Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införlivande
i statsbanenätet av Stockholm— Västerås
—Bergslagens järnvägar; given Stockholms slott den
2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet övei'' kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.

Frågan om ett statsförvärv av Stockholm—Västerås — Bergslagens
järnvägar hade länge varit aktuell, då statsmakterna år 1944 beslöto
att förvärva aktiemajoriteten i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya
järnvägsaktiebolag, i fortsättningen benämnt S. W. B.

Redan hösten 1939 igångsatte järnvägsstyrelsen vissa tekniska och ekonomiska
utredningar rörande S. W. B. '' Förhandlingar om statsinlösen upptogos
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 130.

464 45

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

därefter under hösten 1940 men ledde ej till resultat. Nya förhandlingar upptogos
i slutet av år 1941, och genom en den 14 januari 1942 dagtecknad promemoria
underrättades min företrädare i ämbetet av järnvägsstyrelsen om att
en preliminär överenskommelse mellan parterna förelåge. Efter överläggning
i statsrådsberedning meddelade emellertid departementschefen järnvägsstyrelsen,
att han ansåge den föreslagna uppgörelsen oförmånlig för staten, varför
han icke ville tillstyrka en proposition på basis av det preliminära köpeavtalet.
Under sommaren 1943 ägde ytterligare förhandlingar rum utan att för staten
gynnsammare villkor för övertagandet kunde uppnås.

Då emellertid starka skäl syntes tala för att S. W. B:s järnvägar införlivades
med statsbanenätet, ansåg min företrädare det lämpligt, att möjligheterna
för ett förvärv undersöktes på nytt. Han uppdrog därför åt den av Kungl.
Majit genom beslut den 4 augusti 1939 tillsatta nämnden för behandling av
vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor örn järnvägsegendomens
värde m. m. att upptaga underhandlingar i syfte att åstadkomma
ett godtagbart förslag till uppgörelse. Efter ingående förhandlingar med en
av S. W. B:s styrelse utsedd särskild delegation träffade nämnden den 9
februari 1944 överenskommelser nied respektive Västerås stad, Bergslagernas
järnvägsaktiebolag och Gävle—Dala järnvägsaktiebolag örn förvärv av aktiemajoriteten
i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag. Enligt
dessa överenskommelser skulle staten den 1 juli 1944 förvärva sammanlagt
114 840 aktier av S.W. Bis 150 000 aktier till ett pris av 168 kronor per
aktie. Överenskommelserna inneburo vidare, att de dåvarande aktieägarna
skulle vid ordinarie bolagsstämma 1944 äga fritt disponera över 1 050 000
kronor, utgörande vinstmedel på rörelsen under år 1943 och motsvarande
7 % å aktiekapitalet eller 7 kronor per aktie.

I överenskommelsen med Västerås stad förband sig staten att intill den
1 juli 1945 på anfordran inlösa jämväl övriga aktier i järnvägsbolaget till
enahanda pris och på samma villkor.

Vederlaget för samtliga aktier skulle med tillämpning av det i avtalen fastställda
priset uppgå till 25 200 000 kronor. Av detta belopp skulle 24 750 000
kronor, d. v. s. 165 kronor per aktie, erläggas i form av treprocentiga statsobligationer,
förfallna till inlösen efter 10 år, under det att återstoden eller
tillhopa 450 000 kronor skulle gäldas kontant.

Kungl. Majit föreslog i propositionen 1944:186 riksdagen att dels besluta
statsförvärv av aktierna i S. TV. B. på avtalade villkor, dels och anvisa ett
investeringsanslag av 25 200 000 kronor till ändamålet. Riksdagen biföll
Kungl. Majits förslag (skrivelse nr 276).

I den skrivelse den 11 februari 1944, vari nämnden för behandling av vid
statsinlösen av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor underställde Kungl.
Majit förutnämnda överenskommelser, berörde nämnden även frågan om
S. W. B is järnvägars framtida införlivande med statsbanorna.
Nämnden anförde därom att, sedan staten förvärvat ifrågavarande aktieposter,
åtgärder borde vidtagas för ett sådant införlivande. Lämpligast syntes där -

Kungl. Majlis ■proposition nr ISO. 3

vid vara, att S. W. B. trädde i likvidation och att avtal träffades om överlåtelse
av S. W. B:s alla tillgångar och skulder till staten.

I sitt utlåtande i ärendet den 24 februari 1944 framhöll järnvägsstyrelsen,
att styrelsen vore ense nied nämnden därom, att med sådan införlivning ej
borde anstå längre tid än vad som krävdes för ärendets omsorgsfulla planering
och handläggning.

Vid behandlingen i statsrådet av förenämnda proposition anförde min
företrädare, att inlemmandet av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet förväntades
kunna ske den 1 juli 1945, att S. W. B. därvid borde träda i likvidation
och avtal träffas örn överlåtelse av S. W. B:s alla tillgångar och
skulder till staten samt att frågan härom borde underställas 1945 års riksdag.
Detta departementschefens anförande återgavs utan erinran vid ärendets behandling
i riksdagen.

I skrivelse den 10 februari 1945 har järnvägsstyrelsen meddelat, att staten
intill utgången av år 1944 förvärvat 144 844 aktier i S. W. B. eller närmare
96,6 % av aktiestocken. Såvitt järnvägsstyrelsen kunnat finna, hade hittills icke
något inträffat av natur att böra föranleda ändring i tidigare planer beträffande
S. W. B:s järnvägars införlivande med statsbanorna. Aktieförvärvet
hade fortskridit i ett fullt tillfredsställande tempo. Alla av frågan berörda
hade jämväl inställt sig på en avveckling av bolagsdriften den 1 juli 1945.
Sålunda förelåge bland annat ett mellan 1943 års järnvägspensionsutredning
och delegerade för understödsföreningen S. W. B. pensionskassa träffat villkorligt
avtal om statens övertagande av kassans rörelse från och med
nämnda dag.

