Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till butikst dagning slag, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 197, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till butikstängningslag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 335 av herr Boman m. fl. samt inom andra kammaren nr 525 av herr
Sköldin m. fl. (lika lydande med I: 335) och nr 554 av herrar Hammarlund
och Thorell.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen
av de bestämmelser, som beröras av motionerna. I fråga örn
motiveringen för motionärernas yrkanden får utskottet i huvudsak hänvisa
till motionerna.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrivelse från Sveriges korvhandlareförbund.
För innehållet i skrivelsen redogöres i det följande.

Lagstiftning, innebärande förbud mot idkande av handel under vissa tider
av dygnet, har funnits sedan lång tid tillbaka. Den första lagen i ämnet
tillkom år 1909 och efterträddes av 1919 års lag örn begränsning av tiden
för idkande av handel och viss annan rörelse. Sistnämnda lag avlöstes i sin
tur år 1939 av en butikstängningslag av i stort sett samma innehåll som den
nu gällande.

Upprinnelsen till 1939 års butikstängningslag är att söka i ett av arbetslidsutredningen
angående affärs- och kontorsanställda den 31 december 1937
avgivet betänkande med förslag till bl. a. en butikstängningslag (S. O. U.
1937:55). Ett på grundval av nämnda betänkande samt däröver avgivna
yttranden upprättat förslag till lag i ämnet framlades genom proposition

Bihang till riksdagens protokoll 197/5. 9 sami. 2 avd. Nr 57. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(nr 96) för 1939 års lagtima riksdag som, sedan andra lagutskottet i ärendet
avgivit utlåtande (nr 31), med vissa mindre jämkningar antog förslaget. Den
därefter utfärdade lagen, som hade tre års giltighetstid, ersattes av den ännu
gällande butikstängningslagen.

Sistnämnda lag — 1942 års butikstängningslag — grundade sig på en av
1941 års arbetstids- och butikstängningssakkunniga verkställd utredning
och däröver avgivna yttranden. Förslag till lagen framlades genom proposition
(nr 349) för 1942 års riksdag. Lagförslaget, vilket i stort sett överensstämde
med 1939 års lag, antogs av riksdagen med allenast några smärre
avvikelser, förordade av andra lagutskottet i dess i ämnet avgivna utlåtande
(nr 49). Lagen, som utfärdades den 18 juli 1942 (nr 654), fick liksom sin
föregångare treårig giltighetstid. Denna tid utgår den 31 december 1945.

Utredning rörande frågan, om och i vad mån ändringar äro erforderliga
i butikstängningslagen, har på uppdrag av Kungl. Maj:! verkställts av arbetsrådet.
Därvid har arbetsrådet berett följande myndigheter och organisationer
tillfälle att till rådet inkomma med de erinringar, vartill bestämmelserna
i den gällande lagen givit anledning, nämligen samtliga länsstyrelser,
statens tobaksnämnd, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,
handelns arbetsgivareorganisation, kooperativa förbundet,
svenska frisörföreningen, tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges konditorförening,
Sveriges bageriidkareförening, svenska tidningsutgivareföreningen,
aktiebolaget svenska pressbyrån, Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund,
Sveriges kioskidkares riksförbund, fotohandlarnas riksförbund,
svenska fotografernas förbund, svenska frisörarbetareförbundet, svenska
handelsarbetareförbundet och svenska företagares riksförbund. Yttranden ha
inkommit till arbetsrådet från nämnda myndigheter och organisationer med
undantag av Sveriges bageriidkareförening. Vidare ha till rådet inkommit
skrivelser i ämnet från Stockholms frukt- och konfektyrhandlareförbund
och Sveriges korvhandlareförbund.

Över arbetsrådets förslag har yttrande avgivits av kommerskollegium. Vid
yttrandet har kollegiet fogat yttranden från åtskilliga handelskamrer och
från Sveriges köpmannaförbund.

Arbetsrådet har föreslagit, att butikstängningslagen med vissa jämförelsevis
obetydliga ändringar erhåller fortsatt giltighet för en tid av tre år. I
några av de till arbetsrådet inkomna yttrandena har visserligen förmenats,
att lagen nu borde erhålla definitiv karaktär. Arbetsrådet har emellertid
häremot påpekat, att förhållandena på butikstängningslagens område efter
avslutandet av kriget kunde bli avsevärt förändrade.

Föredraganden, statsrådet Erlander, har inledningsvis anfört:

»I likhet med arbetsrådet finner jag att vissa smärre jämkningar i nu gällande
bestämmelser i fråga om butikernas öppethållande och vad därmed
sammanhänger böra vidtagas. Med hänsyn till förevarande lags betydelse

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

3

för allmänheten och då de av jämkningarna berörda lagföreskrifterna äro
jämförelsevis många, torde den gamla lagen icke böra fortbestå efter revideringen.
Inom socialdepartementet har i stället utarbetats förslag till en
helt ny butikstängningslag. Den nuvarande lagens uppställning vad beträffar
rubriker och paragrafindelning har därvid kunnat i allo bibehållas.

I de till arbetsrådet inkomna yttrandena lia framförts åtskilliga ändringsförslag.
Vissa av de väckta förslagen lia icke upptagits till närmare skärskådande.
De flesta av de sålunda från behandlingen uteslutna förslagen angå
ämnen, som varit föremål för övervägande redan under förarbetena till den
nu gällande lagstiftningen. Sådana förändrade förhållanden lia icke sedan
dess inträffat att den ståndpunkt i berörda hänseenden, som av statsmakterna
intagits vid lagens tillkomst, synes böra nu rubbas. Härmed är ej
sagt att icke under de närmaste åren, enkannerligen sedan det pågående
kriget och de därav föranledda särskilda förhållandena upphört, sådana omgestaltningar
skulle kunna komma att äga rum på förevarande område av
det ekonomiska livet att därav motiverades bifall till åtminstone en del av
nyssnämnda ändringsyrkanden. Liksom arbetsrådet vill jag därför tillråda
att även den nya lagen gives allenast provisorisk giltighet, lämpligen för
den vedertagna tiden av tre år. Jämväl i andra avseenden än nyss nämnts
synes, då lagen efter förloppet av den kommande treårsperioden skall ånyo
förlängas, frågan om dess innehåll och utformning kunna upptagas till omprövning.
»

Utskottet delar uppfattningen, att den nya butikstängningslagen bör erhålla
provisorisk giltighet, och har intet att erinra mot att giltighetstiden
bestämmes till tre år. I fråga örn innehållet i den nya lagen ansluter sig
utskottet i det väsentliga till Kungl. Maj:ts förslag. Endast på ett fåtal punkter
kommer utskottet att föreslå avvikelser därifrån.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget har utskottet funnit
anledning till uttalanden endast i nedan angivna hänseenden.

U §■

Förevarande paragraf innehåller de viktiga bestämmelserna om länsstyrelsens
rätt att under vissa i paragrafen närmare angivna omständigheter
medgiva näringsidkare rätt att hålla butik öppen för allmänheten eller annorstädes
idka försäljning till allmänheten under annan affärstid än den vanliga.
I korthet må här nämnas att de i 3 mom. av paragrafen angivna fallen,
då dispens må ifrågakomma, äro följande: 1) försäljning av vanliga kioskvaror
(tobaksvaror räknas ej dit) från kiosker och dylika försäljningsställen;
2) försäljning av en del kioskvaror från butiker; 3) försäljning av vanliga
kioskvaror, lagad mat och tobaksvaror vid nöjestillställning, idrottstävling
el. dyl.; 4) försäljning av vanliga kioskvaror, tobaksvaror och mindre
pappersartiklar vid järnvägs- m. fl. stationer; 5) försäljning utomhus av

Utskottet.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

varm korv o. dyl.; 6) söndagsförsäljning av blommor, frukt m. m. från butiker,
m. m.; samt 7) öppethållande eller försäljning i andra fall, »då synnerliga
skäl därtill äro».

