Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 196, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lantarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer.

(Gällande lag:)

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande
binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, samt å
byggnadsarbete för jordbruk eller
sådan dess binäring som nu nämnts,
allt för såvitt i företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas
minst tre arbetare, häri icke
inräknad arbetare, som användes till
arbete, vilket avses under a)—f) här
nedan; samt

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom
självständigt företag, för såvitt
däri till arbete för arbetsgivares räkning
i regel användes minst en arbetare
enligt samma beräkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9

(Kungl. Maj-.ts förslag:)

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande
binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, samt å
byggnadsarbete för jordbruk eller
sådan dess binäring som nu nämnts,
allt för såvitt i företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas
minst två arbetare, häri icke
inräknad arbetare, som användes till
arbete, vilket avses under a)—f) här
nedan; samt

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom
självständigt företag, för såvitt
däri till arbete för arbetsgivares räkning
i regel användes minst en arbetare
enligt samma beräkning.

sami. 2 avd. Nr 47.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i 7.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag.)

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;

b) kolning i mila;

c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning, skogsarbete,
upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i den
mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;

d) husligt arbete;

e) arbete, som bedrives av staten; samt

f) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas:

a) medlem av arbetsgivarens familj;

b) lantbruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning;
eller

c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars
rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete
är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida
viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör
eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

Ordinarie arbetstid.

4§-

1 mom. Till arbete, som avses i
1 § första stycket under 1), må arbetsgivare
icke använda arbetare under
längre tid, raster oräknade, än
för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka under

januari, februari och december
41 timmar,

under mars, oktober och november
46 timmar samt

under tiden april—september 54
limmar.

Från vad sålunda stadgats skola
gälla följande undantag:

Ordinarie arbetstid.

4 §•

1 mom. Till arbete, som avses i
1 § första stycket under 1), må arbetsgivare
icke använda arbetare under
längre tid, raster oräknade, än
för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka under

januari, februari och december
43 timmar,

under mars, oktober och november
48 timmar samt
under tiden april—september 52
timmar.

Från vad sålunda stadgats skola
gälla följande undantag:

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

3

(Gällande lag:)

a) För varje brukningsdel må en
arbetare, som i regel användes till
såväl djurskötsel som annat arbete
(arbetare med blandat arbete), användas
till arbete under januari,
februari och december högst 47 timmar
för arbetsvecka samt under
mars, oktober och november högst
52 timmar för arbetsvecka.

Vad nu sagts gäde ock den, som
ersätter arbetare med blandat arbete
under ledighet.

b) För arbetare, som huvudsakligen
användes till djurskötsel (djurskötare),
samt för arbetare, som under
minst en vecka ersätter djurskötare,
må arbetstiden icke överstiga
för dygn nio timmar och för två arbetsveckor
i följd 108 timmar.

För att ersätta djurskötare under
kortare tid än en vecka må annan
arbetare användas till djurskötsel utöver
den i första stycket angivna
tiden för arbetsvecka, dock att den
sammanlagda arbetstiden icke må
överstiga 54 timmar för arbetsvecka.

2 mom. Till arbete, som avses i
1 § första stycket under 2), må arbetsgivare
icke använda arbetare under
längre tid, raster oräknade, än
för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka antingen

48 timmar
eller ock under januari, februari,
november och december 42 timmar,
under mars och oktober 45 timmar
samt under tiden april—september
53 timmar.

3 mom. Med arbetsvecka förstås

(Kungl. Maj:ts förslag:)

a) För varje brukningsdel må en
arbetare, som i regel användes till
såväl djurskötsel som annat arbete
(arbetare med blandat arbete), användas
till arbete under januari,
februari och december högst 45 timmar
för arbetsvecka samt under
mars, oktober och november högst
50 timmar för arbetsvecka.

Vad nu sagts gälle ock den, som
ersätter arbetare med blandat arbete
under ledighet.

b) För arbetare, som huvudsakligen
användes till djurskötsel (djurskötare),
samt för arbetare, som under
minst en vecka ersätter djurskötare,
må arbetstiden icke överstiga
för dygn nio timmar och för två arbetsveckor
i följd 100 timmar.

För att ersätta djurskötare under
kortare tid än en vecka må annan
arbetare användas till djurskötsel utöver
den i första stycket för oktober
—mars angivna tiden för arbetsvecka.
Den sammanlagda arbetstiden
för arbetsvecka, varunder sådan arbetare
användes även till djurskötsel,
må varken under nämnda månader
eller under året i övrigt överstiga
50 timmar.

2 mom. Till arbete, som avses i
1 § första stycket under 2), må arbetsgivare
icke använda arbetare
under längre tid, raster oräknade,
än för dygn 10 timmar samt för
arbetsvecka

antingen 48 timmar
eller ock under januari, februari,
november och december 43 timmar,
under mars och oktober 46 timmar
samt under tiden april—september
52 timmar.

i fall, som avses i 1 morn., tiden från

och med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden
från och med fredag till och med torsdag. Vad i 1 mom. föreskrivits beträffande
två arbetsveckor i följd skall gälla för perioder om två arbetsveckor,
räknade från första måndagen i november månad varje år.

För viss månad given föreskrift örn arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka
eller tvåveckorspcriod, som nyss sagts, vars första dag infaller under
månaden.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

5 §•

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § angivna
arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt än
i nämnda paragraf sägs.

2 mom. Finnes i visst fall av särskilda skäl påkallat, att arbetstiden utsträckes
längre än i 4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av arbetsrådet
medgivas, då det av uttalanden av arbetarnas sammanslutning eller
sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de
arbetare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt och
arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

Arbete d övertid.

6 §•

1 mom. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som
ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,
må arbetare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete å övertid. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn
från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till posten.

2 mom. Arbetare må utan sådan anmälan eller ansökan, som i 1 mom.
sägs, användas till arbete å övertid, som föranledes av födelser, sjukdomsfall
eller olycksfall bland djuren.

7 §•

1 mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-
eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna arbetstiden
eller såvitt angår trädgårdsskötsel att så kallad vakttjänst utföres utom
den allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare därtill användas å övertid
under högst sju timmar för arbetsvecka.

2 mom. Finner arbetsgivare i an- 2 mom. Finner arbetsgivare i annat
fall än som avses i 6 § med hän- nät fall än som avses i 6 § med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete å
övertid, vare därtill berättigad för
högst 48 timmar under loppet av
fyra arbetsveckor eller, örn arbetsrådet
finner skäl sådant medgiva,
högst 50 timmar under loppet av en
kalendermånad; dock icke för mer
än 200 timmar under en tidrymd av
12 månader i följd.

syn till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete å
övertid, vare därtill berättigad för
högst 48 timmar under loppet av
fyra arbetsveckor och 200 timmar
under en tidrymd av 12 månader i
följd.

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

5

(Gällande lag:) (Kungl. Alaj:ts förslag:)

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,
dock för högst 100 timmar under en tidrymd av 12 månader i följd, meddelas
av arbetsrådet.

