Andra lagutskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen
den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.
Genom en den 26 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 27, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
om delning av jord å landet.
Härigenom förordnas, att 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet skall erhålla följande ändrade lydelse.
12 §.
För resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten sammanträder, så
ock för uppehållet vid rätten njute ägodelningsdomaren ersättning av allmänna
medel enligt gällande resereglemente. Ägodelningsnämndeman njute för
tjänstgöring vid ägodelningsrätts sammanträde ersättning av allmänna medel
enligt vad särskilt är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.
Beträffande de skäl som åberopats till stöd för lagförslaget får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I skrivelse till Kungl. Majit den 17 juni 1944 (nr 387) har riksdagen i anledning
av väckt motion och under åberopande av innehållet i andra lagutskottets
över denna avgivna utlåtande (nr 56) hemställt om utredning rörande sådan
ändring av 21 kap. 12 § lagen om delning av jord å landet, att ersättning
till ägodelningsnämndemän för resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten
sammanträder, samt för uppehållet vid rätten komme att gäldas av allmänna
medel, över skrivelsen ha, efter remiss, yttranden avgivits av lantBihang
till riksdagens protokoll J9i5. 9 sami. 2 avd. Nr 7.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 7.
mäteristyrelsen, fastighetsbildningssakkunniga, föreningen Sveriges häradshövdingar
och Sveriges lantmätareförening. Därjämte har inom justitiedepartementet
utredning införskaffats angående storleken av ifrågavarande
kostnader.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anfört:
»Enligt gällande bestämmelser skola kostnaderna för domstolsledamots inställelse
vid rätten i vissa fall bestridas av sakägare. Så är jämlikt 21
kap. 12 § jorddelningslagen fallet med ersättningen till ägodelningsnämndemän
då ägodelningsrätten icke hålles i anslutning till häradsrättssammanträde,
vari vederbörande såsom nämndeman deltager. Gottgörelsen till ägodelningsdomaren
för hans inställelse gäldas däremot av allmänna medel. Beträffande
vattendomstol gäller enligt 11 kap. 97 § vattenlagen, bland annat,
att sökande i ansökningsmål och kärande i stämningsmål ävensom klagande
i besvärs- och underställningsmål, den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats
av hans besvär, äro pliktiga att förskjuta gottgörelse åt vattendomstolens
ledamöter samt åt dess sekreterare för inställelse vid domstolens sammanträde,
där detta hålles vid syn på stället, eller vid undersökning enligt
11 kap. 45 § 2 morn., dock ej ersättning för längre resa än från jämvägseller
ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen; sökande i
underställningsmål kan ock bliva skyldig att förskjuta dylik kostnad. Erinras
må vidare, att kostnaden för urtima ting i tvistemål jämlikt 4 kap. 2 § rättegångsbalken
skall bestridas av kärande och att jämväl häradssyn jämlikt
14 kap. 4 § jordabalken skall ske å kärandens bekostnad.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har frågan om sakägarnas
skyldighet att svara för domstolsledamötemas inställelsekostnader varit
föremål för diskussion under förarbetena till gällande jorddelningslag. Enligt
1866 års skiftesstadga skulle inställelsekostnadema för såväl rättens ordförande
som dess ledamöter gottgöras av parterna, men redan i det tidigaste av de
förslag till ny skifteslagstiftning, som ligga till grund för 1926 års jorddelningslag,
nämligen det år 1911 avgivna, föreslogs att ersättningen till ägodelningsdomaren
skulle utgå av statsmedel. Lantmäteristyrelsen uttalade sig
sedermera vid upprepade tillfällen för att staten i större utsträckning skulle
påtaga sig ifrågavarande kostnader. I samband med remiss till lagrådet av
det förslag till lag om delning av jord å landet, som sedermera efter viss omarbetning
förelädes riksdagen, framhölls i en vid statsrådsprotokollet i ärendet
fogad promemoria, att det vore önskvärt att kostnaden för skiftesdomstolamas
verksamhet helt övertoges av staten men att det under rådande förhållanden
knappast syntes tillrådligt att gå längre än till att låta staten bestrida
kostnaden för ägodelningsdomarens inställelse.
