Kungl. Majlis proposition nr 108.
1
Nr 108.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt elektrifiering
av statsbanenåtet under budgetåret 1946/47;
given Stockholms slott den 23 februari 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 4, punkterna 59 och
60) har Kungl. Maj.t föreslagit riksdagen att till slutförande av den år 1943
påbörjade elektrifieringen av järnvägslinjen Östersund—Storlien samt till
fortsättande av den år 1944 påbörjade elektrifieringen av linjen Stockholm
—Tillberga—Köping för budgetåret 1945/46 anvisa investeringsanslag av
3 400 000 kronor, respektive 12 940 000 kronor. Vid bifall till dessa förslag
skulle medelsbehovet för de av järnvägsstyrelsen för budgetåret 1945/46 planerade
banelektrifieringsarbetena bliva täckt.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr 10S.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
v
Storlien
Örnsköldsvik
Östersund Långsel^
Bröcke
Ånge
XgHomösand
Sundsvall
^Hudiksvall
Bollnas
KilafoJ*’”måc"!rhamn
Ockelbo
Vansbro l ^sralun
Ludviko
Charlottenberg Ställdalen l 1T*%
Uppsala
Daglåsen\ f Tillbergs?^
Herrhult
f Fn6vi
{Kristineh
Hallsberg
Mellerud
•••T5*.. Skövde
Lysekil
Göteborg^]?** Borash
Utförda elektrifieringar inom SJ
Pågående
Närmast planerode
Viktigare ånglinjer
Utförda elektrifieringor
— Pågående
Närmast planerode
Viktigare ånglinjer
varberg
''rostad
Hälsingborg
Land.
risk™ karta över sverige _
VISANDE UTFÖRDA, PÅGÅENDE OCH NÄRMAST
PLANERADE ELEKTRIFIERINGAR
DEN 1/7,1945
mrtshamn
Vid framläggandet av ifrågavarande anslagsäskanden har förutsatts, dels
att frågan om elektrifiering av den Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
tillhöriga bandelen Köping—Frövi komme att upptagas, sedan pågående
förhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och bolaget blivit slutförda, dels
ock att medel till vissa ytterligare elektrifieringsföretag kunde komma att
beredas å allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46.
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
3
I skrivelse den 15 januari 1945 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag beträffande
fortsatt elektrifiering av statsbanenätet under budgetåret 1946/47.
Styrelsens framställning går ut på, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års
riksdag att fatta beslut i princip om elektrifiering jämväl av banlinjerna
Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga.
Innan jag närmare redogör för järnvägsstyrelsens framställning, torde jag
få erinra örn följande.
I och med avslutandet av elektrifieringen av linjen Långsele—Boden ar
1942 voro samtliga statens järnvägars huvudlinjer utrustade för elektrisk
drift. Därjämte hava en del till dessa anslutna sidolinjer elektrifierats. Omfattningen
av utförda och pågående elektrifieringsföretag vid statsjämvägama
och de elektrifierade linjernas anslutning till järnvägsnätet i övrigt belyses
av kartan å s. 2, å vilken även upptagits några banelektrifieringar, vilka
under de senaste åren varit föremål för diskussion. En detaljkarta över Skånes
järnvägar återfinnes ås. 10.
Den sammanlagda elektrifierade banlängden kommer efter avslutande av
den nu pågående elektrifieringen av linjen Östersund—Storlien att uppgå till
4 659 kilometer. I vilken takt och omfattning banelektrifieringen vid statens
järnvägar fortskridit, framgår av följande sammanställning.
Bandel
Kiruna—Riksgränsen ..........................
Kiruna—Gällivare .............................
Gällivare—Svartön ............................
Gällivare—Malmberget ........................
Gällivare—Koskullskulle .......................
Stockholm—Göteborg med sidolinjer till Södertälje
och Liljeholmen.............................
Järna—Malmö—Trelleborg ....................
Katrineholm—Åby ............................
Mjölby—örebro—Krylbo ......................
Falköping—Nässjö ............................
Malmö—Göteborg med sidolinjer till Hälsingborg
och Mölle ..................................
Hässleholm—Veinge ...........................
Stockholm—Ånge .............................
Almedal—Borås (statsförvärv 1940)..............
Södertälje—Eskilstuna med sidolinjer till Mariefred
och Strängnäs...............................
Stålboga—Skebokvarn .........................
Laxå—Charlottenberg .........................
örebro—Svartå ...............................
Tomteboda—Värtan ...........................
Öppnad för
Km |
elektrisk drift |
130 |
1915 |
100 |
1920 |
204 |
1921—1922 |
16 |
1923 |
463 |
1926 |
584 |
1932—1933 |
41 |
1932 |
253 |
1932—1934 |
113 |
1932 |
357 |
1933—1937 |
72 |
1935 |
485 |
1934—1936 |
67 |
1936 |
100 |
1936 |
23 |
1936 |
206 |
1937 |
49 |
1937 |
6 |
1937—1939 |
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
Bandel
Skövde—Karlsborg . . . .
Uppsala—Gävle .......
Östersund—Bräcke . .. .
Ånge—Bräcke—Långsele
Olskroken-—Uddevalla . .
Långsele—Mellansel . . ..
Mellansel—Vännäs .....
Vännäs—Boden ........
Gävle—Ockelbo .......
Ånge—Sundsvall .......
Hälsingborg—Hässleholm
Hälsingborg—Eslöv
Östersund—Järpen
Järpen—Storlien .......
Öppnad för |
|
Km |
elektrisk drift |
år |
|
44 |
1937 |
114 |
1937 |
71 |
1939 |
162 |
1939 |
87 |
1939 |
91 |
1940 |
120 |
1941 |
287 |
1942 |
38 |
1942 |
95 |
1942 |
77 |
1943 |
45 |
1944 |
79 |
13/2 1945 |
83 |
Vio 1945 (ber. |
Såsom bakgrund till järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning torde
jag här även böra i korthet beröra vissa av statsmakterna åren 1941, 1943
och 1944 fattade beslut i elektrifieringsfrågor.
I anslutning till av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 29 januari 1941 gjord
hemställan framlade Kungl. Majit i propositionen 1941: 95 förslag örn elektrifiering
av banorna G ä v 1 e—O okelbo, Äng e—S undsvall, Hälsing
b o r g—H ä s s 1 e h o 1 m och Hälsingbor g—E s 1 ö v, vilka förslag
vunno riksdagens bifall (riksdagens skrivelse 1941:171). Elektrifieringsarbetena
vörö avslutade vid utgången av år 1943.
För 1942 års riksdag framlades icke några förslag om nya banelektrifieringar.
I skrivelse den 13 februari 1943 hemställde järnvägsstyrelsen om anvisande
av medel till elektrifiering av linjerna östersun d—S t o r 1 i e n och
Uddevall a—H e r r 1 j u n g a—V arberg, därvid styrelsen redogjorde
jämväl för vissa andra till utförande ifrågasatta elektrifieringsföretag. Inledningsvis
meddelade styrelsen i sin berörda skrivelse, att de vid 1941 års riksdag
beslutade banelektrifieringarna kunde beräknas bliva avslutade under
senare hälften av år 1943 och att järnvägsstyrelsen i anledning därav ansett
sig böra undersöka, huruvida ytterligare vissa bandelar lämpligen kunde
och borde ifrågakomma till att elektrifieras i omedelbar följd därefter. De
banor, som avsågos, voro dels linjerna Varberg—Borås—Herrljunga (127
km), Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga (90 km) och Borås—-Alvesta
(149 km), vilka ingått i det år 1941 ifrågasatta elektrifieringsprogrammet
men vilka då ansetts icke böra medtagas såsom elektrifieringsföretag, dels
ytterligare följande linjer, nämligen Östersund—Storlien (162 km) samt Alvesta—Karlskrona
och Emmaboda—Kalmar (187 km).
