Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dels delaktighet
i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare,
dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för föreståndarinnan vid akademiska
sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström; given
Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet, såvitt angår
ärendena under punkterna l:o och 2:o, anmäler statsrådet Ewerlöf uppkomna
frågor angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa
grupper av befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia
Nordström samt anför därvid följande.

l:o.

Genom kungörelse den 22 juni 1939 (nr 506) har reglementet den 31 december
1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt erhållit tillämpning å,
bland andra, överläkare och sjukgymnaster vid till pensionsstyrelsen anslutBihang
till riksdagens protokoll 19i5 1 sami. Nr 127. 1

2

Kungl. Majlis proposition nr 127.

na kuranstalter. Däremot äga förste underläkare, tillika biträdande överläkare,
vid kuranstalterna icke delaktighet i statens pensionsanstalt. Beträffande
avlöningsförmånerna till innehavare av dylik befattning vid kuranstalterna
i Nynäs och Tranås gäller för närvarande följande. För förste underläkaren,
tillika biträdande överläkaren, vid Nynäs kuranstalt utgör årsavlöningen
10 000 kronor, vartill komma två ålderstillägg å vartdera 1 000
kronor, vilka utgå efter ett respektive tre års tjänstgöring. Rörligt tillägg
utgår med 19,6 procent å ett belopp av högst 10 800 kronor. Förutom kontant
avlöning åtnjuter ifrågavarande befattningshavare naturaförmåner, bestående
av bostad, värme och lyse samt tvätt. För motsvarande befattningshavare
vid Tranås kuranstalt utgör årsavlöningen 9 350 kronor, varjämte
två ålderstillägg å vartdera 900 kronor utgå efter ett respektive två års
tjänstgöring. Härtill kommer ett årligt bostadsbidrag å 2 050 kronor. Rörligt
tillägg utgår i detta fall efter samma grunder som förut angivits.

I skrivelse den 24 april 1944 har pensionsstyrelsen hemställt örn åtgärder
i syfte att jämväl de vid Nynäs och Tranås kuranstalter inrättade befattningarna
såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare, måtte förenas
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har den 26 maj 1944 avgivit utlåtande över pensionsstyrelsens
framställning. Pensionsanstalten har därvid såsom sin uppfattning
framhållit, att med hänsyn till bland annat den ställning, kuranstalterna
i Nynäs och Tranås intoge, intet i och för sig syntes vara att erinra
mot alt pensionsrätt i statens pensionsanstalt medgåves för förste underläkare,
tillika biträdande överläkare, vid anstalterna. Då emellertid 1938 års
hälso- och sjukvårdssakkunniga i ett den 10 februari 1942 avgivet betänkande
(SOU 1942:4) framlagt förslag örn beredande av pensionsrätt i statens
pensionsanstalt för underordnade läkare ej blott vid ifrågavarande kuranstalter
utan även vid landstingens lasarett och sanatorier med flera vårdanstalter
samt dessutom en utredning rörande bland annat omfattningen av
den genom statens pensionsanstalt bedrivna pensioneringsverksamheten sannolikt
k o rame att inom kort igångsättas, funne sig pensionsanstalten ej böra
tillstyrka, att frågan örn pensionsrätt för de i pensionsstyrelsens framställning
avsedda läkarna fristående upptoges till behandling.

I ett den 27 juni 1944 avgivet utlåtande har statskontoret anslutit sig till
vad pensionsanstalten anfört i sitt förenämnda utlåtande.

Statens pensionsanstalt har därefter i förnyat utlåtande den 26 januari
1945 -— under vidhållande av sin i ärendet tidigare intagna ståndpunkt —
framlagt förslag rörande de pensionsvillkor, sorn enligt anstaltens förmenande
borde tillämpas för det fall att omförmälda läkare vid Nynäs och
Tranås kuranstalter ansåges böra erhålla delaktighet i anstalten. Pensionsanstalten
har därvid till en början framhållit, att enär, enligt vad anstalten
inhämtat, några allmänna föreskrifter beträffande ifrågavarande befattningshavares
anställnings- och löneförhållanden ej vöre meddelade, såsom villkor
för befattningarnas förenande med pensionsrätt borde uppställas, att de -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

samma underkastades reglering enligt § 5 i anstaltens reglemente. Sådan
reglering syntes anstalten böra underställas, medicinalstyrelsen för godkännande.

