4
Andra lagutskottets utlåtande nr 70.
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
av 5 § lagen om barnbidrag.
I två inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner,
nr 302 av fru Rönn-Ckristiansson m. fl och nr 424 av herr Andersson i
Alfredshem m. fl., vilka motioner behandlats av andra lagutskottet, ha anmärkningar
riktats mot den i 5 § 2 mom. andra stycket lagen om barnbidrag
givna regeln om avdrag i vissa fall från barnbidrags maximibelopp.
Nämnda lagrum har följande lydelse:
överstiger moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst 750 kronor i
ortsgrupp 1, 1 000 kronor i ortsgrupp 2 och 1 250 kronor i ortsgrupp 3, eller
har den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru en
årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1 200 kronor i ortsgrupp 2
och 1 500 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med sex tiondelar av
årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
I motionen 11: 302 har yrkats, att riksdagen imåtte för sin del besluta, att
lagrummet skall erhålla följande ändrade lydelse:
överstiger moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst 1 500 kronor i
ortsgrupp 1, 2 000 kronor i ortsgrupp 2 och 2 500 kronor i ortsgrupp 3, eller
har den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru en
årsinkomst överstigande 1 800 kronor i ortsgrupp 1, 2 400 kronor i ortsgrupp
2 och 3 000 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med fem tiondelar
av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.
Förslaget innebär, att de i lagrummet angivna beloppen skulle fördubblas
samt att avdragsfaktorn s/io skulle sänkas till 5/io.
I motionen II: A2A har yrkats, att riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring av lagrummet, att den inkomst, vid vilken barnbidrag skall
börja minskas, höjes med skäligt belopp. I motiveringen hänföra sig motionärerna
endast till de för ensamstående försörjare bestämda beloppen.
Beträffande motiveringen för yrkandena får utskottet hänvisa till motionerna.
Barnbidrag utgår — förutom till föräldralöst barn — i vissa i lagen angivna
fall till barn, vars fader eller adoptivfader avlidit eller vars fader,
styvfader, moder, adoptant eller adoptants make är arbetsoförmögen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 70.
5
l de sist nämnda fallen utgör barnbidragets årliga belopp
Ortsgrupp 1 Ortsgrupp 2
för ett barn .................... 240 kr. 300 kr.
» två » 420 » 525 »
» tre » 600 > 750 >
» varje barn däröver ytterligare . . 120 » 150 »
Ortsgrupp 3
360 kr.
630 >
900 »
180 »
Dessa belopp skola emellertid, då försörjarens eller försörjarnas årsinkomst
överstiger visst belopp, minskas på sätt framgår av det ovan återgivna stadgandet
i 5 § 2 mom. andra stycket. Årsinkomsten uppskattas enligt samma
grunder som gälla för uppskattning av avdragsfri inkomst enligt lagen örn
folkpensionering. Har inkomst, efter vilken barnbidrag blivit bestälmt, sedermera
ökats till sådant belopp, att rätt till barnbidrag ej längre föreligger, indrages
barnbidraget. Sker eljest mera väsentlig ändring i den inkomst, efter
vilken barnbidrag blivit bestämt, må barnbidraget i enlighet därmed ökas
eller minskas.
Till de enligt lagen örn barnbidrag uträknade beloppen kommer dvrtidstiHägg.
Lagen örn barnbidrag antogs 1937. Enligt lagens ursprungliga lydelse var
den avdragsfria inkomsten för ensamstående försörjare 600 kronor i ortsgrupp
1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1 000 kronor i ortsgrupp 3 samt för
gift försörjare 900 kronor i ortsgrupp 1, 1 125 kronor i ortsgrupp 2 och 1 350
kronor i ortsgrupp 3. Avdragsfaktorn vid högre inkomst var 7/io.
De nuvarande bestämmelserna tillkommo genom lagändring 1942, då alltså
den avdragsfria inkomsten höjdes och avdragsfaktorn sänktes. Det må
anmärkas, att samtidigt genomfördes en .sänkning av avdragsfaktorn för
beräknande av tilläggspension enligt lagen om folkpensionering från 7/io
till 3/io.
