Statsutskottets utlåtande nr 65.

1

tfr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående
omskolning av i militärtjänst skadade.

(l:a avd.)

I propositionen nr 120 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 23 februari 1945,
föreslagit riksdagen dels medgiva, att omskolning av i militärtjänst skadade
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll anförts, dels medgiva, att till sådana skadade utgående
livräntor må, utan hinder av vad i ämnet eljest må vara stadgat,
under tiden för ifrågavarande omskolning eller däremot svarande utbildning
utgå med minst det belopp, vartill livräntetagaren varit berättigad vid omskolnings-
eller utbildningstidens början, dels ock under rikstatens fjärde
huvudtitel till Omskolning av i militärtjänst skadade för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

I en av chefen för armén den 17 juni 1944 till Kungl. Majit överlämnad
skrivelse föreslog försvarsområdesbefälhavaren i Kristianstads försvarsområde,
att personal, som drabbats av olycksfall under militärtjänstgöring, varav
viss invaliditet följt, måtte under förutsättning av kompetens och lämplighet
beredas företräde vid antagandet av civil arbetskraft inom krigsmakten. I anledning
härav uppdrog Kungl. Majit den 7 juli 1944 åt kommittén för partiellt
arbetsföra att inkomma med utredning och förslag i ämnet. Med skrivelse den
10 februari 1945 har kommittén framlagt förslag örn vidtagande av provisoriska
åtgärder för omskolning av beredskapsinvalider.

Av kommitténs skrivelse framgår, att kommittén föranstaltat örn inventering
av de för invalider lämpliga arbetsuppgifter, som erbjudas inom krigsmakten.
Rapporten rörande denna inventering vilade hos kommittén i avvaktan
på resultatet av en inom riksförsäkringsanstalten på kommitténs begäran
påbörjad utredning i syfte att beträffande dem som åtnjuta livränta i
anledning av invaliditet efter olycksfall under beredskapstjänstgöring klarlägga
vissa förhållanden, främst invalidernas antal, skadornas art och svårighetsgrad,
tidigare och nuvarande arbetsförhållanden. Denna utredning krävde
viss tid och kommittén såge sig för närvarande ej i stånd att på grundval av
densamma och berörda inventering framlägga några förslag.

Efter att hava erinrat örn, bland annat, innehållet i nu gällande bestämmelser
om ersättning till följd av under militärtjänstgöring inträffad kropps Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 6 saini. Nr 65—66.

805 45

2

Statsutskottets utlåtande nr 65.

skada och att denna ersättning i många fall icke vore tillräcklig, i varje fall
icke under en övergångstid eller då skadan föranledde behov av övergång till
nytt yrke, samt örn den enskilda hjälpverksamhet, som bedrives av stiftelsen
»Kungafonden Med folket för fosterlandet» och av Hjälpkommittén för Finlands
invalider, vilken hjälpkommitté också åtagit sig omskolning av svenska
beredskapsinvalider, har kommittén uttalat, att vissa förberedande statliga
åtgärder i syfte att lösa beredskapsinvalidernas arbetsproblem böra vidtagas.
Antalet beredskapsinvalider hade nämligen numera nått sådan storleksordning
— enligt från riksförsäkringsanstalten inhämtade upplysningar utginge för
närvarande livränta i något över 2 000 fall — att uppgiften att hjälpa beredskapsinvalider
till återinpassning i arbete blivit alltför omfattande för att
på ett fullt effektivt sätt kunna handhavas av privata krafter.

Vid framläggande av sitt förslag hade kommittén funnit sig böra föreslå
åtgärder, avsedda att främja sysselsättning av beredskapsinvaliderna inom såväl
statsförvaltningen överhuvudtaget som det fria näringslivet.

Dessa åtgärder borde huvudsakligen avse dem, som på grund av skadans
art ej hade möjlighet att återtaga tidigare yrke eller anställning. För många
torde redan nu förefintliga arbetsförmedlingsorgan vara tillfyllest. Särskilt
kunde man vänta, att de vid ett flertal länsarbetsnämnder tillsatta assistenterna
för partiellt arbetsföra skulle komma att göra en insats för detta klientel.
Emellertid hade det ofta visat sig omöjligt för invaliden att finna arbete
utan föregående omskolning till annat yrke. Hur många fall detta gällde,
kunde ännu icke uppgivas. Nämnda inom riksförsäkringsanstalten påbörjade
statistiska undersökning komme att ge en uppfattning örn antalet beredskapsinvalider,
som nu befunne sig i detta läge. Redan nu kunde man med visshet
påstå, att det rörde sig örn ett avsevärt antal.