Pensionsanstalten har vidare i sitt förevarande utlåtande uttalat, att vid utformningen
av pensionsvillkoren borde tillses, att man ej föregrepe eller försvårade
det ifrågasatta allmänna ordnandet av pensionsfrågan för underordnade
läkare vid lasarett med flera sjuk vårdsanstalter och att därvid särskilt
borde beaktas spörsmålet örn pensionsunderlagens storlek.

I sistnämnda hänseende har pensionsanstalten gjort följande uttalande.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hade i sitt den 10 februari 1942
avgivna betänkande rörande de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbetsoch
bostadsförhållanden för sådana läkares pensionsrätt i statens pensionsanstalt
föreslagit ett enhetligt tjänstepensionsunderlag av 5 400 kronor, mot
vilket förslag pensionsanstalten i avgivet underdånigt utlåtande ej framställt
någon erinran. Även om åtgärder med anledning av de i sagda betänkande
framlagda förslagen icke för närvarande planeras, synes dock underläkarnas
pensionsfråga på nytt kunna aktualiseras. Enligt vad som försports lärer
motion i frågan hava väckts vid nu pågående riksdag. Med hänsyn till det
anförda anser pensionsanstalten tjänstepensionsunderlaget för de nu ifrågavarande
läkarbefattningama vid kuranstalterna böra begränsas till 5 400
kronor, ehuru löneförmånerna i och för sig borde kunna motivera fastställande
av ett högre underlag.

I övrigt har pensionsanstalten beträffande pensionsvillkoren anfört följande.

Vad övriga pensionsbestämmelser beträffar synas lämpligen de för överläkare
gällande kunna göras tillämpliga. Grunddragen av pensionsvillkoren
skulle i sådant fall bliva följande.

Mot ett tjänstepensionsunderlag av 5 400 kronor svarar enligt anstaltens
reglemente ett familjepensionsunderlag av 1 380 kronor. Pensionsåldern skulle
bliva 65 år, och för erhållande av hel tjänstepension vid denna ålder skulle
komma att fordras 30 tjänstår

För tjänstepension komme att såväl från huvudmannen som från befattningshavaren
fordras en årlig avgift å 5 procent av tjänstepensionsunderlaget,
således 270 kronor från vardera. Den årliga familjepensionsavgiften,
vilken helt åvilar befattningshavaren, skulle utgöra för manlig befattningshavare
20 procent och för kvinnlig befattningshavare 1 procent av familjepensionsunderlaget,
således för manlig läkare 276 kronor och för kvinnlig 13
kronor 80 öre.

Statskontoret bär i eli den 13 februari 1945 avgivet förnyat utlåtande i
ärendet upplyst, att det enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat vore
för verksamheten vid ifrågavarande kuranstalter angeläget, att innehavarna
av befattningarna såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare,
erhölle pensionsrätt. Vid sådant förhållande och då statskontoret i sitt tidigare
utlåtande anslutit sig till den av statens pensionsanstalt uttalade uppfattningen,
att i princip intet vore att erinra mot att befattningarna förenades
med delaktighet i pensionsanstalten, ville statskontoret icke motsätta sig
bifall till pensionsstyrelsens framställning. Mot de av pensionsanstalten föreslagna
pensionsvillkoren hade statskontoret icke något att invända.

4

Kungl. Majlis proposition nr 127.

Före draganden.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att de i ärendet avsedda betattningshavarna
erhålla möjlighet att vinna inträde i statens pensionsanstalt.

Beträffande de närmare bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten,
ansluter jag mig till vad pensionsanstalten därutinnan föreslagit.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente,
vilka torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder,
utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt
för förste underläkare, tillika biträdande överläkare,
vid de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna.

2:o.

