Statsutskottets utlåtande nr 138.

13

r 138.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning'' av Kungl. Majus proposition angående
ordnande av4 civilanställning] för avgående
fast anställt manskap vid försvaret jämte i ämnet
väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 154 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 februari 1945,
föreslagit riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll angivna
grunderna för civilanställningsförmåner åt krigsmaktens fast anställda
manskap,

dels medgiva, att anställning å civilanställningsstat enligt av Kungl. Majit
meddelade närmare bestämmelser må under budgetåret 1945/46 medgivas
dels manskap, som avgått från beställning på aktiv stat med utgången av anställningsåret
1938/39 eller senare anställningsår och därvid erhållit anställning
å civilanställningsstat (motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden
måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring och
till följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i civilanställningssyfte, dels
ock manskap, som i omedelbar anslutning till anställning på aktiv stat innehaft
anställning över stat och som i övrigt uppfyller fordringarna för anställning
på civilanställningsstat,

dels för budgetåret 1945/46 anvisa till Armén: Rekryteringskostnader ett
förslagsanslag av 240 000 kronor, till Marinen: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag
av 190 000 kronor, till Flygvapnet: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag
av 130 000 kronor,

dels fastställa av departementschefen förordad personalförteckning för
försvarets anställningsbyrå, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för försvarets
anställningsbyrå, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46,
dels till Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 67 000 kronor,

dels till Försvarets anställningsbyrå: Omkostnader för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 64 000 kronor,

dels ock till Vissa civilanställningsåtgärder för budgetåret 1945/46 anvisa
ett förslagsanslag av 725 000 kronor.

14

Statsutskottets utlåtande nr 138.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

dels en inom första kammaren av herrar R. Wagnsson och E. Petersson
väckt motion (1:345), vari hemställts, att riksdagen vid sitt ställningstagande
till Kungl. Maj :ts proposition angående ordnande av civilanställning för avgående
fast anställt manskap vid försvaret måtte beakta i motionen anförda
synpunkter rörande f. d. fast anställt manskaps behov av stipendier för
genomgång av utbildning i civilanställningssyfte,

dels ock en inom samma kammare av herr E. Arrhén m. fl. väckt motion
(1:346), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
örn skyndsam utredning innefattande allmän översyn av den allmänbildande
undervisningen vid försvarets manskapsskolor, såväl den obligatoriska
som den frivilliga undervisningen, med hänsyn till bådas betydelse för
rekrytering och civilanställning ävensom för förbättrade utgångspunkter i
arbetet vid försvarets läroverk.

Vidare har utskottet i detta sammanhang till behandling upptagit en i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 218, med förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet
och folkskolans avlöningsreglemente m. m. inom andra
kammaren av herr N. Holmström väckt motion (11:540), vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta fastställa följande ändring av 22 § 2 mom.
andra stycket manskapsavlöningsreglementet: »Avskedspremie utgår, örn

och i den mån sådan förmån icke åtnjutits vid avgång från tidigare innehavd
manskapsbeställning. Premiens belopp utgör 500 kronor för fem års
anställning och ökas med 100 kronor för varje ytterligare helt anställningsår,
dock att högsta premiebeloppet utgör 900 kronor»,

samt följande ändring av »Övergångsbestämmelser» 1 morn.:

»Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat,
skall, så länge han innehar sådan anställning, vara underkastad nu
gällande bestämmelser örn avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie
i stället för de nya bestämmelserna örn avskedspremie och övergångsersättning.
»

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna, i den mån redogörelse icke i det följande
lämnas för desamma.

Departementschefen har inledningsvis erinrat örn att frågan örn att bereda
från militärtjänsten avgående manskap tillfredsställande försörjningsmöjligheter
i civil anställning uppkom redan under 1800-talet, och att civilanställningsfrågan
i högre grad än tidigare kom att kräva statsmakternas
uppmärksamhet, sedan 1901 års riksdags beslut medfört de värvade truppernas
avskaffande och den allmänna värnpliktens egentliga genombrott. Detta
sammanhängde med det genom nämnda riksdagsbeslut införda och i allt
väsentligt ännu oförändrade systemet med fast anställning av manskap, som
innebär, att endast ett fåtal fast anställda kunna vinna framtid i den militära

15

Statsutskottets utlåtande nr 138.

tjänsten och att flertalet nödgas söka sin fortsatta utkomst inom civila verksamhetsområden.
Denna avgång ur den militära tjänsten har också varit nödvändig
ur militärorganisatorisk synpunkt. Försvarets krigsorganisation har
nämligen krävt tillgång till ett betydligt större antal befäl än som funnits anställt
på aktiv stat. Till huvudsaklig del har denna befälstillgång skapats
genom omsättning bland det underbefälsutbildade fast anställda manskapet.

I syfte att åstadkomma en lösning av civilanställningsfrågan ha statsmakterna
under årens lopp vidtagit olika åtgärder. Dessa ha i huvudsak asyftat
företrädesrätt till vissa civilanställningar, ekonomisk kompensation åt de avgående,
omskolning och förmedling av civila anställningar.

Genom 1942 års försvarsbeslut har behovet av underbefäl för fredstjänsten
ökat. Det har därför kunnat antagas, att civilanställningsorganisationen i
framtiden kommer att bliva utsatt för så stora påfrestningar, att ytterligare
åtgärder erfordras för att förbättra det avgående manskapets civilanställningsmöjligheter.
Det förhållandet, att eljest avskedsberättigat manskap till
följd av försvarsberedskapen i stor utsträckning kvarhållits i tjänst, har även
funnits påkalla en effektivisering av civilanställningsorganisationen.

Genom beslut den 30 oktober 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom försvarsdepartementet
biträda med utredning rörande ordnandet av civilanställning
för avgående fast anställt manskap vid försvaret.

De med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen, vilka
antagit benämningen 1942 års civilanställningssakkunniga, hava avgivit ett
den 15 augusti 1944 dagtecknat betänkande (SOU 1944:38). Över betänkandet
ha utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben, chefen för armén,
chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets
fabriksstyrelse, centrala värnpliktsbyrån, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,
allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, fångvårdsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, lotsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken,
landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, svenska
landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet,
svenska brandkårernas riksförbund, svenska försäkringsbolagens
riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, svenska
lokaltrafikföreningen, svenska sparbanksföreningen, svenska bankföreningen,
svenska järnvägsföreningen, aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, aktiebolaget
statens skogsindustrier, handelns arbetsgivareorganisation, svenska
hamnförbundet, kooperativa förbundet, tjänstemännens centralorganisation,
svenska underofficersförbundet, Sveriges redareförening och försvarsväsendets
underbefälsförbund. Därjämte lia biltrafikens arbetsgivareförbund och
aktiebolaget Aerotransport beretts tillfälle att avgiva yttranden över betänkandet.

16

Statsutskottets utlåtande nr 188.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga ha påvisat betydelsen för de värnpliktigas del av en tillfredsställande
rekrytering av det stamanstäld manskapet. Därvid har framhävts
hurusom möjligheten att bereda de från militärtjänsten avgående en fortsatt
tryggad försörjning utgör en förutsättning för att rekryteringsbehovet
skall kunna tillgodoses.

I detta sammanhang ha de sakkunniga upptagit frågan örn lämpligheten av
att hålla en kader av fast anställt manskap av den omfattning, som i 1942 års
försvarsbeslut förutsatts. Därvid har hänvisats till att under senare år inträtt
en kraftig minskning av de årsklasser, från vilka de fast anställda rekryteras.
Sålunda konstateras, att rekryteringsbehovet, uttryckt i procent av
antalet 17-åringar, år 1943 var mer än tre gånger så stort som år 1937. De sakkunniga
hålla för sannolikt att, efter återgång till fredsförhållanden och vid
någorlunda goda utsikter å arbetsmarknaden, det icke kommer att visa sig
möjligt att åstadkomma en tillfredsställande rekrytering av förutsatt omfattning.
Med anledning härav förordas, att kadern av fast anställda i möjligaste
mån minskas till omfattningen.

Emellertid är uppenbart, framhålla de sakkunniga, att den förordade nedskärningen
av antalet beställningar för kontraktsanställt manskap endast kan
leda till ett begränsat resultat och att man måste räkna med att i fortsättningen
antalet årligen avgående, för vilka åtgärder i civilanställningssyfte befinnas
erforderliga, under alla förhållanden kommer att bliva betydande. För
att kunna bedöma omfattningen av de erforderliga åtgärderna ha de sakkunniga
sökt göra en uppskattning av antalet av dem, som skola omplaceras.
Därvid ha de sakkunniga funnit en genomsnittlig anställningstid av omkring
sex år lämplig, vilket skulle innebära att i runt tal 3 000 man årligen skulle
komma att avgå eller omkring 1 000 man mera än genomsnittet årligen avgående
före det nu pågående kriget. Då det måste förutsättas, att ett avsevärt
antal under alla omständigheter kommer att avgå efter fyra års tjänst, måste,
framhålla de sakkunniga, ett större eller mindre antal förmås att kvarstanna
längre än sex år för att det önskvärda genomsnittstalet skall kunna hållas.
Civilanställningsstödet bör med hänsyn härtill avvägas så, att ett dylikt kvarstannande
under längre tid än sex år ter sig fördelaktigt. De nuvarande
civilanställningsåtgärderna tillgodose, enligt de sakkunnigas mening, icke
detta syfte i tillräcklig omfattning.

I syfte att förskaffa sig en allmän uppfattning av läget i stort beträffande
civilanställningsmöjligheterna i framtiden ha de sakkunniga hållit överläggningar
med ett stort antal representanter för landets samhälls- och näringsliv.
Det allmänna intrycket av dessa överläggningar sammanfatta de sakkunniga
så, att behovet av upplysning örn orsakerna till civilanställningsfrågans uppkomst
är stort, att, sedan klarhet härom vunnits, förståelse för behovet av
civilanställningsåtgärder i regel kan skapas, att såsom allmän regel anses
böra gälla, att tvångsingripanden såvitt möjligt böra undvikas och ersättas
med åtgärder innebärande verkliga förbättringar av de civilanställnings -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

17

sökandes kvalifikationer, att de tämligen fria former, vari rekryteringen av åtskilliga
lägre civila befattningar på åtskilliga håll nu sker, äro ägnade att försvåra
möjligheterna för även kvalificerade civilanställningssökande att göra
sig gällande, samt att å andra sidan de militära myndigheterna böra tillse,
att den fast anställde, som erhållit en god civilanställning, beviljas avsked
för framtida väl eller beredes tjänstledighet för att emottaga vikariatsförordnande.

Departements ellef en har, efter att hava anmält att i de avgivna remissyttrandena
i flera fall understrukits, bland annat, vikten av en utredning i
syfte att minska manskapskadern, för egen del anfört, bland annat, följande.

o Såsom inledningsvis framhållits har civilanställningsfrågan sitt upphov i
vårt försvarsväsens organisation. För att bringa denna fråga till en tillfredsställande
lösning har sedan sekelskiftet verkställts ett flertal statliga utredningar.
Att så varit fallet vittnar å ena sidan örn svårigheterna att på detta
område nå ett godtagbart resultat men å andra sidan också örn att här föreligger
en viktig fråga vars lösning icke kan skjutas åt sidan. Måhända invändes,
att antalet av dem, vilkas intressen det här gäller att tillgodose, är
relativt ringa och att civilanställningsfrågan därför har allenast begränsad
räckvidd. Det må då erinras, att civilanställningsfrågans lösning icke endast
är av intresse för dem det närmast gäller utan även är av utslagsgivande betydelse
för rekryteringen av försvarets fast anställda manskap. Det är sålunda
uppenbart, att en tillfredsställande manskapsrekrytering icke kan vidmakthållas
utan att från statsmakternas sida skapas säkrast möjliga garantier
för fortsatt tryggad försörjning åt dem, som icke kunna eller icke vilja lita
till befordringsmöjligheterna inom försvarets egen ram. Följderna av en otillräcklig
manskapsrekrytering framstå tydligast, örn man betänker, att en betryggande
tillgång till frivilligt anställt manskap utgör en av förutsättningarna
för den militära utbildningens nuvarande organisation och att, därest denna
förutsättning brister, fråga kan uppkomma örn ökning av värnpliktstidens
längd. Därtill kommer att de anställningssökande, örn vilka här är fråga,
uppträda på arbetsmarknaden vid en förhållandevis sen ålder, varför det blir
nödvändigt att för deras del vidtaga särskilda åtgärder till underlättande av
övergången till civil verksamhet. Den omständigheten att de genom sin utbildning
torde kunna anses utgöra en för skilda uppgifter användbar och
värdefull arbetskraft förminskar ej behovet av sådana åtgärder. Tvärtom är
det ej minst av denna anledning socialt och arbetsmarknadsmässigt av betydelse
att denna arbetskraft på lämpligaste sätt tillvaratages.

