Statsutskottets utlåtande nr 213.
7
Nr 213.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fria
resor för värnpliktiga vid tjänstledighet eller permission.
(Ira avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
E. Arrhén (I: 25) och den andra inom andra kammaren av herr R. Sveningsson
m. fl. (11:58), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de värnpliktiga
vid beviljad tjänstledighet eller permission skola erhålla rätt till två
fria hemresor i månaden.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar 1. Persson och G. Elofsson i Vä (I: 46) och den andra inom
andra kammaren av herr Hj. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 89), hemställts,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla örn utfärdandet av bestämmelser
angående fria resor vid permission eller tjänstledighet åt inkallade, som fullgöra
sin beredskapstjänst på över 50 kilometer avstånd från hemorten.
I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet, i den mån de icke framgå av nedan av utskottet lämnade
redogörelser, hänvisa till motionerna II: 58 och II: 89.
Enligt för fred gällande bestämmelser äga värnpliktiga icke komma i åtnjutande
av fria resor vid beviljad tjänstledighet eller permission.
För personal, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, gälla enligt
Kungl. Maj:ts brev den 6 december 1940 (SFS nr 986, med ändringar nr
348/1943 och 920/1943) med bestämmelser angående ledighet för dylik personal
i huvudsak följande bestämmelser.
Ledighet beviljas i form av permission, krigspermission, tjänstledighet
eller hempermittering.
Vid hempermittering, som innebär tidsbegränsat uppehåll eller uppehåll
tills vidare i tjänstgöringen, utgår ersättning för resa inom riket såsom vid
inryckning till och utryckning från tjänstgöring.
För resa i samband med permission, som beviljas enligt för fred gällande
bestämmelser, utgår icke ersättning för resekostnad. Däremot äga värnpliktiga
— liksom annan militär personal — rätt att vid resor under söndagsledighet
ävensom i samband med jul- och nyårshelgerna lösa s. k. militära
veckoslutsbiljetter. För dessa gälla i huvudsak följande regler. Biljetterna
gälla för resa i 3. klass och avgiften beräknas för fram- och återresan såsom
8
Statsutskottets utlåtande nr 213.
för enkel resa. Biljetterna gälla från kl. 0.00 andra vardagen före sön- ock
helgdag till kl. 24.00 första vardagen efter samma sön- och helgdag. Uppehåll
å resa medgives såsom å vanlig tur- och returbiljett, och färd å snälltåg får
ske mot lösen av vanlig snälltågsbiljett.
Med krigspermission avses sådan ledighet, som beviljas personalen vid
kortvarigare uppehåll i tjänstgöringen samt eljest för att bereda personalen
vila och rekreation.
Med tjänstledighet avses dels ledighet, som meddelas på grund av sjukdom,
angelägenhet av betydelse för det allmänna eller enskild angelägenhet
av vikt, dels ledighet för beredande av vila och rekreation i fall, då ledigheten
ej är att hänföra till krigspermission, dels ock annan ledighet för egna
angelägenheter, som ej är att hänföra till krigspermission eller hempermittering.
Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för
det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt utgår ersättning för färd från
tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som vederbörande chef bestämmer
med hänsyn till ändamålet med resan, ävensom för återresan.
Vid krigspermission och vid tjänstledighet för beredande av vila och rekreation
i fall, då ledigheten ej är att hänföra till krigspermission, må ersättning
icke utgå för dyrare resa än som motsvarar kostnaden för resa till
och från ort, varest den permitterade är bosatt, dock att utan hinder härav
ersättning må utgå för resa till och från ort, varest den permitterades närmaste
anhörige är bosatt.
Vid krigspermission och tjänstledighet för enskild angelägenhet av vikt
samt för beredande av vila och rekreation i fall, då ledigheten ej är att hänföra
till krigspermission, må därest ledigheten uppdelas på kortare ledighetsperiod
än 6 dygn, ersättning för den egentliga färdkostnaden icke utgå med
högre sammanlagt belopp än vid sammanhängande ledighet; för varje tjänstgöringsperiod
örn två månader må såsom regel högst åtnjutas ledighet som nu
sagts under sex dygn.
