Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1945 kl. 11 fm.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majds proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen
den 20 december 1940 (nr 1044) örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus, dels ock en i ämnet
väckt motion.
Genom en den 4 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 18, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 20 december 1940 örn vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
7 §■
Vid sjukhus----beredas densamma.
Sjukhus skall----behovet påkallad.
Sjukstuga må —--fyrtio vårdplatser.
Sjukhus, som ----särskilda rum.
Vid beräknande jämlikt tredje och fjärde styckena av antalet vårdplatser
skola platser å barnbördsavdelning medräknas allenast i den mån antalet
sådana platser överstiger femton.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
[lilläng till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 8.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
i anledning av densamma inom första kammaren väckt motion, nr 292,
av herr Hage.
I motionen har hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen dock
med den ändringen att 7 § femte stycket i lagförslaget får följande lydelse:
»Vid beräknande jämlikt tredje och fjärde styckena av antalet vårdplatser
skola platser å barnbördsavdelning medräknas allenast i den mån
antalet sådana platser överstiger femton. Samma bestämmelse gäller platser
för tuberkulossjuka och kroniskt sjuka.»
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd
för det genom propositionen framlagda förslaget, ävensom i fråga örn de
skäl motionären andragit till stöd för sitt yrkande, får utskottet hänvisa till
propositionen och motionen.
Enligt lagen den 20 december 19U0 om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus gäller att sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård
av tuberkulossjuka, benämnes lasarett, örn det är avsett för vardbehövande
oberoende av fallets svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus,
som är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes
sanatorium, örn det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens art,
och eljest tuberkulossjukstuga. För sjukvård ansvarig läkare benämnes,
där fråga ej är örn vissa särskilt angivna läkare, vid lasarett lasarettsläkare,
vid sjukstuga sjukstuguläkare, vid sanatorium sanatorieläkare och vid tuberkulossjukstuga
tuberkulossjukstuguläkare. Beträffande högsta tillåtna antalet
vårdplatser å andra sjukhus än lasarett och sanatorier stadgas — i 7 §
tredje stycket — att sjukstuga ej må vara försedd med mer än 30 vårdplatser;
dock må med medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill 20
vårdplatser inrättas. Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än 40 vårdplatser.
I fråga om sjukhus, som har mer än 24 vårdplatser, gäller — enligt
fjärde stycket i 7 § — att detsamma skall för vård av sådana personer, som
må å sjukhuset mottagas och på grund av smittsam sjukdom eller av annan
anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal, vara försett med
nödigt antal för sjuka å sådan sal avsedda särskilda rum. Bestämmelser om
ordningen för tillsättandet av läkare vid förenämnda sjukhus lämnas i 14 §.
Där stadgas att lasaretts- och sanatorieläkare ävensom sjukstuguläkare vid
sådan sjukstuga beträffande vilken medicinalstyrelsen lämnat medgivande
som nyss sagts (s. k. större sjukstuga) skola utnämnas av Konungen. Sjukstuguläkare
vid annan sjukstuga (s. k. mindre sjukstuga) samt tuberkulossjukstuguläkare
tillsättes av landstingets sjukvårdsberedning efter hörande
av vederbörande direktion genom förordnande på viss tid eller tills vidare,
i senare fallet med ömsesidig rätt till minst sex månaders uppsägningstid.
De bestämmelser i 1940 års sjukhuslag, för vilka ovan redogjorts, ha med
i huvudsak oförändrat innehåll dit överflyttats från lagen den 22 juni 1928
örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
Andra lagutskottets utlåtande nr S. 3
I utlåtande den 29 oktober 1940, avgivet i samband med tillkomsten av
1940 års sjukhuslag, erinrade medicinalstyrelsen om att styrelsen i skrivelse
den 9 februari 1939 ifrågasatt sådan författningsändring, att i det för sjukstuga
medgivna antalet vårdplatser icke behövde inräknas vårdplatser a tuberkulosavdelningar
och barnbördsavdelningar, varpa medicinalstyrelsen anförde
följande.
