Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

1

Nr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av
krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942
(nr 521); given Stockholms slott den 16 februari
1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i vissa delar av
krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 1 sami. Nr 106.

312 45

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Förslag
. till

förordning angående ändring i vissa
. delar av krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942
(nr 521).

Härigenom förordnas att l§4mom.,
2 § 1 mom. samt 20 §1 krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

1 §•

4 mom. Denna förordning skall med
undantag av 20 § samt med de inskränkningar
i övrigt, som av Konungen
föreskrivas, äga tillämpning
A den, som undergår befalsid bildning,
ävensom å den, som eljest det år han
fyller tjugusex år eller senare fullgör
tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen.

Med befälsutbildning förstås i detta
moment följande militära tjänstgöring,
i den män den icke inbegripes i den
tjänstgöring, som jämlikt 27 § 1 mom. A
värnpliktslagen åligger värnpliktiga i
allmänhet, nämligen

1) utbildning enligt 27 § 1 mom.
B—B värnpliktslagen;

2) utbildning till flygför are, bombfällare
och navigatör eller fiygskytt;
samt

3) utbildning till reservofficer eller
till fänrik vid sjövärnskåren.

2 §•

1 mom. Värnpliktig är---och

hemortslön.

Familjebidrag utgår kontant såsom
familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravnings -

Gällande lydelse

av de bestämmelser, som beröras
av förslaget.

1 §•

4 mom. Denna förordning skall, med
undantag av 20 § samt med de inskränkningar
i övrigt, som av Konungen
föreskrivas, äga tillämpning
jämväl å värnpliktiga, som det år de
fylla tjugusex år eller senare fullgöra
tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen.

2 §•

1 mom. Värnpliktig är---och

hemortslön.

Familjebidrag utgår kontant såsom
familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravnings -

1 Senaste lydelse av 20 § 1 morn. se 1944: 322, av 20 § 2 mom. se 1943: 125.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

(Förslag.) (Gällande lydelse.)

bidrag; dock må, i den ordning Ko- bidrag; dock må, i den ordning Konungen
föreskriver, kunna bestämmas, nungen föreskriver, kunna bestämmas,
att familjebidrag skall helt eller delvis att familjebidrag skall helt eller delvis
utgå in natura. Hemortslön utgår utgå in natura. Hemortslönen utgår
kontant såsom befälslön och långtidslön. kontant efter viss tids lerig stjänstgöring.

20 §.

1 mom. Befälslön utgår, där ej Konungen
annorlunda förordnar, till värnpliktig,
vilken innehar någon av nedan
angivna tjänstegrader eller motsvarande
tjänsteställning, med för dag räknat
följande belopp:

Kronor

Korpral, konstapel, musikkorpral,

musikkonstapel ................ 0:50

Furir, musikfurir................ 1:—

(ivarf urir, högbåtsman .......... 1:25

Sergeant, musiksergeant, underofficer
av 2. graden, flaggkorpral,
flaggkadett............ 1:50

Fänrik, fanjunkare, musikfanjunkare,
styckjunkare, musikstyckjunkare,
flaggunderofficer, regementskassör
av 2. klassen,flottilj kassör

av 2. klassen .......... 2: —

Löjtnant, fly g stationsmästare, förvaltare,
förrådsförvaltare, jörvaltningsunderoffloer,
regementskassör
av 1. klassen, flottilj -

kassör av 1. klassen .......... 2:50

Kapten, ryttmästare.............. 3: —

Major, kommendörkapten av 2. graden
............................ 3: 50

2 mom. Långtidslön utgår, där ej
Konungen annorlunda förordnar, till
värnpliktig, oberoende av tjänstegrad
eller tjänsteställning, efter en tjänstgöringstid
örn sammanlagt nittio dagar
med en krona örn dagen.

Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio
dagar utgår en krona
50 öre örn dagen och efter femhundrafyrtio
dagar två kronor örn dagen.

20 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken uppbär
avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,
utgår, där ej Konungen annorlunda
förordnar, efter en tjänstgöringstid
om sammanlagt nittio dagar såsom
hemortslön ett belopp av en krona örn
dagen. Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio
dagar utgår en krona
50 öre örn dagen och efter femhundrafyrtio
dagar två kronor örn dagen.
Vid beräkning av nämnda tjänstgöringstid
må endast komma i betraktande
den tid, under vilken den värnpliktige
efter tidpunkt, som Konungen
bestämmer, mot åtnjutande av värnpliktigs
avlöningsförmåner fullgjort
honom åliggande tjänstgöring enligt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936
års värnpliktslag eller enligt 28 § 1
mom. i 1941 års värnpliktslag eller
tjänstgöring efter eget åtagande, i sistnämnda
fall dock endast örn tjänstgöringen
fullgjorts vid förband, organiserat
av den myndighet, vid vilken
den värnpliktige är truppregistrerad,
eller vad gäller värnpliktig, som är
truppregisterad vid central myndighet,
enligt av Konungen i kommandoväg
meddelade föreskrifter. Med
tjänstgöring vid eget förband likställes
i nämnda avseende kommendering
till skola eller utbildningskurs,
som är gemensam för liera förband.
Har den värnpliktige innehaft anställning
över stat, såsom officer, underofficer
eller underbefäl i krigsmaktens
reserver, såsom i fredstid konstituerad

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

(Förslag.)

Vid beräkning av nämnda tjänstgöringstid
må endast komma i betraktande
den tid, under vilken den
värnpliktige efter tidpunkt, som
Konungen bestämmer, mot åtnjutande
av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort
honom åliggande tjänstgöring
enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
i 1936 års värnpliktslag eller enligt
28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag
eller tjänstgöring efter eget åtagande,
i sistnämnda fall dock endast om
tjänstgöringen fullgjorts vid förband,
organiserat av den myndighet, vid
vilken den värnpliktige är truppregistrerad,
eller vad gäller värnpliktig,
som är truppregistrerad vid central
myndighet, enligt av Konungen i
kommandoväg meddelade föreskrifter.
Med tjänstgöring vid eget förband
likställes i nämnda avseende kommendering
till skola eller utbildningskurs,
som är gemensam för flera förband.
Har den värnpliktige innehaft anställning
över stat, såsom officer, underofficer
eller underbefäl i krigsmaktens
reserver, såsom i fredstid konstituerad
landstormsofficer eller såsom i fredstid
till officers eller unde)''officers tjänsteställning
konstituerad (förordnad) medlem
av frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren
edler svenska röda korsets frivilliga
sjukvårdstrupper, skall vid beräkning
av tjänstgöringstiden hänsyn tagas
även till tjänstgöring, som han
under sådan anställning fullgjort efter
tidpunkt, som Konungen bestämmer.

3 mom. Vad i 2 inom. stadgas skall
icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i samma
moment omförmälda tjänstgöringen —
fullgjort värnpliktstjänstgöring under
sammanlagt trehundrasextio dagar,
därest han hänförts till årsklass 1940

(Gällande lydelse.)

landstormsofficer eller såsom i fredstid
till officers tjänsteställning konstituerad
(förordnad) medlem av frivilliga
automobilkåren, skall vid beräkning
av tjänstgöringstiden hänsyn tagas
även till tjänstgöring, som han under
sådan anställning fullgjort efter tidpunkt,
som Konungen bestämmer.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall
icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i 1 mom.
omförmälda tjänstgöringen -— fullgjort
värnpliktstjänstgöring under
sammanlagt trehundrasextio dagar,
därest han hänförts till årsklass 1940
eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits
efter år 1941, samt i annat
fall under sammanlagt etthundraåttio
dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider
skola förlängas med etthundratjugu
dagar för vapenfri värnpliktig.

Tjänstgöring som i första stycket
av detta moment sägs anses i förevarande
hänseende såsom helt fullgjord,
därest den värnpliktige tidigare
blivit i vederbörlig ordning helt eller
delvis befriad från dylik tjänstgöring
eller frikallad från värnpliktens fullgörande
eller ock enligt för honom
gällande bestämmelser haft att fullgöra
tjänstgöring under kortare tid
än i samma stycke sägs.

Vad i 1 mom. sägs skall ej heller
äga tillämpning å sådan värnpliktig,
vilken undergår utbildning för vinnande
av fast anställning vid krigsmakten,
såvitt avser tid efter det han
befordrats (konstituerats) till högre
tjänstegrad än furirs eller tilldelats
motsvarande högre tjänsteklass.

3 mom. Den som blivit berättigad
till hemortslön skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande
av värnpliktigs avlöningsför -

Kungl. Uaj:ts proposition nr 106.

5

(Förslag.)

eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller
inskrivits efter år 1941, samt i annat
fall under sammanlagt etthundraåttio
dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider
skola förlängas med etthundratjugu
dagar för vapenfri värnpliktig.

Tjänstgöring som i första stycket
av detta moment sägs anses i förevarande
hänseende såsom helt fullgjord,
därest den värnpliktige tidigare
blivit i vederbörlig ordning helt eller
delvis befriad från dylik tjänstgöring
eller frikallad från värnpliktens fullgörande
eller ock enligt för honom
gällande bestämmelser haft att fullgöra
tjänstgöring under kortare tid
än i samma stycke sägs.

Yad i 2 mom. sägs skall ej heller
äga tillämpning å sådan värnpliktig,
vilken undergår utbildning för vinnande
av fast anställning vid krigsmakten,
såvitt avser tid efter det han
förordnats (konstituerats) till högre
tjänstegrad än furirs eller tilldelats
motsvarande högre tjänsteklass.

4 mom. Den, som blivit berättigad
till långtidslön, skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande
av värnpliktigs avlöningsförmåner,
fullgör efter eget åtagande
eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens
upphörande, vara bibehållen
vid sin rätt till långtidslön.

5 mom. I fråga örn rätt till hemortslön
för tid, varunder tjänstgöring ej
fullgöres, skall gälla följande.

a) Vid ledighet på grund av sjukdom
samt vid annan krigsledighet bibehålies
rätt till hemortslön, i den mån vederbörande
under ledigheten äger uppbära
krigslön.

b) Vid undergående av arreststraff
bibehålies rätt till hemortslön.

c) Under krigs/äng enskap och inter -

(Gällande lydelse.)

måner, fullgör efter eget åtagande
eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens
upphörande, vara bibehållen
vid sin rätt till hemortslön.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

(Förslag.) (Gällande lydelse.)

neving hos främmande maid bibehålies
rätt till hemortslön.

d) Vid uteblivande utan händ anledning
från tjänstgöring bibehålies rätt
till hemortslön till och med den dag, då
två månade^'' förflutit från det vederbörande
anmälts såsom saknad, underförutsättning
att vederbörande omedelbart
före uteblivandet hade familjemedlem
och åtnjöt familjepenning eller
näringsbidrag, som i 14 § sägs.

Konungen äger bestämma, i vad mån
befälslön må utgå till avliden värnpliktiqs
dödsbo under viss tid efter dödsfallet.

Denna förordning träder i kraft såvitt
angår 1 § vid tidpunkt som av
Kungl. Maj:t bestämmes och i övrigt
den 1 juli 1945.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 106.

7

Utdrag av protokollet över försvar sär erid en, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn
vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521)
samt anför därvid följande.

Familjebidrag till värnpliktiga, som uttagits till befälsutbildning, lin fl.

Gällande bestämmelser.

Enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967 med
ändring nr 158/1943) är den sammanlagda utbildningstiden för huvuddelen
av de värnpliktiga 450 dagar. För värnpliktiga vid armén och kustartilleriet
uppdelas utbildningstiden på en första tjänstgöring om 360 dagar samt två
repetitionsövningar och en efterutbildningsövning, envar om 30 dagar.
Repetitionsövningarna skola fullgöras senast tredje, respektive åttonde året
efter inskrivningsåret, medan efterutbildningsövningen skall fullgöras före utgången
av adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktiga tilldelade flottan
fullgöra som regel antingen tjänstgöringen i en följd (sjömanshusinskrivna)
eller ock en första tjänstgöring örn 420 dagar och en efterutbildningsövning
om 30 dagar (icke sjömanshusinskrivna). Vid flygvapnet fullgöra de värnpliktiga
en första tjänstgöring örn 360 dagar, en repetitionsövning om 60
dagar eller två sådana övningar örn vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning
örn 30 dagar. Beträffande de värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst
äger Kungl. Maj:t föreskriva, att tjänstgöringen å 450 dagar skall fullgöras
i annan ordning än nu sagts.

