Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 4 em.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i
anledning av väckt motion angående upphävande av viss
föreskrift örn järnvägens fungerande som inlämningsställe
för motböcker m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 289, av herr Björck m. fl. har yrkats, att riksdagen ville besluta
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder
för upphävande av avdelning B. i järnvägsstyrelsens order i skrivelse
av den 22 april 1943, d.nr Gxbr 235/15, angående järnvägens fungerande som
inlämningsställe för motböcker och likvid samt som utlämningsställe för spritdrycker
i gemensam förpackning till flera mottagare.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från
järnvägsstyrelsen och kontrollstyrelsen. Härjämte har utskottet berett Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund, centralstyrelsen för statens järnvägars personalförbund
och Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse tillfälle att yttra
sig över motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket en likalydande motion,
II: 450, hänvisats, har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från 1944 års
nykterhetskommitté samt berett bl. a. Järnvägsmännens helnykterhetsförbund
tillfälle att yttra sig över motionen.

Av dessa yttranden har utskottet jämväl tagit del.

Sammanfattningsvis må meddelas, att den i motionen begärda åtgärden tillstyrkes
av Järnvägsmännens helnykterhetsförbund och Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund, medan avstyrkande yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen,
kontrollstyrelsen samt Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse. För den händelse
emellertid utskottet med anledning av motionen skulle vara berett tillstyrka
en utredning, förordar kontrollstyrelsen, att utredningsuppdraget lämnas
1944 års nykterhetskommitté, vilken i sitt yttrande meddelar, att den i
motionen upptagna frågan hör till de frågor, som kommittén framdeles torde
få taga ståndpunkt till i ett större sammanhang.

Bihang till riktdagent protokoll 1945. IS tami. 1 avd. Nr lt.

1

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Ur de avgivna remissyttrandena förtjänar följande återgivas.

Järnvägsstyrelsen åberopar sitt tidigare yttrande i ärendet den 22 april 1939
samt meddelar vidare, att styrelsen för att tillmötesgå vissa framförda önskemål
genom skrivelse den 17 oktober 1944 lämnat distriktscheferna bemyndigande
att inskränka ntlämningen av spritsändningar på sön- och helgdagar.

Vidare meddelar järnvägsstyrelsen, att beträffande trafikens omfattning enligt
alternativ B i styrelsens skrivelse den 22 april 1943 har en utredning för
januari 1945 visat, att antalet paket uppgick till 27 533 st. och fraktinkomsten
härför till kr. 17 113: —.

Kontrollstyrelsen hänvisar till vad den anfört i yttrande över personalorganisationernas
besvär hos Kungl. Majit örn upphävande av järnvägsstyrelsens
beslut rörande järnvägens fungerande såsom inlämningsställe för motböcker
m. m. samt meddelar, att styrelsen efter avgivandet av nyssnämnda utlåtande
låtit verkställa särskild utredning angående systembolagens försändning av rusdrycker
under år 1943, avseende försändningsverksamhetens omfattning och
former samt kostnaderna för densamma. Örn utredningens resultat meddelar
styrelsen:

Av den sålunda verkställda utredningen har framgått, att det totala antalet
försändelser av rusdrycker från systembolagen (s. k. hemsändning å försäljningsorten
icke medräknad) år 1943 utgjorde ca 2 030 200, varav 1 852 500
(91,2 %) vid s. k. fri försändning och 177 700 (8,8 %) vid övrig försändning.
I liter räknat omfattade försändningen 3 161 500 liter, motsvarande ett genomsnitt
av 1,56 liter per försändelse. Antalet utlämningsställen utgjorde 520,
varav 418 järnvägsutlämningsställen. Av dessa sista anlitades ett stort antal
dock endast i ringa omfattning. Systembolagens totala kostnader för ifrågavarande
försändning utgjorde 1 789 300 kronor, från vilket belopp emellertid
böra avdragas influtna försändningsavgifter med 91 500 kronor, varför kostnaderna
kunna angivas till ca 1 697 800 kronor.