Den fråga, som vid behandlingen av denna paragraf tilldrager sig den
största uppmärksamheten, är regleringen av handeln med tobaksvaror
utom den vanliga butikstiden. Enligt gällande butikstängningslag,
liksom även enligt 1939 års lag, kan tillstånd till försäljning
av tobak såsom av det föregående framgår lämnas i tre fall. Ur praktisk
synpunkt viktigast är rätten att sälja tobak från s. k. trafikkiosker enligt
punkt 4) i paragrafens tredje moment. Tillstånd till handel med tobak kan
vidare med stöd av punkt 3) i samma moment medgivas i samband med
nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt. Slutligen kan jämlikt
punkt 7) tobaksförsäljning medgivas i speciella undantagsfall, nämligen
då, såsom det heter i lagrummet, synnerliga skäl därtill äro. Enligt vad som
framgår av förarbetena till gällande lag skall punkt 7) kunna tillämpas bland
annat med hänsyn till personliga omständigheter hos den tillståndssökande.
Man har här närmast avsett sådana fall, då sociala skäl talade för att person,
som på grund av lyte eller sjukdom icke kunde törsörja sig eller sin
familj på annat sätt än genom kioskhandel, erhölle det tillskott i inkomst,
som rätten till tobaksförsäljning utom den vanliga affärstiden medförde (jfr
andra lagutskottets utlåtande nr 49/1942 sid. 39).

Vid tillkomsten av såväl 1939 års butikstängningslag som nu gällande lag
ansågs den slutliga regleringen av kioskhandeln med tobak böra anstå i avbidan
på resultatet av då pågående utredning örn regleringen av tobakshandeln
i dess helhet. En sådan reglering har numera kommit till stånd genom
lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror. Jämlikt 4 § nämnda lag skall monopolets utövare
i samråd med statens tobaksnämnd söka anpassa tobaksförsäljningsställenas
antal med hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis
omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig omsättning,
i den mån så kan ske ulan åsidosättande av allmänhetens och monopolets
utövares intressen. I anslutning därtill föreskrives i 3 § Kungl. Maj:ts instruktion
för statens tobaksnämnd att nämnden, i fråga örn beviljande av
rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare för bedrivande av detaljhandel
med tobaksvaror i stad eller stadsliknande samhälle, skall verka för
att all varsamhet iakttages, som är förenlig med allmänhetens berättigade
anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror och monopolets utövares
intressen.

I detta sammanhang må även omnämnas att genom en cirkulärskrivelse
från socialdepartementet den 28 januari 1944 länsstyrelserna anmodats att,
innan ärende angående särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga
(11 § butikstängningslagen) avgjordes, inhämta yttrande från tobaksnämnden,
därest i ärendet vore fråga örn försäljning av tobaksvaror i stad eller

Andra lagutskottets utlåtande nr 57. 5

stadsliknande samhälle och ansökningen icke funnes uppenbarligen böra
avslås.

Arbetsrådet1 föreslår, att i lagen stadgas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse
att i ärenden angående handel med tobak under utsträckt affärstid
höra tobaksnämnden, samt anför till motivering av detta sitt förslag följande.

Genom tillkomsten av 1943 års tobakslagstiftning har frågan örn handeln
med tobak under utsträckt affärstid kommit i ett nytt läge. Tidigare var
tobaksförsäljningen fri, och näringsidkare, som innehade länsstyrelsens tillstånd
till tobakshandel utom vanlig affärstid, kunde räkna med att utan vidare
erhålla tobaksvaror för försäljning. Numera kan det emellertid inträffa,
att näringsidkare av statlig myndighet, länsstyrelsen, medgives tillstånd att
driva handel med tobak utom vanlig affärstid men genom annat statligt organ,
tobaksnämnden, förvägras rätt att inköpa tobaksvaror för saluhållande.

Den lämpligaste utvägen att undvika förutnämnda icke önskvärda konsekvens
synes vara, att statens tobaksnämnd på ett eller annat sätt får, i vad
avser försäljning av tobak, medinflytande vid beviljandet av tillstånd jämlikt
11 § butikstängningslagen. Beträffande formen för ordnandet av detta medinflytande
må följande anföras. Tobaksnämnden har i sitt yttrande till arbetsrådet
upptagit två alternativa förslag. Det ena alternativet, vilket förordas
av nämnden, innebär, att länsstyrelsen före avgörandet av tillståndsärende,
som avser försäljning av tobak, skall inhämta nämndens utlåtande
samt att länsstyrelsen mot nämndens avstyrkande icke må bifalla ansökningen,
i vad avser tobak. Härigenom skulle alltså införas en vetorätt för
tobaksnämnden. Enligt det andra alternativet skall visserligen stadgas obligatorisk
skyldighet för länsstyrelsen att i ärenden av angiven art höra tobaksnämnden,
men det slutliga avgörandet skall fortfarande ligga hos länsstyrelsen.

Enligt arbetsrådets mening tala vissa skäl mot det första alternativet. Vid
prövning av ansökan örn tillstånd jämlikt 11 § gäller enligt 3 mom. såsom
en allmän regel, att hänsyn skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten
och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle
uppkomma vid bifall till framställningen. I fråga om tillstånd enligt 3 mom.
7) kunna emellertid, såsom tidigare nämnts, av sociala skäl även andra omständigheter
komma i beaktande, ömmande personliga förhållanden hos den
tillståndssökande kunna sålunda medföra, att tillstånd till försäljning av
tobak utom den vanliga affärstiden medgives, även om en avvägning enligt
den allmänna regeln mellan allmänhetens och konkurrenternas intressen
skulle ha givit motsatt resultat. Då tobaksnämnden enligt 1943 års monopollag
och den för nämnden utfärdade instruktionen endast har att taga hänsyn
till allmänhetens berättigade anspråk och monopolets utövares intressen,
kan fara föreligga, att tobaksnämnden anser sig icke kunna skänka beaktande
åt förutnämnda sociala synpunkt. — Enligt monopollagen har tobaksnämnden,
åtminstone formellt sett, karaktären av ett rådgivande organ i förhållande
till monopolets utövare. Då tobaksnämnden enligt dess förslag
skulle bibehålla denna karaktär beträffande försäljning under den vanliga
butikstiden, kan det synas oegentligt att i fråga örn handel med tobak under
utsträckt affärstid lämna det formella avgörandet åt nämnden.

Tobaksnämndens ordförande har visserligen under hand upplyst, alt

1 Majoriteten i rådet, bestående av hrr Bosaeus, Pelow, Söderbäck, Thörnberg och .Johansson.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

nämnden i hittills till vederbörande länsstyrelser avgivna utlåtanden ansett
sig böra taga hänsyn till samtliga omständigheter, som böra vinna beaktande
vid meddelande av tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen. Men då det
torde vara obestridligt att länsstyrelserna i regel ba större möjligheter än ett
centralt organ att erhålla allsidiga upplysningar örn de lokala förhållanden,
som här komma i fråga, och då det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt
vilken form som väljes för nämndens medinflytande vid tillståndsgivningen
enligt nämnda paragraf, om blott syftet med monopollagen vinnes,
anser sig arbetsrådet böra förorda det andra av nämnden framlagda förslaget,
mot vilket inga berättigade invändningar torde kunna resas. Arbetsrådet
förutsätter därvid, att länsstyrelsen i största möjliga utsträckning beaktar
den ståndpunkt, som kommer till uttryck i nämndens utlåtande. Något
uttryckligt lagstadgande härom synes knappast vara erforderligt. I de troligen
sällsynta fall, då länsstyrelsen trots tobaksnämndens avstyrkande medgiver
tobakshandel under utsträckt affärstid, återstår möjligheten att bos
Kungl. Maj:t anföra besvär över länsstyrelsens beslut. På skäl, som anförts
i nämndens yttrande, föreslår arbetsrådet under 18 §, att monopolets utövare
uttryckligen tillägges besvärsrätt.

Då det i vissa fall, t. ex. örn det gäller tillfällig försäljning av bland annat
tobak i samband med nöjestillställning och dylikt, kan föranleda onödig omgång
att inhämta yttrande från tobaksnämnden, föreslår arbetsrådet, att i
lagtexten intages bestämmelse, att nämnden skall höras, såvida ej fråga är
om försäljning under allenast kort tid.

