Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
1
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående de av internationella
arbetsorganisationens konferens år 1944 vid dess tjugusjätte
sammanträde antagna rekommendationerna,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 234, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående de i
nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1944 vid dess tjugusjätte sammanträde antagna rekommendationerna,
nämligen
1) rekommendation (nr 67) angående ekonomisk trygghet;
2) rekommendation (nr 68) angående beredande av ekonomisk trygghet
och sjukvård åt personer, som hemförlovats från krigsmakten eller därmed
jämställd tjänst eller som avskedats från krigsindustrien;
3) rekommendation (nr 69) angående hälso- och sjukvård;
4) rekommendation (nr 70) angående socialpolitisk minimistandard i ickesjälvständiga
områden;
5) rekommendation (nr 71) angående reglering av sysselsättning vid övergången
från krig till fred;
6) rekommendation (nr 72) angående arbetsförmedling; samt
7) rekommendation (nr 73) angående nationell planering av offentliga arbeten.
Beträffande rekommendationernas lydelse får utskottet hänvisa till de såsom
bilagor (Bilagor A—G) vid propositionen fogade översättningarna till
svenska språket av originaltexterna till desamma.
Propositionen har, såvitt angår rekommendationerna nr 67—70, hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet samt i övrigt hänvisats
till statsutskottet.
Den internationella arbetsorganisationens tjugusjätte sammanträde det
första efter utbrottet av det andra världskriget — hölls i Philadelphia i
Amerikas förenta stater under tiden 20 april—12 maj 1944. Sammanträdet
bevistades av 41 medlemsstater, av vilka 28 sänt fullständiga delegationer,
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud för vardera av arbetsgivar- och
arbetarsidoma. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.
I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas i organisationens
konstitution, att varje medlem av organisationen skall vara förbunden att
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 58. t
o
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå
antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de myndigheter,
till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för vidtagande av
lagstiftnings- eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter
är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år,
skall den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18 månader
från sammanträdets avslutande. I fråga om en rekommendation skola
medlemmarna underrätta nationernas förbunds generalsekreterare om vidtagna
åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd
eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag
icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall,
skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare
förpliktelse med hänsyn därtill.
Rekommendationerna ha för yttrande remitterats till delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet.
Utskottet kommer i den följande framställningen att behandla rekommendationerna
nr 67—70 var för sig.
1. Rekommendationen (nr 67) angående ekonomisk trygghet.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har beträffande
förevarande rekommendation inhämtat yttranden från socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadskommissionen,
svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Landsorganisationen
har icke inkommit med något yttrande. Arbetsmarknadskommissionen
har icke yttrat sig beträffande denna rekommendation.
Socialstyrelsen framhåller bland annat, att de i Sverige genomförda sociala
vårdformerna, särskilt om hänsyn toges till de reformer, som kunde väntas
bliva en följd av socialvårdskommitténs pågående arbete, i stort sett kunde
anses motsvara de önskemål, som uppställts i rekommendationen. Styrelsen
funne de i rekommendationen anförda synpunkterna och önskemålen vara i
stort sett beaktansvärda men ansåge icke, att de vore av beskaffenhet att böra
föranleda några andra riktlinjer för det pågående reformarbetet på socialvårdens
område eller till några andra åtgärder från statsmakternas sida.
Pensionsstyrelsen uttalar, att rekommendationen borde överlämnas till socialvårdskommittén
och befolkningsutredningen för att tagas i betraktande
vid deras fortsatta arbete.
Riksförsäkringsanstalten finner syftet med ifrågavarande rekommendation
synnerligen beaktansvärt beträffande de delar av densamma, som berörde
den sociala olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Många av de i rekommendationen
uttalade önskemålen vore väsentligen tillgodosedda i vårt
land. Örn övriga önskemål torde kunna uttalas, att deras förverkligande snarast
möjligt i allmänhet måste anses eftersträvansvärt. Innan närmare ställning
toges till desamma, torde emellertid utredningar vara erforderliga i flera
avseenden, bl. a. med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna. Riksförsäkringsanstalten
erinrade i detta sammanhang örn att verkställandet av en av
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
3
riksdagen år 1937 begärd allsidig utredning rörande en förbättrad lagstiftning
om försäkring för olycksfall i arbete överlämnats åt socialvårdskommittén.
Anstalten upptager härefter till behandling de punkter i rekommendationen
och bilagan till densamma, i vilka föreslås mera vittgående bestämmelser
än enligt gällande svensk lag, ävensom sådana, mot vilka principiella erinringar
kunde göras.