Av totala antalet försändelser hänförde sig icke mindre än 96,4 % till följande
försändningsformer, nämligen:

A) utlämningsställe i systembolagens egen regi,

B) utlämningsställe hos handlande, hantverkare etc.,

C) järnvägsutlämningsställe,

D) försändning med järnväg direkt till kunden och

E) försändning med omnibus eller lastbil.

Övriga försändningsformer (post- och fartygsbefordran m. m.), som således
omfattade allenast 3,6 % av hela antalet försändelser, lämnas helt å sido.

Försändningsverksamhetens fördelning på de fem här ovan angivna försändningsformerna
samt kostnaderna per försänd liter vid var och en av dessa ävensom
antalet utlämningsställen vid de försändningsformer, där sådana ifrågakomma,
framgår av följande sammanställning:

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 3

A

B

Utlämn.-ställe
i systembola-gens egen regi

Utlämn. ställe
hos handl.,
hantv. etc.

Antal försändelser..

128 574

303 807

I % av samtl.....

6,3

15,o

Försänt litertal ....

193 368

451 231

Antal utl.-ställen ...
Kostn., öre per lit.

9

71

frakt ...........

5,4

10,o

övr. kostn.......

33,3

29,5

inalles..........

1-

00

CO

39,5

c

D

E

Järnvägsutlämn.-ställe

statens järnv. inalles

Försända
med järnväg
dir. t. kunden

Försända,
m. omnibus
eller lastbil

322 915

491 098

330 048

704 230

15,o

24,2

16,2

34,7

522 761

755 110

551 962

1 075 134

333

418

—

—

42,8

41,o

41,2

41,o

16,i

16,5

24,8

19,i

CJr

00

''to

57„5

66,o

60,,

Kontrollstyrelsen påpekar vidare, att möjligheten att anlita den enligt sammanställningen
billigaste försändningsformen, utlämningsställe i systembolags
egen regi, är begränsad till de fåtaliga fall, då försändningen till viss ort är av
synnerligen stor omfattning.

En övergång till denna försändningsform även å orter med mindre försändningsfrekvens
skulle snabbt stegra genomsnittskostnaden och således visa sig
oekonomisk. Ett bortfallande av järnvägsutlämningsställena kan därför icke
antagas annat än i ringa omfattning föranleda försändningens omläggning till
dylika av bolagen själva drivna utlämningsställen. Såsom alternativ till jämvägsutlämningsställena
har man alltså — i den mån inköpen icke komma att
göras annorledes än medelst försändning — väsentligen att räkna med de tre
övriga här upptagna försändningsformerna. Av dessa erbjuder försändning
genom utlämningsställe hos handlande, hantverkare eller annan, med vilken
avtal härom träffats, den billigaste formen i det att försändningskostnaden för
liter vid så anordnad försändning ligger 18 öre lägre än vid anlitande av järnvägsutlämningsställe.
Härtill bör emellertid anmärkas, att den alldeles övervägande
delen av kostnaden vid sistnämnda försändningsform (41 av 57,5 öre)
utgöres av fraktkostnad, d. v. s. innebär en inkomst för vederbörande trafikföretag,
vilket för ungefär två tredjedelar av ifrågavarande försändning är
statens järnvägar. Inalles hade statens järnvägar under år 1943 en fraktinkomst
för försändning av rusdrycker från systembolagen vid järnvägsutlämningsställena
av nära 224 000 kronor. Kontrollstyrelsen håller dessutom före,
att en övergång i större utsträckning till utlämning av rusdrycker hos handlande,
hantverkare etc. av principiella skäl, bland annat med hänsyn till konkurrensförhållanden
och övervakningssvårigheter, icke innebär en önskvärd
utveckling. Vid övergång från järnvägsutlämningsställe till försändning med
järnväg direkt till kunden uppkommer en betydande fördyring. För år 1943
skulle en dylik omläggning från försändningsform C till försändningsform D
enligt sammanställningen här ovan lia medfört en omedelbar kostnadsökning
för systembolagen av ca 6G 000 kronor utan inkomstökning för statens järnvägar.
Härtill kommer kostnaden för personalförstärkning, som förmodligen bleve
oundgänglig vid bolag med omfattande försändning, vilken kostnad icke låter
sig på förhand med bestämdhet beräkna. Sannolikt skulle emellertid totalkost -