Beträffande tuberkulosavdelningar vid sjukstugor torde dessa i regel redan
tidigare av medicinalstyrelsen hava uppfattats och behandlats såsom i
viss mån självständiga vårdanstalter — B-anstalter för tuberkulosvård --ehuru lokalt anslutna till en sjukstuga. Sålunda har för dessa tuberkulossjukstugor
fordrats en särskilt vald direktion och särskild kontroll Ilai utövats
däröver, att läkaren innehaft föreskriven kompetens att bestrida läkaivården
samt företagit stadgat antal besök å sjukstugan, minst tre gånger i
veckan. Ehuru dessa avdelningar sålunda enligt styrelsens betraktelsesätt
tillhöra en annan kategori av vårdanstalter — tuberkulossjukvårdsanstalter
— synes det styrelsen för undanröjande av varje anledning till tvekan önskvärt,
'' att del i ifrågavarande författningsrum direkt utsägcs, att tuberkulosavdelningens
vårdplatser icke skola inräknas i totalsumman av en sjukstugas
platsantal.
Vad beträffar vårdplatserna å en barnbördsavdelnmg skulle dessa platser
däremot utan tvekan inräknas i platsantalet a en sjukstuga,°för såvitt
icke desamma genom en särskild föreskrift undantogos därifrån. Skulle
dessa platser inräknas i nämnda platsantal, torde, enligt styrelsens mening,
vissa organisatoriska svårigheter komma att uppstå vid en del sjukstugoi.
Man torde kunna säga, att den tid, som åtgår för läkarens arbete å en
till en sjukstuga förlagd barnbördsavdelning, i regel icke är alltför betydande,
och att detta arbete per vårdplats räknat i fråga örn intensiteten icke
kan jämföras med vad läkaren har att utföra a en vårdplats pa den allmänna
avdelningen. I fråga örn den direkta vården av barnaföderskorna uträtta
ju nämligen barnmorskorna vanligen det mest tidsödande arbetet.
Vid några sjukstugor inom Västerbottens och Norrbottens län är antalet
vårdplatser å allmänna avdelningen för närvarande 24 och enligt av medicinalstyrelsen
godkända planer skola vid dessa sjukstugor anordnas barnbördsavdelningar
örn 7 vårdplatser, varför salunda antalet vardplatsei a en
var av dessa sjukstugor kan beräknas komma att uppgå till 31. Under förutsättning
av medicinalstyrelsens medgivande bleve då en dylik sjukstuga
en s. k. större sjukstuga, vid vilken läkaren jämlikt 14 § 2 mom. i förslaget
skall utnämnas av Konungen och sålunda erhålla fullmakt såsom sjukstuguläkare.
Så länge en sjukstuga icke har mer än trettio vårdplatser, har sjukstuguläkartjänsten
därstädes i regel bestritts av vederbörande provinsialläkare.
Den omständigheten, att, sedan barnbördsavdelningen anordnats, en
stor del av barnaföderskorna inom distriktet förlösas å sjukstugan, torde,
även örn provinsialläkaren jämväl tjänstgör som sjukstuguläkare, snarare
minska än öka dennes arbete. Då fullmakt icke lärer kunna tilldelas en och
samma person å två skilda civila befattningar, synes en provinsialläkare
icke jämväl kunna innehava befattning såsom sjukstuguläkare vid en större
sjukstuga.
Den lyckligaste lösningen av ifrågavarande spörsmål synes därför vara,
att föreskrift meddelades därom, att vid fastställande enligt ovanberörda författningsrum
av antalet vårdplatser å en sjukstuga, platserna å dess barnbördsavdelning
icke behövde medräknas.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
De av medicinalstyrelsen sålunda föreslagna ändringarna inflöto emellertid
icke i den sedermera utfärdade, av riksdagen redan tidigare antagna
sjukhuslagen.
1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 maj 1944 har centrala sjukvårdsberedningen
hemställt om vidtagande av åtgärder, som möjliggjorde att vårdplatser
för barnsbörd icke inräknades i de för s. k. mindre sjukstuga stipulerade
30 vårdplatserna. Till stöd för sitt yrkande anför sjukvårdsberedningen,
bland annat, följande.
Barnbördsvården är för närvarande stadd i stark utveckling. Härvid är
det av intresse ur driftsekonomisk synpunkt, att de avdelningar för barnsbörd,
som tillskapas, såvitt möjligt anslutas till redan befintliga anläggningar
av lasaretts- och sjukstugetyp. Genom en sådan ordning tillförsäkras
även barnaföderskorna ett visst mått av trygghet därigenom, att läkarhjälp
kan lämnas i mera komplicerade fall.
