Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
1
Nr 112.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensionsbeståmmelser
för lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
statsrådet Ewerlöf uppkomna frågor angående vissa pensionsbestämmelser
för lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna m. m.
och anför därvid följande.
Ilo.
I § 17 av reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt — vilken paragraf
motsvarar § 1 mom. 5 i kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145)
angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter
— stadgas, att rätt för delägare i anstalten att efter avgång från
anställning, som avses i reglementet, komma i åtnjutande av pension inträder
den 1 juli det kalenderår, då delägaren fyller 55 år, under det att
skyldighet att avgå från sådan anställning inträder den 30 juni det kalenBihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 112. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
derår, då delägaren fyller 60 år. Skolöverstyrelsen må dock medgiva delägare
att kvarstå i anställningen längst till och med den 30 juni det kalenderår,
då hon fyller 63 år. I punkt 4 av de genom kungörelse den 18 juni
1925 (nr 326) fastställda övergångsbestämmelserna till avdelning A i kungörelsen
den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter m. m. föreskrives emellertid, att medgivande som nyss
sagts tills vidare icke må lämnas ämneslärarinna, såvida icke vederbörande
skola förklarar sig villig att bestrida samtliga kostnader för avlönandet av
lärarinnan.
Pensionstagare hos lärarinnornas pensionsanstalt är under vissa villkor
berättigad till tilläggspension enligt kungörelsen den 18 november 1921 (nr
703) eller — i undantagsfall — enligt kungörelsen den 31 december 1917
(nr 965). Rätt till tilläggspension inträder tidigast den 1 juli det kalenderår,
då pcnsionstagaren fyller 60 år.
Pension från lärarinnornas pensionsanstalt utgår i regel med belopp, som
vid tidpunkten för pensionens tillträde motsvarar de av och för delägaren
erlagda pensionsavgifterna. I intet fall må pensionens belopp överstiga 1 500
kronor örn året. Örn pensionen uppgår till sagda belopp, utgår tilläggspensionen
med högst 900 kronor för år. Pensionstagare, som åtnjuter tilläggspension,
erhåller å summan av förenämnda pensionsförmåner dels pensionslörhöjning
(förhöjning I) enligt § 3 mom. 1 i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels dyrtidstillägg enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Därjämte
åtnjuter pensionstagaren kristillägg.
I skrivelse den 15 januari 1942 hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att upphäva förut berörda punkt 4 i övergångsbestämmelserna
till avdelning A i kungörelsen den 29 oktober 1909
(nr 154). Statskontoret avstyrkte i utlåtande den 20 februari 1942 överstyrelsens
hemställan, därvid statskontoret framhöll, bland annat, att ett bifall
till densamma dels skulle kunna medföra svårigheter för yngre lärarinnor
att erhålla anställning, dels skulle minska möjligheterna att erhålla ny anställning
för vissa äldre lärarinnor, vilka till följd av den år 1927 beslutade
omorganisationen av det högre skolväsendet och senare i anslutning därtill
verkställda organisatoriska ändringar entledigats från sina befattningar och
i samband därmed tillerkänts ersättning av statsmedel. Sedan skolöverstyrelsen
med anledning av statskontorets utlåtande ånyo yttrat sig i ärendet
den 12 mars 1942, fann Kungl. Majit i beslut den 17 april 1942 framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Med utlåtande den 6 november 1944 har skolöverstyrelsen överlämnat én
till Kungl. Majit ställd, den 17 juni 1944 dagtecknad skrivelse, vari centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen anhållit, att Kungl. Majit måtte
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
3
besluta örn sådan ändring av § 17 i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt,
alt delägare, om hon så önskade, finge kvarstå i sin befattning till
den 1 juli det kalenderår, under vilket hon fyllde 65 år, under förutsättning
att hon kunde förete friskintyg av läkare. Till stöd för sin framställning
har centralstyrelsen anfört bland annat följande.
Vid de högre kommunala skolorna är ämneslärare enligt tjänstepensionsreglementena
såväl av år 1939 som av år 1943 skyldig att avgå från sin
befattning först vid slutet av det kalenderhalvår, då vederbörande uppnår 65
års ålder.
Då lärarinnorna vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna i såväl
löne- som pensionshänseende äro avsevärt sämre ställda än sina kolleger
vid de högre kommunala skolorna, har från de förra lärarinnornas sida
uttalats det önskemålet, att de, åtminstone vad pensionsåldern beträffar,
skulle uppnå jämställdhet med de senare såtillvida, att lärarinna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt kunde, om hon så önskar, kvarstå i sin tjänst
till den 1 juli det kalenderår, då hon fyller 65 år, under förutsättning att
hon kan förete friskintyg från läkare.
