Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr S.
11
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till bidrag till
dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd samt
anslag till dyrtidstillägg å barnbidrag och å ersättning
åt blinda, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å
folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m.,
dels ock motioner, väckta i anledning av sistnämnda
proposition.
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit å driftbudgeten under femte huvudtiteln
(punkterna 46, 49 och 57 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 4 januari 1945) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1945/46 såsom förslagsanslag anvisa dels till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner
och invalidunderstöd 61 400 000 kronor, dels till Dyrtidstillägg å
barnbidrag 4 000 000 kronor, dels ock lill Dyrtidstillägg å ersättning åt blinda
670 000 kronor.
Vidare har Kungl. Majit genom en den 23 februari 1945 dagtecknad proposition,
nr 151, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag örn dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag,
2) lag om provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd,
3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 december 1944 (nr 751)
om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd
samt
4) förordning om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhetsersättningar,
dels ock medgiva att det för budgetåret 1945/46 äskade förslagsanslaget
till Bidrag till provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd
må få tagas i anspråk för bestridande av statens kostnader under
samma budgetår för utjämningspensioner och utjämningsunderstöd.
12
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
Nyssnämnda författningsförslag äro av följande lydelse:
1) Förslag
till
Lag
om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg därå för var och en
av perioderna oktober—november 1945, december 1945—januari 1946 och
februari—mars 1946 med belopp, motsvarande hälften av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för respektive period, samt
för vart och ett av tredje kvartalet 1945 och andra kvartalet 1946 med följande
belopp, nämligen
i fråga om folkpension eller invalidunderstöd .... 35 kronor,
beträffande barnbidrag för ett barn ............ 25 » ,
» » » två ................ 44 » ,
» » » tre ................ 62 »
» » » varje barn däröver ytterligare
......... 12 »
50 öre samt
50 » .
Där sålunda för tredje kvartalet 1945 eller andra kvartalet 1946 bestämt
belopp understiger en tredjedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller
barnbidragets belopp för kvartalet, skall dock dyrtidstillägg för kvartalet
utgå med en tredjedel av kvartalsbeloppet. Dyrtidstillägg å barnbidrag
utgår å det barnbidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst
jämlikt 6 § 2 mom. andra stycket lagen om barnbidrag verkställts.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Där tillägg förfaller till betalning en gång varje tilläggsperiod och förfallotiden
inträffar tidigare än under periodens sista månad, utgår tillägget med
oförändrat belopp, även om tilläggspensionen, invalidunderstödet eller barnbidraget
minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden
inträffar. Där tillägg förfaller till betalning flera gånger under
samma tilläggsperiod, må tillägget höjas så, att detsamma varje gång kan
utbetalas jämnt i tiotal Ören. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension,
invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest
skulle hava förfallit till betalning.
13
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
2 §•
Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga
kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1
23,8 procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 21,4 procent och för ort tillhörande
ortsgrupp 3 21 procent av deras andelar i kostnaderna för under
vartdera av åren 1945 och 1946 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt
landsting med belopp motsvarande 22,8 procent av deras andelar i kostnaderna
för under vartdera av åren 1945 och 1946 utanordnade tilläggspensioner
och invalidunderstöd.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §•
Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och om barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen
uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även
postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att
meddela de närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.
2) Förslag
till
Lag
om provisoriska utjämningspensioner och utjämningsuuderstöd.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Är någon utesluten från rätt till i folkpension ingående tilläggspension
eller till invalidunderstöd allenast på grund av storleken av sin årsinkomst,
skall han, i de fall och under de förutsättningar här nedan angivas, äga
uppbära särskilt pensionsbelopp (utjämningspension), utöver honom tillkommande
folkpension, eller särskilt invalidunderstödsbelopp (utjåmningsunderstöd).
Den som under ett budgetår uppburit förstärkning jämlikt lagen om provisoriska
förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd äge ej
14
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
senare under samma budgetår komma i åtnjutande av utjämningspension
eller utjämningsunderstöd.
2 §•
Utjämningspension och utjämningsunderstöd utgå för år räknat med följande
belopp, nämligen
a) för ogift person ävensom för den, vars make fyllt 60 år och ej för egen
del åtnjuter tilläggspension, invalidunderslöd, utjämningspension eller utjämningsunderstöd,
170 kronor samt för annan 120 kronor, i båda fallen
med avdrag av det belopp, varmed vederbörandes årsinkomst må överstiga
den lägsta årsinkomst, som skulle hava uteslutit honom från rätt till tilläggspension
eller invalidunderstöd;
b) för den, som enligt a) är berättigad till utjämningspension, ytterligare
ett belopp, motsvarande en tredjedel av honom tillkommande folkpension.
Vid utjämningspensionens eller utjämningsunderstödets bestämmande må
det belopp som framkommer vid tillämpning av vad i första stycket under
a) är stadgat höjas eller sänkas så, att pensionen eller understödet kan utbetalas
månadsvis jämnt i femtiotal ören.