Det förhållandet, att försvarets successiva utbyggande medfört behov av en
ökning av manskapskadrerna, medan befolkningssiffrorna visa en minskning av
antalet manliga 17-åringar från omkring 62 000 år 1937 till omkring 43 000 år
1946, har i och för sig bringat rekryteringsfrågan i ett vanskligt läge. I vad
mån av de sakkunniga förordad minskning av kadern av fast anställda kan
åvägabringas kommer att framgå av en år 1944 igångsatt men ännu icke slutförd
utredning av frågan örn nedbringande av antalet kontraktsanställda i

manskaps grad inom försvaret.---Ätt denna utredning icke kan komma

att överflödiggöra effektiva åtgärder för civilanställningsfrågans lösning är,
såsom 1942 års civilanställningssakkunniga ook framhållit, likväl tydligt.

De bestämmelser som för närvarande finnas meddelade i syfte att för avgående
fast anställt manskap underlätta övergång till civil verksamhet gälla
i huvudsak företrädesrätt till statliga civila befattningar, tillgodoräkning av den
militära tjänstetiden för löneklassplacering i vunnen civil statstjänst, avskeds Bihavg

till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 137—139.

1121 45 2

18

Statsutskottets utlåtande nr 138.

premier, anställning på civilanställningsstat, utbildning i civilanställningssyfte
och förmedling av civila anställningar. I fråga örn företrädesrätt till civil befattning
innebär de sakkunnigas förslag bibehållande i princip av de nu gällande
bestämmelserna. I anslutning till föreskrifterna i kungörelsen den 9
juni 1944 angående meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig föreslås
emellertid viss utvidgning av företrädesrätten främst i vad avser dess tillämplighetsområde.
— I fråga örn tillgodoräkning av den militära tjänstetiden för
löneklassplacering i civil statstjänst föreslå de sakkunniga vissa ändringar,
främst i syfte att åstadkomma större enhetlighet och rättvisare resultat än
nuvarande bestämmelser i detta ämne medföra. — Avskedspremier ha av de
sakkunniga föreslagits skola delvis ersättas av övergångspremier, för vilkas
tillgodonjutande föreslås mindre snäv begränsning än som för närvarande
gäller i fråga örn avskedspremier. — Anställning på civilanställningsstat, som
enligt gällande bestämmelser innebär rätt att under viss tid efter avgången
från aktiv stat i huvudsak bibehålla tidigare löneförmåner även vid tjänstledighet
i civilanställningssyfte, föreslås utbytt mot övergångsersättning, som
tillika avses motsvara avskedspremien till den del denna icke omvandlas till
övergångspremie. Övergångsersättningen, som utgör den väsentligaste av de
föreslagna förmånerna av ekonomisk natur, har konstruerats efter mönster
av arbetslöshetsförsäkringen. Rätt att utbekomma dylik ersättning skall enligt
förslaget föreligga endast i fall, då ersättningsbeloppet verkligen erfordras
på grund av arbetslöshet eller lägre löneförmåner i vunnen civil anställning
än som utgått i militärtjänsten. — Ersättning för flyttningskostnader vid
tillträde av civil anställning i statens tjänst föreslås skola bortfalla, därvid
emellertid förutsättes, att ersättning i sådant hänseende i stället må utgå av
övergångsersättningens fastställda belopp. — För utbildning i civilanställningssyfte
föreslås omfattande åtgärder. Sådan utbildning avses skola äga
rum såväl vid befintliga läroanstalter som i särskilda för ändamålet anordnade
kurser. För att möjliggöra, deltagande i dessa kurser föreslås, att kursdeltagare
skola erhålla stipendier och, i mån av behov, medgivas att taga i anspråk
övergångsersättningens belopp. — Förmedling av civila anställningar
föreslås skola liksom hittills ske dels genom lokala organ vid de militära förbanden
och dels genom ett centralt organ. Det senare, som tidigare benämnts
försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, har genom kungörelsen den
26 maj 1944 angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten
tillagts nya uppgifter med avseende å manskapsrekryteringen. Detta organ
föreslås erhålla en utvidgad organisation och böra benämnas försvarets anställningsbyrå.
— Slutligen föreslå de sakkunniga, att värnpliktslån, som enligt
beslut av 1944 års riksdag må beviljas befälsutbildade värnpliktiga, skola
bliva tillgängliga även för avgående fast anställt manskap.

Vid de utredningar som på sätt förut nämnts tid efter annan verkställts för
att bringa civilanställningsfrågan till en tillfredsställande lösning har även
väckts förslag örn att genom tvångsåtgärder inom eller utom statens eget verksamhetsområde
åtminstone i viss utsträckning tillförsäkra de avgående fast
anställda ny anställning. I sådant syfte har ifrågasatts en utvidgning av
företrädesrätten sålunda, att vissa befattningar skulle förbehållas civilanställningssökande
fast anställda, ävensom företrädesrättens utsträckande till privata
företag. De invändningar som från såväl enskildas som myndigheters
sida rests mot förslag i sådan riktning ha varit av övertygande art. Det synes
mig därför, att man bör söka civilanställningsfrågans lösning på andra vägar.
Såväl rekrvteringssynpunkterna som de civilanställningssökandes egen fördel
torde bäst tillgodoses, om man kan nå dithän, att de anställningssökande
genom sin egen kompetens bliva eftersträvansvärda på arbetsmarknaden. Blir
detta möjligt, föreligger icke längre något behov av att lita till särskilda före -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

19

trädesrättsbestämmelser och ej heller inställa sig krav på gottgörelse av ekonomisk
art i form av särskilda ersättningar eller förmåner i samband med avgången.
För uppnåendet av detta mål förutsättes att, där den militära utbildningen
icke i sig själv ger den fast anställde kunskaper som äro av värde
även i det civila livet, särskild utbildning i civilanställningssyfte anordnas
för de fast anställda genom statens försorg och på dess bekosta] ad. Det föreliggande
sakkunnigförslaget syftar i grunden till en lösning enligt denna riktlinje.
Jag finner mig därför kunna i stort sett godtaga förslaget. Till de avvikelser
därifrån, till vilka jag funnit anledning, ämnar jag återkomma i samband
med behandlingen av de särskilda delarna av förslaget.

I det följande ingår jag icke ytterligare på frågan örn nya lönetursregler
vid övergång till civil statstjänst, vilken fråga torde komma att anmälas
av chefen för finansdepartementet. Ej heller upptager jag frågan örn värnpliktslånebestämmelsernas
tillämpning å visst avgånget manskap och vissa av
de sakkunniga anförda synpunkter på de med försvarsberedskapens avveckling
sammanhängande särskilda civilanställningsspörsmålen. Till dessa frågor
torde jag få återkomma i andra sammanhang.

Företrädesrätt till vissa civilanställningar.

Departementschefen har under denna rubrik lämnat en redogörelse för
dels gällande bestämmelser i ämnet, dels de sakkunnigas förslag, som innebär
bibehållande av nuvarande företrädesrättsbestämmelser med smärre
modifikationer, dels ock för innehållet i de yttranden, i vilka frågan örn företrädesrätten
berörts. Av den lämnade redogörelsen för innehållet i yttrandena
framgår, att det i en del yttranden, närmast från militära myndigheter,
framhållits, att en företrädesrätt i den begränsade omfattning de sakkunniga
föreslagit måste antagas i praktiken bliva för de fast anställda av ringa
värde samt att företrädesrätten bör utvidgas eller utsträckas till att avse ett
förbehåll av vissa befattningar för de fast anställda. Från andra håll har däremot
gjorts gällande, att företrädesrätten bör tillämpas endast då fråga ar
att skilja mellan anställningssökande, vilka frånsett militärtjänst äga fullt
likvärdig kompetens för anställningen. Till denna senare uppfattning ha anslutit
sig landsorganisationen i Sverige, svenska landskommunernas förbund,
svenska landstingsförbundet och Sveriges grossistförbund.

För egen del har departementschefen, ehuru frågan synts honom vara av
natur att kunna av Kungl. Majit avgöras utan riksdagens hörande, i förevarande
sammanhang anmält, att han, vad avser företrädesrättens omfattning,
i huvudsak delar den av de sakkunniga företrädda meningen.

Övergångspremie och övergångsersättning.

Enligt nu gällande bestämmelser äger manskap vid avgång ur tjänst efter
en anställningstid av minst sex år under vissa förutsättningar komma i åtnjutande
av avskedspremie och anställning å civilanställningsstat under en
tid av sex månader.

20

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Avskedspremie utgår till underbefäl, som avgår efter en anställningstid
av minst sex år utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning
vid krigsmakten eller befattning i statens tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt. Premien utgår med 600 kronor till den,
som kan räkna sex men ej nio års anställning, och med 800 kronor till den,
som kan räkna minst nio års anställning. Till den som kommit i åtnjutande
av den lägre premien och därefter innehaft förnyad anställning under så lång
tid, att sammanlagda anställningstiden uppgår till minst nio år, utgår fyllnad
till den högre premien.

Anställning å civilanställningsstat må medgivas kontraktsanställt manskap,
som vid utgången av löpande anställningstid kan räkna minst sex års väl
vitsordad anställning och som genomgått furirsutbildning eller motsvarande
utbildning. Under tiden för anställning å civilanställningsstat, som må ha
en varaktighet av högst sex månader, må beställningshavaren erhålla tjänstledighet
för att förbereda civilanställning. Under tjänstledighet äger den anställde
bibehålla de löneförmåner, som tillkommit honom omedelbart före avgången
från anställningen på aktiv stat med undantag av vissa med särskild
tjänstgöring förenade löneförmåner (riktartillägg, flygtillägg och dylikt).
Dock skall den kontanta avlöningen från försvarsväsendet minskas med vad
beställningshavaren uppbär till följd av provtjänstgöring i civil anställning.
Eljest utgående hyres- och ortstillägg ävensom i förekommande fall inkvarteringsersättning
och kontant ersättning för portion må likväl alltid behållas.
Avsked skall meddelas å civilanställningsstat anställd, som vinner stadigvarande
civilanställning.

Mot de nu gällande bestämmelserna rörande avskedspremier och anställning
å civilanställningsstat ha de sakkunniga funnit erinringar kunna göras i
flera avseenden och för dessas innebörd har en redogörelse lämnats i propositionen
(s. 15).

Vid överväganden av huruvida ifrågavarande förmåner kunna utbytas mot
andra som bättre tillgodose kravet på rättvisa ha de sakkunniga funnit sig
böra uppställa som syftemål, att de avgående fast anställda skola såvitt möjligt
tillförsäkras civilanställningar som giva dem ungefär samma löneförmåner
som de ägt uppbära under den sista tiden för militäranställningen. Härvid
ha de sakkunniga ansett förebilden för den ekonomiska kompensationen
böra sökas i den lagstadgade arbetslöshetsförsäkringen. Sakkunnigförslaget
i förevarande del innebär, att de nuvarande förmånerna av avskedspremie och
anställning på civilanställningsstat skola ersättas av övergångspremie och
övergångsersättning. Under hänvisning till att de nuvarande förmånerna äro
knutna till förutsättningen av en anställningstid av sex år ävensom till att,
såsom tidigare framhållits, enligt de sakkunnigas mening de fast anställdas
kvarstående i tjänst utöver nämnda tid bör i möjligaste mån främjas, ha de
sakkunniga funnit angivna förutsättning böra gälla även förmånerna av övergångspremie
och övergångsersättning.