Om det i ett sjukvårdsområde befinnes lämpligt att inrätta en mindre
barnbördsavdelning örn exempelvis 6 platser vid en befintlig sjukstuga med
25 till 30 vårdplatser i stället för att skapa ett fristående förlossningshem,
uppstår fråga örn sjukhusets övergång lill större sjukstuga. Enär i det anförda
fallet endast avses tillfogandet av en vårdenhet, som annars icke
skulle få tillgång till sjukstugans resurser, torde icke några särskilda skäl
föreligga att fordra högre kompetens av sjukstugeläkaren och sjukstugans
överförande till större typen.
Gällande bestämmelser i vad avser storleken av sjukstuga äro ägnade att
försvåra ett rationellt utbyggande av barnbördsvården, då de tvinga till onödiga
ekonomiska uppoffringar från huvudmännensi sida. Inrättandet av
flera större sjukstugor torde dessutom i och för sig i allmänhet icke vara
önskvärt, emedan därigenom embryon skapas till ytterligare odelade lasarett,
vilket kunde vara ägnat att fördröja den delning av de hittillsvarande odelade
lasaretten, som är i så hög grad påkallad inom flertalet sjukvårdsområden.
över centrala sjukvårdsberedningens framställning lia yttranden avgivits
av medicinalstyrelsen och svenska landstingsförbundet. I dessa yttranden
har framställningen tillstyrkts.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört:
»Såsom framhållits i centrala sjukvårdsberedningens framställning och
understrukits i de över densamma avgivna yttrandena är den i 7 § tredje
stycket av 1940 års sjukhuslag upptagna bestämmelsen angående högsta
tillåtna antalet vårdplatser å sjukstuga ägnad att försvåra ett rationellt utbyggande
av barnbördsvården. Med den utformning nämnda bestämmelse
erhållit kommer nämligen stundom inrättandet av särskild barnbördsavdelning
vid sjukstuga att kunna äga rum endast om sjukstugan övergår till
s. k. större sjukstuga. En dylik övergång synes emellertid med hänsyn till
de därav föranledda konsekvenserna icke önskvärd i andra fall än då den
påkallas ur vårdsynpunkt. Vad nämnda synpunkt beträffar torde böra be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr S.
5
aktas att, såsom medicinalstyrelsen framhållit, den tid som åtgår tor läkarens
arbete å en till sjukstuga förlagd barnbördsavdelning i regel icke är
alltför betydande och att detta arbete, per vårdplats räknat, i fråga om intensiteten
icke kan jämföras med det arbete, som en vårdplats å allmän avdelning
medför för läkaren. Även örn i följd av inrättandet av särskild barnbördsavdelning
sammanlagda antalet vårdplatser vid en sjukstuga kommer
att överstiga trettio, torde därför vården å sjukstugan kunna på ett tillfredsställande
sätt handhavas av den dittillsvarande sjukstuguläkaren. Av liknande
skäl bör en barnbördsavdelning kunna anslutas till en större sjukstuga,
även om det sammanlagda platsantalet, barnbördsavdelningen medräknad,
skulle överstiga femtio. Ej heller då det gäller tillämpningen av
stadgandet i 7 § fjärde stycket örn inrättande å sjukhus, som har mer än
tjugufyra vårdplatser, av särskilda rum för sjuka, som icke utan olägenhet
kunna vårdas å allmän sal, synes barnbördsavdelningen böra medräknas.
På grund härav och med hänsyn till det ökade behovet av vårdplatser å
barnbördsavdelningarna finner jag påkallat, att ifrågavarande bestämmelser
i 7 § sjukhuslagen uppmjukas såtillvida att i det föreskrivna maximiantalet
vårdplatser å sjukstuga ej behöva inräknas vårdplatser å barnbördsavdelning.
Utökningen av antalet platser å barnbördsavdelningen kan emellertid
givetvis icke få ske utan varje begränsning. Ett alltför stort antal dylika platser
å en sjukstuga skulle nämligen förändra dennas karaktär och verka förryckande
å arbetet därstädes. Det synes därför lämpligt att bestämmelsen
avfattas så att vårdplatserna å barnbördsavdelningen skola medräknas allenast
i den mån de överstiga visst antal, förslagsvis femton.
