Statsutskottets utlåtande nr 102.
I
Nr 102.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 19-15 kl. 2 eili.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående anslag
för budgetåret 1945116 till fria sommarresor för barn lii. lii.
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
1 propositionen nr 1 har Kungl. Maj:! under femte huvudtiteln (punkterna
92 och 93) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1945/46 beräkna dels till Fria
sömm arresor för barn ett lörslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till Bidrag
lill sommarkolonier ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 210, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1945, föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1945/46 anvisa dels till Fria sommarresor för
barn ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor, dels ock till Bidrag till sommarkolonier
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
Till förevarande ändamål lia anslag för innevarande budgetår anvisats med
1 000 000 kronor respektive 200 000 kronor.
l:o) Fria sommarresor för barn. Socialstyrelsen är centralmyndighet
för nu ifrågavarande reseverksamhet och tillsynsmyndighet för här avsedda
kolonier. Den lokala ledningen av verksamheten tillkommer barnavårdsnämnderna.
I skrivelse den 20 februari 1945 har socialstyrelsen lämnat redogörelse för de
i lia sommarresorna under år 1944.
1941 års befolkningsutredning Ilar den 26 januari 1945 avgivit förslag örn
fria eller rabatterade resor för barn, vårdare och husmödrar under budgetåret
1945/46, varjämte utredningen beräknat anslagsbehoven till förevarande ändamål
för nästa budgetår. Utredningens förslag innebär ändrade bestämmelser
örn förutsättningarna för rätten till fria resor och därutöver bland annat
följande.
Beträffande fria resor för barn och personal vid sommarkolonier
förordar befolkningsutredningen oförändrade grunder för sommaren 1945.
Rätten till fria resor för f e r i e b a r n och deras vårdare är för närvarande
begränsad till städer och samhällen med över 8 000 invånare. Utredningen
finner rimligt att även feriebarnsverksamhet i mindre samhällen och på
Hilling till riksdagens protokoll 1945. G sami. Nr 102.
2
Statsutskottets utlåtande nr 102.
landsbygden kommer i åtnjutande av det stöd de fria resorna innebär oell
löreslår fria resor för alla feriebarn med vårdare oavsett hemkommunens
storlek och struktur. Beträffande gruppresor för barn föreslår utredningen
att grupperna minskas till 3—4 barn per vårdare mot 8 barn per
vårdare, som i genomsnitt förekommit sommaren 1944. Utredningen finner
skäl föreligga att även i fall, då barn kan medfölja gruppresa, bereda modern
tillfälle medfölja barnet på resan mot nedsatt biljettpris. Efter samråd
med järnvägsstyrelsen föreslås, att avgiften för färd fram och åter vid sådan
vårdarresa blir densamma som för enkel resa. Vad angår fria eller
rabatterade resor lör husmödrar föreslår utredningen sådan
uttormning av verksamheten att husmödrarna i familjer med minst tre barn
samt en inkomst och förmögenhet, som icke överstiger den för fria sommarresor
för barn föreslagna, beredas möjlighet till resor, för vilka avgiften
betalas av mödrarna själva med ett belopp tor fram- och återresa, som motsvarar
avgiften för enkel resa.
Järnvägsstyrelsen hade för befolkningsutredningen framfört önskemål örn att
de fria resornas maximala läng d skulle sänkas från (30 till 40 mil.
De fyra nordligaste länen skulle dock alltjämt komma i åtnjutande av fria
resor inom avstånd av respektive 80 och 100 mil. Enligt styrelsens mening borde
ansin Ölingsbo jeder för resor utöver maximiavstånden antingen betalas med
fullt pris eller, därest nuvarande rabattering skulle bibehållas, utlämnas endast
i undantagsfall och efter särskild prövning. Befolkningsutredningen betonar vikten
av att gällande maximiavstånd bibehållas och avvisar bestämt önskemålet
örn avskaffande av det nuvarande relativt förmånliga beräkningssättet för priset
pa anslutningsbiljetter. Utredningen föreslår, att de 1944 gällande bestämmelserna
i dessa båda hänseenden skola tillämpas även 1945.