Kommittén ville därför understryka, att av kommittén enligt det följande
föreslagna åtgärder ej kunde anses tillfyllest utan borde betraktas som en
inledning till en mera omfattande omskolningsverksamhet. Det syntes kommittén
värdefullt, att verksamheten till en början gåves en begränsad omfattning,
så att samlade erfarenheter i fortsättningen kunde utnyttjas.

Kommittén ansåge, att kostnaden för omskolning i princip borde åvila
staten. Kostnaden borde omfatta ej blott utgifter för utbildningen utan även
uppehälle för invaliden under utbildningstiden, då i annat fall ekonomiska
svårigheter skulle hindra många utav dem, som bäst behövde hjälpen, att
utnyttja densamma.

Vid arméns verkstäder hade redan kurser för beredskapsinvalider anordnats,
dels i avsikt att giva dem specialutbildning med möjlighet till anställning
vid försvarsväsendet, dels med inriktning på att öka deras möjligheter
att söka arbete inom verkstadsindustrien. Denna verksamhet borde fortsätta
och örn möjligt utvidgas. Behovet av utbildning torde emellertid icke kunna
tillgodoses härmed, utan ytterligare kursverksamhet borde enligt kommitténs
förmenande komma till stånd. I viss utsträckning torde sådan kunna anordnas
vid redan befintliga yrkesskolor, varigenom mera omfattande och kostnadskrävande
anordningar kunde undvikas. Möjligen kunde dock särskild
utrustning i vissa fall behöva anskaffas. Vidare torde Hjälpkommittén för

Statsutskottets utlåtande nr 65.

3

Finlands invalider även framgent kunna ställa platser vid sina omskolningskurser
till förfogande för svenska beredskapsinvalider.

För att nå syftet att bereda framtida försörjningsmöjligheter kunde i en
del fall grundligare utbildning, exempelvis i ett hantverksyrke, böra meddelas.
Möjligheten att med användande av anslagna medel för omskolningsverksamheten
bereda sådan mera omfattande utbildning borde hållas öppen. Även
utplacering hos enskild näringsidkare borde kunna övervägas.

Utsikter torde emellertid i många fall föreligga att genom kortare utbildning
nå försörjningsmöjlighet, varvid kurstiden i likhet med vad redan skett
vid liknande kurser torde kunna begränsas till sex å åtta månader. Vid dylika
kortare kurser borde varje kursdeltagare erhålla en timpenning för varje närvarotimme
enligt de grunder, som för närvarande gällde vid av överstyrelsen
för yrkesutbildning anordnade beredskapskurser. Det syntes vara fördelaktigt
att använda denna form såsom bidrag till uppehället, då den samtidigt stimulerade
till utnyttjande av kurstiden. Därutöver erforderligt bidrag till kursdeltagares
uppehälle under kurstiden borde utgå i form av stipendium för att
möjliggöra en avvägning med hänsyn till hjälpbehovet. Kursdeltagare borde
även erhålla ersättning för eventuella resekostnader till och från kursorten.
Kommittén beräknade med ledning av kostnadskalkyler, som uppgjorts av
överstyrelsen för yrkesutbildning för planerade kurser för arbetslösa (SOU
1944:25), samt erfarenheter från omskolningskurserna vid arméns verkstäder
den årliga kurskostnaden per elevplats vid dylika kortare kurser till omkring
1 300 kronor, i vilket belopp dock icke inginge kostnader för eventuellt erforderlig
nyanskaffning av maskiner eller dylikt. Härtill komme kostnader för
timpenning och stipendier, inklusive resekostnader, vilka per elevplats och
år torde kunna beräknas till respektive 900 kronor och 700 kronor. Vid beräkning
av sistnämnda belopp hade hänsyn tagits till att kursdeltagarna uppbure
livränta, ehuru denna dock i regel endast örn kursdeltagaren icke vore familjeförsörjare
eller örn han erhölle utbildning i hemorten torde kunna tagas i
beaktande vid stipendiets utmätande. För att underlätta för kursdeltagare,
som åtnjöte för viss begränsad tid fastställd livränta, att överblicka sin ekonomiska
ställning under hela kurstiden vore det enligt kommitténs uppfattning
av betydelse, att riksförsäkringsanstalten bemyndigades att låta livränta, som
utginge då utbildningen påbörjades, utgå med oförändrat belopp — därest
ej skäl till förhöjd ersättning uppkomme — under hela den tid som kursen
varade. Det undandroge sig kommitténs bedömande, huruvida behov av
ändrade bestämmelser i militärersättningsförordningen påkallades till följd
härav.

Handhavandet av utbildningverksamheten borde ankomma på statens
arbetsmarknadskommissionen åt vilken borde uppdragas att tills vidare fungera
som arbetsvårdsorgan för beredskapsskadade. För organiserande och ledning
av utbildningen, utarbetande av undervisningsplaner, inspektion av kursverksamheten
och dylikt borde emellertid kommissionen anlita den myndighet, som
handhade överinseendet över utbildningen inom motsvarande yrkesområde.

