Statsutskottets utlåtande nr 11+9.

1

Nr 149.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående
studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
150) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna
för budgetåret 1945/46 dels till Studiehjälp för högre undervisning åt
landsbygdens ungdom ett anslag av 1 910 000 kronor, dels ock till Statens
studielån: Studielånenämnden för budgetåret 1945/46 ett anslag av 20 000
kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 74, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 26
januari 1945, föreslagit riksdagen att

1. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/
46 anvisa ett reservationsanslag av 1 700 000 kronor;

2. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor
med kombinerad undervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett
reservationsanslag av 125 000 kronor;

3. till Anordnande av kombinerad korrespondens- och radioundervisning
för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor;

4. till Handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning
för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor;

5. till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter
för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 450 000 kronor; 6.

till Bidrag till avlönande av föreståndare .vid skolhem för lärjungar vid
högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av
9 000 kronor;

7. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret 1945/46 anvisa
ett anslag av 25 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll IDIS. S sami. Nr 1/fO.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr lJf9.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr B. Elmgren m. fl. (I: 297) och den andra inom andra kammaren av
herr J. Lundberg i Uppsala m. fl. (II: 463), i vilka hemställts, l:o) att riksdagen
vid sin behandling av frågan om studiehjälp för högre undervisning
åt landsbygdens ungdom m. m. måtte vidtaga i motionerna förordade ändringar
i Kungl. Maj:ts förslag samt att 2:o) i propositionen nr 74 äskade
anslag för ifrågavarande ändamål måtte höjas i den utsträckning, som ett
biträdande av förstnämnda hemställan nödvändiggjorde;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr B. Näsgård m. fl. (I: 300) och den andra inom andra kammaren av
herr H. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 464), i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av proposition nr 74 med beaktande av vad i motionerna
anförts måtte l:o) uttala sig för att inackorderingsbidrag för lärjunge
vid högre läroanstalt skall kunna utgöra högst 1 000 kronor per läsår,
att avläggandet av viss examen icke uppställes som villkor för stipendier
till elever, som bedriva korrespondensstudier, och att resebidrag skola kunna
utgå till elever vid skolor för kombinerad korrespondens- och muntlig
undervisning, 2:o) besluta att reservationsanslaget till stipendier åt lärjungar
vid högre läroanstalter uppföres med ett belopp av kronor 1 800 000, och
3:o) anvisa ett anslag av kronor 50 000 för nästa budgetår till statsbidrag
för anskaffande av lokaler för enskilda realskolor med kombinerad korrespondens-
och muntlig undervisning;

dels en inom andra kammaren av herr O. Malmborg i Skövde m. fl. väckt
motion (11:465), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, l:o) att det
i propositionen föreslagna maximibeloppet för stipendier höjes från 675
kronor till 800 kronor, 2:o) att statsbidraget till iordningställandet av
skolhem skall kunna utgå med omkring 85 procent av styrkta verkliga
kostnader och att det i propositionen beräknade reservationsanslaget på
denna punkt höjes i proportion härtill;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr E. Petersson m. fl. (I: 298) och den andra inom andra kammaren av
herr B. von Friesen m. fl. (II: 466), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att en utredning rörande
möjligheten av ökade sociala förmåner för läroverksungdomen med det snaraste
igångsättes;

dels en inom andra kammaren av herr H. Holmberg m. fl. väckt motion
(II: 468), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta l:o) att till stipendier
åt lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av 5 340 000 kronor samt 2:o) att till stipendier för studier
genom korrespondens och vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning
för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 830 000
kronor;

3

Statsutskottets utlåtande nr 149.

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr E. Andersson m. fl. (I: 299) och den andra inom andra kammaren av
herr E. Fast (II: 467), i vilka hemställts dels att i de i Bilaga C och D till
propositionen intagna kungörelseförslagen ordet landsting måtte utgå, samt
dels att huvudmannaskapet för ifrågavarande skolhem måtte ordnas i enlighet
med vad i motionerna föreslagits;

dels ock en inom andra kammaren av herr H. Witzell väckt motion
(II: 225), vari hemställts, att riksdagen måtte för nästa budgetår anvisa ett
reservationsanslag på 1 miljon kronor till stipendier åt vissa i motionen angivna
studiebegåvade elever; och att riksdagen i så fall måtte anhålla, att
Kungl. Majit ville utforma de närmare grunderna och villkoren för de
ifrågasatta underhållsbeloppens beviljande, alternativt att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta utreda frågan
och till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas — i den mån detsamma
ej framgår av den nedan lämnade redogörelsen — till motionerna
lii 463, I: 300, lii 465, lii 466, lii 468, I: 299 och lii 225.

Inledning.

Med skrivelse den 26 april 1944 överlämnade 1940 års skolutredning till
Kungl. Majit sitt betänkande del III »Utredning och förslag angående
vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom».

Häröver ha särskilda yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret
och studielånenämnden, varjämte i yttranden rörande skolutredningens
samtliga hittills avgivna betänkanden från överstyrelsen för yrkesutbildning,
länsstyrelser, domkapitel, universitetskanslern m. fl. myndigheter
och institutioner även detta speciella betänkande varit föremål för
uttalanden.

Departementschefen har inledningsvis framhållit, att de på nämnda utredning
grundade förslag, som nu framlagts, måste ses i ett större sammanhang,
såsom ett led i åtgärder att tillgodose landsbygdens intressen överhuvudtaget.
En betydelsefull fråga är, framhåller departementschefen, hur
en icke önskvärd sugning av landsbygdsungdomen till staden och den teoretiska
undervisningen skall undvikas. I direktiven för 1940 års skolutredning
har föredragande departementschefen även beaktat detta spörsmål
och uttalat följande.

Samtidigt (med att man söker bereda landsbygdens barn lättare tillgång
till högre skolbildning) får icke förbises, att det för landsbygden innebär en
påtaglig och högst allvarlig fara, att den mera vakna och initiativrika delen
av dess ungdom genom de högre skolorna suges in till städerna och slutligen
i många fall tillföres dessas arbetsliv. Det är för landsbygden en livsfråga,
att den icke på detta sätt berövas de begåvningar, som eljest varit

Utskottet.

4 Statsutskottets utlåtande nr 14-9.

kallade att var på sin plats föra den trängre hembygdens ekonomiska och
kulturella liv framåt.

I sin skrivelse nr 229 har 1943 års riksdag, erinrar departementschefen,
givit uttryck åt liknande tankegångar. Riksdagen anförde följande.

I detta sammanhang vill riksdagen icke underlåta att påpeka den fara,
som ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke
sällan gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt
högre skolväsen för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre
läroanstalter, i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett underlättande
för landsbygdens ungdom av möjligheterna att bedriva högre
studier bör därför, därest mera omfattande åtgärder på förevarande område
finnas böra vidtagas, enligt riksdagens mening kombineras med åtgärder,
som syfta till att leda ungdomen tillbaka till praktiskt arbetsliv.

Departementschefen har anfört följande.

Jag delar helt den av riksdagen uttalade åsikten, att strävandena att
underlätta möjligheterna till högre studier böra gå hand i hand med åtgärder,
som avse att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska
arbetslivet. Några direkta förslag med sistnämnda syftning komma visserligen
ej att framläggas i detta sammanhang, men jag erinrar om att i årets
statsverksproposition upptagits åtskilliga förslag, som avse att vidga och
underlätta möjligheterna till praktisk utbildning. Sålunda har föreslagits
statsbidrag till inrättande av ett antal nya centrala verkstadsskolor och
vidare har föreslagits en väsentlig höjning av stipendierna åt elever vid anstalter
för yrkesutbildning och vid lantmannaskolorna. Andra förslag till en
utökad och förbättrad utbildning för näringslivet äro under utarbetande inom
överstyrelsen för yrkesutbildning. Slutligen överväger skolutredningen planer
till ytterligare åtgärder, vilka dels avses skola möjliggöra för landsbygdsungdomen
att i hemorten erhålla så god utbildning som möjligt — härtill torde
för övrigt det i annat sammanhang i denna proposition berörda understödjandet
av studier vid brevskolor och skolor med kombinerad undervisning samt
av kombinerad korrespondens- och radioundervisning i viss mån bidraga —
dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens arbetsliv. Min
förhoppning är, att nu antydda förslag utan alltför stor tidsutdräkt skola
kunna framläggas.

Med anledning av vad departementschefen sålunda inledningsvis anfört
vill utskottet framhålla, att utskottet i likhet med departementschefen
hyser den förhoppningen, att de olika av departementschefen antydda förslagen
i syfte att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska
arbetslivet snarast möjligt komma att framläggas för riksdagen.

Behovet av studiehjälp.

1940 års skolutredning har konstaterat, att, när det gäller studier vid
högre skolor, landsbygdens ungdom har det vida svårare än städernas och
tätorternas och att målsmännen på landsbygden få vidkännas ojämförligt
mycket mer betungande kostnader än de, som bo på orter med högre skola
eller i omedelbar närhet av en sådan ort.

5

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Med folkskolor på den egentliga landsbygden menar utredningen sådana,
som ligga över 5 km från närmaste högre läroanstalt, ledande till minst
realexamens kunskapsmått. Vid slutet av läsåret 1940/41 undervisades
322 603 eller omkring 60 procent av folkskolans lärjungar i dylika skolor.
Landsbygdsungdomens tillbakasätta ställning i fråga om tillträde till högre
skolor belyses ytterligare genom en del statistiska uppgifter, samtliga hänförande
sig till höstterminen 1941. Av de 76 557 lärjungarna vid högre allmänna
läroverk, kommunala gymnasier, realskolor, kommunala mellanskolor,
4-åriga högre folkskolor, kommunala flickskolor samt statens normalskola
för flickor voro 14 032 eller 18,4 procent hänvisade till dagliga
resor och 6 790 eller 8,9 procent till inackordering.

Med en sammanställning av folkmängden i dels tätorter, dels landet i
övrigt, jämförd med antalet lärjungar i de högre skolorna från de båda områdena,
ville skolutredningen åskådliggöra den skillnad, som råder mellan
dessa områden med avseende på skolor för högre undervisning. Under det
att landet i övrigt hade 55 procent av folkmängden, kommo endast 24,9
procent av hela lärjungeantalet vid de högre skolorna därifrån. Skillnaden
kan, framhåller utredningen, också uttryckas så, att av tätbygdens befolkning
omkring 20 promille undervisades i allmänna högre skolor, ledande
fram till minst realexamens kunskapsmått, under det att av den egentliga
landsbygdens befolkning endast omkring 5% promille erhöllo undervisning
i skolor av detta slag.

En undersökning på ett begränsat materiel rörande studieförutsättningarna
och planerna på fortsatt utbildning hos en del lärjungar i folkskolans
6 klass, vilka vid en övergång till högre skola varit hänvisade till inackordering
eller dagliga resor, tyder, enligt skolutredningen, på att en stor
del av landsbygdens begåvade barn nödgas avstå från fortsatta studier
endast på grund av att den högre skolan ligger på för långt avstånd från
hemorten.

Departementschefen anför för egen del följande.

Det har redan tidigare varit väl känt och bekräftas nu av skolutredningens
nyss refererade framställning, liksom av skolöverstyrelsens och studielånenämndens
yttranden, att verkligt behov föreligger av studiehjälp
åt landsbygdens ungdom. Då jag nu framlägger förslag härom, är jag emellertid
väl medveten örn att även andra kategorier av svensk ungdom äro
i den situationen, att understöd till deras studier äro motiverade. I sin skrivelse
nr 229 har riksdagen 1943 också betonat, »att även ungdom från
orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av ekonomiska skäl förhindras
att genomgå dessa läroanstalter», och uttalat, att »de åtgärder för studiehjälp,
som äro föremål för övervägande, därför icke enbart böra taga sikte
på landsbygdens ungdom». Detta önskemål utvecklades sedermera utförligt
i motionen II: 18 vid 1944 års riksdag. Med anledning av denna motion erinrade
riksdagen, som vid behandlingen av motionen haft tillfälle taga del av
skolutredningens nu ifrågavarande betänkande, i skrivelsen 1944:368 om
nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag. Riksdagen konstaterade vidare,
att skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga
de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre
skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer
i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning

Utslcottet.

6 Statsutskottets utlåtande nr 1/fi.

härav syntes det riksdagen icke erforderligt att hos Kungl. Majit anhålla om
utredning i ämnet. Enligt vad jag inhämtat har skolutredningens socialpedagogiska
delegation för närvarande sistnämnda spörsmål under övervägande.
Det nu föreliggande förslaget kan, liksom det är ett led i arbetet på större
rättvisa åt landsbygden, också betraktas som ett led i ett strävande att bereda
all svensk därtill lämplig ungdom de studiemöjligheter, som motsvara
dess egna anlag och samhällets behov. I själva verket kommer, om de av
mig i det följande förordade åtgärderna realiseras, redan härigenom behovet
av studiehjälp för vissa andra kategorier ungdom än den egentliga landsbygdens
att bliva beaktat.

Frågan örn hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre skolundervisning
för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer
i städer och tätorter är — såsom departementschefen upplyst — under
övervägande inom skolutredningens socialpedagogiska delegation. Utskottet
vill understryka angelägenheten av att detta spörsmål snarast bringas
till en lösning. Emot vad departementschefen under detta avsnitt anfört
har utskottet icke funnit något att erinra.

I motionerna I: 298 och II: 466 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast möjligt av en utredning
rörande möjligheten av ökade sociala förmåner för läroverksungdomen.
Då enligt vad utskottet har sig bekant de av motionärerna i berörda
hänseende angivna olika spörsmålen redan äro föremål för utredning
inom olika sakkunnigberedningar och utskottet förutsätter, att de även
eljest äro eller komma att bliva upptagna till övervägande av Kungl. Majit,
synes anledning saknas att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning i ämnet.
Med hänsyn härtill torde ifrågavarande motioner icke böra till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Begreppet landsbygden.

Vid sin uppdelning av befolkningen eller skolornas lärjungar på tätort
och landsbygd har skolutredningen med det senare begreppet menat orter
belägna över 5 km från skola ledande till minst realexamens kunskapsmått.
De åtgärder, utredningen föreslår, avse således i första hand ungdom
från den så definierade landsbygden. I de fall, då lärjunge från ort med enbart
realskola önskar bedriva studier vid gymnasium eller därmed jämförlig läroanstalt,
ställes emellertid realskoleorternas ungdom inför samma problem
som den egentliga landsbygdens, varför utredningen upptagit också detta
spörsmål till behandling. Utredningen föreslår, att stipendium skall kunna
tilldelas lärjunge, vars hemvist är beläget avlägset från så väl den högre
skola, där han åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag.

Örn här föreliggande spörsmål yttrar skolöverstyrelsen följande.

Innebörden av begreppet »landsbygd» varierar alltefter den undervisning,
som avses. Realskolebildning kan på teoretisk linje genom vanlig

7

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

skolgång erhållas på 233 orter, medan t. ex. handelsgymnasiebildning vid
statskontrollerad läroanstalt kan fås endast på 9 orter i landet. Begreppet
landsbygd är därför i förra fallet betydligt mera inskränkt än i det senare,
där även alla städer och stadsliknande orter, utom en grupp större städer,
innefattas, om man i likhet med skolutredningen såsom understödsberättigad
betecknar varje lärjunge, som icke i sin hemort Ilar tillgång till den
skolutbildning han söker. Det föreliggande förslaget måste sålunda anses
avse även annat än landsbygden i egentlig bemärkelse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför att, då det icke torde vara möjligt
eller lämpligt att upprätta exempelvis lika många tekniska gymnasier
och handelsgymnasier som allmänna gymnasier, det synes vara så mycket
viktigare, att eleverna i de förstnämnda genom en effektivt ordnad studiehjälp
erhålla lika stora möjligheter att genomgå det tekniska läroverket
eller handelsgymnasiet, vare sig de äro hemmahörande å läroverkets förläggningsort
eller å annan ort.

Med utredningens förslag torde kunna avses, att stipendium även skall
kunna tilldelas lärjunge, som bedriver studier vid exempelvis en latinlinje i
ett högre allmänt läroverk, beläget avlägset från lärjungens hemvist, även
om i hans hemort finnes sådant läroverk men där dylik linje ej är inrättad.
I konsekvens härmed bör stipendium kunna tilldelas lärjunge, i vars hemort
visserligen finnes ett tekniskt läroverk men utan sådan facklinje, som lärjungen
på grund av sitt yrkesval bör genomgå, örn han för genomgång
av dylik linje måste vistas å annan ort. Överstyrelsen vill särskilt understryka
betydelsen av utredningens förslag i dessa hänseenden för lärjungarna
vid de tekniska läroverken och även handelsgymnasierna, vid vilka
förekommer en stor procent inackorderade lärjungar.

Departementschefen anför för egen del följande.