Kravel på bortovarons lä n g d, minst fyra veckor, bör bibehållas folkärn
från städer och samhällen med mer än 8 000 invånare. Beträffande de
barn irån landsbygden och de mindre städerna och samhällena som efter särskild
prövning skola komma i åtnjutande av fri resa synes liden för bortovaron
böra fixeras l id prövningen. Tiden bör dock i normala fall så nära som möjligt
ansluta sig till den för barn från större städer och samhällen bestämda minimitiden.
För husmödrar, som åtnjuta rabatterad resa, bör bortovaron med hänsyn
dels till husmödrarnas svårigheter att längre tid vara borta från hemmet och
dels till önskvärdheten av alt de verkligen erhålla avsedd vila och rekreation
bestämmas till minst tio dagar.
Järnvägsstyrelsen hade framfört vissa önskemål beträffande förb u d mot
fria barn resor vissa tider och daga r. Med hänsyn till trafiksvårigheterna
kring midsommar hemställde styrelsen, att sådant förbud måtte
under sommaren 1945 gälla för tiden 16 juni—3 juli mot under sommaren 1944
dagarna 22—26 och 30 juni. Enligt styrelsens uppfattning vore det vidare önskvärt,
att resorna för barn under skolåldern om möjligt förlädes till tiden före
skolterminens slut. Befolkningsutredningen föreslår, att socialstyrelsen vid organiserandet
av årets resor i den utsträckning det är möjligt beaktar järnvägsstyrelsens
önskemål. Utredningen anser lämpligt att för norrlandskommuner,
lör vilka dispens beviljas, resemöjligheterna icke begränsas till .sommarmånaderna
utan att vederbörande får frihet att företaga resan vid den tidpunkt han
finner för gott. Då det icke torde vara nödvändigt att de rabatterade husmodersresorna
förläggas till den del av året då järnvägarna äro toppbelastade,
nämligen sommarmånaderna, och vissa kategorier husmödrar, speciellt på
landsbygden, torde ha lättare att lösgöra sig från arbetet under annan tid, föl e
-
Statsutskottets utlåtande nr 102.
3
slår utredningen, alt dessa resor, få företagas endast under tiden 1 september—
19 december 1945 och 15 januari—1 juni 1946.
Beträffande organisationen förordar befolkningsulredningen inga
principiella ändringar.
Mot befolkningsulredningens förslag bär ledamoten av utredningen, professor
Wahlund anfört avvikande mening.
Över befolkningsulredningens förslag lia utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och statskontoret varjämte Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och svenska landsbygdens kvinnoförbund inkommit med skrivelser
i ämnet.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
1941 års befolkningsutredning har vid utformandet av sitt förslag lill fria
sommarresor för barn under budgetåret 1945/46 haft att taga hänsyn till två
varandra motverkande faktorer, nämligen önskemålen om höjande av inkomstgränsen
för rätten till fria resor och om utvidgning av denna rätt att omfatta
även landsbygdens och de mindre samhällenas barn, å ena sidan, saint den av
järnvägsstyrelsen hävdade tekniska svårigheten att under sommaren 1945 öka
persontrafikvolymen, å andra sidan. Förslaget betecknas av utredningen själv
som ett provisorium.
Inom de gränser trafiksituationen sommaren 1945 av befolkningsutredningen
ansetts medgiva har utredningen sökt i möjligaste mån tillgodose de anförda
önskemålen. Förmånen av fria resor är för närvarande knuten till innehav av
rabattkort för livsmedel, vilket innebär att denna förmån endast tillkommer
barn i familjer med ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp av högst 750 eller, i fråga örn flerbarnsfamiljer, 1 000 kronor. Utredningen
föreslår, att rabattkortsgränsen skall ersättas med en inkomst- och
förmögenlietsgräns, tills vidare så konstruerad alt rätt till fria resor föreligger,
då familjens beskattningsbara belopp och skattepliktiga förmögenhet icke överstiga
respektive 1 500 och 10 000 kronor. Rätten till fria resor har hittills varit
begränsad till barn och vårdare från städer och samhällen med mer än 8 000
invånare, dock att dispensmöjlighet beträffande mindre tätorter förefunnils.