I motionerna nr 1:25 och II: 58 har framhållits, att även örn de värnpliktiga
redan ha vissa förmåner vid resor under permission och tjänstledighet,
förefölle det likväl, att det för den enskilde utgjorde en mera än rimlig ekonomisk
belastning, att den värnpliktige under sin långvariga militärtjänst förvissa
resor måste utbetala ett betydligt större belopp än vad som kontant
utginge till honom i form av militära löneförmåner. De värnpliktiga, som
vore förlagda på ett avstånd av fem, tio eller tjugo mil, kanske på ännu längre
avstånd från hemorten och hade behov av besök i hemmet, måste räkna med
utgifter av denna storleksordning. Det syntes vara en samhällets skyldighet
att till de medborgare, varom här vore fråga, lämna den förmånen att vid all
beviljad tjänstledighet lämna fri resa till hemorten. Beviljandet av tjänstledighet
borde icke fördenskull bli föremål för inskränkningar utan lämnas
efter samma grunder som nu vore fallet. Vid beviljandet av permission —
varmed åsyftades vanlig söndagspermission — borde vidare de värnpliktiga
9
Statsutskottets utlåtande nr 213.
vara berättigade till en fri hemresa var 15:e dag på järnväg 3. klass eller
omnibus samt fartyg. Tjänstledighet eller permission borde dock icke tillsammans
medföra rätt till mera än två fria hemresor i månaden. Beviljandet
av permission och tjänstledighet borde givetvis, såsom hittills, utgöra en
belöning för en god vilja hos varje värnpliktig att väl tillgodogöra sig den
militära utbildningen.
Till stöd för det i motionerna 1:46 och 11:89 framställda yrkandet hav
anförts följande.
Under beredskapens första år var det vanligen så, att de värnpliktiga av
äldre årsklasser, som inkallades i beredskap, förlädes förhållandevis nära
hemorten. Det mötte under dessa omständigheter inte alltför stora besvärligheter
att upprätthålla en nyttig och ofta nödvändig förbindelse med hemorten,
så att de inkallades jordbruk eller rörelse av annan art kunde skötas
på bästa sätt under rådande förhållanden.
Sedan en tid tillbaka förekomma emellertid helt andra dispositioner vid
förläggning av beredskapsförbanden. Årgångar i 40-årsåldern, där antalet
egna företagare bland de inkallade är mycket stort, få fullgöra sid tjänst
i synnerligen avlägsna landsdelar. Detta medför mycket stora svårigheter
för de inkallade när det gäller att hålla en kontakt med hemorten, som begränsar
förlusterna på inkallelsen. Olägenheterna lia framträtt med ökad
skärpa sedan familjebidragen omgestaltats och stora grupper företagare som
av en händelse fått en något högre inkomst än vanligt endera nekas familjebidrag
eller erhålla mycket begränsade familjebidrag.
Den permission, som under dessa förhållanden kan medgivas, kan mången
gång inte utnyttjas bland annat därför, att resekostnaderna bli alltför höga
för de inkallade, helst som snälltåg ofta bli nödvändiga att anlita, örn det
skall bli möjligt att hinna fram och åter inom den utmätta tiden. De härmed
förknippade svårigheterna skulle emellertid i mycket hög grad förminskas
till gagn för alla örn fria resor i större utsträckning än som sker beviljades
de inkallade. För att begränsa kostnaderna och belastningen på järnvägarna
kunde föreskrivas, att endast resor på relativt långa avstånd skulle bli fria.
Man kunde lämpligen medgiva fria resor i ökad omfattning endast till värnpliktiga,
som ha över 50 kilometer till hemorten. Denna förmån komme då
allenast dem till godo, som hade verkligt stora olägenheter av att beredskapst
jänsten fullgöres på platser så långt avlägsna från hemorten.
över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande av
chefen för försvarsstaben, som med anledning härav i skrivelse den 14 mars
1945 anfört i huvudsak följande.
»Ur personalvårdssynpunkt böra de värnpliktigas ekonomiska uppoffringar
i samband med militärtjänstgöring i möjligaste mån minskas. Med hänsyn
härtill är det önskvärt att de värnpliktiga beredas de lättnader, som fria
resor i den av motionärerna föreslagna utsträckningen skulle medföra. Förslagen
måste emellertid bedömas även med hänsyn till de konsekvenser i
ekonomiskt och trafiktekniskt hänseende, som de skulle medföra för bland
annat berörda trafikföretag. För att närmare klarlägga dessa förhållanden
hava förslagen av mig remitterats lör yttrande till kungl, järnvägsstyrelsen,
som i samråd med Svenska järnvägsföreningen i huvudsak anför följande.