3 §•
Utjämningspension och utjämningsunderstöd utgå endast efter särskild
ansökning. Beträffande sådan ansökning och behandlingen därav skall
gälla vad i lagen om folkpensionering är stadgat om ansökning avseende
tilläggspension.
Ansökning örn tilläggspension eller invalidunderstöd skall, därest ansökningen
på grund av storleken av sökandens årsinkomst ej kan beviljas, i
stället anses avse utjämningspension eller utjämningsunderstöd.
4 §.
Utjämningspension och utjämningsunderstöd utbetalas å den tid och i den
ordning Konungen bestämmer.
5 §•
Till kostnaderna för den del av utjämningspension, som i 2 § första
stycket under a) avses, ävensom för utjämningsunderstöd bidraga kommuner
enligt de grunder, som i 13 § lagen örn folkpensionering stadgas örn
kommuns bidrag till tilläggspension.
Återstående kostnad för utjämningspension och utjämningsunderstöd bestrides
av staten.
6 §•
Inträffar ändring i de förhållanden som enligt vad som stadgas i 2 §
första stycket under a) äro avgörande för om utjämningspension eller utjämningsunderstöd
skall beräknas med utgångspunkt från beloppet 170 eller
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
15
120 kronor, må pensionen eller understödet i enlighet därmed ökas eller
minskas. Dylik jämkning må verkställas av pensionsstyrelsen även utan
ansökning eller föregående prövning av pensionsnämnd.
I övrigt skola, där ej annat följer av vad ovan i denna lag sägs, bestämmelserna
i lagen om folkpensionering, med undantag av 11 § första stycket
samma lag, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande utjämningspension
och utjämningsunderstöd; dock äger Konungen uppdraga åt
pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter som, utöver vad
denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.
3) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 december 1944 (nr 751) om
provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 1 december 1944 örn provisoriska
förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd skall erhålla följande
ändrade lydelse.
1 §•
Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,
skola såsom provisoriska förstärkningar av tilläggspensionen
eller understödet för varje budgetår utgå
a) ett belopp, utgörande för ogift person ävensom för den, vars make
fyllt 60 år och ej för egen del åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd,
utjämningspension eller utjämningsunderstöd, 100 kronor samt för annan
pensions- eller understödstagare 50 kronor;
b) ett belopp motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp
för en månad.
Denna lag träder i kraft den 1 • juli 1945.
10 Sammansatt stats- och amira lagutskotts utlåtande nr 3.
4) Förslag
till
Förordning
örn dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhetsersättningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under budgetåret 1945/46 av
statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med 208 kronor för år räknat.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Om tillägg, som skall utbetalas kvartalsvis, förfaller till betalning tidigare
än under kalenderkvartalets sista månad, utgår tillägget med oförändrat belopp,
även om blindhetsersättningen upphör att utgå efter den månad, under
vilken förfallotiden inträffar. Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning
upphört att utgå, när dyrtidstillägget eljest skulle hava förfallit till
betalning.
2 §•
Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg;
dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela
de närmare föreskrifter som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.
I anledning av propositionen nr 151 lia inom riksdagen väckts två motioner,
nr 362 i första kammaren av herr Persson, Ivar, m. fl. och nr 500 i
andra kammaren av herr Senander m. fl.
I motionen I: 362 har yrkats, »dels att riksdagen vid antagande av lag om
dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag för sin del måtte besluta, att den, som åtnjuter folkpension,
vari ingår tilläggspension eller invalidunderstöd eller barnbidrag, skall erhålla
dyrtidstillägg därå för perioden oktober—november 1945 med hälften
av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för perioden,
för december 1945 med folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets
belopp för månaden samt för vart och ett av tredje kvartalet 1945,
första kvartalet 1946 och andra kvartalet 1946 med följande belopp, nämligen
i fråga örn folkpension eller invalidunderstöd 35 kronor, beträffande
Sammansatt stais- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
17
barnbidrag för ett barn 25 kronor, för två barn 44 kronor, för tre barn
62 kronor och 50 öre samt för varje barn däröver ytterligare 12 kronor och
50 öre, samt att författningen i enlighet härmed måtte erhålla följande
lydelse:
Förslag
till
Lag
örn dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den, som åtnjuter folkpension, vari ingå tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag, skall erhålla dyrtidstillägg därå för perioden
oktober—november 1945 med hälften av folkpensionens, invalidunderstödets
eller barnbidragets belopp för perioden, för december 1945 med folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för månaden, samt för
vart och ett av tredje kvartalet 1945, första kvartalet 1946 och andra kvartalet
1946 med följande belopp, nämligen
i fråga om folkpension eller invalidunderstöd.......... 35 kronor
beträffande barnbidrag för ett barn .................. 25 »
» » » två » 44 »
» » » tre » 62 »
» » » varje barn därutöver ytterligare
.................... 12 »
50 öre
50 »
Där sålunda för tredje kvartalet 1945 eller första kvartalet 1946 eller
andra kvartalet 1946 bestämt belopp understiger en tredjedel av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för kvartalet, skall
dock dyrtidstillägg för kvartalet utgå med en tredjedel av kvartalsbeloppet.
Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å det barnbidragsbelopp, som belöper å
barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt 6 § 2 mom. andra stycket lagen
örn barnbidrag verkställes.
Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
När tillägg förfaller till betalning en gång varje tilläggsperiod och förfallotiden
inträffar tidigare än under periodens sista månad, utgår tillägget med
oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderslödet eller barnbidraget
minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden
inträffar. Där tillägg förfaller till betalning flera gånger under
samma tilläggsperiod, må tillägget höjas så, att detsamma varje gång kan
utbetalas jämnt i tiotal ören. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension,
invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest
skulle hava förfallit till betalning.
2 §•
Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga
kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. 2 aud. Nr 1—3. 2
18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
25,8 procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 21,4 procent och för ort tillhörande
ortsgrupp 3 21 procent av deras andelar i kostnaderna för under
vartdera av åren 1945 och 1946 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt
landsting med belopp motsvarande 22,8 procent av deras andelar i kostnaderna
för under vartdera av åren 1945 och 1946 utanordnade tilläggspensioner
och invalidunderstöd.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3§-
Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag, dock äger Konungen
uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även
postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att
meddela de närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.
dels att riksdagen i övrigt måtte bifalla vad Kungl. Majit föreslagit i proposition
nr 151.»
Motionen II: 500 utmynnar i ett yrkande, »att riksdagen, under förklaring
att Kungl. Majlis proposition nr 151 icke kunnat bifallas oförändrad, måtte
antaga nedanstående ändrade förslag till lag om dyrtidstillägg under budgetåret
1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag samt förordning
örn dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhetsersättningar:
Förslag
till lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg därå för var och en
av perioderna september—oktober 1945, november—december 1945, januari
—februari 1946 och mars—april 1946 med belopp, motsvarande hälften av
folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för respektive
period samt för var och en av perioderna juli—augusti 1945 och maj—
juni 1946 med följande belopp, nämligen
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
19
i fråga om folkpension eller invalidunderstöd .... 35 kronor
beträffande barnbidrag för ett barn ............ 25 »
» » » två > 44 »
» » »tre » 62 »
samt » » » varje barn däröver ytterligare
............ 12 »
50 öre
50 »
Där sålunda för perioderna juli—augusti 1945 och maj—juni 1946 bestämt
belopp understiger hälften av folkpensionens, invalidunderstödets eller
barnbidragets belopp för perioden, skall dock dyrtidstillägg för perioden
utgå med hälften av ifrågavarande belopp. Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår
å det bidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt
6 § 2 mom. andra stycket lagen om barnbidrag verkställts.
Dyrtidstillägg utbetalas---förfallit till betalning.
2 §•
Till kostnaderna---bestrides av staten.
3§-
Bestämmelserna i lagarna---- lagens tillämpning.
• m
Denna lag---den 1 juli 1945.
Förslag
till förordning om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhetsersättningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under budgetåret 1945/46 av
statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med 250 kronor för år räknat.
Dyrtidstillägg utbetalas — — — förfallit till betalning.
2 §•
Bestämmelserna i förordningen---förordningens tillämpning.
Denna förordning---den 1 juli 1945.»
20
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
Propositionen nr 151, såvitt angår de framlagda författningsförslagen,
ävensom de i ämnet väckta motionerna ha hänvisats till lagutskott och tilldelats
andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till statsutskottet.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet
ha propositionen och motionerna samt ovannämnda punkter i statsverkspropositionen
hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra
lagutskott.
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angives anförts till stöd för de
genom propositionen nr 151 framlagda förslagen och ovannämnda, i statsverkspropositionen
gjorda anslagsäskanden, ävensom i fråga örn de skäl
motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till
propositionerna och motionerna.
I propositionen nr 151 lämnas till en början (s. 7—13) en redogörelse för
de grundläggande bestämmelserna angående folkpensioner och invalidunderstöd,
för dyrtidstilläggen å dessa förmåner samt å barnbidrag och blindhetsersättningar
ävensom för de provisoriska förstärkningarna av tilläggspensioner
och invalidunderstöd. Härefter upptages till behandling frågan örn
införande av s. k. utjämningspensioner och utjämningsunderstöd.
Vid tillkomsten av lagen om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner
och invalidunderstöd framhölls, att de fixa tillägg som förstärkningarna
utgjorde ävensom de fasta dyrtidstilläggen vore behäftade med
den olägenheten att en person, vars egna inkomster medgåve utgivandet av
en obetydlig tilläggspension, tack vare tilläggen komme upp i högre sammanlagd
inkomst än en person, vars egna inkomster något överstege inkomstgränsen
för rätt till tilläggspension. Även procentuella tillägg vore i
någon mån behäftade med nämnda olägenhet, därest tilläggen, såsom fallet
vore i fråga örn dyrtidstilläggen, beräknades jämväl å grund- eller avgiftspensionerna.
