Statsutskottets utlåtande nr 136.

1

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition angående särskilda
övergångsförmåner åt långtidsinkallad beredskapspersonal
jämte i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I propositionen nr 225 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 2 mars 1945,
föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att särskilda förmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal
ma i samband med beredskapens blivande avveckling utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen i förberörda statsrådsprotokoll
förordat,

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 till
Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal anvisa
ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr 1. Persson m. fl. (I: 327) och den andra inom andra kammaren av herr
J. W. Pettersson i Norregård m. fl. (II: 516), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte fastställa avvecklingsersättningens maximibelopp åt långtidsinkallad
beredskapspersonal till 450 kronor i alla ortsgrupper;

dels ock en inom andra kammaren av herr J. Ericsson i Kinna väckt motion
(II: 545), vari hemställts, att riksdagen måtte beakta i motionen anförda
synpunkter i fråga om övergångsförmåner dels vid återgång till före beredskapstjänstgöringen
innehavd anställning, dels ock i det fall att den långtidsinkallade
tages i anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhöra med
beredskapens avveckling.

Beträffande motiveringarna till de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas,
i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen, till motionerna
II: 516 och II: 545.

Genom beslut den 14 september 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen
för försvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för alt inom
försvarsdepartementet biträda med omprövning av uppkommande frågor
Bihang till riksdagens protokoll 19*5. 6 sami. Nr 136. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 136.

om till beredskapstjänstgöring inkallad personals återförande till civil verksamhet.

Efter verkställt uppdrag ha de med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade
utredningsmännen, vilka antagit benämningen försvarsberedskapsavvecklingsutredning
nr 1, avgivit ett den 31 januari 1945 dagtecknat betänkande
(SOU 1945: 3). Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, försvarsväsendets lönenämnd, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,
statskontoret, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering,
socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, överstyrelsen för
yrkesutbildning, Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kristianstads län,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i örebro län, länsstyrelsen
i Norrbottens län, svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,
centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, svenska
reservunderofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund samt
värnpliktiga officerares riksförbund.

Allmänna synpunkter.

Efter att hava lämnat en redogörelse för de för utredningsmännens arbete
lämnade direktiven och för av utredningen anförda allmänna synpunkter
och innehållet i de i anledning härav avgivna utlåtandena har departementschefen
sammanfattat vad som sålunda anförts i denna del och i anslutning
därtill även angivit sin egen uppfattning genom att anföra följande till statsrådsprotokollet.

Ehuru det ännu icke kan bedömas vare sig när eller under vilka förhållanden
vårt försvarsväsende kan komma att återgå till fredsfot, synes det
erforderligt, att åtgärderna för försvarets omställning efter fredsförhållanden
redan nu planläggas och förberedas. Sålunda har, bland andra åtgärder, ansetts
lämpligt att undersöka möjligheterna för inkallad personal^ att vid beredskapens
upphörande återgå till civil verksamhet samt att i man av behov
förbereda vidtagandet av särskilda åtgärder fran statsmakternas sida för att
underlätta nämnda återgång. Arten och omfattningen av åtgärderna torde
böra vara i förväg i huvudsak fastställda för att deras genomförande icke
onödigtvis skall fördröjas och personalen i fråga därigenom komma i svårigheter.

I detta syfte lia särskilda utredningsmän varit tillkallade för att mom
försvarsdepartementet enligt meddelade direktiv biträda med omprövning
av uppkommande frågor angående återförande till civil verksamhet av personal,
som varit inkallad till beredskapstjänstgöring.

Till grund för sina förslag har utredningen lagt en undersökning rörande
dels den omfattning, i vilken personal av olika kategorier hosten 1944 befunnit
sig i praktiskt taget ständig tjänstgöring sedan minst två år tillbaka,
dels ock denna personals förutsättningar att utan hjälp av det allmänna
ordna sin återgång till civil verksamhet, då militärtjänstgöringen avslutas
vid försvarsberedskapens upphörande.

Statsutskottets utlåtande nr 136.

3

Av undersökningen framgår, att över 6 000 personer hösten 1944 voro i
militär tjänst sedan mera än två år tillbaka. Hälften av dessa hade t. o. m.
en tjänstgöringstid av mera än fyra är. Undersökningen visar vidare, att i
det närmaste 2 400 fullgjorde sin tjänstgöring på grund av militär myndighets
åläggande, d. v. s. voro att anse såsom tvångsinkallade. Återstoden eller
omkring 3 800 voro ianspråktagna för militär tjänstgöring efter eget medgivande
eller efter ansökan. Anmärkas må dock, att skillnaden mellan
tvångsinkallelse och frivillig tjänstgöring i vissa täll är svävande. Av undersökningen
framgår även, att omkring 70 procent av samtliga de långtidstjänstgörande
beräknas få svårigheter att lösa sina sysselsättnings- och försörjningsproblem
vid en avveckling av försvarsberedskapen.

1 anslutning till de meddelade direktiven och nied stöd av den verkställda
undersökningen har utredningen framlagt förslag till åtgärder för
alf bereda långtidsinkallad personal stöd vid den blivande återgången till
civil verksamhet.

I''Sredningens förslag innebär, att långtidstjänstgörande personal skulle erhålla
— förutom visst rådrum med övergången till civil verksamhet genom
fortsatt militärtjänstgöring för arbetsuppgifter, som sammanhöra med beredskapens
avveckling —- ekonomiskt stöd, efter eget val i form av antingen
en avvecklingsersättning, som .skulle utgå under viss övergångstid och beräknas
etter särskilda regler, eller yrkesutbildning i kombination med avvecklingsersättning
eller ock värnpliktslån. Förmånerna skulle emellertid
tillkomma endast dem, som tvångsvis varit tagna i anspråk för tjänstgöring
under en tid av minst två år och befinna sig i tjänstgöring vid den tidpunkt,
då beredskapen börjar avvecklas, dock med möjlighet för myndigheterna att
inom vissa närmare angivna gränser medgiva motsvarande förmåner jämväl
åt andra, därest särskilda omständigheter därtill föranleda. De av utredningen
föreslagna åtgärderna kunna i vissa fall bli förmånligare för
den enskilde än dem, som samhället kan komma att vidtaga för lösningen
av arbetslöshetsproblem i allmänhet. En dylik undantagsställning har dock
av utredningen ansetts befogad med hänsyn till att de till längre tids militärtjänstgöring
inkallade genom sin långa frånvaro från civil verksamhet
beräknas komma att möta större svårigheter än andra vid lösandet av för
deni uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem samt med beaktande
jämväl av den samhälleliga insats, de inkallade haft att utföra
under ofta påfrestande förhållanden.

l)e av utredningen framlagda förslagen lia i sina huvuddrag lämnats utan
erinran i de däröver avgivna utlåtandena.

för egen del finner jag med hänsyn till vad som framkommit vid den av
utredningen gjorda undersökningen rörande den långtidsinkallade personalens
förhållanden och på av utredningen anförda skäl uppenbart, att särskilda
åtgärder böra vidtagas för alt för inkallad personal underlätta återgången
till civil verksamhet efter beredskapens upphörande. 1 huvudsak
kan jag också biträda de förslag lill åtgärder, som av utredningen framlagts.
1 vissa avseenden äro dock ändringar enligt min mening påkallade.

Utredningen har föreslagit, att långtidsinkallad personal, som icke längre
erfordras för egentliga beredskapsuppgifter, skall erhålla tillfälle lill fortsal!
militärtjänstgöring i samma ordning sorn tidigare, d. v. s. i fråga örn
värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen, och ali personalen därunder
skall sysselsättas med avvecklingsåtgärder av skilda slag.

Även örn det ännu icke är möjligt afl i alla delar slutligt bedöma under

4

Statsutskottets utlåtande nr 136.

vilka former beredskapen kan komma att avvecklas, synas mig vissa hållpunkter
redan nu kunna angivas. Sålunda torde det böra ankomma på
Kungl. Majit att med beaktande av de särskilda förhållanden, som kunna
göra sig gällande inom olika försvaret tillhörande områden, avgöra, när
neutralitetsvakt icke längre kan anses erforderlig. Såsom huvudregel bör
gälla, att därefter några inkallelser till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen
icke må komma i fråga och att ej heller reservpersonal eller annan
med denna likställd personal utöver den. som i fredstid kan tågås i anspråk,
må inbeordras till tjänstgöring. Sådana till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen
inkallade värnpliktiga, vilka vid ifrågavarande tidpunkt befinna
sig i tjänst för alt fullgöra dem enligt fredsbestämmelser åliggande tjänstgöring,
skola dock givetvis kvarbliva i tjänstgöring under därför bestämd
tid. Det synes böra ligga i Kungl. Maj:ts hand att för denna personal meddela
föreskrift, örn och i vad mån den efter beredskapens upphörande fortsatta
tjänstgöringen skall med avseende å de värnpliktiga tillkommande
ekonomiska förmåner anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen
eller enligt 27 § samma lag. Avgörandet härutinnan torde få träffas
under hänsynstagande till att dessa värnpliktiga varit berättigade till krigslön
och till familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen under den
del av tjänstgöringstiden, som sammanfallit med beredskapstiden, och att
en övergång till fredslön och fredsfamiljebidrag kan komma att, åtminstone
i vissa fall, medföra sämre förmåner, något som torde böra undvikas under
en sammanhängande tjänstgöringsperiod.

För utförandet av med försvarsberedskapens avveckling sammanhängande
särskilda arbetsuppgifter bör i första hand tagas i anspråk i fredsorganisationen
ingående personal. I den mån denna personal icke förslår, bör,
såsom också i vissa av de avgivna utlåtandena framhållits, civil personal
tillfälligt anställas för arbetets utförande. Därvid bör företräde lämnas långtidsinkallad
militär personal, som befinner sig i tjänstgöring vid tiden för
beredskapens upphörande. Härigenom vinnes även fördelen, att personalen
i fråga erhåller rådrum för att ordna sin slutliga återgång till civilt arbete.
Hinder synes emellertid icke böra möta att, om och i den mån så befinnes
lämpligt, bestämma utgående ersättning till belopp, svarande mot den krigsavlöning
och i förekommande fall familjebidrag jämte hemortslön, som utgått
under tiden för den militära tjänstgöringen. 1 fall, då militär personal
kan komma att erfordras för vissa särskilda arbetsuppgifter och detta personalbehov
icke kan tillgodoses inom ramen för fredsorganisationen, torde
frivillig militärtjänstgöring böra komma i fråga och sådan medgivas långtidsinkallad
personal, som eljest skulle ha hemförlovats. Jag förutsätter, att
det även för detta fail skall få ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva, att
den fortsatta tjänstgöringen efter beredskapens upphörande skall i fråga
om ekonomiska förmåner anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen.
Även frivillig personal av olika kategorier, som varit i tjänst under
beredskapstiden men likväl icke i likhet med tvångsvis ianspråktagen personal
anses böra bliva berättigad till ekonomiskt stöd för underlättande av
övergången til! civil vex-ksamhet, bör enligt mitt förmenande kunna ifrågakomma
för tillfällig civil anställning och för frivillig militärtjänstgöring av
förut angivet slag.