Vissa värnpliktiga åläggas emellertid enligt bestämmelserna i 27 § 1 mom.
B—D värnpliktslagen en längre utbildningstid än den för flertalet bestämda.

Sålunda är värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet,
skyldig att, utöver tjänstgöringstiden örn 450 dagar, efter första tjänstgöringens
slut fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under
högst 360 dagar och för utbildning till underofficer under högst 180 dagar.
Marinen tilldelade värnpliktiga, vilka vid navigationsskola avlagt sjö -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

kaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass, få sin tjänstgöringstid förlängd med 120 dagar, vilka
fullgöras i form av två repetitionsövningar örn vardera 60 dagar senast under
adertonde året efter inskrivningsåret.

Slutligen kunna värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer,
ingeniörer m. fl. åläggas en fortsatt tjänstgöring örn högst 180 dagar, fördelade
i omgångar på hela värnpliktstiden. I den förut angivna tjänstgöringen
örn 450 dagar skall för dessa värnpliktiga avbrott ske för studierna.

På grund av frivilligt åtagande kommer tjänstgöringen även för vissa
värnpliktiga vid flygvapnet att väsentligen förlängas. Sålunda få värnpliktiga,
vilka uttagas till utbildning såsom flygförare eller bombfällare och navigatörer,
fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 360 dagar samt värnpliktiga,
som uttagas till utbildning såsom flygskyttar, fortsatt tjänstgöring under
högst 180 dagar.

Värnpliktig, som fullgjort honom enligt 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
tjänstgöring för utbildning till underofficer eller officer men icke
vunnit anställning på aktiv stat eller i reserven, har därefter att fullgöra
fredstjänstgöring av samma omfattning som värnpliktiga i allmänhet. Den
första repetitionsövningen efter befälsutbildningens slut skall fullgöras före
utgången av femte året och den andra repetitionsövningen före utgången av
tionde aret efter inskrivningsåret. Efterutbildningsövningen fullgöres inom
tid, som är stadgad beträffande övriga värnpliktiga, d. v. s. före utgången av
adertonde året efter inskrivningsåret.

Då de såsom befäl lämpligaste värnpliktiga och de värnpliktiga, vilka på
grund av sin yrkesinriktning äro skickade att fullgöra specialtjänstgöring,
jämlikt 1941 års värnpliktslag i långt högre grad än övriga värnpliktiga
tagas i anspråk i försvarets tjänst har det ur olika synpunkter befunnits
angeläget att såvitt möjligt avlägsna de olägenheter, som härigenom för dessa
värnpliktiga uppkomma i deras civila gärning.

I sådant syfte ha vissa av ifrågavarande värnpliktiga genom beslut av
riksdagen — senast i anledning av propositionen 1944: 149 — tillerkänts
särskild ersättning i form av förhöjda penningbidrag under värnpliktstjänstgöringen
och i form av särskilda premier. I fråga om penningbidrag
är dock förutsatt, att de förhöjda bidragen icke skola utgå med mindre
krigsavlöningsreglementet bringas ur tillämpning, och beträffande de fastställda
premiebeloppen gäller för närvarande, att de så länge nuvarande beredskapsförhållanden
äro rådande nedsatts, enär jämväl andra värnpliktiga
än sådana som uttagas till befälsutbildning i anledning av beredskapen
åläggas förlängd tjänstgöring utöver den i värnpliktslagen bestämda första
tjänstgöringen. De tills vidare provisoriskt gällande bestämmelserna rörande
penningbidrag och premier äro meddelade i kungörelse den 30 juni 1942
(nr 527 med ändring niis 123/1943 och 498/1944).

Vidare har Kungl. Maj.t i syfte att undanröja olägenheterna av den förlängda
tjänstgöringstiden för befälsutbildade värnpliktiga m. fl. genom kungörelse
den 9 juni 1944 (nr 407) meddelat provisoriska bestämmelser angå -

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 106.

ende meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig m. m. och genom cirkulär
till statmyndigheterna samma dag (nr 408) även meddelat vissa bestämmelser
angående handläggningen av anställningsfrågor rörande arbetare. I såväl
kungörelsen som cirkuläret medgives tillgodoräkning i vissa avseenden
av tid, varunder värnpliktig på grund av åläggande enligt värnpliktslagens
bestämmelser haft att fullgöra militärtjänstgöring i vidare utsträckning än
värnpliktiga i allmänhet.

Liksom för övriga värnpliktiga gäller, att värnpliktiga, vilka uttagits till
befälsutbildning eller specialtjänstgöring, äro berättigade att erhålla familjebidrag
enligt krigs- eller fredsfamiljebidragsförordningen enligt de i vederbörlig
förordning meddelade bestämmelserna.

Krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521 med
ändringar niis 125/1943 och 322/1944) är enligt 1 § 1 mom. i allmänhet tilllämplig
å värnpliktiga, som inkallats till tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom.
värnpliktslagen. Enligt 4 mom. samma paragraf skall förordningen, med
undantag av 20 § — örn hemortslön — samt med de inskränkningar i övrigt,
som av Konungen föreskrivas, äga tillämpning även å värnpliktiga, som det
år de fylla 26 år eller senare fullgöra tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen,
alltså fredstjänstgöring.

Enligt förordningen utgående förmåner äro familjebidrag och hemortslön.
Familjebidrag kan utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag utgår efter behovsprövning.
Familjepenningen är avsedd för den värnpliktiges familjemedlemmars
livsuppehälle. Bostadsbidrag utgår för beredande av bostad åt familjemedlem
ävensom i visst fall för ensamstående värnpliktigs bostadskostnad.
I stället för familjepenning och bostadsbidrag kan närings- eller rörelseidkare
erhålla näringsbidrag enligt 14 § för näringens eller rörelsens upprätthållande.
Enligt 15 § kan näringsbidrag utgå för återupptagande av rörelse, som måst
nedläggas under innehavarens militärtjänstgöring. Sistnämnda form av
näringsbidrag utesluter icke familjepenning och bostadsbidrag. Näringsbidrag
kan utgå såväl till familjeförsörjare som till ensamstående. Sjukbidrag
och begravningsbidrag utgå för täckande av de särskilda behov, som uppkomma
vid familjemedlems sjukdom eller frånfälle. Hemortslön utgår enligt
20 § till värnpliktig, som efter fullgjord eller tillgodoräknad fredstjänstgöring
fullgjort 90 dagars beredskapstjänst.

Familjebidrag och hemortslön utbetalas av kommunala familjebidragsnämnder.
Kostnaderna för familjebidrag och hemortslön bestridas till större
delen av statsmedel. Viss mindre del av kostnaderna för utgivna familjebidrag
stannar dock å kommunen. Enligt 4 § förordnar Konungen viss myndighet
att öva viss tillsyn å förordningens tillämpning (tillsynsmyndigheten).

Krigsfamiljebidragskungörelsen den 31 december 1942 (nr 984)
innehåller närmare bestämmelser angående tillämpningen av krigsfånge
bidragsförordningen. I 3 § av denna kungörelse stadgas att statens arbetsmarknadskommission
skall vara tillsynsmyndighet.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Fredsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 524) är
tillämplig i den mån krigsfamiljebidragsförordningen icke skall tillämpas.
Familjebidrag enligt denna förordning utgår allenast i form av familjepenning
och begravningsbidrag. Familjebidrag fastställes efter behovsprövning
av vederbörande länsstyrelse. Ansökan örn familjebidrag skall dock ingivas
till i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familj ebidragsnämnder, vilka
skola avgiva yttrande över ansökningen.

Enligt 2 § förordnar Konungen viss myndighet att utöva tillsyn å förordningens
tillämpning (tillsynsmyndighet). Dylikt förordnande har icke meddelats
men torde komma att meddelas i den blivande fredsfamiljebidragskungörelsen
med tillämpningsföreskrifter till f redsfamilj ebidragsförordningen.

Enär för närvarande samtliga värnpliktiga inkallas jämlikt 28 § 1 mom.
värnpliktslagen, äro alla nu tjänstgörande värnpliktiga hänförliga under krigsfamiljebidragsförordningen.
1942 års f redsfamiljebidragsförordning har
över huvud taget ännu icke varit i tillämpning.

1944 års riksdagsbeslut.

I förenämnda proposition 1944: 149 angående penningbidrag och premier
åt värnpliktiga upptogs till behandling jämväl frågan örn familjebidrag och
värnpliktslån åt värnpliktiga, vilka uttagas till befälsutbildning eller specialtjänstgöring.

I det av särskilt tillkallade utredningsmän den 20 december 1943 avgivna
betänkandet (statens offentliga utredningar 1943:47) med förslag rörande
meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga, vilket låg till grund
för propositionen i fråga, hade utredningsmännen nämligen till behandling
upptagit spörsmålet, huruvida icke värnpliktiga, vilka åläggas längre tjänstgöring
än värnpliktiga i allmänhet, borde under fredstid komma i åtnjutande
av jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen utgående näringsbidrag. Utredningsmännen
hade härom yttrat följande.

Av eleverna på plutonschefs- och aspirantskolorna vore visserligen endast
ett fåtal egna företagare. Det finge emellertid hållas för visst, att ett icke
ringa antal av dem, som nu upptogos såsom studerande eller utan yrke, så
småningom komme att bliva egna företagare. Det vore emellertid icke den
sistnämnda kategorien som i förevarande sammanhang vore mest aktuell. De
befälsutbildade, vilka efter befälsutbildningen finge vidare civil utbildning
och sedermera blevo egna företagare, kunde, därest utredningsmännens förslag
om meritberäkning för inträde i skolor m. m. genomfördes, i samma utsträckning
som andra befälsutbildade vid inträde i dessa skolor räkna sig
befälsutbildningen tillgodo. Problemet gällde alltså i första hand på vad
sätt bistånd skulle kunna lämnas åt dem, vilka redan vid tiden för befälsutbildningen
vore egna företagare.

Det rörde sig visserligen här örn endast ett mindre antal värnpliktiga men
i det enskilda fallet kunde avbräcket vara mycket stort och staten borde
därför vidtaga särskilda åtgärder för att icke den värnpliktiges möjligheter
att i fortsättningen driva rörelsen skulle försämras.

Utredningsmännen hade i annat sammanhang föreslagit, att de till befälsutbildning
och till förlängd tjänstgöring uttagna värnpliktiga i specialtjänst

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

11

skulle kunna erhålla värnpliktslån. En sådan förmån syntes kunna vara just
dessa egna företagare till stor nytta. Beträffande ytterligare särskild hjälp
åt egna företagare under värnpliktstjänstgöring syntes det önskvärt att icke
tillskapa någon ny hjälpform för detta mycket begränsade antal värnpliktiga.
Det borde därför undersökas, huruvida ej näringsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen
vore en lämplig form för denna kompensation.

Erfarenheten syntes lia visat, att näringsbidraget inneburit en på det hela
taget god lösning av det svåra problemet att tillgodose näringsidkare under
värnpliktstjänstgöring. Det syntes lämpligt att de värnpliktiga, vilka enligt
27 § ålades längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet, alltid under den
förlängda tjänstgöringstiden skulle kunna få näringsbidrag. Detta syntes
kunna ske på det sättet, att dessa värnpliktiga berättigades att, under de i
krigsfamiljebidragsförordningen angivna villkoren, erhålla näringsbidrag
enligt 14 § i stället för familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen
eller utöver familjebidrag enligt f redsfamilj ebidragsförordningen tillika
näringsbidrag enligt 15 § krigsfamiljebidragsförordningen. Eftersom familjebidragsnämnder
skulle finnas även i fredstid, syntes beviljandet av dessa
näringsbidrag ej komma att vålla några svårigheter.

Enligt av utredningsmännen framlagt författningsförslag skulle i fredsfamiljebidragsförordningen
införas en ny paragraf, innebärande att näringsbidrag
enligt 14 eller 15 § krigsfamilj ebidragsförordningen skulle kunna beviljas
värnpliktig, som fullgör i 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen föreskriven
fortsatt tjänstgöring, med vilken tjänstgöring skulle likställas fortsatt
tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare, bombfällare och
navigatör eller flygskytt ävensom utbildning till reservofficer i vad denna
överstege tjänstgöringen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen.

I de över utredningsmännens förslag avgivna utlåtandena hade försvarets
civilförvaltning och statens arbetsmarknadskommission särskilt berört frågan
örn familjebidrag till nu ifrågavarande värnpliktiga.