4 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i
denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,
men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom
användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.

8 §•

Arbetsgivaren bör anskaffa och å arbetsstället förvara övertidsjournal,
upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.

Rörande arbetares användande till arbete å övertid enligt 6 § 1 mom. eller
7 § åligger det arbetsgivaren att göra anteckning i sådan övertidsjournal
senast den första söckendagen i näst därpå följande arbetsvecka eller, därest
då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra till sådan, som avses
i nämnda lagrum, så snart sådant kan bedömas. Arbetsrådet äger dock
föreskriva, att anteckning om arbete å övertid får verkställas å annan tid
och på annat sätt än nu angivits. I fråga om sådant arbete å övertid, som
avses i 7 § 1 morn., är arbetsgivaren icke pliktig att göra dylik anteckning,
där övertiden finnes behörigen upptagen å arbetstidschema, anslaget å
arbetsstället och angivande tiden för det dagliga arbetets början och slut.

Arbetare åge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran
erhålla del av övertids journalen såvitt honom rörer.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 § Beslut av arbetsrådet enligt 6 §
1 mom. eller 7 § 3 mom. skall biläg- 1 mom. eller 7 § 2 eller 3 mom, skall

gas journal eller annan handling,
däri anteckning enligt andra stycket
skall göras, och skall journalen eller
handlingen jämte bilagda beslut förvaras
å arbetsstället under minst tre
år, räknat beträffande journalen
eller handlingen från den tid, då
sista anteckningen gjordes däri, och
beträffande beslutet från detsammas
datum.

biläggas journal eller annan handling,
däri anteckning enligt andra
stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda
beslut förvaras å arbetsstället under
minst tre år, räknat beträffande
journalen eller handlingen från den
tid, då sista anteckningen gjordes
däri, och beträffande beslutet från
detsammas datum.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i
denna lag, utser Konungen för viss tid två med jordbruksförhållanden förtrogna
ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av de
svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i
arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;
en ledamot skall utses bland personer, föreslagna
av landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta
en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.
För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två suppleanter,
av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med
iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning
stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd
ordning, eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna
i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

10 §.

1 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, som i denna lag avses, ense örn viss eftergift i något
avseende, varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 moni., må Konungen på framställning
av arbetsrådet eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må
inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter
inom viss del av riket eller ock sådana svårigheter för visst arbete eller företag,
att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen på
framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.

U §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionen. Därvid
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande
tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
dagsböter. Var arbetaren under 18 år, vare den, som har vårdnaden om
arbetaren, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till
böter från och med fem till och med femtio kronor.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 § 1 morn., eller att iakttaga vad enligt 8 § andra, tredje eller fjärde
stycket åligger honom, straffes med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 § andra stycket, straffes med dagsböter ej under fem.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,
men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller hushållningssällskap,
skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit
viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

7

(Gällande lag.) (Kungl. Maj:ts förslag.)

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den
avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 augusti 1942 och
i övrigt den 1 november 1942 samt
gäller till och med den 31 oktober
1945. Beträffande förseelse mot lagen,
som begåtts under tiden för
dess giltighet, skall dock vad i lagen
är stadgat fortfara att gälla efter
sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft, såvitt den
avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 augusti 1945 och
i övrigt den 1 november 1945 samt
gäller till och med den 31 oktober
1948. Beträffande förseelse mot lagen,
som begåtts under tiden för dess
giltighet, skall dock vad i lagen är
stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda
dag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels
en vid riksdagens början inom andra kammaren av herr Landgren väckt
motion, nr lil, örn vissa ändringar i lantarbetstidslagen, dels ock fyra i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 361 av herr Johanson, Karl Emil, m. fl. samt inom andra kammaren
nr 551 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. (lika lydande med 1:361),
nr 552 av herr Eriksson i Sandby m. fl. och nr 553 av herr Karlsson i
Stuvsta m. fl.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen
av de bestämmelser, som beröras av motionerna. I fråga örn
motiveringen för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till
motionerna.

Den första lagliga regleringen av arbetstiden inom jordbruk och trädgårdsskötsel
infördes genom 1936 års lantarbetstidslag, vilken tillkom på
grundval av en av den s. k. lantarbetstidsutredningen verkställd utredning
(SOU 1935:48). Redan följande år undergick denna lag en genomgripande
revision. Vid de åren 1939 och 1942 vidtagna revisionerna av lantarbetstidslagen
företogos inga väsentliga ändringar i lagen. Den sistnämnda år
av riksdagen antagna lantarbetstidslagen utfärdades den 18 juli 1942
(nr 651) och gäller till och med den 31 oktober 1945.

Utredning rörande frågan, i vilken form lantarbetstidslagen skall förnyas,
har på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställts av arhctsrådet, därvid arbetsrådet
berett följande myndigheter och organisationer tillfälle att till rådet

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

inkomma med de erinringar, vartill bestämmelserna i lagen givit anledning,
nämligen riksförsäkringsanstalten, lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,
svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen,
svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, föreningen skogsarbeten,
riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen i Sverige, svenska
lantarbetareförbundet, svenska transportarbetareförbundet samt tjänstemännens
centralorganisation. Yttranden ha inkommit till arbetsrådet från samtliga
de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna.

Arbetsrådet har på grundval av utredningen föreslagit att lantarbetstidslagen,
efter allenast en mindre ändring i 7 § 2 morn., förlänges för en tid av
tre år. Rådets yttrande i ämnet är emellertid icke enhälligt, utan skiljaktiga
meningar ha anmälts å ena sidan av arbetsgivarrepresentanterna i rådet
(ledamöterna Söderbäck och Sigmund) och å andra sidan av arbetarrepresentanterna
i rådet (ledamöterna Thörnberg och Sträng). De nämnda rådsledamöterna
ha å ömse sidor framlagt olika förslag till ändring av lantarbetstidslagen
utöver det av rådet förordade.

Över de förslag som framställts av arbetsrådet eller dess särskilda ledamöter
eller framkommit i yttranden som avgivits till rådet ha, efter remiss,
yttranden inhämtats från riksförsäkringsanstalten, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission och statens livsmedelskommission.
Vidare har tillfälle till yttrande över nämnda förslag beretts
Sveriges lantbruksförbund, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen,
svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen, Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund, riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen
i Sverige, svenska 1 a n tarbe färe förbi! odet, svenska transportarbetareförbundet
och tjänstemännens centralorganisation. Samtliga de
nämnda organisationerna utom trädgårdsarbetsgivareföreningen ha begagnat
sig av det givna tillfället att avgiva yttrande.

Föredraganden, statsrådet Erlander, har i propositionen under nedan angivna
särskilda avsnitt anfört bl. a. följande:

Principfrågan om lantarbetstidslagen nu bör underkastas saklig revision.