I anslutning till den redogörelse styrelsen i nämnda sammanhang lämnade
rörande de olika elektrifieringsföretagen framhöll styrelsen, att dessa vore
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
5
ekonomiskt icke blott försvarliga utan t. o. m. mycket fördelaktiga, därest det
dåvarande prisläget kunde förutsättas bliva bestående. Örn efter krigets slut
prisläget återginge till förkrigsnivån, komme förhållandena däremot att ställa
sig ofördelaktigare särskilt i fråga om de banlinjer, som elektrifierats under
rådande höga prisförhållanden och i vilka på grund härav investerats ett
förhållandevis stort kapital. I den mån elektrifieringen hunne fullföljas under
det pågående kriget, vore densamma emellertid betydelsefull därigenom,
att den verksamt befrämjade transportväsendets kapacitet och funktionsduglighet
under krigs- och avspärrningstiden.
Järnvägsstyrelsen uttalade vidare, att styrelsen — i betraktande av de
indirekta vinster och andra påtagliga fördelar, som den elektriska driften
medförde, liksom av de synpunkter statsmakterna vid skilda tillfällen hävdat,
då det gällt att taga ställning till frågan om en fortsatt elektrifiering
— trots de osäkra framtidsutsikterna ansåge skäl tala för elektrifieringens
fullföljande i en takt, som borde bestämmas å ena sidan av det
statsfinansiella läget och tillgången på för arbetet erforderliga materialier,
å andra sidan av det minimimått av arbeten, som erfordrades för att den
dåvarande elektrifieringsorganisationen skulle kunna uppehållas, vilket
framstode som en angelägen, även av statsmakterna framhållen och erkänd
beredskapsåtgärd.
Med hänsyn till anförda omständigheter gällde det, framhöll styrelsen till
slut, att göra ett urval mellan de särskilda elektrifieringsprojekten och taga
ställning itll den ordningsföljd, i vilken dessa borde komma till utförande.
Härvid kunde följande synpunkter anläggas på spörsmålet.
Anlädes företagsekonomiska bedömningsgrunder, borde
enligt de meddelade räntabilitetsuppgifterna linjen Varberg—Herrljunga
ifrågakomma i första hand. Av drifttekniska skäl kunde elektrifieringen
emellertid icke lämpligen begränsas enbart till nämnda linje utan
borde även omfatta dess fortsättning till Uddevalla, varvid elektrifieringsföretaget
i dess helhet i räntabilitetshänseende tedde sig ungefär likvärdigt
med Östersund—Storlien och Borås—Alvesta. Ett bedömande av ordningsföljden
enbart ur ekonomisk synpunkt gåve sålunda intet klart utslag till
förmån för någon av de undersökta linjerna.
Lades åter huvudvikten vid militära synpunkter, framstode linjerna
Östersund—Storlien och Varberg—Herrljunga—Uddevalla, och av den
sistnämnda linjen sträckan från Borås och uppåt, såsom mest önskvärda.
Som arbet sunderlag för elektrifieringsorganisationen
vore däremot de till landets sydliga delar förlagda elektrifieringarna och
bland dessa — av nyss berörda skäl — linjen Varberg—Herrljunga—Uddevalla
att föredraga.
I fråga örn den elektriska bandriftens förmåga att tillgodose mera allmänna
intressen kunde en elektrifiering av linjen Östersund—Storlien
väntas medföra en betydelsefull förbättring av kommunikationerna. I detta
hänseende vore endast linjen Alvesta—Karlskrona—Kalmar jämförlig.
Även en elektrifiering av linjen Varberg—Herrljunga—Uddevalla måste dock
tillmätas viss betydelse ur sistnämnda synpunkt, enär den skulle möjliggöra
en smidig utjämning av trafiken mellan de tidigare elektrifierade bohus-,
västkust- och västra stambanorna.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 108-
Vid prövning av den ordning i vilken de undersökta elektrifieringarna
borde komma till utförande fann järnvägsstyrelsen — i betraktande av
samtliga nyss berörda förhållanden — att visst företräde borde givas linjerna
Östersund—Storlien och Varberg—Herrljunga—Uddevalla lramför de
övriga men att det vore förenat med svårigheter att avgöra ordningsföljden
mellan dem. Då tidsläget krävde den största återhållsamhet beträffande nya
kapitalinvesteringar och då även ett relativt snävt begränsat arbetsprogram
gåve en i beredskapshänseende behövlig stabilisering åt elektrifieringsorganisationen,
ansåg styrelsen för sin del naturligt, örn det minst kapitalkrävande
arbetsföretaget, nämligen Östersund—Storlien, beslutades. Ett förord
för endast denna linje strede emellertid i viss man mot de militära
önskemålen, enligt vilka såväl Östersund—Storlien som Uddevalla Herrljunga—Borås
borde elektrifieras inom den närmaste tiden. Då dessa önskemål
måste tillmätas avgörande betydelse, ansåg sig järnvägsstyrelsen, med
bortseende i viss mån från de synpunkter som eljest tedde sig naturliga,
böra föreslå elektrifiering både av linjen Östersund—Storlien och av linjen
Uddevalla—Herrljunga—Varberg, varvid arbetet med hänsyn till tillgången
på material och arbetskraft borde fördelas på åren 1944—46 och kostnaderna
komme att belöpa sig på de fyra budgetåren 1943/44—1946/47.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att begynnelseanslag
till elektrifiering av sistnämnda två linjer måtte anvisas för budgetåret
1943/44.
Med anledning av denna framställning avlät Kungl. Maj:t proposition (nr
195) till 1943 års riksdag, varvid emellertid föreslogs elektrifiering endast
av linjen Östersund—Storlien. Som skäl för denna begränsning av elektrifieringsprogrammet
anfördes bland annat, att det med hänsyn till kravet på
återhållsamhet med nya kapitalinvesteringar finge anses naturligt att för det
dåvarande begränsa arbetena till det minst kapitalkrävande av de båda företagen,
nämligen Östersund—Storlien, samt att omfattningen av arbetena å
nämnda sträcka ansåges innebära förutsättningar för att några år framåt bibehålla
elektrifieringsorganisationen vid godtagbar effektivitet ur beredskapssynpunkt.
Av hänsyn till det hårt ansträngda finans- och arbetsmarknadsläget ävensom
den av avspärrningen framtvingade nödvändigheten av en den strängaste
hushållning med landets tillgångar på koppar och annan för elektrifieringsarbetena
erforderlig råmateriel fann även riksdagen (skrivelse nr 270), att ett
beslut om fortsatt elektrifiering för det dåvarande borde begränsas till sträckan
Östersund—Storlien. Härtill borde dock, framhöll riksdagen, knytas en
bestämd förväntan att. så snart tidsförhållandena det medgåve, förslag framlades
örn elektrifieringarnas utsträckning även till de av järnvägsstyrelsen i
detta avseende förordade järnvägslinjerna Uddevalla—Herrljunga—Borås—
Varberg.