Redan före riksdagsbehandlingen av förslaget till nämnda lag
hade Kungl. Majit genom skrivelse den 27 oktober 1944 uppdragit åt socialvårdskommittén
att verkställa utredning rörande möjligheterna att komplettera
förslaget med bestämmelser, varigenom olägenheterna av denna s. k.
diskontinuitet skulle kunna undanröjas. Till fullgörande av nämnda uppdrag
har socialvårdskommittén med skrivelse den 21 december 1944 avlämnat
ett av kommittén uppgjort utkast till lag örn provisoriska utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd.
Socialvårdskommittén framhåller till en början att en svårighet, som i
förevarande avseende omedelbart visade sig, läge därutinnan att den s. k.
diskontinuitetens storlek vöre helt beroende av storleken av de tilläggsförmåner
(dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar), som utgåves. Varje
ändring av dessa förmåners storlek och utformning kunde därför leda till
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
21
att vidtagna åtgärder för diskontinuitetens eliminerande icke längre bleve
lämpliga. Den enda åtgärd, som kunde leda till fullt tillfredsställande resultat
i förevarande avseende, vore därför en omarbetning av folkpensioneringslagen
på sådant sätt, att tillägg utöver de av lagen förutsedda ej bleve
erforderliga. En sådan omarbetning kunde uppenbarligen icke verkställas
såsom ett provisorium. Kommittén måste därför nu utgå ifrån att tilläggen
till folkpensionerna (dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar) tills
vidare bibehölles i nuvarande form.
Socialvårdskommittén fortsätter:
»Den diskontinuitet, varom fråga är, beror av tre olika faktorer, nämligen
de »fixa» dyrtidstilläggen, den »fixa» provisoriska pensionsförbättringen
samt den omständigheten, att de procentuella dyrtidstilläggen och den procentuella
provisoriska förstärkningen även beräknas å de grund- och avgiftspensioner,
som utgå tillsammans med tilläggspension.
Den sistnämnda omständigheten medför, då de procentuella månadstillläggen
såsom för närvarande äro fyra, att grund- och avgiftspensionerna
förhöjas med en tredjedel för dem, som åtnjuta tilläggspension, men ej för
övriga pensionärer. Härigenom kan tydligen uppkomma en diskontinuitet,
som uppgår till en tredjedel av grund- eller avgiftspensionens belopp. För
de tilläggspensionärer, som åtnjuta grundpension, uppgår denna pension för
närvarande till i genomsnitt omkring 75 kronor och för det flertal pensionärer,
som åtnjuta avgiftspension, till i genomsnitt omkring 15 kronor. De
fall, då en tilläggspensionärs sammanlagda inkomster på grund av ifrågavarande
omständighet komma att överstiga en annan pensionärs med belopp
överstigande 30 kronor örn året, torde vara synnerligen fåtaliga.
De övriga båda omständigheter, som medföra uppkomsten av diskontinuitet,
äro däremot av större betydelse. De två fixa dyrtidstillägg, som nu
utgå, kunna medföra en inkomstskillnad till nackdel för dem, som icke ha
tilläggspension (invalidunderstöd), om högst 70 kronor under det att den
fixa provisoriska förstärkningen kan medföra en sådan skillnad uppgående
till högst 50 eller 100 kronor. Den maximala inkomstskillnaden på grund
av dessa omständigheter blir alltså 120 kronor för dem, som äga uppbära
50 kronor i form av fix provisorisk förstärkning, och 170 kronor för övriga
tilläggspensionärer.»
Kommittén påpekar i anslutning till det sagda, att om man ville undanröja
diskontinuiteten i fråga örn den sammanlagda inkomsten mellan å ena sidan
dem, som hade tilläggspension, och å andra sidan övriga, som bortsett från
den egna inkomstens storlek uppfyllde villkoren för erhållande av tilläggspension
eller invalidunderstöd, utan att ändra på folkpensioneringslagens
bestämmelser, borde man i första hand tillse att eljest till tilläggspension
eller invalidunderslöd berättigade personer, vilkas årsinkomster med högst
120 resp. 170 kronor överstege den högsta årsinkomst, som medgåve rätt till
tilläggspension eller invalidunderstöd, erhöllc ett sådant belopp all de för
-
22
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
sattes i samma ekonomiska läge som de, vilkas årsinkomst uppginge till
just nämnda högsta belopp. Utjämningspension (utjämningsunderstöd)
borde utgå med ett belopp utgörande skillnaden mellan å ena sidan nämnda
belopp om 120 resp. 170 kronor samt å andra sidan det belopp, varmed årsinkomsten
överstege den högsta årsinkomst som medgåve rätt till tilläggspension
(invalidunderstöd).
Kommittén anför vidare:
»En viss diskontinuitet skulle likväl uppkomma beträffande tilläggspensionärerna
på grund av de procentuella dyrtidstilläggens och den procentuella
pensionsförstärkningens beräkning jämväl å grund- och avgiftspension. All
diskontinuitet av denna anledning skulle uppenbarligen kunna elimineras,
därest å alla enbart utgående grund- och avgiftspensioner utginge procentuella
tillägg efter samma grunder, som gälla beträffande övriga pensioner.