I denna fråga äro emellertid arbetsrådets ordförande och ledamoten Borgström
av skiljaktig mening. Den förre framhåller, att enligt hans mening det
av tobaksnämnden förordade alternativet vore att föredraga. Då tobaksnämnden
— reellt örn också icke formellt sett — ägde bestämmanderätt i fråga om
detaljförsäljning av tobaksvaror från butik (häri inbegripet kiosk), som vore
underkastad den vanliga affärstiden, funné han med hänsyn till den nämnden
åvilande uppgiften att rationalisera all tobaksdetaljhandel lämpligast att
nämndens ståndpunkt bleve avgörande även beträffande försäljning av tobak
under utsträckt affärstid.

Ledamoten Borgström anför bl. a. följande.

Majoritetens ståndpunkt innebär, att nämnden skulle erhålla ett mindre
inflytande i ärenden rörande försäljning av tobaksvaror från kiosk med utsträckt
affärstid än vid försäljning i butik eller från kiosk med vanlig affärstid.
Detta synes mig vara en otillfredsställande anordning. De till stöd för
majoritetens uppfattning åberopade skälen synas mig heller icke övertygande.

Enligt majoritetens mening skulle nämndens handlande uteslutande komma
att bestämmas av monopollagen och nämndens instruktion. Fara kunde
föreligga, att nämnden ansåge sig icke kunna beakta sådana ömmande personliga
förhållanden, som avses i punkten 7) av 11 § 3 mom. butikstängningslagen.
För min del finner jag tvärtom uppenbart, att nämnden vid behandlingen
av förevarande ärenden skulle ha skyldighet att beakta jämväl
butikstängningslagens stadganden och de direktiv rörande dessas tillämpning,
en blivande proposition i ämnet kan komma att innefatta. Hela syftet
med anordningen vore ju just att hos en myndighet sammanföra tillämp -

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

7

ningen av såväl monopollag som butikstängningslag på den punkt, där dessa
lagars tillämpningsområden sammanfalla. Nämndens ordförande har för övrigt
— under hänvisning till de av nämnden under år 1944 till länsstyrelserna
avgivna remissyttrandena — upplyst, att nämnden redan nu ansett sig
skyldig beakta ömmande omständigheter. Nämnden har sålunda praktiskt
taget undantagslöst ansett sig böra tillstyrka fortsatt giltighet av tidigare
beviljade tillstånd enligt nyss angivna stadgande i butikstängningslagen,
oaktat behov ur distributionssynpunkt av dessa försäljningsställen ofta icke
förelegat. I de fall, då ansökan örn nytt försäljningsställe avstyrkts trots att
»synnerliga skäl» styrkts av sökanden, har orsaken varit, att bifall till ansökningen
måst antagas undergräva försörjningsmöjligheten för innehavaren
av en närbelägen tobakshandel, ett bedömande som icke torde föranleda
anmärkning ur social synpunkt.

Det formella skälet mot vetorätt för nämnden, att denna i sitt förhållande
till tobaksmonopolets utövare har karaktären av ett rådgivande organ, torde
icke heller majoriteten vilja tillmäta större betydelse. Uppenbarligen har
nämnden erhållit sagda karaktär av den anledningen, att det svenska tobaksmonopolet
utövas genom ett aktiebolag. Denna omständighet innefattar enligt
min mening intet som helst hinder mot att den sakligt mest tillfredsställande
lösningen av nu förevarande fråga väljes. Anmärkas kan, att det under
den tid av ett och ett halvt år, som nämnden nu varit i verksamhet, icke
i något enda fall inträffat, att monopolbolaget fattat annat beslut än nämnden
föreslagit.

Då majoriteten uttalat, att det ur nämndens synpunkt torde vara likgiltigt,
vilken form som väljes för dess medinflytande, må allenast framhållas,
att nämnden själv betecknat det av majoriteten förordade alternativet såsom
en mindre rationell lösning, vilken splittrar tillämpningen av en och samma
lag på två myndigheter och förutsätter besvärsrätt hos Kungl. Majit för
monopolbolaget.

Vad slutligen angår majoritetens uttalande, att länsstyrelserna i regel
skulle ha större möjligheter än nämnden att erhålla upplysningar om lokala
förhållanden, finner jag detsamma tillfullo vederlagt redan av de upplysningar
rörande nämndens sätt att behandla förevarande ärenden, som lämnats
i dess skrivelse till arbetsrådet. Här har — med utnyttjande av aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets stora resurser — en särskild organisation
för ärendenas metodiska utredande uppbyggts och ställts till förfogande åt
cn myndighet, som uteslutande har till uppgift att syssla med tobaksförsäljningens
problem. Vidare bör emellertid framhållas, att nämnden självfallet
i likhet mod länsstyrelserna får tillgång till de lokala myndigheternas yttranden.
Man måste fråga sig, vilka upplysningar de av skiftande arbetsuppgifter
hårt tyngda länsstyrelserna skulle kunna ha tid och möjlighet att anskaffa
i dessa ärenden utöver dem, som framkomma genom de lokala myndigheternas
yttranden och nämndens på ort och ställe verkställda undersökningar.
Jag finner för min del all anledning antaga, att nämndens sammansättning,
de lokala myndigheternas yttranden och de i nämndens egen
regi bedrivna undersökningarna innefatta fullt tillfredsställande garantier
för ett allsidigt och rättvist bedömande av ansökningarna i fråga. Varje skäl
saknas därför enligt min mening att frånkänna nämnden en befogenhet,
som måste framstå såsom en naturlig konsekvens av 1943 års riksdagsbeslut
rörande tobaksdetaljhandelns ordnande.

8

Andra lagutskottets utlåtande rir 57.

Handelskamrarna i Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle och Luleå ha biträtt
majoritetens i arbetsrätt förevarande förslag. Förstnämnda handelskammare
har funnit förslaget örn vetorätt för tobaksnämnden stridande
mot svensk administrativ praxis och dessutom i övrigt olämpligt. Däremot
har handelskammaren i Stockholm, ehuru enligt handelskammarens mening
det praktiska resultatet torde bli detsamma vare sig det ena eller andra
alternativet valdes, dock föredragit det reservationsvis framkomna förslaget.
Reservanternas förslag har även tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund.

Kommerskollegium förklarar, att enligt kollegiets mening kunde det av
skäl, som närmare utvecklats i reservationerna, icke anses väl förenligt med
den omorganisation av tobakshandeln, som genomfördes 1943, att till länsstyrelsens
fria bedömande lämna frågan om beviljande av tillstånd till handel
med tobaksvaror, närmast kioskhandel, utom den vanliga affärstiden.
Kollegiet funne därför den linje för frågans lösning, som arbetsrådets majoritet
valt, föga tillfredsställande. Å andra sidan kunde de invändningar ur
mera formell synpunkt, som riktats mot den reservationsvis anvisade utvägen,
ej frånkännas visst berättigande. Ur administrativ synpunkt kunde
det måhända förefalla i viss mån oformligt att i visst hänseende inskränka
länsstyrelses beslutanderätt genom att tillerkänna tobaksnämnden vetorätt.
Ville man undvika denna formella oegentlighet, skulle måhända kunna tagas
under övervägande att överhuvud taget undantaga tobaksvaror från länsstyrelses
tillståndsgivning enligt 11 § och överlämna beslutanderätten rörande
dessa varor till det organ, som eljest hade att besluta om tillhandahållande
av tobaksvaror åt handlande, nämligen tobaksmonopolets utövare
efter hörande av tobaksnämnden. Därest en sådan linje icke skulle anses
framkomlig, ville kollegiet för sin del förorda det reservationsvis framförda
förslaget.

