Statsutskottets utlåtande nr 82.
1
Nr 82.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1945/46 till Statens sjöhistoriska
museum: Avlöningar jämte i ämnet väckt motion.
(lia avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under tionde huvudtiteln (punkt 64)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statens
sjöhistoriska museum: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett
förslagsanslag av 56 800 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 155, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 23 februari
1945, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
statens sjöhistoriska museum;
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för statens
sjöhistoriska museum, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46;
dels ock till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar för budgetåret
1945/46 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 69 500 kronor.
Vidare har uti en inom andra kammaren av herrar E. Håstad och C. Lindberg
väckt motion (lii 496) hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
proposition nr 155 angående anslag till statens sjöhistoriska museum måtte
besluta den ändringen, att konservatorn placeras i lönegraden Eo 19.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
I skrivelse den 7 juni 1944, nr 10, anhöll riksdagen under punkt 59, att
Kungl. Majit ville låta verkställa utredning rörande sjöhistoriska museets
personalorganisation och för 1945 års riksdag framlägga förslag i ämnet. De
med anledning härav tillkallade utredningsmännen — 1944 års utredning
rörande sjöhistoriska museets personalorganisation — hava den 29 november
1944 avgivit betänkande med förslag i ämnet.
I statsrådsprotokollet till förevarande proposition har lämnats en utförlig
redogörelse för utredningens förslag jämte myndigheternas däröver avgivna
utlåtanden.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 82—83.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 82.
Departementschefen har inledningsvis anfört följande.
Den nu i anledning av riksdagens anhållan verkställda utredningen rörande
sjöhistoriska museets personalorganisation har enligt min mening givit
vid handen, att på statsverkets bekostnad vissa delvis ganska betydande förändringar
böra vidtagas beträffande personal- och avlöningsförhållandena
vid museet. De sedan museets tillkomst vunna erfarenheterna rörande arten
och omfattningen av museets arbetsuppgifter ha nämligen utvisat, att större
anspråk än som från början förutsågos måste ställas på personalen, om museet
skall kunna väl vårda, förkovra och vetenskapligt bearbeta sina samlingar
samt på ett upplysande och tilltalande sätt hålla dessa tillgängliga för
allmänheten. Emellertid bör tillika beaktas, att inom museets verksamhetsfält
nya arbetsuppgifter i nära nog obegränsad mängd kunna anmäla sig för
de därav intresserade samt att detta kan utgöra en frestelse till överdimensionering
och forcering av museiarbetet. En viss varsamhet från statsmakternas
sida vid prövningen av museiledningens krav på personalförstärkningar i såväl
kvantitativt som kvalitativt hänseende synes därför vara tillrådlig. Såvitt
jag kunnat bedöma, och jag tror mig härutinnan vinna stöd hos de i ärendet
hörda myndigheterna, har den av riksdagen begärda utredningen verkställts
med beaktande av de nyss anförda synpunkterna. Jag är därför beredd att
i huvudsak biträda de såsom resultat av utredningen föreliggande förslagen.
Utskottet lämnar här nedan en kortfattad redogörelse för utredningens förslag
ävensom för departementschefens ståndpunktstagande till desamma.
Ett av de spörsmål, som särskilt berördes vid 1944 års riksdag, gällde inrättandet
vid museet av en chefsbefattning, vars innehavare tillika skulle vara
föreståndare för en av museets båda avdelningar. I utredningsbetänkandet
har nu föreslagits tillskapandet av en dylik kombinerad chefs- och avdelningsföreståndarbefattning.
Departementschefen har framhållit, att det enligt
hans mening är uppenbart, att museet är i behov av en chef, som kan
leda det dagliga arbetet och har det närmaste ansvaret för museets förvaltning.
Den hittillsvarande ordningen, enligt vilken dessa uppgifter åvila museinämnden
eller någon dess förtroendeman, bör enligt departementschefen
icke i längden bibehållas. Vad angår förslaget alt chefen även skall vara
avdelningsföreståndare, har departementschefen funnit sig icke kunna dela
de i ett par av yttrandena framförda betänkligheterna mot ett sådant arrangemang.