I skrivelse den 30 mars 1944 upptog järnvägsstyrelsen till behandling den
av förslaget örn statsförvärv av aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag aktualiserade frågan örn elektrifiering av linjen
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
7
Stockhol m—V ä s t e r å s—K ö p i n g. Styrelsen framhöll därvid, att
den år 1943 beslutade elektrifieringen av linjen Östersund—Storlien befunnits
utgöra ett alltför knappt arbetsunderlag för att i förening med andra elektrifieringsorganisationen
åvilande fortlöpande arbeten möjliggöra dennas bibehållande
vid en ur beredskapssynpunkt godtagbar effektivitet. På grund härav
hade järnvägsstyrelsen ansett sig böra underställa Kungl. Maj:ts prövning
frågan, huruvida icke elektrifieringsprogrammet lämpligen borde utvidgas.
Enligt uttalande av 1943 års riksdag borde i så fall linjen Uddevalla—Herrljunga—Varberg
ifrågakomma i första hand. Under förutsättning att staten
komme att förvärva aktiemajoriteten i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag och därmed i realiteten bleve ägare även av
detta bolags järnvägslinjer, borde emellertid den tidigare angivna ordningsföljden
undergå viss ändring. Linjen Stockholm—-Tillberga—Köping måste
nämligen med hänsyn till arten och omfattningen av den där framförda trafiken
erhålla ett bestämt företräde framför linjen Uddevalla—Herrljunga—
Varberg.
Styrelsen fann -— efter en redogörelse för resultatet av verkställda undersökningar
rörande storleken av den kapitalinsats, som kunde beräknas erforderlig
för elektrifiering av linjen Stockholm—Tillberga—Köping, och den
motsebara förräntningen av denna investering — att en elektrifiering av
Västeråsbanans huvudlinje även ur företagsekonomisk synpunkt framstode
såsom icke obetydligt fördelaktigare än en elektrifiering av övriga hittills
undersökta linjer. Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen besluta elektrifiering jämväl av linjen Stockholm—Tillberga
—Köping och att anvisa för budgetåret 1944/45 erforderliga medel för detta
ändamål.
Av Kungl. Majit i enlighet härmed framlagd proposition (1944: 279) i ärendet
bifölls av riksdagen (skrivelse 1944: 407). Riksdagen uttalade därvid bland
annat följande: »Genom ett beslut om elektrifiering av linjen Stockholm—
Tillberga—Köping skulle uppstå en ytterligare förskjutning av elektrifieringen
av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla. Såsom av 1943 års
riksdag framhållits, får det emellertid bestämt förväntas, att, så snart tidsförhållandena
det medgiva, förslag framlägges örn den elektriska driftens utsträckning
jämväl till nämnda linjer.»
I sin nu förevarande framställning har järnvägsstyrelsen anfört, att pågående
eleklrifieringsarbeten å linjerna Östersund—Storlien och Stockholm—Tillberga—Köping
enligt de ursprungligen uppgjorda planerna vore
avsedda att bedrivas i sådan takt, att linjen Östersund—Storlien kunde öppnas
för elektrisk drift omkring den 1 mars 1946 och linjen Stockholm—Tillberga—Köping
den 1 januari 1947, varvid arbetsunderlaget beräknats bliva
tillräckligt för att fram till sistnämnda tidpunkt hålla samlad den specialutbildade
och därför värdefulla arbetarstam, som nu sysselsattes inom statens
järnvägars elektrifieringsorganisation, och i detta hänseende tillgodose
de militära minimikraven på personalberedskapen.
Sedan nyssnämnda arbetsplaner upprättades, hade emellertid, fortsätter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
styrelsen, landets kolförsörjning av kända skäl undergått en ytterligare försämring.
Av denna anledning hade styrelsen ansett sig böra undersöka möjligheterna
att påskynda nu pågående elektrilieringsarbeten. Dessa undersökningar
hade bland annat givit vid handen, att Östersundslinjen utan någon
ur kostnadssynpunkt olämplig stegring av arbetstakten syntes kunna färdigställas
för elektrisk drift redan omkring den 1 oktober 1945 (mot som tidigare
beräknats omkring den 1 mars 1946) och sträckan Stockholm—Tillberga—Köping
någon gång under andra halvåret 1946 (i stället för den 1
januari 1947). En övergång till elektrisk drift borde sålunda i båda fallen
kunna ske omkring ett halvt år tidigare än som ursprungligen avsetts. Då
bränsleförbrukningen på den förstnämnda linjen för närvarande utgjorde
eller motsvarade omkring 10 000 ton kol per år och på Västeråsbanans berörda
linje ungefär 21 000 ton, skulle på detta sätt kunna inbesparas omkring
15 000 ton kol, vilket förhållande särskilt i nuvarande ansträngda
bränslesituation finge anses vara av betydelse. Vad .särskilt den sistnämnda
linjen anginge, hade ett påskyndande av elektrifieringsarbetet synts angeläget
även av den anledningen, att dess trafik, sedan staten i realiteten övertagit
densamma och för trafikanterna gynnsammare taxor börjat tillämpas,
stigit i så oväntat hög grad, att det befunnits svårt att på ett tillfredställande
sätt avveckla den med nuvarande driftform. Då det dessutom visat sig, att
tillgången på vissa för elektrifieringen betydelsefulla råvaror av försörjningsviktig
art icke skulle lägga hinder i vägen för arbetenas påskyndande,
hade styrelsen funnit sig föranlåten att omlägga arbetsplanerna på sådant
sätt, att tidpunkterna för elektrifieringsarbetenas färdigställande skulle komma
att sammanfalla med dem, vilka framkommit genom den nyssnämnda
undersökningen.
Den sålunda genomförda snabbare arbetstakten, varigenom de pågående
elektrifieringarna väntades bliva slutförda ungefär ett halvt år tidigare,
medförde emellertid, anför styrelsen vidare, att elektrifieringsarbetet under
år 1946 komme att bliva av mindre omfattning än förut beräknats, detta
även för det fall, att de i styrelsens petitaskrivelse den 16 september 1944
(jfr 1945 års statsverksproposition, kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 60)
omnämnda förhandlingarna med Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
rörande elektrifiering av den detta bolag tillhörande bandelen Köping—Frövi
skulle leda till positivt resultat och det härmed förknippade arbetet skulle
komma att tillföras statens järnvägars elektrifieringsorganisation. Elektrifieringen
av sträckan Köping—Frövi vore nämligen icke tillräcklig för att
kompensera det arbetsunderlag, som under senare delen av år 1946 bortfölle
därigenom, att de nu beslutade arbetena påskyndades. Med hänsyn härtill
hade järnvägsstyrelsen ansett sig böra undersöka möjligheten att redan
i mitten av år 1946 tillföra elektrifieringsorganisationen nya arbetsuppgifter.
