Kungl. Majlis -proposition nr 102.
1
Nr 102.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående samarbete
med Stockholms stad för uppförande och drift av en
kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus; given Stockholms
slott den 9 februari 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Georg Andrén.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 februari 1945.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, anmäler fråga
örn samarbete med Stockholms stad för uppförande och drift av en
kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus samt anför härom följande.
I 1945 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, ha under punkten
89 förslag framlagts för riksdagen om dels ändrade grunder för fördelning
av driftkostnaderna vid allmänna barnbördshuset i Stockholm, dels bidrag
till barnbördshuset under budgetåret 1945/46.
Vid min anmälan av sistnämnda två frågor anförde jag, bland annat, att
kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
Bihang till riksdagens -protokoll 19i5. 1 sami. Nr 10%. 1
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
samt allmänna barnbördshusets och serafimerlasarettéts ställning m. m. i
ett den 15 september 1944 dagtecknat betänkande framlagt ett den 20 juni
1944 med delegerade för Stockholms stad uppgjort förslag till avtal rörande
samarbete för uppförande och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs
sjukhus.
Innan jag närmare ingår på detta avtalsförslag vill jag beträffande allmänna
barnbördshusets rättsliga ställning samt statsverkets utgifter för detsamma
hänvisa till den under nyssnämnda punkt i statsverkspropositionen
härom lämnade redogörelsen.
Förhandlingskommissionens förslag år 1944.
Det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget till avtal
lyder sålunda:
Mellan svenska staten och Stockholms stad är — under förutsättning av
Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — följande
avtal träffat angående samarbete för uppförande och drift av en obstetriskgynekologisk
klinik vid Sabbatsbergs sjukhus.
1. Staden skall vid Sabbatsbergs sjukhus uppföra och utrusta en
obstetrisk-gynekologisk avdelning samt till karolinska mediko-kirurgiska
institutet upplåta densamma såsom en institutets obstetrisk-gynekologiska
klinik.
2. Kliniken skall inrymma, dels en obstetrisk avdelning, omfattande 90—
96 allmänna vårdplatser, dels en gynekologisk avdelning, omfattande 56—62
allmänna vårdplatser, dels enskilda avdelningar om tillhopa 22—27 vårdplatser,
dels ock en poliklinik, innefattande jämväl en mödravårdscentral.
Av klinikens allmänna vårdplatser skola 20 avses för sjuka från ort utom
Stockholm, s. k. riksplatser.
Staden äger att, därest under byggnadstiden eller sedermera annan fördelning
av stadens allmänna vårdplatser önskas, verkställa jämkning i fördelningen
av desamma under förutsättning att hinder härför ej möter ur undervisningens
synpunkt.
3. Staten skall till staden erlägga byggnadsbidrag med ett belopp motsvarande,
i fråga om riksplatserna hela totalkostnaden för och beträffande
övriga vårdplatser 25 procent av totalkostnaden för färdigställande och utrustning
av varje vårdplats, häri inbegripet därpå belöpande kostnad för
poliklinik, inklusive mödravårdscentralen, personalbostäder, ekonomianläggningar
samt övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar.
För riksplatserna äger staden icke åtnjuta statsbidrag, som avses i gällande
kungörelse angående statsbidrag till uppförande eller inrättande av förlossningsanstalter.
4. Staten tillhandahåller staden byggnadsbidraget under byggnadstiden
i ungefärlig proportion till stadens egna utlägg för byggnadsföretaget, därvid
hänsyn skall tagas till den andel av kostnaderna, som staten enligt detta
avtal har att bestrida.
5. Genom att lämna ovanberörda byggnadsbidrag tillförsäkras staten rätt
att allt framgent, så länge kliniken drives, använda densamma såsom en
3
Kungl. Martts proposition nr 102.
karolinska institutets obstetrisk-gynekologiska klinik, men erhåller icke
någon del i äganderätt till tomt eller byggnader.
6. Ritningar till kliniken skola godkännas av karolinska institutets lärarkollegium.
7. Befattningen som överläkare vid kliniken bestrides av den utav karolinska
institutets professorer i obstetrik och gynekologi, som av vederbörande
statliga myndighet härtill förordnas. Denne åtnjuter i egenskap av professor
lön å institutets stat samt därjämte av staden ett särskilt överläkararvode
med samma belopp, som utgår till överläkaren vid karolinska sjukhusets
obstetrisk-gynekologiska klinik.
Staten tillhandahåller och avlönar vidare övrig erforderlig läkarpersonal,
dock att staden bidrager med halva kostnaden härför.
8. Staten skall på sätt nedan sägs årligen bidraga till kostnaderna för
driften av kliniken med undantag av läkarkostnaderna, för vilka bestämmelser
meddelats under moment 7.
Kostnaderna för året, häri inberäknade kostnaderna för poliklinik, inklusive
mödravårdscentralen, och för underhåll av klinikbyggnaden ävensom
kostnaderna för sjukhuset i övrigt, i den mån dessa senare kostnader belöpa
på kliniken, fördelas å antalet vårddagar vid kliniken.
Staten påföres:
a) 10 procent av den del utav kostnaderna, som belöper å antalet vårddagar
för sjuka från Stockholm, och
b) den del av kostnaderna, som belöper å antalet vårddagar för sjuka
från ort utom Stockholm, dock sammanlagt för högst 7 300 vårddagar för
år; ägande staten härvid att räkna sig till godo vad som enligt av Kungl.
Majit meddelade bestämmelser erlagts i legosängsavgifter för sådana sjuka
och därjämte vad som kan hava för sådana sjuka utgått i statsbidrag jämlikt
gällande kungörelse om statsbidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem m. m.
Vid bestämmandet av statens årliga driftbidrag skall i övrigt iakttagas,
att vårddagskostnaden icke må beräknas till högre belopp än som motsvarar
genomsnittliga vårddagskostnaden å karolinska sjukhuset under senast
förflutna räkenskapsår, sedan från sistnämnda kostnad dragits dels på karolinska
sjukhusets stat uppförda lärarlöner, dels inkomsten från polikliniskt
behandlade patienter, dels ock av personalen erlagd ersättning för kost
och bostad, allt fördelat per vårddag.
9. Detta avtal berör ej, med de undantag, som avses i moment 3, sista
stycket och moment 8, tredje stycket b), den rätt staden må enligt eljest
gällande bestämmelser äga att erhålla statsbidrag till klinikens uppförande
och drift.
Jag torde redan här böra nämna, att förhandlingskommissionen sedermera
i utlåtande den 16 januari 1945, för vilket redogiirelse lämnas i fortsättningen,
föreslagit, att riksplatserna skola slopas och att förty samtliga bestämmelser
örn desamma skola utgå ur avtalet.
I sitt betänkande av den 15 september 1944 erinrar förhandlingskommissionen
till en början om att direktionen över allmänna barnbördshuset i skrivelse
den 19 november 1938 gjort framställning örn anslag till utförande
av byggnadsritningar och kostnadsberäkningar för ny- och ombyggnadssamt.
moderniseringsarbeten vid allmänna barnbördshuset.
4
Kungl. Maj:ts proposition, nr 102.
Av denna framställning inhämtas i huvudsak:
Medicinalstyrelsen hade vid inspektion är 1936 framställt grava anmärkningar
mot lokalernas beskaffenhet. Anmärkningarna avsågo huvudsakligen
följande bristfälligheter: 1) Vårdavdelningarnas bilokaler vore otillräckliga
och otillfredsställande; 2) Vissa avdelningar vore alltför stora och tungskötta;
3) Särskilda vårdrum för spädbarn saknades; 4) De nu i källarvåningen
inrymda polikliniklokalerna vore otillräckliga och otjänliga för sitt
ändamål; 5) Såväl personalens som underläkarnas bostäder motsvarade icke
tidens krav (detta missförhållande har sedermera delvis avhjälpts); 6) Likförvaringsrummets
placering vore olämplig. T sin skrivelse framhöll direktionen
till bestyrkande av medicinalstyrelsens anmärkningar bland annat:
Ytan av biutrymmena å en vårdavdelning vid barnbördshuset utgjorde i
genomsnitt per vårdplats cirka 2 m2, medan motsvarande siffra för en
modern vårdavdelning plägade uppgå till cirka 4 m2. Varje vårdavdelning
på barnbördshuset omfattade 40 till 45 sängar, under det att på
moderna sjukhus en storlek om 25, högst 30 sängar vore den för en vårdavdelning
vanliga storleken. Frånvaron av särskilda vårdrum för spädbarnen
medförde bland annat, att de ömtåliga nyfödda utsattes för en avsevärd
infektionsrisk. Undersöknings- och väntrum vid polikliniken hade
genom klientelets snabba tillväxt blivit alldeles otillräckliga, varför under
flera timmar av dagen hjälpsökande icke blott till sista plats fyllde väntrummet
utan även måste uppehålla sig i angränsande korridor. Inskrivningen
av patienterna måste ske bakom en uppställd skärm i nämnda korridor.
Nödiga laborationer skedde i vederbörande läkares expeditionsrum.
Likförvaringsrummet vore placerat rakt under avdelningarnas tekök, med
påföljd, att, särskilt sommartid, liklukten trängde in i avdelningsköken och
därifrån spridde sig till avdelningarna. Till dessa anmärkningar fogade
direktionen i sin skrivelse jämväl flera andra allvarliga erinringar emot sjukhusets
planläggning och utrustning samt anförde bland annat: Den för ett
förlossningssjukhus så viktiga frågan örn anordningar för patienters intagning
och örn avskiljande av septiska fall kunde med sjukhusets nuvarande
planläggning icke på ett tillfredsställande sätt lösas. Sjukhusets ekonomiavdelningar
såsom kök och tvätt vore mycket otillfredsställande och bristerna
härutinnan hade under senare år framträtt med sådan styrka, att kravet
på en grundlig modernisering av sjukhuset icke längre syntes kunna
undanskjutas. I och för tillgodoseende av behovet av en mödravårdscentral
vid sjukhuset vore det nödvändigt, att sjukhuset erhölle vidgade och förbättrade
lokaler för den öppna vården. De ovannämnda kraven kunde icke
tillgodoses med mindre vissa icke obetydliga nybyggnader företoges utanför
det nuvarande sjukhuskomplexet samt sjukhusets samtliga vårdavdelningar,
behandlingslokaler, ekonomiavdelningar och bostäder grundligt genomginges
och i erforderlig grad moderniserades. Enligt preliminära genom
direktionens försorg utförda beräkningar skulle erforderliga nybyggnader
betinga en kostnad av 971 750 kronor samt ombyggnads- och moderniseringsarbetena
ett belopp av 1 000 000 kronor eller samtliga ny-, ombyggnads-
och moderniseringsarbeten tillhopa omkring 2 000 000 kronor. Direktionen
hade även undersökt vad en fullständig nybyggnad av sjukhuset
skulle kosta och därvid kommit till ett belopp av 3 600 000 kronor, vartill
måste läggas 200 000 ä 300 000 kronor för i allt fall oundgängligen nödvändiga
förbättringar inom det nuvarande sjukhuset i avbidan på det nya sjukhusets
färdigställande.
