Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943
(nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall,
m. m.; given Stockholms slott den 12 januari 1945.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit föreslå riksdagen att dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga
härvid fogat förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars
1943 (nr 78) om jämkning av arrendeavtal i vissa fall, dels ock bifalla det
förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 13—14.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-
Bilägg.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78)
örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.
Härigenom förordnas, att vad i lagen den 5 mars 1943 örn jämkning av
arrendeavtal i vissa fall stadgas i fråga om år 1943 skall gälla jämväl beträffande
år 1945.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 december 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther,**statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Bagge, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.
Genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar antogos särskilda lagar örn
jämkning av arrendeavtal i vissa fall. Dessa lagar utfärdades den 6 mars
1942 (nr 72) och den 5 mars 1943 (nr 78).
Enligt sistnämnda lag kan arrendator påfordra skälig jämkning i arrendeavtal
under förutsättning att detta slutits före den 1 september 1940 och
arrendatorn däri åtagit sig att utgöra arrendet till minst hälften genom avlämnande
av mjölk eller smör. Såsom förutsättning för att jämkning som här
avses skall kunna ske fordras tillika, att arrendevillkoren på grund av rådande
förhållanden befinnas för arrendatorn oskäligt tyngande. Jämkningen
kan endast avse det i mjölk eller smör bestämda arrendet såvitt angår år
1943 (1 §).
I 2 § av lagen stadgas, att, därest arrendator, som skall frånträda den
arrenderade fastigheten under år 1943, enligt arrendeavtalet åtagit sig att vid
frånträdande! avlämna viss myckenhet stråfoder eller annat jordbruksalster,
arrendatorn skall, där brist förefinnes i den fastställda myckenheten på grund
av omständigheter, till vilka han icke varit vållande, äga rätt att i skälig
omfattning vinna befrielse från skyldighet att ersätta bristen. Lagens 3 §
upptager föreskrifter rörande förfarandet, för den händelse jordägaren och arrendatorn
icke kunna enas om den jämkning av arrendet, till vilken arrendatorn
enligt 1 § är berättigad, eller örn det sätt, varpå jämkningen skall
komma arrendatorn till godo, eller, i fall som avses i 2 §, om arrendatorns
befrielse från ersättningsskyldighet gentemot jordägaren eller omfattningen
därav. I dylika fall skall frågan avgöras av en särskild nämnd. Denna
skall bestå av tre personer och tillsättas för område, som Kungl. Majit äger
bestämma. En av ledamöterna, vilken tillika skall vara ordförande i nämnden,
skall utses av Kungl. Majit. För varje hushållningssällskaps verksamhetsområde
skola av länsstyrelsen utses två ledamöter, vilka skola tjänstgöra
i nämnden vid behandling av ärende angående arrendeavtal rörande fastig
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-
het inom det område, för vilket de utsetts. Den ene av dessa ledamöter skall
vara ägare av jordbruksfastighet och den andre arrendera sådan fastighet.
För ordföranden och varje ledamot skall förordnas en suppleant. Vill arrendator
påkalla nämndens prövning av tvist som avses i lagen, skall han
vid äventyr av talans förlust bevisligen därom hava underrättat jordägaren
före utgången av år 1943. Mot nämndens beslut må talan icke föras.
Där ej annorlunda mellan jordägaren och arrendatorn åsämjes, må den
jämkning av arrendet, till vilken arrendatorn enligt 1 § är berättigad, icke
utan synnerliga skäl av nämnden bestämmas på sådant sätt, att därigenom
arrendet i vad det bestämts i mjölk eller smör nedsättes för den tid jämkningen
avser med mer än två tredjedelar av prisstegringen efter den 14 mars
1940 å nämnda produkter. Befrielse från skyldighet att ersätta sådan brist
som avses i 2 § må ej mot jordägarens bestridande utan synnerliga skäl
medgivas till större del än två tredjedelar av bristen (4 §).
Ersättning till nämndens ordförande och ledamöter skall bestämmas enligt
de grunder som Kungl. Maj:t fastställer. Ersättningen till ordföranden
skall gäldas av allmänna medel (5 §).
