Statsutskottets utlåtande nr 258.

7

Nr 258.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till Svenska
slöjdföreningen för anordnande av en utbildning skurs
för bosättningskonsulenter m. m.

(l:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru
Anna Sjöström-Bengtsson m. fl. (1:231) och den andra inom andra kammaren
av fru Hildur Humla m. fl. (II: 161), har hemställts, att riksdagen
måtte

dels bevilja Svenska slöjdföreningen ett särskilt anslag å 10 000 kronor
till att under budgetåret 1945/46 anordna en utbildningskurs för bosättningskonsulenter,

dels i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning angående tillsättande
av konsulenter för rådgivande verksamhet på sätt som i motionerna
angives samt huru bidrag av allmänna medel till denna verksamhet
må kunna anslås.

Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.

Sedan 1937 års riksdag beslutat örn inrättandet av en statlig utlåningsfond,
benämnd »statens bosättningslånefond», ha för beviljandet av bosättningslån
t. o. m. budgetåret 1944/45 anvisats sammanlagt 36,5 milj. kronor.
Undersökningar, som utförts rörande användningen av dessa bosättningslån,
ha emellertid visat, att ett starkt behov föreligger av upplysning och
rådgivning till den allmänhet, som med hjälp av bosättningslånen verkställer
inköp av möbler och husgeråd. Bristande kunskap om vad som behöves
av inventarier i hemmet för att detsamma skall fylla elementära krav
på funktionsduglighet och trevnad har i övervägande antalet fall konstaterats,
och det har synts föga rationellt, att staten, då den lånar ut stora summor
i bostadsförbättrande syfte, ej på något sätt sörjer för råd och anvisningar,
hur medlen lämpligen böra användas. En under år 1943 av riksbanken utgiven
broschyr, »Bosättning», som mottagits med stor tacksamhet från alla
läger, har visserligen betytt en icke oväsentlig hjälp för den bohagsköpande
allmänheten, men det har framträtt med allt större klarhet som ett önskemål,
att en ordnad kontinuerlig upplysnings- och rådgivningsverksamhet
inrättades över hela landet. De ortsombud, som för närvarande handlägga
dessa ärenden och ha den direkta kontakten med allmänheten, äro givetvis
ej kompetenta att meddela dylik rådgivning. Också andra personer än de
som beviljas bosättningslån, vilka stå i begrepp att grunda egna hem, ha
samma behov att komma i åtnjutande av sakkunniga råd och upplysningar.
I »Utredning och förslag angående planmässigt sparande för familjebildning
och statens bosättningslån» avgivna av 1941 års befolkningsulredning
(statens offentliga utredningar 1943: 18, socialdepartementet) framhålles

8

Statsutskottets utlåtande nr 258.

likaså nödvändigheten av opartisk rådgivningsverksamhet för lånemedlens
utnyttjande. Tvenne av socialdepartementet tillkallade sakkunniga, arkitekterna
Waern-Bugge och Huldt, ha år 1943 föreslagit uppbyggande av en
särskild konsulentorganisation med en konsulent knuten till varje riksbankskontor
och med huvuduppgift att bistå de lånesökande med råd i fråga örn
bosättningsplanens ekonomiskt-praktiska uppläggning.

Befolkningsutredningen »gillar helt denna tanke och inser klart behovet
av opartisk rådgivning vid hembildning icke blott för bosättningslåneklientelet
utan även för det övervägande flertalet andra unga hembildare», men
önskade då icke taga definitiv ställning till förslaget. Sedan dess ha emellertid
ytterligare erfarenheter vunnits beträffande lånemedlens användning,
vilka klart ådagalagt, att med inrättandet av en konsulentorganisation icke
längre kan anstå.

För närvarande finnas 24 st. hemkonsulenter, eller en i varje län, vilka
dock på grund av omfattningen av sin nuvarande verksamhet, som framför
allt innebär rådgivning i närings- och arbetsorganisationsfrågor, icke kunna
förutsättas ha vare sig kvalifikationer för eller möjlighet till att även giva
råd i fråga örn bostadens inredning. Vidare finnas i landet nio st. hemslöjdskonsulenter,
vilka måste anses vara alltför starkt engagerade för sin betydelsefulla
huvuduppgift att påverka hemslöjdsproduktionen på landsorten
för att kunna lämna effektiv rådgivning även i andra frågor.

