Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
1
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1945 kl. 7 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga för
avveckling av försvarsberedskap m. m.
Genom en den 25 maj 1945 dagtecknad proposition, nr 327, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
föreslagit riksdagen att
dels antaga följande förslag till
Lag
om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap
m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Om och i den mån det för avveckling av förstärkt försvarsberedskap eller
andra av krig föranledda förhållanden oundgängligen erforderliga personalbehovet
beräknas icke lämpligen kunna fyllas genom ianspråktagande av i
krigsmaktens fredsorganisation ingående personal, tillfälligt anställande av
civil arbetskraft samt anlitande av frivilligt tjänstgörande militär personal, må
Konungen efter statsrådets hörande till tjänstgöring för fullgörande av med
avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter inkalla eller kvarhålla värnpliktiga,
som icke på grund av eljest gällande bestämmelser kunna tagas i
anspråk för dylik tjänstgöring. Med värnpliktiga avses jämväl i värnpliktsåldern
varande, vid krigsmakten fast anställd personal.
2§-
1. Vid inkallelse eller kvarhållande som i 1 § avses böra, där ej särskilda
skäl till annat föranleda, i första hand sådana värnpliktiga ifrågakomma som
icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring.
Med militär beredskapstjänstgöring förstås i denna lag tjänstgöring på
grund av inkallelse enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen den
30 juni 1936 eller enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941,
dock ej i den mån tjänstgöringen motsvarar vederbörande enligt § 27 mom. 1
i 1936 års värnpliktslag eller 27 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag åliggande
fredstjänstgöring.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 61.
1321 46
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
2. Vid tillämpning av 1 mom. skall fullgjord tjänsteplikt anses likvärdig
med militär beredskapstjänstgöring av motsvarande omfattning.
3. Erfordras att värnpliktiga jämlikt 1 § äro inkallade under längre tid,
skall inkallad personal efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas.
3 §•
Yid tillämpning av lagen den 26 mars 1943 örn vapenfria värnpliktiga å
värnpliktig, som inkallats eller kvarhållits med stöd av denna lag, skall så
anses, som örn inkallelse eller kvarhållande skett med stöd av 28 § 1 mom.
i 1941 års värnpliktslag.
dels ock medgiva att på Kungl. Maj:ts prövning må bero i vad mån gällande
ordning för reglering av ekonomiska förhållanden, sammanhängande med
inkallelse för ändamål som omförmäles i 28 § 1 mom. i 1941 års vämpliktslag
eller motsvarande äldre bestämmelser, skall äga tillämpning med avseende å
inkallelse eller kvarhållande enligt den föreslagna lagen.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda
förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) må
Konungen, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets
hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga
till det större eller mindre antal, som finnes behövligt. Erfordras i fall
då icke samtliga värnpliktiga inkallats till sådan tjänstgöring, att de värnpliktiga
äro inkallade under längre tid, skall inkallad personal efter lämplig
tidrymd såvitt möjligt avlösas.
I en i april 1945 inom försvarsdepartementet upprättad promemoria angående
inkallelse av värnpliktiga m. fl. för avveckling av försvarsberedskapen
har anförts följande.
Med stöd av Kungl. Majlis den 14 september 1944 givna bemyndigande
tillkallade utredningsmän, vilka antagit benämningen försvar sberedskaps avvecklingsutredning
nr 1, ha avgivit ett den 31 januari 1945 dagtecknat betänkande
rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till
beredskapstjänstgöring inkallad personal (SOU 1945:3). Utredningen har
däri anfört bland annat, att det syntes utredningen sannolikt, att de långtidsinkallade
i icke oväsentlig utsträckning kunde beredas tillfälle till fortsatt
militärtjänstgöring under tiden för försvarsberedskapens avveckling. Såsom
förutsättning härför syntes emellertid få anses gälla, att inkallelser med stöd
av 28 § gällande värnpliktslag kunde äga rum jämväl under denna tid och att
möjligheterna till anställning över stat enligt därom särskilt utfärdade föreskrifter
stöde öppna under motsvarande tid. Utredningen föreslog, att bestämmelser
härom meddelades.