En sådan ändring av pensionsreglementets stadgande om pensionsåldern
är så mycket mer önskvärd som den bestämmelse, att lärarinna äger möjlighet
att kvarstå i sin befattning till 63 års ålder, därest vederbörande skola
ikläder sig hela kostnaden för hennes avlönande, numera tillämpas i mycket
ringa utsträckning, antagligen beroende på de enskilda skolornas svaga
ekonomi.
I detta sammanhang må kanske även framhållas det beslut, som fattades
av 1943 års riksdag, att punkt 7 i övergångsbestämmelserna till 1939 års
tjänstepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala skolor, enligt vilken
pensionsåldern för vissa lärarinnor skulle inträda vid utgången av det
kalenderhalvår, varunder befattningshavaren uppnådde en ålder av 60 år,
ändrades därhän att på framställning av befattningshavaren Kungl. Majli
kunde besluta, att pensionsåldern skulle inträda vid den tidpunkt, som föreskrives
i § 17 av samma reglemente, d. v. s. för befattningshavare, tillhörande
lönegraderna 13—30, vid utgången av det kalenderhalvår, varunder befattningshavaren
uppnår 65 års ålder.
Sedan centralstyrelsens förevarande framställning, i enlighet med vad
skolöverstyrelsen i sitt utlåtande hemställt, överlämnats till 1944 års lönekommitté
för privatläroverken, har kommittén den 6 december 1944 avgivit
yttrande i ärendet. Kommittén har därvid åberopat en av kommittén under
hand införskaffad, av direktören i statens pensionsanstalt S. Lindstedt utarbetad
promemoria, i vilken anförts bland annat följande.
Förevarande framställning avser, alt delägare i lärarinnornas pensionsanstalt
skall erhålla rätt att efter eget val kvarstå i tjänst till den 1 juli det
kalenderår, då hon fyller 65 år.
Vid bedömande av den inverkan eli bifall till framställningen skulle få på
statens utgifter för bidrag till lärarinnornas löne- och pensionsförmåner torde
man böra bortse från den nuvarande möjligheten för lärarinna att få
tillstånd att kvarstå i anställningen efter fyllda 60 år, därest skolan åtager
sig samtliga kostnader för hennes avlönande. Denna möjlighet har nämligen
sällan utnyttjats, antagligen beroende på att skolornas ekonomi i allmänhet
utgjort hinder för ett sådant åtagande. Likaledes synes man kunna
bortse från de undantagsfall, då lärarinna avgår med pension från lärarinnornas
pensionsanstalt mellan 55 och 60 års ålder. Frågan begränsas där
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
igenom till en jämförelse mellan, å ena sidan, det fall, att lärarinnan kvarstår
i tjänst efter fyllda 60 år och, å andra sidan, alt hon avgår med pension
vid sagda ålder.
I förra fallet skulle staten hava att vidkännas kostnader för bidrag till
lärarinnans avlöning samt till pensionsavgift till lärarinnornas pensionsanstalt.
Utgår man från att fråga är om en kvalificerad ämneslärarinna med
full tjänstgöring i högsta lönegraden (ortsgrupp I), uppgå statens årliga
utgifter för lärarinnebefattningen till sammanlagt 3 824 kronor jämte kristillägg.
I senare fallet skulle staten hava att vidkännas kostnader för bidrag till
avlönande av den pensionerade lärarinnans efterträdare och till pensionsavgift
till lärarinnornas pensionsanstalt för henne samt att för den pensionerade
lärarinnan bestrida utgifterna för tilläggspension, pensionsförhöjning
samt dyrtids- och kristillägg. Under förutsättning att efterträdaren tillhör
lägsta lönegraden bidrager staten till hennes avlöning med tillhopa 3 184
kronor, bortsett från kristillägg. Antager man att den pensionerade lärarinnan
åtnjuter pension från lärarinnornas pensionsanstalt med 1 500 kronor
och tilläggspension med 900 kronor, bär staten att för henne utgiva tillhopa
1 968 kronor, bortsett från kristillägg. Statens årliga utgifter för lärarinnebefattningen
skulle sålunda inberäknat pensionsbidrag bliva 5 212 kronor
jämte kristillägg å såväl efterträdarens avlöning som den avgångna lärarinnans
pensionsförmåner. Ur kostnadssynpunkt synes alltså från statens sida
intet vara att erinra mot bifall till den gjorda framställningen.