D
Kungl. May.ts proposition nr 102.
Med anledning av denna direktionens framställning ställde Kungl. Majit
genom beslut den 6 juni 1941 till direktionens förfogande ett belopp av
8 000 kronor såsom bidrag till preliminär utredning rörande modernisering
av allmänna barnbördshusets nuvarande byggnad men föreskrev därvid, att
utredningen icke finge igångsättas, förrän Kungl. Majit lämnat tillstånd.
Sådant tillstånd har ännu ej lämnats.
Som allmän motivering för avtalet anför förhandlingskommissionen:
De
allvarliga anmärkningar, som av medicinalstyrelsen och direktionen
för barnbördshuset riktats emot sjukhusets nuvarande lokaler och vilkas riktighet
kommissionen kan vitsorda (det må dock anmärkas, att numera
bristen på särskilda vårdrum för spädbarn avhjälpts samt att sängantalet
på två av vårdavdelningarna nedbragts till 35), visa, att barnbördshuset
icke längre fyller berättigade krav på en välinrättad sjukvårdsanstalt, än
mindre de fordringar, som måste uppställas på en undervisningsklinik. Om
undervisning fortfarande skall bedrivas vid barnbördshuset, blir det enligt
kommissionens uppfattning nödvändigt, att barnbördshuset i en icke alltför
avlägsen framtid underkastas en genomgripande modernisering. Kostnaderna
härför beräknades år 1938 till cirka 2 000 000 kronor men måste nu med
hänsyn till senare inträdd prisstegring — byggnadskostnadsindex har sedan
dess stigit med cirka 45 procent — uppskattas till omkring 2 900 000 kronor.
Huruvida staden eller länet ha så stort intresse för barnbördshusets
fortsatta verksamhet, att de skulle vara villiga att bidraga till dess modernisering,
är ovisst. Man synes för säkerhets skull böra räkna med den eventualiteten,
att staten ensam kommer att få svara för kostnaderna.
Även efter en dylik modernisering av barnbördshuset kvarstår dock alltjämt
den ur undervisningssynpunkt allvarliga bristen hos sjukhuset, att det
ligger alltför isolerat för att det för undervisningen och forskningen så betydelsefulla
samarbetet med närliggande grenar av medicinen skall kunna på
ett någorlunda tillfredsställande sätt uppehållas.
Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som således inom en snar framtid
måste nedläggas på barnbördshuset, om undervisning fortfarande skall meddelas
där, och vilka kostnader med omkring 1 500 000 kronor överstiga statsverkets
utgifter vid ett deltagande i den av staden planerade nya kvinnokliniken
vid Sabbatsberg, ävensom på grund av barnbördshusets ur undervisningssynpunkt
olämpliga läge har kommissionen kommit till den övertygelsen,
att den bästa och för staten förmånligaste lösningen står att vinna
genom det av kommissionen föreslagna samarbetet med staden vid uppförandet
av den nya kliniken.
Ytterligare vill kommissionen i denna fråga betona, att det staten nu
erbjudna tillfället att få undervisningen överflyttad från barnbördshuset
sannolikt icke återkommer på åtskilliga decennier, varför en underlåtenhet
från statens sida att nu ingå på det föreslagna samarbetet med staden .skulle
kunna fastlåsa undervisningen vid barnbördshuset för oöverskådlig tid med
därav följande menliga konsekvenser för här ifrågavarande statsintresse.
Slutligen ina framhållas, att det nu ifrågasatta samarbetet med staden
i fråga örn upplåtande av en utav staden nyuppförd klinik för undervis,
n ingsån dam ål synes kunna bliva en grund flir fortsatt utbyggande av de
karolinska institutets undervisningskliniker, vilka icke lämpligen kunna förläggas
till Norrbackatomten.
6 Kungl. Majlis proposition nr 102.
Beträffande den tillämnade klinikens storlek anför förhandlingskommissionen:
Under
förhandlingarna har enighet vunnits örn att den av staden planerade
kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus bör omfatta 94 obstetriska vårdplatser,
60 gynekologiska och 25 enskilda platser eller sålunda tillhopa 179 vårdplatser
jämte en poliklinik, innefattande jämväl en mödravårdscentral.
Av det i avtalsförslaget bestämda antalet riksplatser, 20 stycken, bör större
delen med hänsyn till undervisningens behov avses för gynekologiska fall.
Vid barnbördshuset uppgår antalet vårdplatser till sammanlagt 144. Härtill
kommer en överbeläggning med minst 20 platser, så att där för närvarande
beläggas sammanlagt 164 platser. Å motsvarande klinik vid karolinska
sjukhuset utgör antalet vårdplatser 156.
Antalet vårdplatser på den nya kliniken skulle alltså bliva större än antalet
vårdplatser vid envar av klinikerna å allmänna barnbördshuset och karolinska
sjukhuset. Enligt vederbörande ämnesrepresentanters och även enligt
kommissionens mening innebär detta en önskvärd förbättring av utbildningsförhållandena.
Det har nämligen visat sig medföra svårigheter att med
nuvarande sängantal meddela en tillfredsställande undervisning.
Från stadens sida har framhållits, att det planerade platsantalet efter avdrag
av de 20 riksplatserna utgör ett minimum för staden ur sjukvårdssynpunkt
samt att staden såsom en förutsättning för samarbetet med staten
måste fordra, att staten deltager i kostnaderna för samtliga platser. Staden
har härvid särskilt påpekat, att det i praktiken icke läte sig göra att undantaga
vissa vårdplatser från undervisningsverksamheten. Denna komme med
all säkerhet att sträcka sig över hela kliniken.
Riktigheten härav kan enligt kommissionens mening icke bestridas.
För att underlätta klinikens slutliga utformning i lämpligt avpassade vårdavdelningsenheter
har antalet platser icke fixerats till absolut bestämda siffror
utan i stället angivits i vissa maximi- och minimisiffror. Kommissionen
förutsätter emellertid, att totalantalet platser örn möjligt begränsas till högst
det planerade antalet, 179 stycken.
Rörande byggnads- och utru st ningskost naderna
anför förhandlingskommissionen:
I fråga om byggnads- och utrustningskostnaderna har kommissionen till
förebild haft det i fråga örn den planerade nya pediatriska kliniken vid karolinska
sjukhuset upprättade och av Kungl. Majit genom beslut den 17 mars
1944 godkända avtalet.
Med ledning av detta avtal har enighet vunnits därom, att staten skall
svara för hela byggnads- och utrustningskostnaden för riksplatserna samt
bidraga med 25 procent av kostnaden för övriga platser. Återstående 75 procent
av kostnaden för dessa senare platser betalas av staden.
Enligt preliminära beräkningar komma byggnadskostnad^™ vid den nya
kliniken att uppgå till omkring 3 300 000 kronor eller per vårdplats icke fullt
18 500 kronor.
Några preliminära beräkningar rörande utrustningskostnaderna ha icke
uppgjorts av staden, men kommissionen anser sig icke ha anledning att uppskatta
sammanlagda byggnads- och utrustningskostnaderna till högre belopp
än 25 000 kronor per vårdplats. För de 20 riksplatserna skulle staten då
erlägga 20 X 25 000 eller 500 000 kronor samt för de återstående 159 vård
w
159 X 25 000 X 25 „ . . , nn„ , c. .
platserna---—- - -----—----- eller cirka 1 000 000 kronor. Statens samman -
Kungl. Maj:ts proposition nr 103. 7
lagda utgifter för klinikens uppförande och utrustning komme alltså att belöpa
sig till eirka 1 500 000 kronor.
I fråga om driftkostnaderna anför förhandlingskommissionen:
Beträffande driftkostnadernas fördelning bär överenskommits, dels att
slaten svarar för överläkarlönen (d. v. s. professorslönen) och att staden därutöver
till överläkaren betalar ett särskilt överläkararvode med samma belopp,
som utgår till överläkaren vid motsvarande klinik vid karolinska sjukhuset,
dels att staten i första hand svarar för övriga läkarkostnader men att
staden bidrager med hälften därav, dels ock att i fråga örn återstående driftkostnad
staten bidrager med 10 procent av denna kostnad beträffande sjuka
från staden och med hela kostnaden i fråga om sjuka från ort utom Stockholm
(riksplatserna), dock högst för de å de 20 riksplatserna belöpande vårddagarna
(20 X 365) eller 7 300 vårddagar, därvid beträffande dessa senare
platser staten skall äga räkna sig till godo erlagda legosängsavgifter och det
eljest utgående statsbidraget till driften av förlossningsanstalter.
Denna överenskommelse om driftkostnadernas fördelning torde endast i
följande hänseenden erfordra en närmare motivering.
Vad då först angår läkarkostnaderna (frånsett lönen och arvodet till överläkaren)
har kommissionen utgått från att den vid barnbördshuset tillämpade
principen, att staten ensam skall svara för läkarlönerna — vilken princip
länge följts och torde ha sin grund i barnbördshusets karaktär av en
sedan mera än ett och ett halvt sekel under statens hägn stående stiftelse
med humanitärt syfte — icke kan bliva tillämplig å den nya kliniken. Stadens
representanter ha godtagit denna kommissionens ståndpunkt. Med ledning
av vad som gäller vid akademiska sjukhuset i Uppsala, där vederbörande
landsting bidrager med hälften av läkarkostnaderna (frånsett professorslönerna)
och under hänsynstagande till en skälig avvägning mellan sjukvårdens
och undervisningens behov av läkare ha kommissionen och stadens
representanter enat sig om en hälftendelning av läkarkostnaderna.