Till de av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framförda
synpunkterna, vilka väsentligen utgöra förtydliganden och preciseringar
av skolutredningens förslag, kan även jag i huvudsak ansluta mig.
Studiehjälp bör således under villkor, vartill jag senare återkommer, kunna
utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare sig hemorten
tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till den högre
skolutbildning han söker. Emellertid bör ett minsta avstånd av 5 kilometer
mellan bostadsorten och skolorten icke under alla förhållanden kunna godtagas
såsom förutsättning för beviljande av studiehjälp, utan hänsyn måste
givetvis tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omständigheter.
Där kommunikationerna äro goda, böra sålunda strängare krav
kunna uppställas i fråga örn minimiavståndet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att studiehjälp bör Utskottet.
kunna utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare
sig hemorten tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till
ien högre skolutbildning han söker. Minimiavståndet mellan bostadsorten
och skolan bör, i anslutning till vad departementschefen förordat, enligt
utskottets mening icke utgöra mindre än omkring 5 kilometer. Utskottet

Utskottet.

8 Statsutskottets utlåtande nr 149.

anser sig därför icke kunna tillstyrka den i motionerna I: 297 och II: 463
på denna punkt föreslagna uppmjukningen av departementschefens förslag,
innebärande att avståndsgränsen skulle bestämmas till allenast 3 kilometer.
Såsom departementschefen framhållit bör i fråga örn minimiavståndet hänsyn
tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omständigheter,
så att där kommunikationerna äro goda strängare krav uppställas.

Bestridande av kostnaderna för studiehjälp.

Beträffande denna fråga anför skolutredningen följande.

Vad härefter angår den ekonomiska sidan av hjälpverksamheten, så skulle
man kunna tänka sig, antingen att de för densammas bedrivande erforderliga
medlen helt och hållet tillhandahölles av staten eller att kostnaderna för
verksamheten helt lades på kommunala enheter eller slutligen att stat och
kommun finge dela dessa kostnader. Såsom framgår av ett i regeringsrättens
årsbok för år 1942 refererat rättsfall (not. S. nr 356), förefinnes icke någon
möjlighet att låta kostnaderna för verksamheten helt eller delvis bestridas
av kommunala medel, med mindre ändring företages i den kommunala lagstiftningen.
För vår del anse vi emellertid någon sådan ändring icke påkallad.
Den allmänna utvecklingen synes gå i den riktningen, att staten
i allt större omfattning övertager kostnaderna för skolväsendet, och denna
utveckling har på senare tid främjats icke minst av strävandena att ernå
största möjliga skatteutjämning för kommunerna. Det är ytterst viktigt,
att en lärjunge, som fyller villkoren för erhållande av studiehjälp, också
skall kunna påräkna sådan hjälp, var han än är bosatt. Detta skulle emellertid,
därest bidragsverksamheten vore en kommunal angelägenhet, icke
bliva fallet, med mindre beviljandet av medel för ändamålet gjordes obligatoriskt
för kommunerna. Att meddela en allmän föreskrift av sådan innebörd
torde emellertid näppeligen låta sig göra, då den undervisning, som
genom hjälpverksamheten skulle möjliggöras eller underlättas, icke har
obligatorisk karaktär.

Vi ha därför stannat vid att föreslå, att de med hjälpverksamheten förenade
kostnaderna skola helt bestridas av statsverket.

Departementschefen framhåller, att ehuru skolutredningen dryftat problemet
örn kommuns rätt att bevilja stipendium eller i annan form ge bidrag
till underlättande av fortsatt utbildning vid högre läroanstalter, detta
spörsmål dock borde bliva föremål för ytterligare utredning. Vad den här
ifrågasatta studiehjälpen anginge, anslöte departementschefen sig emellertid
helt till skolutredningens mening, att den borde bestridas av statsmedel,
varvid dock kommunal medverkan borde kunna förekomma vid upprättande
av skolhem.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
under förevarande avsnitt anfört.

9

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Stipendier till inackordering och resor.

Stipendieg runder na.

Skolutredningens förslag innebär, att lämpligt avvägda årliga statliga
stipendier för studier vid högre teoretiska eller praktiska läroanstalter skola
efter prövning i varje särskilt fall tilldelas avlägset från sådan anstalt boende
lärjungar.

Beloppens storlek skulle avvägas efter prövning i varje särskilt fall utan
att någon maximering skulle angivas i vederbörande författning. Vid bestämmandet
av beloppets storlek i det enskilda fallet skulle hänsyn tagas
till kostnaderna för lärjunges vistelse vid eller resor till läroanstalten samt
till målsmans (lärjunges) ekonomiska ställning och antalet barn i familjen.
Huvudreglerna för stipendietilldelningen skulle vara följande:
att till innehavare av stipendium utses endast sådana studiebegåvade lärjungar,
som ingiva grundade förhoppningar örn framgång i sina studier,
att studierna bedrivas vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium,
högre kommunal skola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium
eller under skolöverstyrelsens inseende stående enskild läroanstalt,
att sökandens hemvist är beläget avlägset från såväl den skola, där han
åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag,

att stipendierna skola avse antingen inackordering eller dagliga resor
från och till skolorten,

att stipendium beviljas för ett läsår i sänder,

att ansökning skall ingivas senast den 15 mars närmast före läsårets
början, samt

att den som en gång erhållit stipendium och alltjämt är behövande, är
berättigad till fortsatt stipendium.

Beträffande normerna för stipendieunderstödens utgående anför utredningen
följande.

Såsom vi tidigare framhållit, anse vi, att stipendiebeloppen böra avvägas
med hänsyn bland annat till inackorderings- eller resekostnaden samt till
målsmans ekonomiska ställning. Skall den här avsedda studiehjälpverksamheten
på ett mera påtagligt sätt bidraga till att beträffande utbildningsmöjligheterna
undanröja skillnaden mellan landsbygd och stad, torde
man böra räkna med att ett icke alltför ringa antal lärjungar tilldelas så
stora årliga stipendiebelopp, att hela eller större delen av inackorderingseller
resekostnaden därmed kan betalas. Flertalet av de övriga ur studielämplighetssynpunkt
stipendieberättigade lärjungarna böra erhålla så stora
stipendiebelopp, att beloppen i regel komma att täcka över hälften av
ifrågavarande kostnad.

Skolutredningen beräknar medelinaekorderingskostnaden till lägst 1 000
kronor per läsår och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna
till lägst 100 kronor per läsår och lärjunge.

10

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har framhållit, att stipendier även böra
kunna tilldelas studerande vid de s. k. särskilda anstalterna för yrkesundervisning.

De särskilda anstalter för yrkesundervisning, vars lärjungar sålunda böra
kunna komma i fråga för erhållande av föreslagna stipendier, äro tekniska
skolan _ i Stockholm med undantag av den högre konstindustriella skolans
avdelning för utbildande av lärare i teckning och välskrivning (teckningslärarinstitutet),
bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag
av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska
institut i Norrköping och grafiska institutet.

Skolöverstyrelsen uttalar örn skolutredningens förslag till stipendier principiellt
följande.

Principiellt synes intet hindra, att i begreppet inackordering även kostnaden
för frukost inneslutes. Visserligen har skolutredningen vid kostnadsberäkningarna
för inackordering utgått från endast helt inackorderade.
Men då intet formellt hinder enligt skolutredningsförslaget möter för att
inberäkna frukostinackordering i understöden och då överstyrelsen icke nu
är beredd att föreslå någon omberäkning av anslagen med hänsyn till sådan
inackordering, anser sig överstyrelsen kunna för närvarande stanna vid
att endast påpeka önskvärdheten av att utgifter för frukost beaktas vid
bedömningen av stipendiebelopp åt resande lärjunge.

Beträffande normerna och kvalifikationerna för stipendiernas utgående
anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.

Överstyrelsen hänvisar till. den principiella ställning, som överstyrelsen
intagit i sitt förslag av den 9 juni 1939. Ur ekonomisk synpunkt uppställde
överstyrelsen först som allmän norm, att merkostnaden för landsbygdsbarnens
skolvistelse borde ersättas, men förordade en prövning av behovet
från fall till fall, varvid hänsyn borde tagas till ett flertal angivna omständigheter.
Några bindande regler ansågos dock icke lämpligt att föreskriva,
utan överstyrelsen angav endast vissa maximigränser för de olika bidragsformer,
som föreslogos, och ansåg i övrigt, att den centrala myndighet, som
skulle handha administrationen av understöden, sedermera relativt snabbt
torde kunna vinna tillräcklig erfarenhet för att uppnå ett mera i detalj utarbetat
system för understödens gradering. Skolutredningen har — framhåller
skolöverstyrelsen — uppställt liknande, ehuru mindre preciserade
principkrav och anser, att till ledning för understödens fördelning kunna
tjäna de normer studielånenämnden har att tillämpa i sin verksamhet. Några
maximigränser uppdragas ej, och någon relation till kostnaden för lärjunge
med hemvist på läroverksorten beräknas icke heller. I än högre grad an
överstyrelsen har alltså enligt överstyrelsens mening skolutredningen lämnat
åt den blivande centraladministrationen att utforma de närmare riktlinjerna
för understödens fördelning. Överstyrelsen framhåller, att dess tidigare ståndpunkt
i stort sett sammanfaller med skolutredningens i avseende på den
hänsyn, som bör tagas till de ekonomiska förhållandena, men finner principiellt,
att huvudregeln örn merkostnaden i förhållande till utbildningskostnaden
för dem, som bo på läroverksorten, tills vidare bör fasthållas.
Överstyrelsen föreslår därför, att som direktiv för den administrerande
myndigheten angives, att merkostnadsprincipen under de närmaste åren bör

11

Statsutskottets utlåtande nr 149.

iakttagas, till dess omprövning kunnat ske av möjligheterna att bereda studiehjälp
även åt läroverksorternas ungdom. Överstyrelsen anser sig nu som
1939 våga uppskatta denna merkostnad till % av den reella utgiften för
vistelse på läroverksorten. I instruktionen för understödsverksamhetens
centralorgan borde en föreskrift inryckas, att denna gräns i regel icke må
överskridas.

Studielånenämnden anför följande.

Skolutredningen har föreslagit, att beträffande de närmare förutsättningarna
för stipendium i stort sett skulle uppställas samma villkor, som studielånenämnden
har att tillämpa vid fördelningen av statens studielån. Detta
innebär, att prövning skall ske individuellt och avse både behovet av stipendium
och lämpligheten för studier. Endast örn både behov föreligger och
studiebegåvningen är väl vitsordad, skall stipendium utdelas. Studielånenämnden
finner synnerligen angeläget betona, att dessa principer få bli
gällande. I de fall, där studielån utdelats huvudsakligen av sociala skäl, utan
att studiebegåvningen varit klart styrkt, har resultatet i allmänhet icke
blivit tillfredsställande. Beträffande behovet böra enligt nämndens bestämda
mening inga bindande direktiv lämnas, utan den utdelande myndigheten
bör äga rätt att verkställa prövning från fall till fall med hänsynstagande
till alla de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av sökandes
ekonomiska möjligheter, såsom föräldrars inkomst, eventuella skulder och
förmögenhet, syskonens antal, ålder och eventuella inkomst, antalet syskon
i skolor, hemmets avstånd från skolorten, sökandes möjligheter till inackordering
hos släktingar o. s. v.

Statskontoret uttalar sig för en i olika avseenden mera begränsad stipendieverksamhet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Jag biträder skolutredningens förslag, att stipendier för bekostande av
inackordering eller dagliga resor skola kunna tilldelas för studier lämpliga
ungdomar från landsbygden. I fråga om vilka skolors lärjungar, som skola
vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp, finner jag, att utöver de av
skolutredningen föreslagna även lärjungarna vid tekniska skolan i Stockholm
med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet,
bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av
kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut
i Norrköping och grafiska institutet böra kunna åtnjuta stipendier. Något
bärande skäl att, såsom statskontoret ifrågasatt, utesluta lärjungar vid
under skolöverstyrelsens inseende ställda enskilda läroanstalter synes mig
icke föreligga.

Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har skolutredningen
räknat med att ett visst, icke alltför ringa antal lärjungar skall kunna tilldelas
så stora stipendiebelopp för läsår, att hela eller större delen av inackorderings-
eller resekostnaderna kan betalas, medan flertalet av de övriga
stipendicberättigade lärjungarna skulle erhålla så stora understöd, att dessa
i regel komma att täcka över hälften av kostnaden. Skolöverstyrelsen har
ansett, att åtminstone tills vidare högre stipendiebelopp än två tredjedelar
av verkliga kostnaden för inackordering icke borde kunna utgå. Länsstyrelsen
i Karlskrona har varit inne på liknande tankegångar. Statskontoret har

12

Statsutskottets utlåtande nr Uf9.

instämt med skolöverstyrelsen och därtill föreslagit viss maximering för
stipendium till inackordering samt särskild norm för stipendium till resor.

I likhet med statskontoret finner jag det lämpligt, att ett högstbelopp
för läsår och lärjunge fixeras. Vid anmälan i årets åttonde huvudtitel av
frågorna örn stipendier åt elever vid folkhögskolor och vid anstalter för
yrkesundervisning har jag såsom högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden
förordat 75 kronor för månad. Samma belopp, vilket vid högre läroanstalter
för läsår innebär 675 kronor, torde böra bestämmas som maximum
för nu ifrågasatta stipendier. För lärjungar, som icke behöva vara inackorderade,
bör givetvis detta högstbelopp avsevärt reduceras. Även med den
maximering, som jag nu föreslagit, torde stipendiaterna kunna få åtminstone
större delen av sina här ifrågavarande kostnader ersatt.

Skolöverstyrelsen har även något berört frågan örn bidrag till kostnader
för måltid under huvudrasten. I anslutning till vad överstyrelsen yttrar vill
jag hänvisa till att inom 1941 års befolkningsutredning för närvarande pågår
utredning om skolfrukost, eventuellt även åt lärjungar vid högre läroanstalter.
Tills vidare bör det dock för den utdelande myndigheten icke möta
hinder att vid bestämmande av stipendiebeloppet även taga hänsyn till frukostkostnader.
Jag anser mig böra framhålla, att det givetvis kan tänkas fall,
då en lärjunge under en del av läsåret helinackorderas och under en annan
gör dagliga resor. Stipendiebeloppet bör då rättas efter dessa förhållanden.
Även för helinackorderad lärjunge kunna resekostnaderna, när avståndet är
stort mellan hemmet och studieorten, vara betungande. Jag finner det därför
rimligt, att särskilt stipendium för resor må kunna utgå jämväl till medellös
lärjunge, som åtnjuter stipendium för inackordering, under förutsättning att
de oundgängliga utgifterna för resor mellan hemmet och studieorten uppgå
till ett mera betydande belopp.

Ur allmänna arvsfonden utdelas årligen ett antal stipendier åt lärjungar
vid högre statliga och kommunala läroanstalter samt statsunderstödda handelsgymnasier.
För de senaste läsåren har för detta ändamål anvisats ett belopp
av 100 000 kronor. Jag erinrar vidare örn att under riksstatens åttonde
huvudtitel finnes uppfört ett anslag till stipendier vid tekniska läroverk,
avsett för studieunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
tekniska fackskolor. Som allmän regel synes mig böra gälla, att elev, som
tilldelas studiestipendium för landsbygdsungdom, icke därjämte bör för
ett och samma läsår komma i åtnjutande av stipendium ur allmänna arvsfonden
eller från anslaget till stipendier vid de tekniska läroverken. I vissa
fall torde det dock vara motiverat att göra avsteg från denna regel.

De erfarenheter, som den utdelande myndigheten vinner, kunna längre
fram giva ledning för utarbetande av mera preciserade och normerande bestämmelser
för stipendiernas utdelning. För att åstadkomma en rättvis fördelning
och hindra enskilda vinstintressen att göra sig gällande kan det
emellertid redan på ett tidigt stadium bli nödvändigt för denna myndighet
att för varje skolort fastställa ett genomsnittligt inackorderingspris såsom
normerande vid stipendietilldelningen.

Som minimikvalifikationer för erhållande av stipendium har skolutredningen
föreslagit, att lärjungen vid sin tidigare skolgång skall ha ådagalagt
sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan anses vara
sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den läroanstalt,
där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning, samt hänvisat
till de villkor, som gälla för erhållande av statens räntefria studielån.

13

Statsutskottets utlåtande nr 11+9.

Det synes mig självfallet, att vid tilldelande av studiehjälp hänsyn i första
rummet skall tagas till de sökandes studielämplighet, innefattande såväl begåvning
för den utbildning, vederbörande önskar åtnjuta, som ambition
och redlig karaktär. Denna studielämplighet bör på ett betryggande sätt
styrkas och stipendium tilldelas de mest förtjänta i den utsträckning, som
medel äro tillgängliga. Vid fastställande av stipendiebeloppet bör den utdelande
myndigheten verkställa individuell prövning och därvid taga hänsyn
till bland annat sökandens bostadsort, kursavgifternas storlek under det läsår,
för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökanden
under samma tid må kunna för ändamålet förfoga, ävensom uppmärksamma
alla de omständigheter i övrigt, som äro av betydelse för att bedöma
sökandens behov.

