Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1946 kl. 9 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln
den 18 juli 1942 (nr 652), m. m.
Genom en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 160, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
I) Lag
om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942
(nr 652).
Härigenom förordnas, att arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli
1942, vilken gäller till och med den 31 december 1945, skall äga fortsatt giltighet
efter sistnämnda dag; dock att, från och med den 1 januari 1946,
10 § i lagen skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
Arbetsgivare bör anskaffa och å arbetsstället eller annan plats, som av
arbetsrådet godkännes, förvara övertidsjournal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet.
Har övertid---avbryta arbetstiden.
Arbetstagare åge---honom rörer.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan
handling, däri anteckning enligt andra stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å plats, som i första
stycket avses, under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen
från den tid, då sista anteckningen gjordes dari, och beträffande beslutet
från detsammas datum.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 48.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
1) Lag
angående ändrad lydelse av 1 § andra stycket j) lagen den 16 maj 1930
(nr 138) om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket j) lagen den 16 maj 1930 örn
arbetstidens begränsning skall från och med den 1 januari 19461 hava
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Från lagens tillämpning undantagas:
j) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning,
Till utskottet har i ärendet inkommit en skrivelse från centralstyrelsen för
Sveriges farmacevtförbund. Innehållet i skrivelsen återgives nedan.
Arbetstidslag för detaljhandeln antogs första gången år 1939 på grundval
av ett av den s. k. arbetstidsutredningen angående affärs- och kontorsanställda
avgivet förslag. Den första lagen, som gällde i tre år, efterträddes av
den nuvarande arbetstidslagen för detaljhandeln. Förslag till sistnämnda lag,
vilket grundade sig på en av särskilda sakkunniga verkställd utredning,
framlades genom proposition nr 349 för 1942 års riksdag, som antog förslaget
i oförändrad form. Jämväl sistnämnda lag erhöll tre års giltighetstid.
Denna tid utgår den 31 december 1945.
Med hänsyn härtill ha statsmakterna att innevarande år taga ställning till
fragan örn förlängning av giltigheten av lagen och om eventuella ändringar
i densamma.
Kungl. Majit har genom skrivelse den 22 september 1944 uppdragit åt
arbetsrådet att, efter inhämtande av yttranden från de myndigheter och
sammanslutningar, vilkas hörande arbetsrådet funne lämpligt, verkställa
utredning örn och i vad mån ändringar vore erforderliga i nämnda arbetstidslag
samt till Kungl. Maj:t inkomma med berörda utredning jämte det
förslag, vartill densamma kunde föranleda.
I anledning härav har arbetsrådet berett riksförsäkringsanstalten och nedan
nämnda organisationer tillfälle att till rådet inkomma med de erinringar,
vartill bestämmelserna i gällande arbetstidslag för detaljhandeln givit anledning,
nämligen svenska arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges köpmannaförbund, kooperativa förbundet, svenska frisörtöreningen,
Sveriges konditorförening, systembolagens arbetsgivareförening,
1 Jfr SFS 1942: 653.
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
3
landsorganisationen i Sverige, svenska handelsarbetareförbundet, svenska
livsmedelsarbetareförbundet, svenska frisörarbetareförbundet, svenska kommunalarbetareförbundet,
tjänstemännens centralorganisation och svenska
bokhandelsmedhjälpareföreningen. Yttranden lia inkommit från riksförsäkringsanstalten
och samtliga nämnda organisationer.
Arbetsrådet har därefter nied skrivelse deli 8 november 1944 redovisat det
av Kungl. Majit åt rådet lämnade uppdraget.
För innehållet i yttrandena och arbetsrådets framställning redogöres å
s. 4, 5, 7 och 8 i propositionen. Utskottet får i dessa hänseenden hänvisa till
propositionen.
Föredraganden, statsrådet Erlander, har anfört:
»Den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen att arbetstidslagen
för detaljhandeln, så som den nu är utformad, i stort sett väl fyller sitt syfte.
Det torde därför vara skäl att, i överensstämmelse med därom från åtskilliga
håll framställda önskemål, nu förläna lagen definitiv karaktär.
Vissa av de av arbetsrådet hörda organisationerna ha yrkat, att jämkningar
i olika avseenden måtte vidtagas i de i lagen ingående särskilda bestämmelserna.
Yrkandena, vilka i allmänhet avselt allenast mindre betydelsefulla
ämnen, lia av arbetsrådet biträtts endast i två fall. Det ena av dessa
avser den i 10 § givna bestämmelsen därom, att platsen för förvaring av
övertidsjournal m. fl. handlingar städse skall vara arbetsstället. På de grunder
som av arbetsrådet härutinnan anförts torde denna föreskrift böra uppmjukas
så att förvaringen må äga rum på annan plats än arbetsstället, om
arbetsrådet lämnar sitt medgivande därtill.