Järnvägsstyrelsen har härefter diskuterat de former, under vilka frågan
örn S. W. B:s införlivande med statsbanenätet borde underställas riksdagen.
Styrelsen —- som för sin del föreslagit, att det år 1940 vid införlivandet med
statens järnvägar av järnvägar tillhörande vissa då befintliga statliga järnvägsbolag
tillämpade förfarandet skulle komma till tillämpning — anför härom
följande.

Man synes lämpligen kunna tillämpa det förfaringssätt, som år 1940 kom
till användning vid motsvarande åtgärder beträffande de då förefintliga sex
järnvägsbolag i Skåne och Småland, i vilka staten innehade den helt övervägande
delen av aktierna. Med hänsyn till det förhållandet, att staten redan
förfogade över nyssberörda järnvägsbolags egendom, varför vid nödiga avtals
träffande verklig motpart till staten icke fanns, ansågs då icke behövligt
att, på sätt städse skett och sker beträffande överenskommelser, som icke
blott formellt utan också reellt avse statsförvärv av enskild egendom, underställa
riksdagen fullständiga avtalsförslag. Kungl. Majda förslag i ärendet
(propositionen 1940: 164) innehöll därför endast hemställan, att riksdagen
måtte

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för att ifrågavarande
järnvägsbolag skulle träda i likvidation,

dels föreskriva, att de järnvägar, vilka tillhörde bolagen i fråga, skulle från
och med viss angiven tidpunkt införlivas med statens järnvägar,

dels och anvisa för transaktionernas genomförande erforderliga anslag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Det fall, som järnvägsstyrelsens förevarande framställning avsåge, vore,
anför styrelsen, i stort sett analogt med nu berörda fall från år 1940. Då det,
såsom redan framhållits, blott formellt men icke reellt vore fråga örn statsförvärv
av enskild egendom, hade styrelsen därför icke funnit nödigt att i
detta sammanhang meddela de sedvanliga sammanställningarna av uppgifter
angående järnvägarnas tekniska och ekonomiska förhållanden ävensom utvecklingen
därutinnan under sistförflutna årtionde. Styrelsen erinrar, att sådana
uppgifter för tiden fram till årsskiftet 1942/43 lämnats i propositionen
1944:186.

S. W. B:s senaste balansräkning — per den 31 december 1943 — har följande
utseende.

Tillgångar.

Tusental

kronor

Järnvägsanläggningen........ 42 146

Rullande materiel ............ 17 601

Inventarier .................... 1 875

Diverse fastigheter............ 1 327

Värdehandlingar.............. 217

Diverse ofullbordade arbeten 469

Förråd ........................ 2 253

Bank och postgiro............ 69

Diverse räkningar ............ 2 135

Summa kronor 68 092

Skulder.

Tusental

kronor

Statslån........................ 637

Till statslån hörande anstånds ränta

........................ 127

Obligationslån ................ 7 008

Till obligationslån hörande

anståndsränta .............. 175

Reverslån...................... 5 488

Svävande skulder ............ 6 890

Skattereserv .................. 1512

Aktiekapital .................. 15 000

Reservfond .................... 1 500

Dispositionsfond.............. 1 526

Förnyelsefond ................ 24 961

Vinst (för året och balanserad
från föregående år) ........ 3 268

Summa kronor 68 092

Beträffande de i balansräkningen upptagna låneskulderna, vilka exklusive
anståndsräntor utgöra cirka 13 135 000 kronor, upplyser järnvägsstyrelsen,
hurusom av tillgängligt siffermaterial framginge, att denna lånesumma
kunde beräknas den 1 juli 1945 hava nedgått till i runt tal 12 195 000 kronor
med följande fördelning.

Kronor

Statslån.............................................................. 614 573: 09

Obligationslån, av 15h 1897, 3,5 %................................ 5 029 000: —

» , » 15/4 1898, 3,5 %................................ 1466 000: —

Reverser av V9 1934, 3s/4 %...................................... 265 954:26

» » V9 1934, 4 % ........................................ 1044 423:44

» » Vis 1934, 33/4 %...................................... 295 504:70

» » Vis 1934, 4 % ........................................ 1492 033:48

> » Vs 1935, 4 % ........................................ 566 972: 72

» >> Vs 1936, 4 % ........................................ 225 613: 77

» till S. W. B. pensionskassa:

av 17/n 1938, 4 % ........................................ 1 000 000: —

» 89/s 1940, b %........................................ 194 902: 29

Summa kronor 12194 977:75

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I anslutning till denna sammanställning anför''järnvägsstyrelsen beträffande
regleringen av S. W. B:s låneskuld i huvudsak följande.

Beträffande statslånet, vilket på sin tid utbetalats för byggandet av
Enköping—Heby—Runhällen järnväg, erfordras ingen annan åtgärd än en
överföring i den centrala statsbokföringen från fonden för låneunderstöd till
statens järnvägars fond. Till statslånet hörande anståndsränta å
126 843 kronor bör, i anslutning till hittills följd praxis, avvecklas sålunda,
att ett mot anståndsräntans nuvärde svarande belopp av järnvägsstyrelsen
inbetalas till riksgäldskontoret.

övriga lånebelopp, uppgående till i runt tal 11580 000 kronor, böra
tills vidare upptagas att passera över riksstaten. Visserligen föreligger, som
redan nämnts, förslag örn statsövertagande av S. W. B. pensionskassa,
en åtgärd, vilken, örn densamma genomföres, kommer att omvandla de båda
lånen från sagda kassa till lån från statens järnvägar. Het är emellertid sannolikt,
att frågan örn sistnämnda statsövertagande kommer att bliva avgjord
senare än här förevarande ärende.