Emellertid skulle ett framflyttande i enlighet med framställningen av tidpunkten
för avgångsskyldighetens inträde innebära, att nu gällande, till
åldrar mellan 55 och 60 år begränsade valfrihet i fråga örn den ålder, som
för delägare i lärarinnornas pensionsanstalt motsvarar pensionsåldern, skulle
utsträckas till att omfatta åldrar upp till 65 år. En dylik åtgärd synes vara
ägnad att föregripa den utredning rörande formen för det fortsatta bedrivandet
av pensionsanstaltens verksamhet samt därmed sammanhängande spörsmål,
som 1944 års pensionsutredning enligt meddelade direktiv har att verkställa
och som lärer få antagas komma att innefatta bland annat prövning
av frågorna om avgångsskyldighet och pensionsålder. Alt vidtaga den i framställningen
begärda reglementsändringen innan sådan prövning skett synes
ej böra ifrågakomma, även örn det är antagligt att nämnda pensionsutredning
kommer att föreslå en framflyttning av tidpunkten för avgångsskyldighetens
inträde.
Däremot synes hinder icke möta att — utan att avvakta nyssnämnda utredning
— i viss mån tillgodose framställningens syfte genom att upphäva
förberörda, allenast tills vidare gällande föreskrift om att tillstånd att kvarstå
i anställningen efter fyllda 60 år får av skolöverstyrelsen lämnas allenast
under förutsättning, att skolan förklarat sig villig att bestrida samtliga kostnader
för vederbörandes avlöning. Åtskilliga omständigheter synas fastmer
tala för att så sker. Föreskriften, vilken torde sakna motstycke inom den
genom statens försorg ordnade pensioneringen i övrigt, är sålunda icke längre
behövlig för tillgodoseende av det med densamma avsedda ändamålet,
nämligen att underlätta övergången till den av 1925 års riksdag beslutade
regleringen av vissa förhållanden beträffande privatskolorna (se prop. nr
214/1925, s. 77). Vidare skulle föreskriftens upphävande komma att medföra
utgiftsbesparing för statsverket. Att möjlighet beredes ifrågavarande
ämneslärarinnor att kvarstå i anställningen efter uppnådd »pensionsålder»
av 60 år utan iakttagande av nu gällande villkor i fråga örn bestridande av
kostnaderna för avlöningen synes därjämte .skäligt med hänsyn till bland
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
5
annat alt folkskollärarinnor och ämneslärarinnor vid högre kommunala skolor,
för vilka pensionsåldern är väsentligt högre (63 respektive 65 år), kunna,
liksom de i lärarinnornas pensionsanstalt delaktiga övningslärarinnorna, erhålla
tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern utan att statsbidragen
till avlöningen därför indragas. I betraktande av nu berörda förhållanden
synas de av statskontoret i dess utlåtande den 20 februari 1942 gjorda erinringarna
ej böra tillmätas avgörande betydelse. För upphävande av ifrågavarande
föreskrift, vilken underställts 1925 års riksdag för fastställelse, torde
riksdagens medverkan erfordras.
Med hänsyn till den låga »pensionsålder», som gäller för i lärarinnornas
pensionsanstalt delaktig lärarinna, och i betraktande av att befattningshavare
med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt kan tilllåtas
kvarstå i tjänst intill fem år efter pensionsålderns inträde synes det
för övrigt kunna starkt ifrågasättas att — i samband med upphävande av
ovannämnda föreskrift -—- framflytta den i § 17 andra stycket reglementet
för lärarinnornas pensionsanstalt och i § 1 mom. 5 andra stycket kungörelsen
den 23 december 1910 (nr 145) fastställda tidpunkt, intill vilken kvarstående
av skolöverstyrelsen längst kan medgivas, till den 1 juli det kalenderår,
då delägare fyller 65 år. Någon olägenhet i pensionshänseende torde
en dylik åtgärd i varje fall icke föranleda. Härför erforderliga författningsändringar
torde dock — bortsett från komplettering av de till reglementet
för lärarinnornas pensionsanstalt fogade tabellerna — icke kunna vidtagas
utan riksdagens medverkan.
För egen del har lönekommittén anfört bland annat följande.
I motiveringen för framställningen har centralstyrelsen erinrat bl. a. om
de för delägare i lärarinnornas pensionsanstalt gällande bestämmelserna om
kvarstående i tjänst.. Det torde kunna antagas, att centralstyrelsen med sin
ansökan även avsett ett upphävande av den genom kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 326) i avlöningskungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) införda
övergångsbestämmelsen 4 örn att skolöverstyrelsen tills vidare icke må lämna
ämneslärarinna medgivande att kvarstå i tjänst, såvida icke vederbörande
skola förklarar sig villig att bestrida samtliga kostnader för avlönandet av
lärarinnan.
