Statsutskottets utlåtande nr 147.

1

Nr 147.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1945146 till landsfiskalerna m. fl.
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna
207 och 208) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1945/46 såsom förslagsanslag under rubriken Landsfiskalerna
m. fl. beräkna till Avlöningar 6 080 000 kronor och till Omkostnader
1 600 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 235, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1945,
föreslagit riksdagen att dels godkänna de förslag till lönereglering för landsfiskalernas
biträden, som av departementschefen framlagts, dels medgiva, att
till landsfiskalernas biträden må utgå överstidsersättning i den utsträckning
och under de villkor, som av departementschefen förordats, dels medgiva,
att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser, som i övrigt kunna bliva erforderliga
för genomförande av de sålunda framlagda förslagen, dels godkänna
av departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat
för landsfiskalerna m. fl., avlöningsstaten att tillämpas tills vidare från
oell med budgetåret 1945/46, dels ock under rubriken Landsfiskalerna m. fl.
för nämnda budgetår såsom förslagsanslag anvisa, till Avlöningar 6 440 000
kronor och till Omkostnader 1 800 000 kronor.

Sedan landsfogden M. Stiernström förordnats att i egenskap av sakkunnig
inom socialdepartementet biträda vid utredning av vissa spörsmål rörande
biträdesorganisationen inom landsfiskalsdistrikten och i samband därmed stående
frågor, har Stiernström avgivit promemoria angående landsfiskalsbiträdenas
löneförmåner samt betänkande med förslag rörande rationalisering av
vissa arbetsuppgifter å landsfiskalskontoren.

Utöver förutnämnda frågor hava inom socialdepartementet varit under
övervägande jämväl vissa spörsmål rörande ifrågasatta ändringar av landsfiskalsorganisationen
inom vissa distrikt ävensom angående förhöjt arvode
till vissa landsfiskalsaspiranter. Vissa av dessa spörsmål hava blivit föremål
för särskild utredning inom departementet.

Frågan om rationalisering av vissa arbetsuppgifter i
landsfiskalskontoren behandlas å s. 2—5 i statsrådsprotokollet, till vilke 1
utskottet får hänvisa.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 147. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Landsfiskalsbiträdenas löneförmåner. I sitt år 1939 framlagda betänkande
föreslog 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, att landsfiskalsassistent
skulle placeras i lönegrad Eo 14 av civila icke-ordinariereglementet.

Beträffande övriga tjänstebiträden räknade utredningen med två slag av
tjänster, nämligen skrivbiträden och kanslibiträden. De senare voro avsedda
för vissa i Norrland belägna, till arealen omfattande distrikt, där landsfiskalen
framför allt på grund av de långa tjänsteresorna beräknades vara i
behov av mera kvalificerad biträdeshjälp utan att dock behov av landsfiskalsassistent
kunde anses föreligga. Kanslibiträdestjänsterna voro avsedda
uteslutande för manliga befattningshavare, skrivbiträdestjänsterna däremot
för såväl manliga som kvinnliga befattningshavare. Kanslibiträde och manligt
skrivbiträde skulle kunna tilldelas polismans befogenhet.

Vid 1940 års riksdag föreslog Kungl. Majit genom propositionen nr 219,
att riksdagen skulle i princip godkänna de framlagda grunderna för en omorganisation
av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningama i nära överensstämmelse
med utredningens förslag. Dock föreslogs, att landsfiskalsassistenterna
skulle bliva extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 14, men att de
efter att hava tillhört denna lönegrad i sex år skulle uppflyttas till lönegraden
Eo 17. Vidare anslöt sig departementschefen helt till utredningens förslag i
vad det gällde inrättandet av kanslibiträdestjänster inom vissa ödebygdsdistrikt
i Norrland. Beträffande skrivbiträdestjänstema fann departementschefen
den föreslagna lönegradsplaceringen å ena sidan vara väl låg, åtminstone
för de tjänster, som komme att besättas med manliga innehavare. Å andra
sidan vore det svårt att innan man vunnit närmare kännedom örn omorganisationens
verkningar taga ställning tilli frågan, huruvida man borde inrätta
ett så stort antal ordinarie biträdestjänster, som förslaget innebure. I
avvaktan på närmare erfarenhet rörande behovet av biträdeshjälp föreslogs
för den skull, att lämpliga belopp skulle ställas till länsstyrelsernas förfogande
för anställning av erforderligt antal skrivbiträden i lönegraden Eo 2 samt
manliga biträden — som skulle kunna tilldelas polismans befogenhet — i lönegraden
Eo 5.

Vederbörande utskott anförde, att utskottet, med hänsyn till betydelsen av
att samtliga landsfiskaler såvitt möjligt erhölle biträdeshjälp även för andra
göromål än de rena skrivgöromålen, ansåge det önskvärt, att de biträdestjänster
i lönegraden Eo 5, vilka avsetts för manliga befattningshavare med
polismans befogenhet, i första hand tilldelades sådana landsfiskalsdistrikt,
där enligt organisationsplanen endast ett tjänstebiträde skulle finnas.

Riksdagen godkände med de erinringar utskottet anfört, vad propositionen
i denna del innehöll.

I proposition nr 225/1941 anförde departementschefen, att den av 1937 års
utredning framlagda planen för biträdestilldelningen inom distrikten av olika
närmare angivna anledningar måst underkastas en omarbetning. Biträdesbehovet
finge sålunda beräknas tilli 155 assistenter, 18 kanslibiträden, 173 extra
ordinarie biträden i lönegrad Eo 5 och 271 extra ordinarie biträden i löne -

Statsutskottets utlåtande nr 147.

3 *

grad Eo 2. Samtidigt betonade departementschefen, att vid beräkningarna av
biträdesbehovet hänsyn icke tagits till sådan personal, som tillfälligtvis måste
anställas för krisbetonade uppgifter. Kostnaderna för denna personal borde
ersättas i särskild ordning.

Riksdagen godkände i denna del vad propositionen innehöll samt bemyndigade
Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser, som bleve erforderliga för
genomförandet av övergången till den nya organisationen.

Genom beslut den 5 september 1941 bestämde Kungl. Majit, att anställning
som ordinarie kanslibiträde eller e. o. skrivbiträde icke kunde vinnas
av annan än den, som antingen vöre behörig att söka och innehava landsfiskalsassistenttjänst
eller ock under en tid av minst två år tjänstgjort som
extra biträde hos landsfiskal. Under denna prövotid av två år skulle biträdet
placeras i motsvarande lönegrad inom löneplan Ex i civila ickeordinariereglementet.
För befattningshavare, som före organisationens genomförande
tjänstgjort å landsfiskalskontor, gällde vissa övergångsbestämmelser.

Genom beslut den 28 juni 1941 förklarade Kungl. Majit vidare, att å landsfiskalskontor
anställda tjänstebiträden icke skulle vara berättigade till övertidsersättning.