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

naden för en dylik omläggning för systembolagens del icke stanna under 100 000
kronor per år. Vad slutligen angår övergång från försändning via järnvägsutlämningsställe
till försändning med omnibus eller lastbil, torde en sådan
med hänsyn till järnvägs- och busslinjernas olika sträckningar endast i begränsad
omfattning vara att förvänta. En viss, ehuru mindre, kostnadsökning uppkommer
även vid en dylik omläggning av distributionssättet, vartill kommer,
att utlämning från buss i många fall torde erbjuda större vanskligheter i kontrollhänseende.

I det föregående har endast diskuterats omläggningen olika försändningsfÖrmer
emellan i händelse av järnvägsutlämningsställenas bortfallande. I sådan
händelse kan emellertid på grund av därigenom uppkommande större
kostnader och omgång för den köpande allmänheten emotses också en annan
utveckling, nämligen ökad frekvens av inköp genom ombud. Då införandet av
den s. k. fria försändningen väsentligen förestavades av en önskan att nedbringa
antalet inköp genom ombud, skulle detta syfte genom bifall till den
föreliggande motionen i avsevärd mån motverkas.

Kontrollstyrelsens yttrande utmynnar i, att den förevarande motionen icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, i anslutning vartill kontrollstyrelsen
framhåller följande:

Skulle emellertid en ändring av rusdrycksförsändningens organisation i den
av motionärerna avsedda riktningen av utskottet övervägas, synes en dylik
ändring, vilken på en betydelsefull punkt skulle ingripa i rusdrycksförsäljningens
anordnande överhuvud taget, icke böra ske utan närmare utredning,
i vilket fall frågan i dess helhet torde böra hänskjutas till 1944 års nykterhetskommitté
att av denna tagas under närmare övervägande i samband med dess
prövning av övriga frågor rörande den svenska nykterhetslagstiftningens framtida
innehåll och utformning.

1944 års nykterhet skommitté säger sig efter övervägande av frågan ha kommit
till den uppfattningen, att den för egen del icke för närvarande kan taga
ståndpunkt i ärendet:

I kommitténs uppdrag ingår att verkställa en allsidig och förutsättningslös
omprövning av hela försäljningslagstiftningen beträffande rusdrycker. Spörsmålet
örn rätten till kostnadsfri försändning av sådana drycker blir givetvis
beroende av den utformning denna försäljningslagstiftning erhåller. Den i
motionen upptagna frågan örn de lämpliga formerna för järnvägsmännens medverkan
vid den fria försändningen hör sålunda till de frågor, som kommittén
framdeles torde få taga ståndpunkt till i ett större sammanhang.

Vid sådant förhållande har 1944 års nykterhetskommitté funnit sig ur de
synpunkter, från vilka kommittén närmast har att bedöma frågan, icke nu
böra taga ställning till det i motionen framförda förslaget.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anför, att av de former för försändning
av rusdrycker, vilka f. n. i någon större omfattning förekomma, ger
landsförbundet för sin del obetingat företräde åt försändning till utlämningsställe
i systembolagets egen regi. Dylika försändningsställen kunna emellertid
endast anordnas, när försändningen till orten har så betydande omfattning, att

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 5

det kan anses ekonomiskt försvarligt att inrätta lokal och särskild personal
för ändamålet. Landsförbundet anför härefter:

I andra fall blir det — så länge statsmakterna vidmakthålla sin uppfattning,
att det ur nykterhetspolitisk synpunkt är önskvärt, att försändning^
ersätta tidigare ombudsresor till utminuteringsorten — nödvändigt att välja
någon av de övriga försändningsformerna. Att därvid lita till utlämningsställen
hos handlande eller andra privata företagare måste enligt landsförbundets
mening betraktas som ett betänkligt tillbakasteg från den avveckling av
det enskilda vinstintresset i rusdryckshandeln, som är ett av den svenska nykterhetslagstiftningens
huvudsyften. Landsförbundet finner jämväl av flera skäl
en ökad transport med busslinjer mindre önskvärd. Vilka olägenheter, som än
kunna vara förbundna med järnvägstransporterna, kan landsförbundet därför
icke förorda en åtgärd, som skulle medföra en ökad inkoppling av privata företagare
eller bussar i försändningarna.

Landsförbundet påpekar fortsättningsvis, att motionärerna icke heller förordat
en dylik åtgärd:

De hemställa endast, att den ena av de två försändningsformer, vilka för
närvarande tillämpas å järnvägarna, alternativ B, må utgå. Den avgörande
omständigheten synes därvid vara, att mottagandet av motbok och pengar för
de absolutistiska järnvägsmännen ter sig som ett tillhandagående med^ anskaffande
av rusdrycker och att ett dylikt tillhandagående synts dem sta i strid
med av dem avgivet nykterhetslöfte och som en kränkning av deras samveten.

Landsförbundet antecknar med tillfredsställelse, att järnvägsstyrelsen för
sin del sökt undanröja en sådan karaktär av detta mottagande genom föreskriften,
att vederbörande järnvägstjänsteman icke har skyldighet att kontrollera,
att avlämnad likvid motsvarar priset enligt priskurant^! på de varor,
som rekvirerats. Denna föreskrift har emellertid icke kunnat hindra, att vissa
motboksägare begärt sådan medverkan och att vägran föranlett anmälan från
missnöjd motboksägare. De helnyktra järnvägsmännen pressas därför lätt in i
en handledningstjänst som påminner örn utminuteringspersonalens.

Landsförbundet finner det för sin del förklarligt, örn detta mött allvarliga
gensagor från den helnyktra järnvägspersonalens sida, varför förbundet frågar
sig, örn icke på sätt, som motionärerna synas avse, är möjligt att med bevarande
av försändningen hos järnvägen göra alternativ A till den enda försändningsformen.

Örn landsförbundet är riktigt underrättat, tillämpas inom ett flertal distrikt
uteslutande denna försändningsfonn. Skulle en dylik begränsning visa sig
vansklig, synes i varje fall en sådan omläggning av alternativ B böra ske, som
undanröjer de allvarligaste av de olägenheter, som hittills yppat sig. Landsförbundet
finner därför det av motionärerna förebragta spörsmålet förtjänt
att utan onödigt dröjsmål göras till föremål för utredning.

Centralstyrelsen för statens järnvägars b efälsförbund framhåller, att när
järnvägsstyrelsen införde de nu gällande föreskrifterna för förmedling av
spritinköp skedde detta endast för att kunna betjäna trafikanterna på ett tillfredsställande
sätt och för att kunna erbjuda järnvägens trafikanter samma
förmåner som de trafikanter, vilka anlitade bussarna, vilket måste kunna ske.

R Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

om statens järnvägar skola kunna hävda sig som ett modernt kommunikations
medel. Förbundet anför vidare:

Om de av järnvägsstyrelsen utfärdade bestämmelserna skulle upphöra att
gälla, skulle följden endast bli den, att ifrågavarande spritsändningar åter
komma att överflyttas till busslinjerna, i det dessa i så fall skulle kunna erbjuda
större bekvämlighet. Att stoppa ifrågavarande tillvägagångssätt för inköp av
spritdrycker torde sålunda vara omöjligt och ett förbud för järnvägarna att
förmedla spritinköp för övrigt mindre lämpligt. Även bussförarna måste nämligen
anses vara trafiksäkerhetens vårdare, varför en utökning av dessas befattning
med inköp och distribuering av spritdrycker skulle stå i strid med
motionärernas strävanden. Frågan örn spritförsändelserna, järnvägsledes eller
med bussar, bottnar i det av statsmakterna införda systemet med försäljning
av spritdrycker, varigenom försäljningsställen för sådana drycker endast få
finnas på vissa bestämda större orter. Trafikanterna på landsbygden och de
mindre orterna böra därvid ha rätt att fordra att få göra sina inköp av spritdrycker
utan alltför stora extra kostnader och med minsta möjliga olägenheter.

Centralstyrelsen framhåller slutligen, att det torde vara ett relativt litel
antal järnvägsmän, som beröras av ifrågavarande bestämmelser örn spritförsändning
på järnväg. Även med hänsyn härtill sällnäs enligt centralstyrelsens
åsikt anledning att ändra det av statens järnvägar tillämpade förfaringssättet
för rekvisition och distribuering av spritdrycker i gemensam förpackning till
flera mottagare.

Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse anför följande:

Strax efter det järnvägsstyrelsens i motionen omförmälda skrivelse den 21
september 1938 utfärdats, kunde förbundsstyrelsen förmärka en viss opinion
bland järnvägspersonalen, att denna fick sig ålagt att expediera motboksinnehavares
inköp av spritdrycker. Opinionen föranleddes troligtvis närmast av
den anledningen, att expedieringspersonalen på vissa platser pålades ett merarbete,
som personalen nog ansåg icke tillhöra den egentliga järnvägst jönsten.

Det torde emellertid med säkerhet kunna sägas, att sedan år 1939 har icke
någon som helst erinran gjorts av förbundets avdelningar eller enskilda medlemmar
mot det tillämpade förfaringssättet, vilket nog kan tydas som att järnvägspersonalen
numera betraktar expedieringen såsom en kundtjänst.

■Järnvägsmännens helnykterjietsförbund erinrar, att under den vid olika tillfällen
förda diskussionen angående förläggningen till järnvägsstationer av
inlämningsställen för motböcker och likvid samt av utlämningsställen för spritdrycker
i gemensam förpackning till flera mottagare har det ofta framhållits,
att den nämnda anordningen skulle förhindra spritens försändning med bussar
och det därmed sammanhängande oskicket att spriten börjar konsumeras redan
under bussresan. I anslutning härtill anför förbundet:

Härtill kan först genmälas, att detta oskick till stor del borde kunna stävjas
genom lämpligt utformade ordningsföreskrifter, innehållande bl. a. förbud,
liksom vid tågresor, mot att under bussfärd förtära spritdrycker. Tydliga anslag
härom och örn påföljden — avvisande från bussen — av förbudets överträdande
skulle finnas uppsatta i bussarna. Anslagen borde även innehålla en