Enligt förut angivna beräkningar skulle de årliga kostnaderna för en örn -

4

Statsutskottets utlåtande nr 65.

skolningsverksamhet för beredskapsinvalider, som avsåge kortare kurser och
omfattade 100 ständigt belagda utbildningsplatser, uppgå till ett belopp av
290 000 kronor. Därtill komme kostnader för beredande av uppehälle m. m.
för beredskapsinvalider, som befunnes böra erhålla en mera grundlig utbildning.
För nämnda ändamål ävensom för anskaffning av eventuellt erforderlig
nyuppsättning av maskinell eller annan utrustning torde böra beräknas
ett belopp av förslagsvis 35 000 kronor. Sammanlagt borde således ett anslag
av förslagsvis 325 000 kronor ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande.
Detta anslag syntes böra anvisas under riksstatens fjärde huvudtitel,
som ju redan hade att bära kostnader för ersättningar enligt militärersättningsförordningen.
Det borde få ankomma på arbetsmarknadskommissionen
att träffa överenskommelse rörande omskolningskurser för beredskapsinvalider
med de myndigheter och institutioner, som funnes kunna anordna
sådana, samt att meddela beslut i fråga örn stipendier, som skulle utgå ur
det föreslagna anslaget. På arbetsmarknadskommissionen borde även ankomma
att efter prövning ur medicinsk och yrkesteknisk synpunkt uttaga
elever till sålunda anordnade kurser samt vidtaga erforderliga åtgärder för
beredande av grundligare utbildning i de fall sådan ansåges böra ifrågakomma.

Om här föreslagna åtgärder genomfördes och den skadade själv därmed
bereddes underhåll under omskolningstiden, kvarstode likväl för mången
ekonomiska bekymmer för familjen, då enligt militärersättningsförordningen
utgående ersättning jämte i vissa fall därmed förbundet familjebidrag kunde
visa sig otillräcklig. Här torde tills vidare en stor insats kunna göras av
Kungafonden och annan privat hjälpverksamhet, som genom en friare prövning
hade möjlighet att anpassa hjälpen efter behovet i det enskilda fallet.

Arbetsanskaffningen för invaliderna borde i vanlig ordning handhavas av
arbetsmarknadskommissionen genom arbetsförmedlingarna. Erfarenheten
visade dock, att stora svårigheter mötte vid arbetsanskaffning för partiellt
arbetsföra. Kommittén föresloge för den skull, att cirkulär utfärdades av innehåll,
att vid antagande av arbetskraft inom statsförvaltningen sökande, som
skadats i militärtjänst, vid lika lämplighet i övrigt och då kroppsskadan
prövats icke kunna utgöra avsevärt hinder i det ifrågavarande arbetet, skulle
beviljas företräde framför varje annan sökande, även företrädesberättigad
f. d. fast anställd av manskapet. Därjämte borde vid förhandlingar örn kollektivavtal,
som avsåge i statlig tjänst anställda, en klausul intagas, i syfte att
tillförsäkra beredskapsinvalider nödigt hänsynstagande vid avskedanden.

Kommittén har hemställt,

att Kungl. Majit måtte åt statens arbetsmarknadskommission uppdraga
att tills vidare fungera såsom arbetsvårdsnämnd för under militärtjänstgöring
skadade samt vid framläggande för riksdagen av beräkning av kommissionens
avlöningsanslag för nästa budgetår taga hänsyn till det behov av ytterligare
arbetskraft hos kommissionen, som kunde föranledas av dess nya arbetsuppgift,

att för anordnande av omskolningskurser och beredande av utbildning för

Statsutskottets utlåtande nr 65.

o

under militärtjänstgöring skadade, som prövades vara i behov därav, ett anslag
av 325 000 kronor måtte äskas av riksdagen för budgetåret 1945/40 och
ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande att av kommissionen
disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i det föregående
angivits,

att riksförsäkringsanstalten måtte bemyndigas att låta livränta, som utginge
till deltagare i dylik kurs eller utbildning, utgå med oförändrat belopp
under hela kurstiden, samt

att cirkulär måtte utfärdas till statsmyndigheterna av innehåll att vid
antagande av arbetskraft inom statsförvaltningen vid i övrigt lika lämplighet
— och då kroppsskadan prövats icke kunna utgöra avsevärt hinder i det ifrågavarande
arbetet — företräde skulle givas den, som skadats i militärtjänst.

Samråd i ärendet hade ägt rum med statens arbetsmarknadskommission,
överstyrelsen för yrkesutbildning samt stiftelsen Kungafonden, vilka förklarat
sig icke ha något att invända gentemot de sålunda framförda förslagen.