De sakkunniga ha i sitt utredningsarbete kunnat konstatera, att reallönerna,
d. v. s. de sammanlagda löneförmånerna från staten, kommunen, skolan
och annan enskild, för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
ofta ligga 2 000 å 3 000 och t. o. m. uppåt 4 000 kronor under lönerna
tor motsvarande lärarinnor vid kommunala flickskolor. Pensionerna äro avsevärt
lägre för ämneslärarinnorna vid privatskolorna än vid de kommunala
flickskolorna. Detta för lärarinnorna vid privatskolorna ogynnsamma läge
blir så mycket mer framträdande genom de gällande bestämmelserna örn
pensionsålder och kvarstående i tjänst. För ordinarie och extra ordinarie
ämneslärare vid kommunal flickskola inträder pensionsåldern vid utgången
av det kalenderhalvår, varunder läraren uppnår en levnadsålder av 65 år.
Anstånd med avskedet, resp. bibehållande i befattningen kan medgivas, då
särskilda omständigheter därtill föranleda, upp till tre år efter pensionsåldern.
För ordinarie och extra ordinarie lärare i övningsämnen vid kommunal
flickskola gälla följande pensionsåldrar, nämligen för lärare i teckning,
slöjd eller hushållsgöromål 65 år och för lärare i musik eller gymnastik med
lek och idrott 63 år. Pensionsåldern inträder vid utgången av det kalenderhalvår,
varunder läraren uppnår nyssnämnda levnadsålder, lian har möjlighet
alt erhålla tillstånd alt kvarstå i tjänst under fem år.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Före
draganden.
Delägare i lärarinnornas pensionsanstalt har skyldighet alf avgå den 30
juni det kalenderår, då hon fyller 60 år. För sådan lärarinna kan »pensionsåldern»
alltså inträda vid 59 års ålder. Den författningsenliga möjligheten att
kvarstå i tjänst till den 30 juni det kalenderår, då lärarinnan fyller 63 år,
är för ämneslärarinna illusorisk på grund av den förutnämnda övergångsbestämmelsen
angående skyldighet för skolan alt bestrida samtliga kostnader
för avlönandet av lärarinnan. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat
från skolöverstyrelsen har ämbetsverket under de senaste 10 åren
medgivit anstånd med avsked för 5 föreståndarinnor, tillika ämneslärarinnor,
och 10 övningslärarinnor. Det senaste beslutet för ämneslärarinna är daterat
den 19 maj 1938 och gällde en föreståndarinna, som skulle fylla 60 år den 22
oktober 1938. Hon erhöll tillstånd att kvarstå intill utgången av juni 1939.
1 fråga om beviljande av anstånd med avsked för övningslärarinnor har
skolöverstyrelsen sedan år 1933 intagit en restriktiv ståndpunkt, vilket läroanstalterna
haft kännedom om.
De sakkunniga anse det angeläget och befogat att redan nu föreslå åtgärder,
som, utan att föregripa vare sig de sakkunnigas eget eller 1944 års pensionsutrednings
slutliga förslag, kunna på här ifrågavarande område medföra
en viss utjämning i förhållandet mellan de privatanställda och de kommunalanställda
lärarinnornas ställning. De sakkunniga anse sig med denna utgångspunkt
böra förorda åtgärder för upphävande av den genom kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 326) införda övergångsbestämmelsen 4 i avlöningskungörelsen
och utsträckning av den tid, intill vilken kvarstående i tjänst kan medgivas,
till den 30 juni det kalenderår, då lärarinnan fyller 65 år. Det torde icke
kunna anföras några vägande skäl — ekonomiska eller sociala — mot författningsändringar
av nu angivet innehåll. Såsom framgår av direktör Lindstedts
promemoria skulle övergångsbestämmelsens upphävande nämligen medföra
utgiftsbesparing för statsverket. Enär det ankommer på skolöverstyrelsen
att pröva ansökningarna om kvarstående i tjänst och ämbetsverket har möjlighet
att överblicka tillgången på lärare i arbetsmarknaden, torde man icke
behöva befara, att de ifrågasatta ändringarna skola försvåra möjligheterna
för andra kvalificerade lärare att erhålla anställning.
Statskontoret har i ett den 9 januari 1945 avgivet utlåtande förklarat, att
ämbetsverket med hänsyn till nu föreliggande förhållanden icke ville motsätta
sig bifall till centralstyrelsens framställning på sätt förordats av lönekommittén.