Till nu anförda lånebelopp är att lägga en summa av 545 000 kronor, motsvarande
de låneskulder — däribland 195 000 kronor till S. TV. B. pensionskassa
— som åvila S. W. B:s för bilrörelsen svarande dotterbolag,
vilka torde komma att träda i likvidation vid lämplig tidpunkt i anslutning
till avvecklingen av S. W. B.

För regleringen erforderligt investeringsanslag skulle alltså enligt styrelsens
beräkningar uppgå till cirka (11 580 000 + 545 000) 12 125 000 kronor, varav
dock vid samtidigt övertagande av S. W. B. pensionskassa (1 000 000 +
194 902: 29 -f 195 000) 1 389 902 kronor 29 öre eller cirka 1 390 000 kronor icke
komme att tagas i anspråk.

Styrelsen har i detta sammanhang även upptagit vissa Stockholms
stad och Västerås stad berörande frågor, vilka äga samband med villkoren
för obligationslånen. Styrelsen anför härom följande.

Till obligationslånet av den 15 april 1898 hör en anståndsränta om 175 000
kronor, vars förekomst beror på vid lånets upptagande träffad överenskommelse
av innehåll, att Stockholms stad, som garanterat lånet, skulle vid behov
tillskjuta ett års ränta samt bolaget vara skyldigt ersätta utlägget först när
stadens garanti för lånet upphört att gälla eller lånet konverterats till en
lägre ränta. Någon ränta å stadens tillskott skulle ej beräknas. — Under förutsättning
att staden lämnar sitt samtycke därtill, torde inbetalning för denna
anståndsränta böra ske på analogt sätt som för anståndsräntan till statslånet.
I detta sammanhang må jämväl nämnas, att sagda överenskommelse innehåller
bestämmelsen, att bolaget icke äger utan stadens medgivande överlåta
järnvägen på annan. Framställning med hemställan örn sådant medgivande
har gjorts av S. W. B:s styrelse.

Med införlivandet av S. TV. B:s järnvägar övertager järnvägsstyrelsen jämväl
skyldigheten att tills vidare trafikera de av Stockholms stad ägda järn
vägarna Sundbyberg—Ulvsunda och Spånga—Lövsta.

För en del av bolagets reverslån står Västerås stad i borgen, men denna
omständighet torde icke medföra några komplikationer.

Förutom de nämnda lånen förekomma i S. W. B:s räkenskaper vissa skuldbelopp,
motsvarande de statsmedel, som investerats i den pågående
banelektrifieringen. Härom har järnvägsstyrelsen meddelat följande.

6

Kungl. Majrts proposition nr 130.

I skrivelse den 30 mars 1944 hemställde järnvägsstyrelsen — under förutsättning
av bifall till Kungl. Maj:ts proposition örn förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag — att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av den nämnda bolag tillhöriga
linjen Stockholm—Tillberga—Köping bevilja bolaget ett lån på 12 500 000
kronor. I proposition den 12 maj 1944, nr 279, föreslog Kungl. Majit riksdagen
att å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens järnvägar,
för budgetåret 1944/45 för här ifrågavarande ändamål anvisa till förlag
för lån till nämnda bolag ett investeringsanslag av 12 500 000 kronor. Sedan
riksdagen bifallit propositionen, har överenskommelse i enlighet med av
Kungl. Majit godkänt förslag träffats mellan järnvägsstyrelsen och bolaget
örn lånet i fråga. Enligt denna skall järnvägsstyrelsen tillhandahålla bolaget
medel allteftersom elektrifieringen fortskrider.

Vid S. W. Bis järnvägars inlemmande i statsbanenätet bleve, anför järnvägsstyrelsen,
statens järnvägar i fråga örn sagda elektrifieringslån såväl låntagare
som långivare. Transaktionen kunde följaktligen avvecklas genom en
intern bokföringsåtgärd.

Beträffande vissa i samband med järn vägsförvärv övertagna svävande
skulder och rörliga tillgångar, vilka varit beroende jämväl av affärsresultatet
under den tid, som förflutit mellan uppgörelsens träffande och egendomens
övertagande, och följaktligen ej kunnat till sitt belopp förutberäknas
tillnärmelsevis exakt, hade, anför järnvägsstyrelsen, i alla tidigare fall bestämts,
att desamma skulle föras å det särskilda utjämningskonto, benämnt
Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade enskilda järnvägar,
vilket upplagts i statens järnvägars räkenskaper med anledning av
statsmakternas beslut år 1940. I sagda samlingskonto ingående delkonton för
varje särskilt förvärv hade hållits öppna till och med kalenderåret efter det,
då förvärvet skett.

I förevarande hänseende hade, fortsätter järnvägsstyrelsen, styrelsen nu
icke att föreslå någon ändring i sak, då det näppeligen torde kunna tänkas
något lämpligare förfarande än att tills vidare balansera nämnda, ej förutbestämbara
tillgångs- och skuldposter på ett särskilt konto. Uppenbart vore
emellertid, att frågan formellt kommit i ett annat läge i och med genomförandet
från och med den 1 juli 1944 av nuvarande budget- och bokföringsordning
för de statliga affärsverken. Rörande de bokföringsåtgärder, som i anledning
härav kunde bliva påkallade i samband med införlivandet av S. W. Bis järnvägar
med statsbanenätet, anför järnvägsstyrelsen närmare följande.