Sedan betänkandet undergått sedvanlig remissbehandling, har Kungl. Majit
förelagt riksdagen proposition (1945:225) angående särskilda övergångsför
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
måner åt långtidsinkallad beredskapspersonal. Vid anmälan av frågan härom
i statsrådet har chefen för försvarsdepartementet såvitt nu är i fråga anfört
följande.
Även om det ännu icke är möjligt att i alla delar slutligt bedöma under
vilka former beredskapen kan komma att avvecklas, synas mig vissa hållpunkter
redan nu kunna angivas. Sålunda torde det böra ankomma på Kungl.
Majit att med beaktande av de särskilda förhållanden, som kunna göra sig
gällande inom olika försvaret tillhörande områden, avgöra, när neutralitetsvakt
icke längre kan anses erforderlig. Såsom huvudregel Isor gälla, att därefter
några inkallelser till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen icke må
komma i fråga och att ej heller reservpersonal eller annan med denna likställd
personal utöver den, som i fredstid kan tagas i anspråk, må inbeordras till
tjänstgöring. Sådana till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallade
värnpliktiga, vilka vid ifrågavarande tidpunkt befinna sig i tjänst för att fullgöra
dem enligt fredsbestämmelser åliggande tjänstgöring, skola dock givetvis
kvarbliva i tjänstgöring under därför bestämd tid.
För utförandet av med försvarsberedskapens avveckling sammanhängande
särskilda arbetsuppgifter bör i första hand tagas i anspråk i fredsorganisationen
ingående personal. I den mån denna personal icke förslår, bör, såsom
också i vissa av de avgivna utlåtandena framhållits, civil personal tillfälligt
anställas för arbetets utförande. Därvid bör företräde lämnas långtidsinkallad
militär personal, som befinner sig i tjänstgöring vid tiden för beredskapens
upphörande. Härigenom vinnes även fördelen, att personalen i fråga erhåller
rådrum för att ordna sin slutliga återgång till civilt arbete. Hinder synes
emellertid icke böra möta att, örn och i den mån så befinnes lämpligt, bestämma
utgående ersättning till belopp, svarande mot den krigsavlöning
och i förekommande fall familjebidrag jämte hemortslön, som utgått under
tiden för den militära tjänstgöringen. I fall, då militär personal kan komma
att erfordras för vissa särskilda arbetsuppgifter och detta personalbehov icke
kan tillgodoses inom ramen för fredsorganisationen, torde frivillig militärtjänstgöring
böra komma i fråga och sådan medgivas långtidsinkallad personal,
som eljest skulle ha hemförlovats. Jag förutsätter, att det även för detta
fall skall få ankoma på Kungl. Majit att föreskriva, att den fortsatta tjänstgöringen
efter beredskapens upphörande skall i fråga om ekonomiska förmåner
anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Även frivillig
personal av olika kategorier, som varit i tjänst under beredskapstiden men
likväl icke i likhet med tvångsvis ianspråktagen personal anses böra bliva
berättigad till ekonomiskt stöd för underlättande av övergången till civil verksamhet,
bör enligt mitt förmenande kunna ifrågakomma för tillfällig civil anställning
och för frivillig militärtjänstgöring av förut angivet slag.
Möjligheten att nu nämnda åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende
av det vid avveckling av försvarsberedskapen uppkommande personalbehovet
torde emellertid icke kunna helt uteslutas. I undantagsfall kan det visa sig
behövligt att för med avvecklingen sammanhörande uppgifter tvångsinkalla
värnpliktiga. I den mån så är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas art
böra därvid i främsta rummet sådana värnpliktiga komma i fråga som fullgjort
ingen eller ringa beredskapstjänst. Dylika inkallelser torde böra grundas på
för ändamålet stiftad särskild lag. Det är min avsikt att taga spörsmålet
härom under ytterligare övervägande och för det fall att så skulle visa sig
påkallat framdeles föreslå åtgärder i detta avseende.