Föredragande statsrådet har i förevarande avseende anfört:

»Vidkommande spörsmålet om medgivande av handel med tobaksvaror
utom den vanliga butikstiden må till en början framhållas,
att det icke torde vara lämpligt att, såsom kommerskollegium föreslagit,
helt frikoppia denna tillståndsgivning från den som i övrigt utövas
av länsstyrelserna. Uppenbart är å andra sidan att vid medgivanden varom
här är fråga tillbörligt beaktande måste lämnas de grundsatser, varå den år
1943 genomförda monopollagstiftningen vilar och vilka vad detaljhandeln
med tobak beträffar betingas av såväl statsfinansiella som sociala skäl. Länsstyrelserna
ha också genom en cirkulärskrivelse från socialdepartementet i
början av förra året anmodats att, då fråga uppkomme örn dylik handel,
regelmässigt inhämta yttrande från statens tobaksnämnd. Då butikstängningslagen
nu skall revideras, bör lämpligen till densamma överföras bestämmelse,
varigenom statens tobaksnämnd tillförsäkras erforderligt inflytande
på behandlingen av dessa ärenden. Två alternativa förslag föreligga

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

9

härutinnan. Enligt det ena, som omfattats av arbetsrådets majoritet, skulle
i lagen föreskrivas obligatorisk skyldighet för länsstyrelse att i ärende
varom nu är fråga höra tobaksnämnden. Härjämte skulle monopolets utövare
uttryckligen tillerkännas rätt att överklaga länsstyrelses beslut, varigenom
rätt till handel med tobak under utsträckt tid medgivits. Det andra
förslaget, vilket förordats av tobaksnämnden samt biträtts av arbetsrådets
ordförande och en ledamot av rådet, innebär att nämnden skulle erhålla
verklig vetorätt i dessa ärenden.

Väl torde det senare alternativet icke vara förenat med några större olägenheter.
Det synes sålunda kunna tagas för givet att tobaksnämnden, örn
den erhölle vetorätt, skulle i önskvärd mån lämna utrymme åt de sociala
synpunkter, som, då fråga uppkommer om beviljande av rätt till handel
med tobak under utsträckt tid, framträda icke endast i vad avser den reguljära
kåren av tobakshandlare utan även, i särskilda fall, beträffande
dispenssökanden. Emellertid synes den av arbetsrådets majoritet förordade
anordningen innebära en fullt tillräcklig garanti för att de principer, som
ligga till grund för monopollagstiftningen, i erforderlig mån beaktas. Jag
förutsätter härvid såsom självfallet att länsstyrelserna komma att i regel
godtaga den ståndpunkt som intages av fackmyndigheten — statens tobaksnämnd
— i dess utlåtanden. Om i något fall sistnämnda myndighet finner
sig icke kunna åtnöjas med länsstyrelsens beslut, bör möjlighet stå öppen
för tobaksnämnden att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts prövning. Med
hänsyn till vad sålunda anförts och då den av arbetsrådets majoritet förordade
linjen innebär det minsta avsteget från det administrativa förfarande,
som eljest vinner tillämpning vid handläggningen av dispensansökningar
enligt 11 § butikstängningslagen, har departementsförslaget i förevarande
avseende utformats i anslutning till nämnda linje. Att, såsom arbetsrådet
föreslagit, från huvudregeln örn skyldighet att inhämta tobaksnämndens utlåtande
göra undantag då fråga vöre örn försäljning under allenast kort tid,
synes icke medföra någon mera påtaglig praktisk fördel; påpekas må härvidlag
att yttrande från nämnden i varje fall regelmässigt torde komma att
inhämtas av monopolbolaget, innan detta lämnar medgivande örn rätt till
återförsäljarrabatt åt dispenssökanden.»

I enlighet härmed har i propositionen föreslagits elt tillägg till 11 §
1 mom. av innehåll, att det skall åligga länsstyrelse att, innan ärende angående
ansökan om tillstånd till försäljning av tobaksvaror avgöres, inhämta
utlåtande över ansökningen från statens tobaksnämnd.

1 motionerna I: 335 och II: 525 har yrkats, att skyldigheten för länsstyrelse
att inhämta utlåtande från tobaksnämnden måtte begränsas till att
avse endast ärenden angående tillstånd till försäljning av tobaksvaror
i stad eller stadslilcnande samhälle.

I nämnda motioner bemötes vidare löiedragande statsrådets uttalande,

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet.

att han förutsatte såsom självfallet att länsstyrelserna komme att i regel
godtaga den ståndpunkt som intoges av fackmyndigheten — statens tobaksnämnd
— i dess utlåtanden. Enligt motionärerna skulle, om riksdagen ej
reste någon erinran mot detta uttalande, lätt den situationen kunna uppstå,
att tobaksnämnden erhölle en oskriven vetorätt över länsstyrelserna.

Ben 1943 genomförda regleringen av detaljhandeln med tobaksvaror
hade till syfte att få till stånd en sanering av specialtobakshandeln, vilken
så gott som uteslutande återfinnes i städer och stadsliknande samhällen.
Denna sanering ville man vinna bl. a. genom nyetableringskontroll över
tobaksaffärerna i dylika samhällen. Kontrollen skulle utövas under medverkan
av statens tobaksnämnd. I enlighet härmed stadgas i 4 § lagen den
11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,
att monopolets utövare skall i samråd med tobaksnämnden söka anpassa
tobaksförsäljningsställenas antal med hänsyn till möjligheten för de
återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis omfattar försäljning av tobaksvaror,
att uppnå skälig omsättning, i den mån så kan ske utan åsidosättande
av allmänhetens och monopolets utövares intressen. I den för tobaksnämnden
utfärdade instruktionen givas mera detaljerade föreskrifter angående
utövandet av nyetableringskontrollen. Sistnämnda föreskrifter gälla endast
tobaksaffärer i städer och stadsliknande samhällen.

I likhet med föredragande statsrådet finner utskottet uppenbart, att vid
medgivanden enligt 11 § butikstängningslagen till försäljning av tobaksvaror
tillbörligt beaktande måste lämnas de grundsatser, varå 1943 års reglering
av tobakshandeln vilar, och att statens tobaksnämnd därför bör tillförsäkras
erforderligt inflytande på behandlingen av dessa ärenden. Mot
den i propositionen föreslagna formen härför har utskottet intet att erinra.
Fråga är emellertid, örn icke skyldigheten för länsstyrelse att inhämta utlåtande
från tobaksnämnden och rätten för nämnden att överklaga länsstyrelsens
beslut bör begränsas till att avse ärenden rörande tillstånd till
tobaksförsäljning i städer och stadsliknande samhällen. Med hänsyn till
syftet med 1943 års reglering av tobakshandeln synes det opåkallat att utsträcka
tobaksnämndens ifrågavarande befogenheter till ärenden som angå
den rena landsbygden. Vissa skäl torde emellertid kunna anföras för en
sådan utsträckning. Sålunda kan det antagas, att tobaksnämndens medverkan
skulle vara av betydelse för åstadkommande av enhetlighet i bedömandet
av hithörande ärenden. Vidare skulle tobaksnämnden få tillfälle
att framföra sina synpunkter beträffande distributionsbehovet, den ifrågasatte
återförsäljarens lämplighet ur affärsmässiga synpunkter och dylikt.
Dessa omständigheter utgöra emellertid enligt utskottets mening ej tillräckliga
skäl för att bereda tobaksnämnden ett inflytande som går längre än
som åsyftats vid 1943 års reglering av tobakshandeln. Utskottet får på
grund av det anförda föreslå, att skyldigheten för länsstyrelse att inhämta

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

11

utlåtande från tobaksnämnden och rätten för nämnden att överklaga länsstyrelsens
beslut begränsas till att avse ärenden angående tillstånd till försäljning
av tobaks varor i stad och stadsliknande samhälle. För undvikande
av missförstånd anser sig utskottet böra framhålla, att det naturligtvis bör
stå länsstyrelse fritt att, när den anser anledning därtill föreligga, inhämta
yttrande från tobaksnämnden även i ärenden som angå landsbygden.

Länsstyrelse, som inhämtat yttrande från tobaksnämnden, är givetvis icke
rättsligt bunden av dess utlåtande. Föredragande statsrådet förutsätter
emellertid såsom självfallet, att länsstyrelserna komma att i regel godtaga
den ståndpunkt som intages av tobaksnämnden. Även för utskottet framstår
det som naturligt att så blir fallet, i vart fall när fråga är om ärenden angående
tobaksförsäljning i städer eller stadsliknande samhällen. Eftersom
statsmakterna funnit en sanering av special tobakshandeln önskvärd och för
ändamålet inrättat ett särskilt organ, synes största möjliga beaktande böra
fästas vid de av detta organ uttalade synpunkterna.