Till grund för 19A2 års ändringar i lagarna om folkpensionering och om
barnbidrag låg ett av socialvårdskommittén utarbetat förslag (bilaga.till propositionen
1942/232). Beträffande lagen om barnbidrag framhöll kommittén
bl. a., att de i 5 § 2 mom. andra stycket angivna beloppen för avdragsfri inkomst
syntes även under mera normala ekonomiska förhållanden vara väl
snävt tillmätta. Redan av detta skäl torde en förhöjning vara motiverad. De
ökade arbetslönerna och levnadskostnaderna utgjorde ett ytterligare skäl för
att en revision av lagen komme till stånd. Särskilt gällde detta beträffande
beräknande av inkomst för barnbidrag lill änkors barn. Det torde emellertid
av praktiska skäl vara olämpligt att införa olika inkomstgränser för olika
kategorier av försörjare. Vid övervägande av de olika skäl som kunde anföras
för en större eller mindre förhöjning stannade kommittén vid att föreslå,
att den avdragsfria inkomsten skulle förhöjas med omkring 25 % eller till
respektive 750. 1 000 och 1 250 kronor för ensamstående försörjare samt den
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 70.
avdragsfria inkomsten för gift försörjare bestämjnas till nyss nämnda belopp
förhöjda med 20 % eller till respektive 900, 1 200 och 1 500 kronor.
Om den nuvarande ‘/io-regeln mildrades liksom för tilläggspensionärerna
till J/io-regel, kunde denna ändring, enligt vad socialvårdskommittén vidare
anförde, tillsammans med förhöjningen av den avdragsfria inkomsten komma
att medföra, att barnbidrag bomme att utgå till försörjare med jämförelsevis
stora inkomster. Då lagändringen avsåge att förbättra försörjningsmöjligheten
för de ekonomiskt svagaste änkorna och invaliderna, syntes inga avgörande
invändningar kunna göras mot att avdragsregeln skärptes för dem,
som hade en relativt hög inkomst. Av dessa skäl föresloge kommittén införande
av följande avdragsregel. Överstege moderns eller den arbetsoförmögnes
årsinkomst 750 kronor i ortsgrupp 1, 1 000 kronor i ortsgupp 2 och 1 250
kronor i ortsgrupp 3 eller hade den arbetsoförmögne, därest han vore gift,
tillsammans med sin hustru en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp
1, 1 200 kronor i ortsgrupp 2 och 1 500 kronor i ortsgrupp 3, skulle
barnbidraget minskas med följande tiondelar av årsinkomsten, i vad den
överstege sagda belopp, nämligen med fem tiondelar av överskjutande beloppet
i den mån det icke överstege 400 kronor, med sex tiondelar i den mån
beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med sju tiondelar i den mån
det överstege 800 kronor.
I propositionen yttrade departementschefen, att det otvivelaktigt förelåge
vissa svårigheter att, innan socialvårdskommitténs mera omfattande förslag
förelåge, taga ställning till de detaljändringar, om vilka vore fråga. Då emellertid
de i 5 § 2 mom. angivna beloppen enligt departementschefens mening
måste anses vara redan för normala ekonomiska förhållanden alltför låga,
då vidare de ändringsförslag därutinnan, som socialvårdskommittén framlagt,
syntes försiktigt avvägda samt då slutligen ändringsförslagen icke torde
föregripa socialvårdskommitténs kommande förslag i ämnet, funne departementschefen
sig kunna tillstyrka, att kommitténs förslag till ändring av de i
nyssnämnda paragraf angivna beloppen genomfördes. I likhet med pensionsstyrelsen
ansåge departementschefen däremot, att socialvårdskommitténs förslag
rörande ändring av avdragsfaktorn icke borde godtagas. Samma faktor
borde gälla för alla inkomstintervaller, och den borde, med hänsyn till inkomstbeloppens
höjd, icke sättas så låg som 5!io utan i enlighet med pensionsstyrelsens
förslag därutinnan fastställas till 6/jo.
Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes av sammansatt stats- och andra lagutskott
(utlåtande nr 2) och antogs av riksdagen.
Till jämförelse må anmärkas, att den avdragsfria inkomsten för beräknande
av bidragsförskott enligt lagen den 11 juni 1943 om förskottering av
underhållsbidrag till barn är högre än den som gäller i fråga om barnbidrag.
Sålunda skall minskning av bidragsförskott icke äga rum med mindre än
att moderns årsinkomst överstiger 1 000 kronor i ortsgrupp 1, 1 250 kronor i
Andra lagutskottets utlåtande nr 70.
i
ortsgrupp 2 och 1 500 kronor i ortsgrupp 3 eller, om modern är gift, hon
tillsammans med mannen har en årsinkomst överstigande 1 400 kronor i
ortsgrupp 1, 1 700 i ortsgrupp 2 och 2 000 kronor i ortsgrupp 3. Avdragsfaktorn
är även i bidragsförskottslagen 6/jo.