Enligt förutvarande ordning fungerade utjämningskontot som en fond,
sidoställd med pensionsfonderna, förnyelsefonden och markförvärvsfonden.
Kontot möjliggjorde alltså magasinering under obestämd tid av medel, vilka
liksom fondmedlen temporärt stodo till förfogande såsom rörelsekapital. Det
karakteristiska för nuvarande ordning är däremot, att alla inflytande medel,
som icke tillhöra driften, d. v. s. i första hand avsättningarna till det värdeminskningskonto,
vari nyssnämnda fonder ingått, omedelbart tagas i anspråk
för investering. I konsekvens härmed har den 1 juli 1944 även inköpskontots
överskottssaldo -— i den mån detsamma hänförde sig till avslutade delkonton,
uppgående till i runt tal 2,1 miljoner kronor —- inlagts i värdeminskningskontot
och motsvarande medelsbelopp därmed blivit disponibelt för in -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vestering. På samma sätt kommer att förfaras med framdeles uppkommande
överskottssaldon, vilkas belopp sålunda komma att bliva sidoställda med avsättningarna
till värdeminskningskontot. Härmed följer emellertid, att å ett
delkonto eventuellt uppträdande bristsaldo visserligen kan statistiskt utjämnas
mot tidigare överskottssaldon men finansiellt kommer att få samma verkan
som en minskning av sagda avsättningar.

Då sålunda det förutvarande allmänna utjämningskontot reducerats till
att bliva en statistisk rubrik inom värdeminskningskontot, medan kontona för
varje särskilt förvärv bibehållit sin uppgift, synes bästa anslutning mellan
bestämmelserna rörande förevarande konton å ena sidan samt de allmänna
budget- och bokföringsföreskrifterna å andra sidan ernås, örn det föreskrives

a) att i samband med visst järnvägsförvärv övertagna rörliga tillgångar
och svävande skulder skola föras å ett för förvärvet ifråga avsett utjämningskonto
(inköpskonto) samt

b) att reglering av å detta konto uppkommande saldo skall ske över värdeminskningskontot.

Med bestämmelsen vid b) torde följa, att saldot skall upptagas i redovisningen
över tillkomna investeringsmedel.

Delkonto avslutas för närvarande före utgången av kalenderåret närmast
efter det, under vilket förvärvet äger rum. Vid ifrågasatt övergång till bokföring
budgetårsvis bör avslutning ske före utgången av budgetåret närmast
efter det, under vilket förvärvet äger rum, d. v. s. i här förevarande fall före
utgången av budgetåret 1946/47.

De svävande skulder, som sålunda vore avsedda att föras å inköpskonto,
utgjordes, anför järnvägsstyrelsen, till en betydande del av skatter till
stat och kommuner. Vid fortsatt bolagsdrift skulle dessa skatter hava
bestritts med löpande inkomster, och det kunde vid sådant förhållande förefalla
i viss mån betänkligt att bokföra desamma å ett konto, vars belastning
medförde ökning av statens järnvägars förräntningspliktiga kapital. Järnvägsstyrelsen
hade på denna punkt intet bestämt yrkande att framföra men ville
ifrågasätta, att det foges under övervägande, huruvida icke sagda skatter
lämpligen borde bestridas med driftmedel, för det fall och i den mån vid
övertagandet erhållna likvida medel ej försloge för ändamålet.

Det här sagda gällde, fortsätter styrelsen, om de skatter, vilka belöpte på
rörelsen intill tidpunkten för övertagandet och följaktligen i en likvidationsbalans
kunde bokföras som skuld. Vad åter anginge den utskiftningsskatt,
som följde med avvecklingen av S. W. B. jämte dotterbolag, syntes
en särskild anordning vara örn också icke ofrånkomlig så dock mycket starkt
motiverad. Såsom meddelats i propositionen 1944: 186, hade storleken av
denna skatt, vilken helt ginge till staten, av järnvägsstyrelsen beräknats till
omkring 2,5 miljoner kronor. Då det här vore fråga örn en inkomst för statsverket,
som staten överhuvud icke skulle ha erhållit örn S. W. B. förblivit i
enskild ägo, ville det synas oegentligt att låta utgiften i fråga belasta vare
sig anläggningskapitalet, såsom fallet bleve örn densamma fördes å inköpskontot,
eller det löpande överskottet av järnvägsdriften. Beträffande dessa
skatter hemställde järnvägsstyrelsen därför, att till desammas bestridande
måtte å riksstatens driftbudget under sjätte huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag
av 2 500 000 kronor. — Örn utgiften skulle bli något större eller något

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

mindre än beräknat, vore i detta fall tydligen utan någon betydelse, då ändringen
automatiskt kompenserades av motsvarande ändring å driftbudgetens
inkomstsida.

Beträffande hos S. W. B. anställd personal har järnvägsstyrelsen
meddelat, att densamma torde komma att i samma omfattning som vid tidigare
förstatligade järnvägar övergå i statens järnvägars tjänst. Villkoren
vore också avsedda att bliva i huvudsak lika med dem, som tillämpats vid
tidigare statsförvärv. I anledning av att S. "W. B:s järnvägar i praktiken
redan vore under statlig förvaltning syntes emellertid den sedvanliga övergångstiden
på sex månader lämpligen kunna uteslutas och personalen sålunda
erhålla rätt att redan från och med den 1 juli 1945 vinna anställning vid statens
järnvägar enligt vid dessa gällande anställnings- och lönevillkor.

Med hänsyn till föreliggande överenskommelser örn statsövertagande av
vissa pensionskassors rörelse hade det, anför järnvägsstyrelsen, befunnits erforderligt
att företaga vissa ändringar i den avtalsparagraf (§5), vilken plägade
reglera den vid statsförvärven övertagna personalens förhållanden. I
samband därmed hade, efter överläggningar med personalens organisationer,
sagda paragraf i förevarande fall jämväl i övrigt erhållit en i viss mån annan
lydelse.

I jämförelse med motsvarande bestämmelser i tidigare träffade avtal om
statsförvärv av enskilda järnvägar förete de nya bestämmelserna i förevarande
hänseende följande skiljaktigheter.