Då giltigheten av gällande lantarbetstidslag upphör med utgången av
oktober månad innevarande år, måste lagen dessförinnan förnyas. Härvid
uppkommer frågan om lagen i samband därmed även bör göras till föremål
för revision i sakligt hänseende. Särskilt från lantarbetarnas sida ha framförts
olika önskemål örn ändrade bestämmelser. Flera myndigheter, däribland
arbetsrådet, lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen, ha icke
ansett tillrådligt att nu företaga några mera genomgripande ändringar i
lagen. De ha därvid särskilt hänvisat till nödvändigheten att under rådande
krisläge hålla jordbruksproduktionen uppe på högsta möjliga nivå. Nämnda

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

9

synpunkt måste självfallet tillmätas den största betydelse. Att märka är
emellertid att, såsom ock av arbetsmarknadskommissionen framhållits,
lantarbetstidslagen reellt sett har karaktären av en permanent lagstiftning.
Och även örn den nya lagen förlänas en relativt kort giltighetstid, exempelvis
ett eller annat år räknat från den 1 nästinstundande november, torde
kunna antagas att den försörjningspolitiska situationen under tiden för
lagens tillämpning blir väsentligt annorlunda än den som för närvarande
räder. Det synes med hänsyn härtill icke vara rimligt att vid lagstiftningens
utformning uteslutande taga hänsyn till dagsläget på försörjningsområdet.
Skulle iakttagandet av lagens föreskrifter på grund av tillspetsade krisförhållanden
komma att medföra särskilda svårigheter finnes, såsom arbetsmarknadskommissionen
påpekat, möjlighet för Kungl. Maj:t jämlikt 10 §
2 mom. lantarbetstidslagen att i viss utsträckning medgiva undantag från
lagens tillämpning. Erinras må därom att Kungl. Majit våren 1940 med
stöd av nämnda lagrum undantog stora delar av landet från lagens tillämpning
under ett par månaders tid. Därest sådant av förhållandena påkallas
lärer även lagen den 14 juni 1940 (nr 484) örn undantag från gällande bestämmelser
rörande arbetstidens reglering m. m., vilken lag upphör att
gälla den 30 juni i år, komma att av statsmakterna förlänas fortsatt giltighet;
jämlikt nämnda lag äger Kungl. Majit, i den omfattning det prövas nödigt,
förordna att lantarbetstidslagen icke skall äga tillämpning.

I anslutning till det sagda har, efter granskning av gällande lag ur de
synpunkter som anförts till stöd för de från olika håll framställda erinringarna
mot lagens sakliga innehåll, inom socialdepartementet upprättats
förslag till en i vissa hänseenden reviderad lantarbetstidslag. Då jag i
nämnda förslag ansett mig på flera punkter böra tillmötesgå lantarbetarnas
krav, har detta skett icke endast därför att jag funnit kraven vara i och för
sig socialt berättigade utan även därför att det för mig framstår såsom
uppenbart att en lösning av jordbrukets arbetskraftsproblem på längre sikt
icke kan åvägabringas så länge jordbrukets arbetsförhållanden te sig väsentligt
ogynnsammare än arbetsförhållandena inom andra områden, särskilt
industriens.

Lagens tillämpningsområde (1 §).

Tillämpningsområdet för den gällande lantarbetstidslagen är vad beträifar
jordbruk inskränkt till företag, vari i regel användas minst tre arbetare.
Detta medför att en stor del av lantarbetarna icke bliva delaktiga av det
skydd lagen avser att åstadkomma. Olägenheten härav blir desto större som
arbetarna i de små företagen ofta icke äga samma möjligheter som arbetarna
i de stora att gentemot arbetsgivaren hävda sina intressen. Emot en utsträckning
av lagens tillämplighet till även de mindre jordbruksföretagen
har främst invänts alt dessa företag hade särskilt stort behov att få mera
självständigt ordna sina arbetstider. Ehuru denna invändning torde äga

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

visst fog, bör betydelsen av densamma icke överskattas. Såsom från lantarbetarhåll
påpekats, har det visat sig möjligt att inom ett jordbruket så
närbesläktat område som trädgårdsskötseln reglera arbetstiden för alla företag
som regelmässigt använda lejd arbetskraft. Vidare må framhållas, att de
särskilt inom det mindre jordbruket framträdande svårigheterna att anskaffa
arbetare i icke obetydlig grad torde bottna i de oreglerade arbetsförhållandena
vid dessa företag. Enligt min mening tala övervägande skäl för
att en ny lantarbetstidslag erhåller ett vidare tillämpningsområde än den nu
gällande. Då det ur principiell synpunkt måste anses önskvärt, att tillämpligheten
av den sociala skyddslagstiftningen icke är beroende av antalet arbetare
hos en viss arbetsgivare, anser jag att lantarbetstidslagen bör gälla
för alla jordbruksföretag vari lejd arbetskraft användes. Emellertid finner
jag mig nödsakad att nu stanna vid att föreslå en sådan utvidgning av lagen
att därunder hänföras företag med minst två stadigvarande arbetare. En
utsträckning av lagens tillämplighet även till det minsta jordbruket skulle
nämligen under rådande krisförhållanden kunna komma att medföra vissa
svårigheter. Möjligheten för det minsta jordbruket att genomföra en rationalisering
av driften är för närvarande i hög grad beskuren.

Frågan om en utsträckning av lantarbetstidslagens tillämpning till hela
jordbruksområdet torde böra upptagas till förnyat övervägande senast då
den nya lagen —- vilken enligt vad jag i det följande kommer att förorda
bör gälla under en tid av tre år — skall förnyas.

I den gällande lagen undantagas vissa slag av arbete från lagens tillämpning.
Häri avses ej att göra ändring. Ett önskemål att mjölkning mot
ackordsersättning icke skulle såsom hittills skett undantagas från lagens
tillämpning finner jag mig sålunda icke kunna nu tillmötesgå. Då det emellertid
ur principiell synpunkt får anses oriktigt att avlöningsformen är avgörande
för frågan huruvida ett visst arbete skall vara underkastat arbetstidsreglering
eller ej, synes nämnda undantagsbestämmelse böra i fortsättningen
uppmärksammas.

Arbetstiden för utearbetare (i $ 1 mom. första stycket).

I den gällande lagen äro veckoarbetstiderna för jordbrukets utearbetare
differentierade efter årstiderna så att veckoarbetstiden är längre under sommarhalvåret
(54 timmar) än under vinterhalvåret (41 resp. 46 timmar). Från
lantarbetarhåll har föreslagits att en viss utjämning därvidlag måtte företagas,
därvid veckoarbetstiden under sommarhalvåret skulle minskas från
54 till 52 timmar. Till stöd för förslaget har bl. a. framhållits att den nuvarande
längden av arbetstiden under sommaren i fysiskt avseende vore alltför
påfrestande för arbetaren. Emot förslaget har förnämligast anförts att
ett genomförande av detsamma komme att medföra att, därest jordbruksarbetet
icke skulle på ett för produktionen menligt sätt eftersättas, överlid

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

11

måste anlitas regelbundet. En sådan anordning vore stridande mot lagens
sylte och skulle leda till en fördyring av produktionen.

