Andra lagutskottets utlåtande nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1945 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åläggande för
dammägare att underrätta ortsbefolkningen örn förestående
avtappning av vatten ur dammar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 321,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Edberg hemställt, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla dels om utredning av frågan,
huruvida och under vilka förutsättningar dammägare bör åläggas att i
god tid underrätta ortsbefolkningen, när avtappning av vatten ur dammar
av i motionen berörd art skall äga rum, dels om framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts följande:
I många av våra älvar förekomma dammar för vattenregleringar, där
kraftverk och timmerflottningar hållas i gång. När snösmältningen börjar
på vårarna samlas överloppsvatten upp för kommande behov i dessa dammar.
Vattnet nedanför dessa dammar sjunker då undan och lågvattenstånd
inträder i älven. Följden blir den att båtar och bryggor måste flyttas efter
vattnets sänkning. Under detta lågvattenstånd bruka husmödrarna också
ofta tvätta kläder vid älvstränderna. Efter tvätten bruka kläderna få stå
kvar i vattenfyllda kärl en tid.
Efter någon tid bli dammarna överfyllda av vatten, och för att inte risk
för dammarnas sprängning skall uppstå måste en del vatten tappas ur. Dammarna
öppnas och efter några timmar blir det högvatten, där det förut rått
lågvattenstånd. Vanligen tömmes vattnet ur dammarna utan föregående
varning, och så får man sedan i tidningarna läsa örn hur båtar och bryggor
och tvättkläder flutit bort med vattenströmmarna. Befolkningen längs älvstränderna
har sedan ett tidsödande arbete med att ta reda på bortflutna
föremål. I många fall lyckas man inte heller med detta arbete. När befolkningen,
som i de flesta fall består av ekonomiskt mindre välsituerade personer,
på detta sätt förlorar sina tillhörigheter, göra de en ekonomisk förlust,
som blir kännbar för dem. Det säger sig därför självt, att missbelåtenheten
är allmän med denna metod att utan föregående varning släppa ut
vatten ur dammarna. Olägenheterna skulle försvinna örn ett meddelande
lämnades i ortstidningarna i god tid örn denna vattenavtappning, så att befolkningen
erhöll kännedom örn den tidpunkt, då dammarna öppnades.
över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från vattenrättsdomarna. Dessa yttranden finnas
såsom bilagor fogade till detta utlåtande.
I 3 kap. vattenlagen den 28 juni 1918 lia upptagits bestämmelser örn vattenreglering.
1—25 §§ handla örn vattenreglering med tvångsdelaktighet. 26
—28 §§ innehålla stadganden om vattenreglering utan tvångsdelaktighet.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 50.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 50.
Om någon till gemensamt gagn för sig och annan vill reglera vattnets
avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande
av bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande
av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft eller såväl för ändamål, sorn nu
sagts, som ock för torrläggning av mark, och han påfordran att övriga, för
vilka företaget i något av nu angivna hänseenden är till gagn, skola taga
del i kostnaden för detsamma, då skall han enligt 1 § äga vitsord till företaget,
såframt mer än hälften av den beräknade båtnaden därav belöper
å egendom, som tillhör honom eller honom och andra, vilka förena sig
med honom örn företaget. I 11 § stadgas, att örn någon vill verkställa vattenreglering,
som i 1 § sägs, skall han göra ansökan därom hos vattendomstolen
och skall målet därefter prövas i den ordning, som ill kap. stadgas
för ansökningsmål, dock att vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger
förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 §
sägs. Synemännens utlåtande angående vattenreglering skall underställas
vattendomstolens prövning. I den mån ej genom hänvisning till visst lagbud
eller eljest särskilda bestämmelser givas i 3 kap., skall beträffande
företag som avses i 1 § enligt stadgande i 3 § i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i 2 kap. vattenlagen är för motsvarande fall stadgat.