Försvarets civil förvaltning uttalade att, även örn endast ett mindre antal
värnpliktiga under 26 år tillhörde yrkesgruppen företagare, finge det i och
för sig anses befogat att vederbörande på ett eller annat sätt kompenserades
för den förlängda utbildningstiden. Då emellertid för sådana värnpliktiga,
som tillhörde nämnda grupp, de svårigheter, som skulle motivera förmånen,
i lika mån förelåge under den första värnpliktstjänstgöringen, förefölle det
civilförvaltningen tveksamt, örn de föreslagna bestämmelserna komme att
bliva av nämnvärd betydelse.

Statens arbetsmarknadskommission framhöll, att den föreslagna utvidgningen
av rätten till näringsbidrag huvudsakligen finge betydelse i fråga örn
dels värnpliktig, som uttoges för fortsatt utbildning till officer (reservofficer)
eller underofficer eller för vederbörliga specialbefattningar vid flygvapnet,
dels ock värnpliktig, som fullgjorde facktjänstgöring senast det år, under
vilket han uppnådde tjugufem års ålder. Vad anginge sistnämnda värnpliktiga
i specialtjänst (läkare, tandläkare, apotekare, ingenjörer, sjökaptener
m. fl.) kommo dessa dock att i regel fullgöra sin fortsatta tjänstgöring först
efter fyllda 25 år, och dessförinnan syntes de endast undantagsvis lia möjlighet
att etablera sig såsom närings- eller rörelseidkare. Vidare anförde kommissionen
i ämnet följande.

12

Kungl. Majis proposition nr 106.

Som utredningsmännen framhållit gällde förevarande spörsmål emellertid
r första hand värnpliktiga, vilka redan vid tiden för befälsutbildnmgen vore
egna företagare.

Även örn utredningsmännens förslag att införa bidragsformen näringsbidrag
i fredsfamiljebidragsförordningen kunde godtagas, syntes det kunna
ifrågasättas, huruvida det icke vore en lämpligare lösning av förevarande
spörsmål, att krigsfamiljebidragsförordningen i den omfattning, som angåves
i förordningens 1 § 4 morn., gjordes tillämplig under den fortsatta
tjänstgöring, varom i sammanhanget vore fråga, Till stöd för en dylik uppfattning
kunde anföras följande.

Familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen utginge endast i
form av familj epenning. Även örn det förhållandet, att denna vore högre än
enligt krigsfamiljebidragsförordningen, möjliggjorde visst hänsynstagande
till bostadskostnaden, gällde detta allenast i fråga örn en relativt låg bostadskostnad.
En värnpliktig i exempelvis 24-års åldern, som fullgjorde fortsatt
tjänstgöring, kunde emellertid ha nått en civil standard, som föranlett honom
att för sig och sin familj förskaffa bostad till en relativt hög kostnad. Till
en dylik högre bostadskostnad kunde, då fredsfamiljebidragsförordningen
vöre tillämplig, hänsyn icke tagas. Det framstode mången gång såsom
obilligt, att bidrag icke kunde utgå för hela den bostadskostnad, som måste
anses fullt försvarlig med hänsyn till den värnpliktiges civila förhållanden.
Bebodde den värnpliktige egen fastighet skulle under olyckliga omständigheter
svårigheten att bestrida bostadskostnaden, d. v. s. betala ränta och
amorteringar m. m., kunna äventyra fastighetens behållande. Även örn i
dylikt fall enligt utredningsmännens förslag värnpliktslån skulle kunna beviljas,
kunde det dock ifrågasättas, örn den värnpliktige icke vore förtjänt
av hjälp utan återbetalningsskyldighet.

En ytterligare fördel, som tillämpningen av krigsfamiljebidragsförordningen
skulle medföra, vore, att sjukbidrag kunde utgå. Under längre fortsatt
tjänstgöring kunde kostnaderna för sjukvård åt familjemedlemmarna
komma att uppgå till belopp, som för den värnpliktige vore mycket betungande.

För egen del anförde jag i detta ämne vid anmälan av förslag till propositionen
1944:149, att jag funne det följdriktigast, att ifrågavarande värnpliktiga
komme i åtnjutande av en dylik utvidgning av rätten till familjebidrag.
På denna väg syntes det möjligt att i någon mån bereda lättnad för
dem av ifrågavarande värnpliktiga, vilka såsom fria näringsidkare icke finge
fördel av de bestämmelser, som kunde komma att meddelas rörande tillgodoräknande
av värnpliktstjänstgöring i merit- och lönehänseende och som av
naturliga skäl finge sin största betydelse för anställda. I princip vore jag
därför beredd att förorda en utvidgning av familjebidragsförmånerna, anslutande
sig till det av mig jämväl förordade förslaget örn införande av rätt
till värnpliktslån för sådana värnpliktiga. Emellertid fann jag i likhet med
arbetsmarknadskommissionen det kunna övervägas, örn icke en lämpligare
lösning vore att göra krigsfamiljebidragsförordningen i den omfattning, som
angives i förordningens 1 § 4 moni., tillämplig under den fortsatta tjänstgöring,
varom här vore fråga. Härigenom skulle ernås en bättre anpassning
av förmånerna efter förhållandena i de individuella fallen. Några större kostnader
syntes en sådan utvidgning av krigsfamiljebidragsförordningens till -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

lämpningsområde icke medföra. För egen del fann jag sistnämnda spörsmål
— som icke bleve aktuellt förrän i samband med övergång till fredsförhållanden
— böra upptagas till ytterligare övervägande, och jag ansåg mig sålunda
icke i då förevarande sammanhang böra framlägga slutligt förslag i ämnet.
Ehuru Kungl. Maj:t jämlikt 1 § krigsfamiljebidragsförordningen syntes äga
meddela bestämmelser i ämnet, fann jag det lämpligt att frågan bleve underställd
riksdagen och utgick från att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas
1945 års riksdag.

Riksdagen (skrivelse 1944:274) uttalade beträffande frågan örn familjebidrag
till befälselever m. fl. följande.

Frågan örn att under tiden för den förlängda värnpliktstjänstgöringen göra
värnpliktiga berättigade till familjebidrag i vidare mån än som enligt nu
gällande fredsfamiljebidragsförordning vore möjligt, syntes, på sätt departementschefen
framhållit, böra bliva föremål för närmare övervägande. Förslag
i ämnet borde därefter föreläggas riksdagen. För egen del hade riksdagen
såsom sin uppfattning velat uttala, att skäl för rätt till familjebidrag
utöver fredsfamiljebidragsförordningens nuvarande ram syntes förefinnas
under den nu ifrågavarande tjänstgöringstiden.

Föreliggande förslag.

Kungl. Maj:t uppdrog den 30 juni 1944 åt statens arbetsmarknadskommission
att i samråd med försvarets civilförvaltning, med beaktande av vad
som anförts i propositionen 1944: 149 och i riksdagens skrivelse 1944: 274
rörande näringsbidrag och vidgad tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen,
inkomma med förslag i ämnet.

Till åtlydnad härav har statens arbetsmarknadskommission, i samråd med
försvarets civilförvaltning, med skrivelse den 28 september 1944 överlämnat
förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942.

I sin skrivelse har arbetsmarknadskommissionen uttalat i huvudsak följande.

Vad angår den form, i vilken befälselever m. fl. borde beredas vidgad
rätt till familjebidrag, hade kommissionen vid förnyat övervägande
icke funnit anledning frångå sin tidigare uttalade uppfattning, att dylik
vidgad rätt borde åstadkommas genom att krigsfamiljebidragsförordningen
gjordes tillämplig å ifrågavarande värnpliktiga. Förutom de skäl härför, som
kommissionen anfört i sitt förenämnda utlåtande den 3 februari 1944, har
kommissionen ytterligare framhållit i huvudsak följande.

Enligt gällande lydelse av 4 mom. 1 § krigsfamiljebidragsförordningen
vore denna förordning tillämplig å värnpliktiga, som det år de fylla 26 år
eller senare fullgöra tjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen.

Därest krigsfamiljebidragsförordningen gjordes tillämplig jämväl å värnpliktiga,
som fullgöra fortsatt tjänstgöring, syntes familjebidragsnämnderna
bliva mera skickade att på ett tillfredsställande sätt handlägga ärenden angående
bidrag enligt krigsfamiljebidragsförojningen. Detta hade sin betydelse
icke blott i fråga örn bidrag till i 1 § 4 moni. krigsfamiljebidragsför -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

ordningen avsedda värnpliktiga utan framför allt därest förordningen på
grund av inkallelser enligt 28 § värnpliktslagen skulle bliva tillämplig å ett
mycket stort antal värnpliktiga.

I förevarande sammanhang ville kommissionen även framhålla, att den begränsade
tillämpning av krigsfcmiljebidragsförordningen, varom i nu gällande
lydelse av 1 § 4 mom. stadgades, kunde komma att medföra, att läkare m. fl.,
som mot slutet av det år de fylla 25 år inkallats till fortsatt tjänstgöring
under en tjänstgöringsperiod, som sträckte sig in på följande år, skulle
komma att intill årsskiftet erhålla bidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen
men efter denna tidpunkt enligt krigsfamiljebidragsförordningen.
Det måste vara avgjort olämpligt att i ett dylikt fall betunga såväl den värnpliktige
som vederbörande Myndigheter med skilda ansökningsförfaranden.
Åtminstone för den värnpliktige måste det också framstå som egendomligt,
att han under den förra delen av samma tjänstgöringsperiod endast skulle
kunna erhålla familjepenning — och eventuellt begtavningsbidrag — medan
under den senare delen av tjänstgöringen jämväl bostadsbidrag och näringsbidrag
för nedlagd rörelse eller ock i stället näringsbidrag för upprätthållande
av rörelse kunde ifrågakomma.

Vidkommande frågan örn de kategorier av värnpliktiga, som borde ifrågakomma
till utvidgad rätt till familjebidrag, hade varken i propositionen
1944:149 eller i 1944 års riksdagsskrivelse nr 274 ifrågasatts, att den utvidgade
rätten skulle tillkomma andra kategorier av värnpliktiga än utredningsmännen
föreslagit.

Kommissionen hade emellertid ansett sig böra upptaga frågan, huruvida
icke jämväl värnpliktig, som undergår utbildning till fänrik vid sjövärnskåren,
borde kunna erhålla familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.
Det torde nämligen kunna antagas, att en sådan värnpliktig, därest
han icke fullgjort utbildning av nu förevarande slag, i flertalet fall i stället
skulle uttagits till vanlig befälsutbildning. Utbildning till fänrik vid sjövärnskåren
hade också i kungörelsen den 9 juni 1944 (nr 407) med provisoriska
bestämmelser angående meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig
m. m. inbegripits under där avsedd befälsutbildning. Av anförda skäl funne
kommissionen, att jämväl värnpliktig, som undergår utbildning till fänrik
vid sjövärnskåren, borde vara hänförlig under krigsfamiljebidragsförordningen.

Tidpunkten för förordningens ikraftträdande ävensom eventuella övergångsbestämmelser
syntes böra bliva beroende av när beredskapen komme
att avvecklas och formerna för denna avveckling. I

I förevarande sammanhang har kommissionen även upptagit spörsmålet
rörande revisionen av den verksamhet, som utövas av de i krigsfamiljebidragsförordningen
avsedda familjebidragsnämnderna, och därvid
anfört följande.

Enligt 29 § krigsfamiljebidragskungörelsen skall länsstyrelsen enligt de
anvisningar tillsynsmyndigheten må meddela utse en eller, där så befinnes

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

erforderligt, två eller flera revisorer för fortlöpande granskning av familjebidragsnämnds
verksamhet. I samma paragraf stadgas, att arvode till revisor
utgår av statsmedel och bestämmes av tillsynsmyndigheten efter förslag
av länsstyrelsen samt att genom vad i paragrafen stadgas någon inskränkning
ej göres i vad som är stadgat om kommunal revision.

Efter att ha lämnat uppgift örn kostnaderna för dessa revisorers verksamhet
under olika år har kommissionen uttalat följande.

Därest krigsfamiljebidragsförordningen under fredsförhållanden skulle
bliva tillämplig allenast i den omfattning, som avses i nu gällande lydelse
av 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen, synes det kommissionen icke
vara erforderligt med en så dyrbar revisionsapparat som den nuvarande.
Givet är, att med den minskade omfattning, som familjebidragsverksamheten
skulle få, därest krigsfamiljebidragsförordningen endast vore tillämplig å i
1 § 4 mom. avsedda värnpliktiga, kostnaderna komma att nedgå, men revisionsverksamheten
torde i alla fall bliva dyrbar. Det torde nämligen i vart
fall bliva erforderligt, att de utsedda revisorerna tillförsäkras ett viss minimiarvode
för att de överhuvud taget skola åtaga sig uppdraget. Erfarenheten
har vidare visat, att det i många kommuner icke finnes för revisorsuppdraget
lämpad person, som är villig att åtaga sig detta, varför man torde vara nödsakad
att räkna med rese- och traktamentsersättningar till avsevärda belopp.
Erinras kan, att den befattning, som familjebidragsnämnderna skola få med
familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen, icke innebär utbetalande
av bidrag, varför denna verksamhet icke påkallar statlig revision.