Det torde icke kunna förnekas, att mera omfattande stödåtgärder av det
slag, jag i det föregående förordat, under vissa förutsättningar kunna vara
ägnade att medföra en stegrad tillströmning till de högre skolorna och därmed
öka risken för en sådan överbefolkning av de intellektuella banorna, för
vilken riksdagen i olika sammanhang varnat. I den mån stipendier komma
att givas för studier på realskolans stadium synes mig denna invändning dock
väga mindre tungt; allvarligare blir problemet, när det gäller underlättande
av studier på gymnasiestadiet. Om staten skall på här förordat sätt verka
för ett vidgat rekryteringsunderlag för gymnasierna, måste enligt min mening
nästa steg bliva, att en skärpning av fordringarna för tillträde till gymnasiet
tages under allvarligt övervägande. Slutligen synes det mig befogat, att vid
konkurrens mellan inbördes likställda sökande till stipendium företräde gives
åt den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning, som direkt tar sikte
på ett praktiskt yrke.

Anslagsbehovet.

Beträffande anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål har skolutredningen
anfört.

Höstterminen 1941 funnos vid de allmänna högre skolorna i runt tal
6 800 inackorderade och 1 400 dagligen resande lärjungar.

Medelinackorderingskostnaden torde kunna beräknas till lägst 1 000 kronor
per år och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna till lägst
100 kronor per år och lärjunge. Om dessa approximativa siffror läggas till
grund för en med ledning av nyssnämnda uppgifter för år 1941 företagen
beräkning av sammanlagda årskostnaden för de avlägset från högre skolor
boende lärjungarnas vistelse vid eller dagliga resor till sagda läroanstalter,
skulle man komma till följande belopp:

för inackordering ............................... kronor 6 800 000

» dagliga resor ................................ » 1 400 000

Summa kronor 8 200 000.

Bland de inackorderade och resande lärjungarna måste emellertid finnas
åtskilliga, vilka icke skulle uppfylla det av oss för stipendiernas erhållande
angivna villkoret om klar studielämplighet. Att företaga någon bestämd
beräkning i syfte att utröna dessa lärjungars antal låter sig icke göra, men
man torde på vissa grunder kunna räkna med att omkring två tredjedelar
av de inackorderade och en tredjedel av de resande lärjungarna uppfylla
ifrågavarande villkor och således böra erhålla studiehjälp i form av slipen -

14

Statsutskottets utlåtande nr lJ+9.

dier. Utgår man från situationen höstterminen 1941, skulle enligt denna
beräkning omkring 4 500 inackorderade lärjungar och omkring 4 700 resande
bliva stipendieberättigade. Om medelkostnaderna beräknas på sätt förut
skett, kunna totalkostnaderna för dessa lärjungars inackordering och resor
under ett läsår uppskattas till:

för inackordering ............................... kronor 4 500 000

» dagliga resor ................................ » 470 000

Summa kronor 4 970 000.

Om den här ifrågasatta studiehjälpverksamheten blir förverkligad, komma
emellertid en del obemedlade och mindre bemedlade studiebegåvade från
landsbygden, vilka eljest ej skulle haft möjlighet att fortsätta sin skolgång,
att söka sig in vid högre skolor, varför den årliga totalkostnaden för de stipendieberättigade
lärjungarnas inackordering och resor kommer att ökas
jämfört med det kostnadsbelopp, som ovan beräknats med utgångspunkt
från situationen vid de allmänna läroanstalterna höstterminen 1941. Totalkostnaden
kommer dessutom att ytterligare ökas, enär kostnaderna för
inackordering och resor för lärjungar vid bland andra praktiska skolor av
olika slag — t. ex. praktiska mellanskolor, tekniska gymnasier och fackskolor
samt handelsgymnasier — samt vissa under skolöverstyrelsens inseende
stående enskilda läroanstalter måste medräknas. Vi förfoga icke
över något material för beräkning av den ökning av den totala årskostnaden,
som tillkomsten av dessa två grupper av lärjungar kan medföra.
Vi uppskatta emellertid denna ökning till minst 30 procent av 4 970 000
kronor eller till 1 491 000 kronor. Totalkostnaden för de stipendieberättigade
lärjungarnas inackordering och resor under ett läsår skulle sålunda
enligt denna beräkning uppgå till 6 461 000 kronor.

Skolutredningen beräknar vidare, att det årliga anslagsbehovet för detta
ändamål bomme att uppgå till omkring 70 procent av den angivna totalkostnaden
eller till minst 4 500 000 kronor. Denna summa borde dock icke utgå
redan första året för verksamheten. Härom anför utredningen följande.

Det torde vara nödvändigt att erhålla ett par års erfarenhet av en hjälpverksamhet
av detta slag, innan densamma utsträckes att omfatta samtliga
de lärjungar, som under ett läsår skulle kunna anses vara stipendieberättigade.
På grund härav torde det vara lämpligt, att anslaget under det första
året begränsas till ett mindre belopp, som emellertid successivt höjes under
de närmast följande åren, då antalet av dem, som skulle kunna tänkas
komma i åtanke vid bidragsbeloppens fördelning, på grund av vidgad kännedom
om möjligheterna att erhålla understöd med säkerhet kommer att öka.
Vi föreslå därför, att för det första läsår, som stipendier av detta slag utdelas,
ett anslag av 1 500 000 kronor beviljas och att för de två följande
läsåren anslaget ökas med likaledes 1 500 000 kronor årligen, så att detsamma
under det tredje läsåret uppgår till 4 500 000 kronor. På grundval
av under dessa tre första år vunna erfarenheter skulle fastare normer för
den ifrågavarande stipendieutdelningen kunna utarbetas.

Statskontoret erinrar om den sedan länge aktuella frågan örn åtgärder
i syfte att förhindra en icke önskvärd tillströmning till de intellektuella
yrkena.

15

Statsutskottets utlåtande nr l/f9.

Med de relativt fåtaliga årskullar ungdom, som under de närmaste årtiondena
skola söka sin försörjning, framstår en rationell fördelning inom samhället
av arbetskrafterna såsom särskilt angelägen. Uppenbarligen är det
därför av vikt, att de vidgade möjligheterna för landsbygdens ungdom att
vinna högre skolutbildning icke få leda till en ökad tillströmning till läroanstalter
med= teoretisk utbildning. Skolorganisationens kapacitet bör därför
icke vidgas. Åtgärder, som böra övervägas för att förhindra en utveckling
i _antydd_ riktning, synas bland annat böra inriktas på inrättandet av praktiska
linjer i realskolan i ökad omfattning och en begränsad elevintagning
på de teoretiska linjerna.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De principiella synpunkter, som statskontoret i sitt yttrande lägger på
den här ifrågasatta verksamheten, ha ingalunda varit främmande för dem,
som tidigare sysslat med dessa spörsmål. Min företrädare i ämbetet har,
såsom framgår av inledningen, givit uttryck åt liknande tankegångar. Själv
har jag där erinrat om att skolutredningen redan överväger åtgärder, som
avse att förhindra en osund dragning av landsbygdens ungdom till städerna
och den teoretiska undervisningen och att tillgodose strävandet att fördela
arbetskraften så, att dylik i nödig utsträckning också står landsbygden till
buds. Jag har där likaledes uttalat den förhoppningen, att förslag till åtgärder
i nämnda syften utan alltför stor tidsutdräkt skola kunna framläggas.

_I fråga örn kostnaderna för den nu föreslagna studiehjälpen ansluter jag
mig till skolutredningens åsikt, att statens anslag härför till att börja med böra
begränsas, till mindre belopp, för att därefter successivt höjas. I vad mån
denna höjning kan äga rum i det tempo och den utsträckning, som skolutredningen
förutsätter, torde med hänsyn till osäkerheten i det finansiella
läget icke vara möjligt att med bestämdhet uttala sig om.

Skolutredningen har för detta första budgetår till stipendier för inackordering
och resor föreslagit ett belopp av 1 500 000 kronor. Utredningen
synes härvid ha utgått från ett högsta stipendiebelopp av omkring
1 000 kronor till bestridande av inackorderingskostnader. För egen del har jag
förordat, att maximum för detta fall bestämmes till 675 kronor. Denna sänkning
skulle vid oförändrat antal stipendier motivera en icke oväsentlig nedräkning
av anslaget. Å andra sidan har utredningen icke räknat med de av
mig tillstyrkta stipendierna till bestridande av kostnader för skolfrukostar.
Vidare har jag förordat, att stipendier för resor skola kunna utgå i något
större utsträckning än enligt utredningens förslag. Slutligen har jag förordat
en så vid tolkning av landsbygdsbegreppet, att därunder i vissa fall komma
att inbegripas även städer och andra tätorter. Denna bestämning av en av
förutsättningarna för stipendietilldelning torde vara något vidsträcktare än
som avsetts i skolutredningens förslag. Emellertid bör en utvidgning av området
för stipendieverksamheten icke få föranleda minskning av möjligheterna
för den egentliga landsbygdens ungdom att erhålla stipendier. Detta är ett
ytterligare skäl mot att sänkningen av stipendiemaximum skall tagas till intäkt
för en sänkning också av anslagssumman. Med beaktande av nu anförda
omständigheter finner jag tvärtom, att en viss höjning av anslagssumman,
i förhållande till vad skolutredningen föreslagit, är skälig, och förordar därför,
att anslaget, vilket på de av skolöverstyrelsen angivna grunderna torde
böra betecknas såsom reservationsanslag, uppföres med ett belopp av
1 700 000 kronor.

16 Statsutskottets utlåtande nr Uf9.

Motioner.

I motionerna 1:297 och 11:463 anföres följande.

Det är med tillfredsställelse, man konstaterar, att Kungl. Maj:t nu funnit
tiden vara inne att i proposition till riksdagen föreslå en rad åtgärder,
syftande till studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom.
Därmed lia direkta förutsättningar skapats för undanröjande av en betydande
orättvisa i vårt samhälle. Tillfredsställelsen skulle emellertid lia
varit ännu större, örn propositionen utformats så, att de ekonomiska utbildningshindren
definitivt brutits för ifrågavarande ungdomsgruppers vidkommande.

Genom att de föreslagna stipendierna fixerats till för låga belopp, komma
väsentliga hinder även i fortsättningen att uppresa sig för den ekonomiskt
svagare delen av landsbygdens ungdom, i den mån denna önskar söka sig
till den högre undervisningen.

Vid fastställandet av stipendiernas storlek har Kungl. Majit i vissa avseenden
varit mindre generös än skolutredningen. Denna senare har utgått
ifrån »att ett visst icke alltför ringa antal lärjungar skall kunna tilldelas så
stora stipendiebelopp för läsår att hela eller större delen av inackorderingseller
resekostnaden kan betalas». Enligt propositionen skulle ingen elev komma
att få hela kostnaden täckt av statsstipendiet.

Trots att skolutredningen beräknat medelinackorderingskostnaden för
ifrågavarande elever till lägst 1 000 kronor per elev och år, föreslås i propositionen
ett högsta stipendium av 675 kronor för samma tid. Detta belopp
är lägre än det medeltal skolutredningen tänkt sig. I utredningens anslagsberäkningar
har nämligen detta medeltal för stipendierna fixerats till 70 procent
av totalkostnaderna. Då förutsättes emellertid, att en hel del elever till
följd av den ekonomiska ställningen komma att bli tilldelade avsevärt lägre
stipendiebelopp än det maximala. Då Kungl. Majit nu föreslår ett maximibelopp
motsvarande 67,5 procent av den beräknade medelinackorderingskostnaden
och då det tydligen avses, att en glidande skala skall tillämpas vid
stipendieutdelningen, kommer detta att innebära, att stipendiernas medeltal
kommer att stanna långt under den nivå, som skolutredningen förutsatt.

I propositionen erinras örn att vid anmälan av årets åttonde huvudtitel
högsta stipendiebelopp åt elev vid folkhögskola eller yrkesskola förutsatts
utgå med 75 kronor per månad. Samma belopp föreslås nu för den landsbygdsungdom,
som för deltagande i högre undervisning är hänvisad till inackordering
på skolorten.

Med anledning av de föreslagna stipendiebeloppen vid folkhögskolor och
yrkesskolor har Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund i skrivelse till
statsutskottets andra avdelning hemställt örn att utskottet måtte föreslå riksdagen,
att det maximala stipendiebeloppet vid dessa skolor måtte höjas
till 100 kronor per månad. Som motivering härför anföres, att medelkostnaden
för bevistandet av vinterkurs vid folkhögskola enligt av skolöverstyrelsen
verkställd utredning uppgår till 100 kronor per elev och månad.
Enligt förbundets mening borde hela denna kostnad för de mindre bemedlade
och obemedlade elevernas vidkommande täckas av statsstipendier.

Skolutredningens beräkningar utvisa en något högre medelinackorderingskostnad
å orter med högre undervisning, än vad skolöverstyrelsen i sin utredning
kommit fram till för folkhögskolornas vidkommande. Enligt vår mening
böra statsstipendiernas högsta belopp fixeras så högt, att inackorde -

17

Statsutskottets utlåtande nr 149.

ringskostnaden helt täckes. Dock måste en maximigräns fastställas. För den
högre undervisningens vidkommande bör denna kunna fixeras till högst 1 000
kronor per läsår. Först om stipendiernas högstbelopp får denna storleksordning
undanröjas de ekonomiska utbildningshindren för landsbygdens ungdom.

Vi äro medvetna örn att gentemot det av oss föreslagna maximala stipendiebeloppet
den invändningen kan resas, att landsbygdens ungdom härigenom
kommer i en fördelaktigare ställning än den ungdom i städer och
övriga tätorter, vilken söker sig till den högre undervisningen. Här bör emellertid
erinras arn att propositionen förutsätter, att en hel del ungdom jämväl
från tätorterna skall bli delaktig av de stipendiemöjligheter, som nu skapas.
Vidare är frågan om brytandet av de ekonomiska utbildningshindren för den
ungdom i tätorterna, som inte beröres av de nu ifrågasatta åtgärderna, föremål
för särskild prövning inom skolutredningen. Det förhållandet, att förslag
till reformer på detta område komma att dröja ännu någon tid, är emellertid
inget starkare argument mot att nu i ett sammanhang lösa frågan för landsbygdsungdomen
jämte andra berörda kategorier. Dessa ungdomsgrupper ha
nämligen så länge befunnit sig i undantagsställning, att ett litet försprång
för dem vid reformprogrammets genomförande bara är att betrakta som en
senkommen kompensation för lång väntan. Samtidigt som detta konstateras,
finna vi det emellertid motiverat att även framhålla nödvändigheten av att
utredningen örn stöd för högre undervisning åt övriga ungdomsgrupper snarast
måtte slutföras, så att proposition i frågan kan föreläggas riksdagen utan
för lång tidsutdräkt. Men väntan på en reform får inte förfuska genomförandet
av en annan. Skolfrågorna måste bli föremål för radikala lösningar, allteftersom
de föreläggas riksdagen för avgörande.

Beträffande elevernas resor mellan hemmet och skolorten vid läsårets början
och vid dess slut liksom också vid jul- och påsklov är det vår uppfattning,
att för helinackorderade obemedlade och mindre bemedlade elever ifrågavarande
resekostnader helt böra bestridas av staten i form av tilläggsstipendier.

För elever, som dagligen resa mellan hemmet och skolorten, beräknar
skolutredningen en medelkostnad av lägst 100 kronor per elev och läsår. I
sitt yttrande tillstyrker statskontoret dessa resestipendier och framhåller, att
de »kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verkliga kostnaden i
den mån denna överstiger 100 kronor för läsår». Gentemot detta har Kungl.
Majit inte haft något att erinra.

Vi finna ingen anledning, varför resestipendier skola förvägras elever, vilkas
samlade resekostnad under ett läsår inte uppgått till 100 kronor. Ej heller
kunna vi ansluta oss till Kungl. Majlis förslag beträffande det kortaste avstånd
mellan hemmet och skolorten, som skall vara avgörande för erhållande
av resestipendium. Enligt vår mening bör ifrågavarande avstånd fixeras till
3 kilometer i stället för i propositionen föreslagna 5 kilometer. Måhända invändes
här, att med denna kortare avståndsgräns även en del ungdomar i tätorterna
kunna bli i tillfälle att erhålla resestipendium. I den mån vederbörande
ha över 3 kilometer från hemmet till skola, måste det emellertid anses motiverat
med resestipendium även här. Då propositionen i andra avseenden förutsätter,
att ungdomar från tätorterna i vissa fall skola vara att betrakta som
stipendieberättigade, reduceras värdet av de eventuella principiella betänkligheter,
som skulle ta sig uttryck i ett hävdande av alt det nu gäller att
bryta de ekonomiska utbildningshindren enbart för ungdomen från den egentliga
landsbygden.

Bihang till riksdagens protokoll 19G sami. Sr l\9.

2

18

Statsutskottets utlåtande nr J/f9.

Enligt vår mening böra stipendierna motsvara den verkliga resekostnaden
med billigaste kommunikationsmedel. Med en sådan fixering bortfaller motiveringen
för att, som i propositionen föreslagits, tillämpa en elastisk avståndsgräns
med hänsyn till kommunikationsmöjligheterna. Likaså förutsätter vårt
förslag ett slopande av 100-kronorsgränsen såsom kvalificerande för erhållande
av resestipendium. Örn någon minimigräns över huvud taget skall stipuleras,
bör den fastställas till ett mycket lågt belopp.

I motionerna 1: 300 och II: 464- anföres beträffande förevarande stipendier
i huvudsak följande.