Enligt min mening synas de nu stadgade säsongvariationerna i arbetstiden
för jordbrukets utearbetare böra något utjämnas. Icke blott med hänsyn till
jordbruksarbetarnas fysiska hälsa utan även av sociala skäl torde nämligen
en arbetsvecka örn 54 timmar få anses alltför lång. Lämpligt synes vara att
nämnda timantal, på sätt föreslagits, nedsättes till 52 i samband med en
motsvarande utökning av veckoarbetstiden under vinterhalvåret. En sådan
omfördelning av årsarbetstiden synes icke behöva medföra några mera betydande
olägenheter för jordbruksproduktionen eller prispolitiken beträffande
jordbruksalster. Jag vill därför föreslå att veckoarbetstiden bestämmes för
januari, februari och december till 43 timmar, för mars, oktober och november
till 48 timmar och för april—september till 52 timmar.

I detta sammanhang vill jag även beröra det av lantbruksstyrelsen framförda
förslaget att arbetsgivaren skulle tillerkännas rätt att överflytta 5 arbetstimmar
i veckan från november till februari. Såsom även framgår av ett
par framställningar till Kungl. Majit, synas önskemål i liknande riktning
vara ganska allmänna bland särskilt arbetsgivarna i Mellansverige. De
framkomna yrkandena lia emellertid erhållit en något olika innebörd, beroende
på de skiftande geografiska och andra betingelserna för vederbörande
jordbruk. Jag anser därför att dessa önskemål, i den mån de befinnas
befogade, lämpligen böra tillgodoses dispensvägen. Till detta mitt
ståndpunktstagande har bidragit, att det är av ett icke ringa intresse att de
i lagen intagna reglerna äro så enkla och enhetliga som möjligt. Påpekas
må även att den av mig enligt vad nyss nämnts förordade utjämningen av
säsongvariationerna i fråga örn arbetstiden kommer att medföra en generell
utökning av veckoarbetstiden under februari med 2 timmar.

Arbetstiden för arbetare med blandat arbete (h § 1 mom. a).

Vad beträffar förslaget, att arbetstiden för arbetare med blandat arbete
skulle maximeras för tvåveckorsperioder under vinterhalvåret, må erinras
örn att frågan örn enveckas- eller tvåveckorsperioder skulle begagnas härvidlag
var föremål för överväganden vid 1942 års revision av lantarbetstidslagen.
Statsmakterna funno därvid en begränsning av arbetstiden veckovis
vara att föredraga. Anledning att nu frångå denna ståndpunkt torde icke
föreligga.

Ej heller synes det förslag böra bifallas som avser att i lagen införa rätt
att utnyttja den utsträckta arbetstid, som mcdgives för arbetare med blandat
arbete, för mer än pn arbetare vid varje brukningsdel. Såsom arbetsrådet påpekat
torde det nämligen finnas endast ett relativt litet antal företag, där del
icke är tillräckligt med en arbetare med blandat arbete; för dessa företag
står alltid möjligheten öppen att ansöka örn dispens.

I det följande kommer jag all förorda en nedsättning av arbetstiden för

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

djurskötare från 108 timmar per tvåveckorsperiod till 100 timmar per sådan
period. Under förutsättning att nämnda förslag bifalles torde den maximala
veckoarbetstiden för arbetare med blandat arbete böra bestämmas för januari,
februari och december till 45 timmar och för mars, oktober och november
till 50 timmar.

Arbetstiden för djurskötare (4 § 1 mom. b).

Arbetstiden för djurskötare beräknas enligt gällande bestämmelser för
tvåveckorsperioder och får icke för någon sådan period överstiga 108 timmar.
Från lantarbetarhåll har yrkats att djurskötarnas arbetstid måtte beräknas
veckovis och fastställas till 48—50 timmar i veckan. Till stöd för
yrkandet har framhållits, att årsarbetstiden för djurskötare väsentligen överstege
den som gällde för övriga arbetare inom näringen. Veckobegränsningen
skulle möjliggöra att djurskötarna, vilka för närvarande endast kunde räkna
med en fridag varannan vecka, skulle kunna få en fridag i veckan. Åtskilliga
invändningar ha emellertid även rests mot förslaget. Sålunda har framhållits
nödvändigheten ur försörjningssynpunkt av att kreatursstammen icke
minskades på grund av brist på arbetskraft.

I likhet med arbetsmarknadskommissionen anser jag att de rådande
arbetstidsförhållandena för djurskötarna utgöra en av orsakerna till den
permanenta brist på dylika arbetare som sedan jämförelsevis lång tid tillbaka
råder inom jordbruket. En skälig jämkning av arbetstidsbestämmelserna
för denna yrkesgrupp kan därför snarast förväntas komma att befordra
lösningen av förevarande arbetskraftsproblem. Efter övervägande av
vad från ömse sidor anförts i denna fråga har jag ansett mig böra förorda
att det från lantarbetarhåll framförda ändringsförslaget på det sätt biträdes
att, med bibehållande av tvåveckorsperioden såsom grundval för beräkningen
av djurskötarnas arbetstid, arbetstiden för varje sådan period bestämmes
till högst 100 timmar. I samband härmed bör maximiarbetstiden
för tillfälliga ersättare för djurskötare bestämmas till 50 timmar i veckan.

Arbetstiden för trädgårdsarbetare (4 § 2 morn.).

Trädgårdsarbetsgivare ha enligt gällande lag att välja mellan två olika
alternativ för utnyttjande av den hos honom anställda arbetskraften. Arbetstiden
är enligt det ena alternativet året runt likformigt begränsad till 48
timmar för vecka; enligt det andra alternativet verkställes tidsbegränsningen
med hänsyn till årstiderna så att den, per vecka räknat, utgör 42 timmar
under januari, februari, november och december, 45 timmar under mars
och oktober samt 53 timmar under april—september

Av liknande skäl som anförts till stöd för den av mig förordade minskningen
av sommararbetstiden för jordbrukets utearbetare torde arbetstiden
för trädgårdsarbetare böra för sommarhalvåret nedsättas till 52 timmar i
veckan, i samband varmed den medgivna veckoarbetstiden för vinterhalv -

Andra lagutskottets utlåtande nr hl.

13

året torde böra utökas med en timme. Att, såsom från visst håll påyrkats,
härvidlag åstadkomma fullständig överensstämmelse med den allmänna
arbetstidsregeln för jordbruksarbetare — vilket bl. a. skulle innebära en
ökad årlig arbetstid för trädgårdsarbetarna — synes icke lämpligt. Icke
heller kan jag förorda införande av något ytterligare alternativ för arbetstidens
uttagande inom trädgårdsskötseln.

önskemål ha även framkommit örn införande inom trädgårdsskötseln av
en motsvarighet till det för jordbrukets vidkommande begagnade begreppet
arbetare med blandat arbete. Tillräcklig anledning därtill synes emellertid
icke föreligga. I övrigt vill jag på denna punkt hänvisa till de av arbetsrådet
anvisade utvägarna för arbetsgivaren att komma till rätta med eventuella
svårigheter.

Arbetsrddets dispensgivning (5 §).