Ett förbilligande av revisionsverksamheten kan enligt kommissionens mening
lämpligast vinnas genom att revisionsverksamheten lägges å länsstyrelserna.

Även örn, på sätt kommissionen föreslagit, krigsfamiljebidragsförordningen
skulle bliva tillämplig jämväl å befälsutbildade värnpliktiga m. fl., torde verksamheten
icke få större omfattning än att revisionsverksamheten kan läggas
å länsstyrelserna.

För genomförande av den av kommissionen ifrågasatta ändringen av revisionsverksamheten
fordras ändring av 29 § krigsfamiljebidragskungörelsen.
På sakens nuvarande ståndpunkt har kommissionen icke ansett sig böra framlägga
författningsförslag till dylik ändring utan har allenast velat anmäla nu
avhandlade spörsmål.

ltemiwrutlät anden,

I anledning av arbetsmarknadskommissionens förevarande i samråd med
försvarets civilförvaltning avgivna förslag ha utlåtanden inhämtats av chefen
för försvarsstaben, statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i Uppsala, Västerbottens, Västmanlands samt Göteborgs
och Bohus län.

Chefen för försvarsstaben har på de av arbetsmarknadskommissionen anförda
skälen tillstyrkt bifall till kommissionens förslag örn ändring av 1 § 4
mom. krigsfamiljebidragsförordningen.

Statskontoret, som icke heller föranletts till någon erinran mot kommissionens
förslag, har i likhet med kommissionen framhållit, att den statliga revisionen
av familjebidragsnämndernas verksamhet syntes vara alltför kostnadskrävande.
Då krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser i fredstid

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

bleve tillämpliga endast i begränsad omfattning, förordade statskontoret den
av kommissionen för kostnadernas nedbringande ifrågasatta anordningen att
överlämna granskningsuppdraget till länsstyrelserna. Med hänsyn till den
granskning, som verkställdes vid den kommunala revisionen, syntes — såsom
ämbetsverket tidigare framhållit i utlåtande den 7 maj 1942 angående förslag
till revision av krigsfamiljebidragsförordningen m. m. — kontrollen för länsstyrelsernas
del kunna inskränkas till en prövning av riktigheten av nämndernas
beslut.

Riksräkenskapsverket har med erinran om att krigsf amil jebidragsf öro ryningen
på grund av stadgandet i dess 1 § 4 mom. bomme att i viss utsträckning
tillämpas i fredstid jämsides med fredsfamiljebidragsförordningen, framhållit,
att kommissionens förevarande förslag innebure en ytterligare utsträckning
av krigsfamiljebidragsförordningens tillämpningsområde i fredstid.

Efter att ha berört nu gällande bestämmelser rörande förfaringssättet vid
handläggningen av ansökningsärenden enligt krigs- och fredsfamiljebidragsförordningarna
och efter att lia erinrat örn att kommunerna ha att svara för
viss del av kostnaderna för bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen,
medan bidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen helt gäldas av staten,
har ämbetsverket uttalat följande.

Enligt ämbetsverkets mening borde så vitt möjligt undvikas, att två så
skilda författningar som krigs- och fredsfamiljebidragsförordningarna tillämpades
vid sidan av varandra. Riksräkenskapsverket ansåge därför, att i fredstid
utgående familjebidrag rätteligen borde regleras enbart i fredsfamiljebidragsförordningen
med tillhörande tillämpningsföreskrifter. Därest en utvidgning
av rätten till i fredstid utgående familjebidrag nu ansåges påkallad, borde detta
sålunda ske genom en ändring av sist angivna författningar och icke genom att
krigsfamiljebidragsförordningen gjordes tillämplig även under fredstid. Riksräkenskapsverket
ville på grund härav förorda, att bestämmelser om vidgad
rätt till familjebidrag åt värnpliktiga befälselever infördes i fredsfamiljebidragsförordningen.
Mot arbetsmarknadskommissionens förslag att här ifrågavarande
värnpliktiga tillerkändes, utöver familjepenning och begravningsbidrag,
jämväl näringsbidrag, bostadsbidrag och sjukbidrag hade riksräkenskapsverket
intet att erinra. I samband härmed syntes det nu gällande stadgandet
i 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen om nämnda förordnings
tillämpning i fredstid böra ersättas med ett stadgande i fredsfamiljebidraesförordningen.

I detta sammanhang ville riksräkenskapsverket föreslå viss ändring i sättet
för utbetalning och redovisning av familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen.
Såsom ovan nämnts skulle dylika bidrag utbetalas genom vederbörande
militära myndighets försorg. Det syntes riksräkenskapsverket emellertid
vara en ur redovisnings- och kontrollsynpunkt mera rationell ordning
att den myndighet, som beslutade i ärendet, nämligen länsstyrelsen, även
finge utbetala familjebidragen. Bestyret med utbetalningarna av bidragen i
fredstid torde knappast bliva så betungande, att länsstyrelserna icke skulle
kunna medhinna detta. Erforderliga uppgifter angående de värnpliktigas
tjänstgöringsförhållanden torde härvid kunna lämnas till länsstyrelsen av
truppregistreringsmyndigheten enligt liknande system som för närvarande
vore föreskrivet beträffande lämnandet av uppgifter i sådant hänseende till
familjebidragsnämnderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

17

Den av riksräkenskapsverket ovan ifrågasatta anordningen med utbetalning
av familjebidrag i fredstid skulle innebära, att länsstyrelserna komme
att i sina till riksräkenskapsverket insända räkenskaper redovisa utgifterna
för dessa bidrag. Den under nuvarande förhållanden erforderliga särskilda
revisionen av familj ebidragsnämndernas medelsförvaltning skulle därigenom
kunna helt slopas.

I riksstaten för innevarande år vore för var och en av de tre försvarsgrenarna
uppfört ett särskilt anslag avsett för familjebidrag åt värnpliktiga enligt
fredsfamiljebidragsförordningen. Anslagen vore ställda till försvarets
civilförvaltnings förfogande. Därest åt länsstyrelserna uppdroges att utbetala
ifrågavarande familjebidrag, syntes å nämnda huvudtitel under anslagsrubriken
»Diverse» böra för ändamålet anvisas ett gemensamt anslag, att disponeras av
länsstyrelserna.

Överståthållarämbetet har icke framställt erinran mot arbetsmarknadskommissionens
förslag till ändrad lydelse av 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.
Vidkommande kommissionens uttalande därom att den nu av särskilda
revisorer å statens vägnar utförda granskningen av familjebidragsnämndernas
verksamhet i fredstid borde kunna omhänderhavas av länsstyrelsernas
egna tjänstemän har Överståthållarämbetet erinrat, att det vore att
räkna som en tillfällighet, örn länsstyrelse förfogade över befattningshavare
med den särskilda kvalifikation, som arbetsuppgiften i fråga påkallar. Med
nuvarande ordning förelåge bästa tänkbara möjlighet att få arbetet utfört av
personer med erforderlig insikt och förfarenhet. Ur arbetets synpunkt skulle
genomförandet av förslaget därför snarast vara till men. Icke utan tvingande
skäl borde för övrigt länsstyrelsernas tyngande och synnerligen mångskiftande
arbetsbörda ökas med nya åligganden. Örn arbetsuppgiften skulle
åläggas länsstyrelserna, kunde deras personalbehov komma att ökas och härav
uppkommande kostnader kunde i själva verket visa sig komma att vida
överstiga beloppet av den ersättning, som för granskningen skulle komma att
utgå till de särskilt utsedda revisorerna, vilkas antal lätt kan anpassas efter
föränderligheten i behovet från tid till annan.

Länsstyrelsen i Uppsala län har lämnat arbetsmarknadskommissionens förslag
utan erinran.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har icke haft någon invändning att göra
mot den av arbetsmarknadskommissionen föreslagna formuleringen av 1 §
4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen. Det måste enligt länsstyrelsens uppfattning
vara nödvändigt, att de värnpliktiga, som uttagas för särskild utbildning,
i görligaste mån kompenseras för de mest kännbara förlusterna i ekonomiskt
avseende, som utbildningen medför. Den föreslagna vidgade rätten
till familjebidrag för de befälsutbildade komme emellertid med all sannolikhet
— åtminstone för Västerbottens län — att medföra kostnader, som flerdubbelt
överstege de kostnader, som skulle uppstått, därest den föreslagna
lagstiftningen begränsats till att avse endast näringsbidrag till ifrågavarande
värnpliktiga, detta framför allt med hänsyn till bostadskostnaderna. Enligt
fredsfamiljebidragsförordningen utgående familjepenning uppginge nämligen
icke alls till de belopp i familjepenning och bostadsbidrag, som utginge en Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 106. 312 45 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

ligt krigsfamiljebidragsförordningen. Därtill korinne bostadsbidrag för värnpliktiga,
som sammanbodde med föräldrar, och i undantagsfall för ogifta värnpliktiga.
En hel del andra kostnader tillkomme därutöver.

Vad anginge den av arbetsmarknadskommissionen berörda frågan örn revision
av familjebidragsnämndernas verksamhet under fredsförhållanden anslöte
sig länsstyrelsen icke helt till kommissionens uppfattning, att revisionen
kunde åläggas länsstyrelsen. Under fredsförhållanden kunde man icke
räkna med samma rutin hos familjebidragsnämnderna vid ärendenas behandling.
Felaktiga beslut och utbetalningar torde procentuellt ökas och stora
krav komme att ställas å revisionen. För ett län av Västerbottens storlek och
omfattning förefölle det länsstyrelsen sannolikt, att behov av en särskild förordnad
revisor komme att kvarstå.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i sitt utlåtande anslutit sig till arbetsmarknadskommissionens
motivering och förslag till ändrad lydelse av 1 §
4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen. Vidkommande kommissionens uttalande
att det vore lämpligt att i sinom tid revisionen av familjebidragsnämnderna
lades å länsstyrelserna har länsstyrelsen ansett sig böra uttala, att principiellt
intet vore att erinra häremot. Länsstyrelsen funne sig emellertid redan
nu böra säga ifrån att en oavvislig förutsättning härför givetvis vore, att länsstyrelsens
arbetskrafter för ändamålet erhölle erforderlig förstärkning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har icke föranletts till särskilt
uttalande rörande kommissionens nu förevarande förslag.

Departements- Av den lämnade redogörelsen framgår, att samtliga i ärendet hörda mynchefen.
digheter funnit skäl vara för handen att värnpliktiga, som uttagas till befälsutbildning
eller specialtjänstgöring, under tiden för den förlängda tjänstgöringen
erhålla de bättre familjebidragsförmåner, som innefattas i krigsfamiljebidragsförordningen.
För egen del ansluter jag mig till samma uppfattning.

I sitt utlåtande har riksräkenskapsverket ifrågasatt lämpligheten av att
såväl krigs- som fredsfamiljebidragsförojningen tillämpas i fredstid. Enligt
ämbetsverkets mening vore det lämpligare att i fredsfamiljebidragsförordningen
intaga de bestämmelser örn familjebidrag, som nu äro meddelade
i krigsfamiljebidragsförordningen och som anses böra vara gällande i
fredstid dels för nu ifrågavarande värnpliktiga dels ock för de värnpliktiga,
vilka redan med nuvarande lydelse av krigsfamiljebidragsförordningen skola
hänföras under denna förordning under fredstjänstgöring, som fullgöres senare
än det år, varunder 25 års ålder uppnås. En dylik ordning skulle enligt
ämbetsverkets mening förenkla handläggningen av familj ebidragsärendena
i fredstid, och kommunerna skulle också undgå att behöva bära en del
av kostnaderna för de familjebidrag, som i fredstid böra utgå enligt krigsfamiljebidragsregler.