Då samtliga läkare komma att arbeta jämväl i undervisningens tjänst,
har det ansetts önskvärt och lämpligt, att de avlönas direkt av staten och
därvid erhålla ställning såsom statens befattningshavare i likhet med flertalet
övriga, till undervisningsverksamheten vid karolinska institutet knutna
läkare. Härvid följer som en konsekvens, att dessa läkare, i likhet med vad
som gäller vid akademiska sjukhuset i Uppsala, bliva underkastade statliga
föreskrifter i fråga örn tillsättningsprocedur och avlöningsförhållanden.
Beträffande övriga driftkostnader (alltså bortsett från läkarkostnaderna)
har kommissionen av enahanda skäl, som anförts beträffande läkarlönerna,
funnit, att den senaste överenskommelsen i fråga om barnbördshuset, d. v. s.
att staten skulle svara för 15 procent av driftkostnaderna för dc allmänna
vårdplatserna, ej bör här ifrågakomma. Kommissionen har för sin del hävdat
den meningen, att vid bestämmande av statens andel i driftkostnaderna
vid stadens sjukhus hänsyn uteslutande bör tågås till den av undervisningen
föranledda merkostnaden. Att exakt angiva denna merkostnad, torde få
anses ogörligt, varför en skälighetsprövning måst anlitas. Härvid lia kommissionen
och stadens representanter enats om den i avtalet angivna procentsatsen
av 10 procent flir statens deltagande i driftkostnaderna, såvitt
angå stadens sjuka. Erinras må i detta sammanhang, att samma procentsats
gäller i fråga örn statens deltagande i pä visst siitt uträknade driftkostnader
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Att staten ensam
skall svara för driftkostnaderna för riksplatserna står i överensstämmelse
med vad som gäller vid karolinska sjukhuset.
8
Kungl. Majlis proposition nr 102.
Slutligen lia kontrahenterna varit ense om att den vid karolinska sjukhuset
gällande begränsningen av stadens andel i driftkostnaderna för de avstaden
kontraherade vårdplatserna därstädes skall äga motsvarande tillämpning
beträffande statens andel i driftkostnaderna vid den nya kliniken,
d. v. s. att vårddagskostnaden vid kliniken icke må beräknas till högre belopp
än som motsvarar genomsnittliga vårddagskostnaden å karolinska sjukhuset
under senast förflutna räkenskapsår. Enär dels läkarkostnaderna icke komma
att ingå i vårddagskostnaden vid den nya kliniken, medan däremot vid
karolinska sjukhuset de å sjukhusets stat upptagna läkarlönerna inräknas
i vårddagskostnaderna därstädes, dels ock i enlighet med stadens bokföringssystem
poliklinikinkomsterna komma att, i motsats till vad fallet är vid
karolinska sjukhuset, avdragas vid beräkningen av vårddagskostnaden å kliniken,
har för vinnande av en riktig jämförelse mellan vårddagskostnaden
vid å ena sidan den nya kliniken, å andra sidan karolinska sjukhuset, i avtalet
uttryckligen inryckts den bestämmelsen, att vid beräknandet i detta
fall av vårddagskostnaden å karolinska sjukhuset avdrag skall göras för de
a sjukhusets stat uppförda läkarlönerna och för inkomsten från polikliniskt
behandlade patienter. För tydlighetens skull har jämväl på enahanda sätt
stadgats avdrag från vårddagskostnaden å karolinska sjukhuset för av personalen
erlagd ersättning för kost och bostad. Samma principer tillämpas
emellertid även vid uträknandet av vårddagskostnaden å stadens sjukhus.
Därest även i andra hänseenden än nu nämnts, skiljaktigheter eventuellt
skulle komma att föreligga i fråga om grunderna för beräkningen av vårddagskostnaderna
å den nya kliniken och å karolinska sjukhuset, böra de olika
beräkningarna under hänsynstagande till bestämmelserna i föreliggande avtal
bringas i noggrann överensstämmelse med varandra.
Kommissionen har ansett det kunna vara av intresse att bilda sig en ungefärlig
föreställning örn hur driftkostnaderna komma att ställa sig för statens
vidkommande på den nya kliniken vid Sabbatsberg.
Från stadens sida har uppgivits, att, enligt preliminära beräkningar, driftkostnaderna
vid den nya kliniken, frånsett läkarkostnaderna, skulle kunna
uppskattas till cirka IG kronor per vårdplats.
Med all reservation för hållbarheten av denna uppskattning har kommissionen
ansett sig kunna i det följande använda denna siffra som grund för
sin kalkyl.
Av nämnda vårddagskostnad skulle staten jämlikt avtalet och frånsett
den avtalade begränsningen med hänsyn till karolinska sjukhusets vårddagskostnad
betala, under förutsättning av maximal beläggning, dels hela kostnaden
för de 20 riksplatserna (20 X 365 X 16) eller 116 800 kronor samt
10 procent av kostnaden för övriga vårdplatser
159 X 365 X 16 X 10
100
eller 92 856 kronor. Statens sammanlagda årliga utgifter vid den nya kliniken
skulle sålunda — frånsett nämnda begränsning — kunna beräknas
uppgå till cirka 210 000 kronor. Härtill skulle komma hälften av de, efter
avdrag av professorslönen, enligt nuvarande index till omkring 52 000 kronor
uppgående läkarkostnaderna eller cirka 26 000 kronor, varför statens
sammanlagda årliga utgifter, frånsett professorslönen och nyss angivna begränsning,
skulle bliva cirka 236 000 kronor, allt med utgångspunkt från nu
rådande prisläge.
Beträffande tidpunkten för undervisningens överflyttande
till den nya kliniken anför förhandlingskom
-
missionen:
9
Kungl. Majlis proposition nr 102.
Det är av förut angivna skäl önskvärt, att den vid allmänna barnbördshuset
bedrivna undervisningen i obstetrik oell gynekologi så snart som möjligt
överflyttas till den nya kvinnokliniken vid Sabbatsberg. För denna kliniks
färdigställande torde en byggnadstid av två ä tre år bliva behövlig.
Under sådana förhållanden och då nuvarande överläkaren vid barnbördshuset,
professorn John Olow ingår i pensionsåldern från och med den 1
januari 1949, synes man böra taga sikte på år 1949 såsom det år, under vilket
överflyttningen lämpligen bör äga rum.
Slutligen framhåller förhandlingskommissionen i sitt betänkande byggnadsfrågans
synnerligen brådskande natur och
anför därvid följande.
Med hänsyn till den nu föreliggande byggnadsfrågans synnerligen brådskande
natur — stadens åtgärder för klinikens uppförande ha redan igångsatts
och skola skyndsamt fullföljas — har kommissionen ansett sig böra
överlämna detta ärende till Kungl. Maj:ts prövning utan att först avvakta
resultatet av de förhandlingar angående barnbördshusets framtida verksamhet,
som omedelbart komma att inledas, sedan klarhet vunnits, huruvida
föreliggande förslag godtages av vederbörande huvudmän. Dessa förhandlingar,
som med all sannolikhet komma att bliva av invecklad natur, ha av
båda förhandlingsparterna ansetts lämpligen böra hållas skilda från det nu
avhandlade ämnet. Olika alternativ kunna i detta hänseende tänkas, såsom
att staden eller länet bådadera fortsätta samarbetet med barnbördshuset
eller att barnbördshuset nedlägger sin drift samt upplåter sina byggnader för
annat sjukvårds- eller offentligt ändamål.
Vid dessa förhandlingar avser kommissionen även att till behandling upptaga
frågan om den rätt, som staden må äga på grund av en i gällande avtal
mellan direktionen över serafimerlasarettet och Stockholms stadsfullmäktige
intagen bestämmelse, att av de staden tillförsäkrade sängarna å serafimerlasarettet
15 sängar, tillhörande dåvarande gynekologiska avdelningen
därstädes, tills vidare skola utnyttjas å barnbördshuset.
Kommissionen kommer att så snart sig göra låter avgiva på dessa förhandlingar
grundade förslag.
Yttranden över förslaget m. m.
Karolinska institutets lärarkollegium har anfört följande.
Vid den tid, då en ny byggnad för allmänna barnbördshuset uppfördes på
Norra Djurgården, kunde knappast någon anmärkning riktas mot att undervisningskliniken
för obstetrik saknade nära kontakt med andra sjukvårdsavdelningar.
De obstetriska behandlingsmetoderna hade sin speciella
särprägel. I de relativt få fall, då komplikationer av sådan natur tillstötte,
att konsultation med företrädare för andra specialiteter krävdes, kunde
patienten utan alltför stor olägenhet överföras till serafimerlasarettet eller
Sabbatsbergs sjukhus. Då emellertid vid en senare tidpunkt den på serafimerlasarettet
benigna gynekologiska kliniken överflyttades till allmänna
barnbördshuset, blev situationen en annan. Avsaknad av möjligheter till
nära samarbete med specialister inom skilda grenar av medicinen gjorde sig
synnerligen kännbar. Utan ett dylikt samarbete blir undervisningen, forskningen
liksom även det löpande sjukvårdsarbetet starkt lidande. T detta sammanhang
må erinras örn, hur väsentligt det är, att ett samråd kan etableras
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
nied gynekologen _ vid klarläggandet av ett svårtytt akut bukfall. Det är
likaledes nödvändigt, att tillfälle till nära samarbete med invärtesspecialist
förefinnes. Den gynekologiska sjukvården har under senare år i hög grad
ändrat karaktär i och med insikten om att ett stort antal fall av underlivslidanden
bero på allmänmedicinska och då framför allt inresesekretoriska
rubbningar. Fruktbärande teoretisk forskning inom obstetrik och gynekologi
kan svårligen bedrivas utan stöd av på patologisk-anatomiska och kliniska
laboratorier arbetande vetenskapsmän.
Lärarkollegiet har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på att
arbetsförhållandena vid allmänna barnbördshuset icke motsvara tidens krav.