Såsom följd av det tidigare färdigställandet av hittills beslutade elektrifieringsarbeten
skulle eljest arbetskvantiteten komma att nedgå så avsevärt,
att det bleve svårt att bibehålla organisationen ens i den omfattning, som
betingades av beredskapsskäl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
9
De banlinjer, som enligt järnvägsstyrelsens mening i första hand borde
ifrågakomma till att elektrifieras, vore linjerna Varberg—Borås—Herrljunga
—Uddevalla samt Lund—Landskrona med Landskrona—Billeberga. Anslag
till nämnda företag hava uppförts å allmän beredskapsstat III för budgetåret
1944/45 (se propositionen 1944: 281, punkten 13 samt riksdagens skrivelse
nr 1944: 454, punkten 24).
Vad först angår linjen Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla,
erinrar järnvägsstyrelsen, att styrelsen redan år 1943 föreslagit
dess elektrifiering, ehuru linjen icke kommit att innefattas i statsmakternas
samma år fattade beslut. Riksdagen hade vidare såväl år 1943 som år
1944 uttalat en bestämd förväntan om den elektriska driftens utsträckande
jämväl till linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla, så snart tidsförhållandena
det medgåve.
Även andra skäl än de nu berörda talade emellertid, fortsätter styrelsen,
för att ifrågavarande banlinjer borde sättas främst, om och när det gällde att
tillföra elektrifieringsorganisationen ytterligare arbetsuppgifter. Sålunda
kunde bl. a. nämnas, att ånglokstationen i Borås för närvarande befunne sig
i ett mycket otillfredsställande skick och i händelse av fortsatt ångdrift måste
förses med utrymmen och sanitetsanordningar för en personalstyrka av icke
mindre än 120 man. I avvaktan på berörda banlinjers elektrifiering hade
härmed tills vidare fått anstå, men att längre undanskjuta dessa angelägna
arbeten vore enligt styrelsens mening knappast försvarligt eller ens möjligt.
Vad därefter angår elektrifieringen av linjerna Lund—Landskrona
med Landskrona — Billeberga åberopar styrelsen följande till investeringsutredningen
år 1944 lämnade motivering (jämför kartan s. 10).
Från olika håll — bland annat drätselkammaren i Lund — har framhållits,
att tågförbindelserna mellan Lund och Västkustbanan för närvarande
icke äro tillfredsställande. Klagomålen torde enligt järnvägsstyrelsens mening
få anses i viss män befogade. En radikal förbättring skulle emellertid
kunna åstadkommas, om genom elektrifiering av linjen Lund —-Kävlinge
snälltågen och vissa persontåg kunde framföras över sträckan
Malmö—Lund—Kävlinge i stället för över sträckan Malmö—Lomma—Kävlinge,
vilket skulle medföra blott obetydligt ökade driftkostnader och en
högst ringa tidsförlängning, enär vägförlängningen uppgår till blott 3,5 km.
Genom en sådan driftomläggning skulle dessutom en eljest snart nog nödvändig
dubbelspårsanläggning å linjen Arlöv—Kävlinge—Teckomatorp kunna
uppskjutas åtskilliga år framåt. Dubbelspåret Malmö—Lund kan nämligen
upptaga en avsevärt större trafik än den nuvarande.
Vidare är i detta sammanhang att nämna, att från representanter för
Landskrona stad vid flera tillfällen — bland annat motionsvis och i en riksdagsinterpellabon
— framförts önskemål om en elektrifiering av bandelen
Landskron a—B i 11 e b e r g a.
Landskrona stad är förbunden med Västkustbanan genom tre ångdrivna
sträckor, nämligen Landskrona—Billesholm, Landskrona—Billeberga (bilinje
lill linjen Hälsingborg—Eslöv) samt Landskron a—K ä v 1 i n ge. De nuvarande
tågförbindelserna kunna icke* anses fylla de anspråk, som med hänsyn
lill stadens storlek kunna ställas på dem. En planerad förbättring,
baserad på motorvagnsdrift på sträckan Landskrona—Billeberga, har
till följd av kriget icke kunnat genomföras. En elektrifiering skulle emeller
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
tid ställa sig än förmånligare, då densamma skulle komma såväl personsom
godstrafiken till godo och dessutom i viss omfattning möjliggöra framförande
av direkta vagnar till Landskrona. Att denna linje ej elektrifierats
i samband med elektrifieringen av linjen Hälsingborg—Billeberga—Eslöv
hade sin grund i att ånglok ändock i ganska stor omfattning måste vara
bundna vid Landskrona med hänsyn till de båda andra där anslutande ångdrivna
linjerna.
Båstad
r/orkoryd
Ängelholm
Ö.Ljungby
Hästveda
öoft/ngs/äv
u&JHäss/eno/m
nots/nabor
Korpo/u
öeteckninyor
notäng,
öorseböcksbomn
Lund ^oJ/jörsjöfagörd
A
-y. - 6enari) ^ ^
Ågerup r
Tome/d/o
Rydsgård
''fr/ö
Molm
S/mr/shomn
Kopinge
E/ektrifierod enke/-spor/g //nye.
E/ek/rif/erod dubbet
spong //nye.
7/// e/ek/ri/7ering
# föres/o gen finje
/Ang//nye.
Veding
/v/s/erbo(
Tredeborg^
r..
Östratorp
KARTA ÖVER SKÅNES JÄRNVÅGAR.
Då nu en elektrifiering av linjen Lund—Kävlinge av förenämnda anledning
synes motiverad, inträder ett i viss mån ändrat förhållande. Av drifttekniska
skäl bör nämligen denna elektrifiering utsträckas från Kävlinge
till Landskrona. Därmed skulle en så stor del av den till denna stad knutna
ångdriften bortfalla, att hinder icke längre föreligger för en elektrifiering
även av linjen Billeberga—Landskrona. Landskrona skulle i så fall erhålla
helt elektrifierade förbindelser såväl med Eslöv som med Lund med ty åtföljande
goda anslutningsmöjligheter till både Västkustbanan och södra
stambanan.
Styrelsen har i detta sammanhang vidare erinrat om följande uttalande
av min företrädare i ämbetet i ett den 15 mars 1944 i riksdagens första kammare
(prot. nr 10, s. 14) avgivet interpellationssvar angående elektrifiering
av järnvägen Billeberga—Landskrona.
Anledning finnes att antaga, att förslag örn elektrifiering såväl av linjen
Lund—Kävlinge—Landskrona som av linjen Landskrona—Billeberga inom
överskådlig tid skall kunna föreläggas riksdagen. Tidpunkten kan emellertid
icke närmare angivas, då denna fråga, som det i första hand tillkommer
järnvägsstyrelsen att bedöma, är beroende av företagets angelägenhetsgrad
ur skilda synpunkter i förhållande till andra elektrifieringsprojekt. Ett fler
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
tal elektrifieringsföretag, däribland detta, är för närvarande under övervägande
inom investeringsutredningen, som har i uppdrag att verkställa ett
urval av statliga investeringsobjekt, lämpliga att utföras vid en eventuell arbetsmarknadskris.
Under hänvisning till det anförda och med förmälan att en elektrifiering
av Landskronalinjerna dels krävde ett jämförelsevis litet kapital, dels kunde
väntas medföra en minst lika god förräntning som den föreslagna elektrifieringen
av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla, har styrelsen
funnit vägande skäl tala för att ett nytt beslut i elektrifieringsfrågan bör
avse icke blott sistnämnda linjer utan även linjerna Lund—Landskrona—
Billeberga.