I proposition nr 298/1943 framlade Kungl. Majit förslag till lösande av
vissa frågor rörande landsfiskalsorganisationen, till vilka statsmakterna tidigare
icke fattat slutgiltig ståndpunkt. För att lösa frågan om anskaffande av
vikarier å landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst föreslogs sålunda inrättande
av fem landsfiskalsassistenttjänster utan fast stationeringsort. Vidare
skulle för erhållandet av erforderligt antal vikarier hållas en kader å i genomsnitt
50 stycken färdigutbildade men till landsfiskalsassistenter ännu icke befordrade
aspiranter. Då sådan aspirant avslutat sina studier, skulle han antagas
till extra tjänsteman med placering i lönegrad Ex 9, för att efter ett år
kunna uppflyttas i lönegrad Ex 14. Slutligen föreslogs, att landsfiskalselev
efter sex månaders fullgjord provtjänstgöring skulle tillerkännas ett arvode
av fem kronor om dagen, dock att elev, som under provtjänstgöring kunde
bo i hemmet, skulle erhålla ett arvode av 2 kronor 50 öre om dagen. Landsfiskalsaspirant
skulle under tiden fram till antagningen som extra tjänsteman
erhålla arvode med fem kronor om dagen.

Riksdagen godkände de i propositionen framlagda förslagen.

Utredningsmannen har i sin ovannämnda promemoria avgivit förslag angående
landsfiskalsbiträdenas löneförmåner (propositionen s. 11—15).

Över promemorian hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter
och personälsammanslutningar (propositionen s. 15—25).

Föreningarna Sveriges landsfiskalsassistenter, Sveriges landsfiskalsbiträden,
Sveriges kvinnliga landsfiskalsbiträden samt Sveriges landsfiskaler hava
i skrivelser den 30 september, den 1 oktober, den 10 november och den 14
november 1944 gjort framställningar örn löneförbättring för vederbörande befattningshavare.

1 samband med att yttrande infordrades över utredningsmannens prome -

4

Statsutskottets utlåtande nr 147.

moria infordrades jämväl vissa uppgifter för år 1944 rörande landsfiskalernas
arbetsbörda.

Den översyn av biträdestilldelningen inom landsfiskalsdistrikten, som på
grundval av de inkomna uppgifterna vei’kställts inom departementet, har
givit till resultat, att antalet landsfiskalsassistenter beräknats som hittills till
170, antalet manliga befattningshavare i den föreslagna lönegraden Eo 10
till 162, antalet kontorister i lönegrad A 9 till 6, antalet kanslibiträden i lönegrad
A 7 till 89, antalet kontorsbiträden i lönegrad A 4 till 122 samt antalet
icke-ordinarie kontors- och skrivbiträden till 112. Jämkningarna i biträdestilldelningen
innebära, att antalet manliga biträden med polismans förordnande
nedgått från 185 till 162 samt antalet övriga biträden ökat från 283
till 329. Ökningen av antalet biträden stannar sålunda vid 23. Vid bestämmandet
av det för normala tider avsedda biträdesbehovet har hänsyn tagits därtill,
att inom många distrikt en av krisförhållandena betingad utökning av de
normala arbetsuppgifterna uppstått samt att en besparing av arbetskraft kan
förväntas inträda vid den emotsedda omläggningen av uppbördssystemet
och restindrivningen. Ett inom många distrikt föreliggande behov av ytterligare
biträdeshjälp har därför ansetts böra avhjälpas genom anställandet av
s. k. krisbiträden. Endast i undantagsfall har sålunda en utökning skett av
antalet stadigvarande biträdande. De använda beräkningsgrunderna hava
givit till resultat, att jämväl behovet av särskilda krisbiträden, avsedda att
möta en av krisförhållandena betingad utökning av de normala arbetsuppgifterna
blivit föremål för översyn. Däremot har hänsyn icke kunnat tagas till
det behov av krisbiträden, som flerstädes föreligger av annan grund t. ex.
en ökning av antalet utlänningsärenden m. m.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Under den tidrymd av ungefärligen 3 V2 år, som den år 1940 beslutade biträdesorganisationen
å landsfiskalskontoren varit i kraft, hava förvisso rika
erfarenheter gjorts rörande organisationens sätt att fungera. En av de allvarligaste
bristerna, som därvid konstaterats, är svårigheten att till de olika
befattningarna erhålla dugande sökande och sökande, som vilja stanna kvar
å sina tjänster. Jag behöver i detta sammanhang endast erinra om att ungefärligen
hälften av de manliga biträdena med polismans förordnande och
ungefärligen en tredjedel av övriga skrivbiträden under de gångna åren övergått
till annan verksamhet av den anledningen, att bättre löneförmåner där
erbjudits dem. Ehuru en bristande tillgång på arbetskraft varit märkbar
även inom statsförvaltningen i övrigt, torde svårigheterna att erhålla dugande
biträden hava gjort sig särskilt kännbara inom landsfiskalsorganisationen.
Den främsta anledningen härtill torde givetvis vara att söka i de mindre
förmånliga avlöningsförhålllandena för dessa biträden. Redan i propositionen
nr 219/1940 L underströk jag, att den av 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning
föreslagna lönesättningen i lönegraden A 2 vore väl låg, men
förordade jag, att man i avvaktan å närmare erfarenheter rörande behovet
av biträdeshjälp borde framgå med viss försiktighet. Jag vill även erinra
om att vid propositionens behandling i riksdagen frågan om landsfiskalsbiträdenas
löneförmåner föranledde meningsutbyten i andra kammaren, där
en talare anmärkte på den enligt hans mening orimligt låga lönesättningen
för dessa biträden. I ett genmäle underströks emellertid, att lönesättningen

Statsutskottets utlåtande nr 147.

5

finge betraktas som ett provisorium i avvaktan på närmare erfarenheter av
den föreslagna organisationens sätt alt verka. Då sådana erfarenheter numera
vunnits och dessa visa, att den gällande lönesättningen icke är hållbar,
anser jag, att frågan om landsfiskalsbiträdenas löneförmåner nu bör upptagas
till omprövning. Med hänsyn till den undantagsställning, landsfiskalsbiträdena
intaga i lönehänseende, anser jag, att det beslutade lönestoppet
i detta fall icke bör lägga hinder i vägen för en erforderlig jämkning. Emot
det framlagda förslaget till lönereglering för landsfiskalsbiträdena torde
några vägande invändningar icke kunna göras, varför förslaget i allt väsentligt
synes böra godtagas. Därigenom torde ett föregripande icke ske av statsmakternas
kommande ställningstagande vare sig till frågan örn polisväsendets
förstatligande eller till de förslag, som kunna komma att framläwas
av 1944 års personalutredning och 1944 års uppbördsberedning. Ett förstatligande
ay polisväsendet kan visserligen i några fall tänkas medföra, att ett
manligt biträde med polismans befogenhet kan utbytas mot kvinnlig arbetskraft.
De manliga biträden, som därvid bliva övertaliga, lära emellertid utan
svårighet kunna beredas anställning inom polisväsendet. För övrigt bär ju
förslaget på denna punkt karaktären av ett provisorium. Då förslaget utformats
efter mönster av redan gällande system för befordringsgången inom
statsförvaltningen, lärer personalutredningens blivande förslag icke komma
att föregripas. Vad slutligen angår den utredning, som anförtrotts åt uppbördsberedningen,
så lärer en emotsedd förenkling av uppbördssystemet och
restindrivningen visserligen kunna öva inflytande på tilldelningen av biträden
å de större landsfiskalskontor, där flera än ett biträde äro anställda. I
dessa fall kan måhända en viss minskning av antalet biträden genomföras.
Härtill har emellertid hänsyn tagits vid den verkställda översynen av biträdestilldelningen
i gemen. På frågan om landsfiskalsbiträdenas lönegradsplacering
lärer uppbördsberedningens blivande reformförslag däremot icke kunna
hava inverkan utom möjligen beträffande den särskilda löneställning,
som föreslagits för vissa biträden i distrikt, där den kamerala arbetsbördan
är särskilt tyngande. Härtill får jag emellertid tillfälle att strax återkomma.

