14
Statsutskottets utlåtande nr 61.
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1945 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förvaltning stående fastigheter i
Degerfors köping.
(4:e avd.)
I propositionen nr 82 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 9 februari 1945,
föreslagit riksdagen medgiva, att vissa i propositionen angivna under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående fastigheter i Degerfors köping
må försäljas för en köpeskilling ej understigande 81 000 kronor.
I samband med vägväsendets förstatligande den 1 januari 1944 övertog
kronan från Örebro läns västra vägdistrikt ett i Degerfors köping beläget
markområde, omfattande lägenheterna Bottsbol l687 och Bottsbol l688 samt
två från lägenheten Bottsbol l416 verkställda avstyckningar örn 1184 kvadratmeter
respektive 233 kvadratmeter, jämte tre å markområdet uppförda byggnader,
nämligen en kontors- och garagebyggnad innehållande en golvyta av
470 kvadratmeter, en förrådsbyggnad av trä innehållande 210 kvadratmeter
och en mindre förrådsbyggnad av trä örn 85 kvadratmeter.
I skrivelse den 14 januari 1944 anhöll Degerfors köping att få inköpa
ifrågavarande fastigheter samt förklarade sig villig erlägga ett belopp av
50 000 kronor för egendomen. Anbudet föranleddes därav, att köpingen enligt
Kungl. Majits förordnande från och med den 1 januari 1944 vore egen väghållare
och därför hade behov av garage- och förrådsbyggnader.
Genom remissbeslut den 1 juni 1944 uppdrog Kungl. Majit åt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att förhandla med Degerfors köping örn försäljning
till köpingen av ifrågavarande fastigheter ävensom att, örn för kronan godtagbar
överenskommelse kunde träffas, sluta avtal örn försäljningen under
förbehåll av Kungl. Majits godkännande före den 1 juli 1945.
Efter förhandlingar ha avtal preliminärt träffats den 25 och den 28 november
1944 mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Degerfors köping örn
ifrågavarande fastigheters försäljning till köpingen för en köpeskilling av 81000
kronor.
I utlåtande den 30 november 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört bland annat, att det ej syntes möjligt att förmå köpingen att höja sitt
Statsutskottets utlåtande nr 61.
15
erbjudande utöver 81 000 kronor. Även om det synts tveksamt, huruvida det
av Degerfors köping erbjudna priset kunde vara för kronan godtagbart,
hade styrelsen med hänsyn till de konsekvenser, som ett bibehållande i
kronans ägo av fastigheterna kunde medföra, ej heller ansett sig böra tillstyrka,
att kronan behölle dessa i förhoppning att framdeles kunna erhålla
en större köpesumma än den av köpingen erbjudna, särskilt som man måste
räkna med att den allmänna väghållningen därvid icke komme att kunna få
någon nytta av anläggningen. På denna grund hade det synts styrelsen, som
örn den av köpingen erbjudna köpesumman likväl möjligen skulle kunna anses
utgöra en grundval för en för kronan godtagbar överenskommelse.
I anledning av remiss har byggnadsstyrelsen den 7 december 1944 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att styrelsen i betraktande av den
avkastning, fastigheterna beräknades lämna, funnit den erbjudna köpeskillingen
av 81 000 kronor icke kunna anses oförmånlig för statsverket. Då man
dessutom icke syntes kunna finna någon lämplig användning av byggnaderna
ifråga för något statligt ändamål, ansåge sig styrelsen kunna tillstyrka en
försäljning på angivna villkor.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att ifrågavarande anläggning
icke erfordras för det statliga vägväsendets behov och icke heller
annat än temporärt synes användbart för annat statligt ändamål. Vid sådant
förhållande finner jag i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att försäljning
av anläggningen bör ske.
Med utgångspunkt från de verkliga byggnadskostnaderna kan anläggningens
nuvärde efter vederbörliga avskrivningar beräknas till omkring 1Ö0 000
kronor. Hänsyn har därvid icke tagits till värdeökning på grund av byggnadskostnadernas
stegring sedan år 1940, då byggnadsarbetena utfördes.
Plån Degerfors köping, som för närvarande förhyr anläggningen mot en
nettohyra av 2 600 kronor örn året, föreligger anbud om förvärv av anläggningen
för en köpeskilling av 81 000 kronor och på villkor i övrigt, som framgå
av det upprättade villkorliga köpeavtalet.
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, är den av köpingen erbjudna
köpesumman att betrakta såsom låg, om hänsyn tages allenast till anläggningens
på angivet sätt beräknade nuvärde. Det värde anläggningen ansetts
representera vid användning inom den statliga väghållningen har emellertid
av styrelsen i annat sammanhang beräknats till 86 000 kronor. I betraktande
av nämnda omständighet och då ett bibehållande av fastigheten i
kronans ägo icke med säkerhet kan väntas leda till ett för kronan gynnsammare
resultat vid en framtida försäljning utan tvärtom synes vara förenat
med vissa förlustrisker, anser jag mig böra förorda, att Kungl. Majit inhämtar
riksdagens bemyndigande att försälja anläggningen för lägst 81 000
kronor. Bemyndigandet torde icke böra begränsas till att avse viss köpare.
Därest högre anbud före den 1 juli 1945 skulle avgivas av annan solvent spekulant
än Degerfors köping, bör Kungl. Majit sålunda vara oförhindrad att
efter prövning godkänna köpeavtal på grundval av dylikt anbud.
De preliminärt avtalade köpevillkoren måste jämväl utskottet finna vara
för statsverket oförmånliga. Det erbjudna priset, 81 000 kronor, anser även
utskottet böra betraktas som en minimisumma. Utskottet anser dock med hän
-
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande nr 61.
syn till redan förda förhandlingar och upprättat preliminärt- köpeavtal att förhandsrätt
till fastigheterna bör tillkomma Degerfors köping. Under
lande härav tillstyrker utskottet propositionen. Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att ifrågavarande under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående fastigheter i Degerfors
köping må försäljas för en köpeskilling ej understigande
81 000 kronor.
Stockholm den 10 april 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 56, dock att i stället för herr Eriksson i
Stockholm deltagit herr Pettersson i Degerfors.