Statsutskottets utlåtande nr 174.
17
J
Nr 174.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående restitution till
expeditionsvakten Carl Eriksson av vissa ersättningar
för tjänstebostad m. m.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr J. Lundberg väckt motion (II: 136)
har hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att erforderliga åtgärder vidtagas för att tjänstebostäder skola befinna sig
i sådant skick, som hälsovårdsstadgan och allmän bostadsstandard kräva,
dels ock tillerkänna expeditionsvakten vid länsstyrelsen i Uppsala län Carl
Eriksson restitution av erlagda hyres- och värmeavgifter med 1 440 kronor.
Eriksson inflyttade år 1932 i en honom anvisad tjänstebostad i Uppsala
slott. Till belysande av bostadens standard åberopar motionären en i motionen
intagen promemoria angående bostaden, vilken promemoria år 1943
upprättats av länsarkitekten Jöran Curman.
I motionen uppgives att Eriksson vid olika tillfällen till landshövdingen i
länet framfört klagomål över bostadens beskaffenhet och anföres vidare
bland annat följande.
I mars 1943 meddelade hälsovårdsnämnden i Uppsala stad länsstyrelsen,
att Erikssons bostad var hälsovådlig, och i dess skrivelse anföres bl. a. följande:
»Då vid besiktningen konstaterats, att bostadslägenheten i nuvarande
skick under den kalla årstiden icke låter sig uppvärmas i tillbörlig grad
och till följd därav är hälsovådlig, har nämnden funnit sig nödsakad att
meddela förbud mot lägenhetens användande som bostad under nämnda årstid,
intill dess det anmärkta missförhållandet blivit vederbörligen avhjälpt.»
Erikssons bostad består av två rum och kök. Den årliga hyran före den 1
april 1942 utgjorde 324 kronor plus värme och utan ersättning utförande av
vissa arbeten, som f. n. omhänderhas av annan befattningshavare och arvoderas
med 400 kronor pr år. Efter nämnda dag skulle hyran utgå efter 600
kronor pr år plus värme. Det kan i detta sammanhang anföras, att värmeavgiften
för Erikssons lägenhet utgår med 220: 80 kr. pr år för en golvyta
av 50 m2, under det att de två andra vaktmästarna för sina lägenheter å
respektive 59 och 64 m2 golvytor betala 193: 20 kr. per år.
Med eget yttrande överlämnade den 15 februari 1943 länsstyrelsen i Uppsala
län till byggnadsstyrelsen en av Eriksson ingiven framställning örn viss
restitution av för hans tjänstebostad under åren 1932—1942 erlagd hyra.
Eriksson yrkar däri, att han skall återfå erlagd hyra under fyra månader
av vart och ett av åren oktober 1932—oktober 1942 (11 X 108 =) 1 188 kr.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 171—171. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 174.
Utskottet.
och dels erlagda värmeavgifter för samma år med (9 X 60 + 2 X 204 =)
948 kr. eller med tillhopa 2 136 kronor.
I länsstyrelsens yttrande sägs bl. a.: »Av den förebragta utredningen i ärendet
anser länsstyrelsen framgå, att Eriksson med fog kan göra anspråk på
viss återbäring av för bostaden i fråga erlagd hyra och värmekostnad. Då
bostaden under nuvarande jämförelsevis milda vinter ansetts otjänlig som
bostad, gäller detta i ännu högre grad de tre sista kalla vintrarna. Det är
ställt utom allt tvivel, att bostaden under åtminstone fyra månader av året
icke varit beboelig. Länsstyrelsen anser sig fördenskull i så måtto böra tillstyrka
bifall till Erikssons framställning, att han berättigades återbekomma
erlagd hyra och värmekostnad under fyra månader under vart och ett av
hyresåren 1939/1940, 1940/1941, 1941/1942 och 1942/1943.» Den av länsstyrelsen
förordade restitutionen omfattade endast fyra år och den sammanlagda
återbetalningen skulle utgöra 696 kronor. Byggnadsstyrelsen avslog både
Erikssons och länsstyrelsens framställningar.
I skrivelse till Konungen av den 18 mars 1944 överklagade Eriksson byggnadsstyrelsens
beslut och hemställde, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna honom
viss restitution å erlagda hyres- och värmeutgifter för tiden 1932—1942
med sammanlagt 2 136 kr.
Enligt beslut den 1 december 1944 tillerkände Kungl. Majit, efter infordrade
yttranden från byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och
nuvarande landshövdingen i Uppsala län, Eriksson restitution för erlagda
hyror och värmeavgifter för fyra månader under vart och ett av hyresåren
1939/40—1942/43.