En sådan åtgärd skulle innebära, att å dessa pensioner utginge ett tillägg,
som för närvarande skulle utgöra en tredjedel och budgetåret 1945/46 draga
en årskostnad av inemot 5 miljoner kronor. Sagda kostnad, vilken relativt
snabbt skulle stiga, är av den storleksordningen att den väl knappast kan
anses motiverad enbart av önskvärdheten att borttaga en ganska obetydlig
diskontinuitet. Dessutom skulle det bereda stora tekniska svårigheter att
utbetala ett sådant tillägg till omkring 200 000 personer, vilka uppbära sin
pension för olika långa perioder (kvartal, halvår eller helår). Emellertid
kunde denna metod begagnas att helt borttaga diskontinuiteten mellan å ena
sidan dem, som åtnjuta tilläggspension, och å andra sidan dem, som åtnjuta
utjämningspension. Man kunde sålunda stadga att i utjämningspensionen
även skall ingå ett belopp, motsvarande en tredjedel av grund- eller avgiftspensionen.
Den diskontinuitet, som beror på de procentuella tilläggen å
vissa grund- och avgiftspensioner, komme då att inträda först vid de inkomstgränser,
som återfinnas i ovanstående uppställning.»
Kommittén påpekar, att en ytterligare åtgärd erfordrades för att diskontinuitet
ej skulle uppkomma i skarven mellan dem, som åtnjöte tilläggspension
(invalidunderstöd), och dem, som åtnjöte utjämningspension (utjämningsunderstöd).
Nämnda åtgärd vore att ur lagarna om dyrtidstillägg å
folkpensioner och invalidunderstöd samt om provisoriska förstärkningar av
tilläggspensioner och invalidunderstöd borttoges de bestämmelser, som stadgade
att dyrtidstillägg eller förstärkningar icke skulle utgå å pension eller
understöd, som icke uppginge till 12 kronor för år räknat. Å utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd skulle givetvis icke utgå vare sig dyrtidstillägg
eller provisoriska förstärkningar.
I fråga örn kostnaderna för utjämningspensionerna och utjämningsunderstöden
anför kommittén bland annat:
»Den del av utjämningspensionen, som motsvarar en tredjedel av grundeller
avgiftspensionen, torde helt böra bestridas av staten och återstående
del fördelas på staten och kommunerna i enlighet med bestämmelserna i
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
23
13 § lagen om folkpensionering. Kostnaden för utjämningspensioner och
utjämningsunderstöd är svår att beräkna, men årskostnaden för staten torde
kunna beräknas till omkring 200 000 kronor. Härtill komma kostnadsökningar
på grund av ett bättre utnyttjande av den nuvarande folkpensioneringen,
vilka knappast låta sig till storleken beräkna. Samtliga nu berörda
kostnader torde enligt kommitténs förmenande kunna bestridas från det förslagsanslag,
som i riksstaten upptages till bidrag till folkpensioner och
invalidunderstöd m. m.»
Beträffande frågans bedömande ur administrativ synpunkt framhåller
kommittén, att den föreslagna lagstiftningen icke torde bereda större svårigheter,
om ock någon förstärkning av arbetskraften inom pensionsstyrelsen
kunde bli nödvändig. Utbetalning av utjämningspensionerna ävensom av
dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar till dem, vilkas årliga folkpension
eller invalidunderstöd icke uppginge till 12 kronor per år, förutsattes
skola ske direkt från pensionsstyrelsen över postgiro.
Över socialvårdskommitténs förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits
av pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
För innehållet i dessa yttranden redogöres å s. 21—23 i
propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört:
»Vad först beträffar frågan örn bestämmandet av storleken av den dyrtidskompensation,
som för budgetåret 1945/46 skall tillkomma
dem, som åtnjuta folkpension, invalidunderstöd, barnbidrag eller
blindhetsersättning, må erinras om att, då riksdagen hade att taga ställning
till storleken av nämnda dyrtidskompensation för innevarande budgetår,
socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 1935 som basår uppgick till 154.
Indextalet per den 1 januari 1945 är likaledes 154. Vid sådant förhållande
torde dyrtidskompensationen böra bibehållas vid oförändrad storlek. Ej heller
i fråga om systemet för bestämmandet av dyrtidstilläggen torde någon
ändring böra ske. Dyrtidstilläggen å folkpensioner, invalidunderstöd och
barnbidrag böra alltså utgå med tre procentuella och två fixa tillägg och å
blindhetsersättningama med 208 kronor, motsvarande i avrundat belopp fem
extra månadsutbetalningar. Av skäl som i det följande komma att närmare
angivas torde, i motsats till vad nu gäller, dyrtidstilläggen under nästkommande
budgetår böra utgå även å folkpension och invalidunderstöd, som understiger
12 kronor örn året. Detsamma bör gälla beträffande barnbidrag.