övergångspremie. De sakkunniga lia föreslagit, att varje avgående
fast anställd, vars anställningstid uppgår till minst sex år, erhåller en över -

Statsutskottets utlåtande nr 138

21

gångspremie av 300 kronor, avsedd för anskaffning av beklädnad och för andra
i samband med militäranställningens upphörande nödvändiga utgifter av liknande
natur. Från förmånen skulle vara uteslutna endast de, som vinna befordran
till pensionsberättigande militär eller civilmilitär beställning, vare
sig beställningen vinnes utan eller efter ansökan.

övergångsersättning. För att bereda ersättning åt avgående fast anställda,
som i vunnen civil anställning uppbära lägre förmåner än under
tiden för militäranställningen eller icke utan omskolning kunna erhålla civilanställning,
lia de sakkunniga föreslagit omvandling av avskedspremie och
anställning på civilanställningsstat till en övergångsersättning, som närmast
har karaktär av försäkring. Ersättningsbeloppet bör sålunda kunna uttagas
endast i den mån detsamma verkligen erfordras.

Övergångsersättningen bör enligt de sakkunnigas mening beräknas så, att
beställningshavare med en minsta anställningstid av sex år skall vara berättigad
till sådan ersättning med ett maximibelopp motsvarande antalet anställningsår
gånger summan av den sista månadslön, beställningshavaren
under anställning på aktiv stat ägt uppbära, och 100 kronor. I månadslönen
böra då i förekommande fall inräknas hyres- och ortstillägg efter den militära
förläggningsortens ortsgrupp; för beställningshavare som icke är berättigad
till hyres- och ortstillägg, bör beräknas inkvarteringsersättning med samma
belopp som det, varmed hyres- och ortstillägg (inklusive tillägg) skulle utgått
därest han varit ogift furir och räknat en anställningstid av minst åtta
år. Härutöver bör i månadslönen inräknas kontant ersättning för portion och
beklädnad. Det i övergångsersättningen ingående fasta beloppet motsvarar
nu utgående avskedspremie. Vid arbetslöshet har ersättning föreslagits skola
utbetalas per månad med 90 % av senast uppburna månadslön och i fall, då i
vunnen civil anställning utgår lägre lön än i militäranställningen, har föreslagits
ersättning i form av lönefyllnad upp till i militäranställningen senast
uppburna månadslön. Rätten till övergångsersättning skulle kvarstå under
tre år efter avskedet från beställning på aktiv stat.

Härjämte ha de sakkunniga föreslagit, att ersättning till fast anställt manskap
för kostnader för flyttning från den militära förläggningsorten till annan
ort, där civil anställning skall tillträdas, skall utgå av övergångsersättningens
fastställda belopp.

De närmare grunderna för utbetalning av övergångsersättningen, vilka
skulle intagas i manskapsavlöningsreglementet och tilläggsbestämmelserna
till nämnda reglemente, hava därefter angivits av de sakkunniga, som också
föreslagit vissa övergångsbestämmelser.

I de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena har de sakkunnigas
förevarande förslag i princip tillstyrkts, men från vissa myndigheters sida
hava vissa erinringar framställts. En redogörelse för yttrandenas innehåll
finnes intagen å s. 18—21 i propositionen.

Departementschefen har för egen del funnit sig kunna tillstyrka de sakkunnigas
förslag i förevarande del med vissa av remissyttrandena föranledda
jämkningar, och har i anslutning härtill anfört följande.

22

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

Vad först angår de allmänna principerna för de sakkunnigas förslag
i denna del lia från de militära myndigheternas sida anförts erinringar närmast
av innebörd, att förslaget icke är i tillräcklig grad ägnat att främja en
förlängning av de fast anställdas kontraktstid och vidare, att förslaget kan
innebära ett gynnande av de svaga och oföretagsamma. Därför har föreslagits
dels av chefen för försvarsstaben, att förmånerna skola utgå först efter sju
års tjänst — de sakkunniga ha förutsatt, att sex års tjänstgöring skall konstituera
rätt till övergångspremie och övergångsersättning — samt att förmånerna
därefter skola till storleken öka i intervaller, dels ock i olika yttranden
att särskild gratifikation skall utgå till den som själv löser sin civilanställningsfråga
utan att anlita övergångsersättning antingen så att övergångspremien
okas, eventuellt på bekostnad av övergångsersättningen, eller så, att
särskild gratifikation införes vid sidan av övergångspremien.

För egen del finner jag, såsom redan av det förut sagda framgår, det vara
av vikt att förmånerna så utformas, att en förlängning av kontraktstiden kan
komma till stånd. Det är även angeläget, att icke sådana åtgärder vidtagas,
att den enskildes naturliga strävan att själva skaffa sig sin utkomst förminskas.
Ur sistnämnda synpunkt kunna i och för sig goda skäl anföras för förslaget att
införa särskild gratifikation för dem, som själva lösa sin civilanställningsfråga.
Emellertid synes vara att befara, att förslagets genomförande skulle
kunna leda till obilliga konsekvenser. Det bör sålunda beaktas, att den militära
utbildningen har olika värde ur civilanställningssynpunkt. Manskap vid
flottans maskinavdelning och radiotelegrafister få liksom vissa andra manskapskategorier
inom sina fack en utbildning, som ger goda civilanställningsmöjligheter.
Direkt efter avskedet torde sådana förutvarande fast anställda
ofta kunna utan större svårigheter under normala förhållanden få civil
anställning mot god lön. Att i dylika fall medgiva särskild gratifikation, som
icke kommer även andra till del, synes icke vara lämpligt. Direkt obilligt
skulle det vara, om gratifikationen utginge på bekostnad av övergångsersättningen
för dem, vilkas militära utbildning icke direkt leder till civil sysselsättning
utan äro beroende av civilanställningshjälp. Det kan även befaras, att
systemet skulle kunna utnyttjas av de enskilda på icke tillämnat sätt och under
former som vore svåra att betryggande övervaka. Vidare torde svårigheter
komma att föreligga att från fall till fall avgöra, om vederbörande på egen
hand ordnat sin civilanställning eller om sådana omständigheter föreligga, att
gratifikation ej bör utgå. Av dessa skäl har jag — ehuru jag principiellt kan
ansluta mig till den tanke, som ligger till grund för de militära myndigheternas
förslag i denna del — icke ansett mig kunna förorda, att särskild
ersättning utgår till den som uppgiver sig skola"själv ordna sin civila anställning.

En del av det syfte, som ligger till grund för de i detta hänseende framställda
förslagen, torde emellertid kunna uppnås genom en generell höjning
av övergångspremiens belopp. Kan sedan denna höjning sättas i relation till
anställningstidens längd, tillgodoses ytterligare önskvärdheten av att främja
de fast anställdas benägenhet att förlänga kontraktstiden utöver sex år. Vid
en sådan höjning skulle den av de sakkunniga förordade övergångspremien
delvis ändra karaktär. De sakkunniga ha avsett, att denna premie — som
lämpligen bör kunna i likhet med den nu utgående benämnas avskedspremie
— skulle såsom fallet blivit med den nuvarande avskedspremien utgöra
bidrag för anskaffning av beklädnad och för andra i samband med militäranställningens
upphörande nödvändiga utgifter av liknande natur. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle premien utgå endast till den vars anställningstid
uppgått till minst sex år och som icke vinner befordran till pensionsberättigande
militär eller civilmilitär beställning. Detta förslag synes i och för sig

Statsutskottets utlåtande nr 138.

23

icke ge anledning till erinran. Jag kan sålunda icke biträda den uppfattning
rörande viss begränsning av rätten att åtnjuta premie, åt vilken försvarets
civilförvaltning givit uttryck. Ej heller kan jag ansluta mig till det av försvarsväsendets
underbefälsförbund framställda förslaget örn att premie bör
utgå även vid kortare anställningstid än sex år. Så sker icke nu, och
ett genomförande av detta förslag skulle i sin mån motverka en förlängning
av kontraktstidens längd. Å andra sidan finner jag en ytterligare
utsträckning av kvalifikationstiden för erhållande av premie — eller övergångsersättning
— till sju år på sätt chefen för försvarsstaben föreslagit icke vara att
förorda. Av skäl som i det föregående angivits föreslår jag emellertid, att
premien, som av de sakkunniga föreslagits skola utgå med ett fast belopp av
300 kronor, bestämmes till 500 kronor vid sex års anställning och ökas med
100 kronor för varje år, varmed anställningstiden överstiger sex år, dock högst
till det nu utgående maximibeloppet av 800 kronor. Vid bifall härtill bör
hinder icke föreligga för utbetalande av avskedspremie till den som förut erhållit
sådan förmån, därvid avräkning emellertid bör ske för tidigare uppburet
belopp.

Den av de sakkunniga förordade övergångsersättningen är graderad
efter anställningstidens längd och torde därför, sammantagen med den successiva
ökning av avskedspremiens belopp som nyss av mig förordats, i och för
sig vara ägnad att främja en ökning av anställningstidens längd, särskilt örn
jämförelse sker med nu i ämnet gällande bestämmelser. Att ytterligare differentiera
ersättningen efter anställningstidens längd synes icke görligt. De sakkunnigas
förslag i ämnet finner jag mig kunna förorda med två ändringar.
I likhet med lönenämnderna finner jag mig sålunda böra föreslå en begränsning
av ersättningens maximibelopp till att motsvara tolv anställningsår. Det
synes nämligen icke ligga i vare sig statsverkets eller den enskildes intresse,
att manskapet kvarstannar i tjänst alltför länge. Lönenämnderna lia vidare
ifrågasatt en begränsning jämväl av övergångsersättningens fasta del vid sex
års anställning till 300 kronor, medan motsvarande belopp vid bifall till de
sakkunnigas förslag skulle bliva 600 kronor. För egen del finner jag mig i
syfte att ytterligare främja en förlängning av kontraktstiden böra föreslå, att
det fasta tillägget av 100 kronor beräknas endast å det antal år, som överstiger
sex, dock högst till 600 kronor. Mitt förslag innebär alltså, att övergångsersättning
bör kunna tillkomma beställningshavare med en minsta anställningstid
av sex år samt utgå maximalt med ett belopp motsvarande antalet
anställningsår multiplicerat med den sista månadslönen i den militära
anställningen samt med tillägg av 100 kronor för varje år, varmed anställningstiden
överstiger sex år, dock högst med 600 kronor.

Såvitt rör flyttningsersättning torde böra gälla, att fast anställd, som icke
är berättigad till flyttningsersättning enligt kungörelsen den 15 juni 1944
(nr 382) angående ersättning för flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare,
må för tillträde av anställning å annan ort än den militära förläggningsorten
av övergångsersättningen utfå skälig ersättning för havda
kostnader för flyttning från den militära förläggningsorten till den ort, där
anställningen tillträdes.

Chefen'' för försvarsstaben har uttalat önskemål örn förenklad prövning
av frågor om utbekommande av övergångsersättningen såsom engångsbelopp.
Med anledning härav vill jag framhålla, att någon möjlighet att realisera detta
i och för sig naturliga önskemål och samtidigt förutsätta, att övergångsersättning
skall vara grundad på beliovsprincipen, icke lärer förefinnas.

Rätten till utbekommande av övergångsersättning vid arbetslöshet bör
uppenbarligen, såsom cheferna för armén och marinen påpekat, icke lida inskränkning
därav, att den arbetslöse bedriver studier i civilanställningssyfte.

24

Statsutskottets utlåtande nr lo8.

Det i olika remissyttranden framförda förslaget örn enhetlig beräkning efter
medeldyrort av hyres- och ortstilläggen vid bestämmande av övergångsersättningens
belopp synes mig medföra praktiska fördelar, varför jag biträder
detta förslag. Vid bifall härtill synes det jämväl lämpligt att, såsom försvarets
civilförvaltning förordat, försvarets anställningsbyrå fastställer övergångsersattnmgens
maximibelopp efter erhållen uppgift från vederbörande
iorbandschef rörande de löneförmåner som vid avskedet tillkommo den avgående
och de övriga förhållanden som äro av betydelse för beräkning av
overgangsersättningen.

Förverkligandet av det av kooperativa förbundet uttalade önskemålet örn
smidigare anpassning av rekrytering och avgång efter den allmänna arbetstidgången
torde mota betydande svårigheter. Det må härvid erinras örn att det
fast anställda manskapets viktigaste uppgift ligger på värnpliktsutbildningens
område. Därav foijer krav på en jämn rekrytering av fast anställda för att
tor varje ny årgång värnpliktiga skall finnas tillgång till erforderligt antal utbildningsbefaL
For tiden närmast efter det pågående kriget kan det emellertid
i händelse av uppkommande arbetslöshet av större omfattning bliva nödvändigt
att ^överväga åtgärder i den av förbundet antydda riktningen.