Enligt de av 1938 års riksdag (prop. nr 127; sammansatt stats- och andra
lagutskotts uti. nr 1; riksd. skr. nr 318) antagna grunderna för anordnande
av folktandvård har uppgiften att organisera och handhava denna vård
(huvudmannaskapet) anförtrotts åt landstingen respektive städerna utanför
landsting. I samband därmed hava bestämmelser angående statsbidrag
till folktandvård meddelats i en den 3 juni 1938 (nr 358) utfärdad kungörelse.

Enligt kungörelsen kan statsbidrag utgå till såväl landsting som stad, vilken
ej deltager i landsting. Förutsättningarna för erhållande av statsbidrag
ävensom statsbidragets omfattning äro emellertid olika för landsting och
stad utanför landsting.

Till landsting, som anordnat folktandvård, må enligt förenämnda kungörelse
statsbidrag utgå under förutsättning, att vid vårdens anordnande iakttagits
vissa i kungörelsen närmare angivna bestämmelser rörande vårdens
organisation och omfattning, villkoren för dess meddelande, anställningsoch
avlöningsförhållanden för vissa inom vården anställda befattningshavare
m. m.

Beträffande vårdens organisation innehåller kungörelsen detaljerade föreskrifter,
vilka innebära bland annat följande.

För folktandvårdens ombesörjande skall landstingsområde vara indelat i
tandvårdsdistrikt i enlighet med en av medicinalstyrelsen godkänd plan. I
varje distrikt skall finnas minst en fast tandpoliklinik, där som regel behandling
meddelas såväl barn som vuxna. Vid varje sådan poliklinik skall
vara anställd minst en tandläkare (distriktstandläkare) och en tandsköterska
(distriktstandsköterska). Såsom komplement till distriktspoliklinikema
skall finnas en för varje landstingsområde gemensam, i anslutning till landstingets
centrallasarett eller därmed jämförligt sjukhus anordnad tandpoli -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

klinik (centraltandpoliklinik). Centraltandpoliklinikens personal skall utgöras
av tandläkare och tandsköterskor.

Därest landsting anordnat folktandvård i enlighet nied bestämmelserna i
omförmälda kungörelse, utgår statsbidrag till landstinget med dels visst engångsbelopp
för anskaffande av erforderlig utrustning, dels ock ett årligt
belopp för avlönande av distriktstandläkare och distriktstandsköterskor,
vilka äro fullt sysselsatta inom distriktstandvården under minst 1 900 timmar
om året och vilka åtnjuta i kungörelsen stadgade avlöningsförmåner.
Statsbidraget till avlöningen av nämnda befattningshavare utgår med 3 000
kronor för distriktstandläkare och 1 000 kronor för dislriktstandsköterska,
varjämte vissa ålderstillägg helt utgå av statsmedel.

Till centraitandpoliklinikernas inrättande och drift utgår icke statsbidrag.

Såsom förutsättning för att stad utanför landsting skall kunna erhålla
.statsbidrag till folktandvård föreskrives i förutberörda kungörelse allenast,
att tandvård inom staden meddelas i enahanda omfattning och på motsvarande
villkor, som stadgats beträffande landstingsområdena, samt att stadens
tandvård är anordnad på sätt, som av medicinalstyrelsen godkännes.

Statsbidrag utgår i detta fall med 4 kronor om året för varje behandlat
barn i viss närmare angiven ålder.

Vad beträffar pensioneringen av inom folktandvården anställda befattningshavare,
ha genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 518) örn vissa ändringar
i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt
bestämmelser meddelats örn delaktighet i pensionsanstalten för ordinarie
distriktstandläkare och ordinarie distriktstandsköterska, till vilkas avlöning
staten lämnar bidrag, ävensom vid landstingsområdes centraltandpoliklinik
fast anställd tandläkare och tandsköterska med skyldighet att tjänstgöra
minst 1 900 limmar årligen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 november 1944 har svenska stadsförbundets
styrelse hemställt örn åtgärder för åstadkommande av sådan ändring av
reglementet för statens pensionsanstalt, att jämväl personal, anställd vid den
av städerna utanför landsting anordnade folktandvården, erhölle möjlighet att
vinna inträde i pensionsanstalten. Styrelsen har därvid framhållit såsom angeläget
att berörda ändring vidtoges ulan att slutförandet av utredningen örn
grunderna för pensionsanstaltens verksamhet avvaktades. Till stöd för sin
framställning har styrelsen åberopat vad svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation
anfört i en till styrelsen avlåten skrivelse, vilken är av i huvudsak
följande innehåll.