Vid inlemmande av enskild järnväg i statens järnvägar från och med den
1 juli visst år har hittills gällt, att begränsning av lönen till högsta löneklassen
inom den lönegrad, som skall gälla för viss tjänsteman, tillämpats
redan från och med sistnämnda dag, trots att den enskilda järnvägens anställnings-
och lönevillkor i övrigt plägat gälla under de första sex månaderna
i statens järnvägars regi. Enligt nu föreslagen lydelse skall begränsning
av lönen ske först från och med den tidpunkt, då personalen i allmänhet
överföres på aktiv stat och övergår till vid statens järnvägar gällande anställnings-
och lönevillkor. För S. W. B. är ändringen i fråga utan betydelse,
då de båda tidpunkterna för införlivandet och för placeringen å aktiv
stat äro avsedda att sammanfalla.

Övergångsstaten i dess hittillsvarande form skulle slopas och all personal,
som ej entledigas, få på sig tillämpade statens järnvägars bestämmelser,
alltså icke enbart de extra förmånerna av olika slag utan även lönevillkoren,
d. v. s. löneklassplacering skulle ske för alla tjänstemän på samma sätt, som
hittills skett enbart för tjänstemän på aktiv stat.

Sådan ordning införes beträffande lönesättningen, att löner och personliga
tillägg vid indexändring behöva omräknas endast en gång per kvartal, nämligen
från och med första månaden i kvartalet, då nytt index eventuellt träder
i tillämpning vid statens järnvägar, ehuru detta vid enskilda järnvägar sker
först från och med andra månaden i kvartalet.

Löneklassplacering skall ske med hänsynstagande till vederbörandes löneförhållanden
på den ort, där han är placerad omedelbart före järnvägens övertagande
av staten, och således ej som hittills efter den ort, där vederbörande
är placerad omedelbart före uppförandet på aktiv stat.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Det vore sålunda avsett, anför järnvägsstyrelsen, att samtliga övertagna
tjänstemän hädanefter skulle inplaceras på befattningar inom den lönegrad,
som för vederbörande bomme att angivas i personalbilagan till blivande avtal
örn järnvägens överlåtelse till staten. Detta innebure således, att befattningai
å övergångsstat skulle begäras för de befattningshavare, vilka icke kunde
omedelbart placeras på aktiv stat.

Personalparagrafen bomme vidare, enligt vad styrelsen upplyser, att kompletteras
med ett nytt moment av innehåll, att vid eventuellt statsövertagande
av sådan enskild pensionsinrättning, i vilken befattningshavare vore pensionsförsäkrad,
därvid avtalade pensionsvillkor skulle träda i tillämpning,
oavsett vad i sådant hänseende stadgats i personalparagrafen.

Enligt blivande avtal örn införlivande av S. W. B. med statens järnvägar
skulle, fortsätter styrelsen, de vid S. W. B. anställda befattningshavarna äga
rätt att — med vissa förbehåll — övergå i statens järnvägars tjänst. Därav
följde bland annat, att de enligt det vid statens järnvägar gällande avlöningsreglementet
skulle erhålla lön i efterskott vid varje månads slut. Plertalet
av befattningshavarna vid S. W. B. med månadslön erhölle emellertid sin lön
redan den 20 i månaden, varvid sålunda lön för en tredjedels månad utginge
i förskott. Vid övergång till statens järnvägars tjänst den 1 juli 1945 inträdde
för dessa befattningshavare det förhållandet, att avlöningsterminen
skulle, örn särskild åtgärd icke träffades, komma att omfatta cirka 40 dagar
i stället för en månad, nämligen från den 20 juni till den 31 juli. Då en så
avsevärd tidrymd mellan utbetalningstillfällena kunde verka betungande för
tjänstemännen, hade S. W. B:s styrelse tänkt sig att av billighetsskäl till
ifrågavarande befattningshavare med partiell förskottsbetalning av lönen —
dock endast till befattningshavare som vunnit anställning i bolagets tjänst
senast från och med den 1 juli 1944 — den 30 juni 1945 utbetala en tredjedels
månadslön. Järnvägsstyrelsen hade intet att erinra mot den åtgärd, som från
bolagets sida åsyftades, och styrelsen hade för avsikt att, därest statsmakterna
icke funne för gott uttala annan mening, intaga en bestämmelse av
nämnd innebörd i avtalet. Järnvägsstyrelsen ville i detta sammanhang erinra
om Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1919, varigenom Kungl. Maj:t lämnade
det medgivandet, att vid övergång från förskottslön till efterskottslön vid
statens järnvägar den 1 juli 1920 lön finge utbetalas den 1 juli med samma
belopp, som enligt förut gällande avlöningsbestämmelser.

Järnvägsstyrelsen berör härefter frågan örn distriktsindelningen och
föreslår, att S. W. B:s järnvägar — i avvaktan på en vid det fortsatta förstatligandet
erforderlig reglering av distrikts- och sektionsindelningen överhuvudtaget
vid statens järnvägar — provisoriskt inordnas i första distriktet
med huvudort i Stockholm.

Beträffande behovet av personal i högre lönegrad än den 20:e anför
järnvägsstyrelsen i huvudsak följande.

Det stora bankomplex, varom här är fråga, kan ej inordnas i befintliga sektioner,
utan nya ban-, maskin- och trafiksektioner måste bildas. Det
är avsett, att dessa skola tills vidare, liksom för närvarande är fallet, er -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

hålla Västerås som huvudort. För dessa sektioner erfordras sektionsföreståndare,
som för bansektionens vidkommande bör tillhöra lönegraden A 27,
under det att maskin- och trafiksektionsföreståndarna böra hänföras till lönegraden
A 26. Som närmaste man till bansektionsföreståndaren erfordras en
ingenjör i lönegraden A 22 och för trafiksektionsföreståndaren en byråassistent
i lönegraden A 21.