I vad mån det i vissa särskilda fall bör medgivas f. d. fast anställd att, i
stallet för att antaga anvisad civil anställning, med åtnjutande av övergångsersattnmg
bedriva studier i syfte att erhålla förmånligare sådan anställning
lärer icke kunna bedömas annat än från fall till fall. Frågor härom torde böra
,av anställningsbyråns styrelse i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning
och. statens arbetsmarknadskommission.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad do sakkunniga föreslagit svnas
övergångsbestämmelserna böra givas den innebörden, att de nya bestämmelserna
örn. civilanställningsförmaner av olika slag erhålla tillämpning i anslutning
till kontraktsperiod som börjar löpa efter den 30 juni 1945.

Chefen för finansdepartementet torde komma att i annat sammanhang upptaga
frågan örn de ändringar i manskapsavlöningsreglementet som föranledas
av bifall till vad ja,g nu föreslagit, vilket i sammandrag innebär följande.

1. Avskedspremie och övergångsersättning ha till syfte att för förutvarande
fast anställda tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet underlätta
övergången till annan verksamhet, För erhållande av dylik förmån
kräves dock, att vederbörande minst sex år haft manskapsanställning inom
försvaret.

2. Avskedspremie tillkommer den som avgår från manskapsanställning utan

att erhålla militär eller civilmilitär beställning med pensionsrätt enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet och utgör 500 kronor vid minst sex års
manskapsanställning för att ökas med 100 kronor för varje ytterligare år, dock
högst till 800 kronor. ö

Avskedspremie utbetalas från det förband där fast anställning senast innehafts.

3. övergångsersättning utgår dels till den som i civil anställning erhåller
lägre lön än den i militärtjänsten senast uppburna och dels till den som efter
avgång från militärtjänsten blir arbetslös. För tillträde av civil anställning
å annan ort än den militära förläggningsorten må för gäldande av flyttningskostnad,
för vilken ersättning icke utgår enligt gällande författning, erforderlig
del av övergångsersättningen tagas i anspråk. Härjämte må, efter prövning av
anställningsbyran, till den som etablerar sig såsom egen företagare utgå övergångsersättning
i form av engångsbelopp.

Övergångsersättningens maximibelopp motsvarar antalet anställningsår
—- dock högst 12 år — multiplicerat med den senast uppburna militära månadslönen
(ersättning för naturaförmåner inräknad) samt med tillägg av 100 kro -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

25

nor för varje år, varmed manskapsanställningen överstigit sex år, dock högst
med 600 kronor.

Rätten till övergångsersättning kvarstår under tre år efter avskedet.

Utbetalning av övergångsersättning sker genom försvarets anställningsbyrå.

Vid utbetalning av övergångsersättning såsom utfyllnad av civil lön kontrollerar
anställningsbyrån, att ersättningssökandens civila lön utgör den
gängse för med honom likställda.

Örn lämplig civilanställning icke erhålles utan arbetslöshet föreligger utbetalas
månatligen 90 % av den senast uppburna militära månadslönen så länge
övergångsersättningens belopp därtill lämnar tillgång. Anställningsbyrån tillser,
att den avgångne är anmäld hos arbetsförmedlingen såsom arbetssökande och
icke kunnat anvisas lämplig anställning.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser
i ämnet, som finnas erforderliga.

Utbildning i civilanställningssyfte.

Vid 1925 års riksdag beslöts en förbättrad undervisning i allmänbildande
ämnen i manskaps- och underofficersskolorna, syftande till att förbättra de avgåendes
civilanställningsmöjligheter. Sedermera hava också tid efter annan
anordnats särskilda civilanställningskurser dels centralt dels ock vid vissa
förband. Särskilda medel hava också under åren efter 1936 års försvarsbeslut
anvisats för civilanställningskurser.

De sakkunniga ha framhållit vikten av den allmänbildande undervisningen
och ha i anslutning härtill såsom ett önskemål uttalat, att antalet elevplatser
i försvarets läroverk och i underofficersskolorna måtte ökas. Genom goda
kunskaper i allmänbildande ämnen kunna nämligen möjligheter till civilanställningar
ökas, enär ett icke obetydligt antal befattningar av olika slag vid statliga
och kommunala verk samt inom näringslivet är av sådan art, att på innehavarna
icke ställas krav på speciella yrkeskunskaper.

Emellertid är, framhålla de sakkunniga, konkurrensen om arbetstillfällen
av den art, att särskilda yrkeskunskaper icke erfordras, mycket stor och flertalet
fast anställda måste förväntas bliva hänvisade till arbetsområden, där
de allmänna kvalifikationerna kräva komplettering med viss kunnighet i yrket.
En lösning av civilanställningsfrågan måste därför enligt de sakkunnigas
mening sökas företrädesvis genom att de avgående eller avgångna fast anställda
bibringas för anställning inom civilt förvärvsområde erforderliga yrkeskunskaper.
Det framhålles, att vissa möjligheter härutinnan öppnats genom
den vid förbanden bedrivna frivilliga fritidsundervisningen. Emellertid lärer
det enligt de sakkunnigas mening vara nödvändigt att i den ena eller andra
formen anordna särskild yrkesutbildning för fast eller f. d. fast anställt
manskap.

Do sakkunniga lia lämnat en redogörelse för tillkomsten av de nuvarande
bestämmelserna för den frivilliga fritidsundervisningen och de hittills vunna
erfarenheterna av denna och lia i anslutning härtill på anförda skäl föreslagit,
att den frivilliga fritidsundervisningen organiseras på sådant sätt, att de fast
anställda genom kontinuerligt deltagande i denna undervisning beredas tillfälle

26

Statsutskottets utlåtande nr 138.

att efter hand förbättra sina kunskaper och färdigheter i ämnen, som kunna vara
av betydelse ur civilanställningssynpunkt. Härvid har förutsatts, att försvarets
anställningsbyrå beredes tillfälle att avgiva förslag angående för undervisningen
lämpliga ämnen.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att den militära tjänstgöringen
medför individuellt sett mycket olika förutsättningar för de fast anställda
att erhålla civila anställningar, i vilka krävas yrkeskunnighet, samt att
såsom grundförutsättning för civilanställningsåtgärder av olika slag bör
uppställas, att alla avgående med jämförlig anställningstid genom kompensationsåtgärder
såvitt möjligt ställas i lika gynnsamt utgångsläge, då det gäller
att finna en för framtiden tryggad försörjning. De sakkunniga ha därför funnit
angeläget, att i fall, där militärtjänsten icke medfört yrkeskunskaper av värde
för civilt arbete, en effektiv yrkesutbildning i civilanställningssyfte kommer
till stånd. För genomförande av en sådan yrkesutbildning bör enligt de sakkunniga
å ena sidan ifrågakomma individuell inplacering i statliga och kommunala
verkstäder samt företag inom näringslivet ävensom i befintliga undervisningsanstalter.
Å andra sidan föreslås, att civilanställningsorganen givas
möjlighet att i anslutning till undervisningsanstalter eller fristående anordna
särskilda utbildningskurser.

Individuell inplacering av f. d. fast anställda i produktivt arbete på fabriker
eller verkstäder i och för yrkesutbildning har ansetts böra ifrågakomma endast
under förutsättning, att avtalsenlig lön utgår. Såsom lämpliga utbildningsanstalter
lia nämnts tekniska läroanstalter, handelsskolor, navigationsskolor,
verkstadsskolor samt möjligen skolor för jordbruks- och skogsbruksundervisning.
Det har synts böra ankomma på anställningsbyrån att pröva lämpligheten
av de olika kurserna. De ekonomiska problem, som sammanhänga med
att utbildningen i denna form stundom kan bliva av längre varaktighet än i
särskilt anordnade kurser, ha upptagits i samband med kostnadsberäkningen
för de senare.

Särskilda utbildningskurser i civilanställningssyfte ha, såsom förut anförts,
redan tidigare anordnats såväl centralt som lokalt vid skilda förband. De
sakkunniga förorda, att denna verksamhet, som under krigsåren ägnats mindre
uppmärksamhet, snarast möjligt återupptages i ökad omfattning och framför
allt förberedes för att i erforderlig utsträckning kunna på ett ändamålsenligt
sätt genomföras, då förhållandena åter medföra normal avgång bland det fast
anställda manskapet. Exempel på lämpliga kursämnen ha nämnts av de sakkunniga.

Den centrala ledningen av de särskilda utbildningskurserna ha de sakkunniga
funnit böra handhas av försvarets anställningsbyrå under medverkan av
överstyrelsen för yrkesutbildning eller andra statliga myndigheter, som eljest
utöva ledningen av yrkesutbildningen inom vederbörande yrkesområde.

Utgående från principen att de avgående böra ställas i ett i möjligaste
mån jämbördigt utgångsläge vid starten i det civila förvärvsarbetet, ha de
sakkunniga funnit en lämpligt avvägd kompensation för dem, som i civilanställningssyfte
nödgas genomgå särskild kurs, kunna anses nådd, örn kurs -

Statsutskottets utlåtande nr 138. “t

deltagarna jämte visst beklädnadsbidrag erhålla fritt vivre eller motsvarande
kontantbidrag. Vid kurser som anordnas vid förband och eljest då så låter
sig göra har vivre ansetts kunna utgå in natura genom förbandet. Med
stöd av gjorda beräkningar ha de sakkunniga föreslagit, att understöd
i form av stipendier å 85 kronor per månad må utgå till kursdeltagare, som
under kurstiden har att bekosta sin inkvartering och förplägnad. Vid särskilt
anordnade kurser, vilka beräknas bliva relativt korta, förutsättes stipendium
skola utgå under hela kurstiden. I de fall, da vederbörande med anställningsbyråns
medgivande deltager i ordinarie kurs vid läroanstalt, har
tiden för åtnjutande av stipendium ansetts böra begränsas, förslagsvis till
högst ett år. För ratt till stipendier över huvud har förutsatts en anställningstid
av minst fem år.

I fråga örn kostnaderna för yrkesutbildningen ha de sakkunniga, som
framhållit svårigheten att för närvarande bedöma vilken omfattning kursverksamheten
bör givas, ansett sig böra förslagsvis räkna med ett ärligt
antal kursdeltagare av omkring 800. Utgående från en kuislängd av i
genomsnitt 6 månader och ett elevantal av 15 i varje avdelning har antalet
erforderliga läraravdelningar beräknats till omkring 55. Kostnaderna för
lokaler med värme, lyse och städning ha uppskattats till 1 000 kronor för
varje avdelning eller således sammanlagt 55 000 kronor, övriga kostnader,
avseende bland annat lärarlöner, ha beräknats till i genomsnitt 550 kronor
per deltagare eller alltså sammanlagt 440 000 kronor. Totalkostnaderna ha
sålunda uppskattats till 495 000 eller i runt tal 500 000 kronor. Det har förordats,
att de kostnadsbesparingar som kunde uppkomma genom anordnande
av kurser vid försvarets egna verkstadsskolor och verkstäder skulle få användas
för att vid behov inrätta skolverkstäder, därvid emellertid fråga örn
inrättande av sådan verkstad ansetts böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kostnaderna för stipendier och understöd i annan form skulle enligt
ovan angivna förutsättningar i fråga örn stipendiebelopp, antal kursdeltagare
och kurslängd komma att uppgå till 408 000 kronor. Antalet av dem som med
anställningsbyråns medgivande komme att deltaga i ordinarie kurser vid
läroanstalt har uppskattats till 200 örn året, och då tiden för åtnjutande av
stipendium i sådana fall tänkts utsträckt till ett år skulle stipendiekostnaderna
för denna kategori komma att belöpa sig till 204 000 kronor. Det för
stipendier erforderliga sammanlagda beloppet skulle således komma att uppgå
till i runt tal G00 000 kronor örn året.