Järnvägsstyrelsen övergår härefter till att redogöra för de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för de nu till elektrifiering ifrågasatta bansträckorna.
Beträffande tillförseln av elektrisk energi meddelar styrelsen,
att båda linjekomplexen kunde förses med elektrisk energi från redan
befintliga omformarstationer, vilka för detta ändamål blott krävde vissa utvidgningar
och kompletteringar i avseende på maskineffekten. Några nya
stationer behövde sålunda ej anordnas.
Kostnaderna för de erforderliga k ra f tö ver f öring s a nläggningarna
hava vid nuvarande prisnivå beräknats till följande belopp.
_
Bandel |
Komplettering |
Kontakt-ledningar |
Hög- spännings-ledningar |
Summa |
1 |
000-tal |
kronor |
||
810 |
7190 |
790 |
8 790 |
|
Lund—Landskrona—Billeberga ...... |
200 |
1685 |
195 |
2 080 |
Summa |
toto |
8875 |
985 |
10 870 |
Liksom vid tidigare utförda elektrifieringar måste även för de här ifrågavarande
räknas med vissa kostnader för ändringar av belysningsanordningarna
på bangårdar, svagströmsledningar
samt bana, broar och signal a nord nili gar. De härför emotsebara
utgifterna beräknar järnvägsstyrelsen till följande belopp.
Bandel |
Belysnings- ledningar |
Statens järnvägars svagströms- ledningar |
Bana, broar, |
Summa |
1 0 0 0 -tal |
krono |
|||
Varberg—Uddevalla ................ |
350 |
2 250 |
5 250 |
7 850 |
Lund—Landskrona—Billeberga ...... |
65 |
420 |
1340 |
1825 |
Summa |
415 |
2 070 |
0 590 |
9075 |
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
För ändring av telegrafverkets ledningar äro härtill att
lägga följande kostnader i 1 000-tal kronor, nämligen för
Varberg—Uddevalla .................... 2 300
Lund—Landskrona—Billeberga ........ 210
Summa 2 510
Vid beräkning av antalet elektrolok har förutsatts i huvudsak
samma trafikstorlek och tågplan som år 1938. Kostnaderna för de under
sådana förhållanden erforderliga loken ävensom för sedvanliga anordningar
för elektrisk tåguppvärmning hava beräknats till följande
belopp.
Bandel |
Lok |
Tåg- uppvärmning |
Summa |
1000-tal kr |
anor |
||
Varberg—Uddevalla ............................ |
8400 |
690 |
9 090 |
Lund—Landskrona—Billeberga .................. |
1840 |
75 |
1915 |
Summa |
10240 |
765 |
11005 |
De totala anläggningskostnaderna beräknas sålunda vid nuvarande
prisförhållanden till följande belopp.
Bandel |
Över- förings- anläggningar |
Belysnings-ledningar, |
Telegraf- verkets ledningar |
Lok |
Summa |
1000-tal kronor |
|||||
Varberg—Uddevalla............ |
8 790 2 080 |
7850 1825 |
2 300 210 |
9 090 1 915 |
28030 6 030 |
Lund—Landskrona—Billeberga.. Summa |
|||||
10870 |
9675 | 2510 |
11005 |
34060 |
I anslutning till sammanställningen framhåller järnvägsstyrelsen, att de
angivna kapitalbeloppen till viss del avsåge även sådana arbeten — exempelvis
för förbättring av banornas spåröverbyggnad — som under alla förhållanden,
d. v. s. även vid bibehållen ångdrift, måste komma till utförande,
ehuru i så fall senare och möjligen i något mindre omfattning, och som sålunda
endast av praktiska skäl ansetts böra verkställas redan i samband med
elektrifieringsarbetet i övrigt. I händelse banorna ifråga icke skulle bliva
elektrifierade måste deras behov av dragkraft vidare tillgodoses genom anskaffning
framdeles av ånglok. En övergång till elektrisk drift minskade
alitsa i sin man även behovet att återanskaffa ånglok. Med hänsyn tagen till
dessa förhållanden syntes det egentliga elektrifieringskapitalet, d. v. s. det
kapital som borde ställas mot och jämföras med den genom elektrifieringen
vunna resultatförbättringen, kunna beräknas till följande belopp i 1 000-tal
kronor, nämligen för
Kungl. Maj.ts proposition nr 108.
13
Varberg—Uddevalla .......................................... 19 200
Lund—Landskrona—Billeberga ................................ 4 850
Summa 24 050.
Järnvägsstyrelsen övergår härefter till att redogöra för de förändringar
i driftförhållanden och driftutgifter, som en elektrifiering
av nu ifrågavarande banlinjer kan beräknas medföra. Styrelsen har härvid
räknat med ungefär samma tågplan och trafikomfattning som år 1938. Under
denna förutsättning har följande sammanställning upprättats.
Bandel |
Antal tågkm 1 000-tal |
Minskning 1 |
Energi- förrbukning milj. kWh |
||
antal personal |
kol- förbrukning ton |
bränn- oljor ton |
|||
1625 300 |
45 9 |
13 200 4 400 |
1 430 |
13-8 3-4 |
|
Lund—Landskrona—Billeberga .. Summa |
|||||
1925 | 54 |
17 600 |
1 430 |
17''2 |
Med ledning av dessa uppgifter beräknas elektrifieringen vid ett kolpris
av 50 kronor per ton samt vid nu gällande löne- och prisförhållanden i
övrigt medföra följande minskning av driftkostnaderna.
Bandel |
Personal- kostnader |
Kostnader för drivmedel |
Lok-underhåll |
Summa |
1000-tal |
kronor |
|||
223 |
810 |
143 |
1176 |
|
Lund—Landskrona—Billeberga ...... |
47 |
243 |
36 |
326 |
Summa |
270 |
1053 |
179 |
1502 |
Häremot äro att ställa följande med den elektriska driften tillkommande
kostnad er.
Bandel |
Elektrisk energi |
Underhåll samt |
Summa |
1000-tal kronor |
|||
Varberg—Uddevalla ........................ |
257 |
211 |
468 |
Lund—Landskrona—Billeberga .............. |
83 |
51 |
134 |
Summa |
340 |
262 |
602 |
Skillnaden mellan de bortfallande och tillkommande driftkostnaderna,
d. v. s. den genom en elektrifiering möjliggjorda minskningen i drift
-
1 Dessutom 35000 1. lättbentyl.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
utgifterna, framgår av följande sammanställning, som även upptager de
beräknade egentliga elektrifieringskostnaderna samt den
beräkningsbara förräntningen, allt under förutsättning av i huvudsak
nu rådande prisförhållanden.