Möjligheten att nu nämnda åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende
av det vid avveckling av försvarsberedskapen uppkommande personalbehovet
torde emellertid icke kunna helt uteslutas. I undantagsfall kan det

Statsutskottets utlåtande nr 136.

5

visa sig behövligt att för med avvecklingen sammanhörande uppgifter tvångsinkalla
värnpliktiga. I den mån så är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas
art böra därvid i främsta rummet sådana värnpliktiga komma i
fråga som fullgjort ingen eller ringa beredskapstjänst. Dylika inkallelser
torde böra grundas på tor ändamålet stittad särskild lag. Det är min avsikt
att taga spörsmålet härom under ytterligare övervägande och för det fall
att så skulle visa sig påkallat framdeles föreslå åtgärder i detta avseende.

Den personal, som vid tidpunkten för beredskapens avveckling är i tjänstgöring
oell dä t yller villkoren för erhållande av stöd vid återgången till civil
verksamhet, bör enligt mitt förmenande bibehålla rätten härtill, även örn
den enskilde före denna återgång kommer afl — för arbetsuppgifter, som
sammanhänga med beredskapens avveckling — under längre eller koriare
tid tagas i anspråk i civil anställning eller för frivillig militär tjänstgöring.
Så bör dock icke under obegränsad tid vara fallet. Lämpligen bör på Kungl.
Maj:! ankomma att i den mån så är möjligt meddela föreskrift av innebörd
att avvecklingsperioden skall vid viss tidpunkt anses såsom avslutad, varav
följer, alt särskild personal icke därefter må inneha anställning eller vara
inkallad för hithörande uppgifter. Vid denna tidpunkt eventuellt återstående
uppgifter av angivet slag böra omhändertagas av inom fredsorganisationen
disponibel personal.

Utredningens förslag örn att rådrum för övergång till civil verksamhet
skall beredas reservpersonal och f. d. fast anställt manskap liven genom
irivillig tjänstgöring å vakanta, i vederbörliga fredsstater upptagna beställningar
finner jag mig böra biträda. Jag vill dock redan i detta sammanhang
framhålla, att jag icke kan finna rimligt att under alla förhållanden utesluta
dem, som erhålla möjlighet till dylik tjänstgöring, från det ekonomiska stöd
vid övergången, sorn skall tillkomma annan personal. Jag förutsätter .sålunda.
att jämväl denna personal skall, i den mån så prövas skäligt, äga
rätt till avvecklingsförmåner, därest tjänstgöringen å vakant beställning icke
kommer att sträcka sig över längre lid än förslagsvis ett år.

Den. sorn erhållit tillfällig civil anställning eller fullgör frivillig tjänstgöring
för utförande av arbetsuppgifter, sammanhängande med avvecklingen
av beredskapen, skall givetvis äga avbryta anställningen elier tjänstgöringen,
därest han får möjlighet att övergå till civil verksamhet. Det synes
önskvärt, att vederbörande i den mån så låter sig göra återgår till .sysselsättning
på den civila arbetsmarknaden vid en tidpunkt, då förhållandevis
goda arbetstillfällen erbjuda sig. I likhet med utredningen tinner jag påkallat.
att i nämnda syfte den nu frivilligt tjänstgörande personalen redan
före beredskapens upphörande uppmanas att söka ordna övergången till
civil verksamhet. Vissa åtgärder i detta syfte ha av mig vidtagits.

1 det följande ingår jag närmare på frågan örn de personalgrupper, vilkas
övergång till civil verksamhet bör underlättas, och till villkoren härför.

Vad därefter angår arten av de ekonomiska förmåner, som av utredningen
ansetts böra tillkomma de långtidsinkallade, alltså avvecklingsersättning,
yrkesutbildning jämte avvecklingsersättning och värnpliktslån. finner jag i
likhet med de hörda myndigheterna och sammanslutningarna desamma
vara lämpliga. Jag återkommer i det följande till frågan örn de olika förmånerna
samt de förhållanden, under vilka de böra få utnyttjas.

1 den i anledning av förevarande proposition väckta motionen II: 545, har,
såvitt nu är i fråga, erinrats örn att utredningsmännen för sin dei ansett

6

Statsutskottets utlåtande nr 136.

visst rådrum kunna beredas de långtidsinkallade genom att beredas möjlighet
til! fortsatt tjänstgöring för fullgörande av arbetsuppgifter, sammanhängande
med beredskapens avveckling, och att de på grund härav icke
syntes utredningsmännen hava behov av särskilda ekonomiska övergångsförmåner.
I motionen har vidare i anslutning härtill anförts i huvudsak
följande.

Någon erinran torde visserligen icke i och för sig kunna göras mot det
av departementschefen framlagda förslaget om att civilanställa personal för
utförande av vissa militära arbeten i samband med beredskapens avveckling,
men i praktiken komme detta system att vålla viss orättvisa, enär icke
alla långtidsinkallade torde kunna komma i åtnjutande av här avsedd civilanställning.
Därest sålunda vissa långtidsinkallade skulle ha möjlighet att
efter avslutad frivillig militärtjänstgöring utöver beredskapen dessutom få
komma i åtnjutande av avvecklingsersättning komme de i en förmånligare
ställning än andra långtidsinkallade. Den, som civilanställdes för arbetsuppgifter
i samband med avvecklingen, skulle nämligen först få det rådrum
för ordnande av övergången lill civil verksamhet, som den fortsatta tjänstgöringen
innebure för att sedan denna slutat erhålla samma rätt till avvecklingsersättning
som de långtidsinkallade, vilka icke kommit i åtnjutande
av de med civilanställningen förknippade fördelarna. Enligt propositionen
skulle dessa långtidsinkallade bibehålla rätten till avvecklingsersättning
i ena fallet under »icke obegränsad tid» och i andra fallet då tjänstgöringen
å vakant beställning uppgått till förslagsvis högst ett år. Emellertid
torde dessa långtidsinkallade, som på de olika sätt här ovan angivits fortsätta
i militär tjänst, därigenom erhålla tillräckligt rådrum för att kunna
ordna sina civila anställningsförhållanden. En extra förmån därutöver såsom
erhållande av avvecklingsersättning, sedan den frivilliga militärtjänsten en
gång upphört borde därför heller icke komma i fråga i dessa fall. Skulle å
andra sidan denna .frivilliga militärtjänstgöring utöver beredskapen pågå
under en kortare tidrymd än sex månader, kunde väl anses skäligt, att vederbörande
erhåller avvecklingsersättning för tidsskillnaden mellan å ena
sidan den frivilliga militärtjänsten och maximitiden för erhållande av avvecklingsersättning,
som i propositionen föreslås till sex månader.

Förutsättningar för åtnjutande av föreslagna förmåner lii. ni.

Utredningen har ansett de förmåner, som föreslagits med avseende å långtidsinkallades
övergång till civil verksamhet, böra förbehållas vissa personalgrupper
och inom dessa sådan personal som är i tjänstgöring vid tidpunkten
för beredskapens upphörande och som då tvångsvis fullgjort av beredskapen
föranledd, praktiskt taget sammanhängande tjänstgöring av viss varaktighet.

Rätt till ekonomisk hjälp skulle sålunda tillkomma värnpliktiga samt per -

Statsutskottets utlåtande nr 136.

7

soimi i krigsmaktens reserver — med undantag för pensionsavgången personal
— ävensom i anledning av beredskapen över stat anställt manskap.
En förutsättning härför skulle vara, att de tvångsvis tagits i anspråk för
tjänstgöring och att tjänstgöringen avslutas i samband med beredskapens
avveckling. Förutsättningen skulle dock i vad angår tvångstjänstgöring icke
vara ovillkorlig, enär det i åtskilliga fall visat sig förenat med svårigheter att
bestämma tjänstgöringens karaktär. Detta har ansetts böra föranleda ett
jämförelsevis välvilligt bedömande vid prövning av frågan örn rätt för den
enskilde att erhålla avvecklingsförmåner. Från sådana förmåner skulle helt
uteslutas krigsfrivilliga, d. v. s. personer under eller över vämpliktsåldern
samt personer, som — ehuru i vämpliktsåldern — blivit frikallade från fullgörande
av värnplikt. I de avgivna utlåtandena ha vissa erinringar framställts
mot utredningens ifrågavarande förslag.

Departementschefen har funnit det vara principiellt riktigt, att rätten till
avvecklingsförmåner knytes till tvångsvis fullgjord tjänstgöring. Möjligheter
hava dock, såsom utredningen framhållit, synts departementschefen böra
föreligga att bevilja dylika förmåner även i fall, då tjänstgöringens karaktär
visar sig svår att fastställa. Därvid syntes böra gälla, att endast sådan tjänstgöring
som är uppenbart frivillig bör utesluta rätt till avvecklingsförmåner.
I princip bör vidare, framhåller departementschefen, tiden för den fredsmässiga
utbildningen enligt 27 § värnpliktslagen icke tagas i beräkning.
Har värnpliktig jämlikt 28 § nämnda lag varit inkallad för fullgörande av
honom enligt 27 § 1 mom. samma lag åliggande tjänstgöring, skall således
denna tjänstgöring icke få inräknas i kvalifikationstiden.

Vidkommande de ifrågakommande personalgrupperna har departementschefen
funnit sig, i anslutning till utredningens förslag och med beaktande
av vad som framhållits i vissa av remissutlåtandena, böra förorda, att avvecklingsförmåner
— under förutsättning att övriga villkor äro uppfyllda —
skola tillkomma värnpliktiga samt fast anställd, icke ständigt tjänstgörande
personal — med undantag för dels personal på disponibilitetsstat, avgångsstat,
övergångsstat och reservstat, dels ock med tjänstepension från sådan
stat avgången personal — officerare och underofficerare i sjövärnskåren samt
i anledning av beredskapen över stat anställt manskap ävensom — under
särskild förutsättning, lill vilken departementschefen i det följande återkommer
— krigsfrivilliga och annan frivilligt tjänstgörande personal, som omedelbart
före krigsfrivilligtjänstgöringen fullgjort tvångstjänstgöring. En vidare
utsträckning i förhållande till utredningsmännens förslag av rätten till
avvecklingsförmåner än som sålunda förordats har departementschefen icke
funnit motiverad. Vad särskilt angår personal på övergångsstat och reservstat,
som enligt civilförvaltningens uppfattning i vissa fall skäligen borde
tillerkännas rätt till dylika förmåner, har departementschefen erinrat, att
ifrågavarande personal åtnjuter löneförmåner även under tid, varunder den
icke tages i anspråk för tjänstgöring, och att löneförmånerna äro av sådan

8

Statsutskottets utlåtande nr 136.

storleksordning, att del icke kan anses påkallat att därutöver medgiva särskilda
förmåner för ordnande av övergången till civil verksamhet.