De av de sakkunniga förordade åtgärderna till underlättande för det fast
anställda manskapet att erhålla civilanställning genom anordnande av särskild
utbildning i sådant syfte ha i stort sett lämnats utan erinran i remissyttrandena.
I några speciella frågor, beträffande underofficersutbildning för
främjande av civilanställning samt storleken av de föreslagna stipendiebeloppen,
ha olika meningar yppats. För innehållet i dessa yttranden har lämnats
en redogörelse å s. 32—34 i propositionen.

Departementschefen har för egen del i fråga örn utbildningen i civilanställningssyfte
anfört, bland annat, följande.

28

Statsutskottets utlåtande nr 188.

I det föregående har jag givit uttryck åt den uppfattningen, att civilanställningsfrågan
bäst löses, om de avgående fast anställda genom egen kompetens
bliva eftersträvansvärda på arbetsmarknaden. Sådan kompetens torde
kunna beredas dels genom den militära utbildningen såsom sådan, dels genom
den efterföljande utbildning som genom statsmakternas försorg anordnas.

I likhet med de sakkunniga vill jag framhålla, att den allmänbildande
undervisning, som nu ingår i den militära utbildningen och som under de
senare åren erhållit vidgad omfattning, är ägnad att bereda de fast anställda
en för civilanställning värdefull skolunderbyggnad. Denna undervisning, som
erhålles utan kostnad för de fast anställda, leder till en allmänbildningsnivå,
i stort sett motsvarande tredje klassen i femårig realskola, och ingår som ett
led i civilanställningsåtgärderna, vars betydelse icke får underskattas. Undervisningen
kompletteras genom frivillig fritidsundervisning, som inom ramen
för tillgängliga medel står öppen för alla fast anställda. Denna frivilliga
undervisning är i hög grad praktiskt inriktad, och det står klart, att det på
denna väg bör vara möjligt för de örn sin framtid måna att utan särskild kostnad
redan under den militära utbildningstiden skaffa sig ett gott underlag
för övergång till civil anställning. Mycket tyder dock på att värdet av denna
obligatoriska respektive frivilliga undervisning, som kompletterar den allmänna
skolundervisningen, icke ännu har i tillräcklig grad insetts. Jag delar
därför de sakkunnigas uppfattning, att en saklig upplysningsverksamhet bör
anordnas — lämpligen genom anställningsbyråns försorg och med anlitande
av de medel, som ställas till dess förfogande — för att sprida kännedom om
undervisningens art och omfattning.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke bestämmelser
borde meddelas av innebörd, att genomgång av manskapsskola skall anses
motsvara genomgång av viss klass i realskola och att anteckning härom skall
ske i betyg från manskapsskola. En dylik anordning torde förutsätta ett enhetliggörande
av manskapsundervisningen inom de skilda försvarsgrenarna.
X.vad man detta kan och bör ske är vanskligt att utan närmare utredning bedöma.
_ Vid betygsgivningen kunna vissa svårigheter förutses med hänsyn till
den differentiering i undervisningen som betingas av olikheter i elevernas
kunskapsmått vid inträdet i manskapsskolorna. Då ett genomförande av förslaget
emellertid kan antagas bliva av värde för det avgående manskapet vid
sökande av civilanställning, synes frågan böra närmare övervägas.

. V.ad de sakkunniga anfört rörande ordnandet av den frivilliga fritidsundervisnmgen
ger mig icke anledning till erinran. En differentiering av undervisningen
på särskilda avdelningar — för värnpliktiga respektive för fast anställda
— bör alltså enligt min mening försökas i den mån tillgängliga medel
det medgiver. Det synes lämpligt, att anställningsbyrån beredes tillfälle att
giva sm mening till känna vad beträffar urvalet av för manskapsundervisningen
lämpliga ämnen.

Den efterföljande yrkesutbildning, som enligt det föregående anordanställda,
vilka sta i begrepp att lämna militärtjänsten, har
hittills — delvis på grund av rådande förhållanden — icke kunnat i tillräcklig
omfattning åkomma till stånd. I den mån så ändå skett har utbildningen
inriktats på ett fåtal begränsade verksamhetsområden. De sakkunniga
ha nu föreslagit, att denna utbildning skall effektiviseras och konsekvent
bedrivas dels genom individuell inplacering av avgående fast anställda i befintliga
verkstäder och undervisningsanstalter, dels genom upprättande av
särskilda utbildningskurser — i anslutning till befintliga undervisningsanstalter
i den mån så kan ske.

Att en utvidgad och förbättrad yrkesutbildning i civilanställningssyfte

Statsutskottets utlåtande nr 188.

29

bör anordnas, finner jag tydligt. Mot de riktlinjer härför som uppdragits av de
sakkunniga, synes i huvudsak intet vara att invända. Då det ligger i sakens
natur att ett fastlåsande i detalj av utbildningens inriktning icke bör i detta
sammanhang ske -—- denna fråga måste få bedömas med beaktanae av de från
tid till annan växlande behoven — anser jag mig icke böra ingå på en närmare
granskning av de sakkunnigas detaljförslag. Allenast må här framhållas
följande. .

Yad överstyrelsen för yrkesutbildning och kooperativa torbundet aniort
i fråga örn inriktande av de fast anställdas intressen på jordbruket och dess
binäringar finner jag värt beaktande. Den av överstyrelsen berörda möjligheten
att bereda före detta fast anställda ställning såsom egna företagare
synes böra uppmärksammas. Brevskoleundervisning synes böra prövas I
största möjliga utsträckning böra vid yrkesutbildningen redan tillgängliga
läroanstalter komma till användning. Örn det ändock skulle visa sig erforderligt
att upprätta särskilda kurser, bör så långt möjligt undvikas att anordna
dessa på sådant sätt, att kostnadskrävande materielanskaffning blir erforderlig.
Överhuvudtaget bör eftersträvas, att vid utbildningens planläggande
undvika fasta utbildningsanordningar. Det kan nämligen icke vara välbetänkt
att uppbygga en särskild mera omfattande organisation för tillgodoseende
av förevarande till storleken svårberäkneliga utbildningsbehov.

Av samma skäl synes det mig naturligt att verksamheten ställes under .ledning
av det organ, som finnes inrättat för verksamhet av detta slag,, nämligen
överstyrelsen för yrkesutbildning, i den mån verksamheten faller inom dess
arbetsområde. Härigenom torde yppas ökade möjligheter att på lämpligt sätt
samordna verksamheten med den normalt bedrivna yrkesutbildningen. Självfallet
böra dock försvarets organ, och speciellt försvarets anställmngsbyrå, beredas
möjlighet att öva inflytande på verksamhetens planläggning och bedrivande.
I detta ämne torde bestämmelser få meddelas av Kungl. Majit.
Såsom av det följande framgår bör vidare förutsättas, att sådan yrkesutbildning,
som anordnas för i aktiv tjänst varande fast anställda, anordnas genom
anställningsbyråns försorg. _ r .

De av de sakkunniga föreslagna stipendiebeloppen —- 85 kronor i månaden,
varav avsetts 70 kronor till vivre och 15 kronor till beklädnadskompletterinJ
_ ha i en del remissyttranden betecknats såsom väl höga, medan där emot

överstyrelsen för yrkesutbildning funnit beloppen icke överstiga vad
som kan anses skäligt. I denna del må hänvisas till att chefen för ecklesiastikdepartementet
i 1945 års statsverksproposition (bilagan åttonde huvudtiteln,
s. 519 ff.) förordat, att stipendier för elever^vid yrkesundervisningsanstalterna
må efter behovsprincip utgå med högst 75, 50 och 25 kronor per
elev och månad i respektive behovsgrader, därvid förutsatts att stipendiebeloppen
i de olika behovsgraderna skola differentieras ytterligare, så att en
glidande stipendieskala erhålles. Särskilt bidrag till beklädnadskomplettering
synes därvid icke ha beräknats. Då stipendier till f. d. fast anställd
personal äro avsedda att utgå vid sidan av avskedspremie, synes mig bidrag
till beklädnad i allt fall icke böra beräknas för denna personal, dag föreslår
med beaktande härav, att stipendier till f. d. fast anställda skola utgå
enligt de av chefen för ecklesiastikdepartementet sålunda förordade grunderna
för stipendier till elever vid yrkesundervisningsanstalterna. Vid
behovsprövning i här avsedda fall synes hänsyn böra tagas a eria sidan
till att f. d. fast anställda, som söka stipendier, i allmänhet nått relativt hög
ålder och att många av dem äro familjeförsörjare men å andra sidan till att i
manga fall övergångsersättning utgår till sökanden. Dessa synpunkter torde
böra beaktas vid meddelande av bestämmelser i ämnet. Bestämmandet av
stipendiebeloppen enligt bär angivna grunder kan med tillämpning i övrigt av

30

Statsutskottets utlåtande nr 138.

de sakkunnigas beräkning av stipendiekostnaderna antagas medföra en kostnadsminskning
av lägst 100 000 kronor.

Huruvida rätten till stipendier bör inträda såsom de sakkunniga föreslagit
redan efter en tjänstetid av fem år eller, såsom chefen för försvarsstaben ansett,
först efter sex års tjänst synes i viss mån tveksamt. Då emellertid erfarenheten
givit vid handen, att flertalet fast anställda avgår efter utgången
av första kontraktstiden — numera fyra år, bortsett från tid för anställning
över stat under sex månader — finner jag de sakkunnigas förslag såsom
innefattande en gradvis skeende övergång till de mera betydande förmånerna
av avskedspremie och övergångsersättning böra givas företräde.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser
rörande villkoren för åtnjutande av stipendier liksom rörande utbildningsverksamheten
i civilanställningssyfte i allmänhet.

Därest denna utbildningsverksamhet på här förordat sätt ställes under
ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning, synas erforderliga medel för
kursverksamheten böra ställas till förfogande från de anslag, som för yrkesutbildning
i allmänhet finnas uppförda under riksstatens åttonde huvudtitel.
Däremot torde medel till bestridande av kostnaderna för stipendier böra upptagas
under fjärde huvudtiteln. Chefen för ecklesiastikdepartementet torde
komma att i annat sammanhang framlägga förslag örn medelsanvisning till
här avsedd kursverksamhet.

Organ för förmedling av civilanställning.

De sakkunniga ha som sin uppfattning uttalat, att civilanställningsverksamheten
i fortsättningen bör, liksom hittills, handhavas av för ändamålet inrättade
civilanställningsorgan, nämligen dels lokala organ vid truppförbanden,
vilka organ böra benämnas civilanställningsnämnder, och dels ett centralt
organ, benämnt försvarets anställningsbyrå.

Sakkunnigas förslag beträffande nämnda organs sammansättning, ställning
och uppgifter hava återgivits å s. 38—41 i propositionen.

Personalen å civilanställningsbyrån utgöres enligt personalförteckning
av en föreståndare, tillika sekreterare och föredragande hos styrelsen, i
lönegrad Eo 24, en förste kontorist, tillika redogörare, i Eo 10, ett kontorsbiträde
i Eo 4 och ett extra kontorsbiträde i Ex 4 samt omfattar från den 1
oktober 1944 härjämte en sekreterare i Ex 24, som till den 1 januari 1945
varit halvtidsanställd men från sistnämnda tid har heltidstjänst å byrån. De
sakkunnigas förslag upptager såsom tjänstemän å ordinarie stat en chef för
byrån i lönegrad C 6, en kontorsskrivare i A 15 och en kansliskrivare, tillika
registrator och redogörare, i A 11, såsom extra ordinarie tjänstemän en förste
byråsekreterare i Eo 24, en byråsekreterare i Eo 21, en expeditionsvakt i Eo 6
och tre kontorsbiträden i Eo 4, ett kontorsbiträde i Ex 4 samt såsom arvodist
en pensionerad underofficer. Med avseende å de särskilda befattningarna ha
de sakkunniga angivit de för desamma avsedda arbetsuppgifterna, och redogörelsen
härför har återgivits i propositionen å s. 41—43.

I yttrandena har icke framställts erinran mot de av de sakkunniga förordade
principerna för förmedlingsverksamhetens organisation. Från skilda håll har
betonats vikten av intim kontakt mellan civilanställningsorganen och de offent -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

31

liga arbetsförmedlingarna. Yad angår anställningsbyråns organisation och
personal ha framförts vissa önskemål från myndigheter och sammanslutningar
rörande styrelsens sammansättning. Statskontoret har ifrågasatt, örn icke
byrån borde ingå i arbetsmarknadskommissionen, och denna kommission har
också funnit vissa skäl tala därför, men likväl stannat för att tillstyrka de
sakkunnigas förslag. Allmänna lönenämnden och försvarets lönenämnd ha
föreslagit utbyte av den föreslagna byråsekreterarbefattningen mot en amanuensbefattning
och har ansett expeditionsvaktsbefattningen böra placeras i
lönegraden Eo 5.