I promemorian har upptagits ett utkast till lag om inkallelse av värnpliktiga
för avveckling av försvarsberedskapen. Beträffande de särskilda bestämmelserna
i lagutkastet har i promemorian anförts följande.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
Enligt 1 § skulle det, om och i den mån det för avveckling av rådande förstärkt
försvarsberedskap oundgängligen erforderliga personalbehovet funnes
icke kunna fyllas genom ianspråktagande av i krigsmaktens fredsorganisation
ingående personal, tillfälligt anställande av civil arbetskraft och anlitande avfrivilligt
tjänstgörande militär personal, tillkomma Konungen att efter statsrådets
hörande inkalla värnpliktiga till tjänstgöring för fullgörande av med
avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter.
I 2 § 1 mom. har upptagits en bestämmelse örn att vid inkallelse som i
1 § avsåges, där ej särskilda skäl till annat föranledde, i första hand sådana
värnpliktiga borde ifrågakomma som icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort
militär beredskapstjänstgöring. Med militär beredskapstjänstgöring
skulle i lagen förstås tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
den 30 juni 1936 (nr 443) eller enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967), dock ej i den mån tjänstgöring i sådan ordning
inbegrepe värnpliktiga enligt § 27 mom. 1 i 1936 års värnpliktslag eller
27 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag åliggande fredstjänstgöring.
I 2 mom. av samma paragraf har föreskrivits, att vid tillämpning av 1 mom.
fullgjord tjänsteplikt skulle anses lika med militär beredskapstjänstgöring av
samma varaktighet.
Erfordrades att värnpliktiga för ändamål som i 1 § sagts vore inkallade
under längre tid, skulle enligt 3 morn. inkallad personal efter lämplig tidrymd
såvitt möjligt avlösas.
3 § innehåller ett stadgande, att där i lag eller särskild författning uppställts
såsom förutsättning för tillämpningen av densamma eller viss bestämmelse
däri, att inkallelse skett med stöd av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag
eller motsvarande äldre bestämmelser, förutsättningen skulle anses vara
förhanden jämväl örn inkallelse ägt rum enligt denna lag.
Lagen avsågs skola träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gälla
till och med den 30 juni 1946. Inkallelse, som skett med stöd av lagen, skulle
ej gälla längre än lagen ägde giltighet.
Beträffande den närmare motiveringen till bestämmelserna får utskottet
hänvisa till s. 6—8 i propositionen.
över departementspromemorian ha yttranden inhämtats från överbefälhavaren,
som i sin tur hört försvarsgrenscheferna, samt från försvarets civilförvaltning,
arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, statens
arbetsmarknadskommission, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden,
svenska reservunderofficersförbundet och värnpliktiga officerares
riksförbund. För innehållet i dessa yttranden redogöres å s. 8—13 i propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i propositionen
anfört.
»Redan i annat sammanhang har jag haft anledning framhålla, att de särskilda
arbetsuppgifter, som äro förknippade med den förstärkta försvarsbered
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
skapens avveckling, så långt det är möjligt böra utföras utan att värnpliktiga
och annan personal tvångsvis tagas i anspråk. Jag utgår från att den i krigsmaktens
fredsorganisation ingående personalen i första hand skall anlitas för
sådant ändamål. I den mån denna personal icke är tillräcklig för de omfattande
arbeten, örn vilka här är fråga, bör civil arbetskraft tillfälligt anställas
samt frivilligt tjänstgörande militär personal tagas i anspråk. Självfallet böra
även f. d. krigsfrivilliga, som så önska, härvid kunna ifrågakomma. Det är
emellertid att antaga, att dessa åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende
av det vid avvecklingen uppkommande personalbehovet. Så kan tänkas bliva
förhållandet i sådana fall då i huvudsak endast personal med särskild utbildning
kan komma i fråga, exempelvis vid minsvepningsarbete. Även i dylika
fall bör frivillig rekrytering i första hand ske. Jag har i detta syfte föranstaltat
örn att till varje värnpliktig som är utbildad för minsvepningsarbete utgår
anmodan att frivilligt ställa sig till förfogande till undvikande av tvångsvis
inkallelse. Då det emellertid ej kan utan vidare förutsättas, att genom dylika
åtgärder inkallelse tvångsvis kan helt undvikas, synas särskilda lagbestämmelser
örn inkallelse av värnpliktiga böra antagas, vilka kunna tillämpas, örn
personalbehovet beräknas ej lämpligen kunna tillgodoses i annan ordning.