3 kap. 26 § innehåller ett stadgande, att, därest ägare av strömfall utan
att påfordra förpliktande för annan att deltaga i kostnaden vill reglera
vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för
åstadkommande av bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande
av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften i honom tillhörigt fall,
bestämmelserna i 2 kap. om byggande i vatten skola äga tillämpning beträffande
företaget. I vissa fall av vattenreglering utan tvångsdelaktighet
skola dock, enligt 27 §, en del tidigare stadganden i 3 kap., däribland 11 §,
äga tillämpning.
2 kap. 1—Al §§ vattenlagen innehålla bestämmelser om byggande i vatten.
I 20 § stadgas, att arbete för uppförande eller förändrande av damm
i älv, ström, å eller större bäck ej må påbörjas förrän efter ansökan i den
ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och
under vilka villkor arbetet må göras. Örn genom annat byggande i älv,
ström, å eller större bäck märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller
vattnets lopp, skall ock därom gälla vad nu sagts, såframt det ej är uppenbart,
att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden förnärmas.
Om i andra fall än de ovan nämnda sannolika skäl föreligga, att genom
byggande i vatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras regelmässigt
jämväl domstolens prövning. Därest till följd av inträffad skada å
byggnad i vatten eller å annan egendom eller till förekommande av dybk
skada, erfordras, att ändrings- eller reparationsarbete utan dröjsmål verkställes
å byggnaden, må arbetet, ändå att detsamma är av den beskaffen
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 50.
3
het, som förut angivits, ske utan föregången prövning av vattendomstolen.
Det åligger dock byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaf -fenhet, ofördröjligen efter dess verkställande bos vattendomstolen göra ansökan
örn godkännande av arbetet. Där genom byggnad, vilken verkställts
i enlighet med beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20 §,
eller genom hushållningen med vattnet i överensstämmelse med reglerna
i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets meddelande
icke av vattendomstolen förutsetts, må enligt 24 § första stycket den, som
lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning enligt reglerna
i 9 kap. Sådant anspråk skall dock för alt kunna upptagas till prövning
anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tolv
år, som vattendomstolen i beslutet må hava föreskrivit, räknat från utgången
av den för byggnadens fullbordande i beslutet eller ock sedermera
i anledning av sökt anstånd bestämda tiden. Är skada eller intrång, som
i första stycket avses, av betydenhet, må inom tid, som gäller för anmälan
av anspråk enligt nämnda stycke, talan förås om meddelande av sådana
ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet och vidtagande
på ägarens bekostnad av sådana förändringar i byggnadens anordnande,
som utan att förnärma tredje mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig
olägenhet äro ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan
eller intrånget för framtiden. I 31 § stadgas, att ägare av byggnad i
vatten må, vare sig särskilda regler för vattenhushållningen vid byggnaden
blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolen söka fastställande av ändrade
eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda rätt tillkomme ock annan
än byggnadens ägare för bättre utnyttjande av vattenkraften i honom tillhörigt
strömfall. Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser örn
vattenhushållningen, eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på
talan av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där
det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan
parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser,
som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden
förebygga skadan. 32 § innehåller ett stadgande, att vid avtappning så
mycket vatten ej må framsläppas på en gång, att allmän eller enskild rätt
sättes i fara.
Enligt 9 kap. 1 § vattenlagen skall den som enligt lagen medgives rätt
att vidtaga åtgärd, varigenom annans egendom lider skada eller intrång,
därest ej för visst fall annat föreskrives i lagen, förpliktas att gälda ersättning
för skadan eller intrånget. Ersättningsanspråken skola vid vattenregleringsföretag
framställas och avgöras i samband med prövningen av
tillstånd till företaget.
I 13 kap. 13 § vattenlagen stadgas, att den som bryter mot de rörande
hushållning med eller framsläppande av vatten i lagen stadgade förcskrif
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 50.
Utskottet.
terna eller av domstol eller annan myndighet i laga ordning meddelade
bestämmelser skall straffas med dagsböter eller fängelse i högst 6 månader.