Departementschefen har funnit sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag,
att den nuvarande centrala organisationen bibehålies och att åtgärder vidtagas
för att effektivisera de lokala organens verksamhet och har även godtagit de
föreslagna benämningarna för organen.

Yad angår anställningsbyråns ställning och uppgifter har departementschefen
med hänsyn till de speciella uppgifter, som avses skola ankomma på
byrån, funnit flertalet skäl tala för att den bör såsom självständigt organ vara
direkt underställd Kungl. Maj:t. Sedan fredsförhållanden inträtt bör, framhåller
departementschefen, övervägas, örn icke på anställningsbyrån bör överflyttas
de uppgifter med avseende å familjebidrag och värnpliktslån, som nu
ankomma på statens arbetsmarknadskommission, och intill dess så sker bör
anställningsbyråns chef ha skyldighet att utan särskild ersättning tillika vara
chef för kommissionens värnpliktshjälpsbyrå. Örn styrelsens sammansättning
har det ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta.

I fråga örn personalen vid byrån har departementschefen anfört följande.

Av väsentlig betydelse vid genomförandet av de förslag som i det föregående
framlagts är, att anställningsbyrån erhåller en personalorganisation,
som svarar mot de på byrån i fortsättningen ankommande ökade arbetsuppgifterna.
Det synes stå klart, att den nuvarande personalen icke är tillräcklig
härför. I huvudsak har jag i likhet med de hörda myndigheterna
funnit mig kunna biträda det förslag till personalorganisation, sorn. av de
sakkunniga framlagts. Vissa reduktioner synas dock möjliga och motiverade
framför allt på grund därav, att viss försiktighet bör iakttagas med tanke på
pågående undersökningar örn nedbringande av manskapsstaterna vid försvaret
och med beaktande av den ändring i de sakkunnigas förslag vad beträffar ledningen
av yrkesutbildningen för avgående manskap, som i det föregående av
mig förordats.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna har jag intet att erinra
mot att befattningen såsom chef för byrån hänföres till lönegraden C 6. Såsom
i det föregående anförts synes böra gälla, att byråns chef skall vara
skyldig att tills vidare, så länge på statens arbetsmarknadskommission ankomma
uppgifter med avseende å familjebidrag och värnpliktslån, utan särskild
ersättning fungera jämväl såsom chef för arbetsmarknadskommissionens
värnpliktshjälpsbyrå. Befattningshavaren synes böra _ förordnas på
viss tid. Jag kan ävenledes förorda, att en befattning inrättas såsom
förste byråsekreterare med placering i lönegrad Eo 24. Med hänsyn till
vad i det föregående anförts rörande omfattningen av byråns arbetsuppgifter
finner jag det däremot tillräckligt, att en befattning som amanuens
i lönegraden Eo 18 inrättas i stället för den av de sakkunniga förordade
befattningen som byråsekreterare i lönegrad Eo 21. Do arbetsuppgifter, sorn

Statsutskottetå utlåtande nr 138.

avses skola ankomma på den föreslagna kontorsskrivare^ synas motivera, att
denna befattning hänföres till 15 lönegraden. Dock finner jag extra ordinarie
anställning tills vidare böra väljas i avbidan på närmare erfarenbeter
örn arbetets omfattning. Härjämte föreslår jag, att befattningshavaren
benämnes assistent. Även befattningen som kansliskrivare synes mig böra
inrättas såsom extra ordinarie. Förslaget örn anställande av en pensionerad
underofficer finner jag mig böra biträda. Denna befattningshavare synes böra
erhålla arvode motsvarande nettolön i löneklass TJO 7. Mot placeringen av
expeditionsvakten i lönegrad Eo 6 är, med hänsyn till de arbetsuppgifter som
komma att åvila honom såsom ensam tjänstgörande expeditionsvakt, från
mm sida intet att erinra. Antalet kontorsbiträden synes mig med hänsyn till
vad i det föregående anförts kunna minskas från fyra till tre, varav två i
Eo 4 och ett i Ex 4. I anslutning till de sakkunnigas förslag (jfr det följande''
torde vidare böra beräknas ett belopp för anställande av tillfällig personal
under den första tiden. Med beaktande av vad i det föregående anförts torde
det av de sakkunniga härför beräknade beloppet, såsom av det efterföljande
framgår 7 000 kronor, böra minskas till 4 000 kronor.

Kostnadsberäkningar och ansiagsfrågor.

Departementschefen har lämnat en redogörelse för av de sakkunniga verkställda
beräkningar angående dels de sammanlagda årskostnaderna vid bibehållande
av nuvarande civilanställningsåtgärder och civilanställningsbyråns
hittillsvarande organisation, visande att dessa kostnader skulle uppgå till omkring
1 565 000 kronor, dels kostnaderna för genomförande av de sakkunnigas
förslag, vilka sluta å ett belopp av omkring 2 970 000 kronor för år. De sakkunnigas
förslag innebär alltså en årlig kostnadsökning av i runt tal 1 400 000
kronor.

I anslutning härtill har departementschefen anfört följande.

.. Såsom av det föregående framgår kan ett genomförande av de sakkunnigas
förslag beräknas medföra en kostnadsökning per år av omkring 1,4 miljoner
kronor, d. v. s. med icke mindre än omkring 90 %. Denna beräkning grundar
sig dock på vissa antaganden rörande verksamhetens blivande omfattning,
örn vilkas sannolikhet något bestämt uttalande icke kan göras. Med hänsyn
till den minskning av manskapsstaterna, som torde framgå som resultat av
pågående utredning, är det snarast att förmoda, att kostnadsökningen kommer
att stanna vid lägre belopp än av de sakkunniga angivits. Huvudparten
av kostnadsökningen faller på förslaget örn anordnande av en mer konsekvent
genomförd yrkesutbildning för avgående manskap.

De ändringar i de sakkunnigas förslag, som av mig i det föregående föreslagits,
torde medföra vissa kostnadsminskningar. Sålunda torde de av mig
förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag till övergångspremier och
övergångsersättning medföra en ökning av kostnaderna för övergångspremier,
av mig benämnda avskedspremier, med 280 000 kronor men en minskning av
kostnaderna för övergångsersättning med 400 000 konor eller således sammanlagt
en kostnadsminskning med 120 000 kronor. Jämkningarna i de av de sakkunniga
förordade grunderna för utgivande av stipendier vid yrkesutbildning
kunna beräknas leda till en kostnadsminskning av omkring 100 000 kronor
per år. De beskärningar av personalorganisationen vid anställningsbyrån, som
av mig förordats, kunna beräknas medföra en årlig kostnadsminskning av 6 300
kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

33

I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit
frågan örn bestridande över riksstaten av kostnaderna för civilanställnings -åtgärder av olika slag, då en överskådligare redovisning av dessa kostnader
funnits vara önskvärd.

De anslag å fjärde huvudtiteln som avse med civilanställningsverksamheten
sammanhängande kostnader ha därför synts departementschefen böra upptagas
under en gemensam rubrik »Civilanställningsverksamheten m. m.».
Under denna rubrik borde upptagas följande anslag, nämligen Försvarets an
ställningsbyrå: Avlöningar, Försvarets anställningsbyrå: Omkostnader samt
ett gemensamt anslag, vilket lärer böra benämnas Vissa civilanställningsåtgärder
och betecknas såsom förslagsanslag. Under detta anslag upptagas
anslagsposter till avskedspremier, övergångsersättningar, utbildningskurser
för å aktiv stat kvarstående manskap och stipendier vid viss yrkesutbildning.
Benämningen av de nuvarande anslagen Rekryteringskostnader och avskedspremier
m. m. bör samtidigt ändras till Rekryteringskostnader. Från sistnämnda
anslag böra i fortsättningen bestridas endast kostnader som äga samband
med truppförbandens manskapsrekrytering.

Dessa ändringar i de nuvarande grunderna för bestridande av kostnader
för civilanställningsändamål lia synts kunna genomföras redan från och med
nästa budgetår. Härvid skulle kostnaderna för övergångsvis utgående avskedspremier
enligt äldre bestämmelser belasta det nya anslaget Vissa civilanställningsåtgärder.
På enahanda sätt skulle det sistnämnda anslaget under
övergångstiden jämväl belastas med samtliga avlöningskostnader för det
manskap som under övergångstiden komme att inneha anställning å civilanställningsstat.
I den mån sådant manskap kommer att vara i tjänst vid
respektive förband eller åtnjuta inkvartering och förplägnad vid militärt förband
bör förbandet av civilanställningsbyrån eventuellt ersättas med belopp
som svarar mot förbandets kostnader för tillhandahållande av naturaförmåner.

Anslagsbehov för budgetåret 1945/46.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkterna 24, 72, 107,
150, 151 och 176) har Kungl. Majit — under erinran att 1942 års civilanställningssakkunniga
avgivit förslag rörande ordnandet av civilanställning för avgående
fast anställt manskap vid försvarsväsendet och i samband därmed
stående frågor, vilket förslag vid tiden för statsverkspropositionens framläggande
var föremål för behandling inom försvars- och finansdepartementen

_ föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1945/46 upptaga reservationsanslagen till rekryteringskostnader
och avskedspremier m. m. och till centrala civilanställningsbyrån samt reservationsanslaget
till civilanställnings befrämjande med allenast beräknade
belopp.

Departementschefen har nu upptagit dessa och vissa andra anslagsfrågor
till behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 samt. Nr 137—139.

ISO 46 3

34

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Anslag till rekryteringskostnader.

Under dessa anslag — ett för vardera armén, marinen och flygvapnet —
beräknar departementschefen i enlighet med vad ovan anförts endast medelsbehov
för egentliga rekryteringskostnader samt för anställningspenningar
enligt 22 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet.

Med ledning av införskaffade uppgifter angående under 1944 års rekryteringsperiod
uppkomna kostnader beräknar departementschefen för budgetåret
1945/46 medelsbehovet under arméns rekryteringsanslag till 240 000 kronor,
marinens rekryteringsanslag till 190 000 kronor och flygvapnets rekryteringsanslag
till 130 000 kronor. Anslagens benämning, som hittills varit Rekryteringskostnader
och avskedspremier m. m., föreslås ändrad till Rekryteringskostnader.

Anslag till försvarets anställningsbyrå.

Avlöningar.

Departementschefen har, på sätt i det föregående förordats, avsett följande
personal för anställningsbyrån:

Löneställning.

1 chef för byrån (förordnad på viss tid) .................................... C 6

1 förste byråsekreterare ............................................................ Eo 24

1 amanuens ........................................................................... Eo 18

1 assistent ........................................................................... Eo 15

1 kansliskrivare, registrator och redogörare ................................. Eo 11

1 expeditionsvakt .................................................................. Eo 6

2 kontorsbiträden .................................................................. Eo 4

1 kontorsbiträde .................................................................. Ex 4

Arvode.

1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning ........................... UO 7

Av den sålunda angivna personalen böra enligt vanliga regler ordinarie
befattningshavare samt extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad
än 20:e uppföras å personalförteckning, som underställes riksdagen.

I anslutning till denna personalförteckning har departementschefen upprättat
förslag till avlöningsstat för byrån och därvid utgått från att arvode
skall utgå till styrelsens ordförande med 1 200 kronor för år och till ledamöter
och suppleanter med 20 kronor för sammanträdesdag, d. v. s. efter sammå
grunder som hittills gällt för civilanställningsbyrån.

Anslaget, som i fortsättningen synts böra benämnas Försvarets anställningsbyrå:
Avlöningar har av departementschefen föreslagits skola upptagas
såsom förslagsanslag under rubriken »Civilanställningsverksamheten m. m.».

Omkostnader.