Vårdplatser å sådana tuberkulosavdelningar som finnas inrättade vid
vissa sjukstugor lia icke av medicinalstyrelsen brukat inräknas i sjukstugornas
platsantal. Då dessa avdelningar, såsom ock av styrelsens redogörelse
framgår, torde vara att anse såsom självständiga vårdanstalter, ehuru de av
driftsekonomiska skäl lokalt anslutits till en sjukstuga, lärer någon erinran
icke kunna framställas mot nämnda praxis. Vid sådant förhållande torde den
av styrelsen ifrågasatta lagändringen, att såsom vårdplatser å sjukstuga ej
heller skola räknas vårdplatser å dylika avdelningar, icke vara av behovet
påkallad.»
I 7 § tredje stycket sjukhuslagen stadgas, att sjukstuga ej må vara för- Utskottet.
sedd med mer än 30 vårdplatser, dock att med medicinalstyrelsens medgivande
ytterligare intill 20 vårdplatser må inrättas, samt att tuberkulossjukstuga
ej må lia mer än 40 vårdplatser. Enligt fjärde stycket i samma
paragraf skall sjukhus, som har mer än 24 vårdplatser, för vård av sådana
personer som må å sjukhuset mottagas men av skilda anledningar icke
kunna vårdas å allmän sal, vara försett med nödigt antal för sjuka å sådan
sal avsedda särskilda rum.
Det genom propositionen framlagda förslaget innebär, att platser å barn -
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
bördsavdelning vid beräknande jämlikt de nu nämnda stadgandena av antalet
vårdplatser skola medräknas allenast i den mån antalet sådana platser
överstiger 15. Mot detta förslag, som föranletts därav att nämnda stadganden
ansetts ägnade att försvåra ett rationellt utbyggande av barnbördsvården,
har utskottet intet att erinra.
I den i ämnet väckta motionen har yrkats sådant tillägg till Kungl. Maj:ts
förslag, att den föreslagna nya bestämmelsen skall gälla även beträffande
platser för tuberkulossjuka och kroniskt sjuka.
Vad angår platser för tuberkulossjuka har medicinalstyrelsen under förarbetena
till propositionen framlagt ett förslag i samma riktning som
motionärens. Föredragande departementschefen har emellertid beträffande
medicinalstyrelsens förslag i denna del anfört, att vårdplatser å sådana
tuberkulosavdelningar som funnes inrättade vid vissa sjukstugor icke av
medicinalstyrelsen brukat inräknas i sjukstugornas platsantal. Då dessa
avdelningar, såsom medicinalstyrelsen ävenledes framhållit, torde vara att
anse såsom självständiga vårdanstalter, ehuru de av driftsekonomiska skäl
lokalt anslutits till en sjukstuga, ansåge departementschefen att någon
erinran icke kunde framställas mot nämnda praxis. Utskottet, som delar
departementschefens uppfattning härutinnan, finner den av motionären påyrkade
lagändringen såvitt rörer platser för tuberkulossjuka icke vara av
behovet påkallad.
Enligt vad utskottet inhämtat ha ej heller platser för kroniskt sjuka av
medicinalstyrelsen medräknats vid beräkning jämlikt 7 § tredje och fjärde
styckena sjukhuslagen av antalet vårdplatser å sjukstuga. En till sjukstuga
ansluten avdelning för sjuka av nämnda kategori har betraktats såsom
en särskild vårdanstalt. Då sjukhuslagen i princip icke gäller beträffande
anstaltsvård för kroniskt sjuka, saknas enligt utskottets mening anledning
att i förevarande avseende tolka 7 § annorlunda än som sålunda
skett. Ej heller härutinnan synes därför någon ändring böra vidtagas i
Kungl. Maj:ts förslag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å motionen 1:292 måtte bifalla
propositionen oförändrad.
Stockholm den 22 februari 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr S.
7
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Björkman*,
Hage, Sten, Hallagård och Nils Elowsson;
från andra kammaren: herrar Ryberg, Hermansson, fru Johansson, herrar
Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås, Lundberg i Uppsala
och Osterman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr Hage. |
Reservation |