Statsutskottets utlåtande nr 112.

1

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1945146 till häradsskrivarna jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr l har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
205 och 206) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1945/46 såsom förslagsanslag under rubriken Häradsskrivarna
beräkna till Avlöningar 760 000 kronor samt till Omkostnader
30 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 136, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1945,
under punkterna 1 och 2 föreslagit riksdagen att under rubriken Häradsskrivarna
för budgetåret 1945/46 såsom förslagsanslag anvisa till Avlöningar 760 000
kronor och till Omkostnader 50 000 kronor.

Ilo) Häradsskrivarna: Avlöningar. Ifrågavarande anslag är i riksstaten
för innevarande budgetår uppfört med samma belopp som föreslås för nästa
budgetår, 760 000 kronor.

1944 års riksdag begärde (skrivelse nr 5, punkt 153) utredning rörande
biträdespersonalens å häradsskrivarkontoren avlöningsförhållanden. Denna
utredning har anförtrotts förste byråsekreteraren L. G. Britth, som med skrivelse
den 22 januari 1945 till Kungl. Majit överlämnat utredning och förslag
i ämnet.

Utredningsmannen fastslår, att häradsskrivare trädena regelmässigt äro lägre
avlönade än statliga befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter och
i en hel del fall erhålla avlöning som måste anses alltför låg. Utredningsmannen
föreslår, att biträdena skola genom statligt ingripande få sig tillförsäkrad
en minimilön, motsvarande lönen i löneklass 1 jämte därå utgående
tillägg. Beträffande detta förslag anför utredningsmannen följande.

Biträdena å häradsskrivarkontoren skola således alltjämt vara ansfällda
hos och avlönade av häradsskrivarna.

Liksom för domsagobiträdena bör för biträdespersonalen å häradsskrivarkontoren
minimilöner fastställas. Lämpligast synes vara, att dessa löner för
biträden med 7 timmars daglig tjänstgöring föreskrivas skola utgå med
belopp, som motsvara lön enligt någon av löneklasserna i den i civila icke Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 112—113. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 112.

ordinariereglementet intagna löneplanen för extra tjänstemän jämte å dessa
lönebelopp utgående rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg.
För biträden, vilkas arbetstid varje söckendag i allmänhet icke uppgår till
sju timmar — således även tillfälliga biträden, som anställas mot timpenning
— bör avlöning utgå med ett i förhållande till den kortare arbetstiden
reducerat belopp. Särskilt må uppmärksammas, att om avlöningen bestämmes
efter annan grund än viss daglig arbetstid (t. ex. ackord), får den likväl
ej understiga det belopp, som enligt nyss angivna grunder skulle utgå för
den använda arbetstiden. Även örn å häradsskrivarkontor med flera biträden
ett av dessa i regel har mera kvalificerade göromål och jämväl högre lön än
de övriga, synas tillräckliga skäl icke föreligga att i de provisoriska föreskrifter,
varom nu är fråga, differentiera minimilönen till olika biträden.
Utredningsmannen finner en minimiavlöning, motsvarande lönen i löneklass 1
jämte därå utgående tillägg, vara väl avvägd. Risk att härigenom föregripa
den blivande omorganisationen torde icke föreligga.

För biträdena skulle förslaget medföra procentuellt sett betydande löneförhöjningar.
Sålunda skulle under förutsättning, att samtliga nu fast anställda
biträden komma i åtnjutande av avlöning till minst samma belopp
som den föreslagna minimilönen, årsavlöningen i medeltal bliva höjd med
omkring 50 %. För tillfälliga biträden skulle den genomsnittliga ersättningen
för dag räknat komma att höjas från omkring 7 kronor 60 öre till något över
11 kronor.

Semester utan avdrag å lönen under minst 20 dagar för år och ledighet
på grund av sjukdom med bibehållande av fyra femtedelar av lönen under
sammanlagt 25 dagar av ett och samma kalenderår böra tillförsäkras biträdena.

Då föreslagna avlöningsförmåner icke äro avsedda för andra än fullt kompetenta
biträden, bör föreskrivas, att förmånerna endast skola tillkomma
biträden, som innehaft anställning på häradsskrivarkontor under mer än två år.

Enligt gällande bestämmelser äro häradsskrivarna skyldiga underkasta sig
minskning i eller upphörande av sportlerinkomsterna. Föreslagen löneförbättring
för biträdena bör därför åvägabringas genom att uppställa densamma
som villkor för åtnjutande av sportelersättning.

