4

Statsutskottets utlåtande nr 201.

Nr 201.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anskaffning av två
kortvågssändare.

(4:e avd.)

I tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
E. Sjödahl m. fl. (I: 328) och den andra inom andra kammaren av herr E.
Hagberg i Malmö m. fl. (II: 517), har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att två kortvågssändare, huvudsakligen i enlighet med förslag av 1943 års
rundradioutredning, skola anläggas; att riksdagen måtte hemställa hos Kungl.
Majit, att Kungl. Majit måtte bemyndiga telegrafstyrelsen att av tillgängliga
medel anskaffa sådana delar till dessa anläggningar, varmed icke utan
olägenhet kan anstå, samt att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Majit för
1946 ars riksdag matte framlägga detaljerat förslag angående ifrågavarande
kortvågssändare.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionen I: 328.

Uflcotut. I sin skrivelse till Kungl. Majit örn utredning rörande rundradiorörelsen
uttalade 1943 års riksdag vissa önskemål rörande förbättrade tekniska resurser
för kortvågssändningar till utlandet. I direktiven för den därefter i
enlighet med riksdagens hemställan tillsatta utredningen, 1943 års rundradioutredning,
återgavs vad riksdagen i avseende härå uttalat.

Rundradioutredningen trädde i verksamhet under sommaren 1943 och avlämnade
i februari 1944 förslag rörande kortvågssändningar till utlandet.
Förslaget har emellertid icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.

Såsom i förevarande motioner angivits, har rundradioutredningen ägnat
behovet av förbättrade kortvågssändningar ingående uppmärksamhet. Utredningen
har trätt i personlig kontakt med representanter för näringslivet samt
organisationer, föreningar, statliga utredningar m. fl., vilka med ledning av
erfarenheter från sin verksamhet kunde förväntas lia bildat sig en uppfattning
rörande det aktuella och framtida behovet å ifrågavarande område. Från
samtligas sida har inför utredningen hävdats, att de nuvarande resurserna
vore otillräckliga samt att snara åtgärder i förbättrande syfte vore påkallade.
För egen del har utredningen med instämmande i vad sålunda anförts frelin -för allt understrukit angelägenheten för svensk rundradio att genom tillfredsställande
teknisk utrustning skapa förutsättningar för deltagande från svensk
sida i det internationella samarbetet å rundradions område. I detta hänseende
får utskottet anföra följande.

Statsutskottets utlåtande nr 201.

5

Vid tiden närmast före krigsutbrottet hade de tidigare mera trevande försöken
till internationellt samarbete beträffande rundradion börjat finna
fastare former. Radiotjänst hade sålunda trätt i närmare kontakt med vissa
utländska radioföretag, framför allt de nordiska. Kriget medförde självfallet
ett avbrott härutinnan, men under dess slutskede ha överläggningar ägt rum
med såväl internationella radiounionen i Bern som utländska radioföretag
om ett upptagande av det före kriget påbörjade samarbetet, därvid betydande
utvidgningar planerats. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt frågan örn
utbyte av program de olika radioföretagen emellan. Med de europeiska länderna
kan ett sådant utbyte ordnas genom att programmen överföras per
tråd till de utländska företagen för återutsändning. Beträffande de transoceana
länderna måste däremot överföringen ske per kortvåg, varvid kräves
att utsändningarna äro av tekniskt god kvalitet samt att programmen utsändas
direkt och ej genom användning av på förhand gjorda inspelningar. Det
måste härvidlag konstateras, att de nuvarande svenska kortvågssändarna
icke fylla måttet i fråga örn sändningarnas tekniska kvalitet. Tillfredsställande
hörbarhet kan sålunda vid direktutsändning till transoceana länder med
nuvarande tekniska resurser icke erhållas annat än vid gynnsamma atmosfärislca
förhållanden och i regel å tider på dygnet, som för de mottagande
radioföretagen icke äro önskvärda. Då vidare en direktsändning av kostnadsskäl
ej kan upprepas till dess programmet kunnat tillfredsställande uppfattas
och då utsändning av på förhand inspelade program icke accepteras
av de berörda radioföretagen, har den svenska rundradiorörelsen ett föga
gynnsamt utgångsläge vid förhandlingar rörande utbytesprogram.

Det torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att enligt en av radiounionen
år 1942 upprättad sammanställning endast Belgien, Finland och
Portugal vid nämnda tidpunkt hade kortvågssändare av ungefär samma låga
effekt som våra bägge 12 kW sändare. I övrigt hade sändarna i de nio länder
sammanställningen omfattade betydligt högre effekt.

Ett annat spörsmål, som med hänsyn till därmed förenade kommersiella
och ekonomiska fördelar icke bör förbigås, är frågan om radiotelefoni. Före
kriget användes radioöverföring per kortvåg för telefonförbindelse mellan
länder, belägna på stort avstånd från varandra, exempelvis mellan vissa europeiska
länder å ena sidan samt Nord- och Sydamerika å den andra. Krigsförhållandena
ha visserligen medfört en förskjutning från telefon- till telegrafförbindelser,
men all sannolikhet talar för att telefontrafiken per radio
över världshaven efter kriget med hänsyn till teknikens utveckling och behovet
av snabba förbindelser för det internationella handelsutbytet kommer
att erhålla en betydande omfattning. Även örn de föreslagna svenska kortvågssändarna
i första hand äro avsedda för rundradioändamal, torde de i
viss utsträckning kunna användas för radiotelefoni.

De synpunkter, som i motionerna anförts rörande behovet av förbättrade
kortvågssändare, lia av naturliga skäl i främsta rummet tagit sikte på detta
behov med tanke på utländska, framförallt transoceana länder. Det bör
emellertid icke bortses från att förbättrade kortvågssändare, förlagda exem -

6

Statsutskottets utlåtande nr 201.

pelvis till Hörby, skulle skapa betydligt förbättrade lyssningsmöjligheter
för de delar av norra Sverige, som för närvarande äro sämst ställda i detta
hänseende.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att verkställda utredningar bestyrka
den uppfattningen örn behovet av förbättrade kortvågssändare, åt vilken
1943 års riksdag gav uttryck. Å andra sidan bör beaktas, att ett realiserande
av rundradioutredningens förslag är förenat med betydande engångsoch
årliga driftkostnader. Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra
tillråda, att riksdagen fattar beslut rörande utgifter av denna storleksordning,
innan frågan varit föremål för Kungl. Maj:ts bedömande. Utskottet
finner sig fördenskull icke böra tillstyrka de motionsvis framförda förslagen.
Emellertid förväntar utskottet, att frågan örn förbättrade kortvågssändare
underkastas prövning av Kungl. Maj:t och att därav föranlett förslag
snarast förelägges riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:328 och 11:517 icke må föranleda annan
riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t giver tillkänna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 8 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Bernhard
Nilsson, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer,
Johan Eric Ericson, Näsström och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Persson i Tidaholm,
Pettersson i Dahl, Staxäng, Hall, Wallentheim, Malmborg i Skövde, fru Alvén, herrar Åkerström,
Johansson i Mysinge och Birke.