I fråga örn stipendierna har departementschefen uttalat sig till förmån för
den av skolöverstyrelsen uppställda normen, att bidragen borde täcka den
merkostnad som på grund av inackordering och resor uppstår för en landsbygdselev
vid vistelse vid högre läroanstalt jämfört med en elev från skolorten.
Inackorderingskostnaden beräknades av skolutredningen till lägst 1 000 kronor
per läsår och lärjunge, men i propositionen har i anslutning till vissa över skolutredningens
förslag avgivna yttranden stipendiebeloppet maximerats till 675
kronor per år och elev, en summa som torde utgöra ungefär två tredjedelar
av lägsta tänkbara kostnad för inackordering. Med stipendier av högst denna
storlek skulle således landsbygdsbarnens studier fortfarande vara förenade med
betydande merkostnader jämfört med förhållandena inom eller i närheten av
samhällen, där högre skolor finnas. Kretsen av den ungdom på landsbygden,
som skulle ha möjligheter att bedriva högre studier, komme givetvis att vidgas,
men fortfarande skulle de sämre lottade på landsbygden, t. ex. barnen i mindre
jordbrukar-, hantverkar-, lant- och skogsarbetarhem, stå utanför möjligheterna
till högre utbildning. Att förutom de nödvändiga kostnader för kläder, skolböcker
o. s. v., som följa med barnens skolgång och som i och för sig äro svåröverkomliga
för familjer med låga inkomster vare sig de äro bosatta på landsbygden
eller i skolstäder, dessutom betala en tredjedel av inackorderingskostnaden,
kommer att överstiga förmågan. Det torde för övrigt böra framhållas,
att skolgången — även vid tillgång till den föreslagna stipendiehjälpen — medför
högre kontanta utlägg för ett barn, som måste inackorderas, än ett barn,
som kan bo hemma, och att svårigheterna att komma ut med kontanter äro
särskilt stora bland landsbygdens lägre inkomstskikt.

Riktpunkten bör enligt vår mening vara att såväl på landsbygden som i
städerna demokratisera utbildningsmöjligheterna, så att begåvningsurvalet
icke blir beroende av föräldrarnas bostadsort eller ekonomi utan av de ungas
inneboende egenskaper. Man måste därför beklaga — och här synes vår uppfattning
överensstämma med departementschefens — att förslag ej också redan
nu kunnat framläggas om studiehjälp till begåvade barn från ekonomiskt svagt
ställda familjer i städerna. Även om det icke är och på grund av inackorderingskostnaderna
icke kan vara riktigt, som ibland framhållits, att det skulle
vara lika omöjligt för en stadsfamilj med små inkomster att hålla sina barn i
högre skolor som för en familj på landsbygden i samma inkomstläge, kunna
dock svårigheterna även för en stadsfamilj vara oöverkomliga, varför stöd i
form av stipendiebidrag kan vara nödvändigt. Örn man även av de fattigaste
fordrar, att de ekonomiskt i mera avsevärd utsträckning skola bidraga till barnens
studiekostnader, kan det ur demokratisk synpunkt självklara kravet om
ett rättvist begåvningsurval icke anses vara tillgodosett.

Den i vissa yttranden framskymtande farhågan, att studiebidrag till landsbygdens
ungdom skulle medföra en alltför stor tillströmning till de teoretiska

19

Statsutskottets utlåtande nr 149.

studiebanorna, kunna vi icke tillmäta någon större betydelse. Först kan härvid
anmärkas, att det ännu så länge rör sig om ett litet fåtal, som skulle få sina
studier underlättade. Dessutom måste emellertid — och detta är det avgörande
— tillträdet till den högre skolutbildningen regleras på annat sätt än
genom geografiska och ekonomiska spärrar. Departementschefen har också
ställt i utsikt åtgärder i syfte att skärpa fordringarna för tillträde till gymnasium.
En annan invändning som ofta gjorts är att underlättandet av studier
för landsbygdsungdomen skulle kunna bidraga till landsbygdens avfolkning.
Detta måste dock vara ett direkt misstag. Tvärtom torde en förbättring av
studiemöjligheterna kunna bidraga till att motverka dragningen till städerna.
Mångå familjer skulle hellre stanna på landsbygden eller flytta dit, om de visste
att utbildningsmöjligheterna för barnen äro något så när lika där som i städerna.

Enligt vår mening är det nödvändigt att redan från början avpassa de nu
föreslagna studiestipendierna på ett sådant sätt, att även de som icke ha några
större egna resurser att lita till kunna tillgodogöra sig desamma. Örn detta skall
kunna väntas bli fallet, torde maximum icke böra sättas lägre än det av skolutredningen
angivna beloppet, nämligen 1 000 kronor per år. Det i propositionen
föreslagna reservationsanslaget till stipendier åt lärjungar vid högre
läroanstalter torde i anslutning härtill böra höjas med förslagsvis 100 000
kronor.

I motionen II: 465 har anförts följande.

Skolutredningen synes lia utgått från ett högsta stipendiebelopp av omkring
1 000 kronor till bestridande av inackorderingskostnader, medan departementschefen
förordat, att maximimum för detta fall bestämmes till 675 kronor.
Mot de principer, som legat till grund för departementschefens ståndpunktstagande,
synes intet vara att erinra. Maximibeloppet förefaller dock
vara för snävt begränsat. Ej så få elever, som i övrigt äro väl kvalificerade
för erhållande av studiehjälp, skulle på grund av ekonomiska förhållanden
ej kunna tillgodogöra sig densamma, varvid studiehjälpens syfte i viss utsträckning
komme att äventyras. En höjning av maximibeloppet förefaller
under sådana förhållanden befogad, och vi skulle helst ha sett, att skolutredningens
förslag på denna punkt kunnat genomföras. Med hänsyn till kravet
pa återhållsamhet i statsfinansiellt hänseende finna vi oss dock böra stanna
vid något mindre belopp och föreslå som maximum 800 kronor. Den i propositionen
föreslagna, kostnadsramen på denna punkt skulle vid genomförandet
av vårt förslag ej nödvändigt behöva utvidgas, då jämkningar av stipendiebeloppen
i övrigt synas tänkbara, men man ernådde större möjligheter till
effektiv hjälp i vissa fall, där de ekonomiska förhållandena motivera detsamma.

Slutligen har i motionen II: 468 anförts i huvudsak följande.

Skolutredningen har konstaterat, att det vid de allmänna högre skolorna
finns i runt tal 6 800 inackorderade och 14 000 dagligen resande lärjungar.
Utredningen har vidare ansett, att av dessa elever »ett visst, icke ringa antal
lärjungar skall kunna tilldelas så stora stipendiebelopp för läsår, att hela eller
större delen av inackorderings- och resekostnaderna kan betalas, medan flertalet
av de övriga stipendieberättigade lärjungarna skulle få så stora understöd,
att dessa i regel läcka över hälften av kostnaderna».

Utredningen har beräknat inaekorderingskostnaderna så lågt sorn 1 000

Utt kottet.

20 Statsutskottets utlåtande nr 1J+9.

kronor per år och kostnaden för resor genomsnittligt till 100 kronor per elev
och år. Slutligen har föreslagits, att stipendier av denna omfattning skola
utdelas först efter tre år, sedan man prövat sig fram genom successiv ökning.

Vi anse, att såsom minimikrav på detta område stipendier i hela den
omfattning, skolutredningen slutgiltigt räknat med åt inackorderade och
dagligen resande elever, skola utdelas snarast möjligt. Behovet härav är
tillräckligt klart ådagalagt utan att (arva någon ytterligare utredning eller
prövotid.

Emellertid måste den av skolutredningen angivna genomsnittskostnaden
för inackordering anses för lågt tilltagen. I motioner till 1943 års riksdag
beräknades kostnaden härför till 1 200 kronor, och vi ha vid våra beräkningar
ay anslagsbehovet utgått från dessa siffror.

Skolutredningen har förutsatt, att 4 500 inackorderade och 4 700 dagligen
resande elever skulle uppfylla villkoret om klar studielämplighet. Det på
grundval härav beräknade beloppet skulle ökas med 30 procent för elevtillskottet
från sådana, som icke förut haft möjlighet att fortsätta sin utbildning.
Då emellertid också en viss behovsprövning förutsättes, räknar skolutredningen
med att endast 70 procent av den beräknade totalkostnaden skall
behöva uttagas.

Beräkningarna ha alltså till mycket stor del måst ske uppskattningsvis,
Och det förefaller sannolikt, ätt man underskattat den stimulans, som stipendierna
komma att innebära för den studieintresserade, mindre bemedlade
landsbygdsungdomen. Redan ett första försöksår kommer emellertid att ge
besked härom — dock endast under förutsättning, att stipendierna under
detta första år ges en sådan omfattning, att de verkligen möjliggöra studier
för dera, som hittills varit förhindrade härtill av ekonomiska skäl. Trots att
det av utredningen beräknade beloppet alltså sannolikt kommer att visa sig
otillräckligt, ha vi, då det för närvarande icke är möjligt att fastställa medelsbehovet
mera exakt, vid nedanstående beräkning endast föreslagit sådan
ökning, som är betingad av att vi utgått från en högre genomsnittlig inackorderingskostnad.

Med användning av skolutredningens förutsättningar i övrigt skulle kostnaden
för inackordering och resor sålunda bli:

Inackordering för 4 500 elever å 1 200 kronor...... 5 400 000

Resor för 4 700 elever å 100 kronor.............. 470 000 5 870 000

30 procent å 5 870 000 .............. ..................... 1 761 000

Totalkostnad 7 631 000.

Därav skulle enligt skolutredningens beräkningsgrunder anslagsbehovet endast
bli 70 procent på grund av behovsprövningen, alltså i runt tal 5 340 000
kronor.

Utskottet biträder i likhet med departementschefen skolutredningens förslag,
att stipendier för bekostande av inackordering och dagliga resor tilldelas
för studier lämpliga ungdomar från landsbygden. I fråga om vilka skolors lärjungar
som skola vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp ansluter sig
utskottet till departementschefens förslag.

Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har departementschefen
funnit det lämpligt, att ett högstbelopp för läsår och lärjunge fixeras. Depar -

21

Statsutskottets utlåtande nr 1J,9.

tementschefen har med utgångspunkt från att stipendier åt elever vid folkhögskolor
och vid anstalter för yrkesundervisning i årets åttonde huvudtitel
föreslagits utgå med ett högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden av
75 kronor för månad, ansett samma belopp, vilket vid högre läroanstalter
för läsår innebure 675 kronor, böra bestämmas som maximum för de nu
ifrågasatta stipendierna.

I motionerna I: 297 och II: 463 samt I: 300 och II: 464 har föreslagits
för läsår ett högsta stipendiebelopp av 1 000 kronor, i motionen II: 465 av 800
kronor, i motionen II: 468 av 1 200 kronor och i motionen II: 225 av 2 000
kronor.

Utskottet får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av ovannämnda
förslag om ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad åt
elever vid folkhögskolor i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skal talade
för principen att helt obemedlade elever borde kunna få: alla sina kostnader
för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier, helt eller till
väsentlig del av statsmedel1. Riksdagen ansåg sig dock icke i detta sammanhang
böra taga ställning till denna fråga!, utan fann sig för närvarande böra
godtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna stipendiegrundernä att gälla för
nästa budgetår. I fråga örn stipendierna för elever vid anstalter för yrkesundervisning
gjorde riksdagen motsvarande uttalande.

I anslutning till dessa uttalanden från riksdagens sida vill utskottet framhålla,
att enligt utskottets mening starka skäl tala för den principen, att stipendierna
för såväl teoretiska som praktiska studier för helt obemedlade studiebegåvade
lärjungar från både landsbygden och städer eller andra tätorter avpassas
så, att de i huvudsak giva full behovstäckning. Utskottet förutsätter
därför, att samtliga stipendiefrågor av nu förevarande eller liknande slag (studiehjälp
åt landsbygdens ungdom och ungdom från städer och andra tätorter,
stipendier till elever vid folkhögskolor och anstalter för yrkesundervisning
m. m.) om möjligt redan vid nästa års riksdag komma att lösas i överensstämmelse
med den av utskottet sålunda angivna principen. I avvaktan härpå och
för att redan vid innevarande års riksdag i viss mån tillmötesgå det ovannämnda
önskemålet vill utskottet förorda en jämkning i det av departementschefen
åt ungdom från landsbygden föreslagna högsta stipendiebeloppet.
För att giva den stipendieutdelande myndigheten önskvärd rörelsefrihet vid
stipendieutdelningen anser utskottet att i särskilda fall, nämligen då det är
fråga örn helt obemedlade lärjungar, stipendiebeloppet bör kunna utgå med
högst 800 kronor för läsår. Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit
har utskottet biträtt det i motionen II: 465 — såvitt nu är i fråga — framställda
yrkandet.

Emot departementschefens förslag örn särskilt stipendium för resor till
medellös lärjunge, som åtnjuter stipendium för inackordering, har utskottet
icke funnit annat att erinra än att utskottet ifrågasätter, örn icke även bidrag

22

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

till kostnader för resor under pågående termin må kunna givas genom stipendium
i den utsträckning, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt
fall — däribland även hemmets avstånd från skolorten — kan befinnas rimligt.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att såvitt utskottet kunnat
finna departementschefen icke anslutit sig till statskontorets förslag att stipendium
för resor må kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verkliga
kostnaden i den mån denna överstiger 100 kronor för läsår. Utskottet
delar denna departementschefens uppfattning och anser sig därför sakna anledning
att på sätt i motionerna I: 297 och II: 463 påyrkats göra något uttalande
angående slopande av ovannämnda 100-kronorsgräns. Med hänsyn
till det i nämnda motioner framställda förslaget om att stipendierna böra motsvara
den verkliga resekostnaden med billigaste kommunikationsmedel vill utskottet
framhålla, att man på nuvarande stadium, i avsaknad av alla erfarenheter
på området, svårligen kan eller bör från riksdagens sida fixera några
strikta regler för resestipendiernas utmätande. Vid den praktiska tillämpningen
av denna stipendieform torde närmare klarhet komma att vinnas efter vilka
grunder stipendierna lämpligen böra avpassas.

Utskottet förutsätter, att särskilt stipendium för resor för helinackorderad
lärjunge i regel kommer att avse resor mellan hemorten och närmaste läroverksort,
som erbjuder den speciella utbildning, lärjungen önskar ernå.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit i fråga om stipendier till inackordering
och resor har icke givit utskottet anledning till erinran. I detta
sammanhang vill utskottet dock framhålla, att när det gäller att pröva sökandens
egen eller föräldrarnas ekonomiska ställning, det synes lämpligt, att bestämmelse
intages örn att vid stipendieansökningen skall fogas avskrift av
vederbörlig kronodebetsedel. Utskottet får vidare i anslutning till vad departementschefen
i ämnet anfört understryka, dels att en skärpning av fordringarna
för tillträde till gymnasiet synes böra tagas under allvarligt övervägande,
i syfte att förhindra en alltför stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna,
dels ock att vid konkurrens mellan inbördes likställda sökande till
stipendium företräde bör givas åt den, vars utbildning tager sikte på ett
praktiskt yrke.

På grund av den ståndpunkt utskottet här intagit i fråga om stipendiebeloppets
storlek torde det av Kungl. Majit för ändamålet äskade anslaget av
1 700 000 kronor böra ökas med 200 000 kronor till 1 900 000 kronor.

Stipendier till understöd av studier vid brevskolor eller skolor
nied kombinerad undervisning.

Skolutredningen har i sitt betänkande kap. IV givit en översikt över den
undervisning, som här i landet bedrivs av brevskolor (korrespondensinstitut)
och vid skolor med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.
Av översikten inhämtas bland annat följande.

23

Statsutskottets utlåtande nr 1/+9.

Undervisning genom korrespondens med real- eller studentexamen som
mål lämnas av Hermods korrespondensinstitut, Malmö, och NKI-skolan,
Stockholm. Vid den förra bygger undervisningen huvudsakligen på speciellt
utarbetade studiebrev och utgöres endast i ett mycket obetydligt antal fall
av kommentarer till läroböcker. Före examensprövningen anordnas muntliga
preparandkurser, som äro tillgängliga för tidigare deltagare i brevundervisningen.

Undervisningen vid NKI-skolan bygger vad realskolestadiet beträffar på
folkskolans sjätte klass. Kurserna äro uppdelade i fyra klasskurser i överensstämmelse
med undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk. Undervisningen
försiggår genom lärobrev. Vid såväl realskole- som gymnasieundervisningen
lia så långt möjligt vid statsläroverken använda läroböcker lagts
till grund för undervisningen.

Kursavgifterna äro vid Hermods korrespondensinstitut enligt prospekt
gällande från den 1 oktober 19421 *:

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund utan franska ..............

D:o med franska ..................

Fullständig studentkurs på folkskolans
grund, latinlinjen................

D:o, reallinjen....................

Gymnasiekurs på realexamens grund,
latinlinjen......................

D:o, reallinjen....................