För den utökning av arbetsuppgifterna, som tillkommer verkstadst
j ansten och kontrollkontoret, erfordras vidare följande befattningar i
lönegraden A 21 och högre, vilkas inrättande kräver beslut av riksdagen,
nämligen för verkstadstjansten en verkstadsingenjör i lönegraden A 26 och
å kontrollkontoret en kontrollör i lönegraden A 21.

Av stationerna äro följande, vid räkning efter 1938 års trafik, hänförliga
till klass 2 eller högre, nämligen Västerås till klass 1 B samt Sundbyberg,
Enköping och Köping till klass 2.

För samtliga nu uppräknade tjänster torde komma att finnas tjänstemän
vid den enskilda järnvägen, som enligt blivande personalbilaga till förvärvsavtalet
skola övertagas i respektive lönegrader, dock med undantag för bansektionsföreståndaren,
vilken måste tillföras från statens järnvägar. Anstalt
härför har vidtagits.

Vidare finnas vissa tjänstemän med löneställning motsvarande lägst A 21,
beträffande vilka man mäste räkna med nödvändigheten att tills vidare uppföra
desamma på övergångsstat och för vilka befattningar å sådan stat
således torde komma att erfordras, nämligen för en telegrafingenjör i lönegraden
A 26, en kamrer i lönegraden A 24, två ingenjörer i lönegraden A 22
och tre byråassistenter i lönegraden A 21.

Vid S. W. B. finnes för närvarande även en maskindirektör, som den 1 maj
1950 uppnår stadgad pensionsålder men för vilken motsvarande befattning
icke finnes eller lämpligen kan beredas vid statens järnvägar. Styrelsen avser
träffa överenskommelse med ifrågavarande tjänsteman örn förtidspensionering.

Vad gäller personal i lönegraden A 20 och därunder har järnvägsstyrelsen
förklarat sig senare komma att ingiva förslag till Kungl. Maj:!

Inföilivandet i statens järnvägar av viss tidigare enskild järnvägslinje
innebär bland annat, att för statens järnvägar gällande taxor och
föreskrifter komma att tillämpas för linjen ifråga. Med hänsyn till det
förhållandet att, vad godssamtrafiken beträffar, denna tillämpning är beroende
av att vederbörliga ändringar av samtrafikstabellen hinna utfärdas av
verkställande förvaltningen för järnvägarnas godssamtrafik, har dock i alla
tidigare avtal örn järnvägsförvärv intagits en reservation beträffande tidpunkten
för det fullständiga inlemmandet i taxehänseende. På samma sätt
bör, enligt järnvägsstyrelsens mening, förfaras i fråga örn S. W. B.

Beträffande S. W. B. tillkommer emellertid, fortsätter styrelsen, dels den
omständigheten att järnvägen tillhör Bergslagernas zontarifförening, dels
det förhållandet att en av bolagets linjer, nämligen Norberg—Kläckberg, icke
är ansluten till den allmänna godssamtrafiken. Förstnämnda omständighet
medför, framhåller järnvägsstyrelsen, att enligt gällande avtal — vilket utlöper
först vid årsskiftet 1945/46 — det fullständiga inlemmandet i persontaxehänseende
icke kan ske tidigare än vid sagda tidpunkt.

Vad ater angår sistnämnda linje av bispårskaraktär, förutsätter järnvägs -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

styrelsen, att det skall ankomma på styrelsen att framdeles besluta, huruvida
densammas särställning i taxehänseende skulle bibehållas samt örn vid fraktberäkning
för sändningar till och från denna linje avstånden borde genomräknas.

Järnvägsstyrelsen meddelar till slut, att styrelsen vid ärendets behandling
sam rätt med S. W. B:s styrelse, som — ur de synpunkter bolagsstyrelsen
hade att beakta — förklarat sig icke hava något att erinra mot vad järnvägsstyrelsen
i ärendet föreslagit. Bolagsstyrelsen hade vid samrådet ansett sig
icke böra ingå på frågan örn organisationen för järnvägsdriftens handhavande
efter järnvägens inlemmande i statens järnvägar.

Under åberopande av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för att
Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag skall träda i likvidation,

dels föreskriva, att Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar skola från
den 1 juli 1945 införlivas med statens järnvägar,

dels till förvärv av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar för budgetåret
1945/46 å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder, Statens
järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 12 125 000 kronor,

dels till bestridande av med likvidationen av Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag förenade skatter för budgetåret 1945/46 a driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000

kronor,

dels och medgiva, att i personalförteckningen för statens järnvägar antalet
befattningar över lönegraden A 20 måtte, räknat från den 1 juli 1945, ökas med
följande antal i respektive lönegrader, nämligen

Lönegrad Antal

På ordinarie stat:

A 27 Förste baningenjör .................................... 1

A 26 Maskiningenjör.......................................... 1

Trafikinspektör .......................................... 1

Verkstadsingenjör .................................... 1

A24 Stationsinspektor klass IB ........................ 1

A 22 Ingenjör ................................................... 1

Stationsinspektor klass 2 ........................... 3

A 21 Byråassistent ..........

Kontrollör ................

På övergångsstat:

A 26 Telegrafingenjör .......

A 24 Förste byråsekreterare

A 22 Ingenjör ...................

A 21 Byråsekreterare .......

1

1

2

3

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

I beslutet om järnvägarnas införlivande med statens järnvägar borde angivas,
att de därefter skulle tills vidare tillhöra första distriktet.

Beträffande de på den övertagna rörelsen belöpande, vid övertagandet ej
gäldade skatterna har järnvägsstyrelsen i anslutning till det förut anförda
ifrågasatt, huruvida icke dessa skatter borde bestridas med statens järnvägars
driftmedel, för det fall och i den män vid övertagandet erhållna likvida medel
ej förslå för ändamålet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 15 februari 1945 avgivit utlåtande
i ärendet.