I ingressen till 3 mom. gives den generella regeln, att vid prövning
av dispensansökan hänsyn bl. a. skall tagas å ena sidan till det gagn
för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan handel,
som skulle uppkomma vid bifall till framställningen.

Av vissa till arbetsrådet inkomna yttranden framgår, att olika meningar
råda örn innebörden av uttrycket »annan handel». 1941 års arbetstids- och
butikstängningssakkunniga anförde, att härmed finge avses sådan handel,
som dreves i närheten av den i ansökningen avsedda platsen och som vore
direkt berörd i konkurrenshänseende.

Arbetsrådet erinrar, vad beträffar ansökning om försäljning av tobak
utom den vanliga affärstiden, om att nödigt beaktande av syftet med 1943
års tobakslagstiftning kunde föranleda, att hänsyn toges ej blott till det
direkta och påtagliga avbräck, som vid bifall till ansökningen skulle uppstå
för specialtobakshandlare i närheten av den i ansökningen avsedda platsen,
utan även till en allmän omsättningsminskning, som kunde väntas drabba
sådana tobakshandlare inom ett större område. I fråga om tolkningen av
uttrycket »annan handel», när det gällde andra varor än tobak, framhåller
arbetsrådet, att den krets av näringsidkare, som skulle beröras av ett ifrågasatt
tillstånd, ej borde fattas allt för snäv.

Föredragande statsrådet har förklarat sig biträda den tolkning av ifrågavarande
regel som givits av arbetsrådet och vidare anfört:

»Icke minst beträffande behandlingen av frågor örn tillslånd till försäljning
av tobak under utsträckt tid bör gälla att uttrycket ''annan handel’
icke till sin innebörd begränsas till en alltför trång lokal räjong. Sistnämnda
synpunkt kommer givetvis att i särskild grad uppmärksammas av tobaksnämnden
i dess utlåtanden. I den mån härav kan föranledas en mera
restriktiv praxis vid prövning av dispensärenden må framhållas att, örn

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

fråga uppkommer om förlängning av tillstånd som meddelats i enlighet med
de hittills tillämpade grundsatserna, tillståndsmyndigheten självfallet har att
taga skälig hänsyn till sådana anspråk på att få fortsätta rörelsen som
grunda sig på havda kostnader för uppförandet av den brukade kiosken
o. dyl.»

I motionerna 1: 335 och II: 525 har kritik riktats mot den föreslagna nya
tolkningen av begreppet »annan handel». Inledningsvis erinras örn att 1943
års reglering av tobakshandeln avsåg endast tobaksaffärer i städer och stadsliknande
samhällen. I fortsättningen hänför sig kritiken särskilt till frågan
om tillstånd till försäljning av tobaksvaror i s. k. trafikkiosker (3 mom. 4
punkten). Det förmenas, att i samband med tillkomsten av 1943 års monopollagstiftning
intet förekommit som bör föranleda ändring av nuvarande
regler för tillståndsgivning. Med den föreslagna nya tolkningen av uttrycket
»annan handel» skulle enligt motionärernas åsikt de resandes berättigade
intresse åsidosättas. Godkändes denna tolkning finge ifrågavarande konkurrensregel
ingen lokal begränsning, och det skulle därför kunna hävdas, att
vid prövningen av dispensärenden hänsyn skulle tagas till annan handel
inom snart sagt vilket område som helst. —- I motionerna har yrkats, att
ingressen till 3 mom. måtte erhålla följande lydelse:

»3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 morn., skola vid prövning av ansökning
följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat
skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till
de olägenheter för annan i närheten driven och i konkurrenshänseende direkt
berörd handel, som skulle uppkomma vid bifall till framställningen.»

För klargörande av tobaksnämndens befattning med nyetableringsfrågor
synes här böra intagas 3 § i den för nämnden gällande instruktionen.
Nämnda paragraf lyder:

I fråga örn beviljande av rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare
för bedrivande av detaljhandel med tobaksvaror i stad eller stadsliknande
samhälle skall nämnden verka för att all varsamhet, som är förenlig
med allmänhetens berättigade anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror
och monopolets utövares intressen, iakttages samt att dylik rätt företrädesvis
beviljas personer med kännedom om tobakshandeln eller med annan
affärskunskap.

Uppkommer till behandling inom nämnden fråga örn beviljande av inköpsrätt,
som nyss sagts, för bedrivande av s. k. specialtobakshandel å nybebyggt
område i stad eller stadsliknande samhälle, där sådan handel förut
bedrives, skall nämnden undersöka, huruvida skäl föreligga att i stället för
beviljande av ny inköpsrätt bereda person, som inom annan del av samhället
idkar specialtobakshandel, tillfälle att överflytta sin rörelse till det nybebyggda
området samt i sådant fall hos monopolets utövare förorda dylik
åtgärd.

Har överflyttning begärts av inköpsrätt, varom här är fråga, till ny innehavare
av specialtobakshandel, skall nämnden, innan yttrande över dylik
ansökan avgives, undersöka, huruvida med hänsyn till den överlåtna affärslokalens
belägenhet och andra omständigheter, som nämnden finner vara av

Andra lagutskottets utlåtande nr 57. 13

betydelse, nöjaktiga förutsättningar för rörelsens bedrivande kunna anses
vara för handen.

I överensstämmelse med vad utskottet ovan anfört beträffande frågan om
tobaksnämndens inflytande vid avgörandet av dispensansökningar håller utskottet
före, att 1943 års reglering av tobakshandeln icke bör föranleda ändring
av nu tillämpade regler för dispensgivning såvitt angår landsbygden.
Utskottet är alltså härutinnan av samma mening som motionärerna.

I fråga om tillämpningen av butikstängningslagens föreskrifter örn tobaksförsäljning
då det gäller städer och stadsliknande samhällen ansluter sig
utskottet däremot till den av arbetsrådet och föredragande statsrådet uttalade
uppfattningen. Det förefaller uppenbart, att tobaksnämndens arbete
ej skulle få det av statsmakterna åsyftade resultatet, därest icke beträffande
rätten till kioskförsäljning av tobaksvaror iakttages samma återhållsamhet
som beträffande rätten till butikshandel med dessa varor. Tobaksdetaljhandeln
har ansetts vara splittrad på ett alltför stort antal enheter, vilket medfört
att årsomsättningen i tobaksaffärerna ofta blivit otillfredsställande. Den
eftersträvade rationaliseringen söker man nu vinna genom nyetableringskontroll
samt inlösen eller utspridning av redan befintliga tobaksaffärer.
Härmed vill man åstadkomma en allmän omsättningshöjning. Tydligt är att
man vid en sådan rationaliseringsprocess måste överblicka förhållandena
inom ett större område för att kunna bedöma hur och var de lämpliga
åtgärderna skola sättas in. Det ligger därför i linje med de av statsmakterna
redan godtagna principerna för anordnandet av detaljhandeln med tobaksvaror,
att man vid prövningen av en ansökan om kioskhandel med sådana
varor tager hänsyn till specialtobakshandelns läge i stort inom orten.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet örn ändring
av ingressen till 3 mom.

Beträffande 3 mom. punkt 1), som avser den egentliga kioskhandeln,
har i motionen II: .554 yrkats, att honung i förpackningar örn högst 100 gram
måtte upptagas bland det tillåtna varusortimentet. Frågan har icke berörts
under utredningen i lagstiftningsärendet.

Då rättigheten alt från kiosker sälja honung torde medföra ökade avsättningsmöjligheter
för denna vara, vilket är av betydelse för biodlingens fortsatta
utveckling, bör enligt utskottets mening motionärernas yrkande bifallas.
Därest försäljningen sker i så små förpackningar som motionärerna
föreslagit, torde den icke vålla märkbar skada för handeln med honung i
livsmedelsbutikerna. Utskottet föreslår alltså, alt varusortimentet i punkt 1)
utökas med honung i förpackningar örn högst 100 gram. Motsvarande ändring
torde böra vidtagas i punkterna 2) och 6).

Utskottet.

Utskottet.