I enlighet med de sakkunnigas förslag har departementschefen för nästa
budgetår till Försvarets anställningsbyrå: Omkostnader beräknat ett förslags -

35

Statsutskottets utlåtande nr 138.

anslag av 64 000 kronor, varav 52 000 kronor hänföra sig till särskilda kostnader
för rekryteringsverksamheten. Anslaget föreslås uppfört under rubriken »Civilanställningsverksamheten
m. m.».

Anslag till vissa civilanställningsåtgärder.

Anslaget till civilanställnings befrämjande föreslås från och med nästa
budgetår bortfalla.

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreslår departementschefen,
att ett anslag till Vissa civilanställningsåtgärder jämte anslagen till
försvarets anställningsbyrå upptages under rubriken »Civilanställningsverksamheten
m. m.» och att det uppföres som förslagsanslag. Såsom anslagsposter
under detta anslag föreslås upptaget förslagsvis beräknade belopp för avskedspremier,
övergångsersättningar, utbildningskurser för å aktiv stat kvarstående
manskap och stipendier vid viss yrkesutbildning. Från anslaget böra
bestridas jämväl vissa kostnader, som enligt det föregående nu bestridas från
försvarsgrenarnas avlöningsanslag.

De sakkunniga ha beräknat kostnaderna för avskedspremier — av dem
benämnda övergångspremier — vid normal avgång under fredsförhållanden
till 300 000 kronor för år. Den av departementschefen i det föregående förordade
ändringen med avseende å avskedspremiernas belopp har från samma
utgångspunkter antagits medföra en kostnadsökning med 280 000 kronor örn
året. Vid beräkningen av medelsbehovet för nästkommande budgetår kan
man utgå från att från aktiv stat komma att avgå högst 400 beställningshavare,
vilka bliva berättigade till avskedspremier. Enligt de föreslagna
grunderna för beräkning av avskedspremier skulle medelsbehovet under angivna
förutsättningar komma att uppgå till 225 000 kronor. Emellertid har i
det föregående förutsatts, att övergångsbestämmelser skola meddelas av innebörd,
att avgående manskap skall under vissa villkor äga rätt uppbära avskedspremie
enligt tidigare gällande bestämmelser.

Kostnaderna för övergångsersättning ha av departementschefen vid
normal avgång under fredsförhållanden beräknats till omkring 1 000 000 kronor
för år. Den beräkning av antalet under nästa budgetår avgående, till avskedspremier
berättigade furirer som i det föregående verkställts äger tilllämplighet
även då det gäller att beräkna medelsbehovet för nämnda budgetår
till övergångsersättningar. Härtill kommer att ett antal i tjänst varande
fast anställda torde kunna beräknas få tillträde till 1945/46 års poliskurs. Då
övergångsersättning icke synts behöva beräknas för dessa, kommer därigenom
medelsbehovet att ej oväsentligt nedgå. Under nu angivna förutsättningar ha
kostnaderna för sådan ersättning för nästa budgetår beräknats till 340 000
kronor.

Den omständigheten att vissa av de fast anställda torde kvarstå vid de
äldre förmånerna och sålunda övergå till anställning å civilanställningsstat i
stället för att åtnjuta övergångsersättning har icke ansetts nämnvärt påverka

36

Statsutskottets utlåtande nr 138.

nyssnämnda kostnadsberäkning. Kostnaderna för anställning å civilanställningsstat
skola övergångsvis bestridas från nu ifrågavarande anslagspost.

I detta sammanhang har departementschefen föreslagit utverkande av
riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att jämväl under nästa budgetår
på grund av beredskapsförhållandena medgiva anställning å civilanställningsstat
åt visst manskap vid sidan av de i manskapsavlöningsreglementet intagna
föreskrifterna. Departementschefen har vidare anmält en av försvarsväsendets
underbefälsförbund gjord framställning örn medgivande av anställning
på civilanställningsstat för på grund av sjukdom avskedat manskap,
som på grund av sjukdomen icke kunnat utnyttja förmånen i samband med
avgången ur tjänst men sedermera, efter tillfrisknande, visat sig vara i behov
av att få dylik anställning. Departementschefen har med anledning av
denna framställning förordat utverkande av riksdagens bemyndigande för
Kungl. Majit att, efter framställning i varje särskilt fall, inom en tid av tre
år efter sådan beställningshavares avgång från aktiv stat på grund av sjukdom
pröva fråga örn medgivande för den avgångne att erhålla anställning på
civilanställningsstat. Medgivandet kommer endast att få betydelse för dem,
som övergångsvis bibehållas vid nuvarande rätt att kvarstå å civilanställningsstat.

Under förevarande anslag har departementschefen vidare, i enlighet med
vad i det föregående anförts, beräknat medel till bestridande av kostnader
för viss utbildning i civilanställningssyfte för på aktiv stat
kvarstående manskap, exempelvis vid poliskurser för underbefäl vid
statens polisskola och i form av kurser vid truppförbanden för förvärvande
av körkort, och därvid räknat med att ett belopp av 60 000 kronor skall vara
tillräckligt för nästa budgetår.

Slutligen har också, i anslutning till vad förut anförts, under anslaget
i fråga upptagits medel till bestridande av kostnader för stipendier. Dessa
kostnader ha av de sakkunniga vid normal avgång beräknats till 600 000 kronor
örn året. Antalet underbefäl med fem års tjänst som avgår under nästföljande
budgetår kan emellertid antagas bliva relativt ringa. Med hänsyn
härtill ävensom till den begränsning av stipendiebeloppen och den behovsprövning
som förordats har departementschefen tills vidare räknat med ettbelopp
av 75 000 kronor för nästa budgetår.

Förevarande anslag skulle alltså disponeras på följande sätt:

1. Avskedspremier, förslagsvis .................................. kronor 250 000

2. Övergångsersättningar samt övergångsvis utgående avlö ningar

till manskap, som innehar anställning å civilanställningsstat,
förslagsvis...................................... » 340 000

3. Tiss utbildning i civilanställningssyfte för på aktiv stat

kvarstående manskap, förslagsvis............................ » 60 000

4. Stipendier till avgånget manskap vid viss yrkesutbildning,

förslagsvis...................................................... » 75 000

Summa kronor 725 000

Statsutskottets utlåtande nr 138.

37

På Kungl. Majit har ansetts böra ankomma att i anslutning till vad i det
föregående anförts meddela bestämmelser rörande anslagets disposition. Däivid
syntes böra föreskrivas, att anslagsposterna 3 och 4 icke må utan Kungl.
Majits medgivande överskridas.

Det sammanlagda medelsbehovet under nästa budgetår till rekryteringskostnader,
försvarets anställningsbyrå och vissa civilanställningsåtgärder
uppgår sålunda enligt departementschefens beräkningar till 1 416 000 kronor,
medan för motsvarande kostnader för innevarande budgetår hava anvisats
tillhopa 1 473 750 kronor. Till de för nästa budgetår angivna kostnaderna
böra emellertid läggas de medel, som beräknas under åttonde huvudtiteln
för bestridande av kostnader för yrkesutbildning åt avgående manskap.

Utskottet.

Med hänsyn till det i Kungl. Majits förevarande proposition påvisade behovet
av åtgärder dels för att säkerställa rekryteringen av kadern av fast anställt
manskap, dels ock för att underlätta avgående manskaps övergång till
den civila arbetsmarknaden, finner utskottet sig kunna i allt väsentligt tillstyrka
Kungl. Majits förslag till civilanställningsåtgärder.

I likhet med departementschefen finner utskottet alltså angeläget, att en
lösning av civilanställningsfrågan i första hand åstadkommes genom att avgående
och avskedat manskap bibringas kompetens för vinnande av anställning
på den civila arbetsmarknaden.

Vidkommande de föreslagna förmånerna av avskedspremie och övergångsersättning
till visst avskedat manskap med en anställningstid av sex år innebär
Kungl. Majits förslag egentligen icke några principiella ändringar eller
nyheter, utan närmast en —- på grund av vunna erfarenheter i fråga örn de
nu visst manskap med nyssnämnd anställningstid tillkommande förmånerna
av avskedspremier och anställning i civilanställningsstat -—- anpassning av
förmånerna för att de bättre än hittills skola kunna tillgodose avsett syfte.
Avskedspremierna, som nu utgå med 600 kronor vid sex års anställning och
med 800 kronor vid nio års anställning, skola enligt Kungl. Majits förslag utgå
med 500 kronor efter sex års anställning samt ökas med 100 kronor
för varje ytterligare helt anställningsår dock högst till 800 kronor. I motionen
11:540, som väckts i anledning av Kungl. Majits proposition nr 218
med förslag till vissa ändringar i, bland annat, manskapsavlöningsreglementet,
i vilket reglemente bestämmelserna örn avskedspremier äro intagna,
har yrkats, att avskedspremie måtte utgå efter en anställningstid av fem år
med ett belopp av 500 kronor samt att premien måtte ökas med 100 kronor
för varje ytterligare holt anställningsår upp till ett belopp av högst 900 kronor.
Vid bifall till Kungl. Majits förslag om utgivande av stipendier och
värnpliktslån till avskedat manskap med en anställningstid av fem år, som
genomgår omskolning i civilanställningssyfte, kommer emellertid manskap
med nämnda anställningstid redan därigenom att få ökad hjälp till civilanställning.
Med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa omfattningen av den
årliga nyrekryteringen är det också av betydelse, att manskap kvarstår i

38

Statsutskottets utlåtande nr 138.

tjänst åtminstone två år efter första kontraktstidens utgång. Till följd av
dessa förhållanden finner utskottet lämpligast, att avskedspremier utgå först
efter en anställningstid av sex år och med belopp, som av departementschefen
förordats. Utskottet kan alltså icke biträda motionen i nu berörd del.
Härav föranledd hemställan i fråga örn motionen kommer utskottet att göra
i samband med avgivande av utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda
proposition nr 218.

övergångsersättningen, som skall träda i stället för nuvarande förmånen av
anställning å civilanställningsstat, kommer närmast att få karaktär av ett
slags civilanställningsförsäkring. Hess belopp skall fastställas med hänsyn
till dels under sista månaden i den fasta anställningen åtnjutna löneförmåner,
beräknade efter ortsgrupp E (avgångslön), dels ock antalet hela anställningsår.
Högst må övergångsersättning utbetalas med belopp, som svarar mot
summan av avgångslönen multiplicerad med antalet hela anställningsår, dock
högst 12, dels ett belopp av 100 kronor för varje anställningsår utöver sex,
dock högst 600 kronor, vilken summa dock skall i förekommande fall minskas
med belopp, som beställningshavaren uppburit i avlöning under tjänstledighet
i civilanställningssyfte eller såsom övergångsersättning i samband
med avgång från tidigare manskapsanställning. Av sålunda fastställt belopp
må utbetalning ske till avskedad inom en tid av tre år efter avskedet enligt
i manskapsavlöningsreglementet intagna och av Kungl. Majit meddelade
ytterligare föreskrifter.

Enligt de avsedda bestämmelserna skall avskedad äga utfå visst belopp för
månad av övergångsersättningen, därest han är arbetslös eller örn han erhållit
civil anställning, i vilken avlöningen för månad understiger avgångslönen,
därvid dock löneskillnadsbeloppet skall jämkas, örn avlöningen i den
civila anställningen understiger den eljest gängse. Vidare må övergångsersättning
utbetalas såsom bidrag till kostnader för yrkesutbildning eller till kostnaderna
för flyttning för vinnande av civil anställning å annan ort än den militära
förläggningsorten, där kostnaderna ej ersättas i annan ordning, eller ock
örn den övergångsersättningsberättigade ämnar utöva verksamhet som egen
företagare. Mot de sålunda angivna grunderna för beräknande av övergångsersättning
och för utgivande av sådan har utskottet icke funnit anledning till
erinran. Utskottet förutsätter emellertid, att försvarets anställningsbyrå, som
avses skola få att pröva frågor örn utbetalning av övergångslön, kommer att
utöva erforderlig kontroll över övergångslöneförmånernas utnyttjande, och
att såväl byrån som också militära myndigheter så långt möjligt är eftersträva
att bereda manskap, som skall avgå ur tjänst vid kontraktstidens utgång,
tillfälle att redan före avgången ur tjänst inhämta erforderliga för
civil verksamhet erforderliga kunskaper, varigenom kostnaderna för övergångsersättningarna
kunna hållas nere. Utskottet anser sig också böra framhålla
vikten av att manskap, som ej kan beredas framtida utkomst inom försvaret,
ej bibehålies i tjänst till så hög ålder, att övergången därigenom försvåras.