De beräknade trafiksvårigheterna ha hindrat utredningen att föreslå en generell
utvidgning av förmånen av fria resor att omfatta hela landet. Emellertid har
utredningen föreslagit dels att landskommuner, där behovet av fria resor för
barn och vårdare är särskilt stort, intill ett sammanlagt antal resor av högst
15 000 medgivas motsvarande dispensmöjlighet som mindre tätorter och dels att
för landsbygdens och de mindre samhällenas vidkommande socialstyrelsen får
rätt tilldela särskilt behövande barn och vårdare förmånen av fri resa. Utredningen
beräknar, med hänsyn tagen till berörda förslag, antalet resor under
sommaren 1945 till cirka 80 000 mot cirka 45 500 sommaren 1944 och cirka
56 000 sommaren 1943.
Med hänsyn till de ändrade penninginkomstförhållandena under kriget torde
införandet av den föreslagna inkomst- och förmögenhetsgränsen för rätten till fria
resor närmast innebära eli återställande av läget vid råbettkortsgränsens införande.
Befolkningsulredningens förslag i denna del och beträffande utsträckning av
rätten till fria resor ali avse vissa barn och vårdare från landsbygden finner jag
vara eli minimum för de fria sommarresornas omfattning, sorn kan godtagas
endast nied hänsyn lill den väntade besvärliga trafiksituationen sommaren 1945.
(ientemol vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande svårigheterna att trafik
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 102.
tekniskt genomföra befolkningsnIredningens modifierade förslag vill jag framhålla,
alt de Il ia sommarresorna för barn oell mödrar ovedersägligen äro av stor
betydelse ur folkhälsosynpunkt och därför böra komma till stånd, även örn
övriga resenärers bekvämlighet skulle i någon mån bliva lidande härav, samt
alt den föreslagna utökningen av denna reseverksamhet har en tämligen begränsad
omfattning i förhållande till hela persontrafikvolymen. Ä andra sidan
torde det icke vara trafiktekniskt möjligt att såsom reservanten inom utredningen
och de Iså kvinnoförbunden föreslagit, under sommaren 1945 medgiva
en generell utvidgning av de fria resorna lill landet i dess helhet. Beträffande
omfattningen sommaren 1945 av rätten till fria resor för barn och vårdare biträder
jag därför befolkningsn Iredningens förslag med elef av socialstyrelsen
förordade tillägget, all det angivna högsta antalet fria resor, 15 000. vore afl
falla som ett ungefärligt maximum. Skulle på grund av omständigheter, vilka
nu icke kunna förutses eller i värjo fall ej i tiden fastställas, trafiksituationen instundande
sommar nödvändiggöra begränsningar beträffande de planerade fria
resorna, måste givetvis de åtgärder i sådan riktning vidtagas som finnas i det
inträdda nödläget oundgängliga.
Vad angår de fria resornas maximala längd och priset på ansinIningsbiljolf
för resa utöver maximiavståndet kan jag icke tillmötesgå järnvägsstyrelsens
önskemål örn begränsning av de förmåner som härutinnan gä 111 under sommaren
1944. 1 de anvisningar som komma att utgå rörande de fria resorna
böra emellertid barnavårdsnämnderna uppmanas verka för att i de fall då för
veder!Körande erbjuda sig flera möjligheter till barnets ulplacering på landel
det alternativet väljes som medför den kortaste färdvägen. — Mot de av järnvägsstyrelsen
framförda önskemålen örn förbud mot fria resor vissa tider och
dagar vill jag icke ställa mig i princip avvisande. Detaljerna härutinnan torde
böra Idiva föremål för samråd mellan socialstyrelsen och järnvägsstyrelsen. Förslaget
all utsträcka resemöjligheterna för barn från dispenserade landskommuner
i Norrland till annan tid än sommaren är i princip vittutseende, enär det
förutsätter ställningstagande till frågan huruvida — utan samband med den
hävdvunna vanan att någon tid under sommaren byta vistelseort — mindre
bemedlade böra erhålla statligt stöd till förbilligande av sina resekostnader. Jag
är därför ej beredd att i detta sammanhang tillstyrka den föreslagna åtgärden.