Gällande vattenlag erbjuder vissa möjligheter att förebygga eller så långt
möjligt är minska de olägenheter, som ett vattenregleringsföretag kan föranleda
såvitt avser nyttjandet av exempelvis båtställen, bryggor och tvättställen,
belägna invid det vattendrag, som utgör avlopp för dammen. De
personer, som kunna drabbas av dessa olägenheter, måste anses såsom sakägare
i det mål, vari prövning sker, huruvida och på vilka villkor regleringsföretaget
må komma till stånd. I regleringsmålet skall tillses, att därest
skada kan uppkomma för dessa sakägare, åtgärd för skadans förhindrande
eller minskande föreskrives eller ersättning därför fastställes. Såsom en
dylik åtgärd kan ifrågakomma skyldighet för dammägare att underrätta
ortsbefolkningen om förestående avtappning. Vidare gives det möjlighet
för ifrågavarande sakägare att tillvarataga sin rätt även efter det tillstånd
lämnats till vattenregleringen. Om skadan eller intrånget icke förutsetts
i regleringsmålet, kan sålunda sakägare inom viss tid framställa anspråk
på ersättning eller, örn skadan eller intrånget är av betydenhet, föra talan
om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande hushållningen med
vattnet som äro ägnade att förebygga eller minska olägenheterna. Likaså
kan, därest bestämmelser om hushållningen med vattnet saknas eller gällande
bestämmelser äro ofullständiga, den som av hushållningen lider
skada föra talan om fastställande av sådana bestämmelser som utan att
ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.
Ehuru vattenlagen genom nu berörda stadganden giver vissa möjligheter
för sakägare varom i motionen är fråga att bevaka sin rätt, torde det likväl
förhålla sig så att dessa stadganden, såvitt rörer ifrågavarande intressenter,
ofta icke erhållit praktisk tillämpning. Vattenrättsdomaren i Norrbygdens
vattendomstol har sålunda anfört, att vid prövning av ansökan om
vattenreglering företagets skadeverkningar å intressen nedanför dammen
stundom icke tillräckligt beaktats. De berörda sakägarna ha måhända icke
haft kännedom örn att det tillämnade företaget kunde för dem medföra
skada eller intrång. De ha sålunda icke blivit i tillfälle att bevaka sin rätt.
Under målets handläggning har det måhända ej heller på annat sätt blivit
uppmärksammat, att företaget kan medföra skadeverkningar av förevarande
art. Därest det sedan efter företagets genomförande visat sig, att
sådana skadeverkningar uppkommit, torde det icke ligga så nära till hands
för dessa sakägare att begagna sig av den enligt vad ovan framhållits i
lagen föreskrivna möjligheten att begära fastställande av nya eller ändrade
föreskrifter rörande hushållningen med vattnet.
Av nu anförda skäl torde det kunna antagas, att beträffande åtskilliga
vattenregleringsföretag frågan om eventuell skyldighet för företagets ägare
att underrätta ortsbefolkningen om förestående avtappningar icke blivit
Andra lagutskottets utlåtande nr 50.
5
föremål för rättslig prövning. Det torde icke kunna bestridas, att en sådan
underrättelseplikt ofta kan vara ägnad att åtminstone i viss utsträckning
förebygga de förut nämnda olägenheterna, ehuru givetvis lämpligheten av
en föreskrift av denna art måste bedömas från fall till fall. Enligt utskottets
mening torde möjlighet föreligga, att denna fråga skall kunna ordnas under
hand utan prövning av vattendomstolen. Det synes sålunda böra övervägas,
huruvida icke beträffande företag som drives av staten det bör
åligga företagets förvaltning att föranstalta om underrättelse av här avsedd
art i de fall, då sådan underrättelse kan anses lämplig. Att i annan
ordning än som i vattenlagen föreskrives ålägga enskilda företag en sådan
underrättelseskyldighet synes näppeligen böra ifrågakomma. Däremot kan
det måhända vara lämpligt, att de enskilda företagen, exempelvis genom
vattenfallsstyrelsens försorg, erhålla meddelande örn önskvärdheten av att
underrättelse om förestående vattenavtappningar lämnas i den mån så kan
anses lämpligt. Huru underrättelsen bör bringas till vederbörande intressenters
kännedom synes böra bedömas efter omständigheterna i det särskilda
fallet. Förutom kungörelse i ortspressen, som motionären närmast
avsett, kan uppläsande i radio eller anslag å lämpliga ställen härvidlag
komma i fråga.