Den allmänna regel för arbetsrådets dispensgivning, som innehålles i
5 § 1 mom. av lagen, lämnar i sin nuvarande lydelse arbetsrådet ett betydande
spelrum då det gäller att, under hänsynstagande till omständigheterna
i det särskilda fallet, bedöma om och i vad mån avvikelser från
de legalt givna arbetstidsreglerna skola medgivas. Fördelarna härav äro,
såsom ock understrukits av såväl arbetsrådet som arbetsmarknadskommissionen,
så betydande, att en begränsning, utöver vad nu gäller, av arbetsrådets
rätt att avslå och bifalla dispensansökningar bör företagas endast
om mycket starka skäl tala därför. Då detta knappast kan anses vara
fallet, anser jag mig icke böra föreslå någon ändring i dispensregeln. Jag
förutsätter härvid såsom givet att arbetsrådet vid behandlingen av dispensansökningar
å ena sidan tager skälig hänsyn till sådana avvikelser i ljusförhållandena
som motivera överflyttning av arbetstid exempelvis från
november till mars samt å andra sidan icke medgiver arbetstidsöverflyttning
av sådan anledning eller i sådan omfattning som med hänsyn till lagens
syfte icke bör godtagas.

Uttag ning av övertid (7 §).

Av arbetsrådet har framlagts ett förslag örn ändring av 7 § 2 mom. av
huvudsakligen formell natur, innebärande att övertidsberäkningen, vilken
enligt gällande bestämmelser anknyter till fyraveckorsperioder, skulle, om
ai’betsrådet finner skäl att därtill lämna sitt medgivande, få verkställas per
kalendermånad. Förslaget har icke mött någon gensaga i remissyttrandena,
och har jag upptagit det i departementsförslaget efter viss redaktionell
jämkning.

Journal färing av övertid (8 §).

Ett under utredningen uppkommet förslag att ålägga arbetsgivaren obligatorisk
.skyldighet att anskaffa övertidsjournal framfördes redan i sam -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Utskottet.

band med tillkomsten av 1942 års lantarbetstidslag. Då underlåtenhet att
iakttaga en sådan föreskrift icke lämpligen kunde förbindas med straffansvar,
stannade man emellertid för det nuvarande stadgandet i 8 §, enligt
vilket arbetsgivaren bör anskaffa övertidsjournal. Någon anledning att nu
andima nämnda paragraf i den föreslagna riktningen synes icke föreligga.
Däremot bör i paragrafen företagas en formell komplettering, betingad av
ändringen i 7 §.

Lagens giltighetstid (slutbestämmelsen).

Även örn lantarbetstädslagen i enlighet med vad av mig förordats i vissa
avseenden nu göres till föremål för saklig revision återstå flera punkter —
bl. a. frågorna om lagens tillämpningsområde, undantagsbestämmelsen om
mjölkning på ackord och arbetstidsregleringen för djurskötarna — vilka
inom en icke alltför avlägsen tid böra upptagas till förnyad omprövning.
Jag anser därför att giltigheten för den blivande lagen bör begränsas, lämpligen
för den hittills vedertagna tidrymden av tre år.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Giltighetstiden för den nu gällande lantarbetstidslagen utgår den 31 oktober
1945. Genom förevarande proposition har framlagts förslag till ny
lantarbetstidslag, avsedd att gälla under tre år från nämnda dag. Förslaget
ansluter sig i huvudsak till bestämmelserna i den gällande lagen men innefattar
vissa väsentliga ändringar. Under utredningen ha yppats delade meningar
rörande lämpligheten att i nuvarande försörjningsläge företaga en
saklig revision av lagen. Utskottet har för sin del funnit ändringsförslagen
socialt berättigade och på längre sikt ägnade att medverka till en lösning av
jordbrukets arbetskraftsproblem. Därest på grund av krisförhåilandena svårigheter
skulle uppstå att tillämpa föreskrifterna i lagen, finnas såsom föredragande
statsrådet framhållit olika möjligheter att dispensvägen medgiva
undantag från lagens tillämpning. Efter övervägande av utredningen i ärendet
har utskottet kommit till den uppfattningen att de i propositionen föreslagna
ändringarna böra genomföras.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget vill utskottet i anslutning
till de i ämnet väckta motionerna framhålla följande.

1 §■

Gällande lag är, såvitt angår jordbruket, i princip tillämplig å företag,
vari i regel användas minst tre lejda arbetare. I propositionen har föreslagits,
att tillämpningsområdet i detta avseende skulle utvidgas att omfatta företag,
vari i regel användas minst två arbetare.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: lil har framförts ett
förslag, som överensstämmer med det nu genom propositionen framlagda.

Andra lagutskottets utlåtande nr AT.

15

Yrkanden beträffande tillämpningsområdet ha framställts jämväl i motionerna
I: 361 och 11: 551, vari hemställts, att den nuvarande bestämmelsen
måtte bibehållas, samt i motionen 11: 553, vari hemställts, att lagen måtte
bliva tillämplig å företag med minst en arbetare.

Till de skäl som av föredragande statsrådet anförts till stöd för en utvidgning
av lagens tillämpningsområde kan läggas, att det för arbetsgivarna
inom det mindre jordbruket vid konkurrensen örn arbetskraften måste vara
av vikt, att arbetstidsregleringen såvitt möjligt är enhetlig. Mot förslaget har
bl. a. invänts, att det skulle bliva förenat med stora svårigheter att anordna
en verksam kontroll över lagstiftningens efterlevnad å de små jordbruken.
Utskottet finner denna farhåga överdriven. Lantarbetarna torde genom sin
organisation kunna effektivt medverka vid övervakningen av lagens tillämpning.
Och även örn kontrollen i ett eller annat fall skulle brista, kan detta
icke vara något avgörande skäl mot genomförande av en eljest påkallad reglering.
De svårigheter som vid lagens tillämpning möjligen kunna uppstå
för mindre företag torde, utan att lagens syfte äventyras, kunna i'' tillbörlig
utsträckning beaktas i dispensväg.

Ehuru det för utskottet framstår såsom principiellt oriktigt, att tillämpligheten
av den sociala skyddslagstiftningen är beroende av antalet arbetare
hos en viss arbetsgivare, kan dock utskottet med hänsyn till de av föredragande
statsrådet anförda skälen icke förorda, att begränsningen av lagens
tillämpningsområde helt borttages.

4 § 1 mom. första stycket.

Detta lagrum innehåller bestämmelser om den ordinarie arbetstidens begränsning
för jordbrukets arbetare i allmänhet, s. k. utearbetare. Såväl
enligt gällande lag som enligt Kungl. Maj:ts förslag varierar arbetstiden
efter årstiderna. I förslaget har dock skett en viss utjämning, så att arbetstiden
under sommarhalvåret förkortats med två timmar i veckan och under
vinterhalvåret förlängts i motsvarande mån.

I motionen 11: lil har hemställts, att arbetstiden måtte anordnas så att
året runt tillämpas en enhetlig arbetsvecka.