Beträffande delaktighet i statens pensionsanstalt för personal i folktandvården
stadgas i de för anstalten år 1938 i sådant avseende antagna bestämmelserna,
att delaktighet kan vinnas av »ordinarie distriktstandläkare och ordinarie
distriktstandsköterska, till vilkas avlöning staten lämnar bidrag, ävensom
vid landstingsområdes centraltandpoliklinik fast anställd tandläkare och
tandsköterska med skyldighet att tjänstgöra minst 1 900 timmar årligen».

Enligt bestämmelsernas ordalydelse skulle tandläkare och tandsköterska i
folktandvård, anordnad av stad utom landsting, ej kunna erhålla pensionsrätt

" Kunni. Majda proposition nr 127.

i anstalten, då slaten ej lämnar bidrag till avlöningen av ifrågavarande befattningshavare.
Efter förfrågan från hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Norrköping
har dylik personal också vägrats inträda i anstalten.

Detta förhållande framstår enligt sjukvårdsdelegationens mening som en
uppenbar orättfärdighet.

Tar man hänsyn lill syftet med lagstiftningen örn folktandvård samt till förarbetena
till 1938 års bestämmelser, visar det sig också, att det finnes anledning
antaga, att utestängandet från pensionsrätt av förenämnda befattningshavare
vid icke-landstingsstädema heror på ett förbiseende vid själva textutformningen.
I förarbetena har aldrig den meningen uttalats, att för landstingens
och icke-landstingsstädernas befattningshavare skulle gälla olika regler i
fråga örn pensionsförmånerna.

Att utformningen av ifrågavarande pensionsbestämmelser blivit som den
hilivi t torde närmast böra ses mot bakgrunden av att folktandvårdsbestämmelserna
i första hand taga sikte på landstingsförhållandena. 1937 års folktandvårdssakkunniga
hava emellertid allmänt uttalat, att huvudmannaskapet
för folktandvården borde åvila landstingen, respektive städerna utanför landsting,
och synas i övrigt hava utgått ifrån att i den mån annat ej uttryckligen
stadgats samma regler skulle gälla för de bägge huvudmannatyperna. Till
städerna utanför landsting lämnas visserligen statsbidrag med blott 4 kronor
om året för värjo behandlat barn, under det att landstingen erhålla statsbidrag
efter betydligt förmånligare grunder, men som villkor för bidraget till
icke-landstingsstädernas folktandvård gäller, att vården skall meddelas i enahanda
omfattning och på motsvarande villkor som stadgas beträffande landstingsområdena.
samt atl stadens tandvård — liksom landstingens — skall
vara anordnad på sätt. som av medicinalstyrelsen godkännes.

Vid sådant förhållande och då det vid anställandet av tandläkare och tandsköterskor
lätt kan uppkomma svårigheter, örn städernas pensioner, i den
mån sådana utgå för denna personal, till beloppet understiga vad vederbörande
skulle erhålla i statens pensionsanstalt — överhuvudtaget försvåras omflyttningen
av befattningshavare genom att en del huvudmän äro anslutna till
anstalten och andra stå utanför — finner sjukvårdsdelegationen goda skäl
föreligga för att förut omförmälda inadvertens i pensionshänseende nu rättas
till och icke-landstingsstädernas personal, lika väl som landstingens, erhåller
möjlighet att inträda i statens pensionsanstalt.

Sjukvårdsdelegationen får därför föreslå, att en framställning i sådant syfte
nu avlåtes till Kungl. Majit.