Efter en ar 1936 företagen inspektion framhöll vidare medicinalstyrelsen,
att avsevärda brister vidlådde kliniken ur sjukvårdsteknisk synpunkt.
Lärarkollegiet hälsar därför med största tillfredsställelse, att en möjlighet
nu förefinnes att överflytta karolinska institutets på allmänna barnbördshuset
belägna obstetrisk-gynekologiska klinik till en nybyggnad vid Sabbatsbergs
sjukhus, varvid de olägenheter, som ovan berörts, skulle bli eliminerade.
Kollegiet finner en dylik förflyttning till ett av stadens sjukhus ur
undervisningssynpunkt vara att föredraga framför ett tidigare diskuterat
alternativ, enligt vilket karolinska institutets bägge obstetrisk-gynekologiska
kliniker skulle förläggas till karolinska sjukhuset. Genom en anordning av
sådant slag kunde man riskera att patientmaterialet på de bägge till ett
sjukhuskomplex förlagda klinikerna och poliklinikerna skulle bli alltför
knappt för att tillfredsställa en fullgod undervisnings krav.
Mot de i avtalsförslaget inryckta skilda bestämmelserna har lärarkollegiet
intet att invända. Den planerade kliniken blir tillräckligt stor för att tillgodose
undervisningen och behövligt antal s. k. riksplatser finnes. En poliklinik
och mödravårdscentral skall uppföras. På kliniken finnas enskilda
rum i sådan utsträckning, att klinikchefen, den ene av karolinska institutets
professorer i obstetrik och gynekologi, skall kunna ha allt sitt arbete
samlat på en plats. Garantier för att tillfredsställande utrymme för undervisningen
och forskningen stå till förfogande erhålles genom bestämmelsen,
att byggnadsritningarna skola vara godkända av lärarkollegiet. Genom att
staten lämnar visst byggnadsbidrag tillförsäkras staten rätt att allt framgent,
så länge kliniken drives, använda densamma som en karolinska institutets
obstetrisk-gynekologiska klinik. Några kandidatbostäder, frånsett behövliga
jourrum, äro ej inrymda i sjukhusbyggnaden. Häremot kan emellertid
icke någon vägande anmärkning riktas, enär erfarenheten visat, att
ifrågavarande bostäder allt mindre utnyttjas. Detta beror delvis på, att ett
stort antal studerande numera äro gifta och ha egna hem, varför de icke
vilja vidkännas den kostnad, som hyrandet av en kandidatbostad innebär.
Såsom av vad ovan framgår finner lärarkollegiet det synnerligen angeläget,
att ett samarbete mellan staten och Stockholms stad för uppförande
och drift av en obstetrisk-gynekologisk klinik på Sabbatsbergs sjukhus kommer
till stånd och kollegiet har intet att erinra mot de i avtalsförslaget framlagda
bestämmelserna.
Kanslern för rikets universitet och medicinalstyrelsen ha tillstyrkt förhandlingskommissionens
förslag.
Direktionen över allmänna barnbördshuset har anfört, att direktionen
icke kunde jäva de skäl, som med hänsyn till den medicinska undervisningens
intressen anförts till stöd för förslaget, men att direktionen i avvaktan
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
på den fortsatta utredningen angående allmänna barnbördshusets ställning
och verksamhet ville uttala, att direktionen förutsatte, att staten, därest
barnbördshuset i framtiden alltjämt bomme att bli behövligt för sjukvårdsändamål,
på grund av barnbördshusets ställning såsom en humanitär, av
staten sedan lång tid tillbaka understödd stiftelse icke undandroge verksamheten
sitt stöd.
Karolinska sjukhusets direktion har anfört bland annat följande.
På grund av dels det bristfälliga skick, vari allmänna barnbördshuset enligt
vad i betänkandet anges nu befinner sig och de betydande kostnader,
som bristernas avhjälpande skulle draga, dels ock de olägenheter, som barnbördshusets
isolerade läge får anses innebära, tala starka skäl för att barnbördshusets
verksamhet på sätt kommissionen föreslår, överflyttas till ett
av de större sjukhusen i Stockholm. Direktionen, som tillstyrker en dylik
överflyttning, vill i samband därmed framhålla, att ett sammanförande av
samtliga för karolinska institutet erforderliga undervisningskliniker till
Norrbackaområdet icke är ändamålsenligt, då det måste befaras, att patientklientelet
icke skulle bli tillräckligt omfattande för det stora antal kliniker,
som i så fall skulle koncentreras på en och samma plats. Vid sådant förhållande
måste det anses vara lämpligt, att de undervisningskliniker, som icke
anses böra förläggas till Norrbackaområdet, sammanföras till ett annat sjukhus
i Stockholm. Den av kommissionen nu föreslagna överflyttningen av
den till allmänna barnbördshuset förlagda undervisningskliniken till Sabbatsbergs
sjukhus skulle innebära ett första steg i denna riktning.
När framdeles fråga uppkommer om förflyttning av de undervisningskliniker,
som nu äro förlagda till serafimerlasarettet, synes även en del av
dessa kliniker lämpligen böra förläggas till ett av Stockholms stads sjukhus,
under förutsättning av en tillfredsställande överenskommelse härom mellan
staten och staden. Någon sådan överenskommelse har icke träffats, ej heller
har någon plan örn framtida förläggning av ifrågavarande kliniker blivit
fastställd. I samband med prövning av det nu föreliggande förslaget till
överenskommelse beträffande barnbördshusets förläggning synes därför frågan
örn en framtida förläggning även av andra undervisningskliniker böra
göras till föremål för bedömande samt förhandlingar inledas med staden örn
villkoren härför.
En förutsättning för att cn tillfredsställande undervisning skall kunna
meddelas på den föreslagna kvinnokliniken är, att densammas vårdplatser
bli belagda med patienter. Direktionen utgår ifrån att staden gör vad på
densamma ankommer för att tillse, att vårdplatserna därstädes bli fullt belagda.
Av vad ovan anförts torde framgå, att det nu föreliggande avtalsförslaget
kan få betydelse även för framtida uppgörelser beträffande förläggningen av
andra undervisningskliniker till Sabbatsbergs sjukhus. Förslaget har beträffande
fördelningen av byggnads- och ut rustningskostnaderna för kliniken
byggts på de principer, som tillämpats vid uppgörande av avtal angående
den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset. Häremot har direktionen
icke något att erinra. Ifråga örn fördelningen av driftkostnaderna för kliniken
har i avtalsförslaget upptagits vissa bidragsbestämmelser, som tillämpats
enligt gällande avtal beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala och
Lunds lasarett. Direktionen finner de sålunda föreslagna bestämmelserna
vara i stort sett väl avvägda och endast i nedan angivna avseenden ge anled
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
liing till erinringar. Enligt förslagets moment 8 skola kostnaderna för klinikens
drift, frånsett läkarkostnaderna, och för underhåll av kliniken samt
kostnaderna för sjukhuset i övrigt, i den mån dessa senare kostnader belöpa
på kliniken, fördelas på antalet vårddagar vid kliniken, varefter staten har
att gälda 10 procent av den del av denna kostnad, som belöper på vårddagar
för sjuka från Stockholm, och 100 procent av den del, som belöper på vårddagar
för andra sjuka dock högst för 7 300 underhållsdagar för år. Att på
sätt nämnda bestämmelse förutsätter beräkna på kliniken belöpande del av
kostnaderna för sjukhuset i övrigt såsom utgifter för värme, tvätt, yttre
renhållning, röntgen m. m. är en mycket vansklig sak, som kan medföra
ett vidlyftigt arbete och innebära åtskilliga osäkra moment, beträffande vilka
delade meningar kunna uppstå. Enligt direktionens mening hade det varit
lämpligare, örn till grund för beräkningen av det i åttonde punkten upptagna
driftbidraget lagts vårdkostnaden per dag på sjukhuset i dess helhet. 1 motiveringen
till förslaget har kommissionen omnämnt, att vid uträknandet av
vårddagskostnaden vid stadens sjukhus avdrag sker för dels poliklinikinkomster
och dels av personalen erlagd ersättning för kost och bostad. För
undvikande av framtida missförstånd hade det varit ömkligt, örn i avtalet
angivits, att sådant avdrag skall ske vid beräkningen av dagkostnaden på
kliniken. Avtalets bestämmelse att staten skall bestrida 10 procent av vårdkostnaden
för stadens patienter på kliniken får anses innebära, att denna
andel skall beräknas på vårdkostnaden utan att avdrag därå gjorts för legosängsavgifter
och statsbidrag och att således stadens inkomst av legosiingsavgifter
och statsbidrag för stadens patienter på kliniken höjes i motsvarande
grad.
Med framförande av dessa erinringar beträffande de i förslaget upptagna
driftkostnadsbestämmelserna får direktionen anföra, att direktionen anser
dessa bestämmelser, som framlagts efter ingående förhandlingar mellan kommissionen
och stadens myndigheter, kunna godtagas, men att direktionen
förutsätter, att framdeles sedan erfarenhet vunnits angående bestämmelsernas
tillämpning, överenskommelse skall kunna träffas örn en lämplig förenkling
i fråga örn bidragens beräkning.
Statskontoret har anfört följande.
Statskontoret är ense med kommissionen om angelägenheten av att ur
statsverkets synpunkt en lösning av det föreliggande spörsmålet vinnes under
samverkan med Stockholms stad. Med hänsyn till de omfattande och kostnadskrävande
byggnadsarbeten, som vore påkallade vid allmänna barnbördshuset,
örn detta sjukhus i framtiden skulle tjäna undervisningen, synes den
föreslagna överflyttningen till Sabbatsberg erbjuda en godtagbar lösning.
Ämbetsverket kan emellertid icke undgå att finna beklagligt, att icke i
samband därmed förslag kunnat framläggas om en avveckling av statsverkets
ansvar för allmänna barnbördshusets verksamhet samt örn ett frigörande
av det i barnbördshuset av staten nedlagda kapitalet. En enligt statskontorets
mening självklar förutsättning för ett bifall till det föreliggande
förslaget synes i vart fall vara, att efter en överflyttning av undervisningen
till den nya kliniken staten icke vidare skall lämna särskilt bidrag till barnbördshusets
verksamhet.