Bandel |
Egentlig elektrifierings- kostnad |
Minskning |
Besparing i % |
1000-tal |
kronor |
||
Varberg—Borås—Uddevalla .................. |
19 200 |
708 |
3-7 |
Lund—Landskrona —Billeberga ................ |
4 850 |
192 |
4-0 |
Summa |
24 050 |
900 |
3-7 |
Sammanfattningsvis anför järnvägsstyrelsen, att elektrifieringen av ifrågavarande
banlinjer kunde beräknas kräva en kapitalinvestering av i runt tal
34 miljoner kronor, varav den egentliga elektrifieringskostnaden uppginge till
i runt tal 24 miljoner kronor. I förhållande till sistnämnda kapitalbelopp utgjorde
den beräkningsbara besparingen i driftkostnader vid här antagna
prisförhållanden för Boråslinjema 3,7 procent och för Landskronalinjerna
4,0 procent. Till jämförelse kunde nämnas, att motsvarande procenttal för
de senast beslutade linjerna utgjorde:
Procent
Stockholm—Tillberga—Köping...................... 5‘8
Östersund—Storlien................................ 3’4
Företagsekonomiskt sett tedde sig alltså den vid 1944 års riksdag beslutade
elektrifieringen av Västeråsbanans huvudlinje till Köping avgjort fördelaktigare
än de elektrifieringsföretag, örn vilka nu vore fråga. Dessa kunde
däremot ur denna synpunkt väl mäta sig med den närmast därförut beslutade
elektrifieringen av linjen Östersund—Storlien.
För bedömande av den inverkan, som de nu närmast ifrågasatta elektrifieringarna
skulle få på försörjningen med vissa viktigare råvaror,
främst koppar och bly, meddelar styrelsen till slut följande uppgifter
rörande det beräknade behovet av dessa materialier ävensom av järn,
därvid endast de kvantiteter av angivna slag, som erfordrades för själva ledningsanläggningen,
och alltså icke vad som kunde bliva erforderligt för rälsutbyten
och lok (vilka sistnämnda kvantiteter bruka redovisas i annat sammanhang)
medtagits.
Bandel |
Kvantiteter i ton av |
||
järn |
koppar |
bly |
|
Varberg—Borås—Uddevalla........................ |
3 620 |
910 |
504 |
Lund—Landskrona—Billeberga .................... |
740 |
190 |
96 |
Summa |
4 360 |
1100 |
600 |
Kungl. Majus proposition nr 108.
15
Vid bifall till här angivna förslag beräknar styrelsen elektrifieringsorganisationens
behov av arbetsunderlag vara tillgodosett för
ytterligare två år. Härom anför styrelsen närmare följande.
Därest elektrifieringsorganisationen i följd med de densamma nu åvilande
arbetsuppgifterna tillföres nya sådana i en omfattning, som innebär
elektrifiering av ytterligare (217 + 43) 260 bankilometer, skulle dess behov
av arbetsunderlag vid det reducerade arbetstempo, som tillämpades före den
nu beslutade ökningen av detsamma, vara tillgodosett för ytterligare två år
framåt, d. v. s., om de redan beslutade elektrifieringarna befinnas kunna
slutföras ungefär ett halvt år tidigare än som från början varit avsett och
de nya elektrifieringsarbetena alltså kunna taga sin början under andra halvåret
1946, fram till slutet av år 1948. Skulle det av vissa skäl, exempelvis
en ytterligare försämring av landets bränsleförsörjning eller på grund av
förhållandena på arbetsmarknaden, visa sig angeläget att bedriva elektrifieringarna
i ett ännu något snabbare tempo än som under de senare åren skett,
föreligger givetvis ur statens järnvägars synpunkt intet hinder härför. Erinras
må i detta sammanhang om, att å allmän beredskapsstat III för innevarande
budgetår finnas uppförda anslag för elektrifiering av såväl linjerna Varberg
—Borås—Herrljunga—Uddevalla (12 miljoner kronor) som linjerna Lund—
Landskrona—Billeberga (6 miljoner kronor) och att enligt av investeringsutredningen
upprättat preliminärt förslag till investeringsreserv för budgetåret
1945/46 är avsett att å en beredskapsstat för detta budgetår jämväl
upptaga ett begynnelseanslag av 2,5 miljoner kronor för elektrifiering av linjen
Tillberga—Ludvika.
Ehuru elektrifieringen av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla
och Lund—Landskrona—Billeberga -— såvitt icke ett mera avsevärt
försämrat läge på arbetsmarknaden komme att föranleda en utvidgning av
elektrifieringsprogrammet — icke vore avsedd att igångsättas förrän under
andra halvåret 1946, ansåge järnvägsstyrelsen ett beslut rörande nämnda
linjers elektrifiering icke kunna anstå till 1946 års riksdag. Då man för
närvarande, och sannolikt även för avsevärd tid framåt, hade att räkna med
mycket långa leveranstider, skulle ett uppskjutande av avgörandet i principfrågan
till 1946 års riksdag medföra stora olägenheter och omöjliggöra ett
igångsättande av de nu ifrågasatta elektrifieringsföretagen vid nyss angivna
tidpunkt. Denna olägenhet skulle kunna undvikas, därest beslut örn den
fortsatta elektrifieringen fattades redan vid 1945 års riksdag, eftersom styrelsen
i så fall omedelbart därefter kunde igångsätta förberedelserna för de
nya arbetena i form av beställningar av härför erforderliga materialier och
dylikt. Några medel för ändamålet ansåge styrelsen icke behöva anvisas
för budgetåret 1945/46. I den mån kostnader exempelvis för förskottslikvider
uppkomme redan före ingången av budgetåret 1946/47, syntes dessa icke
komma att röra sig örn större belopp, än alt desamma utan svårighet borde
kunna av styrelsen förskolteras med tillgängliga rörelsemedel.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen,
som i ärendet samrått med chefen för försvarsstaben, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå 1945 års riksdag att, med uppskjutande till budgetåret 1946/47 av
den för ändamålet erforderliga medelsanvisningen, besluta örn elektrifiering
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
jämväl av banlinjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund
—Landskrona—-Billeberga.
Statens industrikommission har den 24 januari 1945 — med överlämnande
av ett från statens bränslekommission inhämtat yttrande — avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört i huvudsak följande.
Järnvägsstyrelsen har angivit behovet för den ifrågasatta elektrifieringen
av järn, koppar och bly — med undantag för vad som kan bliva erforderligt
föf rälsutbyten och lok — till följande kvantiteter:
järn .............................. 4 360 ton
koppar ............................ 1 100 »
bly .............................. 600 »
Enligt uppgift från telegrafstyrelsen erfordras för förstärkning och omläggning
av telefon- och telegrafledningar med anledning av den planerade
elektrifieringen 70 ton koppar och 200 ton bly. Sammanlagt erfordras alltså
1 170 ton koppar och 800 ion bly.
De 4 360 ton järn, som erfordras för elektrifieringen, torde — såvitt nu
kan bedömas — kunna ställas till förfogande.
Vad de erforderliga kvantiterna koppar och bly beträffar, har under hand
inhämtats, att desamma behöva disponeras av järnvägsstyrelsen, respektive
telegrafstyrelsen vid följande tidpunkter.
Erfordras år |
Koppar |
B 1 y |
||||
Statens järnvägar |
Telegraf- verket |
Summa |
Statens järnvägar |
Telegraf- verket |
Summa |
|
1946 |
440 |
70 |
510 |
550 |
200 |
750 |
1947 |
490 |
— |
490 |
50 |
_ |
50 |
1948 |
170 |
- |
170 |
— |
— |
|
Summa |
1100 |
70 |
1170 |
600 |
200 |
800 |
Med hänsyn till de nuvarande ovissa utsikterna för landets försörjning
med koppar och bly under de närmaste åren är det icke möjligt för kommissionen
att nu avgöra, huruvida de angivna kvantiteterna koppar och bly
i sin helhet kunna ställas till förfogande. Kommissionen kan endast med
viss säkerhet överblicka läget för år 1946, och de kvantiteter, som behöva
uttagas under nämnda år — 510 ton koppar och 750 ton bly — kunna troligen
ställas till förfogande, dock endast under förutsättning att försörjningsläget
icke försämras utöver vad nu kan förutses. För tiden efter 1946
anser sig kommissionen för närvarande icke kunna göra något uttalande.