Viss omläggning torde även böra ske i fråga örn de tekniska utbetalningsanordningarna
på området. Folkpension, vari tilläggspension ingår, samt
invalidunderstöd och barnbidrag synas sålunda hädanefter böra utbetalas
24
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
månadsvis för aila personer som icke flyttat ur riket. Dyrtids tilläggen torde,
även i vad de avse pension eller understöd, som understiger 12 kronor,
böra utbetalas genom postverkets förmedling. Vidkommande de tider dyrtidstilläggen
skola avse samt tidpunkten för utbetalningen måste givetvis, vad
beträffar dyrtidstillägg å tilläggspensioner och invalidunderstöd, erforderlig
samordning ske med utbetalningen av provisoriska förstärkningar å dylika
pensioner och understöd. Fördelningen under budgetåret 1945/46 av de särskilda
dyrtidstilläggs- och förstärlcningsbeioppen torde, med bibehållande av
de nu gällande utbetalningsterminerna för dyrtidstilläggen, förslagsvis kunna
verkställas enligt följande utbetalningsplan.
Dyrtidstillägg |
Provisorisk förstärkning |
Avseende tiden |
Utbetalnings- månad |
fixt |
juli—sept. |
juli |
|
procentuell |
— |
sept. |
|
procentuellt |
okt.—nov. |
nov. |
|
fix |
— |
dec. |
|
procentuellt |
dec.—jan. |
jan. |
|
procentuellt |
fehr.—mars |
mars |
|
fixt |
april—juni |
maj |
Jämväl kommunernas och landstingens bidrag till dyrtidstilläggen böra
bliva oförändrade. Till bestridande av statsverkets kostnader för dyrtidstilläggen
ha tre särskilda anslag äskats i årets statsverksproposition, nämligen
förslagsanslagen till bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd,
till dyrtidstillägg å barnbidrag samt till dyrtidstillägg å ersättning
åt blinda. Till grund för beräkningen av dessa anslag har legat antagandet
att dyrtidskompensationen, såsom jag ock nu förordat, bibehålies
vid oförändrad storlek. Den ökning av kostnaderna som följer av borttagandet
av bestämmelsen, att dyrtidstillägg icke skall utgå å pension,
understöd eller bidrag som understiger 12 kronor om året, torde icke vara
av sådan storleksordning att den behöver föranleda förhöjning av ifrågavarande
anslag.
Jag övergår härefter till frågan örn utjämnande av den diskontinuitet
som uppkommer i totalinkomstens storlek mellan
å ena sidan dem som åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd och
å andra sidan dem som ha en inkomst av sådan storlek att den nätt och
jämnt utestänger dem från rätt till sådan pension eller sådant understöd.
Socialvårdskommitténs förslag, vilket av de däröver hörda myndigheterna
och sammanslutningarna befunnits i stort sett väl avvägt, synes mig böra
läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Understrykas må emellertid härvid,
att den av mig sålunda förordade lagen kommer att direkt ansluta till lagstiftningen
örn dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar; i den mån
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 25
nämnda lagstiftning undergår ändring måste även motsvarande jämkningar
vidtagas i utjämningslagen. Påpekas må jämväl att det, även efter genomförandet
av den ifrågasatta lagstiftningen, kommer att förefinnas en, örn ock
tämligen obetydlig, diskontinuitet. En annan olägenhet, som kommer att
kvarstå i fortsättningen, är att, sedan den övre inkomstgränsen för rätt till
tilläggspension passerats, en ökning av den egna inkomsten med ett eller
annat hundratal kronor icke kommer alt medföra någon som helst ökning
av vederbörandes totalinkomst. Nu berörda förhållanden komma självfallet
att uppmärksammas vid den mera genomgripande revision av folkpensioneringen
varom socialvårdskonnnittén har att framlägga förslag.
Vad beträffar den närmare utformningen av den av mig förordade lagstiftningen
synes det av socialvårdskommittén framlagda utkastet till lag om
provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd i stort sett kunna
följas.
Såsom socialvårdskommittén påpekat erfordras vidare — för att diskontinuitet
ej skall uppkomma i skarven mellan dem som åtnjuta tilläggspension
(invalidunderstöd) och dem som skola komma att uppbära utjämningspension
(utjämningsunderstöd) — att ur lagarna örn dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag samt örn provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidunderstöd borttagas de bestämmelser,
som stadga att dyrtidstillägg och förstärkningar icke skola utgå å pension
eller understöd som icke uppgår till 12 kronor för år räknat. De som
uppbära tilläggspension eller understöd understigande nämnda belopp skulle
nämligen eljest erhålla betydligt lägre totalinkomst än inkomsttagarna å
ömse sidor, vilka komma att åtnjuta, därest deras tilläggspension eller invalidunderstöd
uppgår till 12 kronor eller mera, bl. a. fixa dyrtidstillägg och
provisorisk förstärkning samt, därest deras egen inkomst utesluter dem från
rätt till tilläggspension eller invalidunderstöd, motsvarigheten till de fixa
dyrtidstilläggen och förstärkningen i form av utjämningspension eller utjämningsunderstöd.
