Statsutskottets utlåtande nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt
elektrifiering av statsb ane nätet under budgetåret
194614-7 jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 108 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 23 februari
1945, föreslagit riksdagen besluta, att elektrifiering av järnvägslinjerna
Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga
skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående elektrifieringsarbeten vid
statens järnvägar.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr O. E. Mattsson m. fl. (I: 313) och den andra inom andra kammaren av
herr E. V. Staxäng (II: 487), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
elektrifiering av järnvägslinjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla
och Lund—Landskrona—Billeberga och Uddevalla—Strömstad samt Smedberg—Lysekil
skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående elektrifieringsarbeten
vid statens järnvägar;

dels ock en inom första kammaren av herr A. Mannerskantz väckt motion
(I: 312), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala en förväntan att, så snart
tidsförhållandena det medgiva, förslag framlägges örn den elektriska driftens
utsträckande till linjerna Borås—Alvesta—Karlskrona och den därmed sammanhängande
linjen Emmaboda—Kalmar.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 312 och 313.

Anslag till de i förevarande proposition nämnda företagen hava uppförts å
allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45 med 12 000 000 respektive
6 000 000 kronor.

I skrivelse den 15 januari 1945 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag beträffande
fortsatt elektrifiering av statsbanenätet under budgetåret 1946/47.
Styrelsens framställning går ut på att Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års
riksdag att fatta beslut i princip om elektrifieringen av banlinjerna Varberg—-Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga. Denna
elektrifiering kunde beräknas kräva en kapitalinvestering av i runt tal 34
miljoner kronor, varav den egentliga elektrifieringskostnaden uppginge till i

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 103—104.

1

o

Statsutskottets utlåtande nr 103.

runt tal 24 miljoner kronor. I förhållande till sistnämnda kapitalbelopp utgjorde
den beräkningsbara besparingen i driftkostnader vid här antagna prisförhållanden
för Boråslinjema 3,7 procent och för Landskronalinjerna 4.C
procent. Till jämförelse kunde nämnas, att motsvarande procenttal för de
senast beslutade linjerna utgjorde:

Procent

Stockholm—Tillberga—Köping .................... 5,8

Östersund—Storlien .............................. 3,4

Vid bifall till styrelsens förslag beräknar styrelsen elektrifieringsorganisationens
behov av arbetsunderlag vara tillgodosett för ytterligare två år.

Statens industrikommission och telegrafstyrelsen hava avgivit utlåtanden i
ärendet.

Departementschefen har anfört följande.

Vid anmälan av järnvägsstyrelsens år 1943 framförda förslag örn elektrifiering
av linjerna Östersund—Storlien och Varberg—Borås—Herrljunga—
Uddevalla utgick min företrädare i ämbetet från att, även örn elektrifieringsarbetena
begränsades till enbart linjen Östersund—Storlien, förutsättningar
skulle kunna föreligga för att några år framåt bibehålla statens järnvägars
elektrifieringsorganisation vid godtagbar effektivitet ur beredskapsSynpunkt.
Vid sådant förhållande och med beaktande såväl av kravet på återhållsamhet
i fråga om nya kapitalinvesteringar som av rådande knapphet på material
och arbetskraft förordade departementschefen, med avvikelse från järnvägsstyrelsens
förslag, att elektrifieringsarbetena skulle — bortsett från fullföljande
av pågående, numera färdigställda elektrifieringsföretag i Skåne —
tills vidare begränsas till linjen Östersund—Storlien, vilken beräknades kunna
öppnas för elektrisk drift i mitten av år 1946 (propositionen 1943: 195).

Efter framställning av järnvägsstyrelsen upptogs frågan örn bestämmande
av den takt, i vilken elektrifieringsarbetena vid statens järnvägar borde bedrivas,
ånyo till prövning år 1944. Anledningen härtill var, att det visat sig
vara förenat med svårigheter att med enbart det år 1943 beslutade elektrifieringsf
öre taget utnyttja den till ett minimum reducerade elektrifieringsorganisationen.
Av skäl, som utvecklats i propositionen 1944: 279, ansåg sig
min företrädare i ämbetet böra biträda järnvägsstyrelsens förslag om en
komplettering av elektrifieringsprogrammet samt förordade, att anslag beviljades
för att möjliggöra påbörjande av elektrifiering av linjen Stockholm
—Tillberga—Köping. Sistnämnda företag beräknades kunna bedrivas på sådant
sätt, att linjen kunde öppnas för elektrisk drift vid årsskiftet 1946/47.