Vad befolkningsutredningen föreslagit beträffande fria resor för barn och
personal vid sommarkolonier, fria resor för feriebarn och vårdare, gruppresor
lör barn, rabatterad resa för moder som vill medfölja sitt barn trots alt detta
kan anslutas till gruppresa, bortovarons längd och reseverksamhetens organisation
föranleder inga väsentliga erinringar från min sida. Jag förordar därför,
att verksamheten i dessa delar utformas i huvudsaklig överensstämmelse nied
förslaget. Formerna för styrkande av rätten till fri resa med hänsyn till den
föreslagna inkomst- och förmögenlietsgränsen synas emellertid böra bliva föremål
för ytterligare övervägande. Behovet av legitimationshandling för barn
och vårdare synes icke vara så trängande, att dessa skola åläggas anskaffa särskild
sådan handling.
På de skäl befolkningsutredningen anfört förordar jag, afl under budgetåret
1945/46 försöksverksamhet anordnas med rabatterade resor för husmödrar.
Denna verksamhet bör anordnas i enlighet med befolkningsutredningens förslag,
dock alt förmånen bör, såsom socialstyrelsen påpekar, begränsas till husmödrar
i familjer med minst lie hemmavarande barn. Vad socialstyrelsen i övrigt anfört
beträffande rabatterade liusmodersresor finner jag mig kunna biträda
endast i den mån därigenom icke förorsakas besvärande kontrollåtgärder.
Statsutskottets utlåtande nr 102.
5
l)c med ifrågavarande reseverksamhet förenade kostnaderna för staten inskränka
sig tilt deni som avse fria resor för barn och vårdare. Sistnämnda kostnader
beräknar jag i likhet med befolkningsutredningen lill 1 250 000 kronor.
I samband med Kungl. Majds ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehåll
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
S. G. IV7. Wahlund m. fl. (1:321) och den andra inom andra kammaren av
herr A. (lustafsson i Lekåsa m. fl. (II: 512), i vilka hemställts, alt riksdagen
måtte tillse, att fria sommarresor för barn och vårdare göras i möjligaste
mån lika tillgängliga för landsbygdens och de mindre samhällenas befolkning
sonr för de större städernas,
dels en inom första kammaren av herrar E. O. Wiklund och F. Ström väckt
motion (I: 349), vari hemställts, all de fria resorna för barn och vårdare hädanefter
göras i samma mån tillgängliga lör de mindre tätorternas och den rena
landsbygdens barn som för de större samhällenas, samt att anslaget till fria
sommarresor för barn för budgetåret 1945/46 ökas nied förslagsvis 250 000
kronor eller till 1 500 000 kronor.
dels en inom andra kammaren av herrar K. E. Hansson i Skediga och G.
Sunisson i Vä väckt motion (11:370), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att från anslaget till fria sommarresor bidrag skall kunna utgå till resor,
även skolresor, för landsbygdens barn efter i huvudsak samma grunder, som
gälla för städernas barn,
dels ock en inom andra kammaren av herr A. Nordström i Kramfors m. fl.
väckt motion (11:537), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 210 måtte besluta, att de fria sommarresorna för barn
under budgetåret 1945/46 skola utsträckas att gälla jämväl landsbygden och
som följd därav alt till fria sommarresor för barn för budgetåret 1945,46
anvisa ett förslagsanslag av 2 100 000 kronor, samt att de fria sommarresorna
för barn och vårdare få företagas utan hänsyn lill resans längd och
oavsett från vilken ort i landet resan anlrädes.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för förslagen, hänvisas
lill motionerna 1:321, 1:349, 11:370 och 11:537.