Härigenom lärer nämligen, framhåller departementschefen, icke i praktiken
behöva uppkomma sådana olägenheter att de motivera inrättandet av
ytterligare en högre tjänst, vilken i och för sig ej kan anses strängt nödvändig.
Departementschefen har erinrat örn, att överintendenten och chefen för
nationalmuseum tillika är föreståndare för en av museets fyra avdelningar.
På grund härav har departementschefen tillstyrkt utredningens förslag i denna
del. Departementschefen har likaledes delat utredningens uppfattning,
att inrättandet av en chefsbefattning vid sjöhistoriska museet icke bör föranleda
till att nämndinstitutionen avskaffas. Närmare bestämmelser örn
nämndens sammansättning samt örn dess och museichefens arbetsuppgifter
har synts departementschefen instruktionsledes få meddelas av Kungl. Majit.
Utredningen har föreslagit, att chefen för museet skall benämnas museidirektör
samt — i likhet med styresmannen för armémuseum och förestånda
-
Statsutskottets utlåtande nr 82-
3
ren för livrustkammaren — vara placerad i lönegraden A 27. Vad först angår
lönefrågan har departementschefen med hänsyn till museets storlek och de
krav på speciell sakkunskap, som måste ställas på dess högre befattningshavare,
icke funnit sig böra biträda majoritetens inom allmänna lönenämnden
mening att museichefen bör placeras allenast i lönegrad A 24 och dessutom
erhålla ett årligt arvode av 1 200 kronor. Å andra sidan har departementschefen
icke funnit tillrådligt att, såsom museichefskollegiet föreslagit,
chefen för sjöhistoriska museet placeras i högre lönegrad än cheferna för
armémuseum och livrustkammaren. Departementschefen har på grund härav
förordat utredningens förslag i denna del. Även beträffande titelfrågan
har departementschefen funnit utredningsförslaget lämpligt. Den omständigheten
att en redan inrättad museidirektörstjänst är placerad i lönegrad A 30
har icke synts departementschefen, såsom statskontoret förmenat, böra utgöra
hinder mot att en ny sådan tjänst placeras i lönegrad A 27. Departementschefen
har sålunda exempelvis erinrat om att våra fångvårdsanstalter
förestås av direktörer i tre olika lönegrader, A 24, A 26 och A 28, samt att
generaldirektörstjänstema äro uppdelade på ej mindre än sex olika lönegrader.
Den avdelningsföreståndare, som icke tillika skulle vara innehavare av den
föreslagna museidirektörsbefattningen, bör enligt utredningens mening med
benämningen intendent placeras i samma lönegrad som de nuvarande andre
intendenterna vid övriga museiinstitutioner. Sistnämnda befattningshavare
ha i årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor
s. 5 ff.) föreslagits uppflyttade i lönegrad från A 21 till A 22. Den skillnaden
föreligger dock, framhåller departementschefen, mellan dessa befattningshavare
och avdelningsföreståndaren vid sjöhistoriska museet, att den
senare svarar för skötseln av en museiavdelning och att hans befattning, med
hänsyn till den specialutbildning som innehavaren förutsättes ha förvärvat,
antagligen får betraktas såsom en sluttjänst. Vad departementschefen sålunda
framhållit skulle, fortsätter han, närmast leda till att befattningen i lönehänseende
jämställdes med avdelningsföreståndarbefattningarna vid nationalmuseum
och vid statens historiska museum, vilka befattningar i statsverkspropositionen
föreslagits skola bibehållas i lönegrad A 26. Såsom framhölls
redan vid sjöhistoriska museets tillkomst måste emellertid enligt departementschefens
mening sistnämnda tjänster beträffande såväl innehavarnas
kompetens som det med tjänsterna förenade arbetets beskaffenhet och
omfattning anses mera krävande än befattning såsom avdelningsföreståndare
vid sjöhistoriska museet. Departementschefen har på grund härav biträtt
den av allmänna lönenämnden framförda meningen, att avdelningsföreståndaren
bör placeras i lönegrad A 24, samt särskilt velat framhålla,
att detta icke innebär någon lönegradsförändring utan endast ordinariesättning
av en av de båda nuvarande avdelningsföreståndartjänsterna i lönegrad
Eo 24. Tjänsten har synts departementschefen i personalförteckningen
lämpligen böra benämnas intendent (avdelningsföreståndare).
