Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
5
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag
till förordning om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar,
m. m.
Genom en den 20 april 1945 dagtecknad proposition, nr 293, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga följande förslag till
Förordning
om provisorisk förstärkning av blindbetsersättningar.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som åtnjuter blindhetsersättning skall av statsmedel erhålla provisorisk
förstärkning av densamma med 108 kronor för varje budgetår.
Provisorisk förstärkning utbetalas å den tid och i den ordning Konungen
bestämmer. Örn förstärkning, som skall utbetalas kvartalsvis, förfaller till
betalning tidigare än under kalenderkvartalets sista månad, utgår förstärkningen
med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen upphör att
utgå efter den månad, under vilken förfallotiden inträffar. Förstärkning
utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå, när förstärkningen
eljest skulle hava förfallit till betalning.
2 §•
Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande
provisorisk förstärkning; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen
att meddela de närmare föreskrifter som, utöver vad denna förordning
innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.
6
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
dels ock till Provisorisk förstärkning av ersättning åt blinda för budgetåret
1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 350 000
kronor.
Propositionen har, såvitt angår författningsförslaget, hänvisats till lagutskott
och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats
till statsutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och
andra lagutskottet har propositionen behandlats av sammansatt stats- och
andra lagutskott.
Beträffande de skäl som åberopats till stöd för de framlagda förslagen
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen.
Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning utgår,
med vissa undantag, blindhetsersättning med ett fast belopp av 500
kronor om året till envar svensk medborgare över 16 år, som saknar synförmåga
eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt
att han saknar ledsyn (1 och 2 §§). Rätten till blindhetsersättning är
oberoende av behovsprövning i egentlig mening. Den, vars egen eller vars
försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan, att blindhetsersättning
rimligen icke bör utgå till honom, är emellertid undantagen från
rätt till blindhetsersättning (2 §). Pensionsstyrelsen beslutar rörande tillerkännandet
av ersättningen (6 §). Kostnaden för blindhetsersättning bestrides
helt av staten (11 §).
Från och med år 1941 har dyrtidstillägg utbetalats till den som åtnjuter
blindhetsersättning. Dyrtidstillägget utgår för närvarande enligt förordningen
den 19 maj 1944 (nr 234) örn dyrtidstillägg under budgetåret
194411945 å blindhetsersättningar samt utgör 208 kronor för år räknat, motsvarande
i avrundat belopp fem extra månadsutbetalningar. 1 propositionen
nr 151 till innevarande års riksdag har föreslagits, att dyrtidstillägg av enahanda
storlek måtte utgå även under nästkommande budgetår. Propositionen
har tillstyrkts av sammansatt stats- och andra lagutskott i utlåtande
nr 3.
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 11) anhöll riksdagen
i skrivelse den 3 mars 1945, nr 44, att Kungl. Majit ville låta utarbeta och
örn möjligt till innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk
förbättring av blindhetsersättningar.
Sedan Kungl. Majit uppdragit åt pensionsstyrelsen att utarbeta det förslag
varom riksdagen hemställt, har pensionsstyrelsen med skrivelse den
9 april 1945 framlagt förslag till bestämmelser om provisorisk förstärkning
av blindhetsersättningar.
Sammansatt stats- oell andra lagutskotts utlåtande nr 2.
7
Antalet personer, vilka åtnjuta blindhetsersättning, uppgår för närvarande
till omkring 3 200. Av dem som åtnjuta blindhetsersättning erhålla
enligt en av pensionsstyrelsen företagen stickprovsundersökning omkring
900 personer, eller ungefär 28 procent, därjämte tilläggspension eller invalidunderstöd.
Antalet blinda med blindhetsersättning, vilka ingått äktenskap
med varandra och anmält detta till styrelsen, torde uppgå till inemot
200. Av dem torde ungefär en femtedel åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd.
Såsom förut nämnts utgör blindhetsersättningens grundbelopp 500 kronor
för år, varå utgår dyrtidstillägg med 208 kronor örn året. För närvarande
uppgår alltså blindhetsersättning med tillägg till 708 kronor örn
året eller 59 kronor i månaden.
För blinda, som åtnjuta grund- eller avgiftspension och därjämte tillläggspension,
utgöra grund- och avgiftspensionerna, räknat något i underkant,
i genomsnitt 65 respektive 15 kronor om året. Med hänsyn till tillläggspensionens
maximibelopp i de olika ortsgrupperna erhålla alltså sådana
blinda folkpension med i respektive ortsgrupper 315, 415 och 515
kronor med avdrag i enlighet med vad förut nämnts på grund av vederbörandes
egen inkomst.
Pensionsstyrelsen framhåller i sin förut berörda skrivelse den 9 april
1945 till en början, att den av dyrtiden föranledda höjningen av blindhetsersättningarna
hållit jämna steg med motsvarande höjning av folkpensioner
och invalidunderstöd. Däremot saknade blindhetsersättningarna
motsvarighet till de från och med innevarande budgetår å tilläggspensioner
och invalidunderstöd utgående provisoriska förstärkningarna, motsvarande
ett månadsbelopp av utgående folkpension eller invalidunderslöd jämte ett
fast belopp örn 100 eller 50 kronor. Under sådana förhållanden läge det
enligt pensionsstyrelsens mening närmast till hands att utforma en provisorisk
förbättring av blindhetsersättningarna efter mönster av de provisoriska
förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd.
