Statsutskottets utlåtande nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
län till kolonisation för estland ssvenskarna.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit å kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd (bilaga 3, punkt 10) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna
för budgetåret 1945/46 beräkna ett investeringsanslag av 670 000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 40, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 26 januari
1945, föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,
anvisa dels till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag av 500 000 kronor,
dels ock till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna å riksstaten
för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 670 000 kronor.
Statsmakterna ha vid ett flertal tillfällen antingen genom särskilda anslag
eller från anslaget till oförutsedda utgifter eller det å allmän förskottsstat I
för innevarande budgetår uppförda anslaget till bidrag till flyktingars uppehälle,
yrkesutbildning m. m. ställt medel till kommitténs för estlandssvenskarna
(tidigare kommittén för rågösvenskarna) förfogande för överförande
till Sverige av och för bistånd efter ankomsten hit åt estniska medborgare
av svensk härstamning.
För kolonisation av de dittills till Sverige anlända estlandssvenska familjer
som i sitt tidigare hemland haft sin huvudsakliga utkomst av fiske eller av
jordbruk och fiske i förening anvisade 1944 års riksdag med bifall till Kungl.
Majits förslag (proposition nr 2, bilaga 13, p. 4; skrivelse nr 33, p. 15)
under rubriken lån till den s. k. rågöstiftelsen å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Den 24 mars 1944 beviljade Kungl. Majit stiftelsen ifrågavarande lån och
föreskrev i samband därmed, att lånet skulle av stiftelsen disponeras med i
huvudsak följande fördelning:
Inköp av fiskebåtar, motorer och fiskredskap åt estlands -
svenska familjer med belopp, som endast undantagsvis
må överstiga 5 000 kronor per familj ...................... kronor 100 000
iköp av för estlandssvenska familjers bosättning lämpliga
fastigheter jämte tillhörande yttre inventarier ävensom
erforderlig iståndsättning av fastigheterna ................ » 100 000
Summa kronor 200 000.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 32.
600 45
2
Statsutskottets utlåtande nr 32.
Kommittén för estlandssvenskarna och rågöstiftelsen lia i gemensam skrivelse
elen 4 oktober 1944 gjort framställning i fråga örn dels fortsatt fiskarkolonisation
för estlandssvenskar, dels jordbrukskolonisation för estlandssvenskar
och dels administrationskostnader för rågöstiftelsen för handhavande
av denna kolonisationsverksamhet.
Sökandena ha till en början lämnat en utförlig redogörelse för tidigare
kolonisationsverksamhet beträffande gammalsvenskbybor och estlandssvenskar.
I fråga örn de allmänna förutsättningarna för den nu ifrågasatta
kolonisationens genomförande framhålla sökandena följande.
Yid tiden för framställningen hade av den till omkring 7 500 personer
uppgående estlandssvenska befolkningen cirka 6 500 anlänt till Sverige. Av
sistnämnda antal hade 3 000 tidigare varit sysselsatta i jordbruk. Av denna
jordbruksbefolkning vore 2 500 medlemmar av 720 familjer och övriga 500
ensamstående. 1 200 personer hade tidigare haft sin utkomst av fiske med
jordbruk som stöd. Av fiskarbefolkningen tillhörde över 1 000 personer 280
familjer; de övriga vore ensamstående.
Jordbrukarna hade i sitt tidigare hemland haft självständiga mindre jordbruk,
ofta med fiske eller kustfart som stöd, och endast i undantagsfall
varit anställda, Fiskarna hade likaledes självständigt bedrivit sitt yrke.
Den hittillsvarande erfarenheten av den estlandssvenska bosättningen i
Sverige hade också visat, att jordbrukar- och fiskarbefolkningen snabbt funne
sig tillrätta såsom självständiga yrkesutövare inom jordbruk och fiske, under
det att de tidigare husbönderna hade svårt att finna sig i den anställdes
mera snävt bestämda förhållanden. Efter att under ett års tid såsom
anställda lia deltagit i arbetet inom svenskt jordbruk hade estlandssvenskarna
i allmänhet visat sig lia förutsättningar att självständigt sköta mindre svenska
jordbruk. Ett slutförande med gott resultat av den omfattande omflyttningen
av estlandssvenskarna kunde åvägabringas endast därest den redan påbörjade
fiskar- och jordbrukskolonisationen finge fullföljas.