I nu förevarande proposition liksom också i propositionen nr 218 med

39

Statsutskottets utlåtande nr 138.

förslag till ändringar i, bland annat, manskapsavlöningsreglementet bar föreslagits,
att de nya bestämmelserna rörande avskedspremier och övergångsersättning
skola träda i tillämpning i anslutning till kontraktsperiod, som
börjar löpa efter den 30 juni 1945. I förenämnda motion nr II: 540 har däremot
framställts yrkande av innebörd, att bestämmelserna i fråga skola —
med undantag för manskap, som innehar anställning å civilanställningsstat,
vilka skola vara underkastade nu gällande bestämmelser örn avskedspremier
och anställning å civilanställningsstat — träda i kraft från och med den 1
juli 1945 för då å aktiv stat fast anställt manskap. Till stöd för detta yrkande
bär anförts, att en effektivare lösning av civilanställningsfrågan förutsattes
redan i 1942 års försvarsbeslut och att civilanställningssvårigheter torde
komma att uppstå i samband med efterkrigstidens inträdande. Vidare har
framhållits, att den numera genomförda omläggningen av anställningstiden
inom vissa delar av försvaret, varigenom anställningstiden utlöper med utgången
av mars månad, kommer att medföra, att flertalet beställningshavare
av det fast anställda manskapet vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag kunna
bliva delaktiga av de förbättrade civilanställningsförmånerna först vid avgång,
som inträffar våren 1947. Utskottet finner de i motionen anförda skälen
för de nya bestämmelsernas ikraftträdande tidigare än som av Kungl. Majit
föreslagits vara bärande. Ett ytterligare skäl för att låta de nya bestämmelserna
träda i kraft tidigare är också, att den föreslagna ordningen för meddelande
av utbildning i civilanställningssyfte för avskedat manskap är avsedd
att taga sin början redan under budgetåret 1945/46, varav synas följa svårigheter
att på ett rationellt sätt ordna civilanställningsverksamheten, därest
den nya ordningen icke kommer att i sin helhet träda i kraft samtidigt. Utskottet
finner sig alltså böra i princip tillstyrka motionens yrkande. Enär
utskottet icke, såsom i motionen yrkats, funnit sig kunna tillstyrka ändring i
av Kungl. Majit föreslagna villkor för erhållande av avskedspremie utan
denna premie vid avgång efter sex års anställning kommer att minskas med
100 kronor i förhållande till nu fastställt belopp av 600 kronor, erfordras
emellertid vissa övergångsbestämmelser. Då ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
äro intagna i det till ovannämnda proposition nr 218 fogade
författningsförslaget rörande ändringar i manskapsavlöningsreglementet, kommer
utskottet att framlägga av utskottets ovan angivna ställningstagande föranlett
förslag vid avgivande av utlåtande över propositionen nr 218.

Mot Kungl. Majits förslag i fråga örn sättet för bibringande av ur civilanställningssynpunkt
lämplig utbildning åt fast anställt och f. d. fast anställt
manskap har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet finner sålunda i likhet med departementschefen det vara av betydelse,
att det fast anställda manskapet bibringas allmänbildande kunskaper
i anslutning till den militära utbildningen, då dessa kunskaper kunna bliva
manskap till god hjälp, bland annat, vid sökande av civilanställning. Utskottet
delar jämväl departementschefens uppfattning beträffande betydelsen
ur civilanställningssynpunkt av den frivilliga fritidsundervisningen och förutsätter
alltså att denna undervisning skall, så långt möjligt är, utnyttjas av

40

Statsutskottets utlåtande nr 138.

manskapet samt att den ordnas så, att den i möjligaste mån kommer att anpassas
med hänsyn till manskapets behov av civilanställningsutbildning. Vidkommande
målet för den allmänbildande undervisningen har i motionen
I: 346 framhållits, att detta borde vara ett och samma inom olika delar av
krigsmakten, och att eleverna efter avslutad obligatorisk undervisning i
nämnda ämnen borde erhålla ett avgångsbetyg, vilket bleve likvärdigt för
hela krigsmakten. Vidare har i motionen på anförda skäl förordats en översyn
av undervisningsbestämmelserna i syfte att åstadkomma effektivare undervisning
utan hinder av elevernas olika förkunskaper vid inträdet i militär
tjänst. Vissa ändringar i fråga örn den frivilliga fritidsundervisningen hava
också ansetts påkallade. På dessa och övriga skäl har i motionen yrkats, att
riksdagen måtte anhålla om skyndsam utredning, innefattande allmän översyn
av den allmänbildande undervisningen vid försvarets manskapsskolor
och vid fritidsundervisningen med hänsyn till bådas betydelse för rekrytering
och civilanställning ävensom för åstadkommande av förbättrade utgångspunkter
i arbetet vid försvarets läroverk. Utskottet finner de i motionen anförda
synpunkterna hava vissa skäl för sig. Departementschefen har emellertid
också berört i huvudsak samma frågor och därvid uttalat, att de böra
hilva föremål för närmare övervägande. Med hänsyn härtill finnér utskottet
det icke vara påkallat, att riksdagen gör framställning om sådan utredning,
varom i motionen yrkats. Utskottet finner motionen kunna anses besvarad
med vad utskottet sålunda anfört.

Vad särskilt angår den civilanställningsutbildning, som avses skola komma
dem till del, vilka avgått efter en anställningstid av minst fem år, har Kungl.
Maj .t föreslagit, att sadant f. d. fast anställt manskap skall få komma i åtnjutande
av stipendier enligt samma grunder som elever i vanliga yrkesutbildningsanstalter,
d. v. s. efter behovsprincip med högst 75, 50 och 25
kronor per elev och månad i respektive behovsgrader. I fråga örn behovsprövningen
har departementschefen särskilt framhållit, att vid densamma
hänsyn bör tagas a ena sidan till att f. d. fast anställda, som söka stipendier,
i allmänhet nått relativt hög ålder och att många av dem äro familjeförsörjare
men å andra sidan till att i många fall övergångsersättning utgår till
sökanden. Mot departementschefens uttalande, vilket är avsett att läggas
till grund för bestämmelser i ämnet, som skola av Kungl. Maj:t utfärdas, ha
i motionen I: 345 framförts vissa erinringar. I motionen framhålles sålunda,
att vid prövning av behov av stipendium ett hänsynstagande till möjligheten
för eleven att taga i anspråk för honom fastställd övergångsersättning innebär,
att denna kommer att i stort sett förbrukas under tiden för utbildningen,
med påföljd att aen omskolade star praktiskt taget utan ekonomisk
hjälp, då han efter avslutad utbildning skall söka sig civilanställning. Detta
vöre stridande mot övergångsersättningens syfte att utgöra ett slags försäkiing,
avsedd att tagas i anspråk i första hand vid arbetslöshet eller såsom
lönefyllnad, då vunnen anställning medförde lägre löneförmåner för månad
än den tidigaie innehavda manskapsanställnmgen, och i andra hand för
täckande av kostnader i samband med genomgång av utbildning i civilanställ -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

41

ningssyfte, i den mån kostnaderna för eget och i förekommande fall familjens
uppehälle icke kunde täckas genom stipendier eller på annat sätt. Stipendierna
borde, såsom civilanställningssakkunniga föreslagit, utgå i första hand
vid civilanställningsutbildning under tid efter avskedet, enär de som behövde
dylik utbildning eljest bleve sämre ställda än de, vilka haft förmånen
att få för civilanställning lämplig utbildning redan under den militära anställningstiden.
Utskottet delar den uppfattning, som framförts i motionen,
och finner alltså erforderligt, att i de bestämmelser rörande prövningen av
ansökningar örn stipendier, som skola utfärdas av Kungl. Majit, intagas föreskrifter
av i motionen föreslagen innebörd. Någon kostnadsökning torde icke
därför behöva uppkomma, ty eventuellt uppkommande merkostnad för stipendier
torde komma att uppvägas av minst motsvarande besparingar å övergångsersättningar,
därest civilanställningsutbildningen kommer att medföra
avsedd nytta, nämligen att bibringa eleverna sådan kompetens, att de efter
avslutad utbildning kunna beredas anställningar.

Kungl. Majlis förslag rörande organ för civilanställningsverksamheten,
nämligen lokala civilanställningsnämnder och ett centralt organ, vilka skola
fullgöra sina uppgifter i samarbete med, bland andra, de lokala och centrala
arbetsmarknadsorganen och ersätta de nuvarande lokala civilanställningskommissionerna
samt försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, tillstyrkas
av utskottet.

Med hänsyn till de uppgifter, som skola åligga det centrala organet — försvarets
anställningsbyrå — har utskottet icke funnit något vara att erinra mot
den för byrån föreslagna ställningen såsom självständig direkt under Kungl.
Majit lydande myndighet, för vilken ledningen skall utgöras av en särskild
styrelse, liksom ej heller mot departementschefens beräkning av personalbehovet
för byrån. Ej heller mot för olika befattningshavare föreslagen löneställning
synes utskottet något vara att erinra. 1 likhet med departementschefen
finner utskottet, att det vid återgång till fredsförhållanden bör övervägas
att överflytta uppgifterna med avseende å familjebidrag och värnpliktslån,
som nu åligga arbetsmarknadskommissionen, till anställningsbyrån,
och att det bör åligga chefen för anställningsbyrån att intill dess så
sker utan särskild ersättning tillika vara chef för kommissionens värnpliktshjälpsbyrå.

De av departementschefen framlagda kostnadsberäkningarna för genomförandet
av det av honom! förordade förslaget till civilanställningsåtgärder har
utskottet funnit sig böra lämna utan erinran liksom också sättet för bestridandet
av kostnaderna.

De för nästa budgetår äskade medelsanvisningarna till rekryteringskostnader,
till försvarets anställningsbyrå och till vissa civilanställningsåtgärder
tillstyrkas av utskottet, liksom också av departementschefen i samband där
med framlagda förslag om medgivande av anställning å civilanställningsstat
för visst manskap.

Yad Kungl. Majit i övrigt föreslagit i förevarande proposition och departementschefen
i samband därmed anfört har icke givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.

42

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition och motionen
I: 345 godkänna av utskottet ovan angivna grunder för civilan
ställningsförmåner åt krigsmaktens fast anställda manskap;

b) medgiva, att anställning å civilanställningsstat enligt av
Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelser må under budgetåret
1945/46 medgivas dels manskap, som avgått från beställning
på aktiv stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller senare
anställningsår och därvid erhållit anställning å civilanställningsstat
(motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden
måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring
och till följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i
civilanställningssyfte, dels ock manskap, som i omedelbar anslutning
till anställning på aktiv stat innehaft anställning över
stat och som i övrigt uppfyller fordringarna för anställning på
civilanställningsstat;

c) för budgetåret 1945/46 under fjärde huvudtiteln anvisa

1) till Armén: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av
240 000 kronor;

2) till Marinen: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag av
190 000 kronor;

3) till Flygvapnet: Rekryteringskostnader ett förslagsanslag
av 130 000 kronor;

d) fastställa följande personalförteckning för försvarets anställningsbyrå,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 chef .................................................................. 0 6

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

1 förste byråsekreterare ....................................... Eo 24

e) godkänna följande avlöningsstat för försvarets anställningsbyrå,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... 13 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis ....................................... 9 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............ 40 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 8 400

Summa kronor 71 300

Statsutskottets utlåtande nr 138.

43

Särskilda uppbördsmedel.

Pensionsmedel, förslagsvis ....................................... £ 300

Nettoutgift kronor 67 000

f) till Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar för budgetåret
1945/46 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
67 000 kronor;

g) till Försvarets anställningsbyrå: Omkostnader för budgetåret
1945/46 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 64 000 kronor;

h) till Vissa civilanställningsåtgärder för budgetåret 194o/46
under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 725 000
kronor.

II. att motionen I: 346 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 17 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Lindström, Gränebo, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman,
Carlström, Gustaf Iwar Anderson och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Pettersson i Dahl, Andersson i
Malmö, Mårtensson, Viklund, Holmström, Lindholm, Boman i Kieryd, Petterson i
Degerfors, Johansson i Mysinge, Thäpper och Birke.