Statsutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag för budgetåret
1945/46 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsfond
m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t å kapitalbudgeten under diverse
kapitalfonder (bilaga 4, punkt 105, s. 177—193 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 4 januari 1945) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade grunder för
konstruktion av väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond, dels ock till
Väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond för budgetåret 1945/46 anvisa
ett investeringsanslag av 14 500 000 kronor.

I enlighet med riksdagens bemyndigande meddelade Kungl. Majit den 30
juni 1943 beslut om inrättande av väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond
från och med den 1 juli 1943.

I skrivelse den 30 september 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

1 samråd med riksråkenskapsverket, framlagt slutligt förslag i frågan om
förrådsfondens konstruktion.

I särskild skrivelse den 30 september 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vidare framlagt förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår avseende
förrådsfondens kapitalbehov. Enligt styrelsens beräkningar skulle anslagsbehovet
under förrådsfonden för nästa budgetår uppgå till 18 750 000
kronor, varav 6 750 000 kronor beräknats för gruppen förrådsbyggnader
m. m., 9 000 000 kronor för gruppen centralförråd för vägmaskiner m. m.,

2 500 000 kronor för gruppen effektförråd samt 500 000 kronor för ersättande
av genom olyckshändelser förstörd egendom.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Alltsedan väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond inrättades den 1
juli 1943, har redovisningen av fonden varit anordnad i anslutning till fonden
för förlag till statsverket. Att fonden icke erhållit ställning såsom självständig
kapitalfond har väsentligen baft sin grund däri, att man önskat få
redovisningen av de från vägdistrikten övertagna tillgångarna genomförd
samtidigt med en dylik konstruktion av fonden. Denna redovisning har hittills
icke kunnat ske, då värderingen av de övertagna tillgångarna först belt
nyligen slutförts. Jag anser mig emellertid nu böra förorda ett genomförande
av väg- och vatlenbyggnadsstyrelsens i samråd med riksråkenskapsverket

Bihang till riksdagens protokoll 1945. G sami. Nr 50. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 50.

framlagda förslag, som innebär, alf förrådsfonden per den 30 juni 1945
konstrueras såsom självständig kapitalfond. På skäl, som angivits av styrelsen,
böra härvid de från vägdistrikten övertagna likvida tillgodohavandena
icke öka fondens kapital utan tillsvidare redovisas å särskild diversemedelstitel
inom fonden. Samtliga övriga från vägdistrikten övertagna tillgångar
böra emellertid vid nyssnämnda tidpunkt upptagas till redovisning
å förrådsfonden. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställa de värden, med vilka tillgångarna
skola uppföras å fonden. Tillgångarna böra, i enlighet med vad härutinnan
tidigare förutsatts, i kapitalredovisningsavseende upptagas till det totalbelopp,
som motsvarar vägdistriktens sammanlagda skulder vid tidpunkten för statens
övertagande av desamma. Sammanlagda kapitalvärdet av de tillgångar,
vilka skola tillföras grupperna förrådsbyggnader m. m.. centralförråd för
vägmaskiner m. m., grustag m. m. och effektförråd, uppgår enligt en av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen företagen preliminär beräkning till omkring
34,5 miljoner kronor. Då de övertagna skulderna enligt vad styrelsen meddelat
uppgå till 38,8 miljoner kronor, skulle således ett skuldöverskott å cirka
4,3 miljoner kronor framkomma. Det är emellertid att märka, att nyssnämnda
skuldöverskott vid en kommande ^värdering av det belopp, som av
de övertagna likvida medlen återstår sedan vägdistriktens verksamhet tillfullo
avvecklats, kan komma att utbytas mot ett tillgångsöverskott. Innan
en slutlig reglering i förevarande avseende genomföres, torde därför resultatet
av sistnämnda ^värdering böra avvaktas. Komma därvid tillgångarnas
sammanlagda värde att understiga skulderna, torde skillnadsbeloppet böra
avskrivas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster; är förhållandet
det motsatta, bör skillnadsbeloppet öka förrådsfondens värdeminskningskonto
eller redovisas över riksstatens inkomstsida. I avvaktan på denna slutliga
reglering torde till det belopp, varmed de bundna tillgångarna kunna
komma att understiga skulderna, en särskild regleringspost per den 30 juni
1945 böra uppföras å förrådsfondens tillgångssida. Vid nyssnämnda tidpunkt
böra också de tillgångar, som nu äro bokförda å fonden för förlag till statsverket
för framtida redovisning å förrådsfonden, överföras till sistnämnda
fond.

Någon avskrivning av byggnadskostnadema med anlitande av ett å riksstaten
uppfört avskrivningsanslag anser jag — bland annat med hänsyn till
förrådsfondens kostnadsfördelande uppgifter — i princip icke böra äga rum.
Det kan emellertid ifrågasättas, om ej i likhet med vad som tillämpats för
affärsverksfondema även för förrådsfondens del en engångsnedskrivning till
125 procent av 1938 års prisnivå borde verkställas beträffande sådana investeringar,
som tillkommit under rådande kristid. Det för nedskrivningen erforderliga
beloppet torde antingen kunna inräknas i vägunderhållsanslagen
eller också anvisas från ett för ändamålet särskilt uppfört anslag. Jag är
icke beredd att nu taga ställning till denna fråga men vill dock framhålla,
att vissa skäl enligt min mening tala för en dylik engångsnedskrivning.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning de av 1944 års riksdag beslutade
nya reglerna för kapitalbudgetens uppställning böra gälla med avseende å
förrådsfondens redovisning, vill jag till en början erinra om, att några bärande
skäl mot en tillämpning av dessa regler beträffande grupperna förrådsbyggnader
m. m. och centralförråd för vägmaskiner m. m. icke framförts.
Svårigheterna att för den senare gruppen på förhand beräkna hela anskaffningsbehovet
anser jag böra bemästras på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit genom att anskaffningsbehovet beräknas med ett ur säkerhetssynpunkt
uppåt avrundat belopp. Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

Statsutskottets utlåtande nr 50.

