Statsutskottets utlåtande nr 259.
1
Nr 259.
Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1945 kl. 11 fm.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående fredsplanering
för försvarets arbetsplatser.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren av herr G. Johansson i Stockholm m. fl. väckt
motion (II: 187) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa om en fredsplanering för försvarets arbetsplatser
i avsikt att tillföra dem arbete i sådan omfattning, att deras produktionskapacitet
blir fullt utnyttjad och arbetskraften hålles samlad och
fullt sysselsatt, varvid de anställda genom produktionsnämnder beredas
medinflytande i företagens skötsel.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.
Under kriget ha försvarets egna fabriker, verkstäder och varv i hög grad
utbyggts. Väldiga summor av statsmedel ha investerats i statliga företag,
som tillverka krigsmateriel av skilda slag och andra förnödenheter för försvaret.
De företag som bedriva nytillverkning ha försetts med en dyrbar och
modern maskin- och verktygsutrustning och samlats under försvarets fabriksstyrelses
administration. Därutöver finns en råd verkstäder, vilka huvudsakligen
syssla med reparationsarbeten.
De nytillverkande fabrikernas produktionskapacitet torde icke utan särskilda
åtgärder komma till full användning vid en återgång till fredsförhållanden.
Arbetarna vid dessa företag ha hänvisat till att företagens maskinella
utrustning är av sådan art att de mycket väl kunna utnyttjas till standardtillverkning
av massartiklar och andra produkter för andra statsföretag och för
den öppna marknaden. I dessa företag har under kriget samlats en högt
kvalificerad arbetarstam. Det borde vara ett statsintresse att icke dessa yrkesskickliga
arbetare skingras för alla vindar och att icke byggnaderna och
maskinerna få stå oräntabla.
Försvarsverkens civila personals förbund har därför i skrivelse till Kungl.
Majit föreslagit, att fabrikerna förutom arbetet för försvarets normala behov
och lagerhållning »tillföras andra tillverkningar, varigenom fabrikationen
kan hållas på toppen av utvecklingen och yrkesskicklig personal ständigt kan
hållas samlad». Vad som gäller de nytillverkande fabrikerna gäller i stort
sett även reparationsverkstäderna.
De företag, som sortera under försvarets fabriksstyrelse, ha från början
organiserats affärsmässigt och redan bevisat sin konkurrenskraft gentemot
den privata industrien. De företag, som sortera under marinförvaltningen,
arméförvaltningen o. s. v., torde i många fall lia en byråkratisk och tungrodd
Bi hany till riksdagens protokoll 1945. G sami. Nr 259.
2
Statsutskottets utlåtande nr 250.
ledning. Försvarsverkens civila personals förbund har i sin hemställan föreslagit
att de anställda vid fabrikerna skola utse produktionsnämnder eller
driftsråd, vilka säkert kunna ge värdefulla impulser till nya tillverkningar
och beträffande företagens drift. Förbundet understryker särskilt, att konkurrenskraften
icke får upprätthållas på bekostnad av de anställdas arbetsvillkor
utan genom utnyttjande av de anställdas erfarenheter beträffande
produktionen.
I sitt svar på förbundets hemställan har regeringen i allt väsentligt anslutit
sig till synpunkterna i det remissyttrande, som avgivits av försvarets
fabriksstyrelse. I detta yttrande heter det bland annat.
»Ur beredskapssynpunkt måste ledningen för försvarets fabriker tillse att
under fredstid driften upprätthålles i sådan omfattning, att inrättningarna
i fråga hastigt kunna igångsättas för krigsdrift.---Utöver den personal
som erfordras för att minimidriften skall kunna hållas måste ytterligare
yrkeskunniga arbetsledare och arbetspersonal med nödvändighet finnas, vilken
tillsammans med den för fredsdriften nödvändiga personalen skall utgöra
kärnan av personalbeståndet i krigstid.
Vad härefter angår frågan, huruvida utöver den sålunda angivna minimidriften
ytterligare tillverkningsuppgifter böra anförtros de statliga krigsmaterielfabrikerna,
må framhållas, att omställningen till krigsdrift underlättas
i den mån den fast anställda yrkesskickliga personalen ökas och under
fredsförhållanden sysselsättes med kvalificerade tillverkningsuppgifter. Det
är även ur ekonomisk synpunkt ett önskemål, att de kapitaltillgångar, vilka
äro nedlagda i dessa företag, i möjligaste mån utnyttjas liksom ock att den
vid företagen ur beredskapssynpunkt anställda personalen i största möjliga
utsträckning användes i produktiv drift. Härigenom minskas statens beredskapskostnader.