Sjukvårdsdelegationen vill slutligen framhålla, att därest den föreslagna
ändringen av pensioneringsbestämmelserna kommer till stånd, städerna torde
böra bliva i tillfälle att in casu avgöra örn de önska bliva anslutna till pensionsanstalten
för ifrågavarande personal och - örn så är fallet — på vilka
villkor i fråga örn avgifter och pensionsunderlag sådan anslutning skall ske.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 30 november 1944 tillstyrkt, att vid
folktandvården i städer utanför landsting fast anställda tandläkare och tandsköterskor
erhölle möjlighet att inträda i statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har i ett den 15 december 1944 avgivet yttrande
anfört i huvudsak följande.

Enligt de av 1938 års riksdag godkända grunderna för anordnande av
folktandvård gälla i fråga örn städer, vilka ej deltaga i landsting, icke sådana
detaljerade regler för tandvårdens organisation som beträffande landstingen.
Såsom villkor för att sådan stad skall kunna erhålla statsbidrag föreskrives
sålunda i 15 § kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358) allenast, att tandvård

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

7

inom staden meddelas i enahanda omfattning och på motsvarande villkor,
som stadgats beträffande landstingsområdena samt alt stadens tandvård är
anordnad pä sålt, som av medicinalstyrelsen godkännes. Under det att statsbidrag
till driftkostnaderna vid landstingens distriktstandpolikliniker utgår i
lorm av bidrag till tandläkarnas och tandsköterskornas avlöning med belopp,
vilka beräknats motsvara (>,50 kronor örn året för varje behandlat
barn, är statsbidraget för stad, som ej deltager i landsting, bestämt till allenast
4 kronor per år och behandlat barn, detta med hänsyn till bland annat,
att i sådan stad driftkostnaderna under lika förhållanden i övrigt antagits
kunna hållas lägre än i landstingsområdena. Av icke-landstingsstäderna torde
hittills allenast Gävle och Hälsingborg hava erhållit statsbidrag till sin
folktandvård.

I avseende å pensioneringen av de i folktandvården anställda befattningshavarna
föreslogo 1937 års folktandvårdssakkunniga i sitt den 15 december
1937 avgivna betänkande (SOU 1937: 47) uttryckligen pensionsrält i statens
pensionsanstalt allenast för distriktstandläkare och distriktstandsköterskor
samt för fast anställda tandläkare och tandsköterskor vid landstingsområdenas
centraltandpolikliniker. I en till betänkandet fogad reservation hade dock
föreslagits, att statsbidrag till städerna utanför landsting skulle utgå enligt
samma beräkningsgrunder och med samma belopp som lill landstingen beträffande
bland annat pensioner. Jämlikt 1938 års riksdags beslut blev emellertid
delaktigheten i pensionsanstalten i enlighet med majoritelsförslaget
begränsad till att omfatta de landstingsanställda tandläkarna och tandsköterskorna.
Vid nu angivna förhållanden lärer det icke rimligen kunna antagas
att, såsom i svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegations framställning lill
förbundets styrelse gjorts gällande, begränsningen berott på > ett förbiseende
vid själva textutformningen».

Att döma av vad folktandvårdssakkunniga anfört rörande folktandvården
hos de städer, vilka ej deltaga i landsting, synes anledningen till att i sådan
vård anställda befattningshavare icke föreslagits skola erhålla pensionsrätt i
statens pensionsanstalt närmast hava varit, att sagda städer ansetts hava
större förutsättningar än landstingen alt själva lösa de med folktandvården
förbundna organisationsproblemen samt att för statsbidrag till deras folktandvård
ej samina trängande behov kunde åberopas som i fråga örn landstingen.

Därest icke-landstingsstädernas i folktandvård anställda befattningshavare
erhölle pensionsrätt i anstalten på i huvudsak samma villkor som landstingens
motsvarande befattningshavare, skulle delta innebära, att berörda stålka-
.skulle av staten erhålla större bidrag till sin folktandvård än sorn ursprungligen
avsetts. Bidragsökningen — kostnaderna för rörliga tilläggsförmåncr
å pensionerna ej inräknade — skulle vid fullt utbyggd organisation, då
enligt lolktandvårdssakkunnigas beräkningar för de ifrågavarande städerna
skulle erfordras 125 tandläkare och lika många tandsköterskor, och under
antagande av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 3 procent motsvara
inemot 60 000 kronor för år räknat.