För dessa avgifter erhåller lärjunge till respektive kurs hörande undervisningsbrev
jämte viss övrig undervisningsmateriel, varjämte institutet förbinder
sig att granska och rätta alla av lärjunge insända svar, lösningar och
övriga arbeten, som höra till kursen. Kostnaderna för lexikon och skrivmateriel
samt för porto å egna postförsändelser betalas utanför kursavgiften.
Dock utlånas i mån av tillgång lexikon till alla kursdeltagare, som ej själva
skaffat sig sådana. Lärjunge, som genomgår den frivilliga preparandkursen,
erlägger särskild avgift för denna — 125 kronor för realexamen och 180
kronor för studentexamen. För i preparandkursen deltagande lärjunge tillkommer
dessutom kostnad för resa från hemorten till Malmö och åter samt
inackorderingskostnad i Malmö under 3 ä 33/£ månader.

Om betalning erlägges
kontant vid Vid avbetalning
anmälningen

kronor kronor

700: — 770: —

760: — 835: —

I lägst 1 150: — lägst 1 265: —
(högst 1 275: — högst 1 405: —

(lägst 1195:— lägst 1315: —
| högst 1 265: — högst 1 390: —

I lägst 680: — lägst 745: —
(högst 875: — högst 960: —

(lägst 735: — lägst 805: —
| högst 845: — högst 930: —

1 Sedan dessa uppgifter lämnats, lia kurserna något utvidgats, vilket medfört en viss höjning av

priserna.

24

Statsutskottets utlåtande nr l/f9.

I NKI-skolans studieplan, tryckt år 1943, lämnas bland annat följande
uppgifter om kurskostnader:

Om betalning erlägges
kontant vid
anmälningen
kronor

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund utan franska............... 640: —

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund med franska............... 660: —

Fullständig studentkurs på folkskolans
grund, latin- eller reallinjen........ 1 050: —

Vid avbetalning
kronor

704: —
726: —
1 155: —

Studentkurs på realexamens grund, latinlinjen
. .........................

I lägst
j högst

D:o, reallinjen

jlägst
| högst

455: — lägst
605: — högst

515: — lägst
620: — högst

500: 50
665:50

566: 50
682: —

För dessa kursavgifter tillhandahåller NKI-skolan lärobrev samt viss annan
materiel — bland annat en del läroböcker — samt åtager sig granskning
och rättning av insända uppgifter, svar och lösningar. I kursavgifterna
inberäknas ej kostnaden för lexikon, skrivmateriel och porto å lärjunges
egna postförsändelser.

Beträffande skolor med kombinerad korrespondens-
och muntlig undervisning anför skolutredningen i
huvudsak följande.

Hermodsinstitutets skolor, des. k. roberts forsskolorna, voro
vid början av vårterminen 1944 46, därav 17 i Västerbottens län, och det
sammanlagda lärjungeantalet 829. Läsåret är uppdelat på en hösttermin
(omkring 1 september—omkring 20 december) och en vårtermin (omkring
10 januari—omkring 10 juni), men man räknar med att lärjungarna även
under ferierna i viss mån skola syssla med studierna. Under terminerna samlas
lärjungarna varje helgfri dag i sin lokal för att under en studieledares
uppsikt och handledning arbeta med sina undervisningsbrev. Studieledaren
anställes och avlönas av institutet. Som studieledare anställas endast personer,
som avlagt studentexamen, särskilt sådana, vilka avlagt dylik examen
som Hermodselever.

I gynnsamma fall anses lärjungar efter sjätte klass i folkskolan kunna avlägga
realexamen efter 2% års studier; den sista terminen utgöres av en vid
institutet i Malmö anordnad muntlig preparandkurs. Studierna må dock
utsträckas upp till fyra år. Samtliga kostnader för en lärjunge fram till realexamen
på 2% år i en klass med tjugo elever uppgives till 2 000 kronor,
vilka i regel inbetalas med 400 kronor i terminen. Taga studierna längre tid,
betalas tilläggsavgift för varje termin. Om antalet lärjungar i en avdelning
understiger 20, höjes terminsavgiften. Där lokaler avgiftsfritt ställas till
förfogande, reduceras avgiften något. Nedsättning i terminsavgifterna ha i
några fall medgivits.

NKI-skolans realskolor med kombinerad brev- och muntlig undervisning
voro på landsbygden vid början av vårterminen 1944 51, därav 10 i Jämtlands
län, och hade sammanlagt 849 lärjungar. Efter fastställt studieschema
samt under fortlöpande kontroll av läraren på platsen arbeta sig lärjung -

25

Statsutskottets utlåtande nr idarna
i hemmet fram genom brevkurserna klass för klass. Den muntliga undervisningen
omfattar i allmänhet 12 lektionstimmar i veckan, fördelade på
tre veckodagar. Studieledarna uppgivas i regel ha akademisk examen, men
undantag finnas. Enligt institutets plan skall realexamen efter genomgången
sjätte klass i folkskolan av »flitiga och begåvade lärjungar» kunna avläggas
efter 2% år. De som arbeta långsammare kunna obehindrat göra detta. Avgiften
för en NKI-realskolekurs vid dessa skolor uppgives till 1 200 kronor.
Lokalkostnader äro därvid ej inräknade, då de lokala skolstyrelserna avgiftsfritt
upplåtit lokaler. Lärjungar, som ej hinna med kursen på 21/) år,
erlägga tilläggsavgift per månad. Skolans styrelse har anslagit medel till
stipendier åt mindre bemedlade studiebegåvade elever.

Av de uppgifter, som Hermodsinstitutet och NKI-skolan lämnat rörande
föräldrarna till lärjungarna i skolorna med kombinerad undervisning, framgår,
att det starkaste inslaget av lärjungar kommer från jordbrukar- och i
viss mån även från arbetarhem.

Vid »Hälsingborgs samläroverk med kombinationsmetod» har kombinerad
undervisning prövats sedan år 1929 för såväl realskole- som gymnasiekurser.
För varje klass (ring) erfordras i regel deltagande i muntlig undervisningskurs
på omkring 7 veckor, varunder svårare delar av lärokurserna genomgås.
För hemarbetet får lärjungen enligt individuellt schema arbetsuppgifter
för varje vecka. Lämpliga delar av hemarbetet utföras skriftligt och
insändas för granskning. Arbetsanvisningarna till hemstudierna äro korta
och likna ej vanliga undervisningsbrev.

Skolutredningen har föreslagit att ett begränsat antal statsstipendier under
en övergångstid av tre år ställas till förfogande för elever, som studera
per korrespondens i syfte att avlägga real- eller studentexamen.

Stipendium skulle tilldelas vederbörande för ett läsår i sänder såsom bidrag
till kostnaderna för kursavgifter. Såsom förutsättning skulle gälla
bland annat, att eleven vore bosatt på ort, där tillgång till undervisning
vid statlig eller kommunal läroanstalt, ledande till lägst realexamen, icke
funnes. Den som en gång erhållit stipendium skulle vara berättigad till
fortsatt stipendium, givetvis under förutsättning att han med omsorg och
framgång skötte sin utbildning och alltjämt med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden fortfarande kunde anses vara i behov av studiehjälp.
Stipendiebeloppet skulle icke vara maximerat i författningen men har
tänkts i allmänhet böra utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften
därmed kunde betalas.

Skolutredningen har ansett att omkring 550 studielämpliga lärjungar
skulle under nästa läsår beredas stipendier, året därpå — med hänsyn till
rätten till fortsatta stipendier — det dubbla antalet och året därefter det
tredubbla antalet. För nästa budgetår skulle 125 000 kronor ställas till förfogande
i enlighet med följande kostnadsberäkning:

För realexamenselever 900 stipendier ä 200 kronor .... kronor 00 000
» studentexamenselever 100 stipendier ä 200 kronor . . » 20 000

» »robertsfors»-elever 150 stipendier å 300 kronor . . » 45 000

Summa kronor 125 000.

26

Statsutskottets utlåtande nr 1Å9.

Skolutredningen har framhållit, att stipendiebeloppen måste komma att
variera allt efter de olika behov, som kunna föreligga hos olika lärjungar.

Skolutredningen har vidare anfört bland annat följande.

För genomgående av kurs, som enligt den stipendieutdelande myndighetens
mening belagts med oskäliga avgifter, böra stipendier icke erhållas.
Möjlighet att komma i åtnjutande av här ifrågasatt stipendium bör förefinnas
endast för sådan lärjunge, som påbörjat sina korrespondensstudier
och som vid ansökan örn stipendium kan uppvisa intyg från vederbörande
brevskola (korrespondensinstitut), att han med största sannolikhet inom viss
fastställd tid kan avlägga sin examen. Stipendierna fördelas bland de mest
meriterade av dem, som uppfyllt detta krav, varvid hänsyn tages jämväl
till lärjunges bostadsort och ekonomiska ställning. Stipendium synes böra
utgå endast för studier vid sådan brevskola, som åtager sig, dels att under
den tid, lärjunge före erhållande av stipendium studerar vid skolan, endast
uttaga en lag av den stipendieutdelande myndigheten godkänd månatlig
avgift, dels att, sedan lärjunges stipendieansökan beviljats, icke utkräva
den del av kursavgiften, som motsvaras av statsbidraget, förrän examen avlagts.
När detta skett, utbetalar statsverket efter rekvisition hela stipendiebeloppet
direkt till brevskolan. Såsom särskilt villkor bör föreskrivas,
att brevskolan skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift vare sig av
staten eller av lärjungen, för det fall att examen icke kunnat avläggas inom
fastställd tid. Örn lärjunge, som erhållit stipendium, i anledning av med
läkarintyg styrkt sjukdom måste avbryta sina studier, bör dock staten
kunna till brevskolan utbetala sin del av kostnaderna för den undervisning,
lärjungen erhållit före avbrottet. Är av läkare styrkt sjukdom orsak
till att lärjunge icke kunnat avlägga examen inom fastställd tid, bör beviljat
stipendium kunna utgå efter examens avläggande. Till ansökan örn
stipendium av detta slag bör lärjunge foga — utom intyget från brevskolan
— betyg från den skola, där han senast åtnjutit undervisning, samt av
vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg om arbetsförmåga
och karaktärsläggning ävensom av kommunal myndighet eller två
vederhäftiga ojäviga personer vitsordad redogörelse för den ekonomiska
ställningen.

Beträffande frågan om ett statligt korrespondensinstitut anför skolutredningen
följande.

Ett statligt korrespondensinstitut torde åtminstone för närvarande icke
böra ifrågasättas. De starkaste skälen mot inrättande av ett sådant institut
äro de ekonomiska. Härtill kommer, att det skulle ta flera år, innan ett nyinrättat
statligt institut skulle kunna effektivt bedriva sin verksamhet. Étt
omfattande förberedande arbete med uppgörandet av kurser och studiebrev
bleve nämligen ofrånkomligt, och dessutom bleve det säkerligen förenat
med stora svårigheter att finna personer, som behärskade korrespondensundervisningens
metodik och teknik. Vi äro icke heller förvissade örn att
korrespondensundervisningen ännu nått sådan stadga, att staten lämpligen
bör, åtminstone i större omfattning, ägna sig åt bedrivandet av denna verksamhet.

Skolutredningen har vidare ansett sig icke kunna förorda att anslag skulle
anvisas till bidrag till lokaler för skolor av s. k. robertsforstyp.

27

Statsutskottets utlåtande nr 1/+9.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Umeå har i ett i propositionen
(sid. 31 f.) återgivet yttrande ingående granskat de s. k. robertsforsskolornas
möjligheter och svagheter. Det framhålles bland annat, att av de ursprungligen
18 eleverna i den första skolan av denna typ, den i Robertsfors,
endast 8 vårterminen 1944 lyckats avlägga realexamen.

Statskontoret har ansett, att de av skolutredningen vid anslagsberäkningen
angivna beloppen 200—300 kronor borde fastställas såsom maximibelopp.

Skolöverstyrelsen anför bland annat följande.

Örn man i fråga örn den allmänna stipendieverksamheten bör skapa garantier
för att den skall nå ett urval av ungdom med studiebegåvning, så bör
detta i än högre grad eftersträvas beträffande stipendietilldelning åt ungdom,
som bedriver korrespondensstudier. Även örn den kombinerade metoden i
vissa hänseenden har sina fördelar framför studier enbart genom korrespondens,
finns dock risken, att dessa skolor, som samlas under lärares handledning,
förväxlas med vanliga skolformer och lätt locka till sig barn, som ingalunda
besitta nödiga kvalifikationer för att taga sig fram på en snabbare och
svårare väg. Önskvärt vore också att vinna kännedom örn den mängd av
elever, som aldrig nå fram till examensresultat. Det har kommit till överstyrelsens
kännedom, att folkskolelever redan efter genomgång av fjärde eller
femte klassen lämnat folkskolan för att deltaga i korrespondensstudier,
vilket ur flera synpunkter måste anses vara synnerligen olämpligt. För de
elever, vilka icke fullfölja studierna fram till realexamen, kan följden av den
avbrutna skolgången i folkskolan bliva den, att de icke heller kunna erhålla
avgångsbetyg från folkskolan. Enligt överstyrelsens mening böra därför
stipendier för korrespondensstudier icke utdelas till elever, vilka ännu icke
genomgått folkskolans sjätte klass.

Betänkligheter resa sig emellertid mot alltför stor omfattning av statens
medverkan i fråga om denna studieform icke blott ur synpunkten av de
pedagogiska resultaten. I diskussionen har också framkommit tvekan, i vad
mån staten bör uppmuntra privata affärsföretag av korrespondensinstitutens
typ. Det må erinras örn de invändningar, som fyrfaldiga gånger gjorts
mot statens understöd åt enskilda skolor av vanlig form. Överstyrelsen har
gendrivit dessa bland annat med det argumentet, att sådan skolrörelse, lämnad
åt sig själv, i regel går med förlust. I detta fallet åter är frågan örn stora,
säkerligen vinstgivande företag. Staten torde kunna begära viss garanti mot
att de kursavgifter göras för höga, som i sin tur komme att bestämma statsstipendiums
storlek. Någon sådan garanti inrymmes ej i skolutredningens
förslag. Det uttalas visserligen, att för genomgående av kurs, som enligt
den stipendieutdelande myndighetens mening belagts med oskäliga avgifter,
böra stipendier icke erhållas. Men då begreppet »oskälig» icke utan sakkunnig
inblick i korrespondensinstitutets affärsställning låter sig fastställas,
torde man som villkor för tilldelning av stipendium nödgas uppställa, att
stipendium må erhållas endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig
att genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse
för sin affärsställning åt sagda myndighet. Det särskilda villkor,
som skolutredningen föreslår för tilldelning av stipendium, nämligen att
vederbörande brevskola »skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift,
vare sig av staten eller lärjungen, för det fall att examen icke kunnat av -

28

Statsutskottets utlåtande nr lJ+9.

läggas inom fastställd tid», bör infogas i författningsbestämmelserna. Sådana
anledningar till avbrott kunna dock förekomma, att brevskolan måste
medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen själv för den undervisning
han åtnjutit. Avbrottets orsak bör prövas av den stipendieutdelande
myndigheten.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Korrespondensundervisningen torde haft en icke oväsentlig betydelse för
att underlätta studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller
annat skäl icke önskat eller kunnat genomgå högre skola. Att icke minst
landsbygdens ungdom dragit fördel av denna undervisning synes säkert.
Samtidigt med att man erkänner detta, får man emellertid akta sig för att
på korrespondensundervisningen — vare sig denna uteslutande sker genom
studiebrev eller i den kombinerade formen — ställa alltför stora förväntningar.
Den har avsevärda nackdelar, och ersätta den vanliga undervisningen
i högre läroanstalter kan den givetvis icke, lämpad som den är endast för
ambitiösa ungdomar med förmåga till självständigt arbete. Å andra sidan
är det uppenbart, att erfarenheterna från denna och liknande undervisningsformer
ännu äro alltför begränsade, för att ett slutgiltigt omdöme redan nu
skulle kunna fällas om deras värde. Sålunda torde de av kollegiet vid högre
allmänna läroverket i Umeå lämnade uppgifterna — såsom kollegiet även
självt påpekat — bygga på ett alltför litet material för att man på grundval
därav skulle kunna draga några säkra slutsatser. De av kollegiet anförda
siffrorna böra för övrigt kompletteras med den upplysningen, att i realexamen
höstterminen 1944 godkändes 24 av de 26 i examen deltagande eleverna
från s. k. robertsforsskolor. Ostridigt torde emellertid vara, att korrespondensundervisningen
kan komplettera det övriga undervisningsväsendet och
bidraga till att jämnare fördela studiemöjligheterna över landet.

Såsom skolutredningen visat, blir korrespondensundervisningen i dess
olika former betydligt kostsammare än den undervisning, som kan åtnjutas
i högre läroanstalt på hemorten eller i dennas närhet. Erkänner man den
som ett lämpligt led i vårt undervisningsväsen, följer därav som ett önskemål,
att den för de ekonomiskt svagare ställda förbilligas. Förslag att i
detta syfte bevilja statligt understöd åt privata korrespondensinstitut eller
ock upprätta ett statligt dylikt institut avstyrkas av skolutredningen. På
av denna angivna skäl biträder jag dess ståndpunkt. Likaså ansluter jag
mig till skolutredningens och skolöverstyrelsens uppfattning, att rätt för
korrespondensinstituten att själva anställa avgångsexamina åtminstone icke
för närvarande bör beviljas.