De kostnader för ägodelningsnämndemännens inställelse, varom här är
fråga, uppgå från statsfinansiell synpunkt icke till några större belopp, under
de två sistförflutna budgetåren omkring 20 000 kronor om året. För de
enskilda ersättningspliktiga parterna kunna emellertid de belopp, som i de
Andra lagutskottets utlåtande nr 7.
3
olika målen skola gäldas, komma att utgöra en betungande extra pålaga,
särskilt som i jorddelningsmål de av domstolsprövningen berörda ekonomiska
värdena — till skillnad från vad fallet ofta är i vattenmål — sällan
torde vara särskilt betydande. Därtill kommer att, såsom bl. a. häradshövdingföreningen
framhållit, behovet av specialdomstol för dessa ärenden i huvudsak
är grundat på det allmännas intresse av ändamålsenlig jorddelning
samt säkra och bestående grunder för fastighetsindelningen. Det synes kunna
antagas, att utvecklingen på förevarande område kommer att gå i sådan
riktning, att ägodelningsrätternas uppgift i fortsättningen i än högre grad
än hittills kommer att avse tillgodoseende av olika av den statliga jordpolitiken
bestämda önskemål beträffande jorddelningsförhållandena. I betraktande
härav finner jag välgrundat att sakägarna skola vara befriade, ej blott
från kostnaderna för ägodelningsdomarens inställelse vid rätten utan även
från ersättningsskyldigheten för de med ägodelningsnämndemännens inställelse
förenade utgifterna. Någon anledning att låta med genomförandet av
denna reform anstå, till dess i samband med nya rättegångsbalkens ikraftträdande
vissa andra ändringar i 21 kap. jorddelningslagen skola företagas,
synes mig icke föreligga.
I överensstämmelse med det anförda torde i 21 kap. 12 § första stycket
jorddelningslagen, jämte det ersättning till ägodelningsdomaren förklaras
skola utgå av allmänna medel enligt gällande resereglemente, böra stadgas,
att ägodelningsnämndeman för tjänstgöring vid ägodelningsrätt skall njuta
ersättning av allmänna medel enligt vad särskilt är stadgat. I detta hänseende
torde böra meddelas samma bestämmelser som angående ersättning tiLl
nämndeman för tjänstgöring i häradsrätt. Härom gäller enligt förut nämnda
kungörelse, att resekostnads- och traktamentsersättning utgår enligt rese- och
traktamentsklass II E samt att dagtraktamente utgår, även om nämndemannen
är bosatt å sammanträdesorten.
Om sakägarna befrias från skyldighet att svara för kostnaden för ägodelningsnämndemännens
inställelse, torde den i andra stycket av lagrummet
intagna regeln örn fördelning av kostnader å flera mål kunna utgå. I
den mån fördelning kan ifrågakomma av andra kostnader än för ägodelningsnämndemännens
inställelse lärer ligga i sakens natur, att den bör ske
efter vad som är skäligt. Vad angår tredje stycket av lagrummet — enligt vilket
ersättning icke skall utgå då sammanträde med ägodelningsrätt hålles i
samband med häradsrättssammanträde och ordföranden i häradsrätten även
är ägodelningsdomare eller i häradsrätten tjänstgörande nämndeman tillika är
ägodelningsnämndeman — är att märka, att efter genomförandet av de nya
avlöningsbestämmelserna för häradshövdingar enhetliga föreskrifter gälla
med avseende å resekostnads- och traktamentsersättning för häradsrätts ordförande
och ägodelningsdomare. Enligt vad jag nyss anfört skulle förhållandet
bliva detsamma med avseende å ersättningen till nämndemän och ägodelningsnämndcmän.
I betraktande härav synes jämväl tredje stycket av lagrummet
kunna utgå.
De föreslagna lagändringarna torde höra träda i kraft den 1 juli 1945.»
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 7.
Utskottet.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet har ej funnit skäl till erinran mot det genom propositionen framlagda
förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 15 februari 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Björkman, Hage, Sten, Hallagård,
Nils Elowsson och Söderkvist;
från andra kammaren: herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna, Hermansson, fru Johansson,
herrar Larsson i Östersund, Andersson i Eskilstuna, Andersson i Gisselås och Lundberg
i Uppsala.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
450894