Enligt avtalet skall staten av anläggningskostnaderna för den nya kliniken
dels bestrida totalkostnaden för 20 »riksplatser», dels ock 25 procent
av byggnads- och utrustningskostnaden för övriga platser (sammanlagt
högst 159), häri inräknade jämväl 25 enskilda vårdplatser. Byggnadskost
-
13
Kungl. Maj:ts propositicm nr 102.
naderna hava preliminärt uppskattats till 18 500 kronor för vårdplats samt
utrustningskostnaden till (i 500 kronor eller sammanlagt 25 000 kronor per
vårdplats. Till jämförelse må erinras, att vid 1944 års riksdag motsvarande
kostnader för den beslutade dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset
angivits till 14 000 kronor, respektive 5 000 kronor. Anmärkas må
dock, att i byggnadskostnaderna för dermatologiska kliniken icke ingick
kostnad för personalbostäder samt endast i begränsad omfattning utgifter
för ekonomianläggningar. Likaledes kunde utrustningskostnaderna något
nedbringas, då viss utrustning från Eirasjukhuset stod till förfogande. Då
emellertid — såvitt framgår av den nu föreliggande utredningen — icke avsetts,
att staten sknlle få något avgörande inflytande på den utrymmes- och
materielstandard, som kan beräknas tillämpad vid den nya kliniken, men
det icke synes rimligt, att staten ekonomiskt medverkar till en högre standard
för den nya kliniken än vad som ansetts skälig, då det gällt att utbygga
karolinska sjukhuset, lärer statens bidrag till byggnads- och utrustningskostnaderna
för kliniken böra avtalsmässigt på lämpligt sätt maximeras.
Vidare måste det anses synnerligen tveksamt, om staten bör bidraga med
25 procent av anläggningskostnaden för de 25 enskilda vårdplatserna, vilka
icke på samma sätt som de allmänna vårdplatserna stå till förfogande för
undervisningen. Härtill kommer, såsom en mycket betydelsefull omständighet,
att den av privatavdelningen betingade anläggningskostnaden principiellt
bör förräntas och amorteras helt genom inflytande vårdavgifter (propositionen
1930: 232, sid. 224 ff.). Uppmärksammas bör ock att stad och län
vid avtalen i fråga örn karolinska sjukhuset icke haft att gälda kostnader
för enskilda vårdplatser.
Enligt kommissionens beräkningar skulle statens approximativa utgifter
vid ett deltagande i den planerade nya kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus
understiga kostnaderna för en ombyggnad av barnbördshuset med omkring
1 500 000 kronor. Denna beräkning bygger på det antagandet, att staten
ensam skulle svara för sistnämnda kostnader, vilket mäste anses osannolikt.
Vid jämförelsen synes vidare ha förbisetts det särskilda statsbidrag till anläggningskostnaderna,
som skulle komma att utgå jämlikt kungörelsen
1937:742.
Vad därefter angår avtal sförslaget i vad det avser en reglering av driftkostnaderna
har statskontoret icke något att erinra mot att staten svarar
för hälften av läkarlönerna. Vidare torde i konsekvens med vad som gäller
vid karolinska sjukhuset staten i princip böra bestrida driftkostnaderna för
riksplatserna. Av motsvarande kostnad för övriga vårdplatser skulle enligt
förslaget statsverket hava att gälda 10 procent mot enligt det nya avtalet
vid barnbördshuset 15 procent. I anledning av denna jämförelse må dock
framhållas, att sistnämnda procentuella andel beräknas å en restkostnad,
som framkommit sedan bland annat legosängsavgifterna och det särskilda
statsbidraget till driften av förlossningsanstalter avräknats, medan vid det
nu föreslagna tioprocentsbidragets bestämmande hänsyn icke skulle tågås
till dessa inkomster. Sänkningen av procentsatsen frän 15 till 10 synes därför
endast skenbart innebära någon förbättring flir statsverket. Som motiv
för att bidraget skulle bestämmas till 10 procent har emellertid åberopats,
att denna fördelning tilliimpas vid bestämmandet av statens andel i driftkostnaderna
vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Det bör
emellertid uppmärksammas, att i detta fall .staten icke lämnar särskilt
bidrag till å landstingets stat uppförda läkarlöner. En jämkning av avtalet
i denna del synes fördenskull vara förtjänt av övervägande. Därvid lärer
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
antingen en nedsättning av procentsatsen kunna ske eller bidraget begränsas
till det antal^vårddagar, som är att hänföra till de allmänna ay stadens
sjuka belagda vårdplatserna. I anslutning till vad ämbetsverket ovan anfört
tala övervägande skäl för det senare alternativet.
Stockholms stadsfullmäktige lia den 20 november 1944 beslutat dels bemyndiga
sjukhusdirektionen att å stadens vägnar underteckna aldal med
Kungl. Majit och kronan i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda
avtalsförslaget, dock med iakttagande av vad borgarrådsberedningen
anfört, dels i skrivelse till Kungl. Majit, med överlämnande av sjukhusdirektionens
och drätselnämndens i ärendet avgivna yttranden, åberopa vad
av borgarrådsberedningen anförts, dels ock slutligen godkänna uppgjort förslag
till kvinnokliniken med uppdrag åt stadskollegiet att efter kompletterande
utredning lämna medgivande till arbetets igångsättande.
Borgarrådsberedningen, som åberopar ett från stadens kammarkontor inhämtat
yttrande, anför i huvudsak följande.
I likhet med förhandlingsdelegerade, sjukhusdirektionen och drätselnämnden
utgår beredningen från att rikspatienternas antal kommer att hållas
inom ramen av de stipulerade 20 riksplatserna. Skulle överbeläggning av
riksplatserna ändock komma att ske, förutsätter beredningen, att staten på
sätt kammarkontoret föreslagit åtager sig att erlägga såväl driftbidrag som
byggnadsbidrag för överskjutande antal vårddagar.
Kammarkontoret har i ett par punkter framfört erinringar av beskaffenhet
att böra närmare övervägas. Den ena gäller frågan, huruvida icke överläkaren
vid kliniken, som torde komma att förlägga hela sin privatpraktik
till sjukhuset, borde utgiva ersättning för de förmåner in natura, som han
åtnjuter genom att använda sjukhusets lokaler, utrustning och personal för
sin privatmottagning. Detta kunde enligt kontorets mening ske genom att
överläkaren ej finge debitera patienterna på privatavdelningen för läkarvård
under sjukhustiden utan att läkararvodet — beräknat efter vårdens normala
art och omfattning och modifierat med hänsyn till överläkarens nyssnämnda
naturaförmåner — finge inkluderas i vårdavgifterna. Sjukhusdirektionen
har i annat sammanhang tidigare uppmärksammat denna fråga, vilken ju
är en principfråga av betydelse för samtliga stadens sjukhus. Med hänsyn
till problemets komplicerade beskaffenhet och då hittills någon lösning på
detsamma icke kunnat utfinnas, föreslår emellertid beredningen — i likhet
med drätselnämnden — att en eventuell ersättning från överläkarens sida
icke uppställes som något villkor för bifall till det nu föreliggande avtalet.
Väl bör däremot kunna förutsättas, att staten förklarar sig villig medverka
till att söka lösa problemet. Den andra av kammarkontoret berörda särskilda
frågan gäller, att det föreslagna kommunala överläkararvodet skulle bortfalla.
Kravet härpå biträdes av beredningen.
I övrigt förutsätter beredningen, att de av sjukhusdirektionen gjorda förtydligandena
av avtalsförslaget vederbörligen beaktas.
De av borgarrådsberedningen omnämnda, av stadens sjukhusdirektion
gjorda förtydligandena av avtalet lyda sålunda:
Enligt punkten 3 skall staten till staden erlägga visst byggnadsbidrag till
färdigställandet och utrustningen av den gynekologisk-obstetriska kliniken,
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 1C2.
däri inbegripet därpå belöpande kostnad för poliklinik, personalbostäder,
ekonomianläggningar och övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar.
Direktionen vill hava uttalat, att denna bestämmelse självfallet åsyftar icke
endast nya anläggningar och ny utrustning utan även förut befintliga tillgångar,
som helt eller delvis utnyttjas för klinikens behov. I det sistnämnda
fallet måste byggnadsbidragets storlek tydligen grundas på en opartisk värdering
av tillgångarna.
I punkten 7° andra stycket stadgas, att annan läkarpersonal än överläkaren
tillhandahålles och avlönas av staten med bidrag av staden till halva
kostnaden därför. Direktionen förutsätter avsikten vara, att klinikens underläkare,
så länge, stadens egna underläkare erhålla särskild ersättning för
poliklinikarbete i form av andel i poliklinikavgifterna, skola åtnjuta motsvarande
förmån i samma utsträckning. Härav följer, att denna ersättning
kommer att utbetalas av sjukhuset och att staden — i enlighet med principen
om lönekostnadens halvering — äger att avräkna hälften av ersättningen
a sitt bidrag till läkarpersonalens avlöning i övrigt.
Enligt punkten 8 skall staten vid erläggande av driftbidraget för riksplatserna
äga tillgodoräkna sig bland annat vad som kan hava för dessa platser
utgått i. statsbidrag enligt gällande kungörelse örn statsbidrag till driften av
förlossningsanstalter och väntehem m. m. Denna bestämmelse bygger
uppenbarligen på det antagandet, att sådant statsbidrag kommer att utgå
för samtliga obstetriska vårdplatser. Enligt nyssnämnda kungörelse förutsattes
emellertid för statsbidrag, att vårdplatserna ingå i en av medicinalstyrelsen
godkänd plan för förlossningsvårdens ordnande. Visserligen hyser
direktionen förhoppning, att medicinalstyrelsen skall medgiva utvidgningav
den nu gällande planen till att omfatta jämväl de nya vårdplatserna vid
Sabbatsbergs sjukhus, men någon garanti härför finnes ej. Skulle så ej heller
ske, måste den ovan anförda bestämmelsen rimligen tillämpas så, att
staten må av det på rikspatienter belöpande statsbidraget tillgodoräkna sig
så stor del, som svarar mot förhållandet mellan antalet statsbidragsberättigade
vårdplatser å allmän sal vid stadens barnbördshus och hela antalet
sådana vårdplatser.