I fråga örn landsfiskalsassistenfernäs lönegradsplacering delar
jag utredningsmannens uppfattning örn behovet av en löneförbättring men
finner mig böra förorda allmänna lönenämndens förslag framför utredningsmannens.
Jag tillstyrker sålunda, att landsfriskalsassistent efter tre års placering
i lönegraden Eo 14 må uppflyttas i lönegraden i Eo 18.

Sina största brister har den nuvarande organisationen visat i fråga örn
rekryteringen av de manliga befattningshavarna med polismans
förordnande. Det är därför särskilt angeläget, att åtgärder omedelbart
vidtagas för att på denna punkt avhjälpa rådande missförhållanden.
Ett flertal länsstyrelser, landsfogdar och personalorganisationer hava i detta
hänseende påyrkat en högre lönesättning än den i promemorian föreslagna.
Därvid har i regel åberopats, att ifrågavarande befattningshavare böra intaga
förmansställning i förhållande till övrig polispersonal inom landsfiskalsdistrilctet.
Givet är, att ett avgörande måste träffas i fråga örn dessa befattningshavares
ställning gentemot den övriga polispersonalen samt att utgången
av et t sådant avgörande i sin tur måste inverka bestämmande på frågan om
befattningshavarnas löneställning. Förstnämnda spörsmål torde emellertid
äga sådant samband med frågan örn polisväsendets förstatligande, att man
nu torde få nöja sig med en provisorisk lönesättning för dessa befattningshavare.
Jag vill härutinnan ansluta mig till allmänna lönenämndens förslag
och sålunda förorda, alt manligt biträde med polismans förordnande vid nvantagning
placeras i lönegrad Ex 5, att lian efter ett år ina uppflyttas i löne -

6

Statsutskottets utlåtande nr 147.

graden Eo 5 och efter ytterligare två år i lönegraden Eo 7 för att, sedan
han genomgått föreskriven polisutbildning, vinna befordran till tjänst i lönegrad
Eo 9. Sökande, som redan erhållit polisutbildning men som icke
tidigare under minst ett års tid tjänstgjort å landsfiskalskontor, bör vid
nyantagningen placeras i lönegrad Ex 9, och efter ett år uppflyttas i lönegraden
Eo 9. Den högre löneställningen i jämförelse med den i huvudsak
kvinnliga hiträdespersonalen, som förordas för ifrågavarande personal,
motiveras därav, att befattningshavarna redan innan de erhållit polisutbildning,
skola kunna erhålla polismans förordnande och sålunda kunna
tagas i anspråk för polisgöromål. I övrigt vill jag med vissa jämkningar
ansluta mig till utredningsmannens förslag. Skillnaden mellan befattningshavarna
i vissa ödemarksdistrikt och övriga manliga biträden bör
sålunda bortfalla. De nuvarande ordinarie innehavarna av kanslibiträdestjänst
i lönegrad A 7 böra sättas å övergångsstat. Innan befattningshavaren
vinner anställning i 9:e lönegraden, bör han hava med godkända betyg genomgått
konstapelsklassen i av staten helt eller delvis bekostad polisskola.
Den föreslagna benämningen kontorspolis finner jag däremot mindre lämplig.
Innehavare av befattningen torde officiellt böra kallas kontorist med
polismans förordnande. Rörande frågan om befattningshavarens löneförmåner
under den tid, han genomgår polisskolan, torde bestämmelserna i civila
icke-ordinariereglementet böra gälla. Genomgång av polisskolan torde därvid
få betraktas som deltagande i en vid verket anordnad utbildningskurs. Vid
anmälan den 4 januari innevarande år till årets statsverksproposition av frågan
om anslag till Statens polisskola: Avlöningar (femte huvudtiteln, p. 218)
har föredraganden, statsrådet Erlander, tillstyrkt ett av polisskolans styrelse
framlagt förslag om utökning under budgetåret 1945/46 av antalet avdelningar
i skolans konstapelsklass, varigenom ytterligare ett 50-tal elever skulle
kunna beredas tillträde till skolan varje läsår. Framställningen hade motiverats
därmed, att under de närmast föregående läsåren omkring 200 sökande
måst avvisas på grund av platsbrist vid skolan. Bland dessa sökande finnas
otvivelaktigt många landsfiskalsbiträden med polismans förordnande. Vid ett
bifall till statsverkspropositionen i denna del komma alltså ökade möjligheter
att föreligga för dessa biträden att vinna inträde i skolan. Då de omedelbara
verkningar av den nu föreslagna biträdesorganisationen å landsfiskalskontoren
måste avvaktas, innan för detta ändamål en utvidgning av
skolans verksamhet äger rum, finner jag, efter samråd med statsrådet Erlander,
den av skolans styrelse föreslagna ytterligare utökningen för budgetåret
1945/46 av antalet avdelningar i konstapelsklassen icke vara att förorda.
Jag vill emellertid understryka angelägenheten av att vid bedömandet av
olika sökande till konstapelsklassen en undantagsställning icke gives landsfiskalsbiträdena
enbart på grund av deras speciella tjänstgöring.

I fråga om den i huvudsak kvinnliga hiträdespersonalen
ansluter jag mig i stort sett till utredningsmannens förslag. Med hänsyn till
den emotsedda omläggningen av uppbördsväsendet och restindrivningen bör
dock 1944 års uppbördsberednings förslag avvaktas, innan de i vissa större
distrikt föreslagna tjänsterna i 7:e och 9:e lönegraderna upptagas å ordinarie
stat. Dessa tjänster böra således tills vidare endast vara extra ordinarie.
I överensstämmelse med förslaget bör ungefär hälften av antalet kontorsbiträdestjänster
i 4:e lönegraden upptagas å ordinarie stat. Dessa tjänster böra
till visst antal tilldelas varje län utan anknytning till visst distrikt. Blir sådan
tjänst ledig, bör densamma givetvis stå öppen jämväl för sökande från annat
län. Därvid bör förfaras så, att sökande från annat län, förutsatt att vederbörande
finnes böra erhålla tjänsten, placeras i det distrikt, där vakansen
uppstått, under det att sökande från det egna länet under samma förutsätt -

Statsutskottets utlåtande nr 147.