I 3 mom. punkt 4) har statens tobaksnämnd — under anförande att
tillstånd till försäljning av tobaksvaror i trafikkiosk endast borde beviljas i

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

fall, där ett klart behov av tillgång tili tobaksvaror från den resande allmänhetens
sida förelåge — föreslagit en omformulering, innebärande att uttrycket
»mer betydande» skulle bli tillämpligt jämväl å station för järnvägsdrift.

Tobakshandlarnas riksförbund har ansett det böra understrykas, att tillstånd
enligt förevarande punkt endast finge medgivas under den utsträckta
tid, som kunde anses betingad av de resandes behov.

Arbetsrådet anser i likhet med tobaksnämnden, att tillstånd till trafikkiosk
borde, i vad avser järnvägsstationer, inskränkas till mera betydande
sådana. I detta sammanhang omnämner arbetsrådet, att rådet till behandling
förehaft spörsmålet, huruvida med hänsyn till allmänhetens intresse
att erhålla tillgång till tobaksvaror utom den vanliga affärstiden skäl förelåge
att i 3 mom. 4) eller i särskild bestämmelse lämna möjlighet för tillstånd
till tobaksförsäljning vid viktiga knutpunkter för annan trafik än den
i förevarande punkt avsedda — närmast nied tanke på en framtida utveckling
av bilismen — eller vid fritidsområde eller annan sådan plats, som allmänt
besöktes å kvällar eller söndagar. Arbetsrådet anser emellertid att,
om i dylika fall ett verkligt behov av tobaksförsäljning utom butikstid skulle
vara för handen, detta kunde tillgodoses genom tillämpning av 3 mom. 3)
eller 7).

Föredragande statsrådet har i förevarande hänseende anfört:

»Arbetsrådet har gjort till sitt ett av tobaksnämnden framfört förslag att
den i 3 mom. 4) upptagna dispensbestämmelsen — vilken gäller i fråga om
försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik eller
för mera betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik — skulle, jämväl vad
järnvägsstationer beträffar, endast ha avseende å station för mera betydande
trafik. Enahanda förslag framfördes vid tillkomsten av 1939 års
butikstängningslag såväl av de sakkunniga som framlade förslag till lagen
som motionsvis i riksdagen, men statsmakterna ansågo sig böra stanna för
den bestämmelse härutinnan som enligt vad nyss nämnts ännu gäller. Väl
framgår av en av arbetsrådet upprättad sammanställning över jämlikt 11 §
utfärdade beslut att tillstånden till trafikförsäljning under de senaste åren
undergått en högst betydande ökning. Av de lämnade siffrorna framgår
emellertid icke örn nämnda ökning till någon mera betydande del är att
tillskriva dispensgivning för järnvägskiosker. I de varusortiment som få
försäljas vid trafikkioskerna ingår även tobak. Det kunde därför tänkas
att, då fråga är örn järnvägsstationer där trafiken icke är mera betydande,
en mera restriktiv tillståndsgivning kunde påkallas av hänsyn till de förut
omnämnda, av statsmakterna numera godtagna principerna för detaljhandeln
med tobak. Så lärer emellertid knappast i högre grad vara fallet; på de
mindre orter varom härvidlag kan bli fråga, torde nämligen som regel icke
förekomma några specialtobaksaffärer. Jag finner förty tillräckliga skäl
icke hava anförts för att statsmakterna skulle frångå den ståndpunkt, som

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

15

av dem tidigare intagits till här förevarande spörsmål. I detta sammanhang
vill jag emellertid understryka att, enligt uttrycklig föreskrift i lagen, tillstånd
till försäljning från trafikkiosker endast må medgivas under den utsträckta
tid, som kan anses betingad av de resandes behov. Enligt min
mening bör även den tillståndsbeviljande myndigheten äga möjlighet att från
det varusortiment, som i allmänhet omfattas av försäljningen vid trafikkiosker,
utesluta tobak, därest detta påkallas av särskilda skäl, enkannerligen
sådana som sammanhänga med de nya principerna för tobaksdetaljhandeln.
»

I motionerna I: 335 och II: 525 har mot det av föredragande statsrådet
sist gjorda uttalandet invänts, att lagen icke medgåve någon inskränkning i
det enligt punkt 4 tillåtna varusortimentet för en trafikkiosk. En kiosk, i
vilken ej finge försäljas tobaksvaror, vore enligt motionärernas åsikt ej någon
trafikkiosk i lagens mening. Motionärerna ha ansett skäl föreligga för
riksdagen att taga avstånd från berörda uttalande.

Stadgandet i 3 morn. punkt 4) om varusortimentet i s. k. trafikkiosker Utskottet.
innebär icke, att en kiosk till vilken tillstånd lämnats enligt nämnda punkt
under alia omständigheter skulle vara berättigad att föra alla de uppräknade
varorna. Detta framgår omedelbart av lagrummets avfattning. Något
formellt hinder för begränsning av varusortimentet föreligger alltså icke.

Utskottet delar för sin del föredragande statsrådets uppfattning, att tobak
bör kunna uteslutas från varusortimentet, därest detta påkallas av skäl som
sammanhänga med de nya principerna för tobaksdetaljhandeln. I enlighet
med vad utskottet förut anfört finnes emellertid icke anledning att frångå
nu tillämpade regler för tillslåndsgivning beträffande trafikkiosker å den
egentliga landsbygden.

Beträffande 3 mom. punkt 5), som avser försäljning utomhus av
bl. a. varm korv, har Sveriges korv handlare förbund i skrivelse till arbetsrådet
anfört, att tillståndsgivningen, vad anginge tiden för försäljningens
upphörande, vore mycket ojämn, och rekommenderat, att i lagen angives en
viss norm för städer och en annan norm för landsorten.

Förbundet har vidare föreslagit, att sådana föreskrifter meddelas att vid
tillstånd till försäljning av varm korv i första hand hänsyn tages till enskild
sökande som personligen utövar försäljningen samt att, när fråga om nyetablering
uppstår, hänsyn tages även till redan befintlig handel med varm
korv i den mån ett nytt tillstånd kan komma att medföra sådan konkurrens
att det blir till olägenhet för denna handel. Enligt förbundets förmenande
bör för den skull, i likhet med vad som sägs i 7 § av nu gällande butikstängningslag
örn kommunal myndighets skyldighet beträffande vissa fattade
beslut i fråga örn vanlig butikshandel, för näringsidkare, som bedriver
handel enligt bestämmelserna i 11 §, så snart fråga örn nyetablering upp -

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet.

Utskottet.

står, gälla att länsstyrelsen skall bereda vederbörande näringsidkare tillfälle
att genom sina sammanslutningar uttala sig i ärendet.

De av förbundet utvecklade synpunkterna ha icke föranlett något yttrande
från arbetsrådet eller föredragande statsrådet.

I den förut nämnda skrivelsen till utskottet har förbundet huvudsakligen
upprepat vad som anförts inför arbetsrådet.

Utskottet finner icke skäl föreslå någon vägledande regel beträffande tiden
för bedrivande av försäljning som avses i förevarande punkt. Härvidlag
torde de lokala förhållandena böra vara avgörande.

Vad angår korvhandlareförbundets framställning i övrigt anser sig utskottet
böra framhålla, att länsstyrelserna vid prövningen av dispensansökningar
synas böra tillbörligt beakta även de synpunkter som anläggas av sammanslutningar
av rörelseidkare och arbetare, som beröras av den ifrågasatta
dispensgivningen.

18 §.

Av skäl som anförts ovan i anslutning till behandlingen av 11 § 1 mom.
föreslår utskottet, med bifall till yrkande i motionerna I: 335 och II: 525, att
rätten för tobaksnämnden att överklaga länsstyrelses beslut enligt 11 § begränsas
till att avse ärenden angående tillstånd till försäljning av tobaksvaror
i stad och stadsliknande samhälle.

Övergångsbestämmelserna.