Tillräcklig anledning synes däremot icke föreligga för bifall till det andra
av arbetsrådet biträdda yrkandet. Detta senare yrkande är av huvudsakligen
formell natur och innebär, att ur den paragraf som angiver lagens
tillämpningsområde skulle uteslutas den i paragrafen vid sidan av begreppet
frisersalong begagnade termen rakstuga. Någon olägenhet synes icke följa
av att sistnämnda beteckning, om ock numera något föråldrad, får kvarstå
i lagen. Be i yttrandena i övrigt framkomna ändringsförslagen synas icke
böra nu föranleda någon åtgärd.
Då sålunda endast en obetydlig ändring synes böra vidtagas i arbetstidslagen
för detaljhandeln, torde det vara mindre lämpligt att utfärda en helt
ny lag. I stället synes tidsbegränsningen i fråga örn giltigheten för den gällande
lagen böra undanröjas och lagen på så sätt göras definitiv. I samband
härmed bör även den mot arbetstidslagen för detaljhandeln korresponderande
ändringen av 1 § andra stycket j) allmänna arbetstidslagen,
vilken ändring i likhet med förstnämnda lag endast gäller för tiden intill
utgången av år 1945, slutgiltigt genomföras.»
Vid den slutgiltiga utformningen av lagförslagen lia iakttagits vissa av
lagrådet gjorda formella erinringar.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
Enligt 2 § arbetstidslagen tor detaljhandeln äger vad i lagen stadgas icke
tillämpning å arbetstagare, som är anställd å apotek som
farmacevt.
Beträffande detta undantag anförde arbetstidsutredningen angående affärsoch
kontorsanställda i det betänkande (SOU 1937:55), som låg till grund
för 1939 års lag, att lagen vore avsedd att i och för sig äga tillämpning även
å apotek. De sakkunniga yttrade vidare:
Efter konferens med företrädare för Sveriges apotekareförbund och Sveriges
Jarmacevtförbund — och sedan därvid icke påyrkats en lösning i annan
riktning — hava de sakkunniga stannat vid att föreslå undantag för de vid
apoteken tjänstgörande farmacevterna, såväl farmacie kandidater som fullt
utbildade apotekare. Vid elevtjänstgöring före avlagd examen bör däremot
här ifrågavarande personal icke i och för sig vara undantagen från lagen,
bör farmacevterna gäller kollektivavtal, enligt vilket den ordinarie arbetstiden
är 42—48 timmar per vecka, och vid övertid skall betalas särskild
ersättning. Men dessutom äro farmacevterna skyldiga att fullgöra s. k.
nattjänst. Skyldighet att finnas tillgänglig å apoteket nattetid går i tur
mellan farmacevterna enligt särskilt schema. Särskilt vid apotek med mindre
antal farmacevter återkommer därför sådan tjänstgöring för var och en
ganska ofta. Sammanlagt representerar denna nattjänst i regel ett betydligt
timantal per år, och om man skulle betrakta deras tjänst som övertid i
lagens mening, bleve den vanliga övertidsramen icke tillräcklig med nuvarande
organisation. Antingen bleve då avsevärd personalökning erforderlig,
vilket enligt uppgift för närvarande vore svårt att ordna, eller också finge
dispensvägen en särskild reglering givas för farmacevternas arbetstid. Härtill
kommer, att det faktiska arbete, som kan vara att utföra under natten,
kan vara synnerligen varierande och ibland är ganska obetydligt. Det synes
då knappast rättvist att helt likställa tid under nattjänstgöring med vanlig
övertid.
Att i lagen giva specialföreskrifter för detta fall synes icke heller lämpligt,
och de sakkunniga hava därför funnit bäst att helt undantaga apotekens
farmacevter från lagens tillämpningsområde. Man har därvid även tagit i
betraktande, att parterna redan ordnat arbetstidsförhållandena genom kollektivavtal
och att man på detta sätt lättare än lagstiftningsvägen torde kunna
komma till rätta med de säregna förhållandena.
•
Förslag till arbetstidslag för detaljhandeln förelädes 1939 års riksdag
genom propositionen nr 96. Föredragande departementschefen uttalade
däri, att de sakkunniga syntes hava förebragt goda skäl för ifrågavarande
undantag.
Frågan örn farmacevternas ställning berördes i två i anledning av propositionen
väckta motioner.