7

niny bör äga valrätt mellan att i den nya tjänsteställningen kvarstanna i sitt
dittillsvarande distrikt eller att flytta till de distrikt, där ledigheten uppkommit.
Tjänsterna i lönegraderna Eo 7 och Eo 9 böra däremot anknytas till
vissa större distrikt. Ehuru det icke utan fog kan göras gällande, att ett ensamt
biträde i ett mindre landsfiskalsdistrikt får en mera allsidig tjänstgöring,
är det å andra sidan givet, att biträdets ansvar i ett större distrikt blir
mera omfattande, enär landsfiskalen i dessa distrikt måste anförtro biträdet
eller, där dessa äro flera, vissa av dem självständiga arbetsuppgifter av större
omfattning. Det är det ökade ansvaret i dessa fall, som bör medföra den
förmånligare löneställningen. Befordringsgången för ifrågavarande kategori
av biträden skulle sålunda bliva följande. Vid nvantagning placeras sökanden
som extra skrivbiträde i lönegraden Ex 2 för att efter ett år kunna vinna
extra ordinarie anställning i lönegrad Eo 2. Efter ytterligare två års tjänstgöring
skall anställning kunna erhållas som extra ordinarie kontorsbiträde
i lönegrad Eo 4. I mån av inträdande vakanser skall befordran sedermera
kunna ske till ordinarie kontorsbiträde i lönegrad A 4, extra ordinarie kanslibiträde
i lönegrad Eo 7 eller extra ordinarie kontorist i lönegrad Eo 9.

För att verkan av de föreslagna löneförbättringarna, vilka böra träda i
kraft den 1 juli 1945, fortast möjligt skall komma organisationen till godo,
synes Kungl. Majit böra medgivas rätt att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Då bärande skäl icke längre torde föreligga för att förmena de å landsfiskalskontoren
anställda biträdena samma rätt till övertidsersättning,
som i gemen tillkommer annan personal inom statsförvaltningen, vill
jag även i detta fall i huvudsak ansluta mig till utredningsmannens förslag.
Rätten att pröva, huruvida övertidsersättning skall utgå eller icke, bör dock
i första hand anförtros åt vederbörande landsfiskal. Givet är, att länsstyrelserna
likväl böra vaka över att rätten till övertidsersättning icke missbrukas.
För att erhålla en mera enhetlig tillämpning synes Kungl. Maj :t böra utfärda
vissa allmänna direktiv i ämnet. Därvid bör landsfiskalsbiträdenas ordinarie
tjänstetid i första hand fixeras. Vidare bör bestämmas, att kontorist med
polismans befogenhet icke bör berättigas till ersättning teir övertidsarbete,
som direkt eller indirekt föranletts av göromål, som biträdet utfört i egenskap
av polisman.

Beträffande behovet av landsfiskal''sbit rådén å de olika
landsfiskalskontoren anser jag mig kunna godtaga de grunder, som tillämpats
vid den inom departementet verkställda översynen av biträdestilldelningen.
Antalet landsfiskalsassistenter skulle sålunda bliva som förut 170, antalet
kontorister i lönegrad Eo 9 med polismans förordnande 162, antalet övriga
kontorister i samma lönegrad 6, antalet kanslibiträden i lönegrad Eo 7 89,
antalet kontorsbiträden i lönegrad A 4 122 samt antalet icke ordinarie kontors-
och skrivbiträden 112. Jag anser mig emellertid i delta sammanhang
böra erinra om att bristen på färdigutbildade landsfiskalsaspiranter är synnerligen
stor. Under loppet av nästa år torde eif 10-tal lands!iskalsassistenttjänster
icke kunna återbesättas av brist på kompetenta sökande. Bristen på
fullgoda vikarier å landsfiskalsassistenttjänsterna kommer under samma tid
att bliva ytterst kännbar. Intill den tidpunkt vid årsskiftet 1946—1947, då
den första kullen landsfiskalsaspiranter utexaminerats, torde det därför bliva
nödvändigt att lösgöra ett 40-tal landsfiskalsassistenter från deras tjänstgöring
inom visst distrikt och låta dem fullgöra tjänst som ambulerande assistenter.
Dessa landsfiskalsassistenter torde därvid böra ersättas med kontorister
med polismans förordnande. Erforderlig personal torde nildor den
tid, detta provisorium varar, i viss utsträckning kunna erhållas tran polisväsendet.
Prövningen av frågan örn vilka landsfiskalsassistenter, sorn skola

8

Statsutskottets utlåtande nr 147.

lösgöras för att tillfälligtvis tjänstgöra som ambulerande assistenter, torde
böra anförtros åt länsstyrelserna, enär därvid hänsyn i stor utsträckning
måste tagas till åtskilliga omständigheter av personlig art, vilka icke skulle
kunna komma under bedömande vid en centralt anordnad prövning.

Ehuru det ligger vikt uppå, att de personer, som söka sig in på landsfiskalsbanan,
icke skola nödgas skuldsätta sig över hövan för att erhålla sin
utbildning torde dock sådana erfarenheter ännu icke hunnit vinnas av de
beslut, som vid 1943 års riksdag fattades rörande landsfiskalselevernas och
landsfiskalsaspirantemas avlöningsförmåner under utbildningstiden, att jag
nu är beredd förorda ändring av sagda beslut.

Ändringar av landsfiskalsorganisationen inom vissa landsfiskalsdistrikt.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria föreslås, att Hälsingtuna
och Forsa distrikt, vilka båda distrikt med hänsyn till såväl areal och
folkmängd som arbetsbördans omfattning vore att betrakta som förhållandevis
små, skulle sammanslås till ett distrikt, förslagsvis benämnt Forsa
distrikt, i vilket skulle anställas en landsfiskal, placerad i lönegrad A 22.
Till följd härav skulle en landsfiskalstjänst i lönegrad A 22 kunna indragas.