I det föregående har jag redan berört frågan om uteslutande
av ifrågavarande bestämmelse ur dyrtidstilläggslagen. Motsvarande
föreskrift i lagen om provisoriska förstärkningar bör upphävas genom ändring
av 1 § i nämnda lag. Samtidigt därmed bör — för att undvika att
nya diskontinuiteter uppkomma i sådana fall, då makars rätt till tilläggspension
är att bedöma enligt olika paragrafer i folkpensioneringslagen (6 och
40 §§) eller då deras årsinkomster fastställts lill olika belopp — jämväl den
ändringen vidtagas i 1 § lagen om provisoriska förstärkningar att den, vars
make åtnjuter utjämningspension eller utjämningsunderstöd, allenast blir
berättigad till det lägre av de i lagen angivna fixa beloppen.
Årskostnaden för staten för utjämningspensioner och utjämningsunderstöd
har av socialvårdskommittén beräknats lill omkring 200 000 kronor.
Nämnda kostnad torde böra gäldas av förslagsanslaget till bidrag lill provi
-
26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
soriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd. Härtill
kommer den ökade belastning av berörda anslag som följer av borttagandet
av 12-kronorsgränsen för rätt till förstärkning. Tillräcklig anledning att av
nu nämnda skäl höja berörda anslag utöver vad i årets statsverksproposilion
äskats synes icke föreligga. Ej heller torde den kostnadsökning, som
kan uppstå på grund av ett av den nya lagstiftningen föranlett bättre utnyttjande
av den nuvarande folkpensioneringen, behöva leda till höjning av
förslagsanslaget till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m.
I detta sammanhang anhåller jag även att få beröra uppkommen fråga
om möjlighet för Kungl. Majit att verkställa omflyttning av enstaka
orter inom folkpensionering slagens dyrort sgruppering.
Vid införandet år 1937 av bestämmelser om dyrortsgradering av folkpensionerna
föreskrevs, att den i samband därmed gjorda indelningen i ortsgrupper
skulle gälla för åren 1938—1910. Emellertid har nämnda indelning
sedermera givits förlängd giltighet, senast genom lag den 19 maj 1944
(nr 236), till och med utgången av år 1946.
I det betänkande som låg till grund för 1937 års dyrortsgradering av folkpensionerna
(SOU 1935:62) påpekades, att under loppet av giltighetstiden
för en pensionsgruppering förändring av gällande placering kunde ifrågakomma
vid inkorporeringar och andra förändringar i den administrativa
indelningen. Det har också inträffat, att en kommunal indelningsändring
ansetts böra föranleda uppflyttning i högre ortsgrupp av en av de båda kommuner,
som berördes av indelningsändringen, och Kungl. Majit har i dylikt
fall ansett sig äga befogenhet att meddela beslut härom.
Med den långa giltighetstid som den ursprungligen för allenast tre år avsedda
ortsgrupperingen erhållit framstår emellertid i enstaka fall den för
en viss ort gällande grupperingen såsom uppenbart för låg. Utvecklingen
under krigsåren har som bekant i fråga om vissa samhällen medfört avsevärda
strukturförändringar, vilka starkt påverkat prisutvecklingen. I synnerhet
om redan vid de undersökningar, varpå gällande dyrortsgradering grundades,
för ett samhälle framräknats en dyrhetsindex, som låg allenast obetydligt
under den för placering i högre ortsgrupp såsom skälig ansedda gränsen,
kan orättvisan i gällande gruppering te sig särskilt framträdande. Då
det gäller grupperingen enligt kommunalskattelagen av de skattefria ortsavdragen,
har behovet att provisoriskt vidtaga omflyttningar av enstaka
orter anmälts för riksdagen, som ej framställt någon erinran mot att Kungl.
Majit tillädes befogenhet härutinnan. Av vad i det föregående anförts torde
framgå, att en befogenhet för Kungl. Majit att företaga liknande omflyttningar
i fråga om pensionsgrupperingen är av behovet påkallad, därvid —
med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig bedömning av frågor örn
ändrad dyrortsplacering — gemensam beredning bör äga rum med chefen
för finansdepartementet, på vars föredragning frågor om justeringar i gäl
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr S.
27
lande löne- och skattegrupperingar anmälas. Från några orter ha ock framställningar
om uppflyttning i högre dyrort i pensionshänseende ingivits till
Kungl. Majit. Med anledning härav torde frågan böra anmälas för riksdagen.
Därest denna ej har något att erinra mot att en justering av pensionsgrupperingen
sker enligt anförda bedömningsgrunder, torde jag senare få anmäla
de föreliggande framställningarna för ställningstagande till desamma i sak.
Vid behandling av inkommande ansökningar om ändrad gruppering kan
fråga uppkomma om uppflyttning av viss del av kommun utan att liknande
åtgärd ifrågasättes beträffande den övriga delen av kommunen. Vid fastställandet
av den nu gällande indelningen har av administrativa skäl varje
särskild kommun förklarats skola tillhöra viss ortsgrupp, även om förhållandena
på skilda håll inom densamma varierat. Från denna regel ha dock
gjorts två undantag. Måhända kan det på grund av lokala prisförhållanden
befinnas ur rättvisesynpunkt nödvändigt att i ytterligare något fall frångå
den administrativa kommunindelningen vid ortsgrupperingen. Såvitt möjligt
böra dock dylika uppflyttningar av kommundelar begränsas att avse
områden av municipalsamhälles karaktär.»