I 1 § av det överarbetade lagförslaget har tvångsinkallelsens karaktär av
andrahandsutväg för beredskapsavvecklingens genomförande kommit till uttryck.
I förhållande till det utremitterade förslaget innefattar det överarbetade
förslaget vissa jämkningar. Sålunda har tillägg gjorts till 1 §, varigenom utsagts,
att — örn så skulle visa sig erforderligt — viss personal må kvarhållas i
tjänst i direkt anslutning till tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Av lagtexten
framgår vidare, att inkallelse eller kvarhållande kan ske även av fast anställd
personal, som är i värnpliktsåldern och som icke på grund av eljest gällande
bestämmelser kan tagas i anspråk för tjänstgöring, varom här är fråga. Att
även vapenfria värnpliktiga skola kunna inkallas eller kvarhållas med stöd av
den föreslagna lagen ligger i sakens natur. Härav föranledes icke någon ändring
beträffande arten av den tjänstgöring, som enligt lagen den 26 mars 1943
(nr 121) örn vapenfria värnpliktiga åvilar sådan värnpliktig. Beträffande
tjänstgöringstidens längd bör 3 § andra stycket i sistnämnda lag äga tillämpning,
varvid bör så anses, som örn inkallelse eller kvarhållande skett med stöd
av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag. Ett stadgande härom har intagits i
lagförslagets 3 §. Utöver vad nu sagts har viss justering av 1 § ägt rum.
I förevarande sammanhang bör även beaktas det läge, som uppkommer,
därest svensk militärpersonals biträde vid avveckling av i våra grannländer
under kriget uppkomna förhållanden, exempelvis för hemtransport av ockupationstrupper
eller krigsfångar, finnes påkallat. Även för sådant fall kan det
bliva erforderligt att hålla värnpliktiga inkallade. Med hänsyn närmast härtill
föreslås en utvidgning av 1 § till att omfatta även avveckling av andra av
krig föranledda förhållanden än förstärkt försvarsberedskap.
I 2 § 1 mom. har föreskrivits, att vid inkallelse eller kvarhållande som i
1 § avses i första hand sådana värnpliktiga böra ifrågakomma som icke eller
endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring. Där sär
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
skilda skäl till annat föranleda, må dock undantag från huvudregeln göras.
Flygförvaltningen och arbetsmarknadskommissionen ha i detta sammanhang
framhållit vikten av att icke arbetsmarknadssynpunkterna åsidosättas för ett
ensidigt tillgodoseende av rättvisesynpunkten. Såsom arbetsmarknadskommissionen
erinrat torde emellertid många av dem, som hittills varit svårumbärliga
exempelvis i krigsviktig tillverkning, numera kunna där undvaras.
Åtskilliga av sådana skäl meddelade uppskov böra därför kunna suspenderas
eller hävas. I övrigt böra arbetsmarknadens vid särskilda tillfällen aktuella
behov kunna i erforderlig utsträckning beaktas genom tillämpning av nyssnämnda
undantagsbestämmelse.
I likhet med överbefälhavaren anser jag icke erforderligt att, på sätt chefen
för marinen ifrågasatt, genom en ändring i den föreslagna lagen säkerställa
ekonomisk gottgörelse åt viss personal. Hithörande spörsmål torde jag i annat
sammanhang få underställa Kungl. Maj:ts prövning.