I en annan inom departementet upprättad promemoria behandlas landsfiskalsorganisationen
inom Tunhems distrikt. I promemorian föreslås att de
fem socknarna inom Väne härad samt Trollhättans stad sammanföras till ett
distrikt, benämnt Trollhättans distrikt, i vilket efter mönster frän Karlskoga
och Mölndals distrikt anställas två ordinarie landsfiskaler, varav den ene
skulle vara polischef och allmän åklagare samt den andre utmätningsman.
Stadsfiskalstjänsten i Trollhättans stad skulle samtidigt indragas. För åklagaren-polischefen
föreslås en placering i lönegrad A 24 och för utmätningsmannen
en placering i lönegrad A 22. Därest den nuvarande innehavaren av
landsfiskalstjänsten i Tunhems distrikt, vilken är placerad i lönegrad A 23,
skulle utnämnas till utmätningsman i distriktet, syntes han böra överföras å
övergångsstat. Med hänsyn till de fördelar för staden, som skulle följa av den
föreslagna organisationens genomförande, samt den besparing, staden skulle
göra i och med stadsfiskalstjänstens indragande, förutsättes vidare, att staden,
i likhet med vad fallet är i Karlskoga och Mölndals distrikt, skall bidraga
till kostnaderna för åklagaren-polischefens avlönande. Ersättningsskyldigheten
föreslås till hälften av det belopp, som av statsmedel komme att
utgå till åklagaren-polischefens avlönande ävensom i vikariatsersättning och
därå utgående tilläggsförmåner åt vikarie, som förordnas under åklagarenpolischefens
tjänstledighet och semester. Ersättningen bör erläggas halvårsvis
emot räkning, som tillstädes staden av länsstyrelsen. Ersättningen bör
vidare i riksstaten redovisas såsom särskilda uppbördsmedel under femte huvudtiteln
anslag till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Vidare föreslås, att
staden skall tillhandahålla erforderliga kontorslokaler åt de båda inom
distriktet anställda landsfiskalerna och deras biträden samt bestrida kostnaderna
för lokalernas uppvärmning, städning och belysning ävensom tillhandahålla
erforderliga möbler och annan rumsinredning. Slutligen framhålles
i promemorian, att organisationen icke kan genomföras förrän nu -

Statsutskottets utlåtande nr 147.

9

varande stadsfiskalen i Trollhättan J. M. Winlöf avgått från sin tjänst, vilket
beräknas ske först år 1949.

Stadsfullmäktige i Trollhättan hava vid sammanträde den 21 november

1944 för stadens del godkänt förslaget samt, sedan stadsfiskalen Winlöf
skriftligen förklarat sig villig att ingiva ansökan om avsked från stadsfiskalstjänslen
från och med den 1 mars 1945, beslutat att bereda Winlöf förtidspension
på av honom uppställda villkor från den tidpunkt, då den nya organisationen
vore avsedd att träda i kraft.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i yttrande den 15 december 1944 tillstyrkt
förslaget.

I en särskild inom socialdepartementet upprättad promemoria har föreslagits,
att Hisings distrikt och Askims distrikt skulle sammanslås till ett
distrikt, förslagsvis benämnt Hisings distrikt, och att i detta distrikt skulle
anställas två landsfiskaler, varav den ene skulle vara åklagare och polischef
samt den andre utmätningsman. Åklagaren-polischefen föreslås placerad i
lönegraden A 24 och utmätningsmannen i lönegraden A 22.

Därest en av de nuvarande landsfiskalerna inom Askims, respektive
Hisings distrikt utnämndes till utmätningsman inom det nya distriktet, borde
han vid det förhållandet att de nuvarande tjänsterna äro placerade i
lönegrad A 24 respektive A 23, överföras å övergångsstat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i yttrande den 16 februari

1945 tillstyrkt förslaget.

I yttrande den 23 januari 1945 rörande behovet av landsfiskalsbiträden
inom varje distrikt har länsstyrelsen i Stockholms län behandlat fragan örn
landsfiskalsorganisationen inom Solna och Tumba distrikt. Länsstyrelsen har
därvid erinrat om ett uttalande i departementspromemorian angående landsfiskalsbiträdenas
löneförmåner av innebörd, att den i Karlskoga och Mölndals
distrikt förekommande organisationen med två landsfiskaler, av vilka
den ene vore åklagare och polischef och den andre utmätningsman, kunde
väntas bliva genomförd i ytterligare några distrikt. På grund härav vågade
länsstyrelsen räkna med att så skulle bliva fallet även i fråga örn Tumba och
Solna distrikt. Med överlämnande av handlingarna i ärendet ansåge sig länsstyrelsen
böra hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts prövning, oaktat länsstyrelsen
i sitt yttrande inledningsvis erinrat om att 1944 års uppbördsberedning
hade under övervägande att föreslå ett ändrat uppbördsförfarande, ägnat
att minska landsfiskalernas kamerala arbetsbörda.

Landsfiskalerna i de berörda distrikten hava i upprättade promemorior
uttalat sig i ämnet.

I samband med att Kungsbacka stad införlivats med Kungsbacka landsfiskalsdistrikt
och Filipstads stad med Storfors landsfiskalsdistrikt hava landsfiskalerna
i sagda distrikt gjort framställning örn att bliva uppflgttade i lönegraden
A 23. Jämväl landsfiskalen i Karlsborgs distrikt har under åberopande
av arbetsbördans storlek i distriktet hemställt ali bliva uppflyttad i samma
lönegrad.

10

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Framställningarna tillstyrkas av vederbörande länsstyrelser.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

En sammanslagning av Forsa och Hälsingtuna distrikt synes mig böra äga
rum i samband med att en av de båda landsfiskalerna kan förflyttas till annat
distrikt, vilket beräknas kunna ske inom loppet av nästa budgetår. Genom
sammanslagningen vinnes en landsfiskalsl jämt i lönegrad A 22.

De skäl, som i departementspromemorian anförts rörande den föreslagna
organisationen inom Tunhems distrikt, synas mig övertygande. Av de i annat
sammanhang infordrade statistiska uppgifterna rörande landsfiskalernas
arbetsbörda framgår, att Tunhems distrikt redan före inkorporeringen av
vissa delar av Vassända-Naglums socken var det femte i ordningen i riket
i fråga örn den kamerala arbetsbördans storlek. Vid en jämförelse med andra
distrikt kan sägas, att de kamerala arbetsuppgifterna i Tunhems distrikt äro
mer än fyra gånger så stora som uppgifterna i ett medelstort landsfiskalsdistrikt
med assistent. Den arbetsbesparing i fråga örn de kamerala arbetsuppgifterna,
som kan förväntas inträda vid den omläggning av uppbördsförfarandet
och restindrivningen, som bebådats av 1944 års uppbördsberedning,
lärer sålunda under inga förhållanden kunna bliva av den omfattning, att en
särskild utmätningsman icke skulle vara erforderlig inom distriktet. Den föreslagna
organisationen iår jämväl ur alla synpunkter anses lämpligare än
den som enda återstående alternativ i promemorian framförda tanken att låta
Trollhättans stad utgöra ett distrikt och socknarna i Väne härad ett distrikt.
Som i promemorian framhållits skulle en väl stor disproportion föreligga mellan
storleken av dessa båda distrikt, varför befattningshavarnas tjänster icke
skulle på bästa sätt kunna utnyttjas. Då det förslag till överenskommelse,
som staden för sin del godtagit, även synes fördelaktigt för kronan, anser jag,
att detsamma bör godtagas jämväl av statsverket. Ur landsfiskalstjänsternas
synpunkt innebär förslaget, att en tjänst i lönegrad A 23 utbytes mot en tjänst
i A 24.