Ett fullföljande av denna kolonisation vore även ur statsfinansiell synpunkt
att tillråda. Inom den estlandssvenska jordbruks- och fiskarbefolkningen
fortlevde det s. k. storfamiljsystemet. Detta innebure bland annat,
att hushållen oftast omfattade tre generationer och att de gamla som regel
även i de fattiga hemmen kvarbodde hos de vuxna barnen, vilka de vore
behjälpliga med olika göromål. Enligt estlandssvensk folksed vöre det
sålunda ovanligt, att åldringar försörjdes på ålderdomshem. Därest den
estlandssvenska jordbruks- och fiskarbefolkningen icke skulle få möjlighet
grunda egna jordbrukshem och fiskarlägenheter, skulle de däremot i de flesta
fall såsom anställda icke kunna ta hand örn sina gamla, för vilka i sådant
fall måste beredas plats på ålderdomshem.
Det hade i allmänhet berett svårigheter att som anställda utplacera estlandssvenska
jordbrukare i 50—60-årsåldern. Därest möjlighet bereddes dessa
tidigare husbönder att tillsammans med sina söner bedriva självständigt jordbruk,
kunde de antagas komma att försörja sig själva och sina familjer. Skulle
jordbruks- och fiskarkolonisationen däremot icke kunna genomföras, måste
det antagas, att det övervägande antalet av dessa personer över 50-årsåldern
snart måste omhändertagas av det allmänna till full försörjning, vilket komme
att draga stora kostnader.
Beträffande den fortsatta fiskarkolonisationen uttala sökandena att
för att kunna fullfölja och avsluta denna kolonisation ytterligare lånemedel
Statsutskottets utlåtande nr 32.
3
behövdes på samma villkor som tidigare för inköp av dels fiskebåtar, motorer
och redskap m. m. åt 50 familjer och dels fiskeställen med mindre jordbruk
åt 100 familjer. Kostnaden för fiskeriutrustning beräknades till i genomsnitt
5 000 kronor för familj eller alltså sammanlagt 250 000 kronor. För förvärv
av fiskeställen med småbruk beräknades kostnaderna till 10 000 kronor per
familj, eller till sammanlagt 1 000 000 kronor.
Vad angår jordbrukskolonisationen anföi-a sökandena bland annat
följande.
Eli undersökning hade utvisat, att av de estlandssvenska familjer som för
närvarande vistades i Sverige 400 familjer, omfattande 2 000 personer, vore
lämpliga att här under de närmaste åren börja bedriva självständigt jordbruk.
Deli estlandssvenska jordbrukskolonisationen borde bygga på egnahemslångivningen.
En förutsättning för erhållande av egnahemslån vore emellertid, att vederbörande
icke saknade medel att i någon mån bidraga till företaget. Denna
förutsättning kunde icke uppfyllas beträffande några estlandssvenskar. Dessa
hade nämligen anlänt till Sverige totalt utblottade. Då familjerna i allmänhet
vore barnrika och ofta omfattade en eller flera gamla och arbetsoförmögna,
vilka såvitt möjligt brukade medfölja respektive familj vid dennas
arbetsanställning, funnes i allmänhet inga utsikter för den inom svenskt
jordbruk såsom jordbruksarbetare anställde estlandssvensken att, trots enligt
rikssvensk uppfattning ofta torftig livsföring, spara ihop erforderliga medel
för att själv bidraga till att skapa ett eget jordbruk. För att kunna genomföra
en jordbruksegnahemsverksamhet bland estlandssvenskarna erfordrades
sålunda oundgängligen, utöver de genom vanliga egnahemslån tillgängliga
90 procent av respektive jordbruks uppskattade värde, medel för dels skillnaden
mellan inköpsvärdet och belåningsvärdet, dels ock anskaffande av för
jordbruket erforderliga yttre inventarier och kreatur samt oundgängligen
erforderliga inre inventarier, i den mån sådana icke redan anskaffats. Kostnaden
för inventarie- och kreatursanskaffningen beräknades till i genomsnitt
8 500 kronor för varje jordbruk.
För täckande av skillnaden mellan fastighetens inköpspris och egnahemslånet
borde »premielån» medgivas. För dessa lån skulle gälla samma villkor
som för premielån enligt kungörelsen örn den statliga egnahemsverksamheten.