Det synes även vara rätt och skäligt, att restitution å av Eriksson erlagda
hyror och värmeavgifter utsträckes till att omfatta alla hyresåren 1932—1942
och att utöver den av Kungl. Majit beslutade restitutionen för 1939/40—
1942/43 å 696 kr. riksdagen måtte tillerkänna Eriksson en ytterligare restitution
å 1 440 kr., som täcker Erikssons krav på 2 136 kr.
över motionen hava, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,
länsstyrelsen i Uppsala län den 29 mars 1945 och byggnadsstyrelsen
den 10 april 1945 avgivit yttranden, vilka fogas såsom bilagor härtill. (Bilaga
A och B.)
Med anledning av motionen och vad byggnadsstyrelsen i ämnet anfört vill
utskottet framhålla, att statens tjänstebostäder givetvis skola hållas i tillfredsställande
skick. Utskottet förutsätter att härför erforderliga medel ställas
till förfogande för ändamålet.
I restitutionsfrågan får utskottet erinra, att ersättning för tjänstebostad
enligt de avlöningsreglementen, vilkas bestämmelser Eriksson varit underkastad
under den ifrågavarande tidsperioden, skall fastställas genom överenskommelse
mellan vederbörande myndighet och tjänsteman eller, om
överenskommelse ej kan träffas, av statens bostadsnämnd, vilken består av
en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena,
och vars beslut ej kan överklagas.
Utskottet har ej ansett sig böra tillstyrka ersättning åt Eriksson utöver
det belopp för ettvart av hyresåren 1939/40—1942/43, som Kungl. Majit
redan beviljat.
Statsutskottets utlåtande nr 174.
19
Utskottet, som ej heller i övrigt anser motionen böra föranleda framställning
i ämnet från riksdagens sida, får alltså hemställa,
att motionen II: 136 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,
Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson,
Ekströmer, Wiklund och Näsström; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö, Mårtensson,
Hall, Viklund, Holmström och fru Alvén.
20
Statsutskottets utlåtande nr 174.
Bilaga A.
KUNGL. MALTS BEFALLNINGSMANVANDE I UPPSALA LÄN.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 16 mars 1945 har länsstyrelsen anmodats att till
statsutskottet avgiva yttrande över en av John Lundberg i andra kammaren
vid 1945 års riksdag väckt motion, nr 136, angående restitution till expeditionsvakten
Carl Ericsson av vissa hyres- och värmeavgifter för tjänstebostad
m. m. I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
De av motionären lämnade uppgifterna äro icke fullständiga och i vissa
avseenden direkt missvisande. Länsstyrelsen får därför lämna följande kompletterande
upplysningar och beriktiganden.
Ericsson har icke under något år erlagt den hyressumma av 600 kronor,
som enligt motionären skulle hava utgått från och med den 1 april 1942.
Kungl, byggnadsstyrelsen föreskrev visserligen, att hyran från och med
nämnda dag skulle utgöra 600 kronor, men på grund av bostadens mindre
goda beskaffenhet i fråga om uppvärmning nedsattes hyran till det belopp
av 324 kronor, vartill den bestämts genom länsstyrelsens beslut den 30 mars
1935, avseende tiden från och med den 1 juli 1935. För tiden 1 oktober 1932,
då Ericsson tillträdde lägenheten, till den 1 juli 1935 utgjorde hyran 240
kronor per år.
Nedanstående tablå, uppgjord enligt länsstyrelsens böcker, anger de exakta
belopp, varmed Ericsson under 11 år från och med den 1 oktober 1932 i
verkligheten erlagt hyra och ersättning för bränsle.
Hyresåret 1932/1933
» 1933/1934
» 1934/1935
» 1935/1936
» 1936/1937
» 1937/1938
» 1938/1939
» 1939/1940
» 1940/1941
» 1941/1942
» 1942/1943
Hyra
240 —
240-—
261- —
324 —
324-—
297-—
324 —
324 —
324 —
324 —
324 —
Ersättning |
Summa |
75-07 |
315-07 |
85-02 |
325-02 |
104-79 |
365-79 |
84-— |
408-— |
84-— |
408-— |
79-— |
376- — |
84-— |
408 — |
60 — |
384-— |
60 — |
384-— |
156-— |
480-— |
204-— |
528-— |
Summa 3 306''— 1 075-88 4 381-88.
Högsta ersättningen för bränsle, som av Ericsson erlagts, utgör enligt ovanstående
204 kronor per år. Han erlägger numera, från och med hyresåret
1943/44, samma bränsleersättning som de i motionen omnämnda två vaktmästarna.