Ett genomförande av förslaget beräknas innebära, att av häradsskrivarnas
sammanlagda nettoinkomst av förvaltningsbidrag och sportler, år 1943 i runt
tal 900 000 kronor, 500 000 kronor skulle behöva tagas i anspråk för löneförbättringar.

Över utredningsmannens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,
allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i samtliga län, 1944 års uppbördsberedning,
Sveriges häradsskrivarförening och civilförvaltningens personalförbund.

Departementschefen har beträffande häradsskrivarbiträdenas löneförhållanden
anfört följande.

Häradsskrivarna kvarstå å s. k. oreglerad avlöningsstat. För bestridandet
av sin tjänst åtnjuta häradsskrivarna dels vissa för fögderierna enhetligt bestämda
avlöningsförmåner — uppgående, efter avdrag av avgifter för egen
pensionering, till lägst 7 200 kronor och högst 8 800 kronor — dels förvaltningsbidrag
med belopp som stå i viss relation till fögderiernas folkmängd
och dels sportelinkomster, som kraftigt variera de olika fögderierna

Statsutskottets utlåtande nr 112.

3

emellan. Med förvaltningsbidraget och sportlerna äro häradsskrivarna skyldiga
bestrida alla med tjänsten förenade kostnader med undantag av utgifter
för telefon och för vissa resor. Häradsskrivarna lia således att själva
anställa och avlöna den biträdespersonal som erfordras för tjänstens behöriga
skötande. Såsom framgår av den utredning rörande biträdenas å
häradsskrivarkontoren avlöningsförhållanden för vilken i det föregående redogjorts
lia ett flertal omständigheter — av vilka här må nämnas omfattningen
av häradsskrivarnas och eventuella familjemedlemmars befattning med kontorsgöromålen,
tillgång och efterfrågan på de olika orterna av lämplig arbetskraft
samt dennas kvalifikationer — föranlett att anställningsformer och avlöningsvillkor
för liäradsskrivarbiträdena äro mycket olikartade i skilda fögderier.
Biträdena kunna vara fast anställda med årslön eller tillfälligt anställda
med timlön. De kunna även uppbära ersättning enligt ackord. Årslönerna
för 1943 variera i stort sett mellan 1 200 och 3 600 kronor samt uppgå
genomsnittligt till något över 2 100 kronor. Även med beaktande av att häradsskrivarbiträdenas
löneförmåner i flera fall förbättrats under och efter 1943
nödgas jag i likhet med utredningsmannen konstatera, att dessa biträden i en hel
del tall åtnjuta en avlöning som måste anses vara alltför låg. Då biträdena å
häradsskrivarkontoren obestridligen utföra ett för staten nödvändigt arbete och
grunderna för de med häradsskrivartjänsterna förenade inkomsterna, vilka
delvis användas för bestridande av kostnaderna för biträdenas avlöning, fastställas
av staten, kan det enligt min mening icke vara staten ovidkommande
hur denna avlöning bestämmes.

Frågan örn lönereglering för häradsskrivarna och i samband därmed statsanställning
av erforderligt antal biträden å häradsskrivarkontoren är avhängig
av spörsmålet örn reformering av uppbördsväsendet. Hela detta problemkomplex
är för närvarande föremål för utredning av 1944 års uppbördsberedning.
Beredningen torde komma att avgiva betänkande i ämnet
redan innevarande vår. Förutsättningar synas således föreligga för att spörsmålet
om häradsskrivarbiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden
skall inom en nära framtid erhålla en definitiv lösning. Den särskilt tillsatta
utredningsmannen föreslår, att biträdena i avbidan härpå skola genom
statligt ingripande få sig garanterad en generell minimilön inom den nuvarande
organisationsramen. De ökade lönekostnaderna skola bestridas av
häradsskrivarna. Dessa skola emellertid få sig tillförsäkrad en nettoinkomst
motsvarande de egentliga löneförmånerna. Sagda löneförmåner överensstämma
nära med dem som utgå enligt lönegrad A 17 civila avlöningsreglementet.
Att märka är emellertid att häradsskrivarna icke ha rätt till fri
sjukvård, sjuklön och kostnadsfri semester. Till lönegrad A 17 hänföras bland
andra landskontoristerna, för vilka erhållande av häradsskrivartjänst hittills
betraktats som befordran. Vidare må framhållas, att därest .samtliga häradsskrivarbitäden
skulle tilldelas den av utredningsmannen föreslagna minimilönen,
häradsskrivarnas nettoinkomster skulle beskäras med i genomsnitt
icke mindre än 4 000 kronor för år. Med hänsyn lill de ekonomiska konsekvenserna
för häradsskrivarna av utredningsmannens förslag anser jag mig
icke kunna biträda detsamma. .Tåg delar den i ett antal remissvar uttalade
meningen, att även en provisorisk lönereglering för häradsskrivarbiträdena
förutsätter ett bedömande av häradsskrivarlönernas skälighet. Då sådan bedömning
synes innebära ett icke tillrådligt föregripande av uppbördsberedningens
förslag i ämnet och, såsom tidigare framhållits, förutsättningar torde
förefinnas för ali häradsskrivarbiträdena i en nära framlid skola erhålla

4

Statsutskottets utlåtande nr lii.