Sedan arbetsplanerna för de beslutade banelektrifieringarna upprättats, har
situationen på bränslemarknaden undergått en stark försämring, särskilt i vad
avser försörjningen med fossilt bränsle. Vidare har, enligt vad järnvägsstyrelsen
meddelat, trafiken på Västeråsbanan efter den i samband med statsförvärvet
vidtagna taxesänkningen ökats i så hög grad, att svårigheter uppstått
att tillfredsställande avveckla densamma med nuvarande driftform. Med
anledning härav har styrelsen föranstaltat om påskyndande av ifrågavarande
elektrifieringsarbeten, så att dessa numera kunna beräknas bliva färdigställda
ett halvt år tidigare än enligt de ursprungliga arbetsplanerna eller
alltså i fråga om linjen Östersund—Storlien omkring den 1 oktober 1945 och
beträffande linjen Stockholm—Tillberga—Köping under andra halvåret 1946.
Därest elektrifieringarna kunna genomföras enligt sistnämnda program,,
skulle enligt bränslekommissionens beräkningar kunna uppstå en bränslebe -

Statsutskottets utlåtande nr JOd.

3

spann" motsvarande omkring 14 000 ton kol, varav 4 000 ton under bränsleåret
1945/46 och 10 000 ton under bränsleåret 1946/47. Denna besparing har
kommissionen funnit vara värdefull.

Enligt min mening är det lämpligt, att de nu pågående elek Lif ieringsarbetena
bedrivas i den av järnvägsstyrelsen föi-eslagna snabbare arbetstakten.
Fullföljes denna takt, uppkommer emellertid fråga, huruvida och i vilken
omfattning nya arbetsuppgifter böra tillföras statens järnvägars elektrifieringsorganisation
från och med mitten av år 1946 för att möjliggöra att
bibehålla organisationen vid tillfredsställande omfattning. Med hänsyn till försvarsberedskapen
synes det icke tillrådligt att inom den närmaste framtiden
vidtaga sådan begränsning av elektrifieringsorganisationen, att dess funktionsduglighet
äventyras. Bränsleförsörjningssynpunkter tala också i sin mån
för ett fortsättande av elektrifieringsarbetena. Spörsmålet är emellertid icke
att bedöma enbart ur försvarsberedskaps- och bränsleförsörjningssynpunkt.
På grund av den rutin och effektivitet, som elektrifieringsorganisationen med
dess arbetsledning och arbetarstam under de gångna åren förvärvat, måste
det även ur organisatorisk och arbetsteknisk synpunkt innebära påtagliga
fördelar, om nya företag kunna i viss utsträckning igångsättas i anslutning
till färdigställda sådana. Självfallet är emellertid, att varje fråga om fortsatt
elektrifiering av statsbanenätet måste skärskådas främst ur statsfinansiella
och företagsekonomiska synpunkter.

Järnvägsstyrelsen har för sin del, efter samråd med chefen för försvarsstaben,
uttalat sig för en komplettering av elektrifieringsprogrammet bör
ske omkring mitten av år 1946. Principbeslut härom bör enligt styrelsens
mening fattas redan av 1945 års riksdag för att giva styrelsen tillfälle att omedelbart
igångsätta förberedelser för de nya arbetena genom materialbeställningar
m. m. Styrelsen — som utgått från att arbetet med en eventuell elektrifiering
av sträckan Köping—Frövi icke är tillräcklig för att kompensera det
arbetsunderlag, vilket under senare delen av år 1946 bortfaller genom de
redan beslutade arbetenas påskyndande — har till elektrifiering närmast efter
nu under arbete varande sträckor föreslagit linjerna Varberg—Borås—
Herrljunga—Uddevalla samt Lund—Landskrona—Billeberga.

Elektrifieringskostnaderna hava av styrelsen beräknats till i runda tal 28
miljoner kronor för linjen Varberg—Borås—Herrljunga—-Uddevalla samt 6
miljoner kronor för linjen Lund—Landskrona—Billeberga. I dessa belopp
ingå emellertid kostnader å sammanlagt omkring 10 miljoner kronor, vilka
hänföra sig till höjning av banornas tekniska standard samt till anskaffningar,
som även vid bibehållen ångdrift skulle bliva erforderliga. Den egentlisa
elektrifieringskostnaden skulle följaktligen uppgå till i runt tal 24 miljoner
kronor. Härtill komma vissa kostnader för telegrafverket. Enligt vad jag under
hand inhämtat från telegrafstyrelsen, ingår emellertid den föreslagna
nya rikskabeln Gudhem—Trollhättan—Grebbestad i styrelsens arbetsprogram
för budgetåret 1946/47, och anslag härför lärer komma att äskas i vanlig
ordning av 1946 års riksdag.