Att bestämmelser ha meddelats av innebörd att krigsfamiljebidragsförordningen
skall i viss utsträckning tillämpas även i fredstid har icke enbart sin
grund däri, att det befunnits befogat att bereda de värnpliktiga, som äro äldre
än 25 år och som i allmänhet kunna antagas vara familjeförsörjare, bättre

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

familjebidragsförmåner än som kunna utgå inom ramen för fredsfamiljebidragsförordningen.
Av stor betydelse har därutöver ansetts vara att man på denna väg
kan bereda militära myndigheter och familjebidragsnämnder tillfälle att i fredstid
tillämpa bestämmelser, som i händelse av krigstillstånd skola gälla. Med
hänsyn till värdet av denna anordning i beredskapshänseende synes det mig
icke böra ifrågakomma att härutinnan vidtaga ändring. Någon egentlig förenkling
av familjebidragsärendenas handläggning torde heller icke kunna ernås
vid genomförande av riksräkenskapsverkets ifrågavarande förslag. Jag håller
sålunda före, att arbetsmarknadskommissionens förslag, att krigsfamiljebidragsförordningen
skall i viss utsträckning vara gällande å dessa värnpliktiga,
är att föredraga. Mot detaljerna i detta förslag har jag intet att erinra.
De nya bestämmelserna synas icke böra träda i kraft förrän i samband med
en avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen. Med hänsyn härtill
torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om ikraftträdandet. Huruvida
särskilda övergångsbestämmelser kunna bliva erforderliga blir, såsom
arbetsmarknadskommissionen anfört, beroende av formerna för beredskapens
avveckling. Den föreslagna lydelsen av 1 § 4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen
torde inrymma befogenhet för Kungl. Maj:t att meddela dylika bestämmelser.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att vid genomförande av dess förslag
kommunerna skulle undgå att behöva bära någon del av kostnaderna för
familjebidrag i fredstid jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen. Såsom
framgår av propositionen 1942: 339 (s. 58) har kommunerna ålagts dylik bidragsskyldighet
på den grund, att kommunerna inom ramen för författningarna
kunna bestämma örn rätten till familjebidrag och om bidragens belopp.
Detta skäl äger även för fredstid bärkraft i den mån familjebidrag då utgår
enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Någon anledning att vid en utvidgning
av bidragsmöjligheterna vidtaga ändring i de av 1942 års riksdag beslutade
grunderna för kostnadernas fördelning synes mig icke föreligga. Jag
utgår emellertid från att frågan fortsättningsvis beaktas. Ännu saknas nämligen
erfarenhet rörande omfattningen av den blivande bidragsverksamheten
i fred. Möjlighet föreligger ej heller att nu beräkna huru många värnpliktiga
av olika kategorier, som under fredstjänstgöring kunna komma att bliva berättigade
till familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Riksräkenskapsverket har vidare föreslagit, att familjebidrag, som skola
utgå enligt fredsfamiljebidragsförordningen, skola utbetalas av länsstyrelserna
i stället för av militära myndigheter. Tillräckliga skäl för en dylik omläggning
synas mig icke vara för handen. En dylik ändring skulle komma
att medföra ett förhållandevis omfattande rapportsystem mellan militära personalredovisningsmyndigheter
och länsstyrelserna samt därigenom ökade
risker för att bidrag kommer att utgå för längre tid än som svarar mot tjänstgöringen.
Med hänsyn härtill finner jag mig icke böra förorda detta förslag.

Arbetsmarknadskommissionen har berört frågan om den statliga revisionen
av familjebidragsnämndernas verksamhet och därvid såsom sin uppfattning uttalat,
att denna revision borde i fredstid för de därmed förenade kostnadernas

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

nedbringande helt ombesörjas av länsstyrelserna själva. Medan statskontoret
tillstyrkt förslaget och vissa länsstyrelser lämnat detsamma utan erinran,
ha andra länsstyrelser liksom även Överståthållarämbetet framhållit, att denna
arbetsuppgift måste komma att medföra krav på ytterligare arbetskrafter för
länsstyrelsernas del. För egen del ansluter jag mig till arbetsmarknadskommissionens
uppfattning, att det är önskvärt, att den statliga revisionen av
familj ebidragsnämndemas verksamhet i fredstid kan helt ske inom länsstyrelserna.
Huruvida till följd därav länsstyrelsernas arbetskraftsbehov kan behöva
ökas, synes mig svårligen kunna redan nu bedömas, enär, såsom förut nämnts,
erfarenhet saknas örn familjebidragsverksamhetens omfattning i fredstid.
Sedan krigsfamiljebidrag jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen vid en bli-,
vande avveckling av beredskapen upphört att utgå, torde likväl under någon
övergångstid därefter revisionsverksamheten behöva fortgå i sina nuvarande
former, d. v. s. med av länsstyrelserna förordnade revisorer för familjebidragsnämnderna.
Under denna övergångstid synas samma revisorer också
kunna tagas i anspråk för revisionen av familjebidragsnämndemas verksamhet
i vad gäller krigsfamiljebidragsförordningens tillämpning för fredstjänstgörande
värnpliktiga. Härunder vunna erfarenheter rörande arbetsuppgiftens
omfattning torde få bliva bestämmande för huru revisionsverksamheten skall
ordnas därefter. Ståndpunkt synes mig därför icke nu behöva tagas till frågan.
På Kungl. Majit lärer få ankomma att i sinom tid meddela erforderliga bestämmelser
i ämnet.

Inarbetande av värnpliktigas nuvarande månadslön i hemortslönen.

Gällande bestämmelser.

Enligt 4 § 1 mom. första stycket gällande krigsavlöningsreglemente utgår
krigslön till värnpliktiga, vilka innehava lägst korprals (motsvarande) tjänstegrad
eller tjänsteställning, d. v. s. tillhöra lägst 4:e krigslöneklassen, i form av
månadslön och terminslön. Månadslönen utbetalas numera liksom terminslönen
av de militära myndigheterna men har tidigare genom försorg av krigskassaavdelningen,
där den värnpliktige är truppregistrerad, utbetalats med anlitande
av postverket. Beträffande månadslönebeloppens storlek får jag hänvisa
till nuvarande krigsavlöningsreglemente. Här må allenast erinras om,
att månadslönen utgör lägst 15 kronor i 4:e krigslöneklassen (korpral, konstapel,
musikkorpral, musikkonstapel) och högst 105 kronor i Ilie krigslöneklassen
(major, kommendörkapten av 2:a graden).

I 20 § krigsfamiljebidragsförordningen stadgas, att till värnpliktig, vilken
uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, skall efter en tjänstgöringstid
om sammanlagt 90 dagar såsom hemortslön utgå ett belopp av en krona
om dagen. Sedan tjänstgöringen varat 360 dagar, höjes hemortslönen till en
krona 50 öre om dagen och efter femhundrafyrtio dagar till två kronor örn
dagen. Såsom tjänstgöringstid räknas allenast krigs-(beredskaps-)tjänstgöring
och en förutsättning för att värnpliktig skall få räkna kvalifikationstid för
rätt till hemortslön är vidare, att han dessförinnan fullgjort tjänstgöring av

* Kungl. Maj:ts proposition nr 106. 21

viss varaktighet bestämd med hänsyn till honom enligt fredsbestämmelser
åliggande tjänstgöring. Vissa särskilda bestämmelser gälla därjämte beträffande
värnpliktiga, som fullgöra tjänstgöring efter eget åtagande och beträffande
värnpliktiga, som tidigare innehaft fast anställning m. fl. Hemortslönen
utbetalas av familjebidragsnämnd, efter ansökan av den värnpliktige, vars
tjänstgöringsuppgifter granskas och bestyrkas av vederbörande truppregistreringsmyndighet.

Föreliggande förslag.

Vid anmälan av Kungl. Maj:ts proposition nr 65 till innevarande års riksdag
med förslag till nytt krigsavlöningsreglemente har jag tillstyrkt ett av
såväl 1942 års krigsavlöningssakkunniga som de hösten 1943 inom försvarsdepartementet
tillkallade särskilda utredningsmännen för fortsatt handläggning
av frågan om revision av krigsavlöningsreglementet — i det följande
benämnda utredningsmännen — framlagt förslag till viss omläggning
av de värnpliktigas avlöning, innebärande att den nu till vissa värnpliktiga
utgående till krigslönen hörande månadslönen i stället skall inräknas
i hemortslönen. Därvid har jag dock med avsteg från utredningsmännens
förslag förutsatt, att under flygtjänstgöring till värnpliktiga utgående
särskilda förmåner av flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg alltjämt
skola hänföras till krigslönen och alltså utbetalas av de militära myndigheterna,
enär det av praktiska skäl måste anses olämpligt att belasta familjebidragsnämnderna
med utbetalning av dessa förmåner, som också ingå i månadslönen.
I enlighet med mitt sålunda framlagda förslag lia i det vid nyssnämnda
proposition fogade reglementsförslaget uteslutits nu gällande bestämmelser
örn månadslön till vissa värnpliktiga.

I anslutning till ifrågavarande förslag till krigsavlöningsreglemente erfordras
vissa ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen den
30 juni 1942 och jämväl i krigsfamiljebidragskungörelsen den 31
december 1942. Utredningsmännen lia framlagt förslag till ändringar i
krigsfamiljebidragsförordningen och ha i samband därmed, efter att ha
erinrat om att det av dem framlagda förslaget till krigsavlöningsreglemente
utgått från förutsättningen, att månadslönen för värnpliktiga skall
inarbetas i hemortslönen, anfört i huvudsak följande.

I fråga örn beloppen förutsättas härvid icke någon annan ändring än att
månadslönebeloppet i 6:e krigslöneklassen, för närvarande 35 kronor eller således
1 krona 17 öre för dag, synes böra jämkas så att beloppet för dag uppgår
till 1 krona 25 öre. 6:e krigslöneklassens belopp kommer härigenom att
ligga mitt emellan de nuvarande månadslönebeloppen i 5:e och 7:e krigslöneklasserna.
Den på dylikt sätt i hemortslönen inarbetade månadslönen
förutsättes utgå från tjänstgöringens början, respektive från det att värnpliktig
— varmed enligt 1 § krigsfamiljebidragsförordningen avses den, som
avlönas såsom värnpliktig enligt krigsavlöningsreglementet — uppnått härför
erforderlig tjänstegrad, lägst korpral eller motsvarande, eller däremot svarande
tjänsteställning. I fråga örn den nuvarande hemortslönen torde anledning
saknas att frångå gällande regler beträffande kvalifikationstid för erhållande
av denna förmån. Beloppet av den nya hemortslönen kommer så -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106. •

lunda att bliva beroende till viss del av tjänstgöringstidens längd och till
viss del av vederbörandes tjänstegrad eller tjänsteställning. Med hänsyn härtill
torde, på sätt 1942 års krigsavlöningssakkunniga föreslagit, den nya hemortslönen
böra uppdelas i tvenne delar, varvid den från krigsavlöningsreglementet
överflyttade månadslönen synes kunna benämnas befälslön och den
nuvarande hemortslönen långtidslön.

Utredningsmännen ha i anslutning härtill föreslagit, att sista meningen i
2 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen, som nu har lydelsen: »Hemortslönen
utgår kontant efter viss tids krigstjänstgöring», skall givas följande
ändrade lydelse: »Hemortslön utgår kontant såsom befälslön och lång tidslön.

»

I fråga örn 20 § krigsfamiljebidragsförordningen ha utredningsmännen föreslagit
följande ändrade lydelse:

20 §.

1 morn. Befälslön utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, till värnpliktig,
vilken innehar någon av nedan angivna tjänstegrader eller motsvarande
tjänsteställning, med för dag räknat följande belopp:

Kronor

Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel ........................ 0: 50

Furir, musikfurir ..................................................................... 1:__

Flaggkorpral, högbåtsman, överfurir ............................................. 1: 25

Sergeant, musiksergeant, underofficer av 2:a graden, flaggkadett...... 1: 50

Fänrik, fanjunkare, musikfanjunkare, styckjunkare, musikstyckjunkare,
flaggunderofficer, regementskassör av 2:a klassen, flottiljkassör

av 2:a klassen ..................................................................... 2: —

Löjtnant, flygstationsmästare, förvaltare, förrådsförvaltare, förvaltningsunderofficer,
regementskassör av l:a klassen, flottiljkassör

av l:a klassen ..................................................................... 2:50

Kapten, ryttmästare .................................................................. 3: —

Major, kommendörkapten av 2:a graden ....................................... 3: 50

2 mom. Långtidslön utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, till
värnpliktig, oberoende av tjänstegrad eller tjänsteställning, efter en tjänstgöringstid
örn sammanlagt nittio dagar med en krona örn dagen. Sedan tjänstgöringen
varat trehundrasextio dagar utgår en krona 50 öre örn dagen och
efter femhundrafyrtio dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning av nämnda
tjänstgöringstid må endast komma i betraktande den tid, under vilken den
värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen bestämmer, mot åtnjutande av
värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort honom åliggande tjänstgöring enligt
§ 28 morn. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag eller enligt 28 § 1 mom.
i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring efter eget åtagande, i sistnämnda
fall dock endast örn tjänstgöringen fullgjorts vid förband, organiserat av den
myndighet, vid vilken den värnpliktige är truppregistrerad, eller vad gäller
värnpliktig, som är truppregistrerad vid central myndighet, enligt av Konungen
i kommandoväg meddelade föreskrifter. Med tjänstgöring vid eget förband
likställes i nämnda avseende kommendering till skola eller utbildningskurs,
som är gemensam för flera förband. Har den värnpliktige innehaft anställning
över stat, såsom officer, underofficer eller underbefäl i krigsmaktens
reserver, såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer eller såsom i fredstid
till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga
automobilkåren, skall vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn tagas även

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106. 23

till tjänstgöring, som lian under sådan anställning fullgjort efter tidpunkt,
som Konungen bestämmer.