Av nämnden meddelad dom skall efter överexekutors förordnande gå i
verkställighet lika med domstols lagakraftägande dom (6 §). Utöver vad i
3—5 §§ stadgats skola beträffande nämnden bestämmelserna i lagen den 14
juni 1929 om skiljemän i tillämpliga delar lända till efterrättelse (7 §). Kungl.
Maj:t äger meddela för lagens tillämpning erforderliga föreskrifter (8 §).
I kungörelse den 5 mars 1943 (nr 79) ha upptagits bestämmelser angående
nämnd, som avses i ifrågavarande lag. Enligt kungörelsen skola finnas fem
nämnder.
Enligt lagen den 10 mars 1944 (nr 71) skall vad i lagen den 5 mars 1943
om jämkning av arrendeavtal i vissa fall stadgas i fråga om år 1943 gälla
jämväl år 1944.
För täckande av kostnaderna för de i 1943 års lag omförmälda nämnderna
anvisades under anslagstiteln Kostnader i samband med jämkning av vissa
arrendeavtal för budgetåret 1944/45 i driftbudgeten under nionde huvudtiteln
ett förslagsanslag av 5 000 kronor.
För att vinna upplysning rörande verkningarna av 1944 års lagstiftning
samt för att erhålla grundval för bedömande av frågan huruvida lagstiftning
av motsvarande innehåll alltjämt erfordras ha utlåtanden infordrats
från ordförandena i de i 3 § av lagen omförmälda nämnderna ävensom lantbruksstyrelsen.
Yttranden ha även inkommit från Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet landsbygdens folk (RLF). I samtliga yttranden med undantag
av ett har tillstyrkts en ytterligare förlängning av ifrågavarande lagstiftning.
Det yttrande, vari förlängning icke förordats, har avgivits av
häradshövdingen G. E. Eksell, vilken är ordförande i nämnden för Göteborgs
och Bohus samt Älvsborgs och Skaraborgs län. Häradshövdingen Eksell anser,
med hänsyn till att under år 1944 icke till nämnden inkommit någon
Kungl. Majlis proposition nr 13-
5
ansökan om jämkning och ej heller eljest försports något intresse för lagens
tillämpning, att behov ej förelåge av ytterligare förlängning av lagen. Ur de
inkomna yttrandena må i övrigt återgivas följande.
Häradshövdingen O. Hesselgren, vilken är ordförande i den nämnd, som
handhar ärenden från Stockholms stad och län samt Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands och Gotlands län, har i skrivelse den 11 september
1944 yttrat i huvudsak.
Något mål enligt ifrågavarande lag har icke hittills under år 1944 förekommit
inom nämndens verksamhetsområde. Denna omständighet, sedd mot
bakgrunden av förhållandena inom jordbruket senaste året, synes närmast
tyda på att något direkt behov av lagens ytterligare förlängning icke föreligger.
Emellertid torde man icke kunna utesluta, att lagen alltjämt kan ha
viss betydelse därigenom att den befordrar uppgörelser mellan jordägare och
arrendatorer i den riktning, vari lagen syftar. För övrigt måste till grund för
ett besvarande av frågan om lagens ytterligare förlängning läggas en bedömning
av hur de allmänna förhållandena inom landet komma att gestalta
sig under det närmaste året.
Häradshövdingen N. Wihlborg, ordförande i den nämnd som handlägger
ärenden från Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län, har i skrivelse den 30 september 1944 anfört följande.