Anstalten har vidare funnit anledning till kommentarer rörande två punkter
i själva rekommendationen, nämligen punkterna 23 och 24. Härutinnan
hänvisas till s. 15 och 16 i propositionen.
I övrigt ingår anstalten i detaljgranskning av vissa punkter i den vid rekommendationen
fogade bilagan och belyser närmare dess förhållande till
svensk lagstiftning.
Svenska arbetsgivareföreningen uttalar, att de flesta av de olika former
för främjande av ekonomisk trygghet, som föresloges i rekommendationen,
redan vore genomförda i Sverige men att vissa bristande överensstämmelser
kunde konstateras mellan våra principer för socialvården och de i rekommendationen
föreslagna.
Delegationen anför för egen del, att principerna i rekommendationen
i stort sett överensstämde med de grundlinjer, som uppdragits för socialvården
i vårt land och som följdes vid nu pågående reformarbete inom ifrågavarande
område. Delegationen ville emellertid särskilt framhålla vissa detaljer
i rekommendationen, som enligt delegationens mening icke borde äga
tillämpning på svenska förhållanden. Sålunda syntes, på sätt riksförsäkringsanstalten
framhållit, ersättning för olycksfall icke böra utgå med enhetliga
belopp, utan torde för vårt lands del anledning föreligga att fasthålla vid
principen, att sjukpenning och invalidlivränta skulle utgå med viss del av envar
skadads enligt lag fastställda arbetsförtjänst. Vidare delade delegationen
de av arbetsgivareföreningen uttalade betänkligheterna såväl mot tillämpning
av de i bilagan till rekommendationen under punkt 14: 2) och 3) uppdragna
riktlinjerna rörande arbetslöshetsersättningen som mot en sänkning av pensionsåldern
(bilagan punkt 12: 1). Delegationen hemställde slutligen, att förevarande
rekommendation överlämnades till socialvårdskommittén och 1941
års befolkningsutredning för att tagas i övervägande vid fullgörande av det
på dessa utredningar ankommande fortsatta utredningsarbetet.
2. Rekommendationen (nr 68) angående beredande av ekonomisk trygghet
och sjukvård åt personer, som hemförlovats från krigsmakten eller
därmed jämställd tjänst eller som avskedats från krigsindustrien.
över förevarande rekommendation har delegationen inhämtat yttranden
från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen.
Arbetsmarknadskommissionen har icke avgivit något särskilt yttrande
över rekommendationen.
Socialstyrelsen yttrar i huvudsak följande.
Den ifrågavarande rekommendationen torde i första hand avse åtgärder i
länder, som aktivt deltagit i det pågående världskriget. I Sverige torde det,
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
åtminstone som förhållandena hittills utvecklat sig, endast i ringa utsträckning
lia förekommit, att personer blivit nödsakade att släppa kontakten med
sitt tidigare yrke eller förvärvsarbete på grund av tjänstgöring vid krigsmakten
eller inom krigsindustrien. De i rekommendationen åsyftade problemen
torde därför i Sverige icke vara av den omfattning, att de icke till största
delen kunna lösas inom ramen för de för normala förhållanden avsedda socialvårdande
åtgärderna.
Vissa speciella åtgärder ha emellertid vidtagits med tanke på ifrågavarande
problem, t. ex. inrättandet av de så kallade värnpliktslånen. Vad beträffar
krigstjänstgöringens inverkan på socialförsäkringens förmåner, till vilka vederbörande
före tjänstgöringen varit berättigad, så har även i vederbörande
författningar hänsyn tagits härtill genom särskilda föreskrifter.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen, att skäl icke förelåge
att i anledning av ifrågavarande rekommendation vidtaga några åtgärder från
statsmakternas sida.
Pensionsstgrelsen har såsom sin mening uttalat, att rekommendationen
borde överlämnas till socialvårdskommittén för beaktande.
Delegationen ansluter sig till vad socialstyrelsen anfört beträffande
ifrågavarande rekommendation.
3. Rekommendationen (nr 69) angående hälso- och sjukvård.
Delegationen har över rekommendationen inhämtat yttranden från
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen
berör i sitt i ärendet avgivna yttrande icke närmare förevarande rekommendation.
Medicinalstyrelsen finner, att de flesta punkterna i rekommendationen i
stort sett rätt väl anslöte sig till svenska förhållanden och till den allmänna
utvecklingen i vårt land på de områden, som berördes i rekommendationen.