Av det förenämnda, från statens bränslekommission inhämtade yttrandet
framgår i huvudsak följande.
De båda bansträckorna Östersund—Storlien och Stockholm—-Tillberga—
Köping skulle enligt järnvägsstyrelsens planer färdigställas ett halvt år tidigare
än förut varit tänkt. Härigenom skulle uppstå en bränslebesparing
(i stenkol och/eller ved) motsvarande högst omkring 14 000 ton kol, varav
ca 4 000 ton under bränsleåret 1945—46 och högst ca 10 000 ton under bränsleåret
1946—47. Denna bränslebesparing är ur bränslekommissionens synpunkt
värdefull.
Kungl. Majlis proposition nr 108.
17
En elektrifiering av bansträckorna Varberg—Borås—Uddevalla och Lund
—Landskrona—Billeberga beräknar järnvägsstyrelsen medföra en bränslebesparing
motsvarande ca 18 000 ton kol om året. Kopparåtgången har uppgivits
vara 1 100 ton. Kvalificeringssiffran 16,5 kg kolbesparing örn året
per använt kg koppar är låg, även om man beaktar, att kolbesparingen vid
järnvägselektrifiering brukar vara avsevärt lägre än vid mången annan
elektrifiering. Det torde emellertid böra vara andra överväganden än med
avseende på kopparåtgången i förhållande till bränslebesparing, som bli avgörande
vid bedömandet av frågan, huruvida den planerade elektrifieringen
av dessa bansträckor bör genomföras.
Slutligen har telegrafstyrelsen den 6 februari 1945 avgivit utlåtande i ärendet
i vad avser telegrafverkets anläggningar vid de berörda järnvägslinjerna.
Styrelsen har därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot järnvägsstyrelsens
framställning under vissa i utlåtandet angivna förutsättningar, vilka
i allmänhet äro av beskaffenhet att böra i hittills vanlig ordning beaktas
i samband med avgörande av frågan om blivande koncession för de avsedda
ledningsanläggningarna.
Styrelsen har vidare framhållit, att det visat sig nödvändigt att vid en elektrifiering
av delsträckan Herrljunga—Uddevalla låta utföra en riskabel mellan
Gudhem och Uddevalla såsom ersättning för flertalet av de på sträckan
Herrljunga—-Uddevalla befintliga blankledningarna, ävensom för rikskabeln
Trollhättan—Uddevalla, vilken på sträckan Väne Ryr—Uddevalla vore utförd
som luftkabel på stolpar utmed järnvägslinjen Uddevalla—Vänersborg. Kostnaden
för denna nya rikskabel beräknades till omkring 3 000 000 kronor.
Vid utförande av ifrågavarande kabel borde emellertid med hänsyn dels till
ledningsbehovet, dels till att det av transmissionstekniska skäl vore önskvärt
att utbygga en sträcka mellan två överdragsstationer i fortlöpande sammanhang,
även en kabel Uddevalla—Grebbestad medtagas. Hela kabelanläggningen
Gudhem—Grebbestad, inklusive vissa erforderliga grenkablar, beräknades
draga en kostnad av cirka 6 500 000 kronor. Genom kabelanläggningen
bomme kostnaden för undanflyttning av blankledningarna å delsträckan
Herrljunga—Uddevalla att minskas från cirka 1 000 000 kronor till cirka
500 000 kronor. Den stora kostnaden för kabelanläggningen, jämförd med
vad en ren blankledningsutflyttning skulle kosta, berodde dels på att kabeln
måste dimensioneras med stort antal ledningar för att tillgodose framtida
behov, dels på att kabeln omfattade en betydligt längre sträcka än själva
utflyttningssträckan.
Av telegrafstyrelsens utlåtande framgår att, utöver de mängder koppar och
bly, som enligt industrikommissionens sammanställning erfordras för telegrafverkets
undanflyttningsarbeten, tillkomma vissa för nyssnämnda rikskabel
Gudhem—Grebbestad behövliga mängder, nämligen 580 ton koppar
och 1 090 ton bly. Elektrifieringsföretagets genomförande förutsätter sålunda
dels att medel för utförande av denna rikskabel beviljas för budgetåret 1946/
47, dels nit nämnda metallkvantiteter då kunna ställas till telegrafverkets
förfogande.
Kostnaden tor ändring av telegrafverkets ledningar vid banlinjen Lund—
Bihang tilt riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr lös. V
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 108-
Landskrona—Billeberga beräknar telegrafstyrelsen till 330 000 kronor eller
120 000 kronor mera än som upptagits i järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse.
Departementa■ Vid anmälan av järnvägsstyrelsens år 1943 framlagda förslag om elektri
chefen.
fierjng av linjerna Östersund—Storlien och Varberg—Borås—Herrljunga—
Uddevalla utgick min företrädare i ämbetet från att, även om elektrifieringsarbetena
begränsades till enbart linjen Östersund—Storlien, förutsättningar
skulle kunna föreligga för att några år framåt bibehålla statens järnvägars
elektrifieringsorganisation vid godtagbar effektivitet ur beredskapssynpunkt.
Vid sådant förhållande och med beaktande såväl av kravet på återhållsamhet
i fråga örn nya kapitalinvesteringar som av rådande knapphet på material
och arbetskraft förordade departementschefen, med avvikelse från järnvägsstyrelsens
förslag, att elektrifieringsarbetena skulle — bortsett från fullföljande
av pågående, numera färdigställda elektrifieringsföretag i Skåne
— tills vidare begränsas till linjen Östersund—Storlien, vilken beräknades
kunna öppnas för elektrisk drift i mitten av år 1946 (propositionen 1943:
195).
Efter framställning av järnvägsstyrelsen upptogs frågan om bestämmande
av den takt, i vilken elektrifieringsarbetena vid statens järnvägar borde bedrivas,
ånyo till prövning år 1944. Anledningen härtill var, att det visat sig
vara förenat med svårigheter att med enbart det år 1943 beslutade elektrifieringsföretaget
utnyttja den till ett minimum reducerade elektrifieringsorganisationen.
Av skäl, som utvecklats i propositionen 1944: 279, ansåg sig
min företrädare i ämbetet böra biträda järnvägsstyrelsens förslag om en
komplettering av elektrifieringsprogrammet samt förordade, att anslag beviljades
för att möjliggöra påbörjande av elektrifiering av linjen Stockholm
—Tillberga—Köping. Sistnämnda företag beräknades kunna bedrivas på
sådant sätt, att linjen kunde öppnas för elektrisk drift vid årsskiftet 1946/47.