Utskottet.

statsanställning i samband med reformering av uppbördsväsendet, kan jag
icke för närvarande förorda att några åtgärder tvångsvis vidtagas för reglering
av häradsskrivarbiträdenas avlöning. Jag förutsätter emellertid vid detta
ståndpunktstagande, att häradsskrivarna söka i möjligaste mån tillgodose
skäliga löneanspråk från biträdespersonalens sida. Frågan om vidtagande
av statliga åtgärder beträffande biträdeslönerna torde få upptagas till förnyat
övervägande, därest uppbördsberedningens förslag icke skulle kunna
läggas till grund för en reformering av uppbördsväsendet.

Beträffande medelsbehovet under ifrågavarande anslag för nästa budgetår
har departementschefen förordat, att i avlöningsstaten för häradsskrivarna
upptagna anslagsposter uppföras med oförändrade belopp.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr A. Löfgren
(I: 309) och den andra inom andra kammaren av herr L. Lindahl m. fl.
(11:490), i vilka hemställts, alt riksdagen måtte för sin del besluta, att såsom
villkor för häradsskrivares rätt att uppbära sportelinkomster skall gälla,
att han förbinder sig avlöna den anställda biträ despersonalen enligt de grunder,
som föreslagits av den av Kungl. Majit tillkallade utredningsmannen,
dock att denna skyldighet skall, på sätt föreslagits av statskontoret, gälla
personal med ett års anställningstid samt att, för beredandet av förhöjda
förvaltningsbidrag åt sådana häradsskrivare, vilkas förvaltningsbidrag och
sportelinkomster icke förslå till täckandet av utgifterna i tjänsten, riksdagen
måtte höja anslaget för avlöningar åt häradsskrivare med 30 000 kronor.

I fråga om de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa
till motionen II: 490.

I likhet med departementschefen finner utskottet den verkställda utredningen
giva vid handen, att biträdena å häradsskrivarkontoren i en hel del
fall åtnjuta en avlöning, som måste anses vara alltför låg. Utskottet delar
även departementschefens uppfattning, att det icke kan vara staten ovidkommande
hur denna avlöning bestämmes.

Med hänsyn främst till alt häradsskrivarbiträdena inom en nära framtid
kunna förväntas erhålla statsanställning i samband med den reformering
av uppbördsväsendet, varom förslag redan innevarande vår torde komma att
avgivas av 1944 års uppbördsberedning, har departementschefen icke ansett
sig för närvarande kunna förorda, att några åtgärder tvångsvis vidtagas för
reglering av dessa biträdens avlöning. Frågan härom borde emellertid upptagas
till förnyat övervägande, därest uppbördsberedningens förslag icke
skulle kunna läggas till grund för en utformning av uppbördsväsendet. Vid
detta ställningstagande förutsattes, att häradsskrivarna sökte i möjligaste
mån tillgodose skäliga löneanspråk från biträdespersonalens sida.

Den ståndpunkt, som departementschefen sålunda intagit, har utskottet
ansett sig böra biträda, helst som man med de upplysningar som numera

Statsutskottets utlåtande nr 112.

5

föreligga torde ha anledning räkna med att proposition med förslag örn statsanställda
från och med budgetåret 1946/47 av ifrågavarande biträden skall
komma att föreläggas innevarande riksdag under höstsessionen. Skulle dröjsmål
härmed visa sig uppkomma, torde frågan örn åtgärder i det i motionerna
angivna syftet på nytt böra anmälas för riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som ej heller i
övrigt funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna 1:309 och 11:490 till II ärad sskrivarna:
Avlöningar för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 760 000 kronor.

2:o) Häradsskrivarna: Omkostnader. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag, vilket innebär att anslaget med hänsyn till belastningen uppräknas
med 20 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsskrivarna: Omkostnader för
budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

trän första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Sven
Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Karlsson, Carlström,
Gustaf Iwar Anderson, Johan Eric Ericson och Gustav Emil Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Danielsson,
Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Hall, Wallentheim, Lindholm, Åkerström,
Hoppe och Birke.