Det nu sagda ägde emellertid å andra sidan icke tillämpning å vissa delar
av rekommendationen, och flera av dess punkter kunde därför icke utan
vidare tillämpas i vårt land. Styrelsen förordade, att rekommendationen tillstyrktes
med en allmän reservation för utformningen av vissa punkter i
densamma.
Socialstyrelsen yttrar efter en kortfattad redogörelse för hälso- och sjukvårdens
organisation i vårt land följande.
En genomgående princip har varit, att vederbörande vårdbehövande är skyldig
att genom egna avgifter bidraga till kostnaderna för sjukvården. Genom
den frivilliga sjukförsäkringen finnes emellertid möjlighet att försäkringsmässigt
erhålla ersättning för hela kostnaden för sjukhusvård och större
delen av kostnaderna för läkarvård. För obemedlade bekostas sjukvårdsavgifterna
genom socialvårdsorgan.
Erfarenheterna av det i Sverige sålunda tillämpade systemet äro enligt
styrelsens uppfattning goda. Därest nu föreliggande förslag till lag örn allmän
sjukförsäkring genomföres, komma förhållandena att ytterligare förbättras
genom att sjukförsäkringen utsträckes till hela folket och rätten till
ersättning för läkarvård och därmed sammanhängande kostnader utvidgas.
Det i Sverige tillämpade systemet, som innebär, att de vårdbehövande fritt
få välja läkare och att det stora flertalet läkare äro beroende av privatpraktik,
torde enligt styrelsens mening innebära en garanti för att läkarvården
hålles på en hög nivå. Styrelsen anser därför, att anledning icke förefinnes
Andra lagutskottets utlåtande nr 5S.
5
att införa för de vårdbehövande helt kostnadsfri sjukvård eller eljest frångå
det hittills tillämpade systemet.
I övrigt innehåller rekommendationen åtskilliga synpunkter rörande sjukvårdsorganisationens
anordnande i olika detaljer. Styrelsen anser sig icke
närmare böra gå in härpå men finner för sin del icke skäl föreligga att i
anledning av rekommendationen några nya riktlinjer för hälso- och sjukvårdens
ordnande här i landet uppdragas.
På grund av vad sålunda anförts uttalar styrelsen den meningen, att skäl
icke förelåge att i anledning av förevarande rekommendation vidtaga några
åtgärder från statsmakternas sida.
Delegationen ansluter sig i huvudsak till de av socialstyrelsen anförda
synpunkterna. Beträffande rekommendationens sakliga innehåll ansåge
sig emellertid delegationen icke böra underlåta att framhålla, att man vid avfattningen
uppenbarligen varit angelägen att hålla möjligheter öppna för tilllämpningen
av vitt skilda system vid läkarvårdens beredande. I mångt och
mycket framstode fördenskull de förordade anordningarna såsom främmande
för våra förhållanden. Syftet med och de allmänna uppgifterna för en av
samhället kontrollerad hälso- och sjukvård kunde emellertid sägas väl ansluta
sig till en ordning, som i vårt land allmänt erkänts som eftersträvansvärd.
4. Rekommendationen (nr 70) angående socialpolitisk minimistandard i
icke självständiga områden.
Då ifrågavarande rekommendation saknade aktualitet för vårt lands vidkommande,
ansåge sig delegationen icke behöva ingå på någon närmare
granskning av däri framförda förslag. Rekommendationen torde icke
påkalla annan åtgärd från svensk sida än en förklaring, att i rekommendationen
föreslagna åtgärder saknade tillämpning på svenska förhållanden.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört, att han beträffande rekommendationerna i huvudsak kunde ansluta
sig till den uppfattning, som delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet uttalat beträffande var och en av dem. I vissa av de ifrågavarande
rekommendationerna hade otvivelaktigt uttryck givits åt många
värdefulla synpunkter av intresse även vid utformningen av den svenska
socialpolitiken. Departementschefen hade därför för avsikt att föranstalta örn
att ifrågavarande rekommendationer bringades till de myndigheters och utredningars
kännedom, vilka därav berördes, för att tagas under övervägande
vid fortsatta utrednings- och planläggningsarbeten.
Det sammanträde med internationella arbetsorganisationen vid vilket de i
propositionen upptagna rekommendationerna antogos är det första efter
krigsutbrottet 1939. Att organisationens verksamhet sålunda återupptagits är
att hälsa med stor tillfredsställelse. Det är att förmoda, att verksamheten
kommer att bliva av särskild betydelse för lösandet av de många skiftande
sociala problem som i de till organisationen anslutna staterna utan tvivel
komma att uppstå under efterkrigstiden.