I vissa yttranden ha påkallats bestämmelser örn begränsning av tiden för
tjänstgöring enligt den nu föreslagna lagen. Värnpliktiga officerares riksförbund
har sålunda uttalat önskemål örn att nämnda tid icke annat än i
trängande fall måtte utsträckas över 45 dagar. Centralstyrelsen för de svenska
reservofficersförbunden samt svenska reservunderofficersförbundet ha gått
än längre och föreslagit förbud mot inkallelse på grund av denna lag under
längre sammanlagd tid än 45 dagar. För egen del håller jag väl före, att tiden
för ifrågavarande inkallelser bör i möjligaste mån begränsas, men jag ställer
mig tveksam till möjligheten att redan i lagen fastslå en så snäv tidsgräns
som ifrågavarande sammanslutningar förordat. Det bör i detta sammanhang
beaktas, att som nämnts vissa avvecklingsuppgifter, exempelvis minsvepning
och minröjning, kräva specialutbildad personal, som icke utan vidare kan
ersättas med annan personal, och att uppgifterna ofta äro av så angelägen natur
att onödig tidsutdräkt icke bör få ifrågakomma. Härtill kommer, att det ur
rättvisesynpunkt icke kan anses givet, att värnpliktig, som icke alls eller endast
i ringa utsträckning fullgjort beredskapstjänst skall fritagas från inkallelse
utöver vad sålunda föreslagits. Jag kan sålunda icke tillstyrka en bestämmelse
av den natur, som sammanslutningarna förordat, men räknar med att
behörig hänsyn likväl skall tagas till de inkallades personliga intressen.
Gentemot 3 § i dess lydelse enligt det utremitterade lagutkastet har från
vissa håll framhållits, att lagrummet skulle få större räckvidd än som avsetts.
Med beaktande av vad sålunda anförts har 3 § omarbetats. Paragrafen i sin
nu föreslagna lydelse innehåller allenast en bestämmelse örn att vid tillämpning
av lagen örn vapenfria värnpliktiga å värnpliktig, som inkallats eller
kvarhållits med stöd av den nu föreslagna lagen, skall så anses som örn inkallelse
skett med stöd av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag. Föreskrifter angående
ordnandet av de ekonomiska förhållanden, som sammanhänga med inkallelse
eller kvarhållande med stöd av den föreslagna lagen, synas icke behöva
inflyta i lagtexten. Av riksdagen bör emellertid utverkas bemyndigande
för Kungl. Majit att pröva i vad män gällande ordning för reglering av ekonomiska
förhållanden, sammanhängande med inkallelse av personal för ända
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 61. 7
mål som omförmäles i 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller motsvarande
äldre bestämmelser, skall äga tillämpning med avseende å inkallelse eller
kvarhållande enligt den nu föreslagna lagen. Ett sådant bemyndigande bör
bland annat medföra befogenhet för Kungl. Maj:t att närmare reglera de ekonomiska
förmånerna för den med stöd av den föreslagna lagen inkallade personalen
samt att, såvitt angår personal vid den civila statsförvaltningen eller
det statsunderstödda skolväsendet m. fl., i den mån så finnes lämpligt förordna
örn tillämpning av de författningsbestämmelser eller andra regler, som med
avseende å beredskapstjänstgöring fastställts beträffande avlöningsförmåner
och övriga anställningsförhållanden jämte vad därmed äger samband.»
Utskottet har intet att erinra mot utformningen av det genom propositionen
framlagda lagförslaget. Emellertid vill utskottet understryka angelägenheten
av att vid inkallelse eller kvarhållande jämlikt denna lag tillbörlig hänsyn
tages till arbetsmarknadens intresse, önskvärt är, att värnpliktiga, vilkas
arbetsinsatser å den civila arbetsmarknaden svårligen kunna undvaras, härvid
såvitt möjligt icke komma att tagas i anspråk.
Det av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandet att pröva, i vad mån gällande
ordning för reglering av ekonomiska förhållanden, som sammanhänga med inkallelse
till förstärkt försvarsberedskap, skall tillämpas med avseende å tjänstgöring
enligt den föreslagna lagen, föranleder ingen erinran från utskottets
sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 5 juni 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar ''Norman, Holmbäck, Linder, Sten, Hallagård,
Söderkvist, Hagman och Gunnar Andersson;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna,
Carlsson i Bakeröd, Lundberg i Uppsala, Holmberg och Andersson i Alfredshem.
Utskottet.