Lagen har hittills under år 1944 inom ifrågavarande område kommit i tilllämpning
i endast ett fall, avseende ett arrendeavtal, beträffande vilket jämkning
medgivits under år 1943. Även i år bifölls den av arrendatorn gjorda
framställningen. Ehuru nämndens ingripande i år således påkallats endast i
ett fall, torde man ej vara berättigad göra gällande att lagen numera saknar
praktisk betydelse. Det lärer nämligen fortfarande kunna antagas att lagens
tillvaro åstadkommit att även under år 1944 i ett icke ringa antal fall frivillig
överenskommelse träffats angående jämkning av arrendeavtal, som
ansetts oskäligt betungande för arrendatorn. Då det icke är visst att sådan
överenskommelse kommer att träffas, därest lagen ej vidare är i kraft, synes
det som örn försiktigheten bör bjuda att man — till förhindrande för
varje fall av en allt för tung belastning av de arrendatorer med naturaarrenden,
som ingått sina arrendeavtal före dyrtidens inträde — förlänger
lagstiftningen för ytterligare ett år. I
I huvudsak samma synpunkter lia anförts av ordföranden i nämnden för
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, häradshövdingen
I. Hessius, samt av ordföranden i nämnden för Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, häradshövdingen II. F. K.
Karlsson.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 29 september 1944 uttalat följande.
Lagstiftningen på ifrågavarande område motiverades ursprungligen — år
1942 — med 1940 och 1941 års svaga skördeutfall samt med den stora produktionskostnadsstegringen
inom jordbruket. Ehuru 1942 och 1943 års skördar
voro avsevärt bättre än skördarna under föregående båda år, ansågos
övervägande skäl dock tala för att lagbestämmelser uti ifrågavarande hänseende
vore erforderliga jämväl för åren 1943 och 1944. Härvid uppmärk
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-
Departements
chefen.
sammades, bland annat, att, även om lagbestämmelserna i fråga endast sällan
tillämpats, desamma syntes genom sin blotta förefintlighet ha tjänat sitt
ändamål.
Huruvida 1944 års skördeutfall kan anses utgöra ett skäl till förlängning
för ytterligare ett år av bestämmelserna i förenämnda lag synes vara tämligen
vanskligt att avgöra. Då emellertid produktionskostnaderna inom jordbruksnäringen
alltfort äro onormalt höga och lagbestämmelserna i ämnet — ej
endast genom sin existens — hittills otvivelaktigt torde ha varit av god
verkan, får lantbruksstyrelsen förorda, att desamma givas förlängd giltighet
för ytterligare ett år.
I samtliga de avgivna yttrandena med undantag av ett har en förlängning
av ifrågavarande lagstiftning tillstyrkts. Såsom skäl för avstyrkandet har
bland annat åberopats, att lagen under år 1944 icke kommit i tillämpning och
att behov av förlängning av lagen därför icke förelåge. Enligt mitt förmenande
får emellertid härvidlag icke förbises det förhållandet, att frivilliga
överenskommelser örn jämkning av arrende säkerligen i många fall träffats
mellan vederbörande parter utan alt frågan hänskjutits till sådan nämnd, som
avses i lagen. Lagen har alltså, såsom också framhållits i ett flertal yttranden,
verkat genom sin blotta tillvaro. Enligt min mening äga samtliga de skäl, som
av mig åberopades i samband med remiss till lagrådet av förslaget till 1943
års lag, alltjämt sin giltighet.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda, att 1943 års lagstiftning
gives tillämpning ytterligare ett år. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet
uppgjorts förslag till lag angående fortsatt tillämpning
av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,
av lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Ulf Berglöf. 1
1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 december
1944.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 12 december 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 8 december 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars
1943 (nr 7S) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet hovrättsrådet P. O.
Palmquist.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
8
Kungl. Majlis proposition nr 13.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubrestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, lagrådets den
15 december 1944 avgivna utlåtande över det den 8 december 1944 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den
5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.
Föredraganden anför:
Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran.
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 157, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Kostnader i samband med jämkning av vissa arrendeavtal för budgetåret
1945/46 beräkna ett förslagsanslag av 1 000 kronor. Från anslaget avses att
bestridas statens kostnader för det nämndsförfarande, som avses i ifrågavarande
lagstiftning. Berörda belopp om 1 000 kronor synes nu böra äskas av
riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll för
den 8 december 1944 anförts hemställer jag
dels att förenämnda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande;
dels
ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till
Kostnader i samband med jämkning av vissa arrendeavtal
för budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av ........................ kronor 1 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. W. Rhedin.