På grund av vad nu anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville
vidtaga de åtgärder, som kunna anses påkallade för att
vid vattenregleringsföretag de sakägare, som genom vattenavtappning
kunna lida skada eller intrång, erhålla underrättelse
om förestående vattenavtappning.
Stockholm den 18 maj 1945.
På andra lagutskottets vägnar!
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling lia närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder''*, Wistrand, Forslund*, Olof
Carlsson*, Björkman*, Hallagård och Englund*;
från andra kammaren: herrar Nilson i Eskilstuna, Cruse*, Holm, Larsson i
Östersund*, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i Gisselås*, Lundberg i Uppsala* och
Andersson i Alfredshem*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.
Bilaga A.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Av Kungl. Majit anbefalld att avgiva yttrande över en vid 1945 års
riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 321, angående åläggande för
dammägare att underrätta ortsbefolkningen om förestående avtappning av
vatten ur dammar får undertecknad, vattenrättsdomare i Norrbygdens vattendomstol,
anföra följande.
Frågan huruvida en dammägare bör åläggas att underrätta ortsbefolkningen
örn förestående större vattenavtappningar bör normalt av vattendomstol
eller synemän behandlas i samband med prövning av villkoren
för tillstånd till vattenreglering för kraftändamål eller för flottningens
behov. Där en vattenreglering inverkar menligt å nyttjandet av båtstaden,
bryggor, tvättställen och andra sådana föremål, belägna vid det vattendrag
som utgör avlopp för ett regleringsmagasin, måste rättsägarna vid
avloppet anses såsom sakägare i regleringsmålet och ha sålunda möjlighet
att däri utföra sin talan. Detta har dock icke alltid tillräckligt beaktats.
Sökandena i regleringsmål lia tidigare vanligen ägnat ringa intresse åt
företagens skadeverkningar å intressen nedanför dammarna. Den brist
i utredningen som i detta hänseende kan ha förelegat har måhända under
målets vidare behandling icke blivit avhjälpt. Härigenom kan det ha blivit
svårigheter för sakägarna vid vattenmagasinens avlopp att tillvarataga sin
rätt. I samband med de synnerligen omfattande sjöregleringar som behandlats
vid denna vattendomstol under senare år ha emellertid även regleringarnas
verkningar nedanför vattenmagasinen varit föremål för en
mera ingående behandling. När utredningarna från sökandesidan numera
— såsom fortfarande förekommer — äro ofullständiga beträffande sakägarna
nedanför dammarna, få sökandena förelägganden att komplettera
sina ansökningar. Föreskrift om skyldighet för dammägare att underrätta
ortsbefolkningen om större tappningar har givits i åtminstone ett mål
(Suorvasjöarnas femte reglering). Lämpligheten av en föreskrift i detta
hänseende torde knappast kunna bedömas annat än för varje fall för sig.
Vattenlagen innehåller en del bestämmelser örn vattenhushållning som
i detta sammanhang äro av intresse, nämligen 2 kap. 32 § och 6 kap. 25 §
andra stycket. Överträdelse av dessa bestämmelser straffas enligt 13 kap.
13 §. Dessa bestämmelser gälla — enligt 5 § i lagen om vattenlagens införande
— jämväl äldre företag.
Därest frågan örn ortsbefolkningens underrättande örn vattenavtappningar
blivit förbisedd vid prövningen av villkoren för ett företag, torde denna
fråga efteråt kunna upptagas till behandling enligt 2 kap. 24 § andra
stycket eller 31 § andra stycket samt 6 kap. 17 § vattenlagen.