För egen del finner jag skäligt att delägare i lärarinnornas pensionsanstalt
erhåller ökade möjligheter att kvarstå i tjänst efter utgången av juni månad
det kalenderår, då hon fyller 60 år, i den mån detta kan ske utan föregripande
av pågående utredningar på hithörande områden. I överensstämmelse
härmed anser jag framställningen böra tillmötesgås i den utsträckning, 1944
års lönekommitté för privatläroverken och statskontoret förordat, i synnerhet
som ett sådant tillmötesgående icke kommer att medföra ökade utgifter
för statsverket utan tvärtom besparingar. Jag tillstyrker därför upphävande
av föreskriften, att ämneslärarinna, som är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt,
icke må erhålla tillstånd att kvarstå i tjänst, med mindre skolan
förklarar sig villig bestrida samtliga kostnader för avlönandet av lärarinnan.
Vidare förordar jag, att skolöverstyrelsen berättigas medgiva delägare
Kungl. Maj.ts proposition nr 112. 7
i anstalten att kvarstå i tjänst längst till och med den 30 juni det kalenderår,
då hon fyller 65 år.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
alt bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser
för genomförande av de ändringar i fråga om
medgivande för delägare i lärarinnornas pensionsanslalt att
kvarstå i tjänst, som av mig i det föregående förordats.
2:o.
I syfte att för lärarinnorna vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
mildra verkningarna av de ändringar i skolorganisationen, som föranletts
av den år 1927 beslutade skolreformen och av riksdagen i anslutning
därtill senare fattade beslut ävensom av inrättandet av kommunala flickskolor,
hava bestämmelser meddelats örn årlig ersättning av statsmedel åt
vissa av nämnda lärarinnor, vilka till följd av berörda ändringar i skolväsendets
organisation blivit entledigade eller erhållit minskad tjänstgöring.
Ifrågavarande bestämmelser innefattas i kungörelsen den 9 oktober 1931
(nr 344) om ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
— i det följande kallad ersättningskungörelsen — med däri genom
kungörelser den 28 juli 1932 (nr 384), den 24 juli 1934 (nr 448), den 30 juni
1937 (nr 689) och den 15 juni 1939 (nr 244) vidtagna ändringar. Ersättningskungörelsen
gäller jämlikt föreskrift i kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 689)
tills vidare intill utgången av juni 1945. I statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag (VIII ht, s. 305) har emellertid föreslagits, att de nuvarande
bestämmelserna skola erhålla fortsatt giltighet ytterligare fem år.
I § 1 ersättningskungörelsen särskiljas tre olika kategorier lärarinnor,
vilka kunna komma i åtnjutande av ersättning.
Ersättning enligt § 1 mom. 1 — författningsrummets nu gällande lydelse
har fastställts genom kungörelsen nr 689/1937 — kan tillerkännas ämneslärarinna
eller lärarinna i övningsämne, vilken gått förlustig sin anställning
på grund av att verksamheten upphört vid den skola, där hon varit anställd.
Förutsättning för erhållande av ersättning enligt nu ifrågavarande
författningsrum är, bland annat, att lärarinnan vid början av skolans avveckling
uppnått en ålder av 50 år. Ersättningen utgår från den tidpunkt,
Kungl. Majit bestämmer, intill den 1 juli det kalenderår, under vilket lärarinnan
fyller 60 år.
Ersättning enligt § 1 mom. 2 ersättningskungörelsen — författningsrummets
nu gällande lydelse har fastställts genom kungörelsen nr 244/1939 —-kan oavsett åldern under vissa villkor tillerkännas ämneslärarinna eller lärarinna
i övningsämne, vilken entledigats på grund av alt verksamheten vid
skolan nedlagts eller inskränkts. I detta fall förutsattes uttryckligen ali åt
lärarinnan icke kunnat beredas anställning vid statsläroverk eller stalsunder
-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
stödd kommunal eller enskild läroanstalt. Ersättningen utgår för tid Kungl.
Majit bestämmer.
Ersättning enligt § 1 mom. 3 ersättningskungörelsen — författningsrummets
nu gällande lydelse har fastställts genom kungörelsen nr 689/1937 —
kan oavsett levnadsåldern tillerkännas lärarinna i övningsämne, vilkens
tjänstgöring på närmare angivet sätt begränsats under fortgående utveckling
av den skola, vid vilken hon varit anställd. Ersättningen utgår efter Kungl.
Majits beprövande för läsår, varunder omfattningen av hennes tjänstgöring
sålunda begränsats.
Ersättning, som tillerkänts lärarinna med stöd av ersättningskungörelsen,
utbetalas av statskontoret.