År 1940 ändrades rabatten på militär tjänstledighetsbiljett till 40 % mot
förut endast 25 %. Därjämte infördes militära veckoslutsbiljetter till enkelt
pris för fram och återresa inom viss begränsad tid vid veckoskiftena
(helgerna).
10
Statsutskottets utlåtande nr 213.
Då den militära personalen numera torde vara ganska väl tillgodosedd
i fråga örn resor till nedsatt pris, mäste styrelsen ställa sig tveksam till de
framförda motionerna örn ytterligare dylika förmåner, i synnerhet örn styrelsen
skall anlägga ej endast den sociala utan även och främst den av statsmakterna
på sin tid anbefallda affärsmässiga synpunkten på dylika frågor.
Ett införande av två fria resor i månaden för värnpliktiga, som fullgöra
första tjänstgöring eller repetitionsövningar, skulle ytterligare öka trafiktopparna
på lördags- och söndagseftermiddagarna. Det är ur ekonomisk synpunkt
icke lämpligt, att trafikföretagen som följd härav tvingas hålla en onormalt
stor vagnpark.
Då ifrågavarande värnpliktigas verkliga behov av dessa resor icke bedömes
vara så stort, och då det kan anses tillräckligt med de fria resor, som redan
nu erhållas vid viss tjänstledighet, samt de nedsättningar, som därutöver
redan åtnjutas, ifrågasätter styrelsen, örn det icke vore tillfyllest, örn fria
resor i enlighet med motionen kunde tilldelas dem som äro gifta.
När det gäller fria, resor för till beredskapst jäns! inkallade värnpliktiga,
anser styrelsen det mera av behovet påkallat att försöka lätta bördan för de
inkallade genom att utvidga rätten till fria resor.
Då emellertid dessa resor komma att medföra en ökad belastning på järnvägarna
är det av vikt, att de fria resorna fördelas så jämnt som möjligt, under
veckans dagar och icke koncentreras till veckosluten, som helst böra undvikas.
Därjämte anser styrelsen, att de fria resorna böra begränsas till en
i månaden och gälla till hemorten. Någon avståndsbegränsning bör icke
komma i fråga, enär en sådan enligt erfarenheten lätt leder till missnöje.
Ifrågavarande resor böra faxe- och författningsmässigt hänföras till tjänsteresor
av typen »krigsledighetsresor» och erforderliga föreskrifter böra därför
intagas i vederbörliga krigsledighetsbestämmelser. De skola sålunda bekostas
av statsverket, och järnvägen får automatiskt ersättning för dem enligt
militärtaxan, varvid medelprisberäkning dock icke bör medgivas.
I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört må följande synpunkter
framföras.
Fria resor under första tjänstgöringen och repetitions övning arna. Den av
motionärerna framförda rent sociala synpunkten, att det skulle ur såväl den
enskilde individens som samhällets synpunkt vara angeläget, att den värnpliktige
kunde stå i regelbunden kontakt med sin familj, med sin yrkesutövning
samt med sina samhällsuppgifter i övrigt, är i och för sig beaktansvärd.
Betydelsen härav får dock i det fall, då det rör sig örn så unga män,
som de vilka fullgöra sin första tjänstgöring, icke överdrivas. Det är även
att märka, att större delen av ifrågavarande värnpliktiga tjänstgöra vid förband
i relativ närhet till sina hemorter, varför resekostnaderna i regel icke
torde bliva så betungande. Dessutom kunna redan nu fria resor vid tjänstledighet
på grund av sjukdom, för allmänt uppdrag eller för enskild angelägenhet
av vikt författningsenligt erhållas i viss utsträckning. Detta gäller
dock endast under nuvarande beredskapsförhållanden. För sådana värnpliktiga,
vilka haft uppskov eller efterbesiktigats och därför fullgöra sin första
tjänstgöring sedan de nått en högre ålder, liksom för de värnpliktiga, vilka
fullgöra repetitionsövningar, föreligger måhända ett större behov av regelbunden
kontakt med hemorten. På grund av svårigheterna att med hänsyn
till åldern göra en rättvis gränsdragning mellan de värnpliktiga, som fullgöra
första tjänstgöringen, synes det dock icke vara lämpligt att medgiva fria resor
enbart för de äldre av dessa. På grund av repetitionsövningarnas kortvarighet
synas fria hemresor under dessa knappast vara motiverade.