Förmånen av fria sommarresor för barn och vårdare är för närvarande knuten
till innehav av rabattkort för livsmedel. Denna raballkortsgräns föreslås
skola under instundande sommar ersättas med en inkomst- och förmögcnhclsgräns
så konstruerad alt rätten lill fria resor föreligger, då familjens beskattningsbara
belopp och skattepliktiga förmögenhet icke överstiga respektive
1 500 och 10 000 kronor. Med hänsyn lill de ändrade penninginkomslförhållandena
under kriget har delta förslag ansetts närmast innebära ell återställande
av lägel vid rabaltkortsgränsens införande. Utskottet, som tillstyrker Kungl.
Maj:ls förslag i denna elei, anser i likhet med departementschefen förslaget
innebära eli minimum för de fria sommarresornas omfattning, sorn kan god
-
Ut skottet.
G
Statsutskottets utlåtande nr 102.
lagas endast med hänsyn till den väntade besvärliga trafiksituationen sommaren
1945.
Departementschefen har icke ansett trafikförhållandena medgiva ett förverkligande
av önskemålet att utvidga rätten till fria resor för sommarvistelse
i enskilda hem så att landsbygdens och de mindre samhällenas barn bliva principiellt
likställda med barn från städer och samhällen med mer än 8 000 invånare.
Kungl. Majlis förslag innebär dock ett betydelsefullt steg i denna riktning
i det ali dels landskommuner, där behovet av fria resor för barn och vårdare
är särskilt stort, intill ett sammanlagt antal resor av högst 15 000 medgivas
motsvarande dispensmöjlighet, som nu föreligger för de mindre tätorterna,
och dels att för landsbygdens och de mindre städernas vidkommande
socialstyrelsen föreslås få rätt tilldela särskilt behövande barn och vårdare
förmånen av fri resa. Med hänsyn till detta förslag och förslaget örn ovannämnda
inkomst- och förmögenhetsgräns beräknas antalet sommarresor
skola uppgå till omkring 80 000 sommaren 1945 mot omkring 45 500 sommaren
1944 och omkring 56 000 sommaren 1943.
Med anledning av motionernas förslag om införande av full likställighet av
landsbygdens barn med barn från större tätorter vill utskottet till en början
framhålla, att trafiksituationen även enligt utskottets mening bör bedömas så
allvarligt, alt det av Kungl. Majit beräknade antalet resor torde få anses utgöra
ett ungefärligt maximum för sommaren 1945. Det är givet att likställighet
under sådana förhållanden ej kan åstadkommas utan ^knäppning av
resemöjligheterna för barn från de större tätorterna. Då emellertid del av
Kungl. Majit beräknade antalet resor innebär en avsevärd stegring i förhållande
till föregående somrar synes den erforderliga begränsningen av
resorna för de större tätorternas barn ej behöva bliva alltför kännbar.
Inom den ram, som bildas av å ena sidan den föreslagna inkomst- och förmögenhetsgränsen
och å andra sidan den begränsning i det totala antalet resor,
som framtvingas av trafiksituationen, bör enligt utskottets mening förmånen
av fria resor i lika mån stå öppen för barn från städer och landsbygd, men i
första hand avse barn, vilka på grund av ekonomiska eller andra förhållanden
äro i behov av en stärkande sommarvistelse på landsbygden eller av luft- och
miljöombyte. Någon jämkning av bestämmelsen, alt uppehållet på sommarvistelseort
skall omfatta minst 4 veckor, anser utskottet icke böra företagas.
Av vad sålunda anförts framgår, afl utskottet tillstyrker de likalydande motionerna
I: 321 och lii 512 ävensom i huvudsak övriga i ämnet väckta motioner.