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 7

uppmaning till bussresandena att i ordningens och den gemensamma trevnadens
intresse till vederbörande bussförare anmäla, därest medresande bryter
mot spritförtäringsförbudet. I bussförarens åliggande skulle ingå att ovillkorligen
från bussen avvisa den resande, som bröte emot förbudet. Även örn emellertid
en del av oskicket trots allt komme att fortfara, bör detta rimligtvis icke
motivera kvarståendet av ett annat missförhållande, beordringen av en hel
statstjänarkår till ett ovidkommande uppdrag såsom systembolagsombud. Avvecklingen
av detta sistnämnda missförhållande behövde givetvis icke medföra,
att spritens översändning överfördes från järnvägen till bussarna. De tre
samverkande personalsammanslutningarna ha i sin aktion mot spritförmedlingstvånget
aldrig yrkat på en dylik överflyttning. De ha tvärtom framhållit,
att farhågor ej torde behöva hysas, att järnvägen ginge miste om ifrågavarande
transporter, därest in- och utlämningsställen i överensstämmelse med rusdrycksförsäljningsförordningens
anda anordnades utanför järnvägens område. »Man
lärer», heter det sålunda i den underdåniga framställningen örn undanröjande
av personalens spritförmedlingstvång, »väl icke heller behöva befara, att vare
sig kontrollstyrelsen eller systembolagen skola anse det med de statliga intressena
förenligt att undandraga järnvägarna här avsedda transport till förmån
för enskilda affärsintressen, vilka icke heller kunna garantera samma kontroll
över transporterna som ett statens ämbetsverk». Skulle det i fråga örn platser,
dit endast ett jämförelsevis litet antal spritsändningar expedieras, ställa sig
för kostsamt att ordna särskilda in- och utlämningsställen, finnes ju, såsom
i motionen antydes, möjligheten av direktförsändning till köparen. Härvid
torutsättes visserligen att denne får underkasta sig besväret att själv hos systembolaget
rekvirera varan. Endast vid en överdriven månhet om spritkonsumenterna.
kan emellertid avseende fästas härvid. Konsumentens intresse torde
få anses i fullaste mån tillgodosett genom den rekvirerade varans avgiftsfria
försändning till honom. Även vid direktförsändning till köparen tillhandahåller
järnvägen numera särskilda tomlådor, varigenom systembolagens del i transportangelägenheten
underlättas. I fråga örn denna sistnämnda detalj kan påpekas,
att den tillkommit i visst samförstånd med personalsammanslutningarna.
Detta nämnes såsom ett exempel på att vi under försvaret av viktiga principer
dock icke hemfallit åt ofruktbart principrytteri, och att vi icke förbisett önskvärdheten
av järnvägstransporternas praktiska ordnande.

Förbundet framhåller vidare, att det förmodligen skulle verka chockerande,
om en annan kår än järnvägspersonalen, exempelvis polismannakåren, beordrades
ombesörja denna förmedling. Och dock är detta uppdrag lika ovidkommande
för järnvägspersonalens som för övriga i helt andra syften tillkomna
och verksamma kårers del. Förbundet tillägger:

Järnvägspersonalens odiskutabla skyldighet visavi spriten inskränker sig,
såsom av oss upprepade gånger framhållits, till transportering av densamma.
Vi beklaga, att denna i en sällsynt enig samverkan mellan fackligt, ideellt och
kristligt intresserade järnvägsmän framförda mening icke vunnit verksstyrelsens
gillande.

Samtidigt vilja vi härmed avslutningsvis uttala vår förhoppning örn bifall
till den nu föreliggande, här berörda riksdagsmotionen och örn en avveckling
i samband därmed av bestämmelser, vilka tydligen aldrig kommit till stånd,
örn riksdagen på sin tid, såsom riktigt varit, haft tillfälle att behandla frågan
örn desamma.

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Det i motionen berörda försändningssystemet har i försälj ningsapparatén
inkopplat en tjänstepersonal, som icke tagit sin anställning för att fungera som
ombud för systembolagen. Särskilt för helnykter personal kan en sådan uppgift
medföra samvetskonflikter. Det är emellertid onekligt att vissa fördelar
ur kontroll- och nykterhetssynpunkt äro förenade med det omstridda försändningssystemet.
En utredning rörande möjligheterna att förändra bestämmelserna
så att järnvägsmännens samvetsfrihet lämnas okränkt utan att försändningssystemets
företräden minskas bör därför komma till stånd och lämpligast
vore måhända att utredningsuppdraget anförtroddes åt 1944 års nykterhetskommitté.

Med vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren med anledning av förevarande motion,
I: 289, för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer örn utredning av den i motionen berörda
frågan.

Stockholm den 8 maj 1945.

På utskottets vägnar:

HERMAN ERICSSON.

Närvarande: herrar Ericsson, Söderkvist, Fahlander, Nilsson, Arrhén, Jonsson, fru Svenson*)
och herr Englund.

*'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1946 - Gaston Press Boktryckeri