Statsutskottets utlåtande nr 213.
11
För de gifta värnpliktiga synes större behov av fria hemresor föreligga än
för de ogifta såväl under första tjänstgöringen som under repetitionsövningarna.
De värnpliktigas fria resor torde komma att betalas ur anslagen till försvarsmakten.
Då dessa kostnader skulle komma att bliva bestående även
efter beredskapstidens slut, måste de inrymmas inom fredsbudgetens kostnadsram
för försvaret. Därest de framlagda motionerna vinna statsmakternas
gillande måste därför denna kostnadsram vidgas med hänsyn härtill.
De för närvarande rådande transportsvårigheterna vid järnvägarna hava
nödvändiggjort vissa restriktioner för de militära transporterna. Sålunda har
genom en högkvartersorder den 25 november 1944 anbefallts, att in- och utryckningsresor
samt truppförbandstransporter och mera omfattande tjänsteresor
i möjligaste mån skola förläggas till annan tid än fredagar kl. 12.00—-måndagar kl. 12.00. Ett införande av de föreslagna fria resorna skulle, som
järnvägsstyrelsen framhåller, sannolikt koncentreras till trafiktopparna i samband
med veckohelgen och skulle således motverka det försök att minska
transportsvårigheterna vid järnvägarna, som den anförda ordern utgör. Denna
synpunkt måste beaktas.
Med hänsyn till vad ovan anförts kan jag icke tillstyrka en generell bestämmelse
örn fria hemresor två gånger i månaden för värnpliktiga, som fullgöra
första tjänstgöring eller repetitions övningar. Däremot synas vissa fria
hemresor böra medgivas för värnpliktiga, vilka äro gifta.
Fria resor under beredslcapstjänst. Behovet av fria resor för till beredskapstjänst
inkallade värnpliktiga, vilka i regel äro betydligt äldre än de
värnpliktiga, vilka fullgöra sin första tjänstgöring, måste bedömas vara större
än för de sistnämnda. Därjämte pålägges beredskapstjänsten endast en del
av de värnpliktiga och drabbar dessa ekonomiskt i ganska olika omfattning.
Det är därför önskvärt, att genom fria hemresor söka lätta bördan för här avsedd
personal.
Med hänsyn till vad ovan anförts tillstyrkes i princip en utsträckning av
rätten till fria resor för värnpliktiga, som fullgöra beredskapstjänstgöring.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört synas de fria resorna dock böra
begränsas till att gälla för en resa i månaden. För resorna böra tillämpas
samma grunder, som för närvarande gälla för en fri resa per tvåmånadersperiod
vid krigspermission.»
Yad i förenämnda motioner anförts i fråga om vidgad rätt för värnpliktiga
till fria hemresor synes utskottet icke vara utan visst berättigande. Utskottet
får emellertid framhålla, att frågan är i ekonomiskt och andra hänseenden av
den räckvidd, att ett ställningstagande till de gjorda yrkandena måste föregås
av närmare utredning. I anledning av de väckta motionerna vill utskottet därför
föreslå, att dylik utredning i ämnet kommer till stånd. Yad särskilt beträffar
frågan örn fria resor till värnpliktiga under beredskapstjänstgöring
synes utskottet lämpligt, att detta spörsmål upptages till prövning i sammanhang
med utformandet av de tilläggsbestämmelser, som av Kungl. Maj:t skola
meddelas till det av innevarande års riksdag godkända, i propositionen nr 65
framlagda förslaget till nytt krigsavlöningsreglemente.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 25 och II: 58
samt 1:46 och 11:89, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 213.
Kungl. Majit ville låta verkställa utredning av frågan örn vidgad
rätt till fria resor för värnpliktiga, vilka fullgöra dem i fredstid
åliggande tjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
Stockholm den 15 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 212.