I utlåtande den 14 februari 1945 har riksförsäkringsanstalten tillstyrkt, att
beredskapsinvalider tillförsäkras livränta med oförändrat belopp under tid
för avsedd omskolning. Av bestämmelserna i 6 § 2), 9 och 20 §§ i militärersättningsförordningen
framginge, att vid bedömande i vad mån kroppsskada
eller sjukdom åstadkommit nedsättning av arbetsförmågan hänsyn skulle tagas
ej blott till skadans beskaffenhet och inverkan på den skadades eller sjukes
förmåga i allmänhet att försörja sig genom arbete utan även till skadans eller
sjukdomens inflytande på de särskilda färdigheter, som för drivande av den
skadades eller sjukes yrke vore erforderliga, samt till vederbörandes ålder
m. m. Vid bedömningen toges emellertid enligt praxis i första hand hänsyn
till olycksfallets eller sjukdomens inverkan på vederbörandes förmåga i allmänhet
att försörja sig genom arbete och först i andra hand till övriga omständigheter.
Av anförda bestämmelser följde, att förordningens nuvarande
lydelse icke medgåve, att livränta under tid för omskolning regelmässigt utgåves
med oförändrat belopp. Därest den föreslagna anordningen med utgivande
av oförändrad livränta skulle avses bliva permanent, läge närmast till
hands att för dess genomförande vidtaga en ändring i militärersättningsförordningen.
Då emellertid av den remitterade skrivelsen syntes framgå, att
anordningen vore avsedd att utgöra en provisorisk åtgärd i avvaktan på införandet
av en effektiv arbetsvärd för olika grupper av partiellt arbetsföra,
torde densamma böra förverkligas genom utgivande av statsmedel av en i
särskild ordning fastställd tilläggsersättning till de enligt förordningen utgående
livräntorna.

I detta sammanhang finge jämväl, yttrar riksförsäkringsanstalten, beaktas
den i samband med omskolning uppkommande frågan i vad mån invaliditetsgraden
påverkas av att invalidens arbetsförmåga på grund av förvärvad yrkesskicklighet
eller allmän kunnighet kunde med bättre resultat utnyttjas i den
efter omskolningen erhållna nya verksamheten. Såsom förut angivits toges
vid invaliditetsbedömningen hänsyn i första hand till skadans eller sjukdomens
inverkan på vederbörandes allmänna försörjningsförmåga genom arbete

0

Statsutskottets utlåtande nr 65.

och i andra hand till inflytandet på de särskilda färdigheter, som erfordrades
för hans yrke m. m. I många fall fastställdes invaliditeten endast för viss
tid, varför en möjlighet till omprövning av densamma i sådana fall förelåge.
Enligt hittills tillämpad praxis torde emellertid en förbättring av invalidens
förvärvsförmåga genom omskolningen i regel icke eller i varje fall endast i mycket
begränsad omfattning medföra någon förändring i invaliditetsbedömningen.
Detta vore emellertid en fråga, vars avgörande bleve beroende av försäkringsrådets
ställningstagande.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Ur allmän synpunkt är det ett betydande intresse, att den som genom
olycksfall eller av annan orsak blivit satt ur stånd att tillfredsställande sköta
sitt tidigare arbete får möjlighet att övergå till annat yrkesområde, där skadan
icke är till lika stor olägenhet. Otvivelaktigt förhåller det sig också så, att kronan
i detta hänseende har ett alldeles speciellt ansvar såvitt angår dem, som fått
sin skada under värnpliktstjänstgöring. De ersättningar, som utgå till värnpliktiga
jämlikt militärersättningsförordningen och motsvarande författningar,
utgöra ofta en otillräcklig grund att bygga upp en framtida försörjning på.

Visserligen lia dessa ersättningar under de senaste åren höjts vid olika
tillfällen, varvid sikte särskilt tagits på familjeförsörjare och efterlevande.
På uppdrag av Kungl. Maj:t är socialvårdskommittén sysselsatt med fortsatt
revision av bestämmelserna på området, som torde leda till förslag om en
ytterligare förbättring av ersättningsförmånerna. Men även örn en sådan förbättring
kommer till stånd, synes det angeläget, att åtgärder vidtagas till
underlättande av de skadades möjligheter att övergå till annat arbetsområde
för att på så sätt trygga sin försörjning. Ett av de viktigaste leden i dessa
åtgärder måste bli att genom omskolning utbilda de skadade för nya arbetsuppgifter.
Det synes mig riktigt, att statsverket bör anordna och bekosta
dylik omskolning.