Utredningens förslag om anvisande av medel till avlöning av de båda arna -
4
Statsutskottets utlåtande nr 82.
nuenser, som för närvarande tjänstgöra vid museet samt av vilka den
ene helt och den andre delvis avlönas av enskilda medel, har i de avgivna
yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även departementschefen
har ansett sig böra biträda detta förslag. Däremot har departementschefen
icke funnit skäl att, i likhet med museichefskollegiet, förorda medelsanvisning
för avlöning av ytterligare en amanuens med särskilt åliggande att sköta
bibliotek och arkiv. Sjöhistoriska museets nämnd har visserligen funnit behov
av en motsvarande tjänst föreligga men bär icke nu velat framställa
något yrkande härutinnan.
Vid museet har från dess tillkomst varit anställd en konservator, som sedan
år 1942 uppbär ett av de båda för modellsnickare avsedda arvodena å
4 800 kronor och dessutom av enskilda medel ett tilläggsarvode å 1 200 kronor
men tidigare helt avlönats av enskilda medel. Utredningen har framhållit,
att konservatorn fyller en mycket betydelsefull och krävande uppgift, särskilt
vad gäller samlingarnas vård och bevarande men även såsom ledare för
modellverkstaden. I likhet med utredningen och samtliga i ärendet hörda
myndigheter har departementschefen därför ansett konservatorstjänsten nu
böra inordnas under statlig löneplan. Efter en ingående jämförelse mellan
de göromål, som ankomma på denne konservator samt konservatorerna vid
naturhistoriska riksmuseet och statens historiska museum, har utredningen
ansett den förre böra placeras i lönegrad 17, tills vidare såsom extra ordinarie
befattningshavare. Mot denna lönegradsplacering ha erinringar riktats
i ett flertal yttranden. Sålunda har allmänna lönenämnden ifrågasatt, om
ej en placering i Eo 15 vöre tillfyllest, medan å andra sidan vitterhetsakademien,
sjöhistoriska museets nämnd och museichefskollegiet förordat att
tjänsten placeras i lägst Eo 18. För egen del har departementschefen anslutit
sig till allmänna lönenämndens uppfattning i denna fråga och alltså förordat,
att konservatorstjänsten placeras i lönegrad Eo 15.
Den tjänsteman vid museet, vilken för närvarande uppbär det andra av
de båda modellsnickarearvodena och som enligt utredningens uppfattning
i lönehänseende närmast bör jämställas med preparator, föreslås av utredningen
skola med benämningen modellbyggare överföras till extra ordinarie
stat med placering i lönegrad 10. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna
har departementschefen icke haft något att erinra häremot.
Vaktpersonalen vid museet utgöres nu av en förste expeditionsvakt i lönegrad
Eo 7 och en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5, varjämte till förfogande
för extra bevakning under öppethållande och nattetid stå inflytande biljettintäkter
och ett under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal för ändamålet
beräknat belopp av 4 300 kronor. Utredningens förslag att — med bibehållande
av sistnämnda belopp å avlöningsstaten — den fast anställda vaktpersonalen
måtte förstärkas med ytterligare en befattningshavare har synts
departementschefen väl motiverat och bär icke heller föranlett erinringar i
de avgivna yttrandena. Vid behandlingen av frågan härom har utredningen
sagt sig räkna med, att denna personal även borde förslå att under konservatorns
ledning fullgöra de på en rustmästare ankommande arbetsuppgifterna.
Statsutskottets utlåtande nr 82.