3 mom. "Vad i 2 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i samma moment omförmälda tjänstgöringen -—
fullgjort värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar,
dlärest han hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits
efter år 1941, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio dagar,
dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med etthundratjugu dagar
för vapenfri värnpliktig.

Tjänstgöring som i första stycket av detta moment sägs anses i förevarande
hänseende såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige tidigare blivit i vederbörlig
ordning helt eller delvis befriad från dylik tjänstgöring eller frikallad
från värnpliktens fullgörande eller ock enligt för honom gällande bestämmelser
haft att fullgöra tjänstgöring under kortare tid än i samma stycke sägs.

Vad i 2 mom. sägs skall ej heller äga tillämpning å sådan värnpliktig,
vilken undergår utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten,
såvitt avser tid efter det han befordrats (konstituerats) till högre tjänstegrad
än furirs eller tilldelats motsvarande högre tjänsteställning.

4 mom. Den, som blivit berättigad till långtidslön, skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner,
fullgör efter eget åtagande eller såsom krigsfrivillig efter värnpliktens upphörande,
vara bibehållen vid sin rätt till långtidslön.

5 mom. I fråga om rätt till hemortslön för tid, varunder tjänstgöring ej
fullgöres, skall gälla följande:

a) Vid ledighet på grund av sjukdom samt vid annan krigsledighet bibehålies
rätt till hemortslön, i den män vederbörande under ledigheten äger uppbära
krigslön.

b) Vid undergående av arreststraff bibehålies rätt till hemortslön.

c) Under krigsfångenskap bibehålies rätt till hemortslön.

d) Vid uteblivande utan känd anledning från tjänstgöring bibehålies rätt
till hemortslön till och med den dag, då en månad förflutit från det vederbörande
anmälts såsom saknad, under förutsättning att vederbörande omedelbart
före uteblivandet var berättigad till familjepenning för familjemedlem.

Konungen äger bestämma, i vad mån befälslön må utgå till avliden värnpliktigs
dödsbo under viss tid efter dödsfallet.

I sin motivering till den nya lydelsen av paragrafen ha utredningsmännen

1 huvudsak anfört följande.

I 1 momentet av förslaget ha intagits bestämmelser om den personal, som
är berättigad till befälslön, samt beloppet för dag av sådan lön. För närvarande
utgår icke månadslön vid samtliga försvarsgrenar till personal, som
genomgår utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten, under
hela utbildningstiden. Då någon saklig ändring beträffande de sammanlagda
förmåner vederbörande må åtnjuta under krigs tjänstgöring icke ifrågasättes,
synes bemyndigande böra lämnas Kungl. Maj:t att förordna, att befälslön icke
skall utgå.

Bestämmelserna i 2 momentet motsvara föreskrifterna i 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.

De i 3 momentet intagna föreskrifterna motsvara i sak stadgandena i 20 §

2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.

Föreskriften i 4 momentet motsvarar stadgandet i 20 § 3 mom. krigsfamiljebidragsförordningen.
För närvarande utgår månadslönen för värnpliktig till
all personal, som innehar härför erforderlig tjänstegrad eller tjänsteställning,
oberoende av örn vederbörande är inkallad till tjänstgöring i egenskap av
värnpliktig eller fullgör tjänstgöring efter eget åtagande eller såsom krigs -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

frivillig. Då någon ändring härutinnan beträffande befälslönen icke förutsatts,
har stadgandet i förevarande moment begränsats att avse långtidslönen.

I författningsförslagets 5 moment lia ansetts böra intagas föreskrifter örn i
vad mån hemortslön må bibehållas för tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres.
1942 års krigsavlöningssakkunniga föreslogo i förevarande hänseende,
att hemortslön icke skulle utgå för tid, för vilken den värnpliktige av annan
anledning än arreststraff gått i mistning av fältlön (terminslön) enligt krigsavlöningsreglementet.
Med hänsyn till att krigslön för värnpliktiga efter
genomförd omläggning kommer att utgöras endast av terminslön, skulle hemortslönens
anknytande till krigslönen i vissa fall innebära en icke åsyftad förändring
i de sammanlagda förmånerna för värnpliktiga. På grund härav ha i
förevarande moment intagits uttömmande regler i fråga om rätt till hemortslön
för tid, varunder tjänstgöring icke fullgöres.

Vid ledighet på grund av sjukdom samt vid annan krigsledighet gäller för
närvarande beträffande värnpliktiga, att antingen såväl månadslön som terminslön
utgå eller ock båda dessa förmåner innehållas. Hemortslön utgår, i
den man vederbörande äger uppbära krigslön. Rätten att utfå hemortslön
synes sålunda även efter omläggningen av de värnpliktigas avlöning böra vara
beroende av huruvida vederbörande äger bibehålla krigslön. Föreskrift härom
har intagits under a) i förevarande moment.

Enligt gällande bestämmelser bibehållas månadslön och hemortslön
vid undergående av arrestbestraffning. I förevarande moment har, i anslutning
till sålunda gällande bestämmelser, under b) intagits föreskrift om att
rätten till hemortslön bibehålies vid undergående av arreststraff.

Den, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som är avstängd från
tjänstgöring eller hålles häktad för brott, må enligt gällande krigsavlöningsreglemente
icke uppbära månadslön för sådan tid, dock att efter särskild prövning
vederbörande må kunna medgivas åtnjuta någon del av lönen. Detsamma
gäller beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt förbrott,
dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, vederbörande äger åtnjuta
oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. Prövas undergånget arreststraff
böra ej läggas vederbörande till last, finnes avstängningsåtgärd ha varit
obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits
utbetalas till honom. En motsvarighet till ifrågavarande stadgande har
upptagits i föreliggande förslag till krigsavlöningsreglemente. Det torde utan
särskild föreskrift få anses klart, att tid, för vilken oavkortad krigslön enligt
vad nyss sagts utbetalas, enligt krigsfamiljebidragsförordningen är att räkna
såsom tjänstgöring, varunder hemortslön utgår. Vad beträffar frågan om
bibehållande av någon del av månadslönen efter särskild prövning, har någon
motsvarighet till den i förslaget till krigsavlöningsreglemente upptagna föreskriften
i denna del icke intagits i förslaget till ändring i krigsf amil jebidragsförordningen
beträffande den del av hemortslönen, som utgör befälslön. Det
torde nämligen vara mindre lämpligt, att rätten till hemortslön göres beroende
av skälighetsprövning. Med hänsyn till befälslönens storlek och det
fåtal fall, då en prövning skulle kunna ifrågakomma, torde frågan sakna större
betydelse.

För närvarande bibehålies rätt till månadslön under krigsfångenskap. Någon
uttrycklig föreskrift om, huru med hemortslönen skall förhållas under krigsfångenskap,
finnes icke meddelad. Tjänstgöring i krigsfamiljebidragsförordningens
bemärkelse torde emellertid icke vara att anse såsom avslutad i och
med att vederbörande råkar i krigsfångenskap. Rätt till hemortslön torde
fördenskull för närvarande få anses därunder föreligga. Uttrycklig föreskrift
härom har intagits under c) i förevarande moment.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

25

Enligt gällande krigsavlöningsreglemente skall för den, som utan känd
anledning är frånvarande, månadslönen till och med kalendermånaden näst
efter den, varunder vederbörande anmälts såsom saknad, insättas för hans
eller hans rättsinnehavares räkning. I föreliggande förslag till krigsavlöningsreglemente
har motsvarande stadgande — avseende fast anställd personal —
givits sådan innebörd, att månadslön till saknad icke utgår under tiden för
frånvaron i vidare mån än att densamma, därest den saknade har försörjningsplikt
mot anhörig, enligt vederbörande krigsförvaltningsmyndighets prövning
må utgå till och med den dag, då en månad förflutit från det han anmälts såsom
saknad. Ehuru någon direkt föreskrift beträffande hemortslön för den, som
utan känd anledning är frånvarande, icke finnes meddelad, torde rätten till
hemortslön bibehållas, så länge krigslön utgår. Med hänsyn till föreslagna
ändringsföreskrifter i fråga örn månadslön för fast anställd personal vid utevaro
från tjänstgöring utan känd anledning, torde hemortslön för värnpliktig,
som utan känd anledning är frånvarande, böra utgå endast till och med den
dag, då en månad förflutit från det han anmälts såsom saknad, och principiellt
endast, därest den saknades anhöriga för sin försörjning äro i behov
av förmånen i fråga. Då det gäller att finna en lättillämplig regel, torde emellertid
särskild prövning av föreliggande behov av hemortslön för värnpliktiga
—- på sätt föreslagits i fråga örn månadslönen för den fast anställda personalen
— icke böra föreskrivas. Enligt krigsfamiljebidragsförordningen utgår
familj epenning efter behovsprövning. Även prövningen av föreliggande behov
av hemortslön i förevarande fall torde kunna presumeras vara fullgjord i och
med att vederbörande erhållit familj epenning. En lättillämplig regel om hemortslön
för den, som utan känd anledning uteblir från tjänstgöring, synes sålunda
kunna åstadkommas genom en föreskrift, att förmånen i fråga endast
utgår därest vederbörande omedelbart före uteblivandet var berättigad till
familjepenning för familjemedlem. Föreskrifter i enlighet med det anförda
ha intagits under d) i förevarande moment. Därest för saknad visas förfall,
som medför rätt till krigslön, torde utan särskild föreskrift vara klart, att
hemortslön utgår för samma tid.

Enligt gällande krigsavlöningsreglemente är avliden löntagares dödsbo berättigat
till månadslön till och med kalendermånaden näst efter den, varunder
dödsfallet inträffat. Hemortslön utgår däremot icke för tid efter dödsfallet.
Enligt föreliggande förslag till krigsavlöningsreglemente, 4 § 1 mom.
första stycket, skall Kungl. Majit äga bestämma, om och i vad mån krigslön
må utgå även för tid efter tjänstgöringens slut. Sistnämnda föreskrift avser
innefatta även frågan örn månadslön för tid efter dödsfallet till avliden fast
anställd personals dödsbo. Av Kungl. Majit sålunda utfärdade bestämmelser
förutsättas komma att innehålla föreskrifter, enligt vilka månadslön till avliden
löntagares dödsbo, skall under tiel, då krigstillstånd är rådande, utgå
till och med den dag, då en månad förflutit från dagen för dödsfallet. Under
tid, då krigstillstånd icke är rådande, förutsättes månadslönen upphöra att
utgå från och med dagen näst efter dödsfallet. Föreskrifter om rätt till hemortslön
för avliden värnpliktigs dödsbo synas böra i sak ansluta sig till vad
som kan komma att gälla i fråga örn månadslön till avliden fast anställd löntagares
dödsbo samt begränsas att avse den del av hemortslönen, som utgöres
av befälslön. I sista stycket av förevarande moment har fördenskull intagits
en föreskrift örn bemyndigande för Kungl. Majit att bestämma, i vad mån
befälslön må utgå till avliden värnpliktigs dödsbo under viss tid efter dödsfallet.