I motionerna I: 361 och II: 551 har yrkats, att den nuvarande bestämmelsen
måtte bibehållas men kompletteras på sådant sätt, att arbetsgivare
skulle äga att minska arbetstiden under november till 41 timmar mot nuvarande
46 timmar i veckan och i stället öka arbetstiden under februari till
46 timmar mot nuvarande 41 timmar i veckan. Den arbetsgivare som så
önskade .skulle med andra ord kunna överflytta 5 timmar per vecka från
november till februari.

De skäl som föranlett differentieringen av arbetstiden med hänsyn till
säsongväxlingarna äro helt naturligt så starka att en enhetlig ordinarie
arbetstid året örn knappast kan genomföras. Å andra sidan synes emellertid
en viss utjämning av säsongvariationerna motiverad. Vad i sådant avseende
föreslagits i propositionen anser sig utskottet kunna godkänna.

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Förslaget om viss valfrihet i fråga om arbetstiden under november och
februari har motiverats med att den nuvarande lagstiftningen ej vore avpassad
för de skiftande arbets- och ljusförhållandena inom olika delar av
landet. Detta är naturligtvis riktigt. Att genom specialbestämmelser i en lag
taga hänsyn till olika önskemål beträffande arbetstidens fördelning torde
emellertid icke vara möjligt. I framställningar, som inkommit till Kungl.
Majit, ha sålunda från arbetsgivare inom ganska närliggande delar av landet
i förevarande hänseende framställts yrkanden som ha olika innebörd.
Med hänsyn härtill anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet, att
önskemål om överflyttning av arbetstid från en månad till en annan lämpligen
böra, i den mån de äro befogade, tillgodoses dispensvägen.

4 § 1 mom. a).

Enligt detta lagrum må arbetstiden för arbetare, som i regel användes
till såväl djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), under
vinterhalvåret i viss utsträckning förlängas i förhållande till arbetstiden för
utearbetare. Denna undantagsbestämmelse får för varje brukningsdel utnyttjas
endast beträffande en arbetare. I propositionen har föreslagits, att
maximiarbetstiden under vinterhalvåret för arbetare med blandat arbete
skall förkortas med två timmar per vecka.

Yrkandet i motionen II: lil, att arbetstiden året runt måtte bliva enhetlig,
torde avse även arbetstiden för arbetare med blandat arbete. Av skäl som
anförts ovan under paragrafens första stycke avstyrker utskottet detta
yrkande.

I motionerna 1: 361 och 11: 551 har hemställts dels att förslaget om förkortning
av arbetstiden under vinterhalvåret måtte avslås och dels att arbetstiden
för ifrågavarande arbetare måtte beräknas för tvåveckorsperiod. Vad
angår det först nämnda yrkandet sammanhänger den föreslagna förkortningen
med de ändringar som föreslagits beträffande arbetstiden för djurskötare.
Då utskottet i det följande kommer att ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag i denna del, kan utskottet icke förorda avsteg från propositionen i
nu ifrågavarande hänseende. Vidkommande yrkandet om beräkning av arbetstiden
per tvåveckorsperiod må erinras, att tilläggsarbetstiden under
vinterhalvåret för arbetare med blandat arbete före 1942 års revision av lantarbetstidslagen
var maximerad för tvåveckorsperiod. Vid nämnda revision
funno statsmakterna en begränsning av arbetstiden veckovis vara att föredraga.
Utskottet anser icke skäl hava anförts, som böra föranleda till att
denna ståndpunkt frångås.

4 § 1 mom. b).

Arbetstiden för djurskötare är enligt detta lagrum maximerad till 108
timmar per tvåveckorsperiod. För att ersätta djurskötare under kortare tid

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

än en vecka må annan arbetare användas till djurskötsel utöver den för
utearbetare bestämda tiden, dock att den sammanlagda arbetstiden icke ma
överstiga 54 timmar för arbetsvecka. I propositionen har föreslagits att dessa
arbetstider skulle förkortas till 100 respektive 50 timmar.

I motionen II: lil har yrkats, att djurskötarnas genomsnittliga arbetstid
måtte bestämmas lika med övriga jordbruksarbetares.

Motionerna I: 361 och II: 551 utmynna i denna del i yrkandet, att de föreslagna
ändringarna måtte avslås.

I motionerna II: 552 och II: 553 har hemställts, att arbetstiden för djurskötare
måtte regleras för vecka, samt i den senare motionen därutöver, att
djurskötare i lagen måtte berättigas till en ledig dag per vecka. Enligt sistnämnda
motion borde lagrummet erhålla följande lydelse:

b) För arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel
(djurskötare), samt för arbetare, som under minst
en vecka ersätter djurskötare, må arbetstiden icke överstiga
för dygn nio timmar och för arbetsvecka 50 timmar, med
en ledig dag per vecka.

För att---50 timmar.

Utskottet instämmer i vad föredragande statsrådet anfört beträffande
frågan om djurskötarnas arbetstid. Vad särskilt angår spörsmålet, huruvida
arbetstiden bör beräknas för en eller två veckor, synes det huvudsakliga
skälet för det förra alternativet vara att det skulle möjliggöra för djurskötarna
att erhålla en fridag i veckan. Med hänsyn till den nuvarande bristen
på arbetskraft torde en bestämmelse, som medförde ett ökat antal fridagar
för djurskötarna, icke kunna utan fara för kreatursstammens bestånd erhålla
avsedd tillämpning. Det kan antagas, att dispensfallen skulle bliva
synnerligen talrika. Ehuru utskottet inser det i och för sig berättigade i lantarbetarnas
krav, kan utskottet med hänsyn bl. a. till nämnda synpunkter
icke tillstyrka, att arbetstiden regleras veckovis.

4 § 2 mom.

Beträffande detta moment, som innehåller bestämmelser om arbetstiden
för trädgårdsarbetare, har i propositionen föreslagits viss utjämning av den
alternativa, med hänsyn till årstiderna differentierade arbetstiden.

I motionerna I: 361 och II: 551 har yrkats, dock utan motivering, att den
nuvarande bestämmelsen måtte bibehållas.

Då de skäl som anförts till stöd för den föreslagna utjämningen av arbetstiden
för jordbrukets utearbetare synas äga tillämpning jämväl i fråga örn
trädgårdsarbetarna, torde beträffande arbetstiden för dem böra genomföras
en motsvarande ändring.

Bihang till riksdagens protokoll 1''JAö. 0 sand. 2 avd. Nr 47. 2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

4 § 3 mom.

Beträffande detta moment, som innehåller vissa definitioner av begreppen
arbetsvecka och tvåveckorsperiod, har i motionen 11: 553 i anslutning till
yrkandet, att arbetstiden för djurskötare måtte beräknas veckovis, hemställts
att vad i momentet sägs beträffande tvåveckorsperiod (första stycket andra
punkten och orden »eller tvåveckorsperiod» i andra stycket) måtte uteslutas.
Därest yrkandet beträffande beräkningen av djurskötarnas arbetstid avslås,
bör ej heller vidtagas någon ändring i förevarande moment.