Pensionsstyrelsen fortsätter:
Anledningen till att de provisoriska förstärkningarna å tilläggspensioner
och invalidunderstöd bestämts att utgå med högre belopp för ogifta och
vissa gifta personer än för andra har i stort sett varit att man velat undvika,
att makar som båda ha tilläggspension eller invalidunderstöd bli
överkompenserade i förhållande till ensamstående personer, vilkas levnadskostnader
förutsatts i allmänhet vara större än hälften av sammanlagda
levnadskostnaderna för äkta makar. Med åberopande av samma skäl skulle
man kunna tänka sig att en provisorisk förbättring av blindhetsersättningarna
differentierades bland annat efter den blindes civilstånd. De skäl
som skulle tala för en sådan differentiering lia emellertid ej samma styrka
i fråga örn blindhetsersättningar, enär dessa utgå utan sådan jämförelsevis
sträng behovsprövning som tilläggspensioner och invalidunderstöd. Då
härtill komma vissa praktiska olägenheter av en differentiering av för
-
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
bättringen efter civilstånd och andra personliga förhållanden — vilka
olägenheter dock icke äro av natur att i och för sig utgöra hinder för en
sådan anordning — bör enligt pensionsstyrelsens mening en differentiering
efter dylika grunder icke komma till stånd.
På sätt redan antytts komma till blindhetsersättning berättigade personer,
som beviljats tilläggspension eller invalidunderstöd, i åtnjutande av
provisoriska förstärkningar av sistnämnda förmån. Det kan givetvis under
sådana förhållanden diskuteras, huruvida dessa blinda jämväl böra erhålla
provisorisk förbättring av till dem utgående blindhetsersättningar eller om
de eventuellt böra erhålla sådan förbättring med lägre belopp än övriga
blinda. Härtill må emellertid framhållas att, eftersom blindhetsersättningen
utgör en av behovsprövning i stort sett oberoende lytesersättning, torde
de blinda som jämväl åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd i allmänhet
vara ekonomiskt sämre ställda än blinda som åtnjuta enbart blindhetsersättning.
Vid sådant förhållande synas övervägande skäl tala för att,
om provisorisk förbättring av blindhetsersättningar skall utgå, den med
samma belopp tillerkännes alla blinda som åtnjuta blindhetsersättning.
Pensionsstyrelsen påpekar, att de blindas ställning under senare år förbättrats
och att de ekonomiskt sämst ställda blinda numera av det allmänna
erhölle betydande förmåner i form av blindhetsersättning och folkpension
eller invalidunderstöd. Även med hänsyn härtill syntes emellertid, örn en
förbättring skulle ske, densamma knappast kunna sättas lägre än det fasta
belopp av 100 kronor som för närvarande utginge som provisorisk förstärkning
till ogifta tilläggspensionärer. Huruvida ett dylikt tillägg jämte
redan nu utgående förmåner kunde innebära ett föregripande av det slutliga
ställningstagandet till frågan om storleken av det allmännas understöd
till icke arbetsföra blinda eller till hjälplösa personer i allmänhet undandroge
sig pensionsstyrelsens bedömande.
Pensionsstyrelsen anför vidare att det ur utbetalningssynpunkt syntes
lämpligt att det ifrågasatta beloppet avrundades så att det bleve jämnt delbart
med 12. Vid avrundning uppåt komme beloppet att utgöra 108 kronor.
Blindhetsersättning jämte tillägg skulle med en sådan förbättring komma
att uppgå till 816 kronor om året eller 68 kronor i månaden. Den sålunda
föreslagna förbättringen syntes lämpligen böra benämnas provisorisk förstärkning
av blindhetsersättningar. Pensionsstyrelsen har vid sin skrivelse
fogat ett i enlighet med det av styrelsen anförda upprättat utkast till förordning
i ämnet.
Slutligen framhåller pensionsstyrelsen att, då en förstärkning av blindhetsersättningarna,
örn särskilda åtgärder icke vidtoges, torde komma att
räknas som inkomst enligt lagen om folkpensionering, den föreslagna förstärkningen
för de omkring 900 blinda, som förutom blindhetsersättning
uppbure folkpension eller invalidunderstöd, i realiteten skulle komma att
minskas med i regel 72 kronor för ogift och 36 kronor för gift person
genom motsvarande minskning av pensionen respektive invalidunderstödet.
Ville man ernå den förut angivna förbättringen för samtliga blinda, torde
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
9
statsmakterna lämpligen böra uttala, att provisorisk förstärkning av blindhetsersättning
tills vidare icke borde anses utgöra inkomst enligt 7 § lagen
örn folkpensionering.
I följande tabell lämnas uppgifter örn de belopp, vartill blindhetsersättning
och folkpension sammanlagt komma att uppgå, örn pensionsstyrelsens
förslag genomföres.