Såsom förut nämnts uppkommer jämväl behov av att i vissa avseenden
ändra krigsfamiljebidragskungörelsen vid ett bifall till utredningsmännens

26

Kungl. Majlis proposition nr 106.

förslag om månadslönens inräknande i hemortslönen. Även härutinnan ha ut
redningsmännen avgivit vissa förslag. Då dessa förslag emellertid icke äro
av karaktär att behöva underställas riksdagen, saknas anledning att i förevarande
sammanhang redogöra för innehållet i desamma. Jag avser att upptaga
dessa förslag till granskning, när riksdagen meddelat sitt beslut i fråga om
förslagen till ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen. Här må allenast
anmälas, att utredningsmännen ifrågasatt, huruvida skäl förefinnas att låta
anstå med utbetalningen av den del av hemortslönen, som kommer att motsvara
den nuvarande månadslönen, d. v. s. av den s. k. befälslönen, tills tjänstgöringen
upphört, i det fall att den hemortslöneberättigade icke har hustru.
Beträffande den nuvarande hemortslönen gäller, att utbetalning i dylikt fall
i regel icke skall äga rum förrän tjänstgöringsperiod gått till ända.

I förevarande sammanhang bör jämväl till behandling upptagas ett av förenämnda
utredningsmän sedermera framlagt förslag örn ändring i krigsavlöningsbestämmelserna
för vissa krigsfrivilliga. Med skrivelse den
30 juni 1944 ha utredningsmännen nämligen framlagt förslag till kungörelse
angående tillämpning av det av dem tidigare föreslagna krigsavlöningsreglementet
under tid, då riket icke befinner sig i krig. I denna kungörelse har
förutsatts, att terminslönen för medlemmar av riksförbundet Sveriges lottakårer
och av föreningen svenska blå stjärnan samt kvinnliga medlemmar av
svenska röda korset ävensom krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst skall bestämmas
till belopp, som jämväl inkluderar den befälslön, som skall tillkomma
värnpliktiga i motsvarande ställning, och för de värnpliktigas del utbetalas i
form av i hemortslönen ingående befälslön. Vidare innebär kungörelseförslaget,
att i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning konstituerad
(förordnad) personal vid sjövärnskåren och svenska röda korset, som
enligt nu gällande krigslönebestämmelser uppbär lön enligt för fast anställd
personal gällande grunder och alltså icke är berättigad till familjebidrag eller
bemortslön enligt krigsfamiljebidragsförordningen, skall överföras till avlöning
enligt samma grunder som de för värnpliktiga gällande, varav alltså skall
följa att personalen i fråga blir berättigad till familjebidrag och hemortslön
i likhet med vad som gäller för annan personal, som avlönas såsom värnpliktiga.

Jämväl i ett den 31 augusti 1944 framlagt förslag till kungörelse angående
tillämpning av krigsavlöningsreglementet under tid, då riket befinner sig i
krig, ha utredningsmännen intagit de förenämnda avlöningsbestämmelserna.

Till stöd för förslaget att i terminslönen för vissa krigsfrivilliga inkludera
befälslön ha utredningsmännen anfört, att familjebidragsnämnderna icke torde
böra åläggas bestyret med utbetalning av någon del av den nuvarande krigslönen
för personal, varom här vore fråga. Den tanke, som i viss mån legat
till grund för omläggningen av de värnpliktigas avlöning, nämligen skapandet
av en viss garanti för att den mot månadslönen svarande delen av krigslönen
verkligen kommer familjen tillgodo, gjorde sig icke heller på samma
sätt gällande beträffande här avsedda krigsfrivilliga. Det hade emellertid icke
heller synts motiverat att för ifrågavarande krigsfrivilliga bibehålla månads -

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 106.

lönen i dess nuvarande form, och av denna anledning hade alltså utredningsmännen
ansett sig böra förorda införande av särskilda terminslönebelopp för
de angivna personalgrupperna.

Hemlssutlåtanden.

I sina utlåtanden över utredningsmännens förslag ha myndigheterna praktiskt
taget samstämmigt tillstyrkt förslagen till ändringar i 2 och 20 §§
krigsfamiljebidragsförordningen. Vissa myndigheter ha emellertid i
samband härmed framfört vissa ytterligare ändringsförslag, som icke äga
direkt samband med nu förevarande förslag. I huvudsak innehålla yttrandena
följande.

Chefen för försvarsstaben har framställt erinringar mot såväl den nuvarande
som den föreslagna lydelsen av 20 § 2 morn., enär därav följde den
oegentligheten, att en efter eget åtagande i luftbevakningstjänst tjänstgörande
värnpliktig får räkna denna tjänstgöring till godo för erhållande av långtidslön
eller högre långtidslön endast örn han tillhör infanteriet (P 3 eller P 4 av
pansartruppema) och tjänstgör vid luftbevakningsförband, vars personal är
truppregistrerad vid samma regemente som han själv. Örn han tillhör annat
truppslag eller annan försvarsgren kan tjänstgöringen icke tillgodoräknas
honom i detta hänseende. Detta synes otillfredsställande, särskilt med hänsyn
till svårigheten att få personal att frivilligt anmäla sig till luftbevakningstjänst.
Likhet synes i detta hänseende böra råda mellan alla värnpliktiga,
och all tjänstgöring efter eget åtagande i luftbevakningstjänst bör därför tillgodoräknas
vederbörande för långtidslön respektive högre långtidslön.

I samband med vidtagande av de föreslagna ändringarna i krigsfamiljebidragsförordningen
borde även — på av överbefälhavaren i yttrande över
1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag anförda skäl — upptagas frågan
om borttagande av den i 2 § krigsfamiljebidragskungörelsen stadgade begränsningen
i rätten till familjebidrag för krigsfrivilliga medlemmar av Sveriges
lottakårer och av föreningen svenska blå stjärnan. Förmånerna för vissa av
dessa krigsfrivilliga hade visserligen höjts genom Kungl. Majlis beslut den
12 maj 1944, men denna höjning utjämnade icke ens för alla de därav berörda
den olikhet, som på grund av ovannämnda begränsning råder mellan krigsfrivilliga
medlemmar av nämnda organisationer och övriga krigsfrivilliga.

Chefen för försvarsstaben har slutligen ansett saknad, som har försörjningsplikt,
böra erhålla rätt till hemortslön enligt samma regler som de,
vilka gälla beträffande familjebidrag, d. v. s. att hemortslönen skall utgå tills
vidare, örn det icke är uppenbart att den saknade rymt, samt att avliden värnpliktigs
dödsbo bör äga uppbära befälslönen efter dödsfallet lika länge som
familjebidrag utgår.

Chefen för marinen har framhållit, att även värnpliktig, som varit medlem
av sjövärnskåren och som fullgjort tjänstgöring i sådan egenskap, bör — liksom
vissa andra värnpliktiga, vilka nämnts i 2 mom. av förslaget till ny lydelse av
20 § krigsfamiljebidragsförordningen — få tillgodoräkna nämnda tjänstgöring
såsom kvalifikationstid för erhållande av rätt till hemortslön. Till denna upp -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

fattning har jämväl försvarets civilförvaltning anslutit sig, och detta ämbetsverk
har därjämte föreslagit stadgande därom, att i neutralt land internerad
skall bibehållas vid rätten till hemortslön.

Statens arbetsmarknadskommission, som icke framställt erinran mot utredningsmännens
förslag till ny lydelse av 2 § 1 mom. och 20 § krigsfamiljebidragsförordningen,
har i anslutning till förslaget om månadslönens inräknande
i hemortslönen upptagit frågan örn hänsynstagande till utgående krigslön
vid fastställande av familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Inledningsvis har kommissionen sålunda erinrat örn, att denna fråga berördes
redan i kommissionens utlåtande den 23 mars 1943 över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas
förslag, då kommissionen härutinnan anförde följande.

Enligt nu gällande bestämmelser skall familjebidragsbelopp bestämmas
efter behovsprövning, och vid sådan prövning skall hänsyn icke tagas till
krigsbyn eller hemortslön, som utgår till värnpliktig (krigsfrivillig). Fråga,
huruvida hänsyn borde tagas till viss del av krigslönen, har tidigare varit
uppe, men därvid har befunnits, att dylikt hänsynstagande icke varit möjligt
med hänsyn till svårigheterna att hålla familjebidragsnämnderna underrättade
örn storleken av den utgående krigslönen. Kommissionen har sig emellertid
bekant, att det inom många familjebidragsnämnder råder missnöje med att
man vid familjebidrags bestämmande icke får taga hänsyn till krigslönen.
Framför allt gäller detta i fråga örn familjebidrag till frivilligt tjänstgörande
personal.

Skola befälslönerna utbetalas genom familjebidragsnämnderna, håller kommissionen
före, att det blir ofrånkomligt att vid familjebidragets fastställande
taga hänsyn till utgående befälslön och i vissa fall möjligen även till långtidslön.
I vilken utsträckning hänsyn bör tågås till dessa förmåner är kommissionen
icke nu beredd att föreslå, då remisstiden varit för kort för ett ståndpunktstagande
till denna fråga. Här synes dock böra framhållas, att det måste
anses föreligga goda skäl för en föreskrift därom, att hänsyn skall tagas till
befälslön och långtidslön i sin helhet, när det gäller att pröva behovet av
familjebidrag till frivilligt tjänstgörande värnpliktiga och till krigsfrivilliga,
Dessa personalkategorier ha nämligen funnit det med sina intressen förenligt
att åtaga sig militärtjänstgöring, och många exempel kunna anföras på att
de enligt nu gällande bestämmelser uppbära krigslön, familjebidrag och hemortslön
med väsentligt större belopp än den inkomst, som de åtnjutit före inträdet
i militärtjänst eller kunna påräkna i civilt arbete. Detta förhållande har
medfört, att de kvarbliva i militärtjänst under avsevärd tid — många äro i
oavbruten tjänstgöring sedan vintern 1939—1940 — och utan tvivel kommer
deras återförande till civil verksamhet, då beredskapstillståndet en gång kommer
att upphöra, att bliva förenat med stora svårigheter. Förhållandet har
också medfört, att t. ex. lantarbetare ha lämnat innehavande anställning och
flyttat till städerna.

I vad gäller frivilligt tjänstgörande värnpliktiga och krigsfrivilliga, vill
kommissionen alltså ifrågasätta, att örn befälslönen skall tilläggas den nuvarande
hemortslönen och utbetalas av familjebidragsnämnderna, sådana bestämmelser
utfärdas, att vid familjebidrags bestämmande hänsyn skall tagas
till befälslön och långtidslön.

Vad gäller inkallade värnpliktiga är kommissionen, såsom redan förut anmälts,
icke beredd att nu avgiva förslag örn i vilken utsträckning hänsyn skall
tagas till befälslön och långtidslön vid bestämmande av familjebidrag.

Arbetsmarknadskommissionen har i nu förevarande utlåtande återkommit
till frågan och har därvid i ämnet anfört följande.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Yad angår frivilligt tjänstgörande värnpliktiga oell krigsfrivilliga håller
kommissionen fortfarande före, att, därest nu föreliggande förslag — vilket
vad angår själva avlöningssystemet Ilar samma principiella uppläggning som
det tidigare förslaget —- genomföres, hänsyn bör vid familjebidragets bestämmande
tagas till hemortslönen, d. v. s. såväl befälslön som långtidslön. Beträffande
inkallade värnpliktiga har kommissionen däremot efter förnyat övervägande
kommit till den uppfattningen, att man, framför allt på grund av att
så icke skett under gången avsevärd beredskapstid, icke bör vid familjebidragets
bestämmande räkna med hemortslönen, enär detta i många fall skulle
medföra en nedsättning av det familjebidrag, som tidigare utgått. Den omständigheten
att en föreskrift örn hänsynstagande till befälslönen skulle
kunna för befordrade krigsfrivilliga och frivilligt tjänstgörande värnpliktiga,
medföra lägre sammanlagda förmåner än tidigare, anser kommissionen däremot
icke utgöra hinder för en dylik föreskrift. Även örn många krigsfrivilliga
och frivilligt tjänstgörande värnpliktiga fullgjort militärtjänstgöring under
mycket lång tid, kunna de nämligen icke anses ha tillförsäkrats vare sig fortsatt
tjänstgöring eller oförändrade löneförmåner. Yad angår de krigsfrivilliga
kan i detta sammanhang erinras, att deras anställningskontrakt som regel
avser sex veckor. Medan i fråga örn de förmåner, som bör tillkomma värnpliktiga,
som i vanlig ordning inkallats till militärtjänstgöring, måste beaktas,
att de genom tvingande föreskrifter berövas möjligheten att utöva sin civila
verksamhet, bör däremot enligt kommissionens mening den grundläggande
synpunkten beträffande de krigsfrivilligas och de frivilligt tjänstgörande värnpliktigas
förmåner vara, att fråga är örn ett frivilligt avtal, som det kan förutsättas,
att den arbetstagande parten så gott som undantagslöst sluter med hänsyn
allenast till att de sammanlagda förmånerna anses vara de bästa, som
under rådande förhållanden stå vederbörande till buds på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare anfört i huvudsak följande.