5
Enligt utredningens förslag skola befattningshavarna i fråga benämnas museivakter
samt uppföras, förste museivakten i lönegrad A 7, en av de båda övriga
i lönegrad A 5 och den återstående i lönegrad Eo 5. Chefen för marinen
och sjöhistoriska museets nämnd ha framhållit att en rustmästarutbildad
person icke torde kunna erhållas för en så låg avlöning som enligt Eo 5
samt med anledning därav ifrågasatt om icke rustmästarsysslan borde förenas
med tjänsten såsom förste museivakt. Museichefskollegiet har ansett
en rustmästare, som helt ägnade sig åt sin uppgift, vara för museet oumbärlig
och har därför föreslagit inrättande av en dylik befattning. För egen del
bär departementschefen biträtt utredningens förslag i fråga örn den fast anställda
personalen samt därvid förutsatt att rustmästargöromålen skola kunna
under konservatorns ledning och efter dennes anvisningar ombesörjas av
den samlade vaktpersonalen.
Emot utredningens förslag örn överförande till ordinarie stat av befattningen
såsom värmeledningsskötare och reparatör i lönegrad Eo 7 har departementschefen
icke haft någon erinran att framställa.
Vad beträffar den kvinnliga biträdespersonalen, som nu består av ett kanslibiträde
i lönegrad Eo 7 samt ett skrivbiträde med ett arvode av statsmedel
å 2 500 kronor och ett tilläggsarvode av enskilda medel å 860 kronor, har utredningen
föreslagit ordinariesättning av kanslibi trädest jänsten samt ombildning
av skrivbiträdestjänsten till en kontorsbiträdesbefattning i lönegrad Eo 4.
I flertalet yttranden lia dessa förslag lämnats utan erinran, men museichefskollegiet
har ansett kanslibiträdestjänsten böra ombildas till en kansliskrivarbefattning
i lönegrad All och behov föreligga av två kontorsbiträden, medan
däremot allmänna lönenämnden ifrågasatt huruvida icke det av utredningen
föreslagna kontorsbiträdet borde erhålla allenast halvtidstjänstgöring samt
avlöning medelst arvode för erforderligt arbete därutöver. För egen del har
departementschefen biträtt utredningens förslag samt därvid förutsatt att befattningshavarna
under tjänstetid helt sysselsättas för museets räkning.
Av utredningens betänkande framgår, att konserveringsanstalten inom museet
förenats med en modellverkstad för komplettering av samlingarna genom
tillverkning av fartygsmodeller. I denna verkstad, som står under närmaste
ledning av konservatorn, äro förutom den förut omnämnde modellsnickaren
anställda två finmekaniker mot årliga arvoden av 4 800 kronor
respektive 2 700 kronor. Medel till dessa arvoden ha tagits från inkomster av
försålda modeller, vilka vid sidan av modeller för museets egen räkning tillverkats
i verkstaden. Departementschefen har delat utredningens uppfattning,
att denna delvis affärsmässigt bedrivna verksamhet bör få fortfara i
oförändrad form, dock att nettoinkomsten — på sätt av utredningen föreslagits
och av riksräkenskapsverket lämnats utan erinran — hädanefter bör
tagas till uppbörd å reservationsanslaget till underhåll av museets samlingar.
Å detta anslag torde också, fortsätter departementschefen, till uppbörd få
upptagas inflytande biljettintäkter, sedan från dessa dragits direkta kostnader
för separatutställningar o. d.
I anledning av en uppgift i utredningens betänkande örn att vid museet
6
Statsutskottets utlåtande nr 82.
funnes anställda s. k. arkivarbetare till vid skilda tidpunkter varierande antal,
vid tiden för betänkandets avgivande ej mindre än 19 stycken, har allmänna
lönenämnden efterlyst uppgifter örn vilken inverkan på personalbehovet
vid museet som ett eventuellt upphörande av anordningen med arkivarbetare
kunde tänkas få. Departementschefen har i anledning härav erinrat om,
att sedan åtskilliga år tillbaka arkivarbetare torde vid flertalet större arkiv,
bibliotek och museer användas för mindre krävande och brådskande arbetsuppgifter
utan att detta föranlett inskränkningar i den tidigare personalorganisationen.
Vid uppordnandet av sjöhistoriska museets omfattande samlingar
ha arbetsmöjligheter av denna art i ovanligt rikligt mått stått till buds.
Man torde emellertid icke därav böra draga den slutsatsen, framhåller departementschefen,
att om — mot förmodan —■ anordningen med arkivarbetare
skulle slopas, museets fast anställda personal skulle behöva omedelbart
förstärkas.