I fråga om organisationen av Askims distrikt finner jag väl, att detta distrikt
bör sammanslas med Hisings distrikt, men anser jag övertygande skäl
icke hava förebragts rörande behovet att i det sammanslagna distriktet anställa
en landsfiskal såsom särskild utmätningsman. Av de i annat sammanhang
omnämnda statistiska uppgifterna framgår visserligen, att den kamerala
arbetsbördan i det sammanslagna distriktet skulle bliva av stor omfattning
men likväl icke av samma storleksordning som till exempel inom Tunhems
eller Tumba distrikt. Härtill kommer, att planer lära vara å bane att inkorporera
jämväl vissa delar av Hisings distrikt med Göteborgs stad. Beaktas
jämväl den arbetsbesparing, som kan väntas följa vid en omläggning av uppbördssystemet
och restindrivningen, torde man kunna förvänta en sådan
minskning av den kamerala arbetsbördan, att distriktet bör kunna organiseras
med endast en landsfiskal. Tills vidare synes organisationen emellertid
böra omfatta en landsfiskal i lönegrad A 24 samt två landsfiskalsassistenter,
av \ ilka den ene bär erhålla förordnande att på eget ansvar handlägga utmätningsmannagöromålen.
Vid sammanslagningen erliålles en övertalig landsfiskalstjänst
i lönegrad A 23.

Den tidigare lämnade redogörelsen rörande arbetsförhållandena inom Solna
och Tumba distrikt synes mig motivera, att frågan örn en ändrad landsriskalsorganisation
inom dessa båda distrikt upptages till prövning. Av de
förut omnämnda statistiska uppgifterna framgår, att i fråga om den kamerala
arbetsbördans storlek Solna distrikt kommer som nummer ett i
ordningen, närmast följt av Karlskoga och Mölndals distrikt. Som det fjärde
i ordningen kommer Tumba distrikt, i sin tur närmast följt av Tunhems

Statsutskottets utlåtande nr 147.

11

distrikt. Då anordningen med två landsfiskaler i samina distrikt, av vilka
den ene är polischef och allmän åklagare samt deli andre utmätningsman,
redan genomförts i Karlskoga och Mölndals distrikt samt föreslagits till
genomförande i Tunhems distrikt, synes följdriktigheten fordra, att samma
organisation jämväl införes i Solna och lumba distrikt, av vilka nied
hänsyn till utmätningsmannagöromålen Solna är rikets största distrikt och
Tumba större än Tunhems distrikt. De skäl som av länsstyrelsen i Stockholms
län anförts för en uppdelning av tjänsterna synas mig väga tungt. De
av vederbörande landsfiskaler omvittnade nackdelarna av den nuvarande organisationen
med en landsfiskalsassisstent såsom utmätningsman i distrikt av
denna storlek synes även vara av den allvarliga art, att en omorganisation
bör komma till stånd. Det lärer icke kunna antagas, att den omläggning av
uppbördsväsendet och restindrivningen, som bebådats av 1944 års uppbördsberedning,
skulle medföra en sådan nedgång i arbetsbördan, att de särskilda
utmätningsmannatjänsterna skulle bliva obehövliga i dessa båda distrikt, där
enbart antalet utsökningsärenden är synnerligen stort. I magistratsstäder av
motsvarande storleksordning torde en indragning av stadsfogdetjänsterna
icke heller kunna ifrågasättas efter genomförande av en uppbördsreform. I
Karlskoga och Mölndals distrikt bidraga vederbörande städer med viss andel
till avlönande av åklagaren-polischefen. Samma anordning har föreslagits
även inom det blivande Trollhättans distrikt. Någon motsvarande bidragsskyldighet
kan emellertid icke förekomma inom Solna och Tumba distrikt,
alldenstund Solna stad icke ålagts att hålla särskild stadsfiskal samt Tumba
distrikt består uteslutande av landskommuner. Denna skillnad anser jag dock
icke böra utgöra hinder för att inom sistnämnda båda distrikt utforma landsfiskalsorganisationen
på samma sätt som i de tre förstnämnda distrikten, allra
helst som denna organisationsform torde få anses vara den ur alla synpunkter
lämpligaste. Påpekas må även, att genom sammanslagningen av Forsa och
Hälsingtuna distrikt samt Askims och Hisings distrikt två landsfiskalsdotter
bliva övertaliga. Jag vill alltså förorda, att i ett vart av Solna och Tumba
distrikt organisationen skall omfatta en landsfiskal i lönegrad A 24, vilken
skall vara polischef och allmän åklagare, samt en landsfiskal i lönegrad A 22,
vilken skall vara utmätningsman.

Sedan Kungsbacka stad numera införlivats med Kungsbacka landsfiskalsdistrikt
och Filipstads stad med Storfors distrikt, synas landsfiskalstjänsterna
i Kungsbacka och Filipstads distrikt böra placeras i lönegrad A 23. Att uppflytta
"landsfiskalstjänsten i Karlsborgs distrikt anser jag däremot för närvarande
icke vara motiverat.

Personalförteckningen upptager nu, såvitt avser landsfiskalstjänsterna, som
tjänstemän å ordinarie stat 4 landsfiskaler i lönegrad A 24, 43 landsfiskaler
i lönegrad A 23, 363 landsfiskaler i lönegrad A 22 samt som tjänstemän å
övergångsstat en landsfiskal i lönegrad A 23 och en landsfiskal å oreglerad
avlöningsstat. I anslutning till förteckningen har anmärkts, att en tjänst å
ordinarie stat i lönegrad A 23 skall hållas obesatt, intill dess stadsfiskalstjänsten
i Mölndal indrages, och en tjänst å ordinarie stat i lönegrad A 22 likaledes
hållas obesatt, så länge den å övergångsstat i lönegrad A 23 uppförde

landsfiskalen kvarstår i tjänst.

Med hänsyn till de föreslagna omändringarna i landsfiskalsorganisationen
höra i personalförteckningen såsom tjänstemän å ordinarie stat upptagas 5
landsfiskaler i lönegrad A 24, 43 landsfiskaler i lönegrad A 23 samt 363
landsfiskaler i lönegrad A 22. Den nyss omförmälda anmärkningen till personalstalen
hör kvarstå. Därest emellertid någon av de nuvarande innehavarna
av landsfiskalstjänsterna i Askims, Hisings eller Tunhems distrikt, av
vilka den förstnämnde är placerad i lönegrad A 24 och de håda övriga i löne -

12

Statsutskottets utlåtande nr 147.

grad A 23, skulle erhålla lägre placerad landsfiskalstjänst, synes vederbörande
böra överföras å övergångsstat samt motsvarande antal tjänster å ordinarie
stat i lönegraderna A 23 eller A 22 hållas obesatta, så länge vederbörande
kvarstår i tjänst som landfiskal å övergångsstat. Anmärkning härom torde
jämväl böra göras vid personalförteckningen. Tillika bör anmärkas, att en
tjänst å ordinarie stat i lönegrad A 24 skall hållas obesatt till dess att stadsfiskalstjänsten
i Trollhättan indragits. Slutligen bör anmärkas, att antalet
landsfiskalstjänster i lönegrad A 22 skall minskas med en, sedan sammanslagningen
av Forsa och Hälsingtuna distrikt genomförts.

Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Ifrågavarande anslag är å gällande
riksstat uppfört med ett belopp av 6 080 000 kronor.

Beträffande medelsbehovet för nästa budgetår anför departementschefen
följande.

I anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, å
vilken till följd av vakanser under budgetåret 1943/44 uppstått en besparing
av i runt tal 50 000 kronor, ingår ett belopp av i runt tal 60 000 kronor till
avlöning åt 18 ordinarie kanslibiträden. Av kanslibi trädest jänstema är en
vakant; de övriga 17 skola sättas å övergångsstat. Först efter genomgången
konstapelklass komma dessa tjänstemän att befordras till kontorister med
polismans förordnande i lönegrad Eo 9. På grund härav bör avlöning till
dem tills vidare beräknas under anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän. Då emellertid 11 av tjänsterna icke lära komma att uppehållas
av ordinarie innehavare torde anslagsposten kunna nedsättas med 38 500
kronor. Ökning av anslagsposten måste å andra sidan ske med kostnaderna
för avlönande av 122 ordinarie kontorsbiträden i lönegrad A 4, vilka kostnader
torde kunna beräknas till 304 000 kronor. Med anledning härav synes
ifrågavarande anslagspost böra beräknas till (3 084 800 — 38 500 +
304 000) 3 350 300 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,
vilken för budgetåret 1943/44 upptagits till 2 113 000 kronor, belastades
samma budgetår för annat än krisändamål med i runt tal 2 107 000 kronor.
Samma anslagspost, vilken för budgetåret 1944/45 upptagits till 2 083 000
kronor, beräknas för budgetåret 1944/45 komma att för annat än krisändamål
överbelastas med i runt tal 49 000 kronor. Överbelastningen förklaras
till en del därav, att ett antal ordinarie tjänster under längre tid uppehållits
av vikarier, samt i övrigt därav, att den till 87 500 kronor beräknade kostnaden
för avlönande av tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde
beräknas komma att överskridas med i runt tal 12 500 kronor.
Med hänsyn till den föreslagna löneregleringen för den icke-ordinarie personalen
torde emellertid anslagsposten i sin helhet böra omräknas, vilket
torde böra ske sålunda. Avlöning till 170 landsfiskalsassistenter torde, inberäknat
vikariatsersättningar vid tjänstgöring å landsfiskalstjänst, kunna beräknas
till i runt tal 865 000 kronor. Avlöning till sex kontorister i lönegrad
Eo 9 kan beräknas till i runt tal 20 000 kronor. Avlöning till 89 kanslibiträden
i lönegrad Eo 7 kan beräknas till i runt tal 254 000 kronor. Avlöning
till 112 kontors- och skrivbiträden, fördelade på lönegraderna Ex 2,
Eo 2 och Eo 4, kan beräknas till i runt tal 248 000 kronor. Avlöning slutligen
till 156 — egentligen 162, men till sex befattningshavare har avlöning
beräknats redan under ordinarieposten — kontorister med polismans förordnande
fördelade på lönegraderna Ex 5, Eo 5, Eo 7 och Eo 9 kan beräknas
till 437 000 kronor. Avlöning till erforderliga vikarier å assistent- och
andra biträdestjänster beräknas till 148 000 kronor. Kostnaden för avlönan -

Statsutskottets utlåtande nr 147.

13

de av tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde torde
böra höjas till 100 000 kronor. Slutligen bör i anslagsposten ingå ett till
60 000 kronor beräknat belopp för övertidsersättningar. Anslagsposten till
avlöningar till icke-ordinarie personal synes sålunda böra upptagas till
(865 000 + 20 000 + 254 000 + 248 000 + 437 000 + 148 000 + 100 000
+ 60 000) 2 132 000.

Anslagsposten till arvoden till landsfiskalselever m. fl., å
vilken under löpande budgetår beräknas uppkomma en besparing av i
Tunt tal 11 500 kronor, torde böra upptagas till oförändrat belopp eller
158 000 kronor.

Med hänsyn till de ändringar, som vidtagits beträffande övriga anslagsposter,
bör anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas till 817 000
kronor.

De sammanlagda avlöningskostnadema för budgetåret 1945/46 bliva sålunda
(3 350 300 + 2 132 000 + 158 000 + 817 000) 6 457 300 kronor, varifrån
dock skall såsom särskilda uppbördsmedel från städerna Trollhättan,
Karlskoga och Askersund avräknas sammanlagt 17 300 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader. För innevarande budgetår har till
ifrågavarande ändamål anvisats 1 600 000 kronor.

För nästa budgetår föreslås en höjning av anslaget med 200 000 kronor,
fördelad på de i omkostnadsstaten för landsfiskalerna m. fl. upptagna anslagsposterna
till sjukvård (höjningen 10 000 kronor), expenser (175 000 kronor)
och övriga utgifter (15 000 kronor).

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr R. Krugel (1:319) och den andra inom andra kammaren av herr A.
Lindqvist (II: 502), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att å personalförteckningen
för landsfiskalerna m. fl. upptaga jämväl fem kanslibiträdesbefattningar
i lönegrad A 7, avsedda att placeras å åklagaren-polischefens
avdelning i de av tudelningen berörda landsfiskalsdistrikten,

dels ock en inom andra kammaren av herrar B. Utbult och E. Johansson
i Öckerö väckt motion (11:546), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att organisationen i Hisings distrikt
skall bestå av två landsfiskaler och en landsfiskalsassistent på sätt länsstyrelsen
föreslagit.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna I: 319 och II: 546.

På de skäl departementschefen anfört tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag till lönereglering för landsfiskalsbiträdena. Mot den i de likalydande
motionerna 1:319 och 11:502 förordade ordinariesättningen av fem av de
kanslibiträdestjänster, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag skola inrättas såsom
extra ordinarie i lönegraden Eo 7, tala visserligen icke samma skäl som
kunna anföras mot att övriga likartade tjänster nu uppföras på ordinarie
stat. Utskottet bär emellertid oj ansett sig böra för nästa budgetår förorda

Utskottet.

14 Statsutskottets utlåtande nr 147.

den jämkning i Kungl. Maj:ts förslag, som ett bifall till motionerna skulle
innebära.

Organisationen av Askims och Hisings distrikt sedan de sammanslagits
skall enligt Kungl. Maj:ts förslag omfatta en landsfiskal och två landsfiskalsassistenter,
av vilka den ene avses erhålla förordnande att på eget ansvar
handlägga utmätningsmannagöromålen. Enligt det i motionen II: 546 framlagda
förslaget skall organisationen i stället omfatta två landsfiskaler och en
landsfiskalsassistent. Av de två landsfiskalerna skall den ene vara åklagarepolischef
och den andre utmätningsman.