Lånet skulle sålunda efterskänkas efter hand genom avskrivning
av en tiondel örn året med början det år amorteringsskyldighet för jordbrukslånet
inträdde. Ifrågavarande lån skulle alltså vara helt avskrivet efter
16 år. Härutöver borde även verkligt premielån för mera väsentliga arbeten
för fastighetens iordningställande kunna beviljas på sedvanliga villkor.
För finansiering av inköp av nödiga inventarier och kreatur samt gödningsämnen,
foder och dylikt ävensom andra nödvändiga utgifter för igångsättande
av driften å fastigheten borde s. k. arrendelån utlämnas, enligt bestämmelserna
i nyssnämnda kungörelse. För ifrågavarande ändamål borde
emellertid, med hänsyn till vad tidigare anförts angående kostnaden för
inventarie- och kreatursanskaffning, arrendelån utgå med belopp intill 8 500
kronor och ej som normalt med högst 4 500 kronor. Vidare borde återbetalningstiden
förlängas från 17 till 26 år.
Sökandena hava funnit nödvändigt, att rågöstiftelsen för att kunna verksamt
biträda vid genomförandet av den föreslagna fiskar- och jordbrukskolonisationen
beredes tillfälle anställa viss administrativ personal.
De årliga administrationskostnaderna hava beräknats komma att uppgå till
sammanlagt 29 000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande nr 32.
Beträffande takten och det aktuella medelsbeliovet för kolonisationens
genomförande framhålla sökandena, att en kolonisation av ifrågavarande omfattning
med nödvändighet måste taga viss tid. Sannolikt komme härför att
åtgå två till tre år. A andra sidan vore det viktigt att kolonisationsverksamheten
komme i gång snarast möjligt. Med hänsyn härtill syntes anvisandet
av behövliga medel för fiskarkolonisationen kunna uppdelas på tre år, varvid
en tredjedel borde anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår.
Över framställningen lia utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen och
egnahemsstyrelsen. Av egnahemsstyrelsens utlåtande inhämtas, bland annat,
att styrelsen med hänsyn till att kolonisationen av estlandssvenskarna icke
kan få ske i så snabb takt att det vanliga jordsökande klientelets intressen
trädas för nära samt även med hänsyn till att det under nu rådande konjunkturer
icke är särskilt gynnsamt att starta som egen jordbruksföretagare
funnit antalet estlandssvenska familjer, som kunna tänkas bliva utplacerade
såsom egna företagare i jordbruket, böra uppskattas till förslagsvis för innevarande
budgetår högst 15 och för nästa budgetår högst 40. Yad angår
formerna för stödverksamheten beträffande jordbrukskolonisationen har styrelsen
funnit de av kommittén och stiftelsen föreslagna två lijälpformerna
utöver egnahemslån i enkelhetens intresse böra sammanföras till en. För
såväl täckancje av skillnaden mellan fastighetens inköpspris och egnahemslånet
som för inköp av inventarier m. m. böra utgå ett av egnahemsstyrelsen
beviljat räntefritt amorteringslån enligt samma grunder som gälla för arrendelån
(kung. nr 589/1940. 7:e kap.) endast med den skillnaden, att lånet bör
kunna utgå intill ett belopp av högst 10 000 kronor och amorteringstiden
bör kunna utsträckas till 30 år. Egnahemsstyrelsen har beräknat medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål till för innevarande budgetår 100 000
kronor och för budgetåret 1945/46 270 000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Av den tidigare till ett antal av 7 500 personer beräknade svenska folkstammen
i Estland har numera, med väsentligt stöd från svenska statens sida,
6 500 personer överförts till Sverige. Dessa estlandssvenskar böra snarast
möjligt inordnas i det svenska samhället. En undersökning har visat, att
av de i Sverige befintliga estlandssvenskarna 1 200 tidigare haft sin utkomst
av fiske med småbruk som stöd och 3 000 varit sysselsatta i jordbruk. I
regel hava dessa fiskar- och jordbrukarfamiljer i sitt förra hemland självständigt
bedrivit sitt yrke.