Slutligen har Stockholms stad under år 1944 beslutat inrätta en upplysnings-
och rådgivningsverksamhet i bosättningsfrågor med särskild hänsyn
till bosättningslånen, en rådgivning som har startat i början av januari 1945
och som ledes av en av staden avlönad bosättningskonsulent. Denna konsulents
huvuduppgift är att lämna råd vid val av möbler och husgeråd, främst
till sökande av bosättningslån och småstugebyggare, men även i mån av tid
till kommunala verk och till allmänheten. Konsulenten har till sitt förfogande
dels en mindre utställning, där ett urval av marknadens bästa bohag demonstreras,
dels diverse upplysningsmaterial, såsom litteratur, bilder, textilprover
etc. Enligt till oss lämnade upplysningar finnas även i Malmö och Borås
planer på inrättande av liknande konsulentbefattningar.

Med allt erkännande av det initiativ, som tagits av Stockholms stad, måste
med skärpa framhållas nödvändigheten av att utöka denna konsulentverksamhet
till att omfatta hela landet. I stället för att, såsom ovannämnda sakkunniga
föreslagit, knyta konsulentverksamheten till riksbankskontoren, synes
oss effektivare och ur andra synpunkter lämpligare, att dessa bosättningskonsulenter
med bidrag av statsmedel anställas av de större städerna.
För rådgivning i smärre samhällen och på landsbygden böra enligt vår mening
dylika konsulenter knytas till landstingen. Ersättning till dessa bosättningskonsulenter
bör utgå efter samma grunder som för närvarande gälla
för statens hemkonsulenter.

Antalet konsulenter, som skulle behöva anställas för att rådgivningsverksamheten
skulle fungera något så när tillfredsställande, blir alltså relativt
stort. Under förutsättning att man begränsar sig till att tillsätta bosättningskonsulenter
i större städer, förslagsvis med ett invånarantal av ca 30 000 och
däröver, skulle antalet bli ca 20 st. Dessutom torde behövas konsulenter
även i en del mindre städer, framför allt i Norrland, varför sammanlagda
antalet kommunalt anställda konsulenter borde vara minst 25 st. De till
landstingen knutna konsulenterna skulle uppgå till 24 st., varför ett sammanlagt
antal örn ca 50 st. torde erfordras för en tillfredsställande rådgivning
i bosättningsfrågor.

Statsutskottets utlåtande nr 258.

9

Ett femtiotal kvalificerade bosättningskonsulenter finnes emellertid för
närvarande ej att uppdriva i Sverige. Någon ordnad undervisning för utbildning
av dylika har hittills inte existerat, varför en nödvändig förutsättning
för inrättandet av en konsulentinstitution i landet måste vara utbildande av
personer lämpade att handhava detta arbete.

Inom Svenska slöjdföreningen, som under senare år utfört ett erkännansvärt
arbete i bostadsförbättrande syfte, har uttalats starkt intresse
såväl för inrättande av konsulentverksamhet som för utbildande av för
denna nödig personal, och föreningen har förklarat sig beredd att anordna
utbildningskurser för blivande konsulenter, under förutsättning att särskilt
statsanslag för ändamålet kan beviljas. Ett preliminärt program för dylik
kursverksamhet har även utarbetats och upptager ämnen såsom bostadskunskap,
bosättningslära, materialkunskap, marknadskännedom, smakbildning,
socialkunskap, familjekunskap, psykologi, teckningsundervisning.

Givetvis bör förutsättas, att kursdeltagarna ha några förkunskaper förvärvade
vid tekniska skolan, slöjdföreningens skola i Göteborg, socialpolitiska
institutet eller andra därmed jämförliga läroanstalter. Kurserna böra
därför mera få karaktären av påbyggnadskurser och pågå ca sex veckor årligen,
åtminstone till dess de mest trängande behoven äro fyllda. Kurserna
böra vara avgiftsfria, men eleverna skola, därest så är möjligt, själva sörja
för kost och logi. Möjlighet för mindre bemedlade att erhålla bidrag härtill
bör dock finnas.

Kostnaderna för anordnandet av en dylik utbildningskurs böra beräknas
lill 10 000 kronor.

Utskottet finner det i motionerna väckta spörsmålet vara av den beskaffenhet,
att detsamma bör bliva föremål för närmare prövning. Detta synes
utskottet lämpligast kunna ske genom att ärendet överlämnas till 1941 års
befolkningsutredning, som enligt vad utskottet inhämtat ägnar uppmärksamhet
åt frågan om bosättning och heminredning för dem, vilka söka de
statliga bosättningslånen. I avvaktan på resultatet av den sålunda föreslagna
utredningen anser utskottet sig icke böra tillstyrka, att riksdagen
nu anvisar medel i enlighet med motionärernas förslag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:231 och
II: 161, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville uppdraga åt 1941 års befolkningsutredning att taga
under närmare övervägande frågan örn anordnande av utbildningskurser
för bosättningskonsulenter m. m.

Stockholm den 21 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 257.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 256—258.

2