Vad därefter angår den tjänstgöringstid, som skall fordras för erhållande
av rätt till avvecklingsförmåner, har utredningen föreslagit, att den skall
bestämmas till två år i oavbruten följd intill tidpunkten för tjänstgöringens
avslutande i anledning av beredskapens upphörande, därvid dock hänsyn
icke skall tagas till att ett avbrott av högst tre månaders varaktighet kan
ha förekommit. Utredningen har emellertid funnit befogat, att avvecklingsförmåner
skola kunna efter prövning i varje särskilt fall få åtnjutas, även
örn tjänstgöringen icke pågår vid tidpunkten för beredskapens avveckling,
därest fråga är örn person, som under de närmast förflutna tre åren fullgjort
beredskapstjänstgöring under sammanlagt minst två år. Gentemot dessa
förslag ha i huvudsak icke framställts andra erinringar än att den fordrade
tjänstgöringstiden av två år bör anses ha varit fortlöpande, även om flera
avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit, samt att hänsyn
bör i vidare utsträckning än av utredningsmännen förordats tagas till förhållandena
för dem, vilka avslutat sin tjänstgöring före tidpunkten för
påbörjandet av beredskapens avveckling men till följd av tjänstgöringstidens
längd åsamkats svårigheter vid övergången till civil verksamhet.

För egen del har departementschefen funnit såsom allmän regel böra
gälla, att tjänstgöringen skall pågå vid tidpunkten för beredskapens upphörande
och att tjänstgöringstidens längd under senast förflutna två år vid
nämnda tidpunkt skall ha uppgått till minst 21 månader samt att tjänstgöringen
i dess helhet varit föranledd av beredskapsförhållandena. Har
tjänstgöringen slutat dessförinnan, syntes efter prövning av den centrala
myndighet, som får sig ålagt att handlägga förevarande ärenden, sådana
förmåner likväl böra beviljas, därest tjänstgöringen i anledning av beredskapen
halt en varaktighet av minst tre år och avslutats tidigast ett år före
nämnda tidpunkt samt ett påtagligt orsakssammanhang kan anses förefinnas
mellan tjänstgöringstidens längd och svårigheten att erhålla utkomst
på den civila arbetsmarknaden.

För krigsfrivilliga och annan frivilligt tjänstgörande personal, som omedelbart
före den frivilliga tjänstgöringen fullgjort tvångstjänstgöring antingen
i egenskap av fast anställda eller såsom värnpliktiga, bör, framhåller
departementschefen, den särskilda förutsättningen uppställas, att tvångstjänstgöringens
längd uppgått till minst 21 månader inom en tidrymd av
två år och avslutats högst ett år före tidpunkten för beredskapens avveckling
samt att den därpå följande frivilliga tjänstgöringen försiggått utan avbrott
intill samma tidpunkt.

Den tid, inom vilken till avvecklingsförmåner berättigad skall ingiva ansökan
om sådana förmåner, har av utredningen föreslagits till en månad
efter avslutad tjänstgöring. I de avgivna utlåtandena har icke rests invändning
häremot i annan mån än att arbetsmarknadskommissionen erinrat om

Statsutskottets utlåtande nr 136.

9

alt rätten att söka vämpliktslån enligt gällande vämpliktslåneförordning är
begränsad till en tid av tre månader närmast efter tjänstgöringens avslutande
och att i särskilda fall lån må sökas jämväl senare. Det har synts departementschefen
böra få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela
erforderliga föreskrifter.

Vämpliktslån.

Vid den av utredningen verkställda undersökningen rörande de långtidsinkallades
förhållanden har framkommit, att åtskilliga av dessa uttalat
önskemål om att få komma i åtnjutande av lån för att därigenom få möjligheter
att ägna sig åt mera omfattande studier eller att etablera sig såsom
egna företagare eller näringsidkare. Med hänsyn härtill och då den nu gällande
värnpliktslåneförordningen icke ansetts tillgodose lånemöjligheterna i
erforderlig utsträckning, har utredningen framlagt särskilt förslag örn värnpliktslån
såsom en form av avvecklingsförmån åt de långtidsinkallade.

Utredningen har sålunda funnit sig böra förorda, att rätt till värnpliktslån,
som nu står öppen endast för värnpliktiga och underbefäl i krigsmaktens
reserver, skall utsträckas till att gälla samtliga de personalgrupper,
som ansetts böra ifrågakomma till avvecklingsförmåner. Vidare har utredningen
föreslagit, att värnpliktslån må beviljas även i fall, då lånebehovet
är föranlett av vederbörandes avsikt att påbörja studier och för igångsättande
av ny näring eller rörelse, samt att maximibeloppet för värnpliktslån
såvitt angår ifrågavarande personal skall höjas från nuvarande 5 000 kronor
till 7 000 kronor. Därjämte har utredningen förutsatt, att amorteringstid
och tidpunkt för amorteringens påbörjande av den lånebeviljande myndigheten
skall i det enskilda tället bestämmas med hänsyn till lånets ändamål
och låntagarens förhållanden inom ramen för den nu i värnpliktslåneförordningen
föreskrivna längsta lånetiden av tio år.

I de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena har förslaget örn
värnpliktslån i huvudsak lämnats utan erinran. Vissa personalsammanslutningar
ha dock funnit lånens maximibelopp böra bestämmas till 10 000
kronor.

Departementschefen har anslutit sig till utredningens förslag. Departementschefen
har sålunda funnit skäl vara förhanden att medgiva rätt till
värnpliktslån även för de kategorier av personal, som funnits böra få komma
i åtnjutande av särskilt stöd av staten för ordnande av sin återgång till civil
verksamhet men som icke för närvarande äro hänförliga under värnpliktslåneförordningen.
Åtskilliga av de långtidsinkallade syntes icke före tjänstgöringens
början haft tillfälle att påbörja då planlagda studier. Förhållandena
kunde i dylika fäll vara sådana att vederbörande numera kunna vara
ur stånd att utan hjälp av det allmänna finansiera en mer omfattande utbildning
än som vid bifall till det i det följande framlagda förslaget anord -

10

Statsutskottets utlåtande nr 136.

nas genom statsverkets försorg. Den avvecklingsersättning, som av utredningen
föreslagits skola få utgå under tid för yrkesutbildning, erbjöde ju i
fall av denna art allenast begränsade möjligheter. Med hänsyn härtill har
departementschefen liksom utredningen funnit påkallat, att värnpliktslån
beviljas i dylika fall. Skäl synas departementschefen också föreligga att, såsom
utredningen föreslagit, medgiva lån för etablerande av egen näring eller
rörelse i sådana fall då förutsättningar härför äro för handen men vederbörande
saknar för ändamålet erforderlig kapitaltillgång, därest icke det allmänna
ställer medel till förfogande. Vidkommande vämpliktslånens maximibelopp
har departementschefen jämväl biträtt utredningens förslag. Departementschefen
har sålunda funnit sig icke kunna förorda personalsammanslutningarnas
förslag örn höjning av maximibeloppet till 10 000 kronor. I
likhet med försvarsväsendets lönenämnd har departementschefen utgått från
att det i vissa fall kan vara lämpligt att fördela beviljat lån på flera utbetalningar.
Till frågan örn de organ, som skola omhänderhava låneverksamheten
och örn den ordning, i vilken bestämmelserna örn dessa särskilda värnpliktslån
böra meddelas, ävensom till spörsmålet örn lånens finansiering återkommer
departementschefen i det följande.

Kungl. Majit har i annat sammanhang förelagt riksdagen förslag angående
omskolning av i militärtjänst skadade. Den omständigheten, att en långtidsinkallad
beredskapsinvalid vid bifall till nämnda förslag på sådan grund
kan bliva berättigad till vissa förmåner, bör givetvis, framhåller departementschefen,
icke få föranleda, att han försättes i sämre läge än annan långtidsinkallad.

Avvecklingsersättning.

I syfte att förbättra möjligheterna för de långtidsinkallade att lösa sina
försörjningsproblem i avvaktan på anställnings vinnande och under tid för
deltagande i fortbildnings- eller omskolningskurser samt för att i vissa fall
underlätta för dem att kunna antaga anställning med förhållandevis låga
löneförmåner Ilar utredningen föreslagit, att de långtidsinkallade på vissa
villkor skola komma i åtnjutande av en särskild avvecklingsersättning. Storleken
av denna ersättning föreslås bli beroende av de förmåner, som utgått
under tiden för den militära tjänstgöringen. För personal, som avlönas enligt
för fast anställda gällande grunder, skulle avvecklingsersättningen sålunda
bestämmas med hänsyn till månadslönens storlek och i vad gäller
över stat och i reserven anställt manskap även med hänsyn till de dem tillkommande
naturaförmånernas värde vid utbyte mot kontant ersättning. För
värnpliktsavlönade .skulle ersättningen beräknas med hänsyn till krigslön
jämte enligt krigsfamiljebidragsförordningen utgående bidrag vid tiden för
tjänstgöringens avslutande eller, örn bostadsbidrag icke utgått till ensamstående
värnpliktig, den inkvarteringsersättning, som enligt därom meddelade
bestämmelser i vissa fall skulle ha kunnat utbetalas till honom. Utred -

Statsutskottets utlåtande nr 136.

11

ningen har dock förordat, att ersättningens belopp skall maximeras lill 400
kronor inom ortsgrupp I, till 450 kronor inom ortsgrupp II samt till 500
kronor inom ortsgrupp lil, därvid lill ortsgrupp I skulle hänföras A-, Boch
C-orter i det statliga lönesystemet, till ortsgrupp 11 D-, E- och F-orter
samt tili ortsgrupp III övriga orter. Enligt förslaget skulle avvecklingsersättningen
utgå under högst sex månader efter tjänstgöringens upphörande, varvid
dess belopp dock månatligen skulle reduceras med tio procent av det
för första månaden fastställda beloppet.

I de av myndigheterna och personalsammanslutningarna avgivna utlåtandena
har förslaget i huvudsak tillstyrkts. Vissa erinringar lia dock framställts.

Departementschefen har för egen del rörande avvecldingsersättningen anfört
följande.