Med anledning av motionerna I: 59 och II: 88 anvisade 1944 års riksdag
(skrivelsen nr 368) ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande
av lokaler för s. k. robertsforsskolor, d. v. s. enskilda realskolor med kombinerad
korrespondens- och muntlig undervisning. Skolutredningen har däremot
i sitt betänkande icke föreslagit något understöd i denna form. Utredningen
har tvärtom framhävt svårigheten för staten att på ett tillfredsställande sätt
kontrollera, att statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga
lärjungarna till godo, därest understöd beviljas i annan form än av direkta
elevstipendier. Den åsikt, utredningen i detta hänseende uttalat, synes bekräftas
av remissmyndigheternas yttranden, varvid, såsom jag redan framhållit,
dock är att märka, att det ännu torde vara för tidigt att uttala
något slutligt omdöme örn denna skolforms effektivitet och värde. Den fort -

2!)

Statsutskottets utlåtande nr l/t9.

satta utredningen av detta ärende synes mig emellertid ha givit så mycket
vid handen, att jag för egen del icke kan förorda, att för nästa budgetår
medel anvisas till statsbidrag för anskaffande av lokaler för enskilda skolor
med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

Däremot biträder jag skolutredningens av skolöverstyrelsen m. fl. myndigheter
tillstyrkta förslag om stipendier till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden
bedriva enskilda studier, som avslutas med examen
under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid enskild
realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning
på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt
ledande till minst realexamen icke förefinnes. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen
i ämnet anfört bör dock stadgas, att sådant stipendium ej må tilldelas
lärjunge, vilken ännu icke genomgått folkskolans sjätte klass eller
inhämtat däremot svarande kunskaper. Jag biträder på så sätt skolutredningens
förslag rörande storleken av här ifrågasatta stipendier, att jag finner
stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge, som
bedriver enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika studier
för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge vid
enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

De kvalifikationer, som stipendiaterna böra äga, synas mig i stort sett
vara desamma, som kunna krävas av dem, vilka skola erhålla stipendier till
inackordering och resor.

De villkor, som skolutredningen föreslagit för erhållande och utdelande
äv stipendier av detta slag, synas mig garantera, både att endast studielämpliga
komma i åtnjutande därav och att enskilda vinstintressen icke
otillbörligt gynnas. Skolöverstyrelsen har på angivna skäl föreslagit, att
stipendium må utgå endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig att
genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse
för sin affärsställning åt sagda myndighet. Den utdelande myndigheten
torde dock med någorlunda stor säkerhet kunna avgöra, huruvida
avgiften för en kurs är »oskälig» eller icke, och om vederbörande brevskola
på anmodan icke vill minska den, synes det bli skolans sak att visa, att den
verkligen är »skälig», innan stipendiet utdelas. Vad angår de enskilda realskolorna
med kombinerad undervisning, torde det, därest stipendieverksamheten
vid dessa skulle utsträckas avsevärt utöver vad som nu föreslås,
bliva nödvändigt att som villkor för tilldelande av stipendier åt lärjungar
vid sådana skolor stadga, att skolorna låta sig ställas under skolöverstyrelsens
inseende. För närvarande synes emellertid detta icke behövligt. Skolöverstyrelsen
har vidare föreslagit, att i stipendiekungörelsen borde intagas
en bestämmelse av innebörd, att vederbörande brevskola skall åtaga sig att
icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller lärjungen, för det
fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid, varvid överstyrelsen
framhållit, att sådana anledningar till avbrott dock kunna förekomma,
att brevskolan bör medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen
själv för den undervisning, han åtnjutit. Vad överstyrelsen sålunda anfört
föranleder ingen erinran från min sida. Min ståndpunkt i fråga om villkoren
för erhållande och utdelande av här ifrågavarande stipendier innebär
således sammanfattningsvis, att jag biträder skolutredningens förslag, dock
med vissa av skolöverstyrelsens uttalanden föranledda jämkningar.

Departementschefen har lämnat skolutredningens anslagsberäkningar
utan erinran.

30

Statsutskottets utlåtande nr 149.

I motionerna 1:297 och II: 463 har beträffande ifrågavarande slag av
stipendier anförts följande.

De i propositionen föreslagna stipendiebeloppen för studier vid brevskolor
eller skolor med kombinerad undervisning äro allt för knappt tillmätta.
Då i gynnsammaste fall realexamen i de s. k. robertsforsskolorna kan avläggas
efter 2 x/> års studier och då kostnaden härför belöper sig på ungefär
2 000 kronor, måste ett stipendium av 300 kronor för ett studieår anses vara
mindre väl avpassat med hänsyn till de faktiska kostnaderna. Följden blir,
att eleven eller dennes målsman får svara för en kostnad av cirka 1 250
kronor.

Bättre avpassat efter kursutgiftenia är då det föreslagna stipendiet för
sådana enskilda korrespondensstudier, som avslutas med examen under
statlig kontroll. Men det räcker dock inte till. Örn man på grundval av i
propositionen lämnade uppgifter beräknar den rena kursavgiften för en
fullständig realskolekurs till lägst 700 kronor och studietiden till 2Y2 år,
skulle eleven erhålla ett stipendiebelopp av 500 kronor. Beräknar man kursavgiften
för en fullständig studentkurs (reallinjen) till lägst 1 195 kronor
och studietiden till 5 år skulle stipendiebeloppet uppgå till 1 000 kronor. Till
detta kommer ju emellertid, att vederbörande under studietiden måste ha
sitt uppehälle.

Med hänsyn till detta anse vi det vara i hög grad motiverat, att stipendierna
för obemedlade och mindre bemedlade fastställas till belopp, som
svara mot de faktiska kursavgifterna. Detta bör gälla såväl för enskilda
korrespondensstudier som kombinerad undervisning av här angiven karaktär.
Självfallet förutsätter detta erforderlig kontroll gentemot missbruk.
De i propositionen föreslagna kontrollåtgärderna torde dock härvidlag vara
till fyllest.

I detta sammanhang vilja vi också framhålla, att tanken på upprättandet
av ett statligt korrespondensinstitut inte får släppas ur sikte.

När det gäller utformningen av praxis för utdelandet av stipendier för
högre undervisning, är det angeläget framhålla, att de beräkningsgrunder,
som hittills tillämpats för folkhögskolornas och yrkesskolornas vidkommande,
inte böra överföras till att gälla här berörda område.

Även i motionerna 1:300 och II: 464 bär frågan örn stipendier för elever,
som studera per korrespondens, berörts. Sålunda anföres i motionerna bland
annat följande. I

I yttrandena över skolutredningens förslag har från flera håll framhållits,
att korrespondens- eller brevskoleundervisningen i och för sig samt
även i kombination med muntlig undervisning är så att säga en nödfallsutväg
och icke att jämföra med vanlig regelbunden skolundervisning. Detta
är naturligtvis också riktigt, icke minst ur den synpunkten att denna undervisningsform
ställer särskilt stora krav på lärjungarna, men därför bör
man icke frånkänna korrespondensundervisningen dess värde. Vi äro angelägna
att understryka korrespondensundervisningens stora betydelse därför
att den öppnar en möjlighet för ett stort antal ungdomar att skaffa
sig högre skolutbildning trots att de icke ha råd att anlita de vanliga skolorna.
Detta förhållande kommer givetvis att fortfara även sedan staten
börjat ställa studiestipendier till förfogande, då endast ett fåtal åtminstone

31

Statsutskottets utlåtande nr 14!).

under överskådlig tid kan komina i åtnjutande av inackorderingsstipendier.
Vi anse därför att korrespondensundervisningen bör verksamt trämjas och
uppmuntras trän statsmakternas sida. 1 den män så sker och staten därmed
också får anledning att i erforderlig utsträckning övervaka undervisningen
böra de mest påfallande bristerna kunna bortarbetas.

I propositionen har en viss tveksamhet kommit till uttryck när det gäller
bidragen till elever som bedriva korrespondensstudier. Särskilda villKor
lia också knutits tili dessa bidrag, bland annat att stipendiaten skall ha uppnått
sitt studiemål moni av torestandaren för brevskolan i förväg uppgiven
tid, dock med möjlighet att under vissa förhållanden överskrida
denna. Det åsyftade studiemalet skall vara realexamen eller studentexamen.
Har studiemalet uppnätts först efter utgången av den angivna tiden,
skall medgivande till utbetalning av beviljat stipendium likväl kunna lämnas,
därest det styrkes antingen nied läkarintyg att lörseningen förorsakats
av sjukdom eller nied intyg av kommunal myndighet eliel två vederhäftiga,
ojäviga personer, att förseningen föranletts av annat giltigt skäl.
Detta är som synes ganska rigorösa bestämmelser, som såvitt vi kanna till
icke lia sin motsvarighet på något annat studieomrade. Lat vara att avsikten
är att förhindra att de privatägda korrespondensinstituten skola kunna
göra sig obehöriga vinster pä stipendierna och att risken att fä återbetala
erhållna stipendier direkt åvilar vederbörande institut, sä förefaller det
dock som om andra kontrollmetoder skulle kunna tillämpas än att fordra
viss examens avläggande inom i förväg bestämd tid. Bland annat bör här
uppmärksammas det mycket vanliga iorhållandet, att brevskoleelever icke
lia tillfälle att uteslutande sysselsätta sig nied studierna utan samtidigt
även måste ägna sig åt förvärvsarbete. Det säger sig självt att studietiden
i sådana fall måste bli längre än som annars kan anses normalt.

Huruvida stipendierna skola inskränkas endast till sådana brevskoleelever
som bedriva studier nied real- eller studentexamen sorn nial synes
oss starkt kunna ifrågasättas. Det är t. ex. icke ovanligt, att korrespondensstuderande
efter några års studier söka och villna inträde i högre klasser
vid läroverk för att där fortsätta studierna fram till den eftersträvade
examen. Det vore enligt vår mening oriktigt att vägra dylika studerande
förmånen att erhålla stipendier som hjälp att bekosta korrespondensundervisningen.
Vidare förekommer det i icke ringa utsträckning, att elever som
ämna söka sig in vid fackskolor av olika slag förbereda sig för inträdet genom
mången gång långvariga korrespondensstudier. Ofta fordras för inträde
vid fackliga utbildningsanstalter exempelvis realexamen eller därmed
jämförliga kunskaper. Med »därmed jämförliga kunskaper» brukar då avses,
att eleven skall kunna genom intyg eller inträdesprov visa, att han
innehar realexamens kunskapsmått i de för den fortsatta utbildningen viktigaste
grundläggande skolämnena. Liknande exempel kunna åberopas i
fråga om studentexamen. Behovet av stipendieunderstöd iir naturligtvis
icke mindre för en studerande som håller på att förvärva här antydd kompetens
än för den som ämnar avlägga real- eller studentexamen. Med hänsyn
(ill att departementschefen i annat sammanhang understrukit i propositionen,
att företräde bör lämnas sådana studerande som efter de grundläggande
studierna lia för avsikt att skaffa sig praktisk utbildning borde ju ovan
angivna kategori snarast i första hand komma i fråga som stipendiater.
En ändring bör således enligt vår mening vidtagas i de föreslagna grunderna
flir stipendier till korrcspondenssluderande, så att viss examen icke uppställes
såsom ovillkorlig fordran flir stipendiums erhållande.

Utskottet.

32 Statsutskottets utlåtande nr 149.

Vid skolor för enskilda korrespondensstudier och skolor av s. k. robertsfors-
eller NKI-typ har i propositionen föreslagits, att stipendierna skola
kunna utgå med respektive högst 200 och högst 300 kronor per iäsår. För
elever vid sistnämnda skolor torde detta stipendiebelopp få anses alltför
knappt tillmätt i de fall då eleven icke bor på platsen utan, måste resa
till och från skolan. Vi anse att stipendier för resor i dylika fall böra kunna
utgå efter samma normer, som föreslagits för elever vid realskolor och
gymnasier.

Slutligen vilja vi erinra, att 1944 års riksdag med anledning av väckta
motioner anvisade ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande
av lokaler för enskilda realskolor med kombinerad korrespondens- och
muntlig undervisning. Departementschefen har emellertid icke upptagit
något anslag för detta ändamål i propositionen. Då det torde vara önskvärt
att möjlighet till dylika, bidrag fortfarande finnes, vilket särskilt gäller skolor
i mindre orter och med relativt lågt elevantal, vilja vi föreslå, att riksdagen
även för nästa budgetår beviljar ett anslag för detta ändamål.

Slutligen anföres i motionen 11: 468 bland annat följande.

I propositionen föreslås, att stipendier skola utdelas endast till en ringa
del av eleverna och endast med en mindre del av studiekostnaderna för
dessa.

Vi anse det oriktigt med så stränga restriktioner på detta område, om
man verkligen vill jämna vägen för studier åt landsbygdens ungdom. Enligt
vår mening borde stipendiebeloppet för de mest behövande beräknas på
grundval av hela studiebeloppet (enligt utredningen = 400 kronor per termin,
d. v. s. 800 kronor per år). Även örn man, såsom i fråga om de statliga
och kommunala läroanstalterna, förutsätter, att endast två tredjedelar av
korrenspondensinstitutens elever skola visa klar studielämplighet, så återstå
i alla fall enbart vid de s. k. robertsforsskolorna 1 140 elever. Med största
sannolikhet kommer stipendietilldelningen åt elever i denna kategori att
medföra en stark ökning av elevantalet, men även örn man i detta hänseende
håller sig till skolutredningens beräkningar, alltså en ökning med 30
procent, och förutsätter, att anslagsbehovet kan reduceras till 70 procent av
totalkostnaden på grund av behovsprövningen, skulle resultatet bli:

1 140 stipendier å 800 kronor ........................ kronor 912 000

30 procents ökning.................................. » 273 600

Total kostnad kronor 1 185 600.

Anslagsbehovet 70 procent härav, alltså i runt tal 830 000 kronor. I

I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att korrespondensundervisningen
haft en icke oväsentlig betydelse för att underlätta
studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller annat skäl icke
önskat eller kunnat genomgå högre skola, samt att icke minst landsbygdens
ungdom dragit fördel av denna undervisning. Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag avser att genom inrättande av särskilda stipendier för vissa lärjungar
skapa förutsättningar för de ekonomiskt svagare ställda att bedriva
studier vid brevskolor eller skolor med kombinerad korrespondens- och

33

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

muntlig undervisning. Departementschefen har i sådant avseende ansett
stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge som bedriver
enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika
studier för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge
vid enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig
undervisning. Enligt utskottets mening måste emellertid en viss smidighet i
tilldelningen av understöden eftersträvas, varigenom större rättvisa kan uppnås
i fråga om de föreliggande individuella fallen. Skolutredningen har för sin
del föreslagit, att sådant stipendium, varom här är fråga, i allmänhet bör utgå
med så stort belopp, att största delen av kursavgiften till korrespondensinstitutet
därmed kan betalas. Utskottet anser i likhet med skolutredningen, att
den stipendieutdelande myndigheten på detta område bör tilldelas en viss
rörelsefrihet och förordar alltså, att någon maximering av stipendiebeloppen
icke fastställes utan att dylika stipendier må utgå med omkring 200 respektive
300 kronor per läsår efter prövning från fall till fall. Utskottet har för sin
del även funnit att goda skäl tala för att, därest en studerande avlägger examen
på kortare tid än den beräknade — t. ex. realexamen på 2% år i stället för
på 3 år — han icke på grund härav bör få stipendiet reducerat utan komma
i åtnjutande av samma förmåner som skulle hava utgått till honom för den
längre studietiden.

Utskottet vill framhålla, att med de sålunda av utskottet förordade modifikationerna
i Kungl. Maj:ts förslag tillgodoses även i viss utsträckning de
i motionerna I: 297 och II: 463 samt II: 468 i förevarande avseende framställda
önskemålen. Med hänsyn till att den nu ifrågavarande stipendieformen till
en början måste få karaktären av en försöksanordning, anser sig utskottet icke
kunna biträda det i motionerna I: 300 och II: 464 framställda förslaget, att
viss examen icke uppställes såsom fordran för stipendiums erhållande. Erfarenheten
torde framdeles få utvisa, huruvida det kan befinnas lämpligt
och görligt att vidga området för utgivandet av stipendier av här ifrågavarande
slag. Utskottet anser sig icke heller nu berett att taga ställning till
det i sistnämnda motioner framställda förslaget örn införande av stipendier
för resor för elever, som bedriva studier vid korrespondensskolor. Även här
torde ytterligare erfarenhet rörande stipendiesystemets verkningar först böra
avvaktas. Den i motionerna I: 297 och II: 463 berörda frågan örn upprättandet
av ett statligt korrespondensinstitut är enligt utskottets mening ett
mycket omfattande spörsmål, vilket står i nära samband med frågan huruvida
och i så fall på vad sätt en statlig kontroll över korrespondensinstituten
bör införas. Utskottet anser sig icke för närvarande kunna taga ställning till
detta spörsmål, men finner det önskvärt att verksamheten vid de enskilda
korrespondensinstituten följes med största uppmärksamhet.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit övervägande skäl
tala för att anslag för nästa budgetår icke anvisas till statsbidrag för anskaf Bihang

till riksdagens protokoll 1,9i,r>. 6 sami. Nr It/O. 3

34

Statsutskottets utlåtande nr 149.

fande av lokaler för enskilda skolor med kombinerad korrespondens- och
muntlig undervisning. Utskottet avstyrker alltså bifall till det i motionerna
I: 300 och II: 464 gjorda yrkandet örn anvisande för ändamålet av ett anslag
av 50 000 kronor.

