Första kammarens andra tillfälliga- utskotts utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1945 kl. 7 em.
Första kammarens andra tillfälliga idskotts utlåtande i anledning av
väckt motion ani åtgärder för uppgörande av riktlinjer för reglering
och planläggning av b eloy g g elsen i Bohusläns fiskelägen.
I en inom riksdagens företa kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 39, hava herrar Gustavson och Arrhén hemställt, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t ville begära, att en kommitté av personer, som äga ingående
kännedom örn fiskelägenas näringsliv, arbetsorganisation och bebyggelse
samt förfarenhet i plantekniska och praktiska värv, tillsättes med uppdrag att
framkomma med förslag till riktlinjer för reglering och planläggning av bebyggelsen
i Bohusläns fiskelägen.
I fråga örn motiveringen får utskottet (hänvisa till den med förenämnda
motion likalydande, i andra kammaren väckta motionen nr 70.
Över motionen hava i vederbörlig ordning utlåtanden inhämtats från länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, kammarkollegium, byggnadsstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt egnahemsstyrelsen, varjämte
Svenska västkustfiskarnas centralförbund beretts tillfälle inkomma med yttrande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län anför i huvudsak följande:
Länsstyrelsen vill icke bestrida, att det finns planer, som äro mindre lämpliga.
De fastställda planer, beträffande vilkas huvuddrag det nu sagda gäller, torde
emellertid samtliga vara av gammalt datum. Att äldre planer kräva omarbetning
är icke något säreget lör Bohusläns fiskelägen utan en välkänd företeelse på
många håll och ganska naturlig med hänsyn till den utveckling, som såväl stadsbyggnadslagstiftningen
som stadsplanekonsten undergått under senare år. Omarbetning
av gamla planer och de kostnader detta medför måste man alltid
räkna med.
Även i under senare tid fastställda planer kunna brister finnas. Dessa brister
torde emellertid i regel antingen vara föranledda av alltför schematiska och
stränga krav på rymlighet i äldre byggnadsområden enligt den praxis, som rådde
vid tiden för planens fastställande eller också gälla mindre betydelsefulla förhållanden.
I det, förra fallet torde rättelse numera relativt lätt kunna åstadkommas,
sedan tillämpningen av gällande författningar under de sista åren gjorts väsentligt
smidigare än som tidigare varit vanligt. Sålunda har man i praxis blivit mera
benägen att åt vederbörande myndigheter, närmast byggnadsnämnderna, under
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 12 sami. 2 avd. Nr 3—•#. 1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
förutsättning att de till sitt förfogande hava stadsarkitekt eller annat motsvarande
sakkunnigt biträde, giva en betydligt vidsträcktare befogenhet att meddela undantag
från eljest gällande bestämmelser angående bebyggelsen än som förr ansågs
lämpligt. I båda fallen torde bristema i allmänhet relativt lätt kunna undanröjas,
örn vederbörande samhälle eller markägare genom kvalificerad stadsplaneteaniker
framlägger förslag till rättelse.
Länsstyrelsen erinrar om att fiskarebefolkningen vid flera, tillfällen visat sig
föredraga en modem hamn med kajer, som möjliggöra biltrafik och lastanordningar
av helt annan art än tidigare, framför att bevara den äldre bebyggelsen
och dess karaktär. Länsstyrelsen har i vissa fall lyckats finna lösningar, som i
vissa delar bevara den äldre bebyggelsen, medan fiskarenas intresse för moderna
hamnbyggnader kunnat tillgodoses i andra delar av hamnen.
Frågan i vad mån gamla sjöbodar och annan gammal bebyggelse böra vika för
att tillgodose modern fiskehamnstrafik eller vår tids krav vid utvecklingen i
allmänhet av ett livaktigt fiskeläge eller i vad mån dispositioner för att möjliggöra
för fisket erforderliga byggnader böra vidtagas torde icke kunna bestämmas genom
allmänna riktlinjer, uppdragna av en kommitté, utan endast efter ett kunnigt
och omsorgsfullt detaljstudium i varje särskilt fall.