Överståthållarämbetet har med överlämnande av stadsfullmäktiges beslut
tillstyrkt avtalsförslaget, dock under förutsättning att det villkor, som av
stadsfullmäktige uppställts i avseende å kostnaderna för överskjutande antal
vårddagar vid en eventuell överbeläggning av riksplatserna, iakttoges ävensom
att de av sjukhusdirektionen gjorda förtydligandena av avtalsförslaget
vederbörligen beaktades. Under framhållande tillika, att ämbetet visserligen
för sin del icke kunnat finna, att från stadens sida framförts tillräckliga
skäl för slopandet av det kommunala överläkararvodet, har dock ämbetet,
med hänsyn till möjligheten av att i annat sammanhang upptaga denna
fråga till behandling och till arvodets ringa belopp, ansett sig böra förorda,
att ifrågavarande villkor av staten godkändes, så att sjukhusets uppförande
icke behövde fördröjas genom ytterligare förhandlingar i denna fråga.
Förhandlingslcomviissioncn har slutligen i utlåtande den 1 (» januari 1945
med anledning av de utav stadsfullmäktige uppställda villkoren m. m. anfört
följande.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
Efter förhandlingar med stadens delegerade i de frågor, vilka blivit föremål
för erinringar från stadens sida, får kommissionen såsom svar å remissen
anföra följande.
Riksplatserna. Såsom motiv för riksplatser å den nya kliniken
har från den medicinska sakkunskapens sida anförts, att genom dylika platser
utrymme skulle beredas åt för undervisningen och forskningen särdeles
värdefullt klientel från andra orter än Stockholm. Det ytterligare skäl, som
vid karolinska sjukhuset lett till inrättande av riksplatser, nämligen att
patienter från hela riket skulle beredas tillfälle till konsultation eller specialvård
vid ett med särskild sakkunskap och särskilda medel för undersökning
och behandling utrustat sjukhus, har icke förelegat i fråga örn denna klinik.
T enlighet med de sakkunnigas förslag har antalet riksplatser å den nya
kliniken fixerats till 20. Då staten ur undervisnings- och forskningssynpunkt
sålunda icke har intresse av ett större antal riksplatser å kliniken än
20, har under mom. 8 b) i avtalet inryckts den bestämmelsen, att statens
bidragsskyldighet ifråga om riksplatserna begränsas till att avse högst
7 300 vårddagar för år (d. v. s. 20 X 365).
Från stadens sida har nu för godkännande av avtalet uppställts det villkoret,
att staten vid eventuell överbeläggning av riksplatserna skulle erlägga
särskilda driftkostnads- och byggnadsbidrag för överskjutande antal vårddagar.
Detta villkor, som innebär, att det ekonomiska ansvaret för överbeläggning
av riksplatserna skulle utan någon nytta för staten övervältras å statsverket,
står i direkt strid emot en av de grundförutsättningar, varunder avtalet
från kommissionens sida ingåtts. Det måste anses uppenbart, att staten
i fråga om förhindrande av överbeläggning av riksplatserna befinner sig
i en betydligt sämre ställning än staden, då det ju ankommer på staden
att administrera sitt eget sjukhus och meddela de ordningsföreskrifter, som
i detta hänseende krävas. Då den av staden föreslagna bestämmelsen skulle
betaga staten dess självklara rätt att bestämma över och kontrollera sina
egna utgifter, synes ifrågavarande krav från stadens sida icke kunna godkännas.
Då någon för båda parterna godtagbar lösning av denna tvistefråga icke
synts kommissionen möjlig att vinna, har för kommissionen icke återstått
annan utväg än att nu föreslå slopandet av riksplatser å den nya kliniken.
Stadens delegerade ha förklarat sig icke hava något att erinra häremot,
men samtidigt framhållit, att staden, som hade ett oundgängligt behov av
det antal allmänna vårdplatser, som i moment 2, första stycket, i avtalsförslaget
angåves, endast i samförståndets intresse avstått 20 av dessa platser
att användas till s. k. riksplatser, samt att fördenskull slopandet av riksplatserna
under inga omständigheter finge medföra någon minskning av
kliniken.
Enär den föreslagna storleken av kliniken enligt vederbörande ämnesrepresentanters
och kommissionens mening endast kommer att motsvara
undervisningens och forskningens minimibehov, anser sig kommissionen
sakna anledning att till följd av riksplatsernas slopande ifrågasätta någon
ändring av klinikens storlek.
Stadens representanter ha förklarat, att, därest det framdeles efter klinikens
färdigställande skulle visa sig uppstå behov av riksplatser därstädes,
frågan härom kunde göras till föremål för nya förhandlingar mellan staten
och staden.
Kungl. Majlis ''proposition nr 102.
17
Då det icke visat sig möjligt att på av kommissionen i dess betänkande
den 15 september 1944 föreslagna villkor ordna riksplatsfrågan, har kommissionen
ansett sig böra preliminärt taga under övervägande, örn icke det
huvudsakliga syftet med riksplatser skulle vid förläggning av kliniker på
stadens sjukhus kunna ernås på annat sätt än genom inrättande av ett fast
antal dylika platser.
Kommissionen har därvid uppmärksammat, att, för säkerställandet av
tillgången till för undervisning och forskning erforderligt klientel, vid S:t
Görans sjukhus och Norrtulls sjukhus i Stockholm samt vid akademiska
sjukhuset i Uppsala särskilda statsanslag anvisats för att användas till nedsättande
av legosängsavgifterna för sjuka med hemortsrätt utom vederbörande
sjukvårdsområden. Dessa statsanslag uppgå för närvarande till
respektive 4 000, 2 500 och 10 000 kronor.
En liknande lösning synes kommissionen möjlig jämväl vid den nya
kliniken. Med hänsyn till vunna erfarenheter vid de förenämnda tre sjukhusen
torde ett statsanslag för berörda ändamål vid denna klinik kunna beräknas
avsevärt understiga driftkostnaderna för de 20 riksplatserna. Frågan
örn ett dylikt anslag behöver emellertid icke avgöras i nu förevarande
sammanhang utan först framdeles, därest krav härpå framkommer från karolinska
institutet. I fråga om behovet ur forskningssynpunkt av utomstadspatienter
vid den nya kliniken förtjänar även påpekas, att möjlighet torde
föreligga att i viss utsträckning bereda plats för sådana på de enskilda vårdplatserna.
Slopandet av riksplatserna torde böra medföra följande ändringar i det
preliminära avtalet: Andra stycket under moment 2 bortfaller. I första
stycket under moment 3 utgå orden »i fråga om riksplatserna hela totalkostnaden
för och beträffande övriga vårdplatser». Andra stycket under moment
3 bortfaller. Moment 8 till och med punkten b) erhåller följande ändrade
lydelse: »Staten skall årligen bidraga till kostnaderna för driften av
kliniken, med undantag av läkarkostnaderna, för vilka bestämmelser meddelats
under moment 7, nied 10 procent av kostnaderna för året, häri inberäknade
kostnaderna för poliklinik, inklusive mödravårdscentralen, och för
underhåll av klinikbyggnaden ävensom kostnaderna för sjukhuset i övrigt,
i den mån dessa senare kostnader belöpa på kliniken». Sista stycket under
moment 8 erhåller följande ändrade lydelse: »Vid bestämmandet av statens
årliga driftbidrag skall i övrigt iakttagas, att vårddagskostnaden, d. v. s. de i
första stycket angivna kostnaderna för året, fördelade å antalet vårddagar
vid kliniken, icke må beräknas---fördelat per vårddag». Moment 9
erhåller följande ändrade lydelse: »Detta avtal berör ej den rätt, staden må
enligt eljest gällande bestämmelser äga att erhålla statsbidrag till klinikens
uppförande och drift».
Från stadens delegerades sida har därjämte uttryckts en önskan örn att
första meningen under moment 2 måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Kliniken, som i likhet med stadens sjukhus i övrigt är avsedd för vård av
sjuka från Stockholm, skall inrymma,». Häremot har kommissionen med
hänsyn till förslaget örn riksplatsernas borttagande icke något att erinra.
I sitt betänkande den 15 september 1944 har kommissionen uttalat, att
den icke ansåge sig hava anledning att uppskatta den sammanlagda byggnads-
och utrustningskostnaden till högre belopp än 25 000 kronor per vårdplats.
Efter överläggning med den nuvarande arkitekten flir byggnadsföretaget
Hakon Ahlberg finner kommissionen försiktigheten bjuda att prelimi
Bihang
till riksdagens jrroiokoll 19!f5. 1 sand. Nr 102. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 102.
närt beräkna nämnda kostnad till 26 500 kronor eller för samtliga 179 vårdplatser
till i runt tal 4 744 000 kronor. Om riksplatser ej inrättas, skall staten
av dessa kostnader betala 25 procent eller således 1 186 000 kronor. Ändringen
medför för staten en minskning av engångskostnaderna med nära
400 000 kronor.
Driftkostnaderna vid den nya kliniken, frånsett läkarlönerna, ha approximativt
uppskattats till 16 kronor per vårdplats. Vid slopandet av riksplatser
nor. Härtill kommer hälften av läkarlönerna, frånsett professorslönen, cirka
26 000 kronor, varför statens sammanlagda årliga utgifter, frånsett professorslönen,
skulle bliva cirka 131 000 kronor. Enär de årliga utgifterna för
staten vid bibehållandet av riksplatser beräknats till cirka 236 000 kronor,
medför slopandet av sådana platser en besparing för statsverket av mer än
100 000 kronor per år.
Särskilt överläkar arvode. För godkännande av avtalet har
från stadens sida ytterligare uppställts det villkoret, att det föreslagna kommunala
överläkararvodet å 1 500 kronor skulle bortfalla.
Det synes uppenbart, att professorn-överläkaren vid den nya kvinnokliniken
bör i avlöningshänseende vara jämställd med professorn-överläkaren
å motsvarande klinik vid karolinska sjukhuset. Stadens delegerade ha vid
de återupptagna förhandlingarna förklarat sig vilja förorda, att staden frånfölle
nyssnämnda villkor men samtidigt uttryckt önskan örn att till moment
7 i avtalet måtte fogas ett tredje stycke av följande innehåll:
»Klinikens överläkare intager som sådan, i den mån ej annorlunda stadgas
i Kungl. Maj:ts reglemente för Stockholms stads sjukhus, samma ställning
till sjukhusdirektionen som andra överläkare vid stadens sjukhus samt
är pliktig att efterkomma de anordningar för klinikens drift, som direktionen
äger vidtaga, ävensom att ställa sig till efterrättelse de för stadens sjukhus
gällande bestämmelser, som icke strida mot detta avtal».