I den första bidragsförskottslagen av år 1937 voro beloppen för avdragsfri
inkomst desamma som i lagen om barnbidrag i dess ursprungliga lydelse.
I det förslag till ändrad bidragsförskottslag (SOU 1942: 29), som lades till
grund för 1943 års lagstiftning, anförde socialvårdskommittén att man, när
det gällde att bestämma gränsen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen,
icke syntes kunna stanna vid samma belopp som de i lagen om
barnbidrag upptagna. Härom yttrade kommittén:
Vad först beträffar ensamstående moder, måste hänsyn tagas till
att det här till stor del rör sig örn kvinnliga yrkesutövare med lön huvudsakligen
i form av naturaförmåner. Uppskattas dessa förmåner, såsom sker
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till ett relativt högt
belopp, utestängas i stor utsträckning denna kategori kvinnor från möjlighet
att erhålla bidragsförskott. Väl har man i gällande lagstiftning sökt avhjälpa
ett sådant förhållande genom att införa en särskild regel örn värdering
av naturaförmåner. Denna regel har emellertid i praktiken ofta visat
sig besvärlig att tillämpa. Den innebär också på sätt och vis en orättvisa i
förhållandet mellan dem som åtnjuta och dem som icke åtnjuta naturaförmåner.
Det synes därför lyckligast, om man kunde helt slopa denna regel
och i stället göra en ytterligare höjning av den avdragsfria inkomsten.
Rent formellt skulle väl därigenom ogifta mödrar och frånskilda eller därmed
jämställda hustrur få en gynnsammare ställning än den änkor intaga
enligt lagen örn barnbidrag. Denna gynnsammare ställning skulle emellertid
i själva verket i stort sett vara endast skenbar, vilket förhållande sammanhänger
därmed, att uppskattningen av änkans årsinkomst sker efter de i
lagen om folkpensionering angivna grunderna. Såsom hennes årsinkomst
anses sålunda vad hon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen
åtnjuta. Ilar finnes sålunda — i motsats till vad som är förhållandet enligt
bidragsförskoltslagen, där taxeringen av redan uppburen inkomst är helt
avgörande — i allmänhet utrymme för en skälighetsbedömning, vilken i de
flesta fall helt naturligt torde verka därhän att änkans antagna blivande årsinkomst
uppskattas relativt sett ganska lågt. Det må även framhållas, att
värderingen av naturaförmåner jämlikt folkpensioneringslagen sker efter
särskilt fastställda regler, enligt vilka sådana förmåner åsättas förhållandevis
låga värden. En högre avdragsfri inkomst i fråga om bidragsförskottslagen
kan slutligen motiveras därmed, att det här principiellt icke är fråga
om understöd i egentlig mening utan örn förskott, som återkräves av den
underhållsskyldige. De praktiska olägenheter, som kunna uppstå genom
förekomsten av olika inkomstgränser i de båda lagarna, förefalla ej att vara
så betydande, att de böra få hindra en i och för sig lämplig avvägning av
avdragsfria inkomsten i förevarande fall. Med stöd av det anförda föreslår
kommittén, att den avdragsfria inkomsten beträffande ensamstående moder
höjes till resp. 1 000 kronor, 1 250 kronor och 1 500 kronor.
Även beträffande äkta m akar syntes den avdragsfria inkomsten böra
sättas högre än i lagen örn barnbidrag, och höjningen torde böra göras reia
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 70.
Utskottet.
livi sett större än den höjning, som föresloges för ensamstående moder. Skälen
härtill vore följande:
Det är att märka, att när det gäller lagen om barnbidrag den inkomst,
som utgöres av invalids folkpension, icke skall avdragas. Någon motsvarande
lättnad lämnas icke enligt bidragsförskottslagen. Även ur befolkningspolifisk
synpunkt är det önskvärt, att den avdragsfria inkomsten är jämförelsevis
hög, då modern ingått äktenskap med en arbetsför man. En alltför
låg inkomstgräns är nämligen ägnad att motverka sådana i och för sig
önskvärda äktenskaps ingående. Det har från flera håll uppgivits, att bidragsförskottslagen
redan i viss mån haft en mindre lycklig inverkan i angivna
hänseende. Slutligen må påpekas, att i bidragsförskottsfallen mannen
icke är fader till barnet i fråga, något som däremot oftast är händelsen i de
täll. där barnbidrag utgår till barn, vars moder är gift med arbetsoförmögen
man. Mannens underhållsskyldighet gentemot barnet måste anses vara av en
i viss mån annan och högre valör i de fall, där mannen är fader till barnet.
Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att avdragsfria inkomsten
beträffande makar höjes till resp. 1 400 kronor, 1 700 kronor och 2 000
kronor.
I den proposition (1943/183), varigenom förslag till bidragsförskottslag
förelädes riksdagen, anslöt sig departementschefen till socialvårdskommitténs
förslag.
I två i anledning av propositionen väckta motioner yrkades, att den avdragsfria
inkomsten måtte höjas än mera.
Ärendet behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande (nr 28)
anförde:
Det kan naturligtvis diskuteras, var gränsen för den avdragsfria inkomsten
skall sättas. De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebära en väsentlig
förbättring huvudsakligen för mödrar, i vilkas avlöning ej ingå naturaförmåner.
Därmed torde möjlighet till hjälp hava skapats för de mest
behjärtansvärda fallen. Att såsom föreslagits i motionerna höja gränserna
för avdragsfri inkomst än ytterligare synes för närvarande ej vara motiverat.
Därigenom skulle barn, vars moder eller moder och styvfader hava relativt
höga inkomster, i fråga örn bidragsförskottets belopp kunna bliva jämställt
med barn, vars moder eller moder och styvfader lida brist på det nödvändigaste.
Så länge hjälpen åt de sämst ställda är maximerad, är det enligt
utskottets åsikt ej riktigt att i en lag, vars ändamål är att bereda möjlighet
till hjälp i nödlägen, fastställa alltför vida gränser för avdragsfri inkomst.
På grund härav får utskottet avstyrka bifall till motionerna om ytterligare
höjning av dessa gränser.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. I
I fall då barnbidrag skall utgå för barn, som icke är föräldralöst, skall det
i lagen örn barnbidrag angivna maximibeloppet minskas, då försörjare^ årsinkomst
överstiger visst belopp. Den nu gällande regeln härom har återgivits
ovan å s. 4.
I förevarande motioner har yrkats, att beloppen för den avdragsfria inkomsten
måtte höjas, och i motionen 11:302 därjämte, att avdragsfaktom
måtte sänkas från ®/io till r‘/io.
Andra lagutskottets utlåtande nr 70.
9
Jämväl enligt utskottets åsikt äro beloppen för den avdragsfria inkomsten
alltför låga. Detta gäller särskilt beträffande bidrag till barn, vars moder är
ensamstående och har en relativt fast kontant arbetsinkomst. I sådant fall
synes icke finnas något avsevärt utrymme för en skälighetsbedömning, enligt
vilken hennes blivande årsinkomst skulle kunna uppskattas förhållandevis
lågt. Utskottet finner alltså en höjning av beloppen för den avdragsfria
inkomsten påkallad. En sådan höjning skulle få karaktär av provisorium i
avvaktan på en kommande omreglering av hela bambidragssystemet. Med
hänsyn härtill torde höjningen böra avvägas så, att den icke kommer att
föregripa den slutliga utformningen av bestämmelserna angående de förmåner
som de nu bidragsberättigade barnen komma att åtnjuta. Då detta
avvägningsspörsmål kräver närmare utredning, vill utskottet föreslå riksdagen
att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning samt utarbetande
av förslag angående höjning av beloppen för avdragsfri inkomst.
Vad härefter angår frågan örn sänkning av avdragsfaktom må erinras örn
att denna är densamma i lagen örn barnbidrag och i bidragsförskottslagen.
Med hänsyn bland annat härtill torde med en omprövning av detta spörsmål
böra tillsvidare anstå.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville låta föranstalta om skyndsam utredning beträffande
frågan örn höjning av de i lagen om barnbidrag stadgade
beloppen för avdragsfri inkomst samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda; samt
B. att motionen lii 302, i den mån den icke besvarats genom
vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 juni 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling huva närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Sten*, Carl Eric Ericsson,
Hallagård, Nils Elowsson* och Hagman*;
från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken1'', Nilson i Eskilstuna,
Cruse*, fru Johansson, herrar Witzell, Håstad, Carlsson i Bakeröd* och Andersson i
Alfredshem*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 0 sami. 2 avd. Nr 69—71. 2