Den skada som drabbar en sakägare genom vattenståndsvariationerna
vid avtappning torde — i den mån den ej helt är att tillskriva vållande
av den skadelidande -— vara ersättningsgill. Vid regleringar för kraftändamål
kan dock ersättningsanspråk mot dammägaren icke resas efter
den tid som bestämts för anmälan av anspråk avseende oförutsedda skador
(5—12 år från utgången av byggnadstiden). Olägenheten härav minskas
i viss mån av möjligheten att i vissa fall få ersättning av fonderade regleringsavgifter.
De intressen som berörts i motionen torde vara särskilt utsatta för ska -
Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.
7
degörelse vid olovliga vattenregleringar och vid sådana i 2 kap. 20 § 1
mom. tredje stycket vattenlagen avsedda reparationsarbeten, där dammägaren
underlåter att snarast söka godkännande av arbetet. En skärpt
övervakning av efterlevnaden av lagens bestämmelser och domstolens föreskrifter
torde minska sakägarnas olägenheter jämväl i nu förevarande
avseenden.
Det synes mig icke föreligga tillräckliga skäl att låta den i motionen
väckta frågan nu bli föremål för lagstiftning. Det kan möjligen vara av
värde att stadga skyldighet för radiostation att radiera meddelanden örn
häftigt påkommande vattenavtappningar. Denna sak torde emellertid kunna
ordnas under hand. Därest vattenlagen förr eller senare underkastas en
allmän översyn, kan det dock vara befogat att därvid ha även förevarande
fråga i åtanke.
Umeå den 3 mars 1945.
F. Löwing.
Bilaga B.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Anbefallda att avgiva yttrande över en vid årets riksdag i andra kammaren
väckt motion, nr 321, angående åläggande för dammägare att underrätta
befolkningen om förestående avtappning av vattnet vid dammarna
få vi härmed anföra följande.
Vattenstånden variera i alla vattendrag, även de oreglerade, och fråga
är väl om variationerna i de oreglerade vattendragen med fog kunna sägas
vara av mindre omfattning än i de reglerade, om också variationerna i
de förstnämnda vattendragen understundom hava ett mera dämpat förlopp
än variationerna i de sistnämnda. Att dessa växlingar i vattenstånden kunna
medföra olägenheter för strandägarna torde vara obestridligt. Detta gäller
dock huvudsakligen sådana reglerade vattendrag, i vilka ingå mycket stora
sjömagasin. För det övervägande flertalet vattendrag torde däremot vattenståndsväxlingarna
vara så begränsade, att desamma icke vålla några olägenheter
av betydelse.
För hushållningen med vattnet vid en regleringsdamm gäller den allmänna
bestämmelsen i 2 kapitlet 32 § vattenlagen, att vid avtappning ej
må på en gång framsläppas så mycket vatten att allmän eller enskild rätt
sättes i fara. Denna allmänna bestämmelse kompletteras i förekommande
fall i vattendomstolarnas beslut med tillstånd till en reglering av detaljföreskrifter
för tappningen vid dammen i syfte just att förebygga eller så
långt möjligt är minska olägenheterna av regleringen för de nedanförliggande.
Hit hör exempelvis föreskrift örn så kallad förhandstappning,
innebärande skyldighet för regleringsdammens ägare att, då starkare flöden
äro att befara, i god tid öka avtappningen genom dammen, därvid
dock ökningen skall ske successivt och så jämnt som möjligt. Det torde
få förutsättas, att dessa föreskrifter i regel efterföljas. Örn så ej sker,
utsätter sig dammägaren för risken av skadeståndsplikt liksom ock av
straffansvar enligt 13 kapitlet 13 § vattenlagen.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.