Emot det sålunda föreslagna tillägget har kommissionen icke något att
erinra.
Statsbidrag till redan befintliga anläggningar.
Stadens sjukhusdirektion har med instämmande av borgarrådsberedningen
uttalat, att moment 3 i avtalsförslaget — enligt vilket staten skulle till staden
erlägga visst byggnadsbidrag till färdigställande och utrustning av den
nya kliniken, häri inbegripet därpå belöpande kostnad för bland annat poliklinik,
personalbostäder, ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset
gemensamma inrättningar — borde så tolkas, att denna bestämmelse åsyftade
icke endast nya anläggningar och ny utrustning utan även förut befintliga
tillgångar, som helt eller delvis komma att utnyttjas för klinikens
behov.
Enligt vad stadens delegerade meddelat, utgöras dessa anläggningar
huvudsakligen av dels en panncentral, vilken år 1942 uppförts för en kostnad
av cirka 1 000 000 kronor, dels en patologisk institution, vilken år 1936
uppförts och inretts för en kostnad av likaledes cirka 1 000 000 kronor, dels
ock kök och tvättrum, vilka uppförts år 1910 för en kostnad, som hittills
icke kunnat av stadens delegerade fastställas men vilkas nuvärde från stadens
sida beräknats till cirka 900 000 kronor. Stadens delegerade ha vidare
meddelat, att den nya klinikens andel i de äldre anläggningarna skulle, beräknad
med hänsyn till antalet vårdplatser, utgöra omkring en femtedel.
skall staten härav betala 10 procent för samtliga platser
eller under förutsättning av hundraprocentig beläggning cirka 105 000 lero -
t rrn \ / o/>r \ / i \ / 1 n
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102.
Formuleringen av nyssnämnda bestämmelse i avtalsförslaget ansluter sig
fullständigt till motsvarande bestämmelse i avtalet rörande den nya pediatriska
kliniken vid karolinska sjukhuset. Såsom framgår av Kungl. Maj:ts
proposition till 1943 ars riksdag, nr 151, sid. 48 oell 61, har i fråga om denna
klinik varken kommissionen eller departementschefen räknat med några
andra kostnader än engångskostnaderna för klinikens färdigställande. I
överensstämmelse härmed Ilar kommissionen vid uppgörandet av förslaget
till avtal rörande den nya kvinnokliniken icke ansett sig lia anledning att
räkna med några andra kostnader än motsvarande engångskostnader.
Därest emellertid den av staden hävdade tolkningen av nu föreliggande
avtalsbestämmelse skulle anses böra tillämpas, måste konsekvensen bliva,
att enahanda tolkning bör iakttagas i fråga örn den nya pediatriska kliniken
vid karolinska sjukhuset. Staden skulle i så fall icke kunna undgå att erlägga
sin anpart i denna kliniks andel i redan befintliga anläggningar, till vilkas
uppförande staden icke redan tidigare bidragit. I detta hänseende må erinras
om följande. Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 132 till 1931 års riksdag
angående uppförande av karolinska sjukhuset, sid. 47 och 48, synes staden
icke hava deltagit i de till 460 000 kronor beräknade kostnaderna för reservlokaler
inom kök, tvätt och förråd samt ångpannehus. Såsom framgår av
ovannämnda proposition till 1943 års riksdag, sid. 34 och 35, ha kostnaderna
för de delar av sjukhuset, som uppfördes på grund av 1931 års riksdagsbeslut,
med 4 050 000 kronor (varav 725 000 kronor för skyddsrumsanläggningar)
överskridit 1930 års kostnadsberäkningar. För denna kostnadsökning
har staten ensam fått svara. I den mån detta belopp motsvaras av
under byggnadstiden eller sedermera gjorda nyanläggningar eller utvidgningar,
torde detsamma få betraktas avse sådana anläggningar, till vilka
staden icke bidragit.
Andel i poliklinikavgifter till underläkarn af
Stadens sjukhusdirektion har förutsatt avsikten vara, att underläkarna å
den nya kliniken skulle, så länge stadens egna underläkare erhölle särskild
ersättning för poliklinikarbete i form av andel i poliklinikavgifterna, komma
i åtnjutande av motsvarande förmån.
För upprätthållande av jämställdhet i avlöningshänseende mellan de
underordnade läkarna vid de två undervisningsklinikerna i obstetrik och
gynekologi i Stockholm torde, med hänsyn till gällande bestämmelser för
karolinska sjukhusets läkare, underläkarna vid den blivande Sabbatsbergskliniken,
vilka enligt förslaget skulle avlönas av staten, icke kunna erhålla
någon andel i poliklinikavgifterna. Vid sådant förhållande förfaller denna
invändning från stadens sida.
Med hänsyn till den ståndpunkt kommissionen här intagit till frågan örn
inrättandet av riksplatser förfaller likaledes sjukhusdirektionens erinran
i fråga örn statsbidraget till driften av förlossningsanstalter.
Stadens beslut att igångsätta uppförandet av en ny kvinnoklinik vid Sabbatsbergs
sjukhus synes mig nödvändiggöra ett omedelbart ställningstagande
från statsmakternas sida till frågan, örn den vid allmänna barnbördshuset
bedrivna undervisningen i obstetrik och gynekologi jämväl i fortsättningen
skall vara knuten vid denna institution eller om den skall överflyttas till
den av staden beslutade nya kliniken. Det staten nu erbjudna tillfället att
förflytta undervisningen från barnbördshuset till lämpligare lokaler torde,
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
såsom förhandlingskommissionen framhållit, sannolikt icke återkomma på
åtskilliga decennier, varför en underlåtenhet från statens sida att nu ingå
på det föreslagna samarbetet med staden skulle kunna föranleda till att
undervisningen för oöverskådlig tid framåt fastlåses vid barnbördshuset.
En ofrånkomlig konsekvens härav torde bliva, att avsevärda kostnader inom
en icke alltför avlägsen framtid måste nedläggas på barnbördshuset för att
sjukhuset skall kunna fylla icke blott berättigade krav på en välinrättad
sjukvårdsanstalt utan även och icke minst de fordringar, som böra uppställas
på en undervisningsklinik. Även efter en dylik modernisering av barnbördshuset
skulle dock den allvarliga bristen kvarstå, att sjukhuset ligger
alltför isolerat för att det för undervisningen och forskningen så betydelsefulla
samarbetet med närliggande grenar av medicinen skall kunna på ett
någorlunda tillfredsställande sätt uppehållas. Med hänsyn till nu angivna
omständigheter och då det ur det allmännas synpunkt knappast kan anses
ekonomiskt försvarligt, att staten och staden var för sig under en begränsad
tidsperiod för samma sjukvårdsändamål igångsätta ombyggnads- respektive
nybyggnadsföretag av synnerligen kostnadskrävande art, synes det mig
icke böra råda någon tvekan om att den för staten och även för det allmänna
förmånligaste lösningen står att vinna genom att, på sätt föreslagits,
undervisningen överflyttas från allmänna barnbördshuset till den nya kliniken
vid Sabbatsbergs sjukhus.
Denna klinik har föreslagits att omfatta bland annat 154 allmänna vårdplatser,
varav enligt det ursprungliga avtalsförslaget 20 platser skulle avses
för sjuka från ort utom Stockholm, s. k. riksplatser. I fråga om dessa senare
platser har från stadens sida framställts det kravet, att staten skulle åtaga
sig att vid eventuell överbeläggning av desamma utgiva särskilda driftkostnads-
och byggnadsbolag för överskjutande antal vårddagar. I likhet med
förhandlingskommissionen anser jag nämnda krav icke kunna av staten godtagas.
Kommissionen har emellertid anvisat en utväg, varigenom det huvudsakliga
syftemålet med särskilda riksplatser skulle kunna vinnas, nämligen
att, om och i den omfattning så skulle visa sig erforderligt, ett särskilt statsanslag
anvisas för att bereda sjuka från ort utom Stockholm nedsättning
i legosängsavgifterna. Då en lösning efter nu antydda riktlinjer synes mig
vara ägnad att avhjälpa olägenheterna av riksplatsernas slopande, anser jag
mig under förhandenvarande förhållanden sakna anledning att föreslå några
nya förhandlingar med staden på denna punkt utan ansluter mig till kommissionens
i dess utlåtande den 16 januari 1945 avgivna förslag, att några
riksplatser icke inrättas å den nya kliniken. Enligt vad kommissionen framhållit
komma de 154 allmänna vårdplatserna att motsvara undervisningens
och forskningens minimibehov. Vid sådant förhållande och då från stadens
sida förklarats, att staden hade ett oundgängligt behov av sagda antal allmänna
vårdplatser, anser jag någon minskning av klinikens storlek på grund
av riksplatsernas slopande icke kunna ifrågasättas. Någon erinran emot klinikens
storlek har icke heller framställts av de i ärendet hörda myndigheterna.
21
Kungl. May.ts -proposition nr 102.
Emot de av kommissionen vid ett slopande av riksplatserna föreslagna
ändringarna i det preliminära avtalet har jag icke något att anmärka.
Bestämmelserna i förslaget till avtal om fördelning av anläggningskostnaderna
ansluta sig, i vad de avse de allmänna vårdplatserna, till det av
Kungl. Maj:t den 17 mars 1944 godkända avtalet rörande den planerade
nya pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset. Från statskontorets sida
har emellertid ifrågasatts en maximering av statens andel i sagda kostnader.
Enär de av stadens myndigheter framlagda kalkylerna för byggnadsföretaget
icke ge mig anledning till antagande, att vid klinikens planläggning
och uppförande de ekonomiska synpunkterna ej skulle vinna tillbörligt beaktande
samt någon motsvarande bestämmelse till stadens förmån icke finnes
inryckt i nyssnämnda avtal rörande den pediatriska kliniken, anser jag
tillräckliga skäl icke föreligga att påyrka en dylik maximering. Jag förutsätter
emellertid, att från stadens sida all tillbörlig sparsamhet iakttages
i det hänseende, varom nu är fråga.