Införandet av en särskild avvecklingsersättning synes mig vara en lämplig
form för beredande av hjälp åt de långtidsinkallade under den närmaste
tiden efter avslutad tjänstgöring vid försvarsväsendet i de fall då de icke
lyckas vinna en anställning. Jag får alltså tillstyrka, att denna form av
avvecklingsförmån införes och att avvecklingsersättningen må få utgå under
en tid av högst sex månader. I enlighet med utredningens förslag bör den
få tågås i anspråk vid arbetslöshet, under förutsättning att den arbetslöse
är anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen och denna icke förmått
bereda honom lämpligt arbete. Därvid böra föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen
tillämpas, när det gäller att fastställa vad som skall
förstås med lämpligt arbete. Arbetet skall sålunda bland annat motsvara
vederbörandes krafter och färdigheter, varjämte särskilda omständigheter
i övrigt icke skola föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller arbetets natur. Emellertid kunna uppenbarligen vissa svårigheter
uppkomma även för sådana långtidsinkallade, som vid beredskapens
avveckling visserligen erhålla arbete men i sin anställning åtnjuta lägre lön
än som svarar mot de förmåner, som kommit dem tillgodo under militärtjänsten.
I sådana fall föreligger ett behov av ekonomiskt bistånd för att
vederbörande skall kunna anpassa sig efter det ändrade läget. Jag förordar,
att en dylik anpassningshjälp då får utgå i form av lönefyllnad, oavsett örn
den långtidsinkallade återgår till den anställning han innehaft före militärtjänstgöringen
eller örn han — genom arbetsförmedlingens hjälp eller egna
åtgöranden — vinner ny anställning. Jag förutsätter, att de organ, som
skola omhänderha utbetalning av avvecklingsersättning, så långt möjligt är
skola utöva kontroll över att avvecklingsersättningen icke kommer att utgå
i andra fall eller med högre belopp än som avsetts. Givetvis skall den crsättningsberättigade
åläggas skyldighet att hålla vederbörligt organ underrättat
örn sina anställningsförhållanden, och därvid synes samma ordning kunna
tillämpas som när det gäller familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Med anledning av vad som framhållits i vissa remissutlåtanden rörande behovet
av att klargöra förhållandet mellan avvecklingsersättning och daghjälp
från arbetslöshetskassa, vill jag uttala, alt jag delar socialstyrelsens uppfattning,
att avvecklingsersättning bör betraktas såsom avlöning i den mening, som
avses i 18 § förordningen örn arbetslöshetskassor, varav följer att understöd
från arbetslöshetskassa icke bör utgå jämsides med avvecklingsersättning.

12

Statsutskottets utlåtande nr 136.

Vad därefter angår sättet för bestämmande av avvec.klingsersättningens belopp
kan jag i huvudsak biträda utredningens förslag. För personal, som enligt
krigsavlöningsreglementet avlönas enligt de för fast anställd personal gällande
grunderna, bör ersättningsbeloppet alltså bestämmas med hänsyn tagen till
den under sista kalendermånaden före dagen för beredskapens upphörande
utgående månadslönen, beräknad efter vederbörandes dåvarande mantalsskrivningsort,
samt, i vad gäller personal med lön i likhet med fast anställt
manskap, i övrigt på sätt utredningen föreslagit. Därvid bör i förekommande
fall inkvarteringsersättningens belopp beräknas till vad som enligt gällande
bestämmelser örn inkvarteringsersättning utgår efter de lörsta femton dygnen.
Avgörande för avvecklingsersättningens maximibelopp bör vara vederbörandes
mantalsskrivningsort, varvid i syfte att förenkla uträkningen av beloppen —
idan avseende å ortsgrupperingen enligt avlöningsreglementena — mantalsskrivningsorten
bör räknas tili den ortsgrupp, till vilken den enligt lagen örn
folkpensionering är hänförlig. Härigenom vinnes, att avvecklingsersättningens
maximibelopp alltid blir detsamma i en och samma kommun, antingen fråga
är örn avvecklingsersättning för t. ex. reservofficer eller värnpliktig. Vidkommande
personal, som enligt krigsavlöningsreglementet åtnjuter lön efter för
värnpliktig gällande grunder, bör avvecklingsersättningen bestämmas på sätt
utredningen föreslagit, därvid givetvis i förekommande fall hänsyn också bör
tågås till hemortslön, som utgått under sista kalendermånaden före dagen för
beredskapens upphörande, och i förekommande fall till inkvarteringsersättning,
sorn skulle utgått efter femtonde dygnet.

Den av utredningen föreslagna reduktionsregeln, nämligen att avvecklingsersättningens
belopp för varje efterföljande månad efter den första, under
vilken den utgår, skall minskas med tio procent av första månadens belopp,
innebär, att avvecklingsersättningsbeloppet under sjätte, d. v. s. sista månaden
erler tjänstgöringens upphörande kommer att utgå med allenast hälften av
de! för första månaden fastställda beloppet. Mot denna regel lia erinringar
framställts i vissa remissutlåtanden. Härvid har gjorts gällande, dels att skäl
icke syntes föreligga för dylik reduktion, enär en arbetslös under senare delen
av perioden hade väl så stort behov av ekonomiskt stöd som under periodens
början, dels ock att reduktionen för värnpliktiga icke-familjeförsörjare bleve
för stor med hänsyn till att de värnpliktigas ersättningsbelopp för första månaden
i vissa fall måste bliva förhållandevis lågt. Enligt min mening är den
av utredningen förordade reduktionsregeln ägnad att tillgodose det därmed
avsedda syftet, nämligen att förebygga utnyttjandet av avvecklingsersättningen
såsom arbetsfri inkomst. 1 princip finner jag mig på grund härav böra förorda
utredningens förslag. A andra sidan synes det mig knappast erforderligt att i
liknande syfte förorda införande av den av socialstyrelsen föreslagna regeln,
att avvecklingsersättningen, om vederbörande antager ett arbete, skall minskas
endast med viss del av lönebeloppet. Vad angår utredningens förslag örn att
föi'' värnpliktiga — under hänsyntagande till familjebidrag, som utgått vid tidpunkten
för beredskapens upphörande — fastställt belopp för avvecklingsersättning
skall ändras, därest familjens sammansättning undergår förändring
eller familjemedlemmarnas inkomstförhållanden ändras, delar jag den i vissa
remissutlåtanden uttalade uppfattningen, att dylika förhållanden icke böra föranleda
ändring i avvecklingsersättningens belopp, enär detta dels skulle föranleda
svårigheter för vederbörande myndigheter, dels ock synes ha ringa fog
för sig med hänsyn till att avvecklingsersättningsbelopp för annan personal
icke avses skola påverkas av enahanda omständigheter. Däremot bör avvecklingsersättningens
månadsbelopp givetvis kunna undergå förändring, därest

Statsutskottets utlåtande nr 136.

13

den ersättningsberättigade själv kommer i åtnjutande av inkomst av tillfällig
anställning eller annan förvärvskälla. De av utredningen föreslagna maximibeloppen
för avvecklingsersättningen i ortsgrupperna I, II och lil, vilka belopp
lämnats utan erinran i remissutlåtandena, har jag för egen del funnit lämpligt
avvägda.

Jag återkommer i det följande till frågan om de organ, som böra omhänderha
fastställandet och utbetalningen av avvecklingsersättningen, och till sättet för
bestridandet av kostnaderna därför. Till spörsmålet huruvida visst f. d. fast
anställt manskap bör i enlighet med av utredningen framställt förslag erhålla
annan förmån än avvecklingsersättning återkommer jag jämväl i det följande.

I motionen II: 545 har, i anledning av departementschefens förslag att avvecklingsersättning
skall i form av lönefyllnad få utbetalas jämväl till den, som
återgår till före tjänstgöringen innehavd anställning, anförts i huvudsak
följande.

Systemet med avvecklingsersättning avser hl. a. att bereda de långtidsinkallade
en känsla av trygghet för sin försörjning under viss tid efter beredskapens
avveckling. Den, som under tjänstgöringstiden haft vetskap örn sin
möjlighet att vid avvecklingen få återgå till tidigare innehavd anställning, har
icke haft deri otrygghetskänsla under sin beredskapstjänst, som i anställningshänseende
sämre lottade kamrater plågats av, och behöver sålunda icke i olikhet
mot dessa med särskilda medel kompenseras härför. Det förefaller sålunda
föga motiverat att på sätt i propositionen föreslagits utvidga rätten till lönefyllnad
till förmån för sådana långtidsinkallade, vilka vid beredskapens avveckling
återgå till tidigare innehavd anställning. Det är föga troligt, att de sakkunnigas
förslag, som innebär att löneutfyllnaden skall begränsas till sådana långtidsinkallade,
vilka icke hava möjlighet att återgå till sin tidigare anställning,
skulle komma att missbrukas på så sätt, att den, som kan återgå till tidigare
anställning, likväl underlåter detta för att därigenom söka bliva berättigad till
avvecklingsersättning. Man får nämligen utgå ifrån, att arbetsförmedlingen gör
sig underrättad om vederbörandes föregående civila anställning och huruvida
denna fortfarande står till förfogande. Skulle så vara fallet men vederbörande
ändock vägrar att återgå till den förra anställningen utan i stället i avsikt att
erhålla löneutfyllnad begär anvisning av arbetsförmedlingen å ny anställning,
skall han enligt de sakkunnigas förslag mista rätten till i så fall eljest utgående
lönefyllnad. Vidare torde böra framhållas att propositionens förslag till utvidgning
av rätten att erhålla lönefyllnad inför ett nytt understödsklientel,
vilket kan medföra att själva organisationen för prövning och utbetalning av
bidragen kan komma att kompliceras.

I de likalydande motionerna I: 327 och II: 516 har till stöd för yrkandet att
avvecklingsersättningens maximibelopp måtte fastställas till 450 kronor i alla
ortsgrupper anförts följande.

Dyrortsgraderingen av avvecklingsersättningen motiveras med att de inkallades
månadslön och familjebidrag äro dyrortsgrupperade. Örn avvecklingspremien
maximerades vid ett och samma belopp skulle detta enligt departe -

14

Statsutskottets utlåtande nr 136.

mentschefens uppfattning innebära vissa olägenheter. Det står dock fast att
den orättvisa, som grade ringen efter s. k. dyrort av månadslön och familjebidrag
innebär gentemot olika kategorier inkallade, icke utgör någon orsak
att överföra denna orättvisa till avvecklingspremierna. Fastmer borde det vara
angeläget att eliminera rådande orättvisor och utbetala lika stor ersättning
för samma prestation. Motionärerna anse för sin del att avvecklingspremien
bör fastställas att utgå med ett och samma högsta belopp i hela riket, exempelvis
450 kr. eller med det belopp, som föreslagits utgå i ortsgrupp II. Statsverkets
kostnader torde härigenom förhållandevis bli oförändrade i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag.

Fastställande av avvecklingsersättningen med olika stora belopp i tre ortsgrupper
kommer även att stöta på åtskilliga praktiska svårigheter. Man torde
ha anledning att vänta en bestämd strävan hos de inkallade att mantalsskriva
sig på högre dyrorter för att komma i åtnjutande av den högre avvecklingspremien.
Vidare är det ingalunda säkert att den inkallade efter tjänstgöringens
slut kommer att bosätta sig just på mantalsskrivningsorten; utsikterna att
erhålla arbete kunna vara större på andra platser. Det är uppenbart att betydande
olägenheter kunna uppstå genom att ersättningspremierna äro dyrortsgraderade.
Enligt föreliggande förslag äro intervallen mellan olika ortsgrupper
50 kr., då avvecklingsersättningen utgår med maximibeloppet. Men däremot
finnes ingen antydan om hur stor intervallen eller avståndet mellan ortsgrupperna
skall vara, när premierna utgå med lägre belopp än maximibeloppen.
Även ur den synpunkten synes det rimligt att bestämma avvecklingsersättningen
åt den långtidsinkallade beredskapspersonalen till ett och samma belopp,
oberoende av mantalsskrivningsort.