I likhet med utredningsmännen funne kommissionen det vara angeläget, att
familjebidragsnämnderna icke onödigtvis åläggas merarbete, och på de av utredningsmännen
anförda skälen ville kommissionen därför tillstyrka, att särskilda
terminslönebelopp, som jämväl inkluderade befälslönebeloppen, fastställdes
för följande grupper av krigsfrivilliga, nämligen medlemmar av riksförbundet
Sveriges lottakårer och av föreningen svenska blå stjärnan samt kvinnliga
medlemmar av svenska röda korset. Genom att så skedde komme familjebidragsnämnderna
att befrias från bestyr att utbetala befälslön till nämnda personalkategorier,
med vilka nämnderna endast undantagsvis finge att taga befattning
såsom familjebidragssökande. Kvinnliga medlemmar av svenska röda
korset borde emellertid vid förslagets genomförande i fråga örn rätt till
familjebidrag likställas med medlemmar av Sveriges lottakårer och av föreningen
svenska blå stjärnan, d. v. s. endast äga komma i åtnjutande av bostadsbidrag,
och hänsyn tagas till krigslönen vid dylikt bidrags bestämmande.
Härom borde föreskrift intagas i 2 § krigsfamiljebidragskungörelsen.

Kommissionen kundo däremot icke tillstyrka utredningsmännens förslag,
i vad det avsåge, att krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst skulle erhålla
samma terminslön som lottor m. fl. och att de alltså icke skulle erhålla
befälslön genom familjebidragsnämnderna. Enligt vad kommissionen hade
sig bekant, utgjordes dessa krigsfrivilliga till icke ringa del av män, vilka
hallt1 försörjningsplikt mot familj och som därför åtnjöto familjebidrag. Till
vissa av dom utginge jämväl liemortslön enligt nu gällande bestämmelser,
enär ilo genom tidigare fullgjord beredskapstjänstgöring i egenskap av värnpliktiga
blivit berättigade till dylik lön och bibehölle rätten till densamma
även under därpå följande tjänstgöring i egenskap av krigsfrivilliga. I fråga
örn en del av denna kategori krigsfrivilliga syntes föreligga starka skäl att

Departements chefen.

30 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106.

säkerställa, att den del av krigslönen, som nu utginge i form av månadslön
verkligen komme familjen tillgodo, och detta kunde icke ske med mindre än
att månadslönen även för deras del ersattes med sådan befälslön, som avsåges
skola utbetalas av familjebidragsnämnd. Kommissionen kunde alltså
icke tillstyrka, att månadslönen för krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst inräknades
i terminslönen och utbetalades av de militära myndigheterna och
ytterligare skäl härför vore kommissionens tidigare, i annat sammanhang uttalade
uppfattning att hänsyn borde få tagas till den nya hemortslönen —
såväl befälslön som långtidslön — vid bestämmande av familjebidrag till
krigsfrivilliga och frivilligt tjänstgörande värnpliktiga.

Det av utredningsmännen framlagda förslaget till ändring i 20 § krigsfamiljebidragsförordningen
jämte därav betingad jämkning i 2 § 1 mom.
samma förordning har av de hörda myndigheterna i huvudsak lämnats utan
erinran. Förslaget innebär, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, att
hemortslönen skall uppdelas i två skilda delar, den ena benämnd befälslön
och motsvarande hittills till vissa värnpliktiga såsom krigslön utgående månadslön
och den andra långtidslön, som närmast motsvarar den nuvarande
hemortslönen.

Jag har redan i samband med anmälan av förslag till nytt krigsavlöningsreglemente
i princip förordat utredningsmännens förslag, och nu föreliggande
förslag till författningsbestämmelser i ämnet giver mig icke anledning till
någon väsentligare erinran. I anslutning till i förutnämnda proposition angående
nytt krigsavlöningsreglemente föreslagen uppflyttning av flaggkorpral från
6:e till 7:e krigslöneklassen bör emellertid flaggkorpral upptagas bland de
värnpliktiga, för vilka befälslönen utgör 1 krona 50 öre. I sina förslag
till kungörelser rörande det nya krigsavlöningsreglementets tillämpning
under tid då riket icke befinner sig i krig respektive under krigstid
ha utredningsmännen föreslagit, att de medlemmar av sjövärnskåren och
av svenska röda korsets sjukvårdstrupper, som nu på grund av enligt
fredsbestämmelser meddelade förordnanden till officerare eller underofficerare
äga uppbära lön enligt för fast anställd personal gällande grunder,
i stället skola överföras till att åtnjuta lön såsom värnpliktiga.
Då jag avser att senare förorda detta förslag, bör nu i förslaget till ny lydelse
av 20 § 2 mom. krigsfamiljebidragsförordningen — i anslutning till vad
chefen för marinen och försvarets civilförvaltning framhållit — intagas bestämmelse
därom, att nämnda medlemmar efter överföringen till värnpliktslön
skola äga tillgodoräkna tid, varunder de fullgjort tjänstgöring i den tidigare
egenskapen efter tidpunkt, som av Konungen bestämmes. Detta innebär,
att de i förevarande hänseende komma att jämställas med förutvarande
landstormsofficerare, vilka tidigare överförts till åtnjutande av värnpliktslön.
I likhet med försvarets civilförvaltning finner jag skäligt, att den som
hålles internerad i neutralt land medgives bibehålla rätt till hemortslön.
Bestämmelse härom bör intagas i 5 mom. c) av utredningsmännens förslag till
ny lydelse av 20 § krigsfamiljebidragsförordningen.

Däremot kan jag icke tillstyrka det av chefen för försvarsstaben framlagda
förslaget örn vidgad rätt till hemortslön till värnpliktig, som efter eget
åtagande fullgör tjänstgöring vid luftbevakningsförband, organiserat av annan

31

Kungl. May.ts proposition nr 106.

än den värnpliktiges egen truppregistreringsmyndighet. Fråga härom har
också i anledning av annan framställning varit uppe. Förslag i ämnet avstyrktes
då av arbetsmarknadskommissionen med hänvisning till beräknade
svårigheter att vid beredskapens upphörande till den civila arbetsmarknaden
återföra vissa av de krigsfrivilliga och frivilligt tjänstgörande värnpliktiga,
som under längre tid varit i militär tjänstgöring. Denna synpunkt har synts
mig böra beaktas.

Ej heller kan jag tillstyrka försvarsstabschefens förslag örn att saknad
bör få uppbära hemortslön enligt samma regler som dem, vilka gälla för
familjebidrag. I dylikt fall bör hemortslön utgå för samma tid som krigslön,
då ju hemortslönen till sin karaktär är en löneförmån, ehuru vissa skäl ansetts
motivera dess hänförande till krigsfamiljebidragsförordningen. I anslutning
till vad jag vid anmälan av propositionen med förslag till nytt krigsavlöningsreglemente
anfört i fråga örn rätt för saknad att bibehålla månadslön, föreslår
jag därför, att den tid varunder saknad må äga rätt till hemortslön bestämmes
till två månader. I likhet med utredningsmännen finner jag rätten till hemortslön
böra begränsas till fall, då behov föreligger, d. v. s. då familjebidrag
beviljats. Enär familjebidrag emellertid kan ha beviljats även i annan form
än som familjepenning, har jag dock funnit stadgandet böra givas en formulering,
som nära överensstämmer med vad som gäller i fråga örn begravningsbidrag.

Chefen för försvarsstaben har även berört det förhållandet att medlemmar
av Sveriges lottakårer och svenska blå stjärnan enligt i krigsfamiljebidrags
kungörelsen intagna bestämmelser nu icke äga rätt till familjebidrag enligt
samma grunder som andra krigsfrivilliga. De äga nämligen enligt ifrågavarande
särskilda bestämmelser endast erhålla bostadsbidrag, och vid bestämmande
av sådant skall hänsyn tagas till krigslönen. Chefen för försvarsstaben
har ansett denna särställning böra upphöra. Bestämmelserna ha tillkommit
på förslag av arbetsmarknadskommissionen med hänsyn till behovet
av kvinnlig arbetskraft, sedan det visat sig att andra arbetsmarknadsbehov
svårligen kunde tillgodoses på grund av att nyssnämnda medlemskap i vissa
fall gåve vederbörande bättre förmåner än vanlig arbetsanställning, och de
betingades därjämte«,v lönejämförelser med i vanlig ordning anställd kvinnlig
arbetskraft inom försvaret. Då dessa motiv för bestämmelserna alltjämt kvarstå,
vill jag, ehuru Kungl. Majit äger meddela beslut i ämnet utan riksdagens
hörande, här uttala, att jag icke finner skäl vara för handen att upphäva särbestämmelserna
i fråga. Såsom arbetsmarknadskommissionen anfört böra
motsvarande bestämmelser även införas för kvinnliga medlemmar av svenska
röda korset och för kvinnliga krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst. Härtill avser
jag att återkomma, sedan riksdagen fattat beslut rörande nu förevarande
förslag till ändringar i krigsfamiljebidragsförordningen.

I sitt utlåtande i ärendet har statens arbetsmarknadskommission på anförda
skäl även föreslagit sådan ändring i krigsfamiljebidragskungörelsen, att
för krigsfrivilligas och frivilligt tjänstgörande värnpliktigas del hänsyn vid
familjebidrags bestämmande skulle få tagas till krigslön samt den nya hean
ortslönen. Med hänvisning till denna ståndpunkt har kommissionen i annat

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

sammanhang motsatt sig utredningens förslag örn att krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst
tilldelas särskild terminslön med belopp, som svarar mot
summan av terminslönen och den för värnpliktiga m. fl. föreslagna befälslönen,
som skulle motsvara den nuvarande månadslönen. De berörda spörsmålen
äro av karaktär att kunna avgöras av Kungl. Maj:t, och jag avser att
sedermera anmäla desamma inför Kungl. Maj:t i samband med övriga förslag
till ändringar i krigsfamiljebidragskungörelsen. Jag vill dock redan nu
såsom min mening uttala, att jag i huvudsak delar arbetsmarknadskommissionens
uppfattning, att vid bestämmande av familjebidrag till frivilligt tjänstgörande
personal skäl kunna vara för handen att —- åtminstone i viss mån —
taga hänsyn till krigslöneförmånerna och hemortslönen, enär den frivilligt
tjänstgörande vid sitt avgörande örn han skall åtaga sig militärtjänstgöringen
givetvis räknar med de sammanlagda förmånerna och därvid jämför dem med
vad han skulle kunna förtjäna genom arbete på den civila arbetsmarknaden.
För att möjliggöra hänsynstagande till hemortslöneförmåner vid familjebidrags
bestämmande avser jag att vid anmälan inför Kungl. Majit av förslagen
till de förut nämnda tillämpningskungörelserna till det nya krigsavlöningsreglementet
förorda, att befälslön enligt 20 § krigsfamiljebidragsfhärdningen
skall i förekommande fall utgå till manlig krigsfrivillig i luftbevakningstjänst
i stället för att befälslönen motsvarande belopp för sådan frivillig
på sätt utredningsmännen föreslagit skall inräknas i terminslönebeloppet.
Däremot anser jag utredningsmännens förslag örn fastställande av
särskilda terminslönebelopp, inkluderande jämväl den nuvarande månadslönen,
för medlemmar av Sveriges lottakårer och föreningen svenska blå stjärnan
samt för kvinnliga medlemmar av svenska röda korset liksom också i vad
gäller kvinnliga krigsfrivilliga i luftbevakningstjänst böra förordas, varigenom
familjebidragsnämnderna befrias från att taga befattning med personal,
som i regel icke torde komma att göra anspråk på familjebidrag.

I sitt utlåtande över förenämnda förslag till krigsavlöningsbestämmelser
för vissa krigsfrivilliga har chefen för försvarsstaben framhållit, att i krigsfamiljebidragsförordningens
20 § bör klart angivas, att krigsfrivilliga, för
vilka den nuvarande månadslönen inarbetas i terminslönen, icke skola åtnjuta
i den nya hemortslönen ingående befälslön. Föreskrift härom torde emellertid
icke böra föranleda ändring i nämnda förordning utan intagas i krigsfamiljebidragskungörelsen.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att godkänna av departementschefen framlagt förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av krigsfamiliebidragsförordningen den
30 juni 1942 (nr 521).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Stockholm i945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Ur protokollet:
Erland Kock.