I utlåtande, nr 31, i anledning av propositionen anförde andra lagutskottet
i det avseende varom nu är fråga:
^ Under 2 § c) har upptagits undantag för dem, som äro anställda å apotek
såsom farmacevter. Även dessa arbetstagare synas med visst fog kunna
framställa krav på att inbegripas under en arbetstidsreglering i lag. Särskilt
beaktande förtjänar härvidlag den i många fall ofta återkommande nattjänst
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
5
göringen, som emellertid icke utan vidare torde kunna likställas med effektiv
arbetstid. I detta sammanhang bör avseende fästas även vid allmänhetens
berättigade krav på säkerhet i expeditionen. Med hänsyn till rådande brist
på farmacevtiskt utbildad personal torde dock en reglering av arbetstiden på
förevarande område åtminstone för närvarande möta vissa svårigheter. Utskottet
erinrar om att innevarande års riksdag i syfte att minska den brist
på sådan personal, som under nuvarande förhållanden föreligger, anslagit
medel till bestridande av kostnaderna för en extra kurs för farmacie kandidatexamen.
Vissa betydelsefulla spörsmål, som i förevarande sammanhang
tilldraga sig uppmärksamhet, falla sålunda utom ramen för en arbetstidslagstiftning.
I betraktande av vad nu anförts synes ytterligare någon
lids erfarenhet av utvecklingen på förevarande område böra avvaktas. Om
så skulle visa sig erforderligt, torde frågan örn en laglig reglering av farmacevternas
arbetstid kunna tagas under närmare omprövning vid utgången av
giltighetstiden för den nu föreslagna lagen.
Förevarande spörsmål synes icke hava berörts i samband med tillkomsten
av 1942 års lag.
I den till utskottet inkomna, förut nämnda skrivelsen från centralstyrelsen
för Sveriges farmacevtförbund har anförts:
Efter tillkomsten av arbetstidslagen för detaljhandeln har Sveriges farmacevtförbund
vid tvenne tillfällen avtalsvägen sökt att åstadkomma förbättring
av farmacevternas betungande nattjänst, som, trots att den omfattar tretton
timmar per dygn, icke inräknas i arbetstiden. I intet fall ledde aktionen till
önskat resultat, utan än i dag kvarstår skyldigheten för den anställde farmacevten
att utom ordinarie arbetstid fullgöra en betungande nattjänst. Denna
form av övertidsarbete är desto mera pressande såväl i fysiskt som psykiskt
hänseende, enär den fullgöres nattetid och förhindrar tillfälle till normal
avkoppling och vila.
Vådan av en allt för långt utsträckt arbetstid har från medicinskt håll nyligen
framhållits, varvid samtidigt påpekats, att arbetsresultatet därav blir starkt
lidande, något som kan bli ödesdigert då det gäller apotekaryrkets utövare.
Med kännedom om sjukvårdens nutida organisation kan man ifrågasätta
huruvida omsorgen om folkhälsan fordrar att apoteken i samma utsträckning
sorn hittills böra hållas tillgängliga dygnet runt. De erfarenheter man på senare
tid vunnit från sådana orter där apotek medgivits rätt alt hålla stängt över
veckohelgen tyder på, att denna rätt i ett mycket stort antal fall skulle kunna
utvidgas att omfatta även andra apotek än här berörda, varjämte öppethållandet
ofta skulle kunna begränsas till att omfatta vanlig affärstid.
Med hänsyn till de olikartade förhållanden, som äro rådande på olika orter
i vårt land, torde en generel] regel vara svår att uppställa. Förslagsvis torde
därför böra ankomma på medicinalstyrelsen att söka förverkliga de här framförda
önskemålen genom att fastställa vilka apotek som nödvändigtvis måste
hållas tillgängliga nattetid.
Åberopande vad ovan anförts anhåller centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund
vördsamt, att andra lagutskottet i sitt uttalande till riksdagen även
måtte taga hänsyn till farmacevternas berättigade krav att i möjligaste mån
komma i åtnjutande av de förmåner, som en tidsenlig lagstiftning berett andra
grupper av anställda.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr AS.
Utskottet.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att arbetstidslagen för detaljhandeln
erhåller definitiv karaktär och att i samband därmed genomföres
den i propositionen föreslagna ändringen i lagen.
Genom den av centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund gjorda framställningen
torde ej ha åsyftats någon omedelbar ändring av arbetstidslagen
för detaljhandeln. Med hänsyn härtill finner utskottet, som förutsätter att
Kungl. Maj:t ägnar uppmärksamhet åt hithörande frågor, ej anledning att
närmare ingå på de i framställningen gjorda förslagen.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 17 maj 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN. ;
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Wistrand, Forslund*,
Björkman*, Hage* och Hallagård;
från andra kammaren: fröken Andersson*, herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna,
Cruse*, fru Johansson, herrar Andersson i Eskilstuna, Lundberg i Uppsala* och
Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Muus tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945
517137