Yrkesutbildning ni. ni.

Utredningen har inledningsvis erinrat örn alt Kungl. Majit i propositionen
1944: 281 anmälde fråga angående anvisande av anslag å allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45, varvid upptogs till behandling bland andra vissa
med yrkesundervisningen sammanhörande frågor och närmast då spörsmålet
örn yrkesutbildning vid en arbetslöshetskris m. m. Efter en närmare redogörelse
för de i nyssnämnda proposition framlagda synpunkterna och förslagen
har utredningen understrukit angelägenheten av att de långtidsinkallade snarast
möjligt efter hemförlovning kunde inlemmas i det produktiva arbetet. För
uppnående av delta syfte har utredningen funnit erforderligt, att för en del av
de långtidsinkallade öppnas möjligheter till kompletterande yrkesutbildning
och för andra till omskolning till yrken, där behov av arbetskraft kan antagas
förefinnas vid beredskapens avveckling, och förutsatt, att denna utbildning
skall förläggas till tiden efter beredskapstjänstgöringens avslutande. Då det
icke synts utredningen möjligt att giva ifrågavarande långtidsinkallade företrädesrätt
till utnyttjande av normalt förefintliga yrkesutbildningsmöjligheter,
har det ansetts lämpligast alt i erforderlig omfattning anordna särskilda fortbildnings-
och omskolningskurser för dem. Under tiden för deltagande i yrkesutbildningen
borde de långtidsinkallade för tryggande av sin och sina eventuella
familjers försörjning vara berättigade att komma i åtnjutande av den

Statsutskottets utlåtande nr 136.

15

avvecklingsersättning, som föreslagits skola utgå under viss tid vid arbetslöshet
efter avslutad tjänstgöring vid försvaret. Såsom förut framhållits avses
avvecklingsersättningens belopp skola reduceras för varje månad efter den
första, och det kan beräknas uppkomma fall, då den skulle komma att utgå
med lägre belopp än de bidrag, som i olika former tillkomma andra arbetslösa,
vilka hänvisas till eljest förekommande yrkesutbildning i beredskapskurser.
Med hänsyn härtill har utredningen föreslagit den jämkningen beträffande
reduktionen av ersättningens belopp, att ersättningen icke skall
komma att utgå med lägre belopp än som svarar mot elev i vanlig beredskapskurs
tillkommande förmåner. Kommer yrkesutbildning för långtidsinkallad
att få längre varaktighet än sex månader, d. v. s. fortgå utöver den tid, varunder
avvecklingsersättning må utgå, borde eleverna enligt utredningens mening
för den överskjutande tiden komma i åtnjutande av motsvarande förmåner
som dem, vilka tillkomma elever i vanliga beredskapskurser. Rätt till den föreslagna
yrkesutbildningen har ansetts böra tillkomma långtidsinkallade, som
anmält sig såsom arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen men
icke av denna kunnat anvisas lämpligt arbete. Deltagare i fortbildningskurs
skall vara skyldig avbryta utbildningen, därest honom anvisas lämpligt arbete
inom yrket, medan deltagare i omskolningskurs icke skall vara skyldig att avbryta
utbildningen för att taga erbjudet arbete.

Kostnaderna för kursverksamhetens bedrivande ha av utredningen förutsatts
skola i sin helhet bestridas av statsmedel.

I de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena ha icke från något
håll framställts erinringar mot att långtidsinkallade erhålla möjligheter till
kompletterande yrkesutbildning eller till omskolning till nytt yrke. Däremot ha
vissa myndigheter framlagt förslag till ändringar i vad gäller utbildningens
organisation och sättet för beredande av förmåner åt elever i yrkesutbildningskurserna,
i den mån dessa kurser komma att pågå längre tid än den, varunder
avvecklingsersättning kommer att utgå.

Departementschefen har för egen del anfört följande rörande yrkesutbildning
m. m.

Då det är uppenbart, att åtskilliga av de långtidsinkallade under sin tjänstgöring
kunna ha till en del förlorat tidigare uppnådd yrkesfärdighet, synes
det mig lämpligt, alt dessa erhålla möjlighet till fortbildning inom sitt yrke,
när deras tjänstgöring i anledning av beredskapen upphört. Beroende på
arbetsmarknadsläget kan därjämte behov uppkomma att giva andra långtidsinkallade
tillfälle till omskolning liksom statsmakterna förutsatt, alt arbetslösa
i vanlig ordning skola få tillfälle till yrkesutbildning i beredskapskurser. Jag
tillstyrker alltså det av utredningsmännen framlagda förslaget om att yrkesutbildning
skall komma till stånd i syfte att därigenom öka de långtidsinkallades
möjligheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden efter beredskapst
jänstgöringens avslutande.

1 fråga örn denna yrkesutbildning har utredningen förordat anordnande av
särskilda kurser för de långtidsinkallade, medan vissa myndigheter framhållit
lämpligheten av alt förefintliga möjligheter lill inplacering av dem i

16

Statsutskottets utlåtande nr 136.

eljest för fortbildning eller omskolning anordnade kurser utnyttjas. Härutinnan
delar jag den av myndigheterna uttalade uppfattningen och förutsätter alltså,
att särskilda kurser för de långtidsinkallade icke skola anordnas i vidare mån
än detta kan befinnas erforderligt för att bereda tillfälle till yrkesutbildning i
skälig omfattning. Såsom överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit, böra —
om särskilda yrkesutbildningskurser för långtidsinkallade visa sig nödvändiga

— dessa anordnas i enahanda ordning som de centrala arbetslöshetskursema
enligt överstyrelsens av statsmakterna godtagna förslag rörande kursverksamhet
för yrkesutbildning av arbetslösa.

Mot de av utredningen angivna villkoren för tillträde till yrkesutbildning,
nämligen att den långtidsinkallade skall vara anmäld såsom arbetssökande hos
arbetsförmedlingen och denna lia funnit sig icke kunna anvisa honom lämpligt
arbete, bär jag icke funnit anledning till erinran. Jag finner däremot icke
lämpligt att, såsom statskontoret och socialstyrelsen ifrågasatt, den som på
grund av arbetslöshet uppbär avvecklingsersättning skall kunna av myndigheterna
hänvisas tili yrkesutbildning, men förutsätter, att arbetsförmedlingen
skall komma att i dylikt fall framhålla värdet av att utnyttja möjligheterna att
förvärva yrkeskunskaper, som kunna underlätta arbetsanställnings vinnande.
Jag biträder utredningens förslag till regler beträffande skyldighet för den, som
är elev i yrkesutbildningskurs, att i vissa fall antaga arbete, som erbjudes under
tiden för utbildningen. Den som visar oförmåga eller bristande vilja att tillgodogöra
sig yrkesutbildning, som han påbörjat, bör givetvis skiljas från utbildningen.

Vad därefter angår den ersättning, vilken bör tillkomma långtidsinkallad,
som deltager i yrkesutbildning, finner jag mig kunna biträda utredningens förslag,
att avvecklingsersättning må utgå enligt samma regler som vid arbetslöshet.
För tid, varunder denna ersättning kan komma att visa sig för knapp,
liksom också för utbildningstid, som infaller efter det avvecklingsersättning
upphört att utgå, böra eleverna i mån av behov få komma i åtnjutande av
understöd enligt de grunder, som gälla för deltagare i yrkesutbildningskurser
för arbetslösa, därvid behovsprövningen dock bör verkställas av den statliga
centrala myndighet, som kommer att åläggas att i andra avseenden handlägga
ärenden angående avvecklingsförmåner åt långtidsinkallade. Kostnader för
dylika understöd, som beviljas av ifrågavarande myndighet, böra helt falla
å staten och icke såsom för arbetslösa i allmänhet fördelas mellan staten och
vederbörliga kommuner. Till sättet för bestridande av kostnaderna för kursverksamheten,
vilka kostnader ävenledes böra falla på staten, återkommer jag
i det följande. Av vad jag nyss anfört framgår, att jag icke anser skäl vara för
handen att för kursdeltagarna införa särskilda regler i fråga om reduktionen
av avvecklingsersättningens belopp under andra till och med sjätte månaden.
Ersättningen synes utan olägenhet kunna reduceras efter samma regler som
för sådana långtidsinkallade, vilka uppbära densamma till följd av arbetslöshet,
enär återstående behov för kursdeltagarnas del, vid bifall till vad jag
nyss förordat, kommer att tillgodoses genom beviljande av understöd av statsmedel.
Beträffande därefter frågan örn förmåner för avvecklingsersättningsberättigad,
som icke omedelbart efter avslutad beredskapstjänstgöring — trots
det att ansökan därom gjorts inom föreskriven tid av en månad — kail vinna
inträde i yrkesutbildningskurs, finner jag mig böra föreslå, att sådan långtidsinkallad
i vanlig ordning bör få komma i åtnjutande av avvecklingsersättning
under tiden mellan tjänstgöringens avslutande och till dess han vinner inträde
i yrkesulbildningskurs samt att han efter inträdet i yrkesutbildningskurs skall

— till dess de sex månader förflutit, varunder avvecklingsersättning må utgå —

Statsutskottets utlåtande nr 136.

17

utfå sådan ersättning med å var och en av månaderna fallande belopp, i förekommande
fall med i det föregående angiven utfyllnad, medan han för återstoden
av utbildningstiden bör få komma i åtnjutande av understöd enligt
vad nyss sagts.

Till frågan om ledningen av yrkesutbildningen återkommer jag i det följande.

Ekonomiska förmåner i vissa fall åt värnpliktigt f. d. fast anställt manskap.

Utredningen har framhållit, att gruppen värnpliktigt f. d. fast anställt manskap
i viss mån intoge en särställning bland den av utredningens undersökningar
berörda personalen. Redan under normala förhållanden hade det nämligen
ansetts befogat att tillförsäkra de avgående fast anställda vissa förmåner
till hjälp för vinnande av anställning på den civila arbetsmarknaden. De fast
anställda vore alltså under vissa betingelser berättigade till s. k. anställning
på civilanställningsstat och kunde också komma i åtnjutande av avskedspremie.
då de lämnade den militära tjänsten. Dessa förmåner hade också tillförsäkrats
över stat anställt manskap, som i oavbruten följd under en tid av minst sex år
innehaft fast anställning såsom manskap och anställning över stat. Särskilda
organ funnes vidare tillskapade för handläggning av frågor rörande förmedling
av anställning åt avgående fast anställt manskap. I syfte att underlätta övergången
till civil statsanställning funnes vidare vissa företrädesrättsbestämmelser
meddelade (SFS 1936:505).