Länsstyrelsen vill ej förneka, att arbetet med upprättande och fastställande
av planer i många fall försenats och att detta med åtföljande långvariga byggnadsförbud
medfört olägenheter, men detta torde i regel bero på någon av följande
omständigheter, nämligen att samhället anlitat stadsplanerare, som icke varit
uppgiften vuxen och vilkens förslag därför icke kunnat fastställas, att den anlitade
stadsplaneraren av skilda anledningar och utan eget förvållande blivit försenad med
arbetet, att erforderliga penningmedel till planarbetets bedrivande icke alltid
stått till förfogande, samt att det under nuvarande stora brist på stadsplanefackmän
icke varit möjligt att få planarbetena igångsatta och genomförda inom
rimlig tid.
Bortsett från att tillräckliga penningmedel ställas till förfogande torde den
viktigaste åtgärden för att hindra förseningar vid planernas utförande och fastställande
vara, att det göra möjligt för våra samhällen att i erforderlig utsträckning
få tillgång till väl kvalificerade stadsplanefackmän. Ur denna synpunkt
synes det vara av synnerlig vikt, att frågan örn utbildning av ett tillräckligt
stort antal fackmän och deras fördelning över landet snarast möjligt vinner
sin lösning.
Att lösa frågorna örn reglering och planläggning av bebyggelsen i Bohusläns
fiskelägen genom utarbetande av allmänna riktlinjer, som motionen syftar till,
torde icke låta sig göra. En sådan generalisering, som dylika riktlinjer lätt skulle
leda till, synes snarare kunna motverka den individuella behandling av. varje
särskilt samhälles egenartade behov, som just i dessa samhällen är särskilt påkallad.
Länsstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka tillsättandet av den i motionen
föreslagna kommittén. Skulle emellertid ytterligare utredning i frågan anses
påkallad, föreslår länsstyrelsen, att ärendet överlämnas till 1942 åns stadsplaneutredning.
Kammarkollegium anför bland annat, att då förhållandena i de olika fiskelägena
äro högst växlande och det framför allt är fråga om en anpassning efter
de lokala förhållandena i de särskilda fallen, kollegiet ställer sig tveksamt till
Första kammaren andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3. 3
det praktiska värdet av att uppställa ytterligare allmänna principer för ifrågavarande
planläggningsarbeten. Den föreslagna utredningen skulle närmast kunna
få betydelse för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län för dess fortsatta arbete
med hithörande planärenden. Skulle länsstyrelsen finna en sådan utredning
vara av värde, anser sig kollegiet icke böra avstyrka bifall till motionärernas
hemställan.
Byggnadsstyrelsen framhåller, att upprättade förelag till stadsplaner för
fiskelägen i Bohuslän i regel visat sig icke vara tillfredsställande, enär tillräckliga
hänsyn icke tagits till de inom fiskelägena rådande speciella förhållandena.
Endast i enstaka fall och då vanligen först efter upprepade omarbetningar hava
dessa planförslag blivit antagna och fastställda. Nödvändigheten av att få till
stånd smidiga planer, som icke alltför rigoröst gått fram över elen befintliga
bebyggelsen, har ofta icke stått klart för vederbörande planförfattare, vilket
även sammanhänger med bristen på utbildade och vana stadsplanemän.
Byggnadsstyrelsen erinrar vidare örn att på enskilt initiativ tillsatts en
kommitté med uppdrag att penetrera de frågor, som sammanhänga med bristerna
i regleringen och kontrollen av bebyggelsen i särskilt äldre, traditionsbetonade
samhällsbildningar, samt att göra de framställningar örn åtgärder, som kunde
befinnas lämpliga. I fråga örn utbildning av stadsbyggnadsfackmän har i mars
1944 gjorts en framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet.
Ben i föreliggande motion begärda kommitténs arbetsfält skulle åtminstone
delvis komma att sammanfalla med den redan befintliga enskilda kommitténs.
