Statsutskottets utlåtande nr 175.

1

Nr 175.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån
till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. m. jämt»
i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 138 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 februari 1945,
föreslagit riksdagen att dels bevilja LKAB ett lån å 7 500 000 kronor på de
villkor som i statsrådsprotokollet angivits; dels å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1944/45 under Fonden för låneunderstöd till Lån till Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag anvisa ett investeringsanslag av 7 500 000
kronor; dels slutligen bemyndiga Kungl. Majit att med LKAB träffa överenskommelse
örn jämkning av gällande regler för fraktsättningen vid malmtransporter
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr E. Hage (I: 258) och den andra inom andra kammaren av herr J. O.
Gavelin m. fl. (11:366), i vilka hemställts, att riksdagen måtte vidtaga en
sådan förändring i bestämmelserna för disposition av 3-miljonersfonden för
vissa stödåtgärder inom malmkommunema, att Kungl. Majit beredes möjlighet
att efter framställning från malmkommunemas och LKABis arbetare
på ett mera obundet sätt än som nu är fallet disponera densamma, t. ex.
till förstärkning av pensioner till äldre arbetare, som förtidspensioneras, eller
andra åtgärder, som kunna tillgripas för att minska driftsinskränkningarnas
ekonomiska återverkan på gruvarbetarna och deras familjer;

dels ock en inom andra kammaren av herrar H. Hagberg i Luleå och H.
Holmberg väckt motion (11:374), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
hemställa hos Kungl. Majit örn utformande av nya direktiv för användning
av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna så att
viss kompensation kan ges berörda gruvarbetare för redan genomförd och
eventuellt ytterligare inskränkning av arbetsveckan samt skyndsamt underställa
dessa riksdagens godkännande.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna lii 366 och 374.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 175—176.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 175.

I anledning av de sysselsättningssvårigheter, som inträffat vid gruvfälten
i Norrbotten efter malmexportens upphörande under hösten 1944, har LKAB
gjort framställningar om vissa statliga åtgärder till stöd för bolagets strävanden
att fortsättningsvis bereda sysselsättning åt sina arbetare. LKAB har
sålunda i en framställning den 6 februari 1945 anhallit örn ett räntefritt
statslån på 7,5 miljoner kronor för finansiering av gråbergsbrytning i förskott
vid Kiirunavaara dagbrott. Vidare har bolaget i en till järnvägsstyrelsen
ställd skrivelse den 27 januari 1945, vilken av styrelsen med tillstyrkan
överlämnats till Kungl. Maj:ts prövning, hemställt om viss modifikation av
stadgandet i § 13 malmavtalet beträffande den tilläggsfrakt, som under vissa
förutsättningar utgår å från gruvfälten efter den 30 september 1937 bortfraktad
malm.

Beträffande de nuvarande sysselsättningsmöjligheterna för LKAB:s arbetare
i Kiruna har bolaget anfört följande.

Antalet hos LKAB anställda arbetare i Kiruna utgör för närvarande 1 717,
varav 1 284 äro att anse såsom egentliga gruvarbetare. Av dessa sysselsättas
356 man med brytningsarbeten m. m., som äga samband med bolagets framställning
av apatitkoncentrat, och 68 man med brytning och beredning av
malm för Norrbottens järnverk och eventuellt andra smärre leveranser till
inhemska förbrukare. Då all malmexport är stoppad, äger någon ytterligare
malmbrytning icke rum annat än i mindre skala såsom ingående moment i
vissa tillredningsarbeten. Lagerplatser för uppläggande av malm i Kiruna
saknas, och att under nuvarande förhållanden bryta Kirunamalm för lagring
i Luleå är ur olika synpunkter icke lämpligt.

Örn avskedande av arbetare skall kunna undvikas, är det följaktligen nödvändigt
att finna sysselsättning för 860 man i andra gruvarbeten av förberedande
natur. Olika slag av dylika sysselsättningsmöjligheter föreligga, ehuru
givetvis dock i en mer eller mindre begränsad omfattning. Under jord kan
sålunda drivning av schakt, tunnlar och orter äga rum såsom förberedelse för
framtida underjordsbrytning av malm. I sådant arbete ha också placerats sa
många man, som rimligen låter sig göra. Den stora möjlighet till sysselsättande
av överflödig arbetskraft, som erbjuder sig och som man har att utnyttja,
i den mån de övriga arbetena icke räcka till, är emellertid gråbergsbrytning

i Kiirunavaara dagbrott. „ . ,

En i förskott verkställd gråbergsbrytning i dagbrottet ar ur gruvtekmsk synpunkt
i viss utsträckning icke blott lämplig utan nödvändig. For att framdeles
kunna uttaga malm på lägre liggande nivåer måste stora kvantiteter
^råberg från högre liggande nivåer ha i förväg undanskaffats. Sa har också
skott under de gångna''åren. Den 30 september 1944, per vilkenig bolagets
räkenskapsår utlöper, utgjorde sålunda den i förskott brutna gråbergskvantiteten
i runt tal 32 miljoner ton.