Utredningen har ansett skäl tala för att f. d. fast anställt manskap under
vissa betingelser såsom hjälp vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen
i samband med försvarsberedskapens avveckling beredas enahanda
civilanställningsförmåner som tillkomma i vanlig ordning avgående fast anställt
manskap med en minsta anställningstid av sex år. Såsom förutsättning härför
borde då gälla, att den förutvarande fast anställde tvångsvis tagits i anspråk
för beredskapstjänstgöring i omedelbar anslutning till avgången från den innehavda
manskapsbeställningen och att den sammanlagda tjänstgöringstiden härigenom
kommit att uppgå till minst sex år.

Departementschefen har funnit det vara ett vägande skäl att i fråga om rätt
till övergångsförmåner vid försvarsberedskapens avveckling jämställa de förutvarande
fast anställda, om vilka här är fråga, med i vanlig ordning avgående
fast anställt manskap, att rekryteringen av fast anställt manskap äger rum vid
förhållandevis låg levnadsålder, till följd varav den civila yrkesfärdigheten vid
inträdet i den militära tjänsten i flertalet fall är ringa och behovet av bistånd
vid övergången till civil verksamhet alltså särskilt stort.

Departementschefen har därför ansett sig böra biträda utredningens förslag
i denna del. Att vederbörande under tiden för den fortsatta militärtjänstgöringen
erhållit befordran till officer, underofficer eller flaggkorpral i reserven
har icke synts departementschefen böra utesluta rätt till civilanställningsförmåner.
1 likhet med försvarsväsendets lönenämnd funné departementschefen

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 136. 2

18

Statsutskottets utlåtande nr 136.

emellertid skäligt, att krav uppställes på att elen fasta anställningen skall ha
haft viss minsta varaktighet. Såsom lönenämnden föreslagit borde den fasta
anställningen ha innehafts under en tid av minst tre år.

Ett av underbefälsförbundet framfört förslag att löneförmånerna under tid
för eventuell anställning på civilanställningsstat skola fastställas med utgångspunkt
från att vederbörande vid tidpunkten för avgången från den militära
anställningen innehaft furirsbeställning har departementschefen ansett sig icke
kunna biträda. En sådan regel skulle nämligen innebära, att de förutvarande
fast anställda i vissa fall skulle kunna komma i ett bättre läge än i vanlig ordning
avgående fast anställda. Departementschefen funne sig därför böra biträda
utredningsförslaget, att löneförmånerna under tid för eventuell anställning på
civilanställningsstat i nu ifrågavarande fall skola beräknas som örn den inkallade
hela tiden kvarstått i sin vid tidpunkten för avskedet från den aktiva
tjänsten innehavda beställning.

Till frågan örn bestridandet av kostnaderna för förmånerna till visst förutvarande
fast anställt manskap återkommer departementschefen i det följande.

Rätt att förena förmåner m. in.

Utredningen har framhållit, att en och samma långtidsinkallad principiellt
borde kunna komma i åtnjutande av endast en av de föreslagna förmånerna.
Av praktiska skäl har utredningen, såsom framgått av det tidigare anförda,
emellertid föreslagit, att förmånerna av avvecklingsersättning och yrkesutbildning
skola kunna kombineras. Utredningens förslag innebär alltså, att de långtidsinkallade
skola kunna komma i åtnjutande av allenast endera av följande
förmåner, nämligen antingen värnpliktslån eller avvecklingsersättning vid arbetslöshet
eller såsom lönefyllnad eller ock yrkesutbildning kombinerad med
avvecklingsersättning.

I fråga om den tid efter hemförlovningen, inom vilken någon av de föreslagna
förmånerna skall sökas, har utredningen föreslagit uppställandet av bestämda
regler. Då det kunde förutsättas, att erforderligt planläggningsarbete
för ordnandet av fortbildnings- eller omskolningskurser för de långtidsinkallade
kunde bedrivas före avvecklingen av försvarsberedskapen, syntes de långtidsinkallade
i förhållandevis god tid före väntad hemförlovning kunna orienteras
örn här uppkommande möjligheter. Som regel syntes därför böra föreskrivas,
att ansökan örn deltagande i dylik fortbildnings- eller omskolningskurs skulle
föreligga senast en månad efter erhållen hemförlovning. Enahanda tidsbegränsning
syntes böra fastställas, såväl då det gällde rätten till avvecklingsersättning
som värnpliktslån.

1 vissa remissyttranden hava framställts erinringar mot utredningsmännens
ifrågavarande förslag.

Departementschefen har i denna del anfört i huvudsak följande.

Statsutskottets utlåtande nr 136.

19

För egen del anser jag mig till en början böra erinra om att värnpliktiga
redan enligt gällande värnpliktslåneförordning äro berättigade att under vissa
betingelser komma i åtnjutande av värnpliktslån. Denna rätt föreligger enligt
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser jämväl för underbefäl i reserven.
Kungl. Maj:t har vidare av 1944 års riksdag bemyndigats att utsträcka förordningens
tillämpning till att gälla vissa ytterligare personalkategorier. Den
omständigheten, att en värnpliktig eller ett underbefäl i reserven varit inkallad
till längre tids beredskapstjänstgöring, betager alltså icke vedex-börande
rätten att på den gällande värnpliktslåneförordningens grunder ansöka om och
erhålla värnpliktslån. Det av utredningen uttalade önskemålet, att allenast en
form av avvecklingsförmån skall kunna utgå i det särskilda fallet, kan alltså
icke tillgodoses med mindre uttrycklig föreskrift meddelas örn att till sådan
förmån berättigad långtidsinkallad skall vara utesluten från rätt till värnpliktslån
enligt den nu gällande värnpliktslåneförordningen. Detta synes mig
emellertid varken skäligt eller lämpligt.

Vid sitt ställningstagande till nu föreliggande spörsmål synes utredningen
närmast ha åsyftat, att de långtidsinkallade under tiden för militärtjänstgöringen
skola kunna förbereda lösningen av sysselsättnings- och försörjningsproblemen
så att de vid militärtjänstgöringens upphörande omgående skola
kunna realisera de uppgjorda planerna. Ehuru en sådan tanke givetvis kan
vara i och för sig fullt riktig, torde den i praktiken ofta nog icke kunna genomföras
Den situationen torde sålunda lätt kunna uppstå, att den långtidsinkallade
vid den tidpunkt, då hans militära tjänstgöring upphör, .saknar möjlighet
att genomftka de av honom uppgjoi-da planerna. Så kan exempelvis
bliva förhållandet beträffande den, som har för avsikt att fullfölja en gång
påbörjade studier eller återupptaga egen rörelse. I bägge fallen kan den militära
tjänstgöringen upphöra vid sådan tidpunkt, att föi’hållandevis lång tidrymd
kommer att förflyta, innan de praktiska förutsättningarna äro förhanden
för studiernas återupptagande respektive för nytt igångsättande av det egna
företaget. Då utredningen förutsatt, att för nu närmast ifrågavarande ändamål
i främsta rummet värnpliktslånemöjligheten skall utnyttjas, kan vid genomförande
av utredningens förslag den situationen uppkomma, att lånemöjligheterna
visa sig otillräckliga för det avsedda ändamålet, eftersom försörjningsproblemet
under väntetiden också måste lösas. Jag håller därför före, att åtnjutande
av endera av avvecklingsförmånerna i inskränkt mening, nämligen
avvecklingsersättning eiler yrkesutbildning kombinerad med sådan ersättning,
icke skall utesluta den långtidsinkallade från rätten att söka och erhålla värnpliktslån
enligt de av utredningen förordade gi-underna. Emellertid synes vid
prövning av värnpliktslåneansökan från långtidsinkallad, som redan kommit i
åtnjutande av annan avvecklingsförmån, hänsyn — såsom arbetsmarknadskommissionen
i sitt yttrande framhållit — böra tagas lill storleken av ifrågavarande
förmån.

Det ligger i sakens natur, att till f. d. fast anställt manskap, som kommer
i åtnjutande av civilanställningsförmåner, icke böra utgå jämväl andra ekonomiska
förmåner, örn vilka här är fråga, med undantag av värnpliktslån,
då förutsättningar för beviljande av sådant eljest föreligga.

20

Statsutskottets utlåtande nr 136.

Organ för handläggning av ärenden rörande föreslagna förmåner ni. m.

Utredningen har föreslagit, att det skall uppdragas åt statens arbetsmarknadskommission
att fungera såsom centralt organ för handläggning av frågor
rörande sysselsättnings- och försörjningsproblem för de långtidsinkallade
i samband med försvarsberedskapens avveckling. Därvid har utredningen
i fråga om ordnandet av särskilda fortbildnings- och omskolningskurser
ävensom annan yrkesutbildning för dessa långtidsinkallade förutsatt,
att erforderligt samråd kommer att äga rum mellan kommissionen och överstyrelsen
för yrkesutbildning. Sistnämnda myndighet har föreslagits skola
medverka vid uppgörande av undervisningsplaner och i övrigt vid kursernas
anordnande och bedrivande m. m.

Ärenden rörande värnpliktslån åt långtidsinkallade ha föreslagits skola
handläggas av värnpliktslånenämnderna med biträde av familjebidragsnämnderna.

Beträffande handläggningen av frågor rörande avvecklingsersättningen
har utredningen föreslagit, att hithörande ärenden skola handläggas av
familjebidragsnämnderna. Då avvecklingsersättning enligt utredningens förslag
helt skulle gäldas av statsmedel, syntes dock av principiella skäl frågan
örn ersättningsbeloppets storlek i det enskilda fallet böra underställas det
centrala organ, som skulle handlägga dessa ärenden, d. v. s. enligt utredningens
förslag statens arbetsmarknadskommission. Skulle någon langtidsinkallad
icke åtnöja sig med arbetsmarknadskommissionens beslut i dylikt
ärende, syntes han böra äga att söka erhålla rättelse genom besvär hos
Kungl. Majit.

För f. d. fast anställt manskap, som blir berättigat till samma civilanställningsförmåner
som i vanlig ordning avgående fast anställt manskap, har utredningen
föreslagit, att hithörande ärenden skola handläggas centralt av
försvarsväsendets centrala civilanställningsbyra och lokalt av vederbörlig
civilanställningskommission eller, efter omorganisation av dessa organ, motsvarande
myndigheter. På de militära myndigheterna borde enligt utredningens
mening ankomma att utbetala eventuellt utgående avskedspremie
ävensom lön under tid för eventuell anställning på civilanställningsstat.

Departementschefen har förordat utredningens förslag. Arbetsmarknadskommissionen
borde jämväl ha att från fall till fall avgöra frågan om understöd
åt långtidsinkallad, som deltager i yrkesutbildning. Vad särskilt anginge
ledningen av yrkesutbildningen för de långtidsinkallade har det ansetts
böra ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att taga samma
befattning med denna utbildningsverksamhet som i fråga örn centrala
arbetslöshetskurser.

Statsutskottets utlåtande nr 136.

21

Kostnadsberäkningar oeh anslagsfrågor.

Departementschefen har i detta ämne för egen del anfört följande.