Då utskottet icke räknar med större antal resor än Kungl. Majit, föreligger
dock icke skäl för sådan höjning av anslagsbeloppet, som föreslagits i motionerna
1:349 eller 11:537. Trafikförhållandena torde få anses lägga hinder i
vägen för eif förverkligande redan instundande sommar av det i sistnämnda
motion jämväl framförda, i och för sig behjärtansvärda önskemålet, att resorna
få företagas fritt utan hänsyn till resans längd. Nu gällande föreskrifter
i delta hänseende torde alltså tills vidare böra äga fortsatt giltighet. Slut
-
Statsutskottets utlåtande nr 102.
7
ligen anser sig utskottet ej böra tillstyrka, att här ifrågavarande anslag, på
sätt föreslagits i motionen 11:370, Ingés i anspråk för jämväl skolresor för
landsbygdens barn.
Den lättnad i trafiksituationen, som är att förvänta i samband med en övergång
till fredsförhållanden, kommer att föranleda behov av en översyn av gällande
föreskrifter på området. 1941 års befolkningsutredning har även meddelat,
att utredningen förbereder ett förslag till permanent organisation av
ifrågavarande reseverksamhet. I detta sammanhang vill utskottet i överensstämmelse
med vad som skett vid föregående riksdagar understryka angelägenheten
av en utvidgad sommarkoloniverksamhet. Det framstår för utskottet som
ett önskemål, att koloniverksamheten intager en dominerande plats bland åtgärderna
för beredande av sommarvistelse åt barn. Frågan i vad mån detta
önskemål med hänsyn till ekonomiska och andra förhållanden går att förverkliga
kan tills vidare ställas på framtiden, men en väsentlig utbyggnad av sommarkolonierna
bör enligt utskottets mening redan nu förberedas.
Vad departementschefen i övrigt anfört, bland annat örn försöksverksamhet
nied rabalterade resor för husmödrar, föranleder ej erinran från utskottets sida.
I fråga örn förbud mot fria resor vissa dagar är det enligt utskottets mening
synnerligen angeläget, att särskild hänsyn tages till tiden för skolavslutningarna.
Bland annat bör övervägas den utvägen att fastställa olika förbudstider för
barn under skolåldern och för barn i nämnda ålder.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:349, 11:370 samt 11:537 ävensom med bifall till motionerna
I: 321 och II: 512, motionerna I: 349 och II: 537 i vad
de icke avse anslagsfrågan, godkänna av utskottet förordade
ändrade grunder för ifrågavarande verksamhet,
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 349 och II: 537 i vad nämnda motioner avse anslagsfrågan
till Fria sommarresor för barn för budgetåret
1945/46 under femte huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av
I 250 000 kronor.
2:o) Bidrag till sommarkolonier. 1941 ars befolkningsutredning har hemställt
örn oförändrad medelsanvisning, 200 000 kronor.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund har hemställt, att medel måne
ställas till förfogande för länsstyrelser eller landsting för anordnande av
kolonier för såväl skolbarn som förskolålderns barn, vilka äro i behov av
kolonivistelse.
8
Statsutskottets utlåtande nr 102.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Den möjlighet till bidrag lill driftkostnaderna vid sommarkolonier som förefunnils
under budgetåren 1943/44 och 1944/45 torde lia verkat stimulerande
i fråga om såväl anordnandet av nya kolonier som utökning av tiden för öppethållande
och platsantalet vid befintliga kolonier. Denna bidragsform har anseus
böra i första hand utnyttjas till förmån för klena barn från landsbygden. Även
örn vid utgången av budgetåret 1944/45 en viss reservation torde komma alt
förefinnas å anslaget, biträder jag med hänsyn till det stora behovet av sommarkoloniverksamhet
befolkningsutredningens förslag, alt jämväl för nästa
budgetår för ändamålet skall anvisas eif reservationsanslag av 200 000 kronor.