Omförmälda motioner torde — i den mån de icke må anses besvarade med
vad utskottet här ovan anfört — icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Emot vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört och
föreslagit har utskottet icke funnit anledning till annan erinran än att det
för ifrågavarande ändamål äskade anslagsbeloppet av 125 000 kronor synes
böra — med hänsyn till att utskottet ansett att någon maximering av stipendiebeloppen
icke bör fastställas — höjas med 10 000 kronor till 135 000
kronor.

Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt
handledning av lärjungar vid sådan undervisning.

Skolutredningen har föreslagit anordnande av försök med kombinerad
korrespondens- och radioundervisning i främmande språk vid folkskolor.
Statsbidrag skulle kunna utgå till skoldistrikt för anställande av handledare
under högst två lärartimmar i veckan, under förutsättning att antalet
deltagande lärjungar uppgår till minst 3. Samarbete skulle ske med Radiotjänst,
som skulle anordna två radiolektioner i veckan under vardera en
halvtimme. Utredningen anför vidare bland annat följande.

Radiolektionema böra utarbetas i viss anslutning till korrespondensbrev
och i första hand inriktas på att inlära ett riktigt uttal. De böra ordnas så,
att lärjungarna så långt möjligt kunna få deltaga aktivt, t. ex. så som ofta
sker vid skolradions sånglektioner.

Vad beträffar den korrespondensundervisning, varom här är fråga, har
den ett så intimt samband med radiolektionerna, att det vore synnerligen
önskvärt med en enhetlig ledning av båda formerna av undervisning. Enligt
vad vi inhämtat, är Radiotjänst villig att efter givna direktiv under ett eller
två försöksår anordna en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs,
som här ifrågasatts. Radiotjänst skulle således omhänderhava även själva
korrespondensundervisningen, d. v. s. utarbeta och utsända erforderliga korrespondensbrev
samt ombesörja granskningen av lärjungarnas skriftliga arbeten
m. m. En sådan försöksundervisning bör givetvis stå under skolöverstyrelsens
överinseende. Kursens pedagogiska uppläggning bör föregås av
samråd mellan skolöverstyrelsen och Radiotjänst, varjämte Radiotjänsts
skolradiosektion under försökstiden bör ha möjlighet att kontinuerligt samråda
med såväl skolöverstyrelsen och statens vederbörande folkskolinspektör
som den lokala skolledningen och handledarna.

Telegrafstyrelsen har meddelat, att radiostationen i Spånga skulle kunna
disponeras för dessa försöksutsändningar.

Statsutskottets utlåtande nr lJj.9.
Kostnaderna ha beräknats på följande sätt:

Radiotjänsts kostnader vid ett beräknat elevantal

telegrafverkets kostnader........................

arvoden till handledare vid ett beräknat elevantal av 500

35

av 500 kronor 55 000
» 5 000

» 21 250

Summa kronor 81 250.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Förslaget om statsbidrag till kombinerad korrespondens- och radioundervisning,
1 främmande språk för vissa lärjungar i folkskolan hör visser1?e^1
Pa ocb vis samman med tanken på en treårig realskola, byggande
pa folkskolans sjätte klass. En undervisning av det slag, som skolutredningen
räknar med, kan emellertid säkerligen bli till nytta, även om tanken
P,a ei? treårig realskola icke skulle komma att förverkligas. För sådana folkskolelarjungar,
som efter folkskolans avslutande önska fortsätta sin utbildning
exempelvis genom brevundervisning, vare sig denna utbildning skall avslutas
med någon examen eller blott avser en ytterligare påbyggnad, måste det vara
av varde att redan före avgangen från folkskolan ha fått vissa insikter i ett
modernt sprak. Som utredningen framhåller, kan det här blott bli frågan
örn klart studiebegåvade ungdomar.

, i utredningen nu i första hand avser, är ett begränsat försök, som
skulle kunna bil av värde för bedömandet av en sådan kombinerad brevoch
radioundervisning i sprak. I vad mån en dylik undervisning sedan bör
utsträckas, bör bli beroende av de erfarenheter, som kunna vinnas av
försöket.

. Av skolutredningens framställning framgår, att radiotjänst har förklarat
sig "villig att anordna en försökskurs, avsedd för deltagare från ett visst
begränsat geografiskt område. Enligt vad jag inhämtat, gör dock radiotjänst
den reservationen, att det icke med full säkerhet kan garanteras
att den behövliga apparaturen kommer att stå till förfogande.

Med hänsyn till vad här senast nämnts kan visserligen någon tvekan
rada, huruvida redan nu medel böra beviljas till en sådan verksamhet, som här
avses. Da det likväl förefinnes möjlighet för att den skall kunna komma till
stand redan under nästa budgetår, synes mig dock så böra ske. Jag biträder
således skolutredningens förslag, att visst statsbidrag beviljas radiotjänst
för anordnande av en kombinerad korrespondens- och radiokurs för nybörjare
i främmande språk. Kursen torde böra stå under skolöverstyrelsens
överinseende, samt utarbetas och fullföljas i enlighet med av överstyrelsen
givna direktiv. Likaså ansluter jag mig till förslaget örn handledning av
sådana folkskolelärjungar, vilka deltaga i dylik kurs. Till frågan örn de för
ändamalen erforderliga anslagen återkommer jag i det följande.

Beträffande anslagsberäkningarna har departementschefen förutsatt, att
kostnaderna för Radiotjänsts och telegrafverkets arbete med ifrågavarande
undervisning skola bestridas från ett reservationsanslag å 60 000 kronor
samt kostnaderna för handledare från ett förslagsanslag å 20 000 kronor.

Ehuru enligt utskottets mening tvekan kan råda i fråga om de resultat,
som kunna ernås genom en undervisning av här ifrågasatt slag, har utskottet
likväl icke velat motsätta sig att ett begränsat försök göres på detta område.
På grund härav tillstyrker utskottet, att för ändamålet anvisas de av
Kungl. Majit äskade anslagen å 60 000 respektive 20 000 kronor.

Utskottet.

36

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande
av föreståndare vid dylika.

Skolutredningen erinrar om tidigare förslag om inrättande av skolhem
för lärjungar vid högre läroanstalter. 1927 års skolsakkunniga föreslogo inrättande
av fyra fristående statliga skolhem och en internatskola (Strängnäs).
Skolöverstyrelsen hemställde år 1936 örn inrättande av två statliga
skolhem i Strängnäs, vilket förslag återupptogs i överstyrelsens utredning av
år 1939. I denna uttalades också, att statsbidrag borde kunna utgå till
upprättande av skolhem, vartill initiativet i varje särskilt fall ansågs böra
utgå från ort, där sådant hem ansågs behövligt.

Skolutredningen nämner vidare, att det i Växjö finnes ett skolhem för
gymnasister och att i Skara och Luleå vissa förberedelser för inrättande
av dylika träffats.

I fortsättningen redogör skolutredningen för skolhemsverksamheten inom
folkskoleväsendet. Läsåret 1943/44 voro 31 skolhem i verksamhet. Enligt
kungörelsen den 15 maj 1936 (nr 202) kan statsbidrag till skolhemsbyggnader
och deras inredning utgå till skoldistrikt i hela landet med belopp, som
Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Till avlönande av föreståndarinna
för skolhem eller arbetsstuga utgår statsbidrag enligt samma grunder,
som gälla för avlöning av folkskolornas lärarpersonal.

Efter att ha konstaterat, att höstterminen 1941 6 790 lärjungar vid de
högre allmänna läroanstalterna voro hänvisade till inackordering, och uttalat,
att antalet inackorderade lärjungar säkerligen komme att okas, om
de föreslagna studiestipendierna komma till stånd, framlägger utredningen
följande förslag.

Från många skolorter lia klagomål framförts angående svårigheten att
erhålla lämpliga inackorderingshem. Det torde därför vara nödvändigt, att
staten på något sätt här ingriper, för att ett bättre förhållande skall kunna
komma till stånd. Det synes oss då vara mest ändamålsenligt, att pa skolorter
med stort antal inackorderade lärjungar möjligheter skapas att uppfora
skolhem. Initiativet härvidlag bör utgå från den trakt dar behov av skohem
för elever vid högre läroanstalter anses föreligga. Skall emellertid skolhemsverksamhet
av detta slag komma till stånd, finna vi det vara ofrånkomligt,
att statsbidrag utgår till kostnaderna för skolhemsbyggnaderna och
deras inredning. Bidrag bör kunna utgå till såväl ny- som ombyggnad och
med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. I de fall, dar
verkligt behov av skolhems uppförande kan pavisas och beslut örn uppförande
av lämpligt skolhem föreligger, torde omkring 7o procent av kostnaden
böra utgå i statsbidrag. Då skolhemmen icke bora i alltför hog grad
få karaktär av anstalt och skilda skolhem lämpligen bora uppforas för gossar
och flickor, böra de i regel icke uppforas för ett större elevantal an 30.
Kostnaden för uppförandet av ett nytt skolhem torde för närvarande uppgå
till omkring 250 000 kronor, vilket belopp dock utgör en beraknad medel k0Vem\somh£an''st!uia

sig såsom huvudman för skolhem av här■ifrågavarande
slag måste få bliva beroende av olika lokala omständigheter. I

37

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

vissa fall kan det vara lämpligt, att ett landsting blir skolhemmets huvudman.
I andra fall kan det vara mera ändamålsenligt, att skolhemmet tillhör
en stads- eller landskommun eller en stiftelse.

För skolhemmets ledning och skötsel bör anställas en föreståndarinna.
Åtminstone tills vidare bör hon avlönas efter samma grunder, som gälla
beträffande avlöning av föreståndarinna vid av skoldistrikt inrättat skolhem
för folkskolebarn, och statsbidrag bör utgå efter samma grunder, som
för närvarande tillämpas beträffande sådan föreståndarinna. Övrig personal
bör helt avlönas av huvudmannen. I särskilt av skolöverstyrelsen fastställt
reglemente bör för varje skolhem bestämmas, hur stor personal som skall
anses erforderlig.

I reglementet bör även den ungefärliga inackorderingskostnaden angivas.
Några friplatser i egentlig mening för eleverna böra icke förekomma. De
stipendiebelopp, som enligt vårt förslag skola komma vissa elever till del,
böra emellertid, därest eleverna äro intagna i skolhem, inlevereras till detta.
I vissa fall torde dessa stipendiebelopp komma att täcka hela inackorderingskostnaden.
Elev, som erhållit statligt stipendium, bör ha företräde till
inackordering vid skolhem framför elev, som icke erhållit sådant stipendium.

Skolutredningens förslag har tillstyrkts av skolöverstyrelsen, som därvid
förordat vissa ändringar i fråga om detaljerna, men avstyrkts av statskontoret.
Länsstyrelsen i Falun har uttalat tvekan i fråga örn lämpligheten av
att landstingen inträda såsom huvudmän för skolhem.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Behovet av skolhem för lärjungar tillhörande högre läroanstalter är allmänt
erkänt. På många håll äro möjligheterna att få inackordering i familj
små. För övrigt torde den fostran och vård, som ett skolhem kan skänka,
i många fall vara överlägsen den som kan erhållas vid privat inackordering,
särskilt om, som ej sällan är fallet, lärjungen bor på ett håll och intar sina
måltider på ett annat. Ett skolhem i en stad torde också i viss män kunna
verka reglerande och normerande på priserna för inackordering. Erfarenheterna
av skolhems- och arbetsstugeverksamheten vid folk- och nomadskoleväsendet
ha varit goda, och detsamma uppgives örn verksamheten
vid gymnasisthemmet i Växjö. I likhet med skolutredningen och skolöverstyrelsen
finner jag därför, att staten har all anledning att skänka en skolhemsverksamhet,
avsedd för de högre läroanstalternas lärjungar, ett verksamt
stöd.

En förutsättning för individuell omvårdnad och fostran av de i skolhemmet
boende lärjungarna är emellertid, att platsantalet icke blir för stort. Jag delar
skolutredningens principiella uppfattning, att antalet elever i varje skolhem
helst icke bör överstiga 30. I likhet med utredningen vill jag dock icke avvisa
möjligheten att anordna statsunderstödda skolhem med ett något större elevantal
men anser, att maximum bör sättas vid omkring 40, när ej synnerliga
skäl föranleda till annat. För gossar och flickor böra lämpligen skilda skolhem
anordnas.

Jag ansluter mig till skolutredningens förslag, att statsbidrag ma kunna
utgå "till kostnader för skolhemsbyggnadcr och deras inredning med belopp,
som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Statsbidrag bör kunna

38

Statsutskottets utlåtande nr l.'',0.

utgå såväl till nybyggnad som till inköp och ändring av äldre byggnad, som
befinnes lämplig för skolhem.

Skolutredningen synes lia utgått från att föreståndare för skolhem bör vara
kvmna. lovissa remissyttranden har emellertid framhållits lämpligheten av
att förestandarbefattningarna vid skolhem för gossar böra stå öppna även
för män. Jag delar denna uppfattning. Beträffande föreståndares avlöning och
pensionering har skolutredningen föreslagit, att i tillämpliga delar skola gälla
de bestämmelser, sorn i sadant hänseende meddelats i fråga örn föreståndannna
för av skoldistrikt inrättat skolhem för folkskolebarn. Det synes mig
emellertid oegentligt att till nu ifrågavarande område utsträcka den speciella
lone- och pensionsreglering, som genomförts för skolhemsföreståndarinnor vid
folkskoleväsendet Jag förordar, att statsbidrag må för ändamålet utgå med
ett belopp av för år räknat 4 500 kronor. Beträffande statsbidrag till avlöning
under sjukdom o. s. v. ävensom till avlönande i förekommande fall av vikarie
torde det tills vidare få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall
besluta. Huvudmannens beslut angående tillsättande av föreståndare, till vars
avlöning statsbidrag avses skola utgå, bör för prövning underställas skolöverstyrelsen
eller i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning.

För verksamheten vid sådana skolhem bör, såsom skolöverstyrelsen föreslår,
ett normalreglemente utfärdas. I anslutning härtill bör skolöverstyrelsen,
respektive överstyrelsen för yrkesutbildning för varje skolhem fastställa
ett reglemente med bestämmelser rörande hemmets personal, förvaltning och
verksamhet, bland annat antal platser för inackorderade och ungefärliga inackorderingskostnader,
samt instruktion för föreståndaren.

Jag biträder skolutredningens förslag, att statsstipendiat bör äga företräde
till plats pa statsunderstött skolhem, dock med den reservation, som
skolöverstyrelsen uttalat, nämligen att bestämmelsen bör gälla endast nytillträdande
inackorderade. Det torde kunna förväntas, att med dylika bestämmelser
skolhemmen komma att inrymma dels sådana lärjungar, som
själva betala hela inackorderingskostnaden, dels sådana, vilka få en mindre
eller större del av kostnaden betald genom stipendium.

Till de läroanstalter, för vilkas lärjungar skolhem skola kunna anordnas
med statsbidrag, böra, såsom skolöverstyrelsen föreslår, även höra enskilda
läroanstalter under skolöverstyrelsens, respektive överstyrelsens för yrkesutbildning
inseende. Vad särskilt internatskolorna beträffar, är jag helt
ense med skolöverstyrelsen, att de böra utnyttjas vid den verksamhet, som
det bär är fråga om. Här finnas ju redan institutioner, som utan större
svårighet kunna inordnas i denna. Det ligger dessutom både i det allmännas
och dessa skolors eget intresse, att de befrias från prägeln av rikebarnsskolor.
Såsom skolöverstyrelsen framhåller, komma, örn här föreliggande
förslag godtagas, lärjungar vid dessa skolor att kunna erhålla stipendier
till inackordering i samma ordning som andra högre läroanstalters. Också i
fråga örn anslag till skolhemsbyggnader och avlöning av föreståndare synas
emellertid internatskolorna böra kunna komma i åtanke. Då förhållandena
vid de olika skolorna äro synnerligen skiftande, torde några mer preciserade
bestämmelser örn formerna och grunderna för dylika statsbidrag icke vara
lämpliga. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva
eventuella framställningar och utfärda de föreskrifter, som synas nödvändiga.

I sitt yttrande erinrar skolöverstyrelsen om att från dess sida sedan år 1936
föreligger ett förslag örn inrättande av två statliga skolhem i Strängnäs.

39

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Genomföras de här föreslagna åtgärderna med stipendier för inackorderade
lärjungar och statsbidrag till nybyggnad för eller inköp och ändring av
äldre byggnader till skolhem jämte statsbidrag till avlöning av föreståndare,
torde skolhemsfrågan i Strängnäs enklast kunna lösas så, att de på
detta sätt skapade möjligheterna utnyttjas.

I fråga om anslagsbehovet anför departementschefen följande.

Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag till iordningställande av
skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter i allmänhet skall utgå med
omkring 75 procent av styrkta verkliga kostnaden. Statskontoret anser, att
dylikt statsbidrag, därest det överhuvudtaget skall utgå, i likhet med vad
som gäller bidraget till elevinternaten vid de centrala verkstadsskolorna,
bör begränsas till högst 50 procent av anläggningskostnaden. För att skolhem
för lärjungar vid högre läroanstalter skola komma till stånd torde emellertid
ett större bidrag vara av nöden. Jag biträder därför på denna punkt
skolutredningens förslag. Skolutredningen har räknat med att det föreslagna
anslagsbeloppet, 450 000 kronor, skulle möjliggöra iordningställande
av två nya skolhem samt dessutom i ett fall omändring och aptering till
skolhem av redan befintlig lämplig byggnad. Jag ansluter mig till dessa
beräkningar och förordar, att för ändamålet anvisas ett reservationsanslag
av 450 000 kronor.

Då jag räknar med att två skolhem skola komma att vara i verksamhet
under nästkommande budgetår, förordar jag, att till statsbidrag till avlönande
av föreståndare vid dylika hem anvisas ett belopp av 9 000 kronor.
Anslaget torde böra betecknas såsom förslagsanslag.

I motionerna 1:297 och 11:463 har beträffande departementschefens
ifrågavarande förslag anförts följande.

Beträffande de föreslagna skolhemmen vilja vi ifrågasätta, huruvida det
inte vore mest ändamålsenligt, att staten under uppbyggnadsperioden
direkt inträdde som huvudman för att sedermera eventuellt överlämna hemmen
till landsting eller kommuner för drift i deras regi. Skall initiativet till
upprättandet av skolhemmen överlämnas åt landsting, kommuner eller stiftelser,
får man räkna med en allt för lång tidsperiod, innan programmet förverkligas.

Skolutredningen förutsätter, att »behov av skolhem kan sägas föreligga
inom praktiskt taget alla län». I propositionen framhålles, att skilda skolhem
för gossar och flickor böra anordnas. Det förestår följaktligen på
detta område ett omfattande byggnadsprogram. Sa fort materialsituationen
medger, bör programmet förverkligas. Lämpligt är därför, att en generalplan
över det faktiska behovet av skolhem upprättas och att planeringen
av det samlade byggnadsprogrammet utan tidsutdräkt slutföres, så att det
i sin helhet är klart för utförande i samma takt som materialtillgången inom
byggnadsbranschen förbättras.

I skolhemmens styrelser är det angeläget att inte bara, som föreslagits,
placera »för ungdomens fostran och undervisning intresserade personer».
Det bör stipuleras, att ungdomen själv skall lia ett par representanter. För
detta böra i första hand ledamöter i olika ungdomsorganisationers distriktsledningar
ifrågakomma. Detta bör också kunna vara ett medel att föra
skolan och den fria ungdomsföreningsverksamhcten närmare varandra.

40

Statsutskottets utlåtande nr i 49.

I motionen II: 465 anföres bland annat följande.

Av propositionen framgår, att länsstyrelsen i Falun i avgivet yttrande
förklarat ° sig tveksam beträffande lämpligheten av att landstingen skola
kunna stå som principaler för skolhemmen och förordat, att staten direkt
inträder som huvudman. Likaså har nämnda länsstyrelse anfört, att den
finner det uppenbart, att, örn hemmen skola drivas av annan än staten,
driftbidrag bör utgå även i annan form än bidrag till avlöning av föreståndarinna.
Vad länsstyrelsen anfört örn behovet av statligt driftbidrag
utöver avlöning till föreståndare finna vi beaktansvärt. Med hänsyn till
de stora kostnader, som för huvudmännen komma att bli förenade med
såväl uppförandet sorn. driften av skolhemmen, kan man näppeligen förvänta
någon större aktivitet från de föreslagna huvudmännens sida. Även
om vi finna driftbidrag utöver bidrag till avlönande av föreståndare sålunda
motiverat, anse vi dock, att genomförandet av denna tanke tills vidare bör
få anstå i avvaktan på större erfarenhet av skolhemsverksamheten. I syfte
att underlätta inrättandet av skolhem, finna vi det däremot önskvärt, att
större statsbidrag till uppförandet och inredningen kunde utgå, och vi föreslå
på dessa grunder, att det i propositionen föreslagna bidraget höjes från
75 till 85 procent och att det i propositionen beräknade reservationsanslaget
höjes i proportion härtill.

Fragan örn landstingen såsom huvudmän för skolhem upptages jämväl
i motionerna I: 299 och II: 467, vari bland annat anföres följande.

Någon närmare motivering till att landstingen skola inträda som huvudmän
för denna verksamhet angives icke. Skolutredningen framhåller härutinnan
endast, att det måste bliva beroende av lokala omständigheter, vem
som. skall ställa sig som huvudman för skolhem av här ifrågavarande slag.
I vissa fall kunde det vara lämpligt, att ett landsting blir skolhemmets
huvudman. I vissa andra fall kunde det vara mera ändamålsenligt, att skolhemmet
tillhörde en stads- eller landskommun eller en stiftelse.

Landstingens uppgifter på undervisningens område omfatta i första hand
huvudmannaskapet för folkhög-, lantmanna- och lanthushållskolor ävensom
centrala verkstadsskolor. Vid samtliga dessa skoltyper finnas elevinternat
anordnade. Att förutsätta att landstingen därjämte skulle upprätta elevinternat
vid andra skolor, beträffande vilka de icke hava någon som helst
befattning, synes icke riktigt och skulle innebära en utvidgning av landstingens
uppgifter till områden, som ligga vid sidan av deras egentliga verksamhet.
Tendensen har under senare år gått i rakt motsatt riktning och
syftat till att från landstingen avlasta sådana perifera uppgifter som icke
hava anknytning till deras huvuduppgift, hälso- och sjukvården, och där
deras organisatoriska medverkan icke är erforderlig. Det ligger sålunda
fullt i linje med tidigare tillämpad praxis att i förevarande fall icke förutsätta
landstingens medverkan, detta så mycket hellre som, att döma av
propositionen, dessa icke haft tillfälle yttra sig över förslaget. I enlighet
härmed bör ordet landsting utgå ur de förslag till kungörelser angående
statsbidrag till berörda skolhem, som fogats till propositionen.

Med hänsyn till dessa skolhems stora betydelse för underlättande av
landsbygdsungdomens utbildningsmöjligheter är det angeläget, att dylika
hem utan större dröjsmål komma till stånd i erforderlig omfattning. Detta

Statsutskottets utlåtande nr 149. 41

torde, med hänsyn bland annat till därmed förenade kostnader, knappast
kunna påräknas därest kommuner och stiftelser skola ensamma svara för
huvudmannaskapet. Skäl tala därför för, att även staten bör kunna ställa
sig som huvudman för här ifrågavarande skolhem. Närmast till hands ligger
därvid, att staten åtager sig huvudmannaskapet för de skolhem, som knytas
till skolor, för vilka staten själv närmast är att anse som huvudman. Med
hänsyn till de bidrag av statsmedel, som utgå till de högre kommunala skolorna,
och det inflytande staten i övrigt betingat sig över deras verksamhet,
kan emellertid ifrågasättas, att staten bör kunna övertaga huvudmannaskapet
även för skolhem, som knytas till sist berörda skolor.

Därest staten på sätt ovan antytts blir huvudman för skolhemmen, finge
man en garanti för att dylika i erforderlig omfattning i första hand komma
till stånd på de platser, där behovet är mest trängande. Några större svårigheter
beträffande hemmens administration och förvaltning skulle därvid
knappast behöva uppstå, då — liksom fallet är vid folkhög- och andra skolor
med elevinternat — skolhemmets administration lämpligen kan knytas
till den skola, för vars elever hemmet i första hand är avsett.

Utskottet anser i likhet med departementschefen det i hög grad önskvärt,
att staten skänker en skolhemsverksamhet, avsedd för de högre läroanstalternas
lärjungar, verksamt stöd. Enligt Kungl. Maj:ts förslag är det avsett,
att landsting, annan kommun eller stiftelse skall inträda som huvudman
för ifrågavarande skolhem. Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag
till såväl ny- som ombyggnad av skolhem ävensom till hemmens inredning
skulle utgå med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämde,
samt ansett att omkring 75 procent av kostnaderna borde bestridas av statsmedel.
Departementschefen har anslutit sig till skolutredningens förslag. I
motionerna I: 297 och II: 463 har ifrågasatts, huruvida det icke vore mest
ändamålsenligt, att staten under uppbyggnadsperioden direkt inträdde som
huvudman för att sedermera eventuellt överlämna hemmen till landsting
eller kommuner för drift i deras regi. I motionerna I: 299 och II: 467 har
yrkats, att staten åtager sig huvudmannaskapet för ifrågavarande skolhem.
I motionen II: 465 har föreslagits, att statsbidraget skulle utgå med omkring
85 procent av de styrkta verkliga kostnaderna för skolhems iordningställande.

Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att skolhemmen få
en lokal förankring, vilket försvåras om staten inträder som huvudman
för hemmen. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens förslag
på denna punkt, varvid utskottet förutsätter, att det i regel blir landstingen
som inträda som huvudmän, och kan icke biträda vad i ovannämnda motioner
1:297 och 11:463 samt 1:299 och 11:467 i detta avseende föreslagits. Utskottet
har emellertid kommit till den uppfattningen, att det torde kunna ifrågasättas
örn inrättande av skolhem i önskvärd omfattning kan påräknas,
därest de statsbidragsgrunder, som av skolutredningen och departementschefen
föreslagits, godtagas. Många av de tänkta huvudmännen torde
nämligen icke hava den ekonomiska bärkraft, att dc kunna påtaga sig de
icke oväsentliga utgifter, som komma att för detta ändamål falla på dem.

UttkotUt.

42

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

Med hänsyn härtill och i betraktande av angelägenheten av att denna
verksamhet i möjligaste mån befrämjas och underlättas anser utskottet sig
böra föreslå, att statsbidraget fastställes att utgå med minst 75 procent av
de styrkta verkliga kostnaderna för skolhemsbyggnader och deras inredning.
Där särskilda skäl föreligga för utgivande av ett högre statsbidrag
än det sålunda angivna anser utskottet, att åt Kungl. Maj:t bör inrymmas
befogenhet, att bevilja dylikt bidrag upp till 90 procent av de styrkta verkliga
kostnaderna. Med vad utskottet sålunda föreslagit torde motionen
II: 465 — såvitt här är i fråga — få anses besvarad.

Det torde även kunna ifrågasättas örn icke för underlättande av att skolhemsverksamhet
i lämplig utsträckning kommer till stånd visst bidrag av
statsmedel bör utgå även till driftskostnaderna vid skolhemmen. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Majit, efter utredning av denna fråga, tager densamma
under övervägande och snarast möjligt för riksdagen framlägger det
förslag, vartill en dylik utredning må giva anledning.

I motionerna I: 297 och II: 463 har framställts förslag om att i skolhemmens
styrelser borde ingå representanter för olika ungdomsorganisationer.
Utskottet är övertygat örn att de blivande huvudmännen för skolhemmen
i görligaste mån tillgodose i detta avseende framställda önskemål från olika
organisationers sida. Med vad sålunda anförts, torde nyssnämnda motioner
— såvitt här är i fråga — få anses besvarade.

Utskottet anser sig i frågans nuvarande läge böra biträda departementschefens
förslag beträffande statsbidrag med ett belopp för år räknat av
4 500 kronor till avlönande av föreståndare vid skolhem. Utskottet vill
emellertid framhålla, att det synes angeläget, att de ekonomiska betingelserna
bliva sådana, att man som föreståndare erhåller för uppgiften
val kvalificerade personer. Med hänsyn härtill torde grunderna för detta
statsbidrags utgående ävensom frågan om vilka kvalifikationer som lämpligen
böra ställas på skolhemsföreståndarna, böra göras till föremål för närmare
undersökning i samband med den av utskottet ovan föreslagna utredningen
angående statsbidrag till driftskostnaderna vid skolhemmen.

På grund av utskottets ovan intagna ståndpunkt i fråga om reglerna
för statsbidragets utgående till skolhemsbyggnader och deras inredning har
utskottet ansett sig böra höja Kungl. Maj:ts för detta ändamål äskade anslagsbelopp
från 450 000 kronor till 500 000 kronor. Till bidrag till avlönande
av föreståndare vid skolhemmen torde för nästa budgetår böra i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag anvisas ett anslag av 9 000 kronor.

Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Studiehjälpens administration.

Skolutredningen har förutsatt, att det skulle ankomma på skolöverstyrelsen
att handhava ifrågavarande stipendieverksamhet.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt detta förslag och förordat, att nämnda

Statsutskottets utlåtande nr 149. 43

uppdrag skulle anförtros åt en särskild nämnd. Studielånenämnden har
biträtt skolöverstyrelsens förslag.

Departementschefen förordar för egen del, att studielånenämnden skall
tills vidare fungera såsom central administrativ myndighet beträffande stipendietilldelningen.
För ändamålet borde den något utökas och få sitt
kansli förstärkt. Med hänsyn härtill har departementschefen förordat en
höjning av det till studielånenämndens verksamhet anvisade anslaget, för
innevarande budgetår 9 000 kronor, med 15 000 kronor. För nämndens
hittillsvarande verksamhet, avseende statens studielån, förordas därjämte
en anslagshöjning med 1 000 kronor. Ifrågavarande anslag föreslås fördenskull
för nästa budgetår uppfört med (9 000 + 15 000 + 1 000 =) 25 000
kronor.

I motionerna 1:297 och 11:463 anföres ifråga om studiehjälpens administration
följande.

Beträffande studiehjälpens administration ansluta vi oss till den föreslagna
omorganisationen av studielånenämnden. Även i detta sammanhang
är det emellertid ytterst angeläget, att ungdomen själv blir tillbörligt representerad.
Lämpligt är att till den nya nämnden bland annat knyta representanter
för olika riksungdomsorganisationer. Ett sådant arrangemang
med ungdomar direkt knutna till stipendieverksamhetens utformning har
sitt värde inte minst som ett korrektiv mot byråkratiseringstendenser. Det
räcker inte med goda reformer. De måste också föras ut i livet på ett sätt,
som svarar mot den anda, vilken besjälat lagstiftarna vid reformernas
tillkomst.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit det lämpligt att åt
studielånenämnden överlämnas den centrala administrationen av studiehjälpen
i avseende på de olika slagen av stipendier. Departementschefen
har förslagit, att nämnden härvid skulle något utökas och få sitt kansli
förstärkt. Den omorganisation av nämnden, som på grund härav bleve behövlig,
har departementschefen ansett böra bliva föremål för ytterligare
överväganden. Utskottet utgår ifrån, att den i motionerna I: 297 och II: 463
berörda frågan angående ungdomsorganisationernas representerande i
nämnden därvid kommer att upptagas till omprövning. Med vad sålunda
anförts torde dessa motioner — såvitt här är i fråga — få anses besvarade.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot att anslaget till studielånenämnden
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för nästa budgetår uppföres
med ett belopp av 25 000 kronor.

På sätt departementschefen föreslagit torde för försöksverksamheten
med kombinerad brev- och radioundervisning skolöverstyrelsen och i fråga
om ärenden rörande skolhem och därmed sammanhängande spörsmål skolöverstyrelsen
respektive överstyrelsen för yrkesutbildning böra vara förberedande
och övervakande myndighet.

UUkottet.

44 Statsutskottets utlåtande nr 149.

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen II: 465 — såvitt den avser det
högsta stipendiebeloppet —

a) till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för
budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 1 900 000 kronor;

b) till Stipendier för studier genom korrespondens och
vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning för
budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 135 000 kronor;

c) till Anordnande av kombinerad korrespondens- och
radioundervisning för budgetåret 1945/46 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor;

d) till Handledning vid kombinerad korrespondens- och
radioundervisning för budgetåret 1945/46 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor;

e) till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid
högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

f) till Bidrag till avlönande av föreståndare vid skolhem
för lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
9 000 kronor;

g) till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret
1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag
av 25 000 kronor;

II. att motionerna I: 297 och II: 463, I: 300 och II: 464
samt II: 468 — i den mån de icke må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört — icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionen II: 465 — såvitt den avser statsbidrag
till skolhem — må anses besvarad med vad utskottet här
ovan anfört;

IV. att motionerna I: 298 och II: 466, I: 299 och II: 467
samt II: 225 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Statsutskottets utlåtande nr !Jj9.

45

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Gränebo, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Emil
Petersson och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Danielssou,
Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Bergström, Wallentheim, Lindholm, Sefve
och Hoppe.

Reservationer:

1) av herr Wallentheim, som ansett,

dels att utskottets yttrande under rubriken »Stipendier till inackordering
och resor» (s. 20) bort hava följande lydelse:

»Utskottet biträder---motsvarande uttalande.

I anslutning---utgå med högst 1 000 kronor för läsår.

Emot departementschefens---praktiskt yrke.

På grund---ökas med 250 000 kronor till 1 950 000 kronor.»;

dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

a) till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för
budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 1 950 000 kronor;

b) till Stipendier---25 000 kronor;

II. att motionerna I: 297 och II: 463, I: 300 och II: 464,
II: 465 samt II: 468 — i den mån de icke må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört — icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 298 och II: 466, I: 299 och II: 467
samt II: 225 icke må av riksdagen bifallas.

2) av herr Lindström.