Samtliga lärarinnor, vilka kunna komma i åtnjutande av ersättning enligt
nämnda kungörelse, torde vara delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. Beträffande
vissa av de lärarinnor, som erhållit sådan ersättning, hava särskilda
pensionsbestämmelser meddelats.
Sålunda har frågan örn pensionering av lärarinna, som erhållit ersättning
jämlikt § 1 mom. 1 ersättningskungörelsen, närmare reglerats i kungörelse
den 9 oktober 1931 (nr 345). Enligt § 1 sistnämnda kungörelse gäller såsom
huvudregel, att sådan lärarinna med avseende på pension skall hava samma
rättigheter och skyldigheter, som om hon fortfarande innehade den befattning,
från vilken hon entledigats. I § 2 stadgas, att lärarinna som nyss
nämnts icke må tillträda pension före den 1 juli det kalenderår, under vilket
hon uppnår 60 års ålder. Pensionsavgifter skola enligt § 3 årligen utgå
med samma belopp som skulle hava utgått, därest lärarinnan fortfarande
innehaft den befattning, från vilken hon entledigats. För lärarinna, som
är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt, utgår jämlikt § 4 statsbidrag
med 60 procent av den lägsta pensionsavgift, varom stadgas i § 1 mom. 3
kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145, s. 1). I den mån pensionsavgift
till anstalten icke utgår av statsmedel, skall densamma avdragas å det lärarinnan
tillkommande ersättningsbeloppet. Jämlikt § 5 åligger det direktionen
över lärarinnornas pensionsanstalt att efter erhållet meddelande därom,
att lärarinna tillerkänts ersättning enligt § 1 mom. 1 ersättningskungörelsen,
till statskontoret lämna uppgift å beloppet av den pensionsavgift, som
skall avdragas å ersättningen.
Beträffande övningslärarinna, som erhållit ersättning jämlikt § 1 moni. 3
ersättningskungörelsen, äro särskilda pensioneringsbestämmelser meddelade
i kungörelse den 28 juli 1932 (nr 385). Enligt dessa bestämmelser skola för
sådan lärarinna pensionsavgifter utgå, såsom om med befattningen varit
förenad en tjänstgöring, närmast motsvarande den, som lärarinnan årligen
i medeltal haft å sin befattning vid den enskilda skolan under de senaste
fem åren före början av skolans avveckling.
I fråga om lärarinna, som erhållit ersättning enligt § 1 inom. 2 ersättningskungörelsen
äro däremot särskilda pensionsbestämmelser icke meddelade.
För sådan lärarinna gäller jämlikt § 11 i reglementet för lärarinnornas
pensionsanstalt, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelse den 18
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
9
juni 1926 (nr 246), att lion efter entledigandet icke får erlägga pensionsavgift
men kvarstår såsom delägare i anstalten och — med vissa undantag och
inskränkningar — bibehåller rätt till pension svarande mot erlagda avgifter.
Vad angår pension åt lärarinna av den kategori, varom här är fråga,
har 1931 års riksdag i skrivelse nr 263 uttalat, att riksdagen ansåge det vara
lämpligåst att tillfälle bereddes riksdagen att pröva pensionsfrågorna från
fall till fall.
I skrivelse den 8 december 1944 har direktionen över lärarinnornas penti
ornans mit anfört bland annat följande.
Från ecklesiastikdepartementet hava till direktionen för kännedom och
efterrättelse överlämnats avskrifter av Kungl. Maj:ts brev till statskontoret
angående ersättningar jämlikt kungörelsen nr 344/1931 till sammanlagt 77
lärarinnor, därav 7 övningslärarinnor vilka erhållit ersättning på grund av
minskad tjänstgöring. I berörda brev har icke angivits jämlikt vilket moment
i § 1 av kungörelsen ersättning tillerkänts vederbörande lärarinna. I
samtliga de 70 fall, där ersättningen avsett entledigad lärarinna, har direktionen
emellertid utgått från att den erhållna avskriften utgjort sådant meddelande,
som i § 5 kungörelsen nr 345/1931 sägs, och på grund därav till
.statskontoret lämnat sådan uppgift om pensionsavgift att avdragas å ersättningen,
som enligt sagda paragraf skall lämnas i fråga örn lärarinna, vilken
tillerkänts ersättning jämlikt § 1 mom. 1 kungörelsen nr 344/1931. De sålunda
uppgivna avgiftsbeloppen hava av statskontoret avdragits å ersättningarna
samt inlevererats till pensionsanstalten. Därjämte har pensionsanstalten
efter rekvisition från statskontoret utbekommit statsbidrag med i § 4 kungörelsen
nr 345/1931 angivet belopp för ifrågavarande lärarinnor, dock med
undantag för vissa sedan länge sjuklediga lärarinnor, beträffande vilka det
kunnat antagas, att statsbidrag till pensionsavgiften icke skulle utgått, därest
lärarinnan kvarstått å vederbörande läroanstalts stat. Elter framställning
från sådan sjukledig lärarinna har likväl, med hänsyn till bestämmelserna
i § 9 reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt, sådana dessa bestämmelser
lyda enligt kungörelsen nr 246/1926, i en del fall å ersättningen jämväl
avdragits ett belopp, motsvarande statsbidraget.