Att de olägenheter, som i trots av dessa bestämmelser för hushållningen
med vattnet vid en regleringsdamm understundom uppkomma i vattendraget
nedanför dammen, skulle kunna förebyggas genom förhandsmeddelanden
om tappningarna i ortspressen, torde få anses såsom alldeles
uteslutet. Dessa olägenheter äro nämligen i regel föranledda av omständigheter,
som icke kunnat av dammägaren förutses, såsom ett plötsligt
inträffande blidväder, ett häftigt regnflöde eller dylikt, och vilka nödvändiggöra
en omedelbar ökning i tappningen. En föreskrift om skyldighet för
dammägaren att i dylika fall kungöra tappningsökningen skulle icke fylla
någon praktisk uppgift. •
På grund av det anförda synes den i motionen ifrågasatta utredningen
icke erforderlig.
Stockholm i Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolars kanslier
den 8 mars 1945.
Fabian Appelberg. Anton Thelin.
Bilaga C.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom nådig remiss den 9 februari 1945 har undertecknad anbefallts
att till utskottet senast den 10 mars 1945 avgiva yttrande över en vid årets
riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 321, angående åläggande för
dammägare att underrätta ortsbefolkningen örn förestående avtappning av
vatten ur dammar. Till åtlydnad härav får jag anföra följande.
Enligt mitt förmenande finnas redan med nuvarande bestämmelser i
vattenlagen möjligheter att komma till rätta med de spörsmål, som berörts
i motionen. Till en början må erinras örn stadgandet i 2 kap. 32 § sagda
lag, att vid avtappning ej så mycket vatten på en gång må framsläppas, att
allmän eller enskild rätt sättes i fara. Vad beträffar dammbyggnader, som
medgivits eller godkänts efter vattenlagens tillkomst, plägar vid Västerbygdens
vattendomstol ofta en erinran om nämnda lagstadgande intagas
i den dom, vari tillståndet eller godkännandet lämnas. Det åligger för
övrigt vattendomstol att i ansökningsmål om dammbyggnader m. m. tillse
att. därest skada kan anses uppkomma för intressenter nedströms en
dammbyggnad, åtgärd för skadans förhindrande eller minskande föreskrives
eller ersättning därför fastställes. Vidare torde såväl beträffande
äldre dammbyggnader som ock dammbyggnader tillkomna efter vattenlagens
ikraftträdande bestämmelserna i 31 § andra stycket ovannämnda
kapitel kunna komma till användning. Dessa innehålla att, därest beträffande
byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushållningen saknas eller
gällande bestämmelser äro ofullständiga, på talan av någon som av hushållningen
lider skada vattendomstolen må, där det kan ske utan förnärmande
av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan parterna i målet
och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser, som utan att
Andra lagutskottets utlåtande nr 50; bilagor.
9
ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.
Såvitt jag vet hava klagomål i de avseenden som i motionen berörts,
vad angår redan genomförda företag, endast i enstaka fall kommit under
Västerbygdens vattendomstols behandling. I ett nyligen avgjort mål har
vattendomstolen just givit bestämmelser örn förhandsmeddelande beträffande
större ökningar av tappningen till intressenter nedanför en reglerigsdamm
— intressenterna i förevarande fall vattenverksägare. Jämväl
må framhållas, att vattenståndsvariationer av berörd art kunna uppkomma
jämväl uppströms en dammbyggnad genom vattnets reglering därstädes,
ehuru vattenståndsvariationema härvid i regel icke bliva fullt så
hastiga. En häftig sänkning av vattenståndet nedströms en dammbyggnad
genom vattens innehållande kan jämväl medföra olägenheter såsom ock i
motionen antytts. Till alla dessa omständigheter måste ju hänsyn tågås
redan med nuvarande lagbestämmelser. Att då avsöndra speciellt det i
motionen framförda spörsmålet och giva en generell bestämmelse av något
slag i åsyftade avseendet förefaller icke vara lämpligt.
På grund av det ovan sagda anser jag i motionen begärd utredning icke
vara erforderlig.
Vänersborg i Västerbygdens vattendomstols kansli den 6 mars 1945.
Nils Lindberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 50.
2