Med tillstyrkan av både lånet för gråbergsbrytning och jämkningen i
malmfraktema å statens järnvägar har departementschefen, under erinran
örn de principer, som tidigare följts för bokföringen av gråbergsbrytningen,
anfört .följande.

Ehuru jag hyser tvekan örn det berättigade i att medgiva kreditfinansiering
av gråbergsbrytningen redan från den 1 oktober 1944, vill jag icke motsätta
mig att så sker; omfattningen av den då redan verkställda grabergsbrytningen
synes vara så betydande, att fog finnes för meningen, att en gra -

Statsutskottets utlåtande nr 175.

3

bergsbrytning efter nämnda tidpunkt endast varit motiverad av sysselsättningspolitiska
skäl. Jag kan även tillstyrka, att gråbergsbrytningen tillgodoräknas
malmbrytningen efter av bolaget föreslagna principer och att krediten återbetalas
i enlighet därmed.

Jag har i det föregående nämnt, att ränta å fonderade medel vid vinstberäkningen
för inlösen skall debiteras bolaget såsom kostnad. Jag har även
erinrat om att bolaget i anslutning därtill belastar gråbergsbrytning, som
finansieras med fonderade medel, med motsvarande räntekostnader. I bokföringen
kommer detta att framträda så, att värdet av verkställd gråbergsbrytning
ökas med ränta på ränta till den tidpunkt, då man vid malmbrytningen
tillgodogör sig den tidigare gråbergsbrytningen. När malmbrytningen
nedgår, kan en följd härav bli, att ifrågavarande tillgångsvärden i balansräkningen
undergå en omotiverad stegring. Ehuru bokföringsprincipen, örn
icke ändrade förutsättningar inträda, bör fasthållas i vad avser de kalkyler
som ärc> av betydelse för beräkningen av inlösningsvärdet, synes det motiverat
att frångå principen vid uppgörandet av den vanliga balansräkningen. För
den händelse riksdagen icke riktar erinran däremot, förutsätter jag, att så
får ske.

Förevarande proposition har tillkommit på grund av de svårigheter att bereda
arbete, som uppstått i samband med malmexportens upphörande på
hösten 1944. Utskottet vill tillstyrka, att det för finansiering av gråbergsbrytning
avsedda räntefria lånet å 7,5 miljoner kronor beviljas Luossavaarabolaget,
och utskottet har, i likhet med departementschefen, ej velat motsätta
sig kreditfinansiering av gråbergsbrytningen redan från och med den
1 oktober 1944. Jämväl den av liknande skäl betingade jämkningen i normerna
för fraktsättningen vid malmtransporter liksom det föreslagna sättet
för bokföringen av kostnaderna för gråbergsbrytningen tillstyrkas av utskottet.

I väckta motioner har föreslagits ändring i gällande bestämmelser för användningen
av den vid 1938 års riksdag beslutade fonden för vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna. Med hänsyn särskilt till de omfattande
hjälparbeten, vartill möjlighet öppnats genom ett bifall till förevarande proposition,
torde ett ställningstagande till denna motionsvis framförda fråga
icke nu påkallas. Skulle ändring i grunderna erfordras, torde förslag i ämnet
kunna förväntas från Kungl. Majit.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, med bifall till förevarande proposition,
må

a) bevilja LKAB ett lån å 7 500 000 kronor på de villkor
som i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 februari
1945 angivits;

b) till Lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av
7 500000 kronor;

c) bemyndiga Kungl. Majit att med LKAB träffa överenskommelse
om jämkning av gällande regler för fraktsätt -

Vtskottet.

4

Statsutskottets utlåtande nr 175.

ningen vid malmtransporter i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
förordats;

II. att motionerna 1:258 och 11:366 ej må av riksdagen
bifallas;

III. att motionen 11:374 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,
Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson,
Ekströmer, Wiklund och Näsström; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö,
Mårtensson, Hall, Viklund, Holmström och Åkerström.