För innevarande budgetår har anvisats, till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner
och invalidunderstöd ett förslagsanslag å 61 400 000 kronor, till
Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag å 4 300 000 kronor samt till
Dyrtidstillägg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag å 670 000 kronor.
Utskottet har inhämtat, att socialstyrelsens levnadskostnadsindex med
1935 såsom basår per den 1 april 1945 utgör 155.
Det genom propositionen nr 151 framlagda förslaget till lag om dyrtids- Utskottet.
tillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag
innebär, att sådant tillägg —- i likhet med vad som gällt för budgetåren
1943/44 och 1944/45 — skall utgå med tre procentuella och två fasta
belopp. Föredragande departementschefen har anfört, att socialstyrelsens
Ievnadskostnadsindex med 1935 såsom basår uppgick till 154 vid den tid,
då riksdagen år 1944 hade att taga ställning till storleken av förevarande
dyrlidskompensation, samt att indextalet per den 1 januari 1945 likaledes
var 154.
I motionen 11:500 hemställes, att ytterligare ett procentuellt tillägg av
samma storlek som de genom propositionen föreslagna måtte utgå utöver
den däri föreslagna dyrtidskompensationen. Motionen I: 362 utmynnar i ett
yrkande, att ett av de föreslagna procentuella tilläggen skall utbytas mot
ett fast belopp.
Socialstyrelsens per den 1 april 1945 beräknade allmänna levnadskostnadsindex
med 1935 som basår utgör 155. Då sålunda endast en mindre ändring
av index ägt rum sedan 1944 års lag om dyrtidstillägg å förevarande för
-
28
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
måner antogs, synes någon förändring av kompensationens storlek för budgetåret
1945/46 icke böra äga rum. Ej heller torde anledning finnas att i övrigt
frångå det system för kompensationens utgående som gällt under budgetåren
1943/44 och 1944/45.
Såsom dyrtidstillägg å blindhetsersättningar för budgetåret 1945/46 föreslås
i propositionen nr 151 ett belopp av samma storlek som för innevarande
och närmast föregående budgetår eller 208 kronor. I motionen 11:500 har
hemställts, att beloppet höjes till 250 kronor. Av förut anförda skäl synes
dock icke heller någon ändring av dyrtidskompensationen å blindhetsersättning
böra genomföras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att utskottet
denna dag tillstyrkt Kungl. Majlis proposition nr 293, vari föreslås,
att den som åtnjuter blindhetsersättning skall såsom provisorisk förstärkning
därå erhålla ett belopp av 108 kronor om året.
Det framlagda förslaget till lag om provisoriska utjämningspensioner och
utjämningsunderstöd synes utskottet väl ägnat att i möjligaste mån eliminera
den av 1944 års riksdag vid antagandet av lagen om provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidunderstöd påtalade olägenheten,
att en person, vars egna inkomster medgiva utgivandet av en obetydlig tillläggspension,
genom det fasta förstärkningsbeloppet och de fixa dyrtidstilläggen
kommer upp i högre sammanlagd inkomst än en person, vars egna
inkomster något överstiga inkomstgränsen för rätt till tilläggspension.
Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj:t såsom i propositionen
nr 151 föreslagits vidtager justering av ortsgrupperingen jämlikt folkpensioneringslagen
enligt i propositionen anförda bedömningsgrunder.
I övrigt föranleda de genom nämnda proposition framlagda förslagen
ävensom de i statsverkspropositionen gjorda anslagsäskanden som äro föremål
för utskottets behandling ingen erinran från utskottets sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga förslaget till lag om dyrtidstillägg
under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag;
B. att riksdagen måtte antaga förslaget till lag om provisoriska
utjämningspensioner och utjämningsunderstöd;
C. att riksdagen måtte antaga förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 december 1944 (nr 751)
örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invali
dunderstöd;
D. att riksdagen måtte antaga förslaget till förordning om
dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhetsersättningar;
E.
att riksdagen måtte för budgetåret 1945/46 såsom förslagsanslag
anvisa
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.
29
a) till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
61 400 000 kronor,
b) till Dyrtidstillägg å barnbidrag 4 000 000 kronor,
c) till Dyrtidstillägg å ersättning åt blinda 670 000 kronor;
F. att riksdagen måtte medgiva att det för budgetåret
1945/46 anvisade förslagsanslaget till Bidrag till provisoriska
förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd må
få tagas i anspråk för bestridande av statens kostnader under
samma budgetår för utjämningspensioner och utjämningsunderstöd;
samt
G. att motionerna I: 362 och II: 500 måtte anses besvarade
genom vad utskottet under A. och D. anfört.
Stockholm den 25 maj 1945.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 1.
Reservation
av herrar Pettersson i Dahl och Hallagård, vilka inom utskottet yrkat bifall
till motionen 1: 362.