Fullmäktige hava därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot de
av järnvägsstyrelsen föreslagna åtgärderna, i vad avser det budgettekniska
och bokföringsmässiga genomförandet av transaktionen.

Fullmäktige yttra i ärendet vidare följande.

Bland de i järnvägsbolagets balansräkning upptagna låneskulderna, som
från och med den 1 juli 1945 äro avsedda att förvaltas av riksgäldskontoret,
ingår ett 3,5 % obligationslån av den 15 juli 1897 med ett oguldet lånebelopp
å 5 029 000 kronor. Detta lån, som skall vara slutamorterat den 15 juli
1961, kan återbetalas från och med den 15 juli 1945 efter 3 månaders uppsägning.
Åtgärder för uppsägning av lånet torde före den 15 april 1945 böra
vidtagas genom bolagets försorg.

Vidare ingå bland bolagets skulder en del reverslån, löpande med 33/4
och 4 % ränta, å sammanlagt 3 890 502 kronor 37 öre. Även dessa lån torde
genom bolagets försorg böra, i den män så kan ske, uppsägas till återbetalning
snarast möjligt.

För den händelse staten skulle före järnvägens förstatligande komma att
övertaga S. W. B. pensionskassa, torde medel för täckande av bolagets skuld
till kassan för de båda lånen å sammanlagt 1 194 902 kronor 29 öre icke behöva
anvisas å riksstaten. För det fall att kassan, såsom järnvägsstyrelsen
synes hava förutsatt, icke skulle bliva övertagen före nämnda tidpunkt, torde
frågan örn återbetalning eller konvertering av bolagets hos kassan mot 4 %
och 5 % upptagna lån böra övervägas.

Riksräkenskapsverket har i ett den 17 februari 1945 avgivet utlåtande anfört,
att ämbetsverket endast funnit anledning till erinran mot järnvägsstyrelsens
hemställan i ett avseende. Ämbetsverket åsyftar järnvägsstyrelsens
förslag, att för bestridande av med likvidationen av Stockholm—Västerås—
Bergslagens nya järnvägsaktiebolag förenade skatter — utskiftningsskatt
— skulle å driftbudgeten under kommunikationsdepartementets huvudtitel
anvisas ett förslagsanslag å 2 500 000 kronor. Hur ifrågavarande skatteutgift
borde täckas vore närmast en intern bokföringsfråga, eftersom skatten —
vilken skulle drabba aktieägaren, d. v. s. statens järnvägar — komme att i
sin helhet redovisas bland statens inkomster under rubriken skatter. I förevarande
fall kunde enligt riksräkenskapsverkets mening endast två alternativ
för lösning av detta spörsmål komma i fråga, nämligen antingen att utskiftningsskatten
betraktades såsom en inköpskostnad, i vilket fall den komme
att täckas från investeringsanslaget, eller att skatten behandlades såsom en
utgift, vilken skulle täckas i samma ordning som driftkostnaden. Kiksräken -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

skapsverket ansåge sig endast kunna förorda det senare alternativet. Skatten
komme i så fall att minska S. W. B:s oell därmed även statens järnvägars
överskott samtidigt som den komme att öka uppbörden å inkomsttiteln utskiftnings-
och ersättningsskatt.

Vid ett bifall till järnvägsstyrelsens förslag i vad avser regleringen av utskiftningsskatten
skulle den utskiftningsskatt, som följde med S. W. B.s
trädande i likvidation, dels öka budgetens utgiftssida med ett utgiftsbelopp
under sjätte huvudtiteln och dels öka inkomstsidan med ett inkomstbelopp å
vederbörande skattetitel. Enligt riksräkenskapsverkets förslag komme skatten
att sänka överskottet av statens järnvägar och öka inkomsterna av utskiftningsskatt,
varför varken inkomstsidans eller utgiftssidans netto genom denna
formella transaktion påverkades. r

Riksräkenskapsverket har däremot förklarat sig dela järnvägÄtyrelsens
uppfattning, att på den övertagna rörelsen belöpande, vid övertagandet
ej gul dna skatter borde bestridas med statens järnvägars
driftmedel för den händelse och i den utsträckning vid övertagandet erhållna
likvida medel icke försloge för ändamålet.

Då statsmakterna år 1944 fattade beslut örn statsförvärv av aktierna i DepartementsS.
W. B, förutsattes, att S. W. B:s järnvägar skulle från och med den 1 juli chcfen1945
införlivas med statsbanenätet samt att S. W. B. därvm skulle träda i
likvidation och avtal träffas örn överlåtelse på staten av bolagets alla tillgångar
och skulder. Järnvägsstyrelsen har därefter — med anlitande av det
för ändamålet anvisade investeringsanslaget å 25 200 000 kronor — till och
med den 31 december 1944 för statens räkning förvärvat närmare 96,6 % av
aktiekapitalet i järnvägsbolaget.

Då någon omständighet av natur att böra föranleda ändring i tidigare planer
beträffande S. W. B:s järnvägars inlemmande i statsbanenätet icke inträffat,
torde frågan örn en avveckling av bolagsdriften nu böra upptagas till
behandling och förslag i ämnet underställas riksdagens prövning. Beträffande
formen för avvecklingen torde i allt väsentligt kunna följas samma förfarande,
som tillämpades vid införlivandet år 1940 med statens järnvägar av
de s. k. statliga järnvägsbolagens järnvägar. Något fullständigt förslag till
avtal angående det formella statsförvärvet skulle sålunda icke behöva föreläggas
riksdagen. Jag torde i det följande kunna inskränka mig till att angiva
allenast huvudgrunderna för transaktionens genomförande.