5 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om arbetsrådets dispensgivning.
Arbetsrådet äger enligt 1 morn., när skäl därtill äro, medgiva, att den ordinarie
arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt
än i 4 § sägs, och enligt 2 morn., då särskilda skäl föreligga, jämväl förlänga
den ordinarie arbetstiden. Utsträckning av arbetstiden kan vidare enligt 3
mom. ske, då arbetarnas flertal finner utsträckningen önskvärd.

Mot avfattningen av 1 mom. har under utredningen från lantarbetarhåll
invänts, att den möjliggjorde dispens för mötande av ett rent tillfälligt behov
av arbetskraft, vilket behov enligt lagens syfte borde fyllas genom övertidsarbete.
Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att begränsa möjligheten till
omfördelning av den ordinarie arbetstiden.

Berörda spörsmål har upptagits till bedömande i motionerna 11: lil,
11: 552 och 11: 553, vilka samtliga utmynna i yrkanden örn ändring av lagen
på denna punkt. I de två sistnämnda motionerna har hemställts, att 1 mom.
måtte erhålla följande lydelse:

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva att
den i 4 § under viss månad angivna veckoarbetstid må utbytas
mot under annan månad angiven veckoarbetstid, dock
med iakttagande av att ordinarie arbetstid per år icke härigenom
förlänges. Därest parterna äro ense härom, må
arbetsrådet även godkänna annan fördelning av veckoarbetstiden,
dock med den begränsning per år som här ovan
anförts.

För att en dispensregel skall fylla sitt ändamål synes den böra lämna
den beslutande myndigheten erforderlig frihet att under hänsynstagande
till alla i varje särskilt fall inverkande faktorer bedöma, huruvida och i vad
mån avvikelser från normalregeln skola medgivas. Den nuvarande regeln i
5 § 1 mom. är avfattad i enlighet härmed. Enligt utskottets mening böra de
motionsvis anförda skälen ej föranleda ändring av lagen på denna punkt.

I likhet med föredragande statsrådet förutsätter utskottet, att arbetsrådet
icke medgiver arbetstidsöverflyttning av sådan anledning eller i sådan om -

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

19

fattning som med hänsyn till lagens syfte icke bör godtagas. Särskilt må
framhållas, att överflyttning av arbetstid — såvitt vederbörande arbetare ej
tillstyrkt annan fördelning — i allmänhet torde böra ske endast inom de i
lagen angivna gränserna av 43 och 52 timmar i veckan.

8 §•

1 8 § första stycket stadgas, att arbetsgivaren bör anskaffa och å arbetsstället
förvara övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av
arbetsrådet. Enligt andra stycket åligger det arbetsgivare att utom i vissa
fall göra anteckning om arbete på övertid i sådan journal. Arbetsrådet äger
emellertid medgiva, att dylik anteckning får göras i annan handling. Underlåtenhet
att anskaffa övertidsjournal medför i och för sig ej någon påföljd.

I fall då övertidsarbete skall antecknas i journal eller annan handling, straffas
emellertid underlåtenhet härutinnan enligt 13 § med dagsböter.

1 motionen II: 552 har yrkats, att arbetsgivarna måtte åläggas obligatorisk
skyldighet att anskaffa övertidsjournal.

De bestämmelser varom nu är fråga stå i förevarande avseende i saklig
överensstämmelse med motsvarande stadganden i allmänna arbetstidslagen
(8 §), arbetstidslagen för detaljhandeln (10 §) och arbetstidslagen för hotell,
restauranger och kaféer (8 §).

Vid behandlingen under 1944 års riksdag av det då framlagda förslaget
till hotellarbetstidslag väcktes motionsvis yrkande av samma innebörd som
det nu gjorda. Detta yrkande avslogs av riksdagen.

De nu genom propositionen föreslagna bestämmelserna innebära en ovillkorlig
skyldighet för arbetsgivaren att i angivna fall föra anteckning om
uttaget övertidsarbete. Däremot har arbetsgivaren viss frihet att med tillstånd
av arbetsrådet välja sättet för anteckningens verkställande. I enlighet
härmed är straffsanktionen i 13 § anknuten till skyldigheten att föra anteckningar.
Om man i likhet med utskottet anser, att arbetsrådet bör äga
möjlighet att medgiva att dylika anteckningar skola få föras i annan handling
än övertidsjournal, kan uppenbarligen icke stadgas skyldighet för
arbetsgivaren att under alla omständigheter anskaffa sadan. Beträffande
företag, där något övertidsarbete ej förekommer eller sådant enligt lagen ej
behöver journalföras, synes en dylik föreskrift vara ändamålslös.

På grund av det anförda får utskottet avstyrka bifall till ifrågavarande
yrkande.

H §■

Enligt detta lagrum utövas tillsyn å efterlevnaden av lagen av yrkesinspektionen
och skall därvid i tillämpliga delar lända lill efterrättelse vad
som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni
1912 örn arbetarskydd.

1 motionen 11: 552 har hemställts, att i lantarbetstidslagen måtte i stället

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

för hänvisningen till arbetarskyddslagen intagas de regler som skola tilllämpas
i fråga om tillsynen å lagens efterlevnad.

Även i de andra arbetstidslagarna hänvisas i fråga om tillsynsreglerna
till arbetarskyddslagen. Hänvisningar från en lag eller författning till en
annan förekomma i stor utsträckning även på andra områden. Dessa hänvisningar
tjäna det rent praktiska syftet att omfattningen av lagverk och
författningssamlingar skall kunna hållas inom rimliga gränser och att en
ändring i en gemensam regel ej skall behöva medföra ändringar i ett flertal
författningar. Då i förevarande fall ej torde föreligga särskild anledning att
göra avsteg från den vanligen tillämpade metoden, kan utskottet icke tillstyrka
ifrågavarande yrkande.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: lil, i den
mån däri framställda förslag avvika från de genom propositionen
framlagda, samt å motionerna I: 361 och II: 551—
553, antaga förevarande lagförslag oförändrat.

Stockholm den 15 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Forslund*, Björkman,
Carl Eric Ericsson, Hallagård och Uhlén*;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Nilson i Eskilstuna, Cruse, fru
Johansson samt herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna*, Lundberg i Uppsala
och Andersson i Alfredshem.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

21

Reservationer

1) av herrar Björkman, Carl Eric Ericsson och fröken Andersson, vilka
anfört:

Även om den lagligen medgivna arbetstiden i många fall redan tillämpas
vid jordbruk, som ej sysselsätta flera än två lönearbetare, innebär likväl
den i propositionen föreslagna utsträckningen av lagens tillämpningsområde
till dylika företag (1 §) ett allvarligt ingrepp i det medelstora och mindre
jordbrukets drift. Det är en betydande skillnad mellan att obunden av lagbestämmelser
på ett ungefär tillämpa en viss arbetstid och att under straffansvar
vara pliktig att in i minsta detalj följa bindande lagbestämmelser
örn arbetstidens fördelning och utnyttjande. Därtill kommer att ifrågavarande
jordbrukare komma att betungas med journalföring av övertid,
något som även de, vilka tidigare tillämpat lagens arbetstid, hittills varit
befriade från.