Byggnadsstyrelsen anser sig icke böra motsätta sig, att en kommitté med statlig
auktoritet tillsättes. Det torde kunna förutsättas, att en sådan kommitté tillvaratar
det av den enskilda kommittén redan utförda utredningsarbetet. Styrelsen
anser sig dock böra framhålla, att även örn utarbetande av riktlinjer för
reglering och planläggning av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen, vilket skulle
hilva den statliga kommitténs egentliga uppgift, kan vara till gagn för lösning
av ifrågavarande spörsmål, det dock ytterst kommer an på att stads- eller byggnadsplaner,
som smidigt anpassa sig efter de olika fiskelägenas lokala förhållanden
och behov, uppgöras samt att det blir möjligt att få tillgång till fackmän,
sorn kunna åtaga sig dessa uppgifter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som uppger sig äga kännedom om de i
motionen påtalade olägenheterna endast i vad avse de områden, som beröras av
fiskehamnsanläggningar, anför bland annat följande. Nu gällande stadsplanelag
torde i och för sig ej lägga hinder i vägen för reglering och planläggning av
bebyggelsen inom fiskelägena även enligt fullt moderna begrepp under hänsynstagande
ej enbart till tekniska utan även till ekonomiska, sociala och allmänt
kulturella synpunkter. De olägenheter, som enligt motionärerna åsamkats dylika
samhällen genom att vid upprättandet av byggnadsplaner tillräcklig hänsyn
Bd ovannämnda synpunkter, torde sålunda knappast kunna hänföras
till brister i lagstiftningen utan kunna, såsom i motionen antydes, bero på praxis
och darjnl, att vederbörande förra) tningsman saknat tillräcklig erfarenhet, och
möjlighet att riktigt bedöma föreliggande speciella problem. Det torde i sådant
fall kunna antagas, att av motionärerna efterlysta riktlinjer för reglering och
planläggning av bebyggelsen i fiskelägen skulle kunna bliva till nytta i "förevarande
^avseende. Dylika riktlinjer böra självfallet avse icke endast förhållanden
i Bohuslän utan fiskelägen i allmänhet.
4
Första kammar eris andra tillfälliga utskotts uttal ande nr 3.
Lantbruksstyrelsen förordar bifall till motionen på i densamma anförda skäl.
Egnahemsstyrelsen vitsordar att regleringen av bebyggelsen i Bohusläns
fiskelägen otvivelaktigt stött på särskilda svårigheter och framhåller därjämte
i huvudsak följande. Hela det lagstiftningskomplex som avser stadsplanering och
byggnadsverksamhet är för närvarande föremål för översyn. Inom 1942 års
stadsplaneutredning vore utredningsarbetet beräknat bliva slutfört under första
halvåret 1945. Under sådana förhållanden synes det egnahemsstyrelsen lämpligt
att, innan åtgärd i det av motionärerna angivna syftet överväges, avvakta resultatet
av nyssnämnda snart slutförda utredning. Under den vidare behandlingen
av det eller de förslag, som sålunda äro att förvänta, lärer tillfälle icke komma
att saknas för vederbörande lokala myndigheter och även ortsbefolkningen att
giva till känna sina speciella synpunkter och önskemål. Egnahemsstyrelsen finnér
med hänsyn till det nu anförda att med frågan om tillsättande av en sådan
kommitté, som av motionärerna föreslås, tills vidare lämpligen bör anstå.
Svensina västkust fiskarnas centralförbund anför i huvudsak följande:
I de äldre kustsamhällena i Bohuslän är bebyggelsen tät. Den till byggnad
hörande tomtplatsen utgöres ofta endast av den mark, som huset står på. klarkén
mellan husen är i vissa fall en del av den stamfastighet, från vilken tomtplatserna
avstyckats. Den nyttjas av samhällets innevånare som allmän väg. Man
färdas således icke blott på speciella vägar eller gator, utan man tar sig fram
överallt mellan husen. Man har icke användning för den fria mark, som en
glesare bebyggejse skulle ge. Då man är oberoende av kravet pa lämpliga tomtformer,
inpassas husen i terrängen så, att byggnaderna placeras på de därför
bäst lämpade punkterna. Detta är med hänsyn till undvikande av dyrbar grundsprängning
av stor ekonomisk betydelse. Det är även värdefullt, att man. kan
röra sig fritt mellan husen och över allt välja den kortaste och bekvämaste vägen.
Det är°uppenbart, att denna bebyggelseart och denna typ av fastighetsindelning
i princip är ändamålsenlig för de samhällen, det här är fråga örn.
Det är emellertid o elma tydligt, att gällande stadsplanelagstiftning, vilken
som regel förutsätter stora tomter och husavstånd samt en uppdelning av marken
i gator och kvarter och all kvartersmarkens fördelning på tomterna, åtminstone
såsom den enligt gällande praxis tillämpas, icke är anpassad för denna sorts
bebyggelse.