En fullständig elektrifiering av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla
och Lund—Landskrona—Billeberga beräknas medföra en bränslebesparing
motsvarande omkring 18 000 ton kol örn året. En besparing av nämnda
storlek torde få anses betydelsefull i ett läge jämförligt med det nu rådande.
Den kan emellertid utvinnas endast etappvis, allt eftersom olika delsträckor
öppnas för elektrisk drift, vilket återigen är beroende av den takt i vilken
elektrifieringen kommer att bedrivas. Till sistnämnda fråga torde ståndpunkt
icke kunna tagas förrän i samband med prövningen av medelsbehovet för
budgetåret 1946/47.

■i

Statsutskottets utlåtande nr 103.

VUkottet.

Vad materialförsörjningen angår, synes behovet av metaller för järnvägselektrifieringen
kunna tillgodoses åtminstone under år 1946.

Med hänsyn till vad jag här framhållit finner jag skäl föreligga för att
i omedelbar anslutning till nu pågående arbeten fortsätta statsbanenätets
elektrifiering med linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—-Uddevalla samt
Lund—Landskrona—Billeberga såsom arbetsobjekt. Beträffande förstnämnda
linje har riksdagen uttalat förväntningar örn elektrifiering snarast möjligt.
Linjen Lund—Landskrona—Billeberga torde utgöra ett ur arbetssynpunkt
värdefullt komplement till förstnämnda företag, vartill kommer att elektrifieringen
av Landskronalinjerna dels kräver en jämförelsevis liten kapitalinvestering,
dels kan väntas medföra jämförelsevis god förräntning.

Vid den framtida prövningen av medelsbehovet till förevarande arbeten
lärer få tagas under närmare övervägande, i vilken takt arbetena med hänsyn
till arbetsmarknads- och materialläget samt föreliggande omständigheter
i övrigt lämpligen böra bedrivas.

Rörande längden å vissa banor, som kunna betraktas som mer eller mindre
aktuella elektrifieringsobjekt, har utskottet från järnvägsstyrelsen mottagit
följande uppgifter:

SJ-linjer

Varberg—Borås .............

Borås—Herrljunga...........

Herrljunga—Uddevalla.......

Lund—Landskrona—Billeberga

Uddevalla—Strömstad .......

Smedberg—Lysekil ..........

Tillberga—Ludvika ..........

Tillberga—Sala..............

Borås—Alvesta ..............

Alvesta—Karlskrona .........

Emmaboda—Kalmar ........

Gävle—Härnösand...........

Härnösand—Långsele ........

Ljusdal—Hudiksvall .........

Kilafors—Söderhamn ........

Kristinehamn—Herrhult......

Halmstad—Nässjö ...........

Jönköpings hamn —Vaggeryd

Summa 1 647

Härtill kommer den Trafikförvaltningen Grängesberg—Oxelösunds järnvägar
tillhöriga bandelen Köping—Frövi med en längd av 46 bankm.

I den mån elektrisk drift införts på statsbanorna har detta inneburit en
betydande utökning av deras kapacitet. Nyttan härav har påtagligt framträtt
under de gångna årens för landet vanskliga avspärrningsläge. Rådande brist
på koppar och annan materiel liksom för övrigt också den av krigsförhållandena
framkallade knappheten på arbetskraft har emellertid nödvändiggjort

Längd i
bankm.

Summa
längd 1
bankm.

84

43

90

217

43

43

92

34

126

112

28

140

149

131

56

336

301

115

61

33

510

44

44

196

35

231

Statsutskottets utlåtande nr 103.

5

en stark begränsning av elektrifieringsarbetena. Arbetsstyrkan vid dessa arbeten
uppgick i medeltal under år 1943 till 277 och under år 1944 till 363
man, medan den under vissa tidigare förkrigsår översteg 1 000 man. En ledande
synpunkt har alltmer fått bliva angelägenheten av att lia tillgänglig
en samövad beredskapsorganisation, användbar för den elektriska bandriftens
vidmakthållande vid krigstillfälle. I den mån tillgången på erforderlig
materiel ökar samt arbetsmarknaden återinträder i ett mera normalt läge
böra emellertid elektrifieringsarbetena åter upptagas i en mera normal utsträckning.

Enighet synes råda om att de sträckor, som nu främst böra elektrifieras,
äro järnvägslinjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund
—Landskrona—Billeberga. Elektrifiering av sistnämnda linje skulle medföra
den stora fördelen, att tågen från Malmö upp mot Västkustbanan kunde
framföras över Lund, varigenom också skulle åtminstone tills vidare kunna
undvikas anläggning av dubbelspår på den nu starkt belastade bansträckan
närmast norr om Malmö upp mot Ängelholm—Göteborg. För den elektriska
driftformens införande på den numera förstatligade linjen Varberg—
Borås—Herrljunga—Uddevalla kunna anföras starka både driftekonomiska
och militära skäl.