Såsom av det föregående framgår har denna fråga på uppdrag av Kungl.
Majit upptagits av kommittén för partiellt arbetsföra. Kommittén har funnit
behov föreligga av en mera djupgående undersökning rörande den slutliga
omfattningen av den verksamhet, som erfordras på området. I avbidan härpå
har kommittén framlagt förslag till vissa provisoriska åtgärder till komplettering
av dem som vidtagits dels genom armémyndigheternas försorg i form
av omskolningskurser för beredskapsinvalider vid försvarets verkstäder,
dels av enskilda hjälpsammanslutningar. Såvitt nu kan bedömas torde det
mer definitiva förslag, som kommittén efter slutförd ytterligare utredning
kommer att framlägga, icke kunna till sina huvuddrag mera väsentligt avvika
från de riktlinjer, som uppdragits i kommitténs nu föreliggande förslag till
provisoriska åtgärder. Närmast synes frågan för närvarande gälla i vilken omfattning
verksamheten under den närmaste tiden bör bedrivas och vilka anslagsmedel
som för ändamålet böra ställas till förfogande. Såsom av kommitténs
utredning inhämtas utgå från riksförsäkringsanstalten icke mindre
än omkring 2 000 livräntor till beredskapsskadade. Denna siffra ger vid
handen, att ganska stora krav kunna komma att ställas på verksamhetens omfattning.

I likhet med kommittén håller jag före, att omskolningen icke bör begränsas
till att sätta vederbörande i stånd att inneha anställning vid försvarets
egna institutioner utan överhuvudtaget avse att göra invaliderna skickade att
tagas i anspråk för nya och med hänsyn till skadorna lämpligare arbetsuppgifter
i det allmännas tjänst och inom näringslivet. I detta sammanhang vill jag

Statsutskottets utlåtande nr 65.

dock uttala, att etet ur många synpunkter är i och lör sig önskvärt, att de omskolade
kunna sysselsättas inom statliga institutioner. Statsverket torde nämligen
ofta kunna i högre grad än enskilda lämpa arbetsuppgifterna efter den
skadades möjligheter och även anpassa arbetsförhållandena därefter.

Mot de av de sakkunniga föreslagna, grunderna för omskolningens anordnande
och bedrivande har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran. Utbildningen
bör sålunda självfallet i möjligaste mån anpassas efter förhållandena
i de särskilda fallen och inriktas i vissa fall på en grundligare utbildning vid
ordinarie skolor och utbildningsanstalter, i andra fall på kortare kurser, anordnade
antingen fristående eller i anknytning till befintliga läroanstalter
eller med utnyttjande av andra till buds stående utbildningsmöjligheter. Jag
delar de sakkunnigas mening, att mera omfattande och kostnadskrävande
extra anordningar örn möjligt böra undvikas. Utbildningsverksamheten synes
böra i huvudsak omfatta de personalkategorier, som avses i 1 § militärersättningsförordningen,
och närmast sådana invalider, vilkas skador uppstått till
följd av tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap.

Endast undantagsvis torde kunna antagas, att utgående statliga olycksfallsersättningar
lämna tillgång till bestridande av kostnaderna för uppehället
under utbildningen och av andra med densamma sammanhängande utgifter.
Till kursdeltagarna — vare sig fråga är örn utbildning vid ordinarie läroanstalter
eller vid kortare kurser —- böra därför i enlighet med föreliggande förslag
utgå statliga utbildningsstipendier — i den mån så är lämpligt i form
av timpenning för närvarotimme — samt ersättning för eventuella resekostnader
till och från kursorten. Då det individuella stipendiebehovet säkerligen
är mycket varierande, möta svårigheter att i detta sammanhang fastställa
generella stipendiegrunder. Det synes få ankomma på Kungl. Majit att i
ämnet meddela närmare bestämmelser på grundval av det av kommittén för
partiellt arbetsföra framlagda förslaget.

I likhet med kommittén och riksförsäkringsanstalten utgår jag från att
invaliderna skola under utbildningstiden — vare sig de av statsverket vidtagna
anordningarna anlitas eller de själva sörja för sin utbildning — åtnjuta
livränta med oförändrat belopp. Att av denna anledning anvisa särskilda
anslagsmedel för bestridande av kostnaderna för erforderlig tilläggsersättning,
på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit, kan jag icke finna erforderligt.
I stället synes av riksdagen böra utverkas medgivande av innebörd,
att avsedda livräntor må, utan hinder av eljest gällande bestämmelser, under
ifrågavarande utbildning utgå med minst det belopp, vartill livräntetagaren
varit berättigad vid omskolnings- eller utbildningstidens början.