Det angives i motionen, att Ericsson för innehav av bostaden, utöver hyra
och värmeavgift, haft att utan ersättning utföra »vissa arbeten, som för närvarande
omhänderhas av annan befattningshavare och arvoderas med 400
kronor per år». Detta är icke riktigt, då dessa 400 kronor innefatta tillsyn
av samtliga länsstyrelsens lokaler i Uppsala slott, vilket aldrig ålegat Ericsson.
Med denna sak förhåller sig på följande sätt.
Tidigare ombesörjde såväl Ericsson som den åsyftade andre befattningshavaren,
förste expeditionsvakten B. Olsson, mot särskild ersättning städ
-
Statsutskottets utlåtande nr 174.
21
ningen av länsstyrelsens lokaler. Olsson, som tjänstgör på landskontoret,
skötte dess lokaler, Ericsson landskansliets. Ericsson upphörde på egen begäran
med sin städning den 14 januari 1937, och landskansliets städning
utlämnades till annan person. För den tillsyn av landskansliets lokaler, som
härefter krävdes av Ericsson, utgick icke någon extra ersättning. Någon befattning
hade han heller icke att taga med landskontorets lokaler, där Olsson
behöll städningen ytterligare mer än 5 år, till och med den 31 oktober 1942.
Redan dessförinnan, den 1 april 1942, hade denne såsom förste expeditionsvakt
erhållit i uppdrag att utöva tillsyn av länsstyrelsens samtliga lokaler i
slottet mot en ersättning av 200 kronor för år räknat, efter vilken norm ersättningen
utgick under det halvår Olsson själv ännu hade städningen av
landskontoret om hand. Sedan städningen av jämväl landskontorets lokaler
från och med den 1 november 1942 uppdragits åt utomstående, höjdes denna
ersättning till 400 kronor årligen med hänsyn till att den då också skulle
innefatta tillsyn över lokalernas städning. De båda expeditionsvaktema synas
alltjämt ha bibehållit den gamla arbetsfördelningen, så att Olsson har
tillsyn över landskontorets och Ericsson över landskansliets lokaler, och enligt
uppgift dela de sinsemellan ersättningen.
Uppvärmningen av Ericssons bostad var under de kalla vintrarna 1939—
1942 mycket bristfällig. Kompensation härför har lämnats honom genom att
han erhållit restitution av hyra och bränsleersättning för fyra månader under
fyra år. Sedan isoleringsåtgärder under 1943 vidtagits, har uppvärmningen
icke oväsentligt förbättrats, även om temperaturen i bostaden särskilt
vid stark kyla och blåst vid enstaka tillfällen nedgått under vad som
kan anses tillfredsställande. Av denna anledning erlägger också Ericsson lägre
hyra än övriga expeditionsvakter inom slottet.
Uppsala slott i landskontoret den 29 mars 1945.
HILDING KJELLMAN.
KNUT SANDELIN.
22
Statsutskottets utlåtande nr 174.
Bilaga B.
KUNGL. BYGGNADSSTYRELSEN.
Till riksdagens statsutskott.
Den 16 mars 1945 har Kungl. Majit anbefallt byggnadsstyrelsen att skyndsamt
avgiva och till riksdagens statsutskott överlämna begärt yttrande över
en inom andra kammaren väckt motion, nr 136, angående restitution till
expeditionsvakten Carl Eriksson av vissa hyres- och värmeavgifter för tjänstebostad
m. m.
Med anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.
Genom nådigt brev den 1 december 1944 har Kungl. Majit i anledning av
framställning från Eriksson förordnat, att till honom skulle återbetalas ett
belopp av 696 kronor, varav 432 kronor motsvarade sammanlagda beloppet
av erlagda hyror och 264 kronor sammanlagda beloppet av erlagda värmeavgifter
för fyra månader under vart och ett av hyresåren 1939/40—1942/43
för den honom i hans egenskap av expeditionsvakt hos länsstyrelsen i Uppsala
län anvisade tjänstebostaden i Uppsala slott.
Motionen åsyftar dels skrivelse till Kungl. Majit om vidtagande av erforderliga
åtgärder för att anvisade tjänstebostäder skola befinna sig i sådant
skick, som hälsovårdsstadgan och allmän bostadsstandard kräva, dels att
Eriksson måtte tillerkännas ytterligare restitution på erlagda hyres- och
värmeavgifter med 1 440 kronor.