3

förfogande böra ställas medel för täckande av kostnaderna för oundgänglig
anskaffning, och återstoden av beloppet bör som reserv innehållas av Kungl.
Maj:t. Beträffande grupperna grustag m. m. och effektförråd kommer vid
normal förrådsrörelse behovet av ersättningsanskaffning att stå i direkt proportion
till mängden av uttaget grus m. m. respektive till värdet av utlämnade
effekter. Det är under sådana förhållanden icke möjligt att på förhand beräkna
anskaffningsbehovet, eftersom detta i sista band bestämmes av byggnads-
och underhållsverksamhetens faktiska omfattning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bör därför liksom hittills erhålla bemyndigande att efter
behov taga i anspråk genom nedskrivning av tillgångsgrupperna grustag
m. m. och effektförråd frigjorda likvida medel för ersättningsanskaffning av
grus m. m. respektive effekter.

A de i förrådsfonden investerade kapitalmedlen bör även enligt min mening
ränta erläggas från och med budgetåret 1945/46. Mot det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna sättet för räntans beräkning har jag intet
att erinra. Räntebeloppet bör tillföras den å riksstatens inkomstsida uppförda
inkomsttiteln Diverse kapitalfonder. Räntekostnaderna komma slutligt att
belasta anslagen för de arbeten, vilka betjänas av förrådsrörelsen. I anledning
av den av styrelsen gjorda fördelningen av räntekostnaderna har jag i annat
sammanhang denna dag föreslagit, att de å sjätte huvudtiteln uppförda anslagen
Barmarksunderhållet och Vinterväghållningen uppräknas med de av
styrelsen angivna, för detta ändamål erforderliga beloppen. För byggnadsanslagen
däremot är det icke möjligt att på förhand verkställa någon uppräkning
av de äskade beloppen, eftersom räntebelastningens fördelning de olika
byggnadsanslagen emellan icke kan förutses.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att de avlöningar och omkostnader,
som nu för en del av förrådsbyråns personal bestridas från förrådsfonden,
skola överflyttas till styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag.
Då förslaget synes stå i överensstämmelse med nu tillämpade budgettekniska
principer och torde innebära icke oväsentliga förenklingar i redovisningsavseende,
tillstyrker jag detsamma. Tidpunkten för överförandet av kostnaderna
synes vara lämplig även med hänsyn till att från och med nästkommande
budgetår överföring av dylika kostnader från sakanslag till avlönings- och
omkostnadsanslag kan såsom resultat av pågående utredning bliva aktuell
även för andra byråer inom styrelsen. Jag torde i annat sammanhang längre
fram få återkomma till dessa spörsmål.

Angående det av styrelsen till 6 750 000 kronor uppskattade medelsbehovet
för vägväsendets ombyggnadsprogram under nästkommande budgetår bär
departementschefen förklarat sig ej beredd att nu tillstyrka en utbyggnad
av vägväsendets fastighetsbestånd i den omfattning styrelsen föreslagit. Av
investeringsanslaget för innevarande budgetår hade 4 700 000 kronor beräknats
för byggnadsändamål. Detta belopp torde med hänsyn till arbetsmarknads-
och materialläget näppeligen kunna fullt ut tågås i anspråk för ändamålet
under löpande budgetår. Departementschefen förordade för nästa budgetår
att ett belopp av 2 500 000 kronor beräknades för uppförande av
garage- och förrådsbyggnader.

Mot övriga av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna anslagsposter
bar departementschefen intet haft att erinra.

Utgifterna för reparationer, avskrivningar och förräntning av de maskiner
och garagebyggnader m. m., som ingå i väg- och vattenbyggnadsväsendets

Utskottet.

4

Statsutskottets utlåtande nr 50.

förrådsfond, äro väsentligen avsedda att täckas genom motsvarande ökningar
av sjätte huvudtitelns anslag till vägunderhåll och vägbyggnader. För hithörande
uppskattningar erfordras en viss bokföring, som i huvudsak dock endast
är kalkylatoriskt intresse. Det måste självfallet framstå som synnerligen
önskvärt, att ifrågavarande kamerala arbete ej erhåller större omfång än
som rimligen kan anses motsvara dess praktiska nytta. Särskilt beträffande
de lokala vägförvaltningama är det angeläget att bokföringsuppgiftema icke
komma att i alltför hög grad inkräkta på det övriga arbetet.

I anslutning till vad departementschefen anfört vill utskottet vidare framhålla
önskvärdheten av att ifrågavarande investeringsanslag till förrådsfonden
uppdelas på vissa skilda anslag för olika huvudändamål samt att i övrigt
en i möjligaste mån överskådlig redovisning lämnas för fondens ställning
samt dess beräknade inkomster och utgifter.

Under åberopande härav får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) godkänna i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1945 förordade grunder för konstruktion
av väg- och vattenbyggnads väsendets förrådsfond;

b) till Väg- och vattenbyggnadsvåsendets förrådsfond för
budgetåret 1945/46 under diverse kapitalfonder anvisa ett investeringsanslag
av 14 500 000 kronor.

Stockholm den 20 mars 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Gränebo, Bernhard
Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Karlsson, Boman,
Gillström och Näsström; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ward, Danielsson,
Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Bergström, Andersson i Malmö, Staxäng, Onsjö,
Åkerström och Birke.

457553. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.