Vid utarbetandet av sitt förslag ha de sakkunniga utgått från att utbildningsstipendierna
skola avse endast den skadade själv, alltså icke hans hemmavarande
familj. Med hänsyn till de konsekvenser ett annat ställningstagande
skulle leda till på jämförbara områden måste jag godtaga de sakkunnigas
ifrågavarande uppfattning. Detta bör dock icke fä hindra, att ytterligare
stöd lämnas från statsverkets sida i omskolningssyfte eller eljest för övergång
till annan verksamhet i den mån så kan ske utan följder på andra områden.
Vid bestämmande av familjebidrag jämlikt förenämnda förordning den
28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av
kroppsskada, bör sålunda hänsyn icke tågås till utbildningsstipendium eller
timpenning, som tilldelas i omskolningskurs deltagande. Härom torde föreskrift
böra meddelas av Kungl. Majit, som äger utfärda tillämpningsbestämmelser
till nyssnämnda förordning. I viss utsträckning torde rätt till räntefria
värnpliktslån även böra medgivas i enlighet med de bestämmelser som innefattas
i förordningen den 31 augusti 1940 örn värnpliktslån (HUS nr 824, ändring
genom SFS 1942:522). Till denna fråga avser jag i annat sammanhang återkomma.

8

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Yad de sakkunniga föreslagit rörande omskolningsverksamhetens handhavande
har icke givit mig anledning till erinran. Jag utgår sålunda från att
statens arbetsmarknadskommission tills vidare skall fungera som arbetsvårdsorgan
på detta område — frågan om erforderlig förstärkning av kommissionens
arbetskrafter torde komma att i annat sammanhang anmälas av chefen för
socialdepartementet — och att för den närmaste ledningen av utbildningen
skola tagas i anspråk överstyrelsen för yrkesutbildning och de övriga organ,
som handhava överinseendet över utbildningen inom respektive yrkesområden.

De sakkunniga ha, såsom av det föregående framgår, beräknat, att de kortare
omskolningskurserna skola omfatta 100 ständigt belagda utbildningsplatser.
Ehuru jag med hänsyn till invalidernas antal finner detta förslag innefatta
en verksamhet i väl liten skala, torde det knappast vara möjligt att under
första året giva verksamheten större omfattning. Skulle det å andra sidan
vara möjligt att utvidga verksamheten, synes den omständigheten att anslagsberäkningarna
grundas på ifrågavarande uppskattning av antalet platser icke
få utgöra hinder för en dylik utvidgning. De sakkunniga ha uppskattat kostnaderna
för förutnämnda kurser till 290 000 kronor samt kostnaderna för
beredande av uppehälle m. m. för invalider, som erhålla mer grundlig
utbildning, och för anskaffning av maskinell och annan utrustning till
förslagsvis 35 000 kronor. För egen del kan jag från de utgångspunkter
rörande verksamhetens omfattning, som de sakkunniga valt, godtaga det
första beloppet. Däremot förefaller det som örn det senare beloppet,
35 000 kronor, icke kommer att alls vara tillräckligt för avsedda ändamål.
En ökning av detta belopp till 100 000 kronor synes vara att förorda.
Det sammanlagt erforderliga medelsbehovet skulle i så fall uppgå till
(290 000 + 100 000 =) 390 000 kronor. Emellertid synes det med hänsyn till
svårigheterna att bedöma den på kortare kurser inriktade verksamhetens omfattning
icke möjligt att maximera medelsanvisningen i denna del. Jag föreslår
därför, att det anslag, som bör anvisas för ändamålet, betecknas såsom
förslagsanslag, vilket anslag tills vidare synes böra i enlighet med kommitténs
förslag upptagas under riksstatens fjärde huvudtitel. Ett överskridande av
den del av anslaget, som avser beredande av mer grundlig utbildning ävensom
maskinanskaffning m. m., synes med hänsyn till utgiftsändamålets karaktär
icke böra utan riksdagens medgivande ske. Jag förutsätter, att för detta ändamål
icke må under nästa budgetår användas mer än det förut angivna beloppet,
100 000 kronor.

Då utbildningsverksamheten örn möjligt bör igångsättas redan under innevarande
budgetår, föreslår jag, att å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 för
ändamålet anvisas ett förslagsanslag av 75 000 kronor, varav högst 15 000 kronor
för senast berörda ändamål. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
För nästa budgetår synes böra anvisas det förut för helt budgetår beräknade
beloppet, lämpligen avrundat till 400 000 kronor.