Av redogörelsen i ärendet framgår, att museet erhållit betydande donationer
i form av såväl penningmedel som för museet värdefulla föremål. De i
pengar utgående bidragen lia delvis av museiledningen använts till avlöning
av eller lönefyllnad åt befattningshavare vid museet. Då det emellertid enligt
departementschefens mening icke kan anses lämpligt att tjänstemän vid
en rent statlig institution avlönas med medel, som av enskilda ställas till
institutionens förfogande, har departementschefen förutsatt, att den nyss omnämnda
ordningen upphör sedan de reformer beträffande personalorganisationen
genomförts, vilka departementschefen tidigare förordat. Det nu sagda
bör givetvis, fortsätter departementschefen, icke föranleda museiledningen till
att avstå från sin lovvärda och hittills med stor energi och framgång fullföljda
strävan att från personer och företag med intresse för museets verksamhet
söka erhålla gåvor i form av ej endast museala föremål utan även
penningmedel. Dylika medel böra dock enligt departementschefens mening,
såsom utredningen framhållit, endast för rent tillfälliga behov användas till
avlönande av personal samt i övrigt begagnas för att berika samlingarna, för
ordnande av tillfälliga utställningar, för nyanskaffningar samt för publikationstryck
och andra utgifter av omkostnadsnatur.
Vid en personalorganisation i enlighet med vad departementschefen nu förordat
hava ansetts böra beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän
förslagsvis 33 700 kronor, för avlöningar till icke-ordinarie personal 31 600
kronor och för rörligt tillägg förslagsvis 9 000 kronor. Departementschefen
har därvid förutsatt, att från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal fortfarande skola få bestridas kostnader för vikarier med högst
900 kronor, för tillsyn över museilokalema med högst 200 kronor, för portvaktsgöromål
med högst 600 kronor och för museets bevakning med högst
4 300 kronor. Emellertid bör, enligt departementschefen, vid anslagsberäkningen
för nästa budgetår hänsyn tagas till, att den pensionerade sjöofficer,
som nu mot ett arvode av 4 500 kronor uppehåller tjänsten såsom föreståndare
å örlogsavdelningen, torde komma att utses till antingen museidirektör
eller intendent samt att därvid avdrag å hans lön kommer att ske jämlikt 2 §
Statsutskottets utlåtande nr 82.
7
2 mom. civila avlöningsreglementet. Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie
tjänstemän och till rörligt tillägg synas departementschefen därför kunna
nedsättas till 29 500 kronor respektive 8 400 kronor. Därest den nuvarande
föreståndaren å sjöfartsavdelningen utses till intendent, bör, fortsätter departementschefen
— om riksdagen icke har något att däremot erinra —
Kungl. Majit kunna till undvikande av löneminskning bevilja honom personligt
lönetillägg att bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän.
Vid sin behandling föregående år av sjöhistoriska museets avlöningsanslag
framhöll riksdagen, att museipersonalens anställnings- och löneförhållanden
icke vore tillfredsställande ordnade, vilket föranledde riksdagen att hos
Kungl. Majit hemställa örn utredning i ämnet. Den utredning, som med
anledning härav verkställts, har utmynnat i förslag till ny personalorga- •
nisation för museet. Förslaget har av Kungl. Majit framlagts för riksdagen i
förevarande proposition. Såsom allmänt omdöme om den föreslagna personalorganisationen
vill utskottet framhålla, att utskottet finner densamma väl
ägnad att tillgodose de krav, som böra uppställas för att museet på ett tillfredsställande
sätt skall kunna fullgöra sina alltmer växande praktiskt-administrativa
och vetenskapliga uppgifter.
En av de frågor, som särskilt uppmärksammades av föregående års
riksdag, gällde museets ledning. Detta spörsmål synes utskottet i det nu
föreliggande förslaget hava lösts på ett ändamålsenligt sätt genom att nämndinstitutionen
bibehållits och den omedelbara ledningen över museet anförtrotts
åt en museichef. Ur representationssynpunkt såväl utåt som inåt torde
detta förslag innebära en påtaglig fördel. Med hänsyn till de anspråk, som
böra ställas på chefen för denna institution, synes utskottet icke något vara
att erinra mot att befattningen i fråga jämställes med befattningarna som
styresman för armémuseum och som föreståndare för livrustkammaren och
alltså hänföres till lönegraden A 27. Den föreslagna benämningen — museidirektör
— finner utskottet lämplig.