Därest statsmakterna skulle anse. att en förnyad prövning av spörsmålet
örn statsunderstöd lill ifrågavarande verksamhet bör äga ruin, oaktat såvitt
anstalten kunnat finna några nya omständigheter i ärendet ej framkommit,
har pensionsanstalten i princip intet att erinra mot att möjlighet lill delaktighet
i anstalten berndes de i folktandvård hos icke-landstingsstäder anställda
tandläkarna och tandsköterskorna, dock under förutsättning att statsbidrag
enligt kungörelsen ilen 3 juni 1938 (nr 358) utgår lill vården. Föi
införande av sådan möjlighet till pensionsrätt lärer likväl erfordras riksdagens
medverkan.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Före draganden.

Om pensionsrätt beviljas, böra enligt pensionsanstaltens mening för denna
rätt gälla samma villkor och bestämmelser som för de vid landstingens centralpolikliniker
anställda tandläkarna och tandsköterskorna, vilka i likhet
med ifrågavarande befattningshavare icke åtnjuta författningsenligt fastställd
avlöning. Detta skulle innebära bland annat, att för pensionsrätt skulle
fordras, att den med befattning förenade tjänstgöringsskyldigheten i folktandvård
omfattar minst 1 900 timmar årligen och att medicinalstyrelsen
godkänt tjänstereglering enligt § 5 reglementet för pensionsanstalten, att
tjänstepensionsunderlaget skulle angivas i reglementet och utgöra för tandläkarbefattning
4 500 kronor och för tandsköterskebefattning 1 476 kronor,
att pensionsåldern skulle vara 65 år för tandläkare och 60 år för tandsköterska,
att för hel tjänstepension skulle erfordras 30 tjänstår samt att befattningshavarens
årliga tjänstepensionsavgift liksom huvudmannens årliga avgift
skulle utgöra 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Att icke-landstingsstädernas tandläkare och tandsköterskor erhålla pensipnsrätt
i pensionsanstalten på förut angivna villkor synes icke innebära
någon principiell utvidgning av gränserna för anstaltens verksamhetsområde.
Nu pågående utredning rörande grunderna för pensionsanstaltens verksamhet
m. m. torde därför icke komma att föregripas, för det fall sådan pensionsrätt
införes innan sagda utredning slutförts.

I utlåtande den 9 februari 1945 har statskontoret anslutit sig till vad statens
pensionsanstalt i ärendet anfört.

Ehuru det föreliggande förslaget innebär en icke oväsentlig utvidgning av
den vid 1938 års riksdag beslutade pensioneringen av befattningshavare vid
folktandvården, vill jag icke motsätta mig, att tandläkare och tandsköterskor,
som äro fast anställda inom folktandvården i städer utanför landsting,
erhålla möjlighet att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt. Såsom pensionsanstalten
framhållit bör en förutsättning härför vara, att statsbidrag
utgår till vården enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358).

Även i fråga örn de villkor och bestämmelser i övrigt, som böra gälla för
pensionsrätten, ansluter jag mig till pensionsanstaltens förslag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka
torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder,
utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt
för i statsunderstödd folktandvård hos stad, som
ej deltager i landsting, fast anställd tandläkare och tandsköterska.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. J

3:o.