På de skäl kommittén för estlandssvenskarna och rågöstiftelsen anfört
finner jag angeläget, att förutsättningar skapas för att lämpliga estlandssvenska
fiskare och jordbrukare, sedan de genom någon tids anställning i
Sverige lärt känna de nya förhållandena, såsom självständiga yrkesmän
kunna fortsätta den näring de tidigare utövat. Denna kolonisationsverksamhet
bör i erforderlig mån stödjas av staten. Emellertid må framhållas,
att kolonisationen icke får givas sådan omfattning eller inriktning att den
träder rikssvenska intressen för nära.
Den påbörjade fiskarkolonisationen bör enligt min mening fullföljas.
Yad angår fiskarnas förseende med utrustning i form av båtar, motorer och
fiskredskap synes ifrågavarande förmedlingsverksamhet allt fortfarande böra
anförtros åt rågöstiftelsen. Yidkommande härefter anskaffningen av fiskar
-
Statsutskottets utlåtande nr 32.
5
lägenheter finner jag välbetänkt att låta dessa innehålla en mindre jordbruksareal.
Med hänsyn till den svaga ekonomiska ställning, vari de estlandssvenska
fiskarna för närvarande befinna sig, synes lämpligt, att lägenheterna,
i likhet med vad som hittills gällt viel fiskarkolonisation för estlandssvenskar,
till en början upplåtas endast på arrende. Verksamheten med inköp och
utarrendering av fiskarlägenheter bör liksom hittills handhavas av rågöstiftelsen.
Emellertid bör stiftelsen verka för att arrendatorerna, så snart
de ekonomiska förutsättningarna föreligga härför, med anlitande av den
vanliga egnahemslångivningen förvärva äganderätt till de av dem arrenderade
lägenheterna. Detsamma bör gälla jämväl de tidigare upplåtelserna
av fiskarlägenheter. Jag förutsätter alltså att rågöstiftelsens jordförmedlande
verksamhet skall kunna avvecklas inom en nära framtid. — Såsom
framgår av det sagda finnér jag, att den fortsatta fiskarkolonisationen
bör bedrivas efter i huvudsak de riktlinjer som angivas i kommitténs och
stiftelsens framställning. Varken mot den föreslagna omfattningen av fiskarkolonisationen
eller mot beräkningen av kostnaderna härför har jag något
att erinra. Jag förordar sålunda, att för ändamålet anvisas dels ett belopp
av 400 000 kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och dels ett belopp
av samma storlek på riksstaten för budgetåret 1945/46.
Vad härefter angår jordbrukskolonisationen för estlandssvenskarna
torde denna med hänsyn till de betänkligheter egnahemsstyrelsen anfört
mot kommitténs och stiftelsens kolonisationsprogram böra tills vidare
genomföras endast i begränsad omfattning. I likhet med egnahemsstyrelsen
beräknar jag antalet kolonat under återstoden av innevarande budgetår till
15 och under nästa budgetår till 40. Denna kolonisation synes lämpligen
böra bygga på egnahemslångivningen. Då emellertid de estlandssvenska
jordbrukare, vilka i första hand böra omfattas av kolonisationen, nämligen
familjeföreståndare med stor försörjningsbörda, för närvarande sakna och
jämväl framgent måste beräknas komma att sakna medel att i nämnvärd utsträckning
bidraga till företaget, torde egnahemslånet böra kompletteras med
en särskild långivning för bestridande av återstående kostnader för fastighetsförvärvet
ävensom åtgärder för fastighetens iordningställande samt inköp
av inventarier och kreatur. Denna långivning synes böra utformas i enlighet
med egnahemsstyrelsens förslag. Såsom styrelsen påpekar komma estlandssvenska
jordbrukare enligt detta förslag att få ett stöd som nära ansluter
till de hjälpåtgärder innehavarna av statens arrendeegnahem åtnjuta. Nu
förordad särskild långivning bör handhavas av egnahemsstyrelsen i samråd
med rågöstiftelsen. Mot egnahemsstyrelsens förslag att för ändamålet skulle
anvisas 100000 kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och 270000
kronor på riksstaten för budgetåret 1945/46 synes intet vara att erinra.
Egnahemslångivningen för jordbrukskolonisationen torde böra ske i vanlig
ordning.
Medelsanvisningarna för fiskar- och jordbrukskolonisationen för vartdera
av innevarande och nästa budgetår böra lämpligen sammanföras till ett anslag
under fonden för låneunderstöd. Jag förordar sålunda, att till Lån till
kolonisation för estlandssvenskarna anvisas investeringsanslag av 500 000
kronor på tilläggsstat för innevarande budgetår och 670 000 kronor på riksstaten
för budgetåret 1945/46.