Goda skäl synas utskottet tala för att en av de båda nuvarande avdelningsföreståndama
med bibehållen placering i 24 lönegraden överföres på ordinarie
stat under benämningen intendent. Den föreslagna lösningen av frågan
om museets amanuenspersonal finner utskottet sig jämväl böra förorda.
Beträffande konservatorsbefattningen vill utskottet erinra, att någon konservator
icke tidigare varit uppförd på museets personalförteckning men
att museiledningen med enskilda medel avlönat en dylik befattningshavare.
Kungl. Majit har emellertid nu föreslagit, att den nuvarande konservatorn
inordnas under statlig löneplan och placeras i lönegraden Eo 15. I motionen
har yrkats, att befattningen placeras i lönegraden Eo 19. I anslutning härtill
har anförts, att konservatorn med den av Kungl. Majit föreslagna löneställningen
skulle lida minskning i sina hittillsvarande löneförmåner. Utskottet
vill med anledning härav framhålla, att befattningshavaren i fråga för närvarande
uppbär i egenskap av modellsnickare ett statligt arvode av 4 800 kro
-
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 82.
nor för år. Därutöver uppbär han av till museets förfogande ställda enskilda
medel dels 1 200 kronor såsom konservator och verkmästare för modellverkstaden,
vartill lagts ett s. k. kristillägg av 420 kronor, dels ock 1 200 kronor
för vissa för föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm räkning utförda
särskilda arbeten. Det kan tilläggas, att han vidare genom sjöhistoriska
museets försorg uppburit ytterligare ersättning för andra tillfälliga arbeten,
som utförts på extra tid. Det är uppenbart, att vid överförandet av en arvodesavlönad
befattningshavare till löneställning å den statliga löneplanen hänsyn
allenast bör tagas till vederbörandes fasta avlöningsförmåner och icke till de
mer eller mindre tillfälliga arvoden, som han åtnjuter på grund av särskilda
uppdrag. Även vid bedömandet av löneställningen för den nyinrättade konservatorsbefattningen
ur andra synpunkter än de nu anförda finner utskottet
anledning knappast föreligga att på denna punkt frångå Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet förordar därför, att befattningen i fråga placeras i lönegraden
Eo 15, varav följer att utskottet avstyrker det motionsvis gjorda yrkandet.
Konservatorns möjligheter jämväl i fortsättningen till extrainkomster genom
museet är en fråga, som utskottet icke har anledning att närmare ingå på.
Utskottet vill dock framhålla, att enligt vad utskottet under hand inhämtat
dylik biförtjänst lärer kunna påräknas.
Vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit beträffande befattningshavarnas löneställning
och vad departementschefen i samband därmed anfört har icke givit
utskottet anledning till särskilt uttalande.
På grund av det anförda — och under erinran att anslagshöjningen utgör
12 700 kronor — hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen II: 496,
a) godkänna följande personalförteckning för statens sjöhistoriska
museum:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 museidirektör ................................ A 27
1 intendent (avdelningsföreståndare) .............. A 24
1 förste museivakt .............................. A 7
1 kanslibiträde .................................. A 7
1 värmeledningsskötare och reparatör ............ A 7
1 museivakt .................................... A 5;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens sjöhistoriska
museum, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
Statsutskottets utlåtande nr 82.
9
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsvis ............................ kronor 29 500
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .. » 31 600
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 8 400
Summa förslagsanslag kronor 69 500;
c) till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar för budgetåret
1945/46 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 69 500 kronor.
Stockholm den 20 april 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Bäcklund, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Gustaf Iwar
Anderson, Ekströmer, Johan Eric Ericson och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Swensson i Grönvik,
Ward, Danielsson, Persson i Falla, Bergström, Mårtensson, Wallentheim, Holmström,
Hoppe och Johansson i Mysinge.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 82—83.
8