Blindhctsersättning och folkpension enligt nu gällande regler jämte provisorisk förstärkning
å 108 kr. av den förra förmånen. Förstärkningen räknas icke som
inkomst enligt 7 § lagen örn folkpensionering.
Ortsgrupp 1 |
Ortsgrupp 2 |
Ortsgrupp 3 |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Ogift person ................................ |
1 206 |
1 339 |
1 473 |
Makar, endast en har blindhetsers. och follcpen- |
|||
sion; den andre har ej fyllt 60 år.......... |
1 323 |
1 456 |
1 601 |
Makar, en har blindhetsers.; båda ha folkpension |
1 829 |
2 096 |
2 386 |
Makar, båda ha blindhetsers. och folkpension .. |
2 312 |
2 578 |
2 845 |
I fråga om kostnaderna för förslagets genomförande framhåller pensionsstyrelsen
att, då såväl blindhetsersättningarnas grundbelopp som därå utgående
dyrtidstillägg helt bekostades av statsmedel, även kostnaden för den
föreslagna provisoriska förstärkningen borde helt stanna å statsverket. Den
årliga kostnaden vid det ifrågasatta årsbeloppet 108 kronor kunde uppskattas
till i runt tal 350 000 kronor.
Över pensionsstyrelsens förslag lia yttranden inhämtats från socialstyrelsen
och socialvårdskommittén. Båda dessa myndigheter lämna förslaget
utan erinran.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört följande:
»En förbättring av de blindas ekonomiska ställning är givetvis synnerligen
önskvärd. Svårigheten att åstadkomma en dylik förbättring ligger
väsentligen däri, att ersättningsreglerna lätteligen kunna komma att föregripa
det slutliga ställningstagandet till frågan om storleken av det allmännas
understöd till icke arbetsföra blinda eller hjälplösa personer i allmänhet.
Sedan årets riksdag hemställt örn förslag till provisorisk förbättring
av blindhetsersättningarna, har emellertid pensionsstyrelsen, på uppdrag
av Kungl. Maj:!, framlagt förslag till en sådan förbättring, vilket
lämnats utan erinran av bl. a. den sakkunniginstans som närmast Ilar att
svara för översynen av socialvården i landet, nämligen socialvårdskommittén.
Nyssberörda förslag, för vilket en närmare redogörelse lämnats i
det föregående, innebär att å blindhetsersättning skall utgå en provisorisk
förbättring efter mönster av de provisoriska förstärkningarna av tilläggspensioner
och invalidunderstöd. Här ifrågavarande förstärkning skall dock
10
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.
Utskottet.
utgå utan hänsyn till vederbörandes civilstånd saint för alla därtill berättigade
utgöra ett lika stort belopp, nämligen 108 kronor för år. Om hänsyn
tages jämväl till det för nästkommande budgetår av Kungl. Majit föreslagna
dyrtidstillägget skulle den sammanlagda blindhetsförmånen för nämnda
budgetår komma att uppgå till 816 kronor eller till 68 kronor i månaden.
Då det sålunda av pensionsstyrelsen framlagda förslaget synes innebära
en med hänsyn till rådande förhållanden väl avpassad, skälig ekonomisk
förbättring för ifrågavarande klientel, vill jag förorda att förslaget förelägges
riksdagen. Det av pensionsstyrelsen uiarbetade utkastet till förordning
om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar torde i allt
väsentligt kunna godtagas. Förstärkningsbeloppet, som i pensionsstyrelsens
författningsutkast anknutits till kalenderåret, torde dock böra hänföras till
budgetåret. I anslutning till vad pensionsstyrelsen därom anfört vill jag
slutligen uttala, att förevarande förstärkningsbelopp tills vidare vid tillämpning
av 7 § lagen om folkpensionering icke bör anses utgöra inkomst.
Kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna torde, liksom själva
blindhetsersättningarna, böra utgå helt av statsmedel. I enlighet med pensionsstyrelsens
beräkningar synas kostnaderna för nästkommande budgetår
— förstärkningarna förutsättas skola utgå för tiden från och med den 1 juli
1945 — böra beräknas till 350 000 kronor. För täckande av dessa kostnader
torde, i likhet med vad som skett beträffande de provisoriska förstärkningarna
av tilläggspensionerna och invalidunderstöden, ett särskilt anslag
av förslagsanslags natur böra upptagas under femte huvudtiteln.»
Utskottet har icke funnit något att erinra mot det genom propositionen
framlagda författningsförslaget. I likhet med föredragande departementschefen
vill utskottet uttala, att det föreslagna förstärkningsbeloppet tills
vidare vid tillämpning av 7 § lagen örn folkpensionering icke bör anses
utgöra inkomst. Den av departementschefen gjorda anslagsberäkningen
föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Utskottet får sålunda hemställa, att riksdagen måtte
A. antaga det genom propositionen framlagda författningsförslaget;
samt
B. till Provisorisk förstärkning av ersättning åt blinda för
budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 350 000 kronor.
Stockholm den 25 maj 1945.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Närvarande: se tinder utlåtandet nr 1.