I anledning av motionerna 1:313 och 11:487 vill utskottet framhålla, att
en elektrifiering av bandelen Uddevalla—Strömstad jämte linjen Smedberg
—Lysekil av byggnadstekniska och drifttekniska skäl bör utföras i direkt
anslutning till elektrifieringen av linjen Varberg—Borås—-Herrljunga—Uddevalla.
Därmed skulle samtliga normalspåriga kustjämvägar i västra Sverige
ha samordnats för elektrisk drift. Att efter genomförd elektrifiering av
linjen Herrljunga—Uddevalla bibehålla ångdrift å bandelen Uddevalla
Strömstad och Smedberg—Lysekil anser utskottet sålunda icke vara rationellt.
För en elektrifiering av dessa linjer talar vidare behovet av förbättrade
jämvägskommunikationer för den i detta hänseende missgynnade norra delen
av Bohuslän.

Linjen Borås—Göteborg är redan elektrifierad. Om nu, såsom i propositionen
föreslås, elektrisk drift införes jämväl å linjerna Borås—Varberg och
Borås—Herrljunga måste detta såsom en naturlig följd draga med sig elektrifieringsarbetenas
utsträckning jämväl till linjen Borås—Alvesta. Ett bibehållande
av ångdrift på sistnämnda linje skulle nämligen ställa sig driftekonomiskt
ogynnsamt. Av olika såväl byggnadstekniska som drifttekniska skäl
lärer emellertid, enligt vad för utskottet upplysts, en elektrifiering av sträckan
Borås—Alvesta nödvändiggöra ett övervägande huruvida ej de därmed
delvis sammanlöpande, till statsinlösen nu föreslagna Halmstad—Nässjö järnvägar
även böra omläggas till elektrisk drift.

T fråga örn järnvägsgeografiskt läge och transporluppgifter hava linjerna
Alvesta—Karlskrona och Emmaboda—Kalmar redan tidigare av järnvägsstyrelsen
likställts med de till Borås anslutande banlinjerna, vartill kommer
Karlskronalinjens alldeles särskilt stora militära betydelse. I anslutning till
den väckta motionen 1:312 vill utskottet därför ånyo uttala en förväntan

6

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Storlien

Östersund Långsele

Bräcke

jjgHå rödsand
undsvoll

/VfadiksvoP

Hollnäs

erharm

Kilafors

Ockelbo

Vansbro * -^fcHun

Ludvika

Charlottenberg Ställdalen

r''

Uppsala

Tillbert*^

Dagåsen

•Herrhult

Kristineh

Hallsberg

silerud

Falköping

Göteborg

wirberg

almstad

Kanskrona

Holmö

tarnholm

■ ■■■ Utfärda elektrifieringar inom SJ
begående •

Närmast planerade •

= Viktigare ånqlinjer

Utfärda elektrifieringar • EJ
—— Pågående •

Närmast planerode •

Viktigare ånqlinjer

i''

KARTA ÖVER SVERIGE

VISANDE UTFÖRDA. PÅGÅENDE OCH NÄRMAST
PLANERADE ELEKTRIFIERINGAR
OEN 1/7, (945

att, så snart tidsförhållandena det medgiva, förslag måtte framläggas örn
den elektriska driftens utsträckning till ifrågavarande nyligen förstatligade
sydsvenska bansträckor.

Vad sålunda anförts innebär, att utskottet ansluter sig till departementschefens
i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag framförda uppfattning
att de arbeten som nu närmast skola påbörjas äro elektrifieringarna
av linjerna Varberga—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona

Statsutskottets utlåtande nr 103.

7

—Billeberga. Vad angår övriga här ovan av utskottet angivna elektrifieringsföretag
anser sig utskottet hava grundad anledning förvänta, att deras genomförande
ej skall behöva innebära ett uppskov under alltför lång tid med
motsvarande arbetens genomförande å de övriga linjer, vilkas elektrifiering
redan av järnvägsstyrelsen planerats.

Med åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må, med bifall till förevarande proposition,
besluta, att elektrifiering av järnvägslinjerna Varberg1—
Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga
skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående
elektrifieringsarbeten vid statens järnvägar;

b) att motionerna 1:313 och 11:487 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört;

c) att motionen I: 312 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 27 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Sven
Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Kar! Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf
Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Näsström; samt

frfån andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Danielsson, Pettersson i Dahl,
Staxäng, Viklund, Holmström, Lindholm, fru Alvén, herrar Åkerström, Hoppe, Petterson
i Degerfors och Johansson i Mysinge.