Departementschefen har såsom motiv för Kungl. Maj:ts förslag bland annat
anfört, att den kamerala arbetsbördan i det sammanslagna distriktet ej
skulle bli av samma storleksordning som till exempel inom Trollhättans
(Tunhems) eller Tumba distrikt, vilka föreslås organiserade med två landsfiskaler.
Av den arbetsbesparing, som kunde väntas följa vid en omläggning
av uppbördssystemet och restindrivningen, borde man även enligt departementschefen
kunna förvänta en sådan minskning av den kamerala arbetsbördan,
att distriktet borde kunna organiseras med endast en landsfiskal.
Utskottet har icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag i förevarande
organisationsfråga.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit i förevarande proposition föranleder
ej erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) godkänna de förslag till lönereglering för landsfiskalernas
biträden, som framlagts i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 2 mars 1945,

b) medgiva, att till landsfiskalernas biträden må utgå
övertidsersättning i den utsträckning och under de villkor,
som i nämnda statsrådsprotokoll förordats,

c) medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser,
som i övrigt kunna bliva erforderliga för genomförande av
ifrågavarande förslag,

II. med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å
motionerna 1:319 och 11:502 samt 11:546

a) godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna
m. fl.:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

5 landsfiskaler ................................ A 24

43 landsfiskaler ................................ A 23

363 landsfiskaler .............................. A 22

122 kontorsbiträden ............................. A 4

Statsutskottets utlåtande nr 147. 15

Tjänstemän å övergångsstat.

1 landsfiskal ................................. A 23

17 kanslibiträden .............................. A 7

1 landsfiskal å oreglerad avlöningsstat.

Anm. Tjänster å ordinarie stat skola hållas obesatta i följande ordning,
nämligen en tjänst i lönegrad A 24, intill dess stadsfiskalstjänsten
i Trollhättan indrages, en tjänst i lönegrad A 23, intill dess stadsfiskalstjänsten
i Mölndal indrages, samt en tjänst i lönegrad A 22,
så länge den å övergångsstat i lönegrad A 23 uppförde landsfiskalen
kvarstår i tjänst. Därest någon av de nuvarande innehavarna av landsfiskalstjänsterna
i Askims, Hisings eller Tunhems distrikt, av vilka
den förstnämnda är placerad i lönegrad A 24 och de båda övriga i
lönegrad A 23, skulle i samband med omorganisationen av dessa distrikt
erhålla lägre placerad landsfiskalstjänst, skall han överföras å övergångsstat
samt en tjänst å ordinarie stat i den lönegrad den erhållna
tjänsten tillhör hållas obesatt, så länge vederbörande kvarstår i tjänst
som landsfiskal å övergångsstat. Antalet landsfiskalstjänster i lönegrad
A 22 skall minskas med en, sedan Forsa landsfiskalsdistrikt sammanslagits
med Hälsingtuna landsfiskalsdistrikt.

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna
m. fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 3 350 300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 2 132 000

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl. . . » 158 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 817 000

Summa kronor 6 457 300.

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans, Karlskoga

och Askersunds städer...............kronor 17 300

Summa förslagsanslag kronor 6 440 000,

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar för budgetåret
1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
6 440 000 kronor,

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Landsfiskalerna
m. fl.: Omkostnader för budgetåret 1945/46 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 800 000
kronor.

Stockholm den 22 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

16

Statsutskottets utlåtande nr 147.

Vid föreståendes ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Sven Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, von
Heland, Gunnar Andersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Andersson i Malmö,
Mårtensson, Hall, Norup, Malmborg i Skövde, Holmström, Lindholm, Johansson i Mysinge
och Birke.

Reservation

av herrar Lindström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mårtensson och
Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort
hava följande lydelse:

»På de----andre utmätningsman.

Motionärernas organisationsförslag har ursprungligen framlagts av utredningsmannen
och biträtts av länsstyrelsen. En jämförelse av arbetsbördan i
Askims och Hisings distrikt å ena sidan samt Tumba och Trollhättans (Tunhems)
distrikt, vilka vardera föreslås organiserade med två landsfiskaler, å
den andra, ger vid handen, att antalet brottmål och åtal i förstnämnda distrikt
betydligt överstiger motsvarande siffror för vart och ett av de senare.
Vid statistiska jämförelser av sådan art bör uppmärksammas jämväl det
nya distriktets säregna natur. Det kommer nämligen att omfatta en betydande
skärgård, Göteborgs såväl norra som södra skärgård och staden Marstrand.
Södra skärgården omfattar bland annat öarna Styrsö, Asperö, Brännö, Köpstadsö,
Donsö och Vrångö med fyra municipalsamhällen samt norra skärgården
bland annat öarna Öckerö, Hönö, Björkö och Hälso med fyra municipalsamhällen.
Det är givet att förrättningar, som företagas i ett dylikt
skärgårdsdistrikt kräva avsevärt mycket längre tid än i ett landdistrikt.

Utskottet har vid sitt övervägande av förevarande organisationsfråga kommit
till den uppfattningen, att åklagaren-polischefen i det nya distriktet bör
befrias från allt ansvar för utmätningsmannaärendena och att den tjänsteman,
som under eget ansvar kommer att handlägga sistnämnda ärenden, på
grund härav och med hänsyn till göromålens omfattning bör äga landsfiskals
ställning. Utskottet tillstyrker därför det i motionen II: 546 framlagda
förslaget med lönegradsplacering av de två landsfiskalerna i lönegraden A 24
och lönegraden A 22 enligt utredningsmannens förslag. I den av Kungl.
Maj:t föreslagna personalförteckningen bör antalet landsfiskaler i lönegraden
A 22 i följd härav ökas från 363 till 364 och vidare bör viss jämkning
vidtagas i förslaget till avlöningsstat. Sålunda bör anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän höjas med 7 000 kronor, anslagsposten till
avlöningar till icke-ordinarie personal sänkas med 5 000 kronor och statens
slutsumma alltså höjas med 2 000 kronor.

Vad Kungl. -— — — utskottets sida.

Statsutskottets utlåtande nr 147.
Under åberopande---hemställer utskottet,

17

att riksdagen må

I. med bifall —--ifrågavarande förslag,

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen 11:546 samt med avslag å motionerna 1:319 och
II: 502

a) godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna
m. fl.:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

364 landsfiskaler

A 22

Tjänstemän å övergångsstat.

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna
m. fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän

förslagsvis ...................... kronor 3 357 300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 2 127 000

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl. . . » 158 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 817 000

Summa kronor 6 459 300

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans, Karlskoga

och Askersunds städer .............. kronor 17 300

Summa förslagsanslag kronor 6 442 000,

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar för budgetåret
1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
6 442 000 kronor,

lil. med bifall--— 1 800 000 kronor.»

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 147.

2