övergångsbestämmelserna lia i Kungl. Maj:ts förslag avfattats i huvudsaklig
överensstämmelse med vad gällande lag därom innehåller. I tredje
stycket stadgas, att redan meddelat tillstånd jämlikt 11 §, vilket avser viss
tid efter den 31 december 1945 eller som meddelats att gälla tills vidare, förbliver
giltigt intill den bestämda tidens utgång eller till dess att tillståndet
återkallats. Däremot lämnas ej någon bestämmelse för fall, då giltighetstiden
av ett tillstånd utgår den 31 december 1945. I sådana fall måste tillståndsinnehavaren
ansöka om förnyat tillstånd.

I motionerna I: 335 och II: 525 har framhållits, att praktiskt taget alla
gällande tillstånd till trafikkiosker utlöpa den 31 december 1945. Enligt
motionärerna skulle det medföra en onödigt omständlig procedur, örn i samtliga
dessa fall skulle göras ansökan om förnyat tillstånd. Motionärerna ha
funnit det ändamålsenligt, att även de tillstånd, vilkas giltighetstid utgår den
31 december 1945, genom stadgande i lagen förlängas tills vidare. Därigenom
behövde enligt motionärerna ej uppstå några olägenheter, eftersom enligt
11 § 4 mom. tillstånd finge återkallas, när skäl därtill vore. Motionärerna
ha yrkat, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring av lagförslaget, som
påkallades av det anförda.

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

17

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till de nya riktlinjerna för
anordnandet av detaljhandeln med tobaksvaror lämpligt, att alla de tillstånd,
vilkas giltighetstid utgår den 31 december 1945, omprövas i ett sammanhang.
Utskottet kan alltså icke tillstyrka bifall till motionärernas hemställan. Då
det kan tänkas, att prövningen av ansökningarna om förnyat tillstånd ej i
alla fall hinner verkställas innan den liva lagen träder i kraft, vill utskottet
emellertid föreslå, att övergångsbestämmelserna kompletteras med ett .stad
gande, att tidigare meddelat tillstånd skall, därest ansökan örn förnyat till
stånd göres före den 1 oktober 1945, gälla till dess ansökningen blivit prövad.
Ett sådant stadgande torde komma att påskynda ingivandet av ansökningar
om förnyat tillstånd.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklaring att det genom propositionen
framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Butikstängnuigalag.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde lii. m.

1 §•

/ inom. Med butik förstås i denna lag försäljningsställe, där detaljhandel
idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong och
fotografiateljé.

2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det
enligt denna lag är medgivet (affärstid).

Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som in
kommit i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller folografiateljé å
affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under affärstid
eller till kund, som nyss sagts.

3 mom. Yrkesmässig försäljning lill allmänheten av viss vara annorstädes
än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.

2 §•

Delina lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad
restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning
eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och konditorivaror,
alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 57.

Utskottet.

2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) försäljning å apotek;

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av
motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,
där andra varor ej saluföras;

4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;

5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk
frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;

6) försäljning av konfektyrer i förpackning eller färsk frukt från automatapparat,
som är uppsatt utanför butik, där sådana varor saluföras, och som
handhaves av butiksinnehavaren, ävensom från dylik apparat, som är uppsatt
i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen för de resande avsedd
del av järnvägs stationsområde;

7) försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning
och utan samband med annan handel bedriver med egna lantmannaeller
trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst;

8) försäljning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, örn försäljningen
sker utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med annan
handel;

9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska skrifter
och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter;

10) försäljning av kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i museer
eller utställningslokaler eller å andra sådana platser;

11) tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål; samt

12) öppethållande av lokal, där utställningar av verk av bildande konst
ävensom alster av konsthantverk och konstindustri, avsedda för försäljning,
anordnas, för visning av dessa konstverk.

3 §■

På begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller den, vars rätt
därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida denna lag äger
tillämpning å viss försäljning eller visst öppethållande av butik.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses
har arbetsrådet att på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller
den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Den vanliga affärstiden.

4 §•

Å söckendag må butik hållas öppen för allmänheten från klockan 8 till
klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med den 23 december
må dock tiden för öppethållandet utsträckas till klockan 20.

Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin
eller bageri- och konditorivaror, må å söckendag hållas öppen för allmänheten
jämväl mellan klockan 7.30 och klockan 8.

Å påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton må
butik ej hållas öppen för allmänheten efter klockan 16.

5 §•

Å sön- eller helgdag må butik ej hållas öppen för allmänheten. Butik, där
handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och
konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande
blommor, må dock hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8 och
klockan 10.

Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må rakstuga eller frisersalong hållas
öppen för allmänheten en av dessa dagar mellan klockan 8 och klockan 10.

Kommunala avvikelser.

6 §•

I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas
kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva
rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas,
att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma
må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis förläggas å annan
tid än den i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller helgdag dock ej under högmässogudstjänst.

Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för alt möjliggöra för
skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta personer
att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helgdag
får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst.

Bestämmelse, varom i denna paragraf förmäles, skall gälla hela kommunen,
där ej synnerliga skäl till annat föranleda. Olika bestämmelser må
meddelas för butiker av skilda slag. Bestämmelser må även meddelas för
endast butiker av visst slag men må däremot icke begränsas till en eller
flera angivna butiker. De avsedda butikerna skola, i den mån så lämpligen
låter sig göra, angivas genom uppräknande av de varuslag vilka, uteslutande
eller huvudsakligen, saluhållas i butikerna.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §■

Om bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kommunens
beslutanderätt.

När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myndigheten,
skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare och andra, som
skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller på
annat sätt uttala sig i ärendet.

8 §•

Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för
sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till magistraten
eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet till
landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen
skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.

9 §■

Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut örn
bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kommuns bekostnad
ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskungörelserna.
Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivande
om kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga innehåll
införas i minst en tidning inom orten.

10 §.

Med avseende å ändring eller upphävande av beslut örn bestämmelse enligt
fi § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.

11 §.

1 mom. Länsstyrelsen må under nedan i denna paragraf angivna förutsättningar
meddela näringsidkare tillstånd att hålla butik öppen för allmänheten
eller att annorstädes idka försäljning till allmänheten å tid, då sådant
eljest icke är förenligt med bestämmelserna i denna lag.

Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varuslag,
som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under
vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.

Tillfälle att avgiva yttrande över gjord ansökning skall, där ej fråga är
om öppethållande eller försäljning under allenast kort tid, av länsstyrelsen
beredas stads- eller kommunalfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige
ej finnas, kommunalnämnden. Kommunens beslutande myndighet må upp
draga åt kommunal nämnd, beredning eller styrelse att avgiva sådant yttrande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

21

(Kungl. Majlis förslag.)

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror,
skall länsstyrelsen före
ärendets avgörande inhämta utlålande
över ansökningen från statens
tobaksnämnd.

(Utskottets förslag,)

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror
i stad eller stadsliknande
samhälle, skall länsstyrelsen före ärendets
avgörande inhämta utlåtande
över ansökningen från statens tobaks -

nämnd.

2 mom. Tillstånd, varom i 1 mom. förmäles, må ej medgivas, örn sökanden
icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet, eller
anledning finnes till antagande, att han icke är lämplig att utöva verksamheten,
så ock om hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhets -

eller liknande synpunkt.