Vid de av utredningen gjorda kostnadsberäkningarna har utgångspunkten
varit, att de långtidsinkallade skola kunna erhålla allenast endera av de tre
förmånerna värnpliktslån, avveckiingsersätilling samt yrkesutbildning kombinerad
med avveckiingsersättning. I det föregående har jag förordat, att de
egentliga avvecklingsförmånerna skola utgöras av avvecklingsersättning eller
yrkesutbildning kombinerad med nyssnämnda ersättning samt att de långtidsinkallade
härutöver skola kunna erhålla värnpliktslån enligt av utredningen
föreslagna grunder, därest behov av sådant lån anses föreligga. Jag
har också förordat en utsträckning i vissa hänseenden av rätten till avvecklingsförmåner.
Slutligen har jag funnit anledning föreslå, att understöd
åt deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser i vissa fall skall få, i
mån av behov, beviljas dels den som åtnjuter avvecklingsersättning med
lägre belopp än som svarar mot maximalt understöd, dels ock den, för
vilken avvecklingsersättningen upphört att utgå, och att dessa understöd

1 sin helhet skola bestridas av statsmedel. Ett genomförande av dessa förslag
medför i förhållande till utredningsförslaget vissa kostnadsökningar.

Vad först gäller kostnaderna för värnpliktslåneverksamheten, har från
statens arbetsmarknadskommission inhämtats, att vid utgången av januari
månad detta år förelåg en behållning av något över 2 500 000 kronor å
tidigare för ändamålet anvisat anslag. Då nämnda belopp torde få anses
tillräckligt för att under budgetåret 1945/46 därmed skola kunna bestridas
kostnaderna jämväl för värnpliktslån, som kunna komma att beviljas långtidsinkallad
personal, finner jag icke påkallat, att ytterligare medel nu under
fonden för låneunderstöd anvisas till värnpliktslån.

Kostnaderna för avvecklingsersättning lia av utredningen beräknats till

2 250 000 kronor. Som inledningsvis framhållits, har jag emellertid förordat,
att rätt till sådan ersättning skall tillkomma vissa ytterligare personalkategorier.
Den av mig förordade bestämmelsen, att åtnjutande av avvecklingsersättning
icke skall utesluta rätt till värnpliktslån, torde vidare komma
att medföra, att ett antal långtidsinkallade under kortare tid kommer att
uppbära avvecklingsersättning för att därefter värnpliktslånevägen söka lösa
uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem. Kostnadsberäkningarna
för avvecklingsersättningen torde med hänsyn härtill böra grundas
på antagandet att omkring 2 000 långtidsinkallade komma att åtnjuta sagda
ersättning och omkring 700 yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning.
Med tillämpande i övrigt av utredningens grunder för kostnadsberäkningarna
skulle vid sådant förhållande för avvecklingsersättning erfordras
ett anslag av i avrundat tal ö 000 000 kronor.

Undervisningskostnaderna för den av utredningen föreslagna yrkesutbildningen
för långtidsinkallade i särskilda för deni organiserade fortbildningsoch
omskolningskurser lia av utredningen beräknats till i avrundat tal
400 000 kronor. Jag har utgått från att antalet deltagare i ifrågavarande
kurser kommer att bliva något större än det av utredningen beräknade, lill
följd varav undervisningskostnaderna komma att något öka. Denna kostnadsökning
kan nied tillämpning i övrigt av utredningens grunder för kostnadsberäkningarna
uppskattas lill omkring 60 000 kronor. I avrundat tal
skulle alltså undervisningskostnaderna för yrkesutbildningen kunna beräknas
lill 400000 kronor.

22

Statsutskottets utlåtande nr 136.

I sitt i ärendet avgivna yttrande har överstyrelsen för yrkesutbildning anfört,
att det vore lämpligast, att undervisningskostnaderna för den här ifrågavarande
yrkesutbildningen bestridas av anslag under åttonde huvudtiteln,
och i samband därmed anmält, att ett av överstyrelsen för budgetåret
1945/46 äskat anslag för yrkesutbildning m. m. av nu nämnd anledning
syntes böra höjas från tidigare beräknat 3 000 000 kronor till 3 500 000 kronor.
Det synes mig lämpligt, att ifrågavarande kostnader bestridas i nyss
angiven ordning. Frågan om beräkningen av nyssnämnda anslag under åttonde
huvudtiteln torde i annat sammanhang få underställas riksdagens
prövning.

Kostnaderna för civilanställningsförmåner i vissa fall åt förutvarande fast
anställt manskap i enlighet med utredningens av mig biträdda förslag har
av utredningen ansetts böra bestridas från de normalt under fjärde huvudtiteln
för ändamålet upptagna anslagen. Med hänsyn till att kostnaderna för
civilanställningsförmåner åt här ifrågavarande personal sammanhöra med
den förstärkta försvarsberedskapen, synes det mig emellertid oriktigt, att
dessa kostnader skola bestridas från de normalt under fjärde huvudtiteln
anvisade anslagen till vissa civilanställningsåtgärder. Jag vill därför föreslå,
att för detta ändamål medel anvisas under särskilt, för här ifrågavarande
avvecklingsåtgärder avsett anslag. Medelsbehovet torde kunna grundas på
antagandet att omkring 100 förutvarande fast anställda bliva berättigade
till civil anställningsförmåner. Medelsbehovet härför torde kunna beräknas
till 125 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att från anslaget skola bestridas
jämväl kostnader för naturaförmåner samt för rörligt tillägg och kristillägg.

Vad därefter angår kostnaderna för understöd åt deltagare i fortbildnings-
och omskolningskurser i de fall, då försörjningsproblemet under hela
kurstiden icke kan lösas med utnyttjande av avvecklingsersättning, har jag,
såsom i det föregående framhållits, funnit skäl tala för att dessa helt bestridas
av statsmedel. Till följd härav torde särskild medelsanvisning för
ändamålet bliva erforderlig. Att uppskatta storleken av dessa kostnader är
förenat med vissa svårigheter. Det synes mig emellertid, som om medelsbehovet
skulle kunna med viss grad av tillförlitlighet uppskattas till
75 000 kronor.

Därest de med beredskapens avveckling sammanhörande arbetsuppgifterna
— på sätt jag i det föregående förordat —- skola fullgöras av civilanställd
personal och i vissa fall av frivilligt tjänstgörande militär personal,
föranledas självfallet härav vissa avlöningskostnader. Storleken av dessa
kostnader kan icke angivas, då omfattningen av de med beredskapens avveckling
sammanhängande göromålen icke nu kan bedömas. Jag förutsätter
emellertid, att dessa kostnader skola liksom vissa andra med avvecklingen
sammanhängande kostnader bestridas från förskottsstat. Till frågan härom
torde jag framdeles få återkomma.

För bestridande av de kostnader, som enligt vad jag nyss förordat böra
belasta riksstatens fjärde huvudtitel, bör under dennas rubrik E. Diverse
uppföras ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor. Anslaget bör i anslutning
till det anförda disponeras på följande sätt:

Avvecklingsersättning, förslagsvis ............................ 3 000 000

Civilanställningsförmåner åt visst f. d. fast anställt manskap,

förslagsvis .............................................. 125 000

Understöd i vissa fall åt deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser,
förslagsvis ................................... 75 000

Summa kronor 3 200 000

Statsutskottets utlåtande nr 136.

23

Med hänsyn lill de här ifrågavarande utgifternas sammanhang med försvarsberedskapen
torde dessa utgifter icke böra belasta den genom beslut
av 1942 års riksdag angivna kostnadsramen för försvaret under femårsperioden
1942/1947.

Departementschefen har slutligen anfört följande.

Vid beslut örn vidtagande av åtgärder i syfte att förhjälpa långtidsinkallad
personal till sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter efter avslutad beredskapstjänstgöring
i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig i det
föregående angivna grunderna erfordras för åtgärdernas genomförande
utfärdande av vissa författningsbestämmelser. Då det icke i nuvarande läge
kan tillförlitligt bedömas, under vilka förhållanden och — med hänsyn till
bland annat läget på arbetsmarknaden — i vilken omfattning åtgärderna
behöva genomföras, bör det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de
erforderliga bestämmelserna i ämnet. Det ligger i sakens natur, att vissa
gränsfall kunna uppkomma. I betraktande härav synes Kungl. Majit jämväl
böra äga befogenhet att, där synnerliga skäl föreligga, efter prövning i varje
särskilt fall med avvikelse från de i det föregående angivna grunderna medgiva
långtidsinkallad att komma i åtnjutande av avvecldingsförmån. En
förutsättning härför bör emellertid vara, att ett påtagligt orsakssammanhang
föreligger mellan försörjningssvårigheterna och den fullgjorda militärtjänstgöringen.

Utskottet.

Utskottet finner med hänsyn till vad som fx-amkommit vid den gjorda undersökningen
rörande den långtidsinkallade personalens förhållanden och
på av departementschefen anförda skäl uppenbart, att särskilda åtgärder
böra vidtagas av statsmakterna i syfte att för långtidsinkallad personal underlätta
återgången till civil vei''ksamhet efter försvarsberedskapens upphöiande.
De av departementschefen framlagda förslagen rörande beredande av
.sålunda avsedd hjälp åt långtidstjänstgörande personal finner utskottet vara
i huvudsak lämpliga och väl ägnade att läggas till grund för de bestämmelser,
vilka böra av Kungl. Majit meddelas med hänsyn till vid tidpunkten
för avvecklingen rådande förhållanden på arbetsmarknaden m. m.

Vad först angår sättet för ordnande av försvarsberedskapens avveckling
finner utskottet icke anledning till erinran mot de av departementschefen
förordade riktlinjerna härför, innebärande att avvecklingsuppgiftema skola
handhavas av i fredsorganisationen ingående personal, av särskild för ändamålet
anställd civil personal samt av frivilligt tjänstgörande militär personal
och slutligen, därest så befinnes påkallat, av personal som inkallas för ändamålet
med stöd av särskilda bestämmelser, som sedermera avses skola underställas
riksdagen för godkännande.

Departementschefen har förutsatt, att rätt till avvecklingsförmaner skall
tillkomma viss långtidstjänstgörande personal, som är i tjänstgöring vid tidpunkten
för försvarsberedskapens upphörande, och att denna rätt skall kvarstå
för vederbörande, även örn han under viss tid därefter såsom frivilligt

24

Statsutskottets utlåtande nr 136.

tjänstgörande eller civilanställd deltager i försvarsberedskapens avveckling
eller om han i egenskap av i reserven anställd beställningshavare efter
frivilligt åtagande tages i anspråk för tjänstgöring å vakant i gällande fredsstater
uppförd beställning. Mot departementschefens förslag i denna del hava
anförts vissa erinringar i motionen 11:545. I motionen har framhållits, att
den som tages i anspråk för avvecklingsuppgifter därigenom beredes ett rådrum,
när det gäller att ordna för övergången till civil verksamhet, och att
detta rådrum kan anses så värdefullt, att vederbörande med hänsyn härtill
icke kan anses skäligen böra tillerkännas särskilda förmåner i likhet med
den, vilken måste lämna militärtjänsten i samband med försvarsberedskapens
upphörande. Även örn vissa skäl kunna tala för den i motionen anförda
uppfattningen, synes likväl böra beaktas, att läget på arbetsmarknaden kan
komma att försämras under tiden för i anledning av beredskapens avveckling
fortsatt tjänstgöring eller innehavd civil anställning, och att behovet av
ekonomiskt stöd därför kan vara minst lika stort när den fortsatta tjänstgöringen
eller den tillfälliga civila anställningen upphör som vid tidpunkten
för försvarsberedskapens upphävande. Därjämte synes böra beaktas, att
övergångsförmånerna äro avsedda att vara en hjälp vid övergången från
tjänst vid försvaret till den civila arbetsmarknaden. Utskottet finner sig därför
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker alitsa motionen i
denna del.