»
Försvarets fabriksstyrelse har enligt sitt remissyttrande verkställt en undersökning
i vad mån förutsättningar finnas att vid styrelsen underställda
fabriker bedriva annan tillverkning än den för vilken fabrikerna avsetts. Det
har därvid visat sig att vid »Karl Gustafs stads gevärsfaktori, centrala torpedverkstaden
och den till Åkers krutbruk hörande gasmaskfabriken ävensom
vid vissa delar av de mekaniska avdelningarna vid ammunitionsfabrikerna
tillverkningen utan mera betydande nyinvesteringar skall kunna inriktas
på andra tillverkningsobjekt än dem, som för närvarande förekomma.
---Den för beklädnadsverkstäderna tillgängliga utrustningen torde
utan större svårigheter kunna utnyttjas för andra ändamål än uniformstillverkning
för försvaret.»
Vid ammunitionsfabrikerna och Åkers krutbruk anser fabriksstyrelsen att
betydande nyinvesteringar behövas, om dessa företag skola ägna sig åt nya
tillverkningsobjekt. Försvarsstyrelsen anser, att det vore naturligt, om de
.statliga fabrikerna »finge tjäna som underleverantörer åt sådana privata
industrier, vilka tidigare anlitats för stora statliga beställningar, i den mån
dessa industriers egen tillverkningskapacitet icke förslår.» De kunna vidare
utnyttjas för statliga och kommunala behov, exempelvis uniformstillverkning
och viss verktygstillverkning.
Försvarets fabriksstyrelse konstaterar således, att vissa nya tillverkningsobjekt
kunna upptagas utan mera genomgripande omdispositioner. Större
omläggningar och nyinvesteringar anser styrelsen i första hand böra förekomma
beträffande »upptagande av tillverkningar, vilka icke förekomma
inom landet eller där den inom landet tillgängliga kapaciteten icke är tillräcklig
eller där statsmakterna av andra skäl finna en investering lämplig».
Statsutskottets utlåtande nr 259.
3
Till dessa försvarets fabriksstyrelses synpunkter, till vilka Kungl. Majit
anslutit sig, torde åtskilligt kunna tilläggas. De anställda vid försvarets företag
anse det icke nog med detta begränsade arbetsprogram. De anse, att
statsintresset bäst tillgodoses, örn de anställda vid företagen beredas full sysselsättning
genom upptagande av nytillverkningar. Försvarets varv kunna
utföra nybyggnader och reparationer lika bra som de privata. Chefen för
örlogsvarvet har i skrivelse till regeringen understrukit, att arbetstillgången
efter kriget kan väntas bli så stor, att de privata varven icke kunna fylla dem
under rimlig tid, och tillägger:
»Det synes oss då lämpligt, att även örlogsvarven få hjälpa till med den
allmänna uppbyggnaden och ej utestängas därifrån av några fiktiva principskäl,
så att beställningarna kanske hellre få gå till utlandet än placeras på
örlogsvarven och att örlogsvarvens personal i onödan tvingas ut att i marknaden
öka de arbetslösas skara.»
Det betonas vidare i denna skrivelse, att det är dålig ekonomi att lära upp
den yrkeskunniga personal, som behövs för marinens fartygsmaterial och
komplicerade maskineri, för att sedan avskeda den under sommarmånaderna.
Vidare betonas, att nytillverkningar avsevärt skulle förbilliga marinens reparationsarbete
och göra hela driften mera ekonomisk. Örn verkstäderna
icke tillräckligt utnyttjas löpa de fara att bli föråldrade. Det heter vidare:
»Att få verkstäder ned på den nivån, att de äro för stora för att billigt
kunna utföra de vanliga reparationsarbetena och personalen för fåtalig för
att kunna åtaga sig ett plötsligt större reparationsarbete (bottenreparation å
ett fartyg) är synnerligen dålig ekonomi och verkligt dålig beredskap.»
Det synes oss därför vara ett statsintresse att marinens örlogsvarvs produktionskapacitet
till fullo utnyttjas genom att de tillåtas konkurrera om
beställningar för handelssjöfartens behov.
Liknande synpunkter kunna anföras beträffande försvarets bil- och rnotorverkstäder
och flygplansverkstäder.
Vad nytillverkningar beträffar kunna ingenjörerna och arbetarna vid försvarets
företag ge synnerligen värdefulla anvisningar. Så kunna exempelvis
krutbruken, som äro moderna kemisk-tekniska fabriker, utnyttjas till exempelvis
medicintillverkning, varigenom en betydande del av den stora läkemedelsimporten
från Tyskland kan bli onödig. Arméns konfektionsfabriker,
tvättinrättningar o. s. v. kunna i största utsträckning arbeta även för civila
ändamål. Det svåraste är fredstillverkningen för ammunitionsfabrikerna. De
borde dock kunna svara för tillgodoseendet av det svenska behovet av jaktammunition.
Motståndet till arbetarnas förslag kommer uteslutande från de privata industrier
som under hela kriget tjänat jätteprofiter på de statliga beställningarna
men som nu vilja förhindra, att försvarets egna företag uppträda
.sorn konkurrenter på den civila marknaden. Det finns ingen anledning att
falla undan för dessa privata intressen.
