänsyn härtill
synes bestämmelsen böra begränsas till att avse sådana åtgärder, som skäligen
kunna fordras av djurägaren. Att i enlighet med vad hushållningssällskapens
ombud föreslagit ålägga djurägaren att lämna besiktningsmännen det biträde,
som erfordras för att djuren skola kunna besiktigas, skulle, såsom medicinalstyrelsen
framhållit, innebära att djurägaren hade att helt efterkomma besiktningsmännens
önskningar i ifrågavarande hänseende. Med den av mig förordade
lydelsen av stadgandet erhålla djurägama däremot skydd mot alltför
vittgående krav från besiktningsmännens sida. Vid underlåtenhet att fullgöra
skyldigheten att biträda besiktningsmannen bör djurägaren ådraga sig straffansvar.
Enligt nu gällande bestämmelser föreligger icke för djurägare skyldighet
att vidmakthålla resultaten av tidigare vidtagna utrotningsåtgärder. Såsom
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och
Svenska husdjurskonsulentföreningen i sina framställningar uttalat, är detta en
brist i författningen av beskaffenhet att äventyra de uppnådda resultaten. En
ändring synes alltså påkallad i detta hänseende.
I enlighet med utskottets och föreningens förslag och i anslutning till vad i
motsvarande hänseende numera gäller i fråga örn utrotande av berberis bör
Kungl. Maj.ts proposition nr 131.
11
därför föreskrivas, att, därest inom område, som avses i av Kungl. Majit jämlikt
förordningen nr 247/1930 meddelat förordnande, nötbromslarver upptäckas
å nötkreatur efter utgången av den i förordnandet angivna tiden, larverna
skola utrotas. Liksom då det gäller utrotande av nötbromslarver under
förordnandets giltighetstid, bör skyldigheten att utrota larverna efter utgången
av denna tid i princip åvila djurägaren. Jag finner mig alltså icke kunna
biträda det av medicinalstyrelsen och Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott väckta förslaget, att utrotandet i sistnämnda fall skulle
åläggas hushållningssällskapen. Det torde emellertid få förutsättas, att hushållningssällskapen
komma att ha sin uppmärksamhet riktad på nötbromsens
förekomst även efter utgången av den tid, förordnandet varit gällande.
Underlåter djurägare att fullgöra sin ifrågavarande skyldighet, bör utrotandet
kunna vidtagas genom vederbörande hushållningssällskaps eller dess besiktningsmäns
försorg på den försumliges bekostnad.
Såsom i ärendet framhållits, torde emellertid nötbromsens bekämpande
kunna ytterligare effektiviseras, därest djurägarna åläggas skyldighet att till
vederbörande hushållningssällskap göra anmälan om upptäckt av nötbromslarver
å deras nötkreatur efter utgången av den i förordnandet angivna tiden.
Enahanda skyldighet synes även böra åvila läns- och distriktsveterinärer samt
besiktningsveterinärer vid offentliga slakthus och kontrollslakterier. Jämväl
de hos hushållningssällskapen anställda husdjurskonsulenterna och de hos
kontrollföreningarna anställda assistenterna böra ha sin uppmärksamhet riktad
på förekomsten av nötbromslarver. Att, såsom i ett yttrande föreslagits,
utsträcka anmälningsskyldigheten även till områden, där förordnande
om utrotning av nötbromsen icke varit gällande, torde med hänsyn till ifrågavarande
lagstiftnings fakultativa karaktär icke lämpligen böra ske och synes
ej heller vara av förhållandena påkallat.
För djurägare, som underlåter att fullgöra honom åvilande anmälningsskyldighet,
torde straffansvar böra stadgas.
Den nu gällande bestämmelsen, att djurägarna äro skyldiga att utrota larver
av nötbromsen endast å nötkreatur över ett års ålder, medför, såsom hushållningssällskapens
ombud framhållit, att djur, vilka fötts under sommaren, icke
bliva föremål för besiktning påföljande år. Enär jämväl dessa djur i många
fall kunna vara behäftade med nötbromslarver, torde i överensstämmelse med
ombudens förslag åldersbestämningen lämpligen böra borttagas, ökat arbete
i någon avsevärd omfattning synes icke härigenom komma att åsamkas besiktningsmännen.
Beträffande bestämmelsen att den första besiktningen under året skall äga
rum högst sex och minst två veckor före den i orten sedvanliga betesutsläppningstiden
ha hushållningssällskapens ombud föreslagit, att detta stadgande
skulle ersättas av en föreskrift av innehåll, att nämnda besiktning skulle ske
under våren och försommaren, såvitt möjligt dock före i orten sedvanlig betesutsläppningstid.
Av praktiska och ekonomiska skäl finner jag mig dock icke
kunna biträda detta förslag i vidare mån än att jag med hänsyn till angelägenheten
av att besiktningen utföres så sent som möjligt förordar bortta
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
gande av bestämmelsen, att besiktningen skall äga rum minst två veckor före
nämnda tidpunkt. Av samma skäl kan jag ej heller ansluta mig till ombudens
förslag, att den förnyade undersökning, som i vissa fall skall äga rum under
tiden 15 juni—15 juli, skulle utföras även under det första året av förordnandets
giltighetstid och att denna undersökning först under det tredje året skulle
omfatta allenast sådana nötkreatursbesättningar, vilka icke vid tidigare undersökning
samma år befunnits fria från nötbromslarver eller vilka efter dylik
undersökning tillförts nötkreatur från besättning, som icke samma år undersökts
och befunnits fri från sådana larver.
I detta sammanhang synes böra tagas i övervägande, huruvida icke för tilllämpning
av förevarande förordning skulle vara tillräckligt att framställning
därom göres av allenast vederbörande hushållningssällskap. Jag torde härvidlag
få erinra örn att för tillämpning av lagen om utrotande av berberis å viss
mark ursprungligen fordrades framställning därom av hushållningssällskap
och landsting men att efter ändring i författningen sådan framställning numera
endast behöver göras av vederbörande hushållningssällskap. I likhet
härmed synes i förordningen nr 247/1930 böra föreskrivas, att Kungl. Majit
skall äga förordna örn dess tillämpning på framställning av allenast hushållningssällskap.
De av mig förordade nya bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli
1945. Inom område, för vilket Kungl. Majit före ikraftträdandet meddelat
förordnande om utrotande av nötbromslarver, torde de nya reglerna böra
gälla allenast därest Kungl. Majit på särskild framställning av vederbörande
hushållningssällskap därom beslutar. I överensstämmelse med vad jag sålunda
anfört har inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 27 juni 1930 (nr 247) om utrotande av
nötbromsen.
Härefter hemställer föredraganden, att nämnda förslag till förordning måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj it Konungen bifall och förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.
447101. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.