I den mån kvinnoförbundets hemställan avser bidrag till anläggningskostnaderna
för sommarkolonier anser jag mig icke för närvarande, i avbidan på
befolkningsutredningens väntade definitiva förslag i ämnet, kunna tillstyrka
densamma.
utskottet. Utskottet, som vill erinra örn vad utskottet under föregående punkt anfört i
fråga örn koloniverksamheten, har ej funnit anledning lill erinran mot det av
Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet. Det har framhållits för utskottet, att
driftkostnaderna för vissa specialkolonier för barn överlag uppgå till högre
belopp än för vanliga barnkolonier. Kungl. Majit bör enligt utskottets mening
äga befogenhet att, när skäl därtill föreligga, höja det statliga bidraget per dag
och barn lill sådan koloni från nuvarande belopp, högst en krona, till två
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
alt riksdagen må lill Bidrag till sommarkolonier för budgetåret
1945/46 under femte huvudtiteln anvisa eli reservationsanslag
av 200 000 kronor.
Slockholm »leii 27 april 1945.
På statsutskottets vägnar:
.1. B. JOHANSSON.
Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Saen
Larsson. Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding,
dustaf Karlsson, dustaf Iwar Anderson, Wiklund oell dustau Emil Andersson; saini
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Danielsson, Pettersson i
Dahl, Staxäng, Viklund, Holmström, Lindholm, frii Alvén, herrar Äkerström, Hoppe.
Petter son i Degerfors och Johansson i Mysinge.
Statsutskottets utlåtande nr 102.
9
Reservationer
vid punkten l:o) (Fria sommarresor för barn):
1) av herrar Lindström, Sven Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Gustaf Iwar Anderson, Eriksson i Stockholm, Holmström, Lindholm och
fru Alvén, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande
lydelse:
»Förmånen av--— 56 000 sommaren 1943.
Med anledning —- — — maximum för sommaren 1945. Det är givet att
likställighet under sådana förhållanden ej kan åstadkommas utan en väsentlig
inknappning av resemöjligheterna för barn från de större tätorterna.
Emellertid böra enligt utskottets mening barn inom nämnda befolkningsgrupper,
där behovet av ombyte av vistelseort under sommaren i allmänhet
är mest framträdande, liksom hittills komma i åtnjutande av den ifrågavarande
förmånen utan annan behovsprövning än den, som anknyter till
familjens ekonomiska ställning. Härav följer, att utskottet anser sig förhindrat
tillstyrka motionärernas förslag i nu ifrågavarande avseende. Utskottet
vill dock i likhet med förra årets riksdag understryka det behjärtansvärda i
nämnda förslag och framhålla, att detsamma bör i huvudsak genomföras så
snart trafikförhållandena det medgiva. Såsom ovan framhållits innebär redan
Kungl. Maj:ts förslag en betydelsefull jämkning till landsbygdens fördel
i förhållande till föregående sommar. Någon ändring av bestämmelsen,
att uppehållet på sommarvistelseorten skall omfatta minst 4 veckor bör enligt
utskottets mening icke i anledning härav företagas.
Vad angår övriga motionsyrkanden torde trafikförhållandena få anses
lägga hinder i vägen även för ett förverkligande redan instundande sommar
av det i motionen 11:537 jämväl framförda, i och för sig behjärtansvärda
önskemålet, att resorna skola få företagas fritt utan hänsyn till resans längd.
Nu gällande--— landsbygdens barn.
Den lättnad — —--nämnda ålder.
Under åberopande---utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1:321 och 11:512, 1:349, 11:370 samt 11:537,
motionerna 1:349 och 11:537 i vad de icke avse anslagsfrågan,
godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden
10
Statsutskottets utlåtande nr 102.
för den 2 mars 1945 förordade ändrade grunder för ifrågavarande
verksamhet,
b) med bifall —-- 1 250 000 kronor»;
2) av herr Bernhard Nilsson;
3) av herr Mannerskantz;
4) av herr Wiklund.
louns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945
51G941