Emellertid har direktionen observerat, att av de 70 entledigade lärarinnorna
15 vid entledigandet icke uppnått en ålder av 50 år. Dessa lärarinnor
mäste sålunda antagas icke hava uppfyllt den för erhållande av ersättning
jämlikt § 1 mom. 1 kungörelsen nr 344/1931 angivna förutsättningen, att vid
början av den enskilda läroanstaltens ombildning eller avveckling hava uppnått
sagda ålder, varför de uppenbarligen äro att hänföra tili den i § 1
inom. 2 avsedda lärarinnekategorien. Möjligt är, att motsvarande gäller
även en eller annan av övriga entledigade lärarinnor, som väl vid entledigandet
fyllt 50 år men ej uppnått denna ålder vid början av ombildningen
eller avvecklingen. I vad mån så är förhållandet har direktionen dock icke
kunnat med säkerhet avgöra, enär berörda tidpunkt ej alltid angivits i breven
angående ersättningen.
Då beträffande förenämnda 15 lärarinnor avdragen å ersättningarna för
pensionsavgifter lill lärarinnornas pensionsanstalt och utbetalningarna av
statsbidrag onekligen skett utan stöd av gällande författningar, borde rätteligen
de under ersättningstiden innehållna avgifterna reslitueras och statsbidragen
återlevereras. I enlighet med vad 1931 års riksdag uttalat i skrivelse
nr 263 borde därjämte, i den mån Lärarinna av hithörande kategori från
och med den 1 juli del kalenderår, då hon fyller 60 år, blir berättigad lill
nilian!/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. S''r 112. 2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
pension från lärarinnornas pensionsanstalt, grundad på före entledigandet
erlagda avgifter, fråga om ytterligare pension i varje särskilt fall underställas
riksdagen. Sådant fall inträffar i fråga om en lärarinna — förra lärarinnan
vid Linköpings elementarläroverk för flickor Jenny Sofia Matilda Cederström
— redan den 1 juli 1945.
Av ifrågavarande 15 lärarinnor hava 2 numera avlidit och 2 erhållit med
pensionsrätt förenad befattning vid samrealskola respektive kommunal flickskola.
För 5 av återstående 11 lärarinnor hava på grund av deras sjukledighet
statsbidrag ej rekvirerats, men för 2 av dessa hava motsvarande belopp
enligt deras önskan avdragits å ersättningen.
Genom de verkställda avdragen å ersättningarna för pensionsavgifter till
lärarinnornas pensionsanstalt hava emellertid ifrågavarande lärarinnor uppenbarligen
bihragts den föreställningen, att de äga tillgodoräkna de avdragna
avgiftsbeloppen jämte därå belöpande statsbidrag för pension från
anstalten och att pensionsfrågan för dem därigenom blivit definitivt ordnad,
såvitt angår tid, under vilken de åtnjutit ersättning Vid sådant förhållande
synes det pensionsanstalten önskvärt att låta bero vid de vidtagna åtgärderna,
vilka i sak inneburit tillämpning av kungörelsen nr 345/1931 jämväl å de
lärarinnor, vilka erhållit ersättning jämlikt § 1 mom. 2 kungöreisen nr 344/
1931. För det fall att giltighetstiden för sistnämnda kungörelse utsträckes
efter den 1 juli 1945, synes sådan tillämpning böra ske även i fortsättningen.
Härför lärer dock riksdagens medgivande erfordras. Lämnas sådant
medgivande, vilket torde få anses i viss mån motiverat jämväl med hänsyn
till den pensionsrätt, som jämlikt 1932 års riksdags beslut tillerkänts övningslärarinnor
med ersättning enligt § 1 mom. 3 kungörelsen nr 344/1931,
torde lärarinnorna bliva skäligen tillgodosedda i pensionshänseende, varför
prövning av pensionsfrågan beträffande varje särskild lärarinna icke synes
behöva ifrågakomma.