Beträffande den enskilda vårdavdelningen har från statskontorets sida uttalats
tveksamhet, örn staten bör deltaga i anläggningskostnaderna för denna
avdelning, samt framhållits, att vid karolinska sjukhuset motsvarande
kostnader principiellt böra förräntas och amorteras helt genom inflytande
vårdavgifter. I sistnämnda hänseende må nämnas, att den av statskontoret
antydda principen icke kunnat helt upprätthållas vid karolinska sjukhuset,
huvudsakligen på grund av att den av Kungl. Majit fastställda vårdavgiften
vid de enskilda vårdavdelningarna icke räckt till för att amortera och
förränta jämväl anläggningskostnaderna. Frågan örn statens deltagande i
anläggningskostnaderna för den enskilda avdelningen sammanhänger intimt
nied spörsmålet om den ur statens och stadens synpunkt erforderliga storleken
av denna avdelning. Härom har jag under hand inhämtat, att staden
vid planläggningen av kliniken icke beräknat ett högre antal enskilda vårdplatser
därstädes än 13, under det att de båda professorerna i obstetrik och
gynekologi vid karolinska institutet inför kommissionen med bestämdhet
påyrkat samma antal dylika platser som vid motsvarande klinik vid karolinska
sjukhuset eller 25. Som skäl härför anfördes, att det vid en enskild
avdelning behandlade klientelet omfattade även för forskningen och utbildningen
av de underordnade läkarna oumbärliga sjukdomsfall. Vidare framhölls,
att överläkaren, genom att han knötes till en tillräckligt stor enskild
avdelning, bereddes möjlighet att till sjukhuset förlägga hela sin verksamhet
samt att ett dylikt förhållande måste anses även ur undervisnings- och
forskningssynpunkt synnerligen värdefullt. Med hänsyn till vad sålunda anförts
och för vinnande av jämställdhet mellan denna klinik och motsvarande
klinik vid karolinska sjukhuset tillstyrker jag det begärda platsantalet.
Vid bedömandet av denna fråga bör jämväl beaktas, att den enskilda vårdavdelningen
vid slopande av riksplatserna får ökad betydelse för forskningen,
då även s. k. utomstadspatienter där kunna erhålla vård. Vad angår
kostnadsfördelningen mellan staten och staden i fråga örn den enskilda av
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
delningen har staden påtagit sig 75 procent av kostnaderna även för de 12
platser, som från stadens sjukvårdssynpunkt icke ansetts erforderliga. Staden
synes mig därför icke utan fog kunna göra anspråk på att staten som
kompensation härför deltager med 25 procent i kostnaderna för samtliga
dessa platser. Jag tillstyrker därför kommissionens förslag i denna del. Det
torde för övrigt vara uppenbart, att det för staten ställer sig fördelaktigare
att efter avtalad procentsats deltaga i anläggningskostnaderna för samtliga
enskilda vårdplatser än att eventuellt ensam få bestrida samma kostnader
för de 12 platser, som få anses betingade av ett statsintresse.
I fråga om anläggningskostnaderna för kliniken har vidare från stadens
sida uttalats, att avtalsförslagets stadganden örn fördelning av desamma
borde så tolkas, att i dessa kostnader jämväl skulle ingå på kliniken belöpande
andel i redan befintliga anläggningar och utrustning, som helt eller
delvis komme att utnyttjas för klinikens behov. Jag anser, att, rent principiellt
sett, någon vägande invändning icke kan framställas emot en dylik
tolkning. Det torde väl få antagas, att staden härvid icke kommer att göra
gällande högre värden å ifrågavarande anläggningar än som motsvara de av
staden en gång havda engångskostnaderna för desamma efter skälig avskrivning.
Därest den av staden hävdade tolkningen av nyssberörda stadganden
slutgiltigt godtages av staten och staden, blir, såsom kommissionen framhållit,
en konsekvens härav, att enahanda tolkning bör iakttagas i fråga örn
den nya pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset. Jag vill i detta sammanhang
endast uttala mina tvivelsmål, huruvida under statens och stadens
fortsatta samarbete på här ifrågavarande område en sådan tolkning kommer
att för någondera parten medföra några fördelar. Enligt min uppfattning
vore det till större båtnad för bägge, örn de slutliga uppgörelserna mera
präglades av generositet och tillmötesgående än av ett minutiöst värderande
och räknande. Då den nya klinikens andel i de äldre anläggningarna, enligt
vad från stadens sida meddelats, beräknas utgöra omkring en femtedel,
följer härav, att med den av staden hävdade tolkningen staten kommer att
svara för en fjärdelel av denna femtedel eller sålunda för en tjugondei av
hela anläggningarna. Enär det följaktligen här icke blir fråga om några mera
avsevärda utgifter för staten, synes det mig lämpligen böra överlåtas åt
Kungl. Majit att träffa ett slutgiltigt avgörande av denna tolkningsfråga
efter förnyade förhandlingar med staden.
Vad angår driftkostnadernas fördelning anser jag förslaget härutinnan
innebära en skälig avvägning mellan statens och stadens intressen. Visserligen
har från statskontorets sida framställts vissa erinringar i detta hänseende,
men å andra sidan måste bemärkas, att stadens kammarkontor i avgivet
yttrande förklarat sig anse dessa avtalsbestämmelser vara för staden
ogynnsamma. De motsatta ståndpunkter, som i denna fråga intagits av
statskontoret och stadens kammarkontor, synas mig giva stöd för min nyss
uttalade uppfattning om den föreslagna avvägningens skälighet.
Kommissionens slutgiltiga förslag till samarbete med staden vid uppfö -
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
rande och drift av den nya kliniken innebär, att staten kommer att få vidkännas
en engångskostnad för klinikens uppförande och utrustning med inemot
1 200 000 kronor och ett årligt bidrag till driften av kliniken med omkring
130 000 kronor (frånsett professorslönen). Eventuellt komma härtill
dels det från stadens sida föreslagna bidraget till redan befintliga anläggningar,
dels ock förutnämnda statsanslag till nedbringande av legosängsavgifterna
för sjuka från ort utom Stockholm. Till jämförelse må erinras, att
engångskostnaderna för en modernisering av allmänna barnbördshuset uppskattats
till närmare 3 000 000 kronor samt att statens bidrag till driften av
barnbördshuset för innevarande budgetår uppgår till 500 000 kronor och för
nästa budgetår föreslagits till 583 000 kronor. Härvid måste emellertid beaktas,
att ett genomförande av det i det föregående omnämnda avtalet örn
ändrade grunder för fördelning av driftkostnaderna vid barnbördshuset
torde medföra en minskning av statsverkets utgifter för driften av barnbördshuset
med omkring 250 000 kronor örn året.
Det föreliggande förslaget torde i övrigt icke påkalla något uttalande från
min sida annat än i fråga om det av staden uppställda villkoret rörande
det föreslagna kommunala överläkararvodet samt beträffande sjukhusdirektionens
uttalande i frågan örn ersättning till underläkarna i form av andel
i poliklinikavgifterna.
Vad angår överläkararvodet finner jag icke anledning till erinran mot
kommissionens förslag. Jag förutsätter, att överenskommelse får träffas med
staden i detta detaljspörsmål, sedan riksdagen fattat beslut i huvudfrågan.
Beträffande frågan om ersättning till underläkarna i form av andel i poliklinikavgifterna
har förhandlingskommissionen med hänsyn till gällande bestämmelser
för karolinska sjukhusets underläkare ansett, att underläkarna
vid Sabbatsbergsldiniken, vilka enligt förslaget skola vara anställda i statens
tjänst, icke böra erhålla någon dylik ersättning. Vad i denna fråga förekommit
föranleder icke annat yttrande från min sida än att av statsmedel
givetvis icke bör utgå annan avlöning och ersättning till underläkarna vid
den nya kliniken än som tillkommer den underordnade liikarpersonalen vid
motsvarande klinik vid karolinska sjukhuset.
Sammanfattningsvis innebär min ståndpunkt, att samarbete med Stockholms
stad i fråga om uppförande och drift av en obstetrisk-gynekologisk
klinik vid Sabbatsbergs sjukhus bör komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse
med det uppgjorda avtalsförslaget med däri av förhandlingskommissionen
den 16 januari 1945 föreslagna ändringar.
Därest framdeles behov skulle uppstå av smärre jämkningar i avtalsbestämmelserna,
förutsätter jag, att för vidtagande av erforderliga ändringar
riksdagens samtycke icke skall behöva inhämtas.
Vad av direktionen över allmänna barnbördshuset och statskontoret, fastän
från motsatta ståndpunkter, framhållits i frågan om fortsatt stöd åt
barnbördshuset, sedan undervisningen diirifrån avkopplats, synes mig icke
påkalla något ståndpunktstagande från statsmakternas sida, förrän den av
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
förhandlingskommissicnen bebådade utredningen om barnbördshusets fortsatta
verksamhet föreligger.
I det av karolinska sjukhusets direktion berörda spörsmålet om förläggning
även av andra undervisningskliniker till ett stadens sjukhus ha, enligt
vad jag inhämtat, underhandlingar redan inletts med de delegerade för
Stockholms stad. Då dessa förhandlingar, som beröra frågor av synnerligen
vittomfattande natur, säkerligen komma att draga en avsevärd tid, kan med
avgörandet av nu förevarande byggnadsfråga icke anstå, tills resultatet av
dessa förhandlingar föreligger.
Beträffande det anslag av statsmedel, som erfordras för byggnadsföretaget
under nästa budgetår, har jag under hand inhämtat, att ett belopp av
250 000 kronor torde vara tillräckligt. Jag förordar alltså, att ett reservationsanslag
av detta belopp anvisas å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna av mig förordade grunder för samarbete
med Stockholms stad i fråga om uppförande och drift av en
kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus;
dels ock till Bidrag till uppförande av en kvinnoklinik
vid Sabbatsbergs sjukhus för budgetåret 1945/46 å driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av............................kronor 250 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Bäck.
Stockholm 1945 Ivar Hffiggströms Boktryckeri A. B.
450396