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
Av de fyra i propositionen behandlade rekommendationerna, över vilka
andra lagutskottet har att avgiva yttrande, handlar rekommendationen nr 67
om ekonomisk trygghet. Åtgärder för sådan trygghet böra enligt rekommendationen
åsyfta att avlägsna brist och förebygga nöd genom att i skälig
utsträckning bereda ersättning för inkomst som förlorats till följd av arbetsoförmåga,
däri inbegripet hög ålder, eller arbetslöshet eller på grund av
familjeförsörjarens frånfälle. För genomförandet av detta syfte föreslås dels
ett omfattande och i möjligaste mån enhetligt socialförsäkringssystem, berörande
såvitt möjligt alla anställda och så kallade självständiga arbetare, varmed
torde förstås enskilda företagare i en med arbetare jämförlig ställning,
dels ock socialhjälpsåtgärder, som vid behov tillförsäkra dem som icke omfattas
av försäkringen i stort sett motsvarande förmåner.
Delegationen för det internationella socialpolitiska arbetet har beträffande
denna rekommendation anfört, att principerna däri i stort sett överensstämde
med de grundlinjer som uppdragits för socialvården i vårt land och som
följdes vid nu pågående reformarbete på ifrågavarande område. Delegationen
har dock påpekat vissa detaljer i rekommendationen som icke borde äga
tillämpning å svenska förhållanden. Delegationen har hemställt, att rekommendationen
överlämnas till socialvårdskommittén och 1941 års befolkningsutredning
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det på dessa utredningar
ankommande fortsatta utredningsarbetet.
Rekommendationen nr 68 avser åtgärder för beredande av ekonomisk
trygghet och sjukvård åt personer som hemförlovats från tjänst vid krigsmakten
eller därmed jämställd tjänst eller som avskedats från krigsindustrien.
Denna rekommendation torde i första hand avse åtgärder i länder som deltagit
i kriget. De i rekommendationen åsyftade problemen torde i Sverige
kunna lösas inom ramen för de för normala förhållanden avsedda socialvårdande
åtgärderna. Av anförda skäl har socialstyrelsen, till vars ståndpunkt
delegationen anslutit sig, funnit, att skäl icke förelåge att i anledning av rekommendationen
vidtaga några åtgärder från statsmakternas sida.
I rekommendationen nr 69 upptagas bestämmelser angående hälso- och
sjukvård. Det förordas inrättandet av en organisation för hälso- och sjukvård,
som såvitt möjligt skall omfatta hela folket och genom vilken medborgarna
skola tillförsäkras en för de vårdbehövande kostnadsfri dylik vård. Två alternativ
uppställas för genomförande av detta önskemål, nämligen antingen en
socialförsäkring, i huvudsak baserad på försäkringsavgifter, eller en särskild
offentlig organisation, finansierad genom allmänna medel.
Socialstyrelsen har anfört, att några nya riktlinjer för hälso- och sjukvårdens
ordnande här i landet enligt styrelsens mening icke syntes böra uppdragas
med anledning av rekommendationen. Skäl förelåge icke att i anledning
av rekommendationen vidtaga några åtgärder från statsmakternas sida. Delegationen
har i huvudsak anslutit sig till vad socialstyrelsen anfört. Delegationen
ville framhålla, att de i rekommendationen förordade anordningarna
i mångt och mycket framstode såsom främmande för våra förhållanden.
Syftet med och de allmänna uppgifterna för en av samhället kon
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
7
trollered hälso- och sjukvård kunde emellertid sägas väl ansluta sig tili en
ordning som i vårt land allmänt erkänts såsom eftersträvansvärd.
Rekommendationen nr 70 handlar om socialpolitisk minimistandard i ickesjälvständiga
områden. Denna rekommendation saknar såsom delegationen
anfört tillämpning på svenska förhållanden.
I likhet med föredragande departementschefen ansluter sig utskottet i huvudsak
till den uppfattning som delegationen uttalat beträffande de olika rekommendationerna.
Då desamma innehålla många synpunkter som äro
värda beaktande vid utformningen av den svenska socialpolitiken, böra de
såsom departementschefen anfört bringas till de myndigheters och utredningars
kännedom, som därav beröras, för att uppmärksammas vid fortsatta
utrednings- och planläggningsarbeten.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva
vad utskottet anfört.
Stockholm den 1 juni 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman*, Holmbäck, Linder*, Wistrand, Forslund*,
Olof Carlsson, Björkman* och Hallagård;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg, Hermansson*, Cruse*, Holm*,
Larsson i Östersund och Lundberg i Uppsala* samt Osterman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.