Av dåvarande länsarkitekten Jöran Curmans i motionen åberopade P. M.
av år 1943 angående ifrågavarande bostad framgår, att lägenheten under den
kalla vintern 1940 icke kunde hållas drägligt varm, varför krav på värmeisoleringsåtgärder
framfördes vid synen år 1941 och ingingo i länsarkitektens
förslag till generalplan för budgetåret 1942/43. Emellertid upptogos icke i
generalplanen några medel av byggnadsstyrelsen för ändamålet ifråga, då
anslagen för underhåll m. m. av de i fastighetsfonden, byggnadsstyrelsens delfond,
ingående byggnaderna starkt beskurits och klagomål angående för låg
temperatur i lägenheten tidigare icke framförts till styrelsen, vilket även
framgår av följande stycke i länsarkitektens P. M., vilket emellertid i motionen
uteslutits:
»Vid samtal med vaktmästare Eriksson har denne förklarat att olägenheterna
av den dåliga värmeisoleringen under tiden före år 1940 voro uthärdliga
på grund av de milda vintrarna och att han på grund av den vid denna tid
relativt låga hyran icke ville ställa några anspråk.»
I den i motionen återgivna promemorian uppgives, att i protokollen från
synerna 1937—40 ingen anteckning finnes angående Erikssons bostad. Medel
för vissa arbeten i de till lägenheten hörande rummen nr 140 och 141 c voro
dock på länsarkitektens förslag upptagna i generalplanen för 1939/40, och
dessa arbeten utfördes under 1939 för 205 kronor.
Att underhållet av lägenheten icke försummats framgår av att enligt i byggnadsstyrelsen
förda anteckningar arbeten i denna utförts under åren 1936—-1943 för sammanlagt omkring 1 650 kronor eller i medeltal 236 kronor per år.
En stor del av dessa ha utgjorts av tätning och förbättring av fönster samt
värmeisolering av bjälklag.
Den i motionen berörda skrivelsen från hälsovårdsnämnden i Uppsala i
mars 1943 med förbud mot lägenhetens användande som bostad under den
Statsutskottets utlåtande nr 174.
23
kalla årstiden har icke kommit byggnadsstyrelsen tillhanda och har därför
ej heller kunnat föranleda någon styrelsens åtgärd.
Emellertid har styrelsen under senare år i viss grad iakttagit återhållsamhet
beträffande arbeten inom Uppsala slott, då frågan örn dess invändiga omdisposition
och ombyggnad varit föremål för utredning.
Att byggnadsstyrelsen i skrivelse till länsstyrelsen den 2 mars 1943 avstyrkte
Erikssons begäran örn restitution av fyra månaders hyra åren 1932—
1942 men i remissvar till Kungl. Majit den 4 april 1944 likväl tillstyrkte viss
restitution berodde på att Eriksson först i ett yttrande till statens bostadsnämnd
omtalat, att han utan kontant ersättning till den 1 april 1942 av länsstyrelsen
ålagts tillsynsskyldighet över länsstyrelsens lokaler och intill den
1 november 1942 även tillsynen över städningen av dessa.
Beträffande den ifrågasatta ytterligare restitutionen av hyra till Eriksson
finner styrelsen icke vad i motionen anförts utgöra motivering till ändring
av Kungl. Majrts beslut den 1 december 1944. Grundhyran för Erikssons
lägenhet utgår nu med 324 kronor per år och ersättningen för värme och
varmvatten vid förkrigspris å bränsle med 60 kronor. Sedan den 1 november
1942, då Eriksson befriades från det sista oavlönade uppdraget från länsstyrelsen,
har hans hyra inklusive värme och varmvatten således utgjort
384 kronor. Även örn bostaden, trots de förbättringsåtgärder som utförts, icke
är i förstklassigt skick, måste dock denna hyra anses låg i jämförelse med
hyresnivån i Uppsala. Eriksson har nu erhållit länsstyrelsens medgivande att
avflytta, så snart han på hyresmarknaden kan erhålla annan bostad. Intill
dess så skett åtnjuter han realiter en förmånshyra, som han kan avräkna å
den av motionären begärda restitutionen å ytterligare 1 440 kronor.
Slutligen vill byggnadsstyrelsen framhålla, att, även örn Erikssons lägenhet
av ovan angivna skäl är mindre tillfredsställande, det givetvis är styrelsen
synnerligen angeläget att, så långt till styrelsens förfogande ställda medel
medgiva, hålla bostadslägenheterna inom de under styrelsens vård ställda
fastigheterna i fullgott skick.
Stockholm den 10 april 1945.
DAVID DAHL.
EINAR LUNDBERG.
H. Öhman.