Vidkommande förutsättningarna för åtnjutande av övergångsförmåner,
innebärande bland annat att för rätt tili dylika förmåner skall fordras en
tjänstgöringstid av minst 21 månader under senast förflutna två år före tidpunkten
för beredskapens upphörande och att tjänstgöringen skall vara föranledd
av tjänstgöringsorder, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.
I likhet med departementschefen finner utskottet dock erforderligt, att möjlighet
att medgiva övergångsförmåner jämväl i andra fall bör förefinnas,
nämligen för fall då i annan ordning fullgjord tjänstgöring prövas vara
orsak till sysselsättnings- och försörjningssvårigheter. Utskottet tillstyrker
sålunda vad departementschefen härutinnan förordat.

Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande beviljande av
värnpliktslån till långtidsinkallade föranleder icke utskottet till särskilt uttalande.

Införandet av en särskild avvecklingsersättning synes utskottet vara en
lämplig form för beredande av hjälp åt långtidsinkallade, som icke under
den närmaste tiden efter avslutad tjänstgöring vid försvarsväsendet lyckas
vinna anställning. Utskottet tillstyrker alltså, att denna form av övergångsförmån
införes och får utgå under en tid av högst sex månader på de av departementschefen
förordade villkoren. Utskottet har heller icke något att
erinra emot att avvecklingsersättning får utgå i form av lönefyllnad till dem,
som visserligen vinna arbetsanställning efter militärtjänstgöringens slut men
erhålla löneförmåner, som understiga avvecklingsersättningens belopp för

Statsutskottets utlåtande nr 136.

25

respektive månad. Departementschefen har föreslagit, att dylik lönefyllnad
skall få utbetalas jämväl till den som återgår till tidigare innehavd anställning.
Häremot har i motionen 11:545 anförts erinringar, därvid särskilt
framhållits att detta vore stridande mot principerna för införande av övergångsförmåner
åt långtidsinkallade och att det innebure införandet av ett
nytt understödsklientel. Då utskottet i likhet med motionären måste finna det
vara mindre påkallat att lämna ekonomiskt bistånd åt dem, som hava möjlighet
att återgå till tidigare innehavd arbetsanställning, t. ex. i allmän tjänst,
än åt dem, som lämna militärtjänsten utan att hava sin sysselsättningsfråga
löst, finner sig utskottet böra avstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
och tillstyrker alltså motionen i nu berörd del

Vad därefter angår avvecklingsersättningens belopp har departementschefen
i anslutning till utredningens förslag förordat, att denna skall bestämmas
med hänsyn till vad som tillkommit den långtidsinkallade i form av
krigslön och i förekommande fall familjebidrag samt hemortslön, därvid beloppet
skall bestämmas efter den ortsgrupp enligt den för allmänna folkpensioneringen
gällande ortsindelningen, vartill vederbörandes mantalsskrivningsort
är hänförd. Avvecklingsersättningens maximibelopp för första månaden
har ansetts böra bestämmas till 400 kronor i ortsgrupp I, till 450 kronor
i ortsgrupp II och till 500 kronor i ortsgrupp III.

I de likalydande motionerna 1:327 och 11:516 har yrkats, att ifrågavarande
maximibelopp måtte fastställas till 450 kronor i samtliga ortsgrupper,
enär några skäl för några ortsgrupperade belopp icke förefinnas.

Mot de av Kungl. Majit föreslagna grunderna för beräknande av avvecklingsersättningens
belopp har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet kan icke finna skäl vara för handen att tillstyrka det motionsvis
framlagda förslaget, att maximibeloppet skulle fastställas till 450 kronor för
samtliga orter i riket, då löneförmånerna och jämväl familjebidragen, som
utgått under tiden för tjänstgöringen, varit bestämda med hänsyn till mantalsskrivningsortens
ortsgrupp och avvecklingsersättning, som kommer att
utgå med lägre belopp än maximibeloppet, även vid ett bifall till motionerna
skulle komma att bestämmas med hänsyn till ortsgruppen. Mot ett slopande av
ortsgrupperad avvecklingsersättning talar också enligt utskottets uppfattning
det förhållandet, att för de värnpliktigas del avvecklingsersättningens belopp
— liksom familjebidragsbcloppet under tiden för tjänstgöringen •—
främst kommer att påverkas av de faktiska bostadskostnaderna och dessas
storlek ovedersägligen äro betydligt större i de till ortsgrupp III hörande orterna
än i orter, hänförda till ortsgrupp I.

Vad därefter angår frågan örn ordnande av yrkesutbildning m. m. för de
långtidsinkallade och om förmånerna för deltagare i fortbildnings- och omskolningskurser
har utskottet icke funnnit anledning till erinran mot Kungl.
Majlis förslag.

Utskottet tillstyrker jämväl förslaget, i vad det avser ekonomiska förmå lier

Bihang till riksdagens protokoll 1945. fi sami. Nr 136. g

26

Statsutskottets utlåtande nr 136.

i vissa fall åt f. d. fast anställt manskap, innebärande att ifrågavarande personal
skall beredas de civilanstållningsf örmåner, som enligt nu gällande bestämmelser
tillkomma från aktiv stat avgående fast anställt manskap med
en anställningstid av sammanlagt minst sex år.

De av Kungl. Maj:t framlagda förslagen, i vad avser rätt att förena förmåner
m. m. och organ för handläggning av ärenden rörande föreslagna förmåner
m. m., hava icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Departementschefen har beräknat de kostnader för beredande av de förordade
övergångsförmånerna åt långtidstjänstgörande personal, vilka böra
bestridas från anslag under riksstatens fjärde huvudtitel, till 3 200 000 kronor.
Mot dessa beräkningar har utskottet icke funnit något vara att erinra.
Vid bifall till Kungl. Majits förslag örn anvisande av nämnda belopp skulle
anslaget i fråga komma att stå till förfogande först efter ingången av budgetåret
1945/46. Med hänsyn till de förhållanden, som inträffat efter tidpunkten
för framläggandet av Kungl. Maj:ts förevarande proposition, torde emellertid
viss del av det äskade beloppet böra anvisas redan för innevarande budgetår.
Utskottet finner sig därför böra föreslå, att riksdagen måtte till Särskilda
övergångsförmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal anvisa
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fjärde huvudtiteln
ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till samma ändamål
för budgetåret 1945/46 under fjärde huvudtiteln ett förslagsanslag av 2 200 000
kronor. Frågan örn kostnaderna för yrkesutbildning för samma personal,
vilka beräknats till 500 000 kronor och av Kungl. Maj:t ansetts böra bestridas
från anslag under riksstatens åttonde huvudtitel, kommer att av
utskottet upptagas till behandling i annat sammanhang.

Det bör få ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till vid tidpunkten
för beredskapens avveckling rådande förhållanden utfärda erforderliga bestämmelser
rörande övergångsförmånerna åt nu ifrågavarande personal i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som i det föregående angivits. Kungl.
Majit bör jämväl, på sätt departementschefen förordat, äga att i särskilda
fall, örn synnerliga skäl föreligga, medgiva övergångsförmåner åt långtidsinkallad,
som icke uppfyller i det föregående angivna villkor för dylik förmåns
åtnjutande, därvid dock skall gälla, att ett påtagligt orsakssammanhang
skall förefinnas mellan försörjningssvårigheterna och den fullgjorda
militärtjänstgöringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Majits förslag och med bifall till
motionen 11:545, i vad den avser avvecklingsersättning vid
återgång till före beredskapstjänstgöringen innehavd anställning,
samt med avslag å motionerna I: 327 och lii 516 medgiva,
att särskilda förmåner till långtidsinkallad beredskaps -

Statsutskottets utlåtande nr 136.

27

personal må i saraband med beredskapens blivande avveckling
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet
ovan förordat;

b) till Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad
beredskapspersonal å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45 under fjärde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
åv 1 000 000 kronor;

c) till Särskilda övergångsförmåner till långtidsinkallad
beredskapspersonal för budgetåret 1945/46 under fjärde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 200 000 kronor;

II. att motionen 11:545, i vad den icke ovan behandlats,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda

Stockholm den 17 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Carlström,
Gustaf Iwar Anderson och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö,
Mårtensson, Viklund, Holmström, Lindholm, Boman i Kieryd, Petterson i Degerfors,
Johansson i Mysinge, Thäpper och Båke.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström, Mannerskantz,
Heiding, Carlström, Pettersson i Dahl, Boman i Kieryd, Johansson i Mysinge
och Båke, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse.

»Utskottet finner---icke förefinnas.

Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för beräknande av avveoklingsersättningens
belopp har utskottet icke funnit skäl till annan erinran,
än att utskottet i enlighet med vad i motionerna 1:327 och 11:516 yrkats
ansett avvecklingsersättningens maximibelopp böra bestämmas till 450 kro -

28

Statsutskottets utlåtande nr 136.

nor för samtliga orter i riket och alltså icke fastställas till olika belopp i ortsgrupperna
I, II och III efter den för folkpensioneringen gällande ©^indelningen.
Det finns nämligen, såsom i motionerna anförts, skäl förutsätta, att
de långtidsinkallade komma att söka sin sysselsättning, där sådan kan erhållas,
utan hänsyn till tidigare mantalsskrivningsort, och på grund härav
synes det icke motiverat att låta avvecklingsersättningens maximibelopp utgå
med olika belopp till långtidsinkallade, som torde vara i behov av samma
övergångshjälp för vinnande av civil utkomst efter militärtjänstgöringens
avslutande. Utskottet tillstyrker alltså motionerna I: 327 och II: 516 och avstyrker
Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del.

Vad därefter---utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen 11:545, i vad den avser avvecklingsersättning vid
återgång till före beredskapstjänstgöringen innehavd anställning,
samt med bifall till motionerna I: 327 och II: 516 medgiva,
att särskilda förmåner till långtidsinkallad beredskapspersonal
må i samband med beredskapens blivande avveckling
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet
ovan förordat;

b) till Särskilda ---- 1 000 000 kronor;

c) till Särskilda ---- 2 200 000 kronor;

II. att motionen---åtgärd föranleda.»

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1945

541949