3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 morn., skola vid prövning av ansökning
följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat skall
tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och a andra sidan till de olägenheter
för annan handel, som skulle uppkomma vid bifall till framställ -

ningen :

1) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fb
kon, dadlar, russin, produkter av
svensk frukt, levande blommor,
tryckta skrifter, vykort och tändstickor,
vilken bedrives från kiosk, stånd,
bord eller annat sådant försäljnings^
ställe, där under den vanliga affärstiden
endast dessa varor saluhållas,
må medgivas, såframt icke
särskilda skäl till annat föranleda, i
allmänhet dock icke någon veckodag
längre än till klockan 22; sådant medgivande
må ock lämnas för försäljning
av dessa varor annorledes än
från särskilt försäljningsställe, örn
försäljningen icke är förbunden med
handel med andra varor och i övrigt
skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin och produkter av
svensk frukt ävensom periodiska
skrifter från annan butik än under
I) sägs, där under den vanliga affärs -

1) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin, honung i förpackningar
örn högst 100 gram, produkter
av svensk frukt, levande blommor,
tryckta skrifter, vykort och tändstickor,
vilken bedrives från kiosk, stånd,
bord eller annat sådant försäljningsställe,
där under den vanliga affärstiden
endast dessa varor saluhållas,
må medgivas, såframt icke
särskilda skäl till annat föranleda, i
allmänhet dock icke någon veckodag
längre än till klockan 22; sådant medgivande
må ock lämnas för försäljning
av dessa varor annorledes än
från särskilt försäljningsställe, örn
försäljningen icke är förbunden med
handel med andra varor och i övrigt
skäl därtill anses föreligga;

2) försäljning av konfektyrer, kex,
alkoholfria drycker, färsk frukt,fikon,
dadlar,russin, honung i förpackningar
örn högst 100 gram och produkter av
svensk frukt ävensom periodiska
skrifter från annan butik än under

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tiden endast dessa varor saluhållas, 1) sägs, där under den vanliga affärsmå
medgivas, såframt icke särskilda tiden endast dessa varor saluhållas,
skäl till annat föranleda, i allmänhet må medgivas, såframt icke särskilda
dock icke någon veckodag längre än skäl till annat föranleda, i allmänhet
till klockan 22; dock icke någon veckodag längre än

till klockan 22;

3) försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad
eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn till förhållandena
anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning endast
av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik
eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas under
den utsträckta tid, som kan anses betingad av de resandes behov; dock må
tillståndet i regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda varuslagen
samt tobaksvaror och mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus av varm korv eller varm fisk samt bröd, potatis
och senap, som tillhandahållas i samband därmed, må medgivas i den utsträckning,
som anses lämplig, dock endast från fastställd plats;

6) försäljning av levande blommor 6) försäljning av levande blommor

samt konfektyrer, kex, färsk frukt,
fikon, dadlar, russin och produkter
av svensk frukt från annan butik än
under 1) sägs, där under den vanliga
affärstiden endast dessa varor saluhållas,
ävensom öppethållande av fotografiateljé
må medgivas under
högst två timmar under sön- eller
helgdag, såframt icke särskilda skäl
till annat föranleda;

samt konfektyrer, kex, färsk frukt,
fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar
om högst 100 gram och
produkter av svensk frukt från annan
butik än under 1) sägs, där under
den vanliga affärstiden endast
dessa varor saluhållas, ävensom öppethållande
av fotografiateljé må
medgivas under högst två timmar
under sön- eller helgdag, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda;

7) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga
skäl därtill äro.

4 mom. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och må återkallas,
när skäl därtill äro.

I tillståndet skall angivas den tid på dygnet, under vilken öppethållande
eller försäljning får äga rum, samt de varuslag, som därunder få försäljas.
Länsstyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter rörande försäljningens
anordnande, som finnas erforderliga.

Länsstyrelsen skall till den, som erhåller tillstånd, utfärda bevis härom,
vari villkoren för tillståndet skola angivas. Detta bevis skall, om rörelsen
drives å särskilt försäljningsställe, vara uppsatt å väl synlig plats därstädes,

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt i annat fall ständigt vara tillgängligt hos den, som bedriver försäljningen.

Beslut varigenom tillstånd lämnats skall tillkännagivas genom anslag i
länsstyrelsens lokal. Sådant tillkännagivande bör ske inom fem dagar från
beslutets dag.

12 §.

Är eftergift från vad i denna lag är stadgat påkallad av särskilt trängande
behov, äger Konungen förordna, att sådan eftergift må tillgodonjutas för
visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skola meddelas
de närmare föreskrifter, som i samband med eftergiften finnas erforderliga.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i
denna lag, utser Konungen för viss tid två med förhållandena inom lagens
tillämpningsområde förtrogna ledamöter. En ledamot skall utses bland personer,
föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och
vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter
förslag av arbetsgivarsammanslutningar; en ledamot skall utses bland personer,
föreslagna av landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i
arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.
För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning
minst två suppleanter.

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med
iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning
stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd ordning,
eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna i
nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

14 §.

Hålles butik öppen för allmänheten eller idkas försäljning till allmänheten
i fall, då sådant enligt denna lag eller enligt föreskrift, som meddelats med
stöd av lagen, icke är tillåtet, straffes näringsidkaren med dagsböter. Har
lian tidigare, dock ej mer än två år före det stämning delgivits, dömts för
förseelse varom nyss nämnts, må antalet dagsböter ej sältas under fem.

Underlåter näringsidkare att iakttaga vad honom enligt 11 § 4 mom. tredje
stycket andra punkten åligger, straffes med böter från och med fem till och
med femtio kronor.

Avskrift av utslag, varigenom den, som erhållit tillstånd enligt 11 §, dömts
för förseelse mot denna lag, skall utan dröjsmål översändas till länsstyrelsen.

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,
men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
i 14 § är stadgat angående näringsidkare gälla verksamhetens föreståndare.

Lag samma vare, där länsstyrelsen efter framställning av näringsidkare
godtagit viss person såsom verksamhetens föreståndare i näringsidkarens
ställe.

17 §•

I fråga örn köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle
skall vad i denna lag sägs om kommun äga motsvarande tillämpning; och
må förty av kommunen enligt denna lag fattat beslut ej gälla köpingen eller
samhället.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse
enligt denna lag må föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement
i den ordning, som för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

Innefattar beslutet tillstånd jämlikt
11 § till försäljning av tobaksvaror,
äger tobaksnämnden föra talan mot
beslutet.

beslutet.

Beslut, varigenom meddelats tillstånd som i 11 § sägs, skall anses hava
kommit klagande till del den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag
i länsstyrelsens lokal. Sådant beslut skall utan hinder av besvär lända till
efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordna!.

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse
enligt denna lag må föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement
i den ordning, som för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
Innefattar beslutet tillstånd jämlikt
11 § till försäljning av tobaksvaror
i stad eller stadsliknande samhälle,
äger tobaksnämnden föra talan mot

19 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 oktober 1945 och i övrigt den 1 januari 1946 samt gäller
till och med den 31 december 1948. Beträffande förseelse mot lagen, som

Andra lagutskottets utlåtande nr 57.

25

(Kungl. Majda förslag.) (Utskottets förslag.)

begåtts under tiden för dess giltighet, skall dock vad i lagen är stadgat fortfara
att gälla efter sistnämnda dag.

Beslut, varigenom i kommun med stöd av lagen den 30 maj 1919 örn begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse eller med
stöd av butikstängningslagen den 22 juni 1939 eller butikstängningslagen
den 18 juli 1942 fastställts kortare affärstid än den i 4 eller 5 § av denna
lag medgivna, förbliver i denna del giltigt till dess det upphävts i den ordning,
som denna lag föreskriver.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av
butikstängningslagarna den 22 juni
1939 och den 18 juli 1942, vilket avser
viss tid efter den 31 december
1945 eller som meddelats att gälla
tills vidare, förbliver giltigt intill den
bestämda tidens utgång eller till dess
att tillståndet återkallats.

Tillstånd jämlikt 11 § i någon av
butikstängningslagarna den 22 juni
1939 och den 18 juli 1942, vilket avser
viss tid efter den 31 december
1945 eller som meddelats att gälla
tills vidare, förbliver giltigt intill den
bestämda tidens utgång eller till dess
att tillståndet återkallats. Tillstånd
som meddelats att gälla till och med
den 31 december 1945 skall, därest
förngat tillstånd sökts före den 1
oktober samma år men ansökningen
ej blivit prövad före årets utgång,
gälla till dess prövningen ägt rum.

Beslut enligt 3, 6, 9, 11, 12 och 16 §§ av denna lag må meddelas efter
den 1 oktober 1945, dock med verkan tidigast från denna lags ikraftträdande.

B. att motionerna I: 335, II: 525 och II: 554 måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 29 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NÖSMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand*, Forslund*, Olof
Carlsson, Björkman, Hage och Wahlund;

från andra kammaren: herr Cruse*, fru Johansson, herrar Hedlund i Rådom*,
Larsson i Östersund, Andersson i Gisselås*, Lundberg i Uppsala, Andersson i Alfredshem
oell Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hage.

Reservation

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 57.

3