För att rågöstiftelsen skall kunna handhava den fortsatta fiskarkolonisationen
och biträda vid jordbrukskolonisationen synes stiftelsen vara i behov
av viss administrativ personal. I den mån stiftelsen saknar medel att
bestrida kostnaderna härför torde staten böra bidraga härtill. Särskilt anslag
för ändamålet synes dock icke böra anvisas utan kostnaderna torde få belasta
femte huvudtitelns kommittéanslag.
6
Statsutskottets utlåtande nr 32.
Utskottet.
Esti ands sven skärna, vilka med väsentligt stöd från statens sida överförts
till Sverige, böra snarast möjligt inordnas i det svenska samhället. Med
hänsyn såväl till den enskildes som det allmännas intresse är det såsom
departementschefen framhållit angeläget, att lämpliga estlandssvenska fiskare
och jordbrukare, sedan de genom någon tids anställning i Sverige lärt
känna de nya förhållandena, såsom självständiga yrkesmän kunna fortsätta
den näring de tidigare utövat. Utskottet delar departementschefens uppfattning,
att kolonisationen dock icke bör givas sådan omfattning eller inriktning,
att den träder rikssvenska intressen för nära.
Huvuddelen av de nu äskade medlen, 400 000 kronor för innevarande och
ett lika stort belopp för nästa budgetår, är avsedd för ett fullföljande av
den redan påbörjade fiskarkolonisationen. Eiskarlägenheterna, vilka förutsättas
skola innehålla en mindre jordbruksareal, skola liksom hittills upplåtas
endast på arrende. Arrendatorerna skola få, så snart de ekonomiska
förutsättningarna föreligga härför, förvärva äganderätten till lägenheterna
med anlitande av den vanliga egnahemslånegivningen. Yad departementschefen
i detta ämne anfört föranleder ej erinran från utskottets sida.
Återstoden, eller 100 000 kronor för innevarande och 270 000 kronor för
nästa budgetår, är avsedd för jordbrukskolonisationen. För att möjliggöra
för estlandssvenskarna att etablera sig som egna jordbrukare har det ansetts
oundvikligt att staten lämnar stöd utöver vad gällande bestämmelser för
egnahemsverksamheten medgiva. Utskottet har icke kunnat undgå hysa
vissa betänkligheter mot att estlandssvenskarna beredas förmåner utöver dem,
som enligt gällande bestämmelser kunna komma rikssvenska egnahemslåntagare
till del. Emellertid synes utredningen giva vid handen att en jordbrukskolonisation
på föreslagna villkor på längre sikt skall visa sig fördelaktig
även ur det allmännas synpunkt och som det nu endast är fråga örn
en jordbruksanskaffning i begränsad omfattning åt 15 familjer under innevarande
och 40 familjer under nästa budgetår, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag jämväl i denna del. Vid detta ställningstagande
har utskottet fäst stor vikt vid att de estlandssvenska jordbrukare,
som äro familjeförsörjare med stor försörjningsbörda, skola i första hand
omfattas av ifrågavarande stödåtgärder. I anslutning härtill vill utskottet
framhålla angelägenheten av att urvalet även sker med hänsyn till de personliga
förutsättningarna för att här i landet driva ett självständigt jordbruk.
För att möjliggöra anpassning efter här rådande förhållanden torde
någon form av omskolning vara erforderlig exempelvis — såsom även förutsatts
i Kungl. Maj:ts förslag — genom deltagande viss tid såsom anställd
i svenskt jordbruk.
Yad departementschefen i övrigt anfört har ej givit utskottet anledning
till erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må till Lån till kolonisation för estlandssvenskarna
under fonden för låneunderstöd anvisa
Statsutskottets utlåtande nr 32. 7
a) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett
investeringsanslag av 500 000 kronor,
b) å riksstaten för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag
av 670 000 kronor.
Stockholm den 2 mars 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bränebo, Bäcklund, Bernhard
Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Gustaf Iwar Anderson, Wiklund,
Johan Eric Ericson och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Danielsson,
Mårtensson, Staxäng, Viklund, Lindholm, Åkerström, Petterson i Degerfors, Johansson i
Mysinge, Thäpper och Birke■