När kommunistiska riksdagsgruppen stödjer detta förslag från försvarsverkens
arbetare utgå vi inte från någon principiell ståndpunkt, att kapitalistisk
statsdrift under alla förhållanden skulle vara att föredraga framför privatkapitalistisk
drift. Statens lönepolitik mot de anställda i de olika statsföretagen
och den byråkrati, som ofta råder i dessa företags ledning, ha gjort det
nödvändigt för oss all gång på gång understryka skillnaden mellan förstatligande
under monopolkapitalismens stat och den socialisering vi eftersträva.
I detta speciella fall anse vi, att del är ett stort intresse för Sveriges försvar,
för vår beredskap och för vårt folk, alt de dyrbara maskiner som anskaffats
4
Statsutskottets utlåtande nr 259.
Utskottet.
icke få rosta ner och att den skickliga arbetarstam som samlats kvarhålles
i försvarets tjänst och beredes full sysselsättning.
Kungl. Majit har, som vi tidigare påpekat, i princip anslutit sig till försvarets
fabriksstyrelses remissyttrande om fredsproduktion i viss begränsad
omfattning. Enligt vår mening bör detta vidgas dithän, att de anställda vid
företagen även under fredstid beredas full sysselsättning. Som vi hittills
kunnat utröna ha hittills inga åtgärder vidtagits från Kungl. Majits sida för
att planlägga en sådan omställning av företagen. Initiativet måste komma
från Kungl. Majit. Dröjsmål kommer att medföra arbetslöshet och stora
ekonomiska förluster för staten. En planläggning av de slag som de anställda
begärt torde stå i bästa samklang med arbetarrörelsens efterkrigsprogram,
till vilket väljarnas majoritet anslutit sig.
Den i motionerna berörda frågan om utnyttjandet under fredsförhållanden
av försvarets industriella företag för tillverkning m. m. för civila behov
synes utskottet böra tillmätas stor betydelse. Med hänsyn såväl till kraven
på industriell krigsberedskap som till arbetsmarknadspolitiska synpunkter
är det angeläget, att från statsmakternas sida snara åtgärder vidtagas på
området. Framhållas må emellertid, att detta problem, bland annat, på
grund av framställningar från försvarsverkens civila personals förbund
redan är föremål för Kungl. Majits särskilda uppmärksamhet. Sålunda må
nämnas, att Kungl. Majit genom beslut den 30 december 1944 angivit vissa
riktlinjer att läggas till grund vid planeringen av verksamheten efter återgång
till fredsförhållanden vid dels försvarets fabriksstyrelse underställda
fabriker och anstalter, dels ock signalverkstäderna i Sundbyberg och andra
till försvarsväsendet hörande verkstäder med för nytillverkning lämpad
reservkapacitet. Utskottet vill vidare erinra, att Kungl. Majit den 9 februari
1945 uppdragit åt krigsmaterielverket att efter samråd med vederbörande
centrala förvaltningsmyndigheter inom försvarsväsendet samt övriga berörda
myndigheter ävensom kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
verkställa och till Kungl. Majit inkomma med utredning rörande sysselsättningen
vid försvarets fabriker och större verkstäder efter återgång
till fredsförhållanden under beaktande av kraven på erforderlig beredskap.
Med anledning av vad i motionerna anförts rörande inrättande av produktionsnämnder
vill utskottet framhålla, att Kungl. Majit genom beslut
den 16 mars 1945 till försvarets avtalsnämnd överlämnat en av försvarsverkens
civila personals förbund gjord framställning rörande formerna för
samarbetet mellan arbetsledning och arbetare vid vissa arbetsplatser inom
försvaret. Detta resulterade i att vid sidan av kollektivavtalsförhandlingarna
mellan försvarsverkens civila personals förbund och försvarets avtalsnämnd
överenskommelse träffats örn inrättande av produktionsnämnder.
Under hänvisning till vad ovan anförts vill utskottet nu begränsa sig till
att uttala en förväntan, att förenämnda utredning bedrives med all skyndsamhet.
Utskottet vill därjämte framhålla, att utskottet förutsätter, att under tiden
Statsutskottets utlåtande nr 259.
5
utredningsarbetet pågår vederbörande myndigheter, därest arbetstillgången
nedgår, iakttaga varsamhet vid entledigande av arbetare- och tjänstemannapersonal
genom att i god tid även undersöka möjligheterna för personals
överförande till andra arbetsområden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av motionen II: 187, i skrivelse
till Kungl. Majit giva tillkänna vad utskottet ovan
anfört.
Stockholm den 21 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Bäcklund, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf
Iwar Anderson, Gillström, Gustav Emil Andersson och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Ward,
Persson i Tidaholm, Bergström, Andersson i Malmö, Mårtensson, Hall, Norup, Holmström,
Boman i Kieryd och Petterson i Degerfors.