I många samhällen har man under en lång följd av år med anlitande av
anbefallda sakkunniga arbetat med sina planfrågor och på dem lagt ut avsevärda
belopp, men trots detta kommit till resultat, som man funnit mycket nedslående.
Ett flertal exempel härpå anföres av förbundet.
Fiskare lia, när de på mycket oregelbundna tider komma hem från sitt
hårda arbete på sjön, ofta varken tid eller förutsättning att ägna sig åt de genom
omständliga föreskrifter invecklade stadsplanefrågorna och få därigenom små
möjligheter att bevaka sina intressen med påföljd som ovan antytts. Det är
därför nödvändigt att genom personer, som äro väl insatta i deras förhållanden,
få utrett, vilka former för bebyggelsereglering och fastighetsbildning, som kunna
tänkas lämpliga för fiskelägena.
Med anledning av det sålunda anförda tillstyrker förbundet på det livligaste
bifall till motionen.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
5
För egen del får utskottet anföra följande.
Den i motionen väckta frågan anser utskottet vara värd beaktande. Ty utan
tvivel förhåller det sig så, att reglering och planläggning av bebyggelsen i Bohusläns
fiskelägen i många fall icke äro tillfredsställande. Såsom motionärerna framhållit
och som även bestyrkts av de i ärendet avgivna yttrandena, beror dock
icke detta på att gällande författningar på området, stadsplanelagen och byggnadsstadgan,
skulle lägga hinder i vägen för en rationell lösning av ifrågavarande
problem. Dessa författningar innehålla icke några på denna fråga inverkande
bestämmelser, som äro av tvingande natur elier för vilka dispens icke kan lämnas.
Såsom framgår av det utav länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avgivna
yttrandet har det i syfte att möjliggöra en smidig anpassning efter ortsförhållandena
också blivit allt vanligare att lämna vederbörande byggnadsnämnder befogenhet
att meddela undantag från eljest gällande bestämmelser angående bebyggelsen,
under förutsättning att byggnadsnämnderna till sitt förfogande hava
stadsarkitekt eller annat motsvarande sakkunnigt biträde. Missförhållandena
torde fastmer hava sin grund däri, att det brustit när det gällt att med tillämpning
av gällande författningar i praktiken utforma med hänsyn till de skiftande
och egenartade förhållandena inom de bohuslänska fiskelägena ändamålsenliga
stadsplaner. Och detta torde i sin tur främst sammanhänga med bristen på
stadsplanetekniker, som äro förtrogna med de speciella problem som yppa sig
inom dessa fiskelägen.
Motionärerna hava nu föreslagit utarbetande av allmänna riktlinjer för
reglering och planläggning av bebyggelsen i nämnda fiskelägen. Utskottet måste
dock ställa sig mycket tveksamt inför detta förslag. Det måste nämligen vara
ytterligt svårt att upprätta dylika riktlinjer, som lämpa sig för alla de skiftande
förhållanden som här förekomma. Genom utfärdandet av dylika direktiv är det
väl fara värt, att en nödvändig individuell prövning skulle försvåras och att
alltså syftet med motionen icke skulle främjas utan snarare motverkas. Av
största vikt torde i stället vara att erfarna och med förhållandena väl förtrogna
stadsplanetekniker, som kunna ägna bebyggelsefrågoma ett individuellt studium,
stå till förfogande i erforderlig utsträckning.
I detta sammanhang må framhållas, att enligt vad utskottet erfarit 1942
års stadsplaneutredning inom den närmaste tiden kommer att framlägga förslag
till nya bestämmelser i hithörande ämnen. Ehuru detta förslag icke lärer komma
att innehålla några för bebyggelsen i de bohuslänska fiskelägena speciella föreskrifter,
torde dock även ortsmyndighetema vid remissbehandlingen av sagda
förslag få tillfälle att framlägga sina synpunkter. I avvaktan på stadsplaneutredningens
förslag och vad som kan framkomma under dess vidare behandling anser
utskottet i allt fall skäl saknas för riksdagen att begära någon utredning av
det slag som av motionärerna ifrågasatts.
Utskottet.
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 mars 1945.
På utskottets vägnar:
G. HEUMAN.
Närvarande: herrar Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Birger Andersson,
Emil Petersson*, Rosenberg*, Carl Eric Ericsson och Wahlund*.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.