Hos Kungl. Majit har föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala
Elsa Amalia Nordström — som sedan den 1 juli 1928 innehaft med
pensionsrätt i statens pensionsans tält förenade befattningar vid nämnda
sjukhus efter att dessförinnan under tiden 1 januari 1926—30 juni 1928 hava
innehaft annan med sådan pensionsrätt förenad befattning hos Fredrika
Bremerförbundets sjuksköterskebyrå i Göteborg — anhållit att såsom tjänstår
för pension från pensionsanstalten få tillgodoräkna dels tiden 15 mars
1920—4 april 1921, varunder hon varit anställd vid Göteborgs privata sjukoch
förlossningshem, dels ock tiden 1 april 1922—31 augusti 1925, varunder
hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens sjukkontrollant i Göteborg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nordström är född den 3 augusti 1888 och således 56 år gammal;

att pensionsåldern för hennes nuvarande befattning är 60 år;

att för hel pension i nämnda befattning erfordras 30 tjänstår;

samt att hon vid pensionsålderns uppnående -— under förutsättning att
hon icke åtnjutit någon på tjänstårsberäkningen inverkande tjänstledighet —
kommer att kunna såsom tjänstår för pension från statens pensionsanstalt
tillgodoräkna omkring 22 år 7 månader.

De befattningar, som Nordström innehaft hos Göteborgs privata sjuk- och
förlossningshem samt riksförsäkringsanstalten, hava icke kunnat förenas
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, i följd varav Nordström icke kan
med tillämpning av § 6 i reglementet erhålla rätt att tillgodoräkna den tid.
varunder hon tjänstgjort i dessa befattningar.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala har tillstyrkt Nordströms
ansökning.

Kanslern för rikets universitet har icke haft något att erinra mot ansökningen.

Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande erinrat, att statsmakterna
tidigare i åtskilliga fall, bland annat beträffande föreståndaren för Weibullsholms
växtförädlingsanstalt H. A. K. Lamprecht (prop. nr 72/1940, p. 1;
bankoutsk. uti. nr 17, p. 1; riksd. :skr. nr 125) och förra lanthushållslärarinnan
Ingrid von Zweigbergk (pi*op. nr 75/1941; bankoutsk. uti. nr 17; riksd.
skr. nr 121), medgivit att för pension från statens pensionsanstalt finge mot
erläggande av engångsavgift tillgodoräknas anställningstid i befattning, varå
bestämmelserna i § 6 reglementet för pensionsanstalten icke varit tillämpliga.
Med hänsyn härtill ville anstalten icke motsätta sig att jämväl i förevarande
fall ett dylikt medgivande lämnades i vad avsåge den tid, varunder Nordström
tjänstgjort i riksförsäkringsanstaltens tjänst. I fråga örn den tid, varunder
Nordström varit anställd vid Göteborgs privata sjuk- och förlossningshem,
som icke syntes hava åtnjutit statsunderstöd, ansåge pensionsanstalten
däremot, att rätt till Ijänstårsberäkning med hänsyn till konsekvenserna ej
borde medgivas. I enlighet med det anförda tillstyrkte pensionsanstalten, att
förslag måtte föreläggas riksdagen örn tillgodoräkningsmedgivandc för Nord Rihang

till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 127. 2

10

Kungl. Majlis proposition nr 127.

Före draganden.

ström, såvitt avsåge anställningen hos riksförsäkringsanstalten, dock med
skyldighet för henne att erlägga den engångsavgift, som belöpt å henne såsom
föreståndarinna vid akademiska sjukhuset, därest § 6 anstaltens reglemente
varit i förevarande fall tillämplig.

Statskontoret har anslutit sig till vad statens pensionsanstalt i ärendet anfört
och hemställt.

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret anser jag mig i anledning
av föreliggande ansökning böra tillstyrka, att Nordström berättigas
att för erhållande av pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna den
tid, varunder hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens sjukkontrollant
i Göteborg. Såsom villkor för medgivandet bör föreskrivas, att till statens
pensionsanstalt inbetalas engångsavgift enligt de av pensionsanstalten angivna
grunderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala
Elsa Amalia Nordström må för erhållande av pension från
statens pensionsanstalt tillgodoräkna tiden 1 april 1922—31
augusti 1925, varunder hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens
sjukkontrollant i Göteborg, dock under villkor att
Nordström till pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande
den engångsavgift, som belöpt å henne, därest § 6 i
anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämplig.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—3:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Saen Åmark.

457366. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.