Efter inlemmandet i statsbanenätet av S. W. B:s järnvägar böra de till
dessa järnvägar hörande anläggningsvärdena och kapitalbeloppen i statsbokföringen
upptagas på samma sätt som motsvarande värden och belopp för
statens järnvägar i övrigt. Kapitalbehållningen i statens järnvägars fond bör
följaktligen ökas med dels den av förenämnda investeringsanslag bestridda
köpesumman för aktierna i S. W. B., dels ett belopp lika med summan av
bolagets av staten övertagna låneskulder per den 1 juli 1945. Statslånet bör,
såsom i liknande fall skett, omföras från fonden för låneunderstöd till statens
järnvägars fond. Nuvärdet av anståndsräntan på statslånet bör av järn -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vägsstyrelsen tillgodoföras riksgäldskontoret över det särskilda utjämningskontot
nied rubriken Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade
enskilda järnvägar. Övriga bundna lånebelopp, utgörande den 1 juli
1945 enligt järnvägsstyrelsens beräkningar 12 125 404 kronor 66 öre, böra enligt
gällande regler för statsbokföringen passera över riksstaten. Av sistnämnda
belopp beräknas dock 1 389 902 kronor 29 öre icke komma att tagas i anspråk,
därest S. Vf. B. pensionskassa samtidigt övertages. Frågan örn pensionskassans
övertagande har i annat sammanhang upptagits av chefen för
finansdepartementet. Investeringsanslagets belopp torde sålunda här kunna
begränsas till (12125 404:66 —1389 902:29) 10 735 502 kronor 37 öre eller
avrundat 10 735 600 kronor. Den till obligationslånet av den 15 april 1898
hörande,^Stockholms stad tillkommande anståndsräntan å 175 000 kronor torde
såsom en svävande skuld böra regleras över det förutnämnda inköpskontot för
utbetalning till staden i enlighet med gällande låneavtal. Övertagna svävande
skulder i övrigt liksom övertagna likvida medel och rörliga tillgångar böra
ävenledes föras på utjämningskontot. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att framdeles meddela erforderliga bokföringsföreskrifter.

Beträffande uppsägning av vissa av järnvägsbolagets lån torde, på sätt riksgäldsfullmäktige
förordat, erforderliga åtgärder böra vidtagas genom bolagets
försorg. %

I anslutning till vad riksräkenskapsverket i ärendet anfört finner jag mig
efter samråd med chefen för finansdepartementet böra förorda, att täckning
för de särskilda skatter, som följa med S. W. B:s likvidation och utskiftningen
av bolagets egendom, beredes av statens järnvägars driftmedel. Likaledes böra
i förevarande fall på den övertagna rörelsen belöpande, vid övertagandet icke
guldna skatter bestridas av driftmedel, i den mån vid övertagandet erhållna
likvida medel ej förslå för ändamålet.

Av järnvägsstyrelsens framställning framgår, att S. W. B:s järnvägar icke
må överlåtas å annan utan att Stockholms stad medgivit en sådan överlåtelse.
Detta sammanhänger med att staden på sin tid iklätt sig viss garanti för bolagets
obligationslån av den 15 april 1898. Då staden genom ett statsförvärv
av järnvägarna uppenbarligen icke såsom garant kommer i en sämre ställning,
torde medgivandet vara av allenast formell natur. Enligt vad jag under
hand inhämtat, har Stockholms stads drätselnämnd nyligen hos stadsfullmäktige
tillstyrkt medgivande för S. W. B. att på staten överlåta sin järnväg
under förutsättning, att staten åtager sig betalningsskyldighet för bolagets
ifrågavarande obligationslån samt inträder i de skyldigheter, som på
grund av gällande låneavtal åvila bolaget gentemot staden.

Den hos S. W. B. vid tidpunkten för järnvägarnas införlivande anställda
personalen torde komma att i samma utsträckning som vid tidigare förstatligade
järnvägar övergå i statens järnvägars tjänst. Villkoren förutsättas dock
bliva på vissa punkter jämkade i förhållande till dem, som tillämpats vid
tidigare statsförvärv. Härutinnan hänvisar jag till järnvägsstyrelsens framställning.
I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag i förevarande fall, då
fråga är örn en järnväg vilken i realiteten redan befinner sig under statlig för -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vältning, den sedvanliga övergångstiden på sex månader lämpligen kunna uteslutas,
i följd varav personalen sålunda skulle erhålla rätt att redan från och
med den 1 juli 1945 vinna anställning vid statens järnvägar enligt vid dessa
gällande anställnings- och lönevillkor.

Yad järnvägsstyrelsen anfört örn utbetalning under vissa förutsättningar
av en tredjedels månadslön till vissa befattningshavare i S. "W. B:s tjänst,
vilka hittills erhållit partiell förskottsbetalning av lönen, föranleder icke
någon invändning från min sida. Därest riksdagen ej finner anledning till
erinran härutinnan, lärer stadgande i ämnet komma att intagas i blivande avtal
angående järnvägarnas övertagande av staten.

I samband med införlivandet av S. W. B:s järnvägar med statens järnvägar
erfordras en ökning av antalet befattningar i lönegraden A 21 och högre lönegrader.
Härför tarvas beslut av riksdagen. Mot järnvägsstyrelsens hemställan
i angivna hänseende har jag icke funnit anledning till erinran. Jag avser att
framlägga förslag i detta ämne vid anmälan i annat sammanhang av frågor
angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa
ordinarie befattningar vid kommunikationsverken.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i blivande beslut örn järnvägarnas
införlivande med statens järnvägar meddela föreskrifter i fråga örn
järnvägarnas hänförande till visst distrikt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för att Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag
skall träda i likvidation,
dels föreskriva, att Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar
skola från den 1 juli 1945 införlivas med statens järnvägar,
dels ock till Förvärv av Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar för budgetåret 1945/46 å kapitalbudgeten under
Statens affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett investeringsa.
nslag av .......................................... kronor 10 735 600.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.