I fråga örn den föreslagna minskningen av sommarhalvårets arbetstid
(4 § 1 mom. första stycket och 2 mom.) dela vi den i motionerna 1:361
och II: 551 uttryckta uppfattningen att intet bärande skäl framförts för
densamma. Det synes oss uppenbart, att förkortningen av arbetstiden under
den brådare hälften av året måste medföra olägenheter för produktionen.

Lantbruksstyrelsens förslag om införande i lagen av möjlighet att mot
varandra utbyta de för november och februari medgivna veckoarbetstiderna
(4 § 1 mom. första stycket) synes oss vara av praktiska skäl synnerligen
väl motiverat och ägnat att bekvämt och smidigt undanröja olägenheterna
av lagens föreskrift om en och samma arbetstid för hela landet från längst
i norr till längst i söder.

Under åberopande av de skäl, som i motionerna I: 361 och II: 551 anförts
för beräkning av arbetstiden vid s. k. blandat arbete per tvåveckorsperiod
och för bibehållande av den nuvarande maximibegränsningen av arbetstiden
vid sådant arbete (4 § 1 mom. a), ansluta vi oss till motionärernas förslag
på denna punkt.

Den förordade minskningen av djurskötarnas arbetstid (4 § 1 mom. b)
är enligt vår mening ägnad att ingiva allvarliga farhågor för att därav skall
följa produktionsminskning och kostnadsökning. Då arbetstidsminskningen
i regel ej kan kompenseras genom anställande av ny arbetskraft, måste förändringen,
i den mån den ej kan neutraliseras genom driftsrationalisering
eller genom att arbetarna åtaga sig en med 7 å 8 procent ökad arbetsbörda,
vilket allt ej torde kunna påräknas, föranleda motsvarande eftersättande av
förekommande arbeten. Det är uppenbart att sådant ej kan ske utan menliga
följder.

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

På grund av det anförda få vi hemställa, att 1 och 4 §§ måtte i enlighet
med vad som yrkats i motionerna I: 361 och II: 551 erhålla följande lydelse.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess
binäring som nu nämnts, alli för såvitt i företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas minst tre arbetare, häri icke inräknad arbetare,
som användes till arbete, vilket avses under a)—f) här nedan; samt

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt däri
till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes minst en arbetare enligt
samma beräkning.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;

b) kolning i mila;

c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning, skogsarbete,
upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i den
mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;

d) husligt arbete;

e) arbete, som bedrives av staten; samt

f) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning.

4 §■

1 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 1), må arbetsgivare
icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn
10 timmar samt för arbetsvecka

under januari och december 41 timmar,

under mars och oktober 46 timmar,

under februari 41 timmar och under november 46 timmar eller under
februari 46 timmar och under november 41 timmar samt

under tiden april—september 54 timmar.

Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:

a) För varje brukningsdel må en arbetare, som i regel användes till såväl
djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), användas till
arbete under januari, februari och december högst 94 timmar för två arbetsveckor
i följd samt under mars, oktober och november högst 104 timmar
för samma tid.

Vad nu sagts gäde ock den, som ersätter arbetare med blandat arbete
under ledighet.

b) För arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel (djurskötare),
samt för arbetare, som under minst en vecka ersätter djurskötare,

Andra lagutskottets utlåtande nr il. 23

må arbetstiden icke överstiga för dygn nio timmar och för två arbetsveckor
i följd 108 timmar.

För att ersätta djurskötare under kortare tid än en vecka må annan arbetare
användas till djurskötsel utöver den i första stycket angivna tiden för
arbetsvecka, dock att den sammanlagda arbetstiden icke må överstiga 54
timmar för arbetsvecka.

2 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 2), må arbetsgivare
icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn
10 timmar samt för arbetsvecka

antingen 48 timmar

eller ock under januari, februari, november och december 42 timmar,
under mars och oktober 45 timmar samt under tiden april—september 53
timmar.

3 mom. Med arbetsvecka förstås i fall, som avses i 1 morn., tiden från och
med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden från
och med fredag till och med torsdag. Vad i 1 mom. föreskrivits beträffande
två arbetsveckor i följd skall gälla för perioder om två arbetsveckor, räknade
från första måndagen i november månad varje år.

För viss månad given föreskrift örn arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka
eller tvåveckorsperiod, som nyss sagts, vars första dag infaller under
månaden.

2) av herr Cruse, fru Johansson samt herrar Lundberg i Uppsala och
Andersson i Alfredshem, vilka anfört:

Kungl. Majrts föreliggande förslag till reviderad lantarbetstidslag innebär
en förbättring av arbetstidsförhållandena vid jordbruket, så att dessa
komma mera i nivå med arbetstidsförhållandena inom andra områden. För
djurskötarna har dock gjorts ett undantag från de allmänna arbetstidsreglerna
genom att deras arbetstid föreslås skola fortfarande räknas per tvåveckorsperiod.
De skäl som anförts härför synas mindre vägande än de
skäl, som kunna anföras för att djurskötarna skola åtnjuta samma sociala
skydd som andra arbetare.

Enligt bestämmelsen i 5 § har arbetsrådet erhållit en betydande befogenhet
lill dispensgivning, som hittills även ganska flitigt utnyttjats av arbetsgivarna
och, enligt lantarbetarnas uppfattning, i en del fall missbrukats.
Dispens bör emellertid endast lämnas för alt tillgodose legala oundgängliga
behov, och en begränsning av dispensrätten är därför motiverad.

På grund härav hemställes, att 4 § 1 mom. b) och 3 mom. samt 5 §
1 mom. måtte erhålla följande lydelse:

4 § 1 mom. b).

b) För arbetare, som huvudsakligen användes lill djurskötsel (djurskötare),
samt för arbetare, som under minst en vecka ersätter djurskötare,

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

må arbetstiden icke överstiga för dygn nio timmar och för arbetsvecka 50
timmar, och äger arbetaren åtnjuta en fridag varje vecka.

För att ersätta djurskötare under kortare tid än en vecka må annan arbetare
användas till djurskötsel utöver den i första stycket för oktober—mars
angivna tiden för arbetsvecka. Den sammanlagda arbetstiden för arbetsvecka,
varunder sådan arbetare användes även till djurskötsel, må varken
under nämnda månader eller under året i övrigt överstiga 50 timmar.

4 § 3 mom.

3 mom. Med arbetsvecka förstås i fall, som avses i 1 morn., tiden från och
med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden från
och med fredag till och med torsdag.

För viss månad given föreskrift om arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka,
som nyss sagts, vars första dag infaller under månaden.

5 § 1 mom.

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § för
viss månad angivna veckoarbetstiden utbytes mot veckoarbetstiden för
annan månad, dock med iakttagande att arbetstiden för år räknat icke härigenom
förlänges. Därest parterna äro ense därom, må arbetsrådet godkänna
även annan fördelning av veckoarbetstiden.

Beträffande 11 § anse vi, att yrkandet i motionen 11:552 bort bifallas.
Tiden har emellertid icke medgivit utarbetande av erforderlig lagtext.

kluns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945
517087