På grund av vad sålunda anförts får pensionsanstalten hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att medgiva, att kungörelsen nr 345/
1931 får, räknat från tidpunkten för kungörelsens ikraftträdande, äga tilllämpning
å lärarinnor, som tillerkänts ersättning jämlikt § 1 inom. 2 kungörelsen
nr 344/1931.
Statskontoret har i ett den 5 januari 1945 avgivet yttrande över direktionens
framställning anfört följande.
Då, såsom direktionen för lärarinnornas pensionsanstalt framhållit, vid
utbetalning av ersättning åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
enligt kungörelsen nr 344/1931 pensionsavgifter kommit att innehållas
för samtliga dessa lärarinnor, vare sig de varit ersättningsberättigade
enligt § 1 mom. 1 eller § 1 mom. 2 nämnda kungörelse, vill statskontoret i
likhet med direktionen förorda, att Kungl. Majit utverkar riksdagens medgivande
till att vid sagda åtgärder måtte få bero samt att i anslutning därtill
kungörelsen nr 345/1931 måtte jämväl få äga tillämpning å ifrågavarande
lärarinnor, som tillerkänts ersättning enligt § 1 morn. 2 kungörelsen nr
344/1931.
Statskontoret finner sig däremot med hänsyn till 1931 års riksdags beslut
icke böra tillstyrka alt, på sätt direktionen även föreslagit, kungörelsen nr
345/1931 erhåller tillämpning å lärarinnor, vilka vid en fortsatt avveckling
av statsunderstödda enskilda läroanstalter erhålla ersättning enligt förenämnda
författningsrum. Pensionsfrågan för dem torde alltså i enlighet med
riksdagens mening böra prövas av riksdagen från fall till fall.
Kungl. Majlis proposition nr 112.
11
Vid ärendeis behandling i statskontoret anförde föredraganden, statskommissarien
E. Björn, skiljaktig mening och förklarade sig anse, att statskontoret
helt bort ansluta sig till deli av direktionen över anstalten i ärendet
gjorda hemställan, enär det vore skäligt, att samtliga lärarinnor, som tillerkänts
eller tillerkändes ersättning enligt § 1 mom. 2 kungörelsen nr 344/
1931, finge möjlighet att, i likhet med de enligt mom. 1 och 3 av samma
paragraf ersättningsberättigade, genom fortsatt avgiftsbetalning sörja för
upprätthållandet av den i lärarinnornas pensionsanstalt en gång vunna pensionsrätter
Skolöverstyrelsen
har i yttrande den 15 januari 1945 anslutit sig till vad
direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt hemställt i ärendet.
I likhet med myndigheterna anser jag rimligt, att i de fall, där de i kungörelsen
den 9 oktober 1931 (nr 345) meddelade föreskrifterna örn pensionsavgift
felaktigt kommit att tillämpas även å lärarinna, som erhållit ersättning
jämlikt § 1 mom. 2 ersättningskungörelsen, låta vid de vidtagna
åtgärderna bero. Detta synes lämpligen kunna ske på det sätt, att förstnämnda
kungörelse i dess helhet göres tillämplig å ifrågavarande lärarinnor.
Vad angår frågan om bestämmelserna böra få gälla jämväl för framdeles
inträffande ersättningsfall må erinras, att 1931 års riksdag ansåg, att
pensionsfrågan för de nu avsedda lärarinnorna borde föreläggas riksdagen
från fall till fall. Detta uttalande tillkom emellertid närmast på grund av att
beslutanderätten i dylika ärenden enligt propositionen i ämnet föreslagits
skola tillkomma Kungl. Majit och synes icke innebära ett avvisande i princip
av tanken på generella bestämmelser. Det är vidare att märka, att redan
vid 1932 års riksdag en uppmjukning skedde av de ursprungliga föreskrifterna
såtillvida som särskilda pensionsbestämmelser utfärdades för lärarinna
med ersättning enligt § 1 mom. 3 ersättningskungörelsen. Härtill kommer
att antalet framdeles inträffande fall av ersättningar enligt § 1 mom. 2
torde komma att bliva jämförelsevis ringa. Med hänsyn till det anförda anser
jag mig kunna biträda det av direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt
framförda förslaget att meddelä genei''ella pensionsbestämmelser för
samtliga lärarinnor med ersättning enligt sistnämnda moment.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder,
utfärda erforderliga föreskrifter angående pensionering av
lärarinnor, som tillerkänts ersättning jämlikt § 1 mom. 2
kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344).
Före
draganden.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Vad föredraganden under punkterna 1 :o och 2 :o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.
457279. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.