Sedan arbetsplanerna för de beslutade banelektrifieringarna upprättats, har
situationen på bränslemarknaden undergått en stark försämring, särskilt i vad
avser försörjningen med fossilt bränsle. Vidare har, enligt vad järnvägsstyrelsen
meddelat, trafiken på Västeråsbanan efter den i samband med statsförvärvet
vidtagna taxesänkningen ökats i så hög grad, att svårigheter uppstått
att tillfredsställande avveckla densamma med nuvarande driftform. Med
anledning härav har styrelsen föranstaltat örn påskyndande av ifrågavarande
elektrifieringsarbeten, så att dessa numera kunna beräknas bliva färdigställda
ett halvt år tidigare än enligt de ursprungliga arbetsplanerna eller
alltså i fråga om linjen Östersund—Storlien omkring den 1 oktober 1945 och
beträffande linjen Stockholm—Tillberga—Köping under andra halvåret 1946.
Därest elektrifieringarna kunna genomföras enligt sistnämnda program,
skulle enligt bränslekommissionens beräkningar kunna uppstå en bränslebesparing
motsvarande omkring 14 000 ton kol, varav 4 000 ton under bränslearet
1945/46 och 10 000 ton under bränsleåret 1946/47. Denna besparing har
kommissionen funnit vara värdefull.
Enligt min mening är det lämpligt, att de nu pågående elektrifieringsarbe -
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
19
tena bedrivas i den av järnvägsstyrelsen föreslagna snabbare arbetstakten.
Fullföljes denna takt, uppkommer emellertid fråga, huruvida och i vilken
omfattning nya arbetsuppgifter böra tillföras statens järnvägars elektrifieringsorganisation
från och med mitten av år 1946 för att möjliggöra att
bibehålla organisationen vid tillfredsställande omfattning. Med hänsyn till försvarsberedskapen
synes det icke tillrådligt att inom den närmaste framtiden
vidtaga sådan begränsning av elektrifieringsorganisationen, att dess funktionsduglighet
äventyras. Bränsleförsörjningssynpunkter tala också i sin mån
för ett fortsättande av elektrifieringsarbetena. Spörsmålet är emellertid icke
att bedöma enbart ur försvarsberedskaps- och bränsleförsörjningssynpunkt.
På grund av den rutin och effektivitet, som elektrifieringsorganisationen med
dess arbetsledning och arbetarstam under de gångna åren förvärvat, måste
det även ur organisatorisk och arbetsteknisk synpunkt innebära påtagliga
fördelar, om nya företag kunna i viss utsträckning igångsättas i anslutning
till färdigställda sådana. Självfallet är emellertid, att varje fråga om fortsatt
elektrifiering av statsbanenätet måste skärskådas främst ur statsfinansiella och
företagsekonomiska synpunkter.
Järnvägsstyrelsen har för sin del, efter samråd med chefen för försvarsstaben,
uttalat sig för att en komplettering av elektrifieringsprogrammet bör
ske omkring mitten av år 1946. Principbeslut härom bör enligt styrelsens
mening fattas redan av 1945 års riksdag för att giva styrelsen tillfälle att omedelbart
igångsätta förberedelser för de nya arbetena genom materialbeställningar
m. m. Styrelsen — som utgått från att arbetet med en eventuell elektrifiering
av sträckan Köping—Frövi icke är tillräcklig för att kompensera det
arbetsunderlag, vilket under senare delen av år 1946 bortfaller genom de
redan beslutade arbetenas påskyndande — har till elektrifiering närmast efter
nu under arbete varande sträckor föreslagit linjerna Varberg—Borås—
Herrljunga—Uddevalla samt Lund—Landskrona—Billeberga.
Elektrifieringskostnaderna hava av styrelsen beräknats till i runda tal 28
miljoner kronor för linjen Varberg—-Borås—Herrljunga—Uddevalla samt 6
miljoner kronor för linjen Lund—Landskrona—Billeberga. I dessa belopp
ingå emellertid kostnader å sammanlagt omkring 10 miljoner kronor, vilka
hänföra sig till höjning av banornas tekniska standard samt till anskaffningar,
som även vid bibehållen ångdrift skulle bliva erforderliga. Den egentliga
elektrifieringskostnaden skulle följaktligen uppgå till i Tunt tal 24 miljoner
kronor. Härtill komma vissa kostnader för telegrafverket. Enligt vad jag under
hand inhämtat från telegrafstyrelsen, ingår emellertid den föreslagna
nya rikskabeln Gudhem—Trollhättan—Grebbestad i styrelsens arbetsprogram
för budgetåret 1946/47, och anslag härför lärer komma att äskas i vanlig
ordning av 1946 års riksdag.
Av den av järnvägsstyrelsen verkställda utredningen framgår, att de till
igångsättande ifrågasatta företagen ur förräntningssynpunkt äro i det närmaste
jämförliga med den vid 1943 års riksdag beslutade elektrifieringen av
linjen Östersund—Storlien, varemot den år 1944 beslutade elektrifieringen av
Västeråsbanans huvudlinje till Köping i sådant hänseende ställer sig fördelaktigare.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 108
En fullständig elektrifiering av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla
och Lund—Landskrona—Billeberga beräknas medföra en bränslebesparing
motsvarande omkring 18 000 ton kol örn året. En besparing av nämnda
storlek torde få anses betydelsefull i ett läge jämförligt med det nu rådande.
Den kan emellertid utvinnas endast etappvis, allteftersom olika delsträckor
öppnas för elektrisk drift, vilket återigen är beroende av den takt i vilken
elektrifieringen kommer att bedrivas. Till sistnämnda fråga torde ståndpunkt
icke kunna tagas förrän i samband med prövningen av medelsbehovet för budgetåret
1946/47.
Vad materialförsörjningen angår, synes behovet av metaller för järnvägselektrifieringen
kunna tillgodoses åtminstone under år 1946.
Med hänsyn till vad jag här framhållit finner jag skäl föreligga för att
i omedelbar anslutning till nu pågående arbeten fortsätta statsbanenätets
elektrifiering med linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla samt
Lund—Landskrona—Billeberga såsom arbetsobjekt. Beträffande förstnämnda
linje har riksdagen uttalat förväntningar örn elektrifiering snarast möjligt.
Linjen Lund—Landskrona—Billeberga torde utgöra ett ur arbetssynpunkt
värdefullt komplement till förstnämnda företag, vartill kommer att elektrifieringen
av Landskronalinjerna dels kräver en jämförelsevis liten kapitalinvestering,
dels kan väntas medföra jämförelsevis god förräntning.
Vad angår anslagsbehovet för elektrifieringsarbetena har järnvägsstyrelsen
utgått från att medel icke skulle behöva anvisas för budgetåret 1945/46 utan
att anslag skulle komma att äskas först av 1946 års riksdag. I den mån kostnader
uppkomma före ingången av budgetåret 1946/47, avser styrelsen att
täcka dessa av tillgängliga rörelsemedel. Häremot har jag intet att erinra.
Vid den framtida prövningen av medelsbehovet till förevarande arbeten
lärer få tagas under närmare övervägande, i vilken takt arbetena med hänsyn
till arbetsmarknads- och materialläget samt föreliggande omständigheter
i övrigt lämpligen böra bedrivas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta,
att elektrifiering av järnvägslinjerna Varberg—Borås—
Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga
skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående elektrifieringsarbeten
vid statens järnvägar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. von Krusenstierna.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
450477