Såsom kommittén anfört, bör det i vanlig ordning ankomma på de ordinarie
arbetsförmedlingsorganen att biträda vid arbetsanskaffning för invalidernas
räkning. I syfte att minska de svårigheter som enligt all erfarenhet kunna
möta för partiellt arbetsföra vid konkurrensen på arbetsmarknaden har kommittén
föreslagit, att i militärtjänst skadade skola vid antagande av arbetskraft
inom statsförvaltningen, vid lika lämplighet i övrigt och då kroppsskadan
prövats icke kunna utgöra avsevärt hinder i det ifrågavarande arbetet, äga
företräde framför varje annan sökande, även framför företrädesberättigat f. d.
fast anställt manskap. Vidare har förutsatts, att i vederbörliga kollektivavtal,
avseende statlig tjänst, skall införas föreskrift av innebörd, att ifrågavarande
invalider skall tillförsäkras nödigt hänsynstagande vid avskedanden. I princip

Statsutskottets utlåtande nr 65. "

Ilar jag för egen del intet att erinra mot dessa förslag. Frågan synes emellertid
tarva ytterligare överväganden och torde få i sinom tid anmälas av
chefen för finansdepartementet.

I annat sammanhang har — i samband med behandlingen av fråga örn
ersättningar till krigsskadade — dryftats, huruvida livräntor, som tillerkänts
sådana skadade och som utmätts från förutsättningen att vederbörande icke
kan effektivt utöva sitt tidigare arbete, skola reduceras efter omskolning av
den skadade till annat yrkesområde, där samma grad av invaliditet icke kan
anses föreligga. Såsom av det föregående framgår har riksförsäkringsanstalten
berört denna fråga i sitt föreliggande remissutlåtande. Av utlåtandet framgår,
att ifrågavarande spörsmål icke i detta fall, såvitt nu kan bedömas, fåi
särskild aktualitet. Självfallet bör emellertid frågan uppmärksammas vid
den fortsatta utredningen i ärendet.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att i avvaktan på en slutlig
lösning av de partiellt arbetsföras sysselsättningsproblem särskilda åtgärder
av provisorisk karaktär skola vidtagas i syfte att förhjälpa under beredskapstjänstgöring
skadade värnpliktiga m. fl. till erhållande av för dem lämplig
utkomst. I erforderliga fall skola dessa beredskapsinvalider beredas möjligheter
att genomgå av staten bekostad omskolning till nytt yrke. Under tiden
för omskolningen skola de tillförsäkras sådana ekonomiska förmåner, att
deras och deras familjers försörjning kan anses praktiskt taget tryggad.

I likhet med departementschefen finner utskottet självfallet, att staten
skall ägna särskild omsorg åt att de, vilka ådragit sig kroppsskada under
militär tjänstgöring i anledning av den förstärkta försvarsberedskapen, snarast
möjligt erhålla lämplig sysselsättning och därmed bättre utkomstmöjligheter
än som kan givas dem genom att de enligt gällande bestämmelser beviljas
sjukpenning eller livränta och i förekommande fall även familjebidrag.
I avvaktan på den pågående utredningen av de partiellt arbetsföras problem
och därpå grundade förslag finner utskottet angeläget, att provisoriska åtgärder
vidtagas för att redan nu så långt möjligt är lämna beredskapsinvalider
bistånd för erhållande av sysselsättning och därmed också arbetsinkomst.

De av Kungl. Majit framlagda förslagen till riktlinjer för vidtagande av
sådana provisoriska åtgärder synas utskottet vara i huvudsak lämpliga.

Då åtskilliga av de skadade torde hava möjligheter att utan omskolning
till nytt yrke försörja sig, därest de förhjälpas till anställningar, där deras
skada icke behöver utgöra något avsevärt hinder för arbetsuppgifternas fullgörande,
vill utskottet understryka vikten av att statens arbetsmarknadskommission,
som avses skola fungera såsom arbetsvårdsorgan, genom underställda
arbetsförmedlingsorgan snarast undersöker möjligheterna att i erforderliga
fall placera dem, som sakna arbete men befinnas kunna utan omskolning
sysselsättas inom vissa arbetsområden. I samband härmed vill utskottet såsom
sin uppfattning uttala, att det måste anses åligga statliga myndigheter
att så långt sig göra låter bereda anställningar åt beredskapsskadade. Skulle
i gällande personalinstruktioner eller motsvarande föreskrifter bestämmelser
finnas intagna, vilka kunna anses utgöra hinder för beredande av anställning
åt person, som icke är fullt arbetsför, torde Kungl. Majit böra meddela

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande nr 65.

föreskrift därom, att anställning må beredas beredskapsskadad utan hinder
av vad som sålunda är stadgat. De erfarenheter som vinnas torde kunna bliva
av värde vid den översyn av bestämmelserna om ekonomisk ersättning i anledning
av nedsatt arbetsförmåga, som torde vara avsedd att komma till stånd
i samband med en slutlig prövning av förslagen till åtgärder för att lämna
hjälp såväl åt partiellt arbetsföra, vilkas minskade arbetsförmåga föranletts
av kroppsskada, ådragen i kronans tjänst, som också åt krigsskadade, vilkas
ersättningsförmåner varit föremål för utredningar men ännu icke blivit av
statsmakterna fastställda.

Åtskilliga av de beredskapsskadade måste emellertid, såsom departementschefen
framhållit, omskolas för att de skola bliva skickade att tagas i anspråk
för nya och med hänsyn till skadorna lämpligare arbetsuppgifter i det allmännas
tjänst och inom näringslivet. Det av Kungl. Majit framlagda förslaget
rörande ordnandet av denna omskolning finner sig utskottet böra tillstyrka.
Utskottet vill härvid framhålla, att det enligt utskottets mening
också bör vara möjligt att träffa överenskommelser med hantverkare och
andra företagare liksom givetvis också med statliga och kommunala myndigheter
örn ordnande av lärlingsanställningar för beredskapsinvalider i syfte att
därigenom bibringa invaliderna nödiga yrkesfärdigheter, och att jämväl i
dylikt fall ekonomiskt bistånd i mån av behov bör få lämnas såsom lärling
anställd invalid. Ett dylikt utbildningssystem har tidigare med framgång
prövats av pensionsstyrelsen i fråga om andra partiellt arbetsföra.

Vidkommande de personalkategorier, som böra vara berättigade till omskolning,
har utskottet icke funnit anledning till någon erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, vilket innebär att omskolningen skall omfatta i huvudsak de
kategorier, som avses i 1 § militärersättningsförordningen, och närmast sådana
invalider, vilkas skador uppstått till följd av tjänstgöring under förstärkt
försvarsberedskap.

Vad därefter angår det ekonomiska stöd, som enligt departementschefens
förslag skall lämnas dem, som genomgå omskolning eller fortsatt utbildning
inom tidigare yrke, bär utskottet funnit sig kunna tillstyrka Kungl. Majda
förslag. Livränta, som beviljats enligt militärersättningsförordningen eller
motsvarande författning, bör sålunda få utgå under den beräknade tiden för
omskolningen med lägst det belopp, vartill livräntan var bestämd eller bestämdes
vid tidpunkten för omskolningens början. Vid bestämmande av
familjebidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 om familjebidrag åt värnpliktiga
m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, bör hänsyn icke tagas till
utbildningsstipendium eller timpenning, som utgår till i omskolningskurs
deltagande. Vid prövning av behov av stipendium bör hänsyn icke tagas till
vad som utgår i form av dels sjukpenning eller livränta i anledning av
skadan, dels ock familjebidrag i vidare mån än vad som av ifrågavarande förmåner
återstår, sedan för familjen beräknats belopp, som skulle tillkommit
denna i form av familjebidrag, därest invaliden varit inkallad till militärtjänstgöring
och familjebidrag därvid utgått enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Vidkommande de uppgifter, som skola ankomma på statens arbetsmark -

Statsutskottets utlåtande nr 65.

11

nadskommission i egenskap av arbetsvårdsorgan, vill utskottet understryka
vikten av att arbetsvårdsorganet får befogenhet att vidtaga alla de åtgärder,
som kunna befinnas erforderliga och lämpliga för att förhjälpa beredskapsinvaliderna
till sysselsättning så snart sig göra låter. Det bör jämväl anses
ingå i arbetsvårdsorganets uppgifter att, sedan omskolning skett, lämna de
omskolade det bistånd i olika former, som kan vara påkallat för att omskolningen
skall leda till åsyftat resultat.

Det av Kungl. Majit beräknade medelsbehovet för ändamålet, nämligen ett
förslagsanslag av 400 000 kronor för nästa budgetår och ett förslagsanslag av
75 000 kronor å tilläggsstat för innevarande budgetår, har icke givit utskottet
anledning till erinran, liksom ej heller vad departementschefen i samband
därmed anfört. I fråga örn anvisningen av det nämnda anslagsbeloppet å tillläggsstat,
vilket är erforderligt för att verksamheten skall kunna påbörjas
redan under innevarande budgetår, kommer utskottet att göra hemställan i
annat sammanhang.

Yad i övrigt i propositionen anförts och föreslagits har icke givit utskottet
anledning till särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) medgiva, att omskolning av i militärtjänst skadade må anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den
23 februari 1945 anförts,

b) medgiva, att till sådana skadade utgående livräntor må,
utan hinder av vad i ämnet eljest må vara stadgat, under tiden
för ifrågavarande omskolning eller däremot svarande utbildning
utgå med minst det belopp, vartill livräntetagaren varit berättigad
vid omskolnings- eller utbildningstidens början,

c) till Omskolning av i militärtjänst skadade för